Riksdagens protokoll 1975/76:104

Fredagen den 9 april

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollen för den 1 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1975/76:20 till konstitulionsutskotlet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2396 lill inrikesulskoltet

1975/76:2397 lill irafikulskotlet

1975/76:2398 till lagutskottet

1975/76:2399-2403 till inrikesulskollet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

§ 4 Utgifterna på driftbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

F"öredrogs trafikutskottets betänkande 1975/76:11 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1976/77 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämle motioner.

Punkten I

Utskoltels hemställan bifölls.

Punkten 2 Vägväsendet

Före behandlingen av de skilda anslagen hade regeringen i proposilionen 1975/76:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) lämnat en allmän översikt över utvecklingen inom vägväsendet och över vägverkets anslagsäskanden m. m. (s, 33-81),

Regeringens förslag lill medelsanvisning för budgetåret 1976/77 under de skilda väganslagen m, m, innebar

au lill Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisades ett förslagsanslag av 7 465 000 kr,, alt avräknas mot auiomobilskattemedlen (punklen Bl, s, 72-73),

all lill Drift av statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 1 510 000 000 kr., all avräknas mol automobilskallemedlen (punklen B 2, s. 73-74),

au till Byggande av slalliga vägar anvisades etl reservationsanslag av

103

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

765 000 000 kr., att avräknas mot automobilskallemedlen (punkten B 3, s. 74-75),

att till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 200 000 000 kr., atl avräknas mot automobilskallemedlen (punkten B 4, s. 75-76),

att till Bidrag lill drift av kommunala vägar och gator anvisades ell reservalionsanslag av 235 700 000 kr., all avräknas mol automobilskallemedlen (punkten B 5, s. 76),

all till Bidrag lill byggande av kommunala vägar och gator anvisades ett reservationsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskallemedlen (punkten B 6, s. 77),

alt under budgetåret 1976/77 statlig lånegaranti beviljades för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar intill ett belopp av 120 000 kr., att till Bidrag lill drifi av enskilda vägar m. m. anvisades ett reservationsanslag av 108 000 000 kr., all avräknas mot aulomobilskatlemedlen (punkten B 7, s. 78-79),

all till Bidrag lill byggande av enskilda vägar anvisades ett reservationsanslag av 26 800 000 kr., all avräknas mot aulomobilskatlemedlen (punklen B 8, s. 79),

alt till Tjänster till utomstående anvisades ett förslagsanslag av 14 207 000 kr., att avräknas mot aulomobilskatlemedlen (punkten B 9, s. 80),

att lill Avsältning till statens automobilskattemedelsfond anvisades elt förslagsanslag av 1000 kr. (punkten B 10, s. 80-81).

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:326 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro (c),

1975/76:495 av fru Jonäng m. fi. (c), vari hemställs att riksdagen lill Bidrag lill drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag på 119,6 milj. kr. alt avräknas mot automobilskallemedlen,

1975/76:600 av herr Alftin m. fl. (s),

1975/76:602 av herr Benglsson i Landskrona (s),

1975/76:603 av herr Gillslröm (s),

1975/76:604 av herr Hellström m.fi. (s),

1975/76:609 av herr Kindbom m. fl. (c).

Fredagen den 1975/76:615 av herr Stadling m. fl. (s, c), vari hemslällis att riksdagen g gpj] j-yg

hos regeringen som sin mening uttalade att spridning av vägsalt borde

upphöra, Vägväsendet

1975/76:1517 av herr Ahlmark m.fi. (fp), vari hemställts

1. att riksdagen skulle dels avslå förslaget angående anslagei Särskilda byggnads- och förbällringsåtgärder, dels till Drift av statliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa elt jämfört med regeringens förslag med 100 000 000 kr. förhöjl reservalionsanslag av 1 610 000 000 kr., att avräknas mot aulomobilskatlemedlen, samt till Byggande av slalliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa ett jämfört med regeringens förslag med 100 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 865 000 000 kr., all avräknas mot aulomobilskatlemedlen,

2. att riksdagen beslutade atl anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator skulle ha beteckningen förslagsanslag,

3. all riksdagen lill Bidrag lill drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade elt jämfört med regeringens förslag med 11 600 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 119 600 000 kr., all avräknas mot auiomobilskattemedlen,

4. all riksdagen till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1976/77 anvisade ett jämfört med regeringens förslag med 8 300 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 35 100 000 kr., att avräknas mot automobilskallemedlen,

1975/76:1518 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1 O hemställts i vad avsåg trafikpolitikens utformning atl riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anföris beträffande riktlinjerna för irafikpolitiken, varvid särskilt borde beaktas kraven på ell program för den framlida vägpoliliken som gjorde det möjligt all bedriva en långsiklig rationell vägpolilik och som undvek den kapitalförstöring och de oekonomiska improvisationer som vägverket tvingats lill under senare år,

1975/76:1519 av herr Andersson i Gamleby (s),

1975/76:1525 av herr Bengtsson i Varberg m. fi. (fp, c, m),

1975/76:1534 av fru Ekelund (c), vari hemslällis alt riksdagen skulle

1. avslå förslaget angående anslaget Särskilda byggnads- och förbäii-ringsåigärder avseende slatliga vägar på 200 milj. kr.,

2. besluta öka de ordinarie väganslagen lill slalliga, kommunala och enskilda vägar med 200 milj. kr..

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

1. att riksdagen skulle dels avslå förslaget angående anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder, dels till Drift av slatliga vägar för budgelårel 1976/77 anvisa etl jämfört med regeringens förslag med 100 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 1 610 000 000 kr., all avräknas mol aulomobilskallemedlen, sami lill Byggande av slatliga vägar för budgelårel 1976/77 anvisa elt jämfört med regeringens förslag med 100 000 000 kr. förhöjt reservalionsanslag av 865 000 000 kr., all avräknas mol automobilskallemedlen,

2. all riksdagen beslutade atl anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och galor skulle ha beteckningen förslagsanslag,

3. atl riksdagen till Bidrag lill drift av enskilda vägar m. m. för budgelårel 1976/77 anvisade ell jämfört med regeringens förslag med 11 600 000 kr. förhöjl reservalionsanslag av 119,6 milj. kr., all avräknas mol aulomobilskallemedlen,

4. all riksdagen lill Bidrag lill byggande av enskilda vägar m. m. för budgelårel 1976/77 anvisade ett jämfört med regeringens förslag med 8 300 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 35 100 000 kr..

106

1975/76:1568 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemslällis atl riksdagen skulle

1. avslå förslaget angående anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende slalliga vägar,

2. lill Drifi av slalliga vägar för budgelårel 1976/77 anvisa ell reservalionsanslag av 1 610 000 000 kr., alt avräknas mol aulomobilskatlemedlen,

3. lill Byggande av slalliga vägar för budgelårel 1976/77 anvisa ett reservalionsanslag av 865 000 000 kr., att avräknas mot aulomobilskatlemedlen,

4. uttala atl Gävleborgs län av de sålunda förhöjda anslagen borde tilldelas de medel som behövdes för upprustning av vägnätet,

1975/76:1571 av herr Komstedl (m).

1975/76:1575 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp).

1975/76:1584 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen som sin mening ullalade all de medel som föreslagils i propositionen 1975/76:100 bilaga 8 under rubriken B 4. Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende slatliga vägar borde ställas lill vägverkets förfogande i enlighet med vad i motionen anförts,

1975/76:1600 av herr Oskarson m. fl. (m, s, c, fp),

1975/76:1603 av herr Persson i Heden m. fl. (c), vari hemslällis all riksdagen skulle dels avslå förslaget angående anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder, dels till Drifi av statliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa ell reservalionsanslag av 1 610 000 000 kr. att avräknas mot aulomobilskallemedlen sami lill Byggande av slatliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa etl reservalionsanslag av 865 000 000 kr. att avräknas mol auiomobilskattemedlen, dels uttala all Älvsborgs län av de sålunda förhöjda anslagen borde tilldelas de medel som behövdes för upprustning av vägnätet,

1975/76:1605 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt (c),

1975/76:1613 av herrar Stjernsiröm (c) och Åsling (c), vari hemslällis atl riksdagen skulle

1. avslå förslaget angående anslaget Särskilda byggnads- och förbällringsåtgärder avseende statliga vägar,

2. lill Drift av slalliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 1 610 000 000 kr. all avräknas mol automobilskallemedlen,

3. till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa etl reservationsanslag av 865 000 000 kr., alt avräknas mol aulomobilskatlemedlen,

4. uttala att Jämllands län av de sålunda förhöjda anslagen borde lill-delas de medel som behövdes för upprustning av vägnätet,

1975/76:1620 av herr Svansiröm (c),

1975/76:1622 av herr Träff m.fi. (m, c, fp).

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

1975/76:1625 av herr Wiklund m.fi. (s),

1975/76:1626 av herr Åkerlind (m), vari hemställts all riksdagen be-slulade all som sin mening utiala au spridning av vägsall borde upphöra,

1975/76:2022 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 2-5) hemställts atl riksdagen skulle

2. ge regeringen lill känna vad som i molionen 1975/76:1979 anförts angående underhåll och upprustning av särskilt olycksdrabbade väg-slräckor,

3. ge regeringen till känna vad som i molionen 1975/76:1979 anföris angående de statliga bidragsreglerna för enskilda vägar,

4. begära atl regeringen lade fram förslag lill ett avgiftssystem enligt tullvägsprincipen i enlighet med vad i molionen 1975/76:1979 anföris,

5. ultala atl anslaget Särskilda byggnads- och förbällringsåtgärder avseende slalliga vägar borde i sin helhel få disponeras av vägverkel, dock så att halva anslaget skulle disponeras för investeringsändamål och halva anslaget för underhållsåtgärder,

1975/76:2097 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c, m) och

1975/76:2156 av herr Lidgard m.fl. (m).

108

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1518, yrkandet 1 f, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotiei anfört rörande ett program för den framtida vägpoliliken m. m.,

2. alt riksdagen lill Slatens vägverk: Ämbelsverksuppgifier för budgelårel 1976/77 anvisade elt förslagsanslag av 7 465 000 kr., atl avräknas mot aulomobilskallemedlen,

3. all riksdagen med anledning av regeringens förslag belräffande anslagen lill Drift resp. Byggande av statliga vägar samt motionerna 1975/76:1534, 1975/76:1583, 1975/76:1584 och 1975/76:2022, yrkandena 2 och 5, med bifall till molionerna 1975/76:1517, yrkandet 1, 1975/76:1539, yrkandet 1, 1975/76:1568, yrkandena 1-3, 1975/76:1603, ulom i vad avsåg medelstilldelning till Älvsborgs län, 1975/76:1613, yrkandena 1-3, med avslag på regeringens förslag belräffande anslag till Särskilda byggnads- och förbällringsåtgärder avseende slalliga vägar samt med tillkännagivande av vad utskottet anfört skulle

a. till Drift av slalliga vägar för budgelårel 1976/77 anvisa etl reser
vationsanslag av I 610 000 000 kr., att avräknas mot auiomobilskatte
medlen,

b. till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa etl
reservalionsanslag av 865 000 000 kr., aii avräknas mot automobilskal
lemedlen,

4. alt riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1975/76:1568, yrkandet 4, 1975/76:1603, i vad Nr 104

avsåg medelstilldelning till Älvsborgs län, och 1975/76:1613, yrkandel c , ,

Fredagen den

■*' 9 april 1976

b. avslå motionerna 1975/76:1519, 1975/76:1550, 1975/76:1558 och__

1975/76:1620, Vägväsendet

c. avslå molionen 1975/76:1560,

d. avslå motionen 1975/76:614,

5. att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med bifall till motionerna 1975/76:1517, yrkandel 2, och 1975/76:1539, yrkandet 2, till Bidrag lill drift av kommunala vägar och galor för budgelårel 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 235 700 000 kr., att avräknas mot auiomobilskattemedlen,

6. att riksdagen till Byggande av kommunala vägar och galor för budgetåret 1976/77 anvisade ell reservalionsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskallemedlen,

7. alt riksdagen skulle

a. medge atl under budgetåret 1976/77 stailig lånegaranti för lån av
seende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar bevil
jades intill ett belopp av 120 000 kr.,

b. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på molionerna
1975/76:495, 1975/76:1517, yrkandet 3, och 1975/76:1539, yrkandel 3,
till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa
ell reservationsanslag av 108 000 000 kr., atl avräknas mol aulomobil
skatlemedlen,

c. med bifall lill regeringens förslag samt med avslag på molionerna
1975/76:1517, yrkandel 4, och 1975/76:1539, yrkandel 4, lill Bidrag lill
byggande av enskilda vägar för budgetåret 1976/77 anvisa etl reserva
lionsanslag av 26 800 000 kr., alt avräknas mol automobilskallemedlen,

8. att riksdagen skulle

a. avslå molionen 1975/76:1605,

b. avslå motionen 1975/76:2022, yrkandel 3,

9. all riksdagen för budgelårel 1976/77 anvisade

a. lill Tjänster till utomstående ell förslagsanslag av 14 207 000 kr.,
all avräknas mol aulomobilskallemedlen,

b. lill Avsällning lill sialens aulomobilskaliemedelsfond ett förslags
anslag av I 000 kr.,

10. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:326,

b. avslå motionen 1975/76:609,

c. avslå molionen 1975/76:1525,

d. avslå molionen 1975/76:1622,

e. avslå molionen 1975/76:1624,

f. avslå motionen 1975/76:2156, yrkandet 2,

11. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:603,

b. avslå molionen 1975/76:1562, 109

Nr 104 c. avslå motionen 1975/76:1600,

Fredagen den ' ' motionen 1975/76:1625,

9 aoril 1976 ' ''' motionen 1975/76:2097,

_____________ f avslå molionen 1975/76:2156, yrkandel 1,

Vägväsendet 12. au riksdagen skulle

a. avslå molionen 1975/76:2022, yrkandel 4,

b. avslå molionen 1975/76:600,

c. avslå molionen 1975/76:604,

d. avslå motionen 1975/76:612,

e. avslå motionen 1975/76:602,

f avslå molionerna 1975/76:615 och 1975/76:1626,

13. all riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:1556,

b. avslå molionen 1975/76:1575,

14. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1571.

Reservalioner hade avgivits

1. beträffande den långsiktiga vägplaneringen m. m. av herrar Mell-
qvist (s), Lindahl i Lidingö (s), Hjorth (s). Hugosson (s), Rosqvist (s).
Östrand (s) och Magnusson i Krislinehamn (vpk) som ansett atl utskottet
under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1518, yrkandet 1 f,

2. belräffande anslagen lill Drift av slalliga vägar. Byggande av statliga
vägar och Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar av herrar Mellqvist (s), Lindahl i Lidingö (s), Hjorth (s). Hugosson
(s), Rosqvist (s). Östrand (s) och Magnusson i Krislinehamn (vpk) som
ansell att ulskotiei under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning av motionen 1975/76:1583 samt med avslag på motionerna 1975/76:1517, yrkandel 1, 1975/76:1534, 1975/76:1539, yrkandel 1, 1975/76:1568, yrkandena 1-3, 1975/76:1584, 1975/76:1603, ulom i vad avsåg medelslill-delning till Älvsborgs län, 1975/76:1613, yrkandena 1-3, samt 1975/76:2022, yrkandena 2 och 5, skulle

a. lill Drift av slatliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa ell reser
valionsanslag av I 510 000 000 kr., att avräknas mol automobilskalle
medlen,

b. lill Byggande av slalliga vägar för budgetåret 1976/77 anvisa elt
reservationsanslag av 765 000 000 kr., alt avräknas mol auiomobilskat
temedlen,

c. till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar för budgelårel 1976/77 anvisa etl reservationsanslag av 200 000 000
kr., all avräknas mol aulomobilskallemedlen,

d. som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört
i fråga om all anslagei Särskilda byggnads- och förbällringsåtgärder av-

110 seende statliga vägar skulle ulnyitjas lill fullo,

3. beträffande Bidrag lill drift av kommunala vägar och galor av herrar     Nr 104
Mellqvist (s), Lindahl i Lidingö (s), Hjorth (s). Hugosson (s), Rosqvist     Fredagen den
(s). Östrand (s) och Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att ul-           j| gj
skottet under 5 borl hemställa

all riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på Vägväsendet molionerna 1975/76:1517, yrkandet 2, och 1975/76:1539, yrkandel 2, till Bidrag till drfit av kommunala vägar och gator för budgetåret 1976/77 anvisade ell reservalionsanslag av 235 700 000 kr., alt avräknas mot automobilskallemedlen,

4. belräffande anslagen Bidrag lill drifi av enskilda vägar, m. m. och
Bidrag lill byggande av enskilda vägar av herrar Sven Guslafson i Gö
teborg (fp). Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga
(c), Sellgren (fp) och Torwald (c) som ansett atl utskottet under 7 b och
c borl hemställa

atl riksdagen skulle

b. med anledning av regeringens förslag och med bifall lill motionerna
1975/76:495, 1975/76:1517, yrkandel 3, och 1975/76:1539, yrkandel 3,
lill Bidrag lill drifi av enskilda vägar, m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa
elt reservalionsanslag av 119 600 000 kr., all avräknas mol automobil
skallemedlen,

c. med anledning av regeringens förslag och med bifall lill molionerna
1975/76:1517, yrkandel 4, och 1975/76:1539, yrkandel 4, lill Bidrag lill
byggande av enskilda vägar för budgelårel 1976/77 anvisa ell reserva
lionsanslag av 35 100 000 kr., all avräknas mol automobilskallemedlen,

5. belräffande uiredning rörande metoderna för avgifisfinansiering av
den långsikliga vägulbyggnaden av herrar Lolhigius (m) och Clarkson
(m) som ansett atl utskottet under 12 a borl hemställa

all riksdagen skulle med bifall till motionen 1975/76:2022, yrkandel 4, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanierna anfört rörande uiredning av metoderna för avgiftsfinansiering av den långsiktiga vägutbyggnaden.

Herr HUGOSSON (s):

Herr lalman! Vägnätet är vårt lands största transportsystem. Totalt finns ca 350 000 kilometer väg. Av detta vägnät utgör riksvägarna ca 12 500 kilometer och länsvägarna ca 85 000 kilometer. Praktiskt tagel varje hushåll kan nås med en vägtransport. En god standard på såväl väg- som gatunätet är av väsentlig betydelse för näringslivet och för de många människor som dagligen färdas individuellt med personbil eller kollektivt med buss lill och från sina arbetsplatser.

Av persontransporterna, om man uttrycker dem i personkilometer, sker
inte mindre än 91 % på väg - ca 82 96 med personbil och ca 9 % med
buss. Trots den procentuellt sett låga siffran för kollektiva persontrans
porter sker i dag lika myckel kolleklivresande, uttryckt i personkilomeler,
med buss på väg som med järnväg, tunnelbana och spårväg tillsammans. 111

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

112

Jag tror all del är ytterligt få, t. o. m. av kammarens ledamöter, som har klart för sig att kollektivtrafik med buss på väg när det gäller antal trafikanter är lika stor som all övrig kollektivtrafik tillsammans.

Del lolala godstransportarbetet på väg och järnväg omfaiiar ca 50 miljarder tonkilomeler per år. Lastbilarna svarar för ungefär hälften av detta transportarbete. På distanser över 50 mil uppgår järnvägarnas andel lill ca 62 96. På avstånd under 10 mil sker däremot nästan allt godstransportarbete per lastbil. Även om ylierligare åtgärder under de närmaste åren kommer all vidtas och måste vidtas för att stimulera kollektivt resande och föra över långväga godstransporter från landsväg till järnväg, kommer - trots alla de ansträngningar vi måste göra - under alla förhållanden såväl persontransporter som godstransporter på våra gator och landsvägar att öka i absolula tal även i framtiden.

Ett väl fungerande vägnät - med god framkomlighet och trafiksäkerhet

- är en förutsättning för ett väl fungerande samhälle. För framtiden bör
vi därför ställa två grundläggande krav.

För det första: det samhällskapital som vägnätet utgör måste vidmakthållas. Någon kapitalförstöring får inte ske. Ordinarie driftanslag måste läcka behövliga service- och underhållsarbeten.

För del andra: fortlöpande nyinvesteringar måste komma till stånd i vårt vägnät. Vägnätet måste byggas ut i den takt som transportarbetet ökar. Framkomlighet och trafiksäkerhet är viktiga komponenter som vi måsle beakta när vi bedömer behovet av investeringsmedel till vägnätet, vårt lands slörsta transportsystem.

Herr talman! Jag vågar förutsätta att många talare i dagens debatt

- och då framför allt företrädare för den borgerliga oppositionen - kommer
att utmåla det svenska vägväsendet i mycket mörka och dystra färger.
Del kommer att talas om dålig vägstandard och otillräckliga medel för
underhåll och drift. Säkert kommer man att säga alt en kapitalförstöring
äger rum inom vårt vägnät. Förvisso finns det, herr talman, stora brister
på många håll i vårt lands vägnät, och den snabbi ökande lunga gods-
trafiken sliter hårt på våra vägar. Då vi till hösten skall ta ställning till
riktlinjerna för den framlida trafikpolitiken och vidta ålgärder för alt
föra över tung lasibilslrafik lill järnväg kommer vi säkert all möta mot
stånd hhn samma företrädare.

När vi från socialdemokratiskt håll för två år sedan i trafikutskottet uttalade oss för 18m fordonslängd - vi tillåter ju som bekant i dag 24 m

- hade vi en samlad borgerlig front emot oss. Nu har trafikpolitiska
utredningen enhälligl föreslagii della. Men det skall bli intressant all
se om man i riksdagen kommer att följa den linjen.

All jag lar upp della i dagens debali sammanhänger med alt det inte blott är ekonomiska resurser till vägverkel och vägväsendei som erfordras för att behålla och vidmakthålla vårl vägsystem. Vi måste också styra iransporisirömmarna från samhällsekonomiska utgångspunkter, så alt förslitningen på våra vägar begränsas.

Hur har då väganslagen och vägstandarden utvecklats? Blott några

få siffror. År 1960, alltså för femton år sedan, var 18 % av vårl totala vägnät belagt och 82 % var grusvägar. I dag är 51 % av vägnätet belagt med varaktigare slitlager an grus. Även bärigheten har höjts, vilket lett till att år 1975 ca 92 % av det statliga vägnätet och hela riksvägnätel var upplåtet för 10 lons axellryck och 16 tons boggitryck.

Innevarande års budget för vägverket uppgår för första gången till över 3 miljarder kronor. När man bedömer insatserna för vägväsendei får man uiöver de anslag som via vägverkets budget anvisas för byggande och drift av våra vägar även komma ihåg de betydande belopp som via arbetsmarknadsstyrelsen i sysselsättningsbefrämjande syfte slussas över till vägväsendet. Åriigen har under de senaste åren, uiöver del särskilda anslag i konjunkturslimulerande syfte som vi kommer att diskutera så mycket, mellan 300 och 600 milj. kr. gått via AMS till vägväsendet. Under innevarande budgetår har redan 375 milj. kr. via AMS gått lill vägväsendet.

För budgetåret 1976/77, som dagens debatt avser, föreslår departementschefen en uppräkning av vägverkets totala budget med ca 203 milj. kr. till 3 217 milj. kr. Hell i enlighet med vägverkets prioritering föreslås de kraftigaste påslagen när det gäller driftanslagen, som ökar med i runda tal 200 miljoner. Av dessa medel utgör 155 milj. kr. ökade driftanslag till statliga vägar, och del kommunala driflanslaget har räknats upp med 30 milj. kr. Bidragen till enskild väghållning föreslås öka med 15 milj. kr.

Svarar då de av departementschefen anvisade medelsbeloppen mot de behov som föreligger på vagväsendets område? Jämfört med vägverkels krav i petita blir svaret på frågan nej. Det anvisade beloppet understiger vägverkets lägsta alternativ med ca 200 milj. kr. Om man emellertid ser till drift- och underhållssidan kommer i stort sett de behov av medel som föreligger atl bli tillgodosedda och eventuellt tal om kapitalförstöring på grund av bristande underhåll är därför överdrivet. Att utskottet i stort sett enhälligt dock ställer sig bakom departementschefen får naturiigtvis ses mot bakgrunden av del budgetläge som vi befinner oss i. Ett underskott i budgeten på i runda tal 12 miljarder kronor är ju en realitet som man får ta hänsyn lill även om man hade önskat ytterligare medel till vägverket för utbyggnad av den viktiga transportapparat som vägverkel utgör.

Vägverkets ledning med dess generaldirektör i spetsen har inför trafikutskottet föreslagit att det särskilda anslag på 200 milj. kr. som för ett antal år sedan inrättades för all tas i anspråk för byggande av statliga vägar i konjunkturslimulerande syfte skulle överföras till vägverkets ordinarie budget och således disponeras fritt av vägverket utan något samråd med AMS och regeringen. Dessa förslag har följts upp i de borgerliga partiernas motioner, och utskollets majoritet har följt den linjen. Låt mig, herr lalman, säga att jag har förståelse för vägverkels generaldirektör. Han känner ett stort ansvar för sitt verk och han vill fullfölja de ambitioner som verkets styrelse gett uttryck för i sina petita. Som ledamot

8 Riksdagens protokoll 1975/76:103-104

Nr 104

Fredagen den 9 apnl1976

Vägväsendet

113

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

114

i vägverkets styrelse står jag givetvis bakom de krav vi har fört fram i petitan, och jag kommer även i fortsättningen alt verka för en hög ambitionsnivå när det gäller att underhålla och bygga ut det svenska vägväsendet.

Denna målsättning delas av samtliga socialdemokraler i trafikutskottet, och i vår reservation nr 2, som är fogad till utskottets belänkande, gör vi följande uttalande: "Utskottet förutsätter dock, atl regeringen i kommande budgetarbete i all möjlig mån överväger möjligheterna att genom ökade resurser förbättra vägverkets möjligheter att genomföra olika angelägna drift- och byggnadsåtgärder."

När jag och övriga socialdemokrater - och även herr Magnusson i Kristinehamn - dock inle velat medverka till all ta bort del här särskilda anslaget och överföra medlen till vägverkets ordinarie budget beror detta för det första på att inte en enda krona mer på del sättet kommer vägväsendet till godo. Som framgår av reservationen 2 anser vi nämligen i år liksom under tidigare år att det särskilda anslaget till 100 96 skall ställas till vagväsendets förfogande och utnyttjas för vägbyggande och förstärkt vägunderhåll. För det andra menar vi att det särskilda anslaget har speciell betydelse ur sysselsättningssynpunkt och även ur regionalpolitisk synpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen har inför utskottet med skärpa understrukit - vilket f. ö. framgår av bilaga C som är fogad till utskottets belänkande - den sysselsäitningspolitiska och regionalpoliiiska betydelse som detta anslag har.

Jag vill, herr talman, citera avslutningen i arbetsmarknadsstyrelsens promemoria, som har följande lydelse:

"I den mån som en höjning av vägverkets ordinarie anslag kommer lill stånd genom en indragning av det extra anslaget, så innebär detta uppenbariigen en motsvarande beskärning av möjligheten att utnyttja det offentliga vägbyggandet för sysselsältningsfrämjande insatser. Styrelsen vill särskilt peka på den säsongutjämning för vilken anslaget har kunnat utnyttjas och vilken delvis påkallas av vägverkets ordinarie verksamhet. Även den regionalpolitiska styrning som detta extra anslag har möjliggjort får anses vara av väsentlig betydelse. Ett slopande av anslaget skulle därför enligt arbetsmarknadsstyrelsens bedömande innebära att en betydelsefull samordning av vägpolitiska och arbetsmarknadspolitiska intressen ges upp."

Svenska byggnadsarbetareförbundet har i skrivelse till utskottet gett uttryck för den oro som man känner inom förbundet för möjligheterna att bereda sysselsättning åt arbetslösa byggnadsarbetare därest det här särskilda anslaget skulle avskaffas. Förbundet kan inte, som man uttrycker det i sitt brev, acceptera den cyniska inställning till sysselsättningen för vårl förbunds medlemmar som framgår av de borgerliga motionerna i den här frågan.

Olle Östrand kommer i ett senare anförande att närmare utveckla anslagets betydelse just från sysselsättningssynpunkt för den här yrkeskategorin.

Statsanställdas förbund, Statstjänstemannaförbundel och Sveriges arbetsledareförbund har i skrivelse till utskottet gett uttryck för en viss oro när det gäller den framtida sysselsättningsvolymen inom vägverket.

Utskottets centerparlistiske talesman, Anders Dahlgren, har i ett pressuttalande fredagen den 26 mars sagt att det finns farhågor bland vägverkets anställda för att de skulle riskera att friställas.

Herr Dahlgren vet mycket väl, bl. a. i sin egenskap av ledamot i vägverkets styrelse, att det aldrig under några omständigheter kan bli fråga om att friställa någon personal i vägverkel. Men genom att avveckla anslaget på 200 milj. kr. försämras på ett påtagligt sätt möjligheterna för arbetsförmedlingen att hjälpa arbetslösa utanför verket lill ett meningsfullt arbete. Det kan t. ex. gälla arbetslösa vägarbelare som lidigare har jobbat vid entreprenadföretag och, som sagt, byggnadsarbetare.

Vad beträffar den oro de tre nämnda förbunden gett uttryck för i sin skrivelse vill jag ånyo understryka vad vi uttalar i reservationen 2, nämligen att vi förutsätter "att regeringen i kommande budgetarbete i all möjlig mån överväger möjligheterna att genom ökade resurser förbättra vägverkets möjligheter att genomföra olika angelägna drift- och byggnadsåtgärder".

Vidare säger vi i vår reservaiion 2 - och det är mycket viktigt och utgör en direkt uppmaning till regeringen: "Fördel fall emellertid ytterligare medel skulle erfordras för att uppnå en mera rationell användning av tillgänglig arbetskraft," - det gäller vägverkets egen personal - "förutsätter utskottet att regeringen vid behov på tilläggsbudget föreslår anvisning av sådana."

Genom detla uttalande - om riksdagen nu stöder reservationen 2 -kan vägverkets personal känna full trygghet, och den oro i ett mer långsiktigt perspektiv som man spårar i de tre förbundens skrivelser bör alltså kunna elimineras i kommande budgetarbete och genom eventuella anslag på tilläggsbudget om så skulle erfordras.

En fråga som varil föremål för stor diskussion i utskottet, som upptar ett stort utrymme i föreliggande betänkande och som dominerat den pressdebatl som ägt rum i anslutning till väganslagens behandling i utskottet gäller del särskilda 200-miljonersanslagets regionala fördelning. Från kommunikationsdepartementet översändes till vägverket och AMS i slutet av februari en preliminär promemoria som underlag för fortsalt behandling och diskussion om hur del i budgeten upptagna sysselsättningsanslaget regionalt skulle fördelas, därest riksdagen ställer sig bakom detta förslag. Inför utskottet har AMS meddelat att departementets förslag väl överensstämmer med verkets egen bedömning av den regionala fördelningen när det gäller behovet av sysselsättningsstöd. Skogslänen konstaleras fortfarande ha elt sämre sysselsättningsläge än övriga län, och i fråga om Halland och Bohuslän kommer omfattande friställning av byggnads- och anläggningsarbetare tyvärr att ske under hösten och vintern.

Jag skall, herr talman, inle här gå in på alla de från vägpolilisk, re-

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

115

Nr 104 gionalpolilisk och sysselsällningsmässig synpunkt angelägna vägprojekt

Fredagen den 9 april 1976

som finns med i den lista som departementet upprättat. Låt mig bara
ta ett par exempel som blivit föremål för diskussion. Det gäller först
möjligheterna att använda medel för utbyggnad av E 6 i Bohuslän vid
Vägväsendet Stenungsund och mellanriksvägen Kiruna-Narvik. Även om projektet

vid Stenungsund ännu ej är färdigprojeklerat, lorde det inte råda "något som helst tvivel om att dessa planer kan framtagas i så god tid atl byggnadsarbetena kan påbörjas under nästa år. Det säger man alldeles bestämt på vägförvaltningen i Göteborgs och Bohus län.

Vad beträffar vägen Kiruna-Narvik är vägdirektören i Norrbotten av den bestämda uppfattningen att inte några som helst svårigheter skall föreligga när det gäller att sätta i gång detta från sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt så angelägna vägprojekt. Vad var det moderaterna sade i förra valrörelsen? Om bara viljan finns så kan man göra både det ena och det andra. Tyvärr verkar del som om viljan saknas på den borgerliga kanten i fråga om den här typen av projekt.

Jag har, herr talman, här i min hand tre lelegram som kom utskottet till hända i går. De är från Kiruna kommunstyrelse, från kommunstyrelsen i Gällivare och från Fackliga central i Kiruna. I Kiruna kommunstyrelse finns samtliga i riksdagen företrädda partier representerade. En enhällig kommunstyrelse telegraferar till utskottet därför att man känner oro för atl dessa pengar skall försvinna, för att det särskilda anslaget skall avvecklas och för att man icke kan sätta i gång det projekt som man har väntat på så länge. Jag tycker att det kan vara angeläget att kammarens ledamöier får höra vad man telegraferar:

"Kiruna kommunstyrelse, vari alla de i riksdagen företrädda partierna är representerade, har med tillfredsställelse konstaterat atl proposition lagts om medel för vissa vägföretag bl. a. i Norrbollens län, varav en del skulle utgå för igångsättning av mellanriksvägen Kiruna-Narvik. Kommunstyrelsen har ställt stora förhoppningar på att denna åtgärd skall kunna innebära påbörjande av detta för kommunen och länet utomordentligt angelägna projekt. Kommunstyrelsen ser med synnerlig oro om den situationen skulle uppkomma att särskilda medel icke nu skulle stå till förfogande för vägföretagets igångsättning.

Kommunstyrelsen har därför vid sammanträde 1976-04-07 enhälligt beslutat hemställa att riksdagen måtte fatta sådant beslut atl projektet tilldelas äskade särskilda medel för igångsättning under hösten 1976.

Kiruna Kommunstyrelse Wigert Kartsson Ordförande

/ Folke Granström Stadsombudsman"

116

Gällivare kommunstyrelse har skickat ett telegram och instämt i vad man har sagl i Kiruna.

Inom Fackliga centralorganisationen, där man har 8 400 medlemmar, vet man vad det innebär att inte ha tillgång till arbeie. Man har konfronterats med arbetslöshet i den här regionen, och jag tycker atl de borgeriiga ledamöter som representerar regionen verkligen bör tänka sig för, när vi senare i dag skall votera i frågan. ' Vi har här i kammaren under fiera år fört diskussioner om E 6 i Halland och Bohuslän, och västkusirepresentanterna har uttryckt bedrövelse över den långa tid det skulle ta att få ur trafiksäkerhelssynpunkt och framkomlighetssynpunkt bra standard på E 6. När man nu genom alt använda medel ur det särskilda anslaget kan möjliggöra en uppsnabbning av detta ur trafiksäkerhetssynpunkt och allmän transporipolitisk synpunkt så angelägna projekt, då vill de borgerliga partierna sätta käppar i hjulet och talar om att detta får ske genom ordinarie AMS-anslag. Förvisso kan ytterligare sysselsättningspolitiska åtgärder behöva vidtagas för att garantera sysselsättningen för friställda byggjobbare i Halland och Bohuslän, och även vi socialdemokrater förutsätter att AMS-medel kommer till ytterligare användning för detta angelägna vägprojekt.

Jag tycker att trafikutskottets värderade ordförande, som i likhet med mig kommer från västra Sverige, skulle ha lagil ett samtal med byggjobbarna nere på Ringhals i Värö eller med byggjobbarna vid oljeplatt-formsbyggei i Strömstad, innan utskottet fattade sitt beslut. Jag tror att herr Sven Gustafsons iver att om möjligt tillfoga regeringen ett nederiag i riksdagen då skulla ha dämpats något. Om herr Gustafson konfronterats med dessa byggnadsarbetare, så hade kanske utgången i utskottet när det gällde 200-miljonersanslaget blivit annorlunda.

Hur kommer f ö. alla de borgeriiga representanter, som sedan budgetpropositionen framlades den 11 januari varit hos kommunikationsministern och bonat om pengar från det här anslaget för sitt eget län och för sin egen region, att ställa sig i dag, när vi skall fatta beslut? Det finns ju t. o. m. ordinarie ledamöter i trafikuiskottet som har uppvaktat kommunikationsministern och sagt att man behöver pengar till Jönköpings län från del här 200-miljonersanslaget. Elt par veckor efter det atl man varit hos kommunikationsministern och uppvaktat kan man ställa sig bakom trafikutskottets majoritet och säga nej lill anslaget! Sådant skulle kunna kallas för dubbelspel.

Herr lalman! Jag skall inle närmare uppehålla mig vid denna fråga utan ber att få hänvisa till reservationen 2, som jag yrkar bifall till.

Jag skall därefter något beröra övriga reservationer i utskottets betänkande.

Förra årets riksdag beslöt på basis av elt betänkande från ett enhälligt irafikutskoit atl i skrivelse till regeringen hemställa att ell långsiktigt program för den framlida vägpoliliken snarast under år 1976 skulle föreläggas riksdagen. Under utskousbehandlingen av årets budgetförslag har framgått au regeringen i anslutning till den trafikpolitiska proposition

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

117

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

118

som kommer att presenteras under hösten ämnar redovisa riktlinjer för den fortsalla vägplaneringen. Man kan då förutsätta att dessa riktlinjer i vidare mån än nuvarande planeringsordning kommer att ta hänsyn till väginvesteringarnas samhällsekonomiska effekter och till de vidgade regional- och näringspolitiska aspekter som numera läggs på samhällets investeringar i olika hänseenden. Att i ett läge, där man vet att ett långsiktigt program för vägplaneringen helt i enlighet med förra årets riksdagsbeslut kommer att föreläggas höstriksdagen, på nytl skriva till regeringen och begära detta lycker vi inte är motiverat.

Vi har därför reserverat oss. Vi tycker faktiskt att utskottsmajoriteien slår in öppna dörrar, och del hedrar inte riksdagen. Jag yrkar bifall till reservaiionen 1.

När det gäller anslaget Bidrag lill drift av kommunala vägar och gator, så föreslås delta för nästa budgetår uppräknat med 30 milj. kr. och totalt utgöra 235,7 milj. kr. Delta anslag var till för ett par år sedan ett förslagsanslag. Majoriteten föreslår nu att man på nytt tillämpar principen med förslagsanslag. Eftersom alla övriga anslag på vägområdet är reservalionsanslag har vi inle velat gå med på detta. Det är dock, som vi uttrycker del i vår reservaiion, angelägel att man i fortsättningen beräknar anslaget på så sätt att medelstilldelningen svarar iriot de förutsättningar som bidragsförfatlningen anger. Anslagets medelsram skall med andra ord vara tilltagen så, att kommunerna försäkras de statsbidrag som enligt gällande regler skall utgå.

Jag yrkar med denna motivering bifall lill reservaiionen 3.

Inledningsvis gjorde jag gällande alt det när det gäller medelstilldelningen till vägväsendet i slorl sett råder enighet i utskottet. Det har bara varit diskussioner om att föra anslaget till den ena eller andra posten. På en punkt har dock folkpartiets och centerpartiets ledamöter i utskottet velat öka anslagstilldelningen, och det gäller anslagen till drift resp. byggande av enskilda vägar. I reservationen 4 kräver man för dessa ändamål ytterligare 11,5 resp. 8,3 milj. kr. Någon borgeriig enighet föreligger dock inte, eftersom moderaterna inte har ställt sig bakom den reservationen. Under hänvisning till vad jag tidigare yttrat om budgetlägel, och då vi från majoritetens sida förutsätter alt man i regeringen framgent kommer att uppmärksamt följa medelsbehovel för denna viktiga del av vägnätet, yrkar jag därför bifall till utskottets hemställan på denna punkt, vilket alltså innebär avslag på reservationen 4.

Slutligen skall jag med några ord beröra frågan om tullvägar, som moderaterna i vår återkommer till. I reservationen 5 pläderar herrar Lolhigius och Clarkson för att man skall införa lullvägssystemet för större genomfartsleder av typen E 3, E 4 och E 6. Genom något för mig obegripligt system skulle utrymmet för vägbyggnader bli större om ett avgiftssystem tillämpades på våra slörre vägar. Såvitt jag förslår erfordras emellertid lika mycket kapital för byggande av en väg, oavsett om den avgiftbeläggs eller inle efter färdigställandet.

I vägkostnadsutredningens betänkande. Vägtrafiken - kostnader och

avgifier, som presenterades 1973, behandlas olika principer av ekonomisk art när det gäller prissättning inom trafiksektorn. I betänkandet redovisas även de kostnader som från olika utgångspunkter kan hänföras till vägtrafiken. Dessa förslag har överlämnats lill trafikpolitiska utredningen, i vilken bl. a. herr Lolhigius ingår. Denna uiredning har alltså till uppgift att pröva de här frågorna, och i det sammanhanget kommer man även in på frågan om avgiftsfinansiering av vägsystemet.

Personligen har jag dock den alldeles bestämda uppfattningen all vi bör undvika tullvägsprincipen på vägar, som bör stå till alla trafikanters förfogande. Jag har i en tidigare debatt här i kammaren sagt, alt del inte är frågan om en trafikants ekonomi som får vara avgörande för om han skall kunna utnyttja en modern och ur trafiksäkerhetssynpunkt bra väg.

Jag yrkar med detta bifall lill utskottets hemställan under punkten 2, vilket innebär avslag på reservationen 5.

Sammanfattningsvis kan man alltså slå fast alt dagens vägdebatt inte främst kommer att gälla en ökning av anslagen till vägsektorn. Etl överförande av det särskilda anslaget lill vägverkets ordinarie budget ger som jag inledningsvis sade inte en enda krona mer till vägarna men får i stället negativa effekter ur sysselsättningssynpunkt och motverkar de regionalpolitiska strävanden, som inte minst centerpartiet brukar vara en aktiv talesman för. Däremot har vi socialdemokrater i våra reservationer starkt understrukit vikten av en framlida stark satsning på det svenska vägväsendet.

Herr talman! Jag vill sluta mitt anförande med atl yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 som är fogade till punkten 2 i trafikutskottets betänkande nr 11. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Omdömena om förslagen till anslag till vägväsendet i årets budget är mycket skiftande och ibland diametralt motsatta, beroende på från vilket håll de kommit. "Stor satsning på vägarna" rubricerar t. ex. kommunikationsdepartementet sitt pressmeddelande om förslagen, medan man i VV-aktuellt - som redovisar pressklipp från vägverkels informationskontor - har satt rubriken "Sämsta anslaget på 10 år".

Nu menar man väl inte i VV-aktuellt - det är f ö. en ledare i tidningen Motor som citeras - all departementet ljuger, men man menar atl den rubrik som satts är en smula i det blå, som man uttrycker sig: Vad man syftar på är del faktum att även om anslagsökningen är betydande, så räcker inte det totala beloppet till för att hålla samma nivå på underhåll och byggnad av vägar 1977 som 1976. De 200 miljoner vägverket får borde i stället vara 400 miljoner.

Visserligen är det som sagt en ledare i tidningen Motor som citeras, men man får väl förutsätta alt vägverkets presstjänst delar tidningens uppfattning när saken slås upp på det här sättet.

"Vill kommunikationsministern försöka försvara ordet satsning så kan-

119

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

120

ske han pekar på de 200 milj. kr. som regeringen avsatt för bl. a. li-digareläggning av regionalpoliliskt viktiga vägar", sägs det vidare i den citerade ledaren. "Men detta är en summa som även funnits till hands förr om åren och som han gärna själv delar ut till stora delar - nu senast till bl. a. Västerdalsvägen, Kapellskärsvägen och Seskarövägen."

Det är hårda omdömen man här givit ullryck för.

Nu är det väl ändå så atl anslagen till vägarna gäller slora pengar, och ingen kan väl heller komma förbi att det satsas rätt stora belopp på vägar i vårt land. Trots detta har de, beroende på kostnadsstegringarna, en tendens att inte räcka till; Vänsterpartiet kommunisterna vill i den situationen trycka på för att få till stånd en avlastning av vägnätet genom överföring av trafik från landsväg till järnväg eller sjöfart. Säkert är det helt nödvändigt att åstadkomma en sådan överföring, om inte vägpro-blemen så småningom skall växa oss över huvudet.

Den kommande vägplaneringen är i del perspektivet en viktig fråga. Jag vill understryka vad som sägs i reservationen 1, nämligen att hänsyn bör tas till "väginvesteringarnas samhällsekonomiska effekter och lill de vidgade regional- och näringspolitiska aspekter som numera läggs på samhällets investeringar i olika hänseenden".

De synpunkterna torde komma att behandlas i den kommande trafikpolitiska propositionen. Det är helt nödvändigt att anlägga sådana aspekter på vägplaneringen liksom att samordna denna med andra trafikpolitiska åtgärder. Därför kan det ha sin betydelse atl trafikpolitiska frågor som rör hela landtrafiken las upp i etl sammanhang, inte minst då mot bakgrund av att vi kan förvänta oss atl förslag om nedläggning av vissa av SJ:s bandelar kommer att föras fram, vilket medför krav om ersättningstrafik på landsväg.

Det som vi från vpk:s sida tycker är betänkligt i den nuvarande vägpoliliken är att etl ackumulerat behov av underhållsarbete uppstått. Enligt vägverkel har detla ackumulerade underhållsbehov tredubblats på tre år. Behovet skulle nu vara upp i 1 800 milj. kr.

Bristande underhåll betyder kapitalförstöring men kan också - det är alldeles uppenbart - innebära trafiksäkerhetsrisker. Del finns givetvis därför anledning att se allvarligt på situationen.

I molion 1583 har jag och några andra vpk-are visat på detta och liksom under lidigare år föreslagit att vägverkel i sin planering skall till fullo få utnyttja anslaget till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder och därvid använda en del av dessa medel till underhållsarbete. Reservationen 2 ger yttryck för motionens syfte och understryker alt behovet av underhållsarbeten måste uppmärksammas.

En speciell diskussion har i år uppstått om det s. k. särskilda anslaget. Det speciella är kanske att några fackliga förbund gått in i diskussionen - Statsanställdas förbund, Statstjänstemannaförbundel och Svenska ar-beisledareförbundei med instämmande i vägverkets krav att de 200 miljonerna på särskilda anslaget skall överföras på ordinarie stal. Svenska byggnadsarbetareförbundet genom att ställa sig bakom regeringen och

dess intention att 200-miljonersanslaget skall fördelas efter samråd mellan AMS, vägverkel och regeringen.

Bakom framställningarna från de fackliga organisationerna på den slatliga sidan ligger oron för att antalet anställda på sikt skall skäras ned genom att kostnadsstegringarna leder till att anslagen inte räcker till. Vägverket har också betonat personalsituationen och sagl att antalet anställda sedan 1966 av sådana orsaker minskat med 2 440 personer.

Statsanställdas förbund har vidare framfört sin besvikelse över att det inte sker någon förnyelse av fordons- och maskinparken. Det är beklagligt att vägverket alltmer måste ägna sig åt inhyrning, säger förbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet framhäver i sin tur att vägverkets ordinarie personal har bättre anställningstrygghet än Byggnadsarbetareförbundels medlemmar. Förbundet menar atl om de 200 miljonerna på det särskilda anslaget förs över på ordinarie stal innebär del all ett stort antal av förbundets medlemmar inte kommer alt kunna beredas arbete.

Det är beklagligt att något av en facklig tvist skall behöva uppslå i det här sammanhanget, men de olika förbundens agerande är naturligtvis förståeligt med hänsyn till deras respektive intressen.

När den motion skrevs på vilken mill namn står först var vi medvetna om t. ex. Statsanställdas förbunds uppfattning - den har f ö. berörts i motionen. Trots detta har vi i vårt motionsskrivande inte velat gå så långt som lill att föreslå att del särskilda anslaget skulle försvinna, vilket skulle bli konsekvensen om medlen fördes över på ordinarie stat. Den karaktär detta anslag har och det syfte som det enligt departementschefen skall ha - alt inriktas på arbeten som är på en gång från sysselsättningssynpunkt värdefulla och vägpolitiskt angelägna - har vi uppfattat som så betydelsefullt att anslaget bör vara kvar. Svenska byggnadsarbetareförbundets skrivelse understryker väl det motiverade i en sådan uppfattning. Herr Hugosson har också redovisat andra skrivelser som stöder denna uppfaltning.

Däremot tyckte vi - och det är en åsikt som också de borgeriiga har givit uttryck för i sina lidigare motioner - atl vägverkel från början bör vara med i planeringen av hur pengarna skall användas. Riksdagen har även uttalat sig för en sådan ordning. Med tanke på detta betraktar jag det som något anmärkningsvärt att kommunikationsministern på etl så uppseendeväckande sätt har kastat ut konkreta förslag för medlens användning utan att höra vägverket. Att det samtidigt sägs att förslaget skall ligga lill grund för fortsatta överläggningar mellan regeringen, vägverket och AMS har inte helt förtagit det intrycket.

När det gäller frågan om situationen för vägverkets personal uttrycks i reservaiionen 2 den beslämda uppfatlningen att det med anledning av årets budgetförslag inte får bli aktuellt med någon friställning av arbetskraft. Vi reservanter förutsätter emellertid att om ytterligare medel erfordras för att uppnå en rationell användning av tillgänglig arbetskraft får regeringen för detta anvisa medel på tilläggsslat. Ett sådant förfaringssätt bör kunna lösa åtskilliga av de problem som vägverket och

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

121

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

de anställdas organisationer har atl brottas med. Även i del sammanhanget är det viktigt att understryka behovet av att underhållsarbeten kommer till stånd. Vägverket har naturligtvis alltid ambitionen att upprätthålla den s. k. servicenivån. Om denna sänks kan framkomlighet och även trafiksäkerhet påverkas menligt. Jag vill dock än en gång poänglera alt vi motionärer betraktar underhållsarbetet som det viktigaste inslaget i vägverksamheten i dag.

Herr talman! Med hänvisning till vad jag här har sagt yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 3 vid detta belänkande, I övrigt yrkar jag bifall till vad utskottet hemställt i denna del av betänkandet.

122

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Det betänkande som riksdagen nu behandlar tar inte bara upp frågorna om anslagen på driftbudgeten inom kommunikationsdepartementets område utan också över 40 moiioner från ledamöter av denna kammare - motioner som är myckel intressanta och som utskottet har ägnat stor uppmärksamhet.

Vid behandlingen av den här frågan är det tre punkler som framför allt har tagit upp vår lid och som har resulterat i att utskotlsmajoriteten, bestående av representanterna för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet, har kommit atl stå emot en minoritet av socialdemokrater och kommunister i fråga om vägpoliliken.

Jag vill först ta upp den punkt där jag verkligen är förvånad över atl utskottet inte kunnat ena sig, nämligen frågan om det s. k. särskilda anslaget på 200 milj. kr. Här är en uppdelning av det här slaget inle på något sätt naturlig. Det är inte fråga om socialism kontra icke socialism. På majoritetens sida står nämligen statens vägverk och de fackliga organisationerna på vägområdet, framför allt Statsanställdas förbund. Det finns alltså goda socialdemokrater på båda sidor. Därför är del ganska naturligt att det inte finns någon strävan atl, såsom herr Hugosson sade, lill varie pris försöka få regeringen all lida nederlag. Man har även på socialdemokraliskt håll sett olika på fördelningen av det här anslaget. Frågeställningen har alltså ingenling med politisk ideologi atl göra. Del gäller, som jag ser det, om vi skall föra en rationell vägpolilik eller om vi i viss mån skall acceptera etl ministerstyre på det här området.

Bakgrunden är, som framgått av vad herr Hugosson och herr Magnusson i Kristinehamn har sagt, atl regeringen redan för budgetåret 1974/75 föreslog att ett särskilt anslag på 200 milj. kr. skulle ställas till regeringens förfogande "atl disponeras för särskilda insatser i fråga om drift och byggande av statliga vägar när detla är motiverat av konjunkturpolitiska eller andra skäl".

Sanningen är emellerlid att regeringens förslag aldrig bifallits i den formen. Riksdagen har i stället enhälligt sagt, att "anslaget bör till fullo få utnyttjas av vägverkel" och atl verket omedelbart får i uppdrag alt planera sin verksamhet med hänsyn till detla. Dessutom säger riksdagen i sitt enhälliga uttalande: "Del bör vidare ankomma på vägverket atl

göra fördelningen mellan de olika anslagen."

Den redovisning som reservanierna har på s. 38 i utskottets betänkande är korrekt så långt som man går där, nämligen att man förutsätter alt anslaget till fullo skall få utnyttjas. Men for fullständighetens skull borde även del andra inslaget i beslutel ha kommit med, nämligen alt det bör ankomma på vägverket att göra fördelningen mellan de olika anslagen.

Kommunikationsministern har emellertid inte tagit någon hänsyn lill riksdagens enhälliga beslut, utan han har ansett att han i stort selt har bestämmanderätten över dessa pengar. När han förra året fick kritik här i kammaren för att han lovat ul pengar till vägar, som ligger utanför vägverkets långtidsplaner, och gjort det utan något verkligt samråd med vägverket, svarade han så här: "Så länge jag innehar posten som kommunikationsminister och regeringsledamot kommer jag icke att administrera verksamheten utan jag kommer att regera. Det är själva innebörden i ordet regering," Han sade också beträffande detta anslag: "Och regeringen är i detta fall kommunikationsministern,"

Han tillade emellertid då atl om riksdagen beviljar anslaget skall arbetsmarknadsverket och vägverket gemensamt föreslå fördelningen på projekt av pengarna och atl han sedermera, på eftersommaren, skulle ta ställning.

I år är läget det att väganslagen trots en nominell höjning på 200 milj. kr. i realiteten är 200 milj. kr. lägre än förra året, Enligl vägverket -man behöver inte gå den omväg som herr Magnusson i Krislinehamn gjorde via ledaren i tidningen Motor, för vägverket har direkt sagt detta - är det i realiteten fråga om en sänkning, på grund av prisstegringar och lönestegringar, med 200 milj. kr. Fortfarande enligt vägverket blir väganslagen de lägsta reella anslagen på tio är. Bl. a. fattas det 100 milj. kr. för atl nå upp till vägverkets absolula miniminivå för underhållet. Eftersom man då inte skulle kunna reparera vägarna i takt med förslitningen skulle det bli en fortsatt kapitalförstöring på de svenska vägarna. Del tycker jag var mycket angeläget att understryka mot bakgrund av vad herr Hugosson sade om hur angeläget det är att bevara vägstandarden så att det inte blir någon kapitalförstöring. Enligt vägverkets uppfattning - herr Hugosson är styrelseledamot där - och enligt de fackliga organisationerna på vägområdet räcker inte de ordinarie driftanslagen till att reparera den förslitning som pågår, utan det blir en ytterligare kapitalförstöring. Det har redan påpekats här att enligt vägverket uppgår den ackumulerade eftersläpningen när det gäller underhållet till 1 800 milj. kr.

Nu sade herr Hugosson alt lägel är ganska bra. Vi har ungefär 50 96 av vägarna belagda. Man kan också uttrycka del så att 50 % av vägarna är grusvägar. 1 många fall skulle en beläggning innebära en kraftig minskning av driftkostnaderna, den skulle vara mycket lönsam. Herr Hugosson pekade också på att bärigheten har höjts, och det tycker vi är bra. Men alla som sysslat med vägar - även herr Hugosson - vet att det mesta

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

123

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

124

som skedde i samband med alt man höjde bärigheten på vägarna var att man ändrade kungörelserna så att man tillät en större bärighet utan att samtidigt på något sätt förändra vägarna.

I det här läget då man alltså kunde konstatera atl man inte får driftanslag som kan räcka till för att hejda kapitalförstöringen föreslog vägverket och de fackliga organisationerna på vägområdet att man skulle ta pengar ur det särskilda anslaget och tillföra de ordinarie anslagen, om det nu inte var möjligt på annat sätt au höja det.

Vi tyckte det var rimligl. Vi har inle någol emot en konstruktion med ett särskilt anslag. Det finns en del argument som talar för att det kan vara lämpligt att ha ett sådant, arbetsmarknadsverket har nämnt några. Men då måste förutsättningen vara att det ordinarie anslaget räcker till för den miniminivå som vägverket anser nödvändig för att kunna föra en rationell vägpolilik och se till att man kan få ett tillräckligt underhåll av vägarna. Vi föreslog att de 200 miljonerna skulle tillföras de ordinarie anslagen med 100 miljoner på underhåll och 100 miljoner till byggande.

Nu noterar vi med tillfredsställelse att man i reservationen har sagt atl i all möjlig mån skall man ge mera pengar i fortsättningen och atl man också säger att det skall vara möjligt att anvisa pengar på lilläggsstat. Utskottet hade ett enhälligl utlalande redan förra årel. Och det är givetvis den uppfattning som hela utskottet har att vi bör se till att vi kan få en ökning av väganslagen så att vi kan föra en rationell vägpolilik. Men vi menar att det här sättet alt se till att de ordinarie anslagen kommer upp till den miniminivå som vägverket önskar är den enda möjligheten som garanterar att vi får en riktig vägpolilik.

När nu kommunikationsminister fick reda på atl han skulle förlora sitt extraanslag lät han redan den 25 februari skicka ut ett pressmeddelande, där han fördelade 140 av de 200 miljonerna på olika län lill speciella vägprojekt. Nu var det inte längre fråga om all avvakta riksdagens beslut, som det var förra året, eller atl avvakta vägverkets och. arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Det enda som vägverket fick, enligl den uppgifi som jag har fått från kommunikationsdepartementet, var en kopia av pressmeddelandet. Det var vad som skedde i samband med all man lämnade del här pressmeddelandet Visserligen sades del i meddelandet, och del har också herr Magnusson i Kristinehamn understrukit, atl det skulle vara fråga om ell underiag för frågan*s fortsatta behandling, men i verkligheten hade departementet låst sig. Det visade sig av den kampanj som omedelbart sattes i gång i vissa län, där man hotade med att en röst på oppositionens förslag skulle innebära atl bygden skulle förlora en viss väg. Alt samtidigt andra vägprojekt måsle stoppas och slopas talade man givetvis tyst om. Och kommunikationsministern hade också den dåliga smaken all säga atl elt bifall lill vårt yrkande skulle äventyra sysselsättningen i skogslänen, della trots atl riksdagen i be-redskapsbudgelen upptagit mer än 800 milj. kr., som skulle kunna användas lill AMS-arbelen uiöver de ordinarie anslagen och som kan ut-

nyttjas inom ramen för en finansfullmakl som riksdagen har gett regeringen.

Tidningen Statsanställd, som är ett organ för de LO-anslulna inom statsverket, tog då bladet från munnen. Det framhölls i en ledare att kommunikationsministerns utspel innebär att underhållsverksamhelen på vägnätet äventyras, att de slora objekten i fierårsplanen är i fara. Tidningen skrev också alt det väl innebär något av ett sabotage mot de länsstyrelser som noga planerat och beslutat om angelägna projekt, och tidningen karakteriserade det hela som elt löst utspel ulan kontakt med facket. För den som länkl igenom problematiken är vägverkets förslag naturiigtvis det enda förnuftiga, och utspelet hade inte behövt ske om kommunikationsminister Norling tagit kontakt med den fackliga organisationen i denna grundläggande fråga som djupt rör dess medlemmars sysselsättning. Men så är det när man gör utspel först och tänker sedan, slutar alltså tidningen Statsanställd, organ för samtliga statsanställda på LO-området. Jag måste i rättvisans namn säga att en av reservanterna, vilket också framgick av herr Magnussons anförande, har framfört kritik mot kommunikationsministerns handlingssätt i det avseendet.

Herr talman! När nu kommunikationsdepartementet på detta uppseendeväckande sätt föregripit riksdagsbehandlingen, var det nödvändigt för trafikutskottet all begära en förnyad föredragning av vägverkets generaldirektör, där han fick redogöra för hur han länkt alt de 200 miljonerna skulle kunna användas, om de tillfördes de ordinarie anslagen. Hans promemoria är bilagd betänkandet. I många fall rörde det sig om samma vägar. I andra fall fanns det t. ex. inga arbetsplaner för vägar, som finns upptagna i kommunikationsministerns förteckning, varför det fanns en risk för all de pengarna skulle ligga oanvända under nästa år. Det gäller t. ex. de slörre arbetena på E 6 vid Stenungsund och vägen Kiruna-Narvik.

I de här fallen har emellertid utskottsmajoriteien föreslagit, och jag vill understryka detta, alt så snart praktiska möjligheter föreligger skall arbetena med dessa vägar igångsättas och erforderliga medel ställas till förfogande. Del är alltså utskottsmajoritetens förslag: Får ni fram arbetsplaner skall vägarna igångsättas så snart de praktiska förutsättningarna föreligger och medel ställas till förfogande.

Men nu invänder kanske någon att här har ju kommil telegram från Kiruna och Gällivare, som herr Hugosson läste upp. Ja, det är riktigt. I Kiruna kommunstyrelse finns samtliga partier representerade. Hur gick det lill när kommunstyrelsens beslut fattades? Jag ringde givetvis upp folkpartiets representant i Kiruna kommunstyrelse och frågade: När detta ärende föredrogs, fick ni då reda på del uttalande som utskotlsmajoriteten här gör? Nej, svarade vederbörande. Det enda som lämnades oss var del pressmeddelande som kommunikationsministern hade utfärdat.

Jag måste säga alt den socialdemokrat som här tjänade som informationskälla för Kiruna kommunstyrelse tyvärr inte gav en fullständig redovisning av fakta. Hade han gjort det, skulle läget ha varit ett helt

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

125

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

126

annat. Då hade del också stått klart att när det gäller såväl Kiruna-Narvikvägen som Stenungsundsvägen har utskottsmajoriteten sagt att så snart det kan komma fram arbetsplaner, skall arbetena igångsättas. Varför kan man då inte gå på kommunikationsministerns väg och ta i anspråk det särskilda anslaget? Det är ju så att för den händelse man inte skulle kunna nå fram till arbetsplaner och möjligheter att starta, innebär kommunikationsministerns väg att man riskerar att de pengarna fryser inne för nästa år därför att de är avdelade för delta speciella ändamål.

Sedan vill jag säga etl vänligt ord till min gode vän herr Hugosson, när han vill göra gällande att jag borde ha haft etl samtal med arbetarna vid Ringhals. 1 så fall hade jag kanske haft en annan inställning sade herr Hugosson.

När del gäller E6 i Halland måste det uttalandel av herr Hugosson bero på att han inle har läst handlingarna tillräckligt noga. Det är nämligen så att för E 6 i Halland beräknas precis samma belopp såväl i vägverkets plan som i kommunikationsministerns pressmeddelande. Däremot kommer det för vissa vägar nere i Västsverige, som herr Hugosson också bör vara intresserad av, atl utgå mer medel enligt utskotlsmajoritetens förslag därför att det är det rimliga om man skall föra en rationell vägpolilik.

Utskottet har också fått en skrivelse från byggnadsfacket, där man ställer sig på kommunikationsministerns sida. I detta sammanhang kanske det också skall upplysas om all den överväldigande delen av väg-arbetarna också på del privata området, dvs. de som är anställda hos entreprenörer, tillhör Statsanställdas förbund. Inte alla - det finns anläggningsarbeten där man anlitar en hel del byggnadsarbetare - men enligl de upplysningar som vi fåll direkt från Statsanställdas förbund är del överväldigande antalet anställda vägarbetare hos de privata entreprenörerna anslutna till Statsanställdas förbund. Och när nu byggnadsfacket talar om en cynisk inställning hos dem som står bakom förslaget om att överföra de här 200 miljonerna lill ordinarie anslag, anklagar man inte bara oss inom oppositionen för cynism - man anklagar Lars Sandberg, ordförande i Statsanställdas förbund, för cynism.Man anklagar John Östlund, ordförande i Statstjänstemannaförbundel, för cynism. Man anklagar Sune Tidefelt, ordförande i Arbetsledareförbundet, för cynism gentemot byggnadsarbetarna. Det är ganska uppseendeväckande. Atl de här tre samtliga råkar vara hedervärda socialdemokrater förändrar inte någonting i sak. Men det visar det jag har sagt förut: Det här är inte fråga om ideologiska motsättningar utan om hur man praktiskt skall lösa angelägna vägproblem.

Utskottet har också hört arbetsmarknadsstyrelsen, som har inlämnat en promemoria.

Jag tycker alt arbetsmarknadsverket försöker bevisa litet för mycket. Till att börja med sägs att det här särskilda anslaget har funnits budgetåren 1973/74, 1974/75 och 1975/76. Det är en felaktig uppgifi. Det fanns inte något sådant anslag 1973/74. Det är ett sakfel - sådant kanske kan

hända i de bästa familjer - men verket bevisar också för mycket genom att säga att en sådan här överföring skulle innebära att man begränsar möjligheterna till sysselsältningsfrämjande insatser. Men då har man glömt bort det som herr Hugosson var så angelägen om att framhålla i sill anförande - dessa betydande belopp utöver de ordinarie anslagen, utöver det särskilda anslaget om mellan 300 och 600 milj. kr. som varie år används för beredskapsarbeten på vägarna! Vad kommer det sig att arbetsmarknadsverket inle pekar på delta - alt för den händelse vi flyttar över 200 milj. kr. till ordinarie anslag har arbetsmarknadsverket möjligheter att sysselsätta varenda människa som kan syssla med vägarbeten genom de AMS-medel som finns?

Sammanfattningsvis vill jag på den här punklen säga att reservanlernas förslag, som också herr Hugosson pekade på, inle innebär någon ökning av väganslagen. Sysselsättningseffekten blir ungefär densamma i båda fallen, men det finns - såsom jag påpekat - möjligheter atl via de AMS-medel som finns få sysselsättning för alla som behöver det.

Genom att utskottsmajoriteien föreslår en ordning som gör att kommunerna får anslag till drift av gator och vägar efter de riktlinjer som gäller kommer kommunikationsministerns nedprutning att försvinna och ytteriigare medel atl tillföras vägarbeten. Jag förstår att reservanterna i princip är överens om att så borde ske - men då bör de också se lill alt det sker i år.

Dessutom innebär utskottsmajoritetens förslag - som stöds av vägverket och facket - att kapitalförstöringen på de svenska vägarna inte får breda ut sig och att del måste bli möjligt att föra en mera rationell vägpolilik.

Herr talman! Jag skall sedan ta upp frågorna om den långsiktiga vägplaneringen. I fiera år har riksdagen enhälligt begärt dels riktlinjer för den långsiktiga vägplaneringen, dels ett program för den långsiktiga vägpoliliken. Den planeringsmetodik vägverket använder är föredömlig: Man har femtonårsplaner, tioårsplaner, fierårsplaner och fördelningsplaner. De ger elt bra underlag för vägplaneringen. De har kommit till i samverkan med kommuner, länsvägnämnder och länsstyrelser. Det finns alltså en regional förankring hos fiertalel av de här planerna. Felet har varit att det fattats medel att fullfölja planerna, och därför har de inte kunnat vara effektiva. Under senare år har arbetet försvårats av att regeringen gett vägverket direktiv när del gäller byggandet att utgå från oförändrade nominella belopp. Det innebär, med hänsyn till pris- och lönehöjningar, en planmässig nedrustning på vägområdet. Ett byggnadsanslag på 765 milj. kr. i år är, om beloppet är oförändrat, inte värt mer än ca 300 milj. kr. om tio år. Nu har kommittén för den långsiktiga vägplaneringen, som lagt fram sitt betänkande, räknat med belopp i fast penningvärde, och det är elt stort steg framåt. Men den har i silt räkneexempel utgått från nuvarande medelstilldelning som en övre gräns, och del tycker vi inte är rationellt. Jag har fullt klart för mig att samhällets resurser är begränsade. Man kan självfallet inte uppfylla alla önskemål om vägbyg-

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

127

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

gande. Här måste ske en avvägning mellan olika sektorer i samhällel. Men när man väl gjort den avvägningen är det nödvändigt atl verksamheten inom de olika sektorerna kan drivas rationellt. Någon förstöring av vägkapital får inte förekomma. Byggnadsprojekt som är så lönsamma all de skulle medföra avsevärt lägre drifikostnader på längre sikt bör inte uppskjutas, för försummelser på det området medför ju kraftigt ökade kostnader i framtiden. Om större investeringar i nuläget innebär lägre koslnader per år under en flerårsperiod, får man inle tveka att investera, och då får man inte ägna sig åt oekonomiska improvisationer.

Vad jag nu har sagl visar hur angelägel det är att riksdagen får elt program för en långsiktig rationell vägpolilik, och det är det som utskotlsmajoriteten begär.

Vid betänkandet är också fogad reservationen 4, som gäller högre anslag till enskilda vägar, och på den förekommer bl, a, mitt namn. Den kommer att behandlas av andra talare, och jag skall därför nu inte närmare beröra den.

Reservationen 5 vill jag med hänvisning till pågående utredningsarbete inte biträda.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall lill utskottets hemställan ulom i vad avser anslagen lill enskilda vägar, där jag yrkar bifall till reservationen 4,

128

Herr DAHLGREN (c):

Herr talman! Jag kan instämma i vad herr Sven Gustafson i Göteborg sagt. Det har varit intressant att lyssna på debatten, och jag måste säga att herr Hugosson inte har någon lätt uppgift med de dubbla lojaliteterna som han har dels som ledamot i statens vägverks styrelse, där han har ställt sig bakom den anslagsframställning som har ingivits till departementschefen, dels som socialdemokratisk riksdagsledamot, som nu skall motivera och försvara det låga anslaget till del ämbetsverk där han är styrelseledamot. Att detla inte är någon lätt silualion framgick också av vad herr Hugosson anförde från denna talarstol. Studerar man reservationerna blir intrycket detsamma. Reservanterna vet inte riktigt på vilket ben de skall stå,

I reservationen 1 framhåller reservanterna att det är viktigt att vägverket i sin planering kan utgå från förutsättningar i resursmässigl hänseende som gör det möjligt att vidmakthålla vägstandarden, I detta kan jag instämma, herr talman, men då uppstår frågan varför reservanterna inle lever som de lär. Deras ställningstagande till vägverkets ordinarie anslagsram för nästkommande budgetår är ett bevis för att de inte gör det. Situationen är ju den som utskottets ordförande redogjort för, att tar man hänsyn till penningvärdets fall, höjda löner och priser, så innebär årets anslag i budgetpropositionen i realiteten en sänkning med 200 milj, kr. Men det menar reservanterna att man inte behöver bekymra sig för - det går ändå att hålla standarden och följa planeringen.

Vårt förslag innebär att man från det särskilda anslaget till vägverkets

ordinarie budget överför 100 miljoner till byggande och 100 miljoner för drift, Reservanierna har däremoi den uppfatlningen all delta är en för hög ambition, eller som man uttrycker det i reservationen 2:

"I fråga om de ordinarie anslagen - vilka medel disponeras i enlighet med den sedvanliga planeringsordningen för vägväsendet -får dessa avvägas inom ramen för en nödvändig prioritering mellan olika anslagsändamål dels inom transportsektorn, dels i förhållandel mellan denna och andra samhällssektorer. Del går under sådana förhållanden inte att bedöma medelstilldelningen lill vägväsendet enbart med hänsyn lill de krav som uppställs av företrädare för detla. De motionärer som talar om en otillräcklig medelstilldelning under senare år synes i viss mån ge uttryck för ell sådant begränsat synsätt."

När reservanierna beskyller oss för ell begränsat synsätt, då vill jag ställa frågan: Hur skall del vara möjligt att vidmakthålla vägstandarden som ni sagt i reservaiionen 1 ulan atl vägverkel får de ekonomiska medel som enligl verkels uppfattning behövs för all klara den uppgifien?

Jag ställer frågan vidare mot bakgrund av vad ni sagl i reservationen 2, varifrån jag citerar:

"Beträffande det anslag till drift av slatliga vägar som föreslagils för nästa budgetår - 1 510 milj. kr. - konstaterar utskottet, atl vägverkel genom detta, vid normal omfattning av servicearbetena, bör kunna utföra underhållsarbeten i större omfattning än innevarande år samt genomföra förbättringsarbeten i ungefär samma omfattning som under de senaste åren. Det föreslagna anslaget lill byggande av slalliga vägar - 765 milj. kr. - ger möjlighet all fullfölja olika pågående projekt i enlighet med uppgjorda planer och samtidigt påbörja etl antal nya projekt."

Man skulle alltså kunna ulföra underhållsarbeten på våra vägar i större omfattning än innevarande år trots att anslaget är sänkt: Vad är detta för gallimatias? Ursäkta uttrycket, men del är ju rena trolleritricket som reservanterna försöker framställa här, och det har inte mycket med verkligheten att göra!

Vägverket och dess styrelse har i sin helhel om delta förklarat all det inle är möjligt. I stället, säger man, blir förhållandet med den anslagsram som reservanierna förespråkar atl endast 75 % av det behov som beräknas föreligga beträffande underhållsbeläggningar kan tillgodoses under det verksamhetsåret. Detta innebär att 1 500 km väg inte kan islåndsällas och förses med nya slitlager enligt den vidmakthållandenivå som man har ställt upp som mål. Vi som representerar majorileten har grundat vårt ställningstagande på vägverkets upplysningar och föreslår därför att 100 milj. kr. överförs från det särskilda anslaget till vägverkets ordinarie driflanslag.

Detsamma gäller reservanternas påslående, all det skulle vara möjligt atl fullfölja pågående objekt i enlighet med uppgjorda fierårsplaner när det gäller byggandet. Om den föreslagna anslagsramen säger vägverkel:

"Direktiven för flerårsplaneringen för perioden 1976-1980 anger en ram i ordinarie byggnadsanslag för statsvägarna på 765 milj. kr. i 1976

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

129

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

130

års kostnadsnivå; Vägverket, som i planeringen måste utgå från ett fast penningvärde, har antagit ökade kostnader på 5 % per år. Della innebär en ekonomisk ram på 730 milj. kr. i 1976 års koslnadsnivå för verksamhetsåret 1977.

Kostnadsökningen är emellertid väsentligt större än 5 %. Ramen på 765 milj. kr. i 1976 års kostnadsnivå kan beräknas till 820 milj. kr. i 1977 års nivå, om det av regeringen fastställda högre lönekoslnadspålägget beaktas. De i budgetpropositionen angivna 765 milj. kr. för verksamhetsåret 1977 skulle således behöva höjas med 55 milj. kr.

Om ytteriigare medel på 100 milj. kr. tillförs ordinarie byggnadsanslag för statsvägar avser vägverkel all vidta ålgärder så all de objekt som kommuner, länsstyrelser och vägförvaltningar prioriterat för alt ingå i flerårsplanen även skall kunna utföras vid de tidpunkter som planen anger och om möjligt påskyndas då detta är möjligt."

Vi gör då den bedömningen att det här måste lill ytterligare 100 milj. kr. på byggsidan för alt vägverkets åligganden skall kunna fullföljas och planeringen följas. Men jag har väldigt svårt att förslå på vilket säll den åtgärden skulle innebära elt begränsat synsätt. Det måste ju vara tvärtom. Vi känner vårt ansvar för ekonomin i landet väl, vi är väl medvetna om att prioriteringar måste göras mellan olika samhällssektorer - men vi känner också vårt ansvar för att nedlagt kapital inte får förstöras på grund av bristande underhållsresurser. Vi känner starkt vårt ansvar för att bygga ut vägnätet eftersom detta har stor regionalpolitisk betydelse. Den åtgärd vi föreslår innebär inte en utökning av det lolala väganslagel ulan en omfördelning från elt anslag till etl annal. De särskilda medlen på 200 milj. kr. bör få ingå i vägverkets ordinarie medel, där de ger de största positiva effekterna för vägväsendei.

Som jag nämnt har vägverket samma uppfaltning som majoriteten i utskottet. Och jag vill liksom utskollets ordförande erinra om att de tre slora fackorganisationerna Statsanställdas förbund, Statstjänstemannaförbundel och Sveriges arbetsledareförbund tillskrivit utskottet och poängterat nödvändigheten av atl vägverkets ordinarie anslag ökas med minsl 200 milj. kr. Landels alla länsstyrelser har även i sina yttranden över flerårsplanerna varit siarkt kritiska till de ramar som uppställts av regeringen. Jag vill belysa detta genom att citera vad några länsstyrelser har sagt.

Östergötlands län: "Därest icke arbetet med att förbättra vägförhållandena på länsvägarna genom ombyggnader helt skall avstanna, är det nödvändigt atl väganslagen ökas kraftigt."

Kronobergs län: "Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på länets utvecklingsmöjligheter om del inle sker en ökad medelstilldelning för byggande och förslärkning av länsvägnälet."

Kalmar län: "De belopp som skulle återstå för egentliga vägprojekt ger för vissa år i praktiken inget utrymme för något som helst byggande av länsvägar, och ger för de bästa åren endast rum för elt vägbyggande som svarar mot 2 ä 3 km vägsträcka per år."

Älvsborgs län: "De anslagsramar som ställts till länets förfogande är helt otillräckliga. Inom dessa ramar kan endast en ringa del av de upprustningar som departementschefen anger i direktiven ske."

Örebro län: "Länsstyrelsen får därför anhålla att vägverket med skärpa hos vederbörande departement framhåller behovet av att väganslagen ökar."

Vad man kan säga om detta är att länsstyrelserna speglar det behov som finns och de förväntningar länen har på ett bättre vägnät. När länsstyrelsen i Örebro län uppmanar vägverket att med skärpa framhålla hos vederbörande departement nödvändigheten av atl väganslagel ökar, är det bara att konstatera att det är vad vägverket gjort och alt nu trafikutskottets majoritet i motsats till departementschefen och reservanterna funnit all de ordinarie anslagsmedlen bör ökas så att de av kommunerna och länsstyrelserna prioriterade vägobjekten enligt flerårsplanerna kan färdigställas.

Som jag förut sagt innebär delta en omfördelning mellan nuvarande anslag. Med vårt förslag disponeras pengarna av vägverket i stället för av regeringen. Och Vör mig framstår den lösningen från både planerings-och demokratisynpunkt som angelägen.

Detta särskilda anslag har ju utvecklats lill departementschefens eget bedömningsanslag med vilket han utdelar pengar vid resor i landet efter eget gotlfinnande. Det senaste exemplet är resan denna vecka i Västsverige, Jag vill citera vad som sagts om den i en del tidningar,

"Slallbackabron kan komma att börja byggas två år tidigare än beräknat och sådana här dåliga vägar har en rejäl chans alt snart bli åtgärdade och underhållna, om vi på fredag vinner en lottning i riksdagen och därmed får 200 milj, kr, extra, atl sätta in där de bäst behövs just nu,"

En annan tidning refererar kommunikationsministerns resa i västra Sverige på detta sätt:

"Nu finns inte dessa 200 miljoner än, ty borgarna i riksdagen har yrkat avslag. Men på fredag kommer pengarna upp till lottning. Och har Bengt Noriing Fru Fortuna på sin sida på fredag så kanske det finns en chans för Hedekasvägen,

- Om vi vinner lottningen får vi gå på vår långa lista och se var resurserna skall sättas in, sade Bengt Noriing i går. Så myckel kan jag säga att den här vägen kommer absolut atl vara med i diskussionen när pengarna skall fördelas,"

Den fråga man ställer sig är naturiigtvis till hur många objekt dessa 200 milj, kr, räcker. De tycks räcka till allting. När vi diskuterade denna fråga för ett år sedan gällde kritiken atl departementschefen pekat ut ett speciellt objekt och lovat detta pengar, trots att andra berörda myndigheter inte var hörda, I år har departementschefen gått ett steg längre, och innan riksdagen fattat beslut om de 200 miljonerna har han i ett pressmeddelande skisserat fördelningen på län och på enskilda objekt i länen. Därefter har ytterligare pengar utlovats dels vid resan i Västsverige, dels vid alla de uppvaktningar som förekommit för herr stats-

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

131

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

132

rådet.

Jag kan förstå alt del för en kommunikationsminister kan vara intressant och bra alt ha vägpengar i etl särskilt anslag, som han kan disponera på det sätt som han finner bäst. Men risken med en sådan ordning är uppenbar. Med ett anslag på 200 milj, kr, finns det risk att departementschefen i fortsättningen kan styra vägutbyggnaden efter sin mening och inle efter gjord planering i samråd med kommuner och länsstyrelser. Gör man det antagandet alt departementschefen för varje år skulle peka ut nya objekt, så som har skeu i år, då kommer man snart in i den situationen att vägverket av sina ordinarie medel får fylla på och göra de av departementschefen förordade vägarna färdiga. Genom en sådan ordning påverkas helt klart vägverkets ordinarie medel och dess möjlighet atl följa flerårsplaneringen. Det blir en förskjutning från de planerade och av kommuner och länsstyrelser prioriterade vägarna till de av departementschefen föreslagna. Departementschefens publicerade förslag till fördelning av de 200 miljonerna innebär då att det lagstadgade planeringssystem som vi har mer eller mindre sälls ur spel. Vi vill inte vara med om en sådan ordning, och jag beklagar atl reservanterna har ställt sig bakom möjligheterna till ett sådant förfaringssätt. För oss är det viktigt atl vägbyggandet i det här landet tillkommer i den ordning som planering och prioritering har angivit, dvs, efter samråd med lokala och regionala organ. Det är de som sitter mitt uppe i problemen som har lokalkännedom och som bäst avgör prioriteringen av de enskilda objekten, och dessa skall då tillkomma i den takt som de ekonomiska ramarna tillåter.

Jag uppfattar reservanternas ställningstagande som oroande, när man nu ställer sig bakom en fortsatt handläggning enligt den här modellen.

För oss är del elt viktigt krav alt beslutsfattandet decentraliseras till regional och lokal nivå. Arbetet i decentraliseringsutredningen har hittills gett vid handen att viljan till decentralisering i någon mån har ökat hos socialdemokraterna. Del har tagit sig uttryck i vissa konkreta förslag lill utredningen. Diskussionerna i utredningen fortsätter, F, n, behandlar vi vägfrågorna. När jag läst den nu föreliggande reservationen från socialdemokrater och kommunister har jag dock blivit tveksam om huruvida vi i decentraliseringsutredningen kommer alt nå fram till eniga resultat. Den tanke som reservanierna här ställer sig bakom är ju att man skall ha en centralisering av beslutsfattandet - och etl ministerstyre. Det är den absoluta motsatsen till tanken att ge medborgarna större insyn och medbestämmanderätt. En aldrig så fin planering, en aldrig så väl avvägd prioritering gjord på kommunal och regional nivå, i samarbete med vägverket, är värdelös om den inte kommer till utförande därför att pengarna centralt genom ministern disponeras över till helt andra vägobjekt, I en sådan situation hjälper inga planer i väriden - då är det statsrådets värderingar som blir utslagsgivande, och folkmeningen får stryka på foten. En sådan utveckling borde vi alla värja oss mot,

I och för sig skulle det vara intressant alt diskutera de kriterier som

lett departementschefen fram till all skissera den fördelning på län och objekt som han givit uttryck för i sitt pressmeddelande. Men ännu intressantare är att reservanterna inle bara ställer sig bakom departementschefens fördelningspolitik utan dessutom i reservaiionen tar upp en motivering för dessa objekt som inte överensstämmer med den bedömning som styrelsen för fackmyndigheten vägverket gjort. Den bedömningen har herr Hugosson varil med om. Jag vill fråga: Var har reservanierna inhämtat den detaljkunskap om de enskilda objekten som är fördold inte bara för fackmyndigheten vägverket utan också för utskottsmajoriteten? Det är en fråga som jag gärna vill ha svar på.

Vilka kunskaper ligger f ö, bakom reservanternas skrivning att arbetena på E 6 vid Stenungsund kan igångsättas 1977? Det krävs en snabb och hård omprioritering av projekteringsresurserna för atl man över huvud taget teoretiskt skall kunna påbörja detta objekt under slutet av 1977, och då kan andra arbeten bli lidande på della. Innebär reservanternas skrivning exempelvis om mellanriksvägen att man delar vägverkets bedömning, att arbeten för endasl 2-3 miljoner kan komma till utförande under 1977? Delar man den bedömningen, vadan då dessa upprörda diskussioner om huruvida arbetet med mellanriksvägen skall utföras eller inle? Även utskottets majoritet har ju sagt att såväl E 6 vid Stenungsund som mellanriksvägen skall byggas så snart praktiska förutsättningar föreligger. Det är de praktiska förutsättningarna som jag efterlyser reservanternas syn på, eftersom reservanterna har en annan syn på det än fackmyndigheten.

När det gäller de vägar som förul erhållit medel från det särskilda anslaget på 200 milj, kr, råder ju ingen motsatsställning mellan utskottsmajoriteten och reservanterna. Även vi inom utskotlsmajoriteten menar alt dessa vägar bör färdigbyggas eftersom de påbörjats och all såväl E 6 vid Stenungsund som mellanriksvägen skall byggas när de praktiska förutsättningarna finns. Men att låsa medel i objekt, innan fysisk och ekonomisk planering är gjord och godkänd, måste vara oförsvarligt.

Vad i övrigt gäller de föreslagna vägobjekten går jag inte in på en bedömning av dem utan hänvisar till det jag sagt om de lokala och regionala myndigheternas önskemål i priorileringshänseende och möjligheten alt använda beredskapsmedel.

Här har uttalats oro för att man inle skulle klara de sysselsättnings-svårigheter som kan uppstå framför allt i skogslänen, om man nu överför det särskilda anslaget till vägverkets ordinarie medel. Departementschefen går t. o. m. så långt att han i sitt pressmeddelande säger, atl de borgeriigas avstyrkande äventyrar sysselsättningen i skogslänen. Jag utgår ifrån att departementschefen i dag har anledning la tillbaka det uttalandet, när han nu kan konstatera att majorileten framhåller alt här finns från sysselsättningssynpunkt lämpliga vägobjekt för inte mindre än 889 milj. kr. och atl regeringen bör använda sin finansfullmakt på 1 500 milj. kr. för atl sätta i gång lämpliga vägobjekt genom AMS och slatens vägverk. Lämpliga vägobjekt är då alla de vägar där AMS förul har gjort insatser

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

133

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

134

men där arbetena inle färdigställts. Det finns sådana objekt, t. ex. bland de vägar som departementschefen har utpekat. I övrigt finns det elt stort antal vägobjekt som kan hämtas från de av kommuner och länsstyrelser prioriterade planerna.

Reservanterna hänvisar till den skrivelse som inkommit från Byggnadsarbetareförbundet och i vilken man ansluter sig lill departementschefens och reservanternas uppfattning om det särskilda anslaget. Som Sven Gustafson lidigare sade är vägarbelarna företrädesvis organiserade i Statsanställdas förbund. Det gäller även de privatanslällda hos underentreprenörer lill vägverkel. Enligt uppgift har Statsanställdas förbund i dag bland denna grupp av medlemmar en arbetslöshet som uppgår till bortåt 20 96.

Vidare är det enligt uppgift så att byggnadsarbetare kommer i fråga i huvudsak på s. k. anläggningsarbeten, dvs. broar o. d., alltså projekt som oftast kostar mer än 4 milj. kr. I det förslag som departementschefen har presenterat finns del såvitt jag kunnat se endast ett sådant anläggningsarbete. Det är Seskaröbron. Och det broprojektet finns med i såväl departementschefens som vägverkets fördelning. Där är det alltså ingen skillnad vad gäller möjligheterna för arbetslösa byggnadsarbetare att få arbete.

Om man jämför departementschefens och vägverkets förslag skall man finna, att departementschefens förslag skapar sysselsättning för ca 650 manår och vägverkets förslag 520 manår, med möjligheter för vägverket all bereda den egna drifipersonalen en effektiv och meningsfull sysselsättning. Till det sistnämnda skall läggas att även vägverkets ordinarie verksamhet är baserad på elt ganska stort antal underentreprenörer. Detta gäller inte minst på beläggningssidan. Genom vårt förslag att överföra ytteriigare 100 milj. kr. till driftsidan kan nu arbetslösa privatanslällda medlemmar organiserade i Statsanställdas förbund beredas arbete.

På byggsidan har del självfallet blivit så, att i takt med alt anslagen minskat har det i första hand varit angeläget alt sysselsätta vägverkets egen ordinarie personal. Om anslaget höjs med 100 milj. kr. garanteras full sysselsättning, och det öppnas t. o. m. vissa möjligheter för ett ökat entreprenadförfarande, som då ger sysselsättningseffekt hos de privatanslällda. Det är nödvändigt att sätta in ekonomiska resurser, så att friställningar inte behöver företas.

Liksom Sven Guslafson beklagar jag all det inte har gått atl lösa denna fråga i samförstånd. Det är ju en angelägen, praktisk fråga.

Sammanfattningsvis vill jag säga all det är väsentligt att vägverket får tillräckliga medel för att kunna fylla sina uppgifter, som först och främst innebär att man skall förhindra alt i vägar nedlagt kapital förstörs. För den uppgiften krävs 100 milj. kr. i ökat driftanslag; Vidare har vägverket atl se till att det vägprogram som är fastlagt i fierårsplanerna kan uppfyllas och om möjligt påskyndas. För detta krävs ytterligare 100 milj. kr.

Genom att överföra de 200 miljonerna från det särskilda anslaget till

vägverkets ordinarie medel är det möjligt alt åstadkomma den nämnda anslagsuppräkningen. Genom den åtgärden förhindrar riksdagen ett tilltagande ministerstyre vid fördelningen av medel till vägprojekt och följer i görtigaste mån kommunernas och länens egen prioritering av de enskilda objekten.

Sammantaget leder vårt förslag till ytteriigare sysselsättning. Vår mål-sällning är att alla människor skall ha arbete; Vägarbeten är lämpliga sysselsättningsobjekt. Därför bör regeringen genom alt utnyttja sin finansfullmakt anslå medel lill arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen 4 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Dahlgren säger att reservanterna inte riktigt vet vilket ben de skall stå på. Jag står lika stadigt på båda benen som jag har gjort tidigare, herr Dahlgren.

Anledningen till att jag ställt mig bakom reservationerna är - det betonade jag i mitt anförande - att jag anser atl della anslag har sin speciella betydelse. Man kan därför inte utan vidare ta bort det.

Jusl det faktum att detta anslag införts har ute i landet skapat vissa förväntningar. Jag kan nämna etl uttalande som Torsby arbetarkommun gjort. Man säger där att det anslag som nu använts i regionalpoliliskt syfte, utbrutet ur det ordinarie driftanslaget, borde utökas.

I många kommuner fattar man det så att man här har en viss möjlighet att få något projekt genomfört som normalt inte - i varje fall inle inom rimlig tid - skulle kunna komma med i fierårsplanerna. Jag tycker del är mycket viktigt att glesbygden har denna möjlighet att få sina krav tillgodosedda.

Sedan till de olika alternativen - kommunikationsdepartementets förslag och vägverkets förslag. Jag tar i och för sig inte ställning till många av de saker som föreslås, men jag har då ingen kritik atl rikta mol kommunikationsdepartementels förslag. Min kritik ligger så all säga på ell annat plan. I varje fall vissa län - jag kan ta Värmland som exempel - gynnas av kommunikationsministerns förslag. Vägverket vill ge 2 miljoner till Värmlands län för alt bygga ut Hammaröleden, som är ett mycket omdiskuterat projekt, medan departementet vill ge 6 miljoner lill E 18 vid Årjäng; det är ett projekt som betraktats som angeläget sedan lång tid tillbaka. Därutöver vill man ge 2 miljoner till bärighets-upprustningar i länet för övrigt.

Jag tror alltså att det är viktigt all de här möjligheterna står lill buds även i fortsättningen. Är del så att man behöver högre anslag till vägväsendet, måste delta enligt min mening komma till stånd utan alt detla speciella anslag tas bort. Det är anledningen till att jag ställt mig bakom reservationerna på denna punkt.

135

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del var nästan rörande att höra herr Dahlgrens bekymmer för min lojalitet. Jag sökte ge uttryck för min lojalitet i mitt första anförande, där jag sade att jag står bakom vägverkets styrelses krav, som vi har fört fram i petita. Jag sade vidare att jag i fortsättningen kommer att verka för en hög ambitionsnivå när det gäller att underhålla och bygga ut vägväsendet.

I reservationerna har vi, i motsats till majorileten, klart sagl ul atl ökade resurser i framtiden måste ställas till vägverkets förfogande. Vi har också pekat på atl därest svårigheter skulle uppstå bör medel ställas till förfogande på tilläggsstat. Min lojalitet, herr Dahlgren, är således stark - mot vägväsendet.

Herr Dahlgren talade om att vi skulle ägna oss åt trolleritrick. Jag sade i början av mill första anförande alt inle en enda krona mer kommer att stå till vagväsendets förfogande genom alt vi fiyttar över medel från elt anslag lill ell annat. Men både herr Sven Guslafson i Göteborg och herr Dahlgren har nu i en timme försökt ge sken av alt vi får mer pengar till vägarna genom att göra den här omfördelningen. Det är verkligen ett försök till trolleritrick. Inte en enda krona blir det, och del vet herr Dahlgren, men det skulle skapa bekymmer från sysselsättningssynpunkt.

Jag nämnde E 6 i Halland och Bohuslän. Herr Sven Gustafson säger att beträffande Halland har majoriteten föreslagit exakt samma belopp. Ja, men skillnaden är bara att om beloppet går över det särskilda anslaget har man möjlighet all bereda arbetslösa vägarbetare och byggnadsarbetare jobb. Det var det diskussionen gällde.

Sedan sades det att underhållet skulle bli så försämrat. Herr Dahlgren har själv varit med om att skriva under vägverkets petita, där det klart framgår att det ackumulerade underhållsbehovet beträffande asfaltslit-lager kommer att sjunka från 18 000 km i början av 1975 till 9 400 km i början av år 1977. Herr Dahlgren och jag skrev under styrelsens uttalande lill kommittén för den långsikliga vägplaneringen. Där står följande: "Be-läggningsinventeringar tyder på att andelen beläggningar av låg kvalitet har minskat trots all den belagda ytan under motsvarande tid ökat. Därutöver synes numera det enligl vägverkets eftersatta beläggningsunderhållet i första hand gälla vägar med lägre trafik, medan vägar med högre trafik har kunnal ges ett tillfredsställande underhåll under senare år."

Detta skrev vägverkets styrelse enhälligt under för elt par månader sedan. Då var herr Dahlgren med. Men i dag gör han gällande alt situationen skulle bli så besvärlig.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror alldeles säkert atl herr Magnusson i Kristinehamn står på bägge benen nu, liksom han brukar göra. Anledningen till att jag förvånade mig över atl herr Magnusson i detta fall tillhör reservanterna var alt jag uppfattat del så att han förut klandrat departementschefen för dennes fördelning av detta anslag. Det är klart att många människor kan ha fått slora förväntningar när departementschefen skickat ut ett pressmeddelande och rest landet runt och sagt, att nu skall ni få bygga den här vägen, trots att den inte är med i den prioritering som kommuner och länsstyrelser gjort. Men vad innebär det inte i form av svikna förhoppningar för alla andra som stod i tur att få sitt vägbygge genomfört.

Till herr Hugosson vill jag bara säga att han i sin replik genom att läsa upp vad vägverket anfört om den långsiktiga planeringen på ett alldeles utmärkt sätt har argumenterat fördel högre väganslagel till vägverket. Vägsitualionen är i dag sådan att det är omöjligt att, såsom reservanterna säger, göra större insatser med ett 200 milj. kr. lägre belopp. 600 mil vägar är i dag avstängda för lastbilstrafik.

Fortfarande består 50 96 av del omfattande vägnät som herr Hugosson redogjorde för av grusvägar. Taklen när det gäller beläggningen av dessa vägar ökar med den fantastiska siffran av 1 96 per år. Det har varit ökningstakten under de senaste fyra åren. Många av de människor som i dag bor vid dessa vägar kommer aldrig att få färdas på en belagd väg i sina hemtrakter. Det kommer att ta ytteriigare 50 år med den här takten innan dessa vägar är belagda. Men herr Hugosson säger ändå atl det här är ganska bra och inte inger så stora bekymmer. Jag vill rekommendera herr Hugosson att resa ut i de här bygderna och tala med människorna där. Han skall då få se alt de upplever sin situation på elt helt annat sätt.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) korl genmäle: Herr talman! Vad jag sade, herr Dahlgren, var alt det särskilda anslaget skapat förväntningar ute i bygderna; man har där sett vissa möjligheter att genom detta få till stånd åtminstone något projekt som inte ingått i de normala flerårsplanerna.

I övrigt sade jag alt jag inte i detalj kan ta ställning lill de här olika förslagen. Men beträffande Värmland tror jag mig kunna konstatera att kommunikationsministerns förslag är bättre: dels ger det mer pengar, dels ger det pengar lill sådana vägändamål som jag anser vara till större fördel för länet.

137

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Dahlgren använde uttrycket "det högre väganslagel". Man försöker göra gällande atl man plockar fram mer pengar till vägarna genom att flytta över ell anslag från elt konto till ett annat. Det är ju struntprat. Det blir härigenom inte en krona mer till vägarna, herr Dahlgren. Däremot har socialdemokraterna i sina reservationer sagt att man bör undersöka möjligheterna att genom reservationsanslag ta fram ytterligare pengar till vägverket. Vi har också sagt all man i framtiden skall prioritera detta. Någol sådant har man icke sagl från den borgerliga oppositionens sida.

År 1960 var 18 % av vägarna asfalterade. 1975 var 52 % asfalterade. Förvisso finns del stora behov och önskemål, herr Dahlgren. Men herr Dahlgrens argumenterande i dag ger inte en enda meter ytterligare asfalterad väg.

Herr Sven Gustafson i Göteborg ansåg atl jag skulle se sakligt på frågan om vilka som får möjlighet att erhålla arbete. Men av arbetsmarknadsstyrelsens föredragning inför utskoilel och av den promemoria som är fogad lill utskottets belänkande framgick, att därest medel från det särskilda anslaget används, så skall fördelningen av arbetskraften ske via länsarbetsnämnden. Och då skall eventuellt arbetslösa vägarbelare prioriteras enligt en överenskommelse mellan Statsanställdas förbund och Byggnadsarbetareförbundet.

Sedan ställdes frågan hur vi från socialdemokraternas sida kan säga alt man kan klara t. ex. Kirunavägen. Ja, den 26 februari i år förklarade vägdirektören i Norrbollens län i en lidningsintervju att arbetena kan komma i gång till hösten även i Kiruna. Jag tror att Börje Åström, vägdirektören i Norrbottens län, verkligen vet vad han talar om.

När det gäller Stenungsund säger vägförvaltningen i Göteborg att man genom en forcerad projektering kan starta under hösten 1977. Det innebär, herr Dahlgren, atl vi flyttar fram dessa angelägna byggnadsobjekt, som flnns i vägverkets flerårsplanering, två år i tiden för det expansiva samhället Stenungsund, där den tunga lastbilstrafiken nu går rätt igenom samhället, vilket ur trafiksäkerhetssynpunkt och transporipolitisk synpunkt naturligtvis inte är önskvärt.

138

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Ja, då är del bra. Kan man sälta i gång Stenungsunds-arbelena tidigare, kan man sätta i gång Kirunaarbetena tidigare än vägverket förutsatt innebär utskottsmajoritetens förslag all de skall sättas i gång och atl medel för detta skall ställas lill förfogande. Det blir inte en krona mer till vägarna, herr Hugosson, det blir flera miljoner kronor mer lill vägarna genom majoritetens förslag.

Enligt majoritetens förslag skall det beredas arbete för alla som kan syssla med vägarbete. Jag vill i del sammanhanget säga att om vägverket får ett ökat ordinarie anslag inom ramen för sin flerårsplanering, så har arbetsmarknadsmyndigheterna möjligheter, tack vare den beredskapsstat

och den finansfullmakt vi har, att ge så mycket pengar att varenda en      Nr 104   ■
som kan syssla med vägarbete och är arbetslös får arbete. Det är den      Fredasen den
målsättningen majoriteten har.                                          Q anril 1976

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle: , Vägväsendet

Herr talman! Till herr Magnusson i Kristinehamn vill jag säga att det är klart att om man jämför den anslagsfördelning som departementschefen föreslagit och den som vägverket föreslagit så innebär vägverkets förslag 1 milj. kr. mindre till Värmland. Men då skall man komma ihåg att detta förändras år för år. Vad som är viktigt i det här sammanhanget, herr Magnusson, är att vi i majoriteten sagt att del finns vägobjekt för 869 milj. kr. som är lämpliga att utföra om sysselsättningssituationen så kräver. De vägobjekt som varit aktuella är påbörjade AMS-arbeien, och de, säger vi, skall färdigställas med AMS-medel. Och det bör göras nu. Regeringen har en finansfullmakt på 1 500 milj. kr., och då är det regeringens skyldighet att ställa pengar till arbetsmarknadsverkets förfogande så att man kan slutföra dessa objekt.

Beläggningsarbelen, herr Hugosson, ingår på driftsidan. Jag har inte funnit alt reservanterna med sill förslag ger några pengar till den sidan. 1 stället ställer de sig bakom den fördelning som departementschefen gjort och gör och som mer tar sikte på byggandesidan. Det innebär att man absolut inte kan klara att reparera de beläggningar som körs sönder under året och återställa dem i samma skick som vid årets början, mycket mindre göra nya beläggningar. Det är ju en omöjlighet.

Sedan är det ju ett ganska egendomligt tal av reservanterna, när de säger atl de i reservationen ju har pekat på att behöver vägverket mera pengar skall man få det på tilläggsstat. Jag måste säga att detta är en situation som riksdagen inte är van vid. Vad vi gör nu är alt diskutera vägverkels ordinarie anslag för verksamhetsåret 1977, och då är tydligen även reservanterna pä det klara med att anslaget är för lågt. Men varför föreslår ni inte från börian att del skall höjas, så all vägverket kan göra en så förnuftig planering att varje krona som anslås kommer lill användning på bästa säll? Herr Hugosson är väl medveten om all vägverkets arbete till stor del består av planering för atl man skall kunna på det bästa sättet använda de miljarder som riksdagen ställer till vägverkets förfogande. Då måste man från början känna till de ekonomiska resurser som man har att arbeta med.

Om jag får ge mig in i dialogen om Stenungsund, kan jag nämna
atl jag i går gjorde en förfrågan vid statens vägverk med anledning av
all reservanterna så siarkt har hävdat att det är möjligt att klara det
här projektet tidigare. Generaldirektör Olhede sade emellertid att pro
jektorerna nu har fått order att undersöka, om del går atl ta fram
projektet Stenungsund lill 1977. Möjligheterna undersöks. Ingenting är
klart, men man tvivlar oerhört starkt på dessa möjligheter och talar bara
om alt del sannolikl finns vissa leoretiska förutsättningar. Men vad vi
inom majoriteten har sagt är att så snart de faktiska förutsättningarna 139

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

140

föreligger, skall det här vägbyggandet sältas i gång.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Hugosson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde räll till ytterligare replik.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Efter den här första holmgången vet jag inle om jag kan lyfta debatten till en högre nivå, men jag skall i alla fall försöka.

Herr Sven Gustafson i Göteborg och herr Dahlgren har i en rad sakfrågor på det här området framfört synpunkter som jag och moderata samlingspartiet väl kan instämma i. Vi har gemensamma nämnare i fiera trafikpolitiska frågor, någol som lätt kan konstateras, om man tar del av de olika utskottsbetänkandena.

Ett gammalt ordspråk säger: Det leder ingen stig till det träd som inte bär frukt. I översättning lyder det: Inga vägar byggs om man inle har någon nytta av dem. Det finns i vårt land i allmänhet ganska väl täckande vägnät, som leder till de träd som bär frukt.

Vi har i moderata samlingspartiet uttryckt den meningen att skall man bygga nya vägar, vilket man givetvis är tvungen att göra med anledning av samhällets förändringar och trafikutvecklingen, måsle man dock tillse att dessa projekt föregås av en mycket noggrann planering, ekonomiskt, regionalt, miljömässigt och även när det gäller markanvändningen. Det måste vara ytterst väl motiverat, om man skall dra nya vägar intill de gamla. Vi menar att för vägar redan utnyttjade markområden främst bör användas. Avvägningen mellan breddning och utbyggnad av redan befintliga vägar i förhållande till nybyggnad och nya sträckningar måste utvärderas väl. Även vägars byggande måste vara föremål för samhällsekonomiskt långsiktigt övervägande. Det är naturiigt att nya vägar måste dras förbi samhällen, där plats och underiag för den nya trafiken är otillräckliga, men stigarna till trädet som bär frukt får inte förstöra grödorna runt omkring.

Efter denna allmänna deklaration anser emellerlid moderata samlingspartiet att både vägplanering, utbyggnad och underhåll i dag inte fyller tidens krav.

Alt regeringen aldrig följer vare sig de längre eller kortare vägplaneringarna är ett förhållande som allmänt kritiseras av både oppositionen och Sveriges vägfolk. Jag och fiera med mig deltog i etl möte på Konserthuset i höstas, där kommittén för den långsiktiga vägplaneringen och dess resultat redovisades. Vid det lillfället var del en med våra vägförhållanden mycket belåten kommunikationsminister som uppträdde. Det var få - om ens någon - av de närvarande som delade denna syn. I stället poängterades av vägverket m. fi. den starka kapitalförstöring som pågick och som måste innebära att det för varie år som man fortsätter atl ackumulera elt kapitalbehov blir allt svårare att fylla detla. Det är för resten ganska betecknande att kommunikationsministern har en syn och hans verkschefer har en annan syn. Det gäller ju kommunikations-

ministerns förhållande till fiera verk. Jag återkommer lill detta senare.

De belopp som borde erfordras för att vi skulle få eu enligt vägverkets synpunkt acceptabelt vägnät rör sig i praktiken om många miljarder. Här är det givetvis fråga om vilken ambitionsnivå man har.

Jag är överiygad om att om man följer en väl upplagd plan med årlig ersättning för de kostnadsfördyringar som inträffar, räcker ett tillskoll på några hundra miljoner kronor per år, som väl skulle kunna inordnas i en budget. Det finns en viss likhet mellan vägverket och det svenska försvaret. Båda har tunga, kostnadskrävande grundinvesteringar; några hundratal miljoner som man lägger på toppen kommer att ha mycket Slor betydelse för en upprustning, inom försvaret exempelvis för den tekniska avancerade upprustningen i form av olika material, på vägarna i form av underhåll av många hundratals mil ytlager som räddar oss från att ytteriigare tära på grundkapitalet.

När del gäller finansieringen återkommer moderata samlingspartiet med förslaget om användande av ell avgiftssystem lagt på nya och lämpliga motorvägar, detta till en början som en försöksverksamhet. Det är inte nödvändigt att direktfinansiera slora investeringar i våra motorvägar. Hur mycket pengar hade vi inte tjänat, och hur många mil motorvägar hade vi inte fått, om regering och riksdag följt moderata samlingspartiets förslag sedan många år. Låt oss låna för en snabbuppbyggnad av motorvägar, låt oss ta ut avgifter på lämpliga sträckor. Därigenom avlastar vi länsvägnätet. Vi får mer pengar över till såväl statliga som enskilda vägar. Herr Hugosson, som ansåg förslagen obegripliga, behöver bara gå till vissa länder i Europa för alt se att eu sådant system mycket väl fungerar. Visst får vi mera pengar, och visst skulle del, om motorvägarna blir färdiga snabbare, vara värt att betala en avgift för det när man färdas på dem. Det kostar mindre för trafikanten att resa på motorvägar och det innebär större säkerhet för trafikanten att befinna sig på dem. Detla har, herr Hugosson, ingenting med jämlikhet att göra. Det är eu vettigt och klokt förslag som är ett försök från vår sida att visa möjligheterna att skaffa ytteriigare pengar till vägväsendet. Herr Hugosson har ju själv varil med om att avgiftsfinansiera Öresundsbron. Det är en börian till ett system som vi mycket väl skulle kunna tänka oss.

Hade kommunikationsministern och regeringen följt våra förslag sedan tio, ja, bara fem år tillbaka eller före energikrisen, kunde kommunikationsministern i dag ha varit stolt över vägnätet. Vi har många förlorade år bakom oss och många dåliga vägar framför oss på grund av bristande förmåga alt inse detta. Utan alt man finner ett vettigt finansieringssystem ställer jag inte stora förhoppningar till den proposition som den socialdemokratiska reservationen talar om och som kommunikationsministern har lovat skall komma till hösten.

E 6, som herr Hugosson tog upp, kan enligt vägverkets synpunkter och förslag inte bli färdig före 1995. Vi säger i vår partimotion att dessa motorvägar skall vara färdiga 1985 - och det är möjligt med ett sådant finansieringssystem som vi föreslår.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

141

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

142

Herr talman! Så är jag inne på de vid det här laget riksbekanta 200 miljoner kronorna - som redan har diskuterats. De 200 miljonerna, som inte blir fier, som herr Hugosson säger, om de ligger i kommunikationsministerns hand eller vägverkets, men som - och det är jag överiygad om - genom erfarenhet, kunskap och planering ger fler uppbyggda och upprustade vägkilometer om de ligger i vägverkels ordinarie anslag. Och det är del väsentligaste. Tror verkligen kommunikationsministern att en majoritet av denna riksdag - i det läge som våra vägar befinner sig i -skall anse kommunikationsministern ha bättre förutsättningar att placera dessa pengar än det vägverk som har expertansvar för att placera Sveriges skattebetalares pengar på det här området - ansvar för hur dessa används - och som ständigt ligger med löpande planer färdiga för atl på del mest ekonomiska sättet utnyttja de begränsade tillgångarna? Vilka stjärnor är kommunikationsministern omgiven av, som har elt bättre förstånd på detta område?

Vad är kommunikationsministerns försvar? Troligen detta: Representanter för olika län har uppvaktat mig, och det har refererats av företrädaren för utskottet; där har ingått riksdagsledamöter, och de har övertygat mig om nödvändigheten av vissa satsningar. Detta säger nog kommunikationsministern och anför förmodligen vidare: Jag kan inte göra något om riksdagen lar pengarna från mig!

Jo då, herr kommunikationsminister! Man kan göra mycket, men inte med de pengarna. Om det är en stark kommunikationsminister kan han övertyga sina regeringskolleger att av bl. a. sysselsättningsskäl använda åtskilliga miljoner av AMS-medel för att stärka vissa läns sysselsättning och vägnät. Herr Dahlgren har redan talat om de 889 miljonerna som AMS har till förfogande och om de 1 500 miljonerna som finns i finansfullmakten och som naturligtvis delvis kan utnyttjas för detta ändamål.

Del finns väl inte någon i denna kammare som kan påstå annat än att vägverkets förslag, bilaga B, är betydligt mer genomarbetat än kommunikationsministerns förslag, bilaga A. Någon kan givetvis säga: Jag får till mitt län något mer genom kommunikationsministerns förslag. - Jag nämnde förut effektiviteten, men jag nämnde inte vårl ansvar för att skattebetalarnas pengar utnyttjas på ett för hela landet mesl ändamålsenligt sätt.

Herr Magnusson i Kristinehamn tog upp frågeställningen om Värmland och gladde sig i egenskap av riksdagsman åt att han skulle få litet mer till sitt län. Men han glömmer då sitt ansvar för hela landels möjligheter att bygga ut vägnätet. Varje riksdagsledamot måste ha ell sådant ansvar, även om han naturligtvis i viss mån skall skydda sitt eget län.

Herr Hugosson! Om jag följer med mitl läns representanter vid en uppvaktning gör jag del för att understryka det allvar vi känner därför atl statsmakterna sänker de verkliga anslagen till vägarna - på grund av den penningvärdeförsämring som har inträffat. Är del så konstigt? Det är väl helt naturligt att vi riksdagsmän från olika håll medverkar

i sådana uppvaktningar för att peka på de silualionerna.

Jag förslår att - och det har också herr Dahlgren pekat på - en kommunikationsminister tycker att det kan vara bra att ha pengar att utlova till lämpliga objekt, och det är väl den baktanken som han har nu inför valrörelsen. När vi och andra föreslår en annan metodik - varför anklaga oss, de icke-socialistiska partierna, på ett så klumpigt sätt som kommunikationsministern nu gör? Det har redan refererats att kommunikationsministern på s. 51 i pressmeddelandet har skrivit: "De borgerligas avslagsyrkande äventyrar såväl sysselsättning i skogslänen som genomförandel av andra viktiga vägbyggen."

Herr kommunikationsminister! Tänk vad vägverkets chef äventyrar sysselsättning i skogslänen och äventyrar möjligheten alt genomföra vikliga vägbyggen! Måste herr Olhede nu avgå? Och tänk vidare på, herr kommunikationsminister, den uppfattning som Statsanställdas förbund har, som ansluter sig helt och hållet till vägverkets synpunkter! Med vilken energi har inte departementet försökt atl anlägga en moteld mot synpunkterna från oss, från vägverket och från Statsanställdas förbund. Jag konstaterar att det anteckningsprotokoll som är lämnat från AMS företrädare icke innehåller svaren på de frågor som ulskoiisledamöterna ställde till AMS-representanterna vid utskottsbesöket. Och titta på de lelegram som kommil och som herr Hugosson läste upp med sådan emfas! Det är nog ganska klart varifrån de kommer. De bevisar bara att kommunerna är helt förda bakom ljuset.

Tittar vi på vägen Kiruna-Narvik så har ju vägverkets chef klart redovisat, att skall den nu på en gång genomföras, så åsidosattes etl nödvändigt planarbete som måste föregå denna, och jag säger också en demokratisk gång vid hanteringen av detta, där de olika parterna ges möjligheler att såväl deltaga i besluten som överklaga dessa om så erfordras.

Han döljer alltså sanningen. Skulle naturvårdens synpunkter här icke få göra sig gällande tillräckligt? Vägverkets generaldirektör säger i sin föredragning bl, a,: "Objektet finns inte med i flerårs- eller långtidsplaner. Arbetsplanen är ännu inte inlämnad för fastställelse. Av miljöpolitiska skäl kommer planen med all sannolikhet all överklagas. Hur lång lid det kommer att la innan arbetsplanen slutligen kan fastställas är svårt att förutse i dag," Eftersom tid erfordras för förplanering etc, säger han vidare att man teoretiskt kan använda ell antal miljoner kronor. Så säger han också att principöverenskommelse måsle träffas med Norge - alltså med ett annat land - om denna frågeställning. Nej, det är naturligtvis en beställning som är gjord och som föranleder dessa yttranden.

Jag är djupt besviken över del säll på vilkel depariemeniet här har agerat, och jag finner en viss fara i all departementets agerande kan försämra underiaget för att få vettiga överenskommelser i en framlida trafikpolitik.

Herr talman! Jag måste också ta upp en frågeställning, som har behandlats i en reservation, nämligen anläggning av halkbanor. Ledamöter från vårt parti har motionerat i frågan. Vi har i moderata samlingspartiet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

143

Nr 104 i rådande ekonomiska läge inte denna gång kunnat gå med på extra

Fredagen den anslag till halkbanor. Vi anser också att det är mycket att satsa 1 1/2

9 april 1976 rnWj. kr, på en enda halkbana. Om detla skall ske överallt, i alla län

------------- — och i olika kommuner, kan del bli en tävlan dem emellan. Vi anser

Vägväsendei att situationen på detta område mycket väl skulle kunna förbättras genom

att frivilliga organisaiioner ställde upp och genom att man använde väg-slumpar för ändamålet samt tog vara på de tillfällen då det fanns is. Därmed skulle intresset för att utnyttja dessa halkbanor kunna byggas upp och förarna skulle kunna förbereda sig för den sortens körning. Jag yrkar bifall till reservaiionen 5,

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lolhigius inledde silt anförande med att säga att han skulle föra upp debatten på en litet högre nivå. Jag tänkte då att han skulle börja tala om luftfartsfrågor, men så småningom kom han ju ner till vägnivån igen.

När herr Lolhigius kommenterade sin reservation om tullvägar föll orden som följer: "Detla har inte med jämlikhet att göra." Nej, jusl det: det har inte med jämlikhet atl göra! Del är också därför som jag sätter mig emot tanken att betala pengar för att få åka på vägar inom sitt eget land.

Nu säger herr Lolhigius alt vi väl kan låna lill vägbyggandet. Men innevarande års budget har ett underskott på 12 miljarder kronor; Vi lånar redan upp hela vägbudgeten på 3,3 miljarder och detta belopp tre gånger till. Det resonemanget håller alltså inte.

Då stiger herr Lolhigius upp och säger att det är litet annorlunda nu sedan herr Hugosson har accepterat en avgiftsfinansiering av en eventuell Öresundsbro. Men det är ju en väldig skillnad, eftersom den bron -om den kommer till stånd - betjänar två olika länder. Där kan man alltså inte ha en gemensam beskattning för atl betala driftkostnaderna.

Mycket kortfattat bara beträffande 200-miljonsanslaget till E 6! E 6:an blir inte färdig förrän 1995, säger herr Lolhigius, Ja, jusl del, och det är del som är så tragiskt. Det gäller alt påskynda del arbetet, och det är därför vi skall använda särskilda medel och naturiigtvis i framtiden även arbetsmarknadspolitiska medel, som går via AMS, ifall detta är möjligt. Men om man följer majoritetens förslag i dag blir det icke några ytterligare medel till vägväsendet, AMS har förklarat att därest detta särskilda anslag på 200 milj, kr. inte hade funnits skulle AMS budget ha varit 200 milj. kr. slörre. De där pengarna som herr Lolhigius och andra talar om finns alltså inte, utan det är bara luftpengar.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller underskottet vill jag påpeka för herr Hu
gosson att vi nu i ett tiotal år har fört fram vårt förslag om avgifts
finansiering av motorvägar, och vid många tillfällen under dessa tio år
144 har det funnits möjlighet att låna upp pengar - till på köpet utomlands.

om man så hade velat - för det här ändamålet; Vitsen med det hela är ju att man genom avgifier kan betala ränla på det nedlagda kapitalet

- det är helt enkelt en vanlig affärstransaktion. Del finns alltså slörre
underlag för atl använda pengar till förbättring av länsvägnälet och det
övriga vägnätet. Därigenom får man också snabbare en möjlighet atl
genomföra hela vårl motorvägssystem; Vad jag menade var all det inle
blir någon sämre jämlikhet av att man på detta vis uttar en avgift, eftersom
man då har fördelarna att kunna använda dessa vägar, - Detta är bak
grunden lill mill uttalande.

Om E 6 vill jag säga följande. Om vi får finansiera vägarna på det säll som vi föreslår, menar vi all hela E 6:an skall bli färdig tio år tidigare än vad som blir möjligt enligl regeringens förslag.

Herr Hugosson nämnde att vi använder uttrycket "finns bara viljan, går det att genomföra". Ja, finns bara viljan - även från regeringens sida, naturiigtvis; viljan atl gå oss till mötes i det här sammanhanget

- då finns också möjligheterna atl bygga ut ett bättre vägsystem.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Ett förslag som förts fram under tio år blir inle bälire därför alt det upprepas gång efter gång.

Jag menar all vi skall driva en vägpolilik i del här landel som ger alla medborgare samma möjligheler alt använda de vägar - och även de motorvägar - som samhället bygger.

Herr Lolhigius säger: Får vi finansiera vägbyggandet på det säll som föreslagits så kan E 6 bli färdig tio år lidigare.

Men, herr Lolhigius, ni har inle kunnat föreslå en enda krona till finansieringen av det. Och det är del jag försökt understryka hela liden i debatten - det blir inte några ytteriigare medel till vägväsendei enligt majoritetens förslag.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Det blir visst mer vägar genom det system vi föreslår.

Herr Hugosson har den förvånansvärda uppfattningen atl beredskapspengarna bara är luftpengar.

Jaså? Är de pengar som regeringen ger på del sättet luftpengar? Jag skulle vilja få förklarat litet närmare vad herr Hugosson menar.

Jag är av den uppfattningen att om vi från början hade avgifisfinansierat den stora Ölandsbron hade Öland och Kalmar län haft yiteriigare pengar för att förbättra sitt vägsystem med. Jag tycker att det hade varit rimligt atl använda del systemet belräffande Ölandsbron. Men tyvärr är den frågan för riksdagens del överspelad nu.

Annars hade vi redan i dag lill stora delar haft Ölandsbron betald och alltså haft pengar över för alt förbättra vägsystemet i den del av vårt land som så väl behöver det.

10 Riksdagens protokoll 1975/76:10.3-104

145

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

146

Herr ÖSTRAND (s):

Herr talman! När jag suttit och lyssnat på den debatt som nu pågått en bra stund har jag speciellt uppmärksammat två saker.

Både herr Dahlgren och herr Sven Gustafson i Göteborg har raljerat mycket om det s. k. ministerstyret.

Jag vill påminna om att anslaget lill särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar nu kommer att medges för tredje året i rad. Och tidigare har man inle hört ordet ministerstyre.

Men det är klart alt det är valår i år. Och det kan på ett sätt vara förståeligt - åtminstone enligl mitt sätt att se - att den här delen av oppositionen denna gång på allt sätt försöker omöjliggöra för regeringen all ta sitt ansvar för sysselsätlningsplaneringen i landel.

Herr Dahlgren har också varit inne på de vägarbetare som är anslutna lill Statsanställdas förbund och som arbetar åt enlreprenörfirmor. Han har sagt att ungefär 20 % av de vägarbelarna f n. går arbetslösa.

Mot denna bakgrund kan det kanske finnas litet speciella anledningar både för herr Dahlgren och för herr Gustafson att något lyssna på mitl inlägg. Jag skall här ge några synpunkter på anslaget till särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar, med utgångspunkt i siluationen på den svenska arbetsmarknaden för byggnads- och anläggningsarbetare och även för de vägarbetare som herr Dahlgren har nämnt.

Delta anslag kom ju till för att vara etl slöd för en bransch som alltid har varit svårt utsatt i konjunkturernas berg- och dalbana. Den lika enkla som goda tanken var att genom att man förlade angelägna vägbyggen och förbättringar av vägar till lämpliga tidpunkter och lämpliga orter, skulle bl. a. byggnads- och anläggningsarbetare samt vägarbetare kunna erbjudas den jämnare sysselsättning och materiella trygghet som kommer de allra fiesta arbetstagare till del i vårt land. Jag är själv byggnadsarbetare, och därför känner jag mig litet bitter över den snabbhet med vilken utskottets majoritet viftat undan motiveringen till atl detta särskilda anslag bör behållas.

Jag vill bara i korthet återigen söka förklara varför dessa yrkesgrupper är så utsatta när del gäller sysselsättningen och anställningstryggheten. Av utskottets skrivning att döma är man ovetande på den här punkten. På s. 13 i betänkandet sägs:

"Genom de åtgärder utskottet här förordat" - dvs. atl låta de 200 miljonerna gå över vägverkets ordinarie anslag - "skapas sysselsättningsmöjligheter också för den arbetskraft som är anställd hos byggnadsföretag utanför vägverkel."

Jag vill understryka att utskottets majoritet använder orden "är anställd hos byggnadsföretag". Nu är det ju i verkligheten så att över hälften av Byggnadsarbetareförbundets medlemmar inte är anställda hos något företag på det sätt man vanligen menar när man använder del uttrycket. Byggnadsarbetarna anställs nämligen oftast för ett visst objekt. När objektet är klart är också jobbet slul, och byggnadsarbetarna sägs upp. Det

gäller både när man bygger hus och när man bygger vägar och andra anläggningar. Det innebär en stor skillnad mot att vara tillsvidareanställd vid ett företag, som de allra fiesta löntagare är. Samma förhållande gäller för de vägarbetare som är organiserade hos Statsanställdas förbund och som arbetar hos olika entreprenadförelag.

Objektsanställningen innebär större otrygghet för den enskilde än tillsvidareanställningen. Anställningsformen innebär också att byggnadsarbetarna utsätts häftigare för konjunkturväxlingarna än de flesta andra löntagare. När tiderna blir sämre drar företagen ner sina investeringar, färre byggen kommer i gång och det finns inga jobb för de byggnadsarbetare som blir klara med det objekt de jusl är sysselsatta med.

Men dessa för byggbranschen specifika förhållanden gör också alt byggnadsarbetarna och de andra grupper jag nämnt är sårbara för lokala variationer. Det är t. ex. inle ovanligt att det blir en längre eller kortare paus mellan två slörre byggen i en och samma region. Under tiden får byggnadsarbetare - som vi säger - gå och stämpla, om inle samhället kan gå emellan och erbjuda sysselsättning, alltså med selekliva ålgärder stimulera sysselsättningen.

Byggnadsarbetarna är slutligen också utsatta för säsongvarialioner i sysselsättningen. Del är ett känt faktum alt den oreglerade delen av byggandet, dvs. reparationer och fritidsbyggande för en lägre totalsumma än 100 000 kr., tar fart på våren, pågår under sommarhalvåret och mattas av på hösten. Under vintern drabbas många byggnadsarbetare av arbetslöshet.

Det finns naturligtvis andra yrkesgrupper som också drabbas av säsongarbetslöshet, som har otrygga anställningsförhållanden eller som utsätts för lokala omställningar. Men till bilden hör att byggnads- och anläggningsarbetarna tillhör de få grupper som ständigt har att dras med alla dessa tre faktorer samtidigt.

Jag skall belysa det här med en enda siffra. Den är från 1974, som från sysselsättningssynpunkt var ett ovanligt gott år för byggnadsarbetarna. I genomsnitt var varje medlem i byggnadsarbetarnas arbetslös-helskassa ulan jobb 11,2 dagar det årel. Del är en ovanligt låg siffra, men ändå är den ungefär tre gånger så stor som genomsnittet för alla andra arbetslöshetskassor.

Delta är i korthet, herr lalman, en bild av de svårigheter som byggnadsarbetarna sedan länge haft att dras med. Och därtill kommer ett par just för 1970-talet alldeles speciella problem. När man skulle klara miljonbyggnadsprogrammel svällde byggnadsarbetarkåren ul under 1960-lalet. Genom bakvägsrekrylering lät byggfirmorna branschen översvämmas av outbildade byggarbelare som lockades med goda men tyvärr tillfälliga förtjänster. När sedan bostadsbyggandet började gå nedåt blev det framför allt icke yrkesutbildade arbetare som först blev ulan jobb och som också hade svårast atl få tag i något nytt. Samtidigt slog strukturomvandlingen igenom i byggandet. Genom ökad maskinanvändning kunde produktionen per anställd höjas.

Nr 104

Fredagen den 9 apnl 1976

Vägväsendet

147

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

148

Sammantaget betydde del här alt byggnadsarbetarkåren blev för stor för del byggnadsbehov som fanns. Hittills har problemet i stort selt kunnat lösas genom en övergång av arbetare från byggnadsindustrin till den fasta vanliga industrin. Men den fasta industrin har naturligtvis inte kapacitet att svälja hur mycket arbetskrafi som helst vid vissa bestämda tidpunkter. Det finns därför skäl atl misstänka atl en stigande arbetslöshet bland byggnadsarbetarna blir följden i slutet av detta år.

Det här är i korthet ett av motiven till att del särskilda anslaget för byggnads- och förbättringsåtgärder för slalliga vägar, som jag ser det, infördes. Anslaget har givetvis varit mycket värdefullt. Genom att ti-digarelägga vissa vägarbeten kunde man motverka en del av arbetslösheten inom byggbranschen. Samtidigt fick man värdefullt och nödvändigt arbete utfört. Fördelen var och är att man på detta sätt kunde mjuka upp den stelhet som är en oundviklig konsekvens av vägverkets nödvändiga långtidsplanering.

Trafikutskottets borgeriiga majoritet motiverar sitt yrkande om avslag på det särskilda anslaget med att vägverket behöver mer pengar på sitt ordinarie anslag för alt redan nedlagt kapital inle skall förstöras genom bl. a. försämrat vägunderhåll. Som vi redan hört av herr Hugosson kan man naturligtvis ha olika meningar om huruvida det verkligen är fara för någon kapitalförstöring. Men skulle så vara fallet - ja, då råder det naturligtvis inga delade meningar om att man inte i onödan bör slösa med samhällets resurser. Jag tror också att vi kan vara eniga om att vi inle heller bör slösa med mänskliga resurser. Det gör vi om vi låter människor vara ulan jobb när vi kan ge dem ett. Jag tycker att herr Hugosson på ett utmärkt sätt har gett exempel på det här förhållandet bl, a, från Norrbotten,

Låt mig la eu exempel från mitt eget län, Gävleborgs, Där var enligt arbetsmarknadsstyrelsens och statistiska centralbyråns senaste räkning 9,1 96 av Byggnadsarbetareförbundets verksamma medlemmar utan jobb den 1 mars i år. Då är att märka att del alldeles övervägande antalet var bosatia i Hälsingland, framför allt i södra Hälsingland, Enligt de prognoser som föreligger kan man inte räkna med atl läget har ljusnat märkbart nästa vinter. Då kommer det jobb som kommunikationsministern i samråd med AMS vill satsa på, nämligen väg 82 från Bollnäs till Alfta, att behövas. Men om det särskilda anslaget skall fiyttas över till det ordinarie, så innebär det au i stället för väg 82 kommer E 4 Fridhem, riksväg 80 utanför Gävle, att påbörjas. Till bilden hör också all huvudparten av det ordinarie väganslagel redan nu går till ombyggnad av E 4 vid Gävle. Det skall också nämnas att inför nästa vinter räknar man med att arbetsmarknaden skall vara mättad i Gävleregionen. Mol bakgrund av de siffror jag här nämnt om sysselsättningen för byggnadsarbetarna i denna del av landet är det av sysselsältningsmässiga skäl viktigt att väg 82 byggs.

Detta är ett exempel på vilken effekt det särskilda anslaget får om det används på avsett vis, nämligen för alt ge sysselsättning åt arbetslösa.

149

vilka då givetvis skall anvisas av arbetsförmedlingen.

Om man granskar det särskilda anslaget ur regionalpolitisk synvinkel med samma exempel som utgångspunkt, finner man också att det är angeläget att väg 82 färdigställs. På det sället får man en uppsnabbning av förbindelserna med bl. a. E 4, som har stor betydelse för näringslivets utveckling i både Bollnäs och Ovanåkers kommuner. Färdigställandet av väg 82 skapar alltså förutsättningar för en gynnsam utveckling i denna region. Att det finns elt dokumenterat behov av fler arbetstillfällen redovisas också i Länsplanering 1974.

Jag kan inte se all någon av de borgeriiga ledamöterna från denna landsända nu är inne i kammaren, men jag vill uttrycka den förhoppningen att de tänker på delta speciellt i dag. Man har ju från det hållet vid olika tillfällen, bl. a. här i kammaren i form av motioner, interpellationer och frågor, velat verka för en positiv utveckling i dessa trakter. Nu har vi en möjlighet atl i dag se om detla enbart har varil tomma ord, eller om det verkligen har legat en ärlig vilja bakom. Det skall sannerligen bli spännande att få den saken bekräftad här i dag!

Ett annat problem, som också herr Hugosson var inne på, utgör de många byggnadsarbetare i Bohuslän som kommer att sägas upp till hösten. Omkring 750 byggnadsarbetare väntar man skall bli arbetslösa där. De kommer dels från oljeplattformsbygget, dels från Uddevallavarvet och dels från motorvägsbygget. Alla de tre slora projekten beräknas ta slut ungefär samtidigt. Nu har jag dock setl all herr Gösta Gustafsson i Göteborg har anmält sig på talarlistan, och han kommer kanske att närmare gå in på de frågorna.

Finessen med att ha ett särskilt anslag för att främja sysselsättningen är, som jag ser det, också alt det särskilda anslaget är flexibelt. Om vägverket får de 200 miljonerna över sin ordinarie budget, så är man låst till vissa projekt enligt den prioritering som gäller i flerårsplanerna. Men om de 200 miljonerna i stället går till det särskilda anslaget för att fördelas i samråd med AMS, då är f, n, bara två tredjedelar redan intecknade, I så fall återstår 60 miljoner, som t, ex, kan användas för att lösa sysselsättningsproblemen för de grupper jag nämnde, i Bohuslän och i andra områden där behoven uppstår.

Herr lalman! Detta var bara några motiv och exempel på viklen av att behålla det särskilda anslaget i sin nuvarande konstruktion. Herr Hugosson har tidigare i debatten anfört andra exempel.

Avslutningsvis vill jag ändå än en gång framhålla all en avveckling av det exlra anslaget ulan tvivel skulle komma att innebära en motsvarande begränsning av möjligheterna att utnyttja det offentliga vägbyggandet för sysselsättningsfrämjande insatser med stark betoning på den säsonguljämning, för vilken anslaget har kunnat utnyttjas. Detta har också med skärpa framhållits av Svenska byggnadsarbetareförbundet i skrivelse lill utskottet.

Herr talman! Jag slutar med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 på denna punkt och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 104

Fredagen den 9 apnl1976

Vägväsendet

Nr 104 I detta anförande instämde herrar Ekström och Alftin, fru Nilsson

Fredaeen den ' iJn' herrar Mellqvist, Gösta Gustafsson i Göteborg och Magnusson

9 aoril 1976 ' num samt fru Normark (samtliga s),

Vägväsendet Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Östrand säger att jag liksom herr Sven Gustafson i Göteborg har raljerat om ministerstyre här i dag. För min del ber jag herr Östrand om ursäkt om han har uppfattat del som elt raljerande. Jag har avsett att vara djupt allvarlig i den frågan. Det är från min sida inte fråga om någol raljerande.

Herr Östrand talade engagerat om situationen för arbetslösa byggnadsarbetare. Jag kan förstå honom. Jag delar hans känsla och hans ansvar. För oss gäller att ingen skall gå arbetslös. Därför har också utskottets majoritet visat på att regeringen i sin finansfullmakt har 1 500 milj. kr. Det finns lämpliga vägobjekt för 869 milj. kr. Det åligger i en sådan situation regeringen att ställa medel till förfogande för atl skapa sysselsättningstillfällen.

Herr Östrand säger att om man nu överför dessa 200 miljoner till vägverkets ordinarie budget, så skapar man sysselsättningsproblem. Jag kan inte se det sambandet. Det gör man, herr Östrand, endasl under förutsättning atl regeringen inte använder den fullmakt den har fåll av riksdagen för att i del här fallet bekämpa arbetslösheten.

De vägobjekt som då kan komma till är exempelvis väg 82 som herr Östrand talade om. Den skulle vara elt utmärkt exempel på hur man kan använda pengar från arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag skulle kunna spegla den oro som många inom Statsanställdas förbund har uttryckt inför anslagsutvecklingen i vägverket. Statsanställdas förbund har för sina vägarbetare haft en regional konferens. Där beslöt man att till kungl. finansdepartementet skicka ett brev, där man redogör för sin situation på grund av anslagsutvecklingen.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Dahlgren säger att alla som vill ha etl arbete också skall få det. Och så hänvisar han till finansfullmakten på 1 500 milj. kr. Men även den finansfullmakten skall regeringen ha i beredskap för att kunna göra insatser där de behövs, vilket herr Hugosson tidigare har varit inne på. När ni nu också har föreslagit alt det särskilda anslaget skall föras över till del ordinarie anslaget har ni därmed inte skapat större möjligheter all hålla en sysselsättningsberedskap. Ni vill alltså inle gå med på önskemålet från regeringen och oss reservanter att dessa 200 milj. kr. skall hållas i beredskap för att kunna sättas in i de regioner där de behövs och därmed bli till nytta för människorna där. Ell exempel på en sådan region är södra Hälsingland.

Vi skall ha sysselsättningsberedskap på alla fronter, men vid plane
ringen måste man naturiigtvis ha uppmärksamheten speciellt riktad på
150 de verkligt konjunkturkänsliga branscherna och bland dem byggnads-

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Östrand har sagt att finansfullmakten på 1 500 milj. kr. av regeringen skall användas för beredskapsålgärder där sådana behövs. Det är vad jag också har sagt. Vi är alltså överens på den punkten. Jag delar herr Östrands uppfattning att del kan behövas beredskapsåtgärder i södra Hälsingland. Jag hoppas alt regeringen delar vår uppfaltning och anslår medel från finansfullmakten till arbetsmarknadsstyrelsen så att insatser kan göras.

Får jag sedan bara påminna herr Östrand om atl de 9 000 privatanslällda i Statsanställdas förbund, av vilka enligl uppgifi ca 20 96 i dag är arbetslösa, är anställda hos underentreprenörer till vägverket. Får inle vägverket mera medel för driflsidan så att mera beläggningsarbeten kan ulföras blir det ökad arbetslöshet även där.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! För att herr Dahlgren skulle få sitt resonemang att gå ihop borde han ha föreslagit ytteriigare medel för det här ändamålet. Men det har han inte gjort, utan han resonerar bara om en omfördelning inom de anslag som finns.

Det framgår också av utskotlsmajoritetens skrivning att det inte är de anställda inom de branscher jag har nämnt som ligger utskottet närmast om hjärtat. Det står på s. 12 i betänkandet: "Sysselsättningseffekten i de båda huvudalternativen anges, under hänsynstagande till berörda förhållanden, kunna bli närmast likvärdiga - dock alt vägverkets alternativ innebär att dess egen driftpersonal kan beredas effektivare sysselsättning samt att utnyttjandet av extern arbetskraft blir förhållandevis mindre." Här har vi ju kärnpunkten. Reservanterna har för sin del sagt, atl om behov föreligger bör medel anvisas på tilläggsstat.

Låt mig inom parentes säga att jag vid en debatt i den här frågan, speciellt med herr Dahlgren, osökt kommer att tänka på centerns motvilja mot flyttningsbidragen. Centern har starkt kritiserat dessa, eftersom man, som man säger, vill motverka flyttningspolitiken. Men vad händer nu med de arbetslösa i t. ex. Bohuslän och Hälsingland, om regeringen inte får möjlighet att i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen från sysselsältningsmässiga utgångspunkter fördela dessa 200 milj. kr.? Jo, många tvingas givetvis att flytta och söka sig till regioner med bättre sysselsättning.

Ulskottsmajoritelens förslag i det här fallet innebär i realiteten detsamma som att man stöder en flyttningspolitik, åtminstone när det gäller de grupper som jag lidigare har nämnt och kanske framför allt bygg-

151

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

152

nadsarbelarna. Det kan väl aldrig vara så att centern inle anser att det är så noga med att just byggnadsarbetarna skall få bo kvar i sina hembygder. Jag tycker att utskottsmajoriteien bör tänka efter en gång lill och ställa sig frågan: Varför skall vi låta människor gå ulan jobb, bara för att vi skall följa uppgjorda planer vid vissa bestämda tidpunkter? Planer är säkeriigen bra, men man bör inte fullfölja dem vid vissa beslämda tider om del får till följd all människor blir utan jobb.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Dahlgren anhållit att lill protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Den här debatten har nu redan pågått i tre limmar. När jag i går anmälde mig på talariistan trodde jag inte alt debatten skulle bli så långvarig, och jag har en känsla av att vi ännu inte är färdiga på en lång stund. Jag ber därför herr talmannen och kammaren om överseende med om jag kommer att använda litet längre tid än jag anmält. Jag gör det med desto lättare hjärta som mina värderade kolleger inom oppositionen också har överskridit sin tid.

Jag skall börja med att ta upp några av de frågeställningar som representanter för oppositionen här har tacklat. Låt mig då först göra en övergripande värdering av dessa frågor, alltså anslagen till vägarna och vägbyggandet.

Alla representanter för oppositionen som hillills har lalat har pekat på nödvändigheten av ett ökat vägbyggande och en ökad satsning på vägunderhåll. Över huvud taget har deras inlägg andats en mycket slor ambition att lägga ned myckel mera pengar på våra vägar än vad vi i dag gör. Det må vara en oppositions rättmätiga ambition. Men det kan väl ändå inledningsvis vara tillåtet att säga att om man har så långtgående planer, som i och för sig kan respekteras som en ambition, fordrar ändå uppriktigheten att man också redovisar vilka vägar det rör sig om. Det går inte gärna att laborera med bestående, oförändrade anslag och tro att man därmed åstadkommer underverk på vägsidan.

När jag hörde herr Dahlgren, herr Sven Gustafson i Göteborg och herr Lolhigius dök en alldeles förvirrande tanke upp i min hjärna, som egentligen inte hade där alt göra. Jag erinrade mig att jag i Svenska Dagbladet av den 7 april såg en uppgift om att den trafikpolitiska proposition som regeringen avser lägga fram i höst bl. a. kan medföra en åriig skatteökning med 1 000 kr. per personbil. Uppgifien som tidningen hade hämtat från ett räkneexempel använt vid Svenska vägföreningens seminarium häromdagen, betraktade jag när jag läste det tidigt på morgonen som ett försenat aprilskäml valåret 1976.

Nu är emellertid Svenska vägföreningen inte vilken förening som helst. Jag har vid flera tillfällen deltagit i sammankomster med denna förening, och jag vet av erfarenhet att man i Vägföreningen för resonemang när det gäller vägproblematiken som inle alltid har något samband med vår

förmåga atl arbeta med dessa problem seriöst.

Påståendet atl bilskatteproblematiken, som det stod, kommer att behandlas i den trafikpolitiska propositionen jag avser atl lägga fram för riksdagen saknar all grund. Traflkpolitiska utredningen, i vilken alla partier ingår, har i uppdrag att utreda frågor om kostnadsansvaret mellan trafikgrenarna. Någon gång under hösten 1977 får vi vela vilka tankar ulredningen har.

Som varje insiktsfull bedörhare förstår är sifferuppgifterna i Svenska Dagbladet helt grundlösa. Enligl artikeln skulle exempelvis SJ:s underskott uppgå till ca 2 300 milj. kr. Jag behöver väl inte tala om för kammarens ärade ledamöter att under de år man åsyftar i artikeln, 1974-1975, gav SJ ett överskott på 134 milj. kr. på affärsbanenätet. Vad vi sedan lade till när det gäller det trafiksvaga nätet känner också kammarens ärade ledamöter till.

Man påstod vidare i artikeln att den ökade kostnaden efter valet med 1 000 kr. per personbil skulle ha elt samband med väganslagen och bilskatterna. När det gäller väganslagen och bilskatterna är jag angelägen att nämna atl slatens, kommunernas och landslingens samlade utgifter för väg- och gatuhållning det aktuella årel, 1974, uppgick till ca 4 450 milj. kr. och att inkomsterna av bilskatter för bilismens specialbudgel utgjorde ca 3 640 milj. kr. Dessa siffror, herr talman, visar också del orimliga i Svenska Dagbladets uppgifter.

Vadan nu sambandet mellan dessa uppgifter i Svenska Dagbladet och den debatt jag har lyssnat på? Ja, man söker ju, när man sitter och lyssnar på oppositionen, efter ett halmstrå att haka upp deras stora ambitioner på. Vad är det oppositionen tänker göra om den till äventyrs skulle vinna valet i höst? Del vore på tiden att tala om det i dag. kommer det - o, hemska tanke - att i ell borgerligt regeringsprogram finnas någon skrivning om moderata samlingspartiels tullvägar? Kommer moderata samlingspartiet i en eventuell regering, med den styrka man nu påvisar, atl i ett regeringsprogram kräva, som herr Lolhigius säger, snabbare införande av avgifter för bilisterna på våra vägar? Här har herr Lolhigius mycket manhafligt och kraftfullt klarat ut att regeringen i tio år inte har velat följa moderata samlingspartiets råd att la ut avgifter såväl av lågavlönade som av förmögna bilägare för all de skall få använda sina egna vägar. Jag kan försäkra herr Lolhigius att den viljan aldrig kommer alt finnas i en socialdemokratisk regering. Vi kommer aldrig att lämna vår jämlikhetstanke på den punkten. Men jag tror att viljan blir större när de tre borgerliga partierna skall sätta sig ned och börja kompromissa om både det ena och det andra i vårt samhälle.

Därför, herr talman, kan kanske även jag litet försynt få ställa en fråga till ledning för den fortsatta debatten: Var står centerpartiet och folkpartiet i frågan fullbelagda vägar? Är det på det sättet ni tänker lösa finansieringsfrågorna då det gäller det svenska vägnätets fortsatta utbyggnad, eller är delta ytterligare en sak, vid sidan av alla andra, där ni inte är överens? En liten specialfråga till herr Lolhigius: Kommer ni att av-

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

153

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

154

giflsbelägga Seskaröbron till Seskarön där det bor 500-600 människor, som längtar efter en fast förbindelse som, inom parentes sagt, inle kan komma till utförande, om inle reservaiionen i dag bifalles.

Vi har alltså, herr Lolhigius, en annan metodik än ni när del gäller sättet att jämlikt angripa även frågor om vägbyggande. Jag menar att i anständighetens och klarhelens namn kan man här kräva konkrela uttalanden om var den borgerliga oppositionen står efter herr Lolhigius och moderata samlingspartiets kraftfulla yrkande på att det snabbi skall införas avgifier för användningen av det svenska vägnätet.

Till herr Dahlgren vill jag inledningsvis säga all jag icke kornmer att inlåta mig på någon ylierligare debali om hans begrepp "ministerstyre". Det är bara herr Dahlgren som har använt det ordet i den här debatten. Han lorde, såviu jag förstår, också bli ensam om della. Det gjordes ett försök, om det nu var av herr Dahlgren eller av någon annan, för en tid sedan att föra fram denna fråga lill konstitutionsutskottet. Den kom aldrig på konstitutionsutskottets bord, inle ens för behandling. Jag utgår från au herr Dahlgren, näsla gång som jag eller någon annan kan anklagas för ministerstyre, använder den riktiga vägen över konstitutionsutskottet. Del bör rimligtvis vara det utskottet som skall bestämma i en sådan här fråga. Jag kommer alltså icke att vidare diskutera den.

Till herr Dahlgren vill jag säga ytterligare en sak. Även om herr Hugosson klarade den lika bra som någon annan, finns det ett tillägg all göra.

Man kan naturligtvis, menar herr Dahlgren, inte ha hur många uppfattningar som helst. Har man som herr Dahlgren en uppfaltning som ledamot av vägverkets styrelse, så driver man den sedan vart man än kommer. Ett ekonomiskt helhetslänkande, elt samhällslänkande är fullständigt främmande för herr Dahlgren. Är man överens i en fråga inom en styrelse där man sitter - SJ:s styrelse eller vägverkels styrelse - då driver man den frågan.

Ja, herr talman, varför skall vi syssla med politik i så fall? Då är det egenlligen bara att skicka in sin uppfattning med posten, och sedan har man klarat av saken. Nej, så kan vi inle arbeta, vi andra som är ansvariga parlamentariker.

Det går inle att som herr Dahlgren, och hela centerpartiet förresten, agera lättsinnigt i dessa viktiga frågor. Man kan inte, herr talman, som centerpartiet gör i den stora trafikpolitiska molionen - som jag salt och bläddrade i medan jag väntade på min tur - när del gäller insatserna för den kollektiva trafiken säga: "Insatserna skall ske på sådant sätt atl behovet av personbilsåkning minskas." På nästa rad, herr talman, står det: "Detta får dock inte åstadkomma någon onödig irritation bland bilisterna."

Det är alldeles klart att har man så vida ramar för sitt agerande, lär man aldrig kunna bli osams med någon. Då torde man kunna leva lycklig hela livet, vare sig man sitter i riksdagen eller sitter någon annanstans. Jag säger det bara därför all det måste finnas litet av ryggrad - och

inte så litet heller - i oss, om vi skall kunna slå emot alla de krav och önskemål om prioriteringar som vi får vara med om här i huset.

Jag vill rent allmänt säga alt det är inte så konstigt att den diskussion som förs nu har kommil att kanaliseras till del s. k. 200-miljonersanslaget. Detta är nämligen ett sysselsättningsanslag. Del tillkom på sin tid på initiativ av AMS för att användas som buffert i svåra situationer runt om i landel, där de ordinarie vägplanerna inte räcker till. Dessa är långsiktiga, de omfattar minst femåriga objekt. Del måste finnas någonting däremellan, och det är klart atl diskussionen då kommer atl röra sig för eller emot sysselsällningen.

Jag har uppfattat oppositionens talesmän här i dag som atl det är omöjligt att länka sig någol vägbyggande av den typ som vi förordar. Man måste ha en hell annan planering, menar oppositionen, innan man ger sig in på saker av detta slag.

Jag skall lämna_herr Dahlgren och vända mig till herr Sven Gustafson i Göleborg, som var inne på en diskussion om hur många från mitt parti som har instämt i hans och utskotlsmajoritetens tankar om 200-miljonersanslaget. Vi kan stå här och läsa upp lelegram och ullalanden hur mycket vi vill. Jag tog med mig etl från Kiruna FCO, som konstaterar att de nu har väntat 30 år på Kiruna-Narviksvägen, och de vill inte vänta längre. Jag kan också lill herr Gustafson säga - även om del är meningslöst att tala om vilka som är politiska meningsfränder eller inte - att för inte många dagar sedan log jag på mitt rum i riksdagshuset emot representanter för Trollhättans och Vänersborgs kommuner. Kommunalrådet i Vänersborg, som har samma partifärg som Sven Guslafson, och vice ordföranden i kommunstyrelsen i Trollhättan, som är centerpartist - åtminstone sade han det - pläderade för att man skulle ta av 200-miljonersanslaget och ge till deras område. Jag respekterar det. Som ansvarig för denna verksamhei är jag skyldig att lyssna till alla, och gördel också. Ställningstagandet får inte, herr Sven Gustafson i Göteborg, vara beroende av hur många som från tid till annan kan mobiliseras från det ena eller det andra politiska lägret för en viss ståndpunkt. Man måste se till sakfrågorna - det rör sig om litet för vikliga ting för atl räkna människor och partifållor. Den regeln har regeringen följt och det har även reservanterna gjort.

Jag vill bara tillägga att om uiskottsmajoritelen vinner bifall till sitt förslag är det helt omöjligt att tänka sig att människorna i Ammarnäs i inre Västerbotten, att människorna i Tornedalen, atl människorna i det inre av Jämtland, alt de arbetslösa i Hälsingland - här stannar jag och slutar uppräkningen, men jag skulle kunna fortsätta - skulle kunna få arbete. Dessa vägplaner som vi har talat om kommer inte med om det inte sker specialinsatser. Jag måste säga det med hänsyn lill alla dessa dimridåer som här läggs ut, ty man skulle annars kunna få den uppfattningen atl dessa arbeten skulle kunna komma i gång ändå - så enkelt är det ju inte.

Del är klart, herr talman, all vi bör diskutera i en sådan här debatt

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

155

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

156

både frågan om vägnätets utformning och frågan om omfallningen av vägbyggandel. Jag är också fulll medveten om all oberoende av vilka utgångspunkter man har kan man komma till skilda bedömningar. Men en seriös analys av vårt vägnät - jag vill gärna ha sagt det - utgående från faktiska förhållanden om trafikmängd, beläggningsandel, bärighet och standard i övrigt visar den väldiga förändring av vägnätet som skett under gångna år - delta sagt som en liten balans mot den svartmålning som här gjorts. Vägnätel kan - även om brister ännu återstår på många håll - väl fylla sin uppgift i trafikförsörjningen enligt min mening.

Fr. o. m. år 1973 är mer än halva det vägnät, som staten är väghållare för, asfaltbelagt eller försett med oljegrus. Del får ses som en viktig milstolpe i den ombyggnad och förbättring av vägnätet som skett under hela efterkrigstiden. År 1960 var ca 18 96 av vägnätet belagt. När jag för några månader sedan tog emot belänkandet från kommittén för långsiktig vägplanering observerade jag att man i fråga om utvecklingen av slitlageriypen följt upp utfallet av de bedömningar som Vägplan 1970 gjorde utifrån sina förutsättningar. Dessa förulsällningar grundades på en antagen tillväxt av medelstilldelningen som jag tror inte ens den ivrigaste förespråkare för ett ökat vägbyggande i dag vill förorda, nämligen en tillväxt med 7,5 % årligen i fasta priser. Trots all dessa förutsättningar ej uppfyllts konstaterade kommittén att den i Vägplan 1970 beräknade fördelningen mellan grusvägar och belagda vägar har fram till i fjol uppfyllts, dvs. andelen belagda och oljegrusade vägar hade ökat i den snabba takt som Vägplan 1970 antog.

Vägnätels bärighet är en annan viktig standardkomponent, vilken är av stor betydelse bl. a. för vår skogsindustri men även för andra. Under 1960-talet kunde övervägande delen av vägnätet upplåtas till 8 tons axellryck och under år 1963 kunde vissa viktigare riksvägar börja upplåtas till 10 tons axeltryck. År 1969 - dvs. för ungefär sex sju år sedan -kunde en fjärdedel av vägnätet ges detta axeltryck. I år medges 10 lons axeltryck och 16 tons boggitryck på drygt 92 96 av vägnätet.

Den utveckling av vägnätet som skett, och som jag har illustrerat genom alt peka på utvecklingen av beläggningsandelen och tillåtna bärigheten, har kunnat ske lack vare en omfattande investeringsverksamhet. Denna investeringsverksamhet har möjliggjorts, dels genom en betydande ordinarie medelstilldelning, dels genom beredskapsmedel i sysselsältningsfrämjande syfte.

Jag har, herr lalman, velat nämna dessa uppgifter om vårl vägnät mot bakgrund av all det ibland t. o. m. hävdas att vägnätet skulle ha varit bälire förr, vilket alltså inte är i överensstämmelse med det faktiska förhållandet, även med hänsyn tagen till trafikutvecklingen. Enligt min mening har alltså de borgerliga svartmålat den allmänna situationen, men del må, herr talman, vara en borgerlig ambition.

I år. har emellertid det borgerliga agerandet i vägfrågorna fått en allvarligare innebörd. Man drar sig inle för atl offra viktiga arbetsmark-nadspoliliska och regionalpolitiska intressen i sin iver all vinna några

taktiska poäng. Jag finner det därför synnerligen angeläget att - med anknytning till herrar Hugossons och Östrands tidigare anföranden -göra klart vad som håller på att ske. Och del räcker inle att det klargörs här i kammaren. Det måste i den fortsatta politiska debatten föras vidare så all man ute i de berörda regionerna i landet blir på det klara med vad man håller på att förlora i fråga om regionalpolitiska satsningar och sysselsättningstillfällen genom vissa av de borgeriiga förslag vi i dag behandlar.

Bakgrunden är ju den - som vi redan har hört - atl regeringen vid sidan om de ordinarie anslagen till byggande och drift av statliga vägar föreslagit fortsatt anvisning av 200 milj. kr. till särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende sådana vägar. Det är ett anslag som skall användas till vägobjekt vilka på en gång tillgodoser väg-, regional- och sysselsättningspolitiska aspekter. Anslaget skall disponeras i samråd mellan vägverk och arbetsmarknadsverk. Och vid den överprövning som naturiigen ankommer på regeringen skall frågorna på motsvarande sätt beredas i samråd mellan kommunikations- och arbetsmarknadsdepartementen.

Just det förhållandet, herr lalman, att della anslag visat sig vara ett i hög grad fiexibelt och verkningsfullt instrument har tydligen varit för mycket för oppositionen. Det bidrar ju till all lösa angelägna behov, som inte går att tillgodose inom ramen för de mera begränsat trafik-ekonomiska vägplaner som vägverket arbelar med. Och kan man på detta sätt hjälpa olika regioner och bygder, så kan det för oppositionen vara svårt att där odla det missnöje som tydligen är den nödvändiga grunden för oppositionspolitiken. Så har man då enat sig på den borgerliga sidan om alt försöka få borl det här anslaget och att överföra medlen till de ordinarie anslagen så att de följer sedvanliga planerings- och handläggningsrutiner. Vi har suttit här och lyssnat under tre timmar på att herrar Dahlgren, Sven Gustafson och Lolhigius inte kan tänka sig all bygga en enda väg med mindre än all det finns planer färdiga till sista punkten i varenda liten promemoria som länkas kan. Någol snabbt igångsättande av sysselsättningen, om en bygd råkar ul för akut arbetslöshet, är för oppositionen helt främmande. Borta är genom oppositionens förslag de för oppositionen besvärande sysselsättnings- och regionalpolitiska insatserna. Del har dock inte besvärat de borgerliga riksdagsledamöter och kommunalpolitiker, som enligt vad vi hört deltagit i uppvaktningar och begärt alt särskild hänsyn skall tas lill deras bygder med anlitande av del här anslaget.

Något som det i hög grad är angeläget att understryka i det här sammanhanget är den nya syn som under senare år vuxit fram i fråga om samspelet mellan olika samhällssektorer. Vi har med riksdagens goda minne fått en regional utvecklingsplanering, som innebär att olika samhälls-aktiviteier samordnas i syfte att uppnå de regionalpoliiiska mål som uppställs. Vi har fåll en regional trafikplanering, som skall ge möjligheter till en rationell samordning och arbetsfördelning i förhållandel mellan olika tra-

Nr 104

Fredagen den 9apriM976

Vägväsendet

157

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

158

fikmedel. Den skall också verksamt kunna bidra till aU transportsektorn utvecklas på ett sätt som är i linje med de övergripande mål som uppställs i fråga om regional- och näringspolitik, arbetsmarknadspolitik osv. Och vi strävar gemensamt efter att ge planeringsprocessen hos de enskilda trafikverken och irafikmyndigheterna en utformning som möjliggör de impulser och den påverkan från centrala, regionala och lokala organ som är en förutsättning för all en sådan övergripande samordning skall komma till stånd.

Vad beträffar vägverket har under de allra senaste åren bedrivits ett utvecklingsarbete som siktar till all planeringsprocessen på vagväsendets område på ett helt annat sätt än tidigare får en sådan inriktning. Riktlinjerna för detta utvecklingsarbete angav regeringen redan i 1972 års budgetproposition. Jag konstaterade den gången all det föreligger ell behov av att i det fortsatta mera långsiktiga utvecklingsarbetet väga in olika samhällsekonomiska effekter vilka inte ryms i en mera trafik-ekonomiskt inriktad kalkylmodell. Behovet härav ökar med de vidgade regional- och näringspolitiska aspekter som läggs på samhällets investeringar i olika hänseenden.

Vinsterna hos i fråga kom mande vägåigärder kan - framhöll jag då -i ett sådant perspektiv inte enbart bestämmas med hänsyn till trafikanterna utan bör även härledas ur bebyggelse- och näringslivsutvecklingen. Utredningsarbetet som bedrivits av kommittén - som jag förut nämnde - för den långsiktiga vägplaneringen har numera resulterat i etl betänkande, som även hunnit remissbehandlas. Beredningen pågår, och avsikten är-som också herr Hugosson tidigare i dag framhöll -att resultatet av regeringens överväganden skall redovisas i den kommande trafikpolitiska propositionen.

Låt mig här begränsa mig, herr talman, till atl konstatera alt det vid remissbehandlingen uppenbarligen finns en bred uppslutning kring det synsätt på vägplaneringen som jag här gett uttryck åt. Det finns anledning att framhålla detta med tanke på att den borgeriiga majoriteten i detta sammanhang uppenbarligen är beredd atl låta de medel som ryms inom 200-miljonersanslaget i stället i huvudsak användas för åtgärder som enbart kan motiveras i etl mera begränsat trafikekonomiskt perspektiv. Den promemoria som den borgerliga majoriteten bifogat sitt yttrande lyder härpå.

Den angivna strävan till samverkan mellan olika samhällsorgan och samhällsaktiviteter återspeglas också i förhållandet mellan arbetsmarknadsverket och andra myndigheter. Inom vägväsendet har detta kommil till uttryck i jusl del 200-miljonersanslag som de borgerliga ledamöterna nu vill avveckla.

200-miljonersanslaget har tillkommit genom atl beredskapsmedel överförts från arbetsmarknadsdepartementets till kommunikationsdepartementets huvudtitel - det måsle nu definilivl slås fast - och detta för att möjliggöra en bälire samordning mellan de sysselsällningspoliliska och de regional- och vägpolitiska bedömningarna. Detta är - som ar-

159

betsmarknadsstyrelsen framhållit - att se som uttryck för en medveten strävan att i lämplig utslräckning till olika sakområden överföra beredskapsmedel med sikte på en mera rationell användning av dessa. Arbetsmarknadsstyrelsen har också kunnat konstatera att de erfarenheter man fåll genom della anslag är övervägande goda. Man pekar bl. a. på den säsongutjämning som kunnat ske och som delvis påkallats av vägverkels ordinarie verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen anser alt den regionalpolitiska styrning som anslaget möjliggjort får anses vara av väsentlig betydelse. Och arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att ett slopande av anslaget - som borgerligheten vill - uppenbarligen kommer att innebära en motsvarande beskärning av möjligheterna atl utnyttja del offentliga vägbyggandel för sysselsältningsfrämjande insatser.

Det här anser jag ger en mycket klar belysning av vad de borgerliga ledamöterna i trafikutskottet är beredda atl offra för sina syften. Det är inte bara det atl man vill dra undan medlen från de sysselsättningsändamål som motiverat anslagets tillkomst. Man är också beredd att bryta en utveckling, som kunnat ge liknande samordningsmöjligheter på andra sakområden. De borgerliga ledamöterna bör vara medvetna om att, för del fall deras förslag skulle vinna riksdagns bifall, man från arbetsmarknadssidan säkeriigen kommer all ha litet intresse att göra några nya försök till det slag av samverkan som det här anslaget är etl uttryck för. Det är med hänsyn bl. a. härtill enligt min bedömning ett tungt ansvar de borgeriiga tar på sig.

Dess värre lycks inte dessa övergripande argument räcka. Eller också förslår man det men försöker på något sätt lägga ut, som jag lidigare sade, en dimridå, som man tror skall dölja de arbelsmarknadspolitiska konsekvenserna av ett bifall lill det borgerliga förslaget. Man hänvisar till de möjligheler som den s. k. investeringsreserven erbjuder. Herr Dahlgren, herr Guslafson och herr Lolhigius hai talat om investeringsreserv. Man talar om den i budgetpropositionen begärda finansfullmakten. Detla har ju inte något att göra med den samordning av arbetsmarknadsverkets och fackmyndighetens handlande som är en förulsällning för att kunna bedriva en effektiv sysselsättningspolitik, inriktad i detta fall på regional- och vägpolitiskt angelägna projekt. Det är denna möjlighet man i dag vill spela borl.

I fråga om 200-miljonersanslagei för nästa budgetår angav jag för någon tid sedan hur anslaget lämpligen skulle disponeras. För det uppbär jag kritik. Jag tar den kritiken med ganska stort lugn. Jag vet atl om man skall ha möjligheter att kommunicera med människorna ute i bygderna måsle det vara en dialog, inte en ensidig diskussion. Det går inle för en politiker, var han än sitter, att alltid bara lyssna. Han måste någon gång också ge ett svar. Jag vill gärna som en liten illustration till det bara säga, herr talman, att i morse ringde mig en numera, del törs jag säga, god vän från Ammarnäs. Han sade: Hur går det nu med vår väg, händer det någonting? Det har länge förts litet halvkvävda resonemang. Jag sade: Det får vi tala om senare under dagen, när riksdagen har beslutat

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

160

i de här frågorna. Men så mycket kunde jag säga åt honom, alt om vi inte skulle få fortsätta med de 200 miljonerna kommer man i Ammarnäs inte alt få någon väg inom överskådlig tid. Det tordes jag säga, därför att jag vet det.

Min plan, som alltså var mycket preliminär och som var ett underlag för frågans fortsatta behandling av arbetsmarknadsstyrelsen och vägverket, var etl försök att peka på hur det här anslaget skall användas, varför det har tillkommit, för vilket syfte det finns. Den planen innebär, såsom också har sagts här, att vi beträffande ca två tredjedelar av anslaget skall diskutera fördelningen på olika län. Vi har gjort och tänker göra en rad vägförbättringar i skogslänen. Bland dem finns vägförbindelser som binder samman tidigare kommuncentra med nya kommuncentra, som kommit till efter kommunreformen. Det gäller Strömsund-Backe i Jämtlands län, det gäller Alftavägen, som här har talats om, del gäller Ammar-näsvägen, Seskaröbron, Tornedalen; det gäller också vägen Kiruna-Narvik i Norrbottens län, E6 osv.

Är det farligt att gå ul och säga att detta är angelägna vägprojekt? Skall vi ett ögonblick hålla inne med var vi tycker atl man bör satsa vägpengar i det här ögonblicket? Skall vi smyga som katten kring het gröt och säga: Vägen mellan Kiruna och Narvik skall vi hålla lyst om, så att vi inte stör någon? Vem vill bedriva politik på det viset? Vill herr Dahlgren att han och jag skall smyga oss in i ett näst intill lufttomt rum och bara mumla lill varandra: Del är klart, hade vi pengar skulle vi göra det och det? Nej, en politiker med krav på att bli tagen på allvar går ut när han lycker det är riktigt och talar om: I den mån det finns möjligheter att satsa på dessa projekt skall vi arbeta för det! Man kan inte gärna bara säga, för alt komma ifrån det hela: Det finns inga färdiga planer, del finns inga arbetsplaner, det finns ingen planering! Då får vi knappasl människornas förtroende tillbaka.

De hundra miljoner varmed det ordinarie driflanslaget skulle ökas, enligl de borgerliga, skulle - säger man - fördelas med ca 4 milj. kr per län; därvid är avsikten att de skulle användas för nya asfalt- och oljegrusslitlager på vägarna. De arbetena måste utföras under sommarhalvåret, vilkel direkt försvararen säsongutjämning av sysselsättningen. Dessutom har de här arbetena en hög andel material- och maskinkostnader, vilket ytterligare begränsar deras sysselsättningseffekt. Länsarbetsnämnderna kan därför i de här fallen knappasl få någon nämnvärd möjlighet att anvisa arbetslösa till dessa arbeten.

Av de 100 milj. kr. som skulle överföras till det ordinarie byggnadsanslaget återfinns ca 60 milj. kr. i mitl preliminära förslag - avsedda alt diskuieras med AMS och vägverkel. Men, herr talman, den borgerliga oppositionen har inte i utskottsbetänkandet förklarat hur det skall gå till att använda ordinarie medel - för del blir ju fråga om del efter en överföring - till dessa projekt, när man är hänvisad till den flerårsplanering som styr användningen av anslaget. Hur skall det gå till? Det är nämligen endast en mindre del av dessa projekt som återfinns i fier-

årsplanerna. Dessa planer är ju fastlagda, herrar Dahlgren, Gustafson i Göteborg och Lolhigius. Vad gör man åt det? Man kan tala om omöjlig planering.

Mot denna bakgrund vill jag hänvisa till de borgeriiga ledamöternas påstående, att sysselsättningseffekten av den i promemorian skisserade användningen skulle bli närmast likvärdig med det förslag som vi presenterat som ett underlag för förhandlingar med AMS och vägverkel. Detta påstående är felaktigt.

Man förstår den reaktion som kommit till uttryck i Svenska byggnadsarbetareförbundets skrivelse till trafikutskottet, som herr Östrand också mycket utförligt belyst. Man påtalar där, som man säger, cynismen hos de borgeriiga motioner som varit vägledande för de borgeriiga ut-skoltsledamöternas agerande. I förbundets skrivelse framhålls bl. a.:

"De borgeriiga partiernas förslag- innebär att ett stort antal av

vårl förbunds medlemmar inte kommer att kunna beredas arbete."

Detta vet ju Byggnadsarbetareförbundet. Det är ju dess uppgift att försöka hjälpa sina medlemmar, och dess företrädare kan ju knappast skriva osanningar till irafikulskotlet.

200-miljonersanslaget har tillkommit för alt bl. a. användas i syssel-sättningsslödjande syfte. Det skall användas, herr talman, för att hjälpa arbetslösa människor ute i våra glesbygder liksom för att ge möjlighet till specialinsalser i andra delar av landet. Det belänkande som den borgerliga utskottsmajoriteien enats om när det gäller det anslag vi här dis-kulerar torde, herr talman, vara unikt i åtminstone etl avseende. Det måste vara första gången som ell utskott föreslår riksdagen att besluta la bort ell anslag som skall användas för att hjälpa arbetslösa till arbeie. Del finns ett borgeriigt parti som i alla sammanhang talar om att man vill skapa 400 000 nya jobb, I dag försvarar samma parti, tillsammans med den övriga oppositionen, ett förslag som kommer all ta bort möjligheterna att ge flera hundra människor deras självklara rätt till arbete. Jag upprepar, att det blir ett unikt beslut om riksdagen bifaller del borgerliga förslaget.

Jag skall inte ytterligare förlänga mitt anförande. Jag har bara önskat fästa riksdagens uppmärksamhet på en vägpolitiskt viktig fråga. Frågan om disponeringen av 200-miljonersanslaget är alltför viktig och har alltför vittgående konsekvenser för att få avgöras utifrån etl snävt parlitaktiskl synsätt. Vi får inte skapa svårigheter för väginvesteringarnas samordning med sysselsättnings- och regionalpolitiken.

Enligl mitt bedömande, herr talman, är det egentligen ofattbart att riksdagen skulle låta lotten avgöra om arbetslösa människor runtom i vårt land skall få sysselsättning. Vad skall vi säga lill alla dessa när vi möter dem? Del kommer nämligen, herr talman, även en dag efter den här dagen.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

talarstol. Låt mig försöka hinna svara på några frågor, herr kommunikationsminister.

Den första frågan, om Svenska Dagbladets referat om skatteökning, har också jag uppmärksammat. Jag tycker att det är bra att kommunikationsministern har tagit upp den. Jag har i annal sammanhang till andra tidningar sagt ifrån att jag anser påslåendet, såsom det har förts fram, vara grundlöst.

Den andra fråga som kommunikationsministern tar upp är hur centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet skall kunna regera tillsammans när de har så olika uppfattning om möjligheterna atl finansiera vårt yägväsende; Vi har inle så slora skillnader i våra uppfattningar, herr kommunikationsminister. Vi moderater använder oss av avgiftsfinansiering - och del har vi gjort i alla dessa år - därför att vi tycker det är en lämplig och riktig form så länge del finns valmöjligheter. Även om centern och folkpartiet inte vill driva den linjen, kommer vi fortfarande att driva den i diskussioner med centern och folkpartiet. Inser man inte där att det är rätta vägen atl gå, får vi försöka hitta andra möjliga vägar för att förbättra vår investeringssituation och vägnätet i detta land.

Jag tog upp hur olika situationen är när det gäller försvaret och när det gäller våra vägar. Del kan vara en riktig jämförelse, eftersom vi har en tung och kraftfull investering i försvaret och likaså inom vägnätel. Några miljoner kronor ovanpå anslagen i denna budget skapar väldiga utrymmen för att förbättra vårl vägnät och klara den nuvarande svåra situationen för det. Det finns nu inga problem i del sammanhanget, men ju längre tiden går och ju längre kommunikationsministern får styra utbyggnaden av våra motorvägar, desto sämre förutsättningar till en förbättring kommer det naturligtvis att bli därför att det inte går alt införa delta avgiftssystem, som i alla fall vi tycker är en fin lösning.

Sedan har kommunikationsministern påstått att vi odlar missnöjet. Jag har tyvärr för kort tid på mig för atl här gå in på hur del ligger lill med delta, men vid de sammanträffanden som vi har haft tidigare, där bl. a. vägverkets chef har varit närvarande, har han sagt att den ökade bärigheten egentligen inte är ett resultat av den starka satsningen på vägbyggandet ulan atl den har tillkommit genom atl man upplåtit vägnätet för 16-tonslaster. Men nu säger kommunikationsministern atl det behövs mycket större insatser för att klara situationen.

Nu har vi - förra året - varil överens om inom alla partier att vi måsle göra en krafiig satsning på vägnätel under den kommande perioden, och vi väntar på del program för den långsiktiga vägpoliliken som vi har begäri gång på gång.

Herr Noriing räknade upp vilka olika vägar som skulle komma till slånd, om hans fördelning skulle gå igenom. Men del måste ju innebära att vissa andra vägar inte kommer till stånd! Är det bara de personer som ringer till herr Noriing som skall få vägar?

Så säger herr kommunikationsministern alt man inle kan sitta i ett liifllomt rum och resonera om detla. Nej, men vägplanerna utformas ju genom samråd ute i kommuner, i länsvägnämnder och länsstyrelser. Där görs den ordentliga planeringen. Och så länge inte de ordinarie anslagen räcker till för atl upprätthålla sysselsättning och god vägstandard inom vägverkel måste de ju ökas.

Ja men, säger kommunikationsministern, då blir ju folk arbetslösa genom atl den och den vägen inle kommer till stånd. Ja, visserligen går beredskapsmedlen över ett annat departement, men kommunikationsministern kan väl inte vara okunnig om att del varje år till vägändamål, vid sidan om de ordinarie anslagen, har gått ut 300 milj. kr., 400 milj. kr, och 500 milj, kr. som herr Hugosson sade. De pengarna används jusl i det syfte som del här gäller, nämligen för att bereda arbeie och sysselsättning. Skall de slopas? Nej, vi säger att folk skall få arbete.

Jag vill säga till kommunikationsiministern: Smit inte ifrån ansvaret för de arbetslösa genom all skylla på oppositionen. Statsanställdas förbund och vägverket - utan ta ansvaret! Se lill alt det beviljas medel som det har gjort tidigare under beredskapstiteln så atl varje människa som kan syssla med vägarbete i del här landel får arbete! Det är det som majorileten vill. Och kom inte med några bortförklaringar!

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Kommunikationsministern uppträder här i dag som alla goda gåvors givare och säger: Korai till mig och du skall få de vägar som du behöver - de vägar som det elaka statliga vägverket inte bygger.

Del låter naturiigtvis bra, ja, jättebra. Det kommer säkert all se fint ut i protokollet. Men vad är sanningen bakom det hela?

Sä sent som i höstas tillskrev kommunikationsministern statens vägverk och sade: Nu är del dags att ni gör upp fierårsplaner, för fem år, och de planerna skall hålla sig inom en ram av 765 milj, kr, varje år.

Della belopp, sade kommunikationsministern, förutsätts bli nominellt oförändrat under ytterligare fyra år. Det innebär att med den kostnadsfördyring som vi har - låt oss räkna med 10 96 - är det här anslaget år 1980 nere i 522 milj, kr. och därmed minskas byggmöjlighelen.

Då står statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet här och säger: Ja, men det är ju märkligt della, atl man måste komma till mig för att få de vägar som man vill ha i bygderna.

Jag frågar då: Är det rimligt att ett statsråd ifrån sin cenlrala utgångs-

163

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

punkt skall bedöma de enskilda vägobjekten ute i länen när det lagstadgat är så atl dessa fierårsplaner, som statsrådet själv gett direktiv om, görs upp i samråd med kommuner och länsstyrelser och fastställs av vägverket i den mån det inte föreligger skiljaktiga meningar?

Sedan säger statsrådet: Ja, men de här planerna ligger ju fast. De här vägobjekten kan ju inte komma in i dessa planer.

Vad är det som hänt från december månad och till nu beträffande dessa olika vägobjekt? Så sent som i december hade ju kommuner och länsstyrelse!" möjlighet att prioritera dessa objekt.

Jag måste sedan säga att det är en ren osanning - och det gör mig litel upprörd - när statsrådet säger, att Seskaröbron inte kommer att byggas, om inte riksdagen i dag beviljar anslaget på 200 milj. kr.

Statsrådet framställer del så att bron inte kommer att byggas trots att statsrådet vet att den är under uppförande. Det anslogs medel till den i fjol och arbetel forisätter. Det beräknas i år åtgå 8 milj. kr., och det skall komma till mer nästa år.

Jag ber att statsrådet lar tillbaka uppgifien om detta - därför atl den är osann.

164

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Beträffande den sist framställda frågan av herr Dahlgren vill jag bara i sanningens namn påpeka att Seskaröbron skall börja byggas i höst om vi får medel till den. Den är inle påbörjad. Det måste ju vara någon ordning och reda på uppgifterna i den här diskussionen även från herr Dahlgrens sida.

Men vi - och inte minst de som bor på Seskarö - hoppas efter sex sju års ivrigt diskuterande, vädjande och allt vad ni vill att bron skall kunna böria byggas nu.

Vi kommer aldrig ifrån, herr Dahlgren, att det beslut vi fattar i dag har samband inte bara med Seskaröbron utan också med en rad för människorna runt om i vårt land viktiga vägfrågor. Det går inte, herrar Dahlgren, Guslafson och Lolhigius, att göra delta till något slags omvänd bypolitik - det är dömt att misslyckas. Det går inle att göra gällande alt detta skulle fungera så atl om någon kommer till mig, så sitter jag liksom och kastar krona och klave om vilka som som skall få en väg. Det märks att man inte känner till myckel om hur ordning och reda skall tillämpas, när man kan slunga ut sådana påståenden. Jag skall inte säga mer om det. Det är en litet för billig argumentering all hålla på så här. Det visar ihåligheten i hela resonemanget när man försöker göra detta lill en Bengt Noriings alldeles privata diversehandel i vägbyggande, när det i själva verket bygger på seriösa människors långvariga väntan ute i bygderna på att få exempelvis en farbar väg fram lill kommun-cenlrum. Jag upprepar: Vad skall vi, herr Dahlgren, säga lill våra vänner ute i bygderna som vet alt de skall ha en chans au få vägar - om de bor i Ammarnäs, i Tornedalen eller var som helsl?

En del andra fel har också påpekats här. Jag vill skynda mig alt säga

att jag alltså gör kopplingen - jag hoppar över lill det igen - mellan Svenska Dagbladets påstående om höjning av bilskatten med 1 000 kr. och del borgerliga kravet på ökat vägbyggande. Jag tar helt avstånd från det här aktualiserade förslaget; jag vill bara att oppositionen också gör det. Del kan ni väl kosta på er, om ni menar all ni inte har med della att göra - kopplingen till tullvägar osv. Är det så märkligt atl ge den svenska bilisten och därmed den svenska medborgaren etl besked i dag om vad som kommer att hända i den frågan under en eventuell borgeriig regering? Eller skall det också bli en sådan där fråga som del är alldeles omöjligt att få svar på?

Kirunavägen har här vid fiera tillfällen varii uppe lill diskussion. Man ställde ut vägplanen i måndags - helt obekant, tydligen, för oppositionen. Det gäller det sista avgörande som skall ske för att man skall kunna sätta i gång med atl bygga den vägen.

Herr Dahlgren hade i sitt första inlägg en snabbt förbiilande uppgift om något slags 20-procenlig arbetslöshet bland vägarbelarna. Hörde jag fel, herr Dahlgren? Om jag inte hörde fel, konkretisera den uppgiften med sakunderiagel som visar vad del här skall gälla för någonling! Del är oerhört viktigt för oss. Jag bara gjorde en snabb anteckning, men det är möjligt att jag hörde fel, och i så fall behöver herr Dahlgren inte svara på frågan.

Jag återkommer till alt om vi vill vara realister i riksdagen, så kan vi inte i en sådan här diskussion gömma oss bakom tankar och resonemang om planer, diskussioner om förberedelser osv. Det tror inte människorna på, när de vill ha jobb. Det finns ingen som får en timmes jobb genom att man sitter och gömmer sig bakom ofullständiga vägplaner. Vi kan sätta i gång en rad objekt som herr Dahlgren inle tror kan igångsättas nu, som inte finns med i dessa vägplaner som fastställdes här före jul. Det gäller mängder av vägprojekt, men vi måsle ha pengarna till dem för att kunna sätta i gång, och nu har vi den möjligheten, om inte herr Dahlgrens och den övriga oppositionens förslag skulle vinna bifall.

Jag lycker i äriighetens och sanningens namn att vill man dra bort möjligheter lill sysselsättning - det är det det är fråga om - för hundratals människor, möjligheler att få ell rejäll jobb, då skall man inte gömma sig i diskussionen bakom plantänkande, promemorior från vägverket osv. Då skall man fatta beslut snabbt och se till att jobben kommer i gång. Del resonemang som ni här har fört hittills har gett svar på en fråga: Det är omöjligt att bygga vägar med AMS-medel. Det skulle nämligen inte gå atl sätta i gång ett snabbt vägbygge, enligt vad herr Dahlgren nyss sade, genom AMS om detta skulle gälla. Det måste finnas färdiga, fastställda planer, det är kontentan Kan man på ett mera drastiskt sätt visa att man inte vill göra någonting för människorna? Jag kan inte finna det.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Kommunikationsministern frågar Varför hänger ni upp er på den s. k. planeringen när del gäller dessa 200 milj. kr.? Ja, om man jämför kommunikationsministerns förslag med vägverkets, förstår var och en orsaken till det hela. När vägverket icke kan klara ordinarie arbeie med den budget som föreligger utan del finns ell stört gap, så måsle det vara riktigt atl ge vägverkel förord lill dessa pengar.

Kommunikationsministern har trots allt en väldig arsenal att använda sig av, om han vill göra detla och om han har kraft nog att föra fram det i regeringen. Han kan peka på sysselsättningsbesväriigheterna i de olika områdena. Det har alltså kommunikationsministern förmåga och möjligheter atl göra, och han kan på det sället tillfredsställa varje del av della land, om så skulle behövas.

När del gäller broarna har vi ju kommit överens om alt Öresundsbron, ifall den kommer till slånd, skulle avgiftsbeläggas. Moderata samlingspartiet har varit med om beslutet att icke avgiflsbelägga Ölandsbron, fast jag personligen har en annan uppfattning. I fråga om Seskaröbron är del ju etl helt annal förhållande. Del måsle vara litet realism i själva problemställningarna, när man jämför broarna och deras betydelse för den allmänna trafiken: turismen, ullandstrafiken, användbarheten av bron såsom sådan.

Till sist återkommer jag till vad som sagts av vägverkets chef när det gäller satsningen på vägarna och när det gäller själva bärighelsfrå-gorna. Han säger klart ifrån alt vi har höjt bärigheten på vägarna, men vi kan icke fortsätta, ulan vi måste sänka bärigheten på våra svenska vägar, om icke nya anslag kommer till uiöver dem som regeringen f. n. ger. Del innebär en total försämring för hela vår åkerinäring och för näringslivet som helhet i della land, om det icke sker en annan upprustning av vägnätet. Där har vi, herr talman, anvisat hur en sådan upprustning borde kunna komma till slånd, och där är vi även överens i stort inom de tre icke-socialistiska partierna.

166

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Kommunikationsministern talar om "del borgeriiga kravet på ökat vägbyggande". Får jag på nytl påminna om all hela riksdagen förra året i ett uttalande var enig om att man måsle göra en ökad satsning på vägbyggandet under den närmaste tioårsperioden. Skall man nu göra någon koppling till det försenade aprilskämtet i Svenska Dagbladet, så kan den göras åt olika håll, men jag tycker det är bäst att vi inte befattar oss med sådana orimliga saker som fanns i den artikeln.

Vidare säger kommunikationsministern: Arbetet med Kirunavägen kan komma i gång snabbare. Ja, men det är ju utmärkt. Stenungsunds-projektet kan komma i gång snabbare - det är mycket bra. Vi har i

majoritetens yttrande sagt: Dessa byggen skall komma i gång så snart de praktiska förutsättningarna föreligger, och då skall medel ställas lill förfogande. Därvid blir det kommunikationsministerns uppgifi att komma till riksdagen och begära medel,ochjaghoppasatt del är ett angenämt uppdrag för herr Noriing. Vi kommer att bevilja medel.

Kommunikationsministern säger sitt vi hävdar att det inte går aU göra en enda väg utan att man har planer, och då tycks kommunikationsministern syfta på tioårsplaner, femårsplaner osv. Men det som behövs innan man sätter i gång byggandet av en väg. är en arbetsplan, så alt man vet hur vägen skall utföras. När vi hade arbetsmarknadsverkets representanter upp i trafikutskottet sade dessa: Det är klart att vi inte kan sätta i gång vägbyggen utan atl ha resonerat med vägverkel, så att vi vet hur vägen skall utföras genom all vi får en arbetsplan. Det är också detta vi säger.

Vad händer om man går med på utskottsmajoritetens förslag? Det är det som är det intressanta. Jo, därigenom får vägverket tillräckliga medel för sin ordinarie verksamhet, verkets anställda får sysselsättning och de hos entreprenörerna anställda får också sysselsättning. Vi kan alltså driva en rationell vägpolilik. Men vad händer mera - om nu inte Bengt Noriing sätter sig på tvären? Jo, nu som vartenda år tidigare anslås beredskapsmedel. Det är visserligen inte kommunikationsministerns departement, men kommunikationsministern kan ju ändå inte vara okunnig om den möjligheten. Det anslås så mycket pengar att ingen människa som vill syssla med vägarbete skall behöva gå arbetslös. Det är regeringens ansvar att så sker, och regeringen kan i det hänseendet inte skylla ifrån sig på oppositionen.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Detta är en ganska meningslös diskussion, eftersom statsrådet ju inte kan ens de grundläggande förutsättningarna i planeringsarbetet. När det gäller Seskaröbron vill jag bara hänvisa kammarens ledamöter till vad som står på s. 60 och 61 i utskottets betänkande.

Vem är det som bedriver bypolitik? Bedriver den bypolitik som säger att i botlen på allt vägbyggande måste finnas en ordentlig planering? Eller bedriver den bypolitik som centralt sitter och fördelar pengarna efter uppvaktningar och efter resor i landet? Jag tillhör dem som tycker att det är bra att vi har en kommunikationsminister som reser omkring på Ijälskadade vägar. Men kom ihåg att i dag är 600 mil väg avstängda på grund av tjälskador. Fortsätt gärna resan upp över landet i takt med att tjälen går ur marken! Besök gärna Västernorrlands län, detta tjäl-skadornas eldorado. Gå ut till befolkningen i den bygden och säg: Tänk vad ni har fått bra vägaroch vad vi har höjt bärigheten här, och hur vi har ökat beläggningen! Med bärighelsökningen var det ju så, att den ökade från 78,9 96 till 90,1 96 under den fantastiska tiden från kl. 00.00 lill 00.01 nyåret 1974 - och inte en enda krona kostade det. Del var ett administrativt beslut som fattades för att man skulle klara den nya

167

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

lagen om överiaslavgifter. Del är klart att man då kan slå sig för bröstet och säga: Se, vilkel vägnät vi har skapat! Men hur ser det ut i verkligheten? Hur är del med den fina siluationen på beläggningssidan, där vi ökar beläggningsprocenten med 1 96 om året och där det är 50 96 kvar? Många människor åker i dag på obelagda vägar och kommer aldrig att få åka på annal än obelagd väg. Det är den goda siluationen.

Samlidigl säger alla vägarbetare - de kallas i dag för R-tjänstemän: Vad sysslar ni med i riksdagen? Man har många gånger stoppat mig och frågat: Förstår ni då inte, ni som sitter där uppe, att del är nationalekonomiskt vansinne all låta oss år efter år använda vatten, lera och salt för dammbindning och låta oss köra på grus år efter år, när man i stället kunde belägga vägarna och låta oss syssla med produktiva ombyggnader?

168

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Nej, vi kan inte sluta debatten om Seskaröbron med det besked som herr Dahlgren gav. Det är nämligen så att Seskaröbron har fått drygt 1 milj. kr. i år av detla års 200-miljonersanslag. Byggnadsstart kommer att ske i höst, men det blir inte aktuellt med någon sådan start förrän finansieringen för 1977 blivit klar. Vi arbetar nämligen så här i landet, att vi inte börjar bygga broar förrän vi har finansieringen i hamn. Vi kan inte hålla på atl bygga broar några hundra meter ut i vattnet och sedan stoppa bygget. Projektet är inte med i fierårsplanen. Sammanlagd kostnad: ca 15 miljoner. Så var del med Seskaröbron. Det blir alltså, herr Dahlgren, inte någonling, om inte riksdagen fattar ett positivt beslut i enlighet med reservanternas skrivning här i dag.

Jag har inle fått något som helst samfällt svar från oppositionspartierna om vad som kommer att hända i fråga om vägtullar. Jag noterar del. Här finns det kanske trots allt en politisk koppling mellan ett ökat vägbyggande och avgiftsuttag av bilisterna. Jag noterar alltså att det inle har lämnats något klart besked från de tre oppositionspartierna, huruvida människorna kommer att fä betala vägavgifter om vi skulle få en annan regering. I avsaknad av ett så klart och enkelt besked lill de svenska bilisterna utgår jag ifrån att denna fråga ännu inte är färdigdiskuterad mellan oppositionspartierna. Vi får fortsätta att sväva i okunnighet om vad det kan komma att bli av det.

Det är en mycket allvariig fråga. Det gäller då inte bara kanske 1 000 kr. per bil och år. Det kan på sådana ställen där människorna måste åka ofta till och från jobbet och i andra ärenden vara fråga om mer än 1 000 kr. per bil och år. Är det alldeles omöjligt att få ett besked av den samlade oppositionen huruvida ni tänker vara välvilliga mot herr Lolhigius och moderata samlingspartiet på denna punkt vid en eventuell sammanskrivning?

Med tanke på de skrivningar som vi häromdagen kunde läsa i Svenska Dagbladet hyser jag fortfarande en viss oro för att här kan finnas en koppling. Några andra finansieringsalternativ för era stora önskelistor

på vägområdet i dag har ni inte presenterat. Det finns bara avgiftsfinansieringen, och den är anmäld av herr Lolhigius och moderata samlingspartiet i en motion och dessutom i en reservation. Tala klarspråk i den frågan, gärna innan den här debatten är slut!

Herr Lolhigius säger nu att del är skillnad på vägar och vägar och broar och broar. Del var väl också ett besked. Hur skall man då över huvud taget kunna veta någonting? Seskaröbron skall tydligen, om del någonsin anslås pengar till den, inte bli avgiftsbelagd. Det är kanske där problemet ligger - ni har måhända ännu inle räknat ut vilka leder som skall avgiftsfinansieras, hur slora broar det skall vara fråga om och vilken trafikintensitet det skall gälla. Att det kan vara en svårighet alt klara ut kan jag möjligtvis förstå. Men när det gäller principen tycker jag det måste vara lätt alt ge ett svar.

Jag vill lill sist, herr lalman, ur en bilaga till beiänkandel referera ett uttalande av arbetsmarknadsverket. Detta återges på s. 63:

"Det förslag ifråga om användningen av det extra anslaget för budgelårel 1976/77 som kommunikationsdepartementet lagt fram som ett underiag för fortsatta överiäggningar överensstämmer väl med styrelsens bedömning av den regionala fördelningen av behovet av sysselsättningsstöd." Det är det vi talar om. Det är fråga om jobbet för människor.

Del heter vidare: "Skogslänen har fortfarande ett sämre sysselsättningsläge än övriga län och i fråga om Halland och norra Bohuslän har varslats om omfattande friställningar av byggnads- och anläggningsarbetare från stora arbetsplatser som är under färdigställande." Det är del det gäller också.

Referatet fortsätter: "I den mån som en höjning av vägverkets ordinarie anslag kommer till stånd genom en indragning av det extra anslaget, så innebär detta uppenbarligen en motsvarande beskärning av möjligheterna att utnyttja det offentliga vägbyggandet för sysselsättningsfrämjande insatser." Klarare än så kan det inte sägas vad som håller på atl hända.

Jag vill sluta, herr talman, med att säga att alla de människor ute i våra bygder som vill tro på politikernas vilja när det gäller sysselsättningen - på den punkten borde vi rimligtvis vara eniga - naturligtvis efter en sådan debatt som den vi nu har fört kan ställa sig frågan: Vad är vad? Vem önskar göra det ena och det andra?

Den debatt som hillills har förts visar på ett skrämmande sätt hur litet som ligger bakom talet om hjälp lill människor med sysselsättningsbekymmer i olika regioner, i Norriand, i Mellansverige och i utsatta områden på västkusten, för all nu ta några exempel. Det är alltså inte mer som ligger bakom resonemangen om 400 000 nya jobb, om sysselsältningsfrämjande åtgärder eller om att regeringen skall ta krafttag för sysselsällningen än atl man med ett penndrag och en lott i riksdagen kan spola borl möjligheterna för hundratals arbetslösa byggnadsarbetare att få ett vettigt arbete. Hur skall vi i den politiska debatten kunna anses trovärdiga om sådana beslut fallas?

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

169

170

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag har en känsla av atl statsrådet Noriing tror att ju mer man upprepar ett påstående desto trovärdigare blir det även om del är felakligl. Herr Noriing har nu upprepade gånger påstått alt möjligheten all ge de arbetslösa människorna arbeie hänger på dessa 200 milj. kr. Jag föreställer mig att han själv vet att så inle är fallet

Herr Noriing frågade: Vad är vad? För att få klarhet i vissa frågor vill jag gärna få bekräftelse på om den uppfattning jag har fått av vad irafikulskollel skriver om bron till Seskarö är riktig. Herr Noriing påstår att del inte finns några medel om regeringen skulle förlora vid lottdragningen. Herr Dahlgren och herr Sven Gustafson i Göteborg påstår motsatsen. På s. 60 i belänkandet står följande: "Norrbottens län (8 milj. kr.) Bro till Seskarö. Objektet ingår inte i fierårsplanen men har påböriats enligt direktiv med medel från särskilda anslaget. Arbetel bör därför fortsätta." Är detla felskrivet i betänkandet eller är det riktigt? Såvitt jag kan bedöma är det vägverkets och trafikutskottets majoritets förslag om dessa 8 milj. kr. lill Seskarö som vi i dag behandlar. Det ingår i trafikutskottets betänkande, inte i reservationen från socialdemokraterna.

Herr lalman! Jag skall nu gå över till en fråga som kanske inle är så brännbar men som ändå har myckel slor betydelse för vårt vägväsende.

Centerpartiet och folkpartiet har i en reservation föreslagit ökat anslag till drift och byggande av enskilda vägar. Enligt regeringens förslag skulle anslaget bli lägre.

Ca 63 000 vägkilometer utgörs av enskilt vägnät Bara under 1974 förelåg anslagsyrkanden för ytterligare något över 1 000 vägkilometer av det enskilda vägnätet Antalet vägkilometer för det enskilda vägnätet är sålunda i ständigt stigande. Della vägnät är en betydelsefull del av transportsystemet när del gäller såväl person- som godstrafik på landsväg. Vi bör ha klart för oss här i riksdagen all på dessa 63 000 kilometer enskild väg transporteras dagligen mängder av gods som hör lill bl. a. livsmedelsförsörjningen. Vidare transporteras där induslriråvaror i form av skogsprodukler lill induslrin. Hur många skolbarn som dagligen irans-porteras på det enskilda vägnätet kan jag inte säga, men åtskilliga tio-lusental är det - kanhända uppåt 100 000. Skolbarnstransporterna måste ivinga fram en förbättrad vägstandard. även på det enskilda vägnätet.

för atl man skall kunna skapa högsta möjliga trafiksäkerhet.

Vägverket har äskat ett anslag till del enskilda vägväsendei för byggande och underhåll på sammanlagt 154,7 milj. kr. Kommunikationsministern har räknat ned detta anslag med nära 20 milj. kr. Regeringens förslag innebär en klar försämring av anslagen lill det enskilda vägnätet. Vägverket kan sålunda inte fullfölja byggandet och underhållet av det enskilda vägnätet i enlighet med de beräkningar som vägverket gjort om inte det föreslagna anslaget uppräknas med de ytteriigare 20 milj. kr. som vägverket begärt.

I reservationen 4, som avgivits av centerns och folkpartiets ledamöter, hemställs att anslaget uppräknas med 19,9 milj. kr. till 154 milj. kr., alltså helt i enlighet med statens vägverks hemställan. Detta är hell enkelt en tvingande nödvändighet om också det enskilda vägnätet skall kunna fylla sin uppgift.

Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 4, 6 och 8 och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skall nu bli mycket fåordig. Det gäller fortfarande vägen lill Seskarö. I trafikutskottets betänkande återfinns den föredragning som generaldirektören i statens vägverk gjorde i trafikutskottet En bit nedanför mitten på s. 53 heter det där:

"Bro lill Seskarö som ersättning för nuvarande färj förbi ndel se . Objektet ingår inte i flerårsplanen men anges i långiidsplanen med start år 1984. ,\rbetena påbörjades emellertid, enligt direktiv, hösten 1976 med ca 1 milj. kr. från det särskilda anslaget."

Det var vad jag sade i min förra replik. Arbetel skall påbörjas i höst. Det slår så i trafikutskottets betänkande, och vi skall väl läsa det som del står skrivet.

Sedan vill jag gärna be ledamöterna på Västerbotlensbänken upptäcka etl tryckfel i trafikutskottels betänkande, så all de inte tror att vi är extra njugga mot Västerbotten. Det står nämligen högst upp på s. 52 "Västerbottens län (ca 3 milj. kr.)".Del skall nalurliglvis vara 8 milj. kr.

Jag har velat rätta lill detta som jag lycker beklagliga tryckfel i utskottsbetänkandet, som naturligtvis skulle kunna föranleda en pinsam uppmärksamhet i Västerbottens län.

Hen- PERSSON i Heden (c) kort genmäle:

Herr talman! Det finns ingenting annal atl rätta sig efter än belänkandet - jag har själv varit med att besluta om detta. På s. 60 slår det:

"BD Norrbottens län (8 milj. kr.)

Bro lill Seskarö Objeklei ingår inte i fierårsplanen men har påbörjats enligt direktiv med medel från särskilda anslaget. Arbetet bör därför fortsätta."

171

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det är alldeles riktigt som herr Persson i Heden säger alt det på ett ställe i betänkandet står att arbetel har påbörjats och på etl annal ställe att det skall påbörjas. Det torde vara meningslöst att vi här försöker klara ut vad som har sagts från vägverkets sida i denna föredragning, eftersom det finns två diametralt motsatta uttolkningar i utskottets betänkande. Jag har emellertid ansett det vara angeläget alt för debatten i dag ta reda på hur det ligger till. Arbetel skall påbörjas i höst

172

Herr JOHANSSON i Vrångebäck (m):

Herr lalman! Utvecklingen av trafiken på våra vägar har varit enorm under senare år och efterfrågan på vägtjänster stiger som bekant undan för undan. Över 90 % av persontrafiken och 50 96 av godsbefordran går på våra vägar. Antalet bilar ökar ständigt, och vårt land tillhör de biltätaste i väriden.

Dessa förhållanden ställer givetvis stora krav på vårt vägnät. Dessutom måste alltid trafiksäkerheten noga beakias. Det skall villigt erkännas alt stora summor har satsals på vägsektorn. Dock har dessa summor, särskilt under senare år, varit klart otillräckliga för att täcka koslnaderna för den stora trafikökningen på våra vägar. En negaliv faktor är, här som i så många andra-sammanhang, infiationen; den ständigt stigande kostnadsnivån.

Den dystraste perioden i svenskt vägväsende har varil från år 1966 fram till nu. Under denna period har vi intefSlt någon reell ökning av väganslagen, trots den kraftigt ökade trafiken och förslitningen av vägarna. Dess värre ser det ut som om vi inle kan reparera de skador som har uppkommit under denna period. Visseriigen säger kommunikationsministern vid vissa tillfällen, att han gör verkligt stora satsningar på vägväsendet. I kronor räknat kan detta vara rikligt, men vid jämförelse med kostnadsökningarna förslår inte ökningen.

Den ökning som nu föreslås är 203 milj. kr. För all kompensera pris-och lönehöjningarna hade det behövts inte mindre än 392 milj. kr. Det måste således vara bortåt 200 milj. kr. till för att kompensera kostnadsökningen. Av dessa siffror framgår klart att situationen och kapilalförstö-relsen bara blir värre och värre för varje år som går. Detta påslående överensstämmer helt också med vägverkets bedömning.

Bara en tredjedel av slitaget på asfaltvägarna har kunnat ersättas under senare år. Underhållet av våra grusvägar ute i länen är på många håll eftersatt och de är utfattiga på grus. Vi bör komma ihåg alt vi fortfarande har 49 96 grusvägar. Det ackumulerade behov på underhållssidan som uppstått, huvudsakligast sedan 1966, är en mycket kostsam sak atl lillgodose. Del torde röra sig om en kostnad bortåt 2 miljarder kronor.

Den budget tor vägväsendet som vi nu behandlar ligger med inte mindre än 102 milj. kr. under vägverkets lägsta alternativ vad gäller service och vägnätets vidmakthållande. Driftanslaget minskar med 37,5 miljoner reellt selt i förhållande till innevarande år.

När det gäller vägbyggandel är fcirhållandena långt ifrån bra. Bara del faktum att vi i dag inte ens bygger hälften så många vägmeter som vi gjorde för tio år sedan talar sitt tydliga språk. Det föreslagna vägbyggnadsanslaget understiger vägverkets lägsta nivå med 136 miljoner, vilket innebär en sänkning med 94 miljoner jämfört med innevarande åi.

Det för 1977 föreslagna anslaget på 200 milj. kr., som så livligt diskuterats här i dag och helt dominerat denna vägdebatt, avser särskilda byggnads-och förbättringsåtgärder för våra vägar. Det är givetvis ett gott tillskott och hälsas med tillfredsställelse. Man kan bara beklaga att beloppet inte har räknats upp i förhållande lill koslnadshöjningen utan står kvar vid den nominella nivån.

Beloppets tillförande till vägbudgeten är dess bättre alla överens om. De delade meningar som här finns gäller vem som skall fl disponera anslaget, regeringen i samråd med AMS, eller vägverket. Det är givetvis en principiell fråga. Enligt moderata samlingspartiets mening bör beloppet tillföras vägverket. Det kan inte vara rationellt atl regeringen, låt vara i samråd med AMS, driver en verksamhet som rätleligen hör hemma i vederbörande ämbetsverk. Dess bättre kan väl konstateras att regeringen och vägverket är överens när det gäller de flesta objekten, men det förekommer ju, som vi har hört i dag, vissa objekt där man har delade meningar.

Vi som anser alt vägverket bör få disponera anslaget fäster avseende vid atl det vid vissa företag inle finns arbetsplaner färdiga, vilket medfört att anslaget inte till fullo kan utnyttjas. Som ett exempel på detta har anförts vägen vid Stenungsund, en tätort som har utvecklats ganska starkt undei" senare år. Jag vill inskjuta att just Stenungsund är ett typexempel på brister i planeringen. Man har byggt ul samhället i ganska rask takt, men man har totalt glömt bort vägnätel i området. Det har ju uppgivits under utskottsbehandlingen att arbetsplan skulle ha varit upprättad år 1974 och att del behövdes endast vissa justeringar av planen. Herr Hugosson har i dag uppgivit alt färdigställandet av arbetsplanen för området pågår. Det har funnits olika uppgifter på den punkten, och det har också här i kammaren i dag förekommit olika nyanser i uppgifterna. Jag har tillåtit mig all kontakta vägverket i Göleborg, varvid jag fltt uppgiften att någon arbetsplan inte ligger färdig för det här företaget. Av de 12 milj. kr. som projektet beräknas kosta kan man under år 1977 använda endast 1 milj. kr., närmast beroende på att det inte finns den arbetsplan som behövs för att man skall kunna utföra arbetena. Det kan således betyda atl en stor del av de här pengarna skulle komma att frysa in. Vem som än skall utföra dessa vägarbeten måste man väl ändå ha en arbetsplan att gå efter. Man kan inte ulföra ett arbeie om man inte har planerat det.

Med del här exemplet vill vi visa att om vägverket flr pengarna används de på ett bättre sätt Huvudsaken måste vara att pengarna väl används

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

173

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

för våra vägar, så att del skapas bästa möjliga sysselsättningseffekt, någol som man just nu allvariigt måste understryka.

Man skulle i enlighel med moderatmotionen 1975/76:2022 också kunna tillföra anslag för upprustning och underhåll av särskilt olycksdrabbade väg-sträckor. Av samtliga väganslag är det endasl driftanslaget för enskilda vägar som i föreliggande förslag fått full kompensation för kostnadsökningen. Kompensationen är i och för sig bra, men anslaget understiger ändå vägverkels äskande rätt väsentligt, vilket herr Persson i Heden nyss underströk från denna talarstol. Anslags- och bidragsgivningen till dessa vägar är myckel värdefull och har stor belydelse från näringspolitisk och regional synpunkt. Från turistsynpunkt är den också mycket värdefull.

Sommartrafiken vid kusterna och kring insjöarna har hårt slitit på de enskilda vägarna. Genom den anslags- och bidragsgivning som skett under senare år har våra bofasta fastighetsägare i någon mån fått hjälp till underhållsarbetena på de enskilda vägarna.

Med den känsla som jag har för denna typ av vägar stöder jag den vid utskottsbetänkandet fogade reservaiionen 4.

Med den alltmer tilltagande förslitningen av våra vägar framstår det som ännu mer angeläget all vi får en ny vägpolilik. I moderata samlingspartiels motion 1975/76:2022 har vi angett vissa förslag. Herr Lolhigius har ju här i kammardebalten klart redovisat den syn som vi har på tullvägsystemet, och jag förmodar att om vi skulle få borgeriig regering fram på hösten, kommer även det förslaget att las upp till ingående diskussion.

Del är med största intresse som vi emotser regeringens vägpolitiska program, som länge har efterlysts av riksdagen. I den motion, 1975/76:1560, som jag själv skrivit har jag angett att man - dels för alt minska kostnaderna för vägväsendet när det gäller de mindre vägarna, dels för att skydda värdefull åkermark mot vägbyggande - i större utsträckning borde kunna använda sig av gamla vägkroppar. Genom breddning, rätning och förstärkning av dessa sträckor skulle vi säkert få fullgoda vägar ute i länen, vilket också som jag nämnde skulle spara mycket värdefull åkermark.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationerna 4 och 5. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

174

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr lalman! Jag har sett mig föranlåten att göra elt kort inlägg i denna debali - och del skall också bli av nästan rent lokalpolitisk karaktär - med anledning av ulskottsmajoritelens ställningstagande vad det gäller de 200 milj. kr. som departementschefen föreslagit lill Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar.

Under många år har vi som bor i kommuner utefter Västerdalsvägen påpekat behovet av en ordentlig upprustning. Detta gäller inte bara riksväg 71 utan också länsväg 297. Vid olika tillfällen har uttalats förståelse för våra önskemål, men det har stannat vid detta. Hos länsmyndigheterna

har Västerdalsvägen varje gång som nya vägplaner upprättats haft låg prioriteringsgrad. Trots att från många håll behovet av upprustning ansetts stort, har den inte tagits med i planerna.

För något mer än ett år sedan uttalade sig även borgeriiga riksdagsmän för alt man skulle verka för en upprustning av Västerdalsvägen. Jag och många andra socialdemokraler ansåg att om en upprustning av Västerdalsvägen skulle komma till stånd, fick vi lita till egna initiativ - och det har nu också besannats. Därför tillskrev vi kommunikationsministern från partiorganisationerna, vilket gav till resultat ett löfte om 12 milj. kr. för upprustning av Väslerdalsvägen under en treårsperiod.

Personligen blev jag mycket glad - en kamp för en bättre Västerdalsväg trodde jag då hade gett resultat. Elt klokt beslut skulle både skapa sysselsättning åt arbetslösa skogs- och byggnadsarbetare och ge västra och norra delarna av Dalarna en bättre väg.

Enligt årets förslag från kommunikationsdepartementet skulle utlovade planer fullföljas. Nu vill den borgerliga utskotlsmajoriteten föra över pengarna till vägverkets ordinarie anslag. Jag är rädd för atl takten i upprustningen av Västerdalsvägen därmed kommer att starkt begränsas; kanske upprustningen helt upphör. Jag bygger detta mitt påslående på att utskottets majoritet vill att vägbyggnadsprojeklen skall tillkomma i den prioriteringsordning som de regionala instanserna i samverkan med den cenlrala fackmyndigheten uppställt. Denna så starkt irafikerade väg har ständigt hamnat långt ned på prioriteringslistan.

Västerdalsvägen är en mycket hårt trafikerad väg, speciellt under den tid av året när vinterturisierna besöker fjällvärlden. Det finns dagar när Sälenfjällen besökts av över 13 300 fordon. Det finns dygn när länsväg 297 trafikeras med mer än 15 000 fordon. Alla som åkt Västerdalsvägen har med egna ögon kunnat konstatera det stora behov av upprustning som föreligger - detta gäller inte enbart riksväg 71 utan också länsväg 297, alltså hela Västerdalsvägen.

En upprustning av Väslerdalsvägen skulle kunna ge oss en bra väg samtidigt som det skulle skapa arbetstillfällen för arbetslösa människor, som är lokalt bundna.

Jag litar på kommunikationsministerns löfte om pengar för upprustning av Västerdalsvägen. Andra tycks nöja sig med löften utan handling. Löften har vi fått nog många, nu krävs handling. Men när kommunikationsministern vill handla då skall han fråntas den möjligheien! Jag fruktar det värsta om utskotlsmajoritetens förslag skulle vinna kammarens gehör.

I den senaste tidens debati om kollektivtrafiken har hävdats atl man med fördel skulle kunna övergå från rälsbunden trafik till landsvägstrafik uppåt Västerdalarna. Det hardåpåsiåtts att efter en modern Västerdalsväg skulle resorna gå lika snabbi med landsvägsbuss som med järnväg. Nu lär det väl vara så alt de som gör dessa påståenden inte har åkt Väslerdalsvägen och upplevt den standa.rd som vägen nu har. För den som åki vägen faller påståendet om övergång till landsvägstrafik på sin egen

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

175

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

orimlighet. Innan över huvud taget tanken skall tas på allvar måste en ordentlig upprustning av Västerdalsvägen till - och då räcker inte heller de utlovade 12 miljonerna utan det behövs ännu mer.

Från visst håll har de senaste dagarna frågan om ett gemensamt agerande från samtliga politiska partier för behållande av persontrafiken med järnväg mellan Borlänge och Malung aktualiserats. Jag betraktar frågan som alltför allvarlig för att göras till ett politiskt jippo. För min del anser jag att persontrafiken med järnväg skall vara kvar, men agerandet i det fallet måste ske så atl vi kan tas på allvar.

Löften har tidigare getts om hjälp för att åstadkomma en upprustning av Västerdalsvägen. Vad dessa löften är värda kan man bevisa i dag genom att rösta på reservaiionen 2 lill utskottets betänkande. Här gäller det att i praktiken lämna ett stöd, och det är bättre än partitaktik.

Mitt inlägg i dag har gällt Västerdalsvägen, men behov finns också av upprustning av länsväg 234, framför allt på sträckan Malung-Lännvi-ken - en sträcka på ca 1 mil.

Detta mitt anförande kan också få utgöra mitl besked när det gäller samarbelel för att bibehålla Västerdalsbanan. Jag kommer att arbeta för att behålla den, men det vill jag göra i praktisk handling och inle genom publiknypande löften och utkastade uttalanden.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen 2 vid utskottets betänkande.

176

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Jag skall börja med alt lugna herr Karlsson i Malung och dessutom rätta honom. Om herr Karisson i Malung är intresserad av pengar till Västerdalsvägen och liknande föreslår jag att han följer utskottsmajoritetens hemställan. Utskottet vill nämligen anslå ca 9,5 milj. kr. lill det här området - statsrådet Noriing föreslår ca 8 milj. kr.

Jag tycker att herr Karlsson skall läsa utskottsbetänkandet ordentligt och inle bara lyssna på vad herrar Noriing och Hugosson sagl i ärendet. Detla är nog mest dimridåer och försök att dölja statsrådet Noriings konstitutionellt sett minst sagl tvivelaktiga handläggning av denna fråga. Men det är en sak som vi lär återkomma lill senare. Den socialdemokratiska argumentationen på det här området synes ha gått ut på atl, om majoritetens ståndpunkt biträds, ca 200 milj. kr. skulle försvinna rätt ut i del blå och över huvud taget inte användas till vägarna. Det är inie med sanningen överensstämmande.

Herr talman! Del var egentligen inte della jag begärde ordet för att framföra, utan jag ville något beröra motionen 1575, som jag själv har skrivit. Det skall villigt erkännas att det gäller en liten sak i sammanhanget, nämligen trafiken med vägverkets färjor i skärgårdarna. Men för de människor som berörs av detta är det sannerligen ingen liten sak. Dessa färjor är ofta den enda möjlighet som finns all ha kontakt med land. Det gör att man är väldigt beroende av dem och alt del är mycket angeläget alt trafiken fungerar som den skall.

Nu har i kostnadsjagande syfte servicen inskränkts vid ett antal av     Nr 104
dessa färjor. Man har av principiella skäl dragit ner antalet turer. Man      Fredaeen den
menar alt en förutsättning för en rationell trafik är atl denna sker enligl      g      .. , g.,
turiisla.

Jag har själv i min hemtrakt kunnat studera hur detta kan fungera Vägväsendet i praktiken. Del innebär under dagtid att färjan ibland kör lur och retur ulan alt någon människa vill åka med. Nattetid kan det hända atl man får stå och frysa 90 meter borl på den andra sidan sundet i bortåt en timme innan man har en chans att komma hem.

Beror detta t. ex. på atl personalen inle finns tillgänglig på nätterna? Nej då, den måste vara till hands, eftersom del kan uppslå brand eller sjukdomar, och sådant är inte så lätt att tidtabellägga. Del måsle alltså alltid finnas någon där som kan sköta överfarten i händelse av nödsituationer.

Sparar man då in pengar på detta säll? Nej, del gör man inte. När jag lalat med dem som jobbar med del erkänner de, all man egenlligen inte sparar in någonting. Tycker personalen då alt det är trivsammare atl jobba nu än det var tidigare? Nej, det lycker den inte. Tycker befolkningen atl det är bälire nu då? Nej, del gör den inte.

Men vad säger vägverket? Jo, man försöker med ett direkt felaktigt sätt att räkna bevisa alt man sparar pengar på della. Man har nämligen lagl ihop alla kostnader man haft förul under elt år och sedan sett efter hur många turer del blivit sammanlagt. Därefter har man dividerat kostnaden med antalet turer och fått fram en kostnad per lur. Delta skulle i princip vara den fastlagda kostnaden. På grundval härav har man skurit ned antalet turer till ca hälften och inbillar sig all man därmed har bringat ned koslnaderna med hälften.

En slor del av koslnaderna är dock att hänföra som fasta. Personalkostnaderna berörs över huvud taget inte; Vissa kostnader av underhällskaraktär, sliptagning och liknande, påverkas inte heller. En del koslnader för underhåll och slitage påverkas till liten del av antalet turer. Den enda kostnad som direkt påverkas av gångtiden är bränsleförbrukningen, och den är ofta faktiskt inte så förfäriigl slor.

Nu vet jag vad inväntningen mot milt resonemang kan vara på en del håll - man säger att det är väldigt bra med tidtabeller. Ja, vid längre sträckor är del bra, och det är där helt nödvändigt med tidtabell för atl man skall kunna få en uppfattning om hur färjorna går. Där överfartstiden är lång inser och erkänner jag alt det måste vara fråga om en lidlabelläggning. Vid vissa mindre färjelägen och när överfarlsliderna är korta - de kan röra sig om någon minut - är det däremot inte en bra service all ha tidtabell och del ger inle, som jag redan har anfört här, några besparingar att använda sig av en lidlabelläggning.

Jag är därför inle särskill glad över trafikutskottets belänkande och dess hemställan om avslag på min motion, men, herr talman, jag har inget särskilt yrkande i dag, utan jag ämnar åierkomma i ärendet.

177

12 Riksdagens protokoll 1975/76:103-104

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr KARLSSON i Malung (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara lill herr Lindahl i Hamburgsund säga atl vi alla naturiigtvis vill ha så stor del av vägpengarna som möjligt till våra län.

Det som oroar mig mycket är det som utskottet skriver om att "väg-byggnadsobjeklen tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala instanserna i samverkan med den centrala fackmyndigheten uppställt" Det står ordagrant så i utskottets skrivning. De regionala myndigheterna har inte velat satsa på Väslerdalsvägen. Detta är verkligen beklagligt, och nu slåss jag tappert för att en angelägen sak skall komma lill slånd. Löften har nu getts om en framkomlig väg - löften som har tillkommit efter lokala initiativ - och jag hoppas att de också skall leda lill att vägen upprustas till en god standard.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr lalman! Jag har all respekt för herr Karissons i Malung kamp för Västerdalsvägen, men det var inle den jag talade om. Vad jag opponerade mig emot var herr Karissons försök att låtsas i sitt första anförande, som om del endast var reservanternas förslag som skulle kunna ge pengar lill denna väg. I praktiken är det ju så att den är skyddad enligt majoritetens förslag och att den första framställningen som herr Karisson i Malung kom med inte var riktig.

Herr KARLSSON i Malung (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är ju på del sättet att utskottsmajoriteten principiellt tar borl en möjlighet lill lokala insatser också på ställen där arbetsmarknadsläget kräver insatser. Ur den synpunkten tycker jag att man borde vara angelägen om att behålla 200-miljonersanslaget.

I det område, där jag bor, är arbetskraftssitualionen sådan att vi behöver de här pengarna även ur sysselsättningssynpunkt, samtidigt som de skulle ge en god möjlighet att upprusta en väg som synnerligen väl behöver en upprustning.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! Tyvärr var inte heller herr Karissons i Malung senaste anförande korrekt

hemställt atl riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av frågan om en väg Boriänge-Fredriksberg-Hagfors. Väg finns på den längsta sträckan, men den vägen skulle behöva rustas upp, och en viktig bit väg skulle nybyggas.

För näringsliv och sysselsättning i de bygderna skulle den här vägen vara av mycket stort värde. Det skulle också vara mycket lönsamt att bygga vägen, eftersom den skulle ge bra resultat. Jag beklagar att ulskotiei inte har ansett sig ha möjlighet att tillstyrka den här molionen. Del knappa anslaget till vägbyggandet är väl orsaken.

Jag vill ändå ha sagt atl den aktuella vägen är så pass väsentlig för bygderna att man inte kan uraktlåta att bygga den. Det är helt nödvändigt att den kommer till stånd snarast

Trafiken ökar. Samtidigt är väganslagen i stort sett oförändrade eller - med hänsyn till penningvärdets fall - minskade. Det innebär en sänkning av vägstandarden. Detta är olyckligt och kan på sikt få mycket negativa effekter, speciellt för glesbygderna.

Enligt min uppfattning måsle betydligt starkare satsningar på vägarna göras. Många av våra vägar är helt undermåliga. Jag vill ta som ett exempel vägen Skoga-Baslerud-Mossberg i norra Värmland. Kommunikationsministern har varil inkopplad när det gäller den. Vägen är nästan ofarbar en lill två månader per år och vissa tider helt ofarbar. Utefter vägen bor det mycket människor.

Med hänsyn lill förhållandena kan man inte påstå all tryggheten i händelse av sjukdom eller liknande är lill fyllest En företagare, rören-ireprenör, med fyra-fem anställda boende efter den här vägen har åtagit sig arbeten som han på grund av svårigheterna med transport utefter vägen kan ha svårl alt fullgöra i föreskriven tid. Klarar han del inle får han betala skadestånd. Vem skall i så fall betala detla skadestånd? Det kan man fråga sig. Dåliga vägar är dessutom trafikfarliga. En starkare satsning är helt ofrånkomlig.

Eftersom jag selt alt herr Magnus Persson i Karlstad anmält sig på talariistan skall jag säga några ord i en fråga som han log upp vid socialdemokraternas kongress i Karistad - detta på grund av att han har blandat in mig i debatten. För egen del vill jag deklarera att jag ogärna drar in personer i en debati där de inte kan försvara sig. Men eftersom Magnus Persson kastat handsken och därlill vid det här 'tillfället har möjlighet all förklara sig tar jag upp frågan. Det gäller de 200 miljonerna som kommunikationsministern vill ha för egen utdelning.

Som herr Dahlgren redogjort för har såväl vägverket som den icke socialistiska delen av utskottet sagi; att pengarna gör bäst effekt om de läggs på de ordinarie väganslagen. Della är också vägförvaltningens i Värmland uppfattning.

Jag kan för den skull inle fatta vad Magnus Persson i Karistad varit ute med för sagor när han under förliden helg sade alt en borgeriig lott-vinst ger Värmland sämre vägar - eller citat: "- Vinner de borgerliga partierna en lottning i riksdagen pä onsdag får vi 8 milj. kr. mindre till

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

179

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

180

vägarna i länet."

Enligt min mening finns del ändå möjligheter att tillgodose samma krav genom det ökade anslag som vägförvaltningen får genom vårt förslag. Dessutom har regeringen en finansfullmakl på 1 500 milj. kr., som enligt vår mening delvis kan användas för vägändamål. Eller var det meningen alt kommunikationsministern skulle använda de 200 miljonerna där de gav högsta politiska utdelning?

Enligt Magnus Perssons resonemang skulle pengarna räcka till så myckel mer om de kom från del hållet. När jag läste referatet och även när jag lyssnade till kommunikationsministern fick jag den uppfattningen. Jag tänkte då på den lilla flickan som sjöng: "Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma, då skulle jag bli så gla, så gla, så gla, då skulle

jag köpa så mycket med delsamma ". Pengarna skulle med andra

ord räcka till allt

I del här utskottsbetänkandet redogörs för var de 200 miljonerna skulle kunna användas till - om nu kommunikationsministern får som han vill. Där anges atl Värmland skulle få ca 8 milj. kr. Av detta skulle väg E 18 vid Årjäng få ca 6 milj. kr. Till bärighetsupprustning av vissa länsvägar skulle ca 2 milj. kr. kunna ulgå. Herr Magnus Persson måsle väl bygga delta påstående på säker grund. Han måsle då också känna lill vad som skall göras med dessa pengar, och del skall väl inte hemlighållas, med hänsyn till det uttalande som refererades i måndagens nummer av Värmlands Folkblad.

Nu kräver vi i centern från Värmland besked, och del beskedet vill vi ha i dag. Vilka vägar, herr Magnus Persson, skall byggas eller förbättras om reservaiionen vinner i motsats till vad som blir fallet om utskotlsmajoriteten vinner på den här punklen? Lämna nu en exakt redogörelse för sträckorna! Vilka är dessa vägar, och vad är kostnaderna för var och en? Det bör vi väl ändå få reda på när man gör sådana påståenden.

Jag gladdes ändå ål all läsa alt den socialdemokratiska kongressen i Karlstad gav sina riksdagsmän från Värmland i uppdrag att försöka öka väganslagel. Bästa sältel för detta är att pengarna kommer på de ordinarie väganslagen. Då gör de den största nyttan. Vi må diskutera precis hur vi vill - ulan pengar kan vi varken bygga vägar eller förbättra underhållet.

I cenlern har vi uttalat atl en slor del - 889 milj. kr. - av de 1 500 miljoner som regeringen har i sin finansfullmakt bör användas till vägarna, och då förstår jag all vi får slöd av de socialdemokratiska ledamöterna från Värmland.

Man har resonerat om sysselsällningen i den här debatlen i dag, och jag vill gärna fråga: Skapas det mer arbete eller sysselsättning om kommunikationsministern skall dela ul dessa 200 milj. kr. än om det är vägförvaltningen som sköter om det hela? Blir det mer om man tar från den ena fickan än om man tar från den andra?

Kommunikationsministern är nu inte inne i kammaren, men jag förmodar att om jag framför en synpunkt så går den fram i alla fall. Han

sade förut i debatten att det var bra att kunna hjälpa folk ute i bygderna Nr 104

med en väg som det inte har gått all klara förut. Det kan väl ändå Fredaeen den

inte tolkas på annat sätt än som en kritik mot vägförvaltningen. Den 9 anril 1976

gör inle vad den skulle göra, och då måste herr Noriing ingripa.____________ _

Herr talman! Det skulle vara fiera synpunkter all anföra i denna fråga, Vägväsendet
men del sagda må vara nog. Jag vill ansluta mig till de yrkanden som
har ställts av herr Dahlgren.

Herr WICTORSSON (s):

Herr talman! I motion nr 1624 har jag och ytteriigare ett antal socialdemokrater begärt att riksdagen skall göra etl uttalande om att ytterligare vägmedel behöver tillföras Stockholms län.

Utskottet har för sin del funnit att tungt vägande skäl kan anföras till stöd för bl. a. della yrkande. Men utskottet upphäver sedan kraften i detla yttrande genom atl hänvisa till nuvarande syslem för vägplaneringen och hävda att detta syftar till en likformig och rättvis fördelning av vägmedlen. Under hänvisning härtill avstyrker man därför bl. a. vår motion.

Jag kan inle acceptera detta resonemang. Del är möjligt all syfiet är en rättvis och likformig fördelning av vägmedlen, men resultatet blir i verkligheten något helt annat. Den nu fastställda vägplanen innebär alt Stockholms län får ungefär 70 milj. kr. per år till vägbyggande under perioden 1976-1980. Enligl vägverkels egna bedömningar föreligger ett investeringsbehov av 100 milj. kr. per år fram till 1990 om man skall klara 1972 års trafikmängd. Skall man dessutom klara trafikmängden 1990 skulle del krävas investeringar av storleksordningen 230 milj, kr, per år i 1976 års penningvärde, dvs, tre gånger så mycket per år som enligt nuvarande fierårsplan.

Det är alltså ett stort gap mellan behov och resurser, detta trots att det aktuella vägbyggnadsbehovet kraftigt undervärderats. Vägverket till-lämpar nämligen inom storstadsområdena hårdare bedömningsgrunder än i andra delar av landet när man beräknar investeringsbehoven, I Stockholmsregionen krävs en årsmedeldygnstrafik på 25 000 fordon för en fyr-filsväg med planskilda korsningar, medan man på landsbygden endast kräver 12 000 fordon. Bakom denna bedömning måste ligga en icke uttalad uppfattning att storstadsmänniskornas behov och liv måsle ha etl mindre värde än de människor som bor i andra delar av landet. Annars kan skillnaden i bedömning inte förklaras.

Och det är inte nog med detla. Vägverkels behovsberäkningar tar inte heller tillräcklig hänsyn till kollektivtrafiken genom att behovet av åtgärder grundas på antalet fordon och inte på antalet trafikanter. Det innebär alt ju större andel av den totala trafiken som utgörs av bussar, desto mindre väganslag får vi. Och det betyder också alt ju större bussar som används, desto lägre blir väganslagen.

Mot denna bakgrund framstår utskottets utlalande, atl fördelningen
av vägmedel mellan olika landsdelar och väggrupper sker efter en noggrann 181

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

182

angelägenhelsgradering i syfte atl åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt, såsom något illusoriskt, för att uttrycka sig milt.

Resultatet blir all kommunerna i Stockholmsregionen i allt större utsträckning får bära kostnaderna för vägnätet. Och det kunde ju inle vara avsikten med vagväsendets förstatligande 1943. Resultatet är i högsta grad otillfredsställande ur trafiksäkerhelssynpunkt men också ur trafikekonomisk synpunkt.

I reservaiionen 1 framhålls att man utgår ifrån atl de kommande riktlinjerna för vägplaneringen i vidare mån än nuvarande planeringsordning kommer all la hänsyn till väginvesteringarnas samhällsekonomiska effekter och lill de vidgade regional- och näringspoliliska aspekter som numera läggs på samhällets investeringar i olika hänseenden.

Från Stockholms läns sida finns det anledning att kraftigt instämma i detla uttalande. Stockholms län är i dag landels mest ojämlika region i fråga om arbetsmöjligheter, boende och inkomstmöjligheter. Utvecklingen leder till alt dessa skillnader förstärks. Alla medel måste därför sättas in för att länka utvecklingen i andra banor. Ett viktigt medel härvidlag är - jämsides med en väl utbyggd kollektivtrafik - ett effektivt vägnät som förkortar resorna mellan bostäder och arbetsplatser och som underlättar placering av förvaltning och industrier i olika delar av länet

De viktigaste vägprojekten ur regionalpolitisk synpunkt är utbyggnaden av vägarna till Nynäshamn och Norrtälje, Söderieden i Stockholm och tvärförbindelserna på Södertörn.

De södra kommunerna i länet har - förutom låg arbetsplatskvol -hög kommunalskatt, flera tusen tomma lägenheter och andra svårbemästrade problem. Roslagen har sedan lång tid tillbaka en stagnerande befolkning, minskande arbetsmöjligheter och alla de glesbygdsproblem som finns i många Norrlandskommuner.

Förutom att länet behöver en rättvisare andel av de ordinarie vägmedlen för att klara de behov som finns är det nödvändigt atl alla möjligheter att använda beredskapsmedel utnyttjas.

Ett särskilt problem i detta sammanhang är den borgerliga majoriteten i trafikutskottet som går emot del särskilda anslaget på 200 milj. kr. för särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar. I Stockholms län har detta anslag använts för att påbörja byggandet av E 3 Norrtälje-Kappelskär. Enligt departementets bedömning skall ett 20-tal miljoner av de 200 användas för detta projekt under 1976/77. Den borgeriiga majoriteten fördelar nu dessa 200 milj. kr. med 100 miljoner vardera på de ordinarie byggnads- och driftanslagen. Därefter säger man all i slort selt samma byggnadsarbeten kan komma till utförande som departementet har förutsali om de 200 miljonerna finns kvar. Man försöker med andra ord inbilla oss atl vi kan både äta upp kakan och ha den kvar.

De borgerligas förslag måste ju, om de skall betyda någol, ändå ha den effekten att möjligheterna till särskilda åtgärder vid sidan om fler-

årsplanerna upphör. Detta borde de borgerliga kunna erkänna. En sådan fördelning får naturiigtvis allvariiga konsekvenser i de delar av landel där behovet av särskilda ålgärder av sysselsäitningspolitiska, konjunkturpolitiska eller regionalpolitiska skäl är särskill slort. Jag har här tidigare talat om att Stockholms län är en sådan region. Visserligen har vägverkel i det här aktuella fallet angivit atl Kappelskärsbygget linder budgetåret 1976/77 kan få 23 milj. kr., trots atl förelaget inte finns med i flerårsplanen, men för atl den vägen skall kunna bli färdig behövs ytterligare 24 milj. kr, under 1978 och 11 milj, kr, under 1979. Kan den borgeriiga majoriteten i trafikutskottet garantera att detta vägbygge kan utföras i sin helhet inom ramen för de ordinarie vägmedlen? Och kan den borgeriiga majorileten garantera att de ytteriigare behov som föreligger och de exlra medel som länsstyrelsen i Stockholms län har begärt för alt bygga Nynäshamnsvägen, vägen Jordbro-Handen, Norrtäljevägen och vägen Brottby-Söderhall också kommer att kunna utföras inom del ordinarie anslaget?

Slutligen vill jag också något kommentera herr Dahlgrens inlägg lidigare i dag. Han uttalade sin tveksamhet om decentraliseringsutredningens forlsalta arbete, och han gjorde det med hänvisning till de reservationer som socialdemokraterna i trafikutskottet hade avgivit. Detla motiverade herr Dahlgren med att reservationerna vittnade om ministerstyre och att det innebar all man måste uppträda på ett annal säll än tidigare i decentraliseringsutredningen. Jag vill därför säga några ord om ministerstyre.

Som jag upplever det gäller det här ell anslag där man måsle göra politiska värderingar utifrån regionalpolitiska, sysselsättningspolitiska och andra synpunkler som är aktuella vid bedömningen av väganslagen. När det t. ex. gäller Kappelskärsviägen i Stockholms län har del cen-lerpartistiska landstingsrådet Knut Nilsson på uppdrag av etl enhälligt landsting vid upprepade tillfällen och med envisheten hos en vårfluga uppvaktat kommunikationsministern om extra pengar. När han sedan kommit från dessa uppvaktningar har han lika enträget uppvaktals av tidningspressen och då skildrat sina framgångar hos kommunikationsministern. Detta upplever jag inte som ministerstyre, utan här är det fråga om att en regions synpunkter framförs till landels kommunikationsminister - och framförandet av de synpunkterna leder inte lill sådana konsekvenser som herr Dahlgren befarar. När del gäller elt statsråd har vi ju här i riksdagen möjligheter alt utkräva ell politiskt ansvar. Därför vill jag klart säga alt jag föredrar ministerstyre framför generaldirektörsstyre.

Vad sedan gäller decentraliseringsuiredningens arbete har den utredningen nu arbetat i nära elt år, och under det arbetet har det såviii jag förstår förelegal allmän enighet mellan olika politiska partier om innehållet i utredningens arbete och förslag. Därmed kan man kanske säga att centerpartiets dröm om att framstå som speciellt angelägna decen-tralisler inte har besannats. Möjligen kan det vara det förhållandet som

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

183

184

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det är glädjande all för en gångs skull höra en socialdemokrat utiala sig i så positiva ordalag om vad landstingsrådet Knut Nilsson har gjort. I Stockholmsregionen är det ju landstinget som är ansvarigt planeringsorgan. Jag tycker att del är helt i sin ordning all del ansvariga planeringsorganet inom regionen har en uppfattning om vilka vägar som är av regionalpolitisk betydelse. Det är i detta fall motsvarigheten till länsstyrelsen.

Sedan vill jag säga lill herr Wiclorsson när det gäller Kapellskärsvägen atl om nu herr Wictorsson inle tror på utskottets majoritet, så försök ändå atl tro på den ansvariga fackmyndigheten vägverket, som i en bilaga till belänkandet, s. 59, säger:

"Fortsatt utbyggnad av E 3, Norrtälje-Kapell-skär. Objektet ingår inte i flerårs- eller långlidsplaner men har enligt direktiv påbörjats med medel från särskilda anslaget Arbetet bör därför fortsätta. Kommunikationsdepartementet har förestagit ca 20 milj. kr. lill Stockholms län för detta objekt, men minst 23 milj. kr. bör tillföras för arbetet under år 1977."

Vägverket säger alltså atl del behövs mer pengar än departementet föreslagit. Den här vägen kommer alltså lill slånd.

När del gäller arbetet i decentraliseringsutredningen har jag sagt att vi hittills har bedrivit ett enigt arbete. Med anledning av reservationen i dag ställde jag mig tveksam till om det var möjligf alt komma fram till etl enigt slutresultat Jag blir ännu mer tveksam när herr Wictorsson nu säger all han föredrar ministerstyre framför generaldirektörsslyre. Då är vi mycket långl ifrån varandra.

Bakom det som herr Wiclorsson kallar generaldirektörsslyre tigger heta planeringsprocessen, som bygger på lokala, regionala önskemål. Om man har den uppfaltning som herr Wiclorsson har är det lika bra att la bort instansen generaldirektörer och ämbetsverk och låta del här skötas direkt från departementet. Jag vet inte om det kanske är det som är avsikten med det nya irafikplaneringsverk som har föreslagits.

Lål mig sedan bara helt kort till herr Wictorsson säga alt det inle är riktigt sant att Stockholmsområdet skulle vara illa behandlat från för-delningssynpunkt Del framgår av fördelningsplanerna och långtidsplanen. Av det totala beloppet på 3 450 000 000 under hela planeringstiden får Stockholmsregionen 23,1 96. 10,7 % faller på Göteborg och Mölndal,

och 4,6 96 på Malmö. Alla övriga kommuner i landet skall dela den Nr 104

lilla återstående delen. Fredagen den '

9 april 1976
Herr WICTORSSON (s) kort genmäle:_________________________________

Herr talman! Herr Dahlgren säger all det inle blir några problem med Vägväsendet Kapellskärsvägen om man bifaller majorilelsskrivningen. Den är garanterad vägpengar även i den skrivningen. Jag noterade del i mill yii-rande. Men min fråga till den borgerliga majoriteten innefattade också två andra vägprojekt, som länsstyrelsen också begärt extra pengar för, nämligen Nynäshamnsvägen, delen Jordbro-Handen, och Norrtäljevägen, delen Brottby-Söderhall. Kan den borgeriiga majoriteten garantera alt man kan ge exlra pengar också till dessa vägbyggen vid utnyttjande av de ordinarie vägmedlen? Det är ju den frågan som den här diskussionen handlar om.

Vi diskuterar inle hur man i och för sig disponerar dessa 200 miljoner i år utan principen: Skall det finnas ett särskilt anslag att använda för speciellt angelägna regionalpolitiska sysselsäitningspolitiska vägbyggen? Jag anser att vi behöver det vid sidan om fierårsplanernas ramar, eftersom fierårsplanerna blir stela och bundna. Dispositionen av dessa pengar måsle ske med utgångspunkt från politiska värderingar. Därför är del naturiigt att man diskuterar den här frågan på departementsnivå och inte på verksnivå. Den uppfattningen vidhåller jag. Jag tror att också tämligen många i prakliskl arbete ute i länen lycker att den är riktig.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Under förutsättning atfde ordinarie medlen uppgår till de belopp som krävs för atl uppfylla fierårsplanerna kommer vägarna att bli färdiga. Men med den anslagstilldelning som regeringen har gått ut med är det knappast möjligt.

Herr WICTORSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vilken anslagstilldelning har de borgerliga partierna föreslagit för detla ändamål, herr Dahlgren?

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Herr talman! Jag kommer atl ta upp ett lokalt problem men ett som har betydelse också i större sammanhang.

I knippet av avstyrkta motioner änder rubriken Motionsyrkanden berörande fierårsplaner m. m. finns också en molion med herr Träff som första namn, undertecknad också av representanterna för centern och folkpartiet i Sörmland. Vi begär att förbifartsleden vid Strängnäs på riksväg 55 skall tas in i den aktuella flerårsplanen.

Lål mig tillstå att jag som motionär knappast hyst några större för
hoppningar om bifall med hänsyn till ordningen för behandlingen av
sådana frågor. Men det måsle ändå vara riktigt att riksdagen ställs inför
en sådan fråga mot bakgrund av de större sammanhangen. 185

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

186

Behovet av en förbifartsled vid Strängnäs har ventilerats förr i riksdagen. Jag noterar med tillfredsställelse all irafikulskotlet skriver: "Utskoilel är för sin del övertygat om att tungt vägande skäl kan anföras till slöd för samtliga nu berörda yrkanden." Det gäller också behovet av en ny bro vid Strängnäs.

Sörmlands län har i hög grad karaktär av genomfarlslän till och från Stockholm med hög trafikiniensitet på genomfartslederna och med en hög andel europa- och riksvägar när det gäller vägnätets omfattning. Det kräver särskild uppmärksamhet också med hänsyn till andra vägar.

I motionen tar vi upp en annan genomfartsväg, riksväg 55 mellan Uppsala och Norrköping. Den avlastar genomfarten genom Stockholm och kan göra det ännu mer än i dag. På den genomfartsleden är passagen genom Strängnäs en flaskhals som får konsekvenser på andra håll.

Jag behöver inle la upp de besvärliga förhållanden som orsakas av alt den nuvarande leden går genom stadens centrum. Det har gjorts i molionen - del gäller gatusträckningarna, de trafiktekniska problemen, tangerandet av kulturhistoriskt skyddade områden i staden.

Viktigast är den nuvarande brons standard och kapacitet. Bron byggdes 1936, underhållet är mycket kostsamt, betongen är dålig. Hål uppstår i vägbanan, körbanebredden är 5,5 meter. Broöppningen krånglar. Frågan hur länge bron tål den nuvarande belastningen har orsakat och - det vet jag - kommer all orsaka stora bekymmer hos de ansvariga.

Låt mig tillägga: För alt spara personal har vägverket för avsikt att gå över till central fjärrmanövrering av broöppnandet. Jag delar uppfatlningen att det är riktigt all göra sådana investeringar att driftkostnader kan minskas. Det borde t. ex. vara rimligt - för att nu hålla mig till trafikproblem i norra Sörmland - all investera i en bro över Björsundet mellan Strängnäs och Eskilstuna för att minska de dryga kostnaderna förfärjedriflen. Men rationaliseringsåtgärder för att minska driftkostnader får inle leda till ekonomiska förluster vare sig för det allmänna eller för trafikanterna. Det kan finnas risk för det vid en fjärrmanövrering av krånglande broöppningsmekanismer när personal måste hämtas.

Jag skall inte gå in på vare sig olycksrisker eller kommunala plane-ringssynpunkler.

Angelägenhelen av en förbifart är faslslagen, nu också av ulskotiei. Den har tidigare kraftigt understrukits av vägförvaltning, länsstyrelse - i skrivelser och vid uppvaktningar - och vägverk. En enig länsopinion anser atl förbifarten måste sättas främst vid länets planering.

Vad som saknas är medel - medel som möjliggör att projektet tas upp i flerårsplanen för att komma med vid utförandet Därför har planen också överklagats av länsstyrelsen. Avgörandet ligger hos regeringen.

Herr lalman! Jag delar den förut i debatten framförda uppfattningen alt ålgärder skall sältas in där de bäsi behövs och där angelägenheten bedömts av de sakkunniga myndigheterna.

Herr lalman! Jag har ingel särskill yrkande.

I detla anförande instämde herr Träff (m).

Herr GÖSTA GUSTAFSSON i Göteborg (s):

Herr talman! Det är glädjande att notera den enighet som råder belräffande anslagen lill vägbyggandet i stort. Det är också att notera en förvånansvärt välvillig inställning till vägverket hos de borgerliga debattörerna. Del är något som vi på lokalplanet inle precis är bortskämda med. När vi exempelvis åren 1971 och 1972 under den lågkonjunktur som då präglade vår verksamhet skulle fördela AMS-pengarna till vägbyggandet hade vi ständigt diskussioner med de borgerliga om vem som skulle få dessa pengar. Del helte ständigt: AMS och vägverket bedriver för mycken verksamhei i egen regi. Det är därför glädjande att nu kunna konstatera att de borgeriiga i dag inte framfört någon sådan uppfattning.

Jag har också noterat en välvillig inställning till vägverkets generaldirektör Olhede. Jag känner Olhede sedan några år tillbaka, och jag är litet förvånad över de borgerligas plötsligt välvilliga inställning till vår generaldirektör.

Jag har begärt ordet för atl tala om det särskilda anslaget Detta anslag måsle till för alt vi på kort sikt skall få en bättre planering. Vi är överens om att det är nödvändigt med långtidsplanering - femtonårs-, tioårs-och femårsplaner - bl. a. av det skälet att markfrågorna är sådana att de inte kan lösas på kortare tid; man måsle projektera och på annat sätt förbereda arbetena. Men för kortiidsplaneringen måsle man ha en rörlig bit, och därför anser jag atl det särskilda anslaget måste finnas.

Det har sagts i debatten att det inte blir fiera jobb om man använder pengarna på det ena eller andra sättet. Men faktum är att pengarna blir använda på olika sätt beroende på om de kan utnyttjas för punktinsatser eller om de ingår i en längre planering. I stort setl samma resonemang har använts om arbetsförmedlingarna. Man har sagt att det inte blir flera jobb därför att arbetsförmedlingarna får ta hand om de lediga platserna. Men del förhåller sig ju faktiskt så alt om rätt man kommer på rätt plats, så blir det flera jobb. Vi har i dag en förvånansvärt hög sysselsättning. Brist på viss utbildad arbetskraft kan skapa arbetslöshet och jag vill instämma i vad tidigare s-debattörer sagl. Jag har särskilt instämt i herr Östrands utmärkta anförande, och del flnns inte mycket atl lillägga. Men jag vill ändå göra en komplettering.

Byggnadsarbetarna har, som sagts, minskat kraftigt under 1970-talet. Inte minst har vi upplevt delta i Göteborgsregionen där en tredjedel av de aktiva byggnadsarbetarna försvunnit under 1970-talet. I och för sig skall vi naturligtvis inte beklaga all det sker förändringar i samhällel. Vi vet ju atl samhällsutvecklingen måste fortsätta, och då är vi litet oroliga för att utvecklingen fortsä-cter att gå i negativ riktning för byggnadsarbetarkåren.

För Göteborgsregionen är sysselsättningen vad det gäller anläggnings-och byggnadsarbeten relativt god året ut. Men vi kommer att få problem genom au sysselsättningen i mellersta och norra Bohuslän minskar kraftigt. Dels blir vägarbetena i Uddevalla - med anledning av Uddevallavarvets utbyggnad - färdiga, dels minskar plattformsbyggandet i Ström-

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

187

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

stad och dels blir den utbyggnad som hör samman med Scanraff på Ly-sehalvön färdig. Det gör att sysselsättningen i hela länet minskar, från norr om Stenungsund till norska gränsen.

Vi har resonerat om vad som kan göras för atl på sikt trygga sysselsättningen. Vi tänker naturligtvis inle speciellt på byggnadsarbetarna, även om jag gör det i många fall. Vi har sagt att detla med vägar inte bara är en fråga om vägarna som sådana utan också en fråga om sä-kerhetskäl, regionala skäl och sysselsättningsskäl. Det är på många områden väl använda pengar som sagts här tidigare. Det är exempelvis en verksamhet som är relativt importsnål. När det gäller sysselsättningsskälen skulle jag vilja peka på en sak, nämligen framför allt den multiplicerade effekt som följer av en utbyggnad av vägnätel.

Den 9 mars uppvaktade socialdemokratiska ledamöter från kommunen och riksdagen samt centralt fackliga ledamöter i länet generaldirektör Olhede och vägdirektören i Göteborg. Därvid begärdes att man skulle försöka lidigarelägga vägutbyggnaden i Stenungsundsområdet, såväl de interna vägarna som fortsättningen på E 6. Vi fick svaret, som här står i utskottets betänkande, alt när det gäller utbyggnaden av vägarna i Stenungsund så finns den inle medtagen i planerna för den närmaste tiden. Med det finns möjligheter, därest vi får pengar att röra oss med, att lidigarelägga utbyggnaden aV såväl Industrivägen och Ringvägen som vägarna mot öarna. Vi har vid uppvaktningen sagt att detta inle bara gäller för de byggnads- och anläggningsarbetare som nu riskerar att bli arbetslösa, utan Stenungsundsområdet är oerhört viktigt därför att det är etl alternativ till den nedgång vi i övrigt nolerar i Göteborg, Därför vill vi att utbyggnaden av vägarna i Stenungsundsområdet inte skall kollidera med den, som vi tycker, säkraste utbyggnaden av petrokemin i Stenungsund om något år. Vi har alltså sett det så, att det är viktigt att man nu kan ta upp frågorna om utbyggnaden av vägarna i Stenungsundsområdet för att ge ett allernativ till den allmänna nedgången i verksamheten som kan noteras i Göteborgsområdet, Men vi har naturiigtvis också begäri att Bohuslän i övrigt skall få sitt. Vi hade givetvis önskat att vi fått t, ex, Sunninge-leden-bron och en bro från Lysehalvön över till Kungshamn och Smögen, men vi har inle begärt anslag lill detta därför alt vi inte anser det realistiskt i dag. Alltså har vi nöjt oss med att understryka vikten av alt man anslår särskilda medel till utbyggnaden av E 6, Vi vill alltså ha en snabbare takt i utbyggnaden av E 6, och vi vill ha särskilda pengar för detta. När jag talat för det särskilda anslaget har jag menat att man kan använda medlen för just sådant.

Beträffande Göteborg hoppas jag inte så mycket på de borgerliga politikerna. Jag skall inte säga någonling om dem eftersom det har skett förut. Jag skall sluta med atl säga atl vi i Göteborg är väldigt glada för all vi nu kommit i gång med Agnesbergsbron, Tidigare talade jag om den multiplicerade effekten. Vi har sagt att om vi hade fått Agnesbergsbron hade vi kanske sparat 1 miljon i veckan i uteblivna hyresförluster, som vi haft i de östra stadsdelarna under de senaste åren.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag lyssnade med stort intresse på vad Gösta Gustafsson i Göteborg sade och håller med honom, framför allt beträffande den multiplicerande effekten som vägarbeten har på sysselsättningen över huvud taget. Därför har vi på olika sätt försökt stimulera vägbyggandet, och förra året ansåg ju en enhällig riksdag att vi måste öka satsningen på vägväsendet. Då blir de synpunkler som Gösta Gustafsson här framlade lillgodosedda.

När del gäller Stenungsundsområdet är ju arbetsplanerna inte färdiga, men vägverket har nu gett instruktioner om att man skall forcera fram arbetsplaner för Stenungsundsområdiet Del skedde efter den uppvaktning som Gösta Gustafsson var med på, och jag tycker det är bra att man på det sättet framhäver behovet av att ålgärder vidtas. Med utskotlsmajoritetens skrivning har behoven tillgodosetts. Vi har sagt att så snart de praktiska förutsättningarna föreligger för att man skall kunna slarta arbetena skall så också ske, varvid medel skall .ställas till förfogande.

Herr GÖSTA GUSTAFSSON i Göteborg (s) kort genmäle: Herr talman! Efter diskussion i länsarbetsnämnden vid åtskilliga tillfällen har vi sagl att vi naturiigtvis också är intresserade av atl med AMS-pengar stödja en verksamhei när det gäller projektering. Därför menar vi all det bör finnas möjlighet att påskynda, inte minst med hänsyn till nedgången då det gäller projekteringar. Beträffande AMS möjligheter att gå in på olika områden vill jag bara påminna om att vid den stora arbetslösheten 1971-1972 med över 8 000 arbetslösa i Göteborgs och Bohuslän hade vi också många långtidsutbildade arbetslösa. Då ordnade AMS i samarbete med Chalmers en kurs i vilken man utbildade transportekonomer. Samtliga långtidsutbildade, 25 personer, fick arbete omedelbart efter utbildningen. Det var en ettårig AMS-kurs och när det gäller transportekonomi var detla ett exempel på AMS möjligheter och rörlighet.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Jag har tillsammans med mina centerkamrater på länsbänken väckt motionen 1975/76:1568, som rör vägförhållandena i Gävleborgs län, Molionen har i väsentliga delar tillstyrkts av utskottet, och det är givetvis positivt. Inte minsl positivt är att utskottet tillstyrker förslaget om överförande av de här i dag så omdiskuterade 200 miljonerna till ordinarie väganslag. Det yrkandel i vår motion har tillkommit därför att vi i södra Hälsingland har upplevt de negativa effekterna av det system som vi har och som kommunikalionsministern kallade för sin diversehandel. Jag syftar på ombyggnaden av riksväg 82 mellan Söräng och Alfta. Gävleborgs län kan väl betraktas som ett typexempel på vad som händer när en departementschef så att säga har sill kontor på fickan.

189

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

190

Det går naturligtvis inte atl hålla reda på vad man lovar och inte lovar när man är ute och reser landet runt.

Redan 1973 - det var som bekant valår då - utlovades av kommunikalionsministern medel till denna ombyggnad. Sedan dess har kommunikationsministern ett par år delat ut av dessa pengar, men då del tydligen förelegat svårigheter att hålla reda på löften och resurser, har denna väg trots löften fortfarande blivit utan medel.

Nu har kommunikationsministern återigen lovat pengar lill ombyggnaden. Det är som bekant valår i år också. Det är bara på del viset att kommunikalionsministern ju nu inte har några pengar att fördela. Riksdagen skall först besluta i denna fråga. Beslutet kommer atl fattas i dag, men det har inle skett ännu. Det förefaller mig kanske litet egendomligt att lova pengar som man inte har och som man inte vet om man får atl fördela, men jag skall inte uppehålla mig vid det.

Det finns en passus i kommunikationsministerns pressmeddelande, som har citerats fiera gånger här i dag. Jag tycker den är mycket intressant och jag vill också gärna citera den. Det står så här: "De borgerligas avslagsyrkanden äventyrar såväl sysselsättningen i skogslänen som genomförandet av andra vikliga vägbyggen,"

Detta finner jag rätt fantastiskt, egentligen också litet pinsamt. Kanske det rent av är en barnslig reaktion - om man inte får fördela de här 200 miljonerna såsom man vill, skulle sysselsättningen i skogslänen äventyras.

Det är ju ändå så - jag beklagar all jag skall behöva påminna om det - att regeringen inkl, kommunikationsministern har ett myckel stort ansvar för sysselsättningen i vårt land och för sysselsättningen i skogslänen. Det ansvaret och uppfyllelsen av det ansvaret har varje medborgare i vårt land rätt att förvänta att regeringen tar på sig. Denna regeringens möjlighet har ingenting med de 200 miljonerna att göra. Regeringen har möjlighet att ta fram pengar, bl, a, genom finansfullmakien på 1 500 milj, kr, eller genom att använda AMS-medel, Det finns ingenting som kan rättfärdiga regeringens eventuella underlåtenhet att skapa sysselsättning för dem som är arbetslösa,

Olle Östrand på vår länsbänk höll, tycker jag, ett väldigt fint anförande, som jag i slora delar instämmer i, Olle Östrand tog upp bl, a, byggnadsarbetarnas situation på arbetsmarknaden - inte minst de objeklan-ställdas otrygghet på arbetsmarknaden över huvud taget.

Vi hade i slutet av mars i södra Hälsingland en arbetslöshet bland byggnadsarbetarna på 181 stycken, vilket är 21 fler än vid motsvarande lidpunkt i Qol,

Del finns verkligen anledning för oss som politiker alt ständigt stanna upp och länka efter och inse au ytterst är det människor vi sysslar med - människors möjligheter och människors förutsättningar till arbeie och trygghet. Vi arbelar ofta med ekonomiska frågor och med samhällets resurser, men vi måste vela att allt vårt handlande ytterst rör den enskilda människan och hennes situation - då bl. a. på arbetsmarknaden. Atl ha

arbete är det viktigaste för en människa, antingen hon är ung eller gammal, och det får vi i arbetslöshetens tider ständigt belägg för. Jag tror alt vi verkligen måste, i riksdagen och på annat sätt, bl. a. i fackliga sammanhang, arbeta ständigt på atl förbättra sysselsättningen. Då måste vi bl. a. ta upp den kategori av yrkesarbetare som Olle Östrand talade om och se till att de får en jämnare sysselsättning.

Om jag ett enda ögonblick hade trott att en uppslutning kring reservationen skulle ha skapat fier tillfällen till sysselsättning än en uppslutning kring utskotlsmajoritetens hemställan hade faktiskt ingenting i världen kunnat hindra mig från atl rösta för reservationen. Men nu anser jag inle att det är på det viset.

Vi i södra Hälsingland har upplevt att det Norlingska systemet inte fungerar för oss. Det har för oss inneburit löften och ingenting mer. Vi har alltså upplevt de negativa effekterna. Jag tror däremot att vi kommer att få en utbyggnad av Alftavägen utifrån sysselsättningsläget i vår region. Alftavägen finns med i beredskapsplanen, och vägförvaltningen i Gävleborgs län är helt klar över au Alftavägen - sedan man nu avslutat vägbyggnaden Djupa-Teve - står på lur att byggas med AMS-medel, Här ser jag en säker och trovärdig möjlighet att få Alftavägen ombyggd, och inle bara den; det finns nu långtgående planer på en upprustning eller ombyggnad av Skräddrabo-Mållångsta-vägen, Vägförvaltningen har också framhållit en ombyggnad av Öslanåbron på Edsbyvägen som ett lämpligt beredskapsarbete. Den bron är tidvis en veritabel dödsfälla, och det skulle vara angeläget att få den ombyggd.

Jag ser ett bifall till utskottets hemställan som en garanti för en förbättrad sysselsättning, bl, a, för byggnadsarbetarna.

Jag vill till sist ta upp en sak som kommunikationsministern berörde i sitt anförande. Han talade om metodik när det gäller vägbyggande, en metodik i jämställdhetens namn - om jag inle hörde fel. Kommunikationsministern frågade om man kunde bete sig mer drastiskt mot människor än oppositionen gjorde genom att kräva alt det skall finnas fastställda planer och planer färdiga i varje liten punkt. Det sade alltså kommunikationsministern i dag.

Låt mig för att visa hur oportunistisk den socialdemokratiska politiken är citera vad kommunikationsministern sade i den debatt som vi förde i december i fiol om Alfiavägen. Då sade kommunikationsministern: "Jag kommer inte atl medverka lill att anslå några pengar förrän arbetsplan har fastställts för detta vagbygge. Vi arbetar inte så med vägbyggandet i vårl land, fru Jonäng. Inte ens i den irakl som fru Jonäng representerar bygger vi vägar ulan all det finns en fastställd arbetsplan."

Kommunikationsministern slutade med atl säga att löftet när det gäller Alftavägen kommer all infrias den d.;ig fru Jonäng kan gå upp här i kammaren och tala om atl det finns en fastställd arbetsplan.

Då var det viktigt alt kraven på planer följdes lill punkt och pricka. Det är kanske inle att undra på om jag med tanke på min erfarenhei av denna speciella väg är lacksam för utskottets ställningstagande när del gäller mitt yrkande om de 200 milj. kr.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

191

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Jonäng instämde i långa stycken i mitt anförande. Den tanke jag då omedelbart fick var naturiigtvis: Vad har jag nu gjort för felaktigt utlalande?

Kontentan av fru Jonängs resonemang måste vara att hon kommer att stödja reservationen när vi går till votering. Men fru Jonäng måste ju ha fått saken alldeles om bakfoten när hon i samma andetag säger alt hon är tacksam för att de medel hon tagit upp i en motion tillsammans med partivännerna herrar Björk i Gävle och Johan A. Olsson överförs till det ordinarie anslaget. Det blir ju då inte väg 82 mellan Bollnäs och Alfta, som bl. a. fru Jonäng har tagit upp i sin motion, som kommer lill stånd utan i stället väg E 4 på sträckan Gävle-Fridhem som kommer atl byggas.

Eftersom vi har en regional obalans i Gävleborg med sysselsättnings-svårigheter i södra Hälsingland, måste det vara angeläget att del här anslaget får stå kvar som etl särskilt anslag, så all det verkligen kan användas för att främja sysselsättningen i regionen. Det är ju inte heller bara fråga om sysselsättningen. Man kan också genom del påskyndande som kan åstadkommas skapa förutsättningar för en regionalpoliliskt gynnsammare utveckling.

Till bilden hör också, fru Jonäng, alt arbetsmarknadsverket i sin beredskapsplanering har räknat med att det särskilda anslaget skall få stå kvar som eu särskilt anslag och inte skall föras över till det ordinarie väganslagel. Jag tycker atl fru Jonäng allvarligt skall begrunda situationen innan hon går upp till omröstning i den här frågan.

192

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag hade kunnat avstå från ytteriigare inlägg, men jag tycker att fru Jonängs anförande på något vis gav hela denna fråga i ett nötskal och dessutom kan ge svar på många frågor som ställts i dag.

Jag besvarade torsdagen den 11 december i fjol en fråga här i kammaren från fru Jonäng om jag var beredd att verka för att en ombyggnad skulle komma till stånd av riksväg 82 mellan Alfta och Söräng. Jag svarade att del var ell angelägel vägprojekt - liksom många andra runt om i landet. Det fanns ingen arbetsplan fastlagd för vägprojektet i fråga, men så fort en sådan blev fastlagd skulle vi självfallet med det slora intresse som vi måsle ha för regionerna - inte minst i det området, bl. a. av kommunsammanläggningsskäl - se på den frågan.

Dä gick fru Jonäng upp i en replik, som vem som helst kan återfinna i protokollet från den 11 december 1975, och sade bl. a.: "Det finns inga ordinarie medel till ombyggnaden av vägen, och vägen finns inte heller upptagen i flerårsplaneringen." Och senare: "Jag vill således understryka all det verkligen är angelägel atl det finns pengar tillgängliga för bygget under våren." Dessutom refererade hon hur 200-miljonersanslaget hade fördelats året innan.

Ja, jusl det!

Tidigare i dag har vi hört att det anslaget skall finnas med i flerårsplanerna nu och att man skall få använda det enligt del förslag som utskottsmajoriteten tänker rösta för. Eå skall det användas enligt de fastställda flerårsplanerna. Men fru Jonäng har själv den 11 december med all rätt i denna kammare konstaterat alt detta vägprojekt icke finns med i fierårsplanen. Alltså kan det heller icke komma lill utförande med de medel som oppositionen här tänker tillföra det ordinarie väganslagel, eftersom fierårsplanerna redan är fastlagda. Om denna väg skall kunna iordningställas tidigare än vad vägverket har avsett, måste exlra vägpengar komma till, och fru Jonäng har ju den 11 december vädjat om atl vi skulle ta pengarna ur 200-miljonersanslaget.

Det här, fru Jonäng, är det verkliga ekorrhjulel! Hur kan man stå här - dessutom bara några månader efteråt -=- och förneka vad man har begärt ur ett speciellt anslag, som man i dag tänker rösta nej till? Del må nu vara. Men hur går ekvationen ihop, om vi för ett ögonblick låter hela denna 6-limmarsdeball stanna vid detla speciella vägprojekt, som alltså är synonymen för hela diskussionen? Jo, fru Jonäng, svaret är alt det inte kommer några pengar alls lill denna väg från det ordinarie anslaget, om vi lägger dil de 200 miljoner som ni föreslår. Flerårsplanen är fastställd, och det går inte att laborera med färdiga fierårsplaner. Man plockar inte in och ul i de planer som är fastställda. Därmed kommer denna väg icke all få några pengar.

Då tycker jag alt vi har nått precis dit vi borde komma i den här diskussionen i dag, som har varil lång och besväriig, nämligen till slutsatsen att man inte kan sitta på två stolar samtidigt I fru Jonängs fall och mol bakgrund av att hon har fört en debatt i frågan så sent som i december förra året är stolarnas antal oräkneligt

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

Fru JONANG (c) korl genmäle:

Herr talman! Det här kanske blir ett typiskt politiskt gräl.

Jag vill fråga: Vad är del angelägna i del här sammanhanget? Det är inte alls, som kommunikalionsministern tror, frågan om vilka pengar som skall betala elt vägprojekt i min hembygd. Del intressanta - och det som jag arbelar för - är att detta vägprojekt kommer till stånd. Med vilka pengar del genomförs har mindre intresse från min synpunkt, del måsle jag säga.

Jag har - efter de löften som komimunikationsministern gav 1973 -erfarenhet av att systemet med de 200 miljonerna icke fungerar och icke har fungerat för min vägbit Därför måste jag gå andra vägar och söka andra möjligheter för att få detta vägprojekt utfört. Del är helt riktigt atl det inle kommer in under det ordinarie väganslagel på grund av att del inte är upptaget i flerårsplaneringen, men jag har sagt all vi har en beredskapsplan och alt det finns AMS-pengar utanför detta anslag. Del är min uppfattning och övertygelse - som också delas av vägförvaltningen i Gävleborgs län - att vägen kommer att byggas med dessa pengar därför att den behövs ur sysselsättningssynpunkt.

193

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Då har vi hunnit en bit eftersom fru Jonäng fastlagt att den här vägen inte är med i flerårsplanen. Då hjälper det inle att vi beslutar om 100 miljoner mer till det ordinarie vägbyggnadsanslagel i dag. Den här vägen - vi låter den stå som ett exempel för även andra vägar i hela landet - kommer alltså inte all få några vägpengar. Men fru Jonäng ville i en diskussion med mig i december att denna väg skulle byggas om i år.

Fru Jonäng sade i sitt förra inlägg atl del inte finns några pengar än. Nej, ålminslone än på en halvtimme, men det kan finnas pengar för denna väg och andra vägar runt om i landet som inte har fått plats i fierårsplanerna men som av sysselsätlningsskäl bör åtgärdas med hjälp av andra anslag under den nu begynnande femårsperioden. Den nämnda vägen kan få utgöra ett exempel på det.

Vad tror fru Jonäng på egentligen? Hon tror inte på de ordinarie vägpengarna. Hon tror alltså inte på anslaget 200 miljoner - var del nu läggs någonstans. Ingen vet vad hon tror på.

Jag vet emellerlid en sak: Om reservaiionen 1 vinner bifall här i riksdagen i dag kommer denna väg och en lång rad andra att bli föremål för förutsättningslösa fortsatta diskussioner mellan regeringen, arbetsmarknadsverket och vägverket. Då finns del möjligheter, fru Jonäng och andra som deltagit i debatten, atl seriöst pröva vägprojekt som skulle komma att skaffa människor arbete.

Herr Östrand har tidigare i dag sagt att de pengar, som skulle anslås lill den väg som fru Jonäng diskuterar, om man lägger över 100 miljoner kronor till ordinarie anslagen kommer att hamna på E 4 någonstans i Gävletrakten.

Det är klart att de kommer atl göra nytta där också. Men, fru Jonäng, det är större värden som står på spel. I det nämnda området har man inte stora sysselsättningssvårigheter. I Edsbynområdet och Alftaområdel brottas man med besväriiga sysselsättningsproblem på byggnadssidan.

Vad väljer fru Jonäng i den siluationen? Väljer hon att arbeta för fier jobb eller väljer hon att återigen svika de arbetslösa?

194

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Kommunikationsministern har på ell myckel klarläggande sätt talat om för fru Jonäng hur resurserna fördelas.

Men jag skulle vilja citera en insändare som Gunnel Jonäng hade den 13 mars 1976 i Hudiksvalls Tidningen. Jag vill inte beteckna det som någon sorts buskpropaganda, utan jag vill hellre tolka del så all Gunnel Jonäng inte riktigt har fått klariagl av sina partivänner hur det hela fungerar.

Hon skriver så här i insändaren:

"Vid sidan av hela den planeringspolitik som är uppbyggd inom vägverket, länsstyrelserna och länsvägnämnderna ska kommunikationsministern sitta med egna nålpengar och dela ut till dom som niger och

bockar djupast. Del är som gamla liders välgörenhet Så vill kommu
nikationsministern ha del.-

Betr. Alfta-Söräng-vägen: Kommunikalionsministern har nu lagl fram etl alldeles eget förslag - utan alt ha pengar och utan att rådgöra med vägverket."

Det sista är sant så lill vida att om utskotlsmajoritetens förslag vinner gehör här i kammaren då har naturligtvis inte kommunikationsministern de pengar som man måste ha för att kunna färdigställa den här väg-stumpen.

Fru Jonäng har väl missförstått hela den här frågan, efter vad jag förstår, för i detta fall tas pengar ur del ordinarie anslaget.

Nej, fru Jonäng, skall vi från våra hemtrakter arbeta för en regional utveckling och för att skapa fler arbetstillfällen, då måste vi också verka i den riktningen. Det finns flera små och medelstora företag i detta område som får slor nytta av bälire vägförbindelser. Vi har en begränsad summa pengar all använda. Men genom all man behåller det särskilda anslaget får vi möjligheter alt använda pengarna ur regionalpoliliskt riklig synvinkel. Samtidigt får vi möjligheter alt skapa arbete för de människor som i annal fall riskerar alt bli arbetslösa i detta område.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Fru JONÄNG (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag borde kanske vara tacksam, fast jag vet inle om jag är del. De socialdemokratiska representanterna försöker lära mig och förklara för mig hur detta fungerar. Det är möjligen också ett uttryck för den socialdemokratiska jämställdhelspoliliken - alt som kvinna har man kanske inle samma förstånd och fattningsgåvor som andra.

Det är just därför att jag har upplevt de negativa effekterna av det Noriingska systemet med de 200 miljonerna, för all jag har setl på hemmaplan att del icke fungerar, som jag har velat ta upp denna fråga i molion. Del är klart att jag har ett ansvar för min egen väg i min egen hembygd. Men jag har samtidigt ett ansvar för hela vägväsendet i vårt land - jag är angelägen om att det skall fungera. Om det inte fungerar med det syslem vi har, då måste vi skapa etl system som fungerar, hell enkelt. Del är så jag ser del.

Jag är utomordentligt upprörd, måste jag säga, om det verkligen skulle vara så all regeringen icke vill ta ansvar för en sysselsättning, som det synes framgå här av debatten. Om vi i vår region har arbetslöshet och behov av sysselsättning och vi har AMS-pengar, så måste ju dessa AMS-pengar kunna användas till della vägprojekt Vi måste också kunna räkna med att regeringen har ett ansvar för sysselsällningen.

I milt anförande sade jag att det finns ingen fråga som jag personligen upplever så djupt och engagerat som jusl sysselsällningen för människor, eftersom jag tror att sysselsättningen är del grundläggande för oss alla. Del är från den utgångspunkten som jag har motionerat och försökt atl verkligen få till slånd möjligheter lill sysselsättning i regionen - och möjligheter att få den här vägen ombyggd.

195

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

196

Herr PERSSON i Karistad (s):

Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 11 behandlar under punklen 2 bl. a. det s. k. särskilda anslaget till byggnads- och förbättringsåtgärder, avseende vägar, som kan aktualiseras av konjunkturmässiga eller andra skäl.

Vi socialdemokrater i Värmland har nyligen behandlat en motion vid vår distriktskongress den 3 och 4 april 1976, där motionärerna från Torsby kommun krävde bl. a. en höjning av nuvarande anslagsram på 200 milj. kr. Distriktskongressen behandlade molionen och beslöt instämma i dess allmänna formulering och krav. Dessutom antogs etl speciellt uttalande, att vi anser alt nämnda anslag även framdeles bör handhas av departementschefen.

Distriktskongressen gav också oss värmländska s-riksdagsledamöter i uppdrag alt slå vakt om nämnda väganslag, och då frågar man sig: Varför anser våra partivänner i Torsby och Årjäng och partifolket i hela Värmland att detta väganslag är så viktigt? Ja, vi som bor och verkar i Värmland har under årens lopp beviljats betydande medel via nämnda anslag; Vi vet att vi har en möjlighet atl få ytteriigare anslag till länet. Inle minst viktigt anser vi det vara att departementschefen har anslaget lill sitt förfogande och att vi utan alltför mycket byråkrati snabbi kan få anslag när arbetslösheten stiger och vi är i behov av både jobb och vägar.

Vi bygger nu ut vissa delar av E 18 vid Årjäng via detta anslag. Liknande insatser är av största vikt för att vi skall kunna klara sysselsättningen och för att vi skall få elt bättre vägnät; Vi vill därför självfallet ha mera vägpengar. På den punkten finns inga delade meningar.

Under årens lopp har många delegationer åkt till Slockholm. Representanter för de värmländska kommunerna har ihärdigt och oförtröttat uppvaktat kommunikationsministern. Från Grums, Årjäng, Karistad och många andra kommuner har man med landshövding Rolf Edberg i spetsen uppvaktat om fier angelägna projekt; Vi från Värmland har varit medvetna och är medvetna om att detta anslag - inte minst i tider av ökad arbetslöshet - kunnat ge många goda arbetstillfällen till vår lokalt bundna arbetskraft, eftersom länsarbetsnämnden hänvisar arbetskraften till de objekt som varit och är mest angelägna. Personligen har jag den känslan att de delegationer som rest lill Stockholm för uppvaktningar känt med sig att vi, på grund av vår trängda arbetslöshetssituation och på grund av att vi har angelägna vägprojekt, många gånger verkligen lyckats; Väganslagel har uppfattats som positivt såväl av de borgerliga företrädarna ute i kommunerna som av våra egna företrädare. Senast denna vecka har en delegation från Årjäng uppvakial kommunikationsministern i saken.

Både Årjäng och Sunne är borgeriigt styrda kommuner, där centerpartiet är det dominerande partiet Jag vet att de kommunala företrädarna för dessa orter och även företrädarna för Torsby - det gäller samtliga partier - är angelägna om den här ordningen och inte med blida ögon

ser på att anslaget bakas in i det totala väganslagel. Delta skulle äventyra pågående aktuella beredskapsprojekt. Nu har tydligen de borgeriiga i riksdagen ändrat uppfattning och anser att väganslagel bör bakas in i det totala väganslagel för drift- och underhållskostnad.

Bertil Jonasson ställde en del frågor lill mig tidigare från talarstolen. Jag skall i korthet besvara dem.

En av Bertil Jonassons frågor gällde vilka vägar utöver de i vägplanen upptagna som skall byggas om lotten gynnar det s. k. socialistiska blocket. Ja, herr Jonasson, då kan jag väl ställa den motfrågan: Vilka vägprojekt kommer att utföras om de borgerliga vinner? Vi vet alt om vi har det här 200-miljonersanslagel kan det mycket snabbt sättas in och påverka situationen. Blir det ytteriigare arbetslöshet kan vi via detla anslag få pengar myckel snabbt.

Nej, herr Jonasson och fru Jonäng, ni två intar samma ståndpunkt, den här ekvationen går inte ihop. Därför ger jag del rådet till mina värmländska borgerliga kolleger: Stöd vår strävan till ökade anslag till länet, så all vi slipper en lotiningssituation som äventyrar och fördröjer aktuella angelägna vägprojekt när det gäller E 18 vid Årjäng, när det gäller atl få ökad bärighetsupprustning för vägen Stöllet-Långfion m. m.

Herr talman! Jag är själv byggjobbare, och jag vet vad det här anslaget betyder för oss byggnadsarbetare. En tidigare lagd vägomläggning har skapat många välkomna arbetstillfällen. Den äldre arbetskrafien som är lokalt bunden får jobb' tack vare att länsarbetsnämnden handgripligen säger till att den eller den skall ha det här jobbet. Jag vet att den mannen är nöjd. Denna sortens insats, herr talman, har varit, är och kommer att förbli mycket viktig ur social och regionalpolitisk synpunkt.

De borgerliga talar om ministerstyre. Gå och fråga en tidigare arbetslös byggnadsjobbare som lyckats få jobb på ett vägbygge vid Årjäng, vid utbyggnaden av E 18. Svaret torde bli ganska entydigt. Jobbaren som fått jobbet är självfallet nöjd; Vi får flera jobb, vi får bättre vägar och vi har chansen att bygga bort en av landets allra fariigaste trafikfällor vid Årjäng - vägen mellan Stockholm och Oslo, där så många bilister och andra trafikanter har drabbats av olyckor med dödsfall som utgång.

Mycket skulle kunna sägas om vikten av att lotten - om det nu blir lotten som avgör - går reservanterna till mötes. Jag yrkar, herr lalman, bifall lill reservationen av herr Mellqvist m. fi.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Jag förslår inte det resonemang man för här; Visst kan man fiylta pengar från en del av landet lill en annan. Men, herr Persson i Karistad, det gäller dessa 889 milj. kr. som den icke-socialistiska delen här har pekat på. Dessa pengar kan ju användas i det här fallet.

Här pekar Magnus Persson på Sunne och Årjäng. Ja, man kan ju ta av dessa 889 miljoner lill detta ändamål. För egen del finner jag att denna finansfullmakl inte kan användas till någonting bättre än lill vägpengar. Det är det mesl produktiva man kan använda pengar till.

Herr Persson i Karistad säger i en artikel att om de borgerliga partierna vinner en lottning i riksdagen får vi 8 milj. kr. mindre till vägarna i länet. Men, herr Persson, försvinner de andra merpengar som vägför-valtningarna får och har inte herr Persson något förtroende för vägförvaltningen?

Herr PERSSON i Karlstad (s) kort genmäle:

Herr talman! Bertil Jonasson borde bättre sälla sig in i del anställningsavtal som vägverkets personal har. Det är inle så lätt alt säga upp de vägarbetare som är fast anställda inom vägverket.

Jag tror vidare, herr Bertil Jonasson - och den uppfattningen delas av del s. k. socialistiska blocket - alt vi får mera vägpengar till Värmlands län om vi följer reservationen av herr Mellqvist m. fl. Jag vet all den uppfattningen även delas av många kommunala företrädare 1 Värmlands län - de må vara centerpartister, folkpartister, moderater eller socialdemokrater. På den punkten kan vi nog åka hem till Värmland och vara överens. Om lotten här går borgarna lill mötes äventyrar detla, som jag förut sagt, sysselsättningen även i Värmlands län. Om detla kan vi väl också vara överens.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservalionerna.

198

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Magnus Persson säger atl jag inte känner till anställningsavtalet för vägverkets personal. Jag tycker alt han då går litet för långt.

Man kan inte säga upp folk, framhåller herr Persson. Nej, det är klart, men får vägförvallningarna inte de pengar de skall ha då måste de väl ändå på lång sikt säga upp folk, annars kan förvaltningarna inte effektuera det arbete man skall sköta.

Vi måste bekämpa arbetslösheten, säger herr Persson. Jag är den förste att ställa upp när det gäller att se lill alt byggnadsarbetare och andra arbetslösa får ell arbeie. Alla som kan och vill gå ut i vägarbete behöver vi la i anspråk för all åstadkomma etl bättre vägnät; Vi behöver mera pengar lill det området Dessa pengar kan vi få fram av anslagen och del finns också andra möjligheter. Vi skall inte försvåra arbetet för vägförvallningarna. De ansvarar ju för vägväsendei i sin helhet.

När det sedan gäller alla de andra vägarna, herr Persson i Karlstad, så är vi från centerns sida icke negativa i någol avseende; Vi vill på ingen punkt göra mindre än vad ni gör.

Herr MELLQVIST (s):

Herr lalman! Ingen vill väl bestrida atl allt det som sammanhänger med vägar och vägväsende behandlas i riksdagen med ett slort intresse. Det är inte bara del alt ett fyrtiotal moiioner har väckts i anslutning till proposition 100. Riksdagens ledamöier har också varit väldigt aktiva för att från sina olika utgångspunkter tala om hur läget ligger till, vilka önskningar man har och vilka förhoppningar man ställer.

Den som studerat detta trafikutskottets betänkande nr 11 kan inte undgå atl lägga märke till någol rätt sensationellt. Till betänkandet är knutna tre stycken bilagor som bygger på de föredragningar som lämnats inför utskottet Det är mycket sällan sådana föredragningar införs som bilagor till elt utskottsbetänkande, men utskottet har tydligen ansett del vara i högsta grad angeläget vid detta tillfälle. Man ställer sig nästan frågan om utskottets motivering för sitt förslag är så dåligt underbyggt att det behöver följas upp med de här tre olika bilagorna.

Resultatet kanske också är att vi inte i fortsättningen kan få förtroliga redogörelser från verkschefer och verksslyrelser, som vi har fåll under årens lopp, om man vet alt dessa redogörelser kommer alt sammanfattas i en bilaga som skall följa upp den ena eller andra partens motivering för sitt ställningstagande. Enligt min uppfattning är del mot den bakgrunden mycket betänkligt alt utskottsmajoriteien ansett dessa tillägg nödvändiga i anslutning till sitt förslag.

Jag vågar kanske säga att det ligger något av ett löjets skimmer över inläggen från utskottets talesmän när man i en vägbudget som ligger över 3 miljarder kronor icke anser sig kunna ställa 200 miljoner lill departementets förfogande för att sätta in på olika avsnitt av vårt vägväsende. Jag har väldigt svårt all begripa finessen i delta. Del kanske är en politisk taktisk fråga och ingenting annat. Man anser att man här änlligen har en chans att komma till tals med regeringspartiet på ett sätt som kanske kan ge någon form av utdelning under den tid som snart väntar oss.

Jag skall inte säga så mycket mer. Vi har hållit på nu i dryga sex limmar och del återstår säkeriigen en timme lill innan denna debatt här i dag kan avslutas. Men innan jag slutar detta inlägg vill jag säga att det var med en viss förvåning jag hörde fru Jonängs resonemang om sin kära hembygd i södra Hälsingland.

Fru Jonäng talade om alla de vägproblem som där måste finnas -

199

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

vägproblem av den beskaffenheten att hon måste använda sådana ord i silt inlägg som hon gjorde, för att slutligen hamna i att ett bifall till utskottets hemställan var del allena saliggörande för alt klara henns egna små vägstumpar. Men slutligen talade hon om att hon inte var talesman bara för vägarna i Hälsingland ulan hon hade, som hon själv sade, ansvar för hela vägväsendet i vårt land.

Del är klart all fru Jonäng delar detta ansvar med de övriga 349 ledamöterna i denna kammare. Men fru Jonäng uttalade sig på ett sådant sätt all man nästan fick tanken att vid en eventuell borgeriig regering efter valet i år är fru Jonäng den mest framstående kandidaten till att överta kommunikationsdepartementet Bakom ullalandet att hon har ansvaret för hela landet verkade ligga en förhoppning att hon skall få hand om hela departementet - inte bara ordna sina egna vägstumpar uppe i Hälsingland utan också alla övriga vägar som finns i det här långa landel.

Detta ärende har, som sagl, varit föremål för stor debatt inom utskottet. Del som därvid framkommit har jnte stannat inom utskoltels väggar, ulan det har presenterats i bilagor, som var och en kan ta del av. Detta lycker jag är ganska märkligt och lyder också på atl utskottsmajoritetens motivering är så svag, att man måste stödja den med att hänvisa till de olika bilagorna.

Jag är övertygad om, herr lalman, att ett bifall till reservalionerna innebär de bästa förutsättningarna för att snabbt kunna lösa mer eller mindre akuta vägproblem i olika delar av landet. Därför hemställer jag om bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

200

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Utskottets värderade vice ordförande sade atl det var en ovanlig åtgärd att man bifogar promemorior från vägverk, arbetsmarknadsverk osv. till utskollsbetänkanden. Han befarade att det skulle kunna bli en vana i fortsättningen.

Nu är det så att hela detta ärende är mycket ovanligt. Kommunikationsministern gick ut och föregrep riksdagens beslut med en presskommuniké. Vi fann det då motiverat att höra efter hur vägverket skulle planera om deras förslag gick igenom. Vi kallade också in representanter från arbetsmarknadsverket

Redan under utskottsbehandlingen märkte vi alt det fanns olika uppfattningar om vad de olika myndigheterna hade sagt. Då föreslog jag i saklighetens intresse all varje ledamot av denna kammare skulle ha möjlighet att gå lill själva dokumenten för atl kunna göra en bedömning av vad som där sades. Debatten i dag har ju också visat att det var nödvändigt.

När kommunikationsministern säger att Seskaröbron inte kommer till slånd, om utskottsmajoritetens förslag går igenom, så beror det på en missuppfattning från hans sida. Här kunde nu alla ledamöter i kammaren själva konstatera att den ingår i de ålgärder som vägverket kommer alt

vidta. I detla fall tycker jag därför att det var fullt motiverat att få samtliga papper på bordet, så att ledamöterna kunde ta ställning.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till herr Mellqvist atl jag inte alls är så anspråksfull som jag tydligen lär har framstått att vara. Jag menar bara alt del naturiigtvis är en strävan hos oss alla att tillvarata våra regionala och lokala intressen. Del gör vi ju alltid. Men vi får inle nöja oss med det, utan vi måsle också försöka ha en helhetsbild; Vi har ju ändå ett gemensamt ansvar för att våra resurser fördelas på bästa sätt Jag upplever det inte alls så atl jag därvidlag har ett större ansvar än någon annan i kammaren. Men, som herr Mellqvist så riktigt sade, tillsammans har vi ju ett ansvar för hur våra gemensamma resurser skall fördelas på bästa sätt.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! In i det sista försöker man här från utskottsmajoritetens sida att uttala sig på ett sätt som gör att förvirringen i sak hos kammarens ärade ledamöier - om jag så får uttrycka mig - ökar. Herr Sven Gustafson i Göteborg var nu uppe i elt kort inlägg och sade all jag med mina lidigare anföranden om Seskaröbron hade givit det intrycket att den inte skulle komma till stånd om inte reservanternas förslag vinner bifall. Och del var därför bra, sade herr Gustafson, alt man tog in hela detta material i betänkandet, för nu hade man lyckats skingra oron för Seskaröbron. Nej, det är just vad man inte h.ar. Ty om Seskaröbron skall komma till utförande sedan utskotlsmajoritetens förslag vunnit riksdagens bifall, så måste planen för vägbyggandet i Norrbottens län för de närmaste fem åren ändras. Flerårsplanen skall ändras för åren 1976-1980, om Seskaröbron skall komma till utförande.

Här står alltså herr Sven Gustafson i Göleborg och gör veteriigt att Seskaröbron skulle komma till utförande, om utskotlsmajoritetens förslag vinner bifall, när rätta förhållandet är det rakt motsalta. Förulsältningen för att Seskaröbron skall komma till utförande är att den finns med i flerårsplanen. Där är den inte nu, och där kommer den inte in, om vi inte skall följa länsstyrelsen i Norrbottens län och där ta in vägar av typen Kallaxvägen, Arvidsjaurvägen, Svängleden i Boden osv., som man har begärt skulle komma in i planen; Varför skall Seskaröbron i så fall in i fierårsplanen, herr Gustafson?

Det får väl ändå vara någon måtta på försöken att i diskussionens sista minuter göra gällande, att med ett bifall lill ulskottsmajoritelens förslag skulle man i della specifika exempel kunna gå de människor till mötes som väntar på ett besked där uppe. Vi kan ju inle på detta sätt handla mol våra äriiga avsikter att informera människor på ett riktigt och sanl säll! Gå inte ul och tala om, herr Gustafson, att bron skall komma till utförande ulan atl samtidigt förklara hur den skall lyckas komma in i flerårsplanen. Där är den icke, och dit kommer den icke.

201

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker del är betänkligt med en kommunikationsminister som argumenterar så lättsinnigt som herr Noriing nu gör. Frågan om flerårsplanerna blir aktuell under alla förhållanden. Och det sista som kommunikalionsminislern sade bekräftar ju ytterligare angelägenheten av alt vi har dokumenten på bordet.

Jag får be kammarens ledamöter att ta fram belänkandet, slå upp det på s. 60 och läsa vägverkets redogörelse för vad som kommer att ske om det ordinarie anslaget för byggande av statsvägar höjs med 100 milj. kr. från 760 milj. kr. till 865 milj. kr. Där står det efter angivandel om anslag med 8 milj. kr. för Norrbottens del: "Bro till Seskarö. Objektet ingår inte i fierårsplanen nien har påbörjats enligt direktiv med medel från särskilda anslaget Arbelel bör därför fortsätta."

Arbetel kommer således att forlsalta med de medel som slälls till förfogande om vi höjer byggnadsanslaget enligt vägverkets egen redovisning.

202

Herr kommunikalionsministern NORLING:

Herr talman! Delta blir mitl sista inlägg i denna diskussion.

Jag vill på nytt konstalera att när det gäller de vägprojekt i Norrbottens fierårsplan vi jusl nu diskuterar fanns det tre sådana som låg före den nämnda bron lill Seskarö. Det var en väg som går ul från flygfältet Kallax, etl slort projekt uppe i Arvidsjaur och etl projekt kring Boden, där man skall bygga en förbifart. Dessa tre vägprojekt ligger alliså utanför flerårsplanen, och de kommer icke in i denna. Herr Sven Guslafson i Göleborg har trols detla inga svårigheter att nu strax före voteringen få in i planen också en bro lill Seskarö. Med vilka trollkonster skall herr Gustafson klara det?

När man i länsvägnämnden och i andra instanser i Norrbotten har diskuieral de projekt som skulle kunna komma in under anslaget på 200 milj. kr. har det bedömts vara viktigast att människorna på Seskarö får en bro. Projekten i Boden, Arvidsjaur och Kallax kan - även om de är angelägna - skjutas framåt i tiden ytteriigare ett tag, men de människor som bor på en ö bör rimligtvis snarast få en bro.

Här är alliså det faktiska läget della, all herr Guslafson i Göleborg anser all man skulle .kunna göra en irollkonsl - jag vill kalla det för det - när del gäller Seskaröbron och gå förbi den anlagna flerårsplanen. Då bör del vara min plikt och skyldighet - om jag nu får vara riktigt högtidlig i debattens slutminuter - att klargöra för kammarens ledamöter att det inle är på det sätt som herr Gustafson säger, utan att sanningen

om flerårsplanen är den som jag nu redogjort för. Man skall inte försöka Nr 104

komma förbi denna sanning. Debaiien i dag har visserligen varit livlig Fredaeen den

och innehållit många hätska inlägg, men man bör vara mån om att så g g»,:] 197/;

långt möjligt hålla sig lill fakta.

Vägväsendet Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr talman! De fakta jag håller mig till innebär inte några trollkonster från min sida, utan de är hämtade från det ansvariga ämbetsverkets redogörelse som återfinns på s. 60 i ulskoitsbelänkandet

Herr HÄLL (s):

Herr lalman! Det av regeringen föreslagna särskilda anslaget om 200 milj. kr. till särskilda byggnads- och förbällringsåtgärder var även i år en glädjande företeelse, bl. a. för Norrbotten. Inom de 25 milj. kr. som beräknats falla på Norrbottens län ryms en rad angelägna projekt. Bron till Seskarö är elt sådant projekt, och mellanriksvägen Kiruna-Narvik är ett annat. Båda är ytterst angelägna och efterfrågade sedan många år, och båda är av stor betydelse för hela regionen.

Kirunavägen har, som sagts tidigare, varit på tapeten i tiotals år och jag vet atl man både på svensk och norsk sida är angelägen om att den kommer till stånd så fort som möjligt Del blev oro i regionen när diverse utredningar - exempelvis den om tunnel eller inte tunnel i Abisko -såg ul att försena igångsättningen. Dessa utredningar är nu, såvitt jag vet, klara - detta framgår väl också av utskollets betänkande. De medel som nu föreslås i särskild ordning är därför en ljuspunkt i ärendet.

Vägplanen är i dag utställd och allt tyder på atl en igångsättning är nära. Förväntningarna stiger såväl i Kiruna som i hela Norrbotten. När nu den borgeriiga majoriteten i trafikutskottet vill sätta käppar i hjulet - som jag upplever det - stegras oron och skilda grupper hör av sig, bl. a. genom telegram som kommit ulskollet till del.

Att Kiruna kommun har hört av sig är kanske rätt naturligt, och måhända tar utskottsmajoriteten det som en partsinlaga från den direkt berörda kommunen. Men det finns flera telegram. Telegrammet från Gällivare kommun ger uttryck föratt denna vägfråga inle aren kommunal angelägenhet utan en vital fråga för hela regionen.

Turistlrafikförbundet i Norrbotten hör till dem som har sänt telegram, och jag vill gärna läsa in det till kammarens protokoll:

"Norrbottens turisttrafikförbund hälsar med synnerligen slor tillfredsställelse alt proposition lagts om medel för vissa vägförelag i Norrboltens län.,Bland annal skall enligt propositionen medel utgå för igångsättning av mellanriksvägen Kiruna-Narvik samt en broförbindelse till Seskarö.

Mellanriksvägen Kiruna-Narvik kommer alt få en stor turistisk be
lydelse för turisltrafiken inom Norrbollen och övriga Nordkalolten. Ses
karöbron kommer att möjliggöra uppförandel av planerade turistanlägg
ningar inom ell primärt rekreationsområde. Turisttrafikförbundets sty
relse har i dag under pågående sammanträde med stor oro erfarit att 203

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

risk föreligger för en silualion där särskilda medel icke kan stå till förfogande för vägföretagens igångsättning under hösten 1976.

Styrelsen för Norrbottens turisttrafikförbund har av den orsaken enhälligt beslutat att hemställa att riksdagen måtte fatta elt sådant beslut att särskilda medel nu må utgå för bl. a. mellanriksvägen Kiruna-Narvik och broförbindelsen till Seskarö för igångsättning under hösten 1976."

Som synes är dagens riksdagsbeslut i della ärende en fråga som stora grupper i Norrbotten betraktar som mycket väsentlig. Det är anmärkningsvärt att ingen av de borgeriiga representanterna på Norrbottens-bänken visat intresse för ärendet i dagens debatt. Jag vet nu att en av de borgerliga företrädarna har begärt ordet, men intresset är ändå ganska lågt Detta är så mycket mer anmärkningsvärt som telegrammen är produkter av enhälliga beslut med företrädare även från de borgerliga partierna. Man kan då fråga sig hur det är ställt med kontakterna mellan dem som företräder partiet i riksdagen och dem som sköter jobbet så att säga på hemmaplan.

Uiskottsmajoritelen anför alt de projekt som berörs inom det särskilda anslaget mycket väl kan utföras även om pengarna, som majoriteten föreslår, ingår i vägverkets ordinarie stat. Detla kan såvitt jag förstår inte gälla vägen Kiruna-Narvik, då vägverket i sin promemoria klart har påtalat att det ännu inle finns några färdiga vägplaner och att man dessutom vill invänta en principöverenskommelse med Norge.

Jag har lidigare nämnt att vägplanen nu är utställd och jag vill även nämna att vägdirektör Åström i Luleå säger att en igångsättning är fullt möjlig vid årsskiftet och även angelägen med hänsyn till sysselsättningsläget. Jag sätter slor tilltro lill vägdirektörens utlalande.

När det gäller överenskommelsen med Norge vill jag fråga vad det egentligen är man begär. Räcker det inte med det besked som stortinget redan har lämnat, att vägen på norsk sida skall vara färdig då den svenska delen är klar? Det är ju en förhållandevis liten del som finns på den norska sidan - jag tror att del rör sig om två ä tre mil i förhållande till omkring 16 mil på den svenska sidan. Jag har fullt förtroende för alt norrmännen både vill och kan utföra sin del av projektet på det sätt som det har sagts i stortingets melling.

Herr talman! Utskotlsmajoritetens förslag oroar oss. Det hotar att fälla regeringens förslag som skulle göra det möjligt för oss i Norrbotten att få se byggstart av bl. a. Norgevägen vid årsskiftet 1976-1977. Även om det är en överioppsgärning och kanske meningslöst vill jag ändå försöka vädja till de borgeriiga ledamöterna på Norrbottensbänken - trots att de i dag av någon anledning är fåtaligt företrädda - att stödja reservationen och därmed medverka till atl vi äntligen kan få i gång det för vår region och för hela Nordnorge så angelägna vägprojektet

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen 1.

saltning av vägarna vid ishalka. Jag har i dessa motioner motiverat mitt ställningstagande. Jag skall därför inte la kammarens dyrbara tid i anspråk för någon längre utläggning av mina synpunkter. Men, herr talman, jag har från Västernorrlands Taxiförbund fått en skrivelse som till alla delar styrker min uppfattning, och jag vill därför lill protokollet läsa in dessa sakkunnigas yttrande över mina motioner. Det lyder:

"Vid länsförbundets arbetsutskotissammanträde togs frågan upp om vägsalternas skadeverkningar för bilismen och vägfarande. Erfarenheterna vi har inom taxi är att vägsaltet ger en betydligt slörre olycksfallsrisk än om man använder sand vid de tillfällen halkan blir för svår. Saltet har en lösande verkan på isen och även på asfalten. Detla gör atl saltet, asfalten och smutsen täpper igen strålkastare, vindrutor samt fastnar på lackering och underreden som innebär avsevärda skador på malerielen.

Sikten försämras katastrofalt vid mörkerkörning och olycksfrekvensen var - innan saltets användning tillkom - mycket hög och har därefter icke minskat utan tvärtom. Taxiorganisationen reagerar kraftigt mot vägsaltets användning och hemställer alt ansvarig vägmyndighet tänker om när det gäller saltning på våra vägar.

De synpunkler vi härovan framförl är inte något som framkommit de senaste åren. Om man talar med de som beröras av saltningen av vägarna - vid inträdande av halka - delas det av såväl taxi- som privala bilförare. Nu har dock reaktionen mot saltningen ökat mer och mer. Vi tycker därför atl det är på tiden att en ändring sker till sändning i stället för saltning och vi är förvissade om att detta skulle mottagas med stor tillfredsställelse av samtliga som vistas på vägen."

Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion nr 615.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr JOHANSSON i Holmgårdsn (c):

Herr talman! Det är kanske inte så underligt att debatten blir lång. Det har tidigare från högsta håll sagts alt det är bypolitik som här förs, och det är det verkligen i allra högsta grad. Sällan har i någon fråga ett statsråd så många gånger utlovat alt den och den orten skall få det och det, om man röstar på det och del sättet. Man har t o. m. på ett jultomteliknande sätt till enskilda ledamöter sagt: Nu har du en möjlighet atl verkligen göra en insats för din bygd. Vi är naturligtvis alla angelägna om alt göra insatser för våra områden, men metoderna kan ju vara litet olika.

Herr Häll gör gällande att även de icke-socialistiska ledamöterna från Norrbotten i olika sammanhang varit med om alt göra enhälliga uttalanden som sedan skickals i telegram hit till riksdagen. Kanske det beror på att de enhälliga besluten grundats på ensidig information. Jag är vid det här laget väl underrättad om att det förhåller sig på del sället och då blir besluten sådana som de förevarit.

I anslutning lill vad jag förut sagt om löftena till olika bygder vill

205

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

206

jag redovisa en sådan händelse eftersom jag tillhör en sådan bygd där vi haft en mycket kort vägstump. Den har i varje valrörelse, sedan jag började vara med, varit aktuell och man har lovat alt nu skall den byggas ut. Det har varit litet besvärligt varje gång atl redovisa varför det inte tidigare gjorts någonling. Men det har man kommit över. Och enligt vad jag fått reda på i dag skall den bli ett vallöfte även i år. Den är under byggnad och skall slutföras detta år, men om nu inte kommunikationsministerns förslag går igenom då kan den inte slutföras. Följden blir all den kommer att fylla sin plats även i årets valrörelse. Jag konstaterar bara att kommunikationsministern väl anser att del är angeläget att ha sådana här löften till hands att sedan strö omkring sig.

Men vad som gör mig mest betänksam och det som gett mig anledning alt gå upp i denna debatt är att jag av allt att döma ännu inte kan läsa utskottets betänkande. Därför ber jag att få ställa frågan om inte utskottets utlalande på s. 11 innebär någonting, om detla till sist skulle bli riksdagens beslut. Längst ner på s. 11 står:

"Så snart de praktiska möjligheterna härför föreligger är del emellertid även enligl utskottets uppfaltning angeläget att arbetena med de båda nu nämnda företagen igångsätts samt att erforderliga medel slälls till förfogande." Det är bl. a. Kirunavägen som där åsyftas. Jag vill ställa frågan - någon representant för utskottsmajoriteien eller slalsrådet får svara på den: Är detta något som vid ett riksdagsbeslut ingenting förpliktar till? Jag utgår från att della är ett ställningstagande som - om riksdagen fattar detta beslut - också är förpliktande.

Det finns en annan sak som jag också är utomordentligt angelägen atl få besked om av herr statsrådet. Han har under förevarande debatt på elt lättvindigt sätt lalal om att man hakar upp sig på planläggningar. Det måste fattas beslut i olika frågor så atl man får i gång verksamhei för de arbetslösa. Jag delar helt hans uppfattning. Jag har vid många tillfällen tyckt att del varil krångligt att få i gång någon verksamhet. Nu vill jag bara ha ett besked: Om pengarna tas från kommunikationsministerns medel, är del då mindre angeläget med planeringen t. ex. för Kirunavägen, behöver man inle då göra någon prövning för undanlag från gällande förbud enligt 8 !; i miljöskyddslagen, behöver man inte fastställa det problem som vi arbetat med i länsstyrelsen om möjligheten att ta upp takter osv.? Är del ändå inte så all på vilket håll man än tar pengarna så är det en angelägen uppgift att ha hela planeringen klar innan verksamheten kommer i gång? Om det är så då menar jag att Kirunavägen, som jag är minst lika angelägen om som herr Häll, skall kunna komma i gång vid precis samma tidpunkt oavsett vilket beslut riksdagen i dag fattar.

Sedan skulle jag också vilja - även om herr statsrådet sagt atl han inte tänker gå upp i debatten mer - få reda på om vi skall uppfatta hans utlalande här i dag som att man inte tänker utnyttja regeringens möjlighet att i kraft av sin finansfullmakt begära beredskapsmedel för de objekt som ligger i områden där man har arbetslöshet. I så fall vore

det enligt vad jag kan förstå första gången som regeringen inle kommer att använda sig av den möjligheten. Jag lycker det skulle vara rätt angeläget att få reda på de sakerna. Här är det frågeställningar som rätt väsenlligl avviker från det vi är vana vid från tidigare handlägganden av liknande ärenden.

Jag skulle sedan när det gäller det här utskottsbetänkandet också gärna vilja fråga om statsrådets uttalande nyss beträffande Seskaröbron innebär, att om inle hans förslag går igenom, kommer han att ge vägverket direktiv om att byggandet av Seskaröbron inte får starta. Är det innehållet i det ullalande som statsrådet har gjort? Vägverket har nämligen givit ett annat besked, och det kan varje läskunnig människa få information om här. Men jag kan förstå att herr statsrådet har möjlighet att säga ifrån att detta ärende skall bordläggas. Del är väldigt angeläget all få ett besked på den punkten.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag ber om ursäkt, om jag nu svarar på herr Johanssons i Holmgården frågor, men jag visste inte att han skulle komma upp i debatten.

Herr Johansson i Holmgården citerar sista slycket på s. 11 i utskottsbetänkandet där del står: "Så snart de praktiska möjligheterna härför föreligger är det emellertid även enligl utskottets uppfattning angeläget att arbetena med de bada nu nämnda företagen", det var alltså Seskaröbron och Kirunavägen, "igångsätts samt att erforderiiga medel slälls till förfogande." Det där finns inte med i hemställan i slutet på utskottsbetänkandet, så del är till intet förpliktande. Det är bara skrivet mitt inne i betänkandet. Jag menar alltså med fullt fog att det inte har någon som helst betydelse. Det står där bara som vilken annan synpunkt som helst. Hade man menat något med detta, hade man tagit med det i hemställan, som man framlägger för riksdagen att besluta om. Det var svaret på den frågan.

Det andra, rörande Seskaröbron, har vi talat om så länge att jag bara vill upprepa att det finns 1 milj. kr. anslagna av föregående eller innevarande års 200-miljonersanslag härför. Del måste vara en fortsall finansiering i någon form. För mig finns det ingen anledning att ge vägverket min uppfattning om hur vägverket skall göra, för det har inga pengar i fierårsplanen fördetta projekt. Jag kan inte säga nej till vägverket om någonting, eftersom den här bron skulle byggas med särskilt anslagna medel ifrån 200-miljonersanslaget. Det finns alltså, herr Johansson i Holmgården, ingen anledning att mästra vägverkel i denna fråga, för vägverket kommer inle att få några pengar till fierårsplanen hur myckel herr Johansson i Holmgärden och andra än tänker rösta för att placera in ,100 miljoner där; Vi får hålla isär del ena och det andra.

Jag tycker atl herr Johanssons i Holmgården inlägg på något sätt visar taktiken i hela den borgeriiga argumenteringen när det gäller glesbygderna. Sammanfattar jag vad han säger och all den kritik han öser över

207

208

Herr HÄLL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var inte myckel i herr Johanssons i Holmgården inlägg som skulle ha föranlett replik, men det var en sak som jag verkligen har anledning alt reagera mot och del väldigt starkt.

Herr Johansson i Holmgården sade nämligen att de enhälliga telegram som har kommit utskottet lill hända har kommil lill på grundval av ensidig information. Jag vet inle hur de har låtit sig informeras, men herr Johansson sade vidare att han numera är överiygad om alt det har varil fråga om ensidig information. Jag vill för min del säga atl jag har allmänt förtroende för dem som på förtroendeposter lar på sig ansvaret alt sätta sill namn under etl papper, det må vara av del ena eller andra slaget, t ex. ett telegram till Sveriges riksdag, för att ge en enhällig mening lill känna. Herr Johanssons uttalande innebär en verkligt allvarlig anmärkning mot dem, inklusive herr Johanssons egna partivänner i såväl Kiruna som Gällivare, som har skickat della telegram, och jag vill fråga herr Johansson i Holmgården om det ändå inte är för magslarkt

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Kommunikationsministern har gett ut en lista över vägprojekt. Ena stunden säger han all dessa projekt lovar han definitivt skall bli av. I nästa ögonblick säger kommunikationsministern att listan är ett underlag för seriösa och förutsättningslösa diskussioner; Vidare säger kommunikationsministern att utskottsmajoritetens uttalande inte har någol intresse.

Vi har när det gäller Kirunavägen och E 6 i Stenungsund direkt sagt ifrån alt så snart de praktiska förutsättningarna föreligger bör arbetena komma i gång och erforderliga medel anvisas. Då säger kommunikalionsminislern att det har inget värde, för det finns inte med i hemställan. Jo, herr kommunikationsminister, det finns med i hemställan. Jag måste på nytt hänvisa till utskottsbetänkandet s. 23, där vi i hemställan om anslag säger: "samt med tillkännagivande av vad utskottet anfört." Det är jusl den metodiken som i riksdagen användes för att rikta hemställan till regeringen.

Nu har vi alltså sagt det muntligt: Så snart förutsättningarna föreligger, skall arbetena sättas i gång och kommunikationsministern bör anvisa anslag. Det föreligger också skriftligt, herr kommunikationsminister.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle:

Herr talman! Del har varit mycken tragik från kommunikationsministerns sida i denna debatt Jag tycker också atl det är tragiskt när kommunikationsministern med sin argumentation kommer fram lill alt de 200 miljoner, som fördelas på det sätt som enligt majoritetsbeslutet är angivet i della utskottsbetänkande, inte har någon uppgift alt fylla i sysselsättningshänseende. Man får faktiskt den känslan av kommunikationsministerns upplrädande.

Jag måste också säga atl det är tragiskt att konstalera atl regeringen inte verkar att ha någon känsla för att del över beredskapsslalen behöver sällas in medel på så angelägna allmänna objekt som vägbyggandel ändå är. På den punkten fick jag inget besked om huruvida man kunde räkna med alt statsrådet avsåg all helt och hållet "spola" den fullmakt som regeringen i vanliga fall har.

Herr Häll vill göra gällande att jag har gått för långl i min beskyllning mol vissa människor för all de har lämnal ensidig information. Jag står hell fast vid vad jag har sagl. Och jag skulle tro atl ifrågavarande personer - hedervärda som de är - skulle ha lämnal en hell annan information om de hade haft vetskap om innebörden i utskotlsmajoritetens uttalande.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr DAHLGREN (c):

Herr lalman! Vi har haft en lång debatt här i dag och vi borde ha avslutat den för länge sedan. Efter departementschefens senaste utlalande finner jag det nödvändigt all la upp elt par saker lill.

Vad är sanning? Det är en fråga som man har ställt i många allvariiga sammanhang, och jag lycker alt det finns anledning alt försöka komma sanningen närmare än vi har gjort här i dag. När det gäller Seskaröbron vidhåller kommunikalionsministern alt den inte kommer all byggas om 200-miljonerkronorsanslaget skulle överföras till vägverkels ordinarie medel. Det är då detsamma som att departementschefen, reservanterna och alla som har den uppfattningen säger att del slalliga ämbetsverket vägverket med dess generaldirektör lämnar oriktiga uppgifter, I den föredragning generaldirektören har gjort för trafikutskottet har han nämligen muntligen och skriftligen - den skriftliga dokumentationen finns som bilaga till trafikutskottets belänkande - dokumenterat atl Seskaröbron är på gång. Startskottet har gått, herr kommunikationsminister, för Seskaröbron, Det gick i samma ögonblick som vägverkel startade projekteringen. Den projekteringen är i gång. Alla upphandlingsförberedelser är gjorda och det hela befinner sig i ett sådant skede att själva upphandlingen nu kan påbörjas. V.agverket har vidare i sin plan tagit upp 8 milj. kr. för en första insats i Seskaröbrons byggnad. Resterande medel, 7 milj. kr., kommer att anslås året därefter.

Jag vill dokumentera det yiteriigare med att läsa upp § 8 i statens vägverks styrelseprotokoll nr 2 den 17 mars 1976:

"Generaldirektören informerade om sin föredragning i trafikutskottet (redovisad i tidigare översänd PM) varvid personal företrädaren Nils Lind-

209

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendei

210

ström underströk personalorganisationernas starka stöd för vad generaldirektören framförl."

Man får fatta detta så alt även styrelsen i statens vägverk står bakom och garanterar Seskaröbrons tillkomst

Jag var tvungen att säga delta med tanke på vad herr Wictorsson i debatten sade om generaldirektörsstyre. Jag vill gärna, innan den här debatten avslutas, att herr Wictorsson preciserar sig. Detta är nämligen en allvariig anklagelse. Vi skall inte ha del på del sättet. Är det så att herr Wictorsson kan dokumentera att del föreligger ett generaldirektörsstyre måste jag be alt bli befriad från mitt uppdrag som slyrelseledamol i statens vägverk - därför att då har jag inle kunnal skola del på det sätt som del skall skötas föratt förhindra ett sådant generaldirektörsstyre,

I anslutning lill vad som här har sagts om sysselsättningsproblem, risk för att byggnadsarbetare inte skulle få arbeie om della anslag överförs till ordinarie medel, vill jag hänvisa till vad Statsanställdas förbund, Sveriges arbetsledareförbund och Statstjänstemannaförbundel har sagl i sin skrivelse lill trafikutskottet. Jag skall be all få läsa upp en del därav: "Statsanställdas förbund, Statstjänstemannaförbundel och Svenska ar-belsledareförbundel har med oro tagit del av budgetpropositionen för år 1976/77, Från vår synpunkt sett är det mest oroande

atl det föreslagna anslaget till drift av slalsvägar är otillräckligt för atl vidmakthålla underhållet på slatsvägnätet,

att det föreslagna anslaget för byggande av statsvägar inte läcker redovisat behov och därtill leder lill en efter hand stark minskning av antalet anställda inom vägverkets byggnadsorganisation,

att investeringarna för fordon och maskiner är så låga, att det på sikt leder till att driftpersonalen måste minskas med ca 1 000 personer,"

När Statsanställdas förbunds avdelning 5111, regionen Värmland-Örebro, var samlad till konferens den 16 mars avsändes brev lill, som det där står, kungliga finansdepartementet, vari man uttalar sin oro för den situation som nu är rådande.

Låt mig avsluta detta inlägg med en synpunkt på den omdiskuterade mellanriksvägen mellan Kiruna och Narvik, Vi är alla mycket positiva till att den vägen kommer till stånd. Den behövs. Den skall byggas. Låt mig bara erinra om att det inte finns några fastställda arbetsplaner för den vägen. Jag vill också peka på att det vägbygge som nu skall starta är det- slörsta projektet i modern tid. Del omfattar inte mindre än en sträcka på 13,5 mil ny väg, och i dagens penningvärde koslar projekiet 200 milj. kr. Jag lycker att vi alla skall vara glada att vi har råd att göra en sådan satsning i den norra regionen och därmed öppna en led till Norge. Men del är självklart att del i ett så stort projekt är angeläget att varenda krona används på rätt sätt. Det måste finnas en projektering och en arbetsplanering. Man måste bestämma sig för om vägen skall byggas på två år, på fem år eller på tio år. Vi måste också vela vilka medel vi har all röra oss med och hur de 200 miljonerna skall delas upp i tiden. Graddisvägen tog exempelvis tolv år att bygga. Jag menar

atl vi bör kunna genomföra detta projekt snabbare. När de praktiska förutsättningarna föreligger skall man sälta i gång med det.

Det råder ingen oenighet mellan vägdirektör Åström i Norrbotten och vägverkets centralförvaltning om denna väg. Bägge parter har sagt atl den insats som kan göras 1977 om allting går som planerat, dvs. om inga överklaganden görs och man hinner träffa principöverenskommelse med Norge, slutar på 2-3 milj. kr. Vi har i utskotlsmajoriteten sagt att man skall anslå dessa medel och alt projekiet bör startas.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr WICTORSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först en kort kommentar till ett tidigare inlägg av herr Dahlgren. Herr Dahlgren beskrev fördelningen av medel i fierårsplanen och menade alt denna fördelning, där Stockholmsregionen får 23 96, är rättvis. Det är fel om man sätter vägmedlen i relation lill de behov som finns inom regionen vad gäller trafiksäkerheten och från trafikekonomiska synpunkter. Skulle man som grui-id för fördelningen enbart lägga tra-fiksäkerhetssynpunklerna, skulle Stockholmsregionen få 30 96 av vägmedlen. Tar man dessutom hänsyn till de irafikekonomiska synpunkterna, skulle regionen vara berättigad lill yiteriigare ett belopp på delta område.

Vad beträffar diskussionen om ministerstyre resp. generaldirektörsstyre vill jag säga, all den för mig var en principiell diskussion med utgångspunkt i anslagskonstruklionen. Riksdagen ställer 200 milj. kr. till förfogande för regeringen med delegation till denna inom den ram som riksdagen har dragit upp. Det kallar man på borgeriigt håll för ministerstyre, men jag acceplerar inte den beteckningen. Mot del skulle man ställa ett system som innebär att man skulle lägga fördelningen av dessa extra medel i realiteten inom den ordinarie vägplaneringen. Jag karakteriserade det som ett generaldirektörsslyre med utgångspunkt i att det skulle ligga på vägverkets ansvar ai.t hantera medlen. Något annat låg inle i mitl uttryck.

Låt mig dock än en gång slå fast att jag upplever vägplaneringen så relativt låst och stelbent att man bör komplettera den ordinarie vägplaneringen med ett extra anslag av den typ som de 200 miljonerna representerar. Del anslaget måste hanteras med utgång från värderingar av regional-, arbetsmarknads- och kcmjunkturpolitisk natur. Det är alltså fråga om ställningstaganden som bör ligga på regeringsnivå. Jag vill därför säga att jag på det viset föredrar ministerstyre, även med risk för att jag långt fram i liden kommer att möta en centerpartistisk kommunikationsminister.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Jag ber om överseende för all jag förlänger debatten med en minut, men eftersom ingen ledamot från Västerbotten har deltagit i den här hembygdsbetonade debatten kan del väl vara motiverat atl jag gör en korl kommentar.

Ålgärder inom Vindelälvsområdet har ofta diskuterats och efterfrågats, inte minsl här i riksdagen. Ett bifall till socialdemokraternas förslag i dag kan ge åtskilliga miljoner till den viktiga Ammarnäsvägen. Trols att de borgerliga kollegerna på Västerbotlensbänken inte ägnat något intresse åt debatten i dag uttrycker jag vid debattens slutminut en förhoppning om att de stöder de socialdemokratiska förslagen, som nu kan ge pengar till Ammarnäsvägen och därmed elt tillskott till åtgärder inom Vindelälvsområdet.

I detta anförande inslämde herr Nygren, fru Normark och fru Hansson (samtliga s).

Fru MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Även jag ber om ursäkt för att jag lar kammarens tid i anspråk, men när del talas om hembygdsbetonad debatt måsle ju jag som den enda företrädaren för Kiruna få yttra mig i anledning av debatten om vägen mellan Kiruna och Narvik.

Mitt partis representant i trafikutskottet - herr Magnusson i Krislinehamn - har undertecknat reservalionerna 1 och 2. Han har också föredragit vår grupps uppfattning i de frågor som del här betänkandet upptar. Därför hade det varit min ambition att inle ta upp tid i kammaren med något inlägg. Men när herr Johansson i Holmgården också sade alt de hänvändelser som har gjorts till riksdagen - till trafikuiskottet och till partiledarna - skulle baseras på en ensidig information, tyckte jag alt jag måste la till orda.

Det finns väl knappast någon kommunal fråga som har diskuterats i Kiruna så brett, över alla partigränser, som denna. Vi har tagit del av information från alla håll, och vi har slött och blött argument för och emot vägen. Vi har alltså verkligen tagit emot information, och jag är alldeles övertygad om atl mot den bakgrunden har de kommunal-politiskt ansvariga i alla partier också funderat över vilka effekterna blir, om riksdagens beslut i dag blir det ena eller det andra.

Jag är därför helt övertygad om alt herr Häll har räll när han säger att de kommunalpolitiker som har tagit del av dessa hänvändelser vet vad de gör. I varje fall är jag övertygad om att detta gäller mitl partis representanter i de kommunala församlingarna i Kiruna.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Mellqvist m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hugosson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 11 punkten 2 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Mellqvist m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 138

Nej - 138

Avslår - 1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Olsson i Helsingborg (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet rned ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

M o m , 2

Utskottets hemställan bifölls,'

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra pro-

213

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 138

Nej - 138

Avstår - 1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Sundberg (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alliså i enlighel med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hugosson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 11 punkten 2 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Mellqvist m. fl.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Andersson i Knäred (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallil reservationen nr 3 av herr Mellqvist m. fl.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Vägväsendet

Mom. 6 och 7 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Mom. 7 b och c

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sven Guslafson i Göteborg begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr II punkten 2 mom. 7 b och c röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 177 Nej - 98

Mom. 8, 9 och 1 O a-d

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt

Mom, 1 O e

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1624 av herr Wictorsson m, fi,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 10 f och 11

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemställt.

215

216

Den som vill att kammaren bifaller trafikulskottets hemställan i betänkandet

nr 11 punkten 2 mom. 12 a rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Lolhigius

och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lolhigius begärde rösträkning verksiälles votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 234 Nej - 41

Mom. 12 b-e

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12 f

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionerna nr 615 av herr Stadling m. fl. och nr 1626 av herr Åkeriind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stadling begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 11 punkten 2 mom. 12 f röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionerna nr 615 av herr Stadling m. fl.

och nr 1626 av herr Åkeriind.

Vid omröstning genom uppresning föklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Stadling begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej - 22

Avstår - 22

Mom. 13 och 14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:1547 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandel 1) föreslagits att riksdagen beslutade att lill Sialens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader, för informationsverksamhet, anvisa ytterligare 2 000 000 kr. eller ett förslagsanslag av sammanlagt 20 525 000 kr. (skulle rätleligen vara 24 336 000 kr.), att avräknas mot aulomobilskatlemedlen, och

1975/76:2099 av fru Swartz m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet B) hemställts att riksdagen till Statens irafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 22 836 000 kr., innebärandeen höjning i förhållande till regeringens förslag med 500 000 kr., att användas för en kampanj för ökad användning av reflexbrickor, att avräknas mot auiomobilskattemedlen.

Utskoilel hemställde

atl riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975/76:1547, yrkandet l,och 1975/76:2099, yrkandet B, till Statens Irafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 22 336 000 kr., alt avräknas mot automobilskallemedlen.

Reservalioner hade avgivits

beträffande anslagsfrågan

6. av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga (c), Sellgren (fp) och Torwald (c) som ansett att utskottet borl hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:1547, yrkandet 1, samt med bifall lill motionen 1975/76:2099, yrkandet B, till Statens irafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade eu förslagsanslag av 22 836 000 kr., alt avräknas mol aulomobilskatlemedlen.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Trafiksäkerhet

Herr TALMANNEN:

Överiäggningen rörande punkten 3 får omfatta även punkterna 4 t. o. m. 7. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga dessa punkter,

1 del följande redovisas endast de punkler, vid vilka under överläggningen framsiällls särskilda yrkanden,

Punklen 4 (Sialens irafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet) Regeringen hade under punkten C 2 (s, 85-89) föreslagit riksdagen all till Statens irafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 29 574 000 kr,, alt avräknas mot automobilskallemedlen,

1 delta sammanhang hade behandlats molionerna

1975/76:493 av herr Jonsson i Alingsås (fp) och fröken Hörién (fp), vari hemställts att riksdagen till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet, att avräknas mol auiomobilskattemedlen, för budgetåret 1976/77 anvisade ell i förhållande lill regeringens förslag med 1000 000 kr, förhöjt förslagsanslag av 30 574 000 kr, föratt möjliggöra inrättande av träningsbanor för halkkörning, samt

1975/76:1617 av fru Sundberg m, fl, (m),

Utskoilel hemslällde

1, all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på
motionen 1975/76:493 lill Sialens irafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1976/77 anvisade etl förslagsanslag av 29 574 000 kr., att
avräknas mot automobilskallemedlen,

2. alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1617.

Reservaiion hade avgivits

8. belräffande anslagsfrågan av herrar Sven Guslafson i Göleborg (fp). Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga (c), Sellgren (fp) och Torwald (c) som ansett all ulskollet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen 1975/76:493 lill Stålens irafiksäkerhelsverk: Uppdragsverksamhet för budgelårel 1976/77 anvisade elt förslagsanslag av 30 574 000 kr., att avräknas mol auiomobilskattemedlen.

I della sammanhang hade behandlais molionerna

1975/76:1539 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såviu nu var i fråga (yrkandel 5) hemställts att riksdagen till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret 1976/77 anvisade ett jämfört med regeringens förslag med 1500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 9 700 000 kr., atl avräknas mot automobilskallemedlen, och

1975/76:2099 av fru Swartz m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet C) hemställts att riksdagen till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret 1976/77 anvisade etl reservationsanslag av 9 700 000 kr., innebärande en höjning i förhållande till regeringens förslag med 1 500 000 kr., att avräknas mot auiomobilskattemedlen.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Trafiksäkerhet

Ulskollei hemställde

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionerna 1975/76:1539, yrkandet 5, och 1975/76:2099, yrkandet C, till Bidrag lill Irafiksäkerhetsfrämjande ålgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 9 700 000 kr., att avräknas mol aulomobilskallemedlen.

Reservation hade avgivits

9. av herrar Mellqvist (s), Lindahl i Lidingö (s), Hjorth (s). Hugosson (s), Rosqvist (s). Östrand (s) och Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett all ulskollet bort hemställa

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975/76:1539, yrkandet 5,och l975/76:2099,yrkandet C, lill Bidrag lill irafiksäkerhelsfrämjande ålgärder vid järnvägskorsningar för budgelårel 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 8 200000 kr., att avräknas mot aulomobilskatlemedlen.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Fru lalman! När vi nu lar upp frågor kring anslag till irafiksäkerhelen vill jag uttrycka min tillfredsställelse över atl det varit möjligt att samla majoritet i utskottet kring en höjning med 1,5 milj, kr, av anslaget till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar. Efter den tragiska olyckan i Mantorp har vi väl alla kommit underfund med att allt som' rimligen kan göras för alt öka trafiksäkerheten vid järnvägskorsningar också bör göras. Trafiksäkerhetsverket har också sagt att anslaget med 1,5 milj, kr, är mycket angeläget, och jag hoppas atl kammaren kommer att följa utskottsmajoriteien i denna fråga,

Mitl namn förekommer i ell par reservationer till betänkandet. Den ena reservationen gäller ett ansla.g på 500 000 kr, för en propagandakampanj för alt förmå fotgängare atl bära refiexbrickor. Nordiska tra-fiksäkerhelsrådet har föreslagit ålgärder för att förbättra fotgängarnas trafiksäkerhet, och man har i olika sammanhang talal om att det borde vara obligatoriskt för fotgängare att bära reflexbrickor. Vi menar liksom irafiksäkerheisverkel atl del - vilken uppfaltning man än har om detla

219

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Trafiksäkerhet

- är nödvändigt att genom en ökad information och propaganda se till, att reflexbrickorna ökar i användning. Många tragiska dödsfall har ägt rum som en följd av att fotgängare inte använder reflexbrickor i mörker, Trafiksäkerhetsverkel har sagt atl man kan ordna en ordentlig kampanj kring frågan om man får.500 000 kr. Vi har tagit fasta på detta när vi yrkat ell sådant anslag. Jag vill med hänvisning lill detta yrka bifall till reservationen 6.

Det finns också en molion om att man skall anslå 1 milj. kr. för alt stimulera anläggandet av halkkörningsbanor. Detta aren synnerligen angelägen fråga. Trafikutskottet var på besök hos trafiksäkerhetsverket i Örebro och fick då en redogörelse för de goda erfarenheier man där uppnått genom atl tillgång lill halkkörningsbana har gjort det möjligt att införa obligatorisk undervisning i halkkörning. Man har redan efter två till tre timmars undervisning kunnat märka betydande förbättringar när det gäller elevernas halkkörningsteknik. Häromdagen träffade jag ordföranden i Göteborgs trafiksäkerhetskommitlé, en poliskommissarie som sysslar med trafikfrågor också i sitt ordinarie värv. Denne berättade att man inom brandkåren i Göteborg har infört obligatorisk halkkörnings-träning och att antalet olyckor vid brandkårsutryckningar efter detta väsentligt minskat. Ett stort lastbilsföretag lät hela sin personal träna halkkörning, och man kunde även i det fallet konstatera en kraftig minskning av antalet olyckor.

Fru talman! Jag tror knappast att det finns något anslag som snabbare skulle kunna öka trafiksäkerheten än det anslag på 1 milj. kr. som föreslagits för dessa halkkörningsbanor. Det är här fråga om uppdragsverksamhet, och anslaget skulle alltså inte medföra någon belastning för skattebetalarnas vidkommande. Däremot skulle det kunna innebära att det blir fem kronor dyrare för dem som tar körkort. Det tycker jag att det sanneriigen kan vara värt att få till stånd åtgärder som effektivt minskar antalet olyckor.

Jag ber att fk yrka bifatl till reservationen 8.

öka allmänhetens kunskaper om trafik och trafikregler och ge rekommendationer om uppträdandet i trafiken; Vi menar att särskill massmediainsatser har väldigt slor belydelse i sådana sammanhang - de har stor genomslagskraft. Eftersom de kostar pengar menar vi au trafiksäkerhetsverket behöver ha ytteriigare medel till sill förfogande för den verksamheten.

I molionen 1975/76:1547 har vi yrkat på ytteriigare 2 milj. kr. för trafiksäkerhetsverkels vidkommande för informationsverksamhet Molionen följs upp i reservationen 7. Om den reservaiionen bifalls innebär del, menar vi, alt yrkandel i motionen 1975/76:2099, som följs upp i reservationen 6, om en ökning av anslaget med 500 000 kr. för upplysning om refiexbrickor skulle tillgodoses. Faller däremot vår reservaiion kommer vi alt i andra hand rösta på reservationen 6.

Trafiksäkerheisfrågorna kommer all diskuteras i annat sammanhang, och det finns då möjlighet all säga mer om denna angelägna fråga.

Jag vill emellertid också något beröra frågan om Irafiksäkerhetsfrämjande ålgärder vid järnvägskorsningar. Jag berömmer mig av att vara den förste i trafikutskottet som har pekat på den eftersläpning som rått i fråga om anslag till dessa ändamål. Med hänsyn lill alt departementschefen i år efter lågolyckan utanför Mjölby har föreslagit ell anslag på 16 milj. kr. för jusl sådana ändamål anser vi all det inle finns anledning att i är yrka pä ytteriigare höjning. Vi återkommer i stället ett annat år.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 7 och i övrigt till vad utskottet hemställt

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Trafiksäkerhet

Herr LINDAHL i Lidingö (s):

Fru talman! I irafikutskottets betänkande nr 11 är avsnittet om trafiksäkerhet enligt min mening mycket viktigt. Kan vi i sju limmar diskutera vägfrågor borde vi, även om det är en fredagseftermiddag, kunna ägna trafiksäkerheisfrågorna uppmärksamhet i varje fall under några få minuter.

Trafiksäkerhetsarbelet bedrivs i vårt land sedan många år på mycket bred front. Glädjande nog förekommer här som ett komplement lill insatserna från det allmänna elt omfattande engagemang och en aktiv medverkan från olika organisationer och från enskilda. Genom gensvar och medhjälp från allmänhetens sida har en rad för trafiksäkerheten väsentliga reformer under senare år på elt smidigt säll kunnat sältas i tillämpning.

Del torde inte råda någon tvekan om alt raden av aktiviteter tillsammantagna utgör en förklaring till att vi har kunnal hålla olyckskurvan nere trots en genom åren snabbt ökande fordonstrafik. Statistiska centralbyråns nu färdigställda trafikolj'cksfallsstaiistik för år 1975 visar en siffra på antalet vid vägtrafikolyckor dödade och skadade personer som är den lägsta på 17 år. Och då är att notera att bilantalet för 17 år sedan uppgick till endast ca 1 miljon, medan vi nu har inemot 3 miljoner bilar.

221

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Trafiksäkerhet

222

Det allmänna har sedan 1968 i statens irafiksäkerhetsverk ett särskilt organ för trafiksäkerhetsfrågorna: I nära kontakt med verket arbelar Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Åren som gått har visat att detta är en mycket praktisk ordning, där NTF bl. a. med sitt vitt förgrenade regionala och lokala kontaktnät på elt utmärkt sätt tillvaratar och kanaliserar frivilliginsatserna till ett fruktbringande trafiksäkerhets-arbete. Det är mot denna bakgrund som regeringen föreslår en höjning av NTF:s bidrag med 500 000 kr.

Trafiksäkerhetsverkel har under årens lopp fått betydande utökningar av såväl personella som ekonomiska resurser.

Budgetåret 1968/69 utgjorde verkets anslag för förvallningskoslnader och uppdragsverksamhet ca 12 milj. kr., vilken siffra kan jämföras med nu föreslagna anslag på över 50 milj. kr. Det i förevarande sammanhang särskilt intressanta anslagsbeloppet till informationsverksamhet var 2 milj. kr. budgetåret 1968/69, 6 milj. kr. budgetåret 1971/72 och 10,05 milj. kr. budgetåret 1975/76.

Inom ramen för arbetel i den nu sittande trafiksäkerhelsutredningen övervägs bl. a. trafiksäkerhetsverkels framtida organisalion och arbetsformer. Della förhållande har inte ansetts utgöra hinder för att ge verket angelägna resursförstärkningar.

I linje härmed har nu regeringen föreslagit höjningar av såväl förvaltningskostnadsanslaget som anslaget till uppdragsverksamhet.

Reservationsvis har vissa ytterligare höjningar föreslagits. Vad gäller förvaltningskostnadsanslagel har i reservationen 6 föreslagits en ökning med 500 000 kr. för propagandaverksamhet för ökad användning av reflexbrickor och i reservationen 7 ytterligare 2 milj. kr. för informationsverksamhet.

Låt mig då erinra om att regeringen i sill av utskottsmajoriteten godtagna förslag beräknat inle mindre än 1,9 milj. kr. mer än för innevarande budgetår för informationsverksamheten och att verket 1976/77 alltså vid bifall härtill kommer alt disponera nära 12 milj. kr. för detta ändamål. En sådan höjning och ett sådant totalbelopp bör ge verket goda förutsättningar att vidga sin informationsverksamhet. Jag vill i sammanhanget hänvisa lill den positiva skrivning i fråga om betydelsen av information rörande reflexbrickor som ingår i utskottets betänkande.

Så till reservationen 8, vari föreslås en ytterligare höjning av anslaget till uppdragsverksamhet med 1 milj. kr. atl användas för bidrag lill anläggning av körövningsplalser för halkkörning.

Här vill jag till en början hänvisa till all regeringen föreslagii en uppräkning av anslaget till uppdragsverksamheten med inle mindre än 5,4 milj. kr. eller drygt 20 % mer än under innevarande budgetår.

1 sakfrågan kan ju dessutom av utskottsbetänkandet utläsas att en arbetsgrupp från trafiksäkerhetsverket med företrädare för Kommunförbundet, NTF m. fl. f n. studerar frågor kring halkkörningsproblemaliken och att förslag i ämnet väntas senare i år. Del finns skäl att avvakta resultatet härav innan särskilda mått och steg i saken vidtas på riksdagens

tillskyndan.

Sammanfattningsvis yrkar jag alltså avslag på reservationerna 6, 7 och 8 och bifall till utskottets hemställan under punkterna 3 och 4 i betänkandet.

Beträffande punkten 6 Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar har regeringen föreslagit riksdagen att anvisa ett anslag av 8,2 milj. kr., vilket innebär en höjning från innevarande år med 0,7 milj. kr.

I motionerna 1539 och 2099 hemställs atl riksdagen för nästa budgetår anvisar 9,7 milj. kr., en ökning med totalt 2,2 milj. kr. eller med 1,5 milj. kr. utöver regeringens förslag. Trafikuiskottet tillstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Bidraget till irafiksäkerhetsfrämjande ålgärder vid järnvägskorsningar har höjts med 0,5 milj. kr. vartdera budgetåren 1974/75 och 1975/76. Och nu har regeringen föreslagit ytteriigare 0,7 milj. kr. budgetåret 1976/77.

Härutöver har regeringen för att ytterligare förbättra säkerheten vid järnvägskorsningar beslutat särskilda åtgärder innevarande budgetår till en kostnad av 16 milj. kr., varav 6 milj. kr. till uppsättning av bommar och andra säkerhetsanordningar samt byggande av parallellvägar.

Denna stora satsning på trafiksäkerheten vid järnvägskorsningar med 16 milj. kr. uiöver ordinarie anslag ger en mycket värdefull förbättring av säkerheten vid ett stort antal järnvägskorsningar. Utöver att säkerhetsanordningarna vid elt fiertal korsningar förbättras, i första hand genom uppsättning av hel- eller halvbommar, stängs ett stort antal plankorsningar helt genom att vägportar eller vägbroar byggs och genom att vägar läggs om. Detta visar att regeringen ägnar säkerhetsproblemen slörsta uppmärksamhet och att arbetet med alt förbättra säkerheten sker i intensifierad omfattning.

Det skulle, fru talman, vara mycket mer att tillägga pä detta område, som är så viktigt och som så nära anknyter lill den diskussion vi fört i så många timmar under dagens plenum. Men jag skall nöja mig med detta och bara tillägga att mot bakgrund av de stora insatser som görs inom detta område, och att även regeringens förslag innebär en höjning av medelsanvisningen, bör riksdagen för budgetåret 1976/77 godta regeringens förslag.

Jag yrkar därför bifall till den reservation, nr 9, som avgetts i detta syfte.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Trafiksäkerhet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Trafiksäkerhet

fiksäkerhelsverket sagt att om ytterligare 1,5 milj. kr. läggs till anslaget kan mycket effektiva åtgärder vidtas för att hindra etl återupprepande av olyckor av del slag vi lidigare lalat om.

Herr MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk):

Fru talman! Trafiksäkerheten har naturiigtvis med många faktorer atl göra, inle minst med vägar - som vi talat om förut - och trafikpolitik i slort. Rent trafikpolitiska åtgärder har naturligtvis en väldig betydelse just i trafiksäkerhetshänseende. Men utan tvivel spelar informationsverksamheten en mycket stor roll. Även om trafiksäkerhetsverkel fått mycket pengar - det skall villigt erkännas - är behoven stora och man får inte tillräckligt.

Vi har pekat på de speciella massmediainsatserna, och även länkt oss alt TV skulle kunna spela en större roll i detta sammanhang. Men våra förslag i det hänseendet kommer tillbaka i ett senare sammanhang. Jag vill ändå betona att om trafiksäkerhetsverket skall kunna fullfölja sina nuvarande kampanjer och göra någol uiöver del, räcker inte de nuvarande anslagen, och därför tror jag det är motiverat att verket får de pengar vi föreslagit i vår reservation.

Herr LINDAHL i Lidingö (s):

Fru lalman! Ledamöterna håller mig säkert räkning för alt jag i denna replik fattar mig myckel kort. Jag försökte i mitt första inlägg att få med de synpunkter som jag ansåg viktiga för den här debatten. Jag vill bara ytterligare understryka att den utveckling på trafiksäkerhetsområdet som jag här har redovisat vittnar om en ambitiös satsning år efter år inom de ekonomiska möjligheternas ram. Det är innebörden i den socialdemokratiska ståndpunkten, sådan den har kommit lill uttryck i detta betänkande.

Överläggningen var härmed slutad,

Punklen 3

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 6 av herr Sven Gustafson i Göleborg m, fi, samt 3:o) re-

servationen nr 7 av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fiertalets mening för sig, I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläsi och godkänd:

Punkten 4

Mom, 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Sven Guslafson i Göteborg m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sven Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 11 punkten 4 mom, 1 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Sven Gustafson

i Göleborg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 178 Nej - 96

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mellqvist begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Om avgifterna för svenska lastbilstransporter genom Turkiel

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 137 Nej - 137

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskoilel, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Fru tredje vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på fru tredje vice talmannens anmodan herr Turesson (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallil reservationen nr 9 av herr Mellqvist m, fl.

226

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Turessons (m) den 16 mars anmälda interpellation, 1975/76:152, lill herr handelsministern, och anförde:

Fru talman! Herr Turesson har frågat handelsministern om han genom förhandlingar med vederbörande turkiska myndigheter vill medverka till att söka ernå en sänkning av de transportavgifter som för närvarande uttages för svenska lastbilstransporter genom Turkiet, Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Lastbilstrafiken från Sverige till Mellersta Östern, som under senare år har ökat kraftigt, går i Iransit genom Turkiet, Från svensk sida föreslogs därför i december 1974 att förhandlingar skulle inledas om ett vägtransportavtal mellan Sverige och Turkiet, Trots upprepade påstötningar lämnades inget positivt svar från turkisk sida.

Med verkan från den 7 januari 1976 införde Turkiet höga vägavgifter för iransittrafik genom landel. Bl, a, infördes en tonkilometeravgift, som är väsenlligl lägre för fordon från länder som har vägtransportavtal med Turkiel än för andra fordon. Samtidigt sade Turkiel upp alla sina väg-iransportavial för omförhandling. Till dess uppsägningstiden - normalt sex månader - gått ul skulle dock fordon som berördes av dessa avtal vara befriade från tonkilometeravgiften.

Så snart man på svensk sida hade fått besked om de nya turkiska bestämmelserna upprepades den svenska begäran om avtalsförhandlingar.

I sammanhanget framhölls all avgifterna var orimligt höga för fordon från länder som lidigare inle hade haft avtal, Koslnaderna för en nor-mallastad svensk lastbils resa till Iran beräknades t ex. öka från ca 25 000 till ca 35 000 kr. på grund av de turkiska avgifterna.

Då del visade sig att man på turkisk sida inte hade praktiska möjligheter all inleda förhandlingar med Sverige så snabbt som var önskvärt, föreslogs från svensk sida en inlerimslösning, varigenom svenska fordon skulle behandlas på samma sätt som fordon från länder, vilkas vägtrarisportavtal hade blivit uppsagda, dvs. all svenska fordon skulle slippa eriägga avgift lill dess etl väglransporlavlal hade kommit lill stånd. Detla accepterades inle av Turkiet och har inte heller accepterats i förhållande lill andra avtalslösa länder. Däremoi ingicks med verkan från den 6 februari 1976 etl interimsavial mellan Sverige och Turkiet, som innebär atl svenska fordon behöver erlägga endasl den lägre avgiften, som är avsedd för fordon från länder med vilka Turkiet har väglransporlavlal. Denna ordning skall gälla under elt år eller lill den tidigare tidpunkt då ett väglransporlavlal mellan Sverige och Turkiel träder i kraft

Genom ambassaden i Ankara tillvaratas alla möjligheler att snarast inleda avtalsförhandlingar. Från turkisk sida prioriteras omförhandlingar av de gällande avtalen. Jag har dock förhoppning om atl svensk-turkiska förhandlingar skall kunna äga rum om etl par månader.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Om avgifterna för svenska lastbilstransporter genom Turkiet

Herr TURESSON (m):

Fru talman! Jag ber atl få tacka kommunikationsministern för svaret på inlerpellationen. Del är inle myckel att lillägga för mig. Jag skulle bara vilja säga att jag lycker alt det framgår av svaret atl kommunikationsministern delar min uppfattning all de avgifter som tas ul för Iransittrafik med lunga fordon genom Turkiet har varit orimligt höga. De försvårar nalurliglvis svensk export De här transporterna består till väsentlig del av fabrikstillverkade trähus, och det är av stort intresse att få fram ell avtal som sänker avgifterna och underiättar denna export. Lägel på denna marknad liksom på trävarumarknaden över huvud taget är tryckt, och del är angeläget att man kan förbättra exportmöjlighelerna. Det har stor betydelse både för sysselsällningen här i landet och för vår ulrikeshandelsbalans.

Del är därför tillfredsställande att man har lyckats uppnå ett interimistiskt avtal i år, som sänker avgifterna väsenlligl, och jag delar naturligtvis den förhoppning som uttrycks i interpellationssvaret all man relativt snart skall få lill stånd nya förhandlingar som syftar till ett permanent avtal. Om del inte skulle kunna träffas ett sådant avtal med Turkiet, bör man väl överväga om det inte är möjligt all få fram trafiken via transilering genom andra länder. Det finns ell par alternativ, även om del ena inle är särskilt realistiskt, nämligen genom Sovjet Etl annat skulle vara genom Grekland. Möjligheterna att åstadkomma sådana avtal känner jag inte till, men de bör naturiigtvis prövas, om man inle kan uppnå ett godtagbart avtal med Turkiet.

Överläggningen var härmed slutad.

227

Fredagen den 9 april 1976

Om kostnaderna för Åreprojektet

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Strindbergs (m) den 11 mars anmälda interpellation, 1975/76:149, och anförde:

Fru talman! Herr Strindberg har frågat mig hur jag ser på möjligheterna att söka avlasta Åre kommun kostnaderna för genomförandet av Åreprojektet samt hur den aktuella situationen ter sig när det gäller investeringarna i Åreprojektet, vilka kostnader som kan förväntas uppslå för genomförandet av den nu pågående utbyggnaden och hur kostnadsansvaret fördelar sig mellan berörda parter.

Regeringen beslutade i november 1974 alt staten skulle satsa 27,4 milj. kr. på Åreprojeklel samt ge slatsgarantier för lån på 6,5 milj. kr. till samma projekt. Del statliga stödet skulle utgå i form av dels arbetsmarknadsstöd, dels anläggningsslöd till idrotten. Kommun och landsting beräknades bidra med 5 milj. kr. och andra intressenter med 2,2 milj. kr. Projektet kostnadsberäknades sålunda lill lolall 41 milj. kr. i prisnivå januari 1974.

Åreprojektet omfattar bl. a. en kabinbana som sträcker sig från Åre centrum till Åreskutans topp. Vidare skall en stugby uppföras. Olika aktivitetsanordningar, leder, rastplatser och fiskeområden ingår i projektet liksom avloppsreningsverk, ledningar för vatten och avlopp samt etl antal nya vägar och vägförbättringar.

Kabinbanan är Åreprojektets mest kostsamma objekt. I februari 1975 beviljade regeringen-helt i enlighet med den i november 1974 upprättade finansieringsplanen - lokaliseringsstöd till uppförandet av kabinbanan. I den ansökan som låg till grund för beslutet om lokaliseringsstöd beräknades kostnaderna för kabinbanan lill nära 35 milj. kr. Åre Lift- och Kabinbane AB har i skrivelse till regeringen anmält atl ytterligare kostnader tillkommit under byggnadstiden. F. n. prövas därför i arbetsmarknadsdepartementet en ansökan om utökat lokaliseringsstöd. Regeringen kommer för sin del att fullgöra del statliga åtagandet i de objekt som ingår i Åreprojektet.

228

Herr STRINDBERG (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min interpellation. Låt mig få erkänna en sak, fru talman, och det är atl när jag i går fick interpellationssvaret uppsökte jag kammarkansliet för atl få näsla blad. Jag kunde inte tro annat än all ett misstag var begånget och alt jag endast erhållit början av interpellationssvaret. Det visade sig emellertid alt det blad jag erhållit fakliskl skulle utgöra slalsrådeis hela svar.

Av det sagda framgår att jag - som statsrådet kanske förslår - inte alls kan känna mig lill freds med del svar jag har fått, eftersom jordbruksministern hell har undvikit att svara på de konkrela frågor jag har ställt. Låt mig därför upprepa dem.

Min första fråga var: "Hur ser jordbruksministern på möjligheterna att söka avlasta Åre kommun kostnaderna för genomförandet av Åreprojektet?" Och vad får jag för svar på den frågan? Jo, att regeringen för sin del kommer alt fullgöra del statliga åtagandet i de objekt som ingår i projektet Ja, det är ju ett indirekt svar, som kan tolkas så, att statsrådet ställer sig helt kallsinnig till tanken alt gå in och stödja kommunen Åre utöver de åtaganden som staten hittills gjort.

Låt mig så, fru talman, erinra om del förhållandet att Åre kommun är landets mesl skattelyngda. Den samlade kommunala utdebiteringen överstiger i vissa församlingar 30 kr. Medeltalet ligger på 29:53. Statsrådet har ju själv varit med rätt länge även i kommunalpolitiken och kan därför kanske erinra sig atl en gång diskuterades etl skattetak på 20 kr. Det höjdes så småningom till 25 kr., och nu är skattelaket 30 kr., alltså redan genombrutet i delar av Åre kommun.

I propositionen 1973:85 angående utgifter på tilläggsslat III har redogjorts för förarbetena till Åreprojektet Bl. a. redovisas att, om Åreprojektet genomförs enligt de förutsättningar som man använt sig av i den kommunalekonomiska utredningen, kommer den primärkommunala utdebiteringen i Åre kommun att vara 16:50 år 1985. Om Åreprojektet inle genomförs, beräknas den bli 17 kr. år 1985. Ja, det är sannerligen inte lätt atl göra prognoser. Åreprojektet är delvis under genomförande, och den primärkommunala utdebiteringen är redan nu 17:20, dvs. 70 öre mer än prognosen för år 1985.

Utvecklingen inom Åre kommun kan måhända på sikl bli bättre genom Åreprojektet. Jag hoppas det, men f n. drabbas kommunen av betydande kostnader, bl. a. genom de investeringar som kommunen nu måsle göra. Åreprojektet är en riksangelägenhei, men Åre kommun är tvungen att upprätthålla en service för turister från i stort sett hela landet, och det kan enligt min mening starkt ifrågasättas, om inte staten borde gå in och täcka dessa kostnader - och täcka dem lill 100 96. I mitten av januari väcktes f. ö. en moderat kommunfullmäktigeledamot i Åre en motion i detta syfte. Bl. a. begärdes i motionen att kommunstyrelsen skulle uppvakta regeringen dels för erhållande av ökat statligt stöd, dels för atl få del av regeringens syn på den fortsatta utbyggnaden.

Denna uppvaktning har ägt rum, men av jordbruksminislerns svar på min inierpellalion kan man utläsa att resultatet inte blivit positivt.

Så, herr statsråd, lill min andra fråga. Den löd:

"Hur ter sig den aktuella situationen när det gäller investeringarna i Åreprojektet, vilka kostnader kan förväntas uppstå för genomförande av den nu pågående utbyggnaden och hur fördelar sig kostnadsansvaret mellan berörda parter?"

Den frågan har jag faktiskt inte alls fått svar på. Jag hoppas verkligen att jag kan få det muntligt här i kammaren. Det är inte personlig nyfikenhet som gör att jag finner del ytterligt angeläget att få en ordentlig redovisning av hur kostnaderna fördelar sig mellan de parter som har att svara för projektet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Om kostnaderna för Åreprojeklel

229

Nr 104

Fredagen den 9 apnl1976

Om kostnaderna för Åreprojektet

Slalsrådet säger i interpellationssvaret all Åre Lift- och Kabinbane AB i skrivelse till regeringen har anmält atl ytteriigare kostnader tillkommit under byggnadstiden. Hur stora då? Hade det inte mot bakgrund av mina frågor funnits anledning att åtminstone uppge delta? Ursprungligen rörde det sig ju om ca 35 milj. kr. för kabinbanan. Hur myckel kommer det att bli totalt? Den uppgifien bör väl kunna redovisas eftersom -enligl en uppgifi som jag läst i en Jämtlandslidning för några dagar sedan - kabinbanan skall invigas i påsk.

Så lill framtiden: Vilka ytterligare kostnader kan förväntas uppstå för förverkligandet av Åreprojektet, och vad kommer alt åligga Åre kommun atl svara för? Del är vikliga frågor atl få svar på.

Jag skall, fru talman, inle gå in på någon detaljgranskning av Åreprojektet utan begränsa mig till det sagda. Låt mig emellertid få citera några rader ur en ledare i Östersunds-Posten av den 26 januari i år. Tidningen skriver:

"Åre-planens förverkligande har i viss mån setts som en riksangelägenhet Regionen skulle bli en bas för turistnäringen i fjällvärlden. De statliga satsningarna i projektet har därför haft en något annan karaktär än de lokaliseringspolitiska insatser som skett i turistnäringen på andra håll. Dessa förhållanden borde göra del angeläget för statsmakterna alt beakta de ekonomiska problem som vållats kommunen i sammanhanget. Om kommunen kommer att stå hårt skuldbelastad efter åtagandenas genomförande, har man också försämrade möjligheter att göra sig nytta av projektets effekter."

Ja, del är förvisso rikliga påståenden som tidningen här gör. Jag vill därför sluta med alt rikta en vädjan lill jordbruksministern, nämligen: Nöj sig inle bara med att fullgöra de slatliga åtagandena, vilket statsrådet kanske anser att regeringen har rent formellt. Det räcker inte för att klara Åre kommuns ekonomi och klara den genom de svårigheter, som den nu har. Kommunen är faktiskt i behov av betydligt slörre hjälp än så om inte dess invånare skall digna ned under skatter.

230

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! Av herr Strindbergs inlägg fär man närmast förestäflningen att kommunen har drabbats av det här projektet

Faktum är att vi genom ett riksdagsbeslut som fattades förra året sade oss att vi har 25 områden i del här landet som ur allmän rekreationssynpunkt är utomordentligt intressanta och som man i den allmänna samhällsplaneringen bör ta särskild hänsyn till när del gäller deras möjligheter att utveckla turistisk aktivitet.

Det är kanske inle så enkelt att komma i gång med detla som herr Strindberg menar. Jag vet i varje fall inte om han och hans parti är beredda alt ställa ekonomiska resurser till förfogande och generellt säga att vi så all säga direkt över statsbudgeten skall se till att det kommer till stånd en utbyggnad i alla dessa 25 områden.

När det gällde att över huvud taget komma i gång med denna verk-

samhet sade vi oss att Åreområdel var utomordentligt intressant och atl det kunde vara rikligt och rimligl alt börja med en satsning i det området Självklart har då regeringens föreställning varil alt salsningen skulle göras dels för atl fylla rekreationspolitiska syften, dels för alt fylla regionalpolitiska syften genom att med hjälp av satsningen få till stånd en mer positiv utveckling i Åre kommun än vad som skulle vara fallet utan denna insats.

Del gjordes, som herr Strindberg också redovisat, en utredning, som konstaterade att Åre kommun efter en sådan här insats skulle kunna räkna med en fördelaktigare situation kommunalekonomiskt än om inte insatsen gjorts.

Sedan får inte herr Strindberg göra någon jämförelse med de förändringar av kommunalskatten som av andra skäl naturligtvis också sker i kommunerna.

Jag utgår ifrån all det även i den nya situationen är så atl Åre kommun skulle bedömas vara i en sämre ställning om satsningen uteblivit än när den nu sker.

Herr Strindberg säger sedan atl han i mill svar inte får de konkreta besked han önskat för att bättre kunna bedöma projektet totalt selt. Då kan jag bara berätta för honom att det är på del sättet att den framställning som f n. prövas i arbetsmarknadsdepartementet och som jag här har hänvisat till rör ett belopp på ca 50 milj. kr. i stället för här ursprungligen redovisade 35 milj. kr. Det går inte att i dag säga exakt vad beloppet kommer att bli, för i detla belopp finns kostnader som man strider om mellan bolaget och entreprenören.

Nu drar herr Strindberg den slutsatsen, när han hör mitt svar, att jag skulle vara kallsinnig över huvud taget till den prövning av den här framställningen som skall ske ii arbetsmarknadsdepartementet Jag har inte ett ögonblick gett uttryck för någon sådan kallsinnighet, men jag kan å andra sidan inle föregripa prövningen och innan den är gjord stå här och berätta vad den kan komma att leda till för resultat. I olika sammanhang kommer Åre kommun att göra framställningar, t ex. beträffande reningsverket. En framställning till marklånefonden är redan gjord. Dessa framställningar kommer atl prövas i vanlig ordning i regeringens kansli av de berörda departementen. Men det är omöjligt för mig att stå här i dag och föregripa resultatet av den hanteringen.

Jag vill sluta med att sammanfatta. Hela tiden har det varil regeringens ambition att den här anläggningen inte skall bli till en belastning för Åre kommun utan att den skall bli lill slöd för utvecklingen i regionen, samtidigt som vi hoppas all den skall bli till glädje för dem som skall använda Åreregionen till rekreationsområde.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Om koslnaderna för Åreprojektet

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Meddelande om motionstider, m. m.

på sikt skall bli en belastning. Jag vill understryka för statsrådet all jag inle vill påstå atl kommunen har drabbats. I mitt inledningsanförande framhöll jag att det är under uppbyggnadstiden som det blir mycket stora svårigheter men att jag hoppas att det på sikt skall bli positiva effekter.

Ur kommunalekonomisk synpunkt tror jag det är ytterligt angeläget att man inte inom Åre kommun upplever anläggningen som en belastning. Jag skulle också vilja erinra om att projektet i Åre ju är ett försöksobjekt. Det är givet att om Åre kommun drabbas av betydande ekonomiska svårigheter, så kan det avskräcka övriga som sedan skall vara med om att bygga ut sin verksamhet på olika håll i landet.

Sedan vill jag säga all jag är tacksam för de uppgifter jag fick om lägel just nu. Det är bara det alt jag tycker att jag borde ha fått dem redan i del skriftliga svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Meddelande om motionstider, m. m.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Till kammarens ledamöter har utdelats en stencilerad sammanställning över dagar då moiioner sist får väckas med anledning av de till och med i dag, fredagen den 9 april, avlämnade propositionerna.

Jag flr vidare meddela, att de propositioner som under tiden den 12-15 april överiämnas lill kammaren kommer att per post tillställas ledamöterna i den mån delningsupplaga föreligger. Propositionerna kommer dessutom att som vanligt utdelas i ledamöternas fack.

§ 8 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:204 om ändringar i grundlagsregleringen av tryckfriheten

§ 9 Anmäldes och bordlades Förslag

1975/76:22 Riksdagens förvaltningsstyrelses förslag till vissa ändringar i ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter

§ 10 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1975/76:46 med anledning av propositionen 1975/76:131 om statligt stöd lill dagspressen jämte moiioner

nighets utdebitering av skatt, m. m. Nr 104

1975/76:31 med anledning av motion om utredning rörande konsekvenserna Predaeen den

av samhällets omvandling i socialistisk riktning 9 anril 1976

1975/76:32 med anledning av molion om nya motiv på sedlar ___________

Skatteutskottets beiänkanden

1975/76:53 med anledning av moiioner om företagsbeskattningen

1975/76:54 med anledning av moiioner om vissa ändringar i folkbokföringsförordningen m. m.

1975/76:55 med anledning av propositionen 1975/76:156 om höjning av visst avdrag vid arvs- och gåvobeskattning av förmånstagarförvärv, m. m. jämte motion

1975/76:56 med anledning av motionerom slopande av expeditionsavgiften i vissa fall

Justitieutskollets betänkanden

1975/76:29 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviu gäller anslag

till domstolsväsendet m. m. ulom allmänna förvaltningsdomstolarna

jämte motioner 1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:119 om godkännande

av överenskommelse mellan Sverige och Canada om utlämning

Lagutskottets betänkanden

1975/76:20 med anledning av motionerom äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus

1975/76:22 med anledning av motion om besökagdes tillträde till hyresfastighet som hålls låst under dagtid

1975/76:25 med anledning av motion om översyn av lagstiftningen om bostadsarrende

Försvarsutskottets betänkande

1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:139 om särskild ersättning lill skadade värnpliktiga m. fl. jämte motioner

Socialförsäkringsutskoitets betänkanden

1975/76:30 med anledning av dels propositionen 1975/76:1(X) i vad avser

visst anslag för budgelårel 1976/77 till allmän försäkring m. m., dels

propositionen 1975/76:133 om utbyggnad av föräldraförsäkringen m. m.

jämle moiioner 1975/76:33 med anledning av motion om införande av en generalklausul

i lagen om allmän försäkring

Kulturutskottets betänkande

1975/76:37 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till ungdomsorganisationerna och statens ungdomsråd jämte moiioner

233

Nr 104 Utbildningsutskotttets beiänkanden

Freriaffpn den 1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag

9 anril 1976 ''" •'nutbildning jämle motioner

_____________ 1975/76:25 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag

lill skolöverslyrelsen jämte motioner

Trafikutskottets beiänkanden

1975/76:17 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såvitt avser anslaget till Transportstöd för Norrland m. m. jämle motioner

1975/76:20 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt avser anslaget till Statligt stöd till icke lönsam busstrafik jämte moiioner

1975/76:21 med anledning av molion angående säkerhetsbestämmelserna vid transport av fariigl gods med passagerarflygplan

Jordbruksutskottets betänkanden

1975/76:33 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1976/77 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:88 om åtgärder inom skärgårdsområdena och propositionen 1975/76:100 i vad avser slöd till skärgårdsförelag jämte motioner

Näringsulskotlels betänkande

1975/76:33 med anledning av motionerom förbud mol reklam från flygplan

§ 11 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:2404 av herr Komstedl 1975/76:2405 av herr Nordgren m.fl. 1975/76:2406 av herr Sjönell m.,fl. 1975/76:2407 av herr Sjötiell m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till slalsbudgeien för budgelårel 1975/76

1975/76:2408 av herr Beigman i Göleborg m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:166 med förslag till lag om slyrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m, m,

1975/76:2409 av herr Bjöik i Gävle m.jl

med anledning av propositionen 1975/76:167 om ny organisation för postverket

1975/76:2410 av herr Persson i Karistad tn. ,fl.

med anledning av propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation

1975/76:2411 av herr Hermansson m.jl
1975/76:2412 av fru af Ugglas
234 med anledning av propositionen 1975/76:173 om kvinnor i statlig tjänst

1975/76:171 av herrG/-flns/É'r(c)till herr industriministern om samarbete för utveckling av ny teknik för energiproduktion m. m.:

Den svenska industrins starka ställning, också på väridsmarknaden, beror i stor utsträckning på dess innovationsförmåga. Den svenska bilindustrin och företag som LM Ericsson, Alfa-Laval, Electrolux, ASEA har i stor utsträckning lyckade tekniska idéer alt tacka för sin framgång. Det svenska näringslivets framgång i framtiden är i hög grad beroende av om del kan förutse kommande behov och i god tid prestera tekniska lösningar Kr atl tillfredsställa dessa. Därför måste det utgöra ett viktigt led i en framåtsyftande industripolitik atl på olika sätt stimulera en målmedveten teknikutveckling och innovationsverksamhet

Del är rimligt att anta, att energiområdet kommer att spela en mycket stor roll för den framtida industriella produktionen. Behovet av nya produkter kommer uppenbariigen atl bli mycket stort. Della gäller såväl utrustning for energiproduktion i nya former som utrustning för en effektivare energianvändning. Framför allt två förhållanden lyder på att en kraftig förnyelseprocess blir nödvändig inom energiområdet. Det ena är att oljan på sikt kommer all förlora sin betydelse som energikälla. - Det andra är att också kärnkraften, även om man åsidosätter säkerhels-riskerna, pä sikt också kan förväntas förlora i aktualitet Dels är kärnkraftens kostnadsutveckling sådan att den måste blir allt mindre attraktiv, dels kan man inle påräkna atl ha tillgång till bränsle mer än några årtionden framöver.

1 en lång rad fall är det grundläggande tekniska utvecklingsarbetet redan gjort, och vad som återstår har närmast karaktären av produktutveckling. I de flesta fall gäller alt ett betydande utvecklingsarbete redan pågår utomlands, varför det är angeläget med stora satsningar från svensk industris sida för alt inte komma efter i utvecklingen. På energiproduktionssidan bör bl, a. följande produktgrupper vara särskilt intressanta för svensk industri:

Vindkraftanläggningar.

235

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Meddelande om frågor

Anläggningar för solenergi (i första hand för uppvärmningsändamål).

Anläggningar för biologisk energi (t. ex. för pyrolys och jäsningsprocesser).

Avancerade förbränningsanläggningar.

På energihushållningssidan tilldrar sig bl. a. följande produktgrupper intresse:

Värmepumpar.

Värmeväxlare.

Isoleringsutrustning.

Övrig utrustning för värmeålervinning i industri.

Anläggningar för återvinning av råvaror.

Energibesparande anläggningar för processindustri.

Det står helt klart, all om Sverige skall kunna vinna en internationellt framstående ställning inom de här berörda områdena, krävs betydande kapital- och utvecklingsresurser. I flera fall pågår redan elt värdefullt utvecklingsarbete men ofta med otillräckliga resurser. Ell samarbeie mellan staten och näringslivet borde därför kunna bli mycket fruktbringande.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till industriministern ställa följande fråga:

Är industriministern beredd att ta initiativ till ett brett samarbete mellan staten och näringslivet i syfte att stimulera utveckling av ny teknik för energiproduktion och effektivare energiutnyttjande?

236

§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 9 april

1975/76:312 av herr Strömberg i Vreistorp (s) till herr socialministern om uppskov med aviserad personalindragning vid Åsbrohemmel:

Socialstyrelsen har aviserat kraftiga personalinskränkningar vid vårdanstalten Åsbrohemmel i Askersunds kommun. Detta drabbar Åsbro, som i övrigt helt saknar arbetsplatser, mycket hårt. Jag är medveten om den delvis nya inriktning som föreligger beträffande alkoholistvården och som bl. a. innebär en regionalisering av vården men vill ändå sätta i fråga om den nu aktuella indragningen inle borde uppskjutas i avvaktan på nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorga-nisationsulrednings (NEPO:s) betänkande.

Under hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till herr statsrådet:

Är statsrådet beredd alt vidta ålgärder som syftar till alt uppskjuta den aviserade personalindragningen vid Åsbrohemmel i avvaktan på förslag från NEPO?

1975/76:313 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) till herr utbildningsministern om garantier för framtidsstudiernas oberoende ställning:

Inom statsdepartementen har enligt uppgifter i pressen gjorts försök att förändra eller kanske t. o. m. stoppa en forskarrapport angående kärnbränslecykeln. Rapporten aren del av framtidsstudieprojektet Energi och samhälle. Ansvarig för projektet är en parlamentariskt sammansatt styrelse, som leder Sekretariatet för framtidsstudier. 1975 beslutade riksdagen att framtidssiudiesekretariatet skulle få en från statsrådsberedningen fristående ställning och en särskild styrelse. Utbildningsutskottet framhöll att garantier därigenom kunde skapas för att framtidsstudierna be-drives i former som försäkrar hög grad av oberoende och ger en så bred värderingsmässig grund som möjligt.

Anser statsrådet det rimligt atl forskare knutna till olika projekt inom sekretariatet för framtidsstudier skall behöva riskera politiskt betingad censur från regeringens kansli av faktasammanställningar eller forskningsarbeten medan den ansvariga pariamentariska styrelsen för fram-tidsstudiesekretarialet inle ens sett materialet - och hur anser statsrådet atl framtidsstudiernas fria och oberoende ställning i detta avseende skall garanteras framöver?

1975/76:314 av herr Lidgard (m) till herr utbildningsministern om åtgärder för atl förhindra inspelning av film om Jesu liv:

Enligt uppgifi i dagspressen förbereds i vårl land produktionen av en film om Jesu liv, sedan hinder - såviii man kan bedöma främsl av etisk, moralisk och religiös karaktär - mött mol dess inspelning i andra länder, senast i Danmark. Det har vidare uppgivits all en eventuell produktion skulle stödjas förmedelst anslag frän Svenska filminstitutet och Sveriges Radio om sammanlagt ca 2,5 miljoner.

Med anledning härav anhålles all statsrådet redogör för vilka möjligheler som finns att förhindra att ifrågavarande film produceras med stöd av offentliga eller därmed jiimförbara medel i vårl land.

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 17.29.

Nr 104

Fredagen den 9 april 1976

Meddelande om frågor