Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76: 84 Regeringens proposition

1975/76: 84

med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

beslutad den 29 december 1975.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upp­tagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

INGEMUND BENGTSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lag om skyldighet för arbets­givare att anmäla ledig plats lill den offentliga arbetsförmedlingen. Anmälningsskyldigheten skall i princip gälla inom alla yrkesområden och omfatta alla anställningar. Bl. a. statliga tjänster undantas från lagen. Enligl lagförslaget behöver anmälan inte göras om den lediga platsen tillsätts med någon som redan är anställd hos arbetsgivaren (internrekrytering). Vissa andra undanlag från anmälningsskyldigheten förslås dessutom, t. ex. när anställningen inte avses räcka längre än tio arbetsdagar. Enligl förslagel bemyndigas regeringen all besluta att an­mälningsskyldigheten skall gälla bara i viss del av landet. Införandel av anmälningsskyldighet avses ske på försök i tre län med början den 1 juli 1976.

I propositionen föreslås även, mot bakgrund av en redogörelse för nuvarande förhållanden, flera ändringar i arbetsförmedlingens organi­sation och arbetsformer. Etl inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen skall sålunda prövas genom inrät­tande av distriktsnämnder. Dessa nämnder skall få inflytande på hur det lokala förmedlingsarbetet bör bedrivas. De skall vidare avge yttran­den till länsmyndigheterna i planerings- och organisationsfrågor. Ge­nom sin sakkunskap och sina kontakter väntas nämndledamötema kunna tillföra förmedlingen ett bredare beslutsunderlag i många ärenden och ge tjänstemännen ett värdefullt stöd vid genomförandet av olika arbets­marknadspolitiska åtgärder, t. ex. för atl bereda sysselsättning ål perso­ner med arbetshandikapp.

Arbetsförmedling inom kulturområdet är förenad med vissa problem som har lett till atl förmedlingsverksamheten är splittrad mellan flera

1    Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                     2

förmedlingsorgan som arbetar under olika villkor. Frågan om hur denna verksamhet bör vara organiserad har utretts vid flera lillfällen. I proposilionen föreslås nu atl arbetsförmedlingen inom kulturområdet i större utsträckning än tidigare skall ombesörjas av den offentliga arbetsförmedlingen.

Slutligen behandlas en av arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret överlämnad rapport rörande del hittillsvarande utredningsarbetet be­träffande elt ÄDB-system för arbetsförmedlingen. I rapporten anges bl. a. målen för platsförmedlingen och i vad mån dessa mål kan uppnås med nuvarande resurser saml vilka förbättringar som skulle kunna uppnås med hjälp av ÄDB-leknik. Vidare föreslås praktiska prov under nästa budgetår på några förmedlingskonlor avseende sökning och matchning med hjälp av ADB-register över arbetssökande och lediga platser.

 

Prop. 1975/76: 84

1    Förslag till

Lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrives följande.

1 § Denna lag gäller arbetsgivare som avser all anställa arbetstagare
på ledig plats i sin verksamhet.

Lagen gäller ej

1.    om anställning är avsedd atl vara högsl tio arbetsdagar,

2.    vid tillsättning av statlig tjänst eller av sådan tjänst som lärare eller skolledare för vUken avlöningsförmånerna faslstäUes under med­verkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2 § Arbetsgivare som avses i 1 § första stycket skall anmäla ledig
plats lill den offentliga arbetsförmedlingen.

Anmälan som avses i första stycket skall göras innan annan åtgärd vidtages för anställning.

3 § Anmälningsskyldighet enligl 2 § föreligger ej för arbetsgivare som
avser all besätta den lediga platsen med

1.    arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren,

2.    arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,

3.    arbetstagare som skall arbeta i arbetsgivarens hushåll,

4.    arbetstagare som skall ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

5.    arbetstagare som enligt lag eller annan författning eller kollektiv­avtal har företrädesrätt lill anställningen,

6.    arbetstagare till anställning som förutsätter viss politisk inställning,

7.    arbetstagare lill anställning som lillsätts genom valförfarande.

Anmälningsskyldighet föreligger ej heller, om den lediga platsen en­ligl överenskommelse mellan arbetsgivaren, berörd arbetstagarorganisa­tion och arbetsförmedlingen skall förbehållas arbetstagare som avses i 8 § lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknads­styrelsen får, om särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde före­skriva ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten.

4    § Anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för förmed­lingsarbetet. Närmare föreskrifter om vilka uppgifier anmälan skall innehålla meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen besiämmer.

5    § När ledig plats som har anmälts tUl arbetsförmedlingen har blivit tillsalt eller av annan anledning ej längre är aktuell, skall arbetsgivaren så snart del kan ske anmäla detta tUl förmedlingen.

6 § Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet under­
låter att anmäla ledig plats enligl vad som föreskrives i denna lag, dö-

 

Prop. 1975/76: 84                                                                    4

mes till böter. Detsamma skall gälla arbetsgivare som i anmälan upp­såtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej sak­nar betydelse.

Ällmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endasi efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva all lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa län.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om ar­betsförmedling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1935: 113) med vissa be­stämmelser om arbetsförmedling

dels alt i 2 § ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels all 3, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2a §

Utan hinder av 2 § må rege­ringen eller myndighet som rege­ringen bestämmer bevilja enskild person eller annan tillstånd att bedriva arbetsförmedling för mu­siker och sceniska artister i för­värvssyfte. Tillstånd får givas en­dast för verksamhet som avser förmedling av anställning utom­lands åt den sotn är bosatt här i riket eller av anställning här i ri­ket åt den som är bosatt utom­lands.

Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med mindre sö­kanden utfäster sig att vid för­medling eller eljest icke uppställa villkor som begränsar förmed­lingssökandes möjligheter att an-lila den offentliga arbetsförmed­lingen.

Tillstånd enligt denna paragraf må beviljas för högst ett år i sän­der.

3 § Vid meddelande av tillstånd skall angivas den ersättning för för­medlingen,  som högst må uppbäras, samt de övriga villkor och be­stämmelser för verksamheien som prövas erforderliga.

 

Prop. 1975/76: 84

Nuvarande lydelse

Ersättningen må i intet fall så bestämmas, atl densamma kan förväntas överstiga de nödiga ut­giflerna för förmedlingen.

Föreslagen lydelse

Ersällningen må i annat fall än som avses i 2 a § icke så bestäm­mas, alt densamma kan förväntas överstiga de nödiga utgiflerna för förmedlingen.

8 §1

Den som bedriver arbetsför­medling i förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i sex månader.

Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling   i   förvärvssyfte dömes  tiU  böter eller fängelse i sex månader. Den som eljesi ulan tillstånd bedriver arbetsförmedling mol ersätt­ning dömes lill böter.

Den som försummar all göra anmälan enligl 5 § dömes lill böter högst femhundra kronor.

9 §-

Den som uppsåtligen bereder arbete åt någon efter anvisning genom arbetsförmedling som be­drives i förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen bereder arbete åt någon efter anvisning genom arbetsförmedling som utan tillstånd bedrives i förvärvssyfte dömes lUl böter eller fängelse i högst sex månader.

Ällmänt åtal för broll som avses i första stycket får väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt upp­gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lydelse 1970: 877. =- Senaste lydelse 1970: 877.

 

Prop. 1975/76: 84

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammaniräde 1975-12-29

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Bengtsson

Proposition med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att an­mäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

1    Inledning

Genom beslut den 7 december 1973 uppdrog Kungl. Maj:l åt arbets­marknadsstyrelsen (ÄMS) all i samverkan med arbetsmarknadens parter utreda förutsättningarna att öka informationen tUl arbetsförmedlingen om lediga platser. I beslutet angavs att styrelsen därvid borde ulgå från de uttalanden chefen för dåvarande inrikesdepartementet och inrikesut­skottet hade gjort under år 1973 (prop. 1973: 1 bil. 13 s. 45, InU 1973: 3), vilka innebar all man i dåvarande läge inle var beredd att starta ett utredningsarbete om obligatorisk plalsanmälan. Styrelsen borde dock vara oförhindrad alt undersöka huruvida de skäl som talar mot en obligatorisk platsanmälan — bl. a. en väsentiigt ökad arbetsbelastning för arbetsförmedlingen och förelagen ulan garantier för en motsvarande förbättring av placeringsresullaten — var generellt gUtiga eUer om det kunde finnas motiv för all pröva sådan obligatorisk anmälan inom exempelvis vissa begränsade yrkesområden, regioner e. d.

AMS tillsatte en arbetsgrupp bestående av representanter för i styrel­sen företrädda parter på arbetsmarknaden och tjänstemän vid arbets­marknadsverket för ifrågavarande utredning. Arbetsgruppen framlade i oktober 1974 en rapport benämnd Uiredningen om förbättrad platsin-formatton (UPI). 1 rapporten föreslås bl. a. all skyldighet för arbetsgi­vare alt anmäla ledig plats tUl arbetsförmedUngen skall fastslås i lag. äMS beslöt den 8 november 1974 att överlämna rapporten till rege­ringen som styrelsens egel förslag.

Efter remiss har yttranden över ÄMS' förslag avgetts av hovrätten

 

Prop. 1975/76: 84                                                                    7

över Skåne och Blekinge, statens handikappråd, postverket, televerket, statens järnvägar, riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet, statens av­talsverk, statens personalnämnd, skolöverstyrelsen (SÖ), institutet för so­cial forskning, länsstyrelserna i Stockholms län. Malmöhus län, Göte­borgs och Bohus län, Skaraborgs län, Gävleborgs län, Jämttands län och Norrbottens län, expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmark­nadsfrågor, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Bankinslitutens arbetsgivareorganisation, Sveriges redareförening. Tid­ningarnas arbetsgivareförening. Statsföretagens förhandlingsorganisa­tion, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Landsorgani­sationen i Sverige (LO), Svenska byggnadsarbetareförbundet, Handels-anställdas förbund, Svenska lantarbetareförbundel, Svenska skogsarbeta­reförbundel, Svenska Bankmannaförbundet, Tjänstemännens centralor­ganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Handikapporgani­sationemas centralkommitté (HCK), Konstnärliga och Litterära Yrkes­utövares Samarbetsförbund (KLYS) saml Konstnärernas riksorganisation. Yttranden över förslaget har överlämnats av SAF från Teatrarnas riks­förbund saml av KLYS från Svenska tealerförbundel och Svenska mu­sikerförbundet.

I en gemensam skrivelse den 14 maj 1975 har LO och TCO föresla­gil att lekmannastyrelser skall införas i arbetsförmedlingen. Enligt för­slaget skall till varje dislriktskontor knytas en distriklsnämnd med re­presentanter för de båda nämnda löntagarorganisationerna, arbetsgivar­na och inom distriktet belägna kommuner. Härigenom erhåller enligt förslaget de lokala arbetsmarknadsparterna och de kommunala myn­digheterna insyn i och möjlighet alt påverka dislriklskonlorens beslut och åtgärder.

I skrivelsen lämnas exempel på arbetsuppgifter som bör åvila de före­slagna distriktsnämnderna saml föreslås all en arbetsgrupp tillsälls inom arbetsmarknadsdepartementet med uppgifl att närmare utreda vilka be­fogenheter och arbetsuppgifter som lämpligen kan tUldelas distrikts-nämnderna. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har härefter lill­satt en arbetsgrupp! för utredning av frågan om lekmannarepresentation i arbetsförmedlingen. Arbetsgruppen har bestått av företrädare för ar­betsmarknadsdepartementet, kommundepartementet, ÄMS, SAF, LO, TCO och Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen har den 26 sep­tember 1975 lagt fram en departementspromemoria benämnd (Ds Ä 1975: 9) Lekmän i arbetsförmedlingen.

1 Ledamoten av riksdagen Mats Hellström, ordförande, överdirektören Gunnar Andersson, kanslirådet Sven-Runo Bergqvist, departementsrådet Arne Carlsson, ombudsmannen Björn Pettersson, departementssekreteraren Bertil Segerfalk, sek­reteraren Claes Strömberg, direktören Gunnar Westermark och utredningssekre­teraren Christer Wretborn.

 

Prop. 1975/76: 84                                                                    8

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, ÄMS — som har överlämnat ytt­randen av länsarbetsnämnderna i samtliga län — länsstyrelserna i Ska­raborgs län och Västernorriands län, sysselsällningsulredningen (Ä 1974: 02), decentraliseringsulredningen, Svenska kommunförbundet, SÄF, LO, TCO, SäCO/SR saml Östhammars, Jönköpings, Västerås och Ra-gunda kommuner. LO har överlämnat yttranden från Svenska bygg­nadsarbetareförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Arbetsförmedling inom kulturområdet är förenad med särskilda pro­blem. Frågan om hur förmedlingsverksamheten bör organiseras har ut­retts vid flera tillfäUen under årens lopp bl. a. genom utredningen rö­rande arbetsförmedlingen inom vissa områden (OLÄF) som i juni 1972 lade fram betänkandet (Ds In 1972: 5) Arbetsförmedling inom kultur­området. OLÄF kom i sitt slutbetänkande till den slutsatsen att de spe­ciella problemen på detta område motiverade tillskapandet av ett sär­skilt, i förhållande till den offentiiga arbetsförmedlingen fristående, för­medlingsorgan som borde ges formen av en statlig stiftelse. Till stiftel­sen, vars förmedlingsverksamhet skulle vara avgiftsfri, skulle knytas av­giftsbelagda funktioner av impressario- och managerkaraktär. Stiftelsen skulle byggas upp genom ombUdning av Musikerförbundets arbetsför­medling, vars verksamhet därigenom skulle upphöra. Därmed skulle man ha den förankring på marknaden som ett väletablerat organ med mångårig erfarenhet av branschen kunde ge. Remissbehandlingen av förslaget visade bl. a. dels att enligl flera instansers mening förslagets förverkligande borde anstå tills dåvarande kulturrådet hade framlagt förslag i fråga om den statiiga kulturpolitiken, dels alt tanken på en sär­skild stiftelse av flera remissinstanser kunde accepteras endasi under förutsättning att dess verksamhetsområde blev heltäckande. Musikerför­bundet avvisade emellertid förslagel om alt uppgå i den föreslagna stif­telsen.

Utfallet av remissbehandlingen visade således atl en vidare beredning av OLÄF:s förslag var nödvändig, vUket anmäldes för riksdagen (prop. 1973: 1 bil. 13 s. 89; InU 1973: 3, rskr 1973: 71). En överarbetning har därför skett i en särskild arbetsgrupp, som i september 1975 överläm­nade en promemoria med förslag i ämnet (Ds Ä 1975: 5).

Sedan OLÄF lade fram sitt betänkande har statsmakterna fattat be­slut om riktlinjer för en ny statlig kulturpolitik och om fortsatt utbygg­nad av de statiiga insatserna inom kulturområdet (prop. 1974: 28, KrU 1974: 15, rskr 1974: 248; prop. 1975: 20, KrU 1975: 12, rskr 1975: 201).

» I gruppen har ingått departementsrådet Arne Carlsson, arbetsmarknadsdepar­tementet, departementsrådet Gunnar Svensson samt departementssekreterama Mac Murray och Lars Marén, utbildningsdepartementet, avdelningsdirektören Uno Härdin och förste byråinspektören Tom Örjan Nilsson, AMS samt Lars Ed­ström och Björn Sjöstedt, KLYS. Carlsson har varit arbetsgruppens ordförande.

 

Prop. 1975/76: 84                                                     9

Vidare har flera utredningar lagt fram förslag av betydelse för kulturar­betarna.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetls av statens kulturråd, ÄMS •— som har bifogat yttranden av länsarbets­nämnderna i Stockholms län. Västerbollens län, Malmöhus län saml Göieborgs och Bohus län —• Sveriges författarfond, Operan, Dramatiska teatern, Institutet för rikskonserter. Svenska filminstitutet. Konstfack­skolan, Dramatiska institutet. Musikaliska akademien, Sveriges Radio ÄB, TCO, LO, SAF, Arbetarnas BUdningsförbund (ABF), Folkelshus-föreningarnas riksorganisation, Folkparkernas centralorganisation. För­eningen Sveriges filmproducenter, Konserlföreningen i Stockholm, KLYS, Svenska Musikerförbundet, Svenska' tealerförbundel, Sveriges orkesterföreningars riksförbund, Teatrarnas riksförbund. Konstnärernas riksorganisation, Sveriges författarförbund. Föreningen svenska tecknare. Svenska tonkonstnärsförbundel och Svenska kommunförbundet. Dess­utom har yttranden inkommit från Musiketablissemenlens förening. Samrådsgruppen för inlernalionelll musiksamarbete, Kulturarbetar-centrum-Riks, Utbildningssektionen hos konstnärernas kollektivverk­stad, Konslnärscentrum, Filmcentrum, Svensk impressarieförening. Teatercentrum och LänsbUdningsförbundet i Gävleborgs län.

I detta sammanhang tas även upp elt av ÄMS och statskontoret till chefen för arbetsmarknadsdepartementet överlämnat utredningsförslag rörande ökad användning av ÄDB-teknik inom arbetsförmedlingen. Efter remiss har datainspektionen avgelt yttrande Över förslagel.

Innan de nämnda ulredningsförslagen behandlas närmare, lämnas i det följande en redogörelse för arbetsförmedlingens nuvarande organisa­tion och arbetsuppgifter.

2    Arbetsförmedlingens organisation ocb arbetsuppgifter 2.1 Nuvarande organisation och arbetsformer

Om arbetsförmedlingens organisation finns vissa bestämmelser i dels instruktionen (1965: 667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbels-nämndema (omtryckt 1970: 727, ändrad senast 1974: 449) och dels arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, omtryckt 1975: 822). Enligl in­struktionen är arbetsmarknadsstyrelsen central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och skall öva tillsyn över den of­fentiiga arbetsförmedlingen. Länsarbetsnämnd skall enligl instruktionen inom sitt område leda den offentliga arbetsförmedlingen. Instruktionen innehåller däremot inga bestämmelser om den lokala organisationen dvs, arbetsförmedlingskonloren. Bestämmelser härom finns i 2 § arbets­marknadskungörelsen, där det sägs att landet för arbetsförmedlings-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    10

verksamheten indelas i distrikt och atl inom varje distrikt finns elt dislriktskontor och de lokalkontor som regeringen eller, efter regering­ens beslut, ÄMS bestämmer.      ,

Arbetsmarknadsverket ingår i den försöksverksamhet med medbe­stämmanderätt för de anställda i viktigare personalfrågor m. m. som bedrivs enligt riktlinjer av delegationen (Fi 1970: 67) för förvaltnings­demokrati (DEFF). Under försöksperioden, som omfattar två år räknat från den 1 juli 1975, utökas arbetsmarknadsverkets organisation med bl. a. lokala företagsnämnder med tillhörande beslutsgrupper vid läns­arbetsnämnderna.

Före år 1971 bestod arbetsförmedlingens kontors-organisation av 24 huvudkontor och ca 210 avdelningskontor. Dessutom fanns elt relativt stort antal arbetsförmedlingsombud. Huvud­kontoren var lokalmässigl sammanförda med länsarbetsnämndernas kanslier. Ungefär hälften av avdelningskontoren var småkontor varmed i detla sammanhang menas enmans- och Ivåmanskontor. Statsmakterna antog år 1970 vissa rikllinjer för en ny konlorsorganisation, innebärande att stommen skulle utgöras av ett antal dislriktskontor som skulle kunna lämna fullständig förmedlingsservice inkl. arbetsvärd och yrkesvägled­ning. Till varje distriktskontor borde anslutas ett lämpligt antal lokal­kontor med resurser alt handlägga flertalet förekommande förmedlings­ärenden. Distriklskontoren skulle vidare utgöra utgångspunkt för ambu­lerande förmedling och aktivt uppsökande verksamhet. ÄMS fick sam­tidigt i uppdrag all utarbeta ett konkret förslag lill ny konlorsorganisa­tion. Statskontoret hade tidigare i sin huvudrapport (SOU 1968: 60—62) Arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken föreslagit alt orga­nisationen skulle koncentreras till 82 kontor med 10—40 handläggare och att de befintliga mindre kontoren skulle avvecklas successivt. AMS föreslog en organisation bestående av 69 dislriktskontor och 130 lokal­kontor. Distriktskontorens områden stämde överens med de kommun-blocksanpassade A-regionerna. Del innebar all länen indelades i 2—4 distrikt med undantag av Golland, där länet utgjorde elt distrikt. AMS föreslog vidare indragning successivt av etl relativt stort antal lokal­kontor och avveckling av arbetsförmedlingsombuden. I gengäld skulle den ambulerande förmedlingen byggas ut.

På grundval av detta förslag förelade Kungl. Maj:t (prop. 1971: 1 bil. 13 s. 43) 1971 års riksdag riktlinjer för en ny konlorsorganisation för ar­betsförmedlingen. Föredragande statsrådet framhöll härvid atl kontors­indragningarna inte borde ske i så snabb takt och på alla de orter som ÄMS hade föreslagit. Han underströk särskilt behovet av samordning med den regionala planeringen. Vidare betonades alt behovet av ar­betsmarknadsservice skulle ses i relation lill övriga servicekrav som bör tillgodoses i en ort som skall fungera som servicecenlmm. Även av-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    11

ståndsfaktorn berördes. Riksdagen godkände de i proposilionen för­ordade riktlinjerna (InU 1971: 3, rskr 1971: 56). Samtidigt avslogs en motion med krav om all det skulle finnas elt förmedlingskontor i varje kommunblock. Antalet kommunblock var då 280 och antalet förmed­lingskonlor ca 230.

Den nya kontorsorganisationen, som trädde i krafl den 1 juli 1971, in­nebar bl. a. atl de dåvarande huvudkontoren och avdelningskontoren er­sattes av dels 69 dislriktskontor, som under länsarbetsnämnden skulle ha ansvaret för förmedlingsverksamheten inom var sitt distrikt, och dels etl antal lokalkontor som underställdes distriklskontoren. Kungl. Maj:t an­gav i samband med omorganisationen på vilka orter distriktskontor och lokalkontor skulle finnas.

1971 års rikllinjer för den yttre kontorsorganisationen gäller fortfa­rande. Någon ändring av dislriklskonlorens antal eller lokalisering har inte skett. Vad beträffar lokalkontoren har ÄMS dragit in 14 småkontor och inrättat fyra nya, vilket ligger inom AMS befogenhet. Regeringen har medgivit inrättande av fyra slörre lokalkontor i storstadsområdena. Antalet lokalkontor uppgår i dag lill 150. HärtiU'skall läggas ell mindre antal tillfälliga kontor. Ärbelsförmedlingsombuden är numera praktiskt taget avvecklade. Lokalkontoren är ojämnt fördelade mellan distrikten. Slockholmsdislriktet har sålunda 13 lokalkontor, medan sju distrikt helt saknar lokalkontor. De flesta distrikten har 1—3 lokalkontor. Såsom di­strikts- och lokalkontoren är lokaliserade f. n. saknar 72 av landets 278 kommuner förmedlingskontor. På vissa orter utan fasl kontor finns i stället ambulerande förmedling, vilket innebär alt personal från di­strikts- eller lokalkontor 1—3 dagar i veckan har mottagning på orten hela eller halva dagen. Ambulerande förmedling finns i dag på ca 125 orter i landet.

Enligl nu gällande bemanningsplaner för arbetsförmedlingskonloren finns det ca 3 000 tjänster för handläggande personal och ca 450 för bi­lrädespersonal. Den handläggande personalen utgörs av ca 2 400 arbets­förmedlare, 350 arbetsvårdare och 250 yrkesvägledare.

Arbetsförmedlingskonloren varierar kraftigt i slorlek. Flertalet di­slriktskontor har 20—50 handläggande tjänstemän. Några dislriktskon­tor har bara ca 10 tjänstemän. Distriklskontoren i Stockholm, Göieborg och Malmö är myckel stora med resp. 220, 160 och 100 tjänstemän. Vad beträffar lokalkontoren har 100-lalel. kontor mindre än 5 hand­läggande tjänstemän. Många lokalkontor har 10-talel tjänstemän. Några ■ lokalkontor i storslockholmsområdet är dock lika stora som ett medel­stort dislriktskontor i andra delar av landet.

Storstadsområdena behandlades inte särskilt i samband med omorga­nisationen. Distriklskontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö var re­dan för fem år sedan mycket stora kontor. Utbyggnaden av storstäder-

 

Prop. 1975/76: 84                                                                   12

nas ytterområden har fortsatt under 1970-lalel. Många arbetssökande har därmed fått längre resväg till distriklskontoren, som är belägna i städernas centrala delar. Till skillnad mol Göieborg och Malmö har Stockholm flera lokalkontor i förorterna. Det finns f. n. kontor i Väl­lingby, JärfäUa, Sollentuna, Solna, Täby, Skärholmen, Farsta, Hud­dinge, Nacka och Handen. Flertalet av dessa kontor var från början mindre (1—4 handläggare) men har numera fåll sådana personaltillskott atl de kan lämna fullständig förmedUngsservice. Stockholm fick ett nytt stort lokalkontor i innerstaden på Södermalm i början av år 1974.

Våren 1973 beslöt statsmakterna (prop. 1973: 1 bU. 13, InU 1973: 3, rskr 1973:71) om vissa ändringar i förmedlingskontorens inre organisation och arbetsformer. Statsmakternas beslut grundades på en av ÄMS framlagd rapport om erfarenheterna av en flerårig försöksverksamhet med s. k. öppen förmedling. Denna förmedlingsform hade förordals i statskontorets förut nämnda huvud­rapport. Systemet med öppen förmedling, som bygger på tanken atl förmedlingsinsatserna bör differentieras efler avnämarnas behov, inne­bär i princip atl de lediganmälda platserna publiceras i plalslistor som tillhandahålls sökandena utan atl dessa behöver skriva in sig sorn arbets­sökande hos förmedlingen. I systemet ingår även all en särskild kund-, mottagning inrättas. I denna tjänstgör elt par förmedlare som delar ut platslistor och annal skriftligt informationsmaterial samt ger muntlig information av allmän art tUl de arbetssökande. Vid några kontor gjor­des även kompletterande försök med registrering av sökandena genom självinskrivning och ökad hjälp med platsförslag i kundmottagningen. AMS förslag innebar att öppen förmedling i denna modifierade form skulle införas allmänt i förmedlingsorganisalionen, vilket även blev statsmakternas beslut. Den nya metodiken i förmedlingsarbetel kallas därför modifierad öppen förmedling.

ÄMS rapport log även upp andra frågor rörande arbetsförmedlingens inre organisation, vilka statskontoret hade behandlat i sin utredning. På de större förmedlingskontoren var platsförmedlingen uppdelad på yrkes-expeditioner. Vid sidan av dessa fanns särskUd personal för arbetsvärd och yrkesvägledning. Statskontoret föreslog sammanhållna expeditioner för all de arbetssökande skulle få större valmöjligheter. AMS avvisade tanken på alt helt slopa uppdelningen efter yrkesområden men ansåg del lämpligt att sammanföra fackexpeditionerna tiU s. k. förmedlings- och utredningssektioner, som skulle läcka relativt breda yrkesområden. 1 överensstämmelse med vad statskontoret hade föreslagil förordade ÄMS vidare alt den särskilda personalen för arbetsvärd och yrkesvägledning skulle ingå i de nya förmedUngs- och utredningssektionerna. Detta skulle möjliggöra ell närmare samarbete mellan de tre personalgrup­perna arbetsförmedlare, arbetsvårdare och yrkesvägledare. Elt steg på vägen mot integration av allmän förmedling, arbetsvärd och yrkesväg-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    13

ledning hade enligt AMS tagits redan i samband med omorganisatio­nen år 1971, då de tre verksamhetsgrenarna ställdes under gemensam ledning av distriktskontorschefen. Statsmakterna följde AMS förslag. ÄMS utfärdade senare närmare riktlinjer för genomförandel av ifråga­varande ändringar i organisation och arbetsformer. Genomförandel på­börjades under budgetåret 1973/74. F.- n. är de större distriktskontoren och lokalkontoren, sammanlagt elt 40-tal, indelade i sektioner rhed en sektionschef i ledningen för varje. Sektionerna är av två slag, dels mol-tagningsseklioner som omfattar kundmottagning och ordercentral och dels förmedlings- och utredningssektioner. En förmedlings- och utred­ningssektion har normalt ca 10 handläggande tjänstemän. De stora distriktskontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö är indelade i en­heter som motsvarar ett större dislriktskontor. Varje enhet leds av en enhetschef. Dessa enheter är i sin tur indelade i sektioner. Kundmöt-tagning finns även vid mindre förmedlingskontor som inte är sektions-indelade. F. n. finns kundmottagning vid 114 kontor.

Som framgår av denna redogörelse innebär den nya metodiken, för­utom öppna platslistor, att sökanden på slörre kontor las emot för ett första samtal i kundmottagningen, varvid självinskrivningsblankelten gås igenom och ev. kompletteras. Sökanden kan även få viss hjälp med atl finna en lämplig plats all söka (platsförslag). För att sökanden själv skall kunna ta kontakt med arbetsgivaren finns särskilda telefoner till­gängliga. Ofta önskar sökanden bara platslistan eller annat tryckt infor­mationsmaterial. Behövs däremot mer ingående förmedlingshjälp skall sökanden hänvisas till en förmedlings- och utredningssektion, om konto­ret är sektionsindelal, eller tiU en förmedlare utanför kundmottagningen.

2.2 Arbetsfömiedlingsverksamheten

Enligt 3 § arbetsmarknadskungörelsen omfattar arbetsförmedlingens verksamhet arbetsförmedling, yrkesväglediung och arbetsvärd. Enligt samma beslämmelse skall arbetsförmedlingen fortlöpande insamla upp­gifter om sysselsättningsläget och om förändringar som kan väntas på arbetsmarknaden. De grundläggande reglerna för hur arbets­förmedlingens verksamhet skall bedrivas anges i 4 § nämnda kungörelse. Denna beslämmelse fick ändrad utformning år 1974 (1974: 447). De överväganden som låg till grund för omarbetningen anmäldes för 1974 års riksdag (prop. 1974: 1 bU. 13 s. 35, InU 1974: 3, rskr 1974: 68). En­ligl nämnda beslämmelse skall arbetsförmedlingen inhämta och lämna sakUg och så fuUständig information som möjligt i de avseenden som har betydelse för såväl arbetssökande som arbetsgivare. Vid förmed­lingsarbetet skall vidare eftersträvas att klarlägga den arbetssökan­des arbetsönskemål och arbetsfömlsältningar. Arbetsmarknadspolitikens medel skall enligt bestämmelsen utnyttjas för att ge den arbetssökande

 

Prop. 1975/76: 84                                                               14

möjlighet alt ta arbete som nära ansluter lill hans önskemål och fömt­sättningar. Om det behövs skaU därvid samråd ske med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer i syfte alt anpassa arbetsuppgifter och arbetsförhållanden liU den arbetssökandes fömtsättningar.

1 arbetsförmedlingens verksamhet kan tre funktioner skiljas ut, näm­ligen information, platsförmedling och arbetsförberedande åtgärder. Platsförmedling är den dominerande funktionen. Till information hör alla allmänna upplysningar som arbetsförmedlingen lämnar muntii­gen eller skriftligen. Den tryckta informationen består av dels lokala eller riksomfattande plalslistor och dels foldrar och andra publikationer riktade till allmänheten om arbetsmarknaden, olika yrken och utbild­ningar m. m. Platsförmedling avser den hjälp som lämnas till arbetssökande och arbetsgivare. Denna hjälp kan lämnas under relativt enkla former men kan även kräva stora insalser av lid och ekonomiska resurser. Som exempel på plalsförmedlande åtgärder kan nämnas plats-förslag, anvisning och ackvisition. Med plalsförslag menas alt arbets­förmedlingen lämnar sökanden konkreta förslag på platser som denne bör kunna söka med hänsyn till angivna kvalifikationskrav m.m. Med anvisning menas alt arbetsförmedlingen, utöver all lämna platsförslag, för sökandens räkning lar kontakt med en arbetsgivare beträffande en lediganmäld plats och avtalar tid för besök. I samband härmed erhåller sökanden i regel ett anvisningskort från arbetsförmedlingen. Med ackvi­sition menas att arbetsförmedlingen för sökandens räkning kontaktar en eller flera arbetsgivare för all höra sig för om möjligheten att finna en arbetsplacering, när någon lämplig plats inte finns lediganmäld. Ackvi­sition används i stor ulslräckning för alt få praklikplatser till studerande. Arbetsgivare kan få hjälp genom att arbetsförmedlingen föreslår viss sökande lill en lediganmäld plats eller söker personal som inte finns anmäld hos arbetsförmedlingen. Arbetsgivare kan vidare få bidrag till utbildning av nyanställd personal och till tekniska anordningar på ar belsplatsen som underlättar arbetet för personer med arbetshinder. De arbetsförberedande åtgärderna inriktar sig i huvudsak på sökande som inle direkl kan få arbete på hemorten eller på annan ort. För atl en anställning skall komma till stånd kan olika slags åtgär­der behövas. Det kan gälla ändrade arbetsuppgifter, arbetsmarknadsul-bUdning, anställning i skyddat arbete eller i beredskapsarbete samt nä­ringshjälp till start av eget förelag.

Förmedlingsåtgärder via anpassningsgrupperna, vid före­tagen utgör ylterligare en kontaktform. Arbetsförmedlingen skall med­verka till atl del på alla förelag med mer än 50 anställda bildas en an­passningsgrupp beslående av företrädare för arbetsförmedlingen, före­ laget och de lokala fackliga organisationerna. Enligl av ÄMS utfärdade rikllinjer för verksamheten i anpassningsgrupperna skall dessa dels verka för en mer positiv insläUning i arbetslivet tUl äldre arbetstagare

 

Prop. 1975/76: 84                                                                   15

och till personer med arbetshinder, dels föreslå åtgärder som gör det lättare atl på arbetsplatsen nyanställa äldre personer och personer med arbetshinder och dels föreslå åtgärder som underlättar för redan an­ställda sådana personer atl behålla sitt arbete. F.n. finns ca 4 500 an­passningsgrupper.

Arbetsförmedlingens främsta uppgift är alt medverka lill att knyta samman arbetssökande och lediga platser. Lediga platser anmäls vanli­gen till arbetsförmedlingen per telefon. Ofta tas anmälan emot av den arbetsförmedlare som bevakar det aktuella yrkesområdet. På de större förmedlingskontoren finns dock numera en ordercentral, som tar emot alla anmälningar av lediga platser. Enligt AMS anvisningar för mottag­ning och publicering av lediga platser skall alla lediganmälda platser publiceras i lokala plalslistor, såvida inte a) platsen blir tillsatt innan den hinner publiceras, b) platsen avser kortare anställningstid och måste tillsättas snabbt eller c) arbetsgivaren molsätter sig publicering. I anvisningarna betonas viklen av alt plalslistorna hålls aktuella Och inte innehåller platser som redan har tillsalts. Enligt anvisningama bör vida­re plalsanmälan innehålla iippgifter om arbetsplatsens belägenhet,' ar­betsuppgifter, arbetets varaktighet, arbetstider, kvalifikationskrav, löne­förmåner och ev. bostadserbjudande.

Lokala platslistor började ges ul äv arbetsförmedlingen för ca tio år sedan. De första listorna innehöll endast ferieplalser men se­nare utvidgades användningen och i dag täcks hela landet av lokala plalslistor. Plalslistorna är av två slag, dels manuellt framställda listor som ges ut veckovis och dels dagliga listor som framställs med hjälp av databehandling (ÄDB-platslistor); ÄMS har föreslagit atl dagsaktuella ADB-plalslislor skall införas etappvis i hela landet och ersätta de ma­nuella veckolistorna. Försök med ADB-plalslislor påbörjades i Stock­holm våren 1973. Under budgetåret 1974/75 infördes ADB-plalslistor i de tre storstadslänen. Under budgetåret 1975/76 beräknas ytterligare nio län som ligger i anslutning till storstadslänen få ADB-plalslistor (prop. 1975:1 bil. 13 s. 78). Varje sådan lista täcker normall elt helt län.

Lediga platser som inle tillsätts omgående och som bedöms vara lämpliga för spridning till förmedlingskonlor i andra delar av landet skall rapporteras lill AMS för publicering i en r i k s I i s t a. AMS ger centralt ul sju plalslistor, i regel veckovis. Dessa listor, som budgetåret 1974/75 utgavs i en sammanlagd veckoupplaga av ca 60 000 ex., är f. n. arbetsförmedlingens främsta hjälpmedel när det gäller alt bistå arbetssö­kande som önskar flytta till annan ort. Den största centrala plalslistan är tidningen Arbetsmarknaden som finns tillgänglig på alla förmedlings­konlor. Den finns även tillgänglig för prenumeration. Antalet platsnoti­ser i tidningen Arbetsmarknaden har under den senasie femårsperioden varierat mellan ca 5 000 och 15 000 beroende på arbetsmarknadsläget. Förelagslistan och Finska Uslan är i första hand interna informationsor-

 

Prop. 1975/76: 84                                                                   16

gan för arbetsförmedlingen. Företagslistan ger utförlig information om förelag med större personalbehov. Genom Finska listan får alla finska och svenska arbetsförmedlingar en finskspråkig information om svenska förelag som har anmält behov av personal. Lärarlistan innehåller sådana lediga lärartjänster i grundskolan och gymnasieskolan som enUgt före­skrift i skolförordningen (1971: 235, ändrad senast 1975: 269) skall an­mälas lill arbetsförmedlingen. Praktiklistan vänder sig främst lill stude­rande. SPN-listan slutiigen vänder sig till personalen vid omlokalise-ringsmyndigheterna. Listan innehåller sådana lediga platser i stock-, holmsområdel och på omlokaliseringsorlerna som inte utnyttjas för omplacering av statens personalnämnd (SPN).

Ärbelsförmedlingskontorens verksamhet är i regel begränsad till det egna kontorets område. Inom några yrkesområden går verksamheten emellertid utanför del egna området. Det gäller lärarförmedling, arlisl-och musikerförmedling samt sjömansförmedling. Vid det största di-striklskonlorel i varje län finns en lärarförmedling vars verksamhet om­fattar hela länet. Artist- och musikerförmedling finns bara vid fyra di­slriktskontor, nämligen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå; Verksamheien vid dessa förmedlingar kan i princip omfatta hela landet. Delsamma gäller för sjömansförmedUngen. Sådan förmedling finns vid 17 förmedlingskonlor som är belägna i kuststäder.

3    Skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till arbetsför­medlingen

3.1 Nuvarande förhåUanden

När del gäller reglerna för ansläUnings ingående kan man skilja mel­lan två grupper av anställningar, nämligen dels statligt reglerade tjänster och dels övriga anställningar. Till den första gruppen hör inle bara stat­liga tjänster utan också tjänster inom den statligt lönereglerade delen av det kommunala området. TUl denna del i sin tur hör främst lärartjänster inom grundskolan och gymnasieskolan. Dit räknas vidare tjänster vid bl. a. skogsvårdsstyrelser och allmänna försäkringskassor samt vissa kyrk­liga befattningar. Anställningar inom andra delar av den kommunala sektorn hör däremot lill den andra gruppen, dvs. övriga anställningar. Denna grupp omfattar i övrigt den enskUda sektom. Tilf statligt regle­rade tjänster räknas inte anställningar inom de statsägda företagen och inte heller sysselsättning i beredskapsarbete eller skyddad sysselsättning. Dessa anställningar hör lill gmppen övriga anställningar. 1 det följande behandlas denna grupp försl. Därefier behandlas gruppen statligt regle­rade tjänster.

 

Prop. 1975/76: 84                                                              17

3.1.1 Anställivng i enskild tjänst och sådan allmän tjänst som icke är statligt reglerad

Tillsättningen av lediga platser sker i stor utsträckning utan medver­kan av den offentliga arbetsförmedlingen. Någon skyldighet att anlita denna finns alltså inte vare sig för arbetstagare eller arbetsgivare ulan parterna kan i princip fritt välja på vilket sätt kontakt i syfte att åstad­komma en anställning skall etableras dem emellan. Vissa bestämmelser som begränsar handlingsfriheten finns dock.

1 lagen (1974: 12) om anställningsskydd (ändrad senast 1974: 378) finns bestämmelser om företrädesrätt tiU ny anstäUning (25—28 §§). Enligt dessa bestämmelser har den som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist företrädesrätt lill återanställning hos den tidigare arbetsgi­varen under ett år från anställningens upphörande.

För alt få företrädesrätt till ny anställning måsle den uppsagde hos arbetsgivaren anmäla anspråk härpå. Har flera arbetstagare företrädes­rätt tiU ny anställning skaU företräde ges åt den som har den längsta an­ställningstiden hos arbetsgivaren. Vid lika anstäUningslid ger högre lev­nadsålder företräde. Arbetsgivaren är skyldig att varsla arbetstagarorga­nisation minsl två veckor före erbjudande om anställning lill vilken ar­betstagare har företrädesrätt. Arbetstagaren är skyldig att tillttäda an­ställningen först efter skäligt rådrum, om han antar erbjudandet.

Enligt lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (ändrad senast 1975: 743) är arbetsgivare skyldig atl överlägga med ar­betsmarknadsmyndigheterna om åtgärder för att förbättra sysselsätt­ningsmöjligheterna för äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga (7—13 §§). Myndigheterna kan härvid meddela arbets­givaren anvisningar om vilka åtgärder som bör vidtagas och i yttersta fall föreskriva alt arbetsgivaren icke får anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit, dvs. föreskriva arbetsförmedlingslvång.

Möjligheten atl föreskriva arbetsförmedlingstvång fanns även i lagen (1973: 160) om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete, vilken upphörde alt gälla den 1 juli 1974 och då ersattes av elt avtal mellan parterna på byggarbetsmarknaden. Enligt lagen fick arbetsgivare fritt an­ställa endast kvalificerad arbetssökande. Fanns sådan ej atl liUgå fick arbetsgivaren anställa endast arbetssökande som den offentliga arbets­förmedUngen hade anvisat eller godtagit. Lagen var tillämplig på yrkes­mässig byggnadsverksamhet och omfattade även statlig och kommunal verksamhet under moisvarande förhåUanden. Om en arbetsgivare an­ställde annan än kvalificerad sökande utan anvisning eller medgivande av förmedlingen, kunde AMS föreskriva att arbetsgivaren i fortsätt­ningen ej fick anställa någon som inte hade anvisats eller godtagits av förmedlingen. Det nyssnämnda avtalet innehåller något avvikande be­stämmelser i fråga om anställning av okvalificerad sökande. Enligl av-

2    Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                    18

talet föreligger anmälningsskyldighet till förmedlingen om arbetsgivaren avser alt anställa okvalificerad sökande. Har kvalificerad sökande inle anmält sig inom den i anmälan angivna tilllrädesliden, äger arbetsgiva­ ren anställa annan för arbetet. Enligt avtalet föreligger alltså en före­trädesrätt för kvalificerad sökande.

När del gäller sättet all knyta kontakt mellan arbetsgivare och arbets­tagare kan handlingsfriheten även sägas vara begränsad genom bestäm­melserna om enskild arbetsförmedling. Enskild arbetsförmedling regle­ras i lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (ändrad senast 1970: 877). Enligt denna lag är arbetsförmedling i vinst­syfte förbjuden. Däremot får arbetsförmedling mot avgifl som läcker kostnaderna bedrivas efler tillstånd av AMS. Sådant tillstånd ges dock endast till sammanslutning av arbetstagare och arbetsgivare (organisa­tionsförmedling). AMS fastställer maximiavgifler och andra villkor för verksamheten. Antalet avgiftskrävande förmedlingar uppgår f. n. lill femlon. Därav är ungefär hälften verksamma inom artist- och musiker-området. Övriga avser förmedling av kontorister, mannekänger och mo­deller. Avgiftsfri förmedling får bedrivas utan tillstånd. Den som be­driver sådan förmedling är dock skyldig att göra anmälan till ÄMS. Även del 30-lal avgiftsfria förmedlingar som har etablerats hittills är knutna till organisationer och föreningar. Avgiftsfri förmedling före­kommer inom flera yrkesområden, men är i regel av mindre omfatt­ning. Vanligtvis går verksamheten ut på alt skaffa arbete åt medlem­marna.

Inom ramen för de trygghetsavtal som på senasie år har träffats för tjänstemän och arbetsledare på den enskilda sektorn har inrättats sär­skilda organ för personalclearing mellan berörda företag och anställda. Syftet med denna verksamhet är främst atl lösa sysselsättningsproblem för personer som har blivit eller väntas bli uppsagda till följd av drifts­inskränkningar och liknande. Enligt avtalen skall förelagen mer eller mindre formbundet anmäla sådana lediga platser som inle har kunnat tillsättas intemt inom företaget till clearing-organen. Dessa för register över arbetslösa personer. Skilda regler gäUer för olika delområden. Inom exempelvis Slalsförelagsgruppen utges en vakanslista som även är till nytta för ombytessökande. Inom SAF:s område är clearingverksamheten ännu under uppbyggnad.

3.1.2 Anställning i statligt reglerad tjänst

I fråga om anstäUning i statiigt reglerad tjänst gäller sedan gammalt vissa bestämmelser som saknar motsvarighet på den enskilda sektorn. Den gmndläggande bestämmelsen finns i regeringsformen där det före­skrivs alt vid tillsättning avseende skall fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (11 kap. 9 § andra stycket).

 

Prop. 1975/76: 84                                                    19

Med förtjänst avses enUgl förarbetena och tidigare praxis närmast den vana som har förvärvats genom föregående tjänstgöring. Med skicklig­het bmkar förslås lämpligheten för befattningen, ådagalagd genom teo­retisk och praktisk utbildning samt den dittillsvarande verksamhetens art. Äv förarbetena lUl den nya regeringsformen framgår vidare alt bl. a. även arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska hänsyn kan få vägas in vid bedömningen (prop. 1973: 90 s. 406). Det sist­nämnda innebär en nyhet i förhåUande till vad som gällde enligl 28 § i 1809 års regeringsform. Ytterligare generellt gällande föreskrifter om tillsättning av tjänst, bl. a. om skyldighet atl kungöra tjänst ledig till an­sökan, finns i statstjänstemannalagen (1965: 274, omtryckt 1974: 1009, ändrad senast 1975: 668) och stalstjänstemannasladgan (1965: 601, om­tryckt 1975: 839) resp. kommunaltjänslemannalagen (1965: 275, ändrad senast 1975: 753) och stadgan (1965: 602, omtryckt 1974: 1017, ändrad senast 1975: 840) om vissa tjänstemän hos kommuner m.fl. (kommu­naltjänstemannastadgan). För tillsättning av lärartjänster inom del kommunala skolväsendel meddelas särskilda föreskrifier i 17 kap. skol­förordningen. Vidare gäller att beslut av myndighet om tjänstetillsätt­ning kan överklagas ända upp till regeringen.

I statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan finns numera även föreskrifter om företrädesrätt till ny anställning, vilka hän­visar till motsvarande föreskrifier i lagen om anställningsskydd. Vissa avvikelser föreligger dock: Bl. a. gäUer företrädesrätten till statligt regle­rad tjänst även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed jäm­förlig ställning. Vidare har en erinran om de i regeringsformen angivna gmnderna för tjänstetUlsällning intagils.

Företrädesrätten får alltså inte leda tiU någon inskränkning i fråga om tiUämpningen av dessa grunder. Blir en tjänst ledig kan även en icke förelrädesberältigad person söka tjänsten och konkurrera med den före-Irädesberältigade. Vid tillsättningen kan därvid inttesset av all offentliga funktioner utövas av den för uppgifterna bäst skickade anses väga tyngre än det arbelsmarknadspolitiska intresset alt anställa en förelrä­desberältigad.

Även andra författningar reglerar den statliga personalpolitiken. Som exempel härpå kan nämnas cirkuläret (1960: 553, ändrat senast 1975: 438) angående anställningsvillkor m. m. för partieUt arbetsföra inom statiig och statsunderstödd verksamhet, cirkuläret (1970:384, omtryckt 1971: 1030) om deltidsarbete, kungörelsen (1973: 279) om för­bud mot köns- eller åldersdiskriminering vid tillsättning av tjänst, m. m., cirkuläret (1972:130) om anstäUning av straffade personer m. fl. inom statiig och statsunderstödd verksamhet samt cirkuläret (1975: 326) om praktikljänstgöring hos statsmyndighet.

 

Prop. 1975/76: 84                                                    20

3.1.3 Anmälningsskyldighet beträffande statligt reglerad ledig tjänst

Omorganisationer inom den statliga förvaltnmgen och omlokalise­ringen av statliga verk från stockholmsområdet har fört med sig ökade krav på den övergripande planeringen och handläggningen av omplace­ringsfrågorna. Statsmakterna har utfäst sig alt medverka tiU att lösa de problem som i anslutning härtill kan uppkomma för många stalsan-stäUda. Det primära ansvaret för omplaceringsverksamheten åvilar den myndighet hos ■vilken tjänstemannen är anställd. Om anställningsmyn­digheten inte kan bereda övertalig tjänsteman sysselsättning, skaU frågan överlämnas till statens personalnämnd, som svarar för omplacerings-verksamheten centralt. Personahiämndens verksamhet inom detta om­råde regleras bl. a. i omplaceringsförordningen (1974: 1006). Personal­nämnden har befogenhet att bestämma på vilka statiigt reglerade tjäns­ter förordningen skall äga tUlämpning. Personalnämnden skall fortlö­pande anpassa förordningens tiUämpningsområde efler behovet att pla­cera om tjänstemän. Enligt beslut av personalnämnden gäUer förord­ningen generellt för statiigt reglerade tjänster inom Stockholms län med vissa undantag.

Tjänst som omfattas av förordningen får varken kungöras ledig tiU an­sökan inom eller utom myndigheten eller tiUsättas utan särskUt medgi­vande av personalnämnden. När sådan tjänst blir ledig måsle den följ­aktligen anmälas tUl personahiämnden. Det åligger denna att om möjligt anvisa myndigheten lämpliga omplaceringssökande. Härvid skall i regel företräde ges åt sådan tjänsteman vid omplaceringsmyndighet som en­ligt beslut av nämnden för vissa omplaceringsfrågor bör undantas från flyttning. Om personalnämnden inte kan anvisa någon tjänsteman, skall personalnämnden ge myndigheten tUlstånd att tUlsätta tjänsten i vanlig ordning, i förekommande fall efter ledigkungörande. Beslutar myndig­heten att inte lillsälta tjänsten med anvisad sökande skall myndigheten underrätta personalnämnden härom med angivande av skälen för be­slutet. Personalnämnden har härefter alt pröva om tjänsten skall få tUlsätlas i vanlig ordning eUer hållas vakant. I anslutning till omplace­ringsförordningen har utfärdats omfattande tillämpningsföreskrifter bl. a. rörande det samråd myndigheterna emellan som kan behövas.

När det gäller omplaceringsverksamheten inom försvaret, som i flera år har undergått en omfattande rationalisering, biträds statens personal­nämnd av försvarets personalnämnd. Enligt föreskrifter i Kungl. Maj:ts skrivelse den 12 januari 1968 om tillsättning av tjänster vid försvaret m. m. skall vakans på civil tjänst anmälas till försvarets personalnämnd. Sådan tjänst (vikariat på sådan tjänst) får inte vare sig ledigkungöras eller tillsältas utan medgivande av försvarels personalnämnd.

I cirkuläret (1974:534) lUl statsmyndigheterna om anmälan av personalanlagning, m. m., stadgas skyldighet för myndighet som avser

 

Prop. 1975/76: 84                                                    21

all anställa civil personal att anmäla detla till arbetsförmedlingen så att denna får tillfälle att anvisa sökande. Föreskrifter om sådan anmäl­ningsskyldighet har fuimits sedan början av 19407talet. Enligt av ÄMS i april 1975 utfärdade tillämpningsföreskrifter till cirkuläret bör myn­dighet som har anmält ledig plals tiU arbetsförmedlingen inte vidtaga andra åtgärder för personalintagning (t. ex. annonsering i pressen) förrän arbetsförmedlingen har beretts skälig tid att anvisa lämplig sökande. En tidsfrist av 10 dagar från anmälningsdagen bedömer AMS som tillräck­lig härför. Från anmälningsskyldigheten gäUer en rad undantag, nämligen för

a)   tjänst som tiUsättes vid befordran i befordringsgång,

b)   tjänst som kungöres ledig till ansökan,

c)   tjänst i lägst lönegrad F 18,

d) tjänst för vUken omplaceringsförordnmgen gäUer,

e)   tjänst eUer anställning som omfattas av Kungl. Maj:ts skrivelse
den 12 januari 1968 om tillsättning av tjänster vid försvaret, m. m.

f)   anstäUning som förutsätter särskUd utbildning som myndigheten
har anordnat.

ÄimLiälan behöver ej heller ske om personalbehovet tillgodoses genom anställning av personal som i samband med omorganisation eller omlo-kaUsering eUer av personalvårdsskäl behöver beredas annan stalsanställ-ning eller som har företrädesrätt tiU anstälhiingen.

Om statens personalnämnd medger att tjänst som har anmälts till nämnden enligt omplaceringsförordningen får tillsättas i vanlig ordning lorde anmälningsskyldighet till arbetsförmedlingen inträda, om inle un­dantagen a)—c) eUer f) är tillämpliga.

ÄMS har rätt att befria myndighet från anmälningsskyldigheten.

Cirkuläret gäller bara beträffande rent statliga anställningar.

Enligt cirkuläret behöver anmälan tUl arbetsförmedlingen inle göras om tjänsten i fråga kungörs ledig, vUket normalt sker i Post- och Inri­kes Tidningar. Enligl 6 § slalstjänstemaimalagen skall tjänst som myn­dighet tUIsätter kimgöras ledig tUl ansökan, om regeringen ej bestäm­mer annat. Enligl 9 § slatstjänstemannastadgan behöver följande tjäns­ter inte kungöras lediga tiU ansökan, nämligen

1. extra ordinarie eUer extra tjänst som

a)   är placerad i högst F 6 eUer L 6,

b)   är tjänst i högstlönegrad och får placeras i högst lönegrad F 6 el­ler L 6,

c)   har beteckningen Re eller Rg,

d) ingår i befordringsgång,

2.    arvodestjänst,

3.    tjänst som tillsättes med den som har företrädesrätt lill ny anställ­ning.

I samma paragraf föreskrivs att tjänst, som enligt vad regeringen

 

Prop. 1975/76: 84                                                              22

föreskrivit är inrättad som personlig tjänst, tillsattes utan att tjänsten kungjorts ledig tiU ansökan.

Tjänst som inte behöver kungöras kan myndigheten utan dröjsmål tillsätta med t. ex. en av arbetsförmedlingen anvisad sökande. Någon annonsering i pressen behöver således inte ske. När det däremot gäller tjänst som enligt nyssnämnda bestämmelse i statstjänstemannalagen skall kungöras ledig måsle myndigheten avvakta ansökningstidens ut­gång. Den ledigkungjorda tjänsten skall därefier tUlsättas med den mest meriterade av dem som har sökt tjänsten inom föreskriven tid.

Anmälningsskyldighet enligt det nyssnämnda cirkuläret tUl stats­myndigheterna gäller som redan har nämnts bara beiräffande rent stat­liga tjänster. Moisvarande bestämmelser för andra tjänster med statligt reglerade anställningsvillkor finns endast såvitt avser lärare inom grund­skolan och gymnasieskolan. Samtidigt bör nämnas att den tidigare nämnda omplaceringsförordningen gäller alla statiigt lönereglerade an­ställningar. Som framgår av det föregående skall tjänst som omfattas av omplaceringsförordningen anmälas till statens personalnämnd. Bestäm­melser om anmälan av lärartjänst lill arbetsförmedlingen finns i skolför-ordnmgen. Enligl 17 kap. 32 § skall ordinarie lärartjänst kungöras ledig, om ej fråga är om tillsättning genom förflyttning. Även extra ordinarie lärartjänst skall kungöras ledig i den utsträckning som SÖ bestämmer (43 §). Beträffande övriga lärartjänster föreskrives i 17 kap. 44 § sist­nämnda förordning alt ledighet skall anmälas till arbetsförmedlingen, dock med följande undantag, nämligen

1.    när frågan är om fortsalt förordnande för lärare som anges i före­skrifter som meddelats av SÖ,

2.    när frågan är om anställning för kortare tid högst två veckor i följd eller

3.    när länsskolnämnden för visst fall av särskilda skäl medger undan­tag.

Enligt en nyligen gjord ändring i skolförordningen gäller vidare att om icke-ordinarie lärare skiljes från sin tjänst på grund av att han ej längre kan beredas undervisning av hela den omfattning som hans för­ordnande avser, skall han erbjudas annan icke-ordinarie lärartjänst med den undervisning som kan beredas honom. Den nya tjänsten får till­sättas utan ledigkungörande eller anmälan till arbetsförmedlingen (17 kap. 49 b §).

TiU arbetsförmedlingen anmäls i praktiken ell stort antal tjänster för vUka anmälningsskyldighet inte föreligger. Bl. a. svarar arbetsförmed­lingen i Stockholm, Göteborg och Malmö enligt överenskommelser med vederbörande skolmyndigheter för all vikariatsförmedling till skolorna i dessa kommuner. De tjänster som anmäls till arbetsförmedlingen publi­ceras veckovis i en särskild plastlisla benämnd Lärarlistan. Även sökan­de som har anmält sig på annat sätt än genom arbetsförmedlingen kan

 

Prop. 1975/76: 84                                                    23

komma i fråga lill den sökta tjänsten. Sökande som anmäler sig till ar­betsförmedlingen kan få Lärarlistan hemsänd.

3.2 AMS' överväganden och förslag

Arbetsmarknadens föränderliga karaktär medför, att det ständigt på­går flöden av arbetssökande och lediga platser på arbetsmarknaden. De arbetssökande kan inle överblicka hela utbudet av arbetstillfällen och företagen har svårigheter att få kän­nedom om det totala arbelskraflsulbudet. Delta beror på alt de arbets­sökande har särskilda önskemål, krav och fömtsättningar och på atl de lediga platserna på motsvarande sätt är av olika slag. Arbetsförmed­lingens uppgifl är all underlätta detta sökande för såväl arbetskraften som förelagen.

Arbetsförmedlingen har sedan länge regelbundet redovisat uppgifter om antalet vid förmedlingen anmälda arbetslösa vid millen av varje må­nad. Fr. o. m. den 1 juli 1974 har dessa miltmånadsräkningar ersatts av en ny statistik som visar den konlinuerUga genomströmningen av arbets­sökande, såväl ombytessökande som arbetslösa, och som väntas ge ett bättre underlag för planering och uppföljning av arbetsförmedlingens verksamhet. Den nya statistiken ger dessutom uppgift om hur många kassamedlemmar som vid varje månadsskifte finns registrerade som ar­betslösa hos arbetsförmedlingen. Under den senaste tioårsperioden har antalet anmälda arbetslösa ökat trendmässigt. Detta gäller både totala antalet arbetslösa och antalet försäkrade arbetslösa. Nya och fler kate­gorier arbetssökande vänder sig successivt till arbetsförmedlingen. En ökad benägenhet från de arbetssökandes sida atl utnyttja arbetsförmed­lingen som informationskälla medför en ökning av antalet registrerade arbetslösa hos arbetsförmedlingen. Enligl statistiska centralbyråns arbets­kraftsundersökningar (AKU) uppgav i mitten av 1960-talel i genomsnitt 60 procent av samtliga arbetslösa all de hade utnyttjat arbetsförmed­lingen som informationskanal i sitt arbetssökande. Är 1970 hade denna andel stigit till ungefär 65 procent. Under första halvåret 1974 låg an­delen i närheten av 80 procent.

Arbetslöshetens sammansättning har också förändrats under perio­den. Personer inom tUlverkningsyrkena svarar fortfarande för en bety­dande del av antalet arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Deras dominans har dock avtagit. Ar 1964 återfanns i genomsnitt ca 62 procent av samt­liga registrerade arbetslösa inom denna yrkesgrupp. Är 1973 var mot­svarande andel ca 47 procent. Nya ersättningsformer i samband med ar­betslöshet har tUlkommit och medverkat tiU all nya grupper av sökande anlitar arbetsförmedlingen. Dessutom har på senare år, särskilt inom tjänstemannaområdet, bildats nya arbetslöshetskassor, varvid tjänste­männen i ökad utsträckning kommer i kontakt med arbetsförmedlingen.

 

Prop. 1975/76: 84                                                    24

En annan väsentlig förändring i arbetslöshetens struktur som har inträf­fat under den observerade perioden är alt arbetslöshetstiderna har ökat relativt kraftigt. Enligt AKU har den genomsnittliga arbetslöshetstiden ökat från strax under 2 månader 1968 tiU ca 4 månader 1973. 1 inte oväsentlig utsträckning är det fråga om äldre och ofta svårplacerade personer som har fått förlängda arbetslöshetstider.

Löpande uppgifter redovisas om det totala antalet lediga platser som anmäls lill arbetsförmedlingen. Uppgifterna avser under varje månad tiU arbetsförmedlingen nyaimiälda lediga platser. Bl. a. till följd av strukturella förändringar på arbetsmarknaden har antalet platser som anmälts tiU arbetsförmedlingen minskal kraftigt under den senaste tioårsperioden. Under år 1973 anmäldes nästan en halv miljon färre plat­ser till arbetsförmedlingen än under år 1964. För en mycket slor andel av minskningen svarar transport- och tillverkningsyrken. Inom vissa tjänslemannayrken har samtidigt skett en viss ökning av till arbetsför­medlingen anmälda platser. Denna uppgång har dock ej tiUnärmelsevis uppvägt nedgången inom övriga yrkesområden. Delta behöver emellertid inle innebära, alt arbetsförmedlingen i dag har en sämre täckning av platsflödet på arbetsmarknaden än tidigare. Snarare finns skäl att tro atl plalsomsätlningen den senaste tioårsperioden har minskat ganska kraf­tigt, trots alt antalet arbelslillfällen har ökat totalt. En minskning har dock skett av antalet sysselsatta inom sådana områden som sedan gam­malt svarat för en hög andel av den totala plalsomsätlningen, lill exem­pel inom lantbruks- och skogsbruksarbete, tillverkningsyrken inom in­dustrin, byggnads- och anläggningsyrken, sluveri-, lager- och förrådsar­bete samt när det gäller husligt arbete, fastighetsskötsel och slädarbele.

Samtidigt som antalet sysselsatta har ökat väsentligt under den senaste tioårsperioden har alltså antalet vakanser som anmälts till arbetsförmed­lingen minskat trendmässigl under samma period. Allmänt sett har en övergång liU fastare anställningsformer skett. Delta har bl. a. varit en följd av en strävan från arbetsmarknadens parter alt åstadkomma tryg­gare anstäUningar. Inom vissa av de områden, där man tidigare i bety­dande utsträckning utnyttjade korttidsanställningar och som därför sva­rade för en slor andel av plalsflödet till arbetsförmedlingen, har över­gången till mera stadigvarande anställningar medfört en minskning av antalet anmälda platser. Det finns tecken på att internrekrytering inom företag och myndigheter m. fl. har blivit vanligare. Samtidigt har förut­sättningarna för internrekrytering ökat i takt med utvecklingen mot allt slörre företagsenheter. Detla synes ha bidragit lill elt relativt sett mindre utbud av exlernvakanser på arbetsmarknaden jämfört med tidigare. Därtill kommer att de rationaUseringar som företagits, speciellt inom tjänstemannaområdet, allmänt sett verkat återhållande på nyanställ­ningsbehoven. Det finns f. n. ingen statistik som belyser personalomsätt­ningen för hela näringslivet. Däremot redovisar statistiska centralbyrån i

 

Prop. 1975/76: 84                                                    25

sin korttidsstalistik över sysselsättningen inom industrin sedan flera år tillbaka uppgifter om personalomsättningen inom denna del av nä­ringslivet. Av dessa uppgifter framgår att personalomsättningen bland såväl arbetare som tjänstemän sjunkit på senare år. En förändring på ar­betsmarknadens utbudssida som även kan ha haft viss betydelse för ut­vecklingen av platsomsättningen är alt antalet ungdomar i arbetskraften minskat under den senaste tioårsperioden. Eflersom ungdomar brukar svara för en betydande del av personalomsättningen, är det rimligt att anta alt en minskning av antalet ungdomar på arbetsmarknaden har medfört färre vakanser.

Arbetsförmedlingens betydelse som informationskälla för de arbetssö­kande, antingen de är arbetslösa eller ombytessökande, är tämligen väl kartlagd genom AKU. Arbetsförmedlingens statistik över lill förmed­lingen nyanmälda lediga platser ger kvantitativ information om företa­gens utnyttjande av arbetsförmedlingen som informationskanal. Men denna statistikserie ger ingen information om arbetsförmedling­ens andel av del totala vakansflödet på arbets­marknaden och inte heller information om inom vilka sektorer som arbetsförmedlingen har god resp. mindre god kännedom om plalsflödet. 1 och för sig kan uppgifter om hur de arbetssökande er­håller arbete indirekt belysa arbetsgivarnas rekryteringsvägar. Men er­farenheterna från olika undersökningar av det slaget har visat, att mät­problemen här är mycket stora.

För all utröna hur stor andel av det totala plalsulbudet som anmäls till arbetsförmedlingen har därför AMS i samarbete med statistiska centralbyrån gjort en skriftlig enkät till företag på den enskilda sektorn och myndigheter, landsting och kommuner på den offentliga sektorn. För undersökningen av den enskilda sektorn användes samma urval som statistiska centralbyrån använder i sin reguljära statistik över sysselsätt­ning och löner inom olika näringsgrenar. Av de totalt 8 800 enheterna i urvalet besvarade omkring 7 300 enkäten, vilket innebär en svarsfre­kvens av ca 83 procent. Undersökningen av den offenlUga sektorn fick en mycket begränsad omfattning, varför den inte berörs närmare i fort­sättningen. 1 enkäten efterfrågades antalet lediga platser avsedda för ex­tern rekrytering som var aktuella under april 1974.1 undersökningen in­gick även en fördjupad enkät lill 400 förelag och myndigheler m. fl. för all belysa val av rekryleringskanaler för olika kategorier av arbetskraft, omfattning av extern resp. intern rekrytering m. m. Den skriftiiga enkä­ten kompletterades även med intervjuer med representanter för etl 50-tal förelag m. fl.

Undersökningen av den enskilda sektorn omfattar i uppräknade tal ungefär 2 milj. årsanstäUda och 185 000 företag och arbetsställen. Till­sammans hade dessa knappt 80 000 platser lediga någon gång under ap-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    26

ril månad. Äv dessa platser var strax under 50 000 eller 60 procent också anmälda till arbetsförmedlingen.

April 1974 kännetecknades av en hög och stigande efterfrågan på ar­betskraft, och många företag betonade bristen på framför allt yrkesarbe­tare. 1 ett sådant läge kan företagen väntas pröva flera olika rekryte­ringsvägar samtidigt än de annars skuUe ha gjort. Detta kan iimebära dels all fler företag utnyttjar arbetsförmedlingen, dels att förelagens kontakter med arbetsförmedUngen blir tätare. Mönstret skulle följaktU­gen vara omvänt mönstret för de arbetssökande, som i större utsträck­ning söker arbete via arbetsförmedlingen i situationer med svag efterfrå­gan på arbetskraft. Detta ger också uttryck för arbetsförmedlingens di­lemma: när de arbetssökande i ökad utsträckning vänder sig lUl arbets­förmedlingen utnyttjar arbetsgivarna andra rekryteringsvägar i högre grad än eljest, och när arbetsgivarna släUer ökade krav på arbetsför­medlingen söker arbetslagarna i slörre ulslräckning arbete också genom andra kanaler. Det kan således inte uteslutas, atl en sexlioprocentig an­mälan av de lediga platserna till arbetsförmedlingen är något hög, be­traktad som en genomsnittssiffra för en hel konjunkturcykel.

Ungefär 65 procent av vakanserna avsedda för arbetare var anmälda till arbetsförmedlingen mot 45 procent för tjänslemannavakanserna. Att det är vanligare alt förelagen söker rekrytera arbetare genom arbetsför­medlingen än tjänstemän är ett känt förhållande. Det vanligaste motivet för alt inle anmäla tjänstemannavakanser lill arbetsförmedUngen anges av förelagen vara att man inte väntar sig, att arbetsförmedlingen kan tillgodose det behovet. Ofta anförs som argument härför, alt den kate­gori som företagen önskar "inte söker arbete via arbetsförmedlingen". Härmed menas vanligtvis ombylessökande. Vidare kan noteras, att av samtliga lediga platser under april 1974 var endast 15 procent avsedda för tjänstemän, vUket sammanhänger med en förhållandevis låg perso­nalomsättning på tjänstemannasidan. Vid intervjuerna framkom all per­sonalomsättningen inte hade varit så hög under år 1974 som under hög­konjunkturerna i mitten och slutet av 1960-lalel. Samtidigt är internre­kryteringen på tjänstemannasidan av betydande omfattning och förefal­ler dessutom vara långsiktigt ökande.

De lediga platser som tillsattes under april 1974 var i mindre omfatt­ning anmälda till arbetsförmedlingen än de platser som ännu vid måna­dens utgång var obesatta — ca 55 procent resp. 70 procent. Detta kan möjligen tyda på all till arbetsförmedlingen anmäls en plats först efter del atl arbetsgivaren genom andra rekryleringsvägar misslyckats med alt få den tiUsalt. 1 arbetsförmedlingens platsulbud skulle i så faU föreligga en överrepresentation av vakanser som de arbetssökande be­dömer som mindre attraktiva eller som tiUhör typiska bristområden.

Arbetsförmedlingens andel, av plalsomsätlningen inom oUka nä­ringsgrenar varierar väsentligt. Generellt synes arbetsförmedlingen ha

 

Prop. 1975/76: 84                                                    27

elt bättre grepp om plalsflödet inom den vamproducerande sektorn — främst industrin — än inom den tjänsleproducerande delen av näringsli­vet. Det kan noteras, att endast gmv- och tillverkningsindustrin anmäler mer än hälften av sina lediga platser till arbetsförmedlingen. Studerar man olika branscher inom liUverknLngsinduslrin, finner man myckel höga andelar för branscherna järn-, stål- och metaUverk, verkstadsin­dustri samt textil- och beklädnadsindustri. Den förhållandevis låga an­delen platser, totalt sett, som förelagen inom byggnadsindustrin anmäler lill arbetsförmedlingen får ses mot bakgrund av det speciella tillväga­gångssätt vid arbelskraflsrekrytering som kännetecknar branschen. Sys­temet med arbetslag och lagbasar, som är mest utvecklat på större orter, har medfört all en mycket stor andel av arbetskraftsrekryteringen tradi­tionellt sker genom redan anstäUd eller tidigare anställd personal och bygger således i myckel hög grad på personliga kontakter.

Tendensen alt i större utsträckning anmäla platser avsedda för arbe­tare än för tjänstemän till arbetsförmedlingen är i stort sett densamma inom alla branscher. När det gäller platser avsedda för arbetare svarar gruv- och tUlverkningsindustrin för den största andelen platser aiunälda till arbetsförmedlingen — ca 80 procent. Övriga sektorer redovisar klart lägre andelar, i flertalet fall omkring 50 procent. Beträffande tjänsle­mannavakanserna har arbetsförmedlingen den största täckningen inom tillverkningsindustrin — ca 51 procent. Noteras kan vidare, att även när det gäller tjänstemän är det branscherna jäm-, metall- och stålindustrin, verkstadsindustrin samt textil- och beklädnadsindustrin som redovisar den högsta anmälningsfrekvensen till arbetsförmedlingen av samtiiga branscher. Industrin har sedan länge berörts av konjunktureUt och strukturellt betingade sysselsättningsproblem, varför arbetsförmedlingen i relativt stor utsträckning måst inrikta sina resurser mot denna del av näringslivet. Därmed har troligen arbetsförmedlingen lyckats etablera goda kontakter med många industriförelag. Antalet vakanser avseende anställning för kortare perioder än en månad utgör endast 7 procent av samtliga lediga platser under mätperioden. Antalet lediga korttidsplatser är enligt undersökningen störst inom näringsgrenarna varuhandel, res­taurang- och hotellverksamhet samt samfärdsel, vari bl. a. ingår sluve-ribranschen. Tillsammans svarar de för ca 60 procent av samtiiga lediga korttidsplatser. Genomgående, med undantag för byggnadsindustrin, ty­der undersökningen på att vakanser avseende korttidsanställning i mindre utsträckning än övriga vakanser anmäls lUl arbetsförmedlingen.

Undersökningen visar att det föreligger ett entydigt samband mellan företagets slorlek och dess benägenhet att till arbetsförmedlingen an­mäla aktueUa vakanser. De aUra minsta företagen i undersökningen (exkl. handel) anmälde i april 1974 ungefär 1/3 av de lediga platserna till arbetsförmedlingen jämfört med de största företagen som redovisade en anmälningsfrekvens på ungefär 3/4. Beträffande arbetsställen inom

 

Prop. 1975/76: 84                                                              28

handeln kan nämnas att för de minsta arbetsställena (mindre än 5 an­stäUda) anmäldes ungefär 1/3 av de lediga platserna tUl arbetsförmed­lingen. För övriga arbetsställen inom handeln anmäldes ungefär hälften av vakanserna tUl arbetsförmedlingen, oavsett arbetsställets storlek. Vad gäUer tiUverkningsindustrin ökar andelen av de lediga platser som an­mälts tiU arbetsförmedlingen med stigande företagsstorlek för i stort sett varje bransch. För de största företagen inom tillverkningsindustrin an­mäls 90 procent av samtliga vakanser avsedda för arbetare mot 57 pro­cent av tjänstemannavakanserna. Det kanske inte är orimligt att anta, att de 10 procent av arbetsplatserna som inte anmäls till arbetsförmedlingen av de största företagen delvis är sådana som företagen inte hinner an­mäla till arbetsförmedlingen, innan de blir tillsatta av t. ex. spontansö­kande. För företag inom den tjänsleproducerande sektorn föreligger inte samma entydiga samband meUan företagsstorlek och andelen lill arbets­förmedlingen anmälda vakanser som för förelag inom tillverkningsin­dustrin. Inte heller tycks det föreligga något påtagligt samband mellan företagets eller arbelsstäUets storlek och andelen korltidsplatser som an­mäls tiU arbetsförmedlingen. Antalet korltidsplatser fördelar sig dess­utom relativt jämnt över företag i olika storleksklasser.

Skattningar av regionala variationer i andelen lediga platser som an­mälts till arbetsförmedlingen har av undersökningslekniska skäl endast kunnat erhållas för gruv- och tillverkningsindustrin samt handeln. Indu­striföretagen i storstadslänen och i övriga syd- och mellansverige hade under april 1974 ungefär lika stora andelar lediga platser anmälda till arbetsförmedlingen — 76 procent resp. 79 procent. Däremot hade förelagen i skogslänen anmält en betydligt lägre andel av sina lediga platser till arbetsförmedlingen. Samma mönster synes gäUa arbetsställen inom handeln. Det är tveksamt om den observerade skiUnaden när del gäller andelen till arbetsförmedlingen anmälda lediga platser mellan företag i skogslänen och företag i övriga delar av landet i sin helhet kan tillskrivas olikheter i konjunkturläget. Den lägre förvärvsintensilelen och den oavsett konjunkturläget relativt sett högre arbetslösheten i skogslä­nen, jämfört med övriga delar av landet, kan innebära att företagen i skogslänen har lättare att rekrytera arbetskraft på andra vägar. Dess­utom inverkar troligen de i skogslänen förhållandevis längre avstånden mellan arbetssökande och arbetsförmedlingen.

Ett dominerande intryck från intervjuerna är den företagsinterna (företag i vid bemärkelse) rekryteringens växande betydelse. Avväg­ningen mellan extern och intern rekrytering regleras genom antingen ett personalpoUtiskt handlingsprogram, gemensamt utarbetat av arbetsgiva­ren och företrädare för personalen, eller en med tiden utvecklad praxis. 1 och med att personalrepresentanterna fått inflytande över utformningen av rekryteringspolitiken i stort anser de sig inte behöva bevaka varje en­skUt rekryteringsärende. Särskilt viktig förefaller den interna arbets-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    29

marknadens avancemangsmöjligheter vara för tjänstemän, vilket bl. a. den mycket låga externa personalomsättningen — sällan över 5 procent — ger viss antydan om. Ett vanligt tillvägagångssätt är att extemt rekry­tera tjänstemän till de lägsta befattningsnivåerna för att sedan via intern rekrytering tillgodose kraven på nya och mer ansvarsfulla arbetsuppgif­ter. Under senare år har det blivit allt vanligare inom industrin att re­krytera unga ingenjörer tiU arbetsuppgifter i produktionen för att de se­dan via internrekrytering skall ges möjlighet att övergå till andra befatt­ningar. Även på arbetarsidan förefaller intern rekrytering bli allt vikti­gare. Fortfarande förefaller det dock vara vanligare bland arbetare atl man försöker förbättra sin arbetsmarknadssituation genom externa ar­betsbyten. Delvis torde detla vara en återspegling av att de interna kar-riärvägama är färre och kortare för tjänstemän. AMS vill uppskatta omfattningen av internrekryteringen till 20—25 procent av externrekry­teringen.

Ett aimat intryck är att lediga platser avsedda för tillfällig vikariats­tjänstgöring och andra korltidsplatser anmäls till arbetsförmedlingen i mera begränsad utsträckning. Inom exempelvis sluveriverksamhel, ho­tell och restauranger, detaljhandel, sjukvård och vissa kommunala för­valtningar förekommer adresslistor över personer, som snabbt kan kon­taktas för tiUfällig anstäUning som inkörsport lill mera varaktig anställ­ning. Rekrytermg till praktik- och ferieplatser sker ofla via direkta kon­takter meUan arbetssökande och företag. Arbetsförmedlingen betraktas emellertid även beträffande dessa kategorier som en viktig rekryterings-kanal.

Anpassningsgrupp fanns vid närmare 70 procent av de i undersök­ningen medverkande förelagen. Vid en mindre del av de förelag som hade anpassningsgmpp användes denna som extern rekryteringskanal. Andelen företag som har rekryterat arbetskraft externt via anpassnings­grupp är slörre ju längre tid sådan funnits. Knappt 10 procent av de företag som haft anpassningsgmpp under mindre än elt halvår har re­kryterat arbetskraft extemt via denna. Motsvarande andel för företag som haft anpassningsgriipp i mer än två år är 50 procent.

Utredningens intensivundersökningar har givit synpunkter på arbets­förmedlingens verksamhet. Flertalet företag liksom företrädare för per­sonalens organisationer synes vara positiva till eller har inga principiella invändningar mot elt system med skyldighet att anmäla alla externva­kanser till arbetsförmedlingen. Något undantag har dock noterats. Be­träffande internt utlysta vakanser har man ansett att sådana i första hand bör kunna klaras med rekrytering inom företagen.

Hur mycket tUlflödet av lediga platser till arbetsförmedlingen skulle öka, om samtliga lediga platser på den externa arbetsmarknaden anmäl­des till arbetsförmedlingen är omöjligt att besvara mot bakgrund av det begränsade utredningsmaterialet. ÄMS har emellertid överslagsmässigt

 

Prop. 1975/76: 84                                                    30

kommil fram tiU att mer än en halv miljon exlernvakanser under ett helt år skulle utlysas vid sidan av arbetsförmedlingen, vilket kan jämföras med de drygt 700 000 platser som anmäls till arbetsförmedlingen f. n. Det är svårl att uppskatta hur stor del som skulle avse tjänstemanna-platser, men troligen rör det sig om uppemot hälften.

För att kunna studera de problem som uppkommer vid en utökad platsanmälan har ÄMS genomfört en begränsad försöksverksam­het med vidgad plats anmälan på friviUig basis i Gävle­borgs län under liden den 12 augusii—27 september 1974. Till följd av den korta tidsperioden har del varit omöjligt atl få en fullständig bild av de effekter på förmedlingsarbetel och sökprocesserna som etl ökat platslillflöde kan medföra. I försöket dellog 278 förelag och myndig­heler m. fl. Hälften av dessa tillhörde den tjänsleproducerande sek­torn. Äv undersökningslekniska skäl uteslöts förelag med mindre än fem anställda.

Under försöksperioden ökade antalet nyanmälda platser från försöks­företagen betydligt. Från att ha svarat för ca 30 procent av de nyan­mälda platserna varje månad under senaste året ökade försöksförelagen sin andel till mer än hälften under försöksperioden. Under tiden augusii 1973—juli 1974 nyanmäldes i genomsnitt 500 platser per månad från försöksföretagen. Under månadema augusii och september 1974 för­dubblades detla antal. Vad beträffar rekryteringsvägar framkom under försöket bl. a. att det inom tillverkningsindustrin är vanligt med rekryte­ring bland personer, som spontant söker sig lill förelagen. Nästan hälften av samtliga medverkande förelag har uppgivit, att det är förhåUandevis vanligl alt de rekryterar arbetskraft som rekommenderats av redan an­ställda. Detta synes särskilt utbrett inom byggnadsindustrin. Nästan lika många företag har upprättat egna listor över personer som kan kontak­tas för tillfällig tjänstgöring vid akuta behov. SärskUt uttalat är detta inom handeln.

I anslutning lill försöksverksamheten gjordes elt 50-lal intervjuer med företrädare för de medverkande företagen och myndigheterna m. fl. Vid inlervjuema framkom alt en anmälan till arbelsförmedluigen skuUe kunna innebära en fördröjning av tillsättningen, om hastigt uppkomna vikariat av mycket kort varaktighet skulle omfattas av en anmälnings­skyldighet till arbetsförmedlingen. Flera intervjuade fann det ej naturligt att anmäla högre befattningar, lyp verkställande direktör och andra lik­värdiga befattningar, tUl arbetsförmedlingen. Några företrädare för försöksföretagen — exempelvis tidningsföretag — ansåg också alt tjäns­ter som förutsätter en viss politisk uppfattning lämpligen ej bör anmälas till arbetsförmedlingen.

Ett 30-tal av de intervjuade företagen redovisade en allmänt sett posi­tiv syn på arbetsförmedlingens verksamhet. Endast ett fåtal var nega­tiva. Flera företag betonade värdet av personlig kontakt mellan perso-

 

Prop. 1975/76: 84                                                              31

nalanställare och arbetsförmedlare. Till exempel framfördes från några håll önskemålet, att arbetsförmedlare i slörre utsträckning skulle besöka förelagen för alt lära känna förelagen och de olika typer av arbetsupp­gifter som där förekommer. Liknande synpunkler har även framförts från de fackliga organisationerna i Gävleborgs län, varvid betonats vik­ten av atl kontakter sker både mellan arbetsförmedling, förelag och fackliga organisationer i syfte att förbättra anpassningen mellan utbudet av lediga platser och de arbetssökande. En del av de intervjuade för­söksförelagen framförde all del vore värdefullt, om arbetsförmedlingen i högre grad än f. n. utförde ell första urval av sökande. Drygt hälften av de besökta försöksföretagen ansåg, att arbetsförmedlingen bör intro­ducera den arbetssökande per telefon före anvisningen. De intervjuade företagen tillfrågades även om sin insläUning tiU ett system med allmän skyldighet alt inrapportera samtliga vakanser till arbetsförmedlingen. Därvid angav de flesta att de inle hade något atl invända mot, att ett sådanl system infördes.

På grundval av de nu i korthet redovisade undersökningarna har ÄMS kommil fram till atl starka skäl talar för att arbetsförmed­lingens kännedom om lediga platser bör öka. En bredare täckning av plalsulbudet på arbetsmarknaden för arbetsför­medlingen kan samtidigt komma all stimulera fler och nya kategorier sökande all söka arbete genom arbetsförmedlingen. I ell läge, där arbetsförmedlingen således har både fler platser och fler sökande alt ar­beta med, torde förutsällningar föreligga för en kvalitativ förbättring av förmedlingsresullalen, till fördel för såväl arbetsgivare som arbets­sökande. Eftersom man därigenom skulle få etl vidgat uirymme för ar-belsförmedlande åtgärder, skulle fömtsättningama för atl lösa syssel­sättningsproblemen för de arbetslösa sannolikt öka. ÄMS är av den uppfattningen alt en orsak till de långa arbelssökandetiderna för vis­sa grupper på senare år är att arbetsförmedlingen inte har haft till­räckliga möjligheter atl lämna information om lediga arbeten inom he­la arbetsmarknaden. Om arbetsförmedlingen skulle erhålla större möj­ligheter i detla avseende, skulle arbetsförmedlingen i ökad utsträck­ning kunna bidra lill alt motverka arbetslöshet. För den arbetssökande skulle en samlad lillgång lill information om praktiskt taget hela plalsulbudet på arbetsmarknaden innebära atl han behövde lägga ned mindre lid och andra resurser på sökandet efler arbete. Det skulle dessutom sannolikt innebära atl han lättare fann ett ur egna synpunkler acceptabelt arbete. Därmed skulle de arbetssökandes ställning på arbets­marknaden stärkas. I och med att fler sökande skulle söka arbete genom arbetsförmedlingen i elt läge, där denna kan ge information om i stort sell samtliga lediga platser på arbetsmarknaden, kunde de resurser som förelagen och myndigheterna m. fl. behövde lägga ned på alt söka ef­ler arbetskraft begränsas. I den utsträckning arbetsförmedlingen också

 

Prop. 1975/76: 84                                                    32

skulle svara för elt första urval av sökande lorde företagens kostnader för personalrekrytering på sikt kunna nedbringas.

ÄMS vill samtidigt understryka att för arbetssökande som gör anspråk på ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd är anmälan tUl arbetsförmedlingen ovillkorlig. Delta innebär att en ar­betsgivare har möjlighet alt söka arbetskraft bland dessa sökande. Dessa har däremot endast tillgång till information från arbetsförmedlingen om en del av de platser som arbetsmarknaden totalt sell kan erbjuda.

AMS viU också peka på att förändringar i antalet lediga platser utgör en betydelsefull mätare på förändringar i näringslivet och därmed även i konjunkturläget. Ju större andel av de lediga platserna som anmäls till arbetsförmedlingen, desto säkrare bedömningar kan man göra rörande sådana förändringar. Därtill erhålls ett bätlre underlag för yrkes- och utbildningsprognoser och därmed säkrare underlag för inriktning och dimensionering av resurser för utbildning allmänt, ävensom för arbets­marknadsutbildning och andra arbelsmarknadspolitiska åtgärder.

Mot denna bakgmnd har AMS övervägt olika sätt att öka informationen till arbetsförmedlingen om ledi­ga platser. En allmän förstärkning av arbetsförmedlingens resurser skulle höja effektiviteten i den plalsförmedlande verksamheien, vilket kunde väntas medföra alt arbetsgivama skulle anmäla sina lediga plat­ser i större utsträckning än hittiUs. En annan möjlighet vore att re­kommendera en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och AMS om en vidgad platsaimiälan till arbetsförmedlingen. Utred­ningen har dock inte fimnit tillräckliga skäl härtill, ty även om samtliga tänkbara organisationer skulle ansluta sig till en dylik överenskommelse skulle ändå en del av arbetsmarknadens, bl. a. oorganiserade arbets­givare, lämnas utanför. En förutsättning för att en sådan överenskom­melse skall bli verkningsfull är att alla organisationer och utanför slåen­de förelag ansluter sig till densamma. En annan väg vore,att partema på arbetsmarknaden genom kollektivavtal överenskom om vidgad plats­anmälan till arbetsförmedlingen. Deima fråga har emellertid bedömts ligga utanför AMS möjligheter att överväga. ÄMS har vid sina över­väganden funnit atl om man inom rimlig tid och med uppnående av tillräcklig omfattning skall nå fram till en vidgad platsanmälan återstår endast möjligheten att i lag föreskriva obligatorisk anmälan av lediga platser lill arbetsförmedlingen.

ÄMS föreslår således en allmän skyldighet för företag alt anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen. Med företag jämställs i delta sammanhang organisation och kommunal förvalt­ningsenhet m.fl. Från anmälningsskyldigheten föreslår AMS,vissa un­dantag som behandlas längre fram. AMS' förslag itmebär vidare föl­jande. Anmälningsskyldigheten skall omfatta även ledig plals som an-

 

Prop. 1975/76: 84                                                              33

mals lill de organ för personalclearing som på senaste år har inrättats inom den enskilda sektorn eller moisvarande organ inom koncerner och förelagsgrupper. Regler om samarbete mellan arbetsmarknadsverket och ifrågavarande organ bör utarbetas. Även plats till vUken någon har företrädesrätt genom lag eller kollektivavtal skall anmälas till arbets­förmedlingen. Det bör dock vara möjligt att i lämplig form göra förbe­håll om företrädesrätten. Anmälningsskyldigheten skall slutligen även omfatta praktik- eUer ferieanställning.

Plalsanmälan skall göras i anslutning till alt åtgärd för extern rekryte­ring vidtas. Ledig plats som arbetsgivare önskar utannonsera endasi in­ternt inom företaget behöver emellertid inte anmälas i anslutning till den interna annonseringen. Men om förelaget vid den interna utannonse-ringen inte har erhållit någon lämplig sökande vid ansökningstidens ut­gång skall platsen anmälas tiU arbetsförmedlingen, fömtsatt att företaget fortfarande ämnar rekrytera arbetstagare till platsen i fråga. Denna skall i så fall anmälas snarast efter ansökningstidens utgång och senast inom fyra veckor efter den interna utannonseringen av platsen.

Intern rekrytering kan sägas utgöra etl undanlag från anmälningsskyl­digheten.

ÄMS föreslår följande undanlag från anmälningsskyldigheten såvilt avser platser avsedda för extern rekrytering.

a)   Anställning som har' en varaktighet av högsl 10 dagar. Korttids­anställningar anmäls f. n. i mindre omfattning än övriga anställningar; Undantaget skall dock inle hindra arbetsgivarna att även i fortsätt­ningen anmäla sådana anställningar. Del bör dock finnas möjlighet för arbetsförmedlingen och arbetsgivarna att träffa' överenskommelse som bl. a. ger uirymme för att behålla nuvarande syslem med adresslistor hos arbetsgivarna över personer som är beredda all med kort varsel la tillfällig anställning.

b)  Tjänst i styrelse, nämnd och liknande organ som lillsätts genom valförfarande.

c)   Tjänst för vilken det finns skälig anledning att förutsätta viss poli- lisk eller ideell inställning hos innehavaren.

d)    Tjänst i företagsledande eller därmed jämförlig ställning.

e)   Plals i mindre familjeföretag som är avsedd för medlem av arbets­
givarens familj.

f) Plats avseende arbete i arbetsgivarens hushåll.

AMS' förslag innebär vidare att platsanmälan skall kunna ske muntli­gen. Arbetsförmedlingen skall dock kunna föreskriva att anmälan skall ske skriftligen i enskilt fall. Plalsanmälan skall innehålla sådana uppgif­ter som behövs för förmedlingsarbetel, såsom arbetsplatsens belägenhet, arbetsuppgifterna, arbetets varaktighet, arbetstiderna, kvalifikationskra­ven och löneförmånerna. Det är önskvärt all anmälan därjämte innehål-

3    Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                               34

ler uppgift om facklig kontaktman, där sådan finns, och om bostadsför­hållandena på arbetsorten. Om någon har företrädesrätt lill platsen skall ■ detla anges i anmälan.

När anmäld plats har tiUsalts eller av annan anledning blivit inaktuell skall delta anmälas tUl arbetsförmedlingen snarast möjligl, per telefon eller på annal lämpligt sätt.

Arbetsgivare som underlåter atl anmäla ledig plats lill arbetsförmed­lingen skall dömas till 100 kr i böter. Vid upprepad underlåtenhet eller om brottet eljest är att anse som grovt bör bötesstraffet vara högst 500 kr. Om omständigheterna ger vid handen alt underlåtenheten beror på ett tillfälligt förbiseende av arbetsgivaren skall inget straff ådömas. Åtal för underlåtenhet alt anmäla ledig plals får väckas endasi efter angivelse av ÄMS.

Vad härefter beträffar statligt reglerade tjänster får man skilja mellan rent statiiga tjänster å ena sidan och andra tjänster med statligt reglerade anställningsvillkor å den andra. I fråga om de förstnämnda är AMS' förslag utformat med viss anknytning till det ti­digare återgivna cirkuläret till statsmyndigheterna om anmälan av perso­nalanlagning, m. m. I förhållande lill cirkuläret utvidgas dock anmäl­ningsskyldigheten enligl förslaget genom alt dels anmälan skall ske oav­sett om tjänsten ledigkungöres eller ej, dels även högre tjänster (F 18 och högre) skall anmälas och dels undantaget vid inomverksutbildning utgår. I gengäld upptar förslaget två nya undanlag, nämligen för vissa person­liga tjänster och tjänst som tillsätts av regeringen utan särskilt ansök-ningsförfande. Även om det inte sägs uttryckligen får man förutsätta atl också vikariat skall anmälas. Till skillnad mol vad som föreslås för gruppen för övriga anställningar görs inget undantag från anmälnings­skyldigheten vid intern rekrytering till statlig tjänst. AMS' förslag är dock inte helt entydigt på den punkten.

Sammanfattningsvis föreslår ÄMS följande undantag från anmälnings­skyldighet tUl arbetsförmedling beträffande civila statliga tjänster, näm­ligen

a)   för tjänst som tillsattes vid befordran i befordringsgång,

b)   för tjänst som enUgt vad regeringen har föreskrivit inrättas som personlig tjänst,

c)   för tjänst som regeringen tillsälter utan särskilt ansökningsförfa­rande,

d)   när personalbehovet tiUgodoses genom anställning av personal som
i samband med omorganisation eller omlokalisering eller av personal­
vårdsskäl behöver beredas annan stalsanslällning eller som enligl rege­
ringens bestämmelser eller eljest har företrädesrätt lill anställning. Här­
med avses även tjänster för vilka omplaceringsförordningen gäller.

Ändra tjänster med statligt reglerade anställningsvillkor behandlas inte särskilt i AMS' förslag annal än på det sättet alt AMS refererar

 

Prop. 1975/76: 84                                                    35

skolförordningens föreskrifier om ledigkungörande och anmälan till ar­betsförmedlingen av lärartjänst.

En lag om obligatorisk plalsanmälan bör enligt AMS' mening kunna ges tidsbegränsad giltighet så att den kan omprövas efler en viss försöks­period. Med hänsyn lill att arbetsförmedlingens tekniska resurser inte är avpassade för hantering av en kraftigt ökad platsvolym bör ett syslem med vidgad platsanmälan införas successivt i takt med den utbyggnad av datorassislerad platslislproduktion som AMS har föreslagit i sin i oktober 1974 framlagda utredning Arbetsförmedling med ADB-resurser, en utvecklingsplan. Ulbyggnaden avses ske i stor­stadslänen jämte nio tUl dessa angränsande län under budgetåret 1975/ 76, vUket motsvarar ca 70 procent av antalet lediga platser som i dag anmäls till arbetsförmedlingen i hela landet. Under budgetåret 1976/77 avses utbyggnaden fortsätta i ytterligare sju län, vilket innebär att ca 90 procent av plalsulbudet i hela landet kommer att omfattas av ADB-plalslistor, och under budgetåret 1977/78 i återstående fem län. Genom att obligatorisk plalsanmälan införs etappvis kan den första liden med elt sådant system tjäna som försöksperiod.

Etl införande av obligatorisk platsanmälan kommer att medföra ökat behov av resurser i huvudsak för framslällning av re­gionala och centrala platslistor samt för den plalsförmedlande verksam­heten. Vad beträffar kostnaderna för regionala plalslistor hänvisar AMS till beräkningar i den nämnda utredningen. Med ulgångspunkt häri har AMS gjort två alternativa beräkningar, den ena baserad på 90-procentig täckning av plalsulbudet och den andra på 100-procenlig täckning. Del förstnämnda alternativet får anses mest realistiskt med hänsyn till all AMS föreslår en del undantag från obligatorisk platsanmälan. Vid elt fulll utbyggt system med obligatorisk platsanmälan ökar kostnaderna för framstäUning av ADB-plalslistor med ca 10 milj. kr. vid 90-procenlig täckning av platsutbudet och med ca 15 milj. kr. vid 100-procenlig täck­ning, i bägge fallen i förhållande till beräkningarna i den nyssnämnda uiredningen. Vad beträffar framställningen av centrala plalslistor beräk­nas de årliga koslnaderna komma all öka med 2—3 milj. kr. vid 90-pro­cenlig täckning och fullt utbyggd obligatorisk plalsanmälan.

När det gäller den plalsförmedlande verksamheien visade försöket i Gävleborgs län att vidgad platsanmälan fordrar betydande personaltill­skott. Det ökade platstiUflödet tiUsammans med de anvisnings- och upp­följningsrutiner som tillämpades under försöket medförde en hård be­lastning på arbetsförmedlingen. Nya kategorier av platser och arbetssö­kande ställde arbetsförmedlingen inför situationer som proportionsvis krävde slörre arbetsinsatser än vad ökningen av antalet anmälda platser som sådan fordrade. Försöket visade även alt den interlokala förmed­lingen behöver intensifieras i ett system med obligatorisk platsanmälan. Under försöket förstärktes arbetsförmedlingen med åtta handläggare el-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    36

ler knappt tio procent, vilket visade sig nödvändigt och i vissa avseen­den otillräckligt. Med tanke på att försöket omfattade endast, tmgefär hälften av länels arbetsmarknad är det rimligt alt anta att en väsentligt större förstärkning skulle behövas om obligatorisk plalsanmälan inför­des i hela länet. Det skulle vara realistiskt att räkna med en ökning med 15—20 procent jämfört med dagsläget. Detta skulle för hela landet in­nebära en förstärkning med mellan 400 och 500 arbetsförmedlare i elt fullt utbyggt system med obligatorisk platsanmälan. En sådan förstärk­ning skulle då kunna resultera i en hög förmedlingsaktivitet i anslutning till praktiskt taget hela plalsflödet i landet.

Ledamötema i AMS' styrelse Gunnar Lindström och Lennart Rugfelt samt suppleanten Ake Nordlander, vilka alla företräder arbetsgivarsi­dan, har anmält skiljaktig mening. De är ense med majorUe-ten att ett system för vidgad platsanmälan bör införas men anser beträf­fande formen härför alt i första hand möjligheterna till en överenskom­melse mellan arbetsmarknadens parter och ÄMS bör prövas. Om denna väg visar sig inte vara framkomlig och lagstiftning befinnes nödvändig, bör lagen ges tidsbegränsad giltighet. Med hänsyn till den betydande osäkerhet som råder om hur ett system med obligatorisk platsanmälan skulle fungera, t. ex. i vad mån merbelastningen hos företag och myn­digheter skuUe uppvägas av fördelar i form av bättre förmedlingsresul­tat, bör enligt reservantemas mening systemet prövas noga och resulta­ten utvärderas, innan definitiva regler faststäUs. Det är vidare enligt re­servanterna inle motiverat att eftersträva anmälningsskyldighet beträf­fande alla platser. Det finns anledning att gå försiktigt fram och succes­sivt pröva i vilken utsträckning en utökad platsanmälan är befogad. Re­servanterna anser att begreppet åtgärd för rekrytering måste preciseras och föreslår att anmälningsskyldigheten knyts till en konkret handling t. ex. annonsering. Det kan enligt reservanterna inte vara meningsfullt att en arbetsgivare som t. ex. har en lista över lämpliga sökande eller som redan har bestämt sig för att anställa viss person ändå måste an­mäla platsen och samtidigt avanmäla den. 1 andra hand föreslås att an­mälningsskyldighet skall inträda först en vecka efler det åtgärd för re­krytering har vidtagits. Reservanterna anser vidare att undantaget från anmälningsskyldighet för högre tjänster bör gälla även högt kvalifice­rade administrativt ledande befallningar i nivå 3 och högre enligt SÄF:s och tjänslemannaorganisationernas nomenklatur eller därmed jämförliga befattningar (t. ex. avdelningschefer i stora och medelstora företag). Slutligen anser reservanterna alt små förelag tills vidare bör undantas från anmälningsskyldighet och att gränsen bör sättas vid 20 anställda.

 

Prop. 1975/76: 84                                                              37

3.3 Remissyttrandena

Näsfan alla remissinstanser är ense med AMS om att arbetsförmed­lingen bör få ökad kännedom om lediga platser och alt vidgad plalsanmälan från arbetsgivarna därför bör eftersträvas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län konstaterar'dock att AMS av tidsskäl, inle har utvärderat den försöksverksamhet med vidgad platsanmälan som har bedrivits i Gävleborgs län. Detta gör enligt länsstyrelsen att AMS' uppfattning i stor utsträckning vilar på endasi antaganden om atl ett ökat antal lediganmälda platser ger en kvalitativ förbättring av for-medlingsresultaten och bidrar'tUl alt motverka arbetslöshet. Länsstyrel­sen anser atl det hade varit en styrka om positiva effekter av en vidgad platsanmälan, t. ex. förkortade arbetssökandetider, hade kunnat påvisas genom försöksverksamheten.

Två remissinstanser har avvikande uppfattning i fråga om värdet av vidgad plalsanmälan. Konjunkturinstitutet anser del tveksamt om vid­gad platsanmälan skulle lösa sysselsättningsproblemen för de arbetslösa i nämnvärd grad. För detta fordras sannolikt även avsevärt utökade för­medlingsresurser. Det försök med vidgad platsanmälan som ÄMS har företagit i Gävleborgs län ger enligl konjunkturinstitutet inte tillräcklig vägledning. De fördelar som man kunde tänkas uppnå torde förverkli­gas endasi i den mån förelagens rekrytering påverkas av det utbud som skulle tillkomma vid en vidgad plalsanmälan. Sådana effekter lorde en­ligt institutet framträda först på längre sikt och vid en geografiskt avse­värt slörre omfattning på verksamheien.

Riksrevisionsverket framhåller atl AMS' utredning tydligt visar att ett syslem med vidgad platsanmälan skulle medföra en väsentligt ökad be­lastning på arbetsförmedlingen. Uiredningen visar dock inle alt en där­emot svarande förbättring av placeringsresullaten skulle uppkomma. Den begränsade försöksverksamheten i Gävleborgs län ger ingen anty­dan i den riktningen. Vad AMS kan konstatera som etl resultat av för­söksverksamheten är enligt verket endast att den medförde en klar ökning av antalet lediganmälda platser och att denna ökning stäUde arbetsförmedlingen inför uppgifter och siluationer som proportions­vis krävde större arbetsinsatser än vad ökningen som sådan för­anledde. Riksrevisionsverket påpekar att etl stort antal av de i försöks­verksamheten deltagande förelagen uppgav att det är vanligl med rekry­tering av spontansökande och av personer som rekommenderas av redan anställda. Flera förelag upprättar listor över sökande för tUlfällig tjänst­göring. Så länge förelagen har tiUgång till dessa och andra externa re­kryteringskanaler och upplever dessa som positiva är det enligt verket föga troligt att arbetsförmedlingens placeringsresultat skulle förbättras genom elt system med vidgad plalsanmälan.

De remissinstanser som företräder arbetstagarsidan ansluter sig lill

 

Prop.1975/76: 84                                                     38

AMS' uppfattning atl vidgad plalsanmälan allmänt skulle stärka de arbetssökandes ställning.

LO anför att de arbetssökande ställer allt större krav på arbetsför­medlingens service och information om arbetsmarknaden. Nya och väx­ande gmpper av arbetssökande kommer tUl arbetsförmedlingen. Enligt den nya lydelsen av 4 § arbetsmarknadskungörelsen skall arbetsförmed­lingen i högre grad än tidigare inrikta sin verksamhet på att stödja den arbetssökande och påverka företagen att anpassa arbetskraftseflerfrå-gan, arbetsuppgifter och arbetsplatser till de arbetssökande. För alt ar­betsmarknadspolitiken skall kunna få denna inriktning och de arbets­sökandes berättigade krav på en fungerande central informationskälla för arbetsmarknaden skall kunna motsvaras fordras del enligt LO:s me­ning alt arbetsförmedlingen får kännedom om alla lediga platser.

Byggnadsarbetareförbundet framhåller alt fackföreningsrörelsen vid upprepade tillfällen har understrukit att arbetsförmedlingen måste stå på den svagare parlens sida. Arbetsgivarna kan oftast välja mellan olika arbetssökande och ställa upp mer eller mindre långt gående krav, medan de arbetssökandes valmöjligheter är mer begränsade, vilket i stor ut­sträckning hänger samman med att arbetsförmedlingen får kännedom om aUtför få lediga platser. Enligt AMS' utredning går en relativt liten del av rekryteringen av byggnadsarbetare genom arbetsförmedlingen. Detta får enligt förbundets mening tillskrivas de speciella anställnings­förhållandena i branschen. Det betyder dock inle alt arbetsförmedlingen skulle sakna betydelse för byggnadsarbetarna. En utrednmg som lades fram till förbundets kongress år 1974 visar atl en relativt stor andel av byggnadsarbetarna är beroende av arbetsförmedlingen för sin sysselsätt­ning.

Handelsanställdas förbund anser att en effektiv arbetsförmedling har avgörande betydelse för den enskilde arbetssökanden. Denne kan inte överblicka det totala utbudet av arbetstUlfäUen. Med utgångspunkt i AMS' konstaterande all i dag endast drygt hälften av de lediga platserna anmäls till arbetsförmedlingen framhåller förbundet att andelen inom vambandeln är ännu lägre. En bidragande orsak torde enligt förbundet vara förekomsten av många små företag, vilka enligt AMS' utredning anmäler sina vakanser mindre ofta än de slörre förelagen. Förbundet framhåller vidare att förelagens kontakter med arbetsförmedlingen ten­derar att variera med konjunkturen. Det finns enligt förbundet även ex­empel på alt företagen anmäler sina vakanser först sedan de har. miss­lyckats att tillsätta dem på annat sätt, vilket betyder att arbetsförmed­lingen får ta emot en rad svårlUlsalta platser. Skogsarbetareförbundet anser att när förmedlingsverksamheten ökar får arbetsförmedlingen en bättre "status" och uppfattas inte enbart som förmedlare av platser som inte bar kunnat tUlsättas på annat sätt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län vill påpeka alt dagens situation, där

 

Prop. 1975/76: 84                                                    39

del finns fler informationskällor om plalsulbudet, förutsätter atl den ar­betssökande genom egna insatser skaffar sig överblick över plalsulbudet och tar de kontakter med olika arbetsgivare som behövs. Del är inte aUa arbetssökande som kan klara den uppgiften framgångsrikt. En vidgad plalsanmälan skulle enligt länsstyrelsens uppfattning inle bara stärka den arbetssökandes ställning aUmänt utan även utjämna skillnaderna mellan olika arbetssökande.

Några av de remissinstanser som representerar arbetstagarsidan fram­håller all anpassningsgruppernas verksamhet måsle beaktas i sammanhanget.

Handelsanställdas förbund konstaterar att AMS föreslår att ledig plats som en arbetsgivare önskar utannonsera endast internt inte skall behöva anmälas till arbetsförmedlingen. Förbundet har inga principiella invändningar mol delta förslag, eflersom den interna rekryteringen är till fördel för de anstäUda. Förbundet vill emellertid betona alt det är nödvändigt all de fackliga organisationerna och arbetsförmedlingen kan medverka i och aktivt påverka den intema rekryteringen och omplace­ringen genom anpassningsgrupperna. Genom dessa grupper bör man även kunna påverka urvalet och tiUsältningen av de lediga platserna. Förbundet anser vidare att anpassningsgrupperna bör få bedöma beho­vet av anpassningsåtgärder innan eventuella vakanser anmäls tiU arbets­förmedlingen. En vidgad plalsanmälan måsle därför åtföljas av en ökad satsning på anpassningsgrupperna. Byggnadsarbeiarförbundet anför liknande synpunkter och hänvisar till att vid förelag där anpassnings­grupp har funnits en längre tid arbetsgivama har använt denna som re-kryleringskanal i stor utsträckning, vilket belyser anpassningsgruppernas betydelse även för personer som står utanför arbetsmarknaden. Lö anser att arbetsförmedlingen inle passivt får la emot anmälningar om le­diga platser och bygga upp en ordermollagande administration som se­dan styr förmedlingsarbetet. Arbetsförmedlingen skall tvärtom utifrån det aktiva samarbetet med de fackliga organisationerna och förelagen utforma hanteringen av de lediga platserna. Bedömningen av en arbets­sökandes förutsättningar att klara en viss arbetsuppgift skall enligt LO:s mening inte utgå enbart från arbetsgivarens kvalifikationskrav. Arbets­förmedlingen skall ha möjlighet att tillsammans med de fackliga organi­sationerna påverka informationen om de lediga platserna och urvalet av lediga platser i syfte att kunna påverka tillsätlandel. LO vill också under­stryka vikten av all platser som anmäls till trygghetsrådens clearingor-gan eller organ med liknande uppgifier inom koncerner samtidigt an­mäls till arbetsförmedlingen för att förhindra en sådan företagsuppdel­ning av arbetsmarknaden all förutsällningarna för arbetsmarknadspoliti­kens rörlighelsstimulerande åtgärder och anpassningsåtgärder begränsas.

HCK anför all det i dag råder stora klyftor mellan företagens ofta orimligt höga krav på arbetskraften och de arbetssökandes önskemål.

 

Prop. 1975/76: 84                                                              40

behov och förutsättningar. Om arbetsförmedlingen får kännedom om fler lediga platser kan man hoppas att fler arbetsuppgifter som passar handikappade kan tiUsättas genom denna. Den vidgade plalsinformalio-nen riskerar emellertid att bli verkningslös, eftersom arbetsgivarna inte blir skyldiga att anställa arbetssökande som arbetsförmedlingen anvisar. Lagen om vissa anslällningsfrämjande åtgärder måste därför enligt HCK liUämpas mer aktivt än hittills. HCK vill även starkt betona att vidgad platsanmälan inle får ses som en isolerad företeelse utan måste kombineras med andra åtgärder för atl de handikappades situation på arbetsmarknaden skall kunna förbättras.

Några remissinstanser, däribland Kommunförbundet och Landstings­förbundet, instämmer i AMS' uttalande att en vidgad plalsanmälan skulle ge bättre statistiskt underlag för planering av arbetsmarknadsutbildning och andra arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Koiijunkturinstitutet påpekar dock att, även om en ökad omslutning på arbetsförmedlingen skulle ge förbättrad statistik över lediga platser, delta inte skulle ge effekt förrän på längre sikt. Om etl syslem med vid­gad platsanmälan genomförs successivt får man enligt konjunkturinsti­tutet tvärtom etl ur statistisk synvinkel besvärligt läge under en relativt lång period.

Även om nästan alla remissinstanser anser att vidgad platsanmälan bör eftersträvas, är meningarna delade i fråga om sättet att åstadkomma vidgad platsanmälan. Som tidigare har re­dovisats föreslår ÄMS all skyldighet för arbetsgivare alt anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen skall föreskrivas i lag. Detta förslag till­styrks eller lämnas utan erinran i princip av flertalet remissinstanser, däribland personalorganisationerna. SAF, Skogs- och lantarbetsgivarefö­reningen, Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Tidningarnas arbets­givareorganisation, SHIO och Statsföretagens förhandlingsorganisation ansluter sig däremot till reservanternas yttrande i huvudsak. Dessa an­ser, som redan har nämnts, att möjligheterna till en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och AMS bör prövas i första hand. Om lagstiftning befinns nödvändig, bör enligl reservanterna lagen tidsbe­gränsas. Enligl SAF kan en koUeklivavtalslösning komma i fråga i andra hand.

Riksrevisionsverket påpekar att ÄMS enligt direktiven för utrednings­uppdraget skulle undersöka huruvida de skäl som talar mot en obligato­risk platsanmälan — bl. a. en väsenlligl ökad arbetsbelastning för ar­betsförmedlingen och företagen utan garantier för en motsvarande för­bättring av placeringsresullaten — är generellt giltiga eller om del kan finnas motiv för att pröva sådan obligatorisk anmälan inom exempelvis vissa begränsade yrkesområden, regioner e. d. Riksrevisionsverket kan inle finna att ÄMS har påvisat alt dessa molskäl skulle vara felaktiga el-

 

Prop. 1975/76: 84                                                              41

ler ens ej generellt gUliga. Med hänsyn härtill och till att konsekven­serna av förslaget inte är tUlräckligt klarlagda annat än med avseende på ett ökat personalbehov vill verket inte tillstyrka lagstiftning ulan för­ordar i stället atl en utökad försöksverksamhet inom vissa begränsade yrkesområden och/eller regioner genomförs under budgetåret 1975/76.

Institutet för social forskning — som förklarar sig inte vilja ta ställ­ning lill den politiska frågan om obligatorisk plalsanmälan — framhål­ler att om samhället ålägger företagen anmälningsplikt och de arbetssö­kande därmed får uppfattningen atl arbetsförmedlingens plalslistor ger dem en fullständig bild av arbetsmarknadsläget måste samhället anses ha åtagit sig atl ge en invändningsfri och högt kvalificerad service lill båda parter. Institutet tillråder därför en ny försöksverksamhet på frivil­lig basis med mer systematisk utvärdering än som var möjlig vid del korta experimentet i Gävleborgs län.

LO konstaterar atl AMS har övervägt möjligheten atl rekommendera en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och ÄMS om en vidgad platsanmälan men funnit atl en sådan rekommendation inte skulle få tillräcklig effekt på hela arbetsmarknaden. LO delar denna uppfattning. Del är nödvändigt alt stäUa samma krav på oorganiserade arbetsgivare som på organiserade. LO tillstyrker därför förslagel om lagstiftning om plalsanmälan. Det är enligt LO det enklaste förfarings­sättet och del som kan ge resultat snabbast. TCO hänvisar tUl del av TCO:s kongress i juni 1973 antagna arbetsmarknadspolitiska program­met i vilket organisationen redovisar sin principiella inställning tUl obli­gatorisk platsanmälan. Det av AMS föreslagna systemet med obligato­risk platsanmälan stämmer väl överens med TCO:s uppfattning om hur ett sådanl syslem bör utformas. SACO/SR hänvisar liU SACO:s arbets­marknadsprogram från år 1973 i vilket föresläs atl frågan om obligato­risk platsanmälan prövas. På grund av ofullständig kännedom om de le­diga platserna har arbetsförmedlingen svårt att tillgodose tjänstemän­nens, inle minsl de nyexaminerade akademikernas, berättigade krav på förmedlingsservice. SACO/SR hälsar därför AMS' utredning och förslag med tUlfredsslällelse. SÄCO/SR vill även peka på de positiva erfarenhe­terna av det syslem för plalsanmälan för lärare inom skolväsendet som har fungerat i många år och som har mycket gemensamt med AMS' förslag.

SAF anför alt del inle lorde ge särskilt goda resultat atl lagstifta om plalsanmälningsplikt innan arbetsförmedlingen är mogen för all hand­lägga en ökande mängd anmälningar. Del vore bättre alt först med olika metoder, inte bara fler tjänstemän, förbättra arbetsförmedlingens för­måga till aktiva förmedlingsinsalser. Då skulle antalet anmälningar öka automatiskt och någon lagstiftning om obligatorisk platsanmälan inte bli nödvändig. Arbetsförmedlingen bör alltså framför allt öka sin andel av

 

Prop. 1975/76: 84                                                    42

de tillsatta platserna genom atl erbjuda sådan service alt såväl företag som anställda i ökad utsträckning vänder sig dit. Övriga arbetsgivaror­ganisationer anför liknande synpunkler.

Statsföretagens förhandlingsorganisation har inga allvarliga invänd­ningar mot den föreslagna anmälningsskyldigheten, eflersom den inte skulle innebära några slörre förändringar i nuvarande rekryleringsmti-ner hos medlemsföretagen. Organisationen anser dock atl avtalsreglering ger bättre resultat än lagreglering, bl. a. genom del bätlre engagemang och större ansvar som arbetsmarknadsparterna torde känna för lös­ningar som de själva har förhandlat sig fram till. Organisationen anför vidare att förmedlingspersonalens kännedom om företagen lorde ha slor betydelse för arbetsgivarnas benägenhet alt anmäla lediga platser lill ar­betsförmedlingen. De försök med praktik på företag för arbelsförmed-lingsaspiranter som nyligen har genomförts i Malmöhus län bör därför enligt organisationen utvidgas även till erfaren arbetsförmedlingsperso­nal.

Beiräffande AMS' förslag alt plalsanmälan skall göras i anslutning lill atl åtgärd för extern rekrytering vidtas instämmer hovrätten över Skåne och Blekinge i reservanternas uppfattning alt be­greppet åtgärd behöver preciseras och att detta kan ske genom att an­mälningsskyldigheten anknytes till en konkret handling av arbetsgivaren t. ex. ulannonsering av tjänsten. Det framstår som mindre meningsfullt att en arbetsgivare, som redan har bestämt sig för all anställa viss be­stämd person eller som avser alt återanställa en person som enligt lagen om anställningsskydd har företrädesrätt till ny anställning, ändock skall anmäla platsen och samtidigt avanmäla den. Ett alternativ skulle enligt hovrätten vara alt begränsa anmälningsskyldigheten lill sådana lediga platser som viss kortare tid efter beslutet om rekrytering fortfarande är obesatta. SAF anför liknande synpunkter och SHIO anser att reservan­ternas förslag är en bätlre lösning än den av utredningen föreslagna.

LO och Handelsanställdas förbund anser atl platsanmälan skall läm­nas innan åtgärd för extern rekrytering vidtas, om syftet med anmäl­ningsskyldigheten skall uppnås. LO anser alt arbetsförmedUngen måste ha en plats till förfogande under en viss lid om sökandena skall kunna göra ett övervägt val av arbete. Det måsle också ligga i förelagens in­tresse att få tid att bilda sig en uppfattning om andra företags efterfrå­gan på arbetskraft och utbudet av sökande inom ett yrkesområde eUer en bransch. Skogsarbetareförbundet anser att en anmäld plals inle skall få tillsättas förrän sökande som har anvisats av arbetsförmedlingen tids­mässigt har hafl tillfälle att söka platsen. Därigenom förhindras att del endast blir fråga om en formell anmälan.

Beträffande AMS' förslag i fråga om tjänst som är avsedd för in­tern rekrytering i första hand anser hovrätten över Skåne och Blekinge samt konjunkturinstitutet alt vad som menas med intern rekry-

 

Prop. 1975/76: 84                                             43

tering behöver preciseras, t. ex. när det gäUer anställning i ett företag som ingår i en koncern. Hovrätten framhåller atl samma fråga torde uppkomma när personal skall rekryteras lUl en mer eller mindre själv­ständig enhet i en kommtmförvaltning eUer i en organisation. Lands­tingsförbundet anför alt landstingen, för alt bl. a. underlätta intern re­krytering, har utarbetat rutiner för ullysning av lediga platser i form av sammanställningar av lediga platser inom hela landstinget, vilka sam-mansläUningar vanligtvis tillställs den lokala arbetsförmedlingen. Detta förfarande beror på att ett landsting i detta avseende betraktas som en arbetsgivare, även om anställning av praktiska skäl sker hos resp. sjuk­hus eller motsvarande.

Televerket, Bankinslitutens arbetsgivareförening och Tidningarnas ar­belsgivareförening anser att den av AMS föreslagna tidsfristen för an­mälan lill arbetsförmedlingen, fyra veckor efter den interna ledigför­klaringen, är för kort med hänsyn lill det omfattande arbete som behövs för att välja lämplig person till den lediga platsen. Tidningarnas arbels­givareförening anser att det kan ge upphov till felaktiga föreställningar om företagets personalpolitik, om en internt ledigförklarad plats måste anmälas till arbetsförmedlingen innan förelaget har hunnit alt la ställ­ning lill internt inkomna ansökningar. Det bör därför överlåtas åt före­tagen att själva avgöra när möjligheterna lill intern rekrytering är ut­tömda.

Statsföretagens förhandlingsorganisation anser det onödigt alt, som AMS har gjort, ange att anmälningsskyldighet inträder, om vid försök till intern rekrytering någon lämplig sökande inle har erhållits vid an­sökningstidens utgång. Ändrade planer från intern till extern rekrytering medför nämligen alt undantag från anmälningsskyldighet inle längre föreligger.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar alt enligt AMS' förslag anmälningsskyldighet synes inträda bara i de fall då ansökningstid har angetts vid den interna ledigförklaringen. Hovrätten föreslår därför alt någon sådan bestämmelse inte meddelas. Vad beträffar den föreslagna tidsfristen för anmälan till arbetsförmedlingen efler försök lill intern re­krytering påpekar hovrätten att förslaget inte går ihop med sådana fall då den interna ansökningstiden har salts längre än fyra veckor.

Vad beträffar de av ÄMS föreslagna undantagen från an­mälningsskyldighet anser statens järnvägar alt gränsen för korttidsanställning bör sättas till tre månader, vilket är en tid som skulle sammanfalla med tiden för tidsbegränsad statlig anställning. Landstings­förbundet anser all liden bör förlängas till en månad med hänsyn till an­gelägenheten av att kunna tillsätta hastigt uppkomna kortare vikariat utan dröjsmål. I regel är det svårt att vid dessa anställningar bedöma hur länge anställningen kommer att vara. Dessa korttidsanställningar sker normalt med hjälp av ett register över personer som i regel är in-

 

Prop. 1975/76: 84                                             44

Iresserade endast av att arbeta extra inom sjukvården. Möjlighet bör fin­nas för resp. landsting och länsarbetsnämnd atl i särskild ordning över­enskomma om vissa praktiska regler som syflar till att tillvarata lagför­slagets intentioner och landstingens behov av effektiva arbelsmtiner. Kommunförbundet anser att tiden bör förlängas avseväri. Det är i regel svårt alt i förväg beräkna längden av sjukvikariat och vidare är frekven­sen av korttidsanställningar stor särskilt vid stora förvaltningar inom bl. a. vårdområdet. Vidare bör från praktisk synpunkt observeras all tjänstgöringslistor inom t. ex. vårdområdet och brandområdet ofta inne­håller system med tjänstgöring varannan eller var tredje dag. Undanta­get bör därför inte uttryckas i antal arbetsdagar utan i vardagar eller ännu hellre i kalenderdagar. En möjlighet tUl omräkning i kalenderdagar bör öppnas. Tidningarnas arbetsgivareförening anser all tiden bör ut­sträckas till fyra veckor, eflersom rekryteringen till sådana korttidsan­ställningar oftast måste ske så snabbt att ett anmälningsförfarande endast kommer alt medföra en ökning av företagens och arbetsförmedlingarnas arbetsbelastning. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser en förlängning av liden till 15 arbetsdagar vara nödvändig.

Teaterförbundet anser alt 10-dagarsregeln bör slopas. Ett undantag för korttidsanställningar skulle göra anmälningsskyldigheten tämligen meningslös. Arbetsmarknaden präglas av att endast ca hälften av för­bundets medlemmar har tillsvidareanställning. Övriga medlemmar är frilansare, dvs. har kortare engagemang. Det kan röra sig om en enstaka uppgift för några timmar eller en dag upp till några veckors eller i en­staka fall några månaders engagemang.

I fråga om undantag för plals i förelagsledande eller därmed jämför­lig ställning ansluter sig SAF och Tidningarnas arbetsgivareförening lill reservanternas uppfattning att undanlag generellt bör gälla vid rekryte­ring av mera kvalificerade befattningshavare moisvarande nivå 3 eller högre enligt arbelsmarknadspartemas nomenklatur. Bankinstitutens ar­betsgivareorganisation vUl ifrågasätta om undantaget för högre tjänster inle bör gälla befattningar sorh är inriktade på företagsledning och som ligger på nivå 5 eller högre. På delta sätt skulle man få med slörre delen av de befattningshavare som inom bankområdet har en självständig ställning vid kontor utan att för den skull betraktas som företagsledare i vedertagen bemärkelse. LO anser att det av utredningen föreslagna un­danlaget för förelagsledande uppgifter i praktiken kan medföra gräns­dragningsproblem. För att minska risken för sådana problem bör un­dantaget inte få omfatta någon större krets av befattningar. LO förutsät­ter emellertid all arbetsförmedlingen inte onödigtvis belastas med rekry­tering lill befallningar som t. ex. kan kräva ett omfatlande urvalsförfa­rande för atl få fram lämpliga sökande.

I fråga om undantag för plals som förulsälter viss politisk eller ideell inställning anser TCO att sådana platser bör anmälas i de fall de utan-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    45

nonseras av arbetsgivaren, t. ex. i dagspressen. SACOfSR anser ått un­dantaget bör tillämpas restriktivt och i praktiken omfatta endast tjänster av utpräglad förtroendekaraklär.

Flera remissinstanser föreslår ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten. Statens järnvägar och Skogsarbe­tareförbundet anser att anmälningsskyldighet inte skall gäUa när någon har företrädesrätt till ny anstäUning enligt lägen om anställningsskydd. Kommunförbundet anser att undanlag bör göras, fömtom i sistnämnda fall, även när någon har företrädesrätt enligt kollektivavtal. Utnyttjas inte företrädesrätten blir enligt Kommunförbundet anmälningsreglerna däremot tillämpliga i nästa steg.

Statens avtalsverk påpekar att företrädesrätt kan föreligga även ge­nom annan författning än lag. Statsföretagens förhandlingsorganisation framhåller alt överenskommelser om företrädesrätt förekommer inte bara i kollektivavtal ulan även i andra avtal. 1 det konsortialavlal som reglerar verksamheten för SOS Alarmering ÄB finns t. ex. en besläm­melse som ger viss personal vid primärkommuner och landsting förturs­rätt tUl anställning.

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen anser all praktik- eller fe­rieanställningar bör undantas helt från anmälningsskyldighet. Ofta till­kommer nämligen sådan anstäUning genom att en arbetsgivare kontak­tas av skolor som önskar få elever placerade för längre eller kortare tids praktikarbele. En arbetsgivare kan därvid anställa en praktikant utan att någon ledig plats i och för sig har uppkommit. Kommunförbundet utgår från alt med praktikanställning i detta sammanhang inte avses sådan praktik som är integrerad i själva den aktuella utbildningen. En sådan praktikant är skolelev och det yttersta ansvaret för anvisning av prak­tikplats i detta fall åvilar tills vidare skolan. Televerket förordar att möj­lighet öppnas att efter överenskommelse mellan lokal arbetsförmedling och företag undanta platser avsedda för ferieledig ungdom från anmäl­ningsskyldighet. För några år sedan införde televerket den ruluien all samtiiga sökande skulle slussas via den offentiiga arbetsförmedlingen. Detta medförde emellertid sådana komplikationer för såväl sökande söm arbetsförmedlingen och verket alt man numera i samråd med arbetsför­medlingen har återgått tUl tidigare gällande mtin. Enligl denna anmäls ferieplalsema mer eller mindre i klump utan alt man preciserar antal och arbetsuppgifter, och sökande antas bland såväl dem söm har anmäll sig direkl lill televerket som dem som har anmält sig via arbetsförmed­lingen.

Statsföretagens förhandlingsorganisation anser att undantag från an­mälningsskyldigheten bör gäUa i de fall det är uppenbart att platsen re­dan är tUlsatt. Det förekommer ibland att företagen har ansökningar från tidigare ledigförklarade platser. Likaså önskar många förelag er­bjuda lediga platser till personer som tidigare har varit anställda på före-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    46

laget. Även vid andra tillfällen kan det förekomma all den lediga plat­sen i praktiken är tUlsatt.

SAF anser det vara mycket angeläget alt de små företagen undantas med hänsyn till atl en generell anmälningsplikt skulle bli ylterligare en administrativ börda. Del kan vidare enligl SAF inte vara lämpligt att in­föra straffsanktionerade bestämmelser som troligen kommer alt över­trädas ofrivilligt i stor utsträckning. Vidare gäller som utredningen också konstaterar beiräffande de små förelagen alt de informella rekry­teringsvägarna har stor betydelse. Särskilt för de många små familjefö­retagen gäller ofla alt endast en anförvant eller en bekant lill någon re­dan anstäUd kan komma i fråga vid ev. nyrekrytering. Noteras bör atl utredningens försöksverksamhet över huvud inte har omfattat förelag med mindre än fem anställda. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen an­för liknande synpunkter. SHIO och Tidningarnas arbetsgivareförening ansluter sig lill de synpunkler som anförs i reservationen till AMS' för­slag. LO anser däremot alt del vore fel att undanta den betydande del av arbetsmarknaden som de mindre arbetsplatserna utgör. Arbetsför­medlingens service är ännu alltför ringa just lill denna arbetsmarknad på grund av atl dessa förelag i mindre utsträckning än de slörre anmäler sina platser. Handelsanställdas förbund och Lantarbetareförbundet fram­håller att de mindre arbetsplatserna svarar för en stor del av sysselsätt­ningen inom förbundens områden.

Några remissinstanser föreslår undantag för vissa yrkes­områden. Teatrarnas riksförbund yrkar alt förelag verksamma inom kulturområdet i sin helhet undantas från anmälningsskyldighet, i varje fall tills vidare i avvaktan på resultatet av den pågående beredningen i departementet av OLAF:s belänkande (Ds In 1972: 5) Arbetsförmed­ling inom kulturområdet. Redareföreningen anser alt sjöfartsnäringen bör undantas från anmälningsskyldighet. Av praktiska skäl är det omöj­ligt för ell rederi alt anmäla alla uppkommande vakanser. Rederiema anmäler i dag regelmässigt uppkomna .vakanser till sjömansförmedling i Sverige eller i cenlralhamn så långt det praktiskt ar möjligt. Eftersom elt fartyg av säkerhetsskäl måste ha en viss minsta besättning för att få avgå från hamn, måste personal kunna anskaffas med kort varsel oav­sett tiden på dygnet om en vakans skulle uppstå oväntal. SAF anför att Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund anser att det vore värdefullt att få befrielse för Vårlingsanställningar. En ev. lagbestämmelse bör gälla endast yrkesarbetare (alternativt vuxna arbetare) eUer medge un­danlag som arbetsmarknadsparterna kommer överens om.

Vad härefter beträffar anmälningsskyldighet inom det statligt lönereglerade området konstaterar SÖ att AMS inle före­slår något undantag för tjänst som är avsedd för intern rekrytering. SÖ anser atl samma regel skall gälla för statlig myndighet som för företag i delta avseende. Erfarenheten visar enligt SÖ all en anmälan av plats

 

Prop. 1975/76: 84                                                    47

som är avsedd för intern rekrytering i regel inle leder till extern rekry­tering. SÖ vill vidare inle motsätta sig förslaget att alla tjänster som skall ledigkungöras även skall anmälas till arbetsförmedlingen. Försla­gel medför dock ett inte oväsentiigt merarbete, bl. a. därför att anmälan måste göras även när tjänsten i fråga har tUlsalls. Del är därför enligt SÖ viktigt atl en smidig kontakt med arbetsförmedlingen utformas. SÖ motsätter sig slutligen att det nu gällande undantaget från anmälnings­skyldigheten för högre tjänster (F 18 och högre) skall utgå. Detta skulle medföra bl. a. att SÖ i fortsättningen skulle vara skyldig att anmäla alla extra ordinarie och arvodestjänster som gymnasieinspeklör, skol-konsulent och expert. Sådana anmälningar skulle inte fylla någon upp­gift. Del är här fråga om tidsbegränsade tjänster och för varje tjänst fordras särskUda kvalifikationer.

Postverket och televerket motsätter sig att del nu gällande undan­taget från anmälningsskyldighet för tjänst som förutsätter inomverksul-bUdning skall ulgå.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om del är nödvändigt atl införa anmälningsskyldighet för sådana statiiga tjänster som normalt inte rekryteras externt. Åtminstone bör undantag kunna göras för tjäns­ter som regeringen tillsälter, även om tillsättning sker efter ansökan. Även tjänster som myndighet får tillsätta utan ansökan borde kunna un­dantas, om extern rekrytering inle avses ske. Sistnämnda tillsättningar kan i praktiken jämställas med befordran i befordringsgång. Länsstyrel­sen i Gävleborgs län anser atl undanlag bör göras för befordringstjäns-ter, eflersom rekryteringen här till största delen är intern.

Flera remissinstanser har yttrat sig om vilka uppgifter en platsanmälan bör innehålla. Statens handikappråd anser del värdefullt om platsanmälan kunde uppta faktorer som arbetsmiljöns utformning, arbetsplatsens anpassning lill arbetstagare med handikapp, ev. yrkesrisker etc. Statsföretagens förhandlingsorganisation vill fram­hålla all det speciellt på tjänslemannaområdet kan vara svårt alt ange några mera exakta lönevillkor. LO anser all del måsle fastställas klart vilken information som skall lämnas om den lediga platsen. LO finner det självklart att i informationen skall ingå uppgifter om löneförmåner, arbetsplatsens belägenhet, arbetsuppgifter, arbetets varaktighet, arbetsti­der och kvalifikationskrav. Vid flyttning behövs även uppgifter om bo­stadsförhållanden m. m. Samtidigt skall enligt LO:s mening sökanden få kännedom om både förelagels och den fackliga organisationens kontakt­personer. Arbetsförmedlingen skall delge sökanden uppgifl om dessa kontaktpersoner. Del är enligt LO:s mening angelägel alt de fackliga or­ganisationerna ser till att arbetsförmedlingen kan hänvisa sökande som behöver kompletterande upplysningar lill en facklig representant. Ar­betsförmedlingen kan därigenom undvika all hänvisa sökande lill före­tag där fackliga frågor måste lösas försl.

 

Prop. 1975/76: 84                                                    48

LO, Handelsanställdas förbund och Byggnadsarbetareförbundet anser att uppgift om facklig kontaktman skall tas med. Lantarbetareförbundet anser all även uppgifl om bostadsförhållandena på arbetsorten skall vara obligatorisk.

Beträffande avanmälan anser Landstingsförbundet att man mås-ter förutsätta att en automatisk avregistrering sker vid den angivna sista ansökningsdagen. Om platsen inte tiUsätts och fortfarande är aktuell får man förutsätta alt landstingen återkommer med ny anmälan, vilket sy­nes vara praxis f. n. Kommunförbundet ger uttryck för samma uppfatt­ning.

Vad beträffar AMS' förslag tUl påföljd för underlåten­het atl göra anmälan tUl arbetsförmedlingen anser hovrät­ten över Skåne och Blekinge det tvivelaktigt om det kan anses till­räckligt motiverat atl införa nya straffbestämmelser i detta samman­hang. Om de nya reglerna inte iakttas är det i många fall mer en fråga om att sprida upplysning än alt straffa. För sådana fall då någon syste­matiskt och i stor omfattning kringgår bestämmelserna kan måhända en straffbestämmelse inte undvaras. Den bör dock begränsas tUl upprepad underiåtelse att anmäla ledig plats. Det finns ingen anledning att som ÄMS föreslår fastställa elt fixt bötesbelopp. Det finns inle heller någon anledning att, med en så begränsad straffskala som den föreslagna, skilja mellan vanliga och grova överträdelser, utan detta torde kunna överläm­nas till de rätlstUlämpande myndighetema att beaktas vid bestämmande av bötesstraff i konkreta fall. Lö anser att straffbestämmelsema skall kunna omprövas efter en tids erfarenheter'. Byggnadsarbetareförbundet' vill ifrågasätta om de föreslagna straffbestämmelsema är tUlräckliga. Speciellt vid upprepad underlåtenhet att anmäla plals bör möjlighet före­ligga till strängare straff.

TCO anser att det kan vara motiverat att överväga en konstruktion, analog med den som gäller för underiåtelse att anmäla varsel enligt la­gen om vissa anslällningsfrämjande åtgärder. Enligt denna lag kan ar­betsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att varsla om driftsinskränkning åläggas att utge en särskild varselavgift lill statsverket. Motsvarande sanktionsbestämmelse skulle i detta fall bl. a. innebära att elt bötesbelopp fastställdes per ledig plals som arbetsgiva­ren inle anmäler.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser alt det kan vara motiverat atl be­trakta en inledande tid av elt obligatoriskt system som en försöksverk­samhet och att under denna tid avstå från straffsanktioner mot arbetsgi­vare som försummar att anmäla ledig plats i föreskriven ordning.

Några remissinstanser berör frågan om förslagets genomfö­rande. Som tidigare har redovisats föreslår ÄMS att obligatorisk plats­anmälan skall införas i tre etapper med anknytning till införandet av ADB-plalslistor, Den första etappen beräknas omfatta 70 % av hela

 

Prop. 1975/76: 84                                                    49

platsutbudet i landet. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte den första etappen är för omfatlande och vill rekommendera att an­talet län i den första omgången begränsas med hänsyn lill de stora krav som obligatorisk platsanmälan ställer på arbetsförmedlingens resurser. Vidare bör enligt länsstyrelsens mening resultatet av den första om­gången utvärderas innan nästa omgång startas, varvid så långt möjligt uppnådda effekter bör ställas mot kostnaderna. Länsstyrelsen i Skara­borgs län och Koinniunförbundet anför liknande synpunkler.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser alt införandet av obligatorisk platsanmälan bör föregås av en omfattande och aUsidig information lill arbetsgivarna, varvid bör framhållas även de fördelar, bl. a. slörre sö­kandeurval, som kan ernås genom arbetsförmedlingens medverkan. Här­igenom borde enligt länsstyrelsen finnas möjlighet att eliminera de pro­blem som har förekommit vid införandel av liknande lagstiftning i andra länder.

TCO tillstyrker atl obligatorisk platsanmälan införs i den takt och med den omfattning som ÄMS föreslår, dvs. i takt med ulbyggnaden av datorassislerad platslislproduktion. Denna samordning av utbyggnaden av dessa två mycket väsentliga reformer för arbetsförmedlingen och de arbetssökande får emellertid inte innebära att AMS' ulbyggnadsprogram rörande terminaler för sökning och matchning försenas, framhåller TCO.

Personalorganisationerna framhåller att arbetsförmedlingen måsle få väsenlligl ökade resurser om obligatorisk platsanmälan införs.

LO framhåller atl del med hänsyn lill den vikliga kopplingen mellan anmälningsskyldigheten och anpassningsverksamheten krävs en personal­förstärkning med 1 500 arbetsförmedlare under en treårsperiod enligt LO:s tidigare framförda mening. Det är vidare enligt LO väsentiigt att resurser för ADB tillförs ÄMS enligt tidigare framlagda förslag. TCO framhåller alt erfarenhetema från försöksverksamheten i Gävleborgs län visar att arbetsförmedlingen kommer att ställas inför arbetsuppgifter som kräver väsentligt Ökade insatser av arbetsförmedlare. TCO vill framhålla vikten av atl erforderliga resurser ställs lill arbetsförmedling­ens förfogande så alt inte situationen ytterligare förvärras för den redan i dag hårt arbetstyngda personalen där. SACOfSR framhåller att en ned­skärning av resursbehovet i förhållande lill AMS' förslag skulle medföra alt kritikerna av obligatorisk platsanmälan blev sannspådda. Det före­slagna systemet skulle bli en papperskvarn med risk för försämrad ser­vice för de arbetssökande och försämrade arbetsförhållanden för arbets­förmedlingens personal.

4   Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                               50

4    Lekmannainflytande i arbetsförmedlingen 4.1 Nuvarande förhåUanden

Enligl den tidigare nämnda instruktionen för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna är AMS central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämn­derna. I likhet med flertalet centrala ämbetsverk har ÄMS en lekman-nastyrelse. 1 en verksslyrelse ingår normall, förutom verkschefen, före­trädare för de politiska partierna och olika intresseorganisationer. Det är naturligt att arbetsmarknadens parter är väl företrädda i ÄMS sty­relse. Denna beslår, förutom av generaldirektören och överdirektören, av 11 andra ledamöter av vilka tre utses på förslag av SÄF och sex på förslag av löntagarorganisationerna (LO, TCO och SACO/SR). I styrelsen ingår numera även två personalförelrädare som har utsetts enligt kun­görelsen (1974: 224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrel­se m. m. Hos AMS finns en arbelslöshelsförsäkringsdelegation och en lokaliseringsdelegalion, bägge med lekmannarepresentation, vilka i sty­relsens ställe handlägger vissa ärenden rörande erkända arbetslöshets­kassor och rätt tiU kontant arbetsmarknadsstöd resp. ärenden om loka­liseringssamråd. Vidare finns en rådgivande delegation för arbetsvårds-frågor samt vissa branscharbetsgmpper med lekmannainflytande. I ärenden som inte skaU avgöras av styrelsen eller av de två förstnämnda delegationerna beslutar generaldirektören ensam. Instmktionen medger dock att beslutanderätten delegeras till annan tjänsteman. Så har också skett i slor utsträckning.

EnUgt den nämnda instruktionen är länsarbetsnämnd länsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor. Länsarbetsnämnden består av en ordförande, i regel landshövdingen i länet, länsarbetsdirektören som självskriven ledamot och sju eller åtta andra ledamöter av vilka fler­talet företräder arbetsmarknadens parter. Någon av ledamöterna har i regel kommunalpolitisk förankring. På länsplanet finns även andra ar­betsmarknadsorgan med lekmannarepresentation, t. ex. kursslyrelser för arbetsmarknadsutbildningen och byggarbetsnämnder. Enligt instruktio­nen avgörs ärende hos länsarbetsnämnd av nämnden i plenum, men in­struktionen ger utrymme för delegering av beslutanderätten till läns­arbetsdirektören eller annan tjänsteman hos nämnden.

I praktiken avgörs flertalet löpande ärenden, bl. a. alla enskilda bi­dragsärenden, av länsarbetsdirektören eller hans närmaste medarbetare, medan nämnden i plenum huvudsakligen behandlar frågor av övergri­pande natur.

Beslutanderätten i enskUda bidragsärenden är i stor utsträckning de­legerad till vissa tjänstemän på arbetsförmedlingskonloren. Chef för dislriktskontor eller lokalkontor har rält att besluta om flyttningsbidrag och vissa reseersättningar till arbetssökande. Samma befogenhet har chef

 

Prop. 1975/76: 84                                                    51

för förmedlings- och utredningssektion. Dislriktskontorschef har därut­över rätt alt besluta om utbildningsbidrag i vissa närmare angivna fall. Enhetschef och chef för lokalkontor som är sektionsindelat har samma beslutanderätt i bidragsärenden som tillkommer dislriktskontorschef. I övrigt får den sistnämnda besluta i vissa personalfrågor, bl. a. om tUl­fällig omdisponering av personalen inom distriktet, vilkef gäller såväl tjänstgöringsställe som arbetsuppgifter.

Som nämnts inledningsvis har LO och TCO föreslagit alt lekmanna­styrelser införs vid arbetsförmedlingens dislriktskontor. Som motive­ring har organisationerna anfört bl. a. följande. Elt utmärkande drag för modern svensk offentlig förvaltning är elt allt vanligare inslag av lekmannarepresentation. Den offentliga förvaltningen har under de se­naste 30 åren expanderat kraftigt såväl centralt och regionalt som lokalt, samtidigt som det skett en radikal förändring i sammansättningen av de tjänster som på offentlig väg tillhandahålls medborgare. Denna föränd­ring återspeglas i organisatoriska förändringar och förändringar i tUl-vägagångssätlet när det gäller att genomföra förvaltningens uppgifter. Det är i dag praktiskt taget omöjligt att på förhand reglera alla de skil­da siluationer som en förvaltningsmyndighet ställs inför. För myndig­heten föreligger följaktligen ett mycket stort uirymme för att inom ra­men för givna riktlinjer fatta beslut i olika frågor mot bakgrund av en på politisk väg given allmän målsättning. Genom lekmannarepresenta­tion i den offentiiga förvaltningen har ett instrument tillskapats som bl. a. möjliggör en anpassning av besluten till individuella, lokala eller regionala förhållanden. Arbetsmarknadens parter har på central och re­gional nivå goda möjligheter alt medverka vid tillämpningen och ge­nomförandet av arbetsmarknadspolitiken. Även i arbetsmarknadsverkets regionala organ, länsarbetsnämnderna, är arbetsmarknadsorganisatio­nerna representerade. På lokal nivå inom arbetsmarknadsverket saknas motsvarande möjligheter till samråd och samverkan mellan myndig­heten och arbetsmarknadens parter.

4.2 Departementspromemorian

Arbetsgmppen anför inledningsvis följande allmänna syn­punkter på lekmannainfiytandet på olika nivåer i arbetsmarknadsverket. Svensk arbetsmarknadspolitik bedrivs av hävd t nära samråd mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter. Sådant nära samråd är nödvändigt för verksamhetens effektivitet. Det består i första hand av medverkan från parternas sida i rådgivande och beslu­tande organ inom verket men också av omfatlande informella kontak­ter. Under senare år har kommunernas roll i samhällsplaneringen blivit allt mer omfatlande. Betydelsen av nära kontakter mellan arbetsförmed­lingen och olika kommunala organ har därför ökat fortlöpande.

 

Prop. 1975/76: 84                                                    52

Det har i olika sammanhang hävdats att länsarbetsnämndernas leda­möter har alltför små möjligheter att aktivt påverka verksamheten. Mängden av ärenden är stor, och lekmännen kopplas ofta in på ett sent stadium i beredningen, efter det att yttranden från distrikten har inhäm­tats och vägts samman ay tjänstemännen. Länsarbetsnämnderna sam­manträder vanligen en gång i månaden. Sammanträdena begränsas ofta tUl en allmän diskussion av arbetsmarknadsläget och en summarisk ge­nomgång av aktueUa ärenden. En annan fråga som har diskuterats är di­strikts- och lokalkontorens ställning i förhåUande lill länsarbetsnämn­derna. Kontoren har inle själva några formaliserade kontakter med ar-betsmarknadsparterna annat än med arbetslöshetskassorna. Inte heUer med kommunerna har kontoren några formaliserade kontakter.

En utgångspunkt måste enligt arbetsgruppen vara alt lekmannainfiy­tandet skall finnas på de platser och nivåer i arbetsmarknadsverket där besluten i realiteten fattas. Gmppen utgår från verkels nuvarande ar­betssätt och hur det kan fömtses komma att utvecklas under de när­maste åren. Den begränsar sig tUl att diskutera förhåUandena inom lä­nen, dvs. lekmannainfiytandet på länsnivå och i förmedlingsdistrikten.

Arbetsgmppen anser alt länsarbetsnämnderna i sin helhet om möjligt bör sammanträda oftare än f. n. Detta är. dock inte tillräckligt. Distrikts­kontoren har de facto utvecklats tUl förhållandevis självständiga en­heter. Lekmannanämnder på distriktsnivån skulle därför enligt gmp­pen ligga väl i linje med gmndprincipen alt arbetsmarknadspolitik skall bedrivas i samråd med berörda parter. Distriktsnämnder skulle kunna underlätta en utveckling mot aktiv trepartssamverkan i det löpande för­medlingsarbetet. Erfarenhetema under senare år från bl. a. anpassnings-gruppernas verksamhet visar att en sådan samverkan på lokal nivå kan ge stora fördelar för förmedlingsarbetets resultat. Arbetsgmppen menar också att de arbelsmarknadspolitiska reformernas allt större räckvidd och betydelse för allmänheten motiverar ett direkt lekmannadeltagande på den nivå där åtgärderna verkställs. Möjligheterna till elt väl funge­rande samarbete med kommunala myndigheter är sannolikt större om en nämnd inom sitt område har bara en eller några få konamuner än om den skall verka inom ett större område. Delta är dock i många fall inte möjUgt, eflersom lekmaimainflylandet om det skall vara meningsfullt måste finnas på de platser inom verket där besluten fattas. I ett 70-tal kommuner finns f.n. varken distriktskontor eller lokalkontor, och i ca 140 kommuner finns endast lokalkontor som är underställda distrikts-kontor i andra kommuner. Gruppen har inte funnit tillräckliga skäl föreligga för att inrätta lekmannanämnder vid lokalkontor eUer andra underavdelningar tUl distriktskontoren. Gruppen förordar därför att en nämnd inrättas i varje distrikt.

1 fråga om de föreslagna distriktsnämndernas arbetsuppgifter och  befogenheter  anför arbetsgruppen bl. a. följande. Arbets-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    53

gruppen har inle tiU uppgifl alt ta ställning till arbetsfördelningen mel­lan länsarbetsnämnder och förmedlingskontor. Gruppen utgår därför från alt arbetsfördelningen i huvudsak skall vara oförändrad, men gmp­pen vill ändå påpeka att det kan finnas skäl att framdeles ompröva denna arbetsfördelning. Arbetsgmppen utgår vidare från att distrikts­nämndernas ansvarsområde i huvudsak skall sammanfalla med distrikts­kontorens och tUlhörande lokalkontors nuvarande uppgifter. Distrikts­kontorens personal är tUl största delen sysselsatt med del löpande för­medlingsarbetet. Detla omfattar bl. a. inhämtande av uppgifier om le­diga platser och arbetssökande, munlUg och skriftlig information, ackvi­sition av platser och anvisning av sökande, yrkesvägledning, anlagspröv­ning, arbetsvårdsutredningar och behandling av ansökningar om olika slags bidrag. Därutöver ankommer det på kontorets chef att inom verket företräda sitt distrikt, t. ex. genom att avge yttranden om olika syssel­sättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsbedömningar och organisa­toriska frågor. Resursema för beredning av sådana ärenden är dock be­gränsade i distriklskontoren. Det är också en naturlig uppgift för konto­ren att utåt företräda verket genom deltagande i t. ex. anpassningsgrup­per och andra kontakter med ortens företag och organisationer.

En huvuduppgift för distriktskontoren är att sprida upplysning om le­diga platser och därigenom medverka tiU att de blir tillsalla. Det sker dels genom tryckta platslistor och dels genom arbetsförmedlarnas indivi­duellt anpassade förmedlingsarbele. Lekmännens viktigaste uppgift i samband med plalsinformationen bör enligt arbetsgruppen vara alt un­derlätta insamlandet av de fakta som behövs för elt effektivt förmed­lingsarbete. Det innebär inte att någon viss typ av uppgifter om arbets­platserna regelmässigt bör hämtas in genom nämndledamötema, ulan arbetsförmedlama måste själva ha omfattande kontakter med företag och fackliga förtroendemän. Nämndens ledamöter bör stödja tjänste­männen i deras strävan alt få riktig information om arbetsuppgifter, lön, förekomst av kollektivavtal, arbetsmUjö och andra förhållanden av bety­delse för de arbetssökande och företagen. De bör kunna fungera som en förbindelselänk i de fall då förmedlingen inte har tillräckliga kontakter med viss arbetsplats. Kommunernas företrädare kan bidra tUl att för­bättra arbetsförmedlarnas kontakter med de kommunala arbetsgivarna. De kan också ge upplysningar om hur kommunernas egen planering kan väntas påverka deras framlida arbetskraftsbehov och anslällningspolitik.

Genom det syslem för planeringsinformation som håller på att ut­vecklas får arbetsförmedlingen möjlighet att i detalj följa utvecklingen av efterfrågan på förmedlingsservice. Ur detta material kan man få upp­gifter om t. ex. enskUda arbetssökande som varit arbetslösa särskilt länge och lediga platser som länge varit obesatta. Behov av förnyade förmed­lingsinsatser i enskilda ärenden kan lättare upptäckas. Enligt arbets­gruppens mening är det viktigt för lekmännen att vissa sådana kon-

 

Prop. 1975/76: 84                                                     54

kreta förmedlingsärenden tas upp tUl diskussion i nämnden. Det kan ibland visa sig motiverat att ta upp personalrekryteringen till viss ar­betsplats till principiell diskussion. Om en arbetsgivare har svårt att få personal till vissa arbetsuppgifter eller har onormalt stor omsättning på personalen bör orsakema tUl detta undersökas. Vid diskussioner med arbetsgivare om orsakerna bör det vara av särskilt värde för arbetsför­medlingen att ha stöd av en lekmannanämnd.

Distriktsnämnderna bör delta i de arbetsmarknadsbedömningar för distrikten som utgör underlag för länsarbetsnämndernas månatliga be­dömningar av del aktuella arbetsmarknadsläget liksom av deras kvar­talsvisa bedömningar av framtidsutsikterna. Därigenom skuUe lekmän bli inkopplade på ett tidigare stadium av detta arbete än f.n. De kvar­talsvisa bedömningarna av framtidsutsikterna skuUe med en sådan ordning kunna grundas på synpunkter från även andra parter än ar­betsgivare i distrikten. Distriklsnämnderna bör också ges tiUfälle att dis­kutera länsarbetsnämndens slutliga bedömning av läget i distriktet.

1 de flesta organisationsfrågor där det ankommer på arbetsmarknads­verket att fatta beslut sker detla centralt eUer på länsnivå. Inom distrik­ten fattas beslut i vissa personalfrågor och anpassningar av organisatio­nen tUl de lokala förhållandena. I en rad metodfrågor har distriklskon­toren också möjlighet att själva besluta. Arbetsgruppen finner det stå utom tvivel att lokala synpunkler på verksamhetens bedrivande skulle få en större tyngd om de innan beslut fattas kunde diskuteras i nämnder som är förankrade i lokala organisationer och kommuner. Nämnden bör själv kunna ta initiativ till omdisponeringar av förmedlingens lokala re­surser.

Det finns en mängd frågor som inte kan regleras genom centrala före­skrifter utan måste bestämmas lokalt. Det gäller t. ex. förmedlingsresur­sernas fördelning mellan olika yrkesområden och genomförande av sär­skilda informationsinsatser för vissa grupper av arbetssökande i en ort. 1 sådana frågor räcker det ofta inte med att bara avläsa statistiken över arbetssökande, utan man måste också göra långsiktiga bedömningar mot bakgrund av vad man vet om t. ex. näringslivets utveckling, situationen i skolan, inom socialvården och på andra områden. Också här är det vik­tigt att ta till vara lekmännens sakkunskap och kontakter. När arbetsför­medlingen behöver göra särskilda informationsinsatser på visst område är en lekmannamedverkan särskUt önskvärd. Det kan gälla t. ex. i köns­rollsfrågor, sysselsättning av äldre och handikappade eller geografisk rörlighet.

Planeringen av beredskapsarbeten sker huvudsakligen på länsnivå. Arbetsgmppen anser inte att dessa uppgifter kan föras över tiU distrik­ten, som inte utgör någon naturlig mellannivå för den allmäima sam­hällsplaneringen mellan kommunema och länen. Distriktsnämndernas insatser på detla område skulle kunna vara att till länsarbetsnämnden

 

Prop. 1975/76: 84                                                    55

avge synpunkler på den rent arbelsmarknadspolitiska prioriteringen inom beredskapsprogrammet. Nämnderna bör också kunna yttra sig om det framtida behovet av beredskapsarbeten och hur dessa bör differen­tieras för atl passa olika grupper av arbetslösa.

Distriktsnämnderna bör medverka i planeringen av arbetsmarknads­utbildningens kursutbud genom att avge synpunkter på behovet av kur­ser inom olika yrkesområden och för bestämda grupper av arbetslösa. Särskilt brislyrkesutbildningens dimensionering bör diskuteras mot bak­grund av den lokala arbetskraftens sammansättning.

Distriktsnämnderna måste ägna särskild uppmärksamhet åt dem som av olika skäl är svårplacerade på arbetsmarknaden, t. ex. äldre och han­dikappade. Genom anpassningsgrupperna har förmedlingen fortlöpande kontakter med större företag i sådana frågor. Arbetsförmedlingens re­presentanter är oftast pådrivande i grupperna när det gäller att ordna sysselsättning åt arbetssökande som inte är anställda i resp. företag. Del är då en fördel om dessa har nämndens partsrepresentanter bakom sig. Genom sina kontakter kan lekmännen i nämnden vara ett stöd för tjäns­temännen i deras kontakter med företagen. Samtidigt kan lekmännen tillföra förmedlingen sin kännedom om arbetsplatserna och nya syn­punkter. Enligl lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgär­der kan länsarbetsnämnden förelägga arbetsgivare all lämna uppgifl om arbetsstyrkans slorlek och sammansättning i olika avseenden och likaså om förestående ändringar i sysselsättningen eller lediga platser som för­anleder nyanställning. Nämnden kan också påfordra överläggningar mellan företag och arbetsförmedlingen om åtgärder för att förbättra ar­betsförhållandena och trygga fortsatt anställning för äldre anställda och anställda med nedsatt arbetsförmåga och likaså om nyanställning av så­dana personer. Länsarbetsnämnden har möjlighet att förena ett föreläg­gande atl lämna uppgifier eller komma till överläggningar med vite. Ge­mensamt accepterade lösningar som genomförs i samverkan mellan ar­betsmarknadsmyndigheter, arbetsgivare och arbetstagare är den bästa garantin för att tillfredsställande resultat skall nås. Anpassningsgrup­perna har tillkommit som organ för denna samverkan. SkuUe likväl den i lagen föreskrivna ordningen behöva aktualiseras vore det värdefullt om eventuella ingripanden först kunde diskuteras i en lokal nämnd. Tjänste­männens StäUning gentemot företagen skuUe stärkas om de genom nämnden fick stöd av arbelsmarknadsparler och kommuner.

Kommunerna har flera vikliga funktioner i samband med samhälls­planeringen. De kan genom sitt planmonopol förhindra eller underlätta etableringar av arbetsplatser. De har ansvar för barnomsorg, trafikpla­nering och andra samhällsfunktioner som skapar förutsättningar för den enskUdes möjligheter alt ta arbete. Kommunerna är dessutom själva stora arbetsgivare. Behovet av övergripande samordning mellan olika kommuners verksamhet tillgodoses på länsnivå genom länsstyrelsen och

 

Prop. 1975/76: 84                                                    56

andra länsmyndigheter och genom Svenska kommunförbundets länsav­delningar. Ett förmedlingsdistrikt kan som tidigare framhållits inte ses som någon mellannivå för den aUmänna samhällsplaneringen. Däremot är det angeläget att förmedlingen i sitt löpande arbete har regelbundna kontakter med distriktets olika kommuner var för sig. Gmppen anser därför atl distriklsnämnderna bör ha till uppgift alt bidra till informa­tionsutbyle och behövlig samordning mellan det löpande förmedlingsar­betet och den del av den sysselsättningsmotiverade samhällsplaneringen som kommunerna genomför.

Elt annat område där samråd behövs mellan arbetsförmedlingen och kommunema är den sociala omvårdnaden i vid mening och samhällets olika åtgärder för att stödja personer med särskilda svårigheler i arbets­livet. På delta område sker fortlöpande kontakter på tjänstemannanivå både i enskilda ärenden och i planeringsfrågor. Gruppen anser det önsk­värt att de allmänna riktlinjema för de olika samhällsorganens åtgärder på detla område diskuteras i distriklsnämnderna. Eventuella svårigheler att dra gränsen mellan statliga och kommunala myndigheters ansvars­område i sådana ärenden bör enligt gmppens mening kunna diskuteras i distriklsnämnderna, även om en statlig myndighet på denna nivå inte har möjlighet att ålägga kommunema uppgifier.

Beiräffande handläggningen av enskilda bidrags­ärenden t. ex. ansökningar om utbUdningsbidrag, flyttningsbidrag eller kontant arbetsmarknadsstöd anför arbetsgruppen, att huvud­regeln f. n. är att beslut i sådana ärenden fallas av länsarbetsnämnden. Beslutanderätten har dock delegerats tiU vissa tjänstemän vid arbetsför­medlingskontoren i viss utsträckning. Det gäUer bl. a. de flesta ärenden om flyttningsbidrag. Beiräffande arbetsmarknadsutbildningen gäller att tjänstemännen vid kontoren får meddela bifall lill utbildning vid sär­skilda AMU-kurser inom länet. Avslag på ansökningar om sådan utbild­ning måsle däremot meddelas av länsarbetsnämnderna, och detsamma gäller såväl bifall som avslag i fråga om arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet. 1 praktiken förekommer nästan ingen lek­mannamedverkan i dessa ärenden, utan de avgörs genomgående av tjänstemän.

Som skäl för att öka lelanännens medverkan i de enskilda ärendena har anförts ärendenas stora betydelse för sökanden och att besluten bör fattas nära den enskilde av personer som han eller hon har förtroende för. Valet av handlingsalternativ är av stor vikt för individens framlida ställning på arbetsmarknaden. En nackdel med en omfatlande lekmanna­medverkan vore alt besluten sannolikt skulle ta längre tid alt fatta och alt det skulle krävas ökade personalresurser för föredragningar m.m. F. n. fattas många av besluten snabbt. I sin gemensamma skrivelse fram­håller LO och TCO därför alt beslutanderätten bör kunna delegeras till tjänstemän i sådan utsträckning att ärendena inte fördröjs. Det kan ock-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    57

så hävdas alt dislriktsnämndernas ledamöter i första hand bör ägna sin lid åt mer övergripande frågor.

Arbetsgruppen har vid sina överväganden kommil lill följande. De enskilda bidragsärendena har i många fall slor betydelse för individen. Även om bidragsvillkoren i de flesta avseenden är entydiga finns det många ärenden vUkas utgång inte är självklar ulan beroende av känsliga avvägningar. Det gäller t. ex. i utbildningsärenden,. där förmedlingen skall avgöra om en viss utbildning kan antas lösa en sökandes problem. Handläggningen av enskilda ärenden måste således präglas av det dubb­la kravet på dels snabbhet — för all möta en akut problemsituation för individen på arbetsmarknaden — och dels noggranna avvägningar av skilda alternativ för alt en lösning skall åstadkommas som varaktigt stärker individens ställning. Mot den bakgrunden finner arbetsgruppen att tjänstemännen bör kunna meddela beslut om bifall i aUa de ärende­grupper där de nu har beslutanderätt. Beiräffande ulbildningsärendena vill gruppen förorda alt de ansökningar som tjänstemännen inle anser sig omedelbart kunna bifalla bör underställas distriklsnämnden för be­slut. Eftersom delta i realiteten är en ny arbetsform för arbetsmarknads­verket bör den direkta lekmannamedverkan begränsas till enbart vissa slag av bidragsärenden åtminstone tills verket har fåll en lids erfarenhet av sådan medverkan. Gruppen förordar sålunda att distriktsnämnderna ges rätt alt besluta i ärenden som kan medföra avslag beträffande sådan arbetsmarknadsulbUdning som f. n. får beviljas av distriktskonlorschefer m. fl. Dessa ärenden innehåller ofta sådana känsliga avvägningar att en lekmannamedverkan framstår som motiverad. Ävslagsärendena är nor­malt jämförelsevis få. De bör därför kunna läggas på nämnderna utan atl del behöver ta någon avsevärd del av deras tid i anspråk. Förslaget förutsätter att rätten alt meddela avslag i en del av utbildningsärendena kan överföras från länsarbetsnämndernas kanslier till distriklskontoren. Oavsett om tjänstemännen har beslutanderätt eller inle är del naturligt att tjänstemännen tar upp tveksamma och principiella frågor lill diskus­sion i nämnden.

Beträffande de föreslagna dislriktsnämndernas ställ­ning och sammansättning anför arbetsgruppen bl. a. föl­jande. Distrikten bör i fortsättningen betraktas som självständiga besluts­instanser inom arbetsmarknadsverket. En följd härav bör vara all beslut av tjänstemän i ett distrikt fattas på distriktsnämndens vägnar och inte som f.n. på länsarbetsnämndens vägnar. Förslaget att distrikten skall be­traktas som självständiga beslutsinstanser bör medföra att besvär över beslut på distriktsnivå skall anföras hos länsarbetsnämnden, vars beslut i sin lur skall kunna överklagas hos AMS. För atl besvärsordningen inle skall bli för betungande för berörda organ bör den nuvarande rätten alt överklaga AMS be.slut hos regeringen upphävas. Delta skulle inte inne­bära någon egentiig inskränkning av den enskildes möjligheter att få sin

 

Prop. 1975/76: 84                                                    58

sak prövad, eftersom de flesta ärenden alltjämt skulle kunna omprövas två gånger. Om rätlen att överklaga AMS beslut upphävs bör styrelsen ha möjlighet att underställa enskilda ärenden regeringens prövning, t. ex. om styrelsen bedömer att särskUda skäl motiverar alt elt bidrag ut­går trots alt de formella förutsättningarna saknas.

De nämnder som inrättas i distrikten bör enligt gruppens mening i princip ha samma förhållande tiU tjänstemännen i distriktet som länsar­betsnämnderna och AMS har till sina förvaltningar. Det innebär att lek-mannanämnden inför överordnade myndigheter svarar för verksamheten i distriktet. Tjänstemännen måste samtidigt ges betydande befogenheter att på egel ansvar handla i enlighet med riktlinjer som har getts av såväl den egna nämnden som överordnade myndigheter. Inom de rikllinjer som länsarbetsnämnden anger bör en distriklsnämnd få disponera över de förmedlingsresurser som finns i distriktet. 1 praktiken blir disposi­tionsrätten dock ganska kringskuren. De flesta frågor om kontorsnätets utformning, personalens fördelning mellan kontor och liknande bör handläggas på länsnivå med beaktande av vad som gäller för försöks­verksamheten med fördjupad förvaltningsdemokrati. Självfallet får nämnderna möjlighet att framföra synpunkter på resursfrågorna i sam­band med den årliga budgetbehandlingen.

Arbetsgruppens förslag innebär att distriktsnämnderna på flera vikti­ga områden får möjlighet att påverka användningen av de medel som anvisas för arbelsmarknadspolitiska åtgärder. De utgifter som de kan besluta om själva är dock av mindre omfattaing. Förslagen innebär ändå i flera avseenden betydande befogenheter för nämnderna i syfte att främja ett gott samarbete och utbyte av information mellan arbetsför­medlingen, arbetsmarknadsparterna och kommunerna. Det är enligt gruppens mening ofrånkomligt att nämnderna medför ett något ökat personalbehov vid kontoren, t. ex. för föredragningar och olika förbere­delser. Nämnderna kommer emellertid också all underlätta och effekti­vera förmedlingsarbetel så alt det totala arbetsresultatet kan förbättras.

Arbetsgruppen förordar att distriktsnämnderna i normalfallet blir sammansatta av nio ledamöter, varav två från berörda kommuner och Ivå från vardera LO, SÄF och TCO. Distriklskontorschefen bör ingå som ordförande. Varje ledamot bör ha en ersättare. Nämnderna bör till­sättas av AMS på förslag av resp. centrala parlsorganisalioner och Svenska kommunförbundet. Det får förutsättas atl dessa i förekom­mande fall hör sina lokala underavdelningar resp. berörda kommuner via Kommunförbundels länsavdelningar, innan förslag avges. Kommu­nernas representanter bör vara politiskt ansvariga förtroendemän, som i förekommande fall väljs från olika kommuner. För att representatio­nen skall bli så bred som möjligt bör ledamöternas ersättare helst väljas från andra branscher resp. kornmuner än ledamöterna. Mot den bak-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    59

grunden finner arbetsgruppen att ersättarna bör ges rätt atl närvara och yttra sig oavsett om de ordinarie ledamöterna också är närvarande.

Ell ljugotal av de cirka sjuttio distrikten omfattar mer än fyra kom­muner. Där bör kommunerna företrädas av åtminstone tre ledamöter och tre ersättare. 1 några distrikt med särskilt många kommuner, däribland Stockholms och Göteborgs distrikt, måste särskUda lösningar tUlgripas. Detsamma gäller för Gotland, där dislriklsnämndens område samman­faller med länsarbetsnämndens. AMS bör bemyndigas att besluta om detta.

Frågan om personalrepresentation i beslutande lekmannaorgan är f.n. föremål för särskilda överväganden. Personalen har nu företrädare i AMS men inte i länsarbetsnämnderna. Generella riktlinjer för arbets­platsdemokratins utformning kan väntas i den planerade nya lagstift­ningen om demokrati på arbetsplatserna. Frågan om personalrepresen­tation i distriktsnämndema bör enligt arbetsgruppens mening övervägas i särskild ordning inom ramen för det arbete som bedrivs av DEFF.

4.3 Remissyttrandena

Arbetsgruppens förslag om lekmannanämnder vid dis­triklskontoren tillstyrks eller lämnas utan erinran i princip av praktiskt tagel alla remissinstanser, däribland AMS. Länsarbetsnämn­derna, som av ÄMS har beretts tillfäUe att yttra sig över förslaget, är dock med några få undantag tveksamma eller avvisande till inrättandet av sådana nämnder med motiveringen atl dessa inte behövs eller inte ökar effektiviteten i förmedlingsarbetel. Några länsarbetsnämnder be­farar förseningar i ärendenas handläggning. Ragunda kommun anser att en lekmannanämnd bör inrättas i varje kommun. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig i princip till tanken på en lekmannamedver­kan med anknytning till förmedlingsverksamheten men anser alt det kan finnas skäl atl vänta med att genomföra förslaget tiU dess sysselsäll­ningsulredningen har redovisat riktlinjerna för den fortsatta arbets­marknadsplaneringen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser alt för­sök bör bedrivas i ett mindre antal distrikt och att försöken skall ut­värderas noggrant innan distriktsnämnder inrättas i hela laiidet. Även riksrevisionsverket pekar på möjligheten att begränsa försöken till en del distrikt och på viklen av att försöken blir utvärderade.

AMS förutsätter att distriklsnämnderna får ett medansvar för lösning­en av en rad av arbetsförmedlingens problem rörande de arbetssökande. Exempelvis bör kommunernas representanter verka aktivt för alt beho­vel av barnomsorg, kommunikationer och bostäder tiUgodoses, medan arbetsmarknadsorganisationerna bör ta ansvaret för alt flera arbets­platser öppnas för svårplacerade och anpassas efter deras fömtsätt­ningar. ÄMS anser det vara av betydande värde att de arbetsmarknads-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    60

politiska intentionerna bakom centralt fattade beslut kan föras ut och förankras hos lokala representanter. Därigenom kan man uppnå bättre förutsättningar för praktiska åtgärder, t. ex. för svårplacerade och äldre samt för kvinnorna. AMS ställer sig i princip positiv till förslaget i den mån det är inriktat på att ge ett konkret slöd för förmedlingsarbetet och de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syflar till lokala åtgärder. Detta skulle vara till betydande gagn för tjänstemännen. FörmedUngens beslut skulle komma att grundas på ett utvidgat erfarenhetsunderlag från distriktets arbetsmarknad. AMS erinrar om atl man enligt 32 § i in­struktionen för AMS och länsarbetsnämnderna kan tillsätta en rådgi­vande nämnd för viss del av länsarbetsnämnds område i anknytning till arbetsförmedlingskontor i denna del. Möjligen kunde arbetsgruppen ha byggt på denna institution med fler ledamöter och viss. beslutanderätt, anför AMS.

Statskontoret anför alt det utvecklingsarbete med ADB i platsförmed­lingen som pågår har slor betydelse för valet av organisationsform för arbetsförmedlingen. Man måste förutsätta att arbetet i stor utsträckning grundas på enhetliga och för landet gemensamt utvecklade rutiner. Det är dock väsentligt att distriklsnämnderna redan under uppbyggnadsfasen får tillf alle att påverka och värdera mtinerna i praktisk verksamhet.

Arbetsgruppens förslag i fråga om dislriktsnämndernas arbetsuppgifter har lämnats utan erinran av flertalet remiss­instanser. Elt par remissinstanser har dock uttalat tveksamhet när det gäller beslutanderätten i vissa utbildningsärenden.

SAF påpekar all arbetsgruppens beskrivning av distriktsnämndernas insatser genomgående är mycket aUmänt hållen. Det kan diskuteras om en medverkan av distriktsnämnder i alla uppräknade ärendetyper verk­ligen kommer alt medföra en väsentlig förbättring jämfört med hur ärendena handläggs idag. Vissa förbättringar bör dock enligt SÄF kun­na uppnås, t. ex. när det gäller att insamla fakta som underlag för för­medlingsarbetel eller tiUhandahålla basmaterial för länsarbetsnämnder­nas arbetsmarknadsbedömningar. Totalt sett är det enligt SAF tveksamt om förbättringarna uppväger den ganska omfattande administrativa ap­parat som införandet av distriktsnämnder medför. Det innebär emeller­tid också en ökad decentralisering av förmedlingsverksamheten, vilket SÄF anser vara värdefullt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför atl arbetsmarknadsbedömning­arna sannolikt blir bätlre om de i distrikten kompletteras med arbetsta­garnas och de kommunala förtroendemännens synpunkter, som förslaget innebär. Likaså finner länsstyrelsen att distriktsnämndernas föreslagna medverkan vid utformningen av program för beredskapsarbeten är av betydelse. Denna medverkan kan öka kommunernas intresse för en mer genomtänkt planering av beredskapsarbetena, varigenom länsstyrelserna får ett bättre beslutsunderlag för sin prövning. Västerås kommun under-

 

Prop. 1975/76: 84                                                              61

stryker vad arbetsgruppen har anfört om behovet av slörre förståelse från arbetsmarknadsparlerna för nödvändigheten av att ordna arbete åt svårplacerade. Delta synes kunna påskyndas genom behandling i di-striktsnämnder. Då skulle exempelvis kommunens arbelsledande perso­nal i beredskapsarbeten kunna medverka direkt i förmedlingens an­strängningar alt överföra de sysselsatta tUl arbete i öppna marknaden. Därvid skulle också en mera aUmänt tillämpad form av provanställning eller tillfällig anställning i näringslivet kunna ge bättre resutat.

Riksrevisionsverket anser alt den föreslagna arbetsfördelningen mellan distriklsnämnden och förmedlingstjänstemännen verkar rimlig. Statskon­toret och TCO framhåller att dislriklsnämndens verksamhetsområde måste definieras väl. Enligt statskontoret måste därvid de rådgivande funktionerna avgränsas klart från de beslutande. AMS anser alt besluts­befogenheterna bör anges i regeringens instruktion för arbetsmarknads­verket. Delegationsrätten bör liksom hittills ligga hos ÄMS, som också skall avgöra vilka ärenden som skall handläggas av specialorgan som t. ex. byggarbetsnämnder. Man bör enligt ÄMS undvika att en gång för alla fastlägga vilka ärenden som skall handläggas av distriklsnämn­derna. Enligt TCO är det en viklig uppgift för nämnderna alt pröva en­skilda bidragsärenden, där tjänstemännen inte anser sig kunna fatta po­sitiva beslut, eftersom dessa ärenden har så stor betydelse för den en­skilde. TCO anser därför att det successivt måsle ske en prövning av vil­ka ytterligare bidragsärenden som lämpligen kan tilldelas distriktsnämn­dernas beslutsområde utöver de. föreslagna utbildningsärendena. TCO delar arbetsgmppens uppfattning att det är naturligt att tjänstemännen tar upp tveksamma eller principiella frågor till diskussion i nämnden oavsett om tjänstemännen har beslutanderätt eller inte. SACO/SR anser att etl beslutande organ på dislriktsnivå medför ökad risk för alt kun­derna utsätts för en oenhetlig behandling. Även SÄF ifrågasätter om di­striktsnämnderna bör behandla enskilda bidragsärenden. ÄMS understry­ker starkt — med hänvisning till kritiska synpunkler som har anförts av flera länsarbetsnämnder — att beslut i frågor som rör enskilda personer måste kunna fattas snabbt. Likväl bör kravet på erforderUg samverkan beaktas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län befarar också att beslutspro­cessen kan fördröjas alltför mycket, om föredragning i nämnden blir obligatorisk i vissa ärenden.

Förslaget att distrikten skaU ses som en självständig besluts­instans — dvs. atl besluten inte som nu formellt skall fallas på läns­arbetsnämndens vägnar — tUlstyrks av TCO. Statskontoret anser där­emot att denna ordning skall prövas i några distrikt innan slutlig ställ­ning tas. SAF anför alt rätten att överklaga AMS beslut i bidragsären­den till regeringen är principiellt viktig. Den bör därför inle upphävas ulan att en mer övergripande prövning av besvärsordningen har ge­nomförts. Samma ståndpunkt har också intagits i reservationer till AMS

 

Ptop. 1975/76: 84                                                    62

yttrande av dels SÄF:s företrädare i styrelsen och dels personalens re­presentanter. Även riksrevisionsverket avstyrker förslaget att avskaffa rätlen att överklaga ÄMS beslut till regeringen.

Beträffande distriktsnämndernas sammansättning anför SACO/SR alt organisationen bör vara företrädd, om sådana nämn­der inrättas. AMS och riksrevisionsverket anser att SÄCO/SR bör vara representerat i en del dislriktsnämnder, i första hand i högskoleorterna. Kommunförbundet anser att varje kommun måste vara företrädd av en ordinarie ledamot och en ersättare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det önskvärt att alla kommuner i länet blir representerade i en distrikts­nämnd antingen genom en ledamot eller genom en ersättare. SAF på­pekar att frågan om nämndernas sammansättning i distrikt med många kommuner är känslig och måste lösas i nära samarbete med arbets­marknadsparlerna och berörda kommuner. Västerås kommun anser alt antalet ledamöter i distriklsnämnderna bör begränsas lill sju och alt ersättarna bör kallas enbart vid förfall för ordinarie ledamöter. Jönköpings kommun kan inte acceptera arbetsgruppens förslag att di­striklskontorschefen skall vara självskriven ordförande. Det bör enligt kommunen ankomma på distriklsnämnden själv att utse presidium. Där­emot bör distriklskontorschefen vara föredragande, om inle annal be­slutas.

AMS, TCO och SACO/SR framhåller att ytterligare personal­resurser måste tillföras distriklskontoren om lekmannanämnder inrättas där. LO och TCO anför vidare att medel måste ställas till för­fogande för utbildning av nämndernas ledamöter.

5    Arbetsförmedling inom kulturområdet 5.1 Nuvarande förhåUanden

Förmedlingsverksamheten inom kulturområdet präglas av en splitt­ring mellan ett relativt stort antal förmedlingsorgan som arbetar under olika villkor. Inom ramen för den offentliga arbetsförmedlingen finns särskUda artist- och musikersektioner vid förmedlingskontoren i Stock­holm, Göteborg, Malmö och Umeå. Förmedlingsverksamheten vid dessa omfattar i huvudsak underhåUnings-, restaurang- och populärmusiker, ■ sångare och andra estradartister, skådespelare samt vissa andra grupper. Den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet på kulturområdet har begränsad omfattning. Sammanlagt tjänstgör f. n. 17 arbetsförmedlare och fem biträden vid artist- och musikersektionerna. Härtill kommer in­salser från arbetsvårdare och yrkesvägledare.

En vidgning av den offentliga förmedlingens verksamhet på kultur­området har skett under senare delen av 1960-talet genom samarbetet med centrumbildningarna. CenlmmbUdningarnas verksamhet bedrivs på

 

Prop. 1975/76: 84                                                    63

initiativ av olika kulturarbetargrupper och beslår av en uppsökande, kontaktskapande del och en arbetsförmedlande del. Den senare funktio­nen har knutits lUl den offentliga arbetsförmedlingen genom alt av AMS anställda tjänstemän har placerats vid sex av centrumbildningarna. Sty­relsen svarar även för en del av de övriga kostnaderna för denna verk­samhet motsvarande lokalhyra, telefon m. m. för tjänstemannen ifråga. Stöd i denna form utgår till Författarcentrum, Teatercentrum, Konst­närscentrum och Filmcentrum i Stockholm samt lill Skånes Kulturcen­trum i Malmö och till Författarcentrum Norr i Umeå. Främst författare, filmare och bildkonstnärer har härigenom fått en förmedlingsservice som tidigare saknats. I sin funktion som arbetsförmedlande organ utgör cen­trumbildningarna en del av den offentliga arbetsförmedlingen, och sam­ma regler skall tiUämpas för den förmedlande verksamheien där som inom den offentiiga förmedUngen i övrigt. Till centrumbildningarnas Övriga verksamhet beviljas bidrag genom utbildningsdepartementet.

Den offentliga arbetsförmedlingen har inle monopol på arbets­förmedling. Enskild arbetsförmedling regleras i lagen med vissa bestäm­melser om arbetsförmedling. Denna lag äger lUlämpning på all arbets­förmedling som bedrivs av annan än den offentiiga arbetsförmedlingen. Enligt lagen är det förbjudet att bedriva arbetsförmedling i vinstsyfte. Däremot får arbetsförmedling mot avgift som täcker kostnaderna för verksamheten bedrivas efter tillstånd av AMS. Sådant tillstånd ges dock numera endast tUl sammanslutning av arbetsgivare eller arbetstagare (organisationsförmedling). ÄMS fastställer maximiavgifler och andra villkor för verksamheten. Inom artist- och musikerområdet finns f. n. åtta avgiftskrävande förmedlingar, varav sex har arbetsgivarorganisatio­ner och två arbetstagarorganisationer som huvudmän. Avgiftsfri förmed­ling får bedrivas utan tillstånd. Den som bedriver sådan förmedling är dock skyldig alt göra anmälan härom till ÄMS, som är tiUsynsmyn-dighel i fråga om efterlevnaden av lagen. Den som bedriver enskild arbetsförmedling mot eller utan avgift är skyldig alt föra anteckningar om verksamheten, hålla dessa tillgängliga för AMS och i övrigt lämna AMS sådana uppgifier som behövs för att AMS skall kunna övervaka verksamheten och samordna den med annan arbetsförmedling. Lagen innehåller även straffbestämmelser för den som åsidosätter lagens bestämmelser. Tidigare utgjordes sanktionen endast av böter. Genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 166, 2LU 1970: 93, rskr 1970: 458, SFS 1970: 877) höjdes emellertid straffmaximum tUl sex måna­ders fängelse för den som bedriver arbetsförmedling i vinstsyfte. Vi­dare utsträcktes straffansvaret till arbetsgivare som utnyttjar arbetsför­medling som bedrivs i vinstsyfte. Även här är straffmaximum sex må­naders fängelse. För den som utan tillstånd av AMS bedriver arbets­förmedling mot avgift som täcker kostnaderna är straffet böter. Är 1942 ändrades lagen så alt även uthyrning av arbetstagare blev alt anse

 

Prop. 1975/76: 84                                                    64

som arbetsförmedling, om det huvudsakliga syftet med verksamheten är atl förmedla arbete.

På artist- och musikerområdet arbetar ett antal organisalionsförmed-lingar, som tiUsammans täcker en avsevärd del av marknaden. Avgif­ten för förmedlingens service beräknas i procent på den förmedlades gage. Avgiften får dock inte tas ut av den arbetssökande utan skall på­föras arbetsgivaren. Störst bland organisationsförmedlingarna är Svens­ka musikerförbundets, som till skillnad från övriga organisationsför­medlingar har ett väl utvecklat nät av lokala förmedlingskontor. Summan av gagema för de förmedlade engagemangen motsvarar om­kring hälften av den totala gagesumman för organisationsförmedlingar­na. Förbundets medlemmar är enligt stadgarna skyldiga att anlita för­bundels förmedling eller annan därmed samverkande förmedling, dvs. någon av de övriga organisalionsförmedlingarna.

Utöver organisationsförmedlingarna förekommer även annan enskild förmedling. Den privata förmedlingen av tonkonstnärer sker praktiskt tagel helt genom två enskilda företag, vilka förmedlar engagemang såväl åt utländska tonkonstnärer i Sverige som åt svenska i utlandet. Verksam­heten, som innefattar även uppgifter som manager och konsertarrangör, finansieras med avgifter som artisterna erlägger. Inom delar av kultur­området, framför allt den kommersiella nöjesbranschen, förekommer annan privat förmedling. Det finns elt stort antal företag som arbetar i olika former och benämningar såsom produktionsbolag, manager eller artislagent. Denna förmedlmgsverksamhet finansieras genom avgifter som erläggs av artisterna. Dessa i vinstsyfte arbetande företag försöker på olika sätt dölja att de bedriver avgiftskrävande arbetsförmedling. Så­lunda hävdas att själva förmedlingsverksamheten är kostnadsfri och alt den ersättning som erläggs avser enbart de tjänster i övrigt som förela­get tUlhandahåller. Man söker vidare ge en legal karaktär åt verksamhe­ten genom att låta upprättandet av kontrakten ske genom den offentliga förmedlingen eller en organisalionsförmedling, medan det egentliga för­medlingsarbetet ombesörjs av de avgiftskrävande företagen.

5.2 Departementspromemorian

Arbetstagare på kulturområdet t. ex. musiker, scenkonstnärer, formgi­vare, bildkonstnärer, författare, filmarbetare m. fl. har liksom övriga ar­betstagare fri tillgång tUl den offentliga arbetsförmedlingens tjänster. Arbetsförmedling på kulturområdet är emellertid förenad med vissa problem som hänger samman med de särskilda villkor under vilka ar­betstagarna på detta område verkar.

Redan frågan om vad som skall anses utgöra arbetsförmedling på detla område är svår att avgöra. Kulturarbetarna får arbete och därmed sin utkomst i många olika former. Liksom på arbetsmarknaden i övrigt

 

Prop. 1975/76: 84                                                    65

kan kulturarbetare beredas tillsvidareanställning. Ofta får de emellertid sin utkomst genom försäljning av konstnärliga alster eller litterära verk som har framställts utan att detta har grundats på ett uppdrag eller en anställning. Mellan dessa båda ytterlighetsfall förekommer åtskiUiga mellanformer. När det i det följande talas om arbetsförmedling på kul­turområdet avses därmed förmedling av arbete, oavsett anställningens varaktighet, eller av uppdrag som kan jämställas med arbete. Det slår dock klart atl gränsen för vad som kan inrymmas i denna definition är flytande. Någon generell avgränsning av det område inom vilket arbets­förmedlingen skall biträda kan därför inle anges. Det får ankomma på AMS att dra upp riktiinjer för verksamheten och på arbetsförmedlingens personal att med utgångspunkt från dessa rikthnjer och förhållandena i varje särskilt fall avgöra om deras medverkan skall kunna påfordras.

Ett annat problem är att arbetstagarna ofta ställer krav på tjänster som den offentliga arbetsförmedlingen inle kan erbjuda, såsom intres-sekontorstjänsler eller tjänster av impressario- och managerkaraklär.

Ett tredje problem, som kanske är det viktigaste, är den begränsning i arbetsförmedlingens möjligheter att erbjuda arbete som sammanhänger med atl förmedlingen bara har information om en mindre del av de ar­betstillfällen som finns på marknaden. Detla hänger i sin lur samman med att dessa av olika skäl kanaliseras via etl stort antal enskilda för­medlingar. En del av dessa förmedlingar verkar i strid med lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling som förbjuder enskUd arbetsförmedling i förvärvssyfte.

OLÄF hade två viktiga utgångspunkter för val av organisation av ar­betsförmedlingen på kulturområdet som båda kom alt bli avgörande för utredningens förslag. En utgångspunkt var att kulturområdet inte får isoleras från arbetsmarknaden i övrigt. Den andra utgångspunkten var att kulturarbetsmarknaden i många avseenden skUjer sig från arbets­marknaden i övrigt på elt sådant sätt att någon typ av särarrangemang i fråga om arbetsförmedlingen är ofrånkomlig. Dessa två utgångspunkter är fortfarande gUtiga.

Organisationen av arbetsförmedlingen bör vidare göras så alt den dels kan öka utbudet av information om lediga platser och leda till en effek­tivare förmedlingsverksamhet, dels också underlätta genomförandet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på kulturområdet, vilka förekommer i mindre utsträckning på kulturarbetsmarknaden än på andra delar av ar­betsmarknaden. Mot denna bakgrund framstår del som naturligt att den offentliga arbetsförmedlingen på kulturområdet ligger kvar inom arbets­marknadsverket. Härför erfordras emellertid för det första en avsevärd personalförstärkning. För det andra bör förmedlingen vara en special­förmedling som de nuvarande artist- och musikersektionerna. För det tredje bör ett utvidgat samarbete komma till stånd rnellan den offentliga arbetsförmedlingen, övriga legala förmedlingar och parterna på kultur-

5    Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                    66

området. SlutUgen krävs särskilda organisatoriska anordningar i för­medlingsverksamheten.

Det är ofrånkomligt att den offentliga arbetsförmedlingen byggs ul, om den verksamhet som nu bedrivs av olagliga förmedlingar skall kunna bringas att upphöra. Den offentliga arbetsförmedlingens verk­samhet bör även kunna omfatta alla grupper av kulturarbetare och uppnå en bättre geografisk täckning av marknaden. Organisatoriskt bör därför de nuvarande artist- och musikersektionerna ombildas till sek­tioner för kulturarbetare och ytterligare sådana sektioner inrättas vid distriktskontoren i de för kulturarbetarna viktigaste regio­nerna. Vidare måste åtgärder vidtas för att förse dessa sektioner med tillräcklig och för ändamålet utbUdad personal. Det bör i detta sam­manhang uppmärksammas att arbetsförmedlingen hillUls under 1970-lalet har erhåUit personalförstärkningar med cirka 1 100 nya tjänster. Av dessa nya tjänster har emellertid ingen tilldelals artist- och musiker­sektionerna. Det bör ankomma på AMS att mot bakgrund av de beräk­ningar rörande personalbehovet som redovisas i det följande och i över­ensstämmelse med de riktlinjer som anges pröva hur tillgängliga perso­nalresurser skall disponeras för alt en sådan upprustning snarast skall åstadkommas. Denna bör så långt möjligt genomföras redan under bud­getåret 1976/77. Upprustningen måsle ske genom rekrytering av per­soner som väl känner kulturarbetsmarknaden. De anställda arbetsför­medlarna måste få en fortbildning som bl. a. ger tillfälle att studera kul­turarbetare i yrkesutövning. Formema och villkoren för detta slags fort­bildning bör prövas av AMS.

De nuvarande artist- och musikerseklionerna verkar i högre grad än andra delar av arbetsförmedlingen interlokalt och interregionall. De krav på samordning av verksamheten inom större områden som detta medför kan lösas genom alt de förmedlingskontor där särskUda kultur-arbetarsektioner inrättas får ett geografiskt större verksamhetsområde än det ordinarie förmedlingsdistriklet. Med hänsyn till den utveckling som de senare åren har skett inom kulturlivet och som bl. a. innebär en ökad integration mellan de olika konstarterna och ett ökat samarbete mellan kulturarbetare i olika yrken framstår del som angeläget att samt­liga kullurarbetstillfällen som anmäls vid den offentiiga arbetsförmed­lingen förmedlas genom en och samma sektion, den fömt nämnda kul­turarbetarsektionen. Många kulturarbetare har anställningar av tillsvida-rekaraktär. Det gäller bl. a. fotografer, guld- och sUversmeder saml glas-blåsare. För dem som har sådan anställningsform bör möjligheter finnas att få förmedlingsservice även vid annan förmedlingsseklion.

Enbart en omorganisation och utbyggnad av den offentliga arbetsför­medlingen är dock inte tillräcklig, utan det krävs också elt samspel med verksamheter som har anknytning lill andra organisationer. S a m a r-tel med centrumbildningarna t. ex. har särskilda fördelar

 

Prop. 1975/76: 84                                                              67

för den typ av förmedling som det här är frågan om. Samtidigt som för­medlaren är anställd i arbetsmarknadsverket och därigenom har kompe­tens vad gäller de arbelsmarknadspolitiska hjälpmedlen är han genom den direkta kontakten med övrig inom centmmbildningen verksam per­sonal väl skickad att lösa uppkommande sysselsättningsfrågor. Vid några centrumbildningar har delta system tillämpats i flera år och det funge­rar enligt mångas bedömning väl. Del bör därför kunna utvecklas ytter­ligare.

En grundläggande förutsättning för alt en arbetsförmedlare skall pla­ceras vid en centrumbildning bör vara alt delta centrum får ekonomiskt stöd från stal, kommun eUer landsting för sitt kulturpoliliska arbete. Vi­dare bör centmmbUdningen representera ett sådanl antal kulturarbetare atl dess arbetsuppgifter skapar sysselsättning för en heltidsanställd tjäns­teman. Del bör vara en uppgift för ÄMS att — efter samråd med den delegation för kulturarbetarfrågor som föreslås i det följande — pröva frågan om ytterligare tjänster för centrumbUdningarnas verksamhet, framförallt med tanke på dem som i dag saknar sådana. 1 samråd med berörda centrumbildningar bör undersökas huruvida de rikstäckande centrumbildningar som i dag saknar arbetsförmedlare kan få sina be­hov tillgodosedda genom samarbete med centrumorganisationer för när­liggande yrkesområden. Avsikten härmed skulle vara alt uppnå erfor­derligt underlag för förmedlingsarbetet.

De rikstäckande centrumbildningarna har med några undantag sin or­ganisatoriska verksamhet huvudsakligen placerad inom Stockholm. En regionalisering har dock skett genom centrumbUdningarnas eget initiativ i takt med att anslagen över kulturbudgelen ökat. Del bör vara en upp­gift för statens kulturråd och centrumbUdningarna själva all bestämma var och hur anslagen till kulturpolitiska insatser skall disponeras. Det bör finnas underlag för en viss utbyggnad av de regionala insatserna via AMS. En förutsättning för att nya förmedlartjänsler skaU inrättas regio­nalt bör emellertid vara att det finns en organisation som fungerar som etl samarbelsorgan för de inom regionen verksamma kullurarbelargrup-perna. Härigenom uppnår man det underlag som behövs för en heltids­tjänst. Vidare underlättas förmedlingsarbetel genom atl elt representa­tivt organ svarar för kontakten med kommuner, landsting och organisa­tioner. AMS bör pröva möjlighetema att skapa underlag för nya tjäns­ter som arbetsförmedlare vid regionala centrumbildningar i Norrland, mellansverige och Västsverige.

Organisatoriskt och formellt sett måste den offentiiga arbetsförmed­lingen ha ansvaret även för den arbetsförmedling som bedrivs vid cent­rumbildningarna. I praktiken medför delta att arbetsförmedlare som förmedlar kulturarbetare, vare sig det sker vid del offentliga förmed-lingskontorel eller en centmmbildning, tillhör kullurarbelarsektionen el­ler, om sådan sektion inle är inrättad vid dislriklskontoret, annan sek-

 

Prop. 1975/76: 84                                                               68

tion och formeUt är underställd arbetsledningen vid arbetsförmedlings­kontoret. Inrättande av tjänst vid centrumbildning bör ske efler samråd med statens kulturråd. Anställning och slationering av förmedlare vid centrumbildning bör emellertid ske först efler samråd med centrumbild­ningens styrelse. 1 sin verksamhet fullgör dessa förmedlare samma upp­gifter som förmedlare vid andra delar av förmedlingskonlorel. Det inne­bär alt samtliga arbetssökande — även de som är anmälda vid centrum­bildningarna enbart — i den utsträckning som de låter registrera sig kan få del av de arbetsmarknadspolitiska medel som står lill den offentiiga förmedlingens förfogande.

Ett särskilt problem vid bedömningen av behovet av arbelsförmed-lingsinsatser vid centrumbUdningarna är gränsdragningen mellan deras två huvuduppgifter: den kulturförmedlande och den arbets- eller upp-dragsförmedlande. Att dra klara gränser mellan dessa två uppgifter torde, som inledningsvis har nämnts, vara ogörligt. Inom de flesta av ar­betsförmedlingens verksamhetsområden måste förmedlare syssla med arbetsuppgifter som inte direkt hör tiU platsförmedling. På samma sätt får förmedlare vid centrumbildning arbeta med kulturpoliliska frågor i den plalsförmedlande verksamheten. De förmedlingstjänstemän som placeras vid centmmbUdningar skall, sorn tidigare har nämnts, ingå i kulturarbetarsektionen. Någon formell gränsdragning i fråga om de uppgifier som skall utföras av förmedlare som tjänstgör vid sektionens huvuddel och förmedlare som är placerade vid en centrumbildning torde inle erfordras. En uppdelning lorde bli naturlig genom all förmed­laren vid centmmbUdningen i huvudsak arbetar med uppgifter i anslut­ning till dennas kulturpolitiska verksamhet, medan vid sektionen kom­mer att handläggas bl. a. ärenden som anknyter lill det kommersiella nö­jeslivet. I övrigt får det förutsättas att samarbetet blir så nära all upp­kommande problem kan bemästras. En grundregel måste emellertid vara att den som söker förmedlingens tjänster inte får avvisas utan stöd i gällande föreskrifter.

På vissa områden inom kulturarbelsmarknaden är merparten av de arbetstiUfällen som förmedlas av mycket kort varaktighet, ofla endast engagemang för en dag. Detta skapar mycket speciella problem med frisläUningar så gott som dagUgdags. Detla gäller framförallt musiker-och scenkonstnärsområdet. Svenska musikerförbundet har en egen organisationsförmedling för alt möta dessa svårigheler. Genom sin regionalt väl utvecklade organisation har denna förmedling goda möj­ligheter att klara av förmedling av korttidsuppdrag för musiker. I detta hänseende utgör den etl betydelsefullt komplement lill den offentliga arbetsförmedlingen. Samtidigt lider verksamheien av den bristen att förmedlarna har liten kontakt med den offentliga förmedlingen och saknar liUgång till de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen. Man bör i delta sammanhang också fästa stor vikt vid atl Musikerförbundets för-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    69

medling drivs av en arbetstagarorganisation som i första hand lar lill vara arbetslagarnas intressen i förmedlingsarbetel. Verksamheten vid denna förmedling ligger således helt i linje med de principer som är vägledande för den offentliga arbetsförmedlingen och som bl.a. går ut på att stärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden.

Musikerförbundets arbetsförmedling arbetar ehiellerlid på sämre vill­kor än den offentliga arbetsförmedlingen därigenom att man är beroende av atl la ut avgifter för förmedlingsverksamheten. Delta beroende kan menligt påverka förbundets möjUgheter atl företräda sina medlemmars intressen i förmedlingsverksamheten. Det bör därför ligga i samhällets intresse att avskaffa detla hinder, vUket kan ske genom alt förbundets arbetsförmedling beviljas statsbidrag liU sin verksamhet i sam­band med att ett fastare samarbete etableras med den offentiiga för­medlingen. En förutsättning för att sådant statsbidrag skall kunna utgå bör således vara att organisationsförmedlingen ifråga nära samarbetar med den offentliga förmedlingen. Vidare måsle förmedlingen uppfylla samtiiga av statsmakterna uppsatta villkor för tUlstånd att driva orga­nisationsförmedling. Som förutsättning för statsbidrag bör vidare gälla atl en samordning av de två förmedlingarnas verksamhet kommer lill stånd så alt den enskilda arbetsförmedlingen blir ell verkligt komple­ment till den offentliga förmedlingen. Statsbidrag bör beviljas i den utsträckning som kan motiveras från denna utgångspunkt.

Bidraget bör förutsätta och vara av den storleksordningen att verk­samheten blir avgiftsfri. Bland de ytterligare krav som bör ställas i sam­band med statsbidraget är att en samordning så långl möjligt sker av förmedlingens personalpolitik med den som gäller vid den offentliga för­medlingen. Det innebär bl. a. alt förmedUngspersonalen avlönas genom fast lön och inte genom provisioner på förmedlade uppdrag. Även för lönenivån bör uppställas vissa regler. Det bör ankomma på Musikerför­bundet alt visa att här angivna förutsättningar är uppfyllda eller kan uppfyllas samt att överlämna en detaljerad redovisning av kostnaderna för verksamheten vid förmedlingen som underlag för bestämning av statsbidragets storlek.

Riktlinjer för samarbetet mellan Musikerförbundets arbetsförmedling och den offentliga arbetsförmedlingen bör utformas av AMS och kan exempelvis avse följande: 1. Rutiner för ett omfattande informationsut­byte. 2. Utarbetande av likartad arbetsmetodik, tekniska hjälpmedel, blanketter och informationsmaterial. 3. Former för gemensam utbildning av förmedlingspersonalen liksom anordnande av gemensamma artist-och orkesterfora. 4. Klarläggande av gränser för den enskilda förmed­lingen mellan dess fackliga verksamhet och dess platsförmedling. 5. Regler för förmedlingsverksamheten under pågående konflikt på ai-bets-marknaden.

Få scenkonstnärsområdet finns idag ingen av afbetstagarorganisatio-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    70

nen bildad förmedling som kan fylla en uppgift moisvarande den som Musikerförbundets förmedling har på musikerområdet. Svenska teaterförbundet, som är den fackliga organisationen på scen­konstnärsområdet, utgör emellertid idag en informationscentral i fråga om lediga engagemang och spelar som sådan en viktig roll för arbets­sökande skådespelare. Den offentiiga arbetsförmedlingen bör kunna ut­nyttja detla förhållande och genom samverkan med förbundet få för­medlingsverksamheten på detta område alt fungera på ett sätt som sva­rar mot båda parters intressen. En lämplig lösning kunde vara att en eller flera av den offentliga arbetsförmedlingens tjänstemän — på mot­svarande sätt som för. centrumbildningarna — placeras i förbundets lo­kaler. Därigenom skulle man vinna att arbetssökande på scenkonstnärs­området fick kontakt med arbetsmarknaden i övrigt och de arbetspo-liliska hjälpmedlen, samtidigt som den offentliga förmedlingen skulle kunna utnyttja de kontakter och den sakkunskap som finns hos den fackliga organisationen.

Förekomsten av etl mycket stort antal s. k. organisationsför­medlingar vid sidan av den offentliga arbetsförmedlingen innebär självfallet vissa olägenheter för de arbetssökande. En del torde emellertid uppleva detta som en fördel därigenom alt de har lillgång till förmed­lingar som visserligen betingar sig ersättning- för sina tjänster men i gengäld kan erbjuda andra tjänster som den offentiiga arbetsförmed­lingen enligt sina instruktioner inte kan tillhandahålla. Dessa organisa-tionsförmedlingar har i allmänhet verkat sedan lång lid tillbaka och besitter ofla en ingående kunskap om branschens speciella behov och förutsättningar. 1 enlighet med vad riksdagen har uttalat i anledning av förslagen i prop. 1972: 1 (bU. 13 s. 102) om riktlinjer för organisations-förmedUngarnas verksamhet skall ett nära samarbete eftersträvas mellan dessa förmedlingar och den offentiiga arbetsförmedlingen. Etl sådanl samarbete bör vara till gagn både för organisalionsförmedlingarna, som därigenom fortlöpande får kännedom om arbetsmarknadspolitikens in­nehåll och möjligheter, och för den offentliga arbetsförmedlingen, som får ytteriigare erfarenheter av kullurarbelsmarknadens speciella problem. En sådan samverkan skulle också kunna förhindra kollisioner i del dagli­ga förmedlingsarbetet.

Verksamheten vid kullurarbetssektionerna och anordnandet av för­medling i centrumbildningarna och annorstädes liksom utvecklandet av samråd med organisationsförmedlingarna ställer särskUda krav på ÄMS. För alt tillföra styrelsen erforderlig sakkunskap och så långt möjligt säkerstäUa att verksamheien utvecklas och bedrivs på elt sätt som svarar mot kulturpolitikens och kulturarbetamas krav och önskemål bör vid styrelsen inrättas en särskild delegation med i huvudsak rådgivande funktion. Delegationen, som bör utses av regeringen, bör ha en så allsidig sammansättning som möjligt. Fyra av ledamöterna bör

 

Prop. 1975/76: 84                                                                  71

utses efler förslag av. KLYS och representera de fackliga organisatio­nerna och centrumbildningarna inom ord-, bild-, scen- och tonområdena. För att representera de institutioner som i betydande utsträckning är uppdragsgivare för kulturarbetare bör en ledamot utses efler förslag av Folkbildningsförbundel och en efler gemensamt förslag av Kommun-och Landstingsförbunden. I delegationen bör dessutom ingå en ledamot från vardera av statens kulturråd, organisationsförmedlingarna och de arbetsgivarorganisationer som är verksamma på området. AMS' gene­raldirektör bör vara självskriven ledamot och ordförande i delegationen. Delegationen kommer således alt bestå av tio ledamöter. För ledamö­terna bör utses personliga suppleanter.

Delegationens uppgift blir att vara forum för ömsesidigt utbyte av in­formation rörande arbetsmarknadsläget, förmedlingsmetodik, och tek­niska hjälpmedel och de särskUda problem som råder på kulturarbets­marknaden. Däri ingår att kontinuerligt följa utvecklingen och överväga åtgärder som kan förbättra kulturarbetarnas arbetsmarknadssituation. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas de yrkesområden för vilka förmedlingsshuationen är mindre välutvecklad. Till delegationens upp­gifter bör även höra alt leda tOlsynen över verksamheten vid såväl den offentliga arbetsförmedlingen som de erkända organisationsförmedling­arna på området. Delegationen kommer i dessa frågor alt ersätta den vid arbetsmarknadsstyrelsen idag befintliga arbetsgmppen för privat ar­betsförmedling. Rikthnjer för prövning av ansökningar om arbetstill­stånd för utländska kulturarbetare bör även kunna utformas av delega­tionen. Delegationen bör inom ramen för detta verksamhetsområde också ange rikllinjer för vilka åtgärder som kan behövas för att säker­ställa en tiUfredsställande rekrytering och fortbildning av personal på kulturarbetarsektionerna i enlighet med vad som förut har sagts.

Ett annat verksamhetsområde för delegationen bör vara att pröva om och i vad mån villkoren för olika arbelsmarknadspolitiska hjälpmedel — med bibehållande av författningsenliga grundvillkor — kan anpassas bättre till de speciella förhållanden som gäller på kulturområdet och därmed en vidgad användning av dessa medel åstadkommas. Beredskaps­arbetena bör härvid ägnas särskild uppmärksamhet. Arbetsuppgifter inom kulturområdet ingår endast undanlagsvis i den beredskapsplane­ring som görs årligen. Det är emellertid angeläget att även kultursek-, torn inlemmas i denna planering av sysselsättningsskapande åtgärder. En väsentlig initierande uppgift bör härvid lillkomma statens kulturråd. Vid beredskapsarbeten för kulturarbetare bör i princip de sedvanliga reg­lerna gälla. Det är emellertid svårt alt avgöra när vissa grupper kultur­arbetare verkligen är arbetslösa. I ett stort antal fall torde det inte vara fråga om regelrätt arbetslöshet utan om undersysselsättning eller avsak­nad av inkomst. Bestämmelserna om beredskapsarbete bör därför modi­fieras när det gäller dessa arbetstagare.

 

Prop. 1975/76: 84                                                              72

De åtgärder som här har föreslagits bör kunna leda till en avsevärd förbättring i fråga om den offentliga arbetsförrnedlingens organisation och insatser för arbetsförmedling på kulturområdet. Denna bedömning görs bl. a. mot bakgrunden av att den nya kulturpolitiken kan väntas medföra att arbetsmarknaden för kulturarbetare förbättras. Det är emel­lertid angeläget att förmedlingen får en bättre information om lediga ar­belslillfällen än för närvarande. Om AMS' förslag om obligatorisk an­mälan av lediga platser till arbetsförmedlingen genomförs, bör anmäl­ningsskyldigheten omfatta alla lediga platser på kulturarbelsmarknaden, alltså även korttidsplalser.

Ett särdrag i förmedlingsverksamheten på kulturområdet är den om­fattande förmedlingen över landels gränser. Den internationella förmedling som nu förekommer i huvudsak på artist- och musikerområ-del ligger praktiskt taget helt i händerna på ell fåtal enskilda förmedling­ar, varav några är s. k. organisationsförmedlingar och några av sådan typ att deras verksamhet står i strid med den förut nämnda lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Båda dessa former av förmedlingar betingar sig ersättning i form av provision på kontrakterade gager. Or-ganisalionsförmedlingarnas procentsatser är godkända av ÄMS. De vinstsyftande förmedlingarna betingar sig provision enligt procent­satser motsvarande i stort sett vad organisationsförmedlingarna tar ut. Vinstmolivet behöver emellertid inte ta sig uttryck i en procen­tuellt sett högre provision. De vinstsyftande förmedlingama koncentre­rar sig i stället på uppdrag som kan väntas leda till höga gager och därmed i kronor räknat höga provisioner. Detta innebär att vissa kulturaktiviteter och vissa kulturarbetare utestängs från möjligheten att göra sig gällande över landets gränser. Förutom den begränsning som detta innebär för kulturarbetarnas möjligheter att få arbete innebär det också betydande risker för ett snävare kulturutbyte över gränserna än som är önskvärt från allmänna kulturpolitiska utgångspunkter. För att bredda det internationella kulturutbytet och skapa ökade möjligheter för förmedling av kulturarbetare över gränserna också där detta inte kan väntas vara attraktivt från affärsmässiga utgångspunkter är del således nödvändigt att de vinstsyftande förmedlingarna ersätts av något organ, som å ena sidan besitter erforderlig kompelens och har tiUräckliga re­surser men å andra sidan saknar vinstmolivet för sådan verksamhet. Det är inte realistiskt att tro att den offentliga arbetsförmedlingen ens med en specialförmedling för kulturarbetare inom överskådlig tid skall kunna överta den roll i den internationella förmedlingsverksamheten som vissa enskilda förmedlingar nu har. Man måsle i stället söka sig fram tUl en lösning över på området redan verksamma institutioner av allmännyttig karaktär och pröva i vad mån någon av dessa ensam eller några av dem gemensamt skulle kunna bli etl fullgott alternativ.

Internationell förmedling på kulturområdet är i lika hög grad som ar-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    73

belsförmedling i övrigt en fråga om information till arbetssökande om lediga arbetstiUfällen och tUl arbetsgivare om ledig arbetskraft. Av na­turliga skäl är emellertid sådant informationsutbyte mellan Sverige och andra länder betydligt mera komplicerat och arbetskrävande än motsva­rande förmedling inom landet. Ett tillfredsställande informationsutbyte med denna innebörd förulsälter ett väl utbyggt nät av kontaktpunkter i andra länder och särskilt kvalificerad personal som genom resor kartläg­ger och lill Sverige överför kunskaper om arbetstillfällen och engage­mangsmöjligheter av olika slag. Detta är det ena ledet i informationsut­bytet. Atl verksamheten också tar sikte på att bereda utländska kultur­arbetare motsvarande möjligheter i Sverige är naturligt och torde också vara en förutsättning för framgång i den förstnämnda uppgiften. En så­dan verksamhet bedrivs nu i varierande omfattning förutom av en del privatägda byråer också av olika kulturpi-oducerande allmännyttiga in­stitutioner som t. ex. Institutet för rikskonserter. Folkparkernas cen­tralorganisation. Operan, Sveriges Radio och de regionala musikinstitu­tionerna. Hos dessa är verksamheten emellertid mer eller mindre inrik­tad efler del egna behovel. För exempelvis Sveriges Radio går verksam­heten ut på all för svensk publik presentera utländska artister, medan del för bl. a. Rikskonserter är en fråga om att sprida kunskap om arbetstUl­fäUen i andra länder för svenska artister. En liknande verksamhet på kul­turområdet i dess helhet bedrivs av Svenska Institutet.

Många fördelar skulle vinnas om de olika institutionerna kunde sam­ordna sin verksamhet på detta område. Framförallt skulle kontakter för ackvisition av utländska artister lill Sverige i högre grad än f. n. kunna utnyttjas för alt få information om arbetstillfällen i utlandet för svenska artister. Elt sådant samarbete bör därför komma lill stånd. Del bör lämpligen initieras genom Rikskonserter och formaliseras till etl dit knu­tet samrådsorgan. Deltagare i samrådet bör vara de nyss nämnda institutionerna samt representanter för de fackliga arbetstagarorganisa­tionerna på kulturområdet, kulturrådet och Musikaliska akademin. Samarbetet bör syfta lill alt bredda informationsutbytet och förmed­lingsverksamheten på kulturområdet och till alt så småningom tillskapa en särskild stiftelse för inlernationeUärbetsförmedling på kulturom­rådet om detta visar sig lämpligt.

I avvaktan på att en stiftelse för internationell kulturarbetsförmedling har bildats och furmit sin verksamhetsform bör de nuvarande enskilda förmedlingama få fortsätta sin verksanihet övergångsvis. I enlighet med den av ILO antagna konventionen (nr 96) om avgiftskrävande arbets­förmedlingsbyråer, som Sverige har ratificerat, bör ÄMS få meddela tidsbegränsat tillstånd för verksamheten. Sådant tUlstånd bör — då fråga är om förmedlingsinslitut som inte uppfyller villkoren i fråga om icke vinstsyftande förmedUng enUgt gäUande lag — avse endast förmedling till eller från utlandet. Förmedlingen skall vidare underkastas konti-

 

Prop. 1975/76: 84                                                              74

nuerlig tillsyn av ÄMS och förbinda sig att ej ta ut högre avgifter än styrelsen kan godkänna. En temporär legalisering av vinstsyftande en­skild förmedling på kulturområdet bör komma till uttryck i en undan­tagsbestämmelse i lagen. Utöver kravet på tiUstånd och kontroll för så­dan förmedlingsverksamhet bör vidare gälla att förmedlingssökande inle genom avtalsbestämmelser får hindras att anlita den offentliga ar­betsförmedlingen. De internationella förmedlingar som meddelas tiU­stånd enligt vad här sagts bör även ha rätt att driva manager- och impressarioverksamhet. Sttikt åtskillnad måste emellertid göras mellan sådan verksamhet och förmedlingsarbetet.

Arbetsgruppen anser att de nybildade kulturarbetarsektionerna måste tillföras ett relativt stort antal nya tjänster om de skall kunna fylla sin funktion i den framtida förmedlingsorganisationen på kulturområdet. 1 en första utbyggnad behövs minsl 20 tjänster för handläggande per­sonal och 10 tjänster för kvalificerade biträden. Kostnaderna för detta personaltillskott kan beräknas till ca två milj. kr.

5.3 Remissyttrandena

Arbetsgruppens förslag om all den offentliga arbetsför­medlingen skall bära ansvaret för arbetsförmed­lingen på kulturområdet och alt de nuvarande artist- och musikerseklionerna ombildas lill sektioner för kulturarbetare tillstyrks av flertalet remissinstanser, däribland statens kulturråd, AMS, Sveriges författarfond, TCO, LO, ABF, KLYS, Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet, Sveriges Radio AB och Svenska kommun­förbundet. SAF menar att nuvarande utbud av olika förmedlingsfor­mer bör kvarstå och är därför tveksam till utredningens förslag, som på längre sikt kan komma att omöjliggöra förmedlingsservice utanför den offentliga arbetsförmedlingen. Teatrarnas riksförbund och Ope­ran uttalar liknande synpunkter.

AMS och TCO anser att den av arbetsgruppen föreslagna ökningen av personalresurserna till kulturarbelarsektionerna är otill­räcklig. Flera remissinstanser, däribland KLYS och Svenska leaterför-biindet, anser att ökningen endast kan ses som elt minimum. AMS fram­håller också alt särskUd utbildning krävs för ifrågavarande förmedlings­personal. Några remissinstanser, däribland Svenska musikerförbundet, Svenska filminstitutet och Konsertföreningen i Stockholm, föreslår alt manager- och impressarioverksamheten auktoriseras. Teatrarnas riksför­bund anför liknande synpunkter.

Flera remissinstanser däribland statens kulturråd, Sveriges författar­fond, KLYS, Sveriges Radio AB, Institutet för rikskonserler. Svenska teaterförbundet och Kulturarbetarcenlrum-Rlks tillstyirker förslaget om en utbyggnad av det nuvarande systemet med en arbetsförmed-

 

Prop. 1975/76: 84                                             75

lare placerad vid vissa centrumbildningar. Kultur­rådet anser att det är bra att dessa organisationers rent arbetsförmedlan­de och sysselsättningsskapande betydelse för stora kullurarbelargrupper nu erkänns och alt det bör slås fast att förmedlare vid centrumbildning­arna har skyldighet att ge service åt dem som så önskar. LO är tveksam till förslagel och menar att cenlmmbildningarna i dag sysslar mera med kulturförmedling än med arbetsförmedling. Liknande synpunkter an­förs av ABF. SAF framhåller att centrumbildningarna endasi står öppna för medlemmar och menar att de inte kan anses vara godtagbara före­trädare för den offentliga arbetsförmedlingen. AMS påpekar att all för­medlingsverksamhet på kulturområdet organisatoriskt bör inlemmas i den övriga förmedlingsverksamheten och anser att centrumbildningarna bör samordnas med denna verksamhet. Folkparkernas centralorganisa­tion kan inte tillstyrka förslaget om att placera förmedliiigstjänstemän i Svenska teaferförbundets lokaler. Svenska teaterförbundet däremot an­ser förslaget nödvändigt som elt led i att komma till rätta med de pro­blem som råder på arbetsförmedlingssidan inom förbundets verksam­hetsområde.

Remissopinionen är splittrad i fråga om arbetsgruppens förslag om statsbidrag till Svenska musikerförbundet. Några remissinstanser, däribland TCO, Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet. Musikaliska akademien och Konserlföreningen i Stock­holm, tillstyrker förslaget. Svenska musikerförbundet påpekar dock att dess förmedling inte kan ställa sig neutral i en arbetskonflikt i vilken förbundet är part och all förbundels stadgar måsle respekteras i för­medlingsverksamheten. Andra remissinstanser som LO och Folkparker­nas centralorganisation anser alt statsbidrag även bör utgå till folkpar­kernas artistförmedling. AMS majoritet påpekar nackdelar med dubbel­arbete och splittring av förmedlingsverksamheten och menar att stats­bidrag till Svenska musikerförbundet bör utgå endast under en över­gångstid. Tre reservanter i AMS styrelse menar att alla organisations-förmedlingar bör behandlas lika i fråga om statsbidrag. SAF, Teatrar­nas riksförbund, Musiketablissemenlens förening och ABF anför lik­nande synpunkler.

Arbetsgruppens förslag om elt organiserat samrådsförfaran-d e initierat genom Institutet för rikskonserter för förmedling över gränserna tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Institutet för rikskonserter kan endast efter en erfor­derlig utbyggnad av resurserna åtaga sig en mer omfattande förmed­lingsverksamhet. Teatrarnas riksförbund med instämmande av SAF understryker att inga nu verksamma och efterfrågade förmedlingar bör avvecklas innan man vet att någon minst lika god ersättning finns. Konsertföreningen i Stockholm och Musikaliska akademien är tveksam­ma till förslaget och menar att informationsutbyle och arbetsförmedlings-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    76

verksamhet icke ulan vidare kan förenas i ett organ "för internationell förmedling". Sveriges Radio AB är tveksam till huruvida ett samråds­organ kan överta den roll som enskUda förmedlingar i dag innehar. ABF tillstyrker förslaget men anser att samrådsorganet bör knytas lill Svens­ka musikerförbundet. Folkparkernas centralorganisation är tveksam till Musikaliska akademiens representation i samrådsorganel, Musik-etablisseinentens förening anser att nuvarande förmedlingsfrihet bör bi­behållas på den internationella marknaden.

Förslaget om en delegation för kulturarbetarfrågor vid arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. LO anser att avnämarsidan bör förstärkas i delegationen. SAF och Teatrarnas riksförbund anför lik­nande synpunkter. Institutet för rikskonserter och Musikaliska akade­mien anser alt delegationen inle inrymmer tillräckligt expertkunnande inom musikområdet. Svenska musikerförbutidet vill utse sin represen­tant för lonområdet i delegationen. Svenska kommunförbundet förordar att åtminstone en ledamot får företräda primärkommunala intressen.

Några remissinstanser har berört frågan om obligatorisk an­mälan av lediga platser. TCO, KLYS och Svenska teater-förbundet tUlstyrker förslaget medan däremot SAF menar atl kuhur-sektorn helt bör undantas från anmälningsplikt. Teatrarnas riksförbund, Operan, Sveriges Radio AB och Svenska kommunförbundet anför lik­nande synpunkter. Institutet för rikskonserter menar alt anmälan bör gälla platser med en varaktighet av lägst 10 dagar. Svenska musikerför­bundet förutsätter alt en anmälan lill förbundet skall gäUa som en an­mälan till den offentliga arbetsförmedlingen. Musiketablissemenlens förening anser att en eventuell anmälningsskyldighet bör. gälla valfri legal förmedling.

6    ADB i förmedlingsarbetet 6.1 Tidigare ställningstaganden

I anslutning lUl sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 pre­senterade ÄMS elt förslag till ADB-system för arbetsförmedlingen. Förslaget anmäldes för riksdagen i budgetpropositionen (prop. 1975: 1 bil. 13 s. 67). Del rörde sig om elt för svenska förhållanden stort sys­tem. Förslaget, som hade formen av en utvecklingsplan, innebar för det första att ADB-plalslistor skulle införas etappvis i hela landet och alt övergången till sådana listor skulle vara genomförd budgetåret 1977/78. Föredragande statsrådet anslöt sig till ÄMS förslag i denna del.

AMS' förslag innebar vidare atl mikrokort skulle prövas som ett

 

Prop. 1975/76: 84                                                                   77

komplement tUl ADB-platsIislorna samt att ett system för sökning och matchning med hjälp av terminaler skulle införas i hela landet. Det första steget mol ell sådant system skulle avse sökning med, terminal i de register över lediga platser som skulle byggas upp för ÄDB-plals-listoma. Ett fullt utbyggt system skulle dock enligt förslaget innehålla uppgifter även om arbetssökande. Eftersom AMS' förslag hade formen av en ulveckUngsplan förutsatte förslagel ett fortsall utredningsarbete på flera områden. Vad beträffar systemet med sökning och matchning skulle utredningsarbetet lill atl börja med avse framtagning av dels elt beskrivningssystem för arbetssökande och lediga platser och dels ett syslemförslag jämte kravspecifikation avseende datoranläggningarna. Härefter skulle följa upphandling av datorer och terminaler. För utred­ningsarbetet föreslog ÄMS en projektorganisation som under budget­året 1975/76 skuUe bestå av 27 heltidsarbetande personer. Föredragande statsrådet förklarade sig inte vara beredd att ta ställning tUl AMS' för­slag i vad avsåg mikrokort och ett terminalbaseral söksystem utan ell mer i detalj utformat beslutsunderlag, vUket ansågs kunna föreligga i oktober 1975 då en första fas av utredningsarbetet beräknades vara av­slutad. Riksdagen hade inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet hade anfört (InU 1975: 3, rskr 1975: 52).

Kungl. Maj:t hade tidigare ställt medel tUl AMS' förfogande för ut­redningsarbete under budgetåret 1974/75 och i samband därmed upp­dragit åt ÄMS all — gemensamt med statskontoret och i kontakt med berörda arbetsmarknadsorganisationer — med utgångspunkt i del av AMS presenterade förslaget ytterligare klarlägga möjligheterna alt genom ÄDB-teknik rationalisera och effektivera arbetsförmedlings­arbetet. Utrednings- och utvecklingsarbetet borde enligt uppdraget föras fram t.o.m. etl sådant beslutsunderlag som behövdes för ett ställ­ningslagande till frågan om upphandling av datorer och terminaler m.m. Målen för platsförmedlingsverksamheten samt nuvarande grad av måluppfyllelse borde härvid preciseras ytterligare. Som ett led i ut­rednings- och utvecklingsarbetet borde vidare enligt uppdraget klar­läggas om och i vilken grad eventuella brister i nuvarande förmedlings­system kunde avhjälpas med resp. ulan användning av ADB. Därvid borde koslnaderna preciseras för dels ett alternativ utan ADB-an-vändning och dels ett annat alternativ med olika grad av ÄDB-utnytl-jande.

Med anledning av delta utredningsuppdrag har en arbetsgrupp be­slående av företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna och av tjänstemän hos AMS och statskontoret utarbetat en utredningsrapport benämnd Arbetsförmedling med ADB-resurser Rapport 2: Målstudie, verksamhet 1976/77. Med gemensam skrivelse den 24 oktober 1975 har de båda nämnda ämbetsverken överlämnat utredningsrapporten till chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

 

Prop. 1975/76: 84                                                              78

6.2 Utredningsrapporten

Statsmakterna har i olika sammanhang angett mål och riktiinjer för den plalsförmedlande verksamheten, bl.a. i 4 § arbetsmarknadskun­görelsen. För den mer detaljerade utformningen av riktlinjerna svarar AMS. För arbetsförmedlingens service till arbetssökande och arbetsgiva­re har AMS meddelat följande riktlinjer i sammandrag:

Lediga platser skall i regel pubUceras öppet i arbetsförmedlingens platslistor. Platslistorna skall vara aktuella och inte innehålla platser som redan är tillsatta. Arbetsförmedlingen skall i samråd med arbets­givaren söka undanröja hindren för all en plats inle blir tillsatt. Arbetsgivare bör få förslag på sökande. Alla arbetssökande som besö­ker förmedlingen skall fritt få del av plalsulbudet. I regel skall aUa arbetssökande skrivas in vid besök på arbetsförmedUngen. Alla arbets­sökande bör få hjälp med platsvalel. Arbetssökande för vUka man inle kan finna arbete i det tillgängliga platsutbudet skall få hjälp med personlig ackvisition. En bevaknings- och uppföljningsrutin skall tiU-lämpas såväl för kvarstående sökande som för obesatta lediga platser.

Arbetsgruppen har tagit del av tidigare utförda undersökningar av den plalsförmedlande verksamheien och i samarbete med AMS' bilrä-desutredning gjort en omfattande arbetssludie vid ell antal förmedlings­konlor, varvid både den handläggande personalens och biträdespersona­lens verksamhet studerades. Enligt bilrädesutredningen ägnade arbets­förmedlarna ca 55 % av sin tid åt förmedlings- och utredningsarbete vid det egna kontoret, 9 % åt extern verksamhet, 21 % åt inlendenturarbete och registerhållning m. m. samt 15 % åt övrigt. Äv förmedlings- och utredningsverksamheten ägnades knappt hälften av tiden åt direkt plats­förmedling, medan andra hälften ägnades åt informerande och arbets­förberedande åtgärder. Studier av detta slag har inte utförts tidigare varför resultaten bör tolkas med viss försiktighet.

En jämförelse mellan de allmänt formulerade målen och nuläget ger bl.a, följande vid handen. ÄMS har.i sina allmänna riktlinjer för förmedlingsverksamheten föreskrivit alt alla lediga platser i regel skall publiceras i plalslistor och alt dessa listor skall vara aktuella. Dessa mål är i dag blott uppfyllda lUl viss del. Av tiUgängliga uppgifter alt döma publiceras i lokala eller centrala plalslistor samtliga platser som inte har tillsälls innan Ustan kommer ul eUer är av så tillfällig natur att de inte är lämpliga för publicering. Andelen publicerade platser är högre i de län som har dagliga ADB-plalslistor än i län med manuellt framsläUda veckolistor. Om ADB-lislor blir tiUgängliga i samtiiga län kan målet på denna punkt uppnås. Vad gäller aktualiteten medger inle de nuvarande manuella produklionsrutinerna alt platser anmälda dagen eller dagar­na före publiceringsdagen kan komma med i listan eller att tillsatta platser genast kan avlägsnas. De nya tekniska resursema för publice­ring av nyanmälda platser och bortlag av avanmälda platser medger en

 

Prop. 1975/76: 84                                                              79

fullt tillfredsställande aktualitet. Däremot finns alltjämt brister i aktuali­teten beroende på atl arbetsgivama försummar att avanmäla lUlsatla platser. 1 de län som fått tillgång till ADB-listor har en omfatlande aklualiletskontroU organiserats för alt säkerslälla bortlag av tillsatta platser. Ändå uppgick andelen inaktuella platser i ADB-platslisloma i Stockholm våren 1975 till så mycket som 10—20 %.

Platsinformationens innehåll har förbättrats under senare år. Så­lunda har fler platser nu uppgifter om exempelvis kvalifikationskrav och lönevillkor. Som helhet kan dock konstateras att plalsinformationen i regel är mycket bristfällig. Under 1975/76 kommer de län som har ADB-lislor alt börja använda elt nytt dalasystem för inkodning av platsinformation och produktion av platslistor (LP 2). Informationen i platsbeskrivningarna kommer då atl bli avsevärt innehållsrikare, eftersom väsentliga uppgifter gjorts obligatoriska.

Målen vad gäller de individuella plalsförmedlande åtgärderna är en­ligt AMS' rikllinjer att alla arbetssökande som besöker förmedlingen skall skrivas in och få platsförslag samt i mån av behov anvisning eller ackvisition. Därtill skall deras anställningsmöjUgheter bevakas även mellan besöken vid förmedlingen. I nuläget finns inga möjUgheter att garantera en tillräcklig sådan individuell service åt samtliga arbets­sökande. Under augusii 1975 var ca 155 000 personer aktuella för plats-förmedlande åtgärder. Undersökningar visar att de genomsnittligt kunde få plalsförslag vid endast ett tUlfäUe under månaden trots alt många lorde besöka förmedlingen varje vecka. Endast för 50 000 per­soner kunde anställningsmöjlighelema bevakas någon gång under må­naden. Vad gäller anvisning och ackvisition finns inga uppgifier om hur många sökande som kan få denna hjälp. Någon systematiserad upp­följning av de arbetssökandes ärenden sker inte idag utöver den ak-tualiletskontroll som syftar till alt sortera ut inaktuella sökandeupp­drag ur det aktuella registret. Sammanfattningsvis kan konstateras att den plalsförmedlande hjälpen till det stora flertalet arbetssökande inte har tillfredsställande omfattning. Arbetsförmedlingens resurser har måst sättas in på de arbetsförberedande ålgärderna. Delta har medfört atl plalsfömiedlingen har måst stå tUlbaka. De arbetssökande är i stor utsträckning hänvisade till att med hjälp av platslistan själva finna elt lämpUgt arbete all söka.

Enligl AMS' riktlinjer skall förmedlarna ge aUa arbetsgivare som så önskar förslag på lämpliga sökande. Dessutom skall de lediganmälda platserna bevakas, dvs. matchas mol länkbara arbetssökande.

Uppgifier saknas om i vilken utsträckning förslag på sökande kan lämnas lill arbetsgivare som lediganmält plals vid förmedlingen. Enligt biträdesulredningens material är den tidsmässiga omfattningen av detla arbete något slörre än arbetet med anvisning av arbetssökande. De båda ålgärderna innebär dock i stort sett samma sak, nämligen att formed-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    80

lingen hjälper till genom en personlig kontakt med arbetsgivaren. Vad gäller bevakningen av de lediganmälda platserna sker detla för genom­snittligt 1 400 platser per dag eller 30 000 per månad. Uppföljningen av arbetsgivarnas uppdrag är, i likhet med uppföljningen av de arbets­sökandes ärenden, i stort inriktad på att hålla materialet aktuellt. I de län där man har ADB-listor får man genom ÄDB-systemet förfallo­listor på platser som har stått anmälda viss tid. Där det inte finns ADB-listor finns inget motsvarande underlag för uppföljning. Statistiken över lediga platser ger idag inte sådan information som är till nytta vid uppföljning.

Jämförelsen visar att en rad förbättringar är nödvändiga om arbets­förmedlingen skall kunna motsvara de förväntningar som ställs. Ar­betsgruppen föreslår i det följande sådana förbättringar, angivna som operationella mål, och redogör samtidigt för möjligheterna alt uppfylla dessa mål med resp. utan hjälp av ÄDB-teknik.

Vad beträffar den tryckta platsinformationen bör föl­jande operationella mål gälla.

1    Uppgifter om i stort sett alla lediga platser bör finnas anmälda
lUl arbetsförmedlingen och med vissa undantag pubUceras i dagliga
regionala platslistor. Inaktuella platser bör dagligen tas bort från
listoma.

Om AMS' förslag om obligatorisk platsanmälan genomförs innebär detla alt andelen lediganmälda platser kan komma att öka från 60 % till 90 % av antalet lediga platser i hela landet. En så kraftig ökning av antalet lediganmälda platser kan inle klaras ulan tillgång tUl ÄDB-leknik i lislproduktionen. Framställningen av platslistor med de manu­ella metoder som används idag kan i begränsad utsträckning förbättras vad gäller utskrift och redigering genom att maskinell utrustning an­skaffas. Några ekonomiska vinster kan dock inte uppnås med bibehål­lande av en enkel teknik jämfört med utnyttjande av ADB-teknik, om textvolymerna är stora och om de uppställda kraven på aktualitet sam­tidigt skall kunna uppfyllas.

2    Plalsinformationen bör vara uppställd överskådligt efler oUka
indelningsgmnder och innehåUa sådana uppgifter alt även personer
som inte känner yrkesområdet i fråga kan förstå informationen.

Förbättringar av plalsbeskrivningarna ställer krav på dels mera syste­matiserade uppgifter om platserna från arbetsgivarna, dels alt de hand­läggare som arbetar med ordermottagning lar in all information som behövs om den lediga platsen och dels mer utrymme i platslistorna. F.n. innehåller ADB-platslistorna i genomsnitt 450 tecken per notis. Inne­hållet i de manuellt framställda plalslistorna är av samma omfattning. En utökning av platsinformationen i ADB-platslistorna till i genomsnitt 700 tecken beräknas ske vid övergången till det nya listproduklions-systemet LP 2. Detta innebär en utökning av plalsbeskrivningarna med

 

Prop. 1975/76: 84                                                                   81

ca 55 %. Arbetet med ordermottagning kommer för syslem LP 2 att underlättas av all uppgifterna lill viss del standardiseras. All texl som skall tryckas i platslistorna behöver således inle skrivas ut utan vanligt förekommande uppgifter markeras med kryss på orderblanketten. Motsvarande förbättring av informationsinsamlingen tiir de manuellt Iramställda platslistorna skulle kunna uppnås med slörre insatser av ordermottagare och personal för utskrift av tryckunderlag. Den stora volymökningen skulle dock orsaka ökat redigeringsarbete och ökade produktionstider, förhållanden som i praktiken skulle göra det omöj­ligt atl genomföra förbättringar av plalsinformalionens innehåll inom ramen för manuell produktion.

Vad beträffar hjälpenlill de arbetssökande bör föl­jande mål uppställas.

1    Alla arbetssökande som är anmälda hos arbetsförmedlingen
bör vid besök få hjälp atl finna en lämplig plats (platsförslag).

En grundläggande förutsättning för att en arbetssökande snabbt skall kunna få ell relevant platsförslag är att platsutbudet lätt kan över­blickas. I lokala plalslistor med myckel stort platsmalerial liksom i riksplatslistorna är det ganska svårt att få önskvärd överblick över platsutbudet. För alt öka möjlighetema härtUl bör altemativa sorterings­anordningar prövas. Härvid är mikrokort elt ändamålsenligt medel som komplettering tiU de tryckta plalslistorna. På mikrokort kan dels hela plalsmaterialel presenteras med en annan sorteringsordning, dels ett urval platser med vissa gemensamma karakteristika, t. ex. praktikar-belen med vissa kvalifikationskrav eller deltidsarbeten inom ett visst geografiskt område, presenteras. Vid behov av överblick över platser med mer speciella karakteristika, t. ex. att arbetet innebär visst slag av arbetsuppgifter eller att det ställs krav på särskUda kvalifikationer, är sökning via terminal ett tänkbart hjälpmedel.

2    Alla arbetssökande som är nytillträdande på arbetsmarknaden
och alla ulan arbete som har varit anmälda mer än en månad bör
få hjälp med atl introduceras hos arbetsgivaren (anvisning). Alla
arbetssökande (arbetslösa eller ombytessökande) som har varit an­
mälda mer än 14 dagar bör dagligen kunna bli matchade mot ny-
inkomna lediga platser på den ort eller i den region där de önskar
anställning.

När en arbetssökande får hjälp med introduktionen hos arbetsgivaren (anvisning) innebär det alt arbetsförmedlaren tar kontakt med arbets­givaren för atl presentera den sökande och bestämma tid för ett sam­manträffande. Arbetet med anvisning av sökande är etl helt manuellt arbetsmoment och kommer inte atl påverkas av ett ADB-system för arbetsförmedlingen. En viss ökning av del manuella matchningsarbetel lorde kunna ske genom organisatoriska förändringar av förmedlings-arbetet och  ökade insatser av förmedlingspersonal.   Så  länge  någon

6    Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                    82

samordning av bevakningsarbetet för samtiiga kontor inom ell arbets-förmedUngsområde eller mellan olika förmedlingsområden inte kan ske blir den manuella matchningen dock förhållandevis ineffektiv. En ändamålsenlig samordning kunde t. ex. komma till stånd om en "bevak-ningscenlral" gemensam för ett helt arbetsmarknadsområde upprätta­des. Del skulle då krävas alt utförliga uppgifier om sökande och lediga platser, aktuella för matchning, fortiöpande sändes lill en sådan central, där särskilt avdelade förmedlare svarade för matchningsarbetel. Alt med tillräcklig snabbhet och noggrannhet hanlera så stora informations­mängder som det här blir fråga om är dock knappast möjligt. ADB-baserad bevakningsmalchning bör kunna ske i syfte all fortlöpande be­vaka de arbetssökande mot de platser som nyanmäles lill arbetsförmed­lingen. Om förmedlaren bedömer det lämpligt skall således arbets­sökande som inte finner passande arbete erbjudas bevakningsmalch­ning. En förulsällning är dock att den arbetssökande ger sill tillstånd till all relevanta uppgifier om honom dalaregislreras. Ett väl funge­rande ÄDB-system för bevakningsmatchning är dock inte tillräckligt. Del krävs också personal för alt inhämta de uppgifter om de sökande som skall matchas mot de registrerade platserna. Vidare är del av stor betydelse atl del råder en hög aktualitet i de register som matchas mot varandra. Bedömningen av matchningsresultatet är en kvalificerad arbetsuppgift som kräver erfaren personal.

3 Arbetsförmedlingen bör följa upp alla arbetssökande som har varit anmälda mer än en månad. Varje uppföljning bör innebära en personlig kontakt med sökanden.

Enligt arbetssökandeslatisliken har 80 000—90 000 av dem som är aktuella sökande vid ett månadsskifte varit anmälda mer än en månad. Därvid har avaktuahsering skett av alla sökande som inte har haft kontakt med förmedlingen de senaste fyra veckorna. Vidtagna åtgärder för enskilda arbetssökande följs upp i samarbete med all de besöker förmedlingen. Om de inte tar kontakt med förmedlingen, måste för­medlingen efler ca fyra veckor undersöka om de fortfarande är aktu­ella och, i så fall, hur plalsförslag eller andra åtgärder har utfallit. Underlaget för en sådan uppföljning erhålles i dag genom manuell sökning i registren över anmälda arbetssökande. Om arbetsförmed­Ungen får tUlgång till ADB-teknik för att föra statistik över de arbets­sökande, kan datasystemet producera datalislor över sökande som är aktuella för uppföljning.

Vad härefter beträffar hjälpen till arbetsgivarna bör följande mål uppsläUas.

1 Arbetsgivarna bör i samband med anmälan av ledig plats kun­na få upplysning om det finns för platsen lämpUga sökande hos förmedlingen. Alla nyanmälda platser bör kunna matchas mol lo­kala arbetssökande.

 

Prop. 1975/76: 84                                                              83

Med nuvarande manuella arbetsrutiner är det möjligt för arbetsför­medlingen att uppfylla nu angivna mål endast i fråga öm sökande som är registrerade vid det kontor som arbetsgivaren vänder sig till. Om det finns flera kontor inom samma arbetsmarknadsområde är del oftast inle möjligl atl till arbetsgivaren lämna uppgift om huruvida det finns lämpliga sökande inom den aktuella regionen, eflersom varje kontor som regel endast har kännedom om de arbetssökande som finns registrerade vid det egna kontoret. Med ADB-teknikens hjälp öppnar sig möjligheter för arbetsförmedlingen all uppfylla det angivna målet. Del kan ske genom sökning via terminal i register över de arbets­sökande där vissa uppgifter om de sökandes yrkeserfarenhet m.m. finns lagrade. Sådana sökningar via terminal kan göras såväl lokalt som interlokalt i önskade geografiska områden. En utökad matchning av arbetssökande gentemot lediga platser kan endasi ske om arbets­förmedlingen har tillgång lill elt ADB-system för bevakningsmalchning. De lediganmälda platserna avses kunna matchas mol samtliga arbets­sökande som är registrerade för bevakningsmatchning redan i samband med att platserna nyanmäles.

2 Alla lediga platser som har stått anmälda mer än en månad bör följas upp med avseende på om de fått någon sökande, om platsen är adekvat publicerad och om informationen är tillräcklig. Varje uppföljning'bör föranleda en kontakt med arbetsgivaren.

I de län som har lillgång till ADB för lislproduktion sker regelbun­det ett automatiskt uttag av en lista över sådana lediga platser som inte har kunnat tillsättas inom viss tid. Platser som har varit anmälda tre dagar aktualitelskonlrolleras av bilrädespersonal, och därefter sker så­dan aktualitetskonlroll varje ylterligare vecka platsen finns anmäld. Samtliga platser som har varit anmälda mer än tre veckor skrivs ul på uppföljningslistor som tillställs kontoren. I system LP 2 kommer dessa utskriftsrutiner att ytterligare anpassas efter de enskUda kontorens ruti­ner. Motsvarande underlag för uppföljning kan också tas fram på ma­nuell väg, vilket dock stäUer krav på personalresurser för sammansläU-ningsarbetet utöver själva uppföljningen. Det torde vara svårt atl finna ett effektivt men ändå lätlskött system för alt med manuella mtiner registrera och följa lipp vidtagna åtgärder, exempelvis hur många sö­kande som har fåtl förslag på en viss plats. Delta fordrar en centrali­serad registreringsfunklion dit alla åtgärder anm'äls. Med ständig till­gång till platsbanken via terminal kan däremot varje förmedlare re­gistrera vidtagna åtgärder och också på etl enkelt sätt få kännedoni om åtgärder som andra förmedlare har vidtagit beträffande en viss plats. Det kan exempelvis vara av värde att se huruvida anvisningar har gjorts nyligen innan man kontaktar arbetsgivaren i uppföljningssyfte.

Vad slutligen beträffar den interlokala förmedlingen bör följande mål gälla.

 

Prop. 1975/76: 84                                                    84

1    På varje kontor bör finnas tillgång till ett dagsaktuellt plats­
material från hela landet. Uppgifter om alla arbetssökande som är
intresserade av anställning på annan ort än hemorten bör finnas
tillgängliga för alla arbetsförmedlare.

Möjligheterna atl effektivisera den interlokala förmedUngen är fram­för allt beroende av hur man kan överblicka och ajourhålla ett stort plats- och sökandemalerial från enskilda geografiska områden. Del finns f. n. inga generellt gällande mtiner för den interlokala arbetsför­medlingen. Behovet av kännedom om lediganmälda platser på andra , orter kan f.n. tUlgodoses med. plalslistor. Tillgängliga distributionsmöj­ligheter medger dock endast att dagsaktuella plalslistor sprids inom den egna produktionsregionen. Däremot lorde plalslistorna kunna distri­bueras per post över landet lill samtliga kontor med en dags försening. Kännedom om lediganmälda platser på andra orter kan också erhållas genom alt mikrokort från samtiiga län varje dag sänds till varje kontor i landet. En viss eftersläpning får man räkna med beroende på den tid det tar att postbefordra korten. Omedelbar tillgång till alla platser från hela landet ges, om möjligheter tiU on line sökning via terminal i de olika platsbankerna finns. Denna tekniska lösning är den enda möjliga om kravet på dagsaktualitet i platsmaterialet skall tillgodoses. Upp­gifter om arbetssökande som är intresserade av arbete på annan ort än bostadsorten kan spridas via särskilda manuellt framställda listor lill samtliga landets kontor. Listorna skulle endast vara avsedda för internt bruk inom arbetsförmedlingen. Aktualiteten i sådana sökandelistor kan emellertid vara svår att upprätthålla. Några försök med sådana "sökan­delistor" har inte gjorts inom arbetsförmedUngen. Om förmedlingen har lillgång liU ett ADB-system för bevakningsmatchning förbättras hjälpen lill de interlokalt arbetssökande avsevärt.

2    Alla arbetssökande som inte är lokalt bundna bör kunna få
förmedlingens hjälp med platsförslag och anvisning till anställning
på annan ort.

För att förmedlingen skall kunna hjälpa interlokalt sökande med platsförslag och anvisning krävs tUlgång till elt aklueUt platsmalerial från hela landet.

Vad gäller kontaktarbetet vid anvisning kan, som har nämnts, tek­niska hjälpmedel inte underlätta själva arbetet. Markering i plats-registret att anvisning har gjorts till en viss plals är av värde för andra förmedlare som överväger att anvisa en sökande till samma plats. Det är också av varde vid uppföljningar av platser som har stått anmälda länge.

När det gäUer att försöka uppnå de nu angivna operationella målen är flera alternativ tänkbara. Vid bedömningen av vilka alternativ som skall studeras och kostnadsberäknas tar arbetsgruppen hänsyn till att

' On line innebär att en terminal står i direkt förbindelse med ett dataregister.

 

Prop. 1975/76: 84                                             85

statsmakterna har beslutat om införande av ADB-platslistor i 12 län. En aktuell och innehållsrik platsinformation är av gmndläggande be­tydelse för arbetsförmedlingens informationsuppgift. Uppgifier om kosl­naderna för en övervägande manuell listproduktion lämnades i deii föregående utredningsrapporten om ADB i förmedlingsarbetet.. Där konstaterades att det är ekonomiskt fördelaktigt att utnyttja avancerade tekniska resurser för tryckning av stora listvolymer. Något altemativ utan ADB-platslistor presenteras därför inte. Enligt arbetsgmppens mening bör följande tre altemativa grader av ADB-utnyttjande bedö­mas.

I         Enbart dagliga ADB-platslistor

II       ADB-platslistor, bevakningsmatchning samt enkel lerminalsök-ning

III     ADB-platslistor, bevakningsmatchning samt avancerad lermi-nalsökning.

Platsinformalion på mikrokort betraktar arbetsgruppen som ell komplement till ADB-platslistorna.

De årliga koslnaderna exkl. mervärdesskatt för ett fullt utbyggt syslem i drift uppskattas för alternativet med enbart ADB-plalslislor till ca 47 milj. kr. För alternativet ADB-platslistor, bevakningsmatch­ning samt enkel sökning beräknas kostnaderna till ca 66 milj. kr. och för alternativet ADB-platslistor, bevakningsmatchning och avancerad sökning tUl ca 71 milj. kr. I dessa kostnader ingår den tekniska utrust­ningen och viss personal, nämligen driftsorganisationens personal, in­kodningspersonal samt syslemulredare.

Arbetsgruppen anser att arbetsförmedlingen bör tillföras ADB-resurser för såväl produktion av dagliga plalslistor i hela landet som för bevakningsmatchning och avancerad terminalsökning. Införandet av ADB-teknik bör ske etappvis från enklare former till mer avance­rade i den ordning och omfattning som de oUka alternativen anger.

Vad först beträffar alternativ I utgör dagliga ADB-platslistor del pri­mära underlaget för arbetsförmedlarnas verksamhet. Även för de arbetssökande är dessa listor det primära informationsmaterialet. Med hjälp av listorna kan många arbetssökande på egen hand orientera sig om plalsulbudet. Genom del nya syslem för listproduktionen (LP 2) som har börjat användas under innevarande budgetår kommer plats­notisernas innehåll dessutom alt förbättras väsentligt. Följande diagram visar alt dagliga ADB-platslistor i hela landet medför stora förbättringar av den tryckta plalsinformationen. Den direkta platsförmedlingen för­bättras dock inte i detta alternativ.

 

Prop. 1975/76: 84

86

1. Andel aktuella platser vid listans utgivningsdag

2. Andel faktauppgifter i platsbeskriv­ningarna (nuläge och uppställt mål)

3. Andel publicerade platser av hela antalet lediganmälda platser

4. Marknadsandel utan resp vid utökad platsanmälan (UPI)

Procent relaterade till uppställda mäl      o    io   20  30   4o   50  eo    70   ao   90   100

Med ADB I alt I

Utan ADB

Vad härefter beträffar alternativen II och III utgör tillgång lill ell ÄDB-system för bevakningsmalchning och lerminalsökning förutsätl:-ningen för att den direkta platsförmedlingen skall kunna förbättras. Följande diagram visar vilken.måluppfyllelse som är möjlig med ÄDB-teknik men utan personaltiUskott. En omfördelning av personalen skulle dock vara nödvändig.

I Med ADB I ait n och IS

Procent

o      10     20    30    40     50    60     70     80    90     100

Utan  ADB      *1 varav 36 % genom bevaknings-

matchning.

Det skulle alltså vara möjligl att nästan helt uppnå målet beträffande platsförslag. Vidare skulle bevakningsmalchning kunna sättas in för 70 % av sådana arbetssökande som kan antas behöva denna hjälp, dvs. alla som har varit anmälda mer än 14 dagar. Slutiigen skulle arbets­givarna kunna få upplysning om- lämpliga sökande vid ca 20 % av platsanmälningarna.

Arbetsgruppen anser att bevakningsmalchning bör kombineras med

 

Prop. 1975/76: 84                                             87

temiinalsökning. Kvaliteten på bevakningsmatchningama blir bättre oni matchningsprofilen kan faststäUas efter en inledande sökning on line tillsammans med den arbetssökande. Viktigt är att man med tillgång lill elt inledande sökningsförfarande kan minska riskerna för utslagnings-effekter vid den efterföljande bevakningsmalchningen. Vidare kan för­medlingen med tillgång till terminaler för enkel sökning redan i sam­band med arbetsgivarens anmälan av ledig plats upplysa om lämpliga sökande finns anmälda vid det egna kontoret eller vid andra kontor. Denna information är av stor betydelse för arbetsgivarens planering av rekryteringsåtgärder. Arbetsgivaren kan då snabbare än eljesi la ställ­ning till alternativa lösningar, t. ex. anställning av sökande som kräver viss uppläming eller som har visst handikapp.

Skillnaden mellan alternativen II och III kan beskrivas så alt med enkel terminalsökning medges endast sökning i ett begränsat antal standardiserade begrepp, medan en avancerad lerminalsökning tillåter att man stegvis och i valfri ordning söker utifrån etl stort antal be­grepp, såväl standardiserade som icke standardiserade. Ett syslem för avancerad lerminalsökning kan användas för i piincip alla sökande­kategorier. Den enkla sökningen kan huvudsakligen ses som ett hjälp­medel för arbetssökande med någorlunda klar yrkesinriktning lokalt och interlokalt. Båda formerna av sökning kan användas för atl finna platser såväl i det lokala utbudet som över hela landet. Den varierade sökning som kan genomföras med mera avancerade sökmöjUgheter kan innebära en väsentlig kvalitetsförbättring av förmedlingens hjälp till arbetssökande som har svårl att finna lämpligt arbete. Dessa sökande tar f. n. en stor del av arbetsförmedlarnas tid i anspråk. Sökandet i platslistor tar lång tid eftersom det oftast är andra karakteristika än yrkesbenämningen som är det primära sökbegreppet. Det kan i stället vara sådana begrepp som viss typ av arbetsuppgifter, viss typ av arbets­miljö, speciella arbetstider eller möjlighet att utnyttja viss utbildning. Med enbart enkel sökning kan man inte söka på så varierande begrepp.

Arbetsgruppen har även beräknat vilket personaltillskott som skulle erfordras för alt helt uppfylla målen. I det fall förmedlingen har till­gång till såväl ADB-platslistor som terminaler för sökning och match­ning är det möjligl att helt uppnå målen med ett extra tillskott av 460 tjänster. Om förmedlingen enbart har ADB-platslistor kan flera mål inte uppnås, även om personalen utökas. Målen vad gäller daglig bevak­ningsmatchning och platsförslag vid varje besök kan i alternativ I teoretiskt sett bara uppnäs med 2 070 ytterligare heltidstjänster. .A.rbels-gruppen menar dock alt del inte är praktiskt möjligt all upprätthålla en sådan målsättning med enbart manuella insatser. Beräkningen redo­visas endast för att visa det mått på personalinsatser som tekniken kan motsvara.

 

Prop. 1975/76: 84                                                    88

Det ökade personalbehovet för de tre alternativen framgår av följan­de diagram. Personalökningen tankes härvid uppdelad på fem år.

Alt I

Enbart tillging till

AOB-platslistor:

2 070

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänster

1656

 

 

 

1242

 

 

 

 

 

828

 

 

 

 

 

414

 

 

 

 

 

 

 

 

är 1

 

Alt II & III Tillgång till ADB-platslistor samt ter­minaler för sökning Och matchning:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänster

184
t------ 1

 

460

 

30U

 

 

 

 

 

 

 

 

92

 

 

 

 

1            1

1           1

är 1

De årliga koslnaderna för de tre alternativen vid full utbyggnad har tidigare angetts lill resp. 47 milj. kr., 66 milj. kr. och 71 milj. kr. exkl. mervärdeskatt. I dessa belopp ingår, förutom teknisk utrustning och löpande produktion, även viss personal, nämligen för drifl, inkodning och systemutredning. Om man lägger till personaltUlskotlen enligt dia­grammet blir motsvarande kostnader för de tre alternativen resp. 177 milj. kr., 95 milj. kr. och 100 milj. kr. Alla nu nämnda belopp är unge­färliga.

Arbetsgmppen anser del klarlagt atl stora samhällsekonomiska vins-ler kan göras om arbetsförmedlingen får tillgång till ett ADB-system av det slag som nu har skisserats, bl. a. genom atl arbetslöshetstiderna och vakansliderna för lediga platser kan nedbringas. Arbetsgruppen fö­reslår därför att ställning nu las i princip till ökad användning av ADB inom arbetsförmedlingen.

Arbetsgruppen redovisar inget förslag lill hur de datatekniska frågor­na i ett ADB-system för arbetsförmedlingen bör lösas, eflersom det inte på nuvarande stadium har varit möjligt atl utarbeta etl sådanl förslag. Arbetsgruppen föreslår däremot alt praktiska förmedUngsprov med lerminalbaserad sökning och matchning saml mikrokort genom­föres under budgetåret 1976/77 i syfte atl klargöra dels hur ett ADB-baserat söknings- och malchningssyslem bör utformas för att vara elt användbart och effektivt hjälpmedel  i  förmedlingsarbetet,  dels  vilka

 

Prop. 1975/76: 84                                                    89

krav på de datatekniska frågorna sorn förmedlingsarbetet ställer. Ut­fallet av dessa prov får visa om de kan ligga till grund för utarbetandet av ett förslag avseende den slutliga omfattningen och inriktningen av etl ÄDB-system för arbetsförmedlingen. De praktiska proven föreslås ske inom de 12 län som vid början av 1976/77 beräknas ha fått ADB-platslistor och därmed också tiUgång tiU datalagrade uppgifier om ledig­anmälda platser. I proven föreslås ingå 5—6 kontor. Dessa bör i sin helhet omfattas av proven. Endast i undanlagsfall bör enbart delar av ell kontor beröras av försöket. De dellagande kontorens storlek föreslås inte vara större än alt all personal lätt kan informeras och att fort­löpande samråd med personalen på kontoret kan genomföras. I fråga om prov med mikrokort har sådana redan genomförts under innevarande budgetår. Erfarenheterna hittills visar att mikrokorten är elt använd­bart hjälpmedel som komplement till plalslistan. Proven behöver nu fortsätta i något slörre omfattning. Dessa är betydUgl enklare till sin uppläggning än den terminalbaserade sökningen och matchningen.

6.3 Remissyttrandet

Dalainspektionen har avgett yttrande över utredningsrapporten. In­spektionen anför bl. a. följande. Enligl de föreskrifter som inspektionen har meddelat för det register som ligger tUl gmnd för framställningen av ADB-platslistor får i registret ingå endast följande personuppgifter, nämligen arbetsgivarens namn och adress samt arbetsgivarens kontakt­man. Enligl föreskrifterna får terminal tUls vidare användas endast vid försök för framtagning av lediga platser. Inspektionen har inget att erinra mot att systemet med ADB-platslistor byggs ut till alt täcka hela landet. Enligt rapporten kommer ett nytt system betecknat LP 2 att användas vid framstäUningen av plalslistorna, vilket medför alt in­nehållet i registret kommer att öka. Eftersom personuppgifterna i LP 2 blir desamma som tidigare har inspektionen inget att erinra mot det utökade registerinnehållet och den därmed utökade informationen i platslistorna. Mikrokort får anses vara en form av utdata från syste­met med platslistor. Eftersom mikrokorten har samma innehåll som plalslistorna har inspektionen ingen erinran mot framtagningenav dem. Den fortsatta bearbetningen och användningen av mikrokort regleras ej av bestämmelsema i datalagen (1973: 289).

Information om lediga platser genom sökning via terminal grundar sig på samma register som plalslistorna och har samma innehåll som dessa. Inspektionen har därför inget att erinra mot en utökad använd­ning av terminaler för information om lediga platser. Matchning via ADB av lediga platser mot arbetssökande fömtsätter registrering av identitet och vissa andra. personuppgifter för de arbetssökande. Av rapporten framgår att denna registrering avses få samma principiella

 

Prop. 1975/76: 84                                                    90

omfattning som den arbetssökandestatistik som inspektionen tidigare har meddelat ÄMS tillstånd till. I det register som utgör underlag för denna statistik får bl. a. ingå uppgift om arbetshandikapp av olika slag. För atl sådan uppgift skall få registreras äV annan än myndighet som enligt lag eller författning har att föra förteckning över sådana uppgifter fordras särskilda skäl, t.ex. all uppgifterna skall - användas för bl. a. statistiska bearbetningar och vetenskapliga undersökningar, under förutsättning att enskilda personers namn inte' offentliggörs. Med hänsyn lill de detaljerade regler som AMS har utarbetat för re­gistrering av uppgifl om arbetshandikapp ansåg inspektionen inte atl otillbörligt intrång i den personliga integriteten behövde befaras. Upp­gifterna i arbetssökandestatistiken finns registrerade endast elt par dygn, varefter de förstörs. Uppgifterna förekommer inte i personanknu-ten form i utdata.

Vid matchning mot lediga platser blir uppgifterna om arbetssökande däremot personanknutna antingen i en svarsbild på bUdskärmsterminal eller i en utskrift på datalista. 1 likhet med vad som anges i rapporten anser inspektionen att en förutsättning för atl matchning skall kunna ske är atl den arbetssökande ger sitt tillstånd till regislrering av olika personuppgifter. Enligt inspektionens uppfattning kan därvid ändå uppstå risk för otUlbörligt intrång i den personliga integriteten. Av rapporten framgår att bl: a. följande målgrupper är av särskilt intresse i samband med matchningen, nämligen hemarbetande kvinnor, ung­domar, äldre och personer med nedsatt arbetsförmåga. Uppgifter om arbetshandikapp, bristande yrkes- eller arbetserfarenhet, bristande ut­bildning m. m. kan väntas förekomma särskilt ofta just för dessa per­soner, som kan väntas uppfatta registreringen som ett otillbörligt in­trång i den personliga integriteten. Risken för detta kan dock undan­röjas, om matchningen omges med säkerhetsföreskrifter liknande dem som gäller rörande arbetssökandestatistiken. För det första behövs ga­rantier för att ingen utomstående kan komma åt terminalinformatio­nen på ett otillbörligt sätt och för det andra bör den interna informa­tionen begränsas. ÄMS och statskontoret bör i samband med försöks­verksamheten utvärdera olika säkerhetssystem och föreslå lämpliga tekniska lösningar i fortlöpande samarbete med inspektionen.

Personuppgifterna i samband med matchningen synes vara sekretess-belagda enligt 25 § sekretesslagen (1937: 249) och får därför inte utan arbetssökandens samtycke lämnas ul till presumtiva arbetsgivare. En­ligt rapporten verkar detta inte heller vara avsikten. Gallring av upp­gifterna om arbetssökande och lediga platser bör ske successivt sedan den arbetssökande har erhållit arbete resp. den lediga platsen har till­satts.

EnUgt 3 § andra stycket dalalagen skall i ärenden orn personregister beaktas inställningen till registret hos dem som kan komma att regi-

 

Prop. 1975/76: 84                                                              91

streras. Inspektionen vill framhålla vikten av elt nära samråd med berörda personalorganisationer under vidareutvecklingen av register-projektet. Personalorganisationerna bör därvid få tillgång tUl det un­derlag som behövs for den svåra avvägningen mellan integrilelsskydd och arbetsförmedlingens effektivitet. Under de nu angivna fömtsätt­ningarna anser inspektionen atl försök med matchning av lediga plat­ser och arbetssökande kan genomföras på sätt som föreslås i rappor­ten.

7    Föredraganden

7.1 Arbetsförmedlingens roll i arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitikens mål är enligt statsmakternas beslut (pröp. 1966:52, SU 1966:107, rskr 1966: 251) att åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Detta mål nås inte en gång för alla, utan full sysselsättning kan endast tryggas genom åtgärder, som ständigt anpassas till situationens krav.

Under senare år har de arbelsmarknadspolitiska ambUionerria höjts ytterligare i syfte att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden. ÄrbetsmarknadspoUtiken skall i dag medverka lill att skapa trygghet i anställningen. Den skall vidare medverka lUl att arbete och komplette­rande utbildning kan erbjudas de nytillträdande på arbetsmarknaden. Den skall därutöver medverka till alt öka den enskildes valmöjligheter på arbetsmarknaden.

För alt kunna lösa dessa uppgifier har de arbetsmarknadspoUtiska insatserna fåtl en ny inriktning. Det gäUer nu mer än tidigare att på­verka förhållandena direkt på arbetsplatserna för att skapa en jämnare sysselsättning och anpassa arbetsförhållandena till den enskildes förut­sättningar. Det gäller också atl påverka förhållandena på arbetsmark­naden, så att olika hinder för elt deltagande i arbetslivet kan undan-, röjas och arbete kan erbjudas dem som i dag saknar förvärvsarbete. Slutiigen ställs höga krav på den arbetsmarknadspolitiska beredskapen att motverka de problem som följer med en konjunkturavmallning. Arbetsmarknadspolitiken har således fåll elt bredare verksamhetsfält och en alltmer aktiv inriktning.

Utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken har skett mot bakgmnd av nya kunskaper om arbetsmarknadens funktionssätt. Bakom de förhål­landevis små nettoförändringarna i arbetslösheten och sysselsättningen sker betydande bruttoförändringar.

Detta har klargjorts bl. a. i belänkandet (SOU 1974: 29) Att utvär­dera arbetsmarknadspolitik, som har lagts fram av expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFÄ). Betänkandet har anmälts för riksdagen (prop. 1975: 1, bU. 13 s. 31). Enligt de undersök-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    92

ningar som EFÄ redovisar uppgick i början av 1970-talet antalet per­soner i arbetskraften lUl ca 4,0 milj. Antalet personer, som under ett år vid något tillfälle ingick i arbetskraften var väsentligt större; det har beräknats till 4,5 milj. personer. Dessa siffror antyder ett betydande flöde av personer som för kortare eller längre tid lämnar arbetskraften och ett lika betydande flöde av personer som träder in i arbetskraften. Enbart under en tremånadersperiod övergick 275 000 personer från att stå utanför arbetskraften lill att tillhöra arbetskraften.

Det totala antalet lediga platser som anmäls tUl arbetsförmedlingen uppgick till 700 000—900 000 per år. De anmälda lediga platserna ger dock ingen fullständig bild av det totala antalet lediga platser på den svenska arbetsmarknaden. Antalet arbetsplaceringar har uppskattats till ca 1,5 milj. per år.

För alt få en bild av behovet av information om arbetsmarknaden, såväl när det gäller lediga platser som arbetssökande, måste man söka bedöma antalet tillfällen då arbetssökande efterfrågar elt arbete och arbetsgivare söker arbetskraft. För personer utanför arbetskraften har antalet söktillfällen uppskattats lill ca 1 milj. per år, och för de arbets­lösa till 450 000—600 000. Antalet ombytessökande uppskattades till 400 000 per år, var och en med elt eUer flera söktillfällen under året. Del totala antalet söktillfällen skulle därmed för de arbetssökande ha uppgått till ca 2 milj. per år, av vilka endast en mindre del hade sam­band med arbetslöshet.

För arbetsgivarnas del gäller att de efterfrågade information från arbetsförmedlingen för uppemot 1 milj. lediga platser per år. Till detta kommer de lediga platser som tillsätts med hjälp av andra informa­tionskällor.

Det finns inget som tyder på att de nu beskrivna förhållandena har ändrats under de senasie åren. Brutloströmmarna av arbetssökande och lediga platser torde alltså fortfarande ha samma stora omfattning.

De nya kunskaperna om arbetsmarknadens funktionssätt och de öka­de ambitionerna inom sysselsättningspolitiken har understrukit vikten av en effektiv arbetsförmedling. Det är av grundläggande betydelse fÖr sysselsättningspolitiken att arbetsförmedlingen kan ge de arbetssökande och arbetsgivarna en så långt möjligt fullständig information om för­hållandena på arbetsmarknaden och att den kan nå ut med den arbets­marknadspolitiska servicen till enskUda och till företag.

På grundval av denna bedömning har arbetsförmedlingen under se­nare år fått kraftiga personaltillskott för att kunna medverka till att anpassa företagens personalefterfrågan samt utformning av arbetsplat­ser och arbetsuppgifter.' Det har framför allt skett i anpassningsgrup­perna. Personalökningen har också inriktats på att ge enskilda arbets­sökande en sådan service att de genom utbildning m. m. kunnat söka de lediga arbetstillfällena. Fortsatta ansträngningar måste göras för att

 

Prop. 1975/76: 84                                                              93

få arbetsgivarnas och arbetslagarnas önskemål alt sammanfalla. Arbets­förmedlingen måste också medverka till att bryta den kvardröjande uppdelningen på traditionellt manliga och kvinnUga yrken och arbets­uppgifter, så att skillnaderna mellan männens och kvinnornas ställning på arbetsmarknaden utjämnas.

Arbetsförmedlingen spelar således en central roll när det gäller ge­nomförandet av sysselsättningspolitiken. Arbetsförmedlingen har där­för byggts ul i mycket stor omfattning under den gångna delen av 1970-talet. Förmedlingskonloren har förstärkts med ca 950 personer under den senasie femårsperioden och de årliga lokalkostnaderna har ökat från ca 25 lill 50 milj. kr. i löpande priser under samma lid. ADB-tekniken har tagits till hjälp. Arbetsförmedlingens organisation och ar­betsformer har setts över i syfte all göra förmedlingsarbetet effektivare. Med hänsyn till den stora betydelse arbetsförmedlingen har för genom­förandet av arbetsmarknadspolitiken måste möjligheterna noga tas lill vara att öka arbetsförmedlingens kapacitet ylterligare. En ökad effek­tivitet i verksamheten kan dock inle åstadkommas enbart genom arbets-organisatoriska förändringar och personalökningar.

En grundläggande förutsättning för att arbetsförmedlingen på bästa sätt skall kunna fullgöra sina uppgifier är att förmedlingen vid varje tidpunkt har så fullständig överblick som möjligt över plalsulbudet. Den platsinformation som förmedlingen har i dag är emeUertid långt ifrån fullständig. Många platser som rekryteras extemt anmäls inte tUl arbetsförmedlingen. Den information som förmedlingen kan lämna de arbetssökande innehåller aUlså inte alla vid tillfället aktuella arbetstiU­fällen. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i december 1973 åt ÄMS atl utreda frågan om ökad information till arbetsförmedlingen om lediga platser, däri inbegripet frågan om obligatorisk anmälan av lediga platser till förmedlingen. AMS överlämnade i oktober 1974 en utred­ningsrapport i ämnet. På grundval av denna förordar jag i det följande alt skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plals till den offentliga arbetsförmedlingen skall införas genom lagstiftning.

Arbetsmarknadspolitiken bedrivs av hävd i nära samråd mellan myn­digheter och arbetsmarknadens parter. Delta är en förutsättning för alt arbetsmarknadspolitiken skall bli framgångsrik. Arbetsmarknadspar­lerna är i arbetsmarknadsverket representerade i olika rådgivande och beslutande organ på central och regional nivå. Denna förankring av arbetsmarknadspolitiken hos parterna har varit av största betydelse. Genom verksamheten i anpassningsgrupperna har vidare skapats en Irepartssamverkan på lokal nivå. Parterna saknar emellertid represen­tation i den lokala organisationen. Under senare år har vidare kom­munernas roll i samhäUsplaneringen ökat. Även om del förekommer informella kontakter mellan arbetsförmedlingen och olika kommunala organ både i enskilda ärenden och i planeringsfrågor, finns inget for-

 

Prop. 1975/76: 84                                                    94

melll samarbete på denna nivå. Mol denna bakgrund har LO och TCO gemensamt föreslagit alt det till arbetsförmedlingens distriktskontor knyts nämnder med representanter för löntagarorganisationerna, arbets­givarna och i distriktet ingående kommuner. På mitt uppdrag har här­efter en arbetsgrupp bestående av företrädare för bl. a. AMS, SÄF, LO, TCO och Kommunförbundet utrett vilka befogenheter och arbetsupp­gifter som lämpligen kan tilldelas dessa dislriktsnämnder och framlagt förslag i ämnet. På grundval av detla utredningsförslag förordar jag i det följande en försöksverksamhet med distriktsnämnder i huvudsak i enlighet med utredningsförslaget.

Den offentUga arbetsförmedlingen omfattar i princip hela arbets­marknaden. Arbetsförmedling i andra huvudmäns regi förekommer inte annat än på ett område, nämUgen kulturområdet, där det finns ett stort antal både lagliga och olagliga arbetsförmedlingar. Arbetsförmedling inom kulturområdet är förenad med särskUda problem som gör det svårt för den offentliga arbetsförmedlingen att inlemma sådan arbetsför­medling i sin verksamhet. Frågan om hur arbetsförmedling inom kultur­området bör organiseras har utretts vid flera tiUfällen under årens lopp, bl. a. genom uiredningen rörande arbetsförmedlingen inom vissa områ­den (OLÄF) som i juni 1972 överlämnade elt utredningsförslag i ämnet. Vid remissbehandlingen av detta förslag framkom emellertid sådana er­inringar mot förslaget atl en vidare beredning av frågan ansågs nödvän­dig. En arbetsgrupp med företrädare för arbetsmarknads- och utbild­ningsdepartementen, AMS samt Konstnärliga och litterära yrkesutöva­res samarbetsnämnd (KLYS) har därför berett frågan ytterligare och i september 1975 överlämnat ell nytt förslag i ämnet. På gmndval av detta förordar jag i det följande att arbetsförmedling inom kulturom­rådet — till skillnad mot vad OLÄF föreslog — skall ombesörjas av den offentliga arbetsförmedlingen och atl organisationen för kultur-arbetsförmedlingen skall förstärkas i olika avseenden.

Uppmärksamheten måste också ägnas åt sådana åtgärder som kan un­derlätta förmedlingspersonalens arbete och förbättra den service som ar­betsförmedlingen lämnar arbetssökande och arbetsgivare. ADB utnytt­jas för framslällning av platslistor i vissa delar av landet, bl. a. i stor­stadsområdena. AMS presenterade hösten 1974 ett preliminärt förslag till ett ADB-syslem för arbetsförmedlingen, som innebar all ADB-teknik skulle användas även för atl underlätta sammankopplingen mel­lan arbetssökande och lediga platser. Förslagel, som hade formen av en utvecklingsplan, förutsatte ett fortsatt utredningsarbete på flera om­råden. I oktober 1975 överlämnade AMS och statskontoret gemensamt en utredningsrapport som redovisar det hiltUlsvarande utredningsarbe­tet. I rapporten formuleras vissa mål för den plalsförmedlande verk­samheten och preciseras i vilken utsträckning dessa mål kan uppfyllas

 

Prop. 1975/76: 84                                                    95

i dag. Vidare anges vilka förbättringar som skulle kunna åstadkommas dels med hjälp av ÄDB-teknik och dels utan sådan teknik. På grundval av denna rapport förordar jag i det följande att praktiska förmedlings­prov inleds under nästa budgetår och att utredningsarbetet i övrigt får fortsätta.

Innan jag övergår till atl närmare behandla de nu nämnda ulrednings­förslagen, vilka alla närmast berör arbetsförmedlingens arbetsformer, \'ill jag kommentera arbetsförmedlingens konlorsorganisation och frå­gan om ev. ändring därav.

7.2 Arbetsförmedlingens organisation

Arbetsförmedlingens organisation måste kontinuerligt anpassas till de förändringar som sker på arbetsmarknaden. ArbetsförmedUngens orga­nisation bestäms i sina huvuddrag av riksdagen. Den närmare ulform­ningen bestäms av regeringen och ÄMS. Riksdagen har vid ett par till­fällen under den gångna delen av 1970-talel tagit stäUning till rege­ringsförslag om ändringar i arbetsförmedlingens både yttre och inre konlorsorganisation.

De riktlinjer för en ny yttre konlorsorganisation som statsmakterna antog år 1971 innebar en koncentration av förmedlingsresurserna till större enheter som skulle kunna handlägga flertalet förekommande för­medlingsärenden. Denna koncentration skulle åstadkommas genom in­dragning av ett antal mindre förmedlingskontor med en eller två hand­läggande tjänstemän och genom avveckling av arbetsförmedlingsombu­den. I gengäld skulle den ambulerande förmedlingen byggas ut. Den nya organisationen skuUe vidare bygga på befintliga kontor. Några nya kon­tor avsågs inte lillkomma, i varje fall inte till en början. Omorganisatio­nen kan inte sägas ha blivit särskilt genomgripande. Den har i praktiken inneburit indragning av ett begränsat antal småkontor, vUkel för övrigt har utgjort fortsättningen på en utveckling som hade börjat redan tidi­gare och som byggde på uppfattningen atl de minsta kontoren inle kan lämna en så differentierad service som den moderna arbetsmarknads­politiken förutsätter. Några slörre ändringar i den yttre konlorsorgani-sationen har inle heller inträffat senare. De stora personaltillskott som arbetsmarknadsverket har tillförts under senare år har dock gjort det möjligl alt bygga ut de mindre förmedlingskonlorens resurser väsent­ligt. Många kontor har dessutom fått nya och slörre förmedlingslokaler till sitt förfogande. När den nya organisationen beslöts hade några av de kontor som skulle bli dislriktskontor mindre än tio handläggande tjänstemän.

Arbetsförmedlingens organisation berördes i flera motioner tiU 1975

 

Prop. 1975/76: 84                                                    96

års riksmöte. De har nyligen behandlats av riksdagen (InU 1975/76: 10), som avslog motionerna. I motionen 1975: 64 föreslogs atl en plalsom-budsorganisation skulle inrättas vid sidan av förmedlingskontoren. Som motivering anfördes att arbetsförmedlingen, som i regel bara finns på en plats i varje kommun, inle når ut lill alla hjälpbehövande på grund av otUlräckliga lokala kontakter. I varje ort och kommundel borde där­för inrättas ett platsombud som skulle bedriva hjälpande och uppsö­kande verksamhet med målsättningen atl alla skall ha arbete. Detta platsombud skuUe ha goda kunskaper om arbetslivet och vara väl för­trogen med praktiskt fackligt arbete. 1 motionen 1975: 399, yrkandet 7, föreslogs atl initierade och omdömesgilla personer på orter utan arbets­förmedling skulle få i uppdrag att som platsombud vara kontaktorgan ål förmedlingen. I motionen 1975: 635 föreslogs utredning av möjlig­heterna att utöka antalet lokalkontor.

Motionerna remissbehandlades. Samtliga remissinstanser riktade in­vändningar mot tanken att på nytt bygga upp en plalsombudsorganisa-tion. Man framhöll därvid att tanken bakom den omorganisation av för­medlingen och dess arbete som förelogs i början av 1970-taIet var att genom viss koncentration av resurserna åstadkomma välutrustade för­medlingskonlor som kunde ge de arbetssökande en mera allsidig service än som var möjligt för småkontor och platsombud. Verksamheien vid de fasta kontoren kompletteras med en omfatlande ambulerande verksam­het av arbetsförmedlare som i sitt arbete kan repliera på de större kon­torens resurser. Remissinsianserna anförde vidare atl den pågående snabba utbyggnaden av anpassningsgrupperna ger förmedlingen nya och vidsträckta kontaktmöjligheter ute på fältet. Inrikesutskottet instämde i remissinstansernas synpunkter och tiUade att motionärernas önskemål om fler kontaktpunkter i förmedlingsarbetel kunde tillgodoses om det nyligen framlagda förslaget om lekmannastyrelser vid distriktskontoren genomfördes.

Vad beträffar motionsförslaget om flera lokalkontor hänvisade utskot­tet till vad remissinstanserna hade anfört om behovet av koncentration av förmedlingsresurserna med anledning av molionsförslagen om plats­ombud. Utskottet framhöll därutöver att den kontorsorganisation som statsmakterna fastställde för bara elt par år sedan inle är given en gång för alla. Anpassningen lill de lokala behoven och till förändringar i för­medlingsarbetets innehåll har förutsatt en fortsatt utbyggnad av förmed­lingens service. Nya kontor har tillkommit under de senaste åren eller är på v'äg alt inrättas bl. a. i storstadsområdena. En fortlöpande översyn av dimensionering och lokalisering av arbetsförmedlingens service är etl led i arbetsmarknadsmyndigheternas kontinuerliga planeringsarbete. På grund härav ansåg utskottet del inte påkallat för riksdagen alt begära en särskild utredning av det slag motionärerna hade föreslagit.

ÄMS har i olika sammanhang gett ulryck för uppfattningen atl alltför

 

Prop. 1975/76: 84                                                                   97

stora förmedlingskonlor bör undvikas för framtiden. Kontor med mer än 40 handläggande tjänstemän bör således inte förekomma med tanke på de arbetssökande och arbetsförhållandena för personalen. I stället för utökning av befintliga kontor planerar AMS därför nya lokalkontor i bl. a. storstadsområdena. Distriklskontoren i Stockholm, Göieborg och Malmö är sedan länge myckel stora enheter med 100—200 handläg­gande tjänstemän. Till skUlnad mot Göteborg och Malmö har dock Stockholm flera lokalkontor i förorterna. I sin anslagsframställning för nästa budgetår hävdar ÄMS alt förmedlingskontor med mindre än fem handläggande tjänstemän måste tillföras personalförslärkningar för atl de skall kunna klara sina uppgifier på ett tillfredsställande sätt. F. n. måsle de större kontoren överta uppgifier från de minsta kontoren i aUt för stor omfattning. Bortsett från de minsta kontoren fungerar enligt ÄMS mindre förmedlingskontor i allmänhet bätlre än de större konto­ren, som lätt blir tungrodda administrativt sett. AMS anser vidare att nya förmedlingskonlor bör inrättas i de kommuner som i dag inte har något kontor. Äv landets 278 kommuner saknar 72 kommuner förmed­lingskonlor. Flera lokalkontor behöver slutligen enligt AMS inrättas i storstadsområdena.

Sedan statsmakternas organisationsbeslut år 1971 har flera nya om­ständigheter tillkommit som gör att man kan ifrågasätta om 1971 års riktlinjer för kontorsnätets uppbyggnad kan behöva ändras eller kom­pletteras. Våren 1973 beslöt statsmakterna om ändringar i förmedlings­kontorens inre organisation och arbetsformer. Därmed avbröts den tidi­gare försöksverksamheten med öppen förmedling som innebar fri sprid­ning av platslistor och minskad inskrivning av arbetssökande. Den mo­difierade öppna förmedlingsform som i stället började tillämpas innebär att platslistor i regel lämnas ut bara i samband med ett samtal med en ar­betsförmedlare på förmedlingskonlorel. Sedan ADB-platslistor har bör­jat komma ul dagUgen i vissa delar av landet och platsinformationens aktualitet därmed har förbättrats avsevärt, har de arbetssökande fått yt­terligare anledning att besöka arbetsförmedlingen oftare.

En ny bidragsform, kontant arbetsmarknadsstöd, infördes den 1 janu­ari 1974. Delta har medfört en ökning av antalet arbetssökande hos ar­betsförmedlingen och fler kontakllUlfällen än tidigare med de arbets­lösa. Den 1 juli 1974 skedde vidare en omläggning av ordningen för de arbetslöshetsförsäkrades anmälan hos arbetsförmedlingen. Den tidigare försöksverksamheten med lelefonanmälan upphörde och ersattes av re­gelbundna personliga besök, normalt var fjärde vecka med möjlighet att bestämma tätare återbesök för vissa arbetssökande, t. ex. ungdomar. Samma ordning skall gäUa för dem som uppbär kontant arbetsmark­nadsstöd. Den nya ordningen medför alt de arbetslösa måsle besöka förmedlingen oftare än förut.

De nytillträdande grupperna på arbetsmarknaden, bl. a. ungdomarna,

7    Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                             98

kräver omfattande förmedlingsåtgärder-innan en varaktig anstäUning kan komma till stånd, vilket ofta medför flera återbesök hos arbetsför-' medlingen. Man kan slutligen räkna med en kraftig ökning av antalet arbetssökande i de delar av landet där obligatorisk platsanmälan kom­mer att införas.

Den nu beskrivna utvecklingen talar i och för sig för alt behovet av närhet lill ett förmedlingskonlor nu är slörre än vad' som förutsågs i 1971 års organisationsbeslut. Fortfarande gäller dock att behovet av närservice i viss utsträckning kan tillgodoses genom' ambulerande för­medling, särskilt om den kan vara knuten lill större välutrustade för­medlingskonlor. Kvar står även att fasta småkontor eller platsombud inte kan lämna någon mera allsidig förmedlingsservice. Många arbets­sökande har emellertid så svåra problem när det gäUer att- finna lämplig sysselsättning att de måste ha kvalificerad förmedlingshjälp, med möj­lighet lUl arbetsvärd och yrkesvägledning. En fullständig förmedlmgsser-vice kan finnas endast vid relativt stora förmedlingskontor. Någon änd­ring i dessa förhållanden kan inte väntas inom de närmaste åren. Mot denna bakgrund anser jag det inte motiverat att förorda någon ändring i 1971 års riktlinjer. Den fortsatta utbyggnaden av förmedlingens service bör således ske inom denna ram. Ulbyggnaden får i övrigt ske i den takt som tillgängliga resurser i fråga om bl. a. personal och lokaler medger. Även om 1971 års organisation byggde på då befintliga kontor kan det inte anses föreligga något hinder mol alt inrätta nya kontor. Det får ses främst som en resursfråga. Vid fördelningen av tillgängliga resurser måste en avvägning mellan olika intressen göras, t. ex. mellan närhet till förmedlingens service å ena sidan och bredden i den service som kan erbjudas de arbetssökande å andra sidan. Som inrikesutskottet har fram­hållit ankommer det i första hand på ÄMS att anpassa organisationen till arbetsmarknadsförhållandena i olika delar av landet.

7. 3 Skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till arbetsförmed­lingen

Av AMS' utredning framgår bl. a. alt andelen arbetssökande som ut­nyttjar arbetsförmedlingen som informationskanal har ökat under de senaste åren. Samtidigt har det totala antalet platser som anmälts till arbetsförmedlingen minskat kraftigt under den senaste tioårsperioden: Arbetslöshetsperioderna har för vissa grupper tenderat att bli längre, vilket kan vara ett tecken på att arbetsförmedlingen har fått stigande svårigheler alt tillgodose de arbetssökandes önskemål om arbete. I inte oväsentlig utsträckning är det äldre och ofla arbetshandikappade perso­ner som har fått förlängda arbelslöshetstider. Dessutom har nya katego­rier sökande vänt sig till arbetsförmedlingen och efterfrågat platser som förmedlingen kan erbjuda endast i begränsad utsträckning. AMS har

 

Prop. 1975/76: 84                                                    99

genom undersökningar funnit atl ungefär 60 % av samtliga platser som kommer ut på den externa arbetsmarknaden anmäls till arbetsförmed­lingen. Undersökningarna tyder också på att arbetsgivarna i slörre ut­sträckning anmäler sådana platser lill arbetsförmedlingen som allmänt sett kan betraktas som mer svårlUlsalta. De tyder också på att arbets­givarna i högre grad anmäler lediga platser avsedda för arbetare än platser avsedda för tjänstemän. Det framgår pckså alt antalet korttids­platser som anmäls är relativt litet .jämfört med övriga platser. Vidare förefaller arbetsförmedlingen ha bätlre kännedorn om tillgången på le­diga platser hos slörre. förelag och offentliga myndigheter än hos mind­re förelag.

Mot denna bakgrund, anser AMS alt arbetsförmedlingen bör få bättre kännedom om lediga platser. Om förmedlingen har en bredare täckning av platsutbudet på arbetsmarknaden kan detla stimulera flera arbetssökande all anlita förmedlingen. 1 etl läge där förmedlingen har både flera sökande och flera lediga platser atl arbeta med torde förmed-lingsresultatel bli bättre, vilket skulle vara till fördel för såväl arbetssö­kande som arbetsgivare. Nästan alla remissinstanser är ense med AMS om att arbetsförmedlingen bör få ökad kännedom om platsutbudet och alt vidgad platsanmälan från arbetsgivarna därför bör eftersträvas. De remissinstanser som företräder arbetstagarsidan framhåller att vidgad platsanmälan allmänt skulle stärka de arbetssökandes ställning. Det framhålls också alt om förmedlingsverksamheten ökar får förmed­lingen bättre anseende och uppfattas inte endast som förmedlare av platser som inte har kunnat tiUsättas på annat sätt.

Som jag har anfört inledningsvis är en grundläggande förutsättning, för att förmedlingen skall kunna fullgöra sin primära uppgift att knyta samman arbetssökande och lediga platser att förmedlingen har en, så fullständig överblick som möjligt över platsutbudet. I likhet med AMS och en så gott som enhällig remissopinion anser jag således atl starka skäl talar för all åtgärder vidtas för att ge arbetsförmedlingen ökad kän­nedom om lediga platser.

Del är länkbart att gå fram på olika vägar för atl nå delta mål. Som. AMS anför torde redan en allmän förstärkning av arbetsförmedlingens resurser i syfte all höja effektiviteten i den plalsförmedlande verksam­heten medföra alt arbetsgivare i större utsträckning anmäler sina lediga platser lill förmedlingen. .

AMS har övervägt möjligheten all rekommendera en överenskom­melse mellan arbetsmarknadens parter och AMS om en vidgad platsan­mälan till arbetsförmedlingen men inte funnit tillräckliga skäl härtill föreligga, eftersom en del av arbetsmarknaden alltid skulle lämnas utan-, för en sådan överenskommelse. ÄMS pekar även på möjligheten atl par­terna på arbetsmarknaden genom kollektivavtal kommer överens om vidgad platsanmälan till arbetsförmedlingen. AMS har dock inte ansett

t?    Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                                  100

sig närmare kunna gå in på denna fråga. ÄMS har i stället funnit, att del effektivaste sättet alt åstadkomma en vidgad platsanmälan till ar­betsförmedlingen är att föreskriva en allmän' anmälningsskyldighet. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan er­inran.

Enligt min mening litgör en i lag föreskriven anmälningsskyldighet av lediga platser till arbetsförmedlingen en så intressant möjlighet alt man bör pröva om man denna väg inom rimlig tid kan uppnå en vidgad plalsanmälan av tillräcklig omfattning. Anmälningsskyldigheten bör i princip omfatta alla arbetsgivare och alla typer av anställningar. Att som några remissinstanser föreslår göra undantag för exempelvis små­företag anser jag inte vara befogat. Elt sådanl undanlag skulle medföra att en slor del av arbetsmarknaden skulle falla utanför systemet med obligatorisk plalsanmälan. Att det dock för vissa typer av anställningar kan vara befogat med undantag från anmälningsskyldigheten återkom­mer jag till i det följande.

Som har framgått av vad jag tidigare har anfört föreligger för statliga myndigheter redan nu skyldighet att, med vissa angivna undantag, an­mäla personalantagning lill den offentliga arbetsförmedlingen. Det­samma gäller vid anställning av lärare med statligt reglerade anställ­ningsvillkor. Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder beträf­fande statliga tjänster, med bl. a. behov av särskilda undantag från an­mälningsskyldigheten, bör dessa tjänster inte omfattas av den nu före­slagna lagen. Anmälningsskyldigheten när del gäller statliga tjänster bör även i fortsättningen regleras genom föreskrifter som meddelas av rege­ringen. Det nu anförda torde gälla också statligt lönereglerade lärar- och skolledartjänster inom det kommunala skolväsendet. Inte heller sådana tjänster bör därför omfattas av lagen.

AMS' förslag innebär att arbetsgivare som beslutar att rekrytera ar­betstagare skall anmäla den lediga platsen lill den offentliga arbetsför­medlingen. Anmälan skall göras i anslutning till att åtgärd för extern rekrytering vidtas. Vid remissbehandlingen har påpekats all begreppet åtgärd behöver preciseras och atl detta kan ske genom att anmälnings­skyldigheten anknyts lill en konkret handling. Elt par remissinstanser anser atl plalsanmälan bör göras innan åtgärd för extern rekrytering vidtas. En remissinstans föreslår att anmäld plats inle skaU få tillsättas förrän sökande som har anvisats av arbetsförmedlingen har haft tUl­fälle alt söka platsen.

För min del anser jag alt anmälan bör göras innan annan åtgärd för anställning vidtas. Jag vill betona att det naturligtvis är angeläget att anmälan till arbetsförmedlingen sker i så god lid som möjligt. Syftet med anmälningsskyldigheten riskerar annars alt gå förlorat. All i lag­texten närmare precisera vad som avses med orden "annan åtgärd för anställning" anser jag inte vara möjligl alt göra, eftersom begreppet

 

Prop. 1975/76: 84                                                   101

åtgärd är avsett alt innefatta en rad olika handlingar. Den handling som oftast torde vara aktuell är ulannonsering av platsen. Min avsikt är emellertid all även andra åtgärder, som innebär elt visst mått av aktivt handlande från arbetsgivarens sida för att få en anställning till stånd, skall falla in under begreppet.

Den grundläggande förutsättningen för att den föreslagna lagen skall gälla är att arbetsgivare avser att anställa arbetstagare. Detta innebär att lagen omfattar endasi sådana fall där ett anställningsförhållande är av­sett att komma till slånd. Vid bestämmande av vilka som skall hänföras lill kategorin arbetstagare bör det civilrätlsliga arbetstagarbegreppet an­vändas. Detta betyder atl i första hand tillämpningen av semesterlagen skall tjäna till ledning. Utanför arbetstagarbegreppet faller alltså bl. a. uppdragstagare. Med den utveckling som arbetstagarbegreppet har fått i praxis torde det dock numera omfatta även en stor del av de grupper som avses med de s. k. beroende uppdragslagarna, dvs. sådana som utan atl anställningsförhållande föreligger utför arbete för annans räk­ning och därvid till denne intar en beroende ställning av väsentligen samma art som arbetstagares till arbetsgivaren. Enligl min mening finns det därför inte tillräckliga skäl att ta in en uttrycklig regel om all lagen skall omfatta också beroende uppdragstagare.

Del ligger i sakens natur atl i en lagstiftning om obligatorisk plalsan­mälan till arbetsförmedlingen undantag från anmälningsskyldigheten kan behöva göras för vissa typer av anställningar. I vissa speciella fall kan praktiska synpunkler tala mot att anmälningsskyldighet skall före­ligga. Jag vill dock understyrka att det sagda inle utgör något hinder mot att anmälan görs även i sådana fall.

AMS' förslag innebär också atl vissa undantag görs från anmälnings­skyldigheten. Till en början skall anmälningsskyldighet inte föreligga när anställningen är avsedd all vara högsl tio arbetsdagar. Vidare före­slås att anmälningsskyldighet inle heller skall föreligga när arbetsgivare har för avsikt atl rekrytera arbetstagare som redan är anställd hos ar­betsgivaren (intern rekrytering), arbetstagare som är medlem av arbets­givarens familj, arbetstagare som skall ha förelagsledande eller därmed jämförlig ställning, arbetstagare till sådan plats för vilken krävs viss po­litisk eller ideell inställning och arbetstagare till plats som tillsätts genom valförfarande. Vid intern rekrytering skall dock anmälan ske snarast ef­ter ansökningstidens utgång eller senast fyra veckor efler den interna le­digförklaringen, om någon lämplig sökande lill platsen inte har erhållits.

När det gäller undantaget för korttidsanställningar har vid remissbe­handlingen från flera håll framförts önskemål om förlängning av den föreslagna tiden. Ä andra sidan har även förslag om slopande av tioda-garsregeln framförts. För min del har jag förståelse för atl del finns be­hov av att snabbt kunna tillsätta kortare vikariat utan att behöva anmäla det till arbetsförmedlingen. AMS' förslag atl delta skall gälla anställ-

 

Prop. 1975/76: 84                                                   102

ningar som är avsedda att vara högst tio arbetsdagar förefaller väl av-viigt. Jag biträder därför förslaget. Jag vill endast påpeka att det bör vara den bedömning av anställningens varaktighet som kan göras vid anslällningstUlfällel sorn får bli avgörande för om ifrågavarande undan­lag från anmälningsskyldigheten skall vara tillämpligt. Även de övriga av AMS föreslagna undantagen från anmälningsskyldigheten är jag be­redd atl i princip tillstyrka.

Vad beträffar undantaget vid intern rekrytering har ell par remissin­stanser efterlyst en precisering. Även jag anser atl det i vissa fall kan uppstå tveksamhet om vad som i detta sammanhang skall förstås med atl arbetstagaren redan är anställd hos arbetsgivaren. De fall där tvek­samhet kan uppkomma torde främst vara vid olika typer av koncernför-hällanden. Enligt min mening bör delta undantag när det gäller den privata sektorn begränsas lill sådana fall då den nya anställningen hänför sig lill samma juridiskt självständiga enhet som vederbörande ar­betstagare redan är anställd vid. I en koncern bör således moderbolaget resp. varje dotterbolag betraktas som skilda arbetsgivare. När det gäller den kommunala sektorn torde på grund av praktiska skäl kommunen som helhet får anses som arbetsgivare. Ilikhel med vad en remissinstans anför anser jag att det vid intern rekrytering är onödigt atl ange atl an­mälningsskyldighet inträder efter en viss tid. I och med atl arbetsgivaren söker arbetskraft externt föreligger inle längre undantag från anmäl­ningsskyldigheten.

De av ÄMS föreslagna undantagen från anmälningsskyldigheten be­träffande arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj, arbetsta­gare som skall arbeta i arbetsgivarens hushåll och arbetstagare som skall ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning har motsvarighet i lagen om anställningsskydd. Vid remissbehandlingen har vissa arbetsgi­varorganisationer framfört önskemål om att undantaget beträffande den som skall ha företagsledande stäUning ges en vid tolkning. För att undvika gränsdragningsproblem anser LO å andra sidan att detta un­dantag inte bör omfatta någon större krets av befattningar. För min del anser jag all de nu nämnda undantagen från anmälningsskyldigheten bör ha samma omfattning som i lagen om anställningsskydd. När det gäller den närmare innebörden av undantagen nöjer jag mig därför med att hänvisa till förarbetena till den lagen (prop. 1973: 129 s. 194 f och 230 f samt InU 1973: 36 s. 26 ff).

En remissinstans anser att det föreslagna undantaget beträffande an­ställning som fömtsätter viss politisk eller ideell inställning bör tillämpas restriktivt. Enligt min mening bör undantaget inskränkas lUl sådana fall då anställningen förutsätter viss politisk inställning. I övrigt bör detla undantag ges en restriktiv tolkning och tillämpas endast beiräffande tjänster som lill sin natur är sådana all de typiskt sett fömtsätter viss politisk inställning. Vad som här bör komrna i fråga i första hand är

 

Prop. 1975/76: 84                                                                 103

anställningar i de politiska och fackliga organisationerna och i folk­rörelserna.

Några remissinstanser föreslår att anmälningskyldighet inte beUer skall föreligga när någon har företrädesrätt till anställningen. Jag biträ­der detta förslag, eftersom anmälningsskyldighet i sådana fall kan' le sig mindre meningsfull. Regeln bör utformas'så att anmälriingsskyldighel inle föreligger när personalbehovet tillgodoses genom anställning av nå­gon som enligl lag eller annan författning eller kollektivavtal har före­trädesrätt till anställningen. Om företrädesrätten inte utnyttjas av den därtill berättigade, inträder naturligtvis anmälningsskyldighet enligt de vanliga reglerna.

Som har påpekats vid remissbehandlingen bör den inverkan som den föreslagna lagstiftningen kan få på anpassningsgruppernas verksam­het beaktas. Eflersom undantag från skyldigheten alt anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen föreslås gälla vid intern rekrytering, torde an­passningsverksamheten inte påverkas så länge del är frågan om ompla­cering inom elt företag. Anpassningsgruppernas viktigaste uppgifl är emellertid att påverka tillsättningen av sådana platser som är avsedda för extern rekrytering. Gruppernas arbete får därvid inte försvåras av att platsen anmäls till arbetsförmedlingen. Jag förordar därför atl un­dantag från anmälningsskyldigheten görs även när det inom en anpass­ningsgmpp råder enighet om atl förekommande personalbehov skall förbehållas sådan arbetshandikappad sökande som avses i 8 § lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Däremot är jag inte beredd alt, såsom en remissinstans föreslår, göra generellt undanlag från anmälningsskyldigheten i de fall när det är upp­enbart alt en plals redan är tillsalt. Visserligen innebär ifrågavarande lag inte någon skyldighet för arbetsgivare att anställa den som söker arbete genom arbetsförmedlingen. Ett undantag av nämnt slag skulle emellertid lämna utrymme för ett alltför vidsträckt kringgående av lagen.

Några remissinstanser ifrågasätter om inte undantag bör göras för vissa yrkesområden och vissa typer av anställningar. Bl. a. näriins kultur­området och sjöfartsnäringen. Jag är införstådd med att problem kan uppstå på grund av de speciella förhållanden som råder inom vissa branscher. Det är dock svårl alt nu överblicka hela arbetsmarknaden och förutse inom vilka områden sådana problem skulle kunna uppstå. Detla är sådanl som kommer att visa sig i den praktiska tillämpningen av reg­lerna. Enligt min mening ligger del därför nära lill hands att ÄMS an­förtros att för visst yrkesområde medge de ytterligare undantag från an­mälningsskyldigheten som kan visa sig behövliga. Jag förordar att lagen tillförs en regel av denna innebörd. Jag vill i sammanhanget erinra om att ÄMS även inom ramen för befogenheten att meddela verkställighets-föreskrifter till lagen kan ges möjligheter att komma lill rätta med de praktiska problem som anmälningsskyldigheten kan föra med sig.

 

Prop. 1975/76: 84                                                                 104

AMS lämnar inte något konkret förslag när det gäller frågan vilka uppgifter som platsanmälan bör innehålla. Som exempel på länkbara uppgifter nämner emellertid AMS arbetsplatsens belägenhet, arbetsupp­gifter, arbetets varaktighet, arbetstider, kvalifikationskrav och löneför­måner. Vid remissbehandlingen har bl. a. påpekats att det ibland kan vara svårt alt ange exakta lönevillkor samt atl anrnälan bör innehålla uppgifl om företagels och den fackliga organisationens kontaktpersoner och i förekommande fall bostadsförhållanden. För min del finner jag del självklart att plalsanmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet och att de arbetssökande har rält lill en ulföriig information om arbetsuppgifter och arbetsvillkor. Närmare föreskrifter om vUka uppgifter anmälan skall innehålla bör dock överlämnas åt regeringen eller ål myndighet som regeringen bestämmer alt besluta.

I likhet med ÄMS finner jag att det är värdefullt att det i lagen erin­ras om att avanmälan av till arbetsförmedlingen anmäld plats görs så snart platsen har blivit tUlsatt eller av annan anledning inaktuell. Avan­mälan, liksom anmälan till arbetsförmedlingen av ledig plats, bör kunna göras per telefon eller på annat lämpligt sätt.

AMS' förslag innebär atl arbetsgivare som underlåter att behörigen anmäla ledig plats till arbetsförmedUngen skall dömas tiU böter, normall 100 kr. och om förseelsen är alt anse som grov 500 kr. Vid remissbe­handlingen har ifrågasatts å ena sidan om det är motiverat atl införa straffbestämmelser och å andra sidan om de föreslagna straftliestämmel-serna är tillräckliga. En remissinstans anser atl man bör överväga en konstruktion analog med den som gäller för underlåtenhet att anmäla varsel enligl lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder, d. v. s. en särskild varselavgifl.

I en lagreglering av,skyldigheten alt anmäla plats kan enligl min me­ning påföljd för underlåtenhet alt fullgöra denna skyldighet inte undva­ras. Eftersom underlåtenhet att anmäla ledig plats måste betecknas som mindre allvarlig än underlåtenhet atl varsla om driftsinskränkning bör påföljden, såsom också ÄMS föreslår, bestämmas till böter. Däremot an­ser jag inte att det är nödvändigt all indela brottet i ett normalt och ett grovl fall. Straffbestämmelserna bör lämpligen utformas så att arbetsgi­vare, som uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet underlåter alt anmäla le­dig plats enligt vad som föreskrivs i lagen, dömes till böter. Detsamma bör gälla arbetsgivare som i sådan anmälan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgifl, vilken ej saknar betydelse. Detta be­tyder att helt betydelselösa orikligheter inle kan föranleda någon på­följd. Allmänt åtal för ifrågavarande förseelser bör få väckas endasi ef­ter anmälan av AMS.

AMS' förslag innebär atl obligatorisk platsanmälan införs i tre etapper raed anknytning lill införandel av ADB-plalslistor. Eflersom ett system med obligatorisk platsanmälan medför en kraftigt ökad platsvolym kan

 

Prop. 1975/76: 84                                                   105

del införas bara i de delar av landet som har lillgång till ADB-plalslis­tor. Genom att obligatorisk anmälan införs etappvis kan enligt ÄMS den första tiden tjäna som försöksperiod. När ÄMS lade fram sitt för­slag på hösten 1974 höll ADB-platslistor på att införas i AB, M och O län. Under innevarande budgetår införs ADB-platslistor i ytterligare nio län, nämligen C, D, I, U, K, L, N, P och R län. De nu nämnda tolv lä­nen skulle enligl förslagel utgöra en första etapp, omfattande ungefär ' två tredjedelar av hela plalsulbudet i landet. Några remissinstanser an­ser alt den första etappen är för omfattande med hänsyn till de stora krav som obligatorisk platsanmälan ställer på arbetsförmedlingens re­surser. Vidare bör enligt dessa remissinstanser resultatet av den första omgången utvärderas innan nästa omgång startas, varvid så långl möj­ligt uppnådda effekter bör ställas mot kostnaderna.

ÄMS framhåller att obligatorisk platsanmälan kommer att medföra en ökad belastning på förmedlingen som måste mötas med väsentliga personalförstärkningar. Del ökade antalet lediganmälda platser gör vi­dare att ordermottagningen behöver tillföras fler handläggande tjänste­män och all mer personal behövs för inkodning m. m. Slutiigen ökar kostnaderna för framställningen av ÄDB-plälslistorna lill följd av den ökade platsmängden. De remissinstanser som företräder arbetstagarna har kraftigt understrukit alt arbetsförmedlingen måste få ökade resur­ser om obligatorisk platsanmälan införs.

För egen del anser jag alt införandel av obligatorisk platsanmälan bör ske på försök med början den 1 juli 1976. Jag anser vidare all rege­ringen bör få bestämma omfattningen av verksamheten. Vid nyssnämn­da tidpunkt kan man räkna med att de tolv län som ingår i den av AMS föreslagna första etappen har tillgång lill ADB-platslistor. Med hänsyn till den ökade belastning på förmedlingen som obligatorisk platsanmälan kan väntas medföra anser jag mig böra förorda en i för­hållande lUl AMS' förslag begränsad försöksverksamhet. Mot denna bakgrund ämnar jag föreslå regeringen atl verksamheten får omfatta Malmöhus län, Kristianstads län och Blekinge län, vilket torde motsva­ra 15—20 % av hela plalsulbudet i landet. Detta innebär bl. a. att man får se effekten av systemet med obligatorisk plalsanmälan i både ell storstadslän och ett mindre län. Verksamheien inom de tre länen bör utvärderas fortlöpande. De resultat som härvid kommer fram bör läg­gas lUl grund för bedömningen av hur den fortsatta utbyggnaden av systemet lämpligen bör ske. Denna bör enligt min mening närmast avse storstockholmsområdet.

Del nu beskrivna införandet av obligatorisk platsanmälan föranleder etl ökat personalbehov och ökade kosinader för framslällning av ADB-plalslislor under nästa budgetår. Jag behandlar dessa frågor i budget­propositionen.

 

Prop. 1975/76: 84                                                             106

7.4 Arbetsförmedlingens  kontakter  med   arbetsmarknadsparterna   och kommnnerna

Det har i olika samtnanhang hävdats alt länsarbetsnämndernas leda-, möter har alltför små möjligheter att påverka den löpande verksamhe­ten. Länsarbetsnämnderna sammanträder normalt en gång i månaden. Sammanträdena begränsas ofla till en diskussion av arbetsmarknads­läget och en genomgång av aktuella ärenden. 1 praktiken avgörs många löpande ärenden, bl. a. alla enskilda bidragsärenden, av länsarbetsdirek­tören eller andra tjänstemän vid länsarbetsnämndens kansli. Arbetsgrup­pen har hävdat alt även om länsarbetsnämnderna skulle sammanträda oftare, skulle lekmannainfiytandet ändå bli otillräckligt. Detta inflytan­de bör enligt arbetsgruppen finnas på de platser och nivåer i arbets­marknadsverket där besluten fattas i realiteten och ålgärderna verk­ställs. Arbetsgruppen har vidare framhållit att lekmän som företräder de lokala arbetsmarknadsparterna och kommunerna bör kunna vara ett värdefullt stöd för förmedlingsljänstemännen i. flera sammanhang, t. ex. när det gäller att få riktig, informalion om arbetsuppgifter, lön, före­komst av kollektivavtal, arbetsmUjö och andra förhållanden av betydel­se för de arbetssökande och företagen. Detta gäller även vid kontakter med förelagen i syfle alt antingen bereda sysselsättning åt äldre och personer med arbetshandikapp eller trygga anställningen för sådana per­soner, t. ex. inom ramen för anpassningsgmppernas verksamhet..

Vid remissbehandlingen har meningarna varit delade i fråga om
värdet av de föreslagna distriktsnämnderna. Länsarbetsnämnderna har
med några få undantag ställt sig tveksamma eller avvisande med mo-
tivering alt lokala nämnder inle behövs eller inte ökar effektiviteten i
förmedlingsarbetet. Övriga remissinstanser, däribland AMS, har där­
emot tillstyrkt arbetsgruppens förslag eller lämnat det ulan erinran i
princip. En remissinstans anser att en nämnd bör inrättas i varje kom­
mun. AMS fömtsätter i sitt yttrande all distriklsnämnderna får elt med­
ansvar för lösningen av de arbetssökandes problem att finna lämplig
sysselsättning. Kommunernas representanter bör sålunda enligt AMS
verka aktivt för tillgodoseendet av de arbetssökandes behov av barn­
omsorg, kommunikationer samt bosläder, och arbetsmarknadsparterna
bör verka för atl arbetsplatser i ökad utsträckning öppnas för arbets­
handikappade sökande.                   ,

Enligt min mening bör elt inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunema i den lokala organisationen ses som en naturlig följd av den kraftiga utbyggnaden av denna organisation som jag har berört i del föregående. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas allt större betydelse för den enskilde talar i sanrima riktning. Härtill kommer att länsarbets­nämnden och förmedUngskonloren i ett län tidigare betraktades som sammanhängande organ. Omorganisationen år 1971 innebar att alla län

 

Prop. 1975/76: 84                                                   107

utom Gotlands län indelades i två eller flera distrikt med elt distrikts­kontor i varje, vUket under länsarbetsnämnden skulle ha ansvaret för förmedlingsverksamheten i distriktet. Beslutanderätten i enskilda bi­dragsärenden har i slor utsträckning delegerats till kontorsföreståndarna och vissa andra tjänstemän på förmedlingskontoren.

Utredningen visar ehligt min mening klart att de föreslagna distrikts­nämnderna kommer att underlätta och effektivera förmedlingsarbetet i väsentliga avseenden. Förutom att ge förmedlingsljänstemännen ett konkret stöd vid genomförandel av olika arbetsmarknadspolitiska åt­gärder kan ledamöterna genom sin kännedom om utvecklingen inom nä­ringslivet och på andra områden tillföra förmedlingen synpunkter som ger ett bredare beslutsunderlag. I planeringsfrågor kan distriktsnämn­dema lämna värdefulla synpunkter till länsarbetsnämnderna. Vidare kan distriktsnämnderna bidra till ett ökat informationsutbyte och en bättre samordning mellan förmedlingsarbelet och kommunernas syssel­sättningsplanering. I likhet med AMS anser jag dét betydelsefuUt att arbetsmarknadsparterna och kommunerna genom distriklsnämnderna kan engagera sig aktivt i arbetsmarknadspolitikens genomförande på lokal nivå. Mot denna bakgrund förordar jag ätt en försöksverksam­het med sådana nämnder vid distriklskontoren inleds fr. o. m. den 1 juli 1976. Undantag bör dock' göras för Gotlands län där länet utgör elt enda distrikt. I en distriktsnämnd bör ingå, förutom distriktskontors­chefen, företrädare för de lokala arbetsmarknadsparterna och i di­striktet ingående kommuner. Det bör ankomma på regeringen att be­stämma den närmare sammansättningen av distriktsnämnderna. I lik­het med arbetsgruppen anser jag del inte motiverat atl inrätta nämnder vid lokalkontoren eUer vid de största dislriklskonlorens underenheter.

Arbetsgruppen har gått igenom vilka arbetsuppgifter sorri lämpligen kan tilldelas distriklnämnderna. Utöver vad som framgår av det redan anförda ger denna genomgång bl. a. följande vid handen. En huvudupp­gift för förmedlingskontoren är atl sprida upplysning om lediga platser och därigenom medverka till alt dessa blir tillsatta. När det gäller atl få riktig platsinformation bör dislriklsnämndens ledamöter kunna fungera som förbindelselänk i de fall då förmedlingen inte har tillräcklig kontakt med en viss arbetsplats. Kommunernas företrädare i nämnden kan bidra till atl förbättra kontakten med de kommunala arbetsgivarna. Vissa kon­kreta förmedlingsärenden bör tas upp lill diskussion i nämnden, t. ex. ärenden beträffande arbetssökande som har varit arbetslösa länge eller lediga platser som har stått obesatta länge. I organisationsfrågor fattas ■ beslut i regel på högre nivå än dislriktsnivå. Synpunkter från distrikten på hur förmedlingsverksamheten bör bedrivas skulle utan tvekan få stör­re tyngd om de var förankrade i distriktsnämnder. Distriktsnämndema bör själva kunna ta initiativ till omdisponeringar av förmedlingens re­surser. I fråga om bl. a. tillfälliga omdisponeringar av personalen får be-

 

Prop. 1975/76: 84                                                                 108

slut enligt nu gällande regler fattas på dislriktsnivå. Distriklsnämnderna bör kunna framföra synpunkter på resursbehovet i samband, med den årliga budgetbehandlingen.

Distriktsnämndema bör vidare kunna delta i de arbetsmarknadsbe­dömningar för distrikten som utgör underlag för länsarbetsnänmdernas bedömningar på kortare eller längre sikt. Därigenom skulle synpunkter från arbetsmarknadens parter komma med i detta arbete på etl tidigare stadium än f. n. Synpunkler från andra än arbetsgivarna skulle vidare kunna vägas in i bedömningarna. De flesta frågor om beredskapsarbete handläggs på länsnivå. Arbetsgruppen anser inte att dessa uppgifter bör föras över till distrikten, vilka inte utgör någon naturlig mellannivå mel­lan kommunerna och länen. Distriktsnämnderna bör emellertid kunna avge synpunkler på den arbetsmarknadspolitiska prioriteringen mellan olika projekt som har bedömts lämpliga för beredskapsarbete. Distrikts­nämnderna bör även kunna medverka i planeringen av arbetsmarknads­utbildningens kursutbud genom att yttra sig om behovet av kurser inom olika yrkesområden och för bestämda grupper av arbetslösa.

Kommunernas och förmedlingens åtgärder lill slöd för personer med särskilda svårigheter i arbetslivet behöver ofta samordnas. På detta om­råde sker fortlöpande kontakter på tjänstemannanivå. De allmänna rikt­linjerna för de olika samhällsorganens åtgärder bör dock kunna diskute­ras i distriktsnämnderna.

Beträffande nämndernas medverkan i de enskilda bidragsärendena, t. ex. om utbildningsbidrag eller flyttningsbidrag, anför arbetsgruppen att man måste ställa krav på både snabbhet och noggranna avvägningar. De enskilda bidragsärendena har i många fall stor betydelse för indivi­den. Förmedlingstjänstemännen bör få meddela beslut som innebär bi­fall till ansökningen i alla de ärendegrupper där de nu har beslutande­rätt. Alla ansökningar om utbildningsbidrag som tjänstemännen anser sig inte kunna bifalla omedelbart bör dock enligt arbetsgruppen under­ställas dislriktsnämnden för beslut. Dessa ärenden, som är jämförelsevis få, innehåller ofta så känsliga avvägningar all en bredare bedömning framstår som motiverad. Eflersom detta är en ny arbetsform, bör nämn­dernas medverkan begränsas till de nämnda utbildningsärendena, åt­minstone tills en viss erfarenhet har vunnits. Oavsett om tjänstemännen har beslutanderätt eller inte är det enligl,arbetsgruppen naturligt att de tar upp tveksamma och principiella frågor till diskussion i nämnden.

Flertalet remissinstanser har inle gjort några invändningar mol ar­betsgruppens förslag i fråga om distriktsnämndernas arbetsuppgifter. Ett par remissinstanser har dock uttalat tveksamhet när det gäller beslutan­derätten i vissa utbildningsärenden. För min del anser jag att arbets­gruppens genomgång, som inle har avsett att vara ultörnmande, klart ut­visar atl del finns många länkbara arbetsuppgifter för distriktsnämn­dema. Jag har nyss förordat all denna nya arbetsform skall börja som

 

Prop. 1975/76: 84                                                                 109

en försöksverksamhet. Även om den föreslagna fördelningen av arbets­uppgifter mellan distriklsnämnderna och förmedlingsljänstemännen får anses väl avvägd är jag inte beredd atl generellt förorda någon beslutan­derätt för distriklsnämnderna i enskilda bidragsärenden. Däremot bör försök enligt arbetsgruppens förslag inledas i syfle att vinna erfarenhet av den nya arbetsformen även i delta avseende. Det ankommer på rege­ringen att meddela föreskrifter om distriktsnämndernas arbetsuppgifter och befogenheter.

Arbetsgmppen lar i detta sammanhang upp frågan om i vilken ord­ning besvär skall anföras över beslut i bidrags- och utbildningsärenden som fattas på distriktsnivå, dvs. i nuläget av vissa tjänstemän på förmed­lingskontoren. Dessa beslut meddelas formellt i länsarbetsnämndens ställe och skall därför överklagas hos AMS, som är chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna. AMS' beslut överklagas i sin lur hos regeringen. Arbetsgruppens förslag innebär att dessa beslut i fortsättningen skall meddelas på distriktsnämndens vägnar, vilket enligl arbetsgruppen bör medföra alt besvär skall anföras hos länsarbetsnämnden, som är när­maste högre myndighet. Länsarbetsnämndens beslut skall i sin tur över­klagas hos AMS. Därmed kan ifrågavarande beslut liksom f. n. överprö­vas två gånger av högre myndighet. För atl inte besvärsordningen skall bli för betungande för berörda organ bör enligl arbetsgruppen den nu­varande möjligheten alt överklaga AMS' beslut hos regeringen upphöra.

Flertalet remissinstanser har lämnat arbetsgruppens förslag utan erin­ran. Utvecklingen har lett till att distriklskontoren med tillhörande lo­kalkontor har fått en allt självständigare ställning samtidigt som arbets­uppgifterna har ökat fortlöpande. Efter samråd med statsrådet Anna-Greta Leijon förordar jag därför atl besvärsordningen nu ändras så att besvär över beslut som fattas på distriktsnivå hädanefter skall anföras hos länsarbetsnämnden, vars beslut i sin tur skall kunna överklagas hos ÄMS som sista besvärsinslans. Den nya besvärsordningen bör gälla inte bara sådana beslut som i dag fattas av vissa tjänstemän på förmed­lingskontoren, t. ex. i fråga om flyttningsbidrag, ulan också beslut av de distriktsnämnder som deltar i den nyss nämnda försöksverksamhe­ten. Dessa dislriktsnämnder skall få pröva frågor om rätt att deltaga i arbetsmarknadsutbildning och om utbildningen skall vara förenad med rätt lill utbildningsbidrag i vissa fall. Talan mol AMS' beslut i dessa ärenden skall alltså inte längre få föras hos regeringen. Det ankommer på regeringen atl meddela föreskrifier härom.

Försöksverksamheten med distriktsnämnder lorde komma atl under­lätta och effektivera förmedlingsarbetet i väsentliga avseenden och där­med förbättra det totala arbetsresultatet redan m.ed nu tillgängliga per­sonalresurser. Samtidigt kommer en viss merbelastning på distriktskon­toren alt uppslå till följd av förberedelser för sammanträden och före­dragningar. Jag behandlar denna fråga i budgetpropositionen.

8    Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 84

 

Prop. 1975/76: 84                                                   110

7.5 Arbetsförmedling inom kultiirområdet

Beiräffande arbetsförmedling inom kulturområdet får jag efter sam­råd med chefen för utbildningsdepartementet anföra följande.

Arbetsmarknaden för kulturarbetare har vissa särdrag som skiljer den från arbetsmarknaden i övrigt. Arbete på denna delmarknad grundar sig ofta på ell anställningsförhållande som skiljer sig från anställningsför­hållandena på arbetsmarknaden i övrigt. I delta och även i andra hän­seenden får begreppet arbetsförmedling sin alldeles särskilda karaktär när det är fråga om att bereda människor sysselsättning på kulturom­rådet.

Den offentiiga arbetsförmedlingen har härigenom och med de regler som gäller för förmedlingens verksamhet inte annat än i mycket begrän­sad utsträckning kunnat läcka denna del av arbetsmarknaden. Vid sidan om den offentliga förmedlingen verkar därför sedan lång lid tillbaka ett jämförelsevis stort antal enskilda förmedlingar som för sina tjänster be­tingar sig provision på förmedlade uppdrag.

Frågan om åtgärder från samhällets sida för atl förbättra den offent­liga arbetsförmedlingens möjligheter att verka på kulturområdet eller atl på andra vägar tillförsäkra dem som arbetar inom detta område en av­giftsfri arbetsförmedling har, som jag tidigare har nämnl, utretts vid flera tiUfällen genom årens lopp. Ar 1972 överlämnade OLÄF ell för­slag som i huvudsak gick ul på all denna förmedlingsverksamhet helt skulle anförtros en statlig stiftelse som skulle läcka hela marknaden och vara uppbyggd på Musikerförbundets arbetsförmedling, som därmed förutsattes uppgå i stiftelsen.

Efler remissbehandling av förslagel anmälde dåvarande chefen för in­rikesdepartementet att han till följd av vad vissa remissinstanser, bl. a. kulturrådet, hade anförl inle var beredd all la ställning till förslagel förrän frågan om arbetsförmedlingens organisation på kulturområdet ha­de beretts ytterligare. Som jag har nämnt i det föregående har en särskild arbetsgrupp lagt fram ett nytt förslag i ämnet. Detta förslag innebär alt den offentliga arbetsförmedlingen får bära ansvaret även för arbetsför­medling på kulturområdet. Motiven härför är att kulturarbelsmarkna­den måste ses som en del av arbetsmarknaden i stort och alt en sam­manhållen förmedlingsverksamhet ger de bästa fömtsättningarna för att kulturarbetarna i samma utsträckning som övriga arbetssökande skall komma i åtnjutande av del slöd som de arbelsmarknadspolitiska hjälp­medlen utgör.

Den helt övervägande delen av remissinstanserna ansluter sig till denna uppfattning. För egen del är jag också övertygad om att en sam­manhållen förmedlingsverksamhet över arbetsmarknaden i dess helhet

 

Prop. 1975/76: 84                                                   111

bäst tjänar kulturarbetarnas intressen. Några remissinstanser anser.atl den nuvarande förmedlingsverksamheten med den offentliga arbetsför­medlingen och olika enskilda förmedlingar arbetande sida vid sida fun­gerar bra och atl nuvarande utbud av olika förmedlingsformer bör fin­nas kvar. Härtill vill jag bara säga atl arbetsgruppens förslag utgår från den grundläggande principen att alla arbetssökande här i landet skaU ha tillgång till en kostnadsfri arbetsförmedling och atl del är samhällets skyldighet att se till atl behovel av sådana förmedlingstjänster blir tillgo­dosett. Jag har därmed inte sagt atl all enskild arbetsförmedling bör upphöra. Enskild arbetsförmedling som arbetar ulan vinstsyfte får före­komma i den mån ÄMS lämnar sitt medgivande härtill. Någon ändring i detla förhållande innebär inte förslaget. I takt med att den offentliga arbetsförmedlingens resurser förstärks på kulturområdet kan dock be­hovet av enskild förmedling på området väntas minska. Jag förordar så­ledes att arbetsförmedlingen på kulturområdet utvecklas inom ramen för den offentiiga arbetsförmedlingen och i huvudsak på del säll som arbetsgmppen föreslår.

Några remissinstanser föreslår alt viss enskild arbetsförmedling i vinstsyfte blir laglig och all s. k. manager- och impressarioverksamhet auktoriseras. Tanken alt legaHsera vinstsyftande arbetsförmedling här i landet faller redan av det skälet atl Sverige har ratificerat en ILOkon-venlion som avvisar enskild arbetsförmedling annat än som en över-gångsföreleelse. All utforma ett system för auktorisation av manager-och impressarioverksamhel eller av de på musikområdel verksamma pro­duktionsbolagen synes mig inte heller kunna komma i fråga som ett sätt att legalisera en enskild vinstsyftande arbetsförmedling. Förbudet mot sådan arbetsförmedling kan å andra sidan inte åberopas för atl förbjuda sådan verksamhet om den inle innefattar arbetsförmedling. Även om den grundläggande tanken således är att den offentliga arbetsförmed­lingen skall bära ansvaret även för arbetsförmedlingen på kulturområ­det, kräver enligt arbetsgmppen de speciella förhållandena på detla om­råde vissa särskilda organisatoriska anordningar för atl förmedlingen skall kunna fungera tillfredsställande. Delta är, vill jag framhålla, ingen­ting unikt för den offentliga arbetsförmedlingen som den nu är upp­byggd. Vissa arbetssökandes särskilda behov och villkor är redan beak­tade inom arbetsförmedlingen. Det mest framträdande exemplet härpå utgör kanske sjömansförmedlingen, men även förmedlingen för korta lärarvikarial kan illustrera detta.

Arbetsgruppen föreslår sålunda atl förmedlingsverksamheten på kul­turområdet på ett antal större orter koncentreras till särskilda s. k. kul-lurarbetarseklioner. Sådana sektioner bör i första hand komma till slånd genom ombildning av de nu existerande artist- och musikerexpeditio­nerna. Dämtöver bör sådana sektioner nyinrältas vid ytterligare ett an-

 

Prop. 1975/76: 84                                                   112

tal förmedlingskontor.' Dessa sektioner skall ha till uppgift att lämna service till arbetssökande inom samtliga delar av kulturområdet. De bör knytas till distriktskontoren men ha slörre geografiskt verksamhetsom­råde än distriklskontoren. Åtgärder måste vidare vidtas för atl förse des­sa sektioner med tillräcklig och för ändamålet utbildad personal. För­slaget har inle mött några invändningar vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser understryker emellertid att en förutsättning för att dessa sektioner skall fungera tillfredsställande är atl de får tillräckligt med personal och atl denna är utbildad och väl insatt i kulturområdets ar­betsförhållanden och villkor.

De föreslagna särskilda sektionerna för kulturarbetare bör enligl min mening betraktas som en basorganisation för förmedlingsverksamheten. Inom ramen för dessa sektioner bör hela kulturområdets utbud och be­hov av arbetsförmedlingsservice håUas samman och tUlgodoses. Detla får dock inle leda till en isolering mot övriga delar av arbetsförmed­lingen. En nära kontakt med dessa är i stället nödvändig för all man skall uppnå det grundläggande syftet med den sammanhållna förmed­lingsverksamheten, nämligen atl ge enskilda arbetssökande möjligheter till överblick över arbetsmarknaden i dess helhet. Som arbetsgruppen framhåller bör sådana sektioner knytas lill distriktskontoren så atl de kan verka inom de för kulturarbetarna viktigaste regionerna. Del bör ankomma på ÄMS atl närmare pröva hur den föreslagna ulbyggnaden bör komma till stånd, liksom all överväga vilka åtgärder som kan behö­vas på personalsidan för atl dessa sektioner skall kunna lämna till kultur­områdets särdrag väl anpassade förmedlingstjänster.

Under senare år har prövats etl system av arbetsförmedling på kultur­området som innebär att arbetsförmedlingstjänslemän placeras och ver­kar inom de s. k. centrumbildningarna. F. n. finns en tjänsteman place­rad vid fyra rikstäckande centrumbildningar i Stockholm och vid två re­gionala centrumbildningar. Enligt arbetsgruppen är erfarenheterna av systemet goda. En grundläggande förutsättning för ett sådant arrange­mang skall vara dels att centrumbildningen åtnjuter slöd i annan ord­ning från stat, kommun eller landsting och alt arbetsuppgifterna är av den omfattningen att de ger sysselsättning för en heltidsanställd tjänste­man. För atl förmedlingsljänslemän skall kunna placeras regionalt hos centrumbildningar bör det enligt arbetsgruppen finnas en organisation som fungerar som ett samarbelsorgan för de inom regionen verksamma kulturarbelargrupperna. Flera remissinstanser tillstyrker förslaget medan andra på olika gmnder ställer sig tveksamma lill det. Bland de senare ålerfinns LO, som motiverar sin tveksamhet med atl centrumbildningar­na mera sysslar med kulturförmedling än med arbetsförmedling. SÄF framhåller i sitt yttrande alt centrumbildningarna endast står öppna för medlemmar och att de inte kan anses godtagbara som företrädare för den offentliga arbetsförmedlingen.

 

Prop. 1975/76: 84                                                   113

Den arbetsform för den offentliga arbetsförmedlingen som place­ringen av en tjänsteman i vissa centrumbildningar innebär är ovanlig och del är enligt min mening förståeligt att den från olika utgångspunk­ter kan föranleda en viss tveksamhet. Verksamheien kommer endast en-viss grupp av arbetssökanden till del, och sannolikt innebär den också att arbetsförmedlingen i viss utsträckning tar på sig uppgifter som inte, kan inrymmas i begreppet arbetsförmedling i mera begränsad mening. Jag tror å andra sidan alt det är nödvändigt att man på detta område prövar okonventionella vägar med hänsyn lill de alldeles speciella egen­skaper som kännetecknar denna del av arbetsmarknaden. Jag anser så­ledes att den påbörjade verksamheten bör få fortsätta. Det är angeläget alt garantier skapas för en nära kontakt mellan vederbörande förmed­lingstjänsteman och del förmedlingskonlor som han eller hon orga­nisatoriskt tillhör. Endast därigenom vinner man den utblick över ar­betsmarknaden i dess helhet och den tillgång till arbetsmarknadspoli­tikens hjälpmedel som är en grundprincip för arbetsgmppens förslag i stort. Det är också angeläget all de förmedlare som placeras på centrum­bildningar får så klara instruktioner som möjligt för sin verksamhet. Det är slutligen väsentligt alt systemet endasi tillämpas där verksamhe­ten är av sådan art och omfattning atl det framstår som meningsfullt atl tillgripa denna lösning av problemet att ge vissa kulturarbetare tillgång lill den offentliga arbetsförmedlingens tjänster, och där sådana inle kan erbjudas genom de särskilda sektionerna för kulturarbetare. Därvid bör beaktas alt arbetsförhållandena skiljer sig mellan olika kulturarbetar­grupper och all kraven på förmedlingsinsatser därför skiftar. Det är självklart enligl min mening att en centrumbildning för att få denna för­mån bör ha en viss organisatorisk stadga och åtnjuta samhällets stöd även i andra former. Alla möjligheter till samverkan mellan olika cent­rumbildningar bör vidare tas tillvara. Särskilt gäller detta i fråga om regional verksamhet, där de av arbetsgruppen anförda synpunkterna bör vara vägledande. Mot bakgmnd av vad jag tidigare har sagt om atl arbetsförmedlingen på kulturområdet bör utvecklas inom ramen för den offentliga förmedlingen bör dock det personaltillskott som AMS tilldelar förmedlingsverksamheten inom kulturområdet i första hand gå till den offentliga förmedlingen.

Arbetsgruppen föreslår vidare att statsbidrag beviljas till den verksam­het som bedrivs av Svenska musikerförbundets arbetsförmedling. Mo­tivet för detta förslag är att merparten av arbelslillfäUena för musiker är av mycket kort varaktighet, vilket medför etl behov hos dessa arbetsta­gare av mycket täta förmedlingstjänster. Musikerförbundets arbetsför­medling utgör enligt arbetsgruppen ett värdefullt komplement till den offentliga arbetsförmedlingen och bör för den skull beredas tillfälle att arbeta på samma villkor som den offentliga förmedlingen. Etl hinder

 

Prop.1975/76: 84                                                              114

härför utgör det förhållandet att Musikerförbundet är beroende av alt ta ut avgifter för sina tjänster.

Av de remissinstanser som har yttrat sig om delta förslag tillstyrker några, bl. a LO och TCO, medan andra framhåller atl alla organisations-förmedlingar i detta hänseende bör behandlas lika.

Svenska musikerförbundets förmedlingscentral svarar för en bety­dande del av arbetsförmedlingen för musiker. Under år 1974 förmedla­des sålunda ca 200 000 arbetstillfällen, övervägande antalet av typen en-dagsengagemang. Därigenom och genom alt verksamheten är förankrad i en facklig organisation utgör denna förmedling — som arbetsgruppen också framhåller — ell betydelsefullt komplement tUl den offentiiga för­medlingen. En vid sidan om den offentliga arbetsförmedlingen arbetan­de enskild förmedling kan emellertid, som jag ser det, även vid väl ut­vecklade former för samråd och samverkan innebära vissa olägenheter för arbetssökande som vänder sig till den enskilda förmedlingen. Över­blicken över arbetsmarknaden i stort kan i enskild förmedling för ett spe­cialområde inte bli lika god som i den offentliga arbetsförmedlingen. Be­slut om slöd inom ramen för olika arbelsmarknadspolitiska hjälpmedel kan inte heller meddelas av en enskUd förmedling utan kräver en hän­vändelse lill den offentliga arbetsförmedlingen. Detsamma gäller när fråga uppkommer om ersättning vid arbetslöshet, såväl i form av kassa-ersättning som kontant arbetsmarknadsstöd. AMS har också i sill yttran­de understrukit de risker för dubbelarbete, splittring av förmedlingsverk­samheten och ett icke önskvärt konkurrensförhållande som kan före­ligga även om ett nära samarbete kommer till stånd. Musikerförbundet har vidare i sitt yttrande påpekat all dess förmedling inte kan ställa sig neutral i en arbetskonflikt i vilken förbundet är part och att förbundets stadgar måste respekteras i förmedlingsverksamheten. Detta innebär en viss begränsning i deras möjligheter alt betjäna arbetssökande som vän­der sig dit.

På grund av vad jag nu har anfört känner jag mig inte övertygad om att statsbidrag lill Musikerförbundets arbetsförmedling är ett lämpligt sätt all förbättra musikernas möjlighet atl få lillgång till kostnadsfri ar­betsförmedling och kan därför inle heller tillstyrka förslaget i denna del. ÄMS framhåller i sitt yttrande att andra organisationsformer som inne­bär ökad integration mellan den offentliga arbetsförmedlingen och Musi­kerförbundets arbetsförmedling kan vara en framkomlig väg när det gäl­ler atl förbättra förmedlingsservicen för arbetssökande musiker. Jag an­ser det angeläget all även andra möjligheter till sådan förbättrad service än den av arbetsgruppen föreslagna blir prövade. Det bör lämpligen ankomma på AMS att i samråd med berörda parter överväga om och i så fall vilka andra vägar som kan vara framkomliga för att tillgodose detta syfte och att vidta eller lill regeringen inkomma med förslag till

 

Prop. 1975/76: 84                                                                 115

lämpliga åtgärder. Utgångspunkten bör därvid vara att den offentliga
arbetsförmedlingen har dimensionerats för att möta den efterfrågan
på tjänster som följer av atl förmedlingen bär huvudansvaret för för­
medlingsverksamheten på kulturområdet.           '

I anslutning härtill vill jag något beröra den kritik som Folkparkernas Centralorganisation (FPC) i sill yttrande riktar mot det sätt på vilket den offentliga arbetsförmedlingens artist- och musikerexpeditioner bedriver sin verksamhet. Kritiken går ut på atl denna verksamhet är koncentre­rad till etl antal populära dansorkeslrar som enligl FPC prioriteras ge­nom s. k. bokningar långt i förväg, ibland på två till tre års sikt. Detta begränsar enligl FPC möjligheten för nya orkestrar och musiker att finna en acceptabel arbetsmarknad. Jag tror liksom FPC atl del kan ligga en fara i att bedriva en förmedlingsverksamhet på det sätt som här beskri­vits i yttrandet. Faran ligger i all en oproportionerligt stor del av för­medlingens resurser kan komma alt användas för väletablerade yrkesut­övare till förfång för andra och mindre välkända artisler. Om så är fal­let strider verksamheten mot den gmndläggande principen för den of­fentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Jag har emellertid av de infor­mationer jag har inhämtat inte blivit övertygad om atl de nuvarande ar­tist- och musikerexpeditionerna arbetar på etl sådant sätt atl kritiken är befogad. Man bör enligt min mening också hålla i minnet atl också mu­siker skall ha rätt till viss anställningstrygghet. Att boka en orkester åra­tal i förväg kan ses som ett sätt att bereda den ett visst mått av sådan trygghet. Det ar också så vitt jag förstår ett normalt inslag i den plane­ring som i detta hänseende måste göras av både arbetsgivarna och yrkes­utövarna. Detta får dock självfallet inte leda till att förmedlingen förbi­ser sina skyldigheter mot andra arbetssökande — och så sker inte hellei" i den verksamhet som nu bedrivs.

Pä ell annat område är enligt arbetsgruppen förhållandena likartade dem som gäller för musiker, nämligen på teaterområdet. Behovet av för­medlingsservice på detla område bör tillgodoses inom ramen för den of­fentliga förmedlingen på samma sätt som har föreslagits ifråga om cent­rumbildningarna, nämligen genom atl förmedlare placeras i Svenska teaterförbundets lokaler. Förslaget har behandlats av endast ett fåtal remissinstanser. Teaterförbundet tillstyrker förslaget, medan FPC av­styrker detsamma. Som jag tidigare har hävdat bör en utveckling av förmedlingsverksamheten i huvudsak ske inom ramen för den offentliga förmedlingen. Om starka skäl talar för atl förmedlare placeras utanför denna, slår det AMS fritt atl pröva en sådan placering. AMS får där­vid väga de fördelar som står atl vinna mol en långsammare tillväxt av den personal som står lill direkl förfogande för den offentliga förmed­lingen på kulturområdet.

Arbetsförmedling över gränserna förekommer i mycket begränsad ut-

 

Prop. 1975/76: 84                                                   116

sträckning inom den offentliga förmedlingen utom så vitt gäller de nordiska länderna. Detta är fallet också på kulturområdet. För interna­tionell förmedling av artister verkar i stället sedan länge dels vissa orga­nisationsförmedlingar och dels vissa enskilda, vinstmoliverade förmed­lingar som också har omfatlande impressario- och managerverksamhet. Som har framgått av min tidigare redogörelse för lagen med vissa be­stämmelser om arbetsförmedling är arbetsförmedling i förvärvssyfte inte tillåten. Genom övergångsbestänimelser lill ifrågavarande lag var arbets­förmedling i förvärvssyfte för bl. a. artisler och musiker tillålen fram till den 1 januari 1968. Sverige har också ratificerat en av ILO antagen konvention enligt vilken enskild arbetsförmedling i förvärvssyfte är förbjuden. Konvenlionen ger emellertid vissa möjligheter till tidsbe­stämda undantag från denna regel. För all bredda det internationella kulturulbudel och skapa ökade möjligheter för förmedling av kulturar­betare över gränserna också i sådana fall där delta inte kan väntas vara attraktivt från affärsmässiga synpunkter är det enligt arbetsgruppen nödvändigt att de vinstsyftande förmedlingarna ersätts av elt organ med kompetens och resurser men som arbetar utan vinstmotiv. Därför före­slås atl ett formaliserat samråd etableras mellan olika allmännyttiga kulturproducerande organ för all främja en utvidgning av intemationell förmedlingsverksamhet på området. Avsikten är alt etl sådant samråd skall ge underlag för överväganden om möjligheterna att etablera etl förmedlingsorgan, exempelvis.i stiftelsens form, som kan utgöra elt al­ternativ till de enskUda vinstsyftande förmedlingarna. I avvaktan på att ett sådant förmedlingsorgan har bUdats och funnit sin form bör enligt arbetsgruppen de nuvarande enskilda förmedlingarna övergångs­vis få fortsätta sin verksamhet. Inställningen bland remissinstanserna till detta förslag är övervägande positiv även om flera remissinstanser är tveksamma eller anser att nuvarande förmedlingsformer fungerar bra och därför bör få fortsätta. Jag anser det vara av stor vikt atl de ar­betssökande kan erbjudas förmedlingsinsatser över gränserna i den offentliga förmedlingens anda som på sikt kan bli ett slagkraftigt alternativ lill den verksamhet på området som nu bedrivs av enskilda. Det är därför angeläget atl den försöksverksamhet som förordas av ar­betsgruppen kommer till stånd. Genom ett samråd mellan de institu­tioner och organisationer som föreslås av arbetsgruppen bör den inter­nationella kontaktverksamhet som förekommer på området kunna sam­ordnas och systematiseras och därigenom kunna läggas till grund för förmedlingsinsalser. Del bör ankomma på Institutet för rikskonserter att ta initiativ till att det avsedda samrådet kommer lill stånd samt att svara för verksamheten tills vidare. Institutet bör också ha ansvar för att verk­samheten utvärderas efter en lämplig tidsperiod och lägga fram de för­slag som utvärderingen kan ge anledning till. I budgetpropositionen har chefen  för utbildningsdepartementet vid sin anmälan av anslaget till

 

Prop. 1975/76: 84                                                              117

rikskonsertverksamheten för budgetåret 1976/77 beräknat ett med 200 000 kr. ökat medelsbehov rned hänsyn liU Rikskonserlers utökade arbetsuppgifter med anledning av förslaget.

Jag tillstyrker förslaget om att de förmedlingsinstitut som f. n. ver­kar på det internationella området övergångsvis bör kunna få fortsätta sin verksamhet. Tillstånd bör få lämnas ay AMS och — så vitt gäller andra förmedlingar än s. k. organisalionsförmedlingar — avse endast förmedling till och från utlandet av musiker och sceniska artister. Till­stånd bör lämnas för ett år i sänder och innefatta vUlkor om bl. a. till­syn och maximering av provision på samma sätt som gäller vid pröv­ning av tillstånd till organisalionsförmedling. Som förutsättning för till­stånd bör också gälla all sökanden skall utfästa sig all vid förmedling eller eljesi inle uppställa villkor som begränsar förmedlingssökande.s mojligheter atl anlita den offentliga arbetsförmedlingen. Bestämmelsen bör tolkas så att sådanl villkor är förbjudet även om del inte tas in i avtal som upprättas mellan förmedlaren och förmedlingssökanden rö­rande förmedlingen av anställning utan i elt avtal om annan tjänst som har samband med förmedlingstjänsten. Bestämmelser av angiven inne­börd torde få införas i den nyss nämnda lagen. Samtidigt bör som följd härav ändringar göras i 3 § andra stycket och i straffbestämmel­serna i 8 och 9 §§ samma lag. Jag hänvisar i dessa delar till.lagförslaget. Lagändringen bör träda i kraft snarast möjligl.     .

För att tillföra AMS behövlig sakkunskap och så långt möjligt säker­ställa att förmedlingsverksamheten på kulturområdet utvecklas och bedrivs på elt sätt som svarar mot kulturpolitikens och kulturarbetarnas krav och önskemål föreslås att en särskild delegation med i huvud­sak rådgivande funktion inrättas hos ÄMS. I delegationen bör ingå representanter för olika intresseorganisationer på kulturområdet m. fl. Förslaget tillstyrks av i stort sett samtliga remissinstanser. Vissa re­missinstanser har dock synpunkter på delegationens sammansättning.

Jag finner det angeläget alt delta förslag förverkligas. Ett organ som kontinuerligt kan tillföra ÄMS synpunkter i olika hänseenden som är av värde för den särpräglade verksamhet det här är fråga om anser jag vara en grundläggande förutsättning för att den offentiiga arbetsförmedlingen också på detla område skall kunna erbjuda de arbetssökande den service de har rätt atl kräva. Delegationen bör ges en bred sammansättning. Jag finner arbetsgruppens förslag i detta avseende väl avvägt. Det bör ankomma på regeringen att bestämma sammansättningen av denna de­legation. Jag anser del inte lämpligt eller nödvändigt att i detta sam­manhang behandla arbetsgruppens förslag om att delegationen också skall se över bestämmelserna för beredskapsarbeten på kulturområdet. Jag avser atl återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

För att den offentliga förmedlingen skall kunna fungera tillfredsstäl­lande på kulturområdet krävs enligt arbetsgruppen betydande personal-

 

Prop. 1975/76: 84                                                   118

förstärkningar. Som en första förstärkning redan under budgetåret 1976/77 föreslås 20 handläggare och 10 biträden. Flera remissinstanser anser denna förstärkning otUIräcklig och andra understryker att den måsle ses som ell minimum. Jag anser det ofrånkomligt all den offent­liga arbetsförmedlingen tillförs personalförstärkningar för förmedling på kulturområdet. Jag behandlar denna fråga i budgetpropositionen.

7. 6 ADB i förmedlingsarbetet

Sedan etl par år tillbaka pågår inom AMS ett utredningsarbete av-' seende möjligheterna atl använda ADB i den plalsförmedlande verk­samheten. Som jag nämnde inledningsvis används ADBl redan för fram­ställning av platslistor i vissa delar av landet. I 1975 års budgetproposi­tion anmälde jag ett av AMS framlagt förslag till ett terminalbaseral söknings- och malchningssyslem för arbetssökande och lediga platser m. m. (Rapport 1). Förslagel hade formen av en utvecklingsplan som sträckte sig flera år framåt i liden. Elt omfattande utredningsarbete för­utsattes på flera områden. Jag förklarade atl jag inte var beredd att ta ställning till införandet av det föreslagna systemet förrän ett mer i detalj utformat beslutsunderlag förelåg. AMS fick samtidigt i uppdrag att — gemensamt med statskontoret och i kontakt med berörda arbetsmark­nadsorganisationer — arbeta fram ett sådant beslutsunderlag som behöv­des för ett ställningstagande till frågan om upphandling av datorer och terminaler m. m. I uppdraget ingick även atl målen för den plalsförmed­lande verksamheten och i vilken utsträckning dessa mål kunde uppfyllas med nuvarande resurser skulle beskrivas. I uppdraget ingick vidare att klarlägga möjligheterna att avhjälpa eventuella brister i nuvarande för­medlingssystem med resp. utan' hjälp av ADB. Till fullgörande av detta utredningsuppdrag har AMS och statskontoret gemensamt överlämnat ett omfattande utredningsmaterial (Rapport 2), innefattande bl. a. en målstudie och kostnadsberäkningar för olika alternativ av ADB-använd-ning. Av målstudien framgår bl. a. följande.

Som operationella mål för hjälpen till de arbetssökande anges att alla arbetssökande bör kunna få platsförslag vid varje besök. Nytillträdande och länge anmälda arbetssökande bör kunna få hjälp med introduktion hos arbetsgivaren, dvs. anvisning. Vidare bör alla som har varit anmälda mer än 14 dagar kunna få sina anställningsmöjligheter bevakade dagli­gen genom matchning mol nyinkomna lediga platser. Förmedlingen bör slutligen följa upp alla som har varit anmälda mer än en månad.

Dessa mål kan långtifrån uppfyllas i nuläget. De ca 150 000 personer som under en månad är aktuella hos arbetsförmedlingen kan bara få platsförslag i genomsnitt en gång under denna månad, trots att många av dem kan beräknas besöka förmedlingen varje vecka. Endast var tredje arbetssökande i genomsnitt kan matchas mot lediga platser vid

 

Prop, 1975/76: 8*                                                   119

etl tUlfälle under månaden. Vad gäller anvisningar finns det ingå upp­gifter om hur många som kan få denna hjälp. Någon systeniatiserad uppföljning sker inte i dag utöver den aktualitetskontroll som syftar till att sortera ut inaktuella sökande ur registret. Hjälpen till de arbets­sökande lämnas i dag huvudsakligen när de själva kominer lill förmed­lingen. Det vore önskvärt atl deras anställningsmöjligheter i större ut­sträckning kunde bevakas även mellan besöken. En viss ökning av det manuella bevakningsarbelel lorde kunna åstadkommas genom vissa orga­nisatoriska förändringar och personaltillskott. Så länge bevakningen inte är samordnad mellan förmedlingskontoren blir den dock mindre effek­tiv. Risken med ett större bevakningsområde är å andra sidan atl ma­terialet blir för omfattande för att kunna hanleras manuellt. Med till­gång till etl väl fungerande ÄDB-system skulle bevakningsmalchning kunna erbjudas 70 % av sådana arbetssökande som har varU anmälda mer än 14 dagar. Härvid räknas inle med någorpersonallillskott. Det bör dock observeras att matchningsafbetet är relativt personalkrävande även med tillgång till ADB. Det behövs personal för inhämtandet av de upp­gifter om sökanden som skall matchas mot de registrerade lediga plat­serna. Även bedömningen av matchningsresultalet kräver personal. En viss omfördelning av den nuvarande personalen skulle därför bli nöd­vändig.

Vad beträffar plalsförslag vid varje besök skulle detta mål kunna nås nästan helt med tillgång till elt ADB-system men utan'personaltillskott. Här vore mikrokort med alternativa redigeringar av etl omfattande platsmaterial ell lämpligt hjälpmedel. Vidare skulle sökning med termi­nal i platsregisler kunna användas för alt få reda på tillgängliga anställ­ningar med t. ex. ett visst slags arbetsuppgifter. Anvisning är ett helt manuellt arbetsmoment som inte skulle påverkas av elt ÄDB-system. När del gäller uppföljning av de arbetssökandes ärenden erhålles under­laget i dag genom manuell sökning i registret. Med lillgång till elt ADB-system skulle man kunna få dalalistor över sökande som är aktuella för uppföljning.

Vad härefter beträffar hjälpen till arbetsgivarna anges i målstudien som operationella mål att dessa i samband med anmälan av ledig plats direkt bör kunna få upplysning om det finns lämplig sökande hos för­medlingen. Alla nyanmälda platser bör vidare kunna matchas mot lo­kala arbetssökande. Förmedlingen bör slutligen närmare följa upp alla platser som har stått anmälda mer an en månad.

Uppgifter saknas om i vilken utsträckning förslag på sökande kan lämnas arbetsgivare som har anmält ledig plats till förmedlingen. Med nuvarande manuella rutiner kan detta mål för övrigt uppfyllas endast beträffande sådana arbetssökande som är inskrivna vid det förmedlings­kontor som arbetsgivaren vänder sig till. Med tillgång lill etl ÄDB-sy­stem skulle man genom sökning med terminal i register över arbetssö-

 

Prop. 1975/76: 84                                                   120

kände kunna lämna upplysning om sökande som finns anmälda hos för­medlingskontor i andra delar av landet. Sådana upplysningar skulle utan personaltillskott kunna lämnas vid ca.20 % av platsanmälningarna. Så­dan information har slor betydelse för en arbetsgivare som skall anställa ■ personal. Han kan snabbare välja mellan olika rekryleringsalternaliv, t, ex. mellan inlerlokal rekrytering eller anställning av en sökande som behöver viss uppläming eller har visst handikapp.     .

Vad gäller bevakning av lediganmälda platser,sker detta nu manuellt beträffande ca 30 000 platser .per månad. En utökad matchning av le­diga platser mot anmälda arbetssökande kan ske endast med tillgång till ell ADB-system för bevakningsmalchning. Uppföljningen av arbetsgi­varnas uppdrag är i Ukhet med uppföljningen av de arbetssökandes ärenden inriktad på atl hålla materialet aktiiellt. I de delar av landet som har ADB-platslistor framställs autornatiskt förteckningar över platser som inle har kunnat tillsättas inom viss lid. I övriga delar av landet måste moisvarande underlag för uppföljning tas fram manuellt. Med lillgång till elt ÄDB-system skiille arbetsförmedlaren kunna via terminal dels registrera vidtagna åtgärder beträffande en viss plats, i plalsregistret och dels få reda på vilka åtgärder andra, arbetsförmedlare har vidtagit beträffande platsen i fråga, vilket kan vara av värde vid kontakt med arbetsgivaren.

Även den interlokala förmedlingen skulle förbättras avsevärt med till­gång till ell ADB-syslem. Genom sökning med terminal i de olika plats­banker som finns skulle förmedlingen få omedelbar lillgång till alla le­diga platser i hela landet. Delta skulle också kunna åstadkommas genom att mikrokort från samtiiga län dagligen sändes till alla förmedlingskon­tor i landet. En viss eftersläpning för postbefordran måste man dock i del senare fallet räkna med.

Målstudien utmynnar i ett förslag till tre alternativa grader av ADB-användning, nämligen 1) Enbart dagliga ADB-listor, 2) ADB-plalslistor, bevakningsmatchning och enkel lerminalsökning samt 3) ADB-platslis­tor, bevakningsmatchning och avancerad lerminalsökning. Platsinforma­tion på mikrokort betraktas som ett komplement till APB-pIatsIistorna. Kostnadsberäkningar för de tre alternativen presenteras även.

I rapporten föreslås alt arbetsförmedlingen skall tillföras ADB-resur­ser för såväl produktion. av dagliga platslistor som för bevaknings­matchning och avancerad lerminalsökning. Införandet bör dock ske etappvis från enklare former till mer avancerade i den ordning alternati­ven anger. Avancerad terminalsökning medger sökning i ett stort antal begrepp, både standardiserade och icke standardiserade, stegvis och i valfri ordning. Denna varierade sökning kan medföra en väsentlig för­bättring av hjälpen till arbetshandikappade sökande. Dessa upptar f. n. en stor del av arbetsförmedlarnas tid bl..a. genom att yrkesbenämningen

 

Prop. 1975/76: 84                                                   121

inte utgör det primära sökbegreppet. Detta kan i stället vara viss typ av arbetsuppgifter eller arbetsmiljö. På sådana begrepp kan enkel sökning' inte användas.

Målsludien innehåller även en beräkning av vilket personaltillskott som skulle behövas för alt de operationella målen skulle kunna uppfyllas helt. Med lillgång till ADB-resurser enligt de nyss berörda alternativen 2 eller 3 kan målen uppnås med elt tillskott av 460 personer. Med enbart ADB-platslistor kan flera mål inte uppnås, även om personalen utökas. Med enbart ADB-platslistor skulle del behövas ytterligare 2 070 perso­ner för all målen daglig bevakningsmatchning och platsförslag vid varje besök skulle kunna uppnås. Sistnämnda beräkning redovisas dock endast som ett mått på vilka personalinsatser ADB-tekniken kan motsvara.

AMS och statskontoret anser alt de krav man bör ställa på etl ADB-system för arbetsförmedlingen i fråga om ADB-platslistor, mikrokort, terminalsökning och matchning bör kuniia tillgodoses i huvuddrag. StäU­ning bör därför enligt ämbetsverken i princip kunna las till ökad an­vändning av ADB i förmedlingsarbetet.

I rapporten redovisas inget förslag till hur de datatekniska frågoma bör lösas slutgiltigt. I stället föreslås alt praktiska förmedlingsprov med lerminalbaserad sökning och matchning samt mikrokort genomföres un­der budgetåret 1976/77 på några förmedlingskontor i syfle alt klargöra bl. a. vilka krav på de datatekniska lösningarna som förmedlingsarbetet ställer. Ell klargörande härav ingår i den kravspecifikation som behövs för elt ställningstagande till frågan om upphandling av datorer m. m. Utfallet av dessa prov får visa om det blir möjligl att med ledning av dem utarbeta ell systemförslag. När ett syslemförslag kan föreligga kan inte bedömas förrän proven har slutförts och utvärderats.'

Av datainspektionens remissyttrande framgår att AMS i dag har till­stånd lill en försöksverksamhet som avser framtagning av lediga platser med hjälp av terminal ur det register som har byggts upp för ADB-platslistorna. De föreslagna praktiska proven avser sökning med termi­nal i registret över lediga platser i syfte att kunnalämna arbetssökande på försökskonloren platsförslag. Datainspektionen förklarar sig inte ha något atl invända mot den utökade lerminalanvändning som delta inne­bär. De praktiska proven'avser vidare matchning av lediga platser och arbetssökande, vUket förulsälter regislrering av vissa personuppgifter för de arbetssökande. Datainspektionen har tidigare meddelat ÄMS lillslånd till registrering av personuppgifter för slalislikändamål. Den registrering som behövs för matchning är i och för sig inle mer omfatlande än den regislrering som AMS redan har tillstånd till, men den skiljer sig från den sistnämnda genom atl personanknulna uppgifter kommer fram på en bildskärm eller utskriven dalalista. Även om en förutsättning för att matchning skall kunna ske är all den arbetssökande medger att person-

 

Prop. 1975/76: 84                                                   122

uppgifier om honom registreras, kan enligt datainspektionens uppfatt­ning ändå uppstå risk för otillbörligt intrång i den personliga integrite­ten. Denna risk kan dock enligt datainspektionen undanröjas om match­ningen omges med lämpliga säkerhetsföreskrifter. Datainspektionen an­ser sammanfattningsvis alt de föreslagna proven med matchning bör kunna genomföras under förutsättning all proven omgärdas av tillräck­liga föreskrifter i olika avseenden och lämpliga tekniska lösningar kan utarbetas.

Som jag har antytt tidigare vid behandlingen av arbetsförmedlingens roll i arbetsmarknadspolitiken bör arbetsmarknaden ses som bruttoström­mar av arbetssökande och lediga platser. Undersökningar visar alt myckel omfattande sökprocesser ständigt äger rum på arbetsmarknaden. När det gäller alt underlätta sammankopplingen mellan arbetssökande och lediga platser spelar arbetsförmedlingen en central roll. Rapporten klargör enligl min uppfattning att det finns goda utsikter alt uppnå större effektivitet i förmedlingsarbetet genom ökad användning av ÄDB-teknik.

På del stadium som utredningsarbetet ännu befinner sig har AMS och statskontoret, som nyss nämnts, inte kunnat lägga fram ett tUlräckligt underlag för ställningstagande till frågan om upphandling av datorer m. m. Som jag framhöU i prop. 1975: 1 (bil. 13, s. 79) bör denna upp­handling inte ske förrän statsmakterna har tagit ställning till ett fullstän­digt systemförslag för ADB i förmedlingsarbetet. Något sådant ställ­ningstagande kan inte ske f. n. Mot denna bakgrund ansluter jag mig tiU förslagel om praktiska prov med sökning och matchning under nästa budgetår och förordar ett fortsatt utredningsarbete i övrigt. En fråga som härvid bör beaktas särskilt är hur sekretess- och integriletsskyddet skall tillgodoses i samband med registrering och matchning av arbetssö­kande. Det är här fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan per­sonliga hänsynstaganden och å andra sidan intresset av effektivitet i för­medlingsarbetet. Enligt datainspektionens yttrande synes dessa problem kunna lösas tillfredsställande såvitt avser de praktiska förmedlingspro­ven nästa budgetår. Jag utgår i övrigt från atl ÄMS och statskontoret kommer atl hålla kontakt med datainspektionen på samma sätt som hit­tills. För att möjliggöra ett fortsatt intensivt utredningsarbete under inne­varande budgetår har regeringen ställt ytterligare medel till AMS' för­fogande. Resursbehovet för verksamheten under nästa budgetår, däri in­begripet framställningen av ADB-plalslistor, behandlas i budgetpro­positionen.

 

Prop. 1975/76: 84                                                             123

8    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege ringen föreslår riksdagen

dels alt antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1.  lag om skyldighet för arbetsgivare alt anmäla ledig plats till den offentiiga arbetsförmedlingen,

2.  lag om ändring i lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling,

dels alt godkänna

1.  de riktlinjer för ell inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen som jag har förordat,

2.  de rikllinjer för organisation m. m. av arbetsförmedlingen inom kulturområdet som jag har förordat,

3.  atl praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetel inleds den 1 juli 1976 i enlighet med vad jag har anfört.

9    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som före­draganden har lagt fram.

 

Prop. 1975/76: 84                                                                 124

Innehåll

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................. ..... 1

Förslag lill Lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig

plals till den offentliga arbetsförmedlingen..................... ..... 3

Förslag lill Lag om ändring i lagen (1935: 113) med vissa bestäm­
melser om arbetsförmedling  ......................................... ..... 4

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde 1975-12-29                6

1    Inledning     ..................................................................       6

2    Arbetsförmedlingens organisation och arbetsuppgifter ..... 9

 

2.1    Nuvarande organisation och arbetsformer... •........ ..... 9

2.2    Ärbetsförmedlingsverksamheten........................ ...    13

3................................................................................... Skyldighet för arbetsgivare all anmäla ledig plats lill arbetsför­
medlingen   .................................................................. ... 16

3.1 Nuvarande   förhållanden........................................     16

3.1.1    Anställning i enskild tjänst och sådan allmän tjänst som icke är statligt reglerad                 17

3.1.2    Anställning i statligt reglerad tjänst ............... ... 18

3.1.3    Anmälningsskyldighet   beiräffande   statligt   reglerad ledig  tjänst             20

 

3.2    AMS' överväganden och förslag ............................. ... 23

3.3    Remissyttrandena................................................... ... 37

4 Lekmannainflytande   i   arbetsförmedlingen   .............     50

4.1    Nuvarande   förhållanden   .....................................     50

4.2    Departementspromemorian    .................................     51

4.3    Remissyttrandena     .............................................. ... 59

5 Arbetsförmedling inom kulturområdet  ......................... ... 62

5.1    Nuvarande  förhållanden   ...................................... ... 62

5.2    Departementspromemorian    .................................     64

5.3    Remissyttrandena    ...............................................     74

6 ADB  i  förmedlingsarbetet   ..........................................     76

6.1    Tidigare ställningstaganden   ................................. ... 76

6.2    Utredningsrapporten   ............................................ ... 78

6.3    Remissyttrandet   ................................................... ... 89

7 Föredraganden   .......................................................... ... 91

7.1    Arbetsförmedlingens roll i arbetsmarknadspolitiken ... 91

7.2    Arbetsförmedlingens   organisation   ...................... ... 95

7.3    Skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plals lill arbets­förmedlingen                           98

7.4    Arbetsförmedlingens kontakter med arbetsmarknadsparterna och kommunerna                           106

7.5    Arbetsförmedling inom kulturområdet   .................. . 110

7.6    ADB  i förmedlingsarbelet    .................................... . 118

 

8    Hemställan....................................................................   123

9    Beslut  ..........................................................................   123

NORSTEDTS TRYCKERI   STOCKHOLM  1975     750439