)

AU 1976/77: 1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1976/77: 1

med anledning av motion om arbetstagares rätt till ledighet för
utbildning

I motionen 1975/76:1856 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till lag om ändring i lagen (1974:981)
om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, då särskilda skäl därtill
föreligger.

Gällande rätt

Lagen om rätt till ledighet för utbildning behandlades av 1974 års höstriksdag
(prop. 148, lnl) 31, rskr 399). Lagen trädde i kraft den 1 januari
1975.

Genom lagen har anställda fått lagfäst rätt till ledighet för utbildning.
Lagen omfattar i princip alla anställda och innehåller inte några begränsningar
i fråga om utbildningens längd eller art. Arbetstagare får alltså på egen hand
avgöra längden och inriktningen av utbildningen. Rena självstudier faller
dock utanför lagen.

För rätt till ledighet fordras normalt att arbetstagaren varit anställd hos
arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader
under de senaste två åren.

Lagen innehåller utförliga bestämmelser om förläggning av ledighetstid.
Arbetstagarorganisationer med kollektivavtal på arbetsplatsen har tillförsäkrats
ett stort inflytande i sådana frågor. Reglerna innebär att, om parterna
inte kan komma överens, arbetsgivaren ensam bestämmer om ledigheten
skall beviljas de första sex månaderna efter ansökan (14 dagar vid facklig
utbildning eller korttidsutbildning). Därefter avgör vederbörande arbetstagarorganisation
när ledigheten skall tas ut. Saknas arbetstagarorganisation
bestämmer arbetsgivaren på egen hand. Enskild arbetstagare som inte fått
påbörja sin utbildning inom två år efter framställning därom (ett år i vissa
fall) kan påkalla domstols prövning av förläggningsfrågan. Frågan skall avgöras
med hänsyn till dels arbetstagarens önskemål, dels intresset av att
verksamheten på arbetsplatsen kan fortgå utan allvarlig störning. Vid konkurrens
om ledighet mellan olika arbetstagare skall företräde ges åt facklig
utbildning och i andra hand åt utbildning av arbetstagare som saknar grundskolekompetens.

Lagen innehåller vidare regler om anställningsskydd och återgång i arbete
efter avbrutna studier samt skadestånd. För rätt till återgång i förtid till
arbetet gäller att arbetstagare skall underrätta arbetsgivaren minst 14 dagar

1 Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 1

AU 1976/77:1

2

i förväg eller, om ledigheten varat minst ett år, en månad i förväg.

Vid sidan om bestämmanderätten i fråga om ledighets förläggning har
lokal kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation tillerkänts tolkningsföreträde
vid tvist om lagens tillämpning eller om innebörden av kollektivavtal
som träffats med stöd av lagen. Organisation som föranlett felaktig tilllämpning
av lag eller avtal kan åläggas att utge skadestånd om organisationen
insett eller uppenbarligen bort inse felaktigheten.

De grundläggande reglerna i lagen, bl. a. om rätt till behövlig ledighet,
anställningsskydd och tolkningsföreträde, är tvingande. I övrigt är reglerna
dispositiva och kan modifieras genom kollektivavtal på förbundsnivå. Lagreglerna
om krav på viss anställningstid, ledighetens förläggning, företräde
för ledighet till viss utbildning och förfarandet vid avbruten utbildning kan
sålunda ersättas av kollektivavtalsbestämmelser.

Motionen

Motionärernas ändringsförslag innebär i huvudsak följande. De vill minska
den tid vilken en arbetsgivare har möjlighet att skjuta på begärd ledighet
till hälften i förhållande till vad som f. n. gäller. De vill vidare avskaffa
uppskovsmöjligheten när det gäller facklig utbildning. Domstolsprövning
skall kunna påkallas om uppskovet överstiger sex månader i normalfallen
eller två månader vid korttidsledighet. Arbetstagare som avbryter studier
och har skälig anledning därtill skall ha rätt att omedelbart återgå i arbete.

De rättigheter som enligt lagen tillkommer kollektivavtalsbunden organisation
bör enligt motionärerna gälla även för andra organisationer under
förutsättning att de företräder minst en femtedel av de anställda på arbetsplatsen.

I motionen kritiseras slutligen reglerna om skadeståndsansvar för facklig
organisation i samband med utövande av tolkningsföreträde och de konsekvenser
för rättsbildningen som arbetsdomstolens avgöranden får. Enligt
motionärerna bör sådana avgöranden inte ha samma prejudicerande verkan
som hittills varit fallet i fråga om domstolens utslag.

Utskottet

Genom lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning har anställda
fått möjlighet att med bibehållen anställningstrygghet vidareutbilda sig. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 1975. Vid riksdagsbehandlingen prövades
en del ändringsförslag från vänsterpartiet kommunisterna. I den nu föreliggande
motionen återkommer herr Hallgren m. fl. (vpk) bl. a. till tidigare
avslagna krav från vpk:s sida.

Lagen innehåller regler bl. a. om vem som skall avgöra när en begärd
ledighet får tas ut. Med hänsyn till arbetsplanering m. m. har det ansetts
rimligt att arbetsgivaren får viss tid till förfogande från det ledighet begärs

AU 1976/77:1

3

till dess den skall tas ut. Reglerna är så konstruerade att arbetsgivaren kan
skjuta på en begärd ledighet under viss tid från det framställningen gjordes.
Om det finns kollektivavtalsbunden facklig organisation på arbetsplatsen
är uppskovstiden sex månader eller, om det gäller korttids- eller facklig
utbildning, 14 dagar. Efter dessa frister övergår bestämmanderätten i fråga
om ledighetens förläggning till den fackliga organisationen, dock att enskild
arbetstagare kan påfordra domstols prövning om uppskovet överskrider två
år eller, vid korttids- eller facklig utbildning, ett år. Reglerna om domstolsprövning
omfattar även de fall då det saknas kollektivavtalsbunden
organisation på arbetsplatsen.

Motionen syftar till att tiden för uppskov skall sänkas från sex till tre
månader och att uppskovsmöjligheten skall avskaffas i fråga om facklig
utbildning. Dessutom begärs att domstolsprövning skall kunna påkallas redan
vid uppskov längre än sex månader eller, vid korttidsutbildning, två
månader.

Utskottet finner inte skäl att tillgodose motionärernas önskemål. De gällande
reglerna om tidsfrister, som f. ö. är dispositiva och alltså kan modifieras
genom avtal, får anses utgöra en rimlig avvägning mellan olika intressen.
Det måste t. ex. anses befogat att kräva att den som skall delta i en facklig
kurs underrättar arbetsgivaren minst 14 dagar i förväg.

Det finns inte heller anledning att biträda motionen beträffande ändring
i andra bestämmelser med krav på förvarningstid, nämligen i samband med
återgång i arbete efter avbrutna studier. Enligt gällande regler skall arbetstagare
som av något skäl avbryter studierna och därför önskar återfå sitt
arbete underrätta arbetsgivaren minst 14 dagar i förväg. Om ledigheten varat
mer än ett år skall underrättelsen ske minst en månad i förväg. Motionärerna
vill att reglerna inte skall omfatta de fall då arbetstagaren haft skälig anledning
till avbrottet. Utskottet vill erinra om att ett av skälen till att tidsfrister
uppställts vid förtida återgång till arbetet är hänsynen till vikarier.
Det får anses rimligt att en vikarie viss tid i förväg får underrättelse om
att vikariatet skall upphöra. Vid vikariat som omfattar mer än ett år finns
f. ö. i lagen om anställningsskydd föreskrifter om förvarningstid som harmonierar
med studieledighetslagens regler.

Motionen innehåller också ett yrkande om vilken organisation som skall
ha rätt till inflytande enligt studieledighetslagen. Förutom organisationer
som är bundna av kollektivavtal på arbetsplatsen bör enligt motionärerna
andra organisationer ha sådant inflytande under förutsättning att de representerar
minst 20 procent av de anställda på arbetsplatsen.

Vid inflytandefrågor av den typ det här gäller är det enligt utskottets
uppfattning naturligt att knyta an till de fackliga organisationer som har
kollektivavtal på arbetsplatsen. Detta är i överensstämmelse med en princip
som tillämpats även i annan arbetsrättslig lagstiftning på senare tid. Därvid
har riksdagen konsekvent avvisat regler av den typ motionären tänker sig.
Motionen avstyrks alltså också i denna fråga.

AU 1976/77:1

4

I motionen vänder man sig vidare mot en bestämmelse i lagen om skadeståndsskyldighet
för facklig organisation som felaktigt tillämpat det tolkningsföreträde
som sådan organisation har i fråga om lagen eller avtal som
träffats med stöd av lagen. Utskottet konstaterar att skadeståndsskyldigheten
är begränsad till de fall då organisationen insett eller uppenbarligen borde
ha insett att den hävdade tolkningen var felaktig. Någon anledning att avskaffa
denna regel kan inte sägas föreligga.

Slutligen tar motionärerna upp frågan om verkan av arbetsdomstolens
domar i mål om den aktuella lagen. Motionären anför att allteftersom arbetsdomstolen
avgör mål om lagens tillämpning urholkas organisationernas
tolkningsföreträde. Detta leder motionärerna till slutsatsen att domar om
tillämpning av lag eller avtal på området inte bör få samma prejudicerande
verkan som hittills varit fallet med arbetsdomstolens utslag.

Utskottet har svårt att följa denna tankegång. I begreppet tolkningsföreträde
ligger att en parts uppfattning skall gälla till dess frågan avgjorts
av domstol. Om det genom domstolens utslag uppstår en klar praxis hur
lagen skall tolkas blir det självfallet mindre utrymme för skilda uppfattningar.
Därmed minskas de marginaler inom vilka ett tolkningsföreträde kan utnyttjas.
Detta är emellertid i sig ingen nackdel utan en vinst från rättssäkerhetssynpunkt.
Motionärerna synes förutsätta att de fackliga organisationerna
fortlöpande skall utöva sitt tolkningsföreträde utan hänsynstagande
till arbetsdomstolens tidigare utslag. Detta kan inte leda till annat
än att fler mål förs upp till domstolen, som därvid konsekvent nödgas korrigera
tolkningar som inte står i överensstämmelse med domstolens praxis.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen även i denna
del.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1856.

Stockholm den 19 oktober 1976
BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund (c). Ingemund Bengtsson
i Varberg (s). Stridsman (c). Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s),
herrar Guslafsson i Säffle (c). Fridolfsson (ni), fru Ludvigsson <s), herrar
Fransson (c). Jonsson i Alingsås (fp), fru Berglund (s), fru af Ugglas (m),
fru Leijon (s) och fru Winther (fp).

GOTAB 52371 Stockholm 1976