Regeringens proposition nr 47 1975/76 Prop. 1975/76:47

Nr 47

Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i rättsbjälpslagen (1972:429) m. m.;

beslutad den 23 oktober 1975.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokollet ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

G. E. STRÄNG

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen förslås all kostnaden för skiftesman vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad skall kunna ersättas inom rällshjälpslagens ram. Dessutom föreslås vissa smärre jämkningar i lagen i syfte alt förenkla handläggningen av rällshjälpsärenden. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

1 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 47

Prop. 1975/76: 47

1 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrives att 5, 9, 16, 19, 22, 23, 25, 31 och 39 §§ rältshjälpslagen (1972: 429)i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5                                                                                             §'-
Rältshjälpsnämnd   är   beslulför Rältshjälpsnämnd   är   beslutför
med ordföranden och de två leda- med ordföranden och mitist två
möter som   ej är advokater. Är andra ledamöter, av vilka en icke
ärende    av    principiell    betydelse är   advokat.    Vid   avgörande   av
eller annars av särskild vikt eller    ärende, som är av principiell be
finnes i annat fall på grund av lydelse   eller   annars   av   särskild
ärendets   beskaffenhet   deltagande vikt, skall dock samtliga ledamö-
av de båda ledamöter som är ad-                                 ter deltaga,
vokaler   påkallat,   skall   samtliga
ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening försl.

I den utsträckning regeringen I den utsträckning regeringen

bestämmer får tjänsteman vid bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens rältshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende. Tjänstemannen skall vara ärende. lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet.

9 §3

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om all den rällsökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen saml nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rältssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

1 Lagen omtryckt 1973: 247.

2 Senaste lydelse 1974: 1091.

3 Senaste lydelse 1974: 1091.

5. avgift som enligl expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, saml avgift som utgår enligl exekutions-avgiflskungörelsen (1971: 1027),

5. avgift som enligt expedi-lionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rätlens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga krafl,samt avgift som utgår enligl exekulions-avgiflskungörelsen (1971: 1027),

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet lill barn utom äktenskap eller enligl föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första slyckel nämnda lag för bevisning som rätlen självmant föranstaltat om.

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligl 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första slyckel nämnda lag för bevisning som rällen självmant föranstaltat om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad för bevisning enligl andra stycket 2 anses ej den rältssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet lill barn utom äktenskap.

16 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

genhet rörande bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Skyldigheten atl utge koslnadsbidrag fullgöres genom atl den rältssökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader för rättshjälpen.

19 §4

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt del för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rältshjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas 1 angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) bli prövad enligt lagen (1974: 8)

om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endasi om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet.

om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endasi om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. / ärende om bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet. När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 § föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag.

22 §5

Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tilllämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranletl kostnad för rättshjälpen, skall detla beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersällning lill biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen av domstolen. Biträdesersättning i annat fall faslställes av rältshjälpsnämnden.

* Senaste lydelse 1974: 11. o Senaste lydelse 1974: 1091.

Biträde och skiftesman har rält till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdra-"gel krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försummelse föranletl kostnad för rättshjälpen, skall detla beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde faslställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen av domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman faslställes av rältshjälpsnämnden.

1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdom-stolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas atl utge ersättningen till statsverket.

1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdom-stolen äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tilllämpning utom beträffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas atl utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätlen, om det ej med hänsyn lill omständighetema är obilligl, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

« Senaste lydelse 1974: 1091. t Senaste lydelse 1974: 1091.

Prop. 1975/76: 47 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att betala statsverket hälften ay kostnaderna för skiftesmannen och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om domstols dom.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid Skall betalningsskyldighet åläggas mol statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel ulan angivande av bestämt belopp.

39 § Beslut om rättshjälp enligl 36 § meddelas på ansökan av den tilltalade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt. Har rällen skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den tilltalade eller liden för sädan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre rätt.

Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2 beträffande den tilltalade, skall domstolen förordna att rättshjälpen skall upphöra. Dömes den tilltalade för brottet, skall han utan hinder av vad som föreskrives i 38 § första stycket åläggas alt betala hela kostnaden för rättshjälpen.

Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan mån att han ej längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen förordna alt rättshjälpen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

De nya beslämmelserna om rättshjälp i ärende om bodelning gäller ej i fråga om rättshjälp som begärts före ikraftträdandet.

Prop. 1975/76: 47

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

dels att i 1 och 8 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mol "regeringen",

dels alt 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Lämnas bistånd enligt 4 § för bestridande av kostnader i rättegång eller under förundersökning om brotl och dömes den som erhållit bistånd för brottet, skall han lill statsverket återbetala vad han mottagit. Äterbetalningsskyldigheten får dock jämkas eller efterges, om skäl härttll föreligger med hänsyn till hans brottslighet eller personliga och ekonomiska förhållanden.

Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 § för brottet skall han lill statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån särskilda skäl föreligger.

Nedlägges rättegång eller för- Nedlägges rättegång eller för-

undersökning om broll mot den undersökning om brott mol den
som erhållit bistånd enligt 4 § som erhållit bistånd enligt 4 §
utan alt skuldfrågan avgjorts ge- utan atl skuldfrågan avgjorts ge
nom dom, skall den som erhållit nom dom, skall den som erhållit
bistånd, i den mån del med hän- bistånd, i den mån del med hän
syn lill omständigheterna är skä- syn lill omständigheterna är skä
ligt, till statsverket återbetala vad ligt, till statsverket återbetala vad
han mottagit. han mottagit. Detsamma gäller om

skuldfrågan i annat fall kan an-lagas ej komma att avgöras genom dom därför att den som erhållit bistånd håller sig undan.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1976.

1975/76:47

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-09-25

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.

1 Inledning

Sedan rältshjälpslagen (1972:429) trädde i krafl den 1 juli 1973 har efler hand aktualiserats olika frågor angående tillämpningen av den nya lagstiftningen. I sådana fall där speciella olägenheter visat sig föreligga har vissa smärre ändringar vidtagits i lagen (se bl.a. prop. 1974:71, JuU 18, rskr 235).

Inom domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON), vilken innan domstolsverket den I juli 1975 trädde i funktion var centralmyndighet för rättshjälpen, gjordes under hösten 1974 en samlad genomgäng av erfarenheterna från tillämpningen av del nya rättshjälpssystemel. Undersökningen har redovisats i en till justiliedeparlementet i december 1974 överlämnad promemoria Översyn av rättshjälpssystemel. Vissa delar av del förslag lill ändring i rältshjälpslagen som ingår i promemorian bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetls av justitiekanslern (JK), Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg, rällshjälpsnämnderna i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göieborg, Sundsvall och Umeå, socialstyrelsen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens invandrarverk, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt Norrbottens län, riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges advokalsamfund, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Tjänste-

1975/76:47 9

männens centralorganisation (TCO) saml Centralorganisationen SÄCO/SR.

Mot bakgrund av bl.a. de synpunkter och ändringsförslag som framförts i DON:s promemoria och remissyttrandena över denna tillsattes i maj 1975 uiredningen (Ju 1975:07) om en allmän översyn av rättshjälpssystemel. De sakkunnigas direktiv bör fogas till regerings-protokollet i delta ärende som bilaga 2. Som framgår av direktiven skall uiredningen närmare undersöka en rad spörsmål av principiell betydelse för systemets utformning. DON:s promemoria innehåller emellertid också förslag till en del mindre justeringar i systemet. 1 direktiven har med syftning på sådana frågor påpekats atl det bör övervägas atl la upp dem till omedelbar behandling ulan all resultatet av utredningens arbete avvaktas. I enlighet härmed läggs nu fram förslag till vissa smärre justeringar i rältshjälpslagen som har behandlats i promemorian.

Inom riksdagen har vid flera tillfällen aktualiserats frågan om komplettering av rättshjälpen med bestämmelser som möjliggör all ersättning lill skiftesman vid bodelning med anledning av skilsmässa betalas av allmänna medel. Spörsmålet har behandlats i en inom justitiedepartemenlet utarbetad promemoria (Ds Ju 1975:15) Rättshjälp för skiftesman vid bodelning, vilken bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 3.

Yttranden över departementspromemorian har efter remiss avgetls av Göta hovrätt, DON, rällshjälpsnämnderna i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göieborg, Sundsvall och Umeå, familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), Sveriges domareförbund, Sveriges advokalsamfund och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Göta hovrätt har bifogat yttranden från Jönköpings, Norrköpings och Lidköpings tingsrätter.

Utöver de frågor som berörts nu bör i delta sammanhang också las upp en fråga om en smärre ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd lill svenska medborgare i utlandet m.m.

En översiktlig redogörelse för rättshjälpssystemel ålerfinns i direktiven lill uiredningen för översyn av rättshjälpssystemel (bilaga 2). I fråga om den allmänna bakgrunden lill de nu behandlade frågorna får jag hänvisa till denna översikt.

2 Vissa i DON:s promemoria behandlade frågor

2.1 Rättshjälpsnämnds sammansättning och beslutförhet

Nuvarande ordning. Rältshjälpsnämnd beslår enligl 4 § första slyckel rältshjälpslagen av ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Äv de övriga ledamöterna skall två vara advokater, som är verksamma inom

1975/76:47 10

nämndens verksamhetsområde. Den ene advokaten skall vara anställd på allmän advokatbyrå och den andre enskilt verksam. De övriga två ledamöterna utgörs av lekmän som skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas enligt 4 § andra stycket rältshjälpslagen av regeringen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. I 4 § tredje stycket föreskrivs atl del för ledamot skall finnas en eller flera ersättare.

Enligt 5 § första stycket rältshjälpslagen är rättshjälpsnämnd beslutför med ordföranden och de två lekmännen. Vid avgörande av ärende som är av principiell betydelse eller som annars är av särskild vikt skall samtliga ledamöter delta. Delsamma gäller om på grund av ärendets beskaffenhet det finnes påkallat med deltagande av de båda advokatledamölerna. I lagens förarbeten anges beiräffande sistnämnda regel att det bl.a. kan vara av värde vid inlresseprövning enligt 8 § första stycket 6 rältshjälpslagen och liknande bedömningar om tillgång finns till ledamöter med advokaterfarenhet (prop. 1972:4 s. 285).

Promemorian. I promemorian framhålls atl erfarenheterna från arbetet vid rällshjälpsnämnderna klart visar all deltagande av advokatledamöter över huvud taget är av stort värde och alt advokaternas närvaro är nödvändig vid flertalet nämndsammanträden. DON:s besvärsnämnd har tolkat rättshjälpslagens beslulförhetsregel så atl vid handläggningen skall delta antingen bara ordföranden och de två lekmännen eller också samtliga ledamöter. När vid rättshjälpsnämnds handläggning har deltagit ordföranden, lekmännen och en advokat har besvärsnämnden därför funnit att rättshjälpsnämnden inte har varit lagligen sammansatt samt undanröjt de överklagade besluten och visat ärendena åter för ny behandling. Besvärsnämndens tolkning torde bygga på all advokatledamölerna i rättshjälpsnämnd är representanter inte enbart för advokatkåren ulan även för statligt anställda resp. enskilt verksamma advokater. Dessa båda grupper skulle således kunna tänkas ha motstridiga intressen på rällshjälpsområdel. Om bara en advokatledamot deltar i rättshjälpsnämnds avgörande, kan balansen i nämnden komma atl förskjutas.

1 promemorian konstateras alt verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna bedrivs på samma säll som enskild advokatverksamhet. De allmänna byråerna har sålunda inte någon monopolställning eller andra fördelar ulan konkurrerar med de enskilda advokatbyråerna på lika villkor. Intäkterna i deras verksamhet skall ge täckning för kostnaderna. Någon annan inskränkning i de allmänna byråernas rätt atl åta sig uppdrag har inle ställts upp än all uppdragen utanför rällshjälpsområdel inle får inkräkta på deras primära uppgift att biträda inom rättshjälpssystemel.

Del är enligt promemorian inle rält atl uppfatta advokalleda-

1975/76:47 II

möterna i rältshjälpsnämnd som representanter för skilda kategorier med motsatta intressen. Inte heller finns del något som lyder på atl olika meningar mellan advokatledamöterna kan härledas till den omständigheten all de är statligt anställda eller enskilt verksamma. Med hänsyn bl.a. härtill framstår det som i och för sig tillräckligt med endast en ledamot i rältshjälpsnämnd som är advokat. De långa och relativt frekventa sammanträdena medför visst inkomstbortfall för berörda allmänna och enskilda advokatbyråer. Detta inkomstbortfall skulle kunna minskas om bara en advokat behövde ingå i rättshjälpsnämnd.

I promemorian ifrågasätts också om del inle är tillfyllest med bara en lekmannaledamot i nämnden. Visserligen söker centralmyndigheten vid utseendet av ledamöter och ersättare för ledamöter i görligaste mån åstadkomma en lämplig geografisk spridning inom varje rälts-hjälpsnämnds verksamhetsområde. I flertalet ärenden fattas dock vanligen beslut av handläggare vid rältshjälpsnämndens kansli. Bara mera betydelsefulla ärenden prövas av nämnden som sådan. I den typen av ärenden lorde för del mesta utrymmet för lokala synpunkter vara begränsat. Dessutom gör redan storleken av rättshjälpsnämndernas verksamhetsområden alt nuvarande antal ledamöter mestadels inle kan tillföra nämnden kännedom om lokala förhållanden. Del lorde inle behöva befaras att kvaliteten på rällshjälpsnämndernas beslut försämras, om bara en lekman deltar. För en sådan lösning finns flera skäl. Om i nämnden endast finns en ledamot som är advokat, bör för balansens skull även lekmannainslagel minskas. Praktiska skäl talar också för atl rättshjälpsnämnderna är små. Del är från flera synpunkter administrativt lättare med färre ledam'öler i rältshjälpsnämnden. Sammansätts nämnden med bara tre ledamöter, torde del inte längre vara nödvändigt med skilda beslutförhetsregler för de olika slagen av ärenden. Rältshjälpsnämnd blir då beslulför när samtliga ledamöter är närvarande. Enligl DON:s mening talar övervägande skäl för alt del bör finnas bara en lekmannaledamot i rättshjälpsnämnd.

DON föreslår atl rältshjälpsnämnd skall bestå av och vara beslutför med ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, och två andra ledamöter. Äv dessa skall en vara advokat, som liksom f n. bör utses efler förslag av Sveriges advokalsamfund, och en lekman. Samfundet bör lämna förslag efter samråd med Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Beträffande sättet för lekmannens utseende föreslås ingen ändring i gällande bestämmelser.

Om antalet ledamöter i rättshjälpsnämnd inte anses kunna minskas, föreslår DON i andra hand alt den nuvarande bestämmelsen alt advokaterna skall representera allmän resp. enskild advokatbyrå upphävs. I sådant fall bör enligt DON beslulförhetsreglerna bara ändras så atl vid handläggning av ärende som i och för sig kan prövas

1975/76:47 12

av ordföranden och de två lekmannaledamöterna även en advokat skall kunna delta.

Remissyttrandena. Förslaget alt ändra rällshjälpsnämnds sammansättning tillstyrks eller lämnas ulan erinran av JK, Göta hovrätt, länsstyrelserna i Kronobergs och Malmöhus län saml domareförbundet. JK anser att rättshjälpsnämndens uppgifter knappast kan motivera en bredare sammansättning än den föreslagna med tre ledamöter. Domareförbundet framhåller att praktiska skäl talar för en sådan förändring.

Övriga remissinstanser avstyrker atl någon ändring görs i rättshjälpsnämnds sammansättning. Enligt hovrätten för Nedre Norrland har nuvarande bestämmelsjer visat sig innehålla en framsynt lösning i fråga om nämndens sammansättning. Enligt hovrättens mening måste tungt vägande skäl förebringas för att frångå vad som nu gäller. Hovrätten anser inte atl kostnad.saspekter bör anläggas på frågan. Den kostnadsbesparing som en begränsning av antalet ledamöter skulle medföra spelar i och för sig en begränsad roll i sammanhanget. Äv väsentligare betydelse är alt en fulltalig nämnd arbetar säkrare och effektivare än en mindre nämnd, inte minsl när del gäller granskningen av biträdens kostnadsräkningar. Hovrätten anser det också angelägel alt nämnden får behålla sin starka .ställning vilket bör vara ägnat atl minska antalet besvärsärenden. Inte heller kammarrätten i Göteborg anser att det finns anledning atl ändra gällande bestämmelser om rällshjälpsnämnds sammansättning. Rättshjälpsnämnden i Stockholm framhåller atl nämndens avgöranden i många fa/i beror på bedömningar där erfarenhet, omdöme och kunskap om del praktiska rältslivet spelar en avgörande roll. Redan del är enligt rättshjälpsnämnden etl skäl till all de svårare avgörandena inte lämnas till en alltför, liten personkrets. Generellt sett anser nämnden atl en minskning av antalet ledamöter skulle minska kvaliteten på vissa av nämndens avgöranden. När det särskilt gäller advokatledamölerna har nämnden funnit det värdefullt att två ledamöter mecj olika erfarenheter och ofla olika inriktning av verksamheten har kurmat delta. För lekmannaledamölernas del ligger del främsta värdet i att dessa, som i regel har stor erfarenhet från olika områden av samhällslivet, breddar nämndens erfarenhetsunderlag och utövar en medborgerlig kontrollfunktion. Mot bakgrund härav anser rättshjälpsnämnden au dét skulle vara mycket olämpligt atl minska lekmännens antal och inflytande i nämnden. En sådan åtgärd skulle även stå i strid med tendenserna i samhället alt vidga lekmannainfiytandet. Nämnden anser att de ekonomiska skäl som skulle kunna åberopas för en minskning av antalet ledmöter måste väga myckel lätt. Enskilda advokater och lekmannaledamöter tillfogas visseriigen ekonomiskt avbräck men de ser inle sitt dellagande väsentligen som en ekonomisk fråga ulan som ell fullgörande av en viktig samhällsuppgift.

1975/76:47 13

Den ekonomiska förlust som de allmänna byråerna drabbas av till följd av att där anställda advokater deltar i nämndarbelet kan inte heller vara av sådan storleksordning alt den bör få ha avgörande betydelse. Mot bakgrund av del anförda avstyrker rättshjälpsnämnden bestämt DON:s förslag om minskning av antalet ledamöter.

Rättshjälpsnämnden i Jönköping framhåller att nuvarande sammansättning inle har medfört några administrativa svårigheter, i varje fall inte efter utökningen av antalet ersättare. Sammansättningen med fem ledamöter har visat sig fungera utmärkt. Ätt advokatledamöterna har olika klientel och är inriktade på skilda ärendelyper gör det värdefullt atl två advokater deltar i nämndarbelet. Motsättningar mellan advokat-kategorierna har inte visat sig. För lekmannaledamölernas del är del inte den lokala anknytningen som är väsentligast. Lekmännen är betrodda med ett flertal uppdrag i styrelser och nämnder och deras nyttiga erfarenheter tillförs ofla rältshjälpsnämnden. Finns i nämnden endast en lekman kan del knappast bli elt reellt lekmannainflytande. Två lekmän kan bättre än en hävda lekmannasynpunkter gentemot juristerna. Rättshjälpsnämnden i Malmö konslalerar all de allmänna advokatbyråernas verksamhet i betydande omfattning är inriktad på familjerättsliga frågor. Deras representanter har därför mycket stor erfarenhet inom delta rättsområde. De enskilt verksamma advokaterna har å andra sidan en bredare erfarenhet från civilrättens övriga områden. Detta medför att nämnden enligt den nuvarande ordningen har tillgång lill advokater med erfarenheler från de mest skiftande rättsområden vilket givelvis är värdefullt. Även för den rältssökande är det otvivelaktigt av värde alt bedömningen av varje rättshjälpsärende blir så allsidig som möjligl. Detla syfle skulle enligl nämndens mening i hög grad motverkas, om antalet advokater i nämnden bestämdes till endast en. Det kan också vara befogat atl avvakta de allmänna advokatbyråernas utveckling och intresseinriktning, innan ändring företas i nämnda avseende. Både för advokat- och lekmannaledamöterna gäller alt olägenheter av för omfattande tjänstgöring i nämnden kan motverkas genom utseende av flera ersättare. Även rällshjälpsnämnderna i Göteborg, Sundsvall och Utneå, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, JO och SACO/SR ställer sig av skäl liknande dem som har anförts av de tidigare nämnda kritiska instanserna negativa till förslaget att minska antalet ledamöter i rältshjälpsnämnd.

Sveriges advokatsamfund förklarar all samfundet delar DON:s uppfattning all inget har framkommit som lyder på att förekomsten av olika meningar mellan advokatledamöterna skulle härröra från någon motsättning mellan de statligt och de enskilt verksamma advokaterna. Denna omständighet bör enligl samfundet emellertid inle ulan vidare föranleda till slutsatsen atl det är tillfyllest med endasi en advokat-ledamot. Det torde i nämndernas verksamhet hittills ha visat sig atl de

1975/76:47 14

båda advokatledamölerna ofla i väsentliga avseenden kompletterar varandra. Båda ledamöternas samlade erfarenhet lorde utgöra en tillgång för nämnderna vid bedömande av de skilda slagen av ärenden. Samfundet anser det därför kunna ifrågasättas om del är välbetänkt all nu vidta en ändring som innebär en försvagning av nämnderna och som även kan vara ägnad att medföra en försämring från rättssäkerhetssynpunkt. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer anför liknande synpunkter och motsätter sig uttryckligen atl kravet på skild advokallillhörighet upphävs.

1 fråga om rällshjälpsnämnds beslutförhet anser alla remissinstanser som särskilt behandlar frågan all reglerna bör ändras. Hovrätten för Nedre Norrland anser för sin del atl det inle är nödvändigt atl nämnden är beslutför i två olika sammansättningar. Vid en omfattande delegering av ärenden till handläggare på nämndens kansli blir de ärenden som återstår för nämndens behandling av sådan beskaffenhet atl samtliga ledamöter bör delta. Skulle del i brådskande fall visa sig omöjligt att snabbi sammankalla beslutför nämnd, bör enligl hovrättens mening ordföranden kunna få befogenhet all ensam falla beslut på nämndens vägnar.

Flertalet remissinstanser anser att beslulförhetsreglerna bör ändras så atl vid handläggning av ärende som i och för sig kan prövas av ordföranden och de två lekmannaledamöterna även en advokat skall kunna delta. Rältshjälpsnämnden I Stockholm anser sålunda atl nämnden skall vara beslutför med ordföranden, lekmannaledamöterna och en advokat. Detta bör emellertid i princip gälla i förfallssituationer. Rällshjälpsnämnderna i Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå samt JO, advokatsamfundet. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer och SACO/SR anför liknande synpunkter.

Kammarrätten i Göieborg, rättshjälpsnämnden i Jönköping och socialstyrelsen anser att del för beslutförhet bör räcka alt utöver ordföranden är närvarande minst två ledamöter, varav en advokat och en icke advokat.

2.2 Delegation av rättshjälpsnämnds beslutanderätt

Nuvarande ordning. Enligt 5 § tredje stycket rältshjälpslagen får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden i den utsträckning regeringen bestämmer på nämndens vägnar slutligt pröva rätlshjälpsärende. Tjänstemannen skall enligt samma lagrum vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokalverksamhet. I 8 § instruktionen (1973:250) för rällshjälpsnämnderna har meddelats närmare bestämmelser om delegation. Rältshjälpsnämnden får sålunda överlämna åt tjänsteman vid nämndens kansli alt avgöra ärende eller grupp av

1975/76:47 15

ärenden som inle är av större vikt eller av principiell betydelse. Som begränsning gäller dock all rätlshjälpsärende får överlämnas bara åt tjänsteman som har den i rättshjälpslagen angivna kompetensen. En annan begränsning ligger i att tjänstemannen inte får avslå ansökan eller framställning i andra fall än när saken är uppenbar eller ärendet är brådskande. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden. 1 9 § instruktionen för rällshjälpsnämnderna ges chefen för rällshjälpsnämnds kansli eller, efter hans beslut, annan tjänsteman vid kansliet rätt atl fordra in förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden.

Promemorian. 1 promemorian framhålls all de berörda reglerna innefattar en vidsträckt möjlighet till delegation. Huvuddelen av ärendena vid rällshjälpsnämnderna bereds och avgörs inom nämndernas kanslier, något som förefaller nödvändigt med hänsyn till det stora antalet ärenden. Under budgetåret 1973/74 uppgick sålunda antalet ärenden hos samtliga rättshjälpsnämnder lill 100.000. DON har funnit att flera typer av beslut är av sådant slag att de inte kräver juristkompetens utan med fördel kan fallas av biträdespersonal som vunnit tillräcklig erfarenhet. Till denna grupp av beslut kan enligt promemorian först räknas beslut med anledning av ansökan om allmän rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad, om sökandens ekonomiska förhållanden är okomplicerade. Någon tvekan om att allmän rättshjälp skall beviljas föreligger inle i sådana ärenden. Inle heller bör det i dessa fall vålla några svårigheter att bestämma maximibelopp för koslnadsbidrag. En annan grupp ärenden som bör kunna avgöras av kvalificerad biträdespersonal utgör enligt promemorian sådana slut-regleringar som inle föranleder någon in- eller utbetalning samt enklare avräkningar med biträde. 1 promemorian föreslås sålunda all krav på lagfarenhel och erfarenhet av domstols- och advokalverksamhet inte skall ställas upp för de typer av beslut som nu berörts. Vidare föreslås alt gällande bestämmelser om handläggares kompelens förs över från rättshjälpslagen lill instruktionen för rällshjälpsnämnderna, så alt regleringen av samtliga behörighetsfrågor sker där.

Remissyttrandena. Flertalet remissinstanser som yttrar sig beträffande delegalionsmöjlighelen tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det ulan erinran. Det gäller bl.a. Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, samtliga rättshjälpsnämnder, JO, Sveriges advokatsamfund och SACO/SR. Kammarrätten i Göieborg ifrågasätter om man inle kan gå längre i alt lämna över beslutanderätt till kanslipersonal. Vilka ytterligare grupper av ärenden som därvid bör komma i fråga för delegation bör lämpligen utredas närmare av DON. Kammarrätten föreslår därför alt DON får rätt all besluta om vilka arbetsuppgifter som rältshjälpsnämnd skall kunna delegera till kanslipersonal. Kammarrätten instämmer dock med den i promemorian framförda åsikten att sådan

1975/76:47 16

delegation inte får avse rättshjälpsärende som är av svår beskaffenhet eller vars avgörande eljesi kräver särskild erfarenhet. Även rättshjälpsnämnderna i Jönköping och Malmö saml JO anser att del kan komma i fråga med något vidsträcktare delegering än den föreslagna till tjänstemän som inle är jurister. Rättshjälpsnämnden i Jönköping föreslår sålunda att prövning av kostnadsräkningar avseende rådgivnings-avgifter också bör delegeras. RätlshjälpsnäiJinden i Malmö anser inte att behörigheten att besluta om allmän rättshjälp för icke jurister bör begränsas till enbart äktenskapsskillnadsmål. Även andra rättshjälpsärenden, särskilt av familjerättslig arl, kan ulan olägenhet handläggas av biträdespersonalen. Tillräcklig säkerhet för all bara bilrädespersonal med erforderlig erfarenhet och kunskap får möjlighet alt besluta i rättshjälpsärende ges genom att delegationsrätten lagts på rättshjälpsnämnden, vars ledamöter kan göra en bedömning av kanslipersonalens kompetens, och genom den begränsning i delegationsrätten som det innebär att enligt instruktionen förordnande inte får avse rätlshjälpsärende som är av svår beskaffenhet eller vars avgörande eljest kräver särskild erfarenhet. JO anför som ytterligare exempel på eventuell delegationsmöjlighel ärende om underårigs ansökan om allmän rättshjälp i mål om fastställande av faderskap.

Den enda remissinstans som motsätter sig all bestämmelserna om handläggares kompelens överförs från rältshjälpslagen lill instruktionen för rättshjälpsnämnderna är Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Enligl föreningens mening är del av väsentlig betydelse atl huvudregeln slås fast i lag, nämligen atl handläggande tjänsteman skall ha erfarenhet av domstols- eller advokalverksamhet. Helst borde handläggare vid nämnden ha praktisk erfarenhet av såväl domstols- som advokatverksamhet för att insiktsfullt kunna utföra sina ofta intrikata uppgifter. Föreningen har dock förståelse för all under rådande förhållanden på juristbanan detta önskemål kan vara svårt att tillgodose. Även med föreningens utgångspunkt föreligger det dock inte hinder från arbetsfördelningssynpunkl alt uppenbart enkla avgöranden i rutinärenden överlämnas till kvalificerad biträdespersonal. Föreningen har därför i princip inte något all erinra mot promemorieförslagel i vad det avser delegation till icke rällsbildad personal. Sådan personal får dock inte under några förhållanden tilläggas rätt all avslå ansökan eller framslällning i brådskande fall, vilket skulle bli följden om 8 § andra stycket instruktionen för rällshjälpsnämnderna behålls oförändrad.

2.3 Kostnad för expeditions- och exekutionsavgifter

Nuvarande ordning. Enligt 9 § andra slyckel 5 rältshjälpslagen anses som kostnad för allmän rättshjälp den rältssökandes kostnad för avgifl

1975/76:47 17

som enligl expedilionskungörelsen (1964:618) utgår för ansökan och expedition vid bl. a. allmän domstol samt för avgifl som utgår enligt exekulionsavgiftskungörelsen (1971:1027). I fråga om expeditionsavgift är förmånen begränsad så att den inle omfattar sådan rättens expedition som utfärdas bara på särskild begäran, om inte expeditionen har begärts innan tiden för fullföljd av talan har gåtl ut. Beträffande exekutionsavgift får förmånen främst betydelse vid allmän rättshjälp i ärende om verkställighet, eftersom sådan rättshjälp som har lämnals för angelägenhet som kan leda fram till verkställbart avgörande inle omfattar själva exekutionen.

Lämnas allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd, innebär förmånen alt den rättssökande får betala expeditions- eller exekutionsavgiften men att han samtidigt får tillgodoräkna sig kostnaden vid betalning av kostnadsbidrag. Lämnas rättshjälpen efter beslut av rättshjälpsnämnd, betalas efter beslutet uppkommande kostnader av allmänna medel. Beträffande expeditions- och exekutionsavgifter innebär bestämmelsen all domstolen eller den exekutiva myndigheten inte skall ta ut föreskrivna avgifter av den rättssökande. Inle heller sker någon stämpelbeläggning. Sedan tid för fullföljd har gått till ända, skall emellertid domstolen eller den exekutiva myndigheten underrätta rältshjälpsnämnden om bl.a. denna rättshjälpskoslnad. Föreskrift härom finns i 19 § rättshjälpskungörelsen (1973:248). Underrättelsen är nödvändig för atl kostnaden skall kunna beaktas i samband med slutreglering enligl 30 § rättshjälpslagen.

Promemorian. I promemorian påpekas att bestämmelsen i 9 § andra stycket 5 rältshjälpslagen om expeditionsavgift har tolkats olika i rättspraxis beträffande den situationen att part beställer sådan expedition som avses i bestämmelsen sedan avgörandet har överklagats och fullföljdstiden har gått ul. Enligt promemorian anser somliga domstolar, oavsett om fullföljd har skett eller inte, att kostnad för expeditionen inte omfattas av rättshjälpen. Ändra domstolar menar alt lösen av handling som ingår i den lägre instansens akt i sådant fall kan ske i den högre instansen och alt härvid fullföljdstiden i den högre instansen skall tas som ulgångspunkt. Del innebär att lagtextens ord "innan tiden för fullföljd av talan gått till ända'" tillämpas som om bestämmelsen i stället innehöll orden "innan avgörandet vunnit laga krafl". Enligt promemorian bör emellertid, oavsett hur bestämmelsen i sin nuvarande lydelse skall lolkas, avgifl för sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran anses som kostnad för rättshjälpen under förutsättning att framställningen görs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft. DON föreslår därför all 9 § andra stycket 5 rältshjälpslagen ändras i överensstämmelse härmed.

1 promemorian berörs vidare vissa praktiska svårigheter som reglerna om ålerbelalningsskyldighet i 31 och 32 §§ rättshjälpslagen 2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr47

1975/76:47 18

kan innebära när det gäller expeditionsavgifterna. DON pekar därvid på möjligheten alt helt avföra förmånen ur rättshjälpslagen och efter ändring i stämpelskatteförordningen (1964:308) göra expeditionerna avgiftsfria för dem som åtnjuter allmän rättshjälp. Det framhålls också att en sådan ordning skulle innebära en arbetsbesparing för rällshjälpsnämnderna som torde komma alt uppväga de ytterligare kostnader för statsverket som den eventuellt skulle kunna medföra.

Remissyttrandena. Icke någon av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan har motsatt sig en ändring i enlighet med promemorieförslaget. Tanken på att gå än längre genom att införa avgiftsfrihet för den som erhåller allmän rättshjälp har vunnit stort gensvar. Rältshjälpsnämnden i Jönköping anser all trots alt del av många skäl inte går alt återgå lill systemet med fri rättegång man ändå bör försöka tillgodogöra sig vissa av det systemets administrativa fördelar. Expeditioners avgiftsfrihel är en sådan fördel. Liknande synpunkter anförs av rättshjälpsnämnderna I Malmö, Sundsvall och Umeå.

Även riksskatteverket anser atl praktiska skäl talar för avgiftsfri-hel genom ändring i expeditionskungörelsen och förordar dessutom en motsvarande ändring i exekulionsavgiftskungörelsen. Verket framhåller därvid att f.n. gäller alt part som har hafl allmän rättshjälp efter beslut av rältshjälpsnämnden kan erhålla fri verkslällighel hos exekutionsmyndighet enligl 9 § rältshjälpslagen och 6 a § exekulionsavgiftskungörelsen. De olika villkor som reglerar efter vilken bestämmelse de enskilda målen skall handläggas är enligt riksskatteverket svårtillämpliga. I 6 a § exekulionsavgiftskungörelsen föreskrivs atl kostnaden för rättshjälpen skall ha överstigit maximibeloppet för koslnadsbidragel. Denna regel orsakar enligt verket både exekutiv myndighet och sökande besvär, eflersom det torde ankomma på sökande att genom bevis från vederbörande rältshjälpsnämnd styrka angivna förhållande. När utmätning måste ske skyndsamt, kan en komplettering i nämnda avseende medföra försening av handläggningen med rättsförlust för sökanden som följd. Verket påpekar att rättshjälp som har beviljats för angelägenhet, vilken kan leda fram till verkställbart avgörande, i princip inle omfattar exekution av avgörandet, såvida inle 10 § första eller andra slyckel rättshjälpslagen äger tillämpning. Verket hemställer all berörda princip kommer lill uttryck i författningstexten.

Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer anser atl DON:s förslag till ändring av 9 § andra stycket 5 rättshjälpslagen innebär en förbättring och tillstyrker detta. Enligt föreningens uppfattning är dock all föredra alt expeditionerna vid allmän räitshjälp görs helt avgiftsfria. Från samhällsekonomisk synpunkt torde med hänsyn lill avgifternas ofla ringa belopp etl sådant system ställa sig fördelaktigt. Domareförbundet och advokatsamfundet anför liknande

1975/76:47 19

synpunkter.

Enligt JO bör den nuvarande bestämmelsen tolkas så att som kostnad för rättshjälpen skall anses den rältssökandes kostnad för avgifl för expedition i lägre instans under förutsättning atl expeditionen begärs, innan liden för fullföljd i högre instans har gått till ända. Eflersom bestämmelsen blivit föremål för skilda tolkningar, anser JO atl del föreslagna förtydligandet fyller etl behov. Denna lösning är alt föredra framför den som innebär att berörda förmån helt avförs ur rältshjälpslagen i förening med en ändring i stämpelskatteförordningen som innebär all expeditioner görs avgiftsfria för den som åtnjuter allmän rättshjälp. Göta hovrätt påpekar atl avgiftsfrihet för expeditioner innebär - förutom en viss subvention ål den förlorande motparten - att vissa rältshjälpskostnader kommer alt belasta domstolarna. En mera tilltalande lösning skulle enligt hovrättens mening vara att helt avskaffa ifrågavarande domstolsavgifler. Därigenom skulle de praktiska olägenheterna försvinna inte bara för rällshjälpsnämnderna ulan också för enskilda som inle har rättshjälp. Särskilt i lagsökningsmål och mål om betalningsföreläggande medför avgiflerna betydande ölägenheter för enskilda parter. Det inkomstbortfall för statsverket som en sådan ordning skulle medföra kunde kompenseras genom en höjning av ansökningsavgifter.

2.4 Ränta på rättshjälpskostnad

Nuvarande ordning. Enligl 18 kap. 8 § tredje stycket rättegångsbalken (RB) skall ersällning för rättegångskostnad även innefatta ränta efter sex procent från dagen då målet avgörs till dess betalning sker. Bestämmelsen har betydelse vid tillämpning även av rättshjälpslagen. Enligl 31 § första stycket rättshjälpslagen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som enligt allmänna regler skulle ha varit skyldig all ersätta den som har haft allmän rättshjälp för rättegångskostnad skall i stället åläggas att utge ersättningen till statsverket.

I 33 § första stycket rältshjälpslagen regleras hur fördelningen skall ske av medel som motpart eller annan på grund av bestämmelserna i 31 § rältshjälpslagen har betalat in till statsverket. Del föreskrivs all sådan ersättning skall utges lill den som har erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger rällshjälpskostnaderna med avdrag för vad som har erlagts i koslnadsbidrag.

Promemorian. 1 promemorian konstateras att 33 § första stycket rältshjälpslagen innebär atl den som har hafl allmän rättshjälp fär ersäUning för sitt kostnadsbidrag först sedan statsverket har fåtl full ersättning för sina kostnader med anledning av rättshjälpen. En konsekvens av regeln i 18 kap. 8 § RB om ränta på rättegångskostnad blir

1975/76:47 20

att återbäring enligt rältshjälpslagen av kostnadsbidrag kan ske först sedan statsverket har fått täckning för såväl sina kapitalkostnader som sina ränteanspråk med anledning av alt en allmän rättshjälp har beviljats. Enligt promemorian kompliceras handläggningen vid rältshjälpsnämnden och indrivningsmyndigheten i hög grad av räntebestämmelsen i RB när det gäller att driva in rältshjälpskostnader. Särskilt gäller del när part har förpliktats att jämte rältshjälpskostnader ersätta statsverket kostnad som har belastat anslaget Ersättning åt domare, vittnen och parter. Enligl promemorian är det dock allvarligare att statsverket f.n. mestadels gör en räntevinsl genom atl räntan löper från dagen för målets avgörande och genom alt slörre delen av rättshjälps-kostnaden, nämligen biträdesersätlningen, på grund av rättshjälps-lagens bestämmelser om slutreglering och avräkning med biträde betalas ut först någon tid efter det alt ett avgörande har vunnit laga krafl. Den som har ålagts återbetalningsskyldighel för rältshjälpskostnader har dessutom i regel inte möjlighet alt frivilligt betala beloppet, förrän han får anmaning därom från indrivningsmyndighet, något som medför att den återbetalningsskyldige i princip alllid drabbas av en räntekostnad. Eftersom den enskildes kostnadsbidrag i de flesta fall uppgår lill måttligt belopp blir den ränta som skall utbetalas till den som har haft allmän rättshjälp blygsam. DON föreslår därför alt i 31 § första stycket rättshjälpslagen görs undantag för bestämmelsen i 18 kap. 8 § tredje stycket RB om ränta på rättshjälpskostnad.

Remissyttrandena. Alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan om ersättningsskyldighet för ränta på rättshjälpskostnad tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran. Det gäller Göta hovrätt, rällshjälpsnämnderna I Jönköping, Malmö, Göieborg och Sundsvall, riksskatteverket, länsstyrelsen i Jämtlands län, JO, domareförbundet samt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Beiräffande ränteintäkterna till statsverket framhåller rättshjälpsnämnden i Malmö atl intäkterna har varit måttliga. Under budgetåret 1973/74 har ttll nämnden sålunda influtit endasi ca 850 kr. Med hänsyn till räntans ringa ekonomiska betydelse för statsverket och till den förenkling i domstolarnas och indrivningsmyndighelernas handläggning som det skulle innebära om skyldigheten all utge ränta på rättshjälpskoslnad slopades, har rältshjälpsnämnden intet atl invända mot DON:s förslag. Nämnden vill dock erinra om alt den räntevinsl som statsverket gör om räntan löper från dagen för avgörandet medan biträdesersätlningen utbetalas först en tid efler det att avgörandet har vunnit laga krafl väl uppvägs av den ränteförlust som statsverket gör vid de partiella avräk-ningarna. Biträdesersättningen utbetalas därvid inle sällan lång tid innan beslut om återbetalningsskyldighet föreligger. Rättshjälpsnämnden i Göteborg vitsordar behovet av den i promemorian före-

1975/76:47 21

slagna ändringen beiräffande räntan. Nämnden påpekar i sammanhanget atl det för allmänheten framstår som otillfredsställande atl del belopp som omfattas av äterbetalningsskyldigheten direkt drivs in genom kronofogdemyndigheten. Möjligen skulle återbetalningen till en början kunna handhas av domstolen. Domareförbundet tillstyrker DON:s förslag, eftersom en lagändring undanröjer de tolkningssvå-righeler som med avseende på räntan har förelegat beiräffande 31 § andra stycket rältshjälpslagen. Därmed skulle enligl förbundet de båda fall likställas, om vilka första och andra styckena i paragrafen handlar.

2.5 Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål

Nuvarande ordning. Rättshjälp åt misstänkt i brottmål behandlas i 35 —40 §§ rättshjälpslagen. Denna rättshjälpsform, vilken är exklusiv inom siu tillämpningsområde, innefattar dels förordnande av offentlig försvarare, dels viss annan rättshjälp enligt 36 § rältshjälpslagen. Rättshjälp enligt 36 § innebär alt ersättning för vissa kostnader utgår av allmänna medel. Något kostnadsbidrag las inle ul. Sådan rättshjälp får beviljas tilltalad, om hans beräknade årsinkomst inte överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre basbelopp. Hänsyn tas i förekommande fall lill underhållsskyldighet, förmögenhetsinnehav, skuldsättning eller annan särskild omständighet. Enligt 36 § tredje stycket får rättshjälp som nu avses inte beviljas, om del är uppenbart alt sökanden själv kan svara för de kostnader som ersätts genom rättshjälpen.

Promemorian. I promemorian framhålls bl.a. att begränsningsregeln i 36 § tredje stycket har tillkommit för atl rättshjälp inte skall sökas i fall när det inle är påkallat, t.ex. när fråga är om endast obetydliga resekostnader. Enligt DON:s slalistik för första halvåret 1974 beviljades 405 personer annan rättshjälp ål-misstänkt i brottmål.

Genom hänvisning i 38 § första stycket rättshjälpslagen äger i fråga om kostnad för annan rättshjälp ål misstänkt i brottmål bestämmelserna i RB om skyldighet för tilltalad eller annan alt till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel moisvarande tillämpning. Enligt 31 kap. 1 § RB skall tilltalad, om han döms för brottet, till statsverket återbetala vad enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel för hans inställelse vid rätlen under förundersökningen, till vittne eller sakkunnig eller i övrigt för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt ersättning för försvarare. Detsamma gäller kostnad för hans hämtande till rätten. Återbetalningsskyldighel enligl RB drabbar emellertid i" praktiken inie den som är berättigad till annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Äterbetalningsskyldigheten är nämligen begränsad till vad som motsvarar det för den tilltalade gällande maximibeloppet för kostnadsbidrag enligl rältshjälpslagen, och den som får sådan rättshjälp har inte

1975/76:47 22

högre koslnadsbidrag än 60 kr. Lägsta beloppet vid återbetalning enligl RB är 75 kr.

Vid rättshjälp enligl 36 § rättshjälpslagen åt misstänkt i brottmål finns inte som vid allmän rättshjälp några regler om rättshjälpens upphörande. Har den tilltalade lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att rättshjälpen har beviljats eller ändras hans ekonomiska förhållanden i sådan mån alt han inte längre är berättigad till rättshjälp, kan detta beaktas när rätlen tar ställning till omfattningen av den återbetalningsskyldighel som skall åläggas den tilltalade. I denna situation gäller maximeringsregeln i RB. Även den som har lämnat oriktiga uppgifter och på grund av dem fått rättshjälp kan således bara åläggas att betala tillbaka ett belopp som motsvarar hans maximibelopp för kostnadsbidraget vid allmän rättshjälp. Understiger maximibeloppet för kostnadsbidraget 75 kr stannar hela kostnaden på statsverket.

Enligt DON:s mening är det slötande att möjlighet inte finns alt förordna om rättshjälpens upphörande när sökanden har lämnat oriktig uppgifl och rättshjälp inle skulle ha beviljats om riktig uppgift hade lämnats. DON föreslår därför att en bestämmelse om rättshjälpens upphörande införs. Enligl DON:s mening bör bestämmelsen kompletteras med en regel enligt vilken den sökande, om han döms för brottet, ulan hinder av andra bestämmelser skall åläggas atl till statsverket betala tillbaka hela den kostnad som har uppkommit på grund av rättshjälpen.

DON anser vidare alt möjlighet bör finnas att förordna om rättshjälpens upphörande även i det fall att den tilltalades ekonomiska förhållanden ändras i sådan mån atl han inle längre är berättigad till annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. I denna situation anser DON atl ålerbetalningsskyldighelen vid fällande dom bör begränsas till den tilltalades maximibelopp för kostnadsbidraget vid allmän rättshjälp. Regeln i 38 § första stycket rältshjälpslagen bör även i fortsättningen vara tillämplig i dessa fall.

Remissyttrandena. Förslaget att införa bestämmelser om upphörande av rättshjälp enligt 36 § rältshjälpslagen ål misstänkt i brottmål tillstyrks eller lämnas utan erinran av rättshjälpsnämnderna i Jönköping, Malmö, Göteborg och Sundsvall, länsstyrelsen t Kronobergs län, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Rättshjälpsnämnden i Malmö anser dock inle alt det finns skäl atl, när oriklig uppgifl har lämnats, ålägga den tilltalade all utan hinder av andra bestämmelser lill statsverket betala tillbaka hela rättshjälpskostnaden. Den föreslagna regeln har närmast karaktär av straffsanktion och det framstår som godtyckligt all stadga en sådan påföljd för just detta fall av oriktig uppgift. Även i detla fall bör enligt nämndens mening regeln i 38 § första stycket rättshjälpslagen vara tillämplig.

1975/76:47 23

Göta hovrätt avstyrker den föreslagna lagändringen. Enligt hovrättens mening måste de angivna situationerna anses föreligga i ringa omfattning. Det förefaller sannolikt atl problemen uppkommer först i högre rätt, sedan talan har fullföljts av den som har erhållit rättshjälp. Några förslag hur därmed sammanhängande komplikationer skall lösas lämnas inte i promemorian. Hovrätten anser att de föreslagna ändringarna kräver mer ingående överväganden.

3 Rättshjälp för skiftesman vid bodelning

Promemorian. 1 den angående denna fråga utarbetade departementspromemorian (se bilaga 3), föreslås att kostnaden för skiftesman, som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad, i princip skall betraktas som rättshjälpskostnad, om allmän rättshjälp beviljas make i bodelningsangelägenheten. Enligl förslaget skall biträde åt make i bodelningsärende få förordnas endast om särskilda skäl föreligger. Skiftesmannakostnaden skall anses belöpa med hälften på vardera maken på moisvarande sätt som kostnaden för gemensam ansökan om äktenskaps- eller boskillnad. Beträffande förslagets närmare innehåll hänvisas liksom beiräffande nuvarande ordning m.m. till promemorian.

Remissyttrandena. Ängelägenheten av den föreslagna reformen vitsordas av samtliga remissinstanser. Att avsaknaden av möjlighet för skiftesman vid bodelning i anledning av äktenskaps- eller boskillnad att få ersättning av allmänna medel är en allvarlig brist i rättshjälpslagstifl-ningen framhålls uttryckligen i många av yttrandena. Åtskilliga av remissinstanserna anser dock all promemorian underskattar allmänhetens behov av bodelningshjälp. Man menar också att promemorian intar en alltför restriktiv hållning i fråga om förutsättningarna för att erhålla skiftesmannahjälp. De remissinstanser som uttrycker en sådan åsikt är DON, rättshjälpsnämnderna i Stockholm, Jönköping, Göteborg, Sundsvall och Umeå, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. I del sistnämnda yttrandet anförs t.ex. att man inte får dra för vittgående slutsatser av de i promemorian angivna siffrorna om antalet skiflesmannaförordnanden. Enligt föreningens mening förekommer det i alltför många fall alt makar avstår från begäran om skiftesman på grund av att de inte har ekonomiska möjligheter atl anlita sådan. 1 många fall kommer därför något skifte över huvud inte till stånd, ulan den svagare parten får gå utan att erhålla sin andel av boet eller får han finna sig i den starkare partens vilja.

DON säger sig i och för sig dela uppfattningen att viss återhållsamhet bör iakttas vid behovsprövningen. Självfallet bör rättshjälp inte lämnas t.ex. om makarna anlitar skiftesman enbart i syfte att själva

1975/76:47 24

slippa praktiska bestyr. Det förhållandet att i boet enbart ingår sedvanligt lösöre och några skulder bör emellertid inte alltid utesluta möjligheten alt erhålla rättshjälp för skiftesman. Förhållandena kan någon gång vara sådana att det finns anledning alt meddela rättshjälp för skiftesman även beiräffande ett bo med tämligen okomplicerade förmögenhetsförhållanden. Detla kan exempelvis vara fallet, när en av parterna helt undandrar sig alt medverka lill bodelning. DON anser dessutom att del är angeläget atl det inle - såsom fn. när del gäller rättshjälp vid bodelning - i kommande praxis uppställs krav på alt rättshjälp för skiftesman endast beviljas när mera svårskiflad egendom ingår i boet. Också rältshjälpsnämnden I Göteborg vänder sig mot den nuvarande ordningen att rättshjälp för bodelning i princip beviljas endast när fastighet eller rörelse ingår i boel eller delta i annat avseende framstår som komplicerat. Del krävs vidare, framhåller man, all tvist skall föreligga i huvudsakliga frågor. Denna praxis har fört med sig alt rättshjälp i regel har beviljats endast i fråga om bon, som har innehållit en fastighet eller en rörelse, dvs. i sådana fall där de ekonomiska förhållandena har varit relativt goda. I övrigt har rättshjälp meddelats endast i undanlagsfall. Nämnden anser atl det inle sällan förekommer tvister, som det kan vara svårl för parterna alt komma till rätta med ulan rättshjälp även i sådana bon, där det inte finns vare sig fastighet eller rörelse och där förhållandena ej heller i övrigt bedöms vara så komplicerade att rättshjälp f n. brukar beviljas. Nämnden vill för sin del förorda en generösare syn på frågan om behovet av rättshjälp i det enskilda fallet och att därvid större vikt fästs även vid andra förhållanden än atl del ingår fastighet eller rörelse i boet. Liknande synpunkter anförs också av de övriga nyss nämnda remissinstanserna.

Promemorians begränsning av rättshjälpsförmånen till skiftesman vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad har inle föranlett några invändningar. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer menar dock att frågan bör las upp vid den allmänna översynen av rättshjälpssystemel.

Remissinsianserna godtar allmänt promemorians utgångspunkt alt den laglekniska lösningen av problemet bör sökas inom rättshjälpslagens ram. Inte från något håll förordas sålunda en konstruktion med etl fristående "offentligt skiftesmannainstitut" eller liknande. Också när del gäller den närmare utformningen av förslaget ställer sig de allra flesta remissinstanserna positiva till det förslag som promemorian innehåller, i vissa fall med en del redaktionella och andra påpekanden. Bland dem som i princip biträder promemorians konstruktion märks DON, rättshjälpsnämnderna i Stockholm, Malmö, Göieborg, Sundsvall och Umeå, domareförbundet, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Endast Göta hovrätt och

1975/76; 47 25

rältshjälpsnämnden I Jönköping förordar mer genomgripande ändringar i förslaget. Enligl hovrätten måste innebörden av den i promemorian föreslagna ordningen vara att om någon av makarna beviljas rättshjälp, skall rättshjälpslagen och inte ärvdabalken tillämpas, oavett de konsekvenser detta får för skiftesmannen eller för andra maken. Ätt en part har rättshjälp bör emellertid i princip vara utan betydelse för motpart eller annan. Så är också fallet enligt rältshjälpslagen, bortsett från att motpart som är ersättningsskyldig för rättegångskostnader skall utge ersättningen till statsverket och atl vid gemensam ansökan om boskillnad eller äktenskapsskillnad den make som ej har rättshjälp kan åläggas betalningsskyldighet mol statsverket. Del är enligt hovrättens mening nödvändigt alt denna princip upprätthålls. 1 annat fall uppstår svårlösta problem i tillämpningen. Ett par sådana problem berörs i motiven, nämligen att skiftesman redan är förordnad när rättshjälp beviljas eller att rättshjälpsnämnden inte är beredd att godta viss föreslagen eller förordnad skiftesman. Hovrätten anser inte atl promemorian klargör hur dessa situationer skall lösas. På grund av det anförda vill hovrätten avstyrka den i promemorian föreslagna lagtekniska lösningen. Om frågan om kostnader för skiftesman vid bodelning skall lösas inom ramen för rättshjälpslagstiftningen bör bestämmelserna i ärvdabalken (ÄB) gälla fullt ut även om någon av makarna erhållit rättshjälp. Hovrätten föreslår därför alt sista satsen i den föreslagna 9 § åttonde punkten får utgå samt att de föreslagna ändringarna i 22, 23 och 25 §§ likaledes utgår. Härigenom uppnås överensstämmelse med reglerna i ÄB. Några sakliga skillnader av betydelse anser man inte att en sådan ändring medför. Även rältshjälpsnämnden i Jönköping uttrycker farhågor för alt relationen mellan de föreslagna beslämmelserna i rättshjälpslagen och de civilrättsliga bodelningsbestämmelserna i giftermålsbalken och ärvdabalken kan vålla problem. Promemorians uppfattning att en skiftesman som båda makarna drar nytta av ofta bör kunna ersätta biträden på ömse sidor och därför regelmässigt kan antas vara den lämpligaste formen av juridiskt bistånd i bodelningsärenden delas eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Rättshjälpsnämnden i Göieborg anser sålunda atl det föreslagna systemet att förordna en skiftesman att utföra bodelning på rättshjälpens bekostnad klart är att föredra framför alt meddela allmän rättshjälp med biträdesförordnanden för en av parterna eller för båda parter i en bodelning. Enligl nämndens uppfattning har nuvarande praxis fört med sig att en bodelning i vissa fall har blivit "onödigt utdragen och kostsam". Nämnden tillstyrker därför del i promemorian föreslagna systemet att i de fall rättshjälp för bodelning meddelas en skiftesman skall ulföra denna. Några av dem som i princip delar promemorians grundsyn menar dock att promemorian är väl.restriktiv i fråga om möjligheten att jämte skiftesmannen få också biträde enligt

1975/76:47 26

rättshjälpslagen. Rältshjälpsnämnden i Sundsvall påpekar att restriktivitet i detta avseende går ut över den av makarna som har det sämst ställt i ekonomiskt avseende. Den ekonomiskt sett mer välbeställde av makarna har ju alltid möjlighet att av egna medel bekosta ett biträde. Också rällshjälpsnämnden i Umeå och Föreningen jui-ister vid Sveriges allmänna advokatbyråer uttalar sig för en uppmjukning av det föreslagna tillägget i 19 § rältshjälpslagen om förutsättningarna för att få biträdeshjälp i bodelningsärende.

I elt par yttranden tar man dock avstånd från tanken på atl bistånd genom skiftesman skulle innebära att behovet av partsbiträden minskar. Enligt- advokatsamfundets mening är uppfattningen att bodelning inte i allmänhet skulle fordra bistånd av biträde oriklig. Snarare förhåller del sig så atl biträde krävs i alla de fall i vilka bodelningen inte endasi är av så enkel beskaffenhet att parterna själva kan genomföra den. Del finns således inte anledning att införa eller hävda någon särregel beträffande biträdesbehovet vid bodelning. Den prövning huruvida befogat intresse föreligger eller om del finns behov av biträde som alltid skall ske i rättshjälpsärende bör vara tillfyllest även i bodelningsfallen. Samfundet säger sig vidare stå främmande för promemorians uttalande att det kan ifrågasättas om biträdeshjälp är den lämpligaste formen av bistånd vid bodelning och alt bistånd av skiftesman regelmässigt är lämpligast, varvid behovet av biträdeshjälp skulle minska. Det är oklart hur denna jämförande lämplighetsbedömning gjorts, framhåller man. Principiellt bör biträdeshjälp och bistånd av skiftesman ses som komplement till varandra. En generell föreskrift atl biträde endast undantagsvis skall förordnas är enligt samfundets mening verklighetsfrämmande. Givelvis finns det fall av enkla bodelningstvister som av olika skäl inte kan lösas på annat sätt än genom skiftesman, t.ex. fall där relativt okomplicerade värderingsfrågor utgör det huvudsakliga tvisteämnet. De flesta bodelningar där skiftesman anlitas är dock knappast enkla. Ofta blir skiftesmannen en sista utväg, då parternas biträden inle kunnat få fram en förlikning eller inte redan på elt tidigt stadium bedömer en sådan som möjlig. Samfundet påpekar atl skiftesmannen skall vara opartisk och fungera som en avgörande "första instans", i den mån han inte lyckas åstadkomma förlikning mellan parterna. Inför skiftesmannen har parterna att precisera sina anspråk och argumentera för dessa samt vid behov förete bevisning. Del är i de ofla både sakligt och rättsligt kontroversiella fallen naturligt att respektive parts talan kan föras med hjälp av sakkunnigt biträde. Det bör inle få komma i fråga att endast den av parterna som har råd till det kan skaffa sig biträdeshjälp medan den andra parten lämnas utan de möjligheter som genom rättshjälpsreformen skulle skapas för medborgarna.

Rältshjälpsnämnden i Jönköping efterlyser en undersökning av

1975/76:47 27

promemorians antaganden att skiftesman sakligt sett är den lämpligaste formen av bistånd i bodelningsfrågan och att skiftesman kan antas ofta utgöra etl effektivare, snabbare och billigare alternativ än biträdeshjälp. Nämnden anser att ell genomförande av förslaget skulle innebära en väsentlig förändring av själva bodelningsformen för en kategori av bodelningar. I rättshjälpsfallen skulle som regel skiftes-mannabodelningar komma till stånd. 1 övriga bodelningsfall finns däremot inte anledning alt räkna med att skiftesman skulle komma till användning i högre utsträckning än för närvarande. Nämnden finner inte en sådan uppdelning tilltalande och framhåller alt det vore önskvärt att skiftesman kunde ersättas på elt sätt som inte tvingar parterna att gå ifrån den nuvarande huvudregeln för hur bodelningar kommer till. Ett uppslag som förs fram av nämnden är att med bibehållande av den nuvarande möjligheten att få biträdeshjälp - om möjligl med en något generösare tillämpning än f n. - låta kostnaden för skiftesman utgöra en med kostnaden för utomprocessuell utredning jämförbar rättshjälpskoslnad, om behov av skiftesman föreligger.

I några yttranden diskuteras möjligheten alt låta bodelningsfrågan ingå i själva skillnadsärendel. Enligt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer utgör bodelningen för den som handlägger skilsmässa mellan ett par makar en integrerad del av skilsmässan. Det framstår därför från advokalpraklisk synpunkt i många fall som stötande att bodelning inle ingår i skillnadsärendet. Föreningen menar att en bodelning i de flesta fall handläggs till lägsta kostnad inom äktenskapsskillnadsärendet. Bodelningsfrågan diskuteras så gott som alltid i ett skilsmässoärende. I skillnadsärendet måsle biträdet vidare alllid göra sig underrättad om makarnas förmögenhetsförhållanden bl.a. för atl bestämma underhållsbidrag. Biträdet är därför i motsats till en skiftesman redan från början insatt i ärendet genom äktenskapsskillnaden. Föreningen anser att det i många fall ställer sig billigare för statsverket alt biträdet i skillnadsärendet generellt tillåls ombesörja bodelningsangelägenhel åtminstone under några timmar, dvs. till en högsta kostnad av 700 - 1.000 kr. Även advokatsamfundet framhåller att det finns etl funktionellt samband mellan ärendet om äktenskapsskillnad och etl därpå följande ärende om bodelning. Detta samband borde göra det angeläget att betrakta ärendena som principiellt etl enda rättshjälpsärende, vilket ju också parterna gör. Del skulle enligl samfundets mening vara angelägel atl part inle belastas med mer än ett koslnadsbidrag och samfundet ifrågasätter därför om inte rättshjälps-nämnderna kunde få befogenhet att i sådana ärenden på särskild ansökan utvidga del för skillnaden meddelade rättshjälpsbeslutet lill alt omfatta även en separat bodelning. Rättshjälpsnämnden i Jönköping säger sig tro alt bodelningsavlal upprättas med bistånd av juridiska biträden i större utsträckning än vad den i promemorian

1975/76:47 28

angivna rältshjälpsstatistiken visar. I många fall torde parternas ombud i skilinadsmålet bistå vid upprättandet av bodelningsavtal. För parterna är del naturiigt att betrakta oodelningen som en del av skillnaden, och de vill därför med fog ha stöd av sitt ombud i saken, anser nämnden.

1 några remissyttranden ifrågasätts om inte samordningen mellan domstolens och rättshjälpsnämndens åtgärder gjorts onödigt komplicerad enligt promemorieförslaget. Medan rättshjälpsnämnden i Göieborg finner den föreslagna uppdelningen av de administrativa uppgifterna väl avvägd, anser andra att farhågorna för att domstolen skulle komma att utse olämplig person till skiftesman har överdrivits i promemorian. Bland dem som uttrycker en sådan uppfattning kan nämnas Jönköpings och Norrköpings tingsrätter samt rättshjälpsnämnderna i Stockholm och Malmö. Även Göta hovrätt och rättshjälpsnämnden i Jönköping hyser denna mening. Rältshjälpsnämnden i Malmö uttalar atl förordnande av domstol bör vara elt tillräckligt villkor för att vederbörande skall kunna godtas även av rältshjälpsnämnd. Någon risk för atl klart olämpliga personer skulle komma atl förordnas till skiftesman av domstolen föreligger enligt nämnden inle. Rättshjälpsnämnden i Stockholm framhåller atl det redan enligt gällande rätt är en allmän skyldighet för domstolen alt pröva om en skiftesman är lämplig för sitt uppdrag. Detta framgår också tydligt av lagens förarbeten. Nämnden understryker nödvändigheten av alt domstolen gör en självständig lämplighetsprövning. Skyldigheten atl göra en sådan prövning, som måhända tydligare än nu bör komma till uttryck i lagtexten, innebär enligt nämndens mening en tillräcklig garanti för att olämpliga skiftesmän inle är förordnade. Härtill kommer atl domstolen har slörre personkännedom än rältshjälpsnämnden och all domstolen därför har de bästa förutsättningarna för att göra en lämplighetsprövning. Om man finner domstolens lämplighetsprövning av skiftesmannen tillfyllest saknas anledning atl ålägga rättshjälpsnämnden en motsvarande prövning, fortsätter nämnden. Kravet i promemorieförslaget till punkl 8 i 9 § rättshjälpslagen på alt skiftesmannen skall uppfylla de krav som enligt 21 § ställs på biträde kan vid sådant förhållande utgå. Detta skulle starkt underiätta både domstolens och rältshjälpsnämndens arbete och förhindra den otillfredsställande situation som enligt förslaget kan uppkomma och som innebär atl en av domstolen godtagen skiftesman underkänns av rällshjälpsnämnden. I administrativ ordning bör utfärdas bestämmelser enligl vilka skiftesmannen alltid skall få vetskap om när allmän rättshjälp beviljats för den aktuella bodelningen. Nämnden erinrar i sammanhanget om att lill skiftesman kan utses även juridisk person. I sådant fall kan del enligl nämnden vara tveksamt om det allmänna bör betala skiftesmannakostnaden. De båda tingsrätterna erinrar om att rättshjälpsnämnd ändå har möjlighet atl inskrida mol en olämplig skiftesman genom all vid

1975/76:47 29

bestämmande av ersättning för hans arbete beakta om han varit oskicklig, vårdslös eller försumlig. Även de anser därför atl den föreslagna inskränkningen i fråga om rätlen alt få kostnad för av domstol förordnad skiftesman godkänd som rättshjälpskoslnad bör utgå.

Förslaget att den make som inte har rättshjälp skall vara skyldig atl betala statsverket hälften av skiftesmannakostnaden godtas i princip av alla remissinstanser. Flera av dem, rältshjälpsnämnden i Stockholm, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, förordar dock att återbetalningsskyldigheten begränsas till maximibeloppet för det kostnadsbidrag som skulle ha gällt för maken om han hafl rättshjälp. Man erinrar i det sammanhanget om att DON i sin tidigare berörda promemoria har lagt fram motsvarande förslag såvitt angår ålerbetalningsskyldighelen för kostnad för gemensam ansökan om äktenskaps- eller boskillnad. Rältshjälpsnämnden i Stockholm anser att hinder inle föreligger mot alt båda makarna får rättshjälp i syfte alt få skiftesmannakostnaden betald. I så fall bör enligl nämnden make inle kunna åläggas att betala mer än sitt kostnadsbidrag. Rättshjälpsnämnden i Malmö anmärker alt då det i delta fall gäller att ålägga part en förpliktelse det i och för sig varit naturligt all denna uppgift legal hos allmän domslol. Nämnden anser dock de skäl som anförts till förmån för den i promemorian föreslagna ordningen vara tillräckliga för atl förslaget även i denna del skall kunna tillstyrkas. Göta hovrätt menar att det inle framgår av promemorian huruvida och under vilka förutsättningar nämndens beslut om betalningsskyldighet är exigibell. Hovrätten anmärker alt de bestämmelser i rältshjälpskungörelsen till vilka promemorian hänvisar behandlar indrivning av ersättningar som beslutals av domstol.

Frågan om kostnaderna för den föreslagna reformen berörs bara i ett fåtal yttranden. Rältshjälpsnämnden I Malmö har den uppfattningen att de nya reglerna inte nödvändigtvis kommer att innebära en kostnadsökning för del allmänna. En eventuell kostnadsökning kommer i vart fall mer än väl att uppvägas av de fördelar som följer av förslagets genomförande, framhåller nämnden. Rällshjälpsnämnden i Stockholm anser den föreslagna reformen ägnad att leda till ökad arbetsbörda för rällshjälpskanslierna och atl personalförstärkningar är påkallade.

4 Föredraganden

4.1 Allmänna synpunkter

Rältshjälpsreformen har nu varit i krafl i över två år. Systemet har i det stora hela fungerat tillfredsställande och de förhoppningar som ställdes på reformen får i huvudsak anses infriade. Att en reform av

1975/76:47 30

denna omfattning inte med en gång får sin i alla avseenden slutliga utformning stod dock klart redan vid reformens tillkomst. Bl.a. förutsatte riksdagen när rältshjälpslagen antogs all systemet skulle ses över när tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess tillämpning (JuU 1972:12 s. 30, 36, 38 och 40 samt JuU 1973:1 s. 38). Frågan om en sådan översyn aktualiserades vidare förra året i samband med atl förslag lades fram för riksdagen om vissa smärre ändringar i rältshjälpslagen (prop. 1974:71). Med hänsyn till den korta tid systemet hade varit i tillämpning ansåg jag det då inte vara möjligt atl göra någon samlad bedömning av utvecklingen på rättshjälpsområdet. 1 avvaktan på en sådan översyn borde man begränsa sig lill all endasi la upp sådana frågor där speciella ölägenheter hade visat sig föreligga (prop. s. 16). Riksdagen anslöt sig i princip lill denna uppfattning (JuU 1974:18 s. 7).

Som har nämnts inledningsvis har domstolsväsendets organisations-nämnd (DON) under hösten 1974 gått igenom hur rättshjälpssystemel fungerat i praktiken. Genom denna undersökning har belysts inle bara ärendetillströmning och ärendestruklur ulan också problem av skilda slag som har visat sig vid tillämpningen av rältshjälpslagen. 1 DON:s promemoria läggs fram förslag till ett antal ändringar i denna lag för alt råda bot på vissa mindre brister. Ändringarna rör rällshjälpsnämnds organisation och de olika rätlshjälpsformerna. Härutöver för DON också fram synpunkter på tänkbara ändringar av mer genomgripande natur. Dessa gäller främst reglerna om allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och rådgivning, men även andra delar av rättshjälpssystemet föreslås reviderade. Enligt DON:s mening bör dock en mer genomgripande revision av reglerna anslå i avbidan på en allmän översyn av systemet.

DON:s förslag att dela upp reformarbetet pä rällshjälpsområdel i etapper har överlag fått positivt gensvar vid remissbehandlingen av promemorian. För egen del har jag gjort den bedömningen att den mer vittgående frågan om ändring i själva konstruktionen av rättshjälpssystemel bör utredas i särskild ordning. Nyligen har därför särskilda sakkunniga fåtl i uppdrag att göra en allmän översyn av rättshjälpssystemel. Utredningsarbetet bör enligl direktiven till de sakkunniga i första hand inriktas på alt effektivisera de olika rätlshjälpsformerna, varvid såväl dessas tillämpningsområde och innehåll som olika organisatoriska frågor aktualiseras. Utgångspunkten bör dock vara all allmän rättshjälp även fortsättningsvis skall utgöra grunden för systemet, kompletterad med rättshjälp ål misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde. Beiräffande direktivens närmare innehåll får jag hänvisa lill bilaga 2.

Det arbete som nu ankommer på utredningen om en allmän översyn av rättshjälpssystemel kommer givelvis atl ta viss lid. Även om arbetet bedrivs skyndsamt är del knappast realistiskt alt räkna med att något

1975/76:47 31

förslag på grundval av utredningsresultatet skall kunna läggas fram för riksdagen tidigare än vid riksmötet 1977/78. Vissa av de frågor som berörs i DON:s promemoria avser emellertid smärre justeringar i rättshjälpslagen vilkas genomförande inte bör anstå i avbidan på alt utredningens arbete slutförs. Det gäller förslag till ändringar av huvudsakligen praktisk arl som i allmänhet har biträtts av remissinstanserna. Som jag förutskickade i direktiven till de sakkunniga bör sådana begränsade frågor tas upp lill behandling särskilt. De frågor jag avser rör rällshjälpsnämnds sammansättning och beslulsförhet, kostnad för expeditions- och exekulionsavgift, ersättningsskyldighet för ränta på rättshjälpskostnad och beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål.

Också på en annan punkt anser jag det vara av vikt att rättshjälpssystemel kompletteras utan att man avvaktar en genomgripande översyn. Frågan om statlig hjälp för bekostande av särskilt utsedd skiftesman vid bodelning efter äktenskapsskillnad behandlades redan vid rättshjälpsreformens tillkomst (prop. 1972:4 s. 337 och JuU 1972:12 s. 31). Riksdagen uttalade sig därvid för all man borde överväga en ordning som gjorde del möjligt alt ersättning till skiftesman i sådana fall i princip betalas av allmänna medel. Frågan berördes också vid 1974 års riksdag (JuU 1974:18 s. 11). I den tidigare berörda departementspromemorian har ett förslag till lösning av spörsmålet lagts fram. Förslaget har med vissa lagtekniska påpekanden biträtts av remissinstanserna.

Vid tillämpningen av lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. har det uppkommit en fråga om ändring i reglerna om återbetalningsskyldighet till statsverket i visst fall. Även denna fråga bör lämpligen tas upp nu.

4.2 Rättshjälpsnämnds organisation

Sammansättning och beslutförhet. Rältshjälpsnämnd beslår fn. av ordförande och fyra ledamöter, av vilka två är lekmän och två advokater. Den ene advokaten skall vara anställd på allmän advokatbyrå och den andre vara enskilt verksam.

DON föreslår i första hand all sammansättningen begränsas lill tre ledamöter, nämligen ordförande, en lekman och en advokat. Del bör inte krävas att advokaten är knuten till någon bestämd verksamhetsform. Enligl DON:s uppfattning skulle en minskning av ledamots-antalet göra handläggningen vid nämnden smidigare ulan all för den skull försämra prövningens kvalitet.

Vid remissbehandlingen har förslaget rönt kraftig kritik. Flertalet remissinstanser avvisar tanken på att minska antalet ledamöter i rättshjälpsnämnd. Dél framhålls att nämnden behöver tillgång till den

1975/76:47 32

samlade kunskap och erfarenhet som den nuvarande sammansättningen erbjuder. Ätt advokaterna representerar olika verksamhetsområden med erfarenheler från skilda slag av rättsliga ärenden bedöms som särskilt värdefullt.

Också jag anser att antalet ledamöter i rältshjälpsnämnd bör behållas oförändrat. Särskilt i ärenden av principiell betydelse eller i ärenden som annars är av särskild vikt måste det vara en fördel att del inom nämnden finns tillgång till ett brett kunskaps- och erfarenhetsunderlag. Vad gäller advokatledamöterna bör erinras om de skillnader i ärendestrukturen som finns mellan allmän och enskild verksamhet på området.

Vad jag nu har sagt innebär dock inte att rättshjälpsnämnden i sin hittillsvarande sammansättning måste avgöra alla ärenden som inte skall avgöras av handläggare på nämndens kansli. Åtskilliga sådana ärenden torde vara av den art och omfattning att de kan prövas i en mindre sammansättning. DON föreslår i andra hand att beslulförhetsreglerna ändras så att nämnd i enklare fall kan pröva ärende med sammansättningen ordförande, två lekmän och en advokat. Remissinstanserna ihar utan undantag ställt sig positiva till en ändring av beslulförhetsreglerna. Olika förslag lill ändringens innehåll har emellertid presenterats. Utom såvitt avser brådskande fall vill ingen instans gå längre än alt nämnden för att vara beslutför skall beslå av ordförande och två ledamöter, av vilka en skall vara lekman och en advokat. Flera instanser menar att nämnden bör vara beslutför med ordförande, två lekmän och en advokat. Någon hävdar dessutom att sistnämnda alternativ bör förekomma bara i vissa särskilda förfalls-situationer, t.ex. vid jäv för viss advokatledamot.

För egen del anser jag inte att det är nödvändigt att samtliga rättshjälpsnämndens ledamöter deltar i sådana avgöranden som är av mer rutinartad karaktär. Även med en mindre sammansättning bör nämnden kunna anses representativ för de olika huvudintressen som den avses skola spegla. Jag förordar därför att rättshjälpsnämnd i ärende som inte är av särskild vikt skall vara beslutför med ordförande och minst två andra ledamöter. Äv dessa bör alltid åtminstone en vara lekman. Jag förutsätter att det i regel är lämpligt alt också en advokat ingår i den mindre sammansättningen. Någon anledning atl härvid kräva tillhörighet till visst verksamhetsområde för advokatens del finns enligt min mening inle. Några principiella motsättningar i nämndarbelet beroende på om advokaten är anställd på allmän advokatbyrå eller är enskilt verksam har inte gett sig till känna.

Med hänsyn till det anförda föreslår jag att 5 § första stycket rältshjälpslagen ändras så att rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två andra ledamöter, varav en inle är advokat, i ärende som inte är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. 1 övrigt skall samtliga

1975/76:47 33

fem ledamöter delta. En följd av förslaget är att nämnden blir beslutför med - utöver ordföranden - bl. a. två lekmän och en advokat eller en lekman och en advokat.

Delegation av beslutanderätt. Tjänsteman vid rättshjälpsnämnd får enligt rältshjälpslagen i den utsträckning regeringen bestämmer på nämndens vägnar slutligt pröva rätlshjälpsärende. Sådan tjänsteman skall vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet. Med stöd av bemyndigandet i lagen har i instruktionen för rättshjälpsnämnderna föreskrivits att ärende eller grupp av ärenden som inte är av större vikt eller av principiell betydelse får överlämnas till tjänsteman vid nämnden för avgörande. Beslut om avslag får dock meddelas i denna ordning bara när saken är uppenbar eller brådskande och då alltid med anmälningsskyldighet till nämnden.

DON har funnit att beslut i flera typer av rättshjälpsärenden inte kräver den kvalificerade juristkompeiens som lagen anger utan kan fattas av erfaren biträdespersonal. Beslut av den arten ingår i en myckel slor del av antalet ärenden vid rättshjälpsnämnd. Det kan t.ex. gälla beviljande av allmän rättshjälp i helt klara fall. DON föreslår alt kravet på lagfarenhel och erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet inte skall ställas upp för de typer av beslut som nu har berörts. Vidare föreslås alt gällande bestämmelser om handläggares kompetens förs över från rättshjälpslagen till instruktionen för rättshjälpsnämnderna, så att samtliga behörighetsfrågor får sin reglering där.

Vid remissbehandlingen har förslaget mottagits väl. Flertalet remissinstanser anser att det med hänsyn till mängden av rutinärenden behövs en utvidgad möjlighet att delegera beslutsrätten. Det framhålls att även andra grupper av beslut än de DON nämner bör komma i fråga för delegation till biträdespersonal.

Också jag anser det viktigt att högre kompetenskrav inle upprätthålls för beslutanderätten i rättshjälpsärenden än avgörandets beskaffenhet kräver. Jag anser därför att delegation bör kunna ske i större utsträckning än som hittills har skett. För att uppnå detta syfte måste övervägas vilka beslut om rättshjälp som bör komma i fråga och vilka krav på kunskaper och erfarenhet som skall ställas på beslutsfattaren. Vad gäller de typer av ärenden där beslutanderätten bör kunna delegeras till nya kategorier av tjänstemän anser jag att i första hand de av DON föreslagna fallen bör komma i fråga, nämligen beslut om allmän rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad och verkställande av avräkning enligt 27 § eller slutreglering enligt 30 § rättshjälpslagen. Som har påpekats vid remissbehandlingen bör emellertid också vissa andra beslutslyper kunna komma i fråga. Ällmänt bör dock gälla att delegation inte får ske i rättshjälpsärende som är av svår beskaffenhet eller vars avgörande annars kräver särskild erfarenhet. 3 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 47

1975/76:47 34

Beträffande kompetensen hos beslutsfattaren anser jag i likhet med DON inte alt några formella krav bör ställas upp i lag. Delegationsmöjligheten bör avse tjänsteman vid nämndens kansli och omfatta både den som är och inte är i besittning av viss formell kompetens, t.ex. juris kandidatexamen. Det bör ankomma på centralmyndigheten för rättshjälpen att pröva vilka kompetenskrav som bör ställas. Någon särbestämmelse i fråga om avslagsbeslut synes inte påkallad, eftersom anmälningsskyldigheten och besvärsmöjligheten i förening får anses erbjuda tillräckliga garantier mot rättsförluster.

Som DON har föreslagit bör samtliga behörighetsregler finnas samlade i instruktionen för rällshjälpsnämnderna. De bestämmelser som nu finns i rättshjälpslagen om handläggares kvalifikationer bör således i fortsättningen meddelas i administrativ ordning. Med hänsyn härtill föreslår jag att andra punkten i 5 § tredje stycket rättshjälpslagen upphävs.

4.3 Kostnad för expeditions- och exekutionsavgifter

Rättssökandens avgift enligt expedilionskungörelsen (1964:618) för ansökan eller expedition vid bl.a. allmän domstol anses utgöra en rättshjälpskostnad vid allmän rättshjälp (9 § andra stycket 5 rättshjälpslagen). Förmånen omfattar dock inte sådan expedition som utfärdas bara på särskild begäran, om den inte begärs innan fullföljdstiden har gått till ända.

DON framhåller att sistnämnda föreskrift tolkas olika i rättstillämpningen när expeditionen rör sak som prövas i högre instans och part efter utgången av fullföljdstiden i den lägre instansen beställer expedition som inle tillhandahålls utom på särskild begäran. Somliga domstolar anser inte alt sådan expedition omfattas av rättshjälpen. DON, som anser att motsatsen bör gälla, föreslår ett förtydligande så att begäran om expedition måste framställas innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga krafl. DON pekar dessutom på möjligheten atl helt avföra förmånen ur rättshjälpslagen och göra expeditionerna avgiftsfria för dem som åtnjuter allmän rättshjälp.

Vid remissbehandlingen har den av DON föreslagna lagändringen allmänt tillstyrkts. Tanken på alt generellt införa avgiftsfrihel för expeditioner vid allmän rättshjälp mottas även positivt av åtskilliga remissinstanser. Det förordas också all en moisvarande avgiftsfrihet införs i exekulionsavgiftskungörelsen (1971:1027).

Också jag anser att nuvarande bestämmelse om expeditionsavgift i rättshjälpslagen med hänsyn till de tolkningsproblem som har förekommit behöver förtydligas. Jag ansluter mig lill den i promemorian föreslagna formuleringen. Frågan om en generell frihet från expedi-

1975/76:47 35

tions- och exekutionsavgifter vid allmän rättshjälp bör däremot inte tas upp ulan vidare utredning.

Med hänsyn till det anförda föreslår jag att 9 § andra stycket rättshjälpslagen ändras så atl kostnaden för bl.a. allmän domstols expedition som utfärdas endast på särskild begäran anses som rättshjälpskoslnad om expeditionen begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga krafl.

4.4 Ränta på rättshjälpskostnad

Vid allmän rättshjälp gäller att RB:s bestämmelser om parts rättegångskostnad äger tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Den som enligt dessa regler skulle ha ålagts att ersätta den som har beviljats allmän rättshjälp för rättegångskostnad skall i stället förpliktas alt utge ersättningen till statsverket. Medel som betalas in till statsverket fördelas så alt den som har erhållit rättshjälpen får ut vad som återstår sedan avdrag har gjorts för rätlshjälpskostnaderna minskade med vad som har erlagts i kostnadsbidrag. Återbäring av kostnadsbidrag får ske först när statsverket har fått täckning även för ränta på det belopp som tillkommer statsverket. Enligt 18 kap. 8§ rättegångsbalken (RB) skall nämligen ersättning för rättegångskostnad också innefatta 6 % ränta från dagen för avgörandet lill dess betalning sker.

1 DON:s promemoria framhålls att på grund av räntebestämmelsen handläggningen av ärenden med återbetalningsskyldighet kompliceras i hög grad vid rättshjälpsnämnd och indrivningsmyndighet. Statsverket gör också i viss mån en inle avsedd räntevinsl som beror på förfarandets utformning. Detta medför att den återbetalningsskyldige i princip alltid påförs en räntekostnad, eflersom möjlighet att frivilligt betala in belopp som omfattas av ålerbetalningsskyldighelen i regel inte finns innan anmaning har mottagits från indrivningsmyndighet. Då räntebelopp på kostnadsbidrag oftast utgörs av bara en blygsam summa föreslär DON att RB:s räntebestämmelse inte längre skall vara

tillämplig i fråga om rättshjälpskostnad.

Vid remissbehandlingen har någon invändning inte riklats mot förslaget i denna del.

Med hänsyn till att räntebeloppen genomsnittligt utgörs av förhållandevis obetydliga summor finner också jag alt det är föga rationellt atl behålla systemet med ränta på rättshjälpskoslnad, i all synnerhet som delta är förenat med en del administrativa och kamerala olägenheter. Jag ansluter mig därför till DON:s förslag. Som följd härav bör 31 § första stycket rältshjälpslagen ändras så atl i fråga om part som har allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domslol bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad inte skall äga tillämpning beträffande

1975/76:47 36

ersättning för ränta på rättshjälpskostnad.

Både i DON:s promemoria och vid remissbehandlingen har framhållits det olämpliga i alt den ålerbelalningsskyldige i princip försl efler anmaning från indrivningsmyndighet får möjlighet att betala sin skuld. Jag delar denna uppfattning och ämnar därför föreslå alt frågan, som inte kräver lagändring, tas upp i lämpligt sammanhang.

4.5 Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål omfattar förordnande av offentlig försvarare och viss annan rättshjälp enligt 36 § rältshjälpslagen. Den senare formen av rättshjälp innebär att ersättning utgår av allmänna medel för vissa kostnader som annars skulle betalas av den misstänkte, t.ex. resekostnad vid inställelse inför domstol.

I DON:s promemoria framhålls all del vid rättshjälp enligl 36 § rättshjälpslagen saknas bestämmelser om rättshjälpens upphörande i förtid i vissa fall. Sådant upphörande kan bli aktuellt, om rättshjälpen har beviljats på grund av oriktig uppgift från den misstänktes sida eller om den misstänktes ekonomiska förhållanden har ändrats i sådan mån atl han inle längre är berättigad till rättshjälp. Hänsyn till dessa omständigheter kan visserligen tas när rätten med stöd av 38 § första stycket rättshjälpslagen vid målets avgörande enligl 31 kap. RB prövar om den tilltalade skall förpliktas att lill statsverket betala tillbaka rättegångskostnad som har utgått av allmänna medel. Den tilltalade kan dock inte i sådan ordning åläggas återbetalningsskyldighet för mera än som motsvarar maximibeloppet för hans koslnadsbidrag vid allmän rättshjälp. Återbetalningsplikt får inte heller åläggas för lägre belopp än 75 kr. Under denna gräns skall kostnaden stanna på statsverket. Enligl DON:s mening är del stötande alt förordnande om rättshjälpens upphörande fn. inte kan meddelas om parten har fått rättshjälp genom att lämna oriktig uppgift eller om hans ekonomiska förhållanden har ändrats så att han inte längre har rält till sådant bistånd. DON föreslår därför att möjlighet till sådant förordnande införs. För del fallet att rättshjälpen upphör därför atl den misstänkte har lämnat oriktig uppgift föreslär DON vidare en kompletterande bestämmelse om alt tilltalad, som döms för brottet, utan hinder av vad som föreskrivs i 38 § första stycket rättshjälpslagen skall åläggas atl till statsverket betala tillbaka hela kostnaden för rättshjälpen.

Vid remissbehandlingen har förslaget om upphörande av rättshjälpen allmänt godtagits. Endast Göta hovrätt avstyrker lagändringen med hänvisning till att de angivna situationerna sällan förekommer och alt komplikationer kan uppstå i rättstillämpningen när problemen uppkommer först i högre instans dit talan har fullföljts. En annan remissinstans reserverar sig beträffande förslaget om fullständig

1975/76:47 37

återbetalningsskyldighet när oriktig uppgift har lämnats under åberopande av att en sådan bestämmelse närmast skulle få karaktär av straffsanktion.

För egen del vill jag erinra om att de föreslagna bestämmelserna om upphörande av rättshjälp som avses i 36 § rättshjälpslagen redan har motsvarigheter i fråga om allmän rättshjälp i 34 § första stycket 2 och 5 rättshjälpslagen. Meddelas förordnande om upphörande av allmän rättshjälp i berörda situationer, skall den som har haft rättshjälpen själv bära kostnaderna för denna (34 § tredje stycket). Någon anledning att göra en principiell skillnad mellan allmän rättshjälp och rättshjälp åt misstänkt i brottmål beträffande upphörande av biståndet i de nu avsedda undantagsfallen synes mig inle föreligga. Några praktiska tillämpningsproblem torde knappast behöva befaras såvitt avser det av hovrätten påtalade fallet att frågan om upphörande av rättshjälp aktualiseras först i högre instans. Situationen är också i denna del likartad med vad som gäller i fråga om upphörande av allmän rättshjälp. På grund härav kan jag ansluta mig till DON:s uppfattning att det är en brist i lagen alt möjlighet saknas atl förordna om upphörande i berörda situationer av rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Jag biträder därför DON:s förslag i denna del liksom beträffande återbetalningsskyldighetens omfattning.

Med hänvisning lill del anförda föreslår jag atl rältshjälpslagen ändras så att domstolen skall förordna att rättshjälp enligt 36 § skall upphöra, när omständighet som anges i 34 § första stycket 2 eller 5 föreligger beträffande den tilltalade. Ändringen bör göras genom ett tillägg till 39 §. Upphör rättshjälpen på grund av omständighet som anges i 34 § första stycket 2, skall utan hinder av vad som föreskrivs i 38 § första stycket den tilltalade, om han döms för brottet, åläggas atl betala statsverket hela kostnaden för rättshjälpen.

4.6 Kostnad för skiftesman vid bodelning

Som framgår av den tidigare redogörelsen (se bilaga 3) diskuterades frågan huruvida kostnad för särskilt förordnad skiftesman i bodelningsärende borde omfattas av rättshjälpen redan vid rättshjälpsreformens tillkomst. Jag uttalade i det sammanhanget (prop. 1972:4 s. 337) bl.a. alt behov av sådant bistånd kunde föreligga men atl bodelningsfrågorna å andra sidan många gånger är ganska okomplicerade. Äv hänsyn till faran för att rättshjälp utan särskilda begränsningar skulle kunna leda till atl onödigt arbete och kostnader kom alt läggas ned på bodelningar som kan klaras av i enkla former, avvisades i propositionen tanken på att låta kostnad för skiftesman ersättas inom ramen för rättshjälpen. Riksdagen intog emellertid en mindre restriktiv hållning härvidlag och uttalade alt rättshjälpssystemet borde komplel-

1975/76:47 38

teras med bestämmelser enligt vilka ersättning till skiftesman i princip betalas av allmänna medel (JuU 1972:12 s. 31; se även 1974:18 s. II).

Mol denna bakgrund har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria med förslag till lösning av frågan. I promemorian erinras lill en början om det i och för sig tämligen självklara förhållandet, att upplösningen av bogemenskapen genom bodelning är en betydelsefull fråga för makar som står i begrepp atl skiljas. 1 allmänhet brukar makarna kunna komma överens beträffande såväl bodelning som övriga spörsmål som aktualiseras vid skilsmässan. I ett mindre antal fall - f n. i fräga om ungefär var tjugonde skilsmässa - måste de dock anlita en skiftesman för att få sina tvisligheter avgjorda. Makar som skall skiljas kan med nuvarande regler få allmän rättshjälp såvitt avser bodelningsfrågan, framhålls det i promemorian. Ibland kan redan rättshjälp som har beviljats för själva äktenskapsskillnaden anses omfatta även vissa spörsmål om bodelning, nämligen då bodelningen utgör en förutsättning för lösandet av övriga frågor som kommer upp i samband med skilsmässan, t.ex. om vårdnad och underhåll. I övrigt betraktas bodelning i rältshjälpshänseende som en separat rättslig angelägenhet. Mot bakgrund av uttalanden i förarbetena till rältshjälpslagen är praxis i fråga om beviljande av allmän rättshjälp för bodelning ganska restriktiv. Beviljas rättshjälp innebär det att sökanden mol erläggande av kostnadsbidrag får kostnaden för biträde och eventuell utredning betald av allmänna medel. Kostnaden för skiftesman ingår däremot som redan nämnts inte bland förmånerna. I promemorian ifrågasätts om biträdeshjälp är den sakligt sett bästa formen av bistånd i bodelningsangelägenhet. Mycket talar för att skiftesman i allmänhet är en lämpligare form av bistånd, framhålls det. I konsekvens med denna ståndpunkt föreslås att ersättning till skiftesman som har förordnats av domslol vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad skall betalas av allmänna medel såsom en rättshjälpskostnad, om parten har beviljats rättshjälp i angelägenheten. Samtidigt föreslås atl biträde åt parten i sådant fall skall förordnas endasi om särskilda skäl föreligger.

Promemorians förslag har mottagits i huvudsak positivt vid remissbehandlingen. Del anses allmänt vara en brist i det nuvarande systemet att kostnaden för skiftesman inte kan betalas av allmänna medel. Remissinsianserna biträder också uppfattningen alt den lagtekniska lösningen av problemet bör sökas inom rällshjälpslagens ram och inte genom någon konstruktion med "offentlig skiftesman". Ätt skiftesman skall förordnas av domstol och att skiftet liksom hittills skall vara en privaträttslig förrättning ifrågasätts inte.

Även jag kan i allt väsentligt ansluta mig till promemorians lösning i dessa hänseenden. Jag vill erinra om att jag i 1972 års proposition inle har ifrågasatt det principiellt befogade i att ersättning till särskilt

1975/76:47 39

utsedd skiftesman skall kunna bekostas av det allmänna. Även enligt min mening kan bodelningsfrågor emellanåt vara besvärliga och svåra för parterna atl lösa utan medverkan av någon utomstående. Atl kostnad för skiftesman likväl inte logs med bland förmånerna enligl rättshjälpslagen berodde inte minst på svårigheten att begränsa biståndet lill sådana fall där verkligt behov av rättshjälp är för handen. 1 detta hänseende är läget numera delvis förändrat sedan erfarenheter har vunnits av rätlshjälpssystemels praktiska tillämpning. Jag föreslår därför att rältshjälpslagen kompletteras med en bestämmelse enligt vilken kostnaden för skiftesman kan betalas av staten. Bestämmelsen bör lämpligen las in i 9 §. Reformen bör, som anförs i promemorian, begränsas till skiftesman som av domstol har förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

En grundläggande förutsättning för att ersättning till skiftesman skall betalas av staten är enligt den i promemorian valda konstruktionen att den rältssökande beviljas allmän rättshjälp i bodelningsärendet. Han måste således ha såväl behov av bistånd i angelägenheten som befogat intresse av att få sin sak behandlad (6 och 8 §§ rältshjälpslagen). Enligl promemorian är någon uttrycklig bestämmelse i lagen om grunderna för behovsprövningen inte påkallad, eftersom man kan utgå från att rättshjälpsmyndighelerna liksom hittills noga beaktar intresset av att allmänna medel inte läggs ned på bodelningar av enkel beskaffenhet.

Under remissbehandlingen har det från flera håll hävdats att promemorian ger uttryck för en alltför restriktiv inställning i fråga om behovet av juridiskt bistånd i bodelningsangelägenhet. Man menar att den nuvarande ordningen enligt vilken rättshjälp som regel beviljas endast när fast egendom eller rörelse ingår i boet bör avlösas av en prövning efter generösare grunder. Och i några yttranden föreslås att bodelningsfrågan i större utsträckning skall anses innefattad i rättshjälp som avser själva skillnadsfrågan.

Även om del i och för sig kan anföras skäl för en mindre restriktiv tillämpning av reglerna om allmän rättshjälp i bodelningsärenden, är jag för min del dock inte beredd att gå ifrån min tidigare uttalade uppfattning, att förhållandena vid bodelning ofta är ganska okomplicerade och alt behovet av juridiskt stöd därför inte bör överskattas. Med hänsyn till de starkt stegrade kostnaderna för samhällets rättshjälp i stort bör även försiktighet iakttas när det gäller att ytterligare utvidga rättshjälpsförmånerna.

Vid prövningen av behovet av rättshjälp i bodelningsärende bör bodelningen regelmässigt betraktas som en separat rättslig angelägenhet. En utgångspunkt för behovsprövningen bör som sägs i promemorian vidare vara all allmänna medel inte skall läggas ned på bodelningar av enkel beskaffenhet. Ett mindre lösörebo bör som regel kunna

1975/76:47 40

delas utan medverkan av skiftesman. Det huvudsakliga tillämpningsområdet för rättshjälp i bodelningsangelägenhet blir i enlighet härmed alltjämt fall där fastighet, rörelse eller annan mer svårskiflad egendom ingår i boet. Jag är dock inte främmande för att också andra omständigheter ibland kan motivera rättshjälp. Ett exempel härpå kan vara den under remissbehandlingen anmärkta situationen att tillämpning av den särskilda jämkningsregeln i 13 kap. 12 a § giftermålsbalken kan bli aktuell. Elt annal fall är atl tvistiga vederlagsfrågor föreligger. Däremot anser jag det tveksamt om det under remissbehandlingen anmärkta fallet atl motsättningarna mellan makarna främst rör frågan om vem som skall tillskiftas hyresrätten till den gemensamma bostaden annat än undantagsvis bör motivera att rättshjälp meddelas. Ätt makar vill ha skiftesman bara för atl slippa från praktiska bestyr i samband med bodelningen, exempelvis upprättande av bodelningshandling, bör naturligtvis inte vara något skäl för rättshjälp.

Promemorian utgår som har nämnts tidigare från att rättshjälp i bodelningsangelägenhet normalt skall lämnas i form av ersättning för kostnaden för skiftesman, medan biträde skall förordnas endasi om särskilda skäl föreligger. Under remissbehandlingen har denna prioritering av bistånd genom skiftesman godtagils av de flesta. Vissa remissinstanser menar dock att promemorian är väl restriktiv beträffande möjligheten att få biträde. I ett par yttranden ifrågasätter man utgångspunkten för prioriteringen, nämligen uppfattningen att skiftesman regelmässigt är en lämpligare form av bistånd än biträde. Enligt advokatsamfundet minskar möjligheten att få skiftesman bekostad av .staten inte alls parts behov av biträdeshjälp. 1 stället bör de båda formerna av bistånd betraktas som komplement till varandra.

För egen del anser jag det redan av ekonomiska skäl uppenbart att rättshjälp i bodelningsfråga inte regelmässigt kan få omfatta både förmånen av skiftesman och förmånen av biträde åt en eller båda makarna. En rimlig avvägning mellan rättsskyddsintresset och kostnaderna måste göras. Härvid delar jag promemorians bedömning att bistånd genom skiftesman bör prioriteras. Del åligger en skiftesman att utreda boet och söka förmå parterna att nå en uppgörelse i godo. Skiftesmannen har dessutom i motsats till partsbiträde befogenhet att företa tvångsskifte om parterna inte kan komma överens. Häri ligger en viss garanti mot att en bodelningstvist onödigtvis förhalas på grund av en oresonlig inställning från makarnas sida. Jag anser därför atl det finns fog för den i promemorian uttalade uppfattningen att skiftesman ofta kan antas utgöra ett effektivare, snabbare och billigare alternativ än biträde. I konsekvens härmed bör biträde endast i begränsad utsträckning förordnas i bodelningstvist. Del under remissbehandlingen anmärkta förhållandet att en förmögen part skulle få en alltför fördelaktig position då han alllid kan skaffa sig biträdeshjälp utanför

1975/76:47 41

rättshjälpens ram är enligt min uppfattning inte tillräcklig grund för att låta biträdeshjälp ulgå mer allmänt. Som regel torde det inle innebära några oöverstigliga svårigheter för part att själv föra sin talan under det helt formlösa förfarandet inför skiftesmannen.

Jag delar uppfattningen att begränsningen i biträdesförmånen bör komma till uttryck i en särskild bestämmelse i rättshjälpslagen (19 §). I denna bör föreskrivas att särskilda skäl skall föreligga med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet för att biträde skall förordnas. Jag anser det onödigt att här uppehålla mig vid den närmare innebörden av begränsningsregeln, som helt överensstämmer med promemorieförslaget, ulan nöjer mig med att hänvisa till vad som anförs härom i promemorian. Jag kan tillägga att det synes lämpligt att rättshjälpsnämnden hör sig för hos skiftesmannen där sådan finns, när make gör framslällning om biträde. Det bör vidare anmärkas att begränsningsregeln endast tar sikte på själva bodelningsärendet. Om part är missnöjd med skiftesmannens tvångsdelning och vill klandra skiftet genom alt väcka talan vid rätten, är frågan om biträdesförordnande i klandermålet att bedöma enligl huvudregeln i 19 § andra stycket.

I fråga om den närmare utformningen av systemet har promemorians förslag i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Endast i ett par remissyttranden riktas mer bestämda invändningar mot förslaget. Enligt Göta hovrätt kan det inte godtas att beviljande av rättshjälp åt ena parten fär konsekvenser för andra partens eller för skiftesmannens del. Och rällshjälpsnämnden i Jönköping anser det olämpligt om bodelningar där rättshjälp ges kommer att utföras i annan form än övriga bodelningar.

För min del finner jag de anförda betänkligheterna överdrivna. Sakligt sett torde t.ex. skillnaden vara ringa mellan bestämmelsen i 23 kap. 9 § ärvdabalken, enligt vilken skiftesmannen är berättigad till skäligt arvode och ersättning för kostnader, och den föreslagna bestämmelsen i 22 § rältshjälpslagen, enligt vilken skiftesmannen skall ha rätt lill skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Inte heller förslaget om skyldighet för den make, som inte har rättshjälp, atl betala halva skifteskostnaden kan enligt min mening sägas inkräkta på dennes rätt. Redan f n. anses ju makarna skyldiga att solidariskt ansvara för ersättningen lill skiftesmannen och att sinsemellan la lika del i denna kostnad. Alt avgörandet av vissa frågor som eljest i sista hand ankommit på domstol enligt förslaget åvilar rättshjälpsmyndighet anser jag ovidkommande. Jag kan därför i allt väsentligt ansluta mig till promemorians förslag.

Endasi i etl avseende anser jag att promemorieförslagel bör jämkas. I promemorian har som förutsättning för att kostnaden för skiftesman skall betalas gjorts det förbehållet att vederbörande uppfyller de krav

1975/76:47 42

som enligl 21 § rättshjälpslagen ställs på biträde, dvs. att han är advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller eljest lämplig för uppdraget. I likhet med flera remissinstanser anser jag att detta förbehåll, som skulle nödvändiggöra en del tidsödande kontakter mellan domstol och rättshjälpsnämnd, kan mönstras ul. Som påpekas i flera remissyttranden åvilar det redan enligt ärvdabalken domstolen atl pröva en föreslagen skiftesmans lämplighet (jfr SOU 1932:16 s. 493 och 525). Under sådana omständigheter anser jag atl risken för att allmänna medel skulle komma en olämplig skiftesman till del som obetydlig, så mycket mer som rättshjälpsnämnden ändå vid sin prövning av kostnadsyrkandet kan beakta del nedlagda arbetets kvalitet. Med den av mig nu förordade ordningen blir också de administrativa komplikationerna ringa. Det bör dock anmärkas att åtagande alt vara skiftesman inle innebär någon skyldighet att utföra uppdraget inom ramen för rättshjälpssystemel, trots alt detta väl inle lär innebära några olägenheter för skiftesmannen. Beviljas rättshjälp när skiftesman redan har förordnats är del därför lämpligt att rättshjälpsnämnden underrättar skiftesmannen härom. Begärs skiftesmannaförordnande efter del att rättshjälp har beviljats, vilket torde bli del vanliga, är det lämpligt att den föreslagne skiftesmannen får bekräfta atl han är införstådd med att rättshjälp har beviljats, såvida delta inte framgår av handlingarna. De föreskrifter som eventuellt kan vara påkallade i detta hänseende kan rneddelas av regeringen.

Jag delar uppfattningen alt kostnad för utredning - l.ex. avseende värdering av fastighet eller annan egendom i boet - bör vara ersättningsgill lika väl som kostnaden för skiftesmannens eget arbete. Det bör kunna anförtros åt skiftesmannen att själv besluta om utredning skall införskaffas. Han bör alltså inte behöva underställa denna fråga rättshjälpsnämndens prövning. Jag anser det vidare naturligt att ersättning till skiftesmannen skall utgå enligt samma normer som gäller beträffande ersättning till biträde (22 och 23 §§ rättshjälpslagen) samt att såväl skiftesmannens som eventuell sakkunnigs ersättning skall bestämmas av rättshjälpsnämnden. Med den av mig förordade lösningen kan det i och för sig inträffa alt juridisk person av domstol utses till skiftesman. Skulle så undantagsvis vara fallet, får rättshjälpsnämnd som beviljat make rättshjälp i bodelningsärendet tillämpa samma regler som skulle ha gällt, om skiftesmannen varit fysisk person. Jag kan också ansluta mig till förslagen att det skall ankomma på rällshjälpsnämnden att uppbära kostnadsbidrag och att allmän" rättshjälp utan beslut av nämnden inte skall förekomma i bodelningsärende. Vad jag nu sagt påkallar vissa tillägg i 16, 22, 23 och 25 §!} rättshjälpslagen. Beslämmelserna bör med någon redaktionell jämkning utformas i enlighet med promemorians förslag.

I promemorian föreslås atl den i 31 § rättshjälpslagen intagna

1975/76:47 43

bestämmelsen om skyldighet för make som inte åtnjuter rättshjälp att betala hälften av statsverkets kostnad för rättshjälpen, om makarna vinner äktenskaps- eller boskillnad efter gemensam ansökan, skall få en motsvarighet i fråga om kostnaden för skiftesman. I likhet med remissinstanserna biträder jag förslaget. I några remissyttranden erinras i sammanhanget om ett i DON:s översynspromemoria framfört förslag om begränsning av återbetalningsskyldigheten till det kostnadsbidrag som skulle ha gällt för maken om han hade hafl rättshjälp. Med anledning härav vill jag nämna att spörsmålet om återbetalningsskyldighet hör till de frågor som skall behandlas av utredningen för översyn av rättshjälpssystemel och att någon ändring i nuvarande regel därför inte är aktuell f.n. Eftersom grunden för ålerbetalningsskyldighelen är densamma i fråga om såväl rättshjälpskostnad i äktenskapsskillnadsmål som skifteskoslnad i bodelningsärende bör föreskriften om återbetalning av skifteskostnad utformas analogt med den motsvarande bestämmelsen i 31 § andra stycket rättshjälpslagen avseende skillnadsfallen. I likhet med vad som är föreskrivet där bör återbetalningsskyldighel inte åläggas om det är obilligl med hänsyn till omständigheterna. Som föreslås i promemorian bör bestämmelsen skjutas in som ett nytt, tredje stycke i 31 §. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen får jag hänvisa till promemorian. I anslutning till etl uttalande under remissbehandlingen vill jag klargöra att bestämmelsen bara avser den situationen atl ena maken har rättshjälp men den andra inte. Om makarna var för sig beviljas rättshjälp i bodelningsangelägenheten - något som jag i och för sig inte kan se något hinder mot - uppkommer inte fråga om återgäldande enligt 31 §. Ätt skifteskostnaden i så fall skall anses belöpa med hälften på vardera makens rättshjälp framgår av promemorian.

Mot förslaget atl det skall ankomma på rättshjälpsnämnden att besluta om återbetalningsskyldighel har en remissinstans invänt att det inte framgår av promemorian huruvida och under vilka förutsättningar nämndens beslut är exigibell. Även jag kan så till vida biträda denna uppfattning som det från tydlighetssynpunkt lämpligen bör uttryckligen framgå av lagtexten att beslut av nämnda slag är exigibla som domstols dom.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna reformen påpekas i promemorian att biträdesersätlning och skiftesmannaersättning i bodelningsärende är av ungefär samma storleksordning samt alt någon merkostnad för skiftesmannaförmånen därför inte behöver uppkomma så länge motsvarande besparing kan göras på biträdessidan. F.n. lämnas rättshjälp i bodelningsangelägenhet i ca 3.000 fall årligen. Ätt exakt ange i hur många fall ytterligare som bistånd genom skiftesman kan komma att förekomma är inte möjligt, påpekas det. Enligt promemorian bör behovet dock inte överdrivas. Även enligl min bedömning

1975/76:47 44

bör kostnaden för reformen mol bakgrund av uttalandena i det föregående om behovsprövning m.m. bli måttlig. Alt kostnadsökning skulle kunna undvikas helt, vilket en remissinstans är inne på, torde inte vara realistiskt. Däremot vill jag gärna instämma i samma remissinstans" uttalande atl en eventuell kostnadsökning mer än väl kommer att uppvägas av de fördelar som förslaget innebär.

4.7 Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. infördes samtidigt med rältshjälpslagen. Den innehåller grundläggande bestämmelser om ekonomiskt bistånd som genom utrikesförvaltningens försorg kan lämnas svenska medborgare som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet eller som anhållits, häktats eller på annat sätt berövats friheten genom beslut av domstol eller myndighet i utlandet.

Enligl 5 § denna lag gäller att den som har erhållit bistånd för bestridande av kostnader i rättegång eller under förundersökning om brott under vissa förutsättningar kan åläggas att betala tillbaka lill statsverket vad han har erhållit i bistånd. Om han döms för det brott som han misstänks för, skall han i princip återbetala vad han har mottagit. Återbetalningsskyldigheten kan dock jämkas eller efterges (5 § första stycket). Blir han däremot frikänd skall äterbetalningsskyldighet förekomma endast om särskilda skäl föreligger (5 § andra stycket). Nedläggs åtal eller förundersökning om brott mot den som fått bistånd utan att skuldfrågan avgjorts genom dom, skall denne betala tillbaka vad han har mottagit i den mån det är skäligt med hänsyn till omständigheterna (5 § tredje stycket). Frågan om återbetalningsskyldighel prövas av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning (7 §). Beslutet kan överklagas till kammarrätten (10 §).

I rättstillämpningen har fråga uppkommit om tillämpningen av 5 § Iredje stycket beträffande person vilken har varit berövad friheten som misstänkt för brott i utlandet men har försatts på fri fot och då avvikit ur landet innan det rättsliga förfarandet avslutats. I enlighet med lagens ordalydelse har frågan om återbetalningsskyldighel ansetts inte kunna las upp lill prövning, så länge inle skuldfrågan slutligen avgjorts genom dom eller förundersökning eller rättegång nedlagts.

Även om några invändningar inle kan resas mot den tolkning av 5 ij tredje stycket som har kommit till uttryck i rättstillämpningen förefaller del mig som om lagens avfattning ibland kan medföra opraktiska resultat. Det förekommer sålunda inte så sällan fall som det nyss återgivna, där svensk medborgare utomlands grips som misstänkt för brotl men sedan försätts på fri fot och då tar tillfället i akt och

1975/76:47 45

avviker ur landet. Ofla saknas anledning till anlagande att han någonsin kommer atl återvända dit. Om något beslut om nedläggande av rättegången eller förundersökningen inte meddelas kommer ärendet att stå öppet under avsevärd tid, kanske ända till dess brottet är preskriberat. I fall som sagts nu synes del lämpligt att frågan om återbetalningsskyldighel kan las upp lill prövning utan att man skall behöva invänta atl vederbörande utländska myndighet meddelar ett formellt nedläggningsbeslut. En sådan ordning har fö. stöd i lagens förarbeten (jfr prop. 1972:132 s. 155 och 205).

I enlighet med del anförda föreslår jag att 5 § tredje stycket kompletteras med en bestämmelse som anger atl vad som gäller i fråga om återbetalningsskyldighet när förfarandet har nedlagts utan att skuldfrågan avgjorts genom dom skall gälla även om skuldfrågan inte kan antas komma att avgöras, därför att den som fått bistånd håller sig undan. Härigenom klargörs att återbetalningsfrågan kan tas upp till prövning utan att den utländska myndighetens formella beslut om avskrivning behöver avvaktas. Självfallet är viss försiktighet påkallad vid bedömningen av utsikterna för atl en dom i skuldfrågan skall kunna komma till stånd. I allmänhet torde dock inte några större problem behöva uppslå. Vid den skälighetsbedömning som enligl tredje stycket första punkten skall göras i dessa fall är det ett viktigt element alt den misstänkte eller den tilltalade genom att hålla sig undan själv är skuld till atl det rättsliga förfarandet har avbrutits. Detta bör i många fall leda till atl han anses återbetalningsskyldig för det biståndsbelopp som har utgått (jfr prop. 1972:132 s. 154).

4.8 Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1976.

Den nya förmånen av ersättning till skiftesman bör endast komma i fråga, om rättshjälp söks efter den nya lagens ikraftträdande. 1 annat fall skulle relationen mellan förmånen av skiftesman och förmånen av biträde rubbas på ett sätt som inte är förenligt med grunderna för förslaget. I del nu angivna fallet synes en övergångsbestämmelse vara nödvändig. I övrigt torde något behov av övergångsbestämmelser inte föreligga.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i rältshjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Föreslagen lydelse

Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt två andra ledamöter. Äv dessa skall en vara inom nämndens verksamhetsområde verksam advokat. Den andre skall vara svensk medborgare, myndig och bosatt inom nämndens verksamhetsområde.

4 §1

Nuvarande lydelse

Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Äv dessa skall två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De två övriga skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Äv dessa utses den ledamot som skall vara advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund och den andre efter förslag av landsting i län inom rältshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i kommunen.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Äv dessa utses den ledamot som skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund och de ledamöter som ej skall vara advokater efter förslag av landsting i län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i kommunen.

För ledamot skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

1975/76:47 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ärendets beskaffenhet deltagande av de båda ledamöter som är advokater påkallat, skall samtliga ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande tillämpning n"är "ärende avgöres av r"ättshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

1     den utsträckning Konungen 1 den utsträckning Konungen
bestämmer får tjänsteman vid    bestämmer får tjänsteman vid
rättshjälpsnämnden på nämndens rättshjälpsnämnden på nämndens
vägnar slutligt pröva rättshjälps- vägnar slutligt pröva rättshjälps
ärende. Tjänstemannen skall vara                                 ärende.

lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet.

9 §2

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rältssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rältssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rältssökandes rält,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle for den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas, i samband med inställelse inför dorastol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet lill barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expeditions- 5. avgifl som enligt expedilionskungörelsen (1964: 618) utgår för kungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid all- ansökan och expedition vid allmän domslol, krigsrätt eller ar- män domslol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, dock ej i fråga om belsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som ul- sådan rättens expedition som utfärdas endasi på särskild begäran färdas endast på särskild beg"äran om icke expeditionen begäres in- om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan nan avgörandet i .huvudsaken gått lill ända, samt avgift som ut- vunnit laga kraft, samt avgift som går enligt exekulionsavgiftskungö- utgår enligt exekutionsavgiftskun-relsen (1971: 1027), görelsen (1971: 1027),

2 Senaste lydelse 1973: 247.

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,

7. vad av allm'änna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap.

31 §3

1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas atl utge ersättningen lill statsverket.

Vinner makar efler gemensam ansökan boskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligl, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

I fråga om part som åtnjuter
allmän rättshjälp i mål eller ären
de vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen,----- äger be
stämmelser i lag om fördelning av
kostnader mellan parter tillämp
ning i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen; ersättning för ränta
utgår dock ej. Motpart eller annan
som är ersättningsskyldig för rätts
hjälpskostnader skall åläggas att
utge ersällningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken alt betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Make som ej åtnjutit allmän räitshjälp och som innan handläggningen i målet avslutats gör framställning därom vare dock ej skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger d"ärom gällande besfämrnelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

3 Senaste lydelse 1973: 659. 4 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 47

1975/76:47 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Bestämmelserna i rättegångsbal- Bestämmelsema i rättegångs-

ken om skyldighet för tilltalad el- balken om skyldighet för tilltalad
ler annan att till statsverket åter- eller annan alt till statsverket åter
betala kostnad som enligt rätlens betala kostnad som enligt rättens
beslut utgått av allmänna medel beslut utgått av allmänna medel
äger motsvarande tillämpning i äger motsvarande tillämpning i
fråga om kostnad för rättshjälp fråga om kostnad för rättshjälp
enligt 36 §. enligt 36 §. Meddelas förordnande

om rättshjälpens upphörande enligt 39 § tredje stycket jämfört med 34 § 2, skall, utan hinder av vad som nu sagts, den som haft rättshjälp åläggas att betala hela kostnaden för denna, om han dömes för brottet.

I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken, 18 § lagen (1957: 668) om utlämning för brott, 14 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, 7 och 13 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet samt 39 § lagen (1972: 260) om intemationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom gäller vad där är föreskrivet.

39 §

Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av den tilltalade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, tiU dess talan fullföljts av den tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre rätt.

Gäller omständighet som angives i 34 § 2 eller 5 den tilltalade, skall domstolen förordna att rättshjälpen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den

1975/76:47 51

Bilaga 2

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-05-07

Översyn av rättshjälpssystemel

Chefen för justiliedepartemenlet, statsrådet Geijer, anför.

Åren 1972—73 beslöt statsmakterna en genomgripande reform av samhällets rättshjälp. Reformen syftade till alt komma till rätta med vissa brister i det tidigare rådande systemet på området. Kritiken mot den äldre ordningen gällde främst alt endasi de ekonomiskt sämst ställda i samhället kunde få rättshjälp med stöd av del allmänna medan flertalet vanliga inkomsttagare stod utanför möjligheten att få sådan rättshjälp. En annan brist i det tidigare systemet var att det allmännas insatser i stor utsträckning var inriktade pä att ge rättshjälp i mål och ärenden vid allmän domslol. Behovet av allmän rådgivning och rättshjälp i utomprocessuella angelägenheter och ärenden hos förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter var däremot inte tillräckligt tillgodosett. Det allmännas insatser var vidare splittrade genom att de handhades av en rad olika myndigheter (statliga såväl som kommunala) utan central samordning. Det nya rältshjälpssystemet, vars grunddrag är fastslagna i rättshjälpslagen (1972:429), innebär i huvudsak följande.

Rättshjälp kan i princip utgå i alla slag av rättsliga angelägenheter där behov av sådan hjälp föreligger. Det är ulan betydelse om angelägenheten skall prövas av domstol eller annan myndighet eller om det är fråga om etl ärende av utomprocessuell natur. Rättshjälp kan med andra ord erhållas redan på konsultationsstadiet. Del nya systemet är således i motsats till den tidigare ordningen inte särskilt inriktat på process vid domstol.

Det finns fyra olika former av rättshjälp. Huvudformen utgörs av allmän rätishjälp. Denna typ av bistånd kan erhållas både inom- och ulomprocessuellt, om inte rättshjälp utgår i annan form. Den inkluderar rätt till ersättning för såväl biträde som kostnad för bevisning m.m. Allmän rättshjälp lämnas i regel efter beslut av rältshjälpsnämnd. Sådant beslut krävs dock inle om den rältssökande anlitar advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och kostnaderna för rättshjälpen inte överstiger det kostnadsbidrag som sökanden har att betala. Vid sidan av allmän rättshjälp finns rättshjälp åt misstänkt i brottmål, som inne-

1975/76:47 52

fattar offentlig försvarare samt kostnad för bevisning vid domstol och för resa och uppehälle m.m. Denna rättshjälpsform är exklusiv för broltmålsområdel. På motsvarande sätt är rättshjälp genom offentligt biträde en exklusiv form av bistånd i vissa ärenden om administrativa fribetsberövanden o.d., t.ex. ärenden om förpassning eller utvisning av utländsk medborgare ur riket. Den fjärde typen av rättshjälp, rådgivning, innefattar rätt till kortare konsultation eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet mot en fast mindre avgift. Rådgivning kan förekomma inom hela rällshjälpsområdel.

I del nya rättshjälpssystemel har kretsen av personer som kan få rättshjälp vidgats betydligt. 1 fråga om andra rättshjälpsformer än allmän rättshjälp gäller (med undantag för viss rättshjälp åt misstänkt i brottmål) över huvud inte någon begränsning med hänsyn lill sökandens ekonomiska förhållanden. Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person vars beräknade årsinkomst inle överstiger etl gränsbelopp som motsvarar åtta basbelopp, dvs. för år 1975 68.000 kr. Vid försörjningsbörda är gränsbeloppet högre. Bara personer i de högsta inkomstskikten saknar således tillgång till allmän rättshjälp. Rättshjälpssystemel slår i princip inte öppet för bolag, föreningar och andra juridiska personer. Undanlag gäller dock för dödsbo, som har möjlighet att få allmän rättshjälp. Näringsidkare kan endasi undantagsvis få sådan rättshjälp för angelägenhet som rör hans näringsverksamhet. I fråga om rådgivning upprätthålls dock inga begränsningar av nu angivet slag. Beträffande tillämpningsområdet för allmän rättshjälp och rådgivning kan ylterligare anmärkas atl vissa frekventa typer av ärenden (massärenden) har ställts utanför dessa former av bistånd.

Elt karakteristiskt drag i den nya ordningen är atl den rältssökande har atl efler förmåga själv bidra lill kostnaderna för den juridiska hjälpen. Bidragsskyldighelen beräknas enligl vissa schabloner med utgångspunkt från i första hand inkomstförhållanden och försörjningsbörda. En grundavgift utgår vid allmän rättshjälp med fn. 60 kr. Denna avgift kan efterges eller sättas ned för de ekonomiskt sämst ställda. Äv andra rätlshjälpsberätligade las ul elt koslnadsbidrag enligt en stigande avgiflsskala. Den avgift som skall betalas av den rältssökande vid rådgivning uppgår fn. till 60 kr. Också denna avgift kan sältas ned eller efterges om särskilda skäl föreligger.

Den som beviljas rättshjälp behöver inle betala annal än eventuellt kostnadsbidrag själv. I övrigt betalas uppkommande kostnader -advokatarvoden, kostnad för bevisning, ulredningskoslnader etc- av statsmedel. Centralmyndigheten för rättshjälpen, domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON), har undersökt möjligheterna atl för mer frekventa ärendelyper konstruera vissa normaltaxor för beräkningen av advokaternas arvoden. I den taxa som har fastställts för ersättning

1975/76:47 53

till offentlig försvarare i vissa brottmål vid tingsrätt ingår en på visst säll bestämd timkosinadsnorm, som f.n. är 175 kr. Denna norm har i praxis tagits till utgångspunkt också vid bestämmandet av biträdes-ersättning i andra fall.

Rätishjälp kan lämnas antingen av jurist på enskild advokatbyrå eller av jurist på någon av de fn. 30 allmänna advokatbyråer som har inrättats i samband med rättshjälpsreformen. De senare byråerna har ersatt de tidigare främst i landstingskommunal regi drivna rättshjälps-anslallerna. Det står den rättssökande fritt att välja vem han vill vända sig lill. De allmänna byråerna har sålunda inle något företräde framför de enskilda. Tanken är alt de båda kategorierna av advokatbyråer skall konkurrera fritt på lika villkor. Detta har bl.a. ansetts ägnat att begränsa kostnaderna för rättshjälpen.

De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet sköts regionalt av sex rättshjälpsnämnder. De centrala tillsynsfunktionerna på området ankommer på DON. Den 1 juli 1975 övertas de av domstolsverket.

Hittillsvarande erfarenheter från tillämpningen av det nya rältshjälpssystemet, vilket trädde i kraft den I juli 1973, visar enligt min mening alt delta allmänt sett har fungerat tillfredsställande. Genom reformen har rättsskyddet förbättrats för stora grupper av medborgare. Under inledningsskedet utsattes visserligen organisationen för vissa påfrestningar genom den stora tillströmningen av ansökningar om rätishjälp. Detta medförde jämförelsevis snabba utgiftsstegringar för statsverket. Medan det allmännas totala kostnad för rättshjälpen under budgetåret 1973/74 var drygt 56 milj. kr beräknas den för budgetåret 1975/76 uppgå till 90 milj. kr. De påfrestningar som det nya systemet medfört kan i slor utsträckning karakteriseras som initialsvärigheter. Dessa har numera i allt väsentligt kunnat bemästras, men vissa problem kvarstår.

Till belysande av allmänhetens efterfrågan på de olika formerna av rätishjälp kan nämnas följande. Antalet ärenden om allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd uppgick under budgetåret 1973/74 till 98.051. I 82 % av de ärenden där rättshjälp beviljats fastställdes kostnadsbidraget till högst grundavgiften 60 kr. 1 41 % av dessa ärenden eftergavs bidraget helt. Antalet ärenden om allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd kan för nämnda tid uppskattas till 2.000. Rättshjälp genom offentligt biträde begärdes i 986 fall. Som ett mått på antalet tilltalade med offentlig försvarare kan nämnas att förordnande av sådan försvarare under år 1974 meddelades i drygt 28.000 fall. Under första halvåret 1974 beviljades 405 personer annan rättshjälp ål misstänkt i brottmål. Rådgivningsinstitutet tillämpades i omkring 25.000 fall under budgetåret 1973/74. I 12.300 av fallen nedsättes eller eftergavs rådgivningsavgiften.

1975/76:47 54

Det är svårt atl f.n. göra någon säker prognos om den fortsatta utvecklingen. Ärenden om allmän rättshjälp har hittills förekommit i större utsträckning än vad som ursprungligen beräknades. Härvid är dock alt märka all möjligheten till allmän rättshjälp ulan beslut av rältshjälpsnämnd inle har utnyttjats i väntad omfattning. Även i fråga om övriga rätlshjälpsformer har man kunnat göra en liknande iakttagelse. Det gäller framför allt rådgivning och offentligt biträde. Båda dessa rätlshjälpsformer har tillämpats i avseväri mindre utsträckning än vad som ursprungligen beräknades.

Vid rätlshjälpsreformens tillkomst förutsatte riksdagen all lagstiftningen på området skulle ses över, sedan tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess tillämpning (JuU 1972:12 s. 30, 36, 38 och 40 samt JuU 1973:1 s. 38). Frågan om en sådan översyn aktualiserades redan förra året i samband med alt riksdagen behandlade prop. 1974:71 med förslag om vissa smärre ändringar i rältshjälpslagen. I del sammanhanget uttalade jag att det med hänsyn till den korta lid som det nya systemet då hade varit i tillämpning inte var möjligl all göra någon samlad bedömning av utvecklingen på rällshjälpsområdel. I avvaktan på en sådan översyn borde endast las upp sådana frågor där speciella ölägenheter hade visat sig föreligga (prop. s. 16). Riksdagen anslöt sig i princip till denna uppfattning (JuU 1974:18 s. 7).

Tanken på en allmän översyn av rättshjälpssystemel har fåtl ny aktualitet genom en undersökning som har företagits av DON under hösten 1974. Undersökningen, vilken har redovisais i en till justitiedepartementet överlämnad promemoria (dnr 425.74), belyser inte bara ärendetillströmning och ärendestruklur ulan också olika problem som har gett sig lill känna vid tillämpningen av den nya lagstiftningen. På grundval av en genomgång av de praktiska erfarenheterna från rätts-hjälpssy.stemet föreslår DON ett antal ändringar i rättshjälpslagen. Beträffande rällshjälpsnämndernas organisation föreslås sålunda en minskning av antalet ledamöter i nämnderna eller i vart fall en ändring i beslulförhetsreglerna. För att förenkla handläggningen av ärenden om rättshjälp i en del fall föreslås vidare rättshjälpsnämnd få rätt att delegera beslutanderätten i ärenden av enklare beskaffenhet till tjänsteman vid nämnden som inte är jurist. I fråga om förmånerna vid allmän rättshjälp förordas viss ändring beträffande kostnad för expedition vid allmän domstol. Vidare föreslås att en del förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter får befogenhet att fastställa ersättning lill biträde enligt rättshjälpslagen i mål eller ärende vid domstolen eller myndigheten. Också vissa andra mindre justeringar i lagen föreslås. Vid sidan härav tar DON även upp frågor av mer allmän natur. Sålunda diskuteras olika möjligheter att effektivisera instituten allmän rätishjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och rådgivning. Det förra institutet har kritiserats främst för att det inte fyller sitt syfte att

1975/76:47 55

förenkla förfarandet vid allmän rättshjälp. 1 fråga om rådgivning har rådgivningstiden ansetts vara alltför snäv (20—25 rhinuter). DON lämnar emellertid inte några konkreta förslag till ändringar av dessa rättshjälpsformer utan förutsätter all problemen görs till föremål för ytterligare överväganden. Även reglerna om rättshjälp genom offentligt biträde behandlas i DON:s promemoria. Enligt DON:s mening krävs fn. inte någon ändring i gällande regler, utan dessa anses ge uirymme för en liberalare praxis än vad som nu är fallet.

Promemorian har remissbehandlats. Därvid har allmänt vitsordats att behov föreligger av vissa jämkningar i rättshjälpslagen för att råda bot på sådana mindre brister i systemet som har gett sig till känna vid den praktiska tillämpningen. Också de av DON framförda propåerna om en längre gående översyn av instituten allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och rådgivning har vunnit gehör på de flesta håll. En del remissinstanser anser dock att ändring i rådgivningsinstitutet bör göras snarast, t.ex. genom höjning av rådgivningsavgiften. Vad DON har uttalat rörande rättshjälp genom offentligt biträde har också mottagits positivt av remissinstanserna. Flertalet anser emellertid att gällande bestämmelser bör ändras för att man skall nå den avsedda effekten.

Såväl DON:s promemoria som remissyttrandena över denna ger otvetydiga belägg för att man nu bör göra en samlad bedömning av hur rättshjälpsreformen har utfallit. Som framgår av det redan anförda är reformönskemålen i huvudsak av två slag. Å ena sidan framträder ett visst behov av mindre justeringar i systemet. Dessa kräver inte någon vidlyftigare undersökning för att kunna genomföras. Å andra sidan har dokumenterats ett klart behov av atl se över bl.a. rättshjälpssystemets konstruktion i flera viktiga hänseenden. Frågor av det senare slaget påkallar mera omfattande utredningar. Enligt min mening räcker inte det nu tillgängliga materialet för att.ta upp sådana spörsmål till omedelbar omprövning. Såväl DON som det stora flertalet remissinstanser har också avvisat tanken på en genomgripande revision av lagstiftningen på föreliggande material. Jag förordar därför att särskilda sakkunniga lillkallas för att se över rättshjälpssystemel. Jag återkommer senare till frågan i vad mån vissa mindre jämkningar låter sig genomföras utan att man avvaktar en sådan allmän översyn.

En given utgångspunkt för översynen är atl del rättsskydd som avsågs med rättshjälpsreformen skall vidmakthållas. Målet bör vara alt samhällets rättshjälp i större utsträckning än nu anpassas efler den rältssökande allmänhetens behov. Det innebär atl uiredningen i första hand bör inriktas på att effektivisera de olika rätlshjälpsformerna. Härvid kommer både dessas tillämpningsområde och innehåll i blickpunkten. Också de organisatoriska aspekterna på rättshjälpen måste emellertid beaktas. Det gäller inte minsl fördelningen av myndig-

1975/76:47 56

hetsfunktionerna.

Vad gäller rätlshjälpssystemels konstruktion vill jag först nämna att huvudformen allmän rättshjälp liksom hittills bör utgöra den grund på vilken systemet bör vila. Vid sidan härav bör rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde vara två viktiga beståndsdelar i systemet. Särskilt beträffande den senare rättshjälpsformen bör emellertid undersökas förutsättningarna för en något vidare tillämpning av institutet genom en ändring av reglerna om hur prövningen av biträdesbehovet skall ske (jfr JuU 1974:18 s. 13). I sammanhanget kan erinras om att statens invandrarverk i en år 1974 inkommen skrivelse har hemställt om ändring i rältshjälpslagen rörande offentligt biträde i avlägsnandeärenden.

En av de viktigaste frågorna för de sakkunniga blir att ta ställning till om institulel allmän rättshjälp ulan beslut av rättshjälpsnämnd alltjämt bör bestå. Nära samband härmed har spörsmålet hur rättshjälpsformen rådgivning skall vara utformad. Ätt vissa ändringar måste ske i dessa delar är enligt min mening uppenbart. För rådgivningens del lyder erfarenheterna på atl syftet med denna typ av bistånd inte blir tillfredsställande tillgodosett med nuvarande regler. Flertalet enklare juridiska förfrågningar och därmed jämförliga åtgärder hinner inte slutföras inom den tidram som den nuvarande fasta avgiften om 60 kr medger. Den rättssökande får alltså inte den åsyftade rättshjälpen. Härtill kommer att den som meddelar rådgivning i viss utsträckning åsamkas förlust av verksamheten, eftersom rådgivningstiderna tenderar att sträckas ut. Detta drabbar i första hand de allmänna advokatbyråerna, vilka svarar för två tredjedelar av alla rådgivningar enligt rättshjälpslagen. Men del minskar naturligtvis även de enskilda byråernas benägenhet att meddela sådan rådgivning och därigenom allmänhetens möjlighet alt få hjälp. Institutet allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd syftade till att förenkla förfarandet i rättshjälpsärenden. Rättshjälpsnämnderna skulle befrias från att ta befattning med ärendena, så länge kostnaderna täcktes av den enskildes kostnadsbidrag och rättshjälpen följaktligen inte medförde några kostnader för det allmänna. Nödvändiga garantier mot missbruk ansågs ligga i alt rättshjälp fick lämnas av endasi advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och att biträdesersätlningen, där den inte fastställdes av domstol, kunde komma alt prövas av rältshjälpsnämnd. Den förenkling som eftersträvades med rätlshjälpsinstitutet har uppenbarligen inle uppnåtts vid lagens hittillsvarande tillämpning. Antalet ärenden som har handlagts i denna ordning har blivit ganska litet. En viktig förklaring härtill är alt kostnadsbidragen i regel är mycket låga.

Vid översynen bör de sakkunniga överväga olika alternativ till ändring av de nu behandlade rättshjälpsformerna som leder till att

1975/76:47 57

lagstiftarens ursprungliga intentioner bättre tillgodoses. En möjlighet är att ersätta båda instituten med en ny rätlshjälpsform som är bättre anpassad till allmänhetens behov av bistånd i enklare ärenden än de två nuvarande typerna. De sakkunniga bör dock vara oförhindrade att föreslå även andra lösningar. De bör även överväga en höjning av den fasta avgiften vid rådgivning för att effektivisera detta institut.

Också den närmare utformningen av institutet allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd bör granskas av de sakkunniga. Erfarenheterna av nuvarande regler tyder på att vissa ojämnheter i tillämpningen inte har kunnat undvikas. Vad gäller tillämpningsområdet bör bl.a. undersökas om nuvarande regel såvitt avser näringsidkares möjlighet atl få rätishjälp bör vidmakthållas. F.n. gäller att allmän rättshjälp inte får lämnas näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om inte särskilda skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet. Redan vid rättshjälpslagens tillkomst diskuterades i vad mån näringsidkare borde komma i åtnjutande av allmän räitshjälp i angelägenhet som hade samband med hans näringsverksamhet. Undantagsregeln tillkom för att undvika stötande konsekvenser av alt rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet ställdes utanför rättshjälpens tillämpningsområde. Frågor om rätishjälp åt näringsidkare har under den tid rältshjälpslagen har varit i kraft prövats i ett stort antal fall. Som har framhållits vid 1974 års riksdag (JuU 1974:18 s. 10) har det härvid uppstått åtskilliga gränsdragningsproblem. En omprövning av nuvarande regel kräver emellertid att hänsyn las till främst de principiella aspekter som kan läggas på frågan. En annan fråga beträffande tillämpningsområdet för allmän rättshjälp är om den i lagen inskrivna begränsningen i fråga om massärenden leder lill ett helt ändamålsenligt resultat. Undantagsvis kan inträffa att dessa ärenden är rättsligt mycket komplicerade och således i och för sig av sådan art att rätishjälp skulle kunna vara befogad. Det förtjänar övervägas om inte möjlighet bör öppnas att i vissa fall medge rättshjälp i sådana situationer, t.ex. i inskrivningsärenden vid domstol. Självfallet måste en bestämmelse härom utformas så att den hindrar missbruk. Någon omprövning av undantaget beträffande upprättande av självdeklaration bör inte ske i delta sammanhang.

De sakkunniga bör vidare överväga om förmånerna vid allmän rättshjälp i tillräcklig grad tillgodoser de anspråk på bistånd som kan ställas i skilda hänseenden. Önskemål om vidgad rätishjälp har framställts bl.a. i remissyttrandena över DON:s promemoria och avser t.ex. rese-och uppehällskostnad för föräldrar vid inställelse i samband med läkarundersökning enligt 21 kap. 10 § föräldrabalken. Det bör undersökas om anledning till komplettering finns i delta och liknande hänseenden. Därvid bör beaktas att reglerna om förmånerna bör utformas så alt

1975/76:47 58

bätlre förutsättningar skapas för uppgörelser utan rättegång. Det speciella spörsmålet om förmånerna bör omfatta också kostnadsansvaret för motparts rättegångskostnad bör dock inte behandlas av de sakkunniga.

Vid rättshjälpslagens tillkomst diskuterades om rättshjälpen borde omfatta även kostnad för särskilt förordnad skiftesman vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad. Så blev emellertid inle fallet. Med hänsyn till det av riksdagen uttalade önskemålet att rättshjälpssystemet bör kompletteras med bestämmelser, enligt vilka ersättning till skiftesman i princip betalas av allmänna medel (JuU 1972:12 s. 31 och 1974:18 s. 11), har inom justitiedepartementet gjorts en närmare undersökning av frågan. Resultatet av undersökningen har redovisats i en särskild departementspromemoria.

Den enskildes kostnadsbidrag vid allmän rätishjälp kan som jag tidigare redovisat nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. Äv DON:s promemoria framgår att kostnadsbidraget i 82 % av ärendena fastställts lill högst grundavgiften 60 kr. I 41 % av ärendena eftergavs grundavgiften helt. Man kan visserligen inte på nu föreliggande underlag med fog hävda att kostnadsbidraget eftergivits eller nedsatts i icke avsedd omfattning, men en viktig uppgift för de sakkunniga blir att undersöka den praxis som utvecklats vid uttagandet av kostnadsbidrag. De sakkunniga bör vidare utarbeta förslag till kontrollrutiner och klara rikllinjer för de fall då kostnadsbidraget bör nedsättas eller efterges.

De .sakkunniga bör också ägna uppmärksamhet åt hur själva förfarandet bör vara utformat vid de olika slagen av rättshjälp. Kravet på enkelhet bör ges en framträdande plats. Dubbelarbete och onödig pappershantering bör undvikas. Vad gäller allmän rättshjälp bör särskilt prövas om föreskrifterna om beräkning av kostnadsbidrag kan förenklas. Det bör exempelvis övervägas om en längre gående schablonisering i fråga om beräkningen kan införas. De sakkunniga bör också vara oförhindrade att pröva om de nuvarande reglerna om kostnadsbidrag i sakligt hänseende är lämpligt utformade. Även rutinerna vid s.k. slutreglering i rätlshjälpsärende bör ses över.

Som jag har påpekat tidigare bör översynen också beröra rättshjälpens organisation. Härvid finns anledning utgå från att rällshjälpsnämnderna även i fortsättningen skall svara för handläggningen av en stor del av alla rättshjälpsärenden. Det gäller bl.a. ärenden där behovet av kostnadskontroll talar för att nämndernas kapacitet tas i anspråk. Det är även naturligt att rätlshjälpsärende, som inte blir föremål för handläggning av annan myndighet, handläggs av rättshjälpsnämnd. 1 fråga om rättshjälp i mål och ärenden i andra fall bör emellertid övervägas, om inle rättshjälpsfrågorna i vidgad utsträckning kan överlåtas på den myndighet som har hand om sakprövningen i målet eller

1975/76:47 59

ärendet. Redan nu svarar vissa domstolar för avgörandet av åtskilliga rältshjälpsfrågor. DON har föreslagit att befogenheten beträffande prövning av biträdesarvoden sträcks ut till en del andra myndigheter, huvudsakligen förvaltningsdomstolar. Enligt min mening bör de sakkunniga med ledning av vad jag sagt nu överväga hur prövningen av rältshjälpsfrågor på lämpligaste sätt skall fördelas mellan rättshjälpsnämnd och andra myndigheter. De sakkunniga bör vara oförhindrade att härutöver också ta upp andra frågor rörande rättshjälpens organisation.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Som framgått av den tidigare redovisningen har kostnaderna för rättshjälpen stigit jämförelsevis snabbt. Jag har tidigare anfört att utredningen bör lämna förslag som bl.a. syftar till atl förenkla och därmed förbilliga rättshjälpen. Genom sådana åtgärder bör det bli möjligl att hålla det allmännas kostnader för rättshjälpen på en rimlig nivå. De förslag som utredningen framlägger och som har ekonomiska konsekvenser skall åtföljas av kostnadsberäkningar.

Som jag tidigare har berört kan vissa av de frågor som behandlas i DON:s promemoria behöva tas upp till omedelbar behandling. Jag avser att inom kort ta ställning till frågan i vad mån sådana spörsmål -liksom den nyss nämnda frågan om rättshjälpen bör omfatta kostnad för skiftesman vid bodelning - bör behandlas i särskild ordning.

Vid undersökningen av hur den nuvarande ordningen har fungerat och hur rättshjälpen skall vara utformad i fortsättningen bör de sakkunniga samråda med domstolsverket.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla högst fyra sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän översyn av rättshjälpssystemet,

att utse en av de sakkunniga alt vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde ål de sakkunniga.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem,

att ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommiltékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna för utredningen skall betalas från andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

1975/76:47

1 Inledning

Ersällning till skiftesman som utses av domslol för all förrätta bodelning med anledning av äktenskapsskillnad är enligl rältshjälpslagen (1972:247) inte att anse som kostnad för allmän rättshjälp (jfr 9 § rältshjälpslagen). Part som har allmän rättshjälp kan således inte av allmänna medel få ersättning för kostnad för skiftesman.

Under riksdagsbehandlingen av prop. 1972:4 med förslag lill rälls-hjälpsreform uttalade juslilieutskollel bl.a. alt man borde överväga införandel av kompletterande regler enligt vilka ersällning lill skiftesman i princip betalas av allmänna medel. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning (JuU 1972:12, rskr 1972:205). Frågan har berörts också av 1974 års riksdag (JuU 1974:18, rskr 1974:235).

På uppdrag av justitiedepartementet har domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON) under hösten 1974 inhämtat vissa statistiska uppgifter m.m. till belysning av frågan.

I denna promemoria behandlas det av riksdagen sålunda aktualiserade spörsmålet. Förslag till lag om ändring i rältshjälpslagen fogas till promemorian som bilaga.

2 Nuvarande ordning m. m.

2.1 Bodelning efter boskillnad eller äktenskapsskillnad

Grundläggande för egendomsordningen i äktenskap enligt giftermålsbalken (GB) är att vardera maken ensam är ägare lill sin egendom men alt den andra maken i regel har giftorätt i egendomen. När gifto-rällsgemenskapen upphör med anledning av makes död eller dom på boskillnad eller äktenskapsskillnad, "materialiseras" giftorätten. Detla sker genom bodelning. Bestämmelser härom finns i 13 kap. GB.

Till grund för bodelningen förutsätts ligga en bouppteckning upptagande båda makarnas tillgångar och skulder. När talan om äktenskapsskillnad har väckts skall rätten, om någon av makarna begär det, förordna lämplig person att uppteckna vardera makens tillgångar och skulder (11 kap. 12 § GB). Enligt 13 kap. 1 § GB skall vad som är föreskrivet om arvskiftes form, förordnande av särskild skiftesman samt dennes eller boutredningsmans befallning med skifte äga motsvarande tillämpning vid bodelning. Hänvisningen syftar på bestämmelserna i 23 kap. ärvdabalken (ÄB) och innebär bl.a. följande. Över bodelningen skall en skriftlig handling upprättas och underskrivas av makarna (23 kap. 4 § ÄB). Om någon av makarna begär det skall rätten

1975/76:47 63

förordna en särskild skiftesman. Om del behövs får flera skiftesmän utses (5 §). Finnes skiftesman inte vara lämplig eller bör han av annan särskild orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas (6 §). Innan rätten förordnar eller entledigar skiftesman skall makarna få tillfälle atl yttra sig. Endast den som "är villig därtill får förordnas (7 §). Skiftesmannen skall bestämma tid och plats för bodelningen samt kalla makarna till förrättningen. Vid denna skall han lämna makarna det biträde som behövs. Kan makarna inte enas har skiftesmannen atl själv bestämma om delningen. Skiftesmannen skall då uppr"ätla och underskriva en bodelningshandling. Bodelningshandlingen skall i sådant fall ofördröj-ligen delges makarna. Vill någon av dem klandra bodelningen skall han väcka talan hos rätten inom tre månader efter delgivningen. I klandermål får domstolen inhämta yttrande av skiftesmannen. Rätten kan också återförvisa ärendet till skiftesmannen. Klandras inte bodelningen inom den angivna tiden vinner den laga kraft (8 §). Skiftesmannen har rätt till skäligt arvode och ersättning för sina kostnader av makama (9 §). Dessa torde vara solidariskt ansvariga för skLfteskostnaden.

Bodelning är i Sverige i första hand en privat förrättning. En liknande ordning gäller i Finland. 1 Danmark och Norge försiggår bodelningsförrätlning i många fall under medverkan av offentlig myndighet, skifteretten.

2.2 Rättshjälpslagen

Enligt rältshjälpslagen skall rättshjälp i princip kunna lämnas var och en i varje rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreligger, oavsett om angelägenheten skall behandlas vid domstol eller vid annan myndighet eller om den inte alls skall prövas av myndighet. 1 lagen behandlas fyra skilda former av rättshjälp, nämligen allmän rättshjälp, rättshjälp ål misstänkt i brottmål, rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. Endast allmän rättshjälp och i någon mån rådgivning är av intresse i detla sammanhang.

Med rådgivning förslås en kortare konsultation eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Rådgivning lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå mot en enhetsavgifi om fn. 60 kr. Avgiften kan nedsättas eller efterges.

Allmän rättshjälp lämnas i varje rättslig angelägenhet där behov av sådant bistånd föreligger, om inte rätishjälp skall ulgå i annan form. Huvudregeln är dock försedd med flera undantag. Bland dessa märks atl allmän rättshjälp inte får lämnas, om den rättssökandes betalningsförmåga överstiger visst gränsbelopp. Detta räknas fram med utgångspunkt från en beräknad årsinkomst om åtta basbelopp, fn. 68.000 kr. Andra begränsningar gäller om den rättsliga angelägenheten eller sökanden saknar närmare anknytning till Sverige. Som allmän förut-

1975/76:47 64

sättning gäller alt den rältssökande för all få allmän rätishjälp skall ha etl befogat intresse av all få sin sak behandlad.

Allmän rättshjälp innebär att staten betalar kostnaderna i ärendet under förutsättning att den rältssökande själv bidrar lill kostnaden efler förmåga enligl särskilda normer. Förmånerna är angivna i 9 § andra stycket rältshjälpslagen. Bland de ersättningsgilla kostnaderna märks kostnad för biträde, som varit behövligt för tillvaratagande av den rältssökandes rält (punkt I), för bevisning vid allmän domslol och nödvändig utredning i angelägenhet som kan komma under sådan domstols prövning (punkt 2), för inställelse vid domstol eller annan myndighet (punkt 4) saml för ansöknings- och expeditionsavgifter (punkl 5). Den rältssökandes eget bidrag till kostnaderna, del s.k. koslnadsbidragel, räknas fram med ulgångspunkt från hans ekonomiska förhållanden vid den lidpunkt då allmän rättshjälp begärs. Avgörande för koslnadsbidragels storlek är sökandens beräknade årsinkomst. Därvid beaktas bl.a. hans försörjningsbörda, förmögenhetsinnehav och skuldsättning. Lägsta kostnadsbidrag är fn. 60 kr. Föreligger särskilda skäl får bidraget nedsättas eller helt efterges.

Allmän rättshjälp lämnas i regel efter beslut av rältshjälpsnämnd. Utan sådant beslut får dock den rältssökande anlita advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, så länge kostnaderna för rättshjälpen inle överstiger den sökandes kostnadsbidrag (16 §). Överstiger kostnaderna för rättshjälpen koslnadsbidragel, krävs beslut av rättshjälpsnämnden, som samtidigt fastställer maximibeloppet för sökandens kostnadsbidrag (18 och 19 §§). Rättshjälpsnämnden kan förordna biträde åt sökanden, om denne begär det,och inte själv kan la till vara sin rält. Biträde får dock i regel inte förordnas, om den rättsliga angelägenheten kan antas bli prövad enligl lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (19 § andra och Iredje styckena). Ersättning till biträde utgår med skäligt belopp för arbete, tidsspillan och utlägg. I mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen fastställer domstolen biträdesersätlningen. 1 andra fall fastställs ersällningen av rätlshjälpsnämnden (22 §). Biträde får inle förbehålla sig eller la emot ersällning av huvudmannen utöver vad som följer av 22 § (23 §). Partens kostnadsbidrag betalas direkt till biträdel, där sådant finns, och annars till rältshjälpsnämnden (27 §). Åtnjuter part i mål eller ärende vid allmän domslol rättshjälp, skail motpart som enligt lag kan vara ersättningsskyldig i fråga om kostnaderna för rättshjälpen åläggas atl utge ersällningen till statsverket (31 § första stycket). En särskild regel gäller i fråga om kostnaden för gemensam ansökan om boskillnad eller äktenskapsskillnad. Har i sådant mål ena maken allmän rättshjälp skall domstolen ålägga andra maken alt betala hälften av rätlshjälpskostnaden till statsverket, om det inte är obilligl "med hänsyn till omständigheterna (31 § andra stycket).

2 Ds Ju 1975:15

1975/76:47 65

Beslut som har meddelats av rätlshjälpsnämnd kan överklagas till centralmyndigheten för rättshjälpen. Centralmyndighet är fn. DON. Dess uppgifter övertas dock den 1 juli 1975 av det nyinrättade domstolsverket. För prövning av sådana besvär finns en särskild besvärsnämnd inrättad inom DON. Mol DON:s beslut får talan inle föras. Har allmän domstol meddelat beslut rörande rättshjälp kan det överklagas till högre rätt enligt rättegångsbalkens bestämmelser (49 §).

Allmän rättshjälp kan i och för sig utgå i angelägenhet rörande bodelning, lika väl som när det är fråga om andra rättsliga angelägenheter. Ersättning till särskild skiftesman ingår dock inte bland de i 9 § rältshjälpslagen uppräknade förmåner som kan utgå enligl lagen. Sådan kostnad får parterna själva svara för, oavsett om rättshjälp har beviljats eller inte. Rättshjälp för bodelningsärende omfattar således endasi kostnaden för biträde och eventuell utredning. Rättspraxis i fråga om beviljande av rättshjälp för bodelning är restriktiv, bl.a. mot bakgrund av uttalanden under förarbetena till rältshjälpslagen. 1 prop. 1972:4 framhöll chefen för justitiedepartemenlet bl.a. följande härom (s. 337-338).

En särskild fråga är i vad mån rättshjälp som beviljas för hem- eller äktenskapsskillnad bör omfatta också åtgärder för att få lill stånd bodelning. Del kan anmärkas att biträde enligt lagen om fri rättegång f n. enligl domslolspraxis i viss utsträckning anses berättigad till ersättning för sill sysslande med bodelning. Del rör sig om sädana fall då en lösning av bodelningsfrågan hafl betydelse för målet i övrigt. Enligl min mening bör denna ordning behållas när rättshjälpslagen ersätter lagen om fri rättegång (jfr vad som anförs i anslutning till 18 kap. 8 § RB).

I och för sig bör vidare hinder inte föreligga att rättshjälp meddelas enbart i en bodelningsfråga. I allmänhet torde emellertid något behov av särskild biträdeshjälp vid bodelning inte föreligga.

Vad beträffar frågan om rättshjälp som beviljats för rättegång bör omfatta också biträde vid bodelning som företas efter rättegängen anser jag att tillräckliga skäl inte föreligger för en sådan ordning. Något behov av biträdeshjälp torde som nämnts i regel inte föreligga. Däremot kan behov föreligga av att låta rättshjälpen omfatta ersättning till skiftesman som utsetts av rätten för att verkställa bodelning. Om makarna inle kan enas om hur bodelningen skall genomföras, kan vardera maken begära hos rätten att skiftesman förordnas. Skiftesmannen skall själv bestämma om bodelningen, om inte enighet nås mellan makarna. Make som är missnöjd med den av skiftesmannen verkställda bodelningen kan klandra den genom att väcka talan mot andra maken inom viss tid. I annat fall står bodelningen fast. De remissinstanser som har berört frågan om skiftesman har förordat att rättshjälpen skall omfatta även ersättning till skiftesman.

F.n. gäller en sådan ordning på de områden som täcks av jämtlandssystemet. Om endast ena maken är berättigad till rättshjälp enligt systemet, betalar emellertid vederbörande landsting endast halva kostnaden för bodelningsförrättaren. Rättshjälpsanslallerna torde i regel inte äta sig uppdrag som skiftesman eftersom anstalterna i regel 5 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr47

1975/76:47 66

redan har biträtt en av makarna i rättegången. Utan tvivel kan vissa skäl anföras för att på elt eller annat säll tillgodose de vid remissbehandlingen framställda önskemålen. För de mindre bemedlade kan det vara betungande atl ersätta skiftesmannen för hans arbete. Å andra sidan bör behovet av ekonomiskt stöd inle överskattas. 1 de fall där makarna har endasi obetydliga tillgångar torde förhållandena vid bodelningen i regel vara ganska okomplicerade. En förrättning lorde därför inle behöva bli särskilt kostsam. Om rättshjälp skulle lämnas ulan särskilda begränsningar skulle resultatet kunna bli att en hel del onödigt arbete och kostnader läggs ned på bodelningar som nu klaras av i enkla former. De finansiella konsekvenserna av en sådan ordning är svåra alt förutse.

På grund av del anförda ersätts inte kostnad för särskilt utsedd skiftesman enligl departemenlsförslaget.

2.3 Vissa uppgifter om rättstillämpningen m.m.

Enligt DON:s inledningsvis nämnda undersökning var år 1973 det sammanlagda antalet domar på hemskillnad samt äktenskapsskillnad som inle föregåtts av hemskillnad ca 18.500 och antalet domar på boskillnad ca 750, dvs. antalet "bodelningstillfällen" var ca 19.000. Antalet förordnanden om skiftesman som meddelades i dom på hem-eller äktenskapsskillnad eller i särskilt ärende var ca 925. Antalet förordnanden om skiftesman som meddelades i eller efter dom på boskillnad var fem. Skiftesman förordnades alltså i knappt fem procent av bodelningsfallen. Under år 1973 anhängiggjordes ca 60 mål om klander av bodelning efter hemskillnad, äktenskapsskillnad eller boskillnad. 1 oktober 1974 hade 40 av dessa mål avgjorts i sak medan 10 återkallats. 1 fem fall undanröjdes skiftet och återförvisades ärendet till skiftesmannen.

När det gäller frågan om allmän rätishjälp i bodelningsärende framgår av DON:s undersökning atl man i praxis som huvudprincip anser att behov av biträdeshjälp i allmänhet inle föreligger. Enligt DON:s besvärsnämnd gäller detta särskilt när skiftesman har förordnals. Vissa särskilda omständigheter har emellertid ansetts utgöra skäl för att bevilja allmän rättshjälp. Allmän rättshjälp har t.ex. beviljats i elt fall där fasl egendom och rörelse ingick i boet samt tvist förelåg i de flesta frågor. Behov av allmän rättshjälp har också ansetts föreligga dels när fråga uppkommit om vederlag på grund av att make genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter vållat att hans giftorättsgods väsentligen minskals, dels med hänsyn till hög ålder hos make och därmed föliande nedsättning av minnesfunktionerna, trots att bodelningen inte gällt större värden. Tvist om lösöre liksom det personliga förhållandet mellan makama har däremot inte ansetts utgöra omständigheter som bör medföra att rättshjälp beviljas. Beror svårigheterna att åstadkomma en bodelning främst på motpartens ovilja att

1975/76:47 67

överhuvudtaget medverka till en lösning har den mest ändamålsenliga åtgärden ansetts vara att sökanden vid vederbörande tingsrätt ansöker om förordnande av skiftesman. Behov av sådan biträdeshjälp som kan lämnas genom allmän rätishjälp har av DON:s besvärsnämnd inte ansetts föreligga i etl sådant fall. 1 ärendet uppgav sökanden att ett försök att få särskild skiftesman förordnad strandat därför atl han inte kunnat betala erforderligt förskott till skiftesmannen.

Rättshjälpsnämndernas praxis är, enligt DON:s undersökning, i princip densamma som besvärsnämndens. Allmän rättshjälp för bodelning beviljas alltså endast om vissa särskilda omständigheter föreligger. I praktiken innebär detta att rättshjälp ges om fast egendom eller rörelse ingår i boet. Vid vissa nämnder krävs dock att tvist beträffande t.ex. värderingen råder. Omständigheter som utgör skäl för bifall till ansökan om allmän rättshjälp kan också vara att sökanden är svårt fysiskt eller psykiskt sjuk. Någon gång kan förekomsten av komplicerade rättsfrågor, exempelvis tvist om tolkning av äktenskapsförord, utgöra skäl atl bevilja rättshjälp.

Enligt undersökningen beviljas allmän rättshjälp i angelägenhet om bodelning i ca 3.000 fall årligen. Den genomsnittliga ersättningen till biträde uppskattas lill ca 1.000 kr. Härtill kan ibland komma viss kostnad för värdering av fastighet eller annan egendom i boet.

Vid sin undersökning har DON även inhämtat upplysningar om det praktiska handhavandet av bodelningsfrågor från vissa advokater med särskild erfarenhet av uppdrag som skiftesman. Advokaternas svar tyder enligt DON på att arvodet till skiftesmannen normalt uppgår till 700—1.200 kr. Härtill kommer värderingskostnader, som för lösöre brukar uppgå till mellan 250 och 500 kr och för villafastighel till något högre belopp.

DON:s undersökning tyder sålunda på att kostnaden för särskilt förordnad skiftesman i bodelningsärende normall är av samma storleksordning som kostnaden för biträde åt part i sådant ärende.

3 Reformförslag

Under riksdagsbehandlingen av prop. 1972:4 om rältshjälpsreformen kritiserades förslagets restriktiva hållning i fråga om rätishjälp i bodelningsärenden i ett par motioner (1972:1465 och 1473). I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet (JuU 1972:12 s. 31, rskr 205) förklarade sig justitieutskottet dela motionärernas uppfattning att bodelningsfrågor inte sällan kan föranleda omfattande tvisligheter mellan makarna i ett skillnadsärende. Utskottet framhöll att motsättningarna ofta är sådana att tvisten inte kan lösas utan juridiskt biträde eller utan att särskild skiftesman förordnas. Enligt utskottet måste det från den rättssökandes synpunkt framstå som naturligt att den rätts-

1975/76:47 68

hjälp som har meddelats honom i ett skillnadsmäl också skall omfatta de rättsliga angelägenheter som har ett omedelbart samband med alt sammanlevnaden och den ekonomiska gemenskapen upphör, även om åtgärderna företas efler rättegången. Enligl utskottets mening borde frågorna om biträde vid bodelning och kostnaden för skiftesman inte bedömas isolerade från varandra. Elt förordnande av skiftesman torde ofla innebära, all parternas behov av biträde vid bodelningen starkt minskar. Del borde därför övervägas om inle den i propositionen förutsatta möjligheten lill biträdeshjälp kunde kompletteras med regler innebärande atl ersättning till skiftesman i princip betalas av allmänna medel. En sådan lösning syntes utgöra en rimlig avvägning mellan å ena sidan de kostnadssynpunkter som främst motiverat begränsningarna i propositionen och motionärernas önskemål om vidgad rätishjälp i bodelningsärenden. Om rättshjälpen skulle lämnas utan särskilda begränsningar kunde emellertid resultatet bli atl en hel del onödigt arbete och mindre väl motiverade kostnader läggs ned på bodelningar som annars klaras av i enkla former. Undantag måsle därför göras för de mindre komplicerade fallen, där förordnande av skiftesman inle erfordras. Utskottet fann att bl.a. den lagtekniska lösningen av frågan om ersällning lill skiftesman borde övervägas ylterligare. Dessa överväganden borde göras i Kungl. Maj:ts kansli.

Med anledning av en motion i ämnet vid 1974 års riksdag (1974:386) erinrade riksdagen om vikten av all frågan om en tillfredsställande reglering av kostnadsansvaret för särskilt utsedd skiftesman bragtes till en snar lösning (JuU 1974:18 s. 11, rskr 235). Även vid 1975 års riksmöte har frågan om sådan ändring i rättshjälpslagen alt lagen kan täcka också kostnad för skiftesman tagits upp i en motion (1975:451). Denna har dock ännu inle behandlats av justitieulskottet.

Det kan vidare nämnas alt man enligl DON:s tidigare berörda undersökning från flera rätlshjälpsnämnder har framhållit alt det är en brist alt personer som saknar medel inte kan få skiftesman bekostad av del allmänna.

4 överväganden

4.1 Allmän motivering

När äktenskap upplöses genom dom på äktenskapsskillnad, skall bogemenskapen mellan makarna upphöra genom bodelning (II kap. 7 § GB). Detsamma gäller när boskillnad har beviljats (9 kap. 4 § GB). 1 bägge fallen skall bodelningen i regel föregås av en uppteckning av vardera makens tillgångar och skulder. Hur bodelningen skall gå till är närmare reglerat i 13 kap. GB. Bodelningen är principiellt sell en privat förrättning. Kan makarna inte enas om hur skiftet skall ske, kan rällen på begäran av make utse särskild skiftesman. På denne ankommer

1975/76:47 69

sedan att förrätta delningen av boel. Skiftesmannen har rätt till skäligt arvode och ersättning för sina kostnader av makarna.

Del ligger i sakens natur all upplösningen av bogemenskapen genom bodelning särskilt vid skilsmässa är en betydelsefull fråga för makarna. Ibland kan bodelningsfrågan vara av sådan vikt att övriga frågor inle kan lösas förrän grunderna för bodelningen är kända. Den av makarna som tillskiftas den gemensamma bostaden kan t.ex. just på grund härav ligga närmast till för atl få vårdnaden om barnen och underhållsbidrag för dem. Ofla lorde dock bodelningen utgöra bara en med övriga spörsmål sidoordnad angelägenhet. 1 de allra flesta fall kan makarna ena sig om villkoren för skilsmässan, så att skillnadsmålet kan ges en summarisk handläggning efler en gemensam ansökan. Även när del gäller bodelningsfrågan brukar makarna i allmänhet komma överens. Endasi i etl mindre antal fall ser sig makarna eller endera av dem tvungen alt begära biträde av en särskilt förordnad skiftesman för all ulföra bodelningen. Sådan skiftesman utses f n. inle mer än i ungefär var tjugonde skilsmässa eller i totalt ca 925 fall om året (se vidare avsnitt 2.3).

Make som slår i begrepp alt skilja sig kan som regel erhålla allmän rättshjälp med biträde av advokat eller annan jurist i angelägenheten, om inte hans inkomster överstiger visst gränsbelopp. Rätishjälp för äktenskapsskillnaden omfattar också frågor om vårdnad och underhåll m.m., som måste lösas i samband med skilsmässan. Även vissa bodelningsfrågor kan ibland anses inbegripna i rätishjälp för äktenskapsskillnad, om bodelningen utgör en förutsättning för lösningen av övriga frågor. Som princip gäller dock att bodelning inte innefattas i den rättsliga angelägenhet som äktenskapsskillnaden utgör. Däremot kan som har nämnts tidigare (se avsnitt 2.2) allmän rättshjälp lämnas i ärende om bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad. Bodelningen betraktas emellertid då som en separat angelägenhet. Mot bakgrund av rällshjälpslagens förarbeten är rättspraxis ganska restriktiv i fråga om rättshjälp för bodelning. Som regel har behov av bistånd genom allmän rättshjälp inte ansetts föreligga i sädan angelägenhet om inte boet innehåller mer svårskiflad egendom, såsom rörelse eller faslighet.

F.n. innebär rätishjälp i bodelningsfråga att sökanden mot erläggande av koslnadsbidrag får kostnaden för biträde och eventuell utredning betald av allmänna medel. Det kan dock med fog ifrågasättas om biträdeshjälp sakligt sett är den lämpligaste formen av bistånd i sådan angelägenhet. Erfarenhetsmässigt underlättar visserligen förekomsten av biträde uppgörelser i godo. Det gäller såväl bodelningsfrågor som tvister i allmänhet. 1 samband med skilsmässa kan emellertid del personliga förhållandet mellan makar av naturliga orsaker vara mycket infekterat. Detta leder ofta till att makarna i bodelnings-6 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 47

1975/76:47 70

frågor är föga benägna till eftergifter. Det kan vara svårl för etl biträde all ulan all förverka huvudmannens förtroende försöka övertyga denne om del rimliga i en ifrågasatt uppgörelse. 1 synnerhet om maken har rätishjälp och inle löper någon kostnadsrisk av atl förhandlingarna drar ut på liden kan hans benägenhet atl gå med på en uppgörelse vara ringa. Bodelningen blir härigenom lätt onödigt utdragen och kostsam. En skiftesman har däremot befogenhet att vid behov vidta Ivångsskifte och slår oberoende av båda parterna. Han kan antas härigenom ofta utgöra etl effektivare, snabbare och billigare alternativ. Mycket talar för all skiftesman regelmässigt är den lämpligaste formen av juridiskt bistånd när det är fråga om all lösa en bodelningstvist.

Som också riksdagen har framhållit (JuU 1972:12 s. 33) kan frågorna om kostnad för skiftesman och biträde vid bodelning inle bedömas isolerade från varandra. Medverkan av skiftesman måste regelmässigt innebära atl makarnas behov av biträde vid bodelningen minskar. Genom en skiftesman som båda makarna drar nytta av kan troligen i allmänhet partsbilräden undvaras.

En utvidgning av rättshjälpsförmånerna enligl riksdagens önskemål till all omfatta även kostnaden för skiftesman är förenad med vissa lagtekniska svårigheter. Dessa hänger huvudsakligen samman med formen för utseende av skiftesman. Skiftesman förordnas som nyss har nämnts av tingsrätt på begäran av make ulan att domstolen prövar om något behov därav föreligger. Bodelningen är en privat förrättning som inle kan komma under domstols prövning annat än då den klandras. Enligt rättshjälpslagen ligger däremot de administrativa uppgifterna i utomprocessuella angelägenheter helt på rällshjälpsnämnderna. Det är naturligtvis i och för sig möjligt atl flytta över befogenheten all förordna skiftesman i bodelningsärenden från tingsrätt till rältshjälpsnämnd. Eftersom del i praktiken knappast går atl särskilja skiftes-mannaförordnanden där rättshjälp är eller kan bli aktuell från andra sådana förordnanden fick man i så fall låta nämnden ta över samtliga sådana ärenden. Rättshjälpsnämnderna skulle i så fall tilldelas uppgifier som delvis ligger helt utanför deras naturliga verksamhels-område. Tillräckliga skäl atl välja en sådan lösning synes inle föreligga.

En av justitieutskottet antydd konstruktion är atl söka en från rättshjälpssystemel frislående lösning genom någon form av "offentlig skiftesman", vars arvode skulle kunna stanna på statsverket (jfr JuU 1972:12 s. 34). Även detla alternativ är dock förenat med vissa nackdelar. Till en början kan pekas på atl något behov av atl inordna bodelningsförrällare i en fastare organisation i del allmännas regi inte har. gjort sig gällande. En sådan ordning skulle vidare kräva avsevärd utredning för alt kunna realiseras ulan all häremot svarande fördelar för samhället lorde kunna påvisas. Det skulle också aktualisera en förändring av bodelningen från en i princip privat förrättning till en

1975/76:47 71

offenlligrättslig sådan. Delta skulle i sin lur kräva ingrepp i den civilrätlsliga regleringen, något som inte har yrkats från något håll. Intresset av alt hålla sakligt sett närliggande bestämmelser om rättshjälp samlade inom ramen för den nya lagen talar också mot en lösning med en särskild lag om "offentlig skiftesman". Som framgår av det följande synes de laglekniska komplikationerna inte vara av sådan tyngd atl de bör hindra all lösningen söks inom rällshjälpslagens ram. I denna promemoria har därför valls en lösning enligt denna linje.

Inledningsvis bör framhållas all reformen bör begränsas till atl avse bodelning med anledning av äktenskapsskillnad och boskillnad. Ätt förmånen skulle omfatta även bodelning med anledning av makes död eller arvskifte har inle heller ifrågasatts av någon.

Som en första förutsättning för alt ersättningen till skiftesman skall betalas av staten måste självfallet gälla all den rättssökande har behov eller befogat intresse av bistånd i bodelningsärendel (6 och 8 §§ rältshjälpslagen). Förmånen bör endast utgå om rättshjälpen uttryckligen avser bodelningsfrågan. Avser rättshjälpen angelägenhet om äktenskapsskillnad bör skiftesman inte ingå bland förmånerna, även om lösningen av vissa bodelningsfrågor skulle ingå som led i skillnadsärendet. Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om grunderna för behovsprövningen lorde inte vara påkallad. Det saknas anledning till anlagande alt rättshjälpsmyndighelerna vid sin prövning av sökandens behov av rättshjälp inle som hittills skulle noga beakta intresset av all allmänna medel inle läggs ned på bodelningar av enkel beskaffenhet. Det kan inle godtas atl rättshjälp lämnas om makarna anlitar skiftesman vid bodelningen enbart för att slippa ifrån en del praktiska bestyr. Om det, som ofta är fallet, i boet huvudsakligen är fråga om sedvanligt lösöre och några skulder, bör det som regel kunna krävas att makarna klarar av bodelningen utan medverkan av skiftesman. Här kan också erinras om möjligheten för makarna att inom ramen för rådgivning få besked om de allmänna regler som gäller i fråga om upplösningen av bogemenskapen.

Föreligger behov av rätishjälp i bodelningsärendet, varvid den rättssökande naturligtvis på sedvanligt sätt har att betala kostnadsbidrag enligt de regler som gäller härom, bör som har antytts tidigare biståndet normall lämnas genom alt samhället bekostar ersällningen till särskilt utsedd skiftesman. Endasi undanlagsvis bör biträde förordnas åt parlen. Detta bör uttryckligen klargöras i lagtexten genom en regel om atl biträde i de fall varom nu är fråga får förordnas bara om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet (se vidare vad som sägs beträffande 19 § rättsbjälpslagen).

Som har berörts förut bör del även i fortsättningen ankomma på domstol alt förordna och entlediga skiftesman oavsett om part har

1975/76:47 72

rätt.shjälp eller inle. Härvid bör beaktas atl någon skyldighet inte föreligger för en ifrågasatt skiftesman all åla sig uppdraget inom rättshjälpens ram. Om skiftesman redan är förordnad när rätishjälp söks bör han sålunda vara berättigad alt frånträda uppdraget. Beviljad rättshjälp bör å andra sidan inte undantagslöst omfatta ersällning till skiftesman som har utsetts av rällen. Med hänsyn till skiftels karaktär av privat förrättning lorde domstolen som regel inle ha anledning atl självmant gå in på någon närmare prövning av en av båda makarna föreslagen skiftesmans kvalifikationer. Skall kostnaden för skiftesmannen betalas av staten är det däremot etl allmänt intresse all inle klan olämpliga personer anlitas som skiftesmän. All advokat och biträdande jurist på advokatbyrå i regel är lämplig är uppenbart. Det får ankomma på rällshjälpsnämnden atl underrälla den som erhåller rättshjälp, om nämnden inte skulle vara beredd all godta viss föreslagen eller förordnad skiftesman. I sådant fall kan nämndens beslut självfallet överklagas på vanligt sätt. Har den av parten föreslagne skiftesmannen redan förordnals av domstolen, bör parten kunna begära hans entledigande och ersättande med någon som kan godtas av nämnden. Det som har anförts nu talar starkt för att en samordning bör äga rum av domstolarnas skiftesmannaförordnande och rältshjälpsnämndens beslut om rättshjälp, så atl situationer av nämnda slag om möjligl undviks. Elt enkelt säll all förebygga sådana situationer är alt domstolen före förordnandet inhämtar upplysning från sökanden huruvida han har eller avser atl söka rättshjälp. Är så fallet bör sökanden underrättas om de särskilda regler som gäller i fråga om ersättning för skiftesmannakostnad enligt rältshjälpslagen. De föreskrifter som kan behövas i berörda hänseenden synes kunna utfärdas i administrativ ordning.

Förutom själva kostnaden för skiftesmannen uppkommer i bodelningsärenden emellanåt behov av atl anlita någon sakkunnig person för värdering av fastighet eller annan egendom i boet. Beslut om sådan utredning, som naturligtvis också bör vara ersättningsgill, bör lämpligen få fallas av skiftesmannen utan att denne skall behöva underställa frågan rältshjälpsnämndens pröving. En motsvarande befogenhet har enligl 25 § rältshjälpslagen anförtrotts ål biträde i utomprocessuell angelägenhet.

Ersättningen lill skiftesmannen bör bestämmas efter samma normer som gäller enligt 22 och 23 §§ rättshjälpslagen i fräga om ersättning åt biträde. Skiftesman får alltså liksom biträde rält till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Likaså bör vårdslöshet eller försummelse från skiftesmannens sida kunna beaktas vid kostnadsprövningen. Som kostnad för bodelningen bör anses även ersättning för upprättande av bouppteckning, om sådan varit nödvändig för bodelningen. Någon anledning atl låta skiftesmannen i

1975/76:47 73

likhet med biträde få ombesörja uppbörd av parts koslnadsbidrag (jfr 27 § rältshjälpslagen) föreligger inle, ulan sådant bidrag får betalas till rällshjälpsnämnden eller biträdet där sådant undantagsvis är förordnal. Av bodelningsuppdragels karaktär av utomprocessuell angelägenhet följer all ersällningen till skiftesmannen bör fastställas av rällshjälpsnämnden. Den omständigheten att skiftesmannen blivit förordnad av rällen medför inle alt bodelningsförrättningen blir att betrakta som elt ärende vid domslol.

1 31 § rältshjälpslagen finns vissa bestämmelser om skyldighet för motpart all återgälda rättshjälpskoslnad till statsverket. Av särskilt intresse i detta sammanhang är bestämmelsen i paragrafens andra stycke, enligl vilken make som inte har rättshjälp i princip är skyldig atl betala statsverket hälften av kostnaden för andra makens rättshjälp, om makarna efter gemensam ansökan vinner äktenskapsskillnad eller boskillnad. Del skäl som har motiverat denna bestämmelse, nämligen intresset av alt hindra alt den som inte är berättigad till rätishjälp skall kunna tillgodogöra sig sådant bistånd som har lämnats åt andra maken, synes i minsl lika mån vara för handen när del gäller kostad för skiftesman och utredning som denne har föranstaltat om. En moisvarande regel bör därför införas beträffande skiftesmannakostnad vid bodelning.

DON:s i del föregående berörda undersökning (se avsnitt 2.3) ger vid handen all skiftesmannakostnaden i etl bodelningsärende är i stort sett densamma som kostnaden för parts biträde i samma slags angelägenhet. Om skiftesman bekostas av allmänna medel uppkommer ingen merkostnad, så länge motsvarande besparing inom rättshjälpen kan göras i fråga om bilrädeskoslnad. Det torde dock inle vara realistiskt atl anta att kostnaden för skiftesman och besparingen på biträdes-sidan skulle ta ul varandra helt. Utöver de nuvarande ca 3.000 bodelningsfall i vilka rättshjälp lämnas finns det antagligen ett antal fall där omständigheterna visserligen inte är sådana all biträde behövs, men där det med hänsyn till rätlsskyddsinlresset ändå kan vara befogat med skiftesman. Att exakt ange antalet sådana fall är inte möjligt. Behovet bör dock inte överdrivas. Antalet skiflesmannaförordnanden avseende bodelning med anledning av äktenskaps- eller boskillnad är fn. inle högre än etl tusental om året, låt vara atl del då är fråga om skiftesmän som bekostas av parterna själva. Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad som har sagts i det föregående om den återhållsamma rättstillämpningen när del gäller all medge rättshjälp i bodelningsangelägenhet lorde en utvidgning av rättshjälpsförmånerna vid bodelning till att omfatta även kostnad för skiftesman inte behöva leda till annat än måttliga kostnadsökningar för del allmänna.

1975/76:47 74

4.2 Specialmotivering

1 enlighet med de angivna riktlinjerna föreslås vissa ändringar i 9, 19, 22, 23, 25 och 31 §§ rältshjälpslagen.

9 § I paragrafen har kostnad för av domslol förordnad skiftesman tagils upp bland de förmåner som kan utgå enligl rältshjälpslagen. Bestämmelsen har lagils in som en ny punkl 8 i andra stycket. Som har anförts i den allmänna motiveringen avses endast sådan kostnad för skiftesman som uppkommer i det egentliga bodelningsärendel. Del skall alltså röra sig om bodelning "med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad". Av bestämmelsen framgår vidare atl ersättning av allmänna medel endast kan ulgå till skiftesman som uppfyller de krav som enligl 21 § ställs på biträde, dvs. är advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller eljest lämplig för uppdraget. Förmodligen är utrymmet för anlitande av annan person än advokat och biträdande jurist något slörre när del är fråga om skiftesman än när del gäller biträde i andra rättsliga angelägenheter. Givelvis kan också regeln i 21 § första stycket andra punkten få betydelse i sammanhanget.

Atl kostnad för utredning (värdering) i bodelningsärende kan ulgå som rättshjälpskoslnad har inle ansetts behöva anges särskilt utan följer redan av punkt 2. Av punkl 5 följer atl avgift för ansökan om förordnande av skiftesman utgår av allmänna medel, om sådant förordnande begärs av den som fått rättshjälp.

16 § Något behov av alt tillämpa beslämmelserna om rättshjälp ulan beslut av rättshjälpsnämnden i här avsedda ärenden torde inte föreligga. En sådan ordning skulle dessutom medföra en del tekniska komplikationer. Etl uttryckligt undanlag för dpssa fall har tagits in i 16 § första stycket.

19 § I anslutning till bestämmelsen i paragrafens tredje siycke om inskränkning i bilrädesförmånen i angelägenhet, som kan antas bli prövad enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, har tagits in en liknande begränsande bestämmelse avseende bodelningsärende. I sådant fall får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet. Någon rätt för parten all skönsmässigt välja mellan bistånd av skiftesman och biträde bör således inle finnas. Exempel på fall där biträde undanlagsvis kan vara motiverat på grund av personliga förhållanden är atl parten till följd av sjukdom, språksvårigheter, hög ålder eller liknande omständighet har svårt att la till vara sina intressen (jfr prop. 1973:87 s. 170). Däremot bör det inte ovanliga fallet att makarna i samband med skilsmässa har vissa svårigheter alt otvunget kommunicera med varandra inle utgöra särskilt skäl

1975/76:47 75

för biträde med stöd av det allmänna. Ell exempel på fall där boets beskaffenhet kan motivera biträde är all det i boel ingår en mer omfattande rörelse på vars värdering skilda synsätt kan anläggas.

22 § Bestämmelserna i 22 § om ersällning till biträde har som tidigare angetts gjorts tillämpliga också på skiftesman som avses i 9 § andra stycket 8. Del innebär atl skiftesman som utför sitt uppdrag inom rättshjälpens ram är underkastad dess regler om bestämmande av ersättning.

23 § Det i denna paragraf uppställda förbudet för biträde att - utöver vad som utgår inom rättshjälpens ram - förbehålla sig eller ta emot ylterligare ersättning för uppdraget har gjorts tillämpligt även på skiftesman.

25 § I paragrafen har tagits in en uttrycklig bestämmelse om rält för skiftesmannen att besluta om utredning. Denna befogenhet tillkommer honom även om undanlagsvis skulle ha förordnals också biträde ål part enligl rältshjälpslagen.

31 § Som framgår av vad som har sagts tidigare utgår ersällning av allmänna medel till skiftesman med hela kostnaden för bodelningen, även oni del bara är en av makarna som åtnjuter rättshjälp. Härigenom blir del omöjligt för den andra maken atl sabotera bodelningen genom alt vägra att betala sin andel av kostnaderna. I 31 § har som elt nytt Iredje stycke tagils in en bestämmelse enligl vilken rällshjälpsnämnden skall ålägga den make som inte åtnjuter rättshjälp all betala statsverket "sin andel" av bodelningskostnaden. Något principiellt hinder mot en sådan ordning synes inte föreligga. Även praktiska skäl talar för atl rättshjälpsnämnd tilläggs denna uppgifl. Liksom beiräffande kostnaden för äktenskaps- eller boskillnad efler gemensam ansökan får sådan återbetalningsskyldighet dock inle åläggas om del är obilligt med hänsyn till omständigheterna. I motsats till situationen vid gemensam ansökan bör del förhållandel all make som skall åläggas betalningsskyldighet har haft eget biträde normalt inle inverka på återgäldandet. Skiftesmannens tjänster har ju ändå kommit honom till del i samma mån som den make som har hafl rättshjälp.

Man lorde kunna förutsätta att skiftesmannen i samband med förrättningen lämnar behövliga upplysningar om vad make har att iaktta för atl begränsa sin återbetalningsskyldighel. Som regel bör skiftesmannen kunna lämna rältshjälpsnämnden de ekonomiska uppgifter som behövs för prövningen samtidigt som han ger in sin slutliga kostnadsräkning till nämnden. Del kan tilläggas att skifteskostnaderna torde få anses belöpa med hälften på vardera maken, om båda

1975/76:47 76

makarna undantagsvis skulle ha kommil i åtnjutande av rätishjälp i bodelningsärendel.

Att rällshjälpsnämnds beslut om återbetalningsskyldighel enligl 31 § Iredje stycket är verkställbart på samma sätt som domstols åläggande i moisvarande fall enligl andra stycket har inle ansetts behöva anmärkas uttryckligen i själva lagen. All så är fallet framgår nämligen indirekt av 34 och 35 §§ rältshjälpskungörelsen (1973:262). Nämndens beslut i frågan kan givelvis överklagas i samma ordning som andra beslut av nämnden.

Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

Den nya förmånen av ersättning till skiftesman bör endasi komma i fråga, om rättshjälp söks efler den nya lagens ikraftträdande. 1 annat fall skulle relationen mellan förmånen av skiftesman och förmånen av biträde rubbas på elt sätt som inte är förenligt med grunderna för förslaget. En övergångsbestämmelse av nu angivet innehåll har därför ansetts vara nödvändig.

1975/76:47 77

Bilaga Promemorieförslaget Förslag till Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrives att 9, 16, 19, 22, 23, 25 och 31 §§ rättshjälps-lagen (1972: 429)1 gjall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rällsökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rältssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller föilvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rältssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans sfällföreträdare och för vårdare eller annan, som måsle anlitas, i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt exekulionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad, om

1 Lagen omtryckt 1973: 247.

2 Senaste lydelse 1974: 1091.

7 Riksdagen 1975176. I saml. Nr47

Anlitar den rältssökande advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rältssökandes koslnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rältshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 § första stycket.

Anlitar den rältssökande advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rältssökandes koslnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rällshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall, som avses i 7 § första stycket, eller angelägenhet rörande bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Skyldigheten att utge koslnadsbidrag fullgöres genom att den rätts-sökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader for rättshjälpen.

19 §3

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvaralaga sin rätt, får rätlshjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) bli prövad enligt lagen (1974: 8)

om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet.

om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. / ärende om bodelning med anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 § föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag.

3 Senaste lydelse 1974: 11.

Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppxiraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tilllämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälijen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning lill biträde faslställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen av domstolen. Biträdesersättning i annat fall faslställes av rältshjälpsnämnden.

Biträde och skiftesman har rätt lill skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som upjxlra-get krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detla beaktas vid ersättningens bestämmande.

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnals, beslutar rättshjälpsnämnden.

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnals, beslutar rältshjälpsnämnden. Har i ärende om bodelning förordnals skiftesman, bestämmer denne om utredning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rält till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

4 Senaste lydelse 1974: 1091. 8 Senaste lydelse 1974: 1091.

1975/76:47 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §«

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn lill omständighetema är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket h"älften av kostnaderna för rättshjälpen.

Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften ay kostnaderna för skiftesmannen och utredning som denne har föranstaltat om.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid sikall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller lill viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller ej i fråga om rättshjälp som sökts före ikraftträdandet.

« Senaste lydelse 1974:1091.

1975/76:47 81

Innehållsförteckning (till departementspromemorian)

1 Inledning...........................................................

2 Nuvarande ordning m. m.....................................

2.1 Bodelning efter boskillnad eller äktenskapsskillnad

2.2 Rättshjälpslagen ...........................................

2.3 Vissa uppgifter om rättstillämpningen m. m..........

3 Reformförslag.....................................................

4 överväganden....................................................

4.1 Allmän motivering...........................................

4.2 Specialmotivering...........................................

Bilaga Förslag lill lg om ändring i rältshjälpslagen (1972: 429) ....

1975/76:47 82

Bilaga 4

De remitterade

förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrives att 5, 9, 16, 19, 22, 23, 25, 31 och 39 §§ rättshjälpslagen (1972: 429)i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5                                                                                             §2
Rätlshjälpsnämnd   är   beslutför Rätlshjälpsnämnd   är   beslutför
med ordföranden och de två leda- med ordföranden och minst två
möter som   ej är advokater. Är andra ledamöter, av vilka en icke
ärende   av    principiell   betydelse är   advokat.    Vid   avgörande   av
eller annars av särskild vikt eller    ärende, som är av principiell be
finnes i annat fall på grund av lydelse   eller   annars   av   särskild
ärendets   beskaffenhet deltagande vikt, skall dock samtliga ledamö-
av de båda ledamöter som är ad-                                 ter deltaga,
vokaler   påkallat,   skall   samtliga
ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

I den utsträckning regeringen I den utsträckning regeringen

besiämmer får tjänsteman vid besiämmer får tj"änsteman vid rällshjälpsnämnden på nämndens rällshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- vägnar sluUigi pröva rätlshjälpsärende. Tjänstemannen skall vara ärende. lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet.

9 §!»

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den rättsliga angelägenhet som rältshj'älpen avser. Bestämmelser om att den r"ättsökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller föitvallningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rält och ej kan erhållas genom myndigheten,

1 Lagen omtryckt 1973: 247.

2 Senaste lydelse 1974:1091.

3 Senaste lydelse 1974: 1091.

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domslol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen,

7. vad av allmäima medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till bam utom äktenskap eller enhgt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätlen självmant föranstaltat om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rältssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till bam utom äktenskap.

16 §

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom atl den rältssökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader för rättshjälpen.

19 §*

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin räll, får rältshjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

1 angelägenhet, som kan antagas I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligl lagen (1974: 8) bli prövad enligl lagen (1974: 8)

om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 § föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag.

22 §B

Biträde har rätt till skälig ersällning för arbete, tidsspillan och ullägg som uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tilllämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranletl kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersällning lill biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen av domstolen. Biträdesersättning i annal fall faslställes av rätlshjälpsnämnden.

* Senaste lydelse 1974: 11. 5 Senasie lydelse 1974: 1091.

Biträde och skiftesman har r"ält lill skälig ersättning för arbete, tidsspillan och ullägg som uppdraget krävt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen,- skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersällning till biträde faslställes i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen av domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman faslställes av rällshjälpsnämnden.

Nuvarcmde lydelse

23 Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan (verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket.

Föreslagen lydelse

Biträde eller skiftesman får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet eller skiftesmannen återbetala vad han uppburit för mycket.

25 I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar rättshjälpsnämnden.

§«

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller boslädsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar rätlshjälpsnämnden. Har i ärende om bodelning förordnats skiftesman beslutar denne om utredning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

31 %■'

1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdom-stolen äger bestämmelse i lag om parts r"åttegångskostnad tillämpning i fråga om kostnadema för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas atl utge ersättningen till statsverket.

1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tilllämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen utom beträffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersältningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas alt utge ersättningen lill statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller "äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjuttl allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständighetema är obilligt, ålägga andra maken all betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

« Senaste lydelse 1974: 1091. 7 Senaste lydelse 1974: 1091.

1975/76:47 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att betala statsverket hälften ay kostnaderna för skiftesmannen och utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet får verkställas enligt vad som är föreskrivet om domstols dom:

Skall i aimat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

39 §

Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av den till-

t£dade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den

tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i

högre rätt.

Föreligger omständighet som anges i 34 § första stycket 2 beträffande den tilltalade, skall domstolen förordna att rättshjälpen skall upphöra. Dömes den tilltalade för brottet, skall han ulan hinder av vad som föreskrives i 38 § första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rättshjälpen.

Ändras den tilltalades ekonomiska förhållanden i sådan mån att han ej längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen förordna att rättshjälpen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

De nya bestämmelserna om rättshjälp i ärende om bodelning gäller ej i fråga om rättshjälp som begärts före ikraftträdandet.

1975/76:47 87

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

dels att i 1 och 8 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels atl 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Lämnas bistånd enligt 4 § för bestridande av kostnader i rättegång eller under förundersökning om brott och dömes den som erhållit bistånd för brottet, skall han till statsverket återbetala vad han mottagit. Äterbetalningsskyldigheten får dock j"ämkas eller efterges, om skäl härtill föreligger med hänsyn till hans brottslighet eller personliga och ekonomiska förhållanden.

Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 § för brottet skall han till statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån särskilda skäl föreligger.

Nedlägges rättegång eller för- Nedlägges rättegång eller för-

undersökning om brotl mot den undersökning om broll mol den
som erhållit bistånd enligt 4 § som erhållit bistånd enligt 4 §
utan atl skuldfrågan avgjorts ge- ulan alt skuldfrågan avgjorts ge
nom dom, skall den som erhållit nom dom, skall den som erhållit
bistånd, i den mån del med h"än- bistånd, i den mån det med hän
syn lill omständigheterna är skä- syn till omständigheterna är skä
ligt, till statsverket återbetala vad ligt, till statsverket återbetala vad
han mottagit. han mottagit. Delsamma gäller om

skuldfrågan i annat fall ej kan antagas komma att avgöras genom dom därför att den som erhållit bistånd håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1975/76:47

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1975-10-21

Närvarande: justitierådet Hult, regeringsrådet Simonsson, justttierådet Mannerfelt, justitierådet Welamson.

Enligt lagrådet den 16 oktober 1975 lillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25 september 1975 har regeringen på hemställan av statsrådet Geijer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1. lag om ändring i rältshjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Staffan Edling. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

1975/76:47 89

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-23

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), m.m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i rältshjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd lill svenska medborgare i ullandel m.m.

Föredraganden upplyser alt lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran och hemställer atl regeringen, efler vissa redaktionella ändringar, föreslår riksdagen

atl antaga förslagen.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom propositton föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 25 september 1975.

Prop. 1975/76:47 90

Innehållsförteckning

Lagförslag ..................................................................... ...... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25 september

1975 ............................................................................ 8

1 Inledning ..................................................................... ..... 8

2 Vissa i DON:s promemoria behandlade frågor ............... ..... 9

2.1 Rällshjälpsnämnds sammansättning och beslutförhet .... 9

2.2 Delegation av rättshjälpsnämnds beslutanderätt ... ... 14

2.3 Kostnad för expeditions- och exekutionsavgifler ... ... 16

2.4 Ränta på rättshjälpskoslnad .................................. ... 19

2.5 Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål 21

3 Rättshjälp för skiftesman vid bodelning.......................... 23

4 Föredraganden............................................................... 29

4.1 Allmänna synpunkter ............................................. ... 29

4.2 Rättshjälpsnämnds organisation ............................ ... 31

4.3 Kostnad för expeditions- och exekutionsavgifter...... ... 34

4.4 Ränta på rättshjälpskoslnad..................................... 35

4.5 Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål 36 'V X' Rättshjälp för skiftesman vid bodelning 37

4.7 Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m 44

4.8 Ikraftträdande ....................................................... ... 45

5 Upprättade lagförslag..................................................... ... 45

6 Hemställan...................................................................... ... 46

7 Beslut ............................................................................. ... 46

Bilaga 1 Vissa i DON:s promemoria upptagna lagförslag . ... 47

BUaga 2 Direktiv 1975-05-07 till sakkunniga för översyn av rälts-

hjälpslagst ftningen ..................................................... 51

Bilaga 3 P.omemorian (Ds Ju 1975: 15) Rätishjälp för skiftesman

vid bodelning.................................................................. 61

Bilaga 4 Till lagrådet remitterade lagförslag...................... 82

Utdrag av lagrådets protokoll den 21 oktober 1975.......... 88

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 oktober 1975 89

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1975 750153