Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76: 61 Regeringens proposition

1975/76: 61

om särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning

beslutad den 30 oktober 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar                              •

G. E. STRÄNG

RUNE JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåU

I syfte att stimulera näringslivet lill investeringar i maskiner och andra inventarier framläggs i proposilionen förslag om elt särskUt investerings­avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen, motsvarande 10 % av an­skaffningskostnaden för investeringar i maskiner och andra inventarier som sker under perioden den 15 oktober 1975—den 31 december 1976.

För samma slag av investeringar föreslås dessutom — för de närings­idkare som inle helt kan utnyttja avdraget — alternativt ell statligt skattefritt investeringsbidrag motsvarande 4 % av anskaffningskostna­den. Delta bidrag skall kunna utgå för en anskaffningskostnad av högsl 500 000 kr. för beskattningsår under perioden. Bidrag och avdrag kan inte ulgå jämsides med varandra.

1    Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 61

 

Prop. 1975/76: 61

Förslag tiil

Lag om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomst­skatt

Härigenom föreskrives följande.

1    § Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perioden den 15 oktober 1975—den 31 de­cember 1976 anskaffar eller tillverkar maskiner eller andra döda inven­tarier avsedda för stadigvarande bmk i verksamheten, äger vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomst­beräkningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

2    § Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av anskaffningskost­naden för inventarier som anskaffats under den period som anges i 1 §. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, beräknas procentsatsen på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskatt­ningsår under vilket inventarierna har levererats eller kostnaderna föi tillverkningen nedlagts. Avdraget får dock åtnjutas högst med belopp som svarar mot skiUnaden mellan bmtlointäklen och övriga avdrag i förvärvskällan.

3 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier,
nämligen

inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,

begagnade inventarier,

personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972: 603) och som icke användes i yrkesmässig trafik eUer uthyrningsrörelse,

inventarier som den skattskyldige tillverkar själv, om tillverkningen har påbörjats före den 15 oktober 1975,

inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före den 15 oktober 1975,

inventarier som icke har levererats under den period som anges i 1 §,

inventarier för vilka anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna under beskattningsåret ej har uppgått till sammanlagt minst 10 000 kronor.

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge alt särskilt investe­ringsavdrag får åtnjutas för inventarier som levereras efter utgången av den period som anges i 1 §.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att särskUl in-vesleringsavdrag får åtnjutas för anskaffning av begagnade inventarier. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

För inventarier, som har förvärvals från någon med vilken förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskUl invesle-ringsavdrag endasi om inventarierna har tillverkats av säljaren och till­verkningen påbörjats efler den 15 oktober 1975.

4 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och

 

Prop. 1975/76: 61                                                     3

företer tUlfredsställande utredning om den anskaffningskostnad  eller tillverkningskostnad på vilken avdrag skall beräknas.

Har den skattskyldige för visst beskattningsår erhållit investeringsbi­drag enligt lagen (1975: 000) om statligt investeringsbidrag för inventa­rieanskaffning, får han därefter ej åtnjuta avdrag enligt denna lag för samma beskattningsår.

5 §   I fråga om handelsbolag eller enkelt bolag beräknas särskilt in­vesteringsavdrag för bolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamUng.

It    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 61

 

Prop. 1975/76: 61                                                                4

Förslag till

Lag om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning

Härigenom föreskrives följande.

1 § Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller
skogsbruk och som under perioden den 15 oktober 1975—den 31 de­
cember 1976 anskaffar eller tiUverkar maskiner eller andra döda inven­
tarier avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten, äger efter ansökan
erhålla statligt investeringsbidrag i enlighet med beslämmelserna i denna
lag.

Investeringsbidrag enligt denna lag skall icke räknas som skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statiig inkomstskatt.

2 § Investeringsbidrag får icke ulgå om näringsidkaren för beskatt­
ningsår under den period som anges i 1 § kunnat helt utnyttja avdrag
enligt lagen (1975: 000) om särskilt invesleringsavdrag vid taxering tUl
statlig inkomstskall. Investeringsbidrag får heller icke ulgå, om närings­
idkaren för beskattningsåret helt eller delvis har åtnjutit avdrag som nyss
nämnts. Bedömningen av frågan huruvida nämnda avdrag kunnat ut­
nyttjas eller har åtnjutits får grundas på taxeringsnämndens beslut.

Investeringsbidrag utgör fyra procent av anskaffningskostnaden för inventarier som har anskaffats under den period som anges i 1 §. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, beräknas procent­satsen på den del av tiUverkningskostnaden som nedlagts under perioden.

Investeringsbidrag utgår för det beskattningsår under vilket inventa­rierna har levererats eller koslnaderna för tillverkningen nedlagts. Del kan ulgå för högsl två beskattningsår och får ej överstiga 20 000 kronor för varje beskattningsår.

3     §    Investeringsbidrag utgår icke för följande inventarier, nämligen
inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,
begagnade inventarier,

personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972: 603) och som icke användes i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,

inventarier som näringsidkaren tillverkar själv, om tillverkningen har påbörjats före den 15 oktober 1975,

inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före den 15 oktober 1975,

inventarier som icke har levererats under den period som anges i 1 §,

inventarier för vilka anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna un­der beskattningsåret ej har uppgått lill sammanlagt minst 10 000 kronor.

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge alt investeringsbidrag får ulgå för inventarier som levereras efter utgången av den period som anges i 1 §.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge all investerings­bidrag får åtnjutas även för anskaffning av begagnade inventarier.

För inventarier, som har förvärvals från någon med vilken förvärva­ren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, kan investeringsbidrag

 

Prop. 1975/76: 61                                              5

utgå endast om inventarierna har tillverkats av säljaren och tillverk­ningen påbörjats efter den 15 oktober 1975.

4 § Ansökan om investeringsbidrag skall göras skriftligen och prövas
av riksskatteverket. Ansökningshandlingen, som skall avges på heder och
samvete, skall inges senast en månad efter det taxeringen för beskatt­
ningsåret vunnit laga krafl.

Sökanden skall skriftligen medge atl riksskatteverket får granska sö­kandens räkenskaper och inhämta de uppgifier ur sökandens självdekla­ration som behövs för tillämpningen av denna lag.

Investeringsbidrag utgår endast om sökanden företer tUlfredsställande utredning om förhållande som avses i 2 § första stycket samt om den anskaffningskostnad eller tillverkningskostnad som skaU ligga till grund för beräkningen av bidraget.

Har sökanden ej lämnat medgivande som avses i andra stycket skall ansökan avslås.

5    § I fråga om handelsbolag eller enkelt bolag beräknas investerings­bidrag för bolaget.

6    § Efter beslut om investeringsbidrag skall riksskatteverket verkställa utbetalning i enlighet med beslutet.

Riksskatteverket skall omedelbart efter det att beslut i fråga om in­vesteringsbidrag har meddelats lämna uppgift härom till länsstyrelsen i sökandens hemortskommun.

7    § Talan mol riksskatteverkets beslut enligt 3 § tredje stycket får icke föras. I övrigt föres talan mot riksskatteverkets beslut enligl denna lag hos regeringen genom besvär.

8    § Den som tUl ledning för myndighets beslut i fråga om utbetalning av investeringsbidrag avgivit handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder utbetalning med för högt belopp är skyldig att till statsverket återbetala vad han har erhållit för mycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt uppgifl på den utkommit från trycket i Svensk författningssamUng.

 

Prop. 1975/76: 61

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET                  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-30

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om särskilt investeringsavdrag och statligt investerings­bidrag för inventarieanskaffning

Inledning

Investeringsaktiviteten inom näringslivet stimuleras f. n. på olika sätt. Investeringsfonderna för konjunkturuljämning är sedan i våras i prak­tiken helt frisläppta. Dessa fonder får användas för byggnads- och maskininvesteringar i hela landet fram lill våren 1976. Regeringen har dessutom, genom beslut i februari 1975, bemyndigat arbetsmarknads­styrelsen att lämna industriförelag tillstånd alt överföra investerings­fondsmedel tUl lagerinvesteringskonto. Även de särskilda investerings-fondema får sedan i somras — ulan lidsbegränsning — utnyttjas för byggnads- och maskininvesteringar. Förelag med sysselsättningsproblem har vidare i ett flertal fall fått lillslånd av regeringen all utnyttja de särskUda investeringsfonderna för lagerproduktion. Här bör också näm­nas att arbetsmiljöfonderna är öppna för miljöinvesteringar i byggnader och maskiner. Lagerstödet är ett annat exempel på en åtgärd som har vidtagits för att skapa förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna hållas uppe.

I samband med behandlingen av den av regeringen i våras framlagda propositionen angående de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken m.m. (prop. 1975: 100) aktualiserades ytterligare åtgärder för alt stimulera näringslivets investeringsaktivitet. I en motion i riksdagen föreslogs bl. a. införande av ett särskilt investeringsavdrag på 10 % som komplement till investeringsfonderna. Finansutskottet (FiU 1975: 25) fann vid sin bedömning, alt del var synnerligen angelägel alt närings­livets investeringar stimulerades och hänvisade i delta sammanhang till alt man under tidigare konjunkluravmattningar hade tillämpat system med investeringsavdrag. Samtidigt gjordes en hänvisning tUl ett tidigare av utskottet avgivet betänkande (FiU 1975: 1) enligt vilket ett investe-

 

Prop. 1975/76: 61                                              7

ringsavdrag vid beskattningen i kombination med investeringsbidrag för särskilda ändamål borde övervägas för atl främja de privata industri-invesleringama. Finansutskottet uttalade slutligen alt utskottet förut­satte att regeringen, när detla motiveras av konjunkturutvecklingen, skulle komma all framlägga förslag om investeringsavdrag i kombina­tion med investeringsbidrag samt all åtgärderna skulle utformas så atl de gav största möjliga sysselsättningseffekt. Riksdagen följde finans­utskottets linje.

Regeringen har tidigare vid ett flertal lillfällen sökt befrämja maskin-investeringarna under konjunkluravmattningar genom att införa regler om extra skatteavdrag. Under åren 1964 och 1968 infördes bestäm­melser om särskUt investeringsavdrag på 10 % vid den statliga inkomst­taxeringen för bl. a. vissa maskininvesteringar. Samma syslem kom lill användning i 1971 års förordning om särskilt invesleringsavdrag vid taxering liU statlig inkomstskatt (SFS 1971:50, prop. 1971:11, SkU 1971: 7, rskr 1971: 27). Syftet med denna förordning, liksom med de tidigare författningarna, var i princip att påverka förelagen alt öka sina investeringar i maskiner och inventarier utöver vad som eljest skulle bli. fallet.

Mot bakgrund av den tidigare lämnade redogörelsen för den ekono­miska utvecklingen under senare tid finns det skäl att nu vidta ytterli­gare åtgärder för att i första hand stimulera näringslivet till investeringar i maskiner och inventarier. Denna stimulans bör enligt min mening ges på två sätt, nämligen dels i form av elt särskilt invesleringsavdrag, dels genom elt statiigt investeringsbidrag. Jag behandlar här avdraget och bidraget vart för sig.

Särskilt investeringsavdrag

Invesleringsavdraget bör utformas efler delvis samma principer som gällt för de i det föregående nämnda författningarna i samma ämne. Det bör ulgå med 10 % vid laxeringen lill statlig inkomstskatt och avse investeringar som sker under perioden den 15 oktober 1975— den 31 december 1976. Med utgångspunkt i: dessa rikllinjer har-inom finansdepartementet upprättats etl förslag lUl lag om särskilt investe­ringsavdrag vid taxering liU statlig inkomstskatt.

Investeringsavdraget bör avse maskiner och andra inventarier som, har anskaffats under den ovan angivna tidsperioden.

Avdraget beräknas på anskaffningskostnaden. Vid tillämpningen av 1971 års förordning har uppmärksammals bl. a. det fall atl äldre utbytes-maskiner lämnas som dellikvid vid inköp av ny maskin. Det har därvid förekommit alt inbytesvärdet på den inbytta maskinen höjts — i vissa fall avsevärt över det verkliga värdet — för att ernå en så hög anskaff­ningskostnad som möjligt på den nya maskin på vilken inveslerings­avdrag sedan skall beräknas. Ett sådant förfarande kan självfallet inte

 

Prop. 1975/76: 61                                                     8

accepteras. Anskaffningskostnaden skall — på samma säll som gäller vid beräkning av värdeminskningsavdrag — motsvara den verkliga kostna­den och således bestämmas med utgångspunkt i det verkliga värdet på inbytesmaskinerna. Kostnaden för anskaffningen bör f. ö. motsvara vad som gäller beträffande en tillgångs anskaffningsvärde vid uppförande på avskrivningsplan enligt kommunalskaltelagens (1928: 370) regler för planenlig avskrivning.

I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, bör pro­centsatsen utgå på den del av tillverkningskostnaden som har nedlagts under anskaffningsperioden den 15 oktober 1975—den 31 december 1976.

De regler om investeringsavdrag som gällde under åren 1971—1973 har i vissa avseenden vållat svårigheter vid tillämpningen. Svårighelema var delvis förorsakade av alt reglerna efter hand utvidgades till all omfatta tre anskaffningsperioder under vilka invesleringsavdraget utgick med varierande procentsatser och av bestämmelsen all anskaffningen skulle anses ha skett vid leveransen i de fall alt skriftligt avtal och leverans hänförde sig lill skilda beskattningsår inom samma anskaff­ningsperiod. För att undvika all svårigheter uppslår vid tillämpningen bör gälla alt avdraget skall göras vid laxeringen lill statlig inkomstskall för del beskattningsår under vilket inventarierna har levererats eller av näringsidkaren tillverkats. Invesleringsavdraget bör vidare med hänsyn till bl. a. investeringsperiodens längd avse i princip endast sådana in­ventarier som levereras under anskaffningsperioden. Efler dessa änd­ringar bortfaller behovet av särregler i de fall all skriftiigt avtal och leverans hänför sig till skilda beskattningsår eller då leveransen sker efler utgången av anskaffningsperioden. På samma säll som var fallet i 1971 års förordning bör avdraget inte utgå i de fall skriftligt avtal om leverans har upprättats före den 15 oktober 1975 eller — för inventa­rier som den skattskyldige tillverkar själv — om tillverkningen har på­börjats före den tidpunkten.

Regeringen bör liksom tidigare ges möjlighet att i fall då t. ex. in­vesteringar är av betydande storleksordning och kan beräknas ge en bety­dande stimulanseffekt medge investeringsavdrag för inventarier som skall levereras efter den 31 december 1976.

I de tidigare bestämmelsema fanns en regel om all särskilt invesle­ringsavdrag inte fick åtnjutas för inventarier för vilka investeringsfond för konjunkturuljämning tagits i anspråk enligl beslut av Kungl. Maj:l eller arbetsmarknadsstyrelsen. Som jag nämnt i det föregående är kon-junkturuljämningsfonderaa, liksom även de särskUda investeringsfon-dema och arbelsmiljöfonderna, numera i praktiken öppna bl. a. för maskininvesteringar. Med hänsyn till angelägenheten alt få största möj­liga effekt på investeringsvolymen förordar jag att avdrag denna gång även får åtnjutas i de fall där nämnda fonder kommer tUl användning.

 

Prop. 1975/76: 61                                                     9

Med hänsyn till det statliga investeringsbidraget, som jag slrax skall beröra, krävs vissa regler för investeringsavdraget som skiljer sig från vad som gällde enligt 1971 års förordning. En utgångspunkt bör härvid vara all avdraget inle skall få utnyttjas i andra förvärvskällor än den vari investeringen skett. Så gäUde för fysiska personer också enligl 1971 års förordning. Men då gällde också all vad som inle kunde utnyttjas under del första beskattningsåret fick föras vidare under ytterligare sex år. En sådan ordning skulle försvåra användandet av bidragsformen, eflersom man skulle bli tvungen att vänta sju år för att se huruvida avdraget kunnat utnyttjas eller ej. Jag föreslår således att avdraget inle i något fall skall få utnyttjas annal än för del beskattningsår varunder leveransen skett. Om avdraget inle kan helt utnyttjas avses bidrag kunna utgå.

Bortsett från regler avseende inverkan på avdragsrälten i fall där bi­drag utgår — vartill jag återkommer i del.följande — ansluter sig lag­förslaget till 1971 års förordning.

Bidrag till vissa investeringar

Investeringsbidraget bör ses som etl komplement lill invesleringsav­draget som konjunkturpolitiskt instrument. Det bör kunna utgå till sam­ma kategorier av näringsidkare som omfattas av rätten all utnyttja in­vesteringsavdrag samt i princip gälla samma slag av investeringar. Det är avsett alt utgå i de fall avdraget inte kan helt utnyttjas. Jag har i det föregående föreslagit att invesleringsavdrag inle får föranleda underskott i förvärvskälla. Det betyder atl det blir lätt atl konstatera om avdraget har kunnat utnyttjas eUer inte. Äv skäl som jag strax skaU utveckla bör bidraget maximeras. Man bör således kunna välja avdraget, även om det inte helt kan utnyttjas. Bidrag bör däremot inte få utgå vid sidan av avdrag. En sådan ordning är olämplig av administrativa skäl.

Vad jag nu sagt innebär således att näringsidkaren har en rätt atl välja mellan bidrag och avdrag i de fall när han inle helt kan utnyttja avdraget under beskattningsåret. Har näringsidkaren vall att åtnjuta avdraget lill viss del, får han emellertid inte åtnjuta något bidrag för detta beskattningsår. För all undvika för stor tidsuldräkt bör frågan om bidragsrätl få avgöras på grundval av taxeringsnämndens beslut. Jag återkommer i specialmotiveringen lill bl. a. denna fråga.

Enligl gällande regler är statsbidrag skatlepliktigl i den mån bidra­get utgår för alt täcka kostnad för vilken föreligger rätt lill avdrag vid laxeringen. En sådan tillämpning är emellertid förenad med ölägenheter. För maskiner skulle därmed bidraget komma att minska avskrivnings­underlaget — och detla är en följd som skulle komplicera den skatte­mässiga behandUngen. Detta skulle påverka även den kommunala be­skattningen. Bidraget bör därför vara skattefritt.

 

Prop. 1975/76:61                                                     10

Bidraget bör utgå med 4 % av anskaffningskostnaden. Detta mot­svarar avdragels nettovärde för företag som har en statlig skatt av 40 %. För att undvika för stora kostnader för det allmänna bör bidraget be­gränsas till anskaffning under elt beskattningsår för högst 500 000 kr. Med hänsyn till att bidraget är avsett för sådana mindre företag och jordbmk som inte kan utnyttja avdraget bör denna gräns kunna anses tUlräcklig.

Prövning av ärenden angående investeringsbidrag liksom utbetalning av bidraget bör ske efter ett skriftUgt ansökningsförfarande hos riksskat­teverket. Ansökan om bidrag bör avse anskaffningar under visst beskatt­ningsår.

Med utgångspunkt i vad jag nu anfört har inom finansdepartementet utarbetats förslag till

1.   lag om särskUt investeringsavdrag vid taxering tUl statlig inkomst­
skatt

2.   lag om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning.
Beträffande ulformningen av vissa detaljregler vUl jag framhålla föl­
jande.

Lag om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

4 § I andra stycket finns en regel av innebörd atl om den skattskyldige för visst beskattningsår fått uivesteringsbidrag, får han därefter inte åtnjuta avdrag. Denna regel skall ses mol bakgmnden av regeln i 2 § första stycket lagen om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning. Däri föreskrivs nämligen alt bidragsfrågan får avgöras på gmndval av taxeringsnämndens beslut. Skulle detla beslut sedermera ändras så att avdraget kunnat helt utnyttjas, skall emellertid avdragsrätten gå för­lorad, om bidrag har utgått.

Lag om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning

1 §

Den krets av näringsidkare som anges i första stycket har, såsom jag tidigare anfört, sin motsvarighet i lagförslaget angående det särskilda investeringsavdraget.

Regeln om skattefrihet i andra stycket har jag berört i det föregå­ende. Därigenom blir kommunalskattelagens regler om beskattning av statsbidrag som utgår tUl näringsidkare för hans näringsverksamhet inte tillämpliga på investeringsbidraget.

 

Prop. 1975/76: 61                                                    11

2 §

I första stycket finns de regler jag berört i det föregående om förut­sättningar för alt bidrag skall kunna utgå. Näringsidkare, som inte helt kan utn)rttja sin avdragsrätl enligt lagen om särskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt, kan således välja mellan avdrag och bidrag. Väljer han avdrag, går han emellertid miste om hela bi­dragsrätten.

För att åstadkomma förenklingar och likhet med reglerna om in­vesleringsavdraget bör bidraget beräknas på grundval av leveranser och tUlverkning under ett beskattningsår.

Bidraget bör begränsas till atl avse högst två beskattningsår för alt motverka att näringsidkare genom omläggning av räkenskapsår skall kunna komma i åtnjutande av bidrag utöver vad som kan anses normalt under perioden. För de näringsidkare som har räkenskapsår som sam­manfaller med kalenderår kan bidrag således komma i fråga dels för beskattningsåret 1975 för leveranser eller tUlverkning under perioden den 15 oktober—den 31 december 1975 dels för beskattningsåret 1976 för leveranser och tillverkning under hela detta år.

3 §

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i stort sett vad som före­slagits gälla för investeringsavdraget.

Riksskatteverket bör — liksom i moisvarande fall beiräffande investe­ringsavdraget — få möjlighet alt medge alt investeringsbidrag får åtnju­tas för anskaffning av begagnade inventarier.

4 §

Ärenden om investeringsbidrag skall avgöras av riksskatteverket. Sö­kanden har ålagts all förete utredning om att förutsättning föreligger för erhållande av bidrag liksom om underlaget för beräkning av bidraget. Som jag tidigare nämnl kan näringsidkaren få bidragsrälten prövad på grundval av taxeringsnämndens beslut. Han har givetvis även räll att avvakta beslut i högre instans om fråga där är om all sänka hans taxe­ring. En förutsättning för all bidrag skall kunna ulgå är dock hela tiden att han helt avstår från all utnyttja avdrag.

De uppgifter som lämnas i ansökningen om investeringsbidrag bör av­ges på heder och samvete. Härigenom kan brottsbalkens regler om osann och vårdslös försäkran tillämpas vid oriktiga uppgifter.

De föreslagna ålgärderna avser investeringar som sker under tiden den 15 oktober 1975—den 31 december 1976. Investeringsavdraget kom­mer i huvudsak att påverka de preliminära inbetalningarna av B-skatt försl under år 1977. Jag räknar därför inte med något skattebortfall för staten under budgetåret 1975/76. Tillkomsten av investeringsbidraget medför emellertid all behov av medel för bidragsulbelalningar kan upp-

 

Prop. 1975/76: 61                                                    12

komma under innevarande budgetår. För ändamålet bör redan nu etl särskilt förslagsanslag anvisas på tilläggsbudget tUl statsbudgeten för budgetåret 1975/76. Med hänsyn lill osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli aktuellt bör anslaget föras upp med ell formellt belopp av 1 000 kr. Beträffande medelsbehovel för budgetåret 1976/77 återkom­mer jag i annal sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt rege­ringen föreslår riksdagen all

1.  antaga förslaget till lag om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,

2.  antaga förslagel lill lag om statligt investeringsbidrag för in­ventarieanskaffning,

3.  lill Bidrag till vissa investeringar på tilläggsbudget I lill stats­budgeten för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln an­visa elt förslagsanslag av 1 000 kr.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu­tar att genom proposition föreslå riksdagen all antaga de föi-slag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975    75052,