Prop. 1975/76:77

Regeringens proposition

1975/76:77

om avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

beslutad den 6 november 1975.

Regeringen föreslär riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föresläs bl. a. att den s. k. faktiska sambeskattningen av makar slopas. Förslagen innebär att gift person, som driver jordbruk eller rörelse tillsammans med sin make inte längre beskattas ensam för hela inkomsten av verksamheten. 1 stället skall vardera maken beskattas för värdet av sin arbetsinsats. En förutsättning är att medhjälpande make har arbetat i den gemensamma verksamheten minst 600 timmar under året. Värdet av sådan makes arbete tas upp till belopp motsvarande marknadsmässigt vederiag för arbetet, dock högst lill en tredjedel av nettointäkten av verksamheten.

Vidare föreslås en höjning i vissa fall av förvärvsavdragel då båda makarna har arbetsinkomst. Avdraget vid inkomst av jordbruksfastighet som f n. är 1 000 kr. föreslås höjt till högst 2 000 kr

De nya reglerna föreslås bli tillämpade första gången vid 1977 års taxering.

Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 77

Prop. 1975/76:77

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 20 S, 23 S 1 mom., 30 S I mom., 46 S 3 mom,, 52 S I mom., punkt 2 av anvisningarna till 20 S, punkt 1 av anvisningarna till 22 S, punkt 11 av anvisningarna till 29 S saml anvisningarna till 52 och 65 SS kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

20 S'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härfiulna intäkter i penningar eller penningars värde ( bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Alt koncernbidrag, som icke utgör sådan omkostnad, ända skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 S 3 mom.

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga utgifter, däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller säsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet ut- skyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, and- förts av den skattskyldige själv eller re maken, hemmavarande harn under andre maken eller av barn som ej 16 år eller hemmavarande barn, som anses tillhöra arbetspersonalen; fyllt 16 men ef 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta ä den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 S uppbördslagen (1953:272);

förlust som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Lydelse enligt prop. 1975/76:70,

23 S

1 m o m. Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 S gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna lill 52 framgår att det av neiiointäkien i vissa fall taxeras hos skatlskyldig. vars make bedrivit verksamheten på fasligheten.

30 S 1 m o m. Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 S gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt av rörelse.

Av anvisningarna till 52 § framgår alt det av nettointäkten i vissa fått taxeras hos skattskyldig, vars make bedrivit rörelsen.

46;

3 m o m.' Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A-inkomsi enligt 9 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av rörelse 25 procent av nettointäkten av rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, / båda fållen dock högst 2 000 kronor, / fråga om inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn lagas även till under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen

3 m o m. Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, mä den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika slora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfäs-lighei och rörelse 25 procent av nettointäkten av Jörväryskättan etter - i fatt då skattskyldig vars make bedrivit verksamheten ta.xeras for inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § - 25 procent av den del av nei-toiniäkien som taxeras hos avdrags-berättigad make saml i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, / samtliga fått dock högst

Nuvarande lydelse

(1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 S 2 mom, nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

Förestagen lydelse

Hargift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse öch har maken utfört arbete i förvärvskällan, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst i 000 kronor.

2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt I S 2 mom, nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

Har gift skattskyldig rned hemmavarande barn under 16 år haft A-in-komst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan ulan an ta.xeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna litt 52:. må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor. Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skatt-skyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke översliga

om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2 000 kronor; och

i övriga fall: I 000 kronor.

Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 är, som under beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller fränskild), haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor.

Avdrag enligt delta moment mä åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skatlskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första slyckel vid inkomst av rörelse eller tjänst eller enligt fjärde stycket: 2 000 kronor; och

i Övriga fall: I 000 kronor.

Prop. 1975/76:77 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages lill beskattning, i första hand, när så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun,

52 S

1 m o m,* Äkta makar,som under 1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans, beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst sami laxeras en var för sin inkomst. mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 S 1 och 2 mom, medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst, mä bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 S 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 S, avräknas å förstnämnda makens inkomst och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag, som i 50 S 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga bedömes med hänsyn lill makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som bestämmelserna i 50 S 2 mom, andra och tredje styckena medgiva.

Avdrag enligt 50 S 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn lagen till andra makens inkomst. Fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 50 S prövas dock med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.

Anvisningar

till                                               20 S
2. Hemmavarande barn, som fyllt 2. Barn under 16 dr anses ej tillhöra
16 men ej 18 år och som deltagit i               arbetspersonalen.
den   skattskyldiges    förvärvsverk- Barn, som fyllt 16 år och som del-
samhet, anses ej tillhöra arbetsper- tagit i den skattskyldiges förvärvs-
sonalen, med mindre barnels inkomst verksamhet, anses tillhöra arbetsper-

' Senaste lydelse 1975:312, ' Senaste lydelse 1945:897,

Prop. 1975/76:77 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av arbete eller eljest är sä stor, alt den sonalen. Detta gäller dock icke barn
föranleder skatteplikt för barnet en- som på heltid bedriver studier etter
ligt 51 S. genomgår annan utbildning, utom så-

vitt avser arbete som utförts under sommarferier etter annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Har barnet ej fyllt 18 år, anses det tillhöra arbetspersonalen endast om dess inkomst av arbete / den skattskyldiges förvärvsverksamhei är så stor, alt den som sådan föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 S-Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året näst före taxeringsåret (se 65 S).

Avdrag för lön etter annan ersättning for barns arbete får icke överstiga marknadsmässigt vederiag for arbetsinsatsen.

till 22 S

1 .'Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar pä grund av förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat utgå av fastigheten; ränta pä lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg-och byggnadsunderhäll,skogskultur,skyddsdikning,skogsindelning m, m,, samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning,nottning m, m,; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro normalt påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upplagande av nya fönster- eller dörröppningar samt fiyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, säsom när ett djurstall ombygges för

'Lydelse enligt prop. 1975/76:31,

Prop. 1975/76:77 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i stället användas för helt annal ändamål, hänföres dock ej lill reparation och underhäll.

Som driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av sädana utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begränsningsväggar för gasfäng vid ingängar och reservutgängar, luflrenare och tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna på ett antal år i följd sä alt de kunna i sin helhet dragas av under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande tillämpning.

Värdet av faslighetens egna produkter, som användas för fastighetens fortsatta drift, får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upptagas som intäkt.

Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna lill 29 S.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande-av pensionsutfästelse m. m, i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 S motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Hemmavarande barn, som uppnått Skallskyldigs barn anses lillhöra ar-16 års ålder och deltagit i arbetet på betspersonalen i de fall som anges i fastigheten, an.ses tillhöra personal punkt 2 av anvisningarna lill 20 .sV som använts för verksamheten på lås-ligheten. Om barnet ej fyllt 18 år. gäl-ter delta dock endast under förutsäii-ning alt barnets sammanlagda inkomst är så stor. alt den föranleder skaite-plikt för barnet enligi 51 ■>. Hemmavarande barn under 16 år anses i intet fäll lillhöra personaten. (Jfr 20 och dithörande anvisningar punkt 2.)

Barn.som anses tillhöra personalen. Barn laxeras självt för den in-

laxeras självt för den inkomst av ar- komst av arbete pä fastigheten som bete på fastigheten som barnet kan barnet kan ha haft i form av pengar, ha haft i form av pengar, naturaför- naturaförmåner eller annat under tid maner eller annat. Motsvarande be- då barnet lillhöri arbeispersonairn, lopp får dragas av som driftkostnad. dock högst lör vad som motsvarar

För barn som deltagit i arbetet men icke anses tillhöra personalen får avdrag icke göras. Lön och underhåll åt sådant barn skall ef heller upplagas som Inkomst för barnet.

marknadsmässigt vedeiiagför barnets arbetsinsats. Motsvarande belopp (är dragas av som driftkostnad. För lön och underhåll titt barn som deltagit i arbetet men därvid icke tillhört arbetspersonalen får avdrag icke göras. Lönen och underhållet skall då ej heller upptagas som inkomst JÖr barnet. Punkt 18 av anvisningarna till 29 S äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

till 29 i

till 52 S'

Ha makar tillsammans deltagit i JÖrväi-vsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i andra-femte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn lill utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken ej har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat ej följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fåll sker beskattning enligt femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den

'Senaste lydelse 1972:741 (jfr 1972:742). 'Senaste lydelse 1970:162,

Prop. 1975/76:77

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minsl 600 timmar under beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för viss inkomst av verksamheten. Delta sker genom att han taxeras för så stor del av nettointäkten av förvärvskällan som kan anses motsvara marknadsmässigt vedel lag för arbetet, dock högst for en tredjedel av nettointäkten. Omfaiiar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas endast om särskild arbetslokal för verksamheten saknas och del med hänsyn till rörelsens art och andra sådana omständigheter föreligger synneriiga skäl an medräkna arbetsinsatsen. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskaii-ningsårei arbetat föreskrivet antal ar-betslimmar skall anses att han under tid. då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligi lagen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed jämföriig ersänning enligi annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid. då sådan ersättning uppburits.

1 de fåll då verksamhei bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskälla eller det i denna nedlagda kapitalet, möter ej hinder att sistnämnda make laxeras - förutom för arbeisinkomsi när del skall ske enligi tredje stycket - även för skäligt belopp som lian kan ha uppburit på grund av sin äg-anderäii eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt hedrivit

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verksamheten, skall vardera maken laxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten skaligen tillkommer honom. Av 65 S framgår, att bestämmelser som avse gift skatlskyldig i vissa fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans,

till 65 S'

/. Utan hinder av vad som föreskrives i 65 i: andra stycket skola bestämmelserna 120 andra stycket och anvisningarna lill 52 äga tillämpning under lid, då makar leva tillsammans. Upphör sammanlevnaden, äga be-siämmelscrna alltjämt tillämpning lill dess förutsättningar för allmänt avdrag lör periodiskt understöd från den ena maken till den andra föreligga enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 sV Om på grund av vad nu sagts bcslämmel-serna i 20 andra stycket och anvisningarna till 52 äro tillämpliga endast tör del av hcskaltningsårci. skatt ändock frågan huruvida skattskytdigs make gjort sådan minsta arbetsinsats, som fordras för la.xering enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 ■}, avgöras med hänsyn litt hans arbeisinsais under heta beskattningsåret i den skattskyldiges förvärvsverksamhei.

Bestämmelsen i 65 S andra stycket skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i paragrafens sista stycke. Med äktenskaps ingående är därvid att jämställa att sammanlevnaden återupptagits efter äktenskapets upplösning eller att barn fötts eller - i fråga om sammanlevnad som börjar efter barnets födsel - att sammanlevnaden börjar,

'Senaste lydelse 1960:172,

2. Bestämmelserna i 65 S andra stycket och i anvisningspunkt 1 skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i paragrafens sista stycke. Med äktenskaps ingående är därvid att jämställa att sammanlevnaden återupptagits efter äktenskapels upplösning eller att barn fölls eller - i fråga om sammanlevnad som börjar efter barnets födsel - att sammanlevnaden börjar.

Prop. 1975/76:77 11

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i beskattningshänseende under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare innehavaren. Om sådan överlåtelse sker skall, i den mån yrkande därom framställs, den som återfått försäkringen anses som försäkringens ägare redan från ingången av är 1976,

Prop. 1975/76:77 12

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 9 S 3 mom. och II S 1 mom, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

9S 3 mom, Ha makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomsl förstås inkomst Med A-inkomst förstås inkomst

av tjänst, dock icke periodiskt un- av tjänst, dock icke periodiskt un
derstöd eller därmed jämföriig perio- derstöd eller därmed jämförlig perio
disk intäkt som avses i 31 S kom- disk intäkt som avses i 31 S kom
munalskaltelagen, samt inkomst av munalskattelagen, samt inkomst av
jordbruksfastighet och rörelse om jordbruksfastighet och rörelse om
den skattskyldige varit verksam i den skattskyldige varit verksam i
förvärvskällan i ej blott ringa om- förvärvskällan i ej blott ringa om
fattning. Med B'inkomst förstås öv- fiittning. Till A-inkomsi räknas även
riga inkomster. inkomst som beskattas enligi tredje

stycket av anvisningarna lill 52 kommunalskaltelagen. Med B-inkomst förstås övriga inkomster, härunder inbegripet belopp som avses I fjärde stycket av nämnda anvisningar. Beskattningsbar A-inkomst utgöres av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, föriustavdrag, grundavdrag och sådant avdrag utöver grundavdrag som avses i 2 mom, andra stycket. Beskattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres av skillnaden mellan den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, beräknad enligt 2 mom,, och den beskattningsbara A-inkomsten,

11 S
1 mom.'Äkta makar, som under I m o m. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt till.sammans, beskattningsåret levt tillsammans,

'Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:770, Senaste Ivdelse 1970:163. 'Senaste lydelse 1975:313.

Prop. \91S/16:11 U

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeras en var för sin inkomst samt taxeras en var för sin inkomst, varvid
mannen därjämte för boets gemen- anvisningarna titt 52 kommunalskai-
samma inkomst. telagen (1928:370) äga motsvarande

liltämpning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 S 1 mom. förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, mä bristen avräknas å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 S 2 mom. andra stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. varvid bestämmelserna i 52 S 1 mom. Ijärde och femte styckena kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning.

1 fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt sjätte-nionde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomsl beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar B-inkomst, beräknas skatten på det sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på makarna efter förhällandet mellan de beskattningsbara inkomsterna.

I annal fall sammanlägges beskattningsbar B-inkomst hos make, som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsien, med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 S I mom. pä summan av nämnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara inkomst. Skatten på makarnas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Bestämmelserna i 10 S 3 mom. skola därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster icke överstiger 2 000 kronor, skola dessa • ikomster vid tillämpning av detta moment anses som A-inkomst,

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen (1973:375) om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i beskattningshänseende under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare innehavaren. Om sådan överiätelse sker skall, i den mån yrkande därom framställs, den som återfått försäkringen anses som försäkringens ägare redan från ingången av år 1976.

Prop. 1975/76:77 14

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives alt 12 S I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 S

1 mom.* För äkta makar, som 1 mom. För äkta makar, som

under beskattningsåret levt tillsam- under beskattningsåret levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga mans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för förmögenheten för makarna var för sig, varvid boets gemensamma förmö- sig. Har därvid skuld, som i 5 S av-genhei inräknas i mannens skat- ses, helt eller delvis ej kunnat ul-teplikiiga förmögenhet. Har därvid nyttjas å den därtill närmast beräl-skuld, som i 5 S avses, helt eller del- tigade makens förmögenhet, må vis ej kunnat utnyttjas å den därtill bristen avräknas ä den andra makens närmast berättigade makens förmö- förmögenhet, genhet, må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet.

Har skallskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 18 är, och uppgår barnets lill statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst till minst 100 kronor, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för den skaltskyldige och barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra stycket gemensamt för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 S bedömes med hänsyn till den sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet och fördelas på envar efter hans skattepliktiga förmögenhet. Vad i 11 S 3 mom. sägs skall därvid iakttagas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och lillämpas första gången vid 1977 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 'Senaste lydelse 1974:241.

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har atl uppgiva intäkt av skogsbruk, mä under de förutsättningar och i den ulsiräckning nedan stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av intäkten, som insatts ä särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kommanditbolag för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet. Ej heller tillkommer sädan rätt delägare i oskiftat dödsbo, pä vilket 53 S 3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen tillämpas, för någon del av den inkomst han åtnjutit av dödsboets verksamhet.

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk, må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av intäkten, som insatts ä särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla uppskov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kommanditbolag för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet. Ej heller tillkommer sädan rätt delägare i oskiftat dödsbo, på vilket 53 S 3mom. fjärde stycket kommunalskaltelagen (1928:370) tillämpas, för någon del av den inkomst han åtnjutit av dödsboets verksamhet. Uppskov må ej åtnjutas i fråga om inkomst, som taxeras enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 kommunalskaltelagen. Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt cen-

tralkassa för jordbrukskredit. Skatlskyldig mä för ett och samma beskattningsår och för en och samma

förvärvskälla endast göra insättning å ett skogskonto. Har skattskyldig i

strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må

uppskov med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade

kontot.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263.

Senaste lydelse 1975:263.

Prop. 1975/76:77 16

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

2f Beträffande viss förvärvskälla mä uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den ä beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsäret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsäret uttagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvisningarna till 21 S kommunalskaltelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny mark och efter tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till framlida betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, mä för beskattningsår, under vilket likviden ännu ej förfallit lill betalning, erhålla uppskov med högst ett belopp, motsvarande köpeskillingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas för Uppskov må dock ej åtnjutas för
högre belopp än som motsvarar den högre belopp än som motsvarar den
beräknade nettointäkten av den för- beräknade nettointäkten av den för
värvskälla, varifrån intäkten av värvskälla, varifrån intäkten av
skogsbruk härrör. skogsbruk härrör, eller - ifall då del

av nettointäkten taxeras enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 kommunalskattelagen (1928:370)-den del av återstående nettointäkt som taxeras hos skatlskyldig som är berättigad till uppskov. Har i förvärvskällan redovisats utdelning frän samfällighet, som avses i 53 S I mom. första stycket O kommunalskattelagen (1928:370), fär uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör frän inläkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gängen vid 1977 års taxering.

'Senaste lydelse 1975:263.

Prop. 1975/76:77 17

S Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna lill 1 S lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

lill 1 S

l.Mnkomsi skall enligt denna lag anses hänföriig lill visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande är.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig lill minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom ersättning för åriig pension, skall i allmänhet anses hänföra sig lill tio är.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 S 4 mom., skall anses hänföra sig till del antal år den skattskyldige innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänföriig till det antal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederböriiga avdrag, och värdet av ett års skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 S 2 mom. vid 6)-8) samt i 3 S 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till del antal är den skaltskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen. Har skallskyldig älnjutii ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänföriig till den tid han varit delägare i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänföriig till kortare tid än den skaltskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen eller varit delägare i bolaget, därest han sä yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför sig, eller eljest om det framstår säsom uppenbart atl inkomsten hänför sig lill kortare lid.

Har jordbruk eller rörelse, som be- Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, drivits av den ena av två makar, övertagits av den andra maken, skall övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava denne, om han så yrkar, anses hava bedrivit jordbruket eller rörelsen bedrivit jordbruket eller rörelsen

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860. ' Senaste lydelse 1974:860.

2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 77

Nuvarande lydelse

jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning att makarna dä voro laxerade med tillämpning av 11 S I mom. lagen om statlig inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagils av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagits av den andra maken, och denne var ensam dödsbodelägare.

Förestagen lydelse

jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning atl makarna dä voro laxerade med tillämpning av 11 S 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagits av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagits av den andra maken, och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos make, skall icke till någon del anses utgöra ackumulerad inkomst. Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar

gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna

bestämmelse. Vid skatteberäkning enligt 1 S skall oskift dödsbo och den avlidne anses

som en och samma skatlskyldig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången i fråga om 1977 års taxering.

Prop. 1975/76:77 19

6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives i fråga om uppbördslagen (1953:272)' dels atl 54 S skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 77 b S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 S

Har skatlskyldig eller annan arbetsgivare än i 53 S 1 mom. tredje stycket sägs försummat att inbetala skatt under rätt uppbördstermin, äger han atl senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, pä postanstalt inom rikel betala skatten med skatteanvisning, varvid han skall eriägga särskild avgifl, utgörande för skallebelopp om

högst 20 kronor............ 20 öre

över 20 men icke över 50 " 50 "

50 " " över 100 ".............. 1 krona samt

över 100 " 1 " för

varje påbörjat hundratal kronor.

Oavsett om inbetalning av skatt avser en eller fiera skatteposler, vare högsta avgift etthundra kronor.

Sådan särskild avgifl skall dock
beträffande preliminär skall icke er
läggas av skatlskyldig som uppbär
pension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och för vilken ut
färdats debetsedel på preliminär B-
skatt.
Inbetalas skatt i den ordning, som Inbetalas skatt i den ordning, som

i första slyckel sägs, skall postanstalt i första stycket sägs, skall postanstalt lämna kvitto i enlighet med vad i lämna kvitto i enlighet med vad i 53 S 2 mom. första stycket finnes 53 S 2 mom. första stycket finnes föreskrivet samt därjämte förse skat- föreskrivet samt på kvittot ange den teanvisningen med frimärke till be- eriagda särskilda avgiften. lopp, motsvarande den eriagda särskilda avgiften.

Dä särskilda omständigheter därtill föranleda, mä länsstyrelse förordna om återbetalning, helt eller delvis, av avgift, som eriagts enligt bestämmelserna i denna paragraf

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771,

Prop. 1975/76:77 , 20

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

77 b.:

Har gift skatlskyldig icke i föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av anvisningarna till 52 kommunalskaltelagen (1928:370), är maken jämte den skaltskyldige belalningsskyldigför skattebeloppet jämte restavgift. Beloppet får uttagas hos maken i den ordning som gäller för indrivning av skatt som påförts honom.

Makes ansvarighet enligt första slyckel avser del belopp som utgör skillnaden mellan den skaltskyldige debiterad skall på grund av inkomst och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige om denne Icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses I första stycket. Skatt, som har erlagts på annal sån än genom indrivning hos den skattskyldiges make. anses i första hand avse annat än inkomst enligi första stycket. 1 fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äga bestämmelserna i 23 mom. andra stycket motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1975/76:77 21

7 Förslag till

Lag om ändring i ta.veringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:623)' dels att 26 S och 105 S 1 mom, skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 38 S 4 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 S'

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bok-föringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storieken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse med de för den skaltemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgifi om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten eller annoriedes använt för bestridande av levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänföriiga till omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom resekostnader, i den män sådant belopp icke utgivits lill anställda och upplagils å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock atl, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivande av skattechefen i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt, mä lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet ä rättigheter till leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier, samt

10) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framlida
garantiutgifter.

Redovisas inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och för-

' Lagen omtryckt 1971:399, ,Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773, ' Senaste lydelse 1973:1058,

Prop. 1975/76:77 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovai sägs.

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighei skall gift skattskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete I föiyäiys-källan samt I övrigt lämna de uppgifter som erfordras för tillämpning av anvisningarna till 52 kommunalskaltelagen (1928:370). Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen ä lager saml fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i 27 S sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

38 S

4 m o m. Del åligger skattskyldig, vars make skall taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 >) kommunalskattelagen (1928:370), alt lämna denne de uppgifter om verksamheten som behövs för beräkning av Inkomsten.

105 S

I m o m.' Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, alt taxering verkställts pä orätt ort eller underiåtits pä rätt ort eller ej skett lill riktigt belopp, mä rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderiig rättelse. Skatlskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras taxering av kammarrätten eller regeringsrätten därför atl inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skatlskyldiges taxering för det förstnämnda beskattningsäret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias frän taxering därför att annan person i stället bort taxeras, mä rätten överfiytta taxeringen pä denne.

Kammarrätt eller regeringsrätten Kammarrätt eller regeringsrätten

äger vid ändring i skattskyldigs tax- äger vid ändring i skattskyldigs taxering besluta om härav påkallad rät- ering besluta om härav påkallad rättelse i taxering, som avser den skatt- lelse i taxering, som avser den skatlskyldiges make eller med make vid skyldiges make eller med make vid

'Senaste lydelse 1973:1116.

den andres taxering. Hava besvär anförts hos kammarrätten eller regeringsrätten rörande taxering, som åsails avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att eriägga skatt på grund av taxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig män ändras.

Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sädan ändring i fräga om taxering till kommunal inkomstskatt inom viss kommun atl avdrag enligt 46 S 2 mom. kommunalskaltelagen eller kommunall grundavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande därom icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun som kan föranledas av bestämmelserna i 46 S 4 mom. eller 50 S 3 mom, andra stycket nämnda lag.

Nuvarande lydelse

taxeringen jämställd skatlskyldig, såvitt angår tillämpning av 46 S 3 mom., 48 S 2 mom. eller 52 S I mom. kommunalskattelagen, 11 S 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller 12 S 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 S 4 mom. uppbördslagen. 1 mäl angående avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning äger kammarrätt eller regeringsrätten vid ändring av givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av den andres taxering.

Föreslagen lydelse

taxeringen jämställd skattskyldig, såvitt angår tillämpning av 46 S 3 mom., 48 S 2 mom., 52 S 1 mom. eller anvisningarna till 52 kommunalskaltelagen, 11 S 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller 12 S 1 mom, lagen om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 S 4 mom, uppbördslagen. 1 mäl angående avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning äger kammarrätt eller regeringsrätten vid ändring av givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av

Prop. 1975/76:77 24

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives all 38 S lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 S'

Arbetsgivare erlägger för varje är försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår ä summan av vad arbetsgivaren under året utgivit lill arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under aret understigit femhundra kronor,

Avgifl erlägges icke för arbelsla- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet
för värd av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an
ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse lill den del
lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 S lagen (1962:381)om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381)om all
män försäkring, Avgifl erlägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej
heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut
givit lill hemmavarande barn för ar- givit till barn förarbete utfört i hans
bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag
het i de fall avdrag för lönen ej far för lönen ej fär ske vid inkomsitax-
ske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper pä tid från och med den I januari 1976,

' Lagen omtryckt 1962:408, ',Senaste lydelse 1975:317,

Prop. 1975/76:77 25

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift

Härigenom föreskrives alt 2 S lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sju tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas lill arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra kronor.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgifl erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an
ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 S lagen (1962:381)om all- i 3 kap. 16 S lagen (1962:381)om all
män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut
givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn förarbete utfört i hans
bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag
het i de fall avdrag för lönen ej far för lönen ej får ske vid inkomstlax-
ske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, Jä lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid frän och med den 1 januari 1976,

' Lagen omtryckt 1962:134, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793, ' Senaste lydelse 1975:818,

Prop. 1975/76:77 26

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering

Härigenom föreskrives att 2 S lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2S'

Avgift utgår för varje år ä vad arbetsgivaren sammanlagt under året utgivit i lön till sjöman, som avses i 1 S 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje arbetsgivare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkningen skall bortses frän sjöman, vars lön under året understigit femhundra kronor, och sjöman som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för sjömans Avgift erlägges icke för sjömans lön vid sjukdom eller ledighet för lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anled- vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lö- ning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller för- nen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger äldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap, 16 S lagen (1962:38l)om allmän kap. 16 S lagen (1962:381)om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört barn för arbete utfört i hans förvärvs-i hans förvärvsverksamhet i de fall verksamhet i de fall avdrag för lönen avdrag för lönen ej fär ske vid in- ej får ske vid inkomsttaxeringen, komsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för avgiften med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 S bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats fär tillämpas tidigast för året näst efter det är varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och lillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976,

Lagen omtrycki 1968:612, Rubrikens lydelse 1975:952, 'Senaste Ivdelse 1975:952,

Prop. 1975/76:77 27

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 11 kap. 3 S och 19 kap. 1 S lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

II kap. 3S Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskade
försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder
i stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten icke enligt 2 S är att hänföra till inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligi tredje stycket av anvisningarna till 52 if kommunalskaltelagen (1928:370) taxeras hos försäkrad vars make anses ha bedrivit rörelsen eller brukat fastigheien. Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

19 kap, IS' Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller,

' Lagen omtryckt 1973:908, ' Senaste lydelse 1974:510, 'Lydelse enligt prop, 1975/76:46,

Prop. 1975/76:77 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

där fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsoin lön eller, där fall som avses i II kap. 2 S andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan frän nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas säsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande män. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, mä avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått lill femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, eller, där fräga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angär försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sexliofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt II kap. 2 S tredje eller fjärde stycket icke räknas säsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift eriägges icke för arbelsla- Avgifl erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för värd av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse lill den del ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 S. Av- äger uppbära enligt 3 kap, 16 S, Avgift erlägges ej heller för lön som ar- gift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande betsgivare utgivit till barn för arbete barn förarbete utfört i hans förvärvs- utfört i hans förvärvsverksamhet i

Prop. 1975/76:77 30

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives atl 2 och 4 SS lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. 1 fråga om sjöman som avses i I S 1 mom. första stycket lagen (1958:295) otn sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4 S andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 S lagen om allmän för- i 3 kap. 16 S lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för säkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hem- lön som arbetsgivare utgivit till barn mavarande barn för arbete utfört i för arbete utfört i hans förvärvsverk-hans förvärvsverksamhet i de fall av- samhet i de fall avdrag för lönen ej drag för lönen ej får ske vid in- får ske vid inkomsttaxeringen, komsttaxeringen.

4S' Fysisk person, som åtnjutit in- Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt komst av annat förvärvsarbete enligt

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:774. ' Senaste lydelse 1975:953. ' Senaste lydelse 1975:315.

Prop. 1975/76:77 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3 S lagen (1962:381) om all- 11 kap. 3 S lagen (1962:381) om all
män försäkring i form av inkomst män försäkring i form av inkomst
av här i rikel bedriven rörelse eller av här i riket bedriven rörelse, in-
inkomst av här belägen jordbruks- komst av här belägen jordbruksfas-
fastighet som brukas av honom, er- tighet som brukas av honom ellerså-
lägger allmän arbetsgivaravgift om dan inkomst av rörelse eller jordbruks
inkomsten av annat förvärvsarbete fastighet som avses i andra stycket av
överstiger 18 000 kronor. Avgiften är nämnda lagrum, erlägger allmän ar-
fyra procent av den del av inkomsten betsgivaravgift om inkomsten av an-
som överstiger nämnda belopp. Av- nat förvärvsarbete överstiger 18 000
gift erlägges icke i den män arbets- kronor eller det lägre belopp som följer
givare har alt erlägga allmän arbets- av fjärde stycket. Avgiften är fyra
givaravgift för inkomsten enligt 2 S procent av den del av inkomsten
denna lag. som överstiger nämnda belopp. Av-

gift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att eriägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 S denna lag. Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskall avseende nämnda är. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för är tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i första Slyckel från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgifl erlägges för inkomst av sådan verksamhei, om inkomsten överstiger en för makarna gemensamt belopp av 18 000 kronor. Delta belopp fördelas mellan makarna i förhållande lill storieken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har make även haft annan inkomst enligt Jörsta styckcl. erlägges avgifl JÖr sådan inkomst, om den överstiger 18 000 kronor minskal med den del av makarnas gemensamma avgifisfria belopp som liUgodoräknais honom.

Arbetsgivare erlägger ärligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 S lagen om allmän försäkring. Avgift eriägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

2S'

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 S lagen om allmän försäkring. Avgift eriägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit lill barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Prop. 1975/76:77 34

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att 3S lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3S'

Arbetsgivare eriägger åriigen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Avgifl eriägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an
ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 S lagen (1962:381) om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381) om all
män försäkring. Avgift erlägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej
heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut
givit lill hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans
bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag
het i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsttax-
ske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid frän och med den 1 januari 1976.

'Senaste lydelse 1975:321,

Prop. 1975/76:77 35

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 S lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2S'

Arbetsgivare eriägger åriigen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön lill arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersäitning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift eriägges icke för arbetsta- Avgift eriägges icke för arbetsta
gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an
ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 Slagen (1962:381) om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381) om all
män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej
heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut
givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans
bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag
hel i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsltax-
ske vid inkomsttaxeringen, eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fräga om avgift som belöper ,på tid från och med den 1 januari 1976.

' Senaste lydelse 1975:322,

Prop. 1975/76:77 36

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen

Härigenom föreskrives att 2S lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsgivare eriägger åriigen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift eriägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an
ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap, 16 Slagen (1962:381) om all- i 3 kap, 16 S lagen (1962:381) om all
män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej
heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut
givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans
bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhei i de fall avdrag
het i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsitax-
ske vid inkomsttaxeringen, eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag. dä lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976,

Prop. 1975/76:77 37

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift

Härigenom föreskrives alt 2 S lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger åriigen vuxenutbildningsavgift med belopp som motsvarar 0,15 procent av summan av vad arbetsgivaren under året har utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid beräkningen från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap, 2 S andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring föreligger.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an
ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 Slagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 S lagen (1962:381) om all
män försäkring. Avgift eriägges ej män försäkring. Avgift eriägges ej
heller för lön som arbetsgivare har heller för lön som arbetsgivare har
utgivit till hemmavarande barn för utgivit till barn för arbete utfört i
arbete utfört i hans förvärvsverk- hans förvärvsverksamhei i de fall av-
samhet i de fall avdrag för lönen ej drag för lönen ej fär ske vid in
lär ske vid inkomsttaxeringen, komsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas ; fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

Prop. 1915/16:11 38

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives atl 7 S lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För finansiering av delpensionsförsäkringen erlägger arbetsgivare åriigen socialförsäkringsavgift som motsvarar 0,25 procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön lill arbetstagare hos honom i pengar eller som naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap, 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap, 2 S andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift eriägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse lill den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 S, Av- äger uppbära enligt 3 kap. 16 S. Avgift erlägges ej heller för lön som ar- gift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande betsgivare utgivit till barn för arbete barn för arbete utfört i hans förvärvs- utfört i hans förvärvsverksamhet i verksamhei i de fall avdrag för lönen de fall avdrag för lönen ej får ske ej får ske vid inkomsttaxeringen. vid inkomsttaxeringen.

Avgiften skall ingå lill en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.

Med arbetsgivare avses den som enligt 19 kap. 1 S lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erlägga avgift til! sjukförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, Avgiftsbesiämmelserna i 7 S lillämpas från och med januari 1976. Avgiften utgör för kalenderåret 1976 0,125 procent av avgiftsunderlaget.

Prop. 1975/76:77 39

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-11-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 tillkallade jag sakkunniga' att se över skattesystemet m. m. (1972 års skatteutredning. Fi 1972:02),

Skatteutredningen har i september 1975 avläinnat delbetänkandet (Ds Fi 1975:10) Faktisk sambeskatlning, 1 betänkandet föresläs att make, som arbetat i andre makens jordbruk eller rörelse minst 600 timmar per år, skall beskattas för den del av nettointäkten av förvärvskällan sam motsvarar marknadsmässigt vederiag, dock högst en tredjedel av nettointäkten. Om makarna bedrivit verksamheten gemensamt skall de beskattas med hänsyn till värdet av sina insatser i förvärvskällan. En förutsättning för rätt att dela upp inkomsten är i princip att den medhjälpande makens arbetsinsats skett utom bostaden. Vidare föreslås att avdragsrätten för lön till egna barn begränsas. Förslagen är samordnade med företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) förslag i motsvarande delar beträffande fämansbolagen (SOU 1975:54),

I socialförsäkrings- och avgiftshänseende skall makes andel av nettointäkten behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Medhjälpande make skall således påföras egenavgifter för sjukförsäkring m, m.

Dåvarande riksdagsledamoten Erik Brandt, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, professorn Osborne Barlley (fr. o. m. den 1 april 1974). kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsledamoten Arne Gadd, sekreteraren Anna Hedborg (fr. o. m. den 29 juni 1974). riksdagsledamoten Carl-Henrik Hermansson, direktören Nils Holgerson (fr. o. m. den 26 februari 1975). riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Valter Kristenson. Eric Krönmark och Ingemar Mundebo samt förbundsordföranden Sune Ti-detell.

Prop. 1975/76:77 40

samt allmän arbetsgivaravgift. Den andre maken föreslås ansvara för att medhjälpande makes avgifter och skatter verkligen betalas.

Förslagen om rätt till inkomstuppdelning och individuell beskattning medför att nuvarande merbelastning pä grund av faktisk sambeskattning nästan helt undviks vid lägre inkomster och reduceras väsentligt vid högre inkomster. - De nya reglerna föresläs bli tillämpliga redan pä 1976 års inkomster.

Förslagen är inte enhälliga. Ledamöterna Andersson och Mundebo har reserverat sig mot kravet pä att medhjälpande makens arbetsinsats skall ha skett utom hemmet och mot begränsningarna av avdragsrälten för lön till barn. Även ledamoten Krönmark har reserverat sig häremot. Han har dessutom förordat atl kravet på arbetstidens längd sätts till 400 timmar per är. Ledamoten Hermansson anser i reservation att den faktiska sambeskattningen är en fråga som bör lösas i samband med att slutgiltiga reformförslag pä skattepolitikens område läggs fram. 1 vart fall anser han att en spärr borde föras in mot alltför stora skattelättnader som en följd av den föreslagna reformen.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm,riksförsäkringsverkel(RFV), riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län. Familjeföretagens förening. Föreningen auktoriserade revisorer. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Företagares riksförbund. Svenska revisorsamfundet (SRS), Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund (SIF), Svenska kommunförbundet. Taxeringsnämnds-ordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) saml Fredrika-Bremer-förbundet.

SAF och SIF har avgett gemensamt yttrande. LRF har åberopat yttrande av Lantbrukarnas skaltedelegation. Föreningen auktoriserade revisorer, LO och SRS har i tillämpliga delar hänvisat till sina yttranden över förelags-skatteberedningens delbetänkande (SOU 1975:54) Fämansbolag.

2 Gällande ordning

2.1 Inledning

Genom 1970 års skallereform infördes en individuell beskattning av makars arbetsinkomster, s. k. A-inkomst. Hit räknas bl. a. inkomst av jordbruk och rörelse om den skaltskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Särbeskattningen genomfördes dock inte fullt ut. Fortfarande sambeskaltas makars kapitalinkomst m. m., s. k. B-inkomst. Även en annan form av sambeskattning kvarstod efter 1970 års reform. Skatt-

Prop. 1975/76:77 41

skyldig som i förvärvsverksamhet utgett lön till make har nämligen inte rätt till avdrag för denna lön. En skattskyldig, som bedriver jordbruk eller rörelse med hjälp av make blir således beskattad för hela inkomsten av förvärvskällan. Detta kallas faktisk sambeskatlning.

Avdragsförbud finns även för vissa löneutbetalningar lill den skattskyldiges barn. Är barnet under 16 är medges inget avdrag. Om barnet är mellan 16 och 18 år kan avdrag medges i vissa fall.

Faktisk sambeskattning sker om verksamheten drivs i förvärvskälla som ägs av en av makarna. Om verksamheten i stället drivs i bolagsform eller makarna tillsammans äger det jordbruk eller den rörelse som de driver kan inkomstuppdelning ske.

Den faktiska sambeskattningen återverkar även pä socialförsäkringsför-mäner och avgiftsskyldighet. 1 de fall faktisk sambeskattning äger rum blir enbart den av makarna som stär för verksamheten berättigad till exempelvis ATP. Likaså får denne make svara för hithörande avgifter.

Problemen kring den faktiska sambeskattningen har under årens lopp behandlats av fiera statliga utredningar, nämligen sambeskattningssakkun-niga (SOU 1949:47), 1949 års skatteutredning (SOU 1951:51), 1957 års sam-beskattningsrevision (SOU 1959:13), allmänna skatteberedningen (SOU 1964:25) och familjeskalteberedningen (Ds Fi 1969:4 och 5). Framlagda förslag har inte föranlett lagstiftning beträffande den faktiska sambeskatlningen som sådan. Däreinot har man sökt att i viss mån kompensera här aktuella skattskyldiga genom bl. a. förvärvsavdrag.

2.2 Beskattningen av makar

De grundläggande bestämmelserna för inkomstbeskattningen av makar finns i 52 och 65 SS kommunalskattelagen (1928:370), KL. Motsvarande bestämmelser finns i 3 och 11 SS lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Si.

Enligt 52 S 1 mom. KL beskattas makar, som levt tillsainmans under beskattningsåret, var och en för sin inkomst. För sammanlevande makar gäller sedan vissa särskilda skatteregler. Har makarna däremot under beskattningsåret levt åtskilda behandlas de enligt 52 S 2 mom. KL vid taxeringen inte som gifta utan som av varandra oberoende skattskyldiga.

Enligt 65 S KL tillämpas bestämmelserna för ogift del beskattningsår då äktenskap ingås. Beskattningsreglerna för makar tillämpas även det år dä äktenskapet upplöses genom ena makens död. Bestämmelserna om gift skattskyldig tillämpas även i fräga om ogifta som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

Enligt 20 S andra stycket KL och 2 S Si medges inte avdrag för värdet av arbete som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av hans make. Detta gäller även om lön faktiskt utbetalats till den medhjälpande maken pä grund av anställningsavtal eller därför att denne eljest enligt civilrättsliga

Prop. 1915/16:11 42

regler har rätt till ersättning. Maken beskattas i sådant fall inte för den lön eller ersäitning som kan ha utgått.

Även i fråga om makar som lever åtskilda torde avdragsförbudet i regel upprätthållas och detsamma är fallet beträffande utbetalningar under det år äktenskap ingås. Inte heller medges avdrag för lön i fråga om sådana ogifta personer som enligt 65 S KL behandlas som gifta skattskyldiga.

Avdragsförbudet i 20 S KL gäller dock inte de fall där båda makarna kan sägas stå för verksamheten. Vardera maken beskattas då för den del av inkomsten från förvärvskällan som tillkommer honom. Det föreligger inte något hinder mot avdrag för lön om verksamheten utövas genom aktiebolag eller handelsbolag. Om således make är anställd i ett sådant bolag som ägs av andre maken har bolaget rätt att på vanligt sätt göra avdrag för lön och denna beskattas då också hos mottagaren.

Förvärvsavdrag enligt 46 S 3 mom, KL och 4 S 2 mom. Si medges även i de fall då makar, som har hemmavarande barn under 16 år, förvärvsarbetar under sådana förhållanden att faktisk sambeskatlning skall ske. En förutsättning är dock att inkomsten för den make som står för verksamheten utgör A-inkomst, Avdrag medges då med belopp motsvarande värdet av den medhjälpande makens arbetsinsats, dock högst med 1 000 kr.

Av betydelse för de faktiskt sambeskattade är vidare reglerna om s. k. skattereduktion i 2 S 4 mom, uppbördslagen (1953:272), UBL, Skattereduktion medges med 1 800 kr,, om den skatlskyldiges make saknar statlig taxerad inkomst. Skattereduktionen trappas av om den andre maken har sådan inkomst och upphör när denna uppgår till 4 500 kr. Om således den med-hjälpande maken saknar eller bara har obetydlig skattepliktig inkomst är den make som står för verksamheten berättigad till skattereduktion.

I 20 S KL finns en spärr även för andra utbetalningar till make, såsom periodiskt understöd. Lagrummet kompletteras med regler i punkt 5 av anvisningarna till 46 S KL. Avdrag medges inte för periodiskt understöd till mottagare i givarens hushåll. För att belopp som utgivits till make eller förutvarande make skall vara avdragsgillt fordras dessutom att underhållsskyldigheten blivit reglerad mellan makarna.

2.3 Socialförsäkringsförmåner och avgiftsskyldighet

När makar arbetar tillsammans i jordbruk eller rörelse har vid sjukförsäkringen hittills tillämpats i viss mån andra principer än vid inkomsttaxeringen. Således har även vid faktisk sambeskattning vardera makens inkomstandel behandlats som inkomst av annat förvärvsarbete och kunnat grunda rätt till sjukpenning.

Fr, o, m. inkomståret 1976 kommer sfukförsäkringsavgifi atl utgå med 8 % av försäkrads inkomst av annal förvärvsarbete än anställning. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget läggs enligt 19 kap, 2 S andra stycket jämfört med 11 kap, 4 S lagen (1962:381) om allmän försäkring. AFL, den

Prop. 1975/76:77 43

försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. 1'fråga om faktiskt sambeskattade påförs endast den make som stär för verksamheten sjukförsäkringsavgift och hela inkomsten inräknas i princip i avgiftsunderlaget.

Reglerna om faktisk sambeskattning får direkt betydelse för makarnas ATP-förmåner. Till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst ligger enligt 11 kap, 4 S AFL taxeringen till statlig inkomstskatt. Vid faktisk sambeskattning beräknas pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng bara för den make som står för verksamheten. Motsvarande gäller vid beräkning av ATP-avgifi (19 kap. 3 S tredje stycket AFL). Avgiften kommer för inkoinståret 1976 att utgå med W % av pensionsgrundande inkomst. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst undantas de inkomstdelar som understiger ett basbelopp eller överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Hos den make som står för verksamheten uttas även socialförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen. Avgiften beräknas på hela inkomsten och utgår år 1976 med 6,2 %. Vidare uttas allmän arbetsgivaravgifi pä den del av inkomsten som överstiger 18 000 kr. med 4 96.

Enligt lagen (1973:370) om arbeislöshetsförsäkring kan numera både egen företagare och den som uteslutande arbetar för sin make omfattas av försäkringen. När makar arbetar tillsammans i en förvärvsverksamhet är deras rätt lill försäkringsskydd inte beroende av hur inkomsten beskattas utan sammanhänger med deras faktiska arbetsinsatser i verksamheten. Detta gäller även vid tillämpning av lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Make som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa fär betala egenavgift till kassan enligt vanliga regler. Även om en make betraktas som arbetsgivare till den andra blir han däremot inte avgiftsskyldig enligt lagen (1973:372) om arhetsgivaraygifi till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbclsmark-nadssiödei (3 S nämnda lag jämförd med 19 kap. 1 S fiärde stycket AFL).

Vid faktisk sambeskattning tas inte ut arbetsgivaravgift till vrkcs.skade-JÖrsäkriiigen, arbelar.skyddsavgifi eller löncgaraniiavgift.

2.4 Föräldrar och barn

Enligi 20 S andra stycket KL och 2 S Si medges inte avdrag för värdet av arbete, som i skattskyldigs förvärvsverksamhet utförts av hemmavarande barn under 16 år, 1 fråga om barn mellan 16 och 18 år får avdrag ske endast om barnet anses tillhöra arbetspersonalen. Så blir fiillet om barnet haft en så stor skattepliktig inkomst att skatteplikt inträder enligt 51 S KL, vilket innebär att barnet måste ha en beskattningsbar inkomst på minst 100 kr. Inkomsten behöver dock inte ha förvärvats av barnet genom eget arbete.

För lön till barn över 18 år finns inga särskilda regler i skattelagarna. Vid taxeringen kan dock sådant avdrag begränsas till vad som är skäligt med hänsyn till barnets arbetsinsats och övriga omständigheter.

Som tidigare sagts medges inte avdrag för periodiskt understöd till mot-

Prop. 1975/76:77 44

tagare i givarens hushåll. Begränsningarna i avdragsrätten för lön till egna barn kan således inte kringgås genoin periodiskt understöd så länge barnen är hemmavarande. Avdrag medges inte heller för periodiskt understöd till mottagare under 18 år eller vars utbildning inte är avslutad (punkt 5 av anvisningarna till 46 S KL). Ett begränsat undantag frän avdragsförbudet finns i 46 S 2 mom. första stycket 4) KL, soin medger avdrag med högst

2 500 kr. per barn och år för underhåll till icke hemmavarande barn under
18 år, 1 vissa fiill kan avdrag medges även om barnet är äldre.

3 Företagsskatteberedningens delbetänkande Fåmansbolag (SOU
1975:54)

Om makar driver en verksamhet i bolagsform sker som nämnts ingen faktisk sambeskatlning ulan en inkomstuppdelning kan ske med skatte-mässig verkan.

Företagsskatteberedningen har i sitt betänkande konstaterat att åtskilliga fåmansbolag torde ha bildats för att uppnå skattefördelar genom oriktig uppdelning av inkomster på familjemedlemmar och andra närstående. Detta gäller i hög grad verksamhet som är hänföriig till gruppen fria yrken men har även varit påtagligt beträffande bolag som bildats för administration och redovisning av inkomst av tillfälliga uppdrag och extrasysslor samt även rena anställningsinkomster. Även hos bolag som är att betrakta som företag i gängse mening har funnits en benägenhet att dela upp inkomsten på delägarens familjemedlemmar.

En mycket klar tendens har kunnat konstateras att till make föra över inkomster som vida överstiger rimlig ersättning för utfört arbete.

Beredningen har ansett det nödvändigt att regler införs som motverkar oriktig uppdelning av bolagsinkomst mellan delägare och närstående. Detta gäller i första hand mellan makar, men även mellan makar och barn. Förslagen avser lön från aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening.

Beträffande lön lill delägares make föreslär beredningen begränsningsregler som skall gälla när en delägare men inte hans medhjälpande make på grund av anställningsavtal, aktieinnehav eller på annan grund har en ledande ställning i bolaget. För att lön och andra förmåner skall beskattas hos medhjälpande make bör krävas att denne arbetat i bolaget minst 600 limnutr under kalenderåret. Arbetet skall dessutom vara föriagt lill fast driftställe litanior bostaden. Om dessa förutsättningar föreligger får viss lön taxeras hos medhjälpande make. Lönen fär dock inte överstiga markiiadsmässigi vederlag och inte heller en ircdjedel av makarnas sammanlagda inkomster från bolaget. Belopp, som i enlighet med det sagda inte skall beskattas hos biträdande make, taxeras hos delägaren. Begränsningsreglerna skall tillämpas även på skattskyldiga som sammanbor under äkicnskapsliknandc former. När förutsättningar för inkomstuppdelning inte föreligger men medhjälpande make ändå gjort viss arbetsinsats på bolagets lästa driftställe, skall andra

Prop. 1975/76:77 45

maken - om makarna har barn under 16 år - få förvärvsavdrag med högst 1 000 kr. enligt samma regler som f n. gäller vid faktisk sambeskatlning. 1 fråga om lön lill barn föreslås att begränsningsreglerna i 20 S KL utsträcks att gälla även i fåmansbolagsfallen. Detta innebär atl barn som är under 16 år ej självt beskatias för lön från bolaget. Är barnet mellan 16 och 18 år taxeras det för lön från bolaget under förutsättning att det har sä stora inkomster alt skatteplikt inträder enligt 51 S KL. 1 den män barnet inte skall beskattas, taxeras den av makarna som har störst inkomst från bolaget för barnets lön frän bolaget eller den del av denna lön som överstiger mark-nadsmässig ersättning. Beträffande lön lill barn över 18 år har beredningen inte funnit tillräckliga skäl att ytteriigare utvidga begränsningsreglerna, närmast med tanke på nuvarande möjligheter för skattemyndigheterna att ingripa mot oriktig lönesäitning.

4 Skatteutredningens förslag 4.1 Inledning

Utredningen har uppskattat antalet familjer som inkomståret 1973 var föremål för faktisk sambeskattning till 140000, varav 60 000 jordbrukarfamiljer och 80 000 förelagarfamiljer. Av dessa beräknas cirka 105 000 ha haft en sammanräknad inkomst understigande 40 000 kr.

Den faktiska sambeskattningen kan leda till att makar som arbetar tillsammans i en förvärvskälla fär betala högre skatter och avgifter än de skulle göra om inkomsten fördelades mellan dem efter deras arbetsinsatser. Utredningen framhåller att, med de beskattningsregler som gäller inkomståret 1976, viss skatte- och avgiftsökning inträder när familjeinkomsten uppgår till ca 30 000 kr, Merbelastningen får dock betydelse först vid inkomster på ca 40 000 kr. Frågan har således enligt utredningen egentlig betydelse för ca 35 000 familjer.

För att bedöma den faktiska sambeskattningens individuella betydelse för inkomstbeskattning och avgiftsuttag har de skatter och avgifter, som makar enligt nuvarande regler betalar vid faktisk sambeskattning, jämförts med de skatter och avgifter som skulle utgå om inkomsten i stället vid beskattningen fördelades med hänsyn till makarnas arbetsinsatser. Jämförelsen bygger på beskattningsreglerna för inkomståret 1976. Beräkningarna avser makar utan sidoinkomster. Utredningen anger två huvudaliernativ för en särbeskaltning.

Enligt det ena alternativet behandlas makarna som arbetsgivare/anställd. Detta anställningsalternativ innebär att beskattning och avgiftsuttag sker efter i princip samma regler som om den medhjälpande maken tagit anställning hos utomstående och ersatts av annan arbetskraft med lika stor lön.

Enligt det andra alternativet - delägaralternativet - behandlas makarna

Prop. 1975/76:77 46

som om de gemensamt bedrev verksamheten .dvs, som om båda var delägare i rörelsen eller jordbruket.

Av utredningens material framgår att den faktiska sambeskatlningen -utom vid de allra lägsta inkomsterna - medför en merbelastning vid jämförelse med både anställningsalternativet och delägaralternativet. För makar med barn och med en familjeinkomst på 60 000 kr. varierar merbelastningen mellan 1 048 kr, och 5 104 kr, vid jämförelse med anställningsalternativet och mellan 1 031 kr, och 3 983 kr, vid jämförelse med delägaralternativet,

1 dessa belopp ingår samtliga de egenavgifter och arbetsgivaravgifter som kommer i fråga vid faktisk sambeskattning respektive de båda jämförel-sealternaliven. Utredningen har även beräknat den merbelastning som förorsakas av faktisk sambeskattning med bortseende från ATP-avgifterna (egenavgifter och socialförsäkringsavgifter). Storleken av dessa avgifter har direkt samband med försäkringsförmånerna. En avgiftsökning motsvaras alltså i princip av en förstärkning av ATP-förmänerna och utgör då inte någon "merbelastning" i egentlig mening. Vid en sådan jämförelse uppkommer ingen mer betydande merbelastning förrän vid familjeinkomster på drygt 40 000 kr. Någon genomgående skillnad föreligger inte mellan de båda särbeskattningsalternativen.

Utredningen har även belyst den faktiska sambeskatlningens konsekvenser för socialförsäkringsskyddet. Frågan har störst betydelse för ATP, Sjukförsäkringen berörs inte i samma ulsiräckning eftersom sjukpenninggrundande inkomst i dag kan tillgodoräknas även medhjälpande make. Däremot förvärvar inte medhjälpande make någon rätt lill egen ålderspension enligt ATP, Å andra sidan blir ålderspensionen för den andre maken vanligen större vid faktisk sambeskattning än vid särbeskaltning. Motsvarande gäller beträffande hustruns rätt till änkepension i de fall då mannen står för verksamheten.

Makarnas sammanlagda ålderspension enligt ATP - och även deras totala ATP-avgifter - blir större vid faktisk sambeskattning än vid särbeskaltning så länge deras inkomst inte överstiger 8,5 gånger basbeloppet. Detta sammanhänger med att den del av inkomsten som understiger ett basbelopp inte är pensions- eller avgiftsgrundande saml alt man vid faktisk sambeskattning bara gör elt men vid särbeskaltning tvä basbeloppsavdrag. Vid familjeinkomst överstigande 8,5 gånger basbeloppet blir resultatet det motsatta,

4,2 Beskattningen av makar

4.2.1 Allmänna överväganden

Genom 1970 års skattereform skedde i princip en övergång till individuell beskattning av makars arbetsinkomst. Sambeskattningen behölls endast i begränsad omfattning bl, a, i fråga om kapitalavkastning, Särbeskattningen

Prop. 1975/76:77 47

infördes inte heller beträffande arbetsinkomster som förvärvas av en make vilken biträder i den andre makens förvärvsverksamhet.

Utredningen erinrar om atl övergången till en i princip individuell beskattning av makars arbetsinkomster motiverades av såväl rättviseskäl som arbetsmarknadspolitiska skäl. Dåvarande sambeskattning ansågs ha sin grund i en gången lids arbetsförhållanden.

Den beroendeställning som sambeskatlningen gett den gifta kvinnan borde inte längre accepteras. En beskattning av arbetsinkomsten oberoende av kön och civilstånd skulle underlätta för gift kvinna, som gjort uppehåll i sitt förvärvsarbete, att återinträda i förvärvslivet och skulle göra hennes beskattning oberoende av storleken av mannens inkomst. Samtidigt syftade den individuella beskattningen till att åstadkomma en rättvisare fördelning av skattebelastningen mellan gifta och ogifta inkomsttagare.

Utredningen har enligt sina direktiv haft all utgå ifrån att den är 1970 antagna individuella beskattningsprincipen kommer att bestå. Enligt utredningen talar fiera av de skäl, som motiverade alt denna princip fördes in, även för någon form av särbeskaltning i de fall då faktisk sambeskattning sker. Inkomsten av verksamheten utgör helt eller delvis ett resultat av båda makarnas arbetsinsatser och enligt civilrätlsliga regler kan medhjälpande make ha rätt till viss andel av inkomsten. Man pekar även på det förhållandet att skatte- och avgiftsbelastningen blir större för makar som är föremål för faktisk sambeskatlning än för ogifta, som arbetar tillsammans i en förvärvskälla, eller för makar, som arbetar i olika förvärvskällor. Den faktiska sambeskattningen medför en merbelastning som kan bli betydande vid familjeinkomster över 40 000 kr.

Utredningen erinrar också om att avdragsrätten för premie för makes pensionsförsäkring numera upphört och att ytterligare begränsningar i avdragsrätten nyligen föreslagits av livförsäkringsskattekommittén (SOU 1975:21). Vid faktisk sambeskatlning kan medhjälpande make i regel inte utnyttja sin rätt till avdrag för premie för egen pensionsförsäkring, vilket således minskar möjligheterna till tryggad pensionering. Medhjälpande make förvärvar inte heller genom sitt arbete någon rätt lill egen ATP, Detla kan vara en väsentlig olägenhet t, ex. efter äktenskapsskillnad. Enligt utredningen har medhjälpande maken ett befogat anspråk på att få möjlighet att genom sitt arbete åt andra maken förvärva egen pensionsrätt.

Flera skäl kan alltså enligt utredningens mening anföras för att söka medge någon form av inkomstuppdelning om båda makarna verkligen gjort arbetsinsatser i enderas förvärvsverksamhet. Samtidigt måste man emellertid beakta att makar i ett särbeskattningssystem kan skaffa sig obehöriga skatteförmåner genom att fördela inkomsten på elt sätt som inte svarar mot arbetsinsatserna. Detta har också tidigare varit den främsta orsaken till att inte upphäva den faktiska sambeskattningen. Utredningen erinrar om att företagsskatteberedningen ansett sig kunna konstatera att skattskyldiga i betydande omfattning sökt skaffa sig obehöriga skattevinster genom oriktig

Prop. 1975/76:77 48

fördelning av bolagsinkomster pä familjemedlemmar och andra närstående. Vid en reform måste man således tillse att det inte öppnas möjligheter lill samma slags missbruk som förekommit i fåmansbolagsfallen; reglerna om inkomstuppdelning och särbeskattning måste göras relativt restriktiva.

1 betänkandet erinras om alt beskattningsresultatet för makar som gemensamt bedriver förvärvsverksamhet i hög grad beror av företagsform. Faktisk sambeskattning sker, om den ena maken slår för en verksamhet som bedrivs under enskild firma och den andra maken har ställning som medhjälpare. Inkomstuppdelning och särbeskattning medges däremot om makarna står för verksamheten (enkelt bolag) eller denna bedrivs av makarna genom juridisk person (handelsbolag, aktiebolag).

Enligt utredningen framstår det därför som angeläget att nya regler ges en sådan utformning att beskattningsresultat i görlig mån inte påverkas av förelagsformen. Delta neutralitelskrav kan enligt utredningen anföras som ett ytterligare skäl för att söka medge inkomstuppdelning för faktiskt sambeskattade makar. Kravet på neutralitet innebär också att inkomstuppdelning inte bör ske i större utsträckning i dessa fall än vid verksamhet som bedrivs i enkelt bolag eller genom handelsbolag och aktiebolag. Utredningen har också sökt utforma sina särbeskatlningsregler sä att de inte ger större möjligheter till inkomstuppdelning än de regler företagsskatle-beredningen föreslagit för fåmansbolagsfallen,

4.2.3 Förslagens tillämpningsområde

Utredningens förslag bygger pä att den ene maken i princip skall beskattas för hela inkomsten om inte den andra gjort en viss minsta arbetsinsats i verksamheten. Reglerna är avsedda för de s, k. medhjälparfällen. där den ene maken framstår som den egentlige företagaren och den andra maken haft en mer biträdande funktion. Reglerna är däremot inte tillämpliga om båda makarna verkligen utövar eller står för verksamheten, s. k. gemensam verksamhet.

Avgörande för gränsdragningen skall vara alt den ene maken framstår som den egentlige företagaren. Är så fallet föreligger ett medhjälparfall. Den omständigheten att båda makarna äger del i förvärvskällan medför inte atl gemensam verksamhet skall anses vara för handen. Om nämligen den ena maken med hänsyn till sin arbetsinsats, företagsledning, utbildning m, m. är den som i realiteten står för verksamheten, bör han trots den delade äganderätten vid beskattningen kunna anses ensam driva verksamheten och andra maken behandlas som medhjälpare. Sädana regler är enligt utredningen nödvändiga föratt man inte skall öppna möjligheter för makarna att genom en så pass enkel åtgärd som en uppdelning av äganderätten sätla begränsningsreglerna för medhjälparfall ur spel.

Utredningen framhålleratt gränsdragningen avses få betydelse endast för möjligheterna att särbeskatta medhjälpande make för viss arbetsinkomst

Prop. 1975/76:77 49

från den verksamhet i vilken båda makarna deltar. Äger medhjälpande make del i förvärvskällan, bör hinder inte föreligga att taxera honom - förutom för arbetsinkomst när förutsättningarna för detla är uppfyllda - även för belopp som han kan uppbära i egenskap av ägare eller i övrigt på grund av sin kapitalinsats. Sådant belopp måste dock behandlas som B-inkomst och sambeskaltas.

Gränsen mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet lar enligt utredningen bestämmas med hänsyn till en rad faktorer. Av betydelse är makarnas arbetsinsatser. 1 verksamhet som går ut på att tillhandahälla specialiserade tjänster (läkare, arkitekt, konsult tn. fi.) bör det ha avgörande betydelse om en eller båda makarna utför dessa tjänster. Särskilt avseende måste också fästas vid om en eller båda makarna svarar lör företagsledningen, den ekonomiska planeringen m. m. Viktigt är också vem som utåt - dvs, gentemot leverantörer, kunder m. fi. - företräder verksamheten.

1 de fall då det krävs atl den som utför den huvudsakliga verksamheten har särskild kompetens, specialistutbildning, legitimation e. d, ligger del i linje med det nyss anförda att fästa avgörande vikt vid om en eller båda makarna uppfyller detta krav.

1 förhållande lill arbetsinsatser, kompetens m, m, bör däremot regelmässigt kapitalinsatsen tillmätas underordnad betydelse.

Även andra faktorer bör kunna påverka bedömningen, bl. a. förhållanden av mer formell juridisk natur. 1 vissa fall kan det vara befogat att ta hänsyn till vem av makarna som är registrerad som firmainnehavare. Vidare kan det beträffande makar, som driver jordbruk på arrenderad fastighet, ha betydelse om en eller båda formellt innehar arrenderätten.

4.2.4 Beskattning i medhiälparfållen

För de fall den ena maken fär anses ensam stå för verksamheten medan andra maken har ställning som medhjälpare föreslår utredningen att vissa krav skall vara uppfyllda för alt medhjälpande maken skall beskattas för sin arbetsinsats. Förslagen är begränsade till förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse.

Utredningen har ansett atl det inte är möjligt att göra beskattningen av den medhjälpande maken beroende av den faktiska omfattningen av hans civilrättsliga anspråk eller den ersättning han faktiskt uppburit. 1 stället har utredningen uppställt andra villkor för inkomstuppdelning, främst med avseende pä arten och omfattningen av medhjälpande makes arbetsinsats. Är dessa villkor uppfyllda bör inkomstuppdelning ske inom den angivna ramen oberoende av vilket ersättningsbelopp medhjälpande make faktiskt uppburit eller varit berättigad att uppbära.

En grundläggande förutsättning för särbeskattning skall vara att den medhjälpande maken verkligen utfört visst arbete i förvärvskällan. Vissa krav har därför uppställts både beträffande de arbetsuppgifter som medhjälpande

4 Riksdagen I97.S/76. I saml. .\r 77

Prop. 1975/76:77 50

make utfört och beträffande den arbetstid som han lagt ner i verksamheten,

1 likhet med föreiagsskalteberedningen har man ansett del nödvändigt att uppställa restriktiva regler beträffande arbeisuppgijierna. Förslaget innehåller ett krav på att arbetsuppgifterna utförts utanför själva bostaden. Endast i särskilda fall bör enligt utredningen undantag medges från denna regel. Så kan vara fallet om särskild arbetslokal för verksamheten saknas. Verksamhetens art och liknande omständigheter kan dock motivera att medhjälpande make i hemmet utför ifrågavarande arbetsuppgifter, Bedrives verksamheten på den fastighet där makarna bor kan särskilt inrättad affärs-eller kontorslokal inte anses ingå i bostaden.

När det gäller arbetstiden har utredningen ansett det nödvändigt att, med hänsyn till kontrollsvärigheterna och önskemålet att begränsa antalet skatteprocesser och förhindra skatteflykt, från inkomstuppdelning utesluta sådana fall där medhjälpande make visserligen gjort en arbetsinsats men denna inte varit av relativt betydande omfattning. Utredningen har liksom fö-retagsskatleberedningen funnit 600 arbetstimmar per är utgöra en lämplig avvägning.

Den som vill att inkomstuppdelning och särbeskattning skall ske, måste göra sannolikt att medhjälpande make verkligen utfört den erforderliga arbetsinsatsen, 1 vissa fall torde det redan efteren relativt summarisk utredning vara möjligt att konstatera om förutsättning för inkomstuppdelning föreligger. 1 andra fall kan det vara nödvändigt att begära detaljerade uppgifter om hur verksamheten är organiserad och hur de olika arbetsuppgifterna fördelas mellan makarna.

Även andra förhållanden som har betydelse för bedömningen måste enligt utredningen beaktas, t, ex, relationen mellan antalet anställda och verksamhetens omfattning och en sådan omständighet som att någondera maken har förvärvsarbete vid sidan av det jordbruk eller den rörelse där frågan om inkomstuppdelning är aktuell. Av betydelse är också om medhjälpande make gjort inkomstanmälan till allmän försäkringskassa och i vederbörlig ordning betalat preliminärskatl.

Utredningen föreslåratt inkomstuppdelningen skall vara obligatorisk. Den framhåller att det inte kan anses riktigt att makar, som arbetar tillsammans i en förvärvskälla, skall ha större möjligheter än andra förvärvsarbetande makar att välja mellan sam- och särbeskattning. Från social synpunkt är det också angeläget att medhjälpande make tillgodoräknas pensionspoäng för ATP även i de fall då särbeskattningen inte leder till lägre skatt än sambeskattning. Utredningen nämner att det dock i praktiken endast undanlagsvis torde komma i fråga all genomföra inkomstuppdelning för makar som inte tidigare varit särbeskattade och inte vill ha inkomstuppdelning.

När del gäller vilket belopp som skall beskallas hos medhjälpande make bör enligt utredningen utgångspunkten vara en marknadsmässig ersättning. Det får också anses rimligt att begränsa medhjälpande makes arbetsinkomst lill en tredjedel av nettointäkten och att alltså i princip förbehålla den make.

Prop. 1975/76:77 51

som slår för verksamheten, två tredjedelar som ersättning för hans företagsledning och övriga insatser i verksamheten. En motsvarande begränsning har föreiagsskalteberedningen förordat i fåmansbolagsfallen,

Marknadsmässig ersättning bör enligt utredningen i princip motsvara av-talsenlig lön för del utförda arbetet. En korrekt beräkning förutsätter egentligen uppgift om den totala arbetstiden, speciftcering av vilken tid som ägnats åt olika slags arbetsuppgifter samt en bedömning av vad som utgör avtalsenlig lön för de olika uppgifterna. Utredningen har övervägt möjligheterna att undvika dessa svårigheter genom att uppställa mer schablonmässiga normer för beloppsbestämningen. Man har dock avvisat detta och i stället, i likhet med företagsskatteberedningen, förordat bestämmelsen om marknadsmässig ersättning. Begränsningen till en tredjedel av nettojntäkten torde också enligt utredningen i hög grad förenkla tillämpningen. I många fall är den totala nettointäkten inie större än att man kan utgå ifrån att en tredjedel inte utgör en för hög ersättning för en arbetsinsats som dock skall motsvara minst 600 arbetstiminar.

Om medhjälpande maken uppburit sjukpenning eller föräldrapenning under del av året föreslås att det antal arbetstimmar som bör tillgodoräknas medhjälpande make får bestämmas med hänsyn lill hans arbetsinsats under tiden närmast före den period då han varit sjukskriven eller uppburit föräldrapenning. Eljest bör kravet pä 600 timmar per år upprätthållas.

För beskattningen av makens inkomst har utredningen övervägt att behandla denna antingen som inkomst av tjänst eller beroende pä verksamheten som inkomst av jordbruksfastighei eller rörelse. Motsvarande fräga uppkommer i socialförsäkringshänseende.

Enligt utredningen talar starka praktiska skäl tor att man tillämpar en och samma regel för samtliga medhjälparfall. Vid beskattningen bör alltså medhjälpande makes inkomst genomgående behandlas antingen som tjänsteinkomst eller som inkomst av jordbruksfastighei eller rörelse, 1 socialförsäkrings- och avgiftshänseende bör man på motsvarande sätt välja antingen alternativet inkomst av anställning eller alternativet inkomst av annat förvärvsarbete. Valet har ställ mellan två huvudalternativ. Det ena, an-siällniiigsaliernativet, innebär att den make, som står för verksamheten, vid taxeringen får göra omkostnadsavdrag för det belopp, som beskattas hos medhjälpande make, samt att beloppet hos denne beskattas som inkomst av tjänst. Vid socialförsäkring och avgiftsuttag innebär alternativet att den make som står för verksamheten behandlas som arbetsgivare och att beloppet behandlas som inkomst av anställning för medhjälpande make. Det andra huvudalternativet, delägaralieniaiivei, innebär vid beskattningen att nettointäkten av verksamheten beräknas utan avdrag för värdet av medhjälpande makes arbetsinsats. Därefter fördelas nettointäkten mellan makarna inom den av utredningen föreslagna ramen. Båda makarnas inkomster taxeras .som härrörande irhn den förvärvskälla -jordbruksfastighet eller rörelse -i vilken de är verksamma. Alternativet innebär vidare att vardera makens

Prop. 1975/76:77 52

inkomstandel behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete i socialförsäkrings- och avgiftshänseende.

Utredningen har av praktiska skäl vall delägaralternativet. Detta innebär inte alt medhjälpande make i alla avseenden skall behandlas som delägare vid inkomstbeskattningen. Bestämmelserna om avdrag för avsättning enligt skogskontolagen (1954:142) har inte ändrats i denna riktning. Utredningen föreslär att inkomstuppdelning skall ske mellan makarna före eventuellt avdrag för avsättning till skogskonto. Sedan inkomstuppdelningen skett kan den make som slår för verksamheten fä avdrag endast inom ramen för den del av nettointäkten som beskattas hos honom. Om även medhjälpande make äger del av fastigheten, bör avdrag medges enligt de regler som till-lämpas för delägare av jordbruksfastighet. Motsvarande bedömning redovisas i fråga om lagen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Det avgiftsfria beloppet enligt 4S lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift på 18 000 kr. bör enligt utredningen anpassas till de nya reglerna för inkomsluppdelning. Ett för makarna gemensamt fribelopp på 18 000 kr, föreslås i fråga om inkomst av verksamhet i vilken båda deltar, oavsett om del gäller medhjälparfall eller gemensam verksamhet. Om endera eller båda makarna även driver jordbruk eller rörelse, vari andra maken inte deltar, bör han kunna få tillgodoräkna sig ytterligare fribelopp, dock alt hans sammanlagda avdrag inte fär överstiga 18 000 kr.

4.2.5 Beskauning vid gemensam verksamhet

De regler som föreslås för medhjälparfällen är inte användbara vid gemensam verksamhet. En utgångspunkt för inkomstuppdelningen vid gemensam verksamhet är vad makarna avtalat.

Skattemyndigheten måste - liksom f n. är fallet - ha möjlighet atl pröva om den avtalade inkomstuppdelningen är skälig med hänsyn till makarnas arbetsinsatser, kapitalinsatser och andra liknande faktorer. Enligt utredningen får det förutsättas atl skattemyndigheten - på samma sätt som vid gränsdragning mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet - gör en helhetsbedömning och prövar skäligheten av inkomstfördelningen med hänsyn lill samtliga omständigheter som har samband med makarnas insatser i verksamheten och deras ansvar för denna.

Huruvida den inkomsl som beskallas hos vardera maken skall behandlas som A- eller B-inkomst får bedömas enligt vanliga regler. Enligt 9 S 3 mom, Si utgör inkomsl från jordbruksfastighet och rörelse A-inkomst under förutsättning att den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Prop. 1975/76:77 53

4.2.6 Särskilda frågor

När medhjälpande maken pä grund av sin arbetsinsats i andra makens jordbruk eller rörelse själv beskattas för viss inkomst enligt förslaget bör denna inkomst behandlas som A-inkomst. Har makarna barn, kommer enligt gällande bestämmelser den make som har lägst A-inkomst att få förvärvsavdrag. F, n. är förvärvsavdraget lägre i fråga om inkomst från jordbruksfastighet än när inkomsten är hänföriig till rörelse eller tjänst. Utredningen föreslår att förvärvsavdragel bestäms till 25 % av neiiointäkien, dock högst 2 000 kr. i samtliga fall.

Vid faktisk sambeskatlning innebär nuvarande regler om förvärvsavdrag att om makarna har barn under 16 år, den make som står för verksamheten får avdrag med belopp motsvarande värdet av medhjälpande makes arbete, dock högst I 000 kr. Enligt utredningen bör dock i avvaktan på resultatet av den mer omfattande översyn av familjebeskattningen som pågår inom utredningen avdraget kvarstå i nuvarande form.

Utredningen föreslår också särskilda bestämmelser för det år äktenskap ingås eller upplöses. För tid innan makarna sammanlever bör reglerna för ogifta lillämpas. Fr, o, m. den tidpunkt då makarna gift sig och etablerat hushållsgemenskap bör däremot inkomstuppdelning få ske endast inom ramen för de nya reglerna om inkomstuppdelning mellan makar. Vid prövningen av om medhjälpande make uppnått erforderliga 600 arbetstimmar under beskattningsåret bör dock all arbetstid som han under året nedlagt i verksamheten medräknas, således även arbete som utförts innan hushållsgemenskapen förelåg.

Förde fall makarna leveråtskilda har man knutit an inkomstuppdelningen till reglerna om avdrag för periodiskt understöd. De föreslagna begränsningarna kommer då att gälla intill dess makarnas ekonomiska gemenskap upphört och underhållsfrågan reglerats mellan dem. Sker det under löpande beskattningsår, bör för tid innan underhållsfrågan reglerats inkomstuppdel-ningsreglerna för makar fortfarande tillämpas och för tid därefter reglerna för ogifta.

Utredningen föreslår däremot ingen ändring av det skatterättsliga äktenskapsbegreppet i 65 S sista stycket KL. Huruvida med makar bör likställas även andra än de som lever tillsammans och som tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn är en fråga som enligt utredningen är av sådan natur att den lämpligen bör prövas i samband med att familjebeskattningen blir föremål för en mer. omfattande översyn.

Reglerna om inkomstuppdelning i medhjälparfällen innebär att viss del av betalningsansvaret för skatter och avgifter förs över från den make som slår för verksamheten till medhjälpande make. Den make som står för verksamheten är i normalfallet ägare till det i denna nedlagda egna kapitalet. Den schabloniserade inkomstuppdelningen innebär vidare att medhjälpande maken kan beskattas för ett inkomstbelopp som han i själva verket inte förfogat över. För att inte försämra det allmännas möjligheter att utfå skatte-

5 Riksdiigeii 1975/76. I saml. Nr 77

Prop. 1975/76:77 54

och avgiftsfordringar föreslås ett solidariskt betalningsansvar för restförda inkomstskatter och avgifter, som belöper på medhjälpande makes andel av nettointäkten,

4.3 Beskattning av föräldrar och barn

Företagsskatteberedningen har som tidigare nämnts lagt fram förslag beträffande beskattningen av lön till barn till delägare i fåmansbolag.

Utredningen föreslår en uttrycklig föreskrift att avdrag skall medges endast till den del lönen kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för barnets arbete. Beträffande barn mellan 16 och 18 år gäller f n. all de räknas lill arbetspersonalen, om de deltagit i arbetet och har inkomst som föranleder skatteplikt enligt 51 S KL, Den inkomst som föranleder skatteplikt behöver inie härröra från barnets arbete utan kan utgöra t. ex, avkastning av kapital. Enligt utredningens mening är det befogat att i fortsättningen fordra att barnet arbetat i förälderns förvärvsverksamhet i sådan omfattning att skatteplikt skulle inträda redan på grund av inkomsten av detta arbete och således utan alt övriga inkomster beaktas.

Utredningen anser all de regler som rör barn mellan 16 och 18 år bör skärpas i ytterligare ett avseende. Lön som utbetalats under tid då barnet bedrivit heltidsstudier eller undergått annan utbildning på heltid bör inte vara avdragsgill för föräldern eller beskattas hos barnet. Avdragsförbudet bör gälla t.ex. lön som under terminen betalas till barnet för arbete som uppgetts ha skett under veckoslut och helger. Avdrag bör dock kunna medges för lön avseende arbete som utförts under längre uppehåll, t, ex. vanliga sommarferier. För att undvika gränsdragningssvårigheter föreslås att uppehållet skall ha en varaktighet av minst en månad. De nu angivna begränsningarna föreslås även gälla barn över 18 år. Man kan här enligt utredningen jämföra med förbudet mot avdrag för periodiskt understöd lill mottagare vars utbildning inte är avslutad.

Avdragsreglerna i 20 S KL avser f n. endast hemmavarande barn. Den omprövning av dessa regler som skatteutredningen föreslagit har föranletts av önskemålet att söka förhindra skatteflykt genom obehörig inkomstuppdelning mellan föräldrar och barn. Från denna synpunkt har utredningen inte funnit tillräckliga skäl att göra skillnad mellan hemmavarande och icke hemmavarande barn utan föreslår att bestämmelserna i 20 S KL görs tilllämpliga även på icke hemmavarande barn,

4.4 Kostnadsberäkning m. m.

Med utgångspunkt från utredningens uppskattning av antalet skattskyldiga, som år 1973 blev föremål för faktisk sambeskattning och från de antaganden, som gjorts om förhållandena inkomståret 1976,har man uppskattat atl skatteuttaget år 1976 {- 1977 års taxering) vid genomförande av ut-

Prop. 1975/76:77 55

redningens förslag blir ca 100 milj, kr, lägre än vid oförändrade regler. Av beloppet faller drygt hälften på kommunerna. Det understryks alt underlaget för beräkningarna är myckel osäkert.

Utredningen framhålleratt det är önskvärt att de föreslagna reglerna börjar tillämpas samtidigt med de regler som föreiagsskalteberedningen föreslagit beträffande lön från fåmansbolag. Beredningen har utgått ifrån alt dess förslag kan träda i kraft den 1 januari 1976 och tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Detsamma bör då såvitt möjligt gälla beträffande skatteutredningens förslag,

5 Remissyttrandena 5.1 Allmänt

Utredningens överväganden angående ett avskaffande i huvudsak av den faktiska sambeskattningen harallmäni godtagits av remissinstanserna. Man har också från principiella utgångspunkter ansett utredningsförslagen riktiga,

RSV anser de skäl utredningen framfört för att ta upp och söka lösa de problem som sammanhänger med den faktiska sambeskattningen vara väl underbyggda. Kammarrätten i Stockholm hälsar med tillfredsställelse att förslag framlagts för att åstadkomma större jämlikhet mellan faktiskt sambeskattade och andra skattskyldiga, RF V finner det vara i princip tillfredsställande att möjlighet öppnas för ifrågavarande makar att i likhet med egna företagare och anställda genom arbetsinsats erhålla ett försäkringsskydd. Verket erinrar dock om att förslaget i fråga om tilläggspensioneringen medför att den pensionsgrundande inkomsten blir lägre för fiertalet berörda försäkrade, Länssivrelsen i Stockholms län framhåller som en värdefull konsekvens av förslaget att en av de större skaltemässiga skillnaderna mellan enskilda näringsidkare och bolagsfall elimineras. I samma riktning uttalar sig länssiyrelserna i Södermanlands och Väsicrhonens län saml TOR.

Förslagen har mottagits positivt också av instanser som företräder näringslivet. Man har emellertid ansett de föreslagna reglerna alltför restriktiva, LRF framhåller således att utredningen inte bara i betydande utsträckning velal konservera de kritiserade orättvisorna utan även infört skärpningar, framför allt i fråga om lön till barn. som arbetar i föräldrarnas verksamhet. Delvis likartade överväganden redovisas i yttrandena från .S.lf och .S/Fsamt SHIO.

Flera remissinstanser har pekat på sambandet mellan utredningens förslag och de förslag som lagts fram av företagsskatteberedningen i delbetänkandet "Fåmansbolag" (SOU 1975:54). Vikten av en samordning betonas av bl, a, länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus och Örebro län, Landsliiigsjörbundei. TOR och Sveriges advokatsamfund. LRF redovisar dock annan mening och framhåller att de föreslagna reglerna för sambeskattningsfallen inte bör till-lämpas där verksamheten drivs i bolagsform. Frcdrika-Brcmer-förhuiHlei anser del ytterst beklagligt att utredningen inte helt avskaffat den faktiska

Prop. 1975/76:77 56

sambeskatlningen utan utsträckt den även till verksamheter bedrivna i bo-lagsforin.

Utredningsförslaget avser förvärvskällorna jordbruk och rörelse. Denna begränsning har i regel godtagits eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands lån understryker vikten ur konirollsynpunkt av att förslagen begränsas till nämnda förvärvskällor.

Även om det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker en inkomstuppdelning, riktas likväl kritik mot den närmare utformningen av reglerna. Endast ett mindre antal remissinstan.ser har godtagit förslagen i allt vä.sentligt. Hit hör inaforiieien inom länssiyrelserna i Ålvsborgs och Örebro län. länsstyrelsen i Jämtlands län, med undantag för en del av förslaget be-triilTande lön till barn, LO. majoriicien inom Landsiingsförbiindci och Svenska koniinunlörbiiiidei, vilka dock framhåller att kommunerna måste kompenseras för skattebortfall, samt TCO. Genomgående tar annars kritiken sikte på att möjligheterna till särbeskattning givits en alltför snäv el ler eljest olämplig utformning. Flertalet remissinstanser godtar dock att några begränsningar måste finnas med tanke på riskerna för missbruk. L/?Fanserdock atl reglerna i detta sammanhang bör utformas på så sätt att var och en beskattas för sin inkomst. Den omständigheten att ett fåtal kan tänkas missbruka bestämmelserna bör inte få hindra all regler införs som är motiverade för det stora flertalet lojala skattskyldiga. Likartade synpunkter redovisar bl.a, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

5.2 Makars beskattning

5.2.1 Medhiälparjail

Enligt förslaget skall gift person, som arbetar i makens jordbruk eller rörelse minst 600 timmar per år, beskattas för den del av nettointäkten av förvärvskällan som motsvarar marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen, dock högst en tredjedel av nettointäkten. Arbete som utröns i makarnas bostad skall normalt inte få medräknas. Inkomsten skall behandlas som .-inkomst,

Vid remissbehandlingen har också meningar framförts om de förutsiili-ningar som bör gälla för rätten till inkomstuppdelning. Vidare har en del remissinstanser pekat på svårigheterna för taxeringsmyndigheterna att kontrollera att förutsättningarna för särbeskattning är uppfyllda i del särskilda fallet,

1 fråga om tidsgränsen 600 timmar har delade meningar redovisats, Länssiyrelserna i Södermanlands. Öslergöilands. Malmöhus. Jämilands och Väsicrhoiicns län. LO. Landsiingsförhundets och Svenska kommunförhundcis majoriteter samt 7"C0 godtar förslaget i denna del. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte förslaget missgynnar mindre företag, där medhjälpande makes arbetsinsats kan vara en förutsättning för verksamhetens be-

Prop. 1975/76:77 57

drivande. Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar ytterligare överväganden med hänsyn bl. a. till tröskeleffekterna och nämner en andra gräns vid 300 timmar kombinerad med ett ytterligare maximum vid 1/6 av nettointäkten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. LRF och SHIO anger 300 timmar som en tänkbar gräns, SAF och SIF nämner 100 timmar och Sveriges advokatsamfund 400 limmar. En minoriiei inom länsstyrelsen i .Ålvsborgs län nämner 800 timmar som utgör minimikrav för atl medhjälpande make skall omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det dock inte troligt att en tidsgräns skulle minska kontrollsvå-righelerna, begränsa antalet skatteprocesser eller förhindra skattenykl.

Flera remissinstanser menar att en tillfredsställande avgränsning kan uppnäs genom kravet på alt medhjälpande makes arbetsinsats inie får tas upp till högre belopp än som är marknadsmässigt motiverat, eventuellt i förening med att högst 1/3 av nettointäkten kan hänföras till medhjälpande make. Denna mening framförs av LRF. som dock anser att de skattskyldiga skall kunna lä frångå en sådan fördelningsprincip, LRF anser också att begränsningsregeln endast skall vara tillämplig i medhjälparfall och inte vid gemensam verksamhet eller i bolagsfall. SAF och SIF anser av rättviseskäl att endast rent praktiska begränsningsregler bör införas, såsom i. ex. att medhjälpande makes insats beaktas endast om den uppgått till minst 100 timmar per år. Svenska förciagarcs riksförbund, Fainiljeförciagens förening och SRS anser ett krav på marknadsmässig ersäitning vara nog. Sveriges advokatsamfund motsätter sig ock.så 1/3-spärren och anser att den marknadsmässiga bedömningen bör vara vägledande. Samma åsikt framför bl, a, länssivrelsen i Södermanlands län. närmast med hänsyn till viklen av att medhjälpande makes socialförsäkringsskydd får en tillfredsställande utformning. Likartad mening uttalar SHIO.Fredrika-Brcmer-fÖrbundet anser att även makar med egen rörelse bör ha rätt till ersättning för utfört arbete oavsett vilken tid det omfattar och oavsett var del utförs. Kritik mot begränsningarnas utformning har också framförts av rescrvanicrna i länsstyrelsen i Örebro län samt i Landsiingsförbundei och Svenska kommunlörbundel.

Förslaget atl makes arbete för att beaktas, inte i annat än speciella fall får ha utförts i makarnas bostad, har fått ett blandat mottagande. Länsstyrelserna iÖstcr;.iötkuuls. Värmlands och Väsierboitens län anser kravet motiverat. Fin minoriiei inom länsstyrelsen i .Ålvsborgs län godtar likaså förslaget och påpekar att det bör anges att i arbetsinsatsen inte fär inräknas arbete med utspisning. representation, lelefonpassning, körning av privatbil etc. En annan minoritet inoin samma länsstyrelse anserdock att även arbete i bostaden bör kunna godtas. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner förslaget ägnat att vålla tillämpnings,svårigheier och ifrågasätter om sådant arbete över huvud taget bör beaktas. Samma mening framför TOR. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län ifrågasätter om regeln är sakligt motiverad. Kammarrätten i Slockholm finner förslaget alltför rigoröst med tanke på att en medhjälpande make med exempelvis bokföringsutbildning mycket väl bör kunna handha

Prop. 1975/76:77 58

räkenskaper och bokföring i bostaden. Denna arbetsinsats bör inte bedömas annorlunda än arbete som utförts i en ladugård eller en verkstadslokal. Har vissa arbetsuppgifter ostridigt utförts skall de enligt LRF grunda rätt till individuell beskattning även om de utförts i hemmet. För småföretagare är det uteslutet att kräva särskilda arbetslokaler utom hemmet. Bostadsregeln kritiseras också av bl.a. Familjeföretagens förening, Svenska företagares förening och SHIO.

Om äktenskap ingås eller upplöses under beskattningsåret skall enligt förslaget olika regler gälla; reglerna för ogifta skall gälla för lid före och reglerna för gifta för tiden efter giftermålet och vice versa vid äktenskapels upplösning. Förslaget godtas av länsstyrelserna i Jönköpings och Västerbottens län samt LRF, men avstyrks av kammarrätten i Stockholm.

Utredningen har inte utsträckt det skatterältsliga äktenskapsbegreppet utöver vad som f n. anges i 65 S KL utan ansett att frågan om eventuell utvidgning bör prövas i ett annat sammanhang. Denna uppfattning delas av länsstyrelserna i Östergötlands, Värmlands och Västerbottens län. Länsstyrelsen I Södermanlands län anser dock att rätten till inkomstuppdelning bör begränsas även för andra samlevnadsfall.

Om inkomstuppdelning skall få ske föreslås medhjälpande make bli beskattad enligt elt s. k. delägaralternativ. Delta förslag har genomgående godtagits av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län berör här frågan hur oriktiga uppgifter i deklaration skall bedömas i skattetilläggs- och skattebrottshänseende i de fall endast den ena av makarna är i förelagsledande ställning. Den make som stär för verksamheten bör i första hand vara ansvarig. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte vissa ändringar bör ske i 116 a och 116 c SS TL. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget lill ändring i skogskontolagen. En minoritet inom länsstyrelsen i Ålvsborgs län avstyrker förslaget och menar att man eljest ocksä bör bortse från skogs-kontoultag innan inkomstuppdelning sker.

När det gäller kontrollen framhåller RSV att taxeringsnämnderna har mycket små möjligheter alt bedöma om arbete utförts minst 600 timmar och att därför de skattskyldigas uppgifter torde få godtas i praktiken. Likaså torde det många gånger bli svårt att avgöra vad som är marknadsmässig lön. Visserligen skulle förteckningar kunna tillhandahållas med uppgifter härom, men kvar stär svårigheten att närmare identifiera den medhjälpande makens arbetsuppgifter. De fall där arbete i bostaden skall få godtas blir också enligt RSV mycket svårkontrollerade. Partiella revisioner är inte heller lämpliga för kontroll av hithörande frågor. Enligt RSV bör utredningens förslag till inkomstuppdelning inte föranleda lagstiftning. RSV framför i stället en regel enligt vilken inkomstuppdelning under vissa förutsättningar schablonmässigt skulle medges med viss procent av nettointäkten.

De farhågor som uttalats i RSV:s yttrande återfinns även i fiera länsslyrelseyltranden, där man också nämner den ökade belastningen för taxeringsarbetet, /?ri'hänvisar till verkets erfarenheter av svårigheterna att

Prop. 1975/76:77 59

kontrollera lidsredovisning i arbetsgivaruppgifter. Länsstyrelsen i Stockholms län bedömer 600-timmarsregeln som mycket svårkontrollerad och ifrågasätter om den inte av bl.a. denna anledning bör utgå. Länsstyrelsen i Östergötlands län pekar på behovet av all någon form av löpande fört underlag för tidsålgången finns. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser del nödvändigt atl en schablonregel införs för jordbrukens vidkommande och att RSV utfärdar anvisningar för beräkning av normallön i dessa fall. Länsstyrelsen i Malmöhus län önskar motsvarande anvisningar om marknadsmässigt vederiag för olika slag av arbeten,

5.2.2 Delägarfall och gemensam verksamhet

De föreslagna begränsningsreglerna kan bli tillämpliga även för den make som äger förvärvskällan, nämligen om andra maken kan sägas slå för verksamheten. Vad ägaremaken uppbär kan vid beskattningen vara antingen arbetsinkomst eller kapitalinkomst. I vissa fall kan det också tänkas alt vad som uppbärs utgörs av både arbets- och kapitalinkomst, 1 sådant fall får en uppdelning ske på A- och B-inkomst,

Flera remissinstanser delar utredningens uppfattning alt regler av detta slag kan vara påkallade för att hindra missbruk, men pekar på praktiska svårigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som anser alt regeln är nödvändig som elt korrektiv mot olika arrangemang genom egendomsöverlåtelser, efteriyser dock klarare regler för behandlingen av avdrag för värdeminskning, för minskning av skogs ingångsvärde och för substansminskning genom uttag av naturtillgång. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser atl del bör finnas en möjlighet att särskilt beskatta make för uppburen kapitalavkastning. LRF anser alt förslaget i denna del komplicerar lagstiftningen. Delägare i ett enkelt bolag bör inte behandlas som medhjälpare utan i stället beskattas för sin inkomsl enligt gällande regler. Uppdelningen på A- och B-inkomst avstyrks; hela avkastningen bör beskattas antingen som det ena eller andra. Kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län kritiserar också den föreslagna uppdelningen.

Enligt utredningsförslaget skall i de fall ingen av makarna intar Töre-tagsledande ställning var och en beskattas för sin andel av intäkten av förvärvskällan. Myndigheterna avses dock kunna pröva inkomstuppdelningens skälighet med hänsyn till arbets- och kapitalinsatser osv. För dessa fall skall således inte begränsningsreglerna gälla. Förslaget i denna del har i regel godtagits eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att de regler som föreslagits för makar med gemensam verksamhet bör kunna byggas ut och göras lill-lämpliga på samtliga fall. Härigenom skulle särskilda regler för medhjälparfällen kunna undvaras. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att betydande problem uppkommer när det gäller atl dra gränsen mellan gemensam verksamhet och medhjälparfall. Länsstyrelsen föreslår att medhjälparfallet

Prop. 1975/76:77 60

bör avse samtliga fall oavsett företagsform och oavsett om makarna framträder mer eller mindre klart som gemensamma företagare eller som egentlig företagare contra medhjälpande. Om makarna är gemensamma företagare skall de ha rätt att välja vem av dem som skall behandlas som den egentliga företagaren. Även en minoritet inom länsstyrelsen i Ålvsborgs län anser alt en uppdelning mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet komplicerar txeringsarbetet.

5.2.3 Speciella frågor.

Utredningen har föreslagit att förvärvsavdraget i fråga om inkomst av jordbruksfastighet höjs från I 000 kr, till 2 000 kr. Det förvärvsaydrag på 1 000 kr. som tillkommer den, vars make utfört arbete i förvärvskällan, föreslås däremot inte ändrat.

RSV och länsstyrelsen I Göteboigs och Bohus lån anser att förvärvsavdragen av bl. a. enkelhelsskäl överlag bör vara högst 2 000 kr, LRF tillstyrker den föreslagna höjningen men anser att förvärvsavdrag bör kunna medges makar med barn under 16 år med högst 2 000 kr, även om inkomstuppdelning inte skall ske. Om sådana barn saknas bör avdraget vara 1 000 kr.

Fribeloppet på 18 000 kr. enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift föreslås anpassat lill utredningens förslag i övrigt. Att inkomstuppdelning skall ske föreslås inte medföra en höjning av beloppet. I såväl medhjälparfall som vid gemensam verksamhet bör ett för makarna gemensamt belopp på 18 000 kr. gälla. Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Slockholm anser däremot att detta samlaxeringsliknande beräkningssätt vid gemensam verksamhet inte är motiverat. Kammarrätten föreslåratt makarna tillgodoräknas vardera 18 000 kr. LRF godtar att beloppet beräknas gemensamt för makarna i medhjälparfall men inie eljest.

RSV anser i likhet med utredningen att reglerna i AFL om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bör ses över så att bättre överensstämmelse uppnås mellan förmåns- och avgiftssidan, LRF motsätter sig inte en sädan utredning, men betonar vikten av att egen företagare ges fortsatt möjlighet att erhålla elt försäkringsskydd, som gör det möjligt att anställa vikarie under sjukdomstiden, LRF har även framhållit att egenföretagare bör få göra avdrag för socialförsäkringsavgifter i förvärvskällan och inte som allmänt avdrag.

Före utgången av år 1973 hade skatlskyldig möjlighet all enligt särskilda övergångsbestämmelser med verkan i beskattningshänseende överiåta pensionsförsäkring till andra maken. Utredningen har ifrågasatt, utan att framlägga något förslag, om inie en möjlighet borde öppnas alt i vissa fall återföra hithörande försäkringar. LRF anser att regler härom bör införas.

För atl hindra missbruk har utredningen föreslagit alt den make som slår för verksamheten skall ansvara för den skatt som belöper på medhjälpande makes andel av inkomsten. Detta förslag har godtagits av

Prop. 1975/76:77 6)

länssiyrelsen i Västerbottens län och LRF. 1 övrigt har förslaget kritiserats.

RSV påpekar atl delvis likartade bestämmelser funnits tidigare men avskaffats. Verket framhåller bl, a. följande. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen förutsätter att taxering skett och är således inte tillämplig i fräga om preliminär B-skatt, vilket inte är tillfredsställande. Den manuella uträkningen av ansvarighetsbeloppet blir besvärlig om andra poster än inkomstskall ingår i den totalt debiterade skatten, om 80/85 96-reglerna blir tillämpliga eller om reglerna om ackumulerad inkomst skall tillämpas. Förslaget alt erlagd skatt i första hand skall avse annat än skatt på inkomsten i rörelsen eller jordbruket kolliderar med stadgandet i 2 S 3 mom. UBL atl betald skatt i första hand skall avse lilläggspensionsavgift och i sista hand skattetillägg, förseningsavgift och annuitet på avdikningslån.

RSV påpekar vidare att en förutsättning för makeansvaret är alt taxering skett enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 S KL (medhjälparfall), 1 samband med indrivningen är del mycket svårt för kronofogdemyndigheten att få reda pä detla,efiersom förhållandet inte framgårav inkomstlängden, RSV avstyrker förslaget eftersom personer med inkomst av rörelse eller jordbruksfastighei normalt är bosalla här i riket och möjlighet därför finns alt genom införsel, utmätning eller på annat sätt driva in skatten hos den sotn taxerats för inkomsten,

RFV framför likartad kritik och pekar även på speciella svårigheter i fråga om lilläggspensionsavgiften, bl, a, ATP. Enligt verket synes det också oklart om medhjälpande makes avgifter och skatter skall kunna indrivas hos andra maken, i de fall där äktenskapet är upplöst, om hur indrivning skall ske, när maken avlidit, och om den ena makens överskjutande skall automatiskt skall kunna tas i avräkning mot medhjälpande makes restförda skaller.

Makeansvarel avstyrks även av länsstyrelsen i Södermanlands län samt SAF och SIF.

5.3 Föräldrar ocb barn

Utredningen har förordat begränsade möjligheter till avdrag för lön lill barn. Avdraget avses inte få överstiga marknadsmässigt vederlag. Avdrag skall inte medges för lön till barn över 16 är såvitt avser arbete under studietid. För avdrag för lön lill barn mellan 16 och 18 år skall dessutom fordras att barnets inkomst av arbete hos föräldrarna är tillräckligt stor för all leda till skatteplikt. Reglerna föreslås omfatta även icke hemmavarande barn.

Länsstyrelserna i Jönköpings. Örebro och Väsierboitens län. Landstingsförbundet och Sveriges advokatsamfund godtar utredningens förslag. Yttrandena från länsstyrelsen i Örebro län och Landstingsförbundet är inte enhälliga.

Den föreslagna skärpningen i fråga om lön lill barn mellan 16 och 18 år avstyrks av kammarräiien i Slockholm. Kammarrätten godtar förslagen i övrigt men ifrågasätter om inte 105 S TL bör vidgas till att avse även

6 Riksdagen 1975/76. I sami Nr 77

Prop. 1975/76:77 62

överföringar mellan föräldrar och barn, Länssiyrelserna i Stockholms och Malmöhuslän kritiserar också förslagen i förevarande del. RSV, där en majoritet tillstyrkt förslagen beträffande lön lill barn, anser att avdragsrätten bör anknytas till att barnet genom sitt arbete hos föräldrarna uppnår e.i behållen inkomst av minst 900 kr.; först då utgår nämligen skatt. Även länsstyrelsen I Södermanlands län anser att det i lagtext bör anges hur stort belopp som erfordras föratt skatteplikt skall inträda. Länsstyrelsen I Värmlands län anser den föreslagna skärpningen befogad.

Förslagen i fråga om barn över 16 år som studerar har kritiserats av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam härtill eftersom lagstiftningen kompliceras. Enligt länsstyrelsen har utredningen bortsett från den vanliga kombinationen av studier och arbete på deltid. Länsstyrelsen har däremot inget att invända mot att reglerna görs tillämpliga även på icke hemmavarande barn. Även TOR betonar de betydande kon-irollsvårighelerna i dessa fall. Länsstyrelsen i .Södermanlands län framhåller att det i många fall - t. ex. vid företagarens sjukdom - skulle vara obilligi att inte beakta arbete som utförts av studerande barn. Avdragsrätten bör behållas i sådana fall, dock med den begränsningen all avdrag endast medges för lön som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker anknytningen till marknadsmässigt vederiag men avstyrker, under hänvisning lill vad reservanterna i utredningen anfört, förslagen i övrigt. Även länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län motsätter sig begränsningarna i avdragsrätten för lön till studerande barn. Sistnämnda länsstyrelse anseratt förslaget diskriminerar skattskyldiga pä små orter utan differentierat näringsliv. Förslaget avstyrks även av en minoriiei Inom länsstyrelsen i .Ålvsborgs län, som nämner att förbudet lätt kan kringgås genom att föräldrar med studerande barn "byter" barn, LRF avstyrker de föreslagna skärpningarna beträffande lön till barn. När det gäller lantbruk är barnen väl förtrogna med förekommande arbetsuppgifter och kan göra väsentliga arbetsinsatser utan nämnvärd handledning. Enligt LRF saknas det vidare skäl att generellt utesluta avdragsrätt för lön till barn under 16 år.

Förslagen avstyrks även av Familjejörciageiisförening, S.AFoch SIF, Svenska företagares riksförbund samt SHIO. RFV nämner att på socialförsäkringsområdet gäller f n., att barn som mot ersättning utför arbete för föräldrarnas räkning, i princip är att anse som arbetstagare oavsett ålder, men att hemmavarande barn i fråga om yrkesskadeförsäkringen är undantagna från försäkringen, om de inte har en årsinkomst av förvärvsarbete på minst I 800 kr. Arbetsgivaravgifter för lön till hemmavarande barn skall inte erläggas om arbetsgivaren inte får göra avdrag för lönen,

RFV utgår från att de skärpta avdragsbestämmelserna skall slå igenom även på avgiftsområdet; i så fall måste ordet "hemmavarande" utgå i samtliga de lagbestämmelser, som reglerar arbetsgivares skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för i verksamheten sysselsatta barn. Utan att ingå på frågan

Prop. 1975/76:77 63

om det berättigade i skärpningen av avdragsreglerna framhåller verket alt de förefaller vara väl komplicerade. Verket pekar på svårigheterna alt kontrollera, t.ex. att en till barnet utgiven lön verkligen endast avser arbete under sommarferierna. För föräldern/arbetsgivaren kan det också vid tidpunkten för avlämnandet av arbelsgivaruppgift - dvs. i januari månad näst efter uigiftsåret - i vissa fall bli svårt att bedöma om ett yrkat avdrag för lön till barn kommer att godtas och om barnet i så fall skall tas med i arbelsgivaruppgiften.

6 Föredraganden

6.1 Inledning

Genom 1970 års skaltereform upphörde sambeskattningen att vara grundläggande princip på familjebeskattningens område. 1 stället infördes individuell beskattning av makar såvitt gäller arbetsinkomst. En form av sambeskatlning behölls beträffande kapitalinkomst föratt hindra makaratt skaffa sig skatteförmåner genom transaktioner sinsemellan.

Ett inslag av sambeskattning kvarstod emellertid beträffande vissa arbetsinkomster. I de fall en gift person biträder i makens jordbruk eller rörelse medges inget avdrag vid beskattningen för värdet av detta biträde. Den make som driver verksamheten blir beskattad för hela nettointäkten som alltså här är resultatet av båda makarnas arbetsinsats. Detta kallas för faktisk sambeskatlning. Motsvarande gäller i fråga om lön lill hemmavarande barn i vissa fall.

Enligt sina direktiv har 1972 års skalteutredning (Fi 1972:02) att behandla även den faktiska sambeskattningen. Arets riksdag har hemställt om förslag till avveckling av den faktiska sambeskattningen. Vidare har företagsskat-teberedningen (Fi 1970:77) i ell delbetänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag lagt fram förslag rörande den skaltemässiga behandlingen av lön från fåmansbolag till make och andra närstående, Skatleutredningen har nu lagt fram ett delbetänkande angående de faktiskt sambeskattade (Ds Fi 1975:10).

Skatteulredningens förslag innebär en avveckling i princip av den faktiska sambeskattningen. Förslagen är samordnade med vad föreiagsskalteberedningen har förordat för fåmansbolagens vidkommande. Jag avser nu alt la upp frågan om den faktiska sambeskattningen. Motsvarande frågor rörande fämansbolagen kommer jag att anmäla senare,

6.2 Allmänna överväganden om den faktiska sambeskattningens avveck
ling

Fören särbeskattning kan anföras fiera skäl. En sådan beskattning ligger sålunda väl i linje med dagens värderingar. En sambeskattning ger inte utrymme fören individuell utformning av den sociala tryggheten. Den allmänna tilläggspensionen är baserad på de inkomster som förvärvas och

Prop. 1975/76:77 64

beskattas under inkomsttagarens aktiva ålder. Det får därför anses viktigt att skattereglerna - så långt det är möjligt - får en sädan utformning att de inte utgör hinder för någon alt få tilläggspension. En särbeskattning även av makar som arbetar tillsammans i ett jordbruk eller en rörelse möjliggör därför ett bättre socialt skydd ur individuell synpunkt.

För en särbeskattning även för gemensamt verkande makar talar önskemålen om största möjliga neutralitet mellan olika företagsformer. F. n. är särbeskaltning möjlig om makarna driver verksamheten i bolagsform och lyfter lön från bolaget. Drivs däremot jordbruket eller rörelsen av makarna som enskilda näringsidkare sker sambeskattning. En sådan ordning är givelvis otillfredsställande av flera anledningar, inte minst därför att den uppmuntrar lill bolagsbildningar av enbart skatteskäl. Eftersom den särbeskattning av inkomster som infördes år 1970 bör behållas, är det naturiigt att tillåta en inkomstuppdelning även för makar som driver verksamhet i direktägd form.

Mot de skäl som talar för en särbeskattning måste vägas de som talar mot en sådan ordning. Vad som överhuvud taget motiverar en inkomstuppdelning och särbeskattning är att make genom eget arbete förvärvar en inkomst. En lagstiftning om avveckling av den faktiska sambeskattningen måste därför samtidigt innehålla särskilda spärrar för att hindra obehörig inkomstuppdelning. Myndigheterna måste ges möjlighet att fastställa att båda makarna verkligen har utfört betydande arbetsinsatser i verksamheten.

Skatteutredningen har i sin avvägning av skälen för och emot en faktisk sambeskattning stannat för alt den faktiska sambeskatlningen bör avvecklas i princip. Denna bedömning delas av praktiskt taget alla remissinstanser. Även jag anser att tiden nu är mogen för att införa individuell beskattning även i de fall där makar gemensamt driver förvärvsverksamhet.

Den individuella beskattningen i dessa fall måste emellertid utformas så att obehörig inkomstuppdelning så långt möjligt förhindras. Utredningen har föreslagit vissa spärrar i fråga om rätten till individuell beskattning. Vid remissbehandlingen har skilda meningar förts fram om hur sådana spärrar lämpligen bör utformas. För min del delar jag utredningens uppfattning i detta hänseende. Jag anser också liksom utredningen och de allra flesta remissinstanserna att rätten till uppdelning av kontrollskäl bör begränsas till inkomsislagen jordbruk och rörelse.

Jag har nyss nämnt behovet av neutralitet mellan olika företagsformer som ett skäl för en avveckling av den faktiska sambeskatlningen. Detta innebär också att en reform måste ges en tämligen vid omfattning. Behovet av särskilda regler är störst i de fall den ene maken biträder i den andres förvärvsverksamhet. Den som driver verksamheten framträder här som den huvudsaklige inkomsttagaren och den medhjälpande makens insatser är av mer osjälvständig art. Härar riskerna för missbruk i form av inkomstöverföringar mest påtagliga. Om däremot makarna tillsammans driver en verksamhet utan att någon kan sägas inta en företagsledande ställning är riskerna

Prop. 1975/76:77 65

för missbruk mindre. 1 sådana fall där båda makarna är självständiga yrkesutövare i samverkan är det knappast försvariigl att tillämpa elt system med begränsningsregler. Skatteutredningen har också byggt upp sina förslag så att olika regler skall gälla för medhjälparfall och gemensam verksamhei. Jag avser att i det följande gä närmare in på de olika förutsättningarna för rätten till inkomstuppdelning.

6.3 Beskattningen i medhjälparfall

Enligt skatteutredningen skall inkomstuppdelning ske först om medhjälpande make har arbetat minst 600 timmar under beskattningsåret i den andre makens verksamhet. Vidare skall arbetet regelmässigt ha utförts utanför bostaden. Är dessa förutsättningar uppfyllda skall medhjälpande make beskattas för värdet av sin arbetsinsats. Maken får dock inte tillgodoräknas mer än vad som kan sägas motsvara marknadsmässigt vederlag och inte heller mer än 1/3 av nettointäkten.

Begränsningsreglernas närmare utformning har kritiserats av flera remissinstanser. Några anser att reglerna blir svåra att kontrollera. Andra anser att de går för långt och från särbeskattning utesluter sådana fall där make har gjort inte oväsentliga arbetsprestationer.

För egen del vill jag framhålla följande. Givetvis kan sådana begränsningsregler som utredningen har föreslagit medföra vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen. En del tvister mellan inkomsttagare och taxeringsmyndigheter lorde vara oundvikliga. Begränsningar i olika hänseenden är emellertid, som jag har framhållit, nödvändiga för alt hindra obehörig inkomstuppdelning. För alt kunna tillgodose önskemålet om en individuell beskattning i dessa fall måste man acceptera relativt komplicerade regler.

Frågan hur medhjälpande makes insatser skall kunna kontrolleras har diskuterats av en del remissinstanser. Utredningen har här inte föreslagit några specialbestämmelser. Jag vill i det sammanhanget erinra om att det enligt vanliga regler är de skattskyldigas sak atl styrka förutsättningarna för särbeskattning. Enligt min mening är del olämpligt att fästa avgörande vikt vid en eller annan formell omständighet. En helhetsbedömning måste ske vid taxeringen. Givelvis underlättas en sådan prövning och likaså kommer den skaltskyldige i ett bättre läge om löpande anteckningar flnrjs över del arbeie som make har ulfört. Det bör ocksä tillmätas vikt om inkomstanmälan till försäkringskassa har skett och om skatt har betalats på föreskrivet sätt. .Även andra omständigheter är av betydelse, såsom i vad mån make har annat arbeie, sjukdom osv. 1 många fall är situationen sådan att det är troligt alt den medhjälpande maken har ulfört arbete i uppgiven omfattning. Även om en noggrann prövning skall ske, måste denna givetvis i första hand inriktas på sådana fall där man har anledning misstänka skattefusk eller liknande.

Den föreslagna tidsgränsen 600 timmar överensstämmer med företags-

Prop. 1975/76:77 66

skatleberedningens motsvarande förslag för bolagsfallen. En del remissinstanser har velal slopa denna spärr helt, andra har uttalat sig för en lägre gräns. För egen del anser jag en avgränsning med utgångspunkt i arbetad tid är den lämpligaste av de metoder som står till buds. 600 timmar innebär enligt min mening en rimlig avvägning. Om ett lägre timantal väljs skulle taxeringsmyndigheterna tvingas att pröva avdragsyrkanden rörande arbetsinsatser av ringa omfattning där en kontroll inte är praktiskt genomförbar. Reglerna om förvärvsavdrag och skattereduktion lämnar för övrigt en kompensation där makes arbetsinsatser är måttliga. Såsom skatteutredningen har föreslagit får tidskravet anpassas med hänsyn till sjukdom m. m.. Likaså anser jag att de av utredningen föreslagna reglerna för tid före och efter äktenskapets ingående bör genomföras,

Skatteulredningens förslag innebär vidare alt arbete i hemmet normalt inte skall beaktas, Även denna begränsning motiveras av kravet att inte lämna utryinme för opåkallade skattelättnader. En del remissinstanser har velat gå längre och förordat att arbete i bostaden inte alls skall beaktas. På andra håll har man ansett förslagen alltför snäva och menat atl arbetet som sådant bör vara avgörande och inte var det utförts.

Även jag anser en begränsning i detla hänseende vara nödvändig. Om särskilda lokaler för verksamheten finns bör arbete i bostaden inte medräknas. I sådana fall lorde de arbetsuppgifter som utförs i hemmet normall ha mer indirekt betydelse för verksamheten, och skälen till att låia dessa uppgifter grunda rätt till inkomstuppdelning är mindre starka. Genom kravet på att arbetet normall skall ha utförts utanför bostaden erhåller man en i viss mån objektiv och kontrollerbar begränsning till de fall där make varit faktiskt verksam i rörelsen. Regeln beträffande arbete i bostaden bör dock inte vara utan undanlag. Fall kan tänkas där det är motiverat alt beakta även arbeie som har utförts i bostaden. En förutsättning bör då som har nämnts vara att särskilda lokaler saknas för det arbete som medhjälpande make har utfört. En annan förutsälining bör vara alt arbetsuppgifterna inte får innehålla inslag av privat natur. Hit hör framför allt telefonpassning, representation, körning av privatbil och andra mer allmänna göromål, I jordbruk bör arbete i bostaden delvis kunna beaktas. Om exempelvis en lantbrukarmaka har utfört ca 500 limmars arbete inom det egentliga jordbruket så bör tidskravet 600 timmar anses uppfyllt om hon dessutom har utfört ca 100 timmars kontors- och bokföringsarbete i bostaden.

Även i fråga om rörelse kan medhjälpande makes arbete vara föriagt till hemmet. Som exempel vill jag nämna åkerirörelse, där make tar upp beställningar, eller verksamhet i större omfattning där biträde lämnas genom ordermottagning eller skötsel av bokföring och räkenskaper. Av betydelse kan härvid vara i vad mån del av bostaden har ställts i ordning för arbetsuppgifterna, Somjag tidigare nämnt skall dock arbeie i bostaden bedömas synnerligen restriktivt.

Om medhjälpande make har utfört arbete på del sätt jag här har angett

Prop. 1975/76:77 67

skall viss inkomsluppdelning få ske. Härvidlag får dock medhjälpande make inte tillgodoräknas större ersättning än .som kan sägas motsvara marknadsmässigt vederlag och inte heller mer än 1/3 av neiiointäkien av verksamheten. Med marknadsmässigt vederiag förstås närmast avtalsenlig lön för arbetet. Givelvis kan det i det enskilda fallet vara svårt att bestämma skäligt vederiag. 1 denna del kan taxeringsnämndernas arbete underiättas genom att RSV utger förteckningar över vad som kan sägas vara rimlig ersättning för olika arbetsuppgifter. Sådana allmänt vägledande föreskrifter kan verket utfärda ulan att särskilda lagbestämmelser behöver införas.

Skatteutredningen har föreslagit atl inkomstuppdelningen sker på så sätt att medhjälpande make beskattas enligt elt s, k. delägaralternativ, något som genomgående har godtagits av remissinstanserna. Detta innebär att medhjälpande make själv får svara för sociala avgifter m. in. Förslaget innebär däremot inte alt sådan make helt likställs med delägare. Utredningen har föreslagit vissa särregler i bl, a, skogskontolagen (1954:142), Vidare skall makarna ha en viss ömsesidig uppgiftsplikt och regler härom avses bli intagna i taxeringslagen (1956:623). Skatteutredningens förslag i dessa delar har i allmänhet inte föranlett erinringar under remissbehandlingen och jag föreslår att de genomförs.

Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen om skattetillägg vill jag nämna att makarna ansvarar var och en för riktigheten av sin egen deklaration. Om t. ex. den huvudsakligt verksamme maken nedbringar inkomsten i förvärvskällan på oriktigt sätt kan även den medhjälpande makens deklarerade inkomsl bli för låg. Om då sistnämnde make har saknat insyn i verksamheten kan felaktigheten för denne makes vidkommande emellertid vara ursäktlig och befrielse bör då kunna medges från skattetillägg. Några särskilda bestämmelser härom utöver de som nu finns behövs inte enligt min mening,

6.4 Gemensam verksamhet m. m.

Reglerna för medhjälparfall bör, som jag tidigare har nämnt, inte komma till användning när makarna tillsammans driver en verksamhet. Några remissinstanser har ansett atl det kan bli svårt att i praktiken närmare dra gränsen mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet. Begränsningsreglerna i fråga om avdragsrätten avses alltså inte tillämpas i det sistnämnda fallet. Myndigheterna föreslås dock få rätt att pröva skäligheten av den inkomstfördelning som makarna kommer överens oin vid gemensam verksamhet.

Enligt min mening är regler av det slag som skatteutredningen har föreslagit påkallade av rättviseskäl. I vissa fall kan det givetvis vara svårt att avgöra om gemensam verksamhet eller medhjälparfall föreligger. Svårigheterna bör dock inte överdrivas, 1 betänkandet har vissa omständigheter angetts som bör vara vägledande vid bedömningen. Sådan verksamhet

Prop. 1975/76:77 68

som fordrar särskild utbildning eller kompetens bör normalt inte bereda större svårigheter. Har makarna i stort sett samma utbildning och deltar de i arbetet i lika mån finns det anledning atl tillämpa reglerna för gemensam verksamhet. Är det däremot fråga om en verksamhet där krav på utbildning eller särskild kompetens inte direkt kan uppställas får ytterligare faktorer vägas in. Om två makar tillsammans driver ett jordbruk och är lika verksamma bör detta kunna bedömas som gemensam verksamhet, i synnerhet om de äger lika stor del av jordbruket och även har samma ekonomiska ansvar. Det nu sagda gäller även åtskilliga verksamheter i rörelseform där själva verksamheten som sådan utövas av båda makarna och samma förhållanden i övrigt föreligger som i det nyss nämnda exemplet. Däremot bör gemensam verksamhet i denna bemärkelse inte anses föreligga i alla de fall där en av makarna svarar för själva rörelseverksamheien som sådan (taxirörelse, byggnadsverksamhet, konsultverksamhet m. m.) under det att den andre maken svarar för t. ex, koniorsbeionade göromål, även om båda äger del i förvärvskällan. Jag biträder sålunda de förslag för gemensam verk-sainhet som skatteutredningen har lagt fram.

Vid gränsdragning mellan gemensam verksamhet och medhjälparfall kan äganderätten lill förvärvskällan tillmätas betydelse. Frågan om äganderätten är dock inte avgörande. Skatleutredningen har föreslagit att reglerna för medhjälparfall skall tillämpas även om en av makarna äger hela förvärvskällan men den andre står för verk.samheten. Den make som äger förvärvskällan kan därvid, trots sin äganderätt, vara att skattemässigt bedöma som medhjälpare. Om de tidigare angivna förutsättningarna för inkomstuppdelning inte är uppfyllda kommer den huvudsakligt verksamme maken att bli beskattad för nettointäkten av förvärvskällan. Om sedan den som äger förvärvskällan uppbär inkomsl av densamma utan all ha utfört arbeie i angiven omfattning skall denna inkomsl behandlas som B-inkomst, 1 den mån ägaren har utfört arbete i sådan omfattning att ett medhjälparfall föreligger sker beskattningen såsom för A-inkomst. Uppbär ägaren därutöver ersättning från den andre, blir detta belopp alt behandla som B-inkomst. 1 enstaka fall kan ägarmaken uppbära både A- och B-inkomst. Bestämmelser härom avses bli intagna i bl.a. 9S 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Si.

Skatteutredningens förslag i denna del har kritiserats av en del remissinstanser. Några har ansett att det är principiellt fel alt inte beskatta den make som äger förvärvskällan enligt de bestämmelser som gäller för ägare. Ändra har framhållit att lagstiftningen i onödan kompliceras genom en ytterligare uppdelning på A- och B-inkomster,

För egen del anserjag följande. Ifrågavarande avsnitt av utredningsförslaget utgör ett komplement lill reglerna för de sedvanliga medhjälparfällen. Begränsningsreglerna för dessa skulle lätt kunna sättas ur spel om makar med verkan i beskattningshänseende kunde fördela äganderätten sinsemellan på önskat sätt. Ett skäl för att införa en möjlighet till inkomstuppdelning

Prop. 1975/76:77 69

är,somjag redan harnämnt,önskemålenomskattemässig neutralitet mellan olika företagsformer. Detsamma måste då rimligen gälla även skilda innehavsformer. Även de nu nämnda reglerna för medhjälparfällen bör omfattas vid en avveckling av den faktiska sambeskattningen. Reglerna kan verka något invecklade men lorde endast komma till praktiskt bruk i mer speciella situationer

Det kan alltså tänkas all hela inkomsten av en förvärvskälla i första hand bör beskattas hos den make som har utövat verksamheten och inte hos den verklige ägaren. Avdrag för värdeminskning av byggnader och markanläggningar, för minskning av skogs ingångsvärde, för substansininskning genom uttag av naturtillgång samt procentavdrag tillkommer i regel ägaren. Dessa avdrag skulle då inte utan vidare kunna utnyttjas vid taxeringen i den nyss nämnda situationen. Fall av detta slag synes tillhöra ovanligheten. Den make som äger fastigheien torde regelmässigt betinga sig ersättning av den brukande maken, såsom arrende eller liknande. Värdeminskningsavdrag m, m. kan då avräknas mot denna ersättning. Jag anser inte att det behövs särskilda bestämmelser för de fall jag nu har berört.

Utredningen förordar i detla sammanhang att bestämmelsen i 52 S 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, alt mannen skall beskattas för boets gemensamma inkomst upphävs liksom motsvarande regel vid förmögenhetsbeskattningen, eftersom de inte längre fyller någon funktion. Jag biträder förslaget.

6.5 Särskilda frågor

Skatteutredningen har föreslagit att förvärvsavdragel för make som har inkomsl av jordbruksfastighet höjs till samma nivå som i fråga om andra A-inkomster eller till 2 000 kr. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen och jag föreslår atl det genomförs. Däremot anserjag liksom utredningen alt förvärvsavdraget i de fall inkomstuppdelning inte skall ske alltjämt bör vara I 000 kr. En omprövning av detta avdrag bör anstå till dess skatteutredningens slutliga förslag har lagts fram,

Föreiagsskalteberedningen har beträffande fämansbolagen föreslagit att begränsningsreglerna för medhjälparfall även skall avse personer som sammanbor under äkienskapsliknande former, Detla begrepp är vidare än det nuvarande skatterältsliga äktenskapsbegreppei i 65 S KL, Skatteutredningen har däremot inte föreslagit en dylik titvidning. Även om goda skäl kan anföras för utvidgningen anser jag likväl i likhet med skatleutredningen alt frågan lämiiligen bör prövas i samband med en mer omfattande översyn av lämiljebeskattningen.

Enligt förslaget kan inkomsluppdelning och särbeskattning ske även om ersättning faktiskt inte har utbetalats lill den medhjälpande maken. Vidare kan särbeskattning ske också om parterna i sina självdeklarationer inte har gjort inkomstuppdelning. Det kan således tänkas alt en särbeskatlad medhjälpande make saknar medel till alt betala skatten. För att hindra att de

Prop. 1975/76:77 70

nya reglerna missbrukas på så sätt alt makarna i samförstånd underlåter alt betala skatt och att denna inte heller kan indrivas, har skatteutredningen föreslagit ett särskilt makeansvar. Den make som står för verksamheten skall ansvara för att den andre makens skatter vederbörligen betalas. En särskild regel härom avses bli intagen i en ny 77 b S i uppbördslagen (1953:272), UBL, Förslaget har kritiserats under rernissbehandlingen.

För egen del vill jag framhålla följande. Det stora fiertalet makar kommer givetvis att lojalt erlägga den skatt som påförs efter inkomstuppdelning. De fall där skatt inte erläggs kan förmodas bli mycket sällsynta. Av rättviseskäl bör emellertid en ansvarsregel flnnas för dessa fall, även om regeln kan leda till visst administrativt merarbete. Jag förordar alltså att det införs en ansvarsregel i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Detta bör emellertid kompletteras på ett par punkter. Sålunda bör även preliminär B-skatt täckas av ansvarigheten. Vidare skall betalning i första hand avse tilläggspensionsavgift i enlighet med bestämmelserna i 2 S 3 mom. UBL. Frågan har betydelse främst i de fall medhjälpandemaken har andra inkomster. Den av mig föreslagna ändringen innebär således att belopp som erlagts av antingen medhjälpande make eller uttagits hos den andre maken i första hand skall avse tilläggspensionsavgift.

I anledning av ell påpekande från en remissinstans vill jag nämna att makeansvaret bygger på att makar under bestående äktenskap har fått möjlighet lill inkomstuppdelning och särbeskattning. Makeansvaret upphör därför inte vid äktenskapets upplösning. Eftersom medhjälpande make i regel har erlagt preliminärskatl lorde den andre maken inte behöva vara rädd för alltför stora skattekrav i efterhand. Vid den ekonomiska uppgörelsen i anledning av äktenskapets upplösning får ett skatleansvar beaktas på samma sätt som makarnas övriga skulder.

1 övrigt får makarnas skatteförhållanden bedömas på vanligt sätt. Den ene makens överskjutande skatt kan således inte automatiskt tas i anspråk för den andres kvarstående eller restförda skatter. Någon särskild kviti-ningsregel för dessa fall anserjag inte påkallad. Om utmätning blir aktuell får den ske på vanligt sätt. Det kan tänkas att medhjälpande make har eriagt preliminär skatt inen alt det sedermera visar sig att förusättningarna för särbeskattning inte är uppfyllda. Denne make får då överskjutande skatt under del att den andre kan få kvarskait. Genom atl utnyttja reglerna om jämkning, fyllnadsinbetalning m. m. kan makarna i stor utsträckning undvika olägenheter i detla hänseende.

Genom särskilda övergångsbestämmelser till 1973 års lagstiftning (SFS 1973:374-375), då avdragsrätten för premier på makeägd pensionsförsäkring slopades, öppnades en möjlighet för gift skattskyldig att med verkan i skattehänseende överlåta pensionsförsäkring på maken. Skatteutredningen har uttalat atl del kan finnas anledning alt nu. då en särbeskattning införs, ge de makar som begagnade sig härav möjlighet att återföra försäkringen till den ursprunglige ägaren. Jag delar denna uppfattning och föreslår att

Prop. 1915/16:11 71

så får ske. Återföringen bör dock ske under år 1976, Reglerna härom bör tas in i övergångsbestämmelserna,

6.6 Föräldrar och barn

Skatleutredningen har föreslagit att avdragsmöjlighelerna för lön till den skatlskyldiges barn begränsas. Förslagen går här längre än vad företagsskatteberedningen har förordat för fåmansbolagens vidkommande. Skatteutredningens förslag innebär all avdrag inte skall medges för lön till studerande barn över 16 år utom såvitt avser arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Förslaget i detta hänseende avser givetvis även barn som passerat 18-årsgränsen, För barn mellan 16 och 18 år föreslås vidare att avdrag endast skall medges om barnets inkotrist av arbete hos föräldrarna är så stor att den föranleder skatteplikt, Avdragsförbudel har föreslagits omfatta även barn som inte är hemmavarande.

Utredningsförslaget har kritiserats starkt, inte minsl av företrädare för näringslivet. Kritik har även framförts från andra remissinstanser och då främst i fråga om äldre studerande barn.

De föreslagna begränsningarna innebär en avvägning mellan å ena sidan kravet på avdragsrätt för lön i de fall barn verkligen har utfört en betydande arbetsinsats i föräldrarnas förvärvsverksamhet och å andra sidan kravet pä en sådan utformning av reglerna att obehöriga inkomstuppdelningar hindras. Man kan i detta hänseende peka på en rad fall där föräldrar genom att avlöna barn försökt få avdrag för periodiska understöd, som annars inte skulle ha varit avdragsgilla. Riskerna för missbruk är givetvis störst i fråga om studerande barn och de framlagda förslagen har utformats mot denna bakgrund. Enligt min mening innebär skatteutredningens torslag en rimlig avvägning i fråga om kravet på avdragsrätt och riskerna för missbruk. I fråga om yrkesverksamma barn innebär förslagen knappast någon förändring i förhållande till vad som nu gäller, i vart fall inte om barnet har fyllt 18 år. Även studerande barn kan enligi lör.siaget uppbära lön med avdragsrätt för föräldrarna så fort arbetsinsatsen har varit av påtaglig omfattning.

Avdragsrätten bör, som skatleutredningen har föreslagit, begränsas även såvitt avser icke hemmavarande barn. Förslaget i denna del bör kompletteras på så sätt atl arbetsgivaravgifter inte skall las ul med mindre avdragsrätt för lönen föreligger vid taxeringen. Så är fallet redan nu men i de för-läitningar. som reglerar arbetsgivares skyldighet alt erlägga sådana avgifter, bör ordet "hemmavarande" utgå. Förslag lill ändringar i dessa delar har utarbetats i samråd med cheferna för socialdepartementet, kommunikationsdepartementet, utbildningsdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet och bostadsdepartementet.

Jag föreslår all skatteulredningens förslag genomförs även på denna punkt. Avsikten är att senare föreslå att motsvarande regler skall gälla även för fåmansbolag.

Prop. 1975/76:77 72

Jag vill i delta sammanhang ocksä ta upp frågan om ett par mindre ändringar i UBL. Det gäller möjligheten för folkpensionär med preliminär B-skatt att betala denna skatt med utfallande pension. Uppbördstermin slutar normalt den 13 i uppbördsmånaden (23 S UBL) medan pensionen blir tillgänglig för lyftning först den 15. Riksdagen (SkU 1974:57, rskr 1974:360) har uttalat att del här gäller en fråga av begränsad räckvidd men alt den inte vill motsätta sig ändrade bestämmelser i syfte att få lill stånd en samordning. Lösningen bör enligt riksdagen sökas på uppbördssidan genom ändrade regler lör respitavgift.

Skattskyldig som har försummat att betala in skatt under rätt uppbördstermin, men som erlagt skatten senast den 18 i den månad, under vilken terminen har infallit, är skyldig atl erlägga en särskild avgift, den s. k. re-spitavgiften (54 S UBL). Jag förordar mot bakgrund härav att folkpensionär, för vilken har utfärdats debetsedel på preliminär B-skatt, befrias från skyldighet att erlägga respitavgift för den preliminära skatt som betalas senast den 18 i uppbördsmånad. Härigenom blir det möjligt för sådan pensionär alt betala sin preliminärskatt med pensionen på den aktuella månaden.

Praktiskt avses systemet fungera så att pensionären vid inbetalningar av skatt styrker att han uppbär folkpension, Posifunkiionären underlåter då alt ta ut den eljest föreskrivna respitavgiften. För atl göra det enklare för postpersonalen vid denna bedömning avses riksförsäkringsverket, i samråd med riksskatteverket. framställa en särskild handling varav framgår att den skattskyldige är folkpensionär med preliminär B-skatt eller på annat lämpligt sätt underlätta förfarandet.

Enligt 54 S tredje stycket UBL skall i samband med betalning av respitavgift skatteanvisningen förses med frimärke lill belopp som motsvarar den eriagda avgiften. Så sker numera inte i praxis, 1 stället anges avgiftens storlek pä det postkvitio som den skattskyldige erhåller. Jag föreslår alt lagtexten ändras i enlighet med det nu tillämpade förfaringssättet.

Mitt förslag i denna del föranleder ändring av 54 S UBL,

6.7 Kostnadsfrågor och ikraftträdande

Skatteutrednin,gen har uppskattat att skatteutlaget år 1976 (1977 års taxering) vid ett genomförande av utredningens förslag skulle bli ca 100 milj. kr, lägre än vid oförändrade regler. Av beloppet faller drygt hälften på kommunerna. Det framhålls att underlaget för beräkningarna är mycket osäkert. Då återverkningar pä kommunernas ekonomi först aktualiseras 1978 i samband med statens skatteutbeialning till kommunerna, bör den ekonomiska fördelningen mellan siat och kommun lämpligen bedömas i samband med kommunalekonomiska utredningens ställningstaganden, som beräknas slutföras 1977, Jag av.ser att senare återkomma till denna fråga.

De nya reglerna föreslås träda i kraft omedelbart och tillämpas första gången vid 1977 års taxering eller för motsvarande period.

Prop. 1975/76:77 73

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen alt antaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (l947:577)om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

5. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsl,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

8. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

9. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift.

10. lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering,

11. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

12. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

13. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

14. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

15. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

16. lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

17. lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift.

18. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.