Prop. 1975/76:97 Regeringens proposition

1975/76: 97

med förslag till lag om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet;

beslutad den 22 januari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagils i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

G. E. STRÄNG

HANS GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1975 års kyrkomöte har för sin del antagit ett lagförslag av innebörd att präst i svenska kyrkan under vissa villkor skall få biträda vid nattvardsgudstjänst inom annat kristet samfund i landet ocb att den som är behörig alt leda nattvardsgudstjänst i annat kristet samfund skall, på inbjudan av kyrkoherde i församling inom svenska kyrkan, få biträda vid nattvardsgudstjänst i församlingen.

I proposilionen föreslås all riksdagen antar lagförslaget.

1 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 97

Prop. 1975/76: 97

Förslag tili

Lag om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet

Härigenom föreskrives följande.

1 § Utan hinder av vad som eljest är stadgat får präst i svenska kyrkan biträda vid nattvardsgudstjänst inom annat kristet samfund i landet. Såsom vUlkor gäller att i gudstjänsten ingår nattvardens instiftelseord tillsammans med utdelandet av nattvardselementen samt att gudstjänsten särskilt utlysts såsom ekumenisk.

2 § Utan hinder av vad som eljest är stadgat får den som i annat kristet samfund är behörig att leda nattvardsgudstjänst, på inbjudan av kyrkoherde i församling inom svenska kyrkan, biträda vid nattvardsgudstjänst i församlingen. Gudstjänsten skall vara särskilt utlyst såsom ekumenisk.

Innan kyrkoherden fattar beslut om inbjudan skall denne samråda med församlingens övriga präster samt med kyrkorådet. Motsätter sig kyrkorådet att inbjudan sker, hänskjutes ärendet till domkapitlet för avgörande. Dock får. ej präst, som hyser samvetsbetänkligheter mot gudstjänst som avses i första stycket, åläggas att medverka vid sådan gudstjänst.

3 § Om vad som i övrigt skall iakttagas i samband med gemensamt
nattvardsfirande äger biskopen utfärda föreskrifter.

Prop. 1975/76:97

Bilaga

KYRKOMÖTETS SKRIVELSE

Nr 37

Särskilda utskottets betänkande nr 2 med anledning av väckta motioner angående gemensamt nattvardsfirande och utredning om prästämbetet

TUl REGERINGEN

Med överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla alt kyrkomötet den 30 september 1975 har bifaUit vad utskottet hemställt.

Stockholm den 1 oktober 1975

OLOF SUNDBY

fBengt Törnell

Prop. 1975/76: 97

Nr 2

Särskilda utskottets betänkande med anledning av väckta motioner angående gemensamt nattvardsfirande och utredning om prästämbetet

I en till särskilda utskottet hänvisad motion, nr 66, har herr Ahrén m. fl. hemställt,

att kyrkomötet måtte hos regeringen dels anmäla, att det för sin del antagit ell vid motionen fogat förslag lill lag om gemensamt nattvardsfirande mellan Svenska kyrkan och andra kristna samfund i riket, dels anhålla om utfärdande av ett vid motionen fogat förslag till cirkulär, där del närmare stadgas om vad som avses och vad som skall iakttas i samband med gemensamt nattvardsfirande.

I en annan till särskilda utskottet hänvisad motion, nr 36, anknyter herr Elving m. fl. till debatten om gudstjänslgemenskap mdlan Svenska kyrkan och andra kristna samfund och hemställer,

alt kyrkomötet hos regeringen anhåller, all lill ärkebiskopens förfogande ställes medel för en teologisk utredning om prästämbetet inom Svenska kyrkan.

Beträffande motiveringarna får utskottet hänvisa lill motionerna.

Nattvardsfrågans tidigare behandling

Vid 1970 års kyrkomöte väcktes en motion (nr 37) om anhållan hos Kungl. Maj:t om en utredning av möjlighetema till gemensam nattvardsdistribution för präster frän Svenska kyrkan och frikyrkopastorer och en motion (nr 42) som innehöU dels ett förslag lill provisorisk lag om gudstjänslgemenskap vid vissa tillfällen mdlan Svenska kyrkan och andra kristna samfund i riket, dels en anhållan om alt erforderliga medel ställdes till ärkebiskopens förfogande för en utredning om möjligheterna och förutsättningarna för sådan gudstjänslgemenskap.

Kyrkolagulskollet, som fann del olämpligt att lösa den ekumeniska frågan genom lagstiftning och i stället ansåg ekumeniska samtal och överläggningar vara den enda framkomliga vägen på sikt, hemställde, att kyrkomötet måtte anhåUa, att Kungl. Maj:t tillsatte en utredning om "möjligheterna lill gemensam natlvardsdistribulion för präster från svenska kyrkan och pastorer i frikyrkliga samfund". På gmnd av redan förekommande fall av gemensam nattvardsdistribulion, som kunde leda till rättsliga konflikter med olyckliga följder, fann likväl utskottet en provisorisk lösning motiverad och föreslog en lag, som skulle gälla under den tänkta utredningstiden fram lUl utgången av år 1975.

Prop. 1975/76: 97 5

Till utskottets belänkande fogades två reservationer. I den ena yrkade fem av utskottets sex prästerliga ledamöter avslag på förslagel om en provisorisk lag men förordade, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, all medel ställdes till ärkebiskopens förfogande för överläggningar mellan ifrågavarande samfund. Eventuellt erforderliga lagstiftningsåtgärder borde vidtagas försl sedan överläggningar ägt rum och enighet nåtts. I den andra reservationen instämde den sjätte prästerlige ledamoten i yrkandet om provisorisk lag men föreslog kyrkomötet anhålla, att medel ställdes tUl ärkebiskopens förfogande för en utredning i enlighet med motion nr 42, dvs. en utredning som berörde inte endast frikyrkosamfunden utan även andra kristna samfund i riket och som gällde inte endast natlvardsdislributionen utan hela frågan om gemensamt nattvardsfirande.

Av de ärenden, som 1970 års kyrkomöte behandlade, ägnades denna fråga den längsta debattiden, i det tryckta protokollet drygt 70 sidor. De som önskade en interimistisk lag gjorde gällande att utvecklingen hade lett fram till behovet av en sådan. Därvid åberopade de den svenska Failh and Orderkommilténs rapport om interkommunion och inter-celebration samt bl. a. förekomsten av s. k. vilda nattvardsgångar. Andra hävdade däremot, dels all man först borde städa innanför egen dörr och lösa frågan om diakoniarbetarnas ställning och den om EFS-predi-kanlerna, dels att samfunden borde överlägga med varandra för atl uppnå en rimlig teologisk samsyn om ämbete och sakrament, innan rättslig reglering skedde.

Motionärerna avsåg vissa ekumeniska gudstjänstlillfällen. Men eftersom lagförslaget i utskotlsbelänkandet endast hade formuleringen "att gudstjänsten särskilt utlysts såsom ekumenisk", frågades kritiskt, om inle den formuleringen medgav en så vid tolkning, att den kunde komma atl gälla alla gudstjänster. A ena sidan sades det vidare, att del inte var fråga om att rubba dem "som tillhör våra trogna församlingar" utan endast alt undanröja hinder och öppna en möjlighet för dem, som så önskade. A andra sidan befarades förslaget öka klyftorna inom kyrkans led, försvåra relationen till andra kyrkor och leda tiU andra problem. Flera oklara punkter påtalades. Meningarna var delade. På ett håll tillmättes frågan en profetisk innebörd och förklarades strävandena vara inspirerade av den helige Ande. På elt annat framhölls, alt det som skulle vara profetians möjlighet i benådade ögonblick blev en rätt som varje präst kunde pocka på, hur litet prästen än ägde av profetians ande och kanske av vanligl förstånd. Kyrkomötet biföll emellertid utskottets förslag till provisorisk lag och reservationsyrkandet om medel lill ärkebiskopens förfogande för en utredning i enlighet med riktiinjerna i motion nr 42.

Efter att ha inhämtat remissvar från etl antal myndigbeter ocb organisationer stannade Kungl. Maj:l vid beslutet att överlämna handling-

Prop. 1975/76: 97 6

arna i ärendet tUl ärkebiskopen för eventuell utredning i enlighet med kyrkomötets hemställan. Ärendets fortsatta behandling framgår av den vid årets kyrkomöte väckta motionen nr 66.

I den utredning, som tillsattes, ingick tre företrädare för Svenska kyrkan och tre ledamöter utsedda av Sveriges frikyrkoråd. Deras betänkande, som tidigare i år har utkommit av trycket under titeln Gemensamt nattvardsfirande, och som motion nr 66 bygger på, har tillställts samtliga ledamöter av kyrkomötet.

Ämbetsfrågans tidigare behandling

Frågan om prästämbetet är en sedan främst 1950-talet ofla diskuterad fråga i svensk teologisk ocb kyrklig debatt, vilket framgår bl. a. av. den 1951 utgivna En bok om kyrkans ämbete och framför allt av debatterna vid kyrkomötena 1957 ocb 1958 om kvinnans behörighet till prästtjänst.

Vid kyrkomötet 1970 förelåg en motion om utredning av prästtjänstens roll och innebörd enligt Skriften och urkristendomen. Första tUl-fälliga utskottet, dit motionen hänvisats, framhöll att prästämbetet såsom forskningsobjekt är en mycket slor fråga, där det förs en oavbruten intemationell och nationell debatt. En utredning skulle enligt utskottet bli bara ytterligare etl debattinlägg i den omfattande debatten Utskottet avstyrkte motionen.

Vid kyrkomötets debatt anfördes för behovet av en utredning bl. a. atl många meningsmotsättningar inom Svenska kyrkan grundade sig på olika ämbetssyner. Som exempel anfördes bl. a. den vid kyrkomötet aktuella frågan om icke prästvigds medverkan vid nattvardsdistribulio-nen och frågan om relationen präst—lekman.

Mot behovet av en utredning anfördes bl. a. att problemet är av oerhört omfattande art. Frågan om ämbetet kunde bäst klaras av i den öppna leologiska debatten och genom hänvändelse till de teologiska fakulteterna att dessa måtte taga upp ämbetssynen till ny teologisk forskning. Mot motionen talade inte minst förslaget om att kyrkomötet hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om en utredning. Förslag väcktes även att kyrkomötet skulle hemställa att ärkebiskopen skulle.låta utreda frågan.

Kyrkomötet biföll dock utskottels mening och lämnade motionen utan någon ytterligare åtgärd.

Utskottet

Med anledning av motion nr 36 finner utskottet att elt klarläggande av prästämbetets innebörd hade varit värdefullt bl. a. vid ställningstagandet till frågan om gemensamt nattvardsfirande. Emellertid anser ut-

Prop. 1975/76: 97 7

skottet, att det förslag som utskottet framlägger beträffande gemensamt nattvardsfirande inte nödvändiggör, att en sådan utredning föregår beslutet. Angelägenheten av frågan kvarstår likväl enligt utskottels mening. En utredning bör därför komma tUl slånd. Därvid bör beaktas inte blott ämbetets religiösa karaktär och innebörd — en fråga som redan varit föremål för åtskillig teologisk utredning — utan även ämbetets funktion och relation i praktiken till lekmannauppgifter i gudstjänst och församlingsarbete och tUl andra tjänster inom kyrkan, vilka i vissa delar kommit atl innefatta vad som tidigare ålegat prästen.

De ekumeniska strävandena utgör ett markant inslag i de senasie decenniernas kyrkoliv. Alt frågan om gemensamt nattvardsfirande logs upp vid föregående kyrkomöte och därefter blivit föremål för utredning för atl behandlas vid delta kyrkomöte är uttryck för dessa enhetssträvanden. Genom att på många sätt vara engagerad i ekumeniska sammanhang bar Svenska kyrkan klart visat att de ekumeniska frågorna är av central betydelse. Del är också enligt utskottet angeläget atl framsteg görs på vägen mot en allt mer vidgad gemenskap mdlan de olika trossamfunden.

Beträffande motion nr 66 finner utskottet att del i denna inle föreslås intercdebration. Enligt dokumenten från Faith-and-Order-kommis-sionens sammanträde i Louvain 1971, som motionärerna åberopar, avser intercdebration de fall när präst liUåts leda nattvardsgudstjänst inom annat samfund än det egna. Förutsättningen för en sådan föreligger inle. Utskottet finner vidare atl det inte heller gäller gemensara cdebralion, eflersom en sådan enligt Louvain-dokumenten innebär att ämbetsbärare från olika kyrkor gemensamt leder elt nattvardsfirande där medlemmar från de olika kyrkorna deltar. Utskottet fömtsätter att den som leder naltvardsfirandel skall läsa avlösningsorden, instiftelse-orden och nattvardsbönen.

Mot ovan skisserade bakgrund gäller ärendet konkret alt — för lösande av en aktueU ekumenisk problematik — präst i Svenska kyrkan skall kunna biträda den som leder naltvardsfirandel i annat kristet samfund och alt den som är behörig att leda nattvardsgudstjänst i annat kristet samfund skall kunna biträda celebrant i Svenska kyrkan. Med biträda avses möjlighet all dellaga i alla andra moment än dem som enligt ovan är förbehållna den som leder naltvardsfirandel.

Frågans begränsning framgår också av att det gemensamma nattvardsfirande det här gäller skall äga mm vid speciella tUlfällen såsom också var tänkt, när frågan väcktes vid föregående kyrkomöte.

Ett annat spörsmål är med vilka samfund det gemensamma naltvardsfirandel kan äga rum. Även om det nu synes vara omöjUgt för de stora invandrarkyrkorna och även om några av frikyrkosamfunden förefaller ha minskat intresse för deltagande, bör enligt utskottet Svenska kyrkan för sin del öppna vidgad möjlighet för gemensamt nattvards-

Prop. 1975/76: 97 8

firande med de i motionen nr 66 uppräknade samfunden, dvs. fömtom den romersk-katolska och de ortodoxa kyrkorna Fribaptistsamfundet, Helgelseförbundet, Metodistkyrkan i Sverige, Pingströrelsen, Svenska Alliansmissionen, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Frälsningsarmén, Svenska Missionsförbundet och Örebromissionen. Om kyrkoherde i församling inom Svenska kyrkan önskar inbjuda den som i annal kristet samfund än de uppräknade är behörig leda nattvardsgudstjänst, skall medgivande inhämtas från stiftets biskop.

Ärendet har klart ekumenisk karaktär; det gäUer relationen mellan Svenska kyrkan och samfund utanför denna. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen hör med sin särställning därför principieUt inte till detta sammanhang. De problem som har samband med EFS borde därför helst ha lösts före del ärende som här föreligger.

EFS' styrelse har i sitt remissvar visserligen sagt att den lägger slörre vikt vid frågan om icke-prästvigds medverkan vid nattvardsdistribulion än vid del förslag om biträde vid gemensamt nattvardsfirande som utskottet nu behandlar. EFS' styrelse har ändå godtagit att vad som i motionen nr 66 sägs om andra kristna samfund i riket må bli tillämpligt jämväl på de lokala föreningar inom EFS som har eget nattvardsfirande.

Med den begränsning som här ovan påtalats finner utskottet att det i stort sett inte är nödvändigt med större samsyn i fråga om nattvarden än vad som redan föreligger. Beträffande synen på nattvarden råder enighet om att Kristus är närvarande i sakramentet — och atl detta är det viktiga — men inte om hur han är det.

Till följd av sambandet mellan dop ocb nattvard aktualiseras också frågan om synen på dopet. De här aktuella baplistiska samfunden erkänner inte Svenska kyrkans barndop. Denna inställning finns företrädd också inom Svenska Missionsförbundet och Svenska Alliansmissionen. Svenska kyrkan å sin sida erkänner likväl de här aktuella samfundens dop utom i de fall då det är fråga om omdop. Det föreligger alltså här mindre samsyn än i fråga om nattvarden. Utskottet finner detta motivera, att det gemensamma naltvardsfirandel begränsas lill vissa speciella tillfällen. Det är enligl utskottels mening angeläget, atl lärosamtalen intensifieras i fråga om dopet.

Vad slutligen ämbetet angår menar utskottet atl eflersom det bär inte är fråga om intercdebration är det inte heller nödvändigt med en teologisk samsyn. För svenska kyrkans del är det tillräckligt atl erkänna att "rite vocatus" motsvaras av andra samfunds ordningar även i de fall där lekmän har rält att leda nattvardsgudstjänst. Svenska kyrkan erkänner dem som leder nattvardsgudstjänst i andra samfund såsom ämbetsbärare i dessa samfund men inte som ämbetsbärare i Svenska kyrkan. Denna mera kyrkorättsligt grandade inställning finner utskottet vara tillräcklig. En teologisk samsyn är inte nödvändig eftersom det bär inte är fråga om intercdebration.

Prop. 1975/76: 97 9

Utskottet vill likväl framhålla att det finns en gmndläggande läroenhet mellan Svenska kyrkan och de frikyrkosamfund som här avses då det gäller synen på Skriften som rättesnöre för lära och tro, förkunnelse och undervisning, liksom då det gäller bekännelsen till den Ireenige Guden och till den aUmänneliga kristna tro, som är uttryckt i t. ex. den nicenska trosbekännelsen och att detla gäller även i de fall, då den senare av olika skäl icke formellt antagits såsom bekännelseskrift.

Utskottet anser alt det bör ankomma på biskop alt utfärda föreskrifter om vad som skall iakttagas i samband med detta nattvardsfirande. Dessa föreskrifter kan enligl utskottets mening lämpligen få följande innebörd.

När någon, som i annat kristet samfund är behörig leda nattvardsgudstjänst, biträder vid nattvardsgudstjänst i Svenska kyrkans ordning läser präst i Svenska kyrkan avlösningen efler syndabekännelsen, nall-vardsbönen (i 1942 års kyrkohandbok bönen "Lovad vare du") och in-sliftdseorden. Den biträdande medverkar med utdelandet av brödet eller vinet. Övriga moment i gudstjänsten kan fördelas mdlan de i gudstjänsten medverkande efter anvisningar av församlingens kyrkoherde. Vid gudstjänsten kan fler än en från annat kristet samfund biträda. De biträdande kan komma från olika kristna samfund. Nattvardsgudstjänst, vid vilken någon från annat kristet samfund biträder, skall antingen firas i samband med ekumenisk konferens eller möte eller äga rum inom ramen för en ekumenisk vecka eller eljesi vid särskilda ekumeniska gudstjänster. Då gudstjänsten pålyses skall alltid anges alt gemensamt nattvardsfirande kommer all tillämpas.

Det bör påpekas att i det förslag till lag om nattvardsfirande i vissa fall, som utskottet framlägger, uttrycket "är stadgal" självfallet syftar lå vad som gäller för Svenska kyrkan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet

A. att kyrkomötet med anledning av motion nr 36 hos regeringen
anhåller att medel ur kyrkofonden ställes till ärkebiskopens
förfogande för en utredning om prästämbetets innebörd och
funktion inom Svenska kyrkan.

B. att kyrkomötet med anledning av motion nr 66 anmäler att
mötet för sin del antagit följande Förslag till lag om gemen
samt nattvardsfirande mellan Svenska kyrkan och andra kristna
samfund i landet.

§ 1 Utan hinder av vad som eljest är stadgat får präst i Svenska kyrkan biträda vid nattvardsgudstjänst inom annat kristet samfund i landet. Såsom vUlkor gäller all i gudstjänsten ingår nattvardens instiftelseord tillsammans med utdelandet av natt-tardselementen saml alt gudstjänsten särskilt utlysts såsom ekumenisk. § 2 Utan hinder av vad som eljest är stadgat får den som i

Prop. 1975/76: 97 10

annat kristet samfund är behörig atl leda nattvardsgudstjänst, på inbjudan av kyrkoherde i församling inom Svenska kyrkan, biträda vid nattvardsgudstjänst i församlingen. Gudstjänsten skall vara särskilt utlyst såsom ekumenisk. Innan kyrkoherden fattar beslut om inbjudan skall denne, samråda med församlingens övriga präster samt med kyrkorådet., Motsätter sig kyrkorådet att inbjudan sker, hänskjutes ärendet till domkapitlet för avgörande. Dock får ej präst, som hyser samvetsbetänkligheter mot gudstjänst som avses i första stycket, åläggas att medverka vid sådan gudstjänst. § 3 Om vad som i övrigt skall iakttagas i samband med gemensamt nattvardsfirande äger biskopen utfärda föreskrifter.

Stockholm den 23 september 1975

På särskilda utskottets vägnar ARNE PALMQVIST

I detta ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit: biskop Bratt-gård, biskop Gärtner, herr Löfström, biskop Nivenius, biskop Palmqvisl, herr Wahlund, herr Fahl, fröken Finnberg, herr Franke, fröken Ger-hardsson, herr Jonzon, herr Sandin, herr Arne Svenungsson, fm Wentz-Janacek.

Reservation 1

av herrar Wahlund och Arne Svenungsson, som anfört följande:

Gemensamt nattvardsfirande har i ekumeniska sammanhang sedan länge framstått som ett mål för kristen enhet. Åtskilliga steg måste tagas, innan de olika samfunden uppnått sådan enhet och samstämmighet i trosfrågor, atl gemensamt nattvardsfirande framstår såsom ett sanningsenligt uttryck för uppnådd inre, andlig gemenskap.

Att — såsom utskottsmajoriteten föreslår — genom lagstiftning öppna vägen för gemensamt nattvardsfirande föregriper enligt vår mening detta mål och kan framstå såsom en skylt, som saknar täckning.

Samfund som icke accepterar barndopet kan uppenbarligen inte ha nattvardsgemenskap med andra än "troendedöpta". Så länge Svenska kyrkans dop avvisas av andra samfund och så länge teologisk samsyn för övrigt inte föreligger saknas därför elementära förutsättningar för ett gemensamt nattvardsfirande i Ande och sanning.

På grund av vad sålunda anförts borde utskottet enligt vår mening ha hemställt

att motion nr 66 av herr Ahrén m, fl, icke. måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd.

Prop. 1975/76: 97 11

Reservation 2

av herr biskop Gärtner, som ansett att utskottels yttrande bort ha följande lydelse:

Det föreligger stor öppenhet i Svenska kyrkan mot dem som vUl fira nattvard vid kyrkans altare. Dessutom finns i flera församlingar en vilja att inbjuda andra kristna samfunds präster och pastorer att som gäster deltaga vid utdelandet av nattvardsgåvorna. Därmed manifesteras en önskan alt vilja nå fram tUl en gemensam naltvardssyn och läroenhel. Men eflersom myckel ännu återstår alt samtala om i lärofrågor bör en viss återhållsamhet visas mot att etablera etl regelbundet gemensamt nattvardsfirande. Del rör sig främst om "frågan om förhållandet mellan dopgemenskap och naltvardsgemenskap, frågan om innebörden av ullrycket att nattvarden är Herrens och inte respektive kyrkosamfunds och i samband därmed frågan om nattvardens roll som konstituerande faktor i respektive samfund, frågan om naltvardsgemenskap som medel eller mål i del ekumeniska skeendet, frågan vad mysterieaspeklen på nattvarden egentligen innebär", för att citera Svenska ekumeniska nämndens remissvar via utskottet för Tro och Vittnesbörd.

Mot bakgmnden av vad majoriteten av lokalförsamlingama anförl i sina remissvar synes frågan om gemensamt nattvardsfirande allmänt sett ej vara aktuell på lokalplanet. Flera församlingar är i sina stäUningstaganden negativa tUl utredningsförslaget, medan de flesta tillstyrker alt hindren för Svenska kyrkans präst att deltaga i gemensamt nattvardsfirande undanröjes men samtidigt påpekar atl del föreligger allvarliga lä-romässiga motsättningar mellan samfunden som måste klarare utredas och helst undanröjas. I dessa remissvar hänvisar man således lill de frågor som ovan omnämnts i Svenska ekumeniska nämndens remissvar. Man understryker det självklara läromässiga sambandet mellan dop och nattvard. Elt allmänt erkännande av de olika samfundens dop föreligger icke, varför grunden för full nattvardsgemenskap icke föreligger. Man hänvisar också tUl frågan om ämbetets innebörd i de olika samfunden som ej blivit klarlagd, varför fråga kan uppstå om Svenska kyrkan kan äga nattvardsgemenskap med samfund som tillåter lekmän att leda nattvardsgudstjänst, något som strider mot Svenska kyrkans lära och ordning. Flera remissinstanser pläderar för återhållsamhet därför alt så mycket ännu är oklart.

Det som nu föreslås i kyrkolagsförslaget är inle någon allmän på principiell grund vilande utvidgad gudstjänstgemenskap utan vissa konkreta åtgärder lill lösande av en aktuell ekumenisk fråga.

Det är mot bakgmnd av delta och många remissinstansers inställning som vid tillämpning av utskottets lagförslag följande bör tillämpas.

När någon som i annat kristet samfund är behörig leda nattvardsgudstjänst biträder vid nattvardsgudstjänst i Svenska kyrkans ordning, går denne fram till altaret omedelbart före distributionen och lämnar

Prop. 1975/76: 97 13

Uldrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammaniräde 1976-01-22

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvisl, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wailén, Peterson

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition med förslag till lag om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet

Frågan om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet har tidigare behandlals av 1970 års kyrkomöte. Kyrkomötet beslöt (KLU 1970: 19, kskr 1970: 50) föreslå Kungl. Maj:l alt dels utfärda en provisorisk lag i ämnet med gUtighet till utgången av år 1975, dels ställa medel tiU ärkebiskopens förfogande för en utredning.

Efler alt ha inhämtat yttranden från elt antal myndigheler och organisationer beslutade Kungl. Maj:l den 4 juni 1971 alt överlämna handlingama i ärendet tUl ärkebiskopen för eventuell utredning i enlighet med kyrkomötets hemställan.

Sedan utredning genom ärkebiskopens försorg verkställts och remissbehandlats har 1975 års kyrkomöte, i anledning av motion nr 66, anmäll (SäU 1975: 2, kskr 1975: 37) att kyrkomötet för sin del antagit elt förslag till lag om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund i landet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga det av 1975 års kyrkomöte antagna lagförslaget.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760062