Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:31

Regeringens proposition

1975/76:31

om ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkrings m. ra.

beslutad den 30 oktober 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

GE. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade beskattningsregler för pensionsförsäk­ringar och arbetsgivares kostnader för tryggande av anställds pensionering.

För att motverka att pensionsförsäkringar skall kunna utnytflas i annat syfte än pensionering föreslås skärpta villkor för att försäkring skall kunna godtas som pensionsförsäkring. Förslaget innebär bl. a. att endast ålders­pension, invalidpension och efterievandepension skall kunna utgå på grund av sådan försäkring och att försäkringsbelopp i princip skall kunna tillfalla endast den försäkrade, hans efterievande make och i viss utsträckning hans efterlevande barn. Vidare föresläs begränsningar i avdragsrätten för premier för pensionsförsäkringar. Förslaget innebär i denna del att endast 10 % av A-inkomsten i inkomstslaget flänst och 30 % av A-inkomsten i in­komstslagen jordbruk och rörelse skall kunna tas i anspråk för sådan kostnad. Riksskatteverket får dock lämna dispens i vissa fall.

Arbetsgivares avdragsgilla kostnad för tryggande av anställds pensionering begränsas till kostnaden för att trygga pension enligt allmän pensionsplan. Om pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan inte föreligger får arbets­givare tillgodoföra sig avdrag för kostnader för sådant åtagande enligt allmän pensionsplan som är sedvanlig i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter.

De nya bestämmelserna föreslås gälla fr. o. m. 1977 års taxering. Viss begränsning i avdragsrätten för premie för skattskyldigs egen pensionsför­säkring föreslås dock redan vid 1976 års taxering. Arbetsgivares nuvarande avdragsrätt för kostnader för anställds pensionering föreslås bibehållen i fråga om pensionslöften som lämnas senast under 1975 under förutsättning av att den anställde inte är delägare i företaget och detta är s. k. fåmansbolag.

1  Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 31

 

Prop. 1975/76:31

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)' dds att punkt 10 av anvisningarna till 32 § skall upphöra att gälla, dels alt 19 §, 28 § I mom., 33 § 1 mom., 46 § 2 mom., 53 § I och 4 mom., punkt I av anvisningarna till 22!;, punkt 6 av anvisningarna till 25 S, punkt 2 av anvisningarna till 29 §, punkt 1 av anvisningarna till 31 !;, punkt 3 av anvisningarna till 32 !;, punkt 1 av anvisningarna till 33 S sarnt punkt 2 av anvisningarna till 53 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

19 r

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinst­dragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämUkt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den för­säkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under mililärflänstgöring om icke ersättningen grundas på för­värvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan för­säkring, som icke tagits i samband med flänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av traflkförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast­ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknan-dedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

'Senaste lydelse av punkt 10 av anvisningarna till 32 §  1973:374. 'Senaste lydelse 1975:327.

 

Prop. 1975/76:31                                                      3

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapiialförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks­fallsförsäkring som tagits i samband med flänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skade­försäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 {; eller punkt 5 av anvisningarna till 46 S icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internat-bidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i ar­betsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall eriäggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bo.stadsflllägg' till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bostads­tillägg till barnfamiljer och (1973:379) om statskommunala bostadstillägg;

sådan gottgörelse för utgift eller sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit     kostnad som arbetsgivare uppburit

 

Prop. 1975/76:31                                                                     4

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lydelse

från pensions- eller personalstiftelse från personalstiftelse ur medel, lor
ur medel, för vilka avdrag icke med- vilka avdrag icke medgivits vid tax-
givits vid taxering, vid första tillfälle ering, vid första tillfälle dylika medel
dylika medel finnas i stiftelsen;  finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppbu­rit .från pensionssiifidse, lill den del stiftelsen ej ägt andra medel för atl lämna gottgörelsen än sådana, för vilka avdrag icke åinjulils vid avsättning lill stiftelsen; kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

28 s

1 mom.' Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar räknas såsom intäkt av rörelse, såvitt de influtit från kapital, .som tillhört rörelsen.

Royalty och periodiskt utgående avgift för utnytflande av patent, mönster eller dylikt är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt icke royaltyn eller avgiften ärav beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederiag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pen­sionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas ,som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt la-      Redovisar arbetsgivare enligt la-

gen om tryggande av pensionsutfäs- gen (1967:531jom tryggande av pen-telse m. m. pensionsskuld under sionsutfästelse m. m. pensionsskuld rubriken Avsatt till pensioner i sin     under rubriken Avsatt till pensioner

'Senaste lydelse 1967:546.

 

Prop. 1975/76:31

Nuvarande lyddse

balansräkning och är denna post mindre än motsvarande post vid ut­gången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörel­se. Om poslen överstiger det lägsta be­lopp vartill posten enligl 7 \> nämnda lag får minskas, räknas även överskju­tande belopp (disponibla pensionsme­del) som intäkt. Denna intäkt beräk­nas dock högst till summan av avsätt­ning under året lill pensionssiifidse, kostnad för inköp under året av pen­sionsförsäkring mol engångspremie och en tiondel av disponibla pensions­medel vid utgången av närmast föregå­ende beskattningsår, i den mån sum­man överstiger del belopp vilket räknas som intäkt enligt första punkten. Räk­nas disponibla pensionsmedel som In­täkt enligt närmast föregående punkt, skall motsvarande minskning av posten A vsaii lill pensioner som sker närmast därefter icke räknas som intäkt.

Föreslagen lyddse

i sin balansräkning, skall han enligt 30 f: 2 mom. taxeringslagen (1956:623) särskilt redovisa vad som avser pensionsåtagande enligl allmän pensionsplan. Allmän pensionsplan har däivid samma Innebörd som i 4  lagen om ti-yggande av pensionsutfäs­telse m. m. Med allmän pensionsplan likställes i denna lag. i fall där pen­sionsåtagande enligt allmän pensions­plan Icke föreligger, pensionsåtagande för pensionsförmåner som lymmes inom vad som är sedvanligt enligl all­män pensionsplan i fiåga om arbetsta­gare med motsvarande uppgifier eller hans efterlevande under förutsättning att annal åtagande än sådant som In­nebär tryggande genom pensionsför­säkring eller avsättning till pensions­stiftelse tryggats .genom kreditförsäk­ring. År vad som sålunda skall redovi­sas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskatt­ningsår, räknas skillnaden som in­täkt av rörelse. Finns disponibla pen­sionsmedel vid utgången av beskatt­ningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst till summan av avdrags­gill avsäiining under året lill pensions­siifidse. avdragsgill avgifl under året för pensionsförsäkring saml en tiondel av dis/Mnibla pensionsmedel vid ut­gången av närmast föregående be­skattningsår. Räknas disponibla pen­sionsmedel som inläkt enligl närmast föregående punkl. skall senare minsk­ningar av vad som redovisais avseende pensionsåtagande enligt allmän pen­sionsplan motsvarande vad som sålun­da lagils till beskaiining icke räknas som intäkt.

 

Prop. 1975/76:31

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Medel, for vilka avdrag icke med­givils vid taxering, räknas icke som in-läkl enligl sjunde eller åttonde stycket vid. första tillfälle sådana medel.finnas redovisade under rubriken Avsatt till pensioner.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbets­givare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponbila pensionsmedel som intäkt för del beskattningsår då beslutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom. gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Med disponibla pensionsmedel av­ses vad som redovisas for beskaiinings-årels ingång avseende pensionsåta­gande enligt allmän pensionsplan jäm­te förmögenheten i pensionssiifidse vid beskattningsårets utgång minskal med arbetsgivarens pensionsreserv vid be-skallningsårets utgång for sådant pen­sionsåtagande i den mån del ej är tryg­gat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åinjulils. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas en­ligt de grunder som gäller vid beräk­ning av siiftdses.förmögenhet enligt la­gen (1947:577) om statlig förmögen-hetsskati. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upplagas lill högre be­lopp än som motsvarar vad som redo­visas för beskaiiningsåiets ingång av­seende pensionsåtagande enligl all­män pensionsplan.

1 mom." Från intäkt av flänst må a v d r a g göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av flänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 S 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat;

avgifter som den skattskyldige er­lagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med flänst, så ock avgifter som den skattskyldige i samband  med  flänsten eriagt för

avgifter som den skattskyldige er­lagt för sjuk- eller olycksfallsförsäk­ring, som tagits i samband med flänst, så ock avgifter som den skatt­skyldige i samband med flänsten er­lagt för egen eller efterlevandes pen-

'Senasie lydelse 1968:544.

 

Prop. 1975/76:31                                                                     7

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

egen eller efterlevandes pensione-      sionering annoriedes än genom för­ring annoriedes än genom försäk-      säkring; ring;

hyra eller annan kostnad för flänste- eller arbetslokal, för vilken den skatt­skyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för flänsts ut­förande och som han själv avlönat;

föriust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin flänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i flänsten, där ej, vad angår stalsflänst,särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för flänstens fullgörande.

Har den skattskyldige för sin utbildning eller eljest i och för flänsten ådragit sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas.

46 § 2 m o m.' I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, däflämte njuta avdrag:

1)   för periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning, som icke lår avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut­sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2)   för dels sådan socialförsäk- 2) för sådan socialförsäkringsav-ringsavgift till folkpensioneringen gift till folkpensioneringen enligt 19 enligt 19 kap. 3§ lagen (1962:381) kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän om allmän försäkring och tilläggs- försäkring och tilläggspensionsav-pensionsavgift, som påförts den gifl, som påförts den skattskyldige skattskyldige under året näst före det under året näst före det taxeringsår taxeringsår varom  fråga är, dels     varom fråga är;

o c k avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts förförsäkring, vilken äges av den skallskyldige själv eller, I förekommande fall, hans omyndiga barn;

3)    fördel s sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår
varom fråga är, dels ock premier och andra avgifter, som skattskyldig
eriagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller,
i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen ka­
pitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfalls­
försäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp,

'Senasie Ivdelse 1973:1109 och 1113.

 

Prop. 1975/76:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

 

som ej avses i 33 S och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annal skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

5) för sådan avgift enligt 4 I? lagen om allmän arbetsgivaravgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är.

5) för sådan avgift enligt 4 i? lagen (l968:419)om allmän arbetsgivarav­gift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är;

6)för under beskaiiningsårei av den skatlskyldige erlagd avgifl avseende annan pensionsförsäkring än tjänsie-pensionsförsäkring, som äges av ar­betsgivare, om försäkringen äges av den skatlskyldige.

Har skattskyldig under beskatt­ningsåret varit skyldig eflägga sjö­mansskatt,skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäk­ring, som ej avses i 33 ., och under­hållsbidrag, som i första stycket 4) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till under­stödet, avgiften eller underhållsbi-

Har skattskyldig under beskatt­ningsåret varit skyldig eriägga sjö­mansskatt,skall avdrag förperiodiskt understöd,avgift för pensionsförsäk­ring och underhållsbidrag, som i för­sta stycket 4) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid be­räkningen av sjömansskatt icke ta­gits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

draget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2i. lagen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemen­samt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med hög:5t 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemma­varande barn under 18 år.

 

Prop. 1975/76:31

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lyddse

Avdrag.för avgift som avses i första stycket 6) får åtnjutas med högst 30 procent av inkomst av jordhniksfasiig-hei dier rörelse samt 10 procent av in­komst av tjänst, allt i den mån in­komsten skall upplagas lill beskattning vid la.yering till statlig inkomstskatt för beskattningsåret samt enligt 9 3 mom. andra slyckel lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst och tillsammans ej översti­ger tjugo gånger del basbelopp som en­ligt lagen (1962:381) om allmän för­säkring bestämls för januari månad året närmast före taxeringsåret. Skatlskyldig får i stället beräkna av­draget på inkomsten under det när­mast föregående beskattningsåret. I sådant fall får ingen del av avdraget beräknas på inkomster under beskatt­ningsåret. I övrigt gäller vad nyss före­skrivits ifråga om A-inkomst och hög­sta avdragsrälisgrundande inkomst.

Om särskilda skäl föreligga, får riks-skaitcverkci efter ansökan besluta att avdrag för avgifl för pensionsförsäkring lår åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gäl­la. För .skallskyldig, som redovisar in­komst som är atl anse som .4 -inkomst endasi av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrält i anställning, får medges avdrag med högst 30 procent av denna inkomst beräknad på del säl t som föreskrivits i föregående stycke. Har skatlskyldig. som drivit jordbruk eller rörelse, upphön med drillen i för­värvskällan och har han under vcrk-samheislidcn ej skaffat sig cil betryg­gande pensionsskydd, får avdrag be­räknas även på sådan inkomst som en -ligt 9  3 mom. undra slyckel lagen

 

Prop. 1975/76:31

10

 

Nuvarande lyddse

A vdrag för a vgift for pensionsförsäk-ring som äges av den skattskyldige får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda be­loppet av inkomster från förvärvs­källor, som äro skattepliktiga i hem­ortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf Kan avdrag.för avgift för pensionsförsäkring icke ut­nytflas i hemortskommunen, må av­drag åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade in­komsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kom­munen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige till­godoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattnings­året efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdra­get överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

Föreslagen lyddse

(1947:576) om statlig inkomsiskaii är atl anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av del antal år vai-under den skatl­skyldige drivit jordbruket eller rörel­sen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets slorlek lagas till den skattskyldiges övriga pen -sionsskydd och andra möjligheter till avdrag for avgift som avses i föisia stycket 6). Avdraget får dock ej över­stiga en belopp som för varie år som driften pågått motsvarar 6 gånger del basbelopp som enligl lagen om allmän försäkring bestämls för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret re­dovisats som nettointäkt av förvärvs­källan och sådan inkomst av tillfällig förväivsverksamhet som äran hänföra lill vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mol beslut av riks-skaiieverkei i fråga som avses i delta stycke får talan ej foras.

Oavsett föreskrifterna i de föregå­ende siyckena får aväragför avgifl som avses I första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skatte­pliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf Kan avdrag för avgift som avses l.för­sta stycket 6) icke utnytflas i hemorts­kommunen, må avdrag för återsto­den av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i fö­rekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får

 

Prop. 1975/76:31                                                    H

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lyddse

den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sist­nämnda fall fär avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

53!;

I mom.' Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 iJS sägs:

a) fysisk person:

för tid,  under vilken  han  varit  här i  riket  bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats; samt

för tid under vilken han ej varit här i riket bo­satt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av an­ställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämföriig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän för­säkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av försäkring, som är pensionsförsäkring enligt punkl 1 av anvisningarna lill 31 ;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare sanit enligt annan lag eller författ­ning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av mililärflänstgöring;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt sludiestödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av flänst;

Som senaste lydelse har upptagils lydelsen enligt prop.  1975/76:70.

 

Prop. 1975/76:31                                                     12

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lyddse

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven social-försäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 !; lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller all­män arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 46 ij 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b)    staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härfiutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose sta­tens egna behov;

c)  landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings­
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d)  akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min­
nesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för
sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden,
statens utvecklingsfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farm­
acins utveckling m. m.. Stiftelsen Industricentra, Sveriges exportråd, järn­
kontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga än­
damål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget
tipsflänst,svenska penninglotteriet aktiebolag,allmänna sjukförsäkringsfon­
den, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva
till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att
lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som
bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare
med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd arbetstagare eller
främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper
risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse
eller rationalisering av företags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga för­
säkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

e)    kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig

 

Prop. 1975/76:31                                                                    13

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda per--Soner, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för be­redande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska in­tressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

O svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänföriig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämföriigt sätt bildats föratt förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller reglerings­samfällighet, samtliga här under O avsedda bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sädan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härfiyter av medel, som förvaltas av flärde fond­styrelsen, samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål alt främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatte­verket meddelat enligl detta stycke, må klagan icke föras.

4 mom.' Har förmånsiagare lill 4 mom. Överlåtes pensionsför-pensionsförsäkring på grund av jör- säkring genom bodelning, skall överlå-månstagareförordnandei uppburit för- tåren oavsett överiåidsen under sin säkringsbelopp .före .försäkringslaga- livstid i lörväiyarens ställe vara skatt-rens död, skall.försäkringsiagaren vara skyldig för utfallande belopp, såvida skallskyldig för beloppet i den mån han lian icke sku//e ha varit berättigad ii// icke vid utbetalning av moisvarande     avdrag vid utgivande av periodiskt un-

Senaste lydelse 1973:1113.

 

Prop. 1975/76:31

14

 

Nuvarande lydelse

belopp till förmånstagaren skulle hava varit beiättigad till avdrag.för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd. Vad nu sagts om försäk­ringstagaren skall äga motsvarande lUlämpning i .fråga om den som efter förvärv av försäkringen vid inkomstbe­skattningen skall anses som dess ägare enligl vad nedan sägs.

Har äganderätt lill pensionsförsäk­ring övergåll på fysisk person skall oav­sett överlåtelsen försäkringsiagaren under sin livslid vid Inkomstbeskatt­ningen anses som försäkringens ägare och även vara skatlskyldig for utfäl­lande belopp. Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten övergått på annan till fÖljd av anstälhungsförhål-lande eller på grund av utmätning, ackord eller konkurs och ej heller om äganderätten övergått på grund av bo­delning i anledning av hemskillnad el­ler äktenskapsskillnad och försäkrings­tagaren vid utbetalning till föivärva-ren. motsvarande vad denne uppburit på grund av försäkringen, skulle hava varit berättigad till avdrag härför så­som för periodiskt understöd. Vad i detta stycke föreskrives angående för­säkringstagaren skall även avse den som efier förvärv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbe­skattningen.

Om särskilda skäljördigga kan riks­skatteverket på ansökan medgiva att den som förvärvat pensionsförsäkring skall anses som försäkringens ägare vid inkomstbeskattningen även i fall då överlålaren enligl vad i /öregående stycke sägs skall an.ses som ägare av försäkringen. Mot beslui, som riks-skalteverkei meddelat i sådant ären­de, får talan icke foras.

Föreslagen lydelse

dersiöd lill.föiyärvaren. Föreligga sär­skilda skäl, får riksskalieverkei besluta alt överlålaren icke skall vara skatt­skyldig i förvärvarens ställe, även om överlålaren Icke skulle ha varit berät­tigad lill avdrag som här avses. Mol beslut som riksskalieverkei meddelat i sådant ärende får talan icke föras.

 

Prop. 1975/76:31                                                     15

Nuvarande lydelse                Föreslagen /yde/se

Överiåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att upp­bära periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt, sin rätt, skall han allflämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.

Anvisningar

till 22 § 1.' Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederiag liksom underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantags­förmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande an­ställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat utgå av fastig­heten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogs­indelning m. m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. m.; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro normalt påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster- eller dörr­öppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduklion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall ombygges för att i stället användas för helt annat ändamål, hänföres dock ej till reparation och underhåll.

Som driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civilförsvarssyn­punkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begräns­ningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar, luftrenare och till­hörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna på ett antal år i följd så att de kunna i sin helhet dragas av under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket äga mot­svarande tillämpning.

Värdet av fastighetens egna produkter, som användas för fastighetens

■Senaste lydelse 1972:741.

 

Prop. 1975/76:31                                                     16

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

fortsatta drift, får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upptagas som intäkt.

Avdrag  för avsättning till  pen-   Avdrag  för avsättning till  pen-

sions- eller personalstiftelse får ske sions-eller personalstiftelse oc/jAoiV-enligt bestämmelserna om rörelse i nad för pensionsförsäkring får ske punkt 2 av anvisningarna till 29 §.     enligt bestämmelserna om rörelse i

punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:53Dom tryggande av pensions­utfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i fråga om jordbruks­fastighet.

Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i arbetet på fastigheten, anses tillhöra personal som använts för verksamheten på fas­tigheten. Om barnet ej fyllt 18 år, gäller detta dock endast under förutsättning att barnets sammanlagda inkomst är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 §. Herrimavarande barn under 16 år anses i intet fall tillhöra personalen. (Jfr 20 § och dithörande anvisningar punkt 2.)

Barn, som anses tillhöra personalen, taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar, natura­förmåner eller annat. Motsvarande belopp får dragas av som driftkostnad. För barn som deltagit i arbetet men icke anses tillhöra personalen får avdrag icke göras. Lön och underhåll åt sådant barn skall ej heller upptagas som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger moisvarande tillämpning be­träffande inkomst av jordbruksfastighet.

lill 25-:;
6.' .Avdrag för avsättning till pen-         6. Avdrag för avsättning lill pen-

sions- eller personalstiftelse får ske sions-eller personalstiftelse (jc/jAo.sv-enligt bestämmelserna om rörelse i nad.for pensionsförsäkring far ske en-punkt 2 av anvisningarna flll 29 j.     ligt  bestämmelserna  om   rörelse  i

punkt 2 av anvisningarna till 29 !;.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av

anvisningarna till 29 ;; motsvarande tillämpning i fråga om annan fastighet.

flll 29 §

2.3.'" Arbetsgivare fär avdrag för medel, som avsatts till personalstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

b."  .Arbetsgivare  får avdrag  för b. Arbetsgivare fär avdrag för me-

medel, som avsatts lill pensionsstif-     del, som avsatts lill pensionsstiftelse

' Senasie lydelse 1967:546. '° Senaste lyddse 1967:546. " Senaste Ivdelse 1967:546.

 

Prop. 1975/76:31

17

 

Nuvarande lydelse

telse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. föratt upp­bringa stiftelsens tillgångar till vad som motsvarar upplupen dd av den utfästa pension (jfr 2 § samma lag), som tryggas av stiftelsen, efter av­drag för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig. An stiftelsens än­damål får omfatta pension åt vissa personer endasi till begränsat belopp framgår av 10 § iredje stycket nämnda lag.

Avser pensionsstiftelsen att iiygga pensionsutfästelse enligl allmän pen­sionsplan, medges avdrag.för avsätt­ning för att täcka penslonsreseiy enligl pensionsplanen.

<■■" Redovisar arbetsgivare enligt lagen om tryggande av pensionsut­fästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är denna post stör­re än motsvarande post vid utgången av föregående beskattningsår, lår han avdrag för skillnaden mellan de båda beloppen. Om poslen vid be­skaiiningsåiets utgång överstiger lägsta belopp enligt 7 § nämnda lag, minskas avdraget med överskjutande belopp (disponibla pensionsmedel).

Föreslagen lyddse

enligt lagen(1967:531)om tryggande av pensionsutfästelse m. m. för att uppbringa stiftelsens tillgångar till vad som motsvarar arbetsgivarens pensiönsieserv enligt al/män pensions­plan, som tryggas av stiftelsen, efter avdrag för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig.

c.    Arbetsgivare får avdrag.för så stor
del av kostnaderna.jörpensionsjörsäk-
riiig som behövs.för att helt eller delvis
Iiygga pensionsåtagande enligt allmän
pensionsplan. Arbetsgivare, som enligt
25 § lagen (l967:531)om liyggande av
pensionsutfästelse tn. tn. är skyldig all
Iiygga upplupen del av pensionsuijäs-
lelse genom alt köpa pensionsjörsäk-
ring, får avdrag for hela kostnaden jör
sådan försäkring, om utfästelsen icke
avser arbetstagare i aktiebolag eller
ekonomisk förening som har bestäm­
mande inflytande över företaget. Till
grund.för bedömande om en arbetsia-
gare har bestämmande injlylande läg­
ges del samlade innehavet av aktier el­
ler andelar i förelagei hos arbeisiaga-
ren själv jämte sådana honom närslå­
ende personer som nämns I 35 s'' 3
mom.  tionde slyckel denna lag.

d.     Redovisar arbetsgivare enligt
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m. pensions­
skuld under rubriken Avsatt till pen­
sioner i sin balansräkning och är vad
som enligl 30 f 2 mom. taxeringslagen
(1956:623) skall särskilt redovisas I. frå­
ga om pensionsåtagande enligt allmän
pensionsplan större än motsvarande
belopp vid utgången av föregående
beskattningsår, får han avdrag för
skillnaden mellan de båda beloppen.

" Senaste lydelse 1967:546.

2 Riksdagen 1975/76.  1 saml.  Nr 31

Prop. 1975/76:31

Nuvarande lyddse

d." Vid beräkning av avdrag enligt b eller c ovan får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för ut­fästelsen skulle ha vant sådan pen­sionsförsäkring som avses i punkt I av anvisningarna till 31 §.

Föreslagen lyddse

e. Vid beräkning av avdrag enligt b eller d ovan får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för ut­fästelsen skulle ha varit sådan pen­sionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 S.

Om särskilda skäl. föreligga,.får riks­skatteverket besluta om avdrag avse­ende kostnader för att trygga pen­sionsutfästelse utöver vad som gäller enligt b~d ovan. Mot sådant beslut.får talan ej foras.

 

flll 31 §

1." Med pension förstås dels be­lopp, som annoriedes än i följd av försäkring utgår på grund av före­gående flänsteförhållande, dels be­lopp, som på grund av lagen om all­män försäkring utgår i form av folk­pension eller tilläggspension, dels ock belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring vare sig denna ta­gits I satnbänd med tjänst eller annor­ledes.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som meddelas i här i landet bedriven försäkringsrö­relse, om andra försäkringsbelopp icke skola utgå än

1)    ålderspension, utgående högst
under den föisäkrades livstid.

2) invalidpension, utgående högst så länge den. försäkrade är arbetsoförmö­gen eller har nedsatt arbetsförmåga,

3) efterlevandepension eller

4) med ålders-, invalid- eller efter­levandepensionförenat kapitalbelopp, som utgår i sainband med all pensio­nen böljar utbetalas eller upphör eller

l.Med pension förslås dels be­lopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av före­gående flänsteförhållande, dels be­lopp, som på grund av lagen om all­män försäkring utgår i form av folk­pension eller tilläggspension, dels ock belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som meddelas i här i landet bedriven försäkringsrö­relse, om andra försäkringsbelopp icke skola utgä än ålderspension, in-valldpenslon eller efierlevandepen-sion. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension, den vars arbetsoför­måga försäkringen avser. Med ijäns-lepensionsförsäkring förslås pensions-jörsäkring. som tagits i samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara for betalning av hela avgifien.

Senaste lydelse 1967:546. " Senaste lydelse 1972:254.

 

Prop. 1975/76:31

19

 

Nuvarande lyddse försäkringen upphör.

Ålderspension, som här avses, må icke börja utgå vid lägre ålder än 55 år, såvida Icke med hänsyn till den för­säkrades yrke eller andra omständig­heter (t. ex. varaktig arbetsoförmåga) lägre pensionsålder kan anses skälig.

Föreslagen lydelse

I fråga om annan pensionsförsäk­ring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringsiagaren vara den försäk­rade. Har försäkringsiagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äkienskapsliknan-de förhållanden barn under 16 år, får han laga försäkring avseende efieile-vandepension på sin makes eller nyss avsedd persons liv, om sådant barn in-sälles som förmånsiagaie.

Ålderspension ,/aV icke böfla utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda skäl föreligga, får dock regeringen el­ler, efter regeringens förordnande, riksskalteverket efter ansökan besluta att pension får börja ulgå vid lägre ål­der. Ålderspension får utgå  högst så

länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år el­ler, om. försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbe­talas icke utgå med annal än samma belopp vid varje utbeialningstillfälle el­ler med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension, som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfösts enligt pla­nen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av 28  I mom. sjunde stycket.

Förmånsiagare får ej insättas till an­nan ålderspensionsföisäkring än tfäns-lepensionsföisäkring. Till tjänstepen-sionsförsäkring avseende ålderspen­sion skall anställd vara. förmånsiagare.

Med invalidpension förslås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga.  Invalid-

 

Prop. 1975/76:31

20

 

Nuvarande lydelse

Med efterlevandepension förslås pension, som efter den försäkrades död utgår högst så länge viss eller vissa i jörsäkringsavtalet angivna personer leva.

Såsom efterlevandepension skallock anses pension, som utgår efter den.för­säkrades död oberoende av viss pen-sionstagares liv, (jörsörjningsränta) un­der förutsättning

a)  alt försörjningsräntan är förenad med livsvarig åldeispension eller med sådan livsvarig efterlevandepension till make eller barn, vilken skall börja utgä omedelbart efler den föisäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp icke överstiger den llvsyariga pensio­nens årsbelopp,

b)  alt försörjningsräntan skall ulgå under högst tjugu år. dock med den in­skränkningen att, då räntan är för­enad med livsvarig ålderspension, rän­tan likyäl icke må utgå längre än lill den tidpunkt, då den försäkrade skulle hava fyllt 90 år, och ej heller, vid pen­sionsålder över 70 år, under längre tid än sotn motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c)  att premier för försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skola erläggas under lid, som icke med mera än fem år under­stiger den lid under vilken försörfnings-ränlan enligl avtalet längst skall utgå, samt all icke vid utgången av något ka­lenderår under förstnämnda tid del sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger del belopp, som vid samma tidpunkt skulle hava eriagls.

Föreslagen lydelse

pension får upphöra lidigasl fem år efler det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånsiagare gäller JÖ-reskriflerna I föregående stycke.

Med efterievandepension förstås pension, som efter den försäkrades död utgår till

1.   den försäkrades make eller till person med vilken den försäkrade vid tidpunkten lör försäkringens tecknan­de sammanbor under äkienskapslik-nande förhållanden, eller

2.   barn till den försäkrade eller till person som angivits under 1.

Efterlevandepension får ulgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas icke ulgå med an­nat än samma belopp vid varje iitbe-lalnlngsilllfälle eller med stigande pen -sionsbelopp. Efterievandepension till person som avses i föregående siyc/

Som förinånstagare lill försäkring avseende efterlevandepension får in­sättas endast person till vilken efterie­vandepension kan utgå enligt nionde och tionde siyckena.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn

 

Prop. 1975/76:31

21

 

Nuvarande lydelse

om premiebetalningen jämnt fördelats å tid, som med. fem år understiger den lid under vilken försörjningsränian längst skall utgå, samt

d) atl i avtalet stadgats, att räll till återköp eller belåning av jörsäkringen icke skall .föreligga och ej heller rält lill sådan förändring av försäkringen, alt den upphör atl vara pensionsförsäk­ring.

Vid tillämpningen av beslämmelser­na under a) i nästföregående stycke skall efterievandepension lill den för­säkrades efterievande make anses så­som livsvarig, även om pension skall upphöra vid omgifle.

Kapitalbelopp, som ulgå på grund av pensionsförsäkring, må tillsammans icke överstiga det högsta årliga belop­pet av ålders- eller invalidpensionen, ökat, om efterlevandepension skall ulgå lill make, med det högsta årliga bdoppet av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsför­säkring annan ålderspension än sådan som uiges enligt allmän pensionsplan i den mening som avses i lagen (1967:531) om liyggande av pensions-ulfösielse eller invalidpension upphöra eller nedsättas viss lid efler del pen­sionsåldern eller arbetsoförmågan in-iräll eller skall annan efterlevande­pension än försörjningsränia upphöra eller nedsättas viss lid efter den försäk­rades död må denna lid Icke understi­ga.fem år eller, ifråga om ålderspen­sion, som upphör lidigasl då den för­säkrade fyllt 63 år. ett och ett halvt år.

Föreslagen lydelse

till bestämmelserna i denna lag är av­görande för frågan huruvida försäk­ringen är all anse som pensionsförsäk­ring, skall Inlagas i jörsäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor an.försäkringen icke får pantsättas el­ler belånas och ej heller ändras på så­dant sätt att den ej längre uppfyller de föreskrifter, som angivas för pensions­försäkring i denna lag, eller i andra, fäll än nedan föreskrives överlåtas eller återköpas. Avtalet får icke innehålla annal villkor än sådant som är fören-ligt med bestämmelserna om pensions­försäkring i denna lag.

Under den försäkrades livslid får pensionsförsäkring endasi överiåtas.

1.   lill följd av anställningsförhållan­de, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av ijäns-lepensionsförsäkrlng,

2.   på grund av utmätning, liksom vid ackord eller konkurs eller

3.   genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring skall omeddbari underrälla försäk­ringsgivaren om förväivet av Jörsäk­ringen. Återköp av pensionsförsäkring får ulan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om del tekniska åler-köpsvärdel uppgår lill högst 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligga och riksskatteverket på särskild ansö­kan medger del.

Mol beslui, som riksskalieverkei meddelat I ärende enligt denna anvis­ningspunkt, får talan Icke foras.

Med kapital fö rsäkring  förslås annan livförsäkring än pensions­försäkring. Till kapitalförsäkring hänföres mot statens grupplivförsäkring

 

Prop. 1975/76:31

22

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

svarande förmån från kommun, även om förmånen icke utgår på grund av försäkring.

Innehåller avtal om livförsäkring, förutom utfästelse som avtal om pen-sionsföisäkring enligt vad ovan sagts må innehålla, jämväl annan utfästel­se, måförsäkringen anses uppdelad på en pensionsförsäkring och en kapital­försäkring.

Försäkring, som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring/oV anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagils i avtalet vid dess ingående.

Kan livförsäkring, vilken innehåller I nästföregående stycke oin förmälda ut­fästelser. Icke uppdelas på sätt där sägs, enär pensionens slorlek icke be­stämls eller annan omständighet av betydelse för uppdelningen icke är känd, må uppdelningen ske enligl grunder, som.fastställas av regeringen.

Försäkring, vilken enligt ovan givna bestämmelser är att hänföra till pen­sionsförsäkring och för vilken premie-betalningen skall vara fullgjord inom fem årfrån.föisäkringsavtalels Ingåen­de, må ulan hinder av dessa bestäm­melser anses såsom kapitalförsäk­ring, därest förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäk­ring skall anses ha tagits i samband med flänst erfordras, a 11 enligt an-ställningsvtalet skyldighet föreligger för arbetstagare att ha sådan försäk­ring eller a 11 om sådan skyldighet icke föreligger, premier för försäk­ringen skola gäldas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren. Vidare skall anmälas hos försäkrings­anstalten att försäkringen har tagils i samband med tjänst.

Premiebefridseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen.

För att.försäkring skall anses hava tagits i samband med flänst erford­ras, a 11 enligt anställningsavtalet skyldighet föreligger för arbetstagare atl hava sådan försäkring eller a 11 om sådan skyldighet icke föreligger, premier för försäkringen skola gäldas av arbetsgivaren eller av denne jäm­te arbetstagaren. För alt sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses hava tagits i samband med flänst erfordras utöver vad förut sagts, att anmälan angående nyssnämnda förhållanden skett hos försäkringsanstalten. Sjiik-.fÖrsäkring enligl tagen om allmän.för-

 

Prop. 1975/76:31

23

 

Nuvarande lyddse

Föreslagen lydelse

säkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller försäkring enligt la­gen omyrkesskadeförsäkringanses icke såsom försäkring, tagen i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

till 32 §

3.' Såsom intäkt av flänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan vara åt den an­ställde upplåten. För den, som är an­ställd såsom arbetare i jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan person och såsom löne­förmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av anvis­ningarna till 21 §). Vidare skall så­som intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyldige åtnjutna för­måner, därest han icke skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för ut­gifterna för förmånernas förvärvan­de för den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således, under nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter, försäkringsavgifter o. dyl., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här nedan).

3. Såsom intäkt av flänst skall upp­tagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan vara åt den anställ­de upplåten. Förden, som är anställd såsom arbetare i jordbruk med bi­näringar eller i rörelse eller eljest hos annan person och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av anvisningarna till 21 §). Vidare skall såsom intäkt upp­tagas värdet av andra utav den skatt­skyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för för­månernas förvärvande för den hän­delse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således, un­der nyss angivna förutsättning, upp­tagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter, för­säkringsavgifter o. dyl., som arbets­givaren betalat för den anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för liyggande av arbetstagares pension genom av­sättning eller pensionsförsäkring utgör dock icke skaiieplikiig intäkt för den anställde. Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner, som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill

' Senaste lydelse 1965:571.

 

Prop. 1975/76:31                                                     24

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

hörande anvisningar. Är flänstebostad med hänsyn till vederbörande flänst-innehavare i flänsten åliggande representationsskyldighet större än som skäligen kan anses erforderiigt för en person i motsvarande ställning men utan särskild, med flänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest flänste­bostad av annan anledning är större än som kan anses erforderiigt för flän.st-innehavarens och hans familjs behov. Har flänstinnehavare fått utgiva er­sättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde där­med minskas.

Förmån som avses i 32 § 3 mom. flärde stycket kan bestå i t. ex. rabatter vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse, förfriskningar som utan ersättning tillhandahållas i samband med arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg erhållas till etl lägre pfls än i öppna marknaden eller nytflanderätt till fastighet för vilken vederlaget bestämts till obetydligt lägre belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedömande av om förmånen skall upptagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det samrhanlagda värdet av de förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme arbet:5-givare. Hänsyn skall därvid ock tagas till den besparing i normala levnads­kostnader som förmånen kan ha inneburit för den skattskyldige. För att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vidare den förutsättningen att förmånen icke framstår som ett med lön eller pension jämförbart vederlag utan som en åtgärd för att bereda trivsel i arbetet el. likn. eller ock utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet varom fråga är. Äger den skattskyldige mot avstående av förmånen erhålla ersättning i penningar, bör förmånen i regel betraktas såsom avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

till                                                                     33 §
1.'För avgifter, som skattskyldig 1. För avgifter, som skattskyldig
i samband med sin flänst eriagt för i samband med sin flänst eriagt föir
egen eller efterievandes pensioner- egen eller efterlevandes pensioner­
ing annorledes än genom försäkring, ing annorledes än genom försäkring,
må avdrag ske endast om pensioner- må avdrag ske endast om pensioner­
ingen anordnats på sätt i anvisrfing- ingen anordnats på sätt i anvisning­
arna till 31 § föreskrives som villkor arna till 31 § föreskrives som villkor
föratt livförsäkring skall hänföras till föratt livförsäkring skall hänföras till
pensionsförsäkring. Angående skall-     pensionsförsäkring.
skyldigs rätt lill avdrag för avgifter.

Senaste lydelse 1950:308.

 

Prop. 1975/76:31

25

 

Nuvarande lyddse

som han annorledes än i samband med tjänst erlagt för egen eller efterlevan­des pensionering, se 46 § 2 mom.

Föreslagen lydelse

Person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, be­skattas här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring el­ler på grund av förutvarande anställ­ning eller uppdrag hos svenska sta­ten eller svensk kommun. Annan pension eller förmån, som utgår här­ifrån till sådan person på grund av förutvarande flänst, beskattas i Sve­rige, om den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här. För så­dan person föreligger däremot ej skattskyldighet för annan pension än nu sagts eller för livränta eller andra enligl 31 § med inkomst av flänst likställda förmåner, som icke åtnju­tas på grund av något flänsteförhål­lande.

till 53 § 2." Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i riket även om flänsteinnehavaren i och för sin flänst måste göra tillfälliga besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig därstädes under kring­resande (t. ex. handelsresande).

Person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, be­skattas här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring el­ler på grund av förutvarande anställ­ning eller uppdrag hos svenska sta­ten eller svensk kommun eller på grund av försäkring, som är pensions­försäkring enligl punkt I av anvisning­arna till 31 . Annan pension eller förmån, som utgår härifrån till sådan person  på grund  av  förutvarande flänst, beskattas i Sverige, om den tidigare verksamheten huvudsakli­gen utövats här. För sådan person föreligger däremot ej skattskyldighet för annan pension än nu sagts eller för livränta eller andra enligt 31 S med inkomst av flänst likställda för­måner, som icke åtnjutas på grund av något flänsteförhållande. Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första stycket a) om skattskyldighet för den som ej varit bosatt här i riket för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån eller pension, som utgått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, gäller beträffande den som anställts av svensk utlandsmyn­dighet eller utomlands för fältprojekt för bilateral biståndsverksamhet (lo­kalanställd) blott om han icke är medborgare i anställningslandet. Regeringen äger medgiva befrielse från skattskyldighet, som här nämnts, för sådan lo­kalanställd i utomeuropeiskt land som icke är svensk medborgare.

Denna lag träder i kraft den dag rik.sdagen beslutar. Senaste lydelse 1966:729. Jfr även 1974:769.

 

Prop. 1975/76:31                                                26

2 Förslag till

Lag om ikraftträdande av lagen (1975:00) om ändring i kommunal­skattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives följande.

I § Lagen (1975:00)om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)och den­na lag träder i kraft den I januari 1976.

2§ De nya bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 31  kommu­nalskatlelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Har pensionsförsäkring tagits i-överenstämmelse med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före utgången av år 1975, skall dock äldre bestämmelser allflämt gälla. Ändras försäkringsavtalet eller insattes förmånsiagare efter utgången av år 1976 i strid mot de nya bestämmelserna, skall mot försäkringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen anses som på grund av försäkringen utbetalt belopp under det beskattningsår då ändringen sker. Överenskommelse, som medför ökad premieförpliktelse totalt eller för år räknat, skall vid tillämpning av denna paragraf anses som nytt försäkringsavtal.

3  § De nya bestämmelserna i 33 i; 1 mom. liksom punkt 3 av anvisningarna till 32 >; och punkt 1 av anvisningarna till 33 ij kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Dock gäller äldre bestämmelser vid 1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1976 och tidigare år för pensionsförsäkring, som tagits i samband med flänst, om försäkringen tecknats i överensstämmelse med ansökan, som inkommit till försäkringsgivarens huvudkontor senast den 24 april 1975.

4  § De nya bestämmelserna i 53 5; 1 och 4 mom. och punkt 2 av anvis­ningarna till 53 ;; kommunalskattdagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser i 53 i; 4 mom. gäller vid 1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1976 och tidigare år sami; i fråga om pensionsförsäkring, för vilken bestämmelserna i punkt 1 av an­ visningarna till 31 ij kommunalskattelagen i deras äldre lydelse tillämpas.

5§ Punkt 10 av anvisningarna till 32 i; kommunalskattelagen (1928:370) upphöratt gälla från och med 1978års taxering. Överlåtes pensionsförsäkring, för vilken beslämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 31 i; kommu­nalskatlelagen i deras äldre lydelse tillämpas, efter utgången av år 1976 i strid mol de nya beslämmelserna i punkt 1 trettonde slyckel av an­visningarna lill 31 S nämnda lag, skall mot försäkringen svarande premie­reserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för överlåtelsen anses som på grund av försäkringen utbetalt belopp under det beskattningsår då överlåtelsen sker.

 

Prop. 1975/76:31                                                     27

6 § De nya bestämmelserna i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas
vid 1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år .1976 och tidigare
år. Har pensionsförsäkring tagits på grund av ansökan, som kommit in
lill försäkringsgivarens huvudkontor efter den 20 januari 1975, gäller vid
1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1976 bestämmelserna
i andra stycket.

Avdrag för avgift får åtnjutas med högst 40 procent av inkomst av jord­bruksfastighet eller rörelse samt 20 procent av inkomst av flänst, allt i den mån inkomsten skall upptagas till beskattning vid taxering till statlig in­komstskatt för beskattningsåret samt enligt 9 ij 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som .A-inkomst och tillsam­mans ej överstiger flugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad år 1975. Har den skatt­skyldige äldre pensionsförsäkring, för vilken yrkas avdrag vid 1976 års taxering, skall avdraget för sådan försäkring avräknas från det belopp, varmed avdrag enligt vad nu föreskrivits eljest skolat få åtnjutas. Föreligger syn­neriiga skäl, får riksskatteverket på ansökan besluta alt avdrag för avgiften får åtnjutas utan hinder av föreskrifterna i detta stycke. Härjämte skall äldre bestämmelser i 46 S 2 mom. sista stycket kommunalskattelagen tillämpas.

Mot riksskatteverkets beslut i ärende, som avses i denna paragraf, får talan ej föras.

7  § Såsom pensionsförsäkring, vilken äges av den skattskyldige, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 46 !J 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) i dess nya lydelse anses även pensionsförsäkring som äges av den skattskyldiges omyndiga barn under förutsättning att försäkringen med­delats i överensstämmelse med ansökan, som kommil in till försäkrings­givarens huvudkontor senast före utgången av år 1975.

8  § De nya bestämmelserna i 19»;, 28!j 1 mom. samt punkl 1 av anvis­ningarna till 22 >j, punkt 6 av anvisningarna till 25 >i och punkt 2 av an­visningarna till 29 J; kommunalskattelagen(l928:370) tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1976 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1976 och tidigare år. Vidare får arbetsgivare lillämpa äldre bestämmelser jämväl beträffande utfästdse om pension som lämnats skriftligen senast den 31 december 1975. 1 fråga om pensionsut­fästelse till arbetstagare med sådant bestämmande infiytande i aktiebolag eller ekonomisk förening som avses i de nya bestämmelserna i punkt 2 c av anvisningarna till 29 iJ kommunalskattelagen gäller dock följande. De nya bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 22 !j, punkt 6 av an­visningarna till 25 ij och punkt 2 c av anvisningarna till 29 i; tillämpas första gången vid 1977 års taxering samt i det fall pensionsförsäkring tagits på grund av ansökan, som inkommit till försäkringsgivarens huvudkontor efter

 

Prop. 1975/76:31                                                     28

den 24 april 1975 redan vid 1976 ärs taxering. För räkenskapsår, som avslutats efter den 30 juni 1975, får avdrag för medel, som avsatts till pensionstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m., endast ske för att uppbringa stiftelsens tillgångar i vad de är hänföriiga till sådan arbetstagare till vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv enligl aU­män pensionsplan. Redovisas för sådant räkenskapsår enligt bestämmelserna i nämnda lag pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i balans­räkningen, får avdrag åtnjutas för ökad avsättning endast i den mån ökningen är erforderiig för atl trygga pensionsåtagande enligt ellmän pensionsplan. I övrigt tillämpas i fråga om räkenskapsår som här avses de nya bestäm­melserna i 28 !j 1 mom. sjunde stycket tredje punkten för arbetstagare varom fråga är i detta stycke.

 

Prop. 1975/76:31                                                               29

3 Förslag till

Lagom ändring i lagen(1969:7S4)om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)

Härigenom föreskrives att punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969:754) om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370)" skall upphöra alt gälla med utgången av år 1975. Äldre bestämmelser gäller allflämt vid 1976 års taxering och eftertaxering för år 1976 och tidigare år samt beträffande ansökan som inkommit till riksskatteverket senast den 31 december 1975. Har riksskatteverket meddelat förklaring som avses i punkt 3 första stycket av övergångsbestämmelserna skall i fråga om sådan försäkring bestämmel­serna i lagen om ikraftträdande av lagen (1975:000) om ändring i kom­munalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

'Senaste lydelse av punkl 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969:754) om ändring i kommunalskalldagen (1928:370) 1974:725.

 

Prop. 1975/76:31                                                30

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 6 ij 4 mom. lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4 mom.' Har förmånsiagare lill pensionsförsäkring på grund av för-månsiagareföi-ordnandei uppburit för­säkringsbelopp före försäkringstaga­rens död, skall, försäkringsiagaren vara skatlskyldig.lör beloppet i den mån han icke vid utbetalning av motsvarande belopp lill förmånslagaren skulle hava varit berätflgad lill avdrag/or bdoppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd. Vad nu sagts otn försäk­ringstagaren skall äga moisvarande tillämpning Ifråga om den som ef ler förvärv av försäkringen vid inkomslbe-skailningen skall anses som dess ägare enligl vad nedan sägs.

Har äganderätt lill pensionsförsäk­ring övergått på fysisk person skall oav­sett överlåtelsen försäkringsiagaren under sin livstid vid inkomstbeskatt­ningen anses som försäkringens ägare och även vara skallskyldig for utfal­lande belopp. Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten övergått på annan lill följd av anställningsförhål­lande eller på grund av utmätning, ac­kord eller konkurs och ej heller om äganderätten övergåll på grund av bo­delning i anledning av hemskillnad el­ler äktenskapsskillnad och försäkrings­tagaren vid uibeialning till förvärva­ren. motsvarande vad denne uppburit på grund av försäkringen, skulle hava

Senasie lydelse av rubriken 1974:770. ' Senasie lydelse 1973:1114.

Föreslagen lydelse

6 i

4 m o m. Överiåtes pensionsförsäk­ring genom bodelning, skall överlåla­ren oavsett överlåtelsen under sin livs­tid i förvärvarens ställe vara skatlskyl­dig för utfallande belopp, såvida han icke skulle ha varit berälligad lill av­drag vid utgivande av periodiskt un­derstöd lill förvärvaren. Föreligga sär­skilda skäl,.får riksskatteverket besluta all överlåtaren icke skall vara skail-skyldig i förvärvarens ställe, även om överiåta ren icke skulle ha varll berät­tigad till avdrag som här avses. Mol beslui som riksskalieverkei meddelat i sådant ärende får talan icke foras.

 

Prop. 1975/76:31                                                                   31

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

varit berättigad till avdrag härför så­som för periodiskt understöd. Vad i detta siycke föreskrives angående för­säkringstagaren skall även avse den som efter förväiv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbe-skallningen.

Om särskilda skäl. föreligga kan riks­skatteverket på ansökan medgiva alt den som förvärvat pensionsförsäkring skall anses som försäkringens ägare vid inkomsibeskatiningen även i fall då överlålaren enligt vad i föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot beslut, som riks­skatteverket meddelat i sådant ären­de, får talan Icke föras.

Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att upp­bära periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt, sin rätt, skall han allflämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1976 års taxering och eftertaxering för år 1976 eller tidigare är samt ifråga om pensionsförsäkring för vilken tillämpas punkt 1 av anvisningarna till 31 ?; kommunalskatlelagen (1928:370) i deras lyddse intill den 1 januari 1976.

 

Prop. 1975/76:31                                                               32

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att 12 ij 1 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lyddse

12 S 1 m o m. Gör sjöman, som har att eriägga sjömansskatt enligt 7 ij, san­nolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för

a)   underskott å egen eller makes förvärvskälla,

b)  utbetalning av periodiskt understöd,

c)   avgifl  för sådan  pensionsför-  c) avgift  för sådan  pensionsför­
säkring, som avses i 46 ij 2 mom.     säkring, som avses i 46 ij 2 mom.
2) kommunalskattelagen,                     första stycket 6) kommunalskattela­
gen (1928:3 70f

d)   sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i 46 ij 2 mom.
4) kommunalskattelagen, eller

e)    nedsatt skatteförmåga

må genoni beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva ulnytflat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)-d) mä dock endast medgivas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten därigenom nedsättes med minst 600 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Lagen omtryckt  1970:933. Senaste lydelse av rubriken  1974:777. ' Senaste lyddse 1973:1118.

 

Prop. 1975/76:31                                                                33

6 Förslag tlll

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives i fräga om taxeringslagen (1956:623)' att till 30 5; skall fogas ett nytt moment, 2 mom., och till 37 ij ett nytt moment, 6 moni., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

30 i:

2 in o m. Deklaraiionsskyldig som avses i 1 mom. och som för beskaii­ningsårei enligl lagen (1967:531) om tryggande av pensionsuifasidse m. m. i sin balansräkning redo visar pensions­skuld under rubriken Avsatt lill pen­sioner skall i självdeklaraiionen särskilt redovisa vad som avser pensionsåta­gande enligl allmän pensionsplan. Så­dan redovisning skall avse förhållan­dena vid såväl beskattningsårets in­gång som dess utgång. Allmän pen­sionsplan har därvid samma innebörd som i 4 I lagen om tryggande av pen­sionsutfästelse m. m. Med allmän pensionsplan likställes i fall där pen­sionsåtagande enligt allmän pensions­plan icke föreligger pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom vad som är sedvanligt enligl all­män pensionsplan i fråga om arbets­tagare med motsvarande uppgifter.

37 S

6 mom. Försäkringsanstall skall senast den 31 januari under laxerings­året lämna uppgift i det fall pensions­försäkring, som meddelats med till­lämpning av äldre bestämmelser punkl 1 av anvisningarna till31  kom­munalskattelagen (1928:370), ändrats i strid mol de nya beslämmelserna i nämnda punkl  eller   förmånsiagare

'Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av rubriken  1974:773. 3 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 31

 

Prop. 1975/76:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

34

under beskattningsåret insatts till för­säkringen. Därvid skall även angivas den mot försäkringen svarande pre­miereserven och övriga tillgodohavan­den vid tidpunkten for ändringen.

Uppgift skall avfattas på blankett enligl fastställt formulär. Ett e.xemplar av uppgiften skall senast den 31 ja­nuari under taxeringsåret översändas till den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den I januari 1976. De nya bestämmelserna i 30ij 2 mom. tillämpas första gången vid 1976 års taxering i fråga om deklaraiionsskyldig, som omfattas av bestämmelserna i 8 ij flärde-åttonde punkterna lagen (1975:000)om ikraftträdande av lagen (1975:000) om ändring i kommunelskattelagen (1928:370), och för övriga deklarationsskyldiga, som lämnat utfästelse om pension efter utgången av år 1975, första gången vid 1977 års taxering. De nya bestämmelserna i 37 ij 6 mom. tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1978 års taxering.

 

Prop. 1975/76:31                                                               35

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 3S lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lydelse

3S Avviker försäkringsvillkor från bestämmelse i denna lag, vare det ej hinder för villkorets tillämpning, med mindre sådant i lagen angives.

Överlåtelse, pantsättning, förmåns-lagarförordnande eller annal förfo­gande över försäkring är utan verkan om förfogandet skett i strid mot för­säkringsvillkor, som enligl kommunal­skatlelagen (1928:370) skall intagas i försäkringsavtalet. Förbud mot över­låtelse skall dock ej utgöra hinder mot utmätning eller överiåtelse vid ackord eller konkurs i vidare mån än sådant hinder föreligger på grund av vad eljesi föreskrivits i lag eller annan författ­ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och äger tillämpning pä för­säkringsavtal som tillkommit efter utgången av år 1975.

 

Prop. 1975/76:31                                             36

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 12 ij lagen (1941:416) om arvsskatt och gå­voskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lyddse

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånsiagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning pä grund av försäkringen, skall vad förmånslagaren sålunda bekommer vid beräk­nande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 ij andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 ij lägges till grund för lotternas beräk­nande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånsiagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 ij skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a)  där livförsäkring, som är kapitalförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som pä grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt Il6ij första stycket lagen om försäk­ringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånsiagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 51 000 kronor. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren fldigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 i; 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 51 000 kronor.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och ka-pitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånsiagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagits i samband med

'Senaste lydelse 1975:133

 

Prop. 1975/76:31

37

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

flänst eller ock premiebetalningen påböflats eller genom engängsbetalning fullgjorts mer än tio år före dödsfallet. Skattskyldighet äger ej heller rum för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för rätt till livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring, i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade icke överstiger en årsränta av 10 000 kronor vid pensions­försäkring och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring samt med att försäkring tagits i samband med flänst stadgas i anvisningarna till 31 S kommunalskattelagen (1928:370).

månstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupp­livförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 w/ow/estycket av anvisning­arna till 31 ij kommunalskattelagen.

Vad i första och andra styckena Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om för-     här ovan sägs skall, även om för-

månstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupp­livförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 sextonde stycket av anvis­ningarna till 31 ij kommunalskatte­lagen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1976 och äger tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången av är 1975.

 

Prop. 1975/76:31                                                              38

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-30

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Jo­hansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon, Hjdm-Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition angående ändrade beskattningsregler för pensionsför­säkringar m. m.

1 Inledning

Livförsäkringsskattekommittén' (Fi 1971:07) avlämnade i april 1975 del­betänkandet (SOU 1971:21)Pensionsförsäkring-Avdragsrätt vid inkomstbe­skattningen för försäkringspremie och kontoavsättning m. m. 1 betänkandet föreslås nya villkor för att försäkring skall godtas som pensionsförsäkring och begränsningar i avdragsrätten för premie för sådan försäkring. Vidare föreslås begränsningar i rätten att med obeskattade medel göra avsättningar för tryggande av pension. Fyra ledamöter av kommittén, nämligen docenten Dag Helmers, direktören Lars Lindwall, riksdagsmannen Tage Magnusson och direktören Rickard Schönmeyr har avgett reservationer. Vidare har sär­skilda yttranden avgetts av två ledamöter, nämligen sekreteraren Anna Hed­borg och ledamoten av riksdagen Grelhe Lundblad samt av experten di­rektören Erik Elmstedl.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), riksbanken, länsstyrelserna i Stockholms, Jönkö­pings, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09), 1972 års skaiteutredning (Fi 1972:03), 1968 års kapitalmarknads­utredning (Fi 1969:59), Familjeföretagens förening, Folksam, Föreningen

'Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), ledamöterna av riksdagen Gunnar Eng-kvist. Gretfie Lundblad och Tage Magnusson, fil.ljc. Gösta Dahlström, sekreteraren .Anna Hedborg, docenten Dag Helmers, ombudsmannen Mauritz Johansson, direk­tören Lars Lindwall och direktören Rickard Schönmevr.

 

Prop. 1975/76:31                                                     39

auktoriserade revisorer (FAR), Försäkringsanställdas förbund, Försäkrings­bolaget pensionsgaranti (FPG), ömsesidigt, Försäkringsflänstemannaförbun-del, Handdsfiottans pensionsanstalt, Kommunernas pensionsanstall (KPA), Kooperativa förbundet (KF), Konsumentkooperationens pensionskassa (KP), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sjö­befälels pensionskassa, statens personalpensionsverk. Svensk industriför­ening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska personal-pen­sionskassan (SPP), Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksförening­en, Sveriges advokatsamfund. Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sve­riges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges riksbank. Tax­eringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralor­ganisation (TCO) och Skånes handelskammare.

Folksam, KF och KP har avgelt gemensamt yttrande. LO har överlämnat yttrande av Svenska kommunalarbetareförbundet. LRF har åberopat ytt­rande av Lantbrukarnas skatiedelegaiion och SAF, Svenska bankföreningen, Sveriges grossislförbund samt Sveriges industriförbund har åberopat yttrande av Näringslivets skatiedelegaiion.

 

Prop. 1975/76:31                                                               40

2 Nuvarande ordning 2.1 Inledning

Uttrycket//v/oVsö/:/-//? är inte direkt definierat i lagstiftningen men används för atl beteckna försäkring för dödsfaU eller för livsfall [se 97 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal, FAL]. Livsfall används som beieckning för händelse, som inträffar i en persons liv, t.ex. födelsedag.

I beskattningshänseende indelas livförsäkring fr. o. m. år 1951 i pensions­försäkring (P-försäkring) och kapitalförsäkring (K-försäkring). För äldre liv­försäkringar gäller särskilda övergångsbestämmelser, som anger bl.a. när försäkringen är att anse som P-försäkring. Av punkt I av anvisningarna till 31 ij kommunalskattelagen (1928:370), KL, framgår vad som skall försttis med P-försäkring och K-försäkring. Skilda principer gäller vid beskattning av P-försäkring resp. K-försäkring. Premien för P-försäkring är, bortsett från vissa undantagsfall, alltid avdragsgill för försäkringstagaren (försäkringens ägare) under det att utfallande belopp är skattepliktiga. Försäkringsanstalten är däremot inte skattskyldig vare sig för inbetalda sådana premier eller för avkastningen av dessa under den tid anstalten omhänderhar förvaltningen. I fråga om K-försäkringar gäller att avdrag för premie i princip medges endast för vad som ryms inom det av sociala skäl motiverade s. k. för­säkringsavdraget (46 ij 2 mom. första stycket 3) och flärde stycket KL), dvs. med högst 250 kr. för ogift och högst 500 kr. tillsammans för makar. Belopp som utfaller på grund av sådan försäkring är å andra sidan inte skattepliktig inkomst. Försäkringsanslalten är däremot skattskyldig för av­kastning av inbetalda premier som anstalten förvaltar och gör räntebärande.

En privat pension kan tryggas genom försäkring. En annan form att trygga privat pension är atl arbetsgivaren avsätter medel lill pensionsstiftelse eller tar upp pensionsåtagandel som en särskild skuldpost i sin balansräkning.

2.2 Beskattningen av P-försäkringar

2.2.1 Gränsdragningen mellan P-försäkring och K-fÖrsäkring

Av det föregående framgår att punkt I av anvisningarna till 31 ij KL innehåller bestämmelser om vad som förstås med P-försäkring och K-för­säkring. För att enligt dessa bestämmelser anses som P-försäkring skall försäkringen vara meddelad av försäkringsrörelse som drivs här i landet. Försäkringen får inte avse andra försäkringsbelopp än

1)ålderspension, som utgår högst så länge den försäkrade lever,

2) invalidpension, som utgår högst så länge den försäkrade är arbets­oförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga,

3) efterlevandepension eller

4) kapitalbelopp som är förenat med ålders-, invalid- eller efterlevande-

 

Prop. 1975/76:31                                                     41

pension och som utgår i samband med att pensionen böflar utbetalas eller upphör eller försäkringen upphör.

Ålderspension kan alltså vara livsvarig eller temporär. Den fär inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år om inte lägre pensionsålder kan anses skälig med hänsyn till den försäkrades yrke eller andra omständigheter, t. ex. var­aktig arbetsoförmåga (punkt I tredje stycket av anvisningarna till 31 i;).

Utbetalningstiden för ålderspension får enligt huvudregeln inte understiga fem år. Likaså får pensionen inte nedsättas inom fem år efter det pen­sionsåldern inträtt. Undantag från femårsregeln får emellertid göras dels beträffande pension som upphör tidigast då den försäkrade fyller 63 år och dels beträffande pension som utges enligt allmän pensionsplan i den mening som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen). 1 det förstnämnda fallet gäller en minsta utbetalningstid av ett och ett halvt år medan i det senare fallet någon föreskrift om minimitid för utbetalning av pensionen inte finns (punkt 1 åttonde stycket av an­visningarna till 31 ij KL). Syftet med undantagen från den lägst femåriga utbetalningstiden är att möjliggöra en komplettering av pensionsskyddet till dess ålderspension kan böfla ulgå enligt den allmänna försäkringen.

Invalidpension kan utgå under hela den tid den försäkrade är arbets­oförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Om invalidpension enligt avtalet skall upphöra eller nedsättas viss tid efter det arbetsförmågan upphört eller nedsatts gäller emellertid också för invalidpension att denna tid inte får understiga fem år (punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 31  ij).

Med efterlevandepension förstås pension som efter den försäkrades död utgår högst så länge viss eller vissa i försäkringsavtalet angivna personer lever. Också beträffande sådan efterievandepension gäller att om pensionen enligt avtalet skall upphöra eller nedsättas, detta inte får ske inom fem år frän den försäkrades död. Som efterlevandepension anses vidare viss pen­sion som utgår efter den försäkrades död oberoende av viss pensionstagares liv, nämligen då fråga är om s. k. försörjningsränta (punkt I femte slyckel av anvisningarna till 31 §). För att pension skall anses som försörjningsränta gäller följande.

a) Försörjningsräntan skall vara förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan livsvarig efterlevandepension till make eller barn som skall böfla utgå omedelbart efter den försäkrades död. Försörjningsräntans årsbelopp får inte överstiga den livsvariga pensionens årsbelopp.

b) Försöflningsräntan skall utgå under högst 20 år. Om räntan är förenad med livsvarig ålderspension får räntan dock inte utgå längre än till dess den försäkrade skulle ha fyllt 90 år. Vidare får räntan vid högre pensionsålder än 70 år inte utgå längre tid än den som motsvarar skillnaden mellan 90 är och pensionsåldern.

c)Tiden för betalning av premierna för försöflningsräntan och därmed förenad livsvarig pension lar inte understiga räntans utbetalningstid med

 

Prop. 1975/76:31                                                    42

mer än fem år. Premierna skall vidare eriäggas så att inte vid utgången av något kalenderår under premiebetalningstiden det sammanlagda beloppet av eriagda premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha eriagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på den tid, som med fem år understiger den tid, som försörjningsränian längst skall utgå under.

d) Enligt stadgande i avtalet får rätt inte föreligga till återköp eller belåning av försäkringen och inte heller rätt lill sådan ändring av försäkringen att den upphör aft vara P-försäkring.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) skall efterlevandepension till den försäkrades efterlevande make anses såsom livsvarig även om pen­sion skall upphöra vid omgifte (punkt 1 sjätte stycket av-anvisningarna till 31 S KL).

Kapitalbelopp, som utgår på grund av P-försäkring, får tillsammans inte överstiga det högsta åriiga beloppet av ålders- eller invalidpensionen, ökat med det högsta årliga beloppet av efterievandepensionen om sådan pension skall utgå till make (punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna flll 31 ij).

Bestämmelsen att som P-försäkring kan godtas endast försäkring som meddelas inom försäkringsrörelse som drivs här i landet infördes genom lagstiftning år 1969 (SFS 1969:754). I sammanhanget fick dock RSV rätt att förklara utomlands tecknad försäkring som P-försäkring, om försäkringen i övrigt uppfyller villkoren enligt KL för sådan försäkring (punkt 3 av över­gångsbestämmelserna, senast ändrad genom SFS 1974:725). För bifall till ansökan om sådan dispens fordras att särskilda skäl föreligger. Av förarbetena till lagstiftningen framgår att särskilda skäl skall anses fö­religga, om utländsk medborgares bosättning här i landet bedöms bli av mera tillfällig varaktighet och det vidare framstår som naturiigt att för­säkringen inte tecknats i svensk anstalt. 1 fråga om svensk medborgare anses särskilda skäl föreligga om en försäkring i utländsk anstalt framstår som den naturliga lösningen av försäkringstagarens pensioneringsfråga (prop. 1969:162 s. 30). Av nämnda övergångsbestämmelse framgår vidare att dis­pens kan medges svensk medborgare som under minst tre år inte varit bosatt här i riket och under denna tid tecknat försäkringen.

Med K-försäkring förstås annan livförsäkring än P-försäkring (punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 31  ij KL.)

Om livförsäkring innehåller villkor som gör att den kan hänföras till såväl P-försäkring som K-försäkring, anses den uppdelad på en P-försäkring och en K-försäkring. Uppdelningen sker i första hand med ledning av försäk­ringsavtalet (punkt 1 tionde stycket av anvisningarna till 31 iJ KL.) Är detta inte möjligt, får uppdelningen ske enligt grunder som fastställts av regeringen (punkt 1 elfte stycket av anvisningarna till 31 ij). 1 två kungörelser (SFS 1950:674 och 1951:723) har angivits grunden för sådan uppdelning av vissa försäkringar.

Försäkring, som enligt gällande bestämmelser skall hänföras till P-för-

 

Prop. 1975/76:31                                                     43

säkring och för vilken premiebetalningen skall vara fullgjord inom fem år från försäkringsavtalets ingående, får utan hinder av dessa bestämmelser anses som K-försäkring, om förbehåll härom görs när försäkringen tecknas och förbehållet tas in i försäkringsavtalet (punkt 1 tolfte stycket av an­visningarna till 31 ij).

2.2.2 Rätten till avdrag for P-försäkringspremie

P-försäkring kan avse försäkring som tagits i samband med flänst eller utan sådant samband. P-försäkring skall anses ha tagits i samband med flänst, om skyldighet enligt anställningsavtalet föreligger för arbetstagare att ha sådan försäkring eller, i fall sådan skyldighet inte föreligger, om premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av denne och arbets­tagaren gemensamt (punkt 1 flortonde stycket av anvisningarna till 31 S KL).

Har P-försäkring tagits i samband med flänst, anses de premier som den anställde eriagt som kostnad för alt fullgöra flänsten. Den anställde har avdragsrätl för premierna på samma sätt som för övriga kostnader för fläns-teintäkternas förvärvande (33 § 1 mom. KL). Har däremot arbetsgivaren erlagt premien, skall den anställde inte beskattas i anledning härav eftersom han skulle haft avdragsrätt för premien om han själv betalat den. Skatt­skyldigheten får alltså i detta fall kvittas mot avdragsrätten genom s. k. "tyst kvittning", dvs. utan öppen redovisning i den anställdes deklaration (punkt 3 av anvisningarna lill 32 § KL).

Avdragsrätten för premier för annan P-försäkring än sådan som tagits i samband med flänst regleras i 46 S 2 mom. första stycket 2) och femte stycket KL. Avdrag medges som allmänt avdrag för premie som eriagts under beskattningsåret för försäkring som ägs av den skattskyldige eller hans omyndiga barn. Avdragsrätten är alltså knuten till försäkringens ägare eller i förekommande fall till försäkringsägarens föräldrar. Avdrag medges med viss begränsning oavsett premiens omfattning och vidare oavsett på vems liv försäkringen tagits. Begränsningen beträffande avdragsrätten är konstruerad sä att avdrag för egen P-försäkring inte medges till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av intäkter från förvärvskälla som är skattepliktig i hemortskommunen och övriga allmänna avdrag. Vid kommunaltaxeringen får dock avdrag som inte kan utnytflas i hemorts­kommunen göras i annan kommun med belopp intill den där redovisade intäkten efter andra allmänna avdrag som får åtnjutas vid taxering i kom­munen. Detta innebär alltså att avdrag för premie för egen P-försäkring får göras först efter övriga allmänna avdrag och att P-försäkringspremien inte får föranleda underskott vid taxeringen. Vad som inte kunnat utnytflas till avdrag av premien får dras av senast vid taxering för sjätte beskatt­ningsåret efter det år premien eriades. Avdraget får dock inte heller i sist­nämnda fall överstiga skillnaden mellan redovisad intäkt och övriga all­männa avdrag.

 

Prop. 1975/76:31                                                     44

De nu redovisade bestämmelserna om avdrag för premie för annan P-försäkring än sådan som tagits i samband med flänst gäller dock inte helt undantagslöst. Enligt punkt I av anvisningarna till 46 ij KL medges inte avdrag för premier och andra avgifter i de fall de är att betrakta som utgifter för levnadskostnader, som enligt 20 tj KL inte är avdragsgilla. Som exempel anges i anvisningspunkten premie för försäkring för hembiträde. Vidare får avdrag åtnjutas endast i den mån det belöper på tid av beskattningsåret när den skatlskyldige varit bosatt här i landet ( 46 ij 2 mom. tredje stycket KL). Slutligen begränsas rätten till avdrag för erlagd premie för P-försäkring som inte tagits i samband med flänst för skattskyldig, som under beskatt­ningsåret haft att eriägga sjömansskatt. Sådan skattskyldig får göra avdrag för premien endasi i den mån hänsyn till denna inte tagits vid beräkning av sjömansskatten (46 ij 2 mom. andra stycket KL).

2.2.3 Skatteplikt för utfallande pension m. m.

Mot rätten till avdrag för premie för P-försäkring svarar skatteplikt fär utfallande pensionsbelopp. Rätt till pension likställs med flänst (31 tj andra stycket KL) och pension hänförs alltså till intäkt av flänst (32 tj 1 morn. första stycket KL). Skillnad görs härvid inte mellan pension som utgår på grund av försäkring, som tagits i samband med flänst, och försäkring, som tagits utan sådant samband. Som intäkt av flänst räknas också annat belopp, som utgått på grund av P-försäkring såsom vinstandel, återbäring eller belopp som uppbärs vid återköp av försäkring (32 S I mom. andra stycket KL).

Belopp som utfaller på grund av P-försäkring utgör i regel skattepliktig inkomst hos mottagaren, som normalt är försäkringens ägare eller en till försäkringen insatt förmånsiagare. Från regeln att mottagaren är skattskyldig för utfallande belopp flnns emellertid vissa undantag. Undantagen avser vissa fall där förmånsiagare på grund av förmånstagareförordnandet uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens död eller där försäkringsbelopp utgått efter del att försäkringen överiåtits.

Har förmånsiagare uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens död, är försäkringstagaren skattskyldig i den mån han inle vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånstagaren skulle ha haft rätt till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd (53 t; 4 mom. KL). Detsamma gäller i fråga om den som efter förvärv av försäkring vid inkomstbeskattningen skall anses som ägare av försäkringen.

Om P-försäkring överiåtits lill fysisk person, skall vid inkomsttaxeringen försäkringstagaren under sin livslid trots överlåtelsen anses som försäkring­ens ägare och även vara skattskyldig för utfallande belopp. Detta gäller dock inte om försäkring överiåtits på grund av anställningsförhållande eller på grund av utmätning, ackord eller konkurs eller på grund av bodelning i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad. 1 sådana fall är alltså den nye ägaren enligt huvudregeln skattskyldig för belopp, som utgår till

 

Prop. 1975/76:31                                                     45

honom på grund av försäkringen. Undantag från huvudregeln att mottagaren är skattskyldig för utfallande försäkringsbelopp gäller dock om försäkring överlåtits på grund av bodelning i anledning av hemskillnad eller äkten­skapsskillnad, såvida överiåtaren-försäkringstagaren vid utbetalning av motsvarande belopp till förvärvaren av försäkringen inte skulle ha haft rätt till avdrag härför såsom för periodiskt understöd.

Vad som gäller försäkringstagaren vid överlåtelse av P-försäkring gäller också den som efter förvärv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbeskattningen (53 tj 4 mom. andra stycket KL).

Om särskilda skäl föreligger kan RSV medge att den som förvärvat P-försäkring också skall anses som försäkringens ägare vid inkomstbeskatt­ningen även i fall då överiåtaren enligt vad förut anförts skall anses som ägare (53 tj 4 mom. tredje stycket KL).

Om försäkringsavtal ändras så att P-försäkring helt eller delvis övergår lill K-försäkring, skall mol K-försäkringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen anses såsom på grund av P-försäkringen utbetalt belopp (punkt 10 första stycket av anvisningarna till 32 S KL).

Övergår äganderätten till P-försäkring av andra skäl än på grund av för­säkringstagarens död till juridisk person, skall ett belopp motsvarande för­säkringens värde vid tiden för äganderättens övergång anses såsom på grund av P-försäkringen utbetalt till försäkringstagaren. Motsvarande gäller i fråga om den som vid försäkringstagarens död eller eljest efter denne erhållit förfoganderätten till försäkringen och överlåter äganderätten till den (punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 32 j KL). Dessa bestämmelser gäller dock inte om äganderätten till P-försäkring övergår till pensionsstiftelse eller, i fråga om pensionsförsäkring som tagits i samband med flänst, till den försäkrades arbetsgivare om arbetsgivaren inte är s. k. fåmansbolag, vari den försäkrade ensam eller tillsammans med ett fåtal andra personer har ett bestämmande inflytande (punkt 10 tredje stycket av anvisningarna till 32 !; KL).

2.3 Pensionering i företagens regi

2.3.1 Inledning

De pensionslöften som numera lämnas på arbetsmarknaden avser som regel s. k. oantastbar pension. Härmed förstås, att den anställde successivt under sin yrkesverksamma tid flänar in den utlovade pensionen och att han får ett s. k. fribrev om han frånträder anställningen före pensionsålderns inträde. Detta fribrev ger honom rätt till så stor del av den utlovade pensionen som han flänat in, när han slutar sin anställning i företaget. Motsatsen till oantastbar pension är antastbar pension. Med det senare avses att ar-

 

Prop. 1975/76:31                                                     46

belslagaren går miste om den pension han flänat in om han slutar sin an­ställning i förtid. Han får alltså inte något fribrev.

En arbetsgivare kan överiåta pensioneringen av sina anställda på en för­säkringsanstall eller sköta pensioneringen i egen regi och själv betala ut pension. Om arbetsgivaren sköter pensioneringen helt i egen regi, har han inga utgifter för sina pensionslöften innan pensionerna skall böfla utbetalas.

Det kan emellertid göras gällande att arbetsgivaren har en årlig kostnad för uppbyggnad av pensionskapitalet. Han äger dock inte utan vidare avdrag för denna kostnad vid sin inkomsttaxering.

Bestämmelser om de former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser vid pensionering i egen regi finns i tryggandelagen. Tryg­gande kan härvid ske genom avsättning till pensionsstiftelse eller särskilt konto i balansräkningen (Avsatt till pensioner). Enligt punkt 2 b och c av anvisningarna till 29 ij KL äger arbetsgivare i princip rätt till avdrag fir avsättning med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det kapita­liserade mervärdet av hans totala pensionsskuld vid beskattningsårels utgång å ena sidan och vad han sedan har avsatt i sin "pensionsreserv" å andra sidan. Pensionsskulden utgör summan av kapitalvärdet av redan utgående pensioner och inflänade fribrev vid beräkningstidpunkten. I princip beaktas endast oantastbara pensionslöften. Övergångsvis beaktas dock antastbara pensioner, om pensionslöftena lämnats före den 1 januari 1967.

Arbetsgivarens avdragsrätl är således begränsad till den avsättning som erfordras för att uppbringa summan av förmögenheten i stiftelse och på konto redovisade medel till vad som motsvarar hans pensionsskuld. Om stiftelsens förmögenhet förslår för att täcka pensionsskulden äger arbets­givaren inte rält till avdrag för någon avsättning till kontot. Om å andra sidan medel som redovisas på kontot räcker till för att täcka pensionsskulden äger arbetsgivaren med visst undantag rätt till avdrag för avsättning till stiftelsen intill dess stiftelsens förmögenhet motsvarar pensionsskulden. Eftersom pensionsskulden förutsätts vara täckt endast en gång med av­dragsrätt, innebär dock i sistnämnda fall en avsättning till stiftelsen, att medel i motsvarande mån frigörs på kontot. Dessa överskottsmedel (dis­ponibla pensionsmedel) skall enligt 28 § 1 mom. sjunde stycket KL tas fram till beskattning i viss ordning. Att pensionsstiftelse som regel har fö­reträde framför konioavsättning beror på att pensionsstiftelse måste vara s. k. realstiflelse. Arbetsgivaren förutsätts sålunda avsätta kontanter eller likvärdiga medel lill stiftelsen och han får ej återiåna medel utan betryggande säkerhet eller tillsynsmyndighetens (länsstyrelsen) tillstånd. En pensions­stiftelses förmögenhet anses därför utgöra en bättre säkerhet för pensions­borgenärerna än medel redovisade på konto.

I detta sammanhang kan erinras om 25 § iryggandelagen som behandlar arbetsgivare som upphör med näringsverksamhet utan att ansvaret för pen­sionsutfästelserna överflyttas på annan. Sådan arbetsgivare skall i princip trygga sin pensionsskuld genom alt inköpa P-försäkring. Enligt bestäm-

 

Prop. 1975/76:31                                                     47

melsen behandlas alla pensionsborgenärer lika, huvuddelägare i familjebolag och andra arbetstagare.

2.3.2   Pensionsstiftelse

Det finns ingen begränsning till viss kategori arbetsgivare som med av­dragsrätt får göra avsättning till pensionsstiftelse. Såväl aktiebolag som han­delsbolag och enskild firma kan alltså komma i fråga. Pensionsstiftelse kan enligt sina stadgar omfatta antingen samtliga arbetstagare eller viss grupp (vissa grupper) av arbetstagare, t. ex. enbart flänstemän eller enbart arbetare. I sistnämnda fall gäller avdragsrätten bara avsättning för att trygga pension till de personer som omfattas av stiftelsens destinatärkrets. Avdrag medges som tidigare påpekats för avsättning intill pensionsskulden. När fråga är om s. k. familjebolag får dock stiftelse inte trygga utfästelse om pension åt huvuddelägare och deras närmaste anhöriga utöver vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare med motsvarande uppgifter. Tryggandelagen ger i 5 ij andra stycket en exakt deflnition av vad som skall förstås med hu­vuddelägare i lagens mening. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande infiytande över ett aktiebolag läggs hans eget samt hans föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier.

Har en stiftelse överskott på sitt kapital kan den enligt punkt 8 av an­visningarna till 53 § KL föriora sin i skattehänseende förmånliga ställning (pensions.stiftdse beskattas endast för inkomst av fastighet och ej alls för förmögenhet) om stiftelsen under längre tid ej använt avkastningen på kapitalel för ändamål enligt stadgarna.

Pensionsstiftelser förekommer i praktiken i företag av olika storlek. 1 vissa fall, t. ex. inom kooperationen, har stiftelsen tillkommit på grund av avtal mdlan arbetsgivaren och de anställda.

2.3.3   Konto Avsatt lill pensioner

Enligt 5 § tryggandelagen äger alla slag av arbetsgivare på konto Avsatt till pensioner ta upp vad arbetsgivaren enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under sådan rubrik. Avdrag medges alltså enligt punkt 2 c av anvisningarna till 29 tj KL för avsättning för att trygga pension enligt allmän pensionsplan. En dylik plan skall enligt 4 ij tryggandelagen innefatta sådana allmänna grunder för pensionering av arbetstagare eller arbetstagares efterievande som innehåller regler om tryggande av utfästa pensioner genom kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse eller likvärdig anordning och som på arbetstagarsidan är godkända av huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt. Ett exempel på allmän pen­sionsplan är ITP-planen. Del bör emellertid beaktas alt enligt överenskom­melse mellan parterna endast den del av ITP som avser ålderspension f n. kan tryggas genom avsättning. Övriga pensionsformer såsom invalidpension

 

Prop. 1975/76:31                                                     48

och efterievandepension tryggas genom försäkring.

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och spar­bank äger enligt 5 tj tryggandelagen genom avsättning till konto trygga även annan pension än pension enligt allmän pensionsplan. Även sådan avsättning ar alltså avdragsgill. Den begränsningen gäller dock för famil­jebolag enligt tryggandelagens definition, att sådant bolag inte får med av­dragsrätt avsätta medel för att trygga annan pension än planpension åt hu­vuddelägare så länge dennes inflytande består.

Regeringen kan förordna, atl den förmånliga ställning i avdragshänseende som enligt tryggandelagen tillkommer aktiebolag m. fl. arbetsgivare även skall äga tillämpning på annan arbetsgivare. Sålunda har t. ex. vissa hy-poteksinstitut fått sådant tillstånd.

Pensionsskuld för pensioner enligt allmän pensionsplan skall som nämnts i första hand tryggas av medel på konto Avsatt till pensioner och pen­sionsskulden skal! dessutom vara kreditförsäkrad. Sådan kreditförsäkring tecknas f n. hos försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG). Detta försäkringsbolag kan för övrigt enligt sina stadgar även kreditförsäkra andra pensioner än planpensioner.

Om medel som redovisas på konto Avsatt till pensioner överstiger pen­sionsskulden skall överskottet ("disponibla pensionsmedel") enligt 28 ij I mom. sjunde.stycket KL avtappas och tas fram till beskattning i viss ordning. Denna tvångsvisa återföring av överskott på konto skall avse belopp mot­svarande avsättning under året till pensionsstiftelse, kostnad under året för inköp av P-försäkring mot engångspremie samt en tiondel av överskottet vid utgången av närmast föregående beskattningsår.

2.4 Pensioneringssystem

2.4.1 Folkpensioneringen

Som allmänna förutsättningar för rätt till folkpension (AFP) gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) att sådan rätt tillkommer svensk medborgare som är bosatt i riket eller som varit mantalsskriven här för det år varunder han fyllt 62 år och för de fem åren närmast dess­förinnan. Under vissa förutsättningar kan även den, som haft AFP men vars rält därtill upphört, även i fortsättningen erhålla AFP.

Enligt huvudregeln utgår AFP i form av ålderspension fr. o. m. den månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade kan ålderspension utgå tidigare, men lidigasl vid 63 år (s. k. förtida uttag). Den allmänna pensionsåldern sänks till 65 år den 1 juli 1976.

Ålderspension från 67 års ålder utgör fr. o. m. den 1 januari 1975 för år räknat för ogift 95 % och för gift försäkrad, vars make har AFP i form av ålderspension eller hel förtidspension eller äger rätt till ålderspension, 77,5 % av basbeloppet enligt 1  kap. 6 tj AFL.

Rätt till AFP i form av förtidspension tillkommer sådan försäkrad mellan 16 och 67 års ålder, som ej har ålderspension enligt AFL och vars arbets-

 

Prop. 1975/76:31                                                     49

förmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är varaktigt nedsatt med minsl hälften. För­tidspension kan under vissa förutsättningar utgå på enbart arbetsmarknads­mässiga skäl till försäkrad som fyllt 60 år.

Hel förtidspension utgör 95 % eller för gift försäkrad vars make åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension eller äger rätt till ålderspension 77,5 % av basbeloppet.

AFP i form av familjepenslon utgår som änkepension och barnpension.

Rätt till änkepension tillkommer änka, som ej har folkpension för tid före den månad hon fyller 67 år om hon

a) har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan; eller

b) vid makens död fyllt 36 år och varit gift med honom minst fem år.

Änkepension utgör enligt huvudregeln 95 % av basbeloppet. Utgår än­kepension enligt b) ovan och hade den pensionsberättigade ej fyllt 50 år vid mannens död minskas pensionen med en femtonde! för varje år, varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död understiger 50. Änkepension dras in om den pensionsberättigade ingår äktenskap men om äktenskapet upplöses innan det bestått i fem år, kan pensionen åter böfla utgå.

Barnpension utgår till barn under 18 år, vars far eller mor eller båda för­äldraravlidit. Pensionen utgör 25 % av basbeloppet. Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen, i förening med barnpension från ATP, utgör 60 % av basbeloppet om båda föräldrarna avlidit, 30 % av bas­beloppet om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott samt 40 % av basbeloppet i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna. 1 sistnämnda fallet skall under vissa för­utsättningar även änkepension inräknas i beloppet. Är flera barn berättigade till barnpension fördelas vid sådan avräkning änkepensionen lika mellan barnen.

Vissa lilläggsförmåner utgår inom folkpensioneringen. Till ålderspension eller förtidspension utgår nämligen barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Dock utgår inle barnlillägg vid förtida uttag av ålderspension eller lill pension, som tillkommer gift kvinna. Barntillägg till ålderspension eller hel förtidspension utgör 25 % av bas­beloppet. Har barnet självt barnpension utgör tillägget 10 % av basbeloppet. Vid partiell förtidspension sker motsvarande minskning av barntillägget. Barnlillägget kan också minskas om den försäkrade har tilläggspension.

Vidare utgår i vissa fall handikappersättning till ålderspension och för­tidspension. Sådan ersättning kan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet utgå med 60. 45 eller 30 % av basbeloppet.

4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 31

Prop. 1975/76:31                                                     50

Försäkrad förälder äger rält till vårdbidrag för vård av barn, som ej fyllt 16 år, om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Vårdbidrag utgår med samma belopp som för­tidspension.

Vidare skall här erinras om att hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg utgår under vissa förutsättningar.

Slutligen utgår pensionstillskott till AFP i form av ålderspension, förtids­pension eller änkepension lill pensionärer som inte har ATP eller har låga ATP-bdopp. Pensionstillskott utgör f n. 21 % av basbeloppet föratt fl. o. m. den I juli 1976 under en femårsperiod öka med 4 % av basbeloppet per år. Förtidspensionärer får ilt till fördubblade pensionstillskott från den 1 juli 1976. Pensionstillskott till ålderspension, förtidspension eller änkepen­sion minskas eller ökas i moisvarande mån som pensionen skall ökas eller minskas.

2.4.2 Allmänna tilläggspensioneringen

Även bestämmelserna om allmän tilläggspensionering (ATP) flnns i AFL. Försäkrade för ATP är svenska medborgare och de som ulan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. Den som tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad även om han inte längre uppfyller dessa förutsättningar.

Rätt till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete, dvs. inkomst av anställning och inkomst av annal förvärvsarbete. Inkomst av anställning är den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild flänst om lönen från en och samma arbetsgivare under ett år uppgått till lägst 500 kr. Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse,

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den för­säkrade,

c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning, samt

d)  sjukpenning enligt AFL eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring;
allt i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning.
Hänsyn tas dock inte till inkomst, som inte uppgått till 500 kr. för år räknat.

För varje år, någon varit försäkrad för ATP, beräknas pensionsgrundande inkomst för honom på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning görs dock inte för år före det då den försäkrade uppnår 16 års ålder eller för år efter det då han fyllt 65 år eller för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt AFL. Ej heller beräknas pensionsgrundande inkomst för år då den försäkrade avlidit. Som framgått av det föregående sänks

 

Prop. 1975/76:31                                                     51

den allmänna pensionsåldem till 65 år fr. o. m. den I juli 1976. Som en följd av den sänkta pensionsåldem skall fr. o. m. den I juli 1976 pensions­grundande inkomst inle beräknas för år efler del den försäkrade fyllt 64 år. Denna regel får emellertid betydelse först för personer som är födda år 1928 och senare. För tidigare födda tillämpas särskilda regler.

Pensionsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete avrundas därvid var för sig till närmast lägre hundratal kronor och basbeloppet avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomst i den mån denna överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång, varvid i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

För vafle år pensionsgrundande inkomst fastställs för försäkrad skall denna tillgodoräknas pensionspoäng. Detta sker genom att den pensionsgrundande inkomsten divideras med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Be­räkningen sker med två decimaler. I den mån pensionsgrundande inkomst härrör från inkomst av annat förvärvsarbete gäller med vissa undantag att pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggspensions­avgift för året till fullo eriagts inom föreskriven tid.

Försäkrad kan göra anmälan om undantagande från försäkringen såvitt angår inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådant undantagande skett las inte hänsyn till inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning av pen­sionsgrundande inkomst för den försäkrade för lid efter ingången av året näst efter det då anmälan gjordes.

Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästa årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan undantagandet varit giltigt i fem år.

ATP kan ulgå i form av ålderspension, förtidspension eller familjepenslon.

Ålderspension tillkommer försäkrad fr. o. m. den månad, varunder han fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år. På framställning av den försäkrade kan ålderspension ulgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad han fyller 63 år. Även beiräffande tilläggspension sätts den allmänna pensionsåldem ned till 65 år den 1 juli 1976.

Ålderspension utgör enligt huvudregeln för år räknat 60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pension skall utgå, och medeltalet av de pensionspoäng, som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pen­sionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta/poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet 30. Är försäkrad född under något av åren

 

Prop. 1975/76:31                                                     52

1896-1914, skall talet 30 utbytas mot talet 20.

För den som är född något av åren 1915-1923 fordras i stället för 30 år, 21 år för den som är född år 1915, 22 år för den som är född år 1916 etc.

Har undantagande från försäkringen varit giltigt för den försäkrade skall hans ålderspension under vissa förutsättningar minskas med hänsyn härtill. Motsvarande minskning av pensionen gäller för den som inte tillgodoräknats pensionspoäng på grund av atl tilläggspensionsavgift inte betalats.

De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension överens­stämmer i huvudsak med vad som gäller AFP. Hel förtidspension mot­svarar i princip den ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå fr. o. m. den månad, varunder han fyller 67 år. Pensionen skall härvid beräknas under antagande alt den försäkrade för vafle år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det då han uppnår 65 års ålder tillgodoräknas viss pensionspoäng (antagandepoäng). För att förtidspension skall utgå krävs tre år med pensionspoäng.

Är försäkrad vid sitt frånfälle berättigad till förtidspension eller ålders­pension eller skulle han varit berättigad till förtidspension om hans arbets­förmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension, har hans efterievande rätt till familjepension i form av änkepension eller barnpension enligt följande.

Rätt till änkepension tillkommer änka efter den försäkrade, om äkten­skapet varat minsl fem år och ingåtts senast den dag dä den försäkrade fyllde 60 år. Även om nu angivna förutsättningar för änkepension inte är uppfyllda bar änkan ändock rätt till sådan pension om den försäkrade efter­lämnar barn, som också är barn till änkan. Änkepension dras in om den pensionsberättigade ingår äktenskap, men om äktenskapet upplöses innan det bestått i fem år kan pensionen åter böfla utgå.

Änkepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade finns barn, som är berättigade till pension efter honom, 35 % och i annat fall 40 % av hel förtidspension, som den försäkrade var berättigad till eller skulle ha kommit i åtnjutande av om rätt till sådan pension inträtt vid tiden för dödsfallet, eller om den försäkrade var berättigad till ålderspension av sådan pension beräknad från 67-årsmånaden.

Rätt lill barnpension tillkommer den försäkrades barn, som inte fyllt 19 år. Barnpension för ett barn utgör för år räknat, om efter den försäkrade finns någon, som är berättigad till ATP i form av änkepension, 15 % och i annal fall 40 96 av den förtidspension eller ålderspension, som den för­säkrade var berättigad till eller skulle ha erhållit. Är de pensionsberättigade barnen flera, ökas de nämnda procenttalen med tio för vafle barn utöver det första. Pensionen delas lika mellan barnen.

 

Prop. 1975/76:31                                                    53

2.4.3 Pensionering i offentlig tjänst

De statliga pensionsförmånerna regleras i statens allmänna pensionsreg­lemente (SPR). Pension utgår som egenpension och familjepenslon.

Egenpension utgörs av ålderspension, sjukpension eller förtidspension. 1 allmänhet tillämpas en av följande tre pensionsperioder, vilka alla är be­roende av flänsten.Period I omfattar 60-63 år, period 11 63-65 år och period III 65-66 år. Vid pensioneringsperiodernas nedre gräns föreligger för den anställde rätt och vid dess övre skyldighet att avgå med pension. Ålders­pension utgår vid avgång från flänst tidigast vid pensionecingsperiodens nedre gräns. Sjukpension utgår till person, som inle kan sköta sin flänst tillfredsställande och förtidspension kan utgå till arbetstagare, som avgår i förtid efter en flänstetid av minst 20 år och med högst fem år kvar till pensionsåldern.

För full ålderspension krävs normalt 30 flänsteår. Vid kortare flänstetid utgår i förhällande därtill avkortad ålderspension. Full ålderspension uppgår före 67 års ålder till 65 % av pensionsunderiaget, vilket utgör genomsnittet av de senaste fem årens pensionslöner. Pensionslönen utgörs i regel av må­nadslönen i den högsta löneklassen i den lönegrad, där flänsten är placerad. Pensionslönerna räknas upp till de belopp som gällde för resp. lönegrad vid avgången med pension. På lönedelar över lönegrad F 25 utgår ålders­pension på halva lönen t. o. m. lönegrad F 28. Efter 67 års ålder tillkommer 2,9 % per månad av ATP:s basbelopp. Enligt nyligen träffad överens­kommelse, som skall tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974, beräknas pen­sionsunderlaget på ett sätt som medför en begränsning av pensionen mot­svarande i huvudsak vad som gäller inom ITP (SFS 1975:29).

Sjukpension beräknas till belopp motsvarande den ålderspension som den sjukpensionerade skulle erhållit om han ålderspensionerats och då haft sam­ma lön som vid sjukpensioneringen.

Familjepension utgår till efterievande make med hälften av den pension som skulle ha utgått till arbetstagaren (normalbeloppet). Denna pension höjs med 40 % om utöver make ett pensionsberättigat barn flnns och med 20 % av normalbeloppet för varje ytterligare barn. Vid efterlevande makes omgifte upphör dennes familjepension.

Familjepension med normalbeloppet utgår till barn, vars båda föräldrar avlidit. Finns i sådant fall ytteriigare barn utgår normalbdoppspensionen till det yngsta barnet och 40 resp. 20 % av normalbeloppet till de övriga.

Om make vid skilsmässa ådömts underhållsskyldighet till andre maken utgår familjepension till den underhållsberättigade maken. Barnpension till gemensamma eller adopterade barn utgår oavsett om dom på underhålls­skyldighet flnns. Familjepension efter make, som ådömts underhållsskyl­dighet till make i tidigare äktenskap, kan delas mellan den frånskilda och den efterievande maken.

Statlig flänstepension är samordnad med AFP och ATP.

Vad här sagts om statliga flänstepensioner gäller i huvudsak också de

 

Prop. 1975/76:31                                                     54

kommunala flänstepensionssystemen. För statliga och kommunala förtroendeflänstemän gäller särskilda regler.

2.4.4 Planpensionssystem på den privata arbetsmarknaden

Utbyggnaden av AFP och tillkomsten av ATP har för stora befolknings­grupper medfört ett grundläggande pensionsskydd. Men även den privata flänstepensioneringen har på senare tid utvecklats starkt. En central punkt utgör i detta sammanhang den uppgörelse som träffades den 30 juni 1960 - med verkan fr.o. m. den 1 januari 1960 - mellan Svenska arbetsgiva­reföreningen (SAF), å ena sidan, och Svenska industriflänstemannaförbundet (SIF) och Sveriges arbetsledareförbund (SALF), å den andra, om en plan för kompletterande pensionsförmåner, den s. k. ITP-planen. Denna plan har därefter ändrats, senast år 1974. Dessa förmåner skall komplettera AFP och ATP och består av ålderspension, sjukpension, familjepension samt flänstegrupplivförsäkring. Pensionsåldern är normalt 65 år och för full pen­sion fordras 30 flänsteår. Lön var ursprungligen pensionsgrundande till en nivå av 15 basbelopp men detta tak höjdes år 1974 till 20 basbelopp med verkan fulll ul fr.o.m. år 1978. Före 67 års ålder skall då ålderspension utgå med 65 % av lön intill 12,5 basbelopp och med 32,5 % på lönedel mellan 12,5 och 20 basbelopp samt fr. o. m. 67 år med 10 % av lön intill 7,5 basbelopp, med 65 % på lönedel mellan 7,5 och 12,5 basbelopp och med 32,5 % på lönedel mellan 12,5 och 20 basbelopp.

ITP-planen föreskriver, att pensionsrätten skall tryggas. Detta kan ske antingen genom P-försäkring eller - såvitt avser ålderspension - genom avsättning till ett pensionskonto hos arbetsgivaren i kombination med kre­ditförsäkring av pensionsskulden.

ITP-planen har i stor utsträckning varit normerande för andra pensions­uppgörelser för motsvarande grupper av anställda på övriga delar av den privata arbetsmarknaden.

Pensioner i allmän flänst är numera samordnade med vissa planpensioner på så vis, att t. ex. en statsanställd kan övergå till ett privat företag anslutet till ITP-planen och därvid få tillgodoräkna sig inom ITP den statliga pension han inflänat. Vidare kan en ITP-ansluten flänstemän på motsvarande sätt medföra den ITP han inflänat om han övergår i statlig flänst.

År 1971 träffades en överenskommelse mellan SAF och LO om särskild tilläggspensionering (STP) avsedd alt komplettera AFP och ATP. Dels utgår STP mellan 65 och 67 år (STP 1) och dels som utfyllnad av ATP efter 67 år (STP 2). För anställda födda under tiden november 1906-december 1909 inträder den lägre pensionsåldern enligt en fallande tidsskala från 66 år 7 månader till 65 år. Full STP 1 utgör 65 % av på visst sätt beräknad pensionslön och STP 2 utgör 10 % av denna lön. Inflänandetiden för STP är liksom för ITP enligt huvudregeln 30 år. Flertalet anställda, som kommer in i STP-systemet i anslutning till dess start, har möjlighet att få oreducerad STP 1. Full STP 2 kan erhållas av anställda, som är födda 1935 eller senare. STP gäller endast lön upp till 7,5 basbelopp.

 

Prop. 1975/76:31                                                               55

3 Livförsäkringsskattekommittén 3.1 Allmänna överväganden

3.1.1   Inledning

Kommittén pekar på att det i dagens samhälle finns olika slag av pensioner. Man kan skilja mellan lagfästa allmänna pensioner, pensioner i allmän flänst, pensioner grundade på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbets­tagare och pensioner som grundar sig på en frivilligt tagen P-försäkring.

De lagfästa allmänna pensionerna är AFP och ATP. Båda dessa slag av pensioner är i princip värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet. Vida­re har kontinueriigt beslutats om standardhöjning av AFP.

När det gäller pension på den privata arbetsmarknaden kan den anställdes bruttopension bestå av flera olika delbelopp. 1 botten ligger den alla med­borgare tillförsäkrade rätten till AFP, som utgår oavsett om förvärvsarbete förekommit eller ej och som inte reduceras på något sätt av att yttefligare pensionsförmåner kan tillkomma den anställde. Rätten till ATP beräknas enligt ett särskilt system för inflänande, där emellertid arbetsinkomst över 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet inte är pensionsgrun­dande. Storieken av blivande ATP i ett enskilt fall är alltså beroende av storieken av arbetsinkomsten under den aktiva tiden. Inflänandetidens längd har givetvis ock betydelse för ATP-beloppets storlek.

Medan alltså AFP och ATP är lagfästa förmåner så är den yttefligare pension som kan vara tillförsäkrad den anställde beroende på särskild över­enskommelse mellan honom och arbetsgivaren (resp. mellan organisationer på arbetsmarknaden) eller på en av den anställde frivilligt tagen, individuell P-försäkring. Överenskommelser om pension träffades förr ofta mellan ar­betsgivaren och den enskilde arbetstagaren och sådana överenskommelser förekommer fortfarande i stor utsträckning i små företag och dessutom för anställda i chefställning. Det övervägande antalet pensionsförmåner ovanpå AFP och ATP utgörs dock av pensioner enligt s. k. allmänna pensionsplaner, antagna mellan huvudorganisationer på arbetsmarknaden. Den mest kända av dessa pensionsplaner är ITP-planen från år 1960. En motsvarighet lill ITP-pensionen har numera införts även på LO-området, den s. k. STP-pen-sionen.

När det gäller tryggande av privat pension som kan tillkomma en anställd, kan man i princip skilja mellan försäkring, avsättning till pensionsstiftelse, avsättning till konto Avsatt till pensioner och det mått av tryggande som kan finnas hos arbetsgivaren utan att försäkring eller avsättning skett.

3.1.2   P-försäkring vid beskattningen

Såvitt avser pensionering genom P-försäkring understryker kommittén att nuvarande regler innebär att krav inte ställs på fördelning av premie-

 

Prop. 1975/76:31                                                     56

betalningen på viss tid eller på någon relation mellan pensioner och för­säkringstagarens inkomster. Dessa förhållanden har inle någon motsvarighet i den allmänna pensioneringen eller de kollektiva flänstepensionssystemen.

Kommittén ställer i sammanhanget frågan om ett system med avdragsrätl vid beskattningen för frivilliga individuella P-försäkringar över huvud är motiverat i dagens svenska samhälle. Frågan kan enligt kommittén betraktas från olika utgångspunkter. Den kan ses ur den enskilde försäkringstagarens synvinkel eller ur försäkringskolleklivels, representerat av försäkringsföre­tagen. Den kan också ses från samhällsekonomisk synpunkt. 1 första hand kommer därvid i blickpunkten effekterna på försäkringssparandet om sy­stemet togs bort. Del blir med andra ord nödvändigt att bedöma det önsk­värda i ett stort försäkringssparande i P-försäkring. Slutligen bör systemet sättas in i sitt skatterätlsliga sammanhang.

Vad lill en början gäller de synpunkter som tar sikte på den enskilda individens situation konstaterar kommittén att det, även om behovet av den frivilliga P-försäkringen för försäkringstagare uppenbafligen minskat i takt med uppbyggnaden av det allmänna pensioneringssystemet och det pensionsskydd som åstadkommits genom avtal på arbetsmarknaden, inte lan bortses från alt vissa grupper allflämt får anses ha behov av den frivilliga individuella P-försäkringen. Det kan bero på att de valt att ställa sig utanför ATP - något som systemet givit egna företagare möjlighet till alltsedan sin tillkomst. F.n. torde ca 30 000 personer vara undantagna från ATP på grund av egna önskemål - en siffra som dock kan beräknas successivt minska. Andra skäl kan enligt kommittén vara att det pensionsskydd som erbjuds via den allmänna pensioneringen och avtal är otillräckligt. Det gäller bl. a. personer med otillräcklig inflänandetid eller med en i förhållande till arbetsinkomsten låg pensionsnivå och personer med låg förvärvsinkomst och därigenom låg ATP. Här avses vidare egna företagare som i avsaknad av anställningsförhållande inte kan anslutas till pensionsplan eller företagare med pensioner som inle kan tryggas genom avsättning. De genom ATP och för löntagare på annat sätt förbättrade pensioneringsmöjligheterna kan behöva kompletteras och kan därför enligt kommitténs mening knappast anses motivera en ändrad principiell inställning till den frivilliga P-försäk­ringen som pensioneringsinstrument.

1 sammanhanget pekar emellertid kommittén på att det kan ifrågasättas om de personer som under senare år lämnat sin aktiva verksamhet och nu uppbär pension på grund av frivillig P-försäkring verkligen på lång sikt fått den skattelättnad och del ekonomiska utbyte som systemet med den uppskjutna beskattningen avsett atl ge. Avdrag har medgetts för premier då skattetrycket inte var så högt som nu medan pensionen beskattas i det högre skatteläget. Härtill kommer att pension tryggad genom försäkring visseriigen som regel på grund av återbäring utgår med högre belopp än som avtalals men den är inle värdesäkrad lill skillnad från ATP-pensionen. Sett enbart på effekterna i skattehänseende kan enligt kommitténs mening

 

Prop. 1975/76:31                                                     57

göras gällande att det hade varit lämpligare för försäkringstagaren att ta en K-försäkring, som givetvis måst tecknas med lägre premier med hänsyn lill att avdrag inte medges. Den uteblivna beskattningen av det på K-för­säkringen utfallande beloppet kan ha varit en fördel som förstärks av att i beloppet ingår ränta som samlats upp hos försäkringsbolaget och där un­derkastats en relativt låg beskattning.

Kommittén erinrar i fortsättningen om att den stora kapitalbildningen hos försäkringsföretagen är en från samhällsekonomisk synpunkt positiv faktor i systemet med P-försäkringar. Om man i stället tillät endast K-försäkringar, ligger det i sakens natur atl försäkringsföretagen skulle ha mind­re kapitalbelopp att förvalta. En viss kapitalflykt till utlandet kunde också möjligen befaras, eftersom ett av försäkringstagarnas starkaste motiv att teckna försäkring i svenskt företag skulle falla bort. Det framhålls vidare att kommittén beaktat försäkringssparandets stora betydelse för det svenska samhället. Särskilt genom P-försäkringssystemet ställs stora belopp som sam­las hos försäkringsgivarna till kapitalmarknadens förfogande att placeras en­ligt de önskemål statsmakterna uttalat. Genom försäkringsinspektionen har statsmakterna också skaffat sig den kontroll över försäkringsgivarnas för­valtning av medlen som man anser lämplig. Enligt kommitténs mening är effekten på försäkringssparandet av de förslag kommittén lägger fram dock ej en primär faktor. Kommittén har försökt bilda sig en uppfattning om denna effekt men utformar förslagen från i första hand skattetekniska Och allmänna pensionspolitiska synpunkter.

Till förmån för att behålla de frivilliga P-försäkringarna talar enligt kom­mitténs mening även rättviseskäl. Inom ATP-systemet gäller att avdrag medges för försäkringspremierna och att utfallande pensioner beskattas. För del stora flertalet anställda är avdraget inte synligt - det medges nämligen genom s. k. tyst kvittning. Samma är förhållandet med de pensionerings-syslem som gäller för stats- och kommunanslällda och för de flänsle-pensioneringssystem som tillämpas enligt avtal på arbetsmarknaden. Kom­mittén anser det under sådana förhållanden rimligt att de som inte får till­räckliga pensionsförmåner via dessa pensioneringssystem kan teckna till-läggsförsäkring som ger samma pensionsförmåner som tillkommer dem som har flänstepension.

3.1.3 Pensioneringssyfte som villkor för avdragsrätl

Kommittén konstaterar att någon allmängiltig definition på begreppet pen­sion inte flnns i svensk lagstiftning. I den mån ordet pension används för att beteckna inkomst torde dock enligt kommitténs mening avses en del av ersättning för utfört arbete, en inkomstförmån som utgår sedan arbetet upphört. Detta är naturiigt då del gäller anställningsförhållande, varvid pen­sionen är att anse som uppskjuten lön. Samma synsätt bör enligt kommittén gälla i fråga om annan pensioneflng än sådan i samband med flänst, dvs.

 

Prop. 1975/76:31                                                     58

pensionen skall i princip utgöra en för pensionsåldem reserverad del av inkomsten under tiden för den aktiva yrkesverksamheten.

Kommittén ställer frågan om P-försäkringen i princip skall tillåtas fläna något annal ändamål än pensionering och vidare - om så ej skall anses vara fallet - huruvida pensioneringssyftet uttryckligen bör skrivas in som villkor för försäkringen. 1 sammanhanget erinras om att lagstiftaren vid tillkomsten år 1950 av den allflämt i huvuddrag bestående lagstiftningen utgick från den principiella uppfattningen att en P-försäkring skall tillgodose ett pensioneringssyfte. Något formellt krav att försäkringen skulle uppfylla ett pensioneringssyfte uppställdes dock inte utan man valde att definiera P-försäkringen genom tämligen detaljerade föreskrifter.

Enligt kommitténs mening ligger redan i namnet P-försäkring svaret på den första av kommittén ställda frågan. Sådan försäkring bör endast fläna etl pensioneringssyfte och reglerna bör byggas upp med detta krav som bakgrund. Det framstår klart atl det bl. a. är den fria avdragsrätten för premier för P-försäkring som medfört att P-försäkring tecknas i annat syfte än pen­sionering. Sådana andra syften kan t. ex. vara att få inkomst och skatt därpå uflämnad mellan olika år, att åstadkomma skatteuppskov utan att upp­skovsränta påförs eller att undgå förmögenhetsskatt eller en kombination av sådana skäl. Vidare pekas på att avdragsrätten visserligen svarar mot skatteplikt för utfallande belopp men alt det inte finns några garantier att skatten betalas lill Sverige, som belastas flskalt med följderna av avdrags­rätten. Härvid syftas på utfiyttningsfallen.

Kommittén har införskaffat en omfattande statistik för att bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning frivilliga individuella P-försäkringar kan antas utnytflas i annat syfte än pensionering. Statistiken, som avser bl. a. försäkringsbolagens premieinkomster och försäkringsbestånd åren 1963-1973, beståndet av individuell livförsäkring ultimo 1971 samt vid 1973 års taxering medgivna andra allmänna avdrag än underskottsavdrag, re­ dovisas i betänkandet på s. 89-92 samt i bilagorna 1-3. Som bilaga 1 till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas sammanställning över antal in­ komsttagare vid 1973 års taxering med avdrag för P-försäkringsavgifter över­stigande visst belopp samt den sammanlagda avdragssumman för dessa inkomsttagare. I övrigt hänvisas till betänkandet i detta sammanhang.

Kommittén har mol bakgrunden bl. a. av den utredningen funnit att P~ försäkringen i dag utnyttjas för annat syfte än pensionering på ett sätt som inte är godtagbart. Mot att behålla de obegränsade premieavdragen talar vidare atl stora premieavdrag som inte tillkommit i ett rimligt pensione­ringssyfte står i strid mot grundläggande principer i vårt skallesystem, näm­ligen principen om beskattningsperiodens slutenhet, dvs. att beskattning skall ske av vafle beskattningsårs inkomst för sig, samt skatteförmågeprin-cipen, eftersom avdragen avses medföra och i regel också torde medföra en sänkning av den genomsnittliga progressionen.

Om fördelningsprinciperna sådana de kommit till uttryck i den statliga

 

Prop. 1975/76:31                                                     59

skatteskalan för fysiska personer skall kunna upprätthållas och få avsedd effekt, ligger det enligt kommitténs mening i sakens natur att lagstiftaren bör vara restriktiv med skatteuflämningsåtgärder som eliminerar fördel­ningseffekten. 1 sådant avseende bör godtas endast arrangemang som faller inom ramen för de bestämmelser som lagstiftaren medvetet tillskapat i ut­jämningssyfte. Vårt skattesystem kan sägas vara mycket tolerant när det gäller möjligheterna för de skattskyldiga att genom olika åtgärder åstad­komma skatteuflämning. Här kan erinras om bestämmelserna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och om avsättning till skogskonto. Vidare kan pekas på avskrivnings- och lagervärderingsreglerna i rörelse och bokföringsmässigt jordbruk samt olika möjligheter till inves­teringsfonds- och kontoavsätlningar. Gemensamt för dessa inkomstufläm-ningsmöjligheter är och bör vara att de kontrolleras av lagstiftaren och med­ges enligt i lag fastställda bestämmelser som beslutats mot bakgrund av ett behov. Den inkomstuflämning som f n. möjliggörs genom avdrag för premie för P-försäkring står inte på samma sätt under lagstiftarens kontroll utan överlåts i stort sett till de skattskyldigas eget omdöme att utnyttja. Systemet kan således utnytflas för att sätta fördelningsprinciperna ur spel. Friheten för de skattskyldiga själva att helt råda över inkomstuflämningen blir desto all variigare eftersom endast personer med hög inkomst, som egent­ligen avsetts böra drabbas av progressionen, i praktiken har möjlighet att använda sig av denna form av skatteuflämning.

En följd av de obegränsade premieavdragen är vidare att underlag skapas för pensioner av godtycklig storiek. Även det berättigade häri kan enligt kommitténs mening starkt ifrågasättas. Pensionsunderiagets och därmed pensionens omfattning kan nämligen komma att bestämmas mera av vad som bedöms vara skattemässigt förmånligt än av vad som erfordras för en skälig pension. Kommittén pekar bl.a. på att rörelseinkomst i samband med avveckling av rörelse, realisationsvinst eller annan tillfällig toppinkomst inte ovillkorligen bör kunna uppskjutas genom tecknande av P-försäkring.

Ett yttefligare och mycket väsentligt skäl mot att tillåta atl den frivilliga individuella P-försäkringen utnytflas som generellt uflämningsinstrument anser kommittén vara de särskilda skatteförmåner som är inarbetade i sy­stemet i form av skatteuppskov utan ränta och befrielse från förmögen­hetsskatt hos försäkringens ägare för försäkringens förmögenhetsvärde. Det kan visserligen invändas att dessa förmåner skulle kunna upphävas eller minskas genom speciella regler. Flera skäl talar emellertid enligt kommitténs mening emot sådana regler, bl. a. rättviseskäl. Alla personer med pensions­skydd bör i princip behandlas lika. Om de som har frivilliga P-försäkringar skulle beskattas för viss ränta under försäkringens löptid och för dess för­mögenhetsvärde bör samma beskattning sättas in hos personer i allmän flänst eller med andra typer av flänstepensioner. De praktiska svårigheterna med ett sådant system ligger i öppen dag.

Även om kommittén anser att P-försäkring inte bör få tecknas i annat

 

Prop. 1975/76:31                                                     60

syfte än pensionering vill kommittén inte förorda atl sådant syfte skrivs in som självständigt krav i begreppet P-försäkring. Enligt kommittén bör man nämligen så långt som möjligt undvika att göra tillämpningen av en lagregel beroende av syftet med ett visst handlingssätt med hänsyn till svårigheterna att bevisa syftets förekomst. Sådana s. k. subjektiva rekvisit försvårar ofta lagstiftningens tillämpning.

3.1.4 Kommitténs ställningstagande

Mot bakgrunden av det anförda föreslår kommittén att bestämmelserna om beskattning av P-försäkringar omprövas i syfte att åstadkomma större garantier än f n. att institutet används för pensionering. I den nya lag­stiftningen bör man enligl kommitténs mening använda samma teknik sorn vid den senaste reformen av försäkringstagarnas beskattning: lagstiftningen bör alltså utformas principiellt med utgångspunkt i att P-försäkringar skall fläna ett pensioneringssyfte men rekvisilet bör inte komma till direkt uttryck utan återspegla sig i de tekniska krav som uppställs i lagstiftningen för att P-försäkring skall föreligga. Kommitténs ställningstagande innebär even­tuella omprövningar i 1950 års lagstiftning vad gäller P-försäkringar så att pensioneringssyflet slår igenom hårdare i de uppställda villkoren. Efter det att de materiella kraven på P-försäkring prövats bör man enligt kommitténs mening ta upp frågan om förslagen bör kombineras med beloppsmässiga begränsningar i avdragsrätten.

Enligt kommitténs mening bör man kunna acceptera utlandsfiyttningar även i de fall då utflyttande medför en P-försäkring om man godtar rekvisit som säkerställer att sådan P-försäkring endast kan tecknas i pensionssyfte. Vidare flnner kommittén det naturiigt att man måste godta den uflämning av skatteprogressionen som blir följden av ett enligt kommitténs förslag uppbyggt system.

3.2 Villkor för P-försäkring

3.2.1 Inledning

Kommittén pekar på att P-försäkringen intar en särskilt gynnad ställning i beskattningshänseende. Denna ställning är vidare i stort sett oförändrad trots den starka utvidgningen under senare tid av sociala förmåner av olika slag, som medfört att det omfattande behov av pensionering genom frivillig P-försäkring som tidigare förelegat numera måste anses vara mindre. Kom­mittén har försökt anpassa villkoren för sådan försäkring till vad som kan synas ändamålsenligt med hänsyn till dagens sociala verklighet. En sådan åtgärd kan enligt kommittén ses som en fortsättning på det arbete med successiva förändringar av villkorsbestämmelserna för P-försäkring som fö­rekommit under senare lid. Utgångspunkten för kommitténs förslag beträf-

 

Prop. 1975/76:31                                                     61

fande villkoren har varit att P-försäkringen uteslutande skall fläna ett pen­sioneringssyfte och viss ledning vid utformningen har hämtats från vad som gäller beträffande bl.a. statlig flänstepension.

3.2.2 Kretsen av försäkrade

Som tidigare framhållits anser kommittén att pension är att se som en form av uppskjuten lön eller annan arbetsinkomst från den aktiva verk­samhetstiden. Detta betraktelsesätt leder enligt kommitténs mening beträf­fande frivillig P-försäkring till att den som tecknar försäkringen, försäk­ringstagaren, i princip också skall vara den som pensioneras, dvs. den som uppbär utfallande belopp. Motiv att godta annan än försäkringstagaren som försäkrad anser kommittén således inte föreligga i fråga om frivillig P-för­säkring. Försäkringstagaren bör därför i princip inte tillåtas teckna försäk­ringen på annan persons liv vare sig för livsfall eller dödsfall. Kommittén flnner del dock motiverat att den frivilliga P-försäkringen får innefatta pen­sionering även av vissa efterievande eller med andra ord att frivillig P-försäkring får tecknas för försäkringstagarens eget dödsfall. Enligt kom­mitténs mening bör sålunda efter förebild av den statliga pensioneringen efterlevandepension till make utgöra ett naturligt komplement till försäk­ringen. Samma anser kommittén böra vara förhållandet i fråga om efter­levandepension till den försäkrades barn, i varje fall upp till en viss ålder. Denna fråga behandlas ylterligare i det följande.

Av sociala och andra skäl anser kommittén det emellertid också kunna godtas visst undantag från den angivna principen att P-försäkring får tecknas endasi på försäkringstagarens liv. Härvid syflar kommittén på försäkrings­tagare som har minderårigt barn. Det bör vara möjligt för denne all teckna P-försäkring på i första hand hemmavarande makes liv och till förmån för nämnda barn. Härigenom kan erhållas kompensation för sådan kostnads­ökning för bams skötsel, som kan uppkomma om maken avlider. Kom­mittén anser del i dylika fall med hänsyn till försäkringens syfte vara rimligt att utfallande belopp såtillvida behandlas förmånligt i skattehänseende atl de beskattas hos bamet. Den omständigheten all försäkringsiagaren inte har avdragsrätt för periodiskt understöd till barnet bör enligt kommitténs mening inle utgöra hinder fören sådan ordning. Med hänsyn till de kostnader försäkringen avser atl täcka bör dock sådan efterievandepension till bam som här avses upphöra senast då barnet fyller 16 år.

I ett flertal reservationer uttalas att efteflevandepension till barn bör utgå till samma ålder oavsett om försäkringen tecknats på försäkringstagarens eller försäkringstagarens makes liv. En redogörelse för kommittéledamö­ternas ståndpunktslaganden i fråga om högsta ålder för efterlevandepension lämnas i avsnittet om sådan pension.

Regeln att försäkringstagare, i förekommande fall jämte make och barn. också skall vara pensionsberättigad anser kommittén självfallet inte böra

 

Prop. 1975/76:31                                                     62

gälla beiräffande flänstepensionsförsäkringar. Arbetsgivare bör således kun­na såväl teckna P-försäkring till förmån för anställd som äga sådan fläns-tepensionsförsäkring. Praktiska skäl talar nämligen för att man bibehåller en sådan ordning.

Kommittén erinrar härvid om att om den anställde själv ägde försäkringen svårigheter skulle enligt nu gällande civilrättsliga bestämmelser inträffa i samband med dödsfall eller skilsmässa. Sålunda skulle vid skilsmässa den försäkrades make kunna göra anspråk på hälften av försäkringens värde genom giftorätt. Är fråga åter om dödsfall där anställd försäkringsägares make avlidit skulle hälften av försäkringens värde ingå i den avlidnes kvar­låtenskap och arvsbeskatlas. Slutligen framhåller kommittén all om fläns-tepensionsägare själv avlider och hans barn inle får full täckning för sin laglott den förmånsberättigade efterievande maken skulle kunna nödgas avstå från en del av flänstepensionsförsäkringen. Dessa konsekvenser mot­verkas däremot om arbetsgivaren äger försäkringen: I sådant fall inräknas försäkringen nämligen inte i den anställdes giftorättsgods och något anspråk vid skilsmässa kan inte resas på del i försäkringen. Vidare gäller att vad som tillfaller förmånsiagare enligt flänsfepefisionsförsäkringen är fritt frän arvsskatt.

Tjänstepensionsförsäkring skall således kunna ägas av arbetsgivare. Där­emot anser kommittén det självklart att på grund av sådan försäkring ut­fallande belopp alltid skall tillfalla den anställde eller dennes efterlevande.

Kommittén erinrarom atl det i vissa fall kan finnas skäl för en arbetsgivare att teckna försäkring på annan persons liv för sjukdom eller dödsfall under villkor all själv få uppbära utfallande belopp. Försäkringsskyddet i sådant fal! bör dock enligt kommitténs mening få ordnas genom K-försäkring och alltså inte föranleda avdragsrätt för premien eller beskattning för utfallande belopp.

3.2.3 Till P-försäkring hänföriiga försäkringsformer

Kommittén anser det givet alt P-försäkring bör kunna utgå i form av ålderspension eller invalidpension. Enligt kommitténs mening föreligger inte något behov att motivera dessa båda försäkringsformer. Vidare har, som framgått av det föregående, kommittén uttalat sig för bibehållandet av viss efterievandepension som en naturiig del av P-försäkring.

En bedömning av vilka förmåner som bör ingå i frivillig ålderspension och efterievandepension anser kommittén böra göras mot bakgrunden av vad som gäller privalanställda omfattade av ITP-planen. Enligt kommitténs mening är det därför naturiigt att ålderspension eller efterievandepension i fortsättningen inte skall få förenasmed kapitalbelopp som utgår i samband med att pensionen böflar utbetalas eller i annat sammanhang. För detta ställningstagande talar enligt kommittén bl. a. det förhållandet att utgivandet av sådant kapitalbelopp inte ligger inom ramen för det renodlade pensio-

 

Prop. 1975/76:31                                                     63

neringssyfte P-försäkring framdeles uteslutande skall avse. Bedömer för­säkringstagaren det vara väsentligt att ett kapitalbelopp utgår vid hans pen­sionering, dödsfall eller vid annat tillfälle får säkerställandet av detta ka­pitalbelopp ske på annat sätt. Kommittén framhåller att tecknandet av K-försäkring då ofla torde framstå som den lämpligaste lösningen.

Inte heller finner kommittén att tillräckligt vägande skäl kan anföras för att förena invalidpension med kapitalbelopp. Man bör kunna räkna med att ett eventuellt behov av engångsbelopp vid personskada täcks på annat sätt än genom P-försäkring.

Sammanfattningsvis anser kommittén alltså att med P-försäkring bör av­ses försäkring enligt vilken inte kan utgå andra försäkringsbelopp än ål­derspension, invalidpension eller efterlevandepension.

3.2.4 Gemensamma regler för P-försäkring

1 avsikt att renodla systemet med P-försäkringar anser kommittén alt nuvarande möjlighet att teckna sådan livförsäkring som innehåller utfästelser av både P-försäkrings och K-försäkrings natur bör slopas. Några hållbara motiv torde enligt kommitténs mening i allmänhet ej finnas för försäkring av detta slag. För att försäkring skall godtas som P-försäkring anser kom­mittén alltså att den i sin helhet skall vara P-försäkring och ej till någon del ha karaktär av K-försäkring. En följd av detta ställningstagande är bl. a. att livränta tecknad med s. k. motförsäkring. där premierna återbetalas i form av ett engångsbelopp, inte kan komma i fråga som P-försäkring. Kom­mittén an.ser att dessa premieåterbetalningar inte fyller något självklart pen­sioneringssyfte varför samma skäl talar för att slopa denna lyp av försäkring som de som anförts beträffande P-försäkring med kapitalbelopp. Det kan tilläggas att motförsäkring i den formen att premieåterbetalning sker i rater omöjliggörs genom kommitténs förslag att försöflningsränta inte längre skall kunna tecknas. Till detta förslag återkommes i senare sammanhang.

Kommittén anser vidare, i avsikt att åstadkomma klara och otvetydiga beskattningsregler, att i avtal om P-försäkring bör tas in villkoret att för­säkringen inte till någon del får ändras till K-försäkring.

Kommittén erinrar om att genom lagstiftning år 1969 bestämmelser in­fördes av innebörd att i princip endast försäkring som tecknas i här i landet bedriven försäkringsrörelse och som uppfyller de i övrigt i punkt I av an­visningarna till 31 ij KL stadgade villkoren anses som P-försäkring. I sam­manhanget fick dock RSV rätt att förklara utomlands meddelad försäkring såsom P-försäkring om försäkringen i övrigt uppfyller villkoren enligt KL för sådan försäkring. Kommittén anser del naturiigt att P-försäkring också i fortsättningen skall tecknas i svensk försäkringsanstall för att kunna godtas som sådan. Möjlighet bör dock enligt kommittén allflämt finnas att efter särskild prövning få en i utlandet tecknad försäkring godtagen som P-för­säkring. Denna prövning bör även framdeles ankomma på RSV. För god-

 

Prop. 1975/76:31                                                     64

kännande anser kommittén dock böra gälla att försäkringen är utformad enligt de villkor i övrigt som gäller för svensk P-försäkring. Detta innebär att de kvalitativa rekvisit kommittén förordar avses skola tillämpas över hela fältet och alltså även för utländska försäkringar. Dispens bör således lika litet som f n. kunna ges från villkorskraven. De krav som härutinnan gäller i Sverige vid tiden för dispensansökningen måste vara uppfyllda. För att dispens skall kunna komma i fråga skall försäkringen följaktligen inte få ha något inslag av K-försäkring. Kommittén uppger att erfarenheten från dispensprövningen är att ett litet antal utländska försäkringar av hithörande slag har inslag av K-försäkring.

3.2.5 Ålderspension

Vid frivillig P-försäkring gäller f n. i princip en lägsta pensionsålder av 55 år. För särskilda fall kan dock lägre pensionsålder godtas. En jämförelse mellan å ena sidan stats- och exempelvis kommunanställdas pensionsålder och å den andra lägsta pensionsålder vid frivillig P-försäkring ger enligt kommitténs mening vid handen att den sistnämnda knappast framstår som motiverad. Övervägande antalet yrkesverksamma med frivillig P-försäkring kan inte antas vilja gå i pension vid så förhållandevis låg ålder som 55 år. Pensionsåldern har vidare under senare år höjts för vissa grupper. Kom­mittén anser en lägsta pensionsålder av 60 år vara betydligt bättre anpassad till det reella läget. Att en sådan lägsta pensionsålder vid frivillig P-försäkring understiger den regelmässiga med fem år motiveras med att den sistnämnda inom överblickbar framtid kan komma att sänkas och vidare att pensions­åldern sannolikt torde bli mera rörlig i framtiden än hittills. Vidare torde pensionsåldern variera mer bland företagare med frivillig P-försäkring än bland anställda i privat eller offentlig flänst.

Herrar Helmers och Magnusson påpekar i sin gemensamma reservation att den pågående utvecklingen på pensionsområdet starkt talar emot en höjning av gällande åldersgräns. Reservanterna anser därför alt nuvarande åldersgräns, 55 år, bör bibehållas.

Emellertid är kommittén medveten om att vid frivillig P-försäkring behov kan föreligga av tidigare pensionsålder än 60 år. F. n. gäller atl lägre pen­sionsålder än 55 år kan avtalas om detta kan anses skäligt med hänsyn till den försäkrades yrke eller andra omständigheter. I praktiken krävs inle något tillstånd av myndighet för försäkringsavtal om sådan tidig pension. Däremot underställs frågan härom Svenska livförsäkringsbolags skatte­nämnd. Kommittén anser atl även i fortsättningen lägre pensionsålder än lägsta utbeialningsålderenligi förslaget,60år. bör kunna tillåtas, när särskilda skäl är för handen. Man bör dock inte i individuella fall redan vid för­säkringens tecknande få avtala om den lägre pensionsåldern, såvida inte behovet redan då föreligger. I stället bör krävas att särskilt medgivande inhämtas i samband med att behovet av tidigare pensionering inträder. Enligt

 

Prop. 1975/76:31                                                     65

kommittén bör RSV:s nämnd för rättsärenden efter dispens kunna fastställa lägre pensionsålder i de individuella fallen. Kommittén pekar vidare på atl vissa yrkesgrupper har en lägre pensionsålder än 60 år. Så torde t. ex. vara fallet beträffande yrkesutövare inom sång- och balettkonst och en del andra mindre yrkesgrupper. För klart definierbara sådana yrkesgrupper anser kom­mittén att genom generell dispens av RSV en lägre pensionsålder bör kunna fastställas. Därvid bör beaktas resp. grupps flänstevillkor och andra om­ständigheter, som kan fläna till ledning vid bedömningen i vad mån skäl för lägre pensionsålder kan flnnas. Generell dispens bör enligt kommittén medges av RSV;s styrelse.

I ett väsentligt avseende finner kommittén anledning att avvika från det system för pensionering som gäller för stats- och kommunanställda. Behov kan föreligga av pension genom P-försäkring i avvaktan på exempelvis AFP eller ATP. Det bör därför finnas möjlighet att teckna temporär frivillig ål­derspensionsförsäkring. Enligt gällande rätt får avtal om frivillig temporär P-försäkring inte avse pension med kortare utbetalningstid än fem år om pensionen skall upphöra före 63 år. I fråga om annan temporär pension gäller att den skall utgå under minst ett och ett halvt år. Femårsgränsen i dess nuvarande utformning är i och för sig motiverad med att vid pen­sionering fråga skall vara om peflodisk utbetalning. En minsta tid om fem år kan då anses rimlig. Den nuvarande gränsen på ett och ett halvt åt grundas på en önskan att möjliggöra en pensionsutfyllnad mellan tidpunkten för faktisk pensionering och pensionsålder enligt AFL, dvs. 67 år. Kommittén anser att den nuvarande möjligheten att teckna P-försäkring med ett och ett haivt års utbetalningstid bör slopas och att för P-försäkring kortare ut­betalningstid än fem år inte bör godtas.

Kommittén anser det självfallet att temporär pension inte bör utgä vid lägre ålder än den som gäller för livsvarig pension. Slutligen saknas vafle anledning att i fråga om frivillig temporär P-försäkring godta annat än pen­sion med samma belopp vid varje utbeialningstillfälle.

Kommittén diskuterar vidare huruvida det behov av temporär frivillig ålderspension som kan uppkomma bör fä kunna tillgodoses genom att livs­varig pension under viss tid utgår med förhöjt belopp för att därefter ned­sättas. Den livsvariga P-försäkringen kan härigenom anses få funktionen av två försäkringar, en livsvarig och en temporär. Åtskilliga svårigheter är emellertid förenade med en sådan ordning. Självfallet måste nedsättningen hållas inom sådana gränser att försäkringens livsvariga karaktär inte även­tyras. Av premiekostnaden bör därför bara en mindre del belöpa på ned­sättningen. Hur premiekostnaden lämpligen därvid bör fördelas anser kom­mittén emellertid vanskligt att avgöra. Också ur administrativ synpunkt torde nedsättning av livsvarig försäkring som här avses vara mindre än­damålsenlig än två skilda försäkringar. Ur försäkringstagarnas synpunkt bör därför separat temporär P-försäkring anses vara att föredra bl.a. med hänsyn till att den bättre torde kunna anpassas till individuella förhållanden

5 Riksdagen 1975/76.  I saml. Nr 31

 

Prop. 1975/76:31                                                     66

än vad som kan ske genom en nedsättning av livsvarig försäkring som måste avtalas redan vid försäkringens tecknande. På grund härav föreslår kommittén att sådan nedsättning inte skall tillåtas.

Med hänsyn till att syftet med pension är att säkerställa en löpande in­komst åt den pensionerade anser kommittén vidare att vid livsvarig ål­derspension pensionen bör utfalla med lika stora belopp vid vafle utbe-talningstillfälle. En livsvarig ålderspension bör inte heller ändras till att avse temporär pension. Däremot anser kommittén inga skäl tala mol atl en tem­porär pension får omvandlas lill livsvarig.

Slutligen erinrar kommittén om att såväl inom ITP och STP som inom andra allmänna pensionsplaner pension utgår med förhöjt belopp under viss lid. Del förhöjda pensionsbeloppet kan i vissa fall utgå under kortare tid än etl och ett halvt år. Sådan försäkring inom ett planpensionssyslem godtas enligt gällande skatterätt som P-försäkring i fråga om ålderspension och invalidpension. Någon ändring i detta förhållande avser kommittén inie att åstadkomma.

3.2.6   Invalidpension

I fråga om sådan frivillig P-försäkring som är atl anse som invalidpension gäller f n. alt pensionen får utgå högst så länge den försäkrade är arbets­oförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Någon ändring i dessa hänse­enden anser kommittén inte påkallad. Pensionen bör dock ulgå med lika belopp under hela utbelalningsliden. Att invalidpensionsförsäkring, borisett från flänstepensionsförsäkring. i fortsättningen bör ägas av den försäkrade, alt den inte får förses med villkor som medför rätt till kapitalbelopp vid sidan av pensionen och alt den ej heller får innehålla moment av K-försäkring framgår av vad i det föregående anförts angående kommitténs förslag.

3.2.7   Efterlevandepension

Kommittén har, som framgått av det föregående, uttalat atl frivillig P-försäkring bör få innefatta även pension lill efterlevande make och i viss utsträckning barn. Vidare anser kommittén alt möjligheterna att teckna frivillig P-försäkring i största utsträckning bör anpassas lill individuella för­hållanden och atl frivillig efterievandepension till förmån för make och barn därför bör kunna tecknas utan förening med ålderspension.

Beiräffande makebegreppei hänvisar kommittén till att delta begrepp i det moderna samhället fåtl en vidare innebörd än som svarar mot gifter-målsbalkens regler. Enligt kommitténs mening bör vid efterlevandepension med make jämställas dels personer som utan att vara gifta lever tillsammans om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt har eller har hafl barn (jfr 65 jj femte stycket KL) och dels personer som sammanbor under äkienskapsliknande förhållanden. Kommittén erinrar härvid om atl

 

Prop. 1975/76:31                                                    67

man i fråga om statens grupplivförsäkring godtar etl sådant makebegrepp. Vid bedömningen av i vilka fall samboende under äkienskapsliknande för­hållanden skall berättiga till tecknande av P-försäkring med den samman­levande som medförsäkrad anser dock kommittén att viss restriktivitet bör krävas. Enligt kommittén bör samlevnaden ha bestått under minst tre år vid försäkringens tecknande. Är dessa villkor uppfyllda bör dock även den sammanlevandes eget barn kunna omfattas av efterievandepensionen. Bevisbördan för sammanlevnaden bör helt ligga på försäkringstagaren.

Kommittén diskuterar huruvida efterievandepension till make och där­med jämställd person skall få vara temporär eller endast livsvarig. Enligt kommitténs mening finns inte .samma motiv för en temporär efterievan­depension som för temporär ålderspension. Den temporära ålderspensionen Syftar lill att möjliggöra en jämn total pensionsnivå under återstående levnad. Kommittén erinrar vidare om atl för stats- och kommunanställda som åt­njuter pensionsförmåner innefattande efterievandepension är sådan pension lill efterlevande make alltid livsvarig. Enligt kommittén är det angeläget atl likformighet åstadkommes mellan olika grupper av pensionstagare också vad gäller efterlevandepensionen. Mot den bakgrunden förordar kommittén att efterlevandepension till make eller därmed jämställd bör vara livsvarig. Inle heller förekomsten av minderåriga barn utgör enligl kommittén något skäl för temporär efterievandepension till make. Efterievandes levnadskost­nader kan givetvis vara särskilt höga under ett antal år då minderåriga barn växer upp. Kommittén erinrar emellertid om att efterievandepension, fri­villig såväl som annan, vanligen utgår lill både make och barn. Det framhålls vidare att i många fall grupplivförsäkring ger sådant skydd atl behov av temporär efterlevandepension inte bör anses föreligga. Kommittén anser dock att i likhet med vad nu är fallet efterlevandepension skall anses vara livsvarig även om den upphör lill följd av alt den efterievande ingår nytt äktenskap.

I reservationer uttalar sig herrar Helmers, Lindwall, Magnusson och Schön­meyr för atl temporär efterievandepension lill förmån för make bör godtas som P-försäkring.

Kommittén anser vidare atl frivillig efterievandepension såsom vid statlig eller kommunal pension bör ulgå med ett i enlighet med försäkringsavtalet oförändrat belopp. Pension lill efterlevande make bör sålunda inie få be­stämmas alt ulgå med högre belopp under visst antal år och med lägre belopp under återstående livstid.

Kommittén förordar en vidare krets av pensionsberättigade barn än som gäller i fråga om efterievande barn till exempelvis statsflänsteman. Kretsen bör enligl kommitténs mening innefatta inte bara biologiskt barn till för­säkringstagaren och adoptivbarn utan även styvbarn och fosterbarn.

Etl annat spörsmål av betydelse för frivillig efterlevandepension till barn utgör frågan om den ålder vid vilken pensionen senast skall upphöra. Efter­levande barn lill statsanställd får pension lill dess barnet fyllt 19 år och

 

Prop. 1975/76:31                                                     68

i fråga om barnpension enligt AFL gäller 18 år. Inom ITP-systemet har emellertid åldersgränsen för barnpension nyligen satts ned från 21 lill 20 år. Enligl kommittén saknas skäl att i fråga om frivillig P-försäkring sälta en lägre gräns än 20 år.

Herrar Helmers, Magnusson och Schönmeyr förordar i reservationer att efterievandepension till förmån för barn bör kunna ulgå till dess barnet fyller 25 år.

1 ett fall anser dock kommittén alt efterlevandepension bör kunna utgå även efter det barnet fyllt 20 år, nämligen när fråga är om utvecklingsstört eller på annal jämföriigt sätt handikappat barn. Kommittén förordar att sådan efterievandepension bör kunna vara livsvarig. Avsedda barn är i första hand sådana, som vid försäkringens tecknande är handikappade. Detsamma bör gälla i fråga om barn som, senast vid den tidpunkt då efterlevandepension till barn på grund av frivillig P-försäkring enligl kommitténs förslag normalt skall upphöra, bedöms komma att bli livsvarigt oförmögna till arbete för sin försöflning.

Kommittén finner inte tillräckliga skäl föreligga att vidga kretsen av be­rättigade till efterlevandepension utöver make och barn. Kommittén påpekar härvid alt pension på grund av frivillig försäkring ofta får ses som ett kom­plement till pension på grund av flänst eller annat arbete och ätt detta kom­plement vad angår efterlevandepensioneringen i princip inte bör gå längre än vad som gäller den kollektiva pensioneringen på grund av arbete. Efter­levandepension för andra försäkringstagaren närstående, t. ex. föräldrar, an­ser kommittén knappast kunna inrymmas i pensionsbegreppet. I den mån i dylika fall folkpension ocb andra insatser från det allmännas sida skulle anses otillräckliga och försäkringsskydd därför vara behövligt eller önskvärt bör delta enligt kommitténs mening ordnas på annat sätt än genom P-försäkring. Tre ledamöter, herrar Helmers, Magnusson och Schönmeyr för­ordar dock i sina reservationer en vidare krets av förmånsberättigade till efterlevandepension.

En följd av att kommittén inte ansett sig kunna utvidga kretsen av be­rättigade till efterievandepension utöver make och barn är att kommittén inte ansett sig kunna godta försöflningsränta som efterievandepension. Det nuvarande systemet med försörjningsränta innebär nämligen att räntan kan utgå under visst antal år efter den försäkrades död men oberoende av viss pensionstagares liv. Kommittén vill med förebild i den allmänna och privata flänstepensioneringen knyta efterievandepensionen uteslutande till efterie­vande makes eller därmed jämställd persons liv och därutöver till efter­levande barn eller fosterbarn tills dessa uppnått viss ålder. En utgående försöflningsränta anser kommittén i regel inte fylla något pensioneringssyfte utan främst fläna andra ändamål. Den omständigheten att försöflningsräntan endast föranleder en mindre kostnadsfördyring fören P-försäkring kan enligt kommitténs mening självfallet inte utgöra något motiv för atl tillåta sådan ränta i beskattningshänseende. För ett bibehållande av försöflningsräntan

 

Prop. 1975/76:31                                                     69

ullalar sig i reservationer herrar Helmers, Magnusson och Schönmeyr. Herr Lindwall anser atl viss begränsad rält bör föreligga att teckna P-försäkring med försöflningsränta.

3.2.8   Förmånstagarfbrordnande

Kommittén erinrar om att grundprincipen för den frivilliga P-försäkringen bör vara att pensionen skall anses som uppskjuten lön. Att genom insättande av förmånsiagare låta annan än försäkringstagaren eller vid efterievande­pension den till vilken sådan pension kan utgå lyfta utfallande belopp lår därför enligt kommitténs mening anses stridande mot detta synsätt. De skäl som motiverar de civilrättsliga reglerna om förniånstagareförordnanden kan således inte åberopas till stöd för alt även i skattelagstiftningen rörande frivillig P-försäkring godta förmånstagareförordnanden. Med hänsyn härtill anser kommittén alt bland villkoren i avtal om frivillig P-försäkring bör intas förbud mot förordnande av förmånsiagare, dock med visst undantag för efterievande make eller därmed jämställd person och barn. För efter­levandepension bör nämligen enligl kommittén gälla att endast efterievande make skall uppbära den livsvariga efterievandepensionen och endast barn under 20 år den temporära efterievandepensionen.

Kommittén har vidare övervägt huruvida efterievande make och barn bör insättas som oåterkalleliga förmånsiagare och namnges som förmåns­iagare. En sådan ordning anser sig kommittén dock inte böra föreslå. Den skulle nämligen förhindra alt försäkringstagaren efter skilsmässa och omgifte skulle kunna låta den nya maken vara förmånsberättigad i avseende på utfallande pension. Försäkringen kommer visseriigen alt gälla på den förste makens liv men detta utgör enligt kommitténs mening inte motiv för att den förste maken i alla situationer skall fä uppbära pensionsbeloppet. Något hin-deratt insätta make som oåterkallelig förmånsiagare bör dock inte finnas.

1 fråga om flänstepensionsförsäkring bör enligt kommittén gälla atl endast den anställde - bortsett från det fall då denne äger försäkringen - samt i förekommande fall efterievande make och barn skall kunna vara insatta som förmånsiagare. Oåterkalleligt förmånstagareförordnande bör därvid kunna förekomma.

Slutligen har kommittén berört den situationen att återbäring lämnas på en P-försäkring och utbetalning av återbäringen sker först efter den för­säkrades död. Enligt kommittén bör återbäringen i detta fall tillfalla dödsboet varför något behov av förmånstagareförordnande inte finns.

3.2.9   Överlåtelser

Huvudskälet företl system med frivillig P-försäkring bör enligt kommittén vara kravet på atl kunna säkerställa en jämn löpande inkomst även sedan den yrkesverksamme slutat sitt arbete. Detta pensioneringssyfte rimmar

 

Prop. 1975/76:31                                                    70

enligt kommitténs mening illa med den ordning som innebär att försäk­ringstagaren avhänder sig sin rätt till pension på grund av försäkringen. Härtill kommer alt det från allmän synpunkt måste framstå som naturiigt att den som är skattskyldig för pensionen också skall kunna ta denna i anspråk för bl. a. skatt som belöper på densamma. Detta anser kommittén leda till slutsatsen att skäl av principiell natur inte finns alt bibehålla nu­varande möjligheter att överiåta frivillig P-försäkring. I stället bör enligt kommitténs mening med vissa undantag gälla atl en försäkring föratt kunna godtas som P-försäkring inte skall fä överiåtas. Villkor av denna innebörd bör tas in i försäkringsavtalet.

De undantag som enligt kommitténs mening i fortsättningen bör kunna godtagas överensstämmer i stort med de fall då enligt gällande bestämmelser skattskyldigheten för utfallande belopp efter överiåtelsen övergår på den nye ägaren till försäkringen. De av kommittén förordade fallen är följande.

Tjänslepensionsförsäkring bör till följd av anställningsförhållande kunna överiåtas i alla fall utom till sådan juridisk person där den anställde har ett dominerande inflytande. Vidare bör flänstepensionsförsäkring kunna överiåtas till pensionsstiftelse.

Frivillig P-försäkring bör dessutom kunna överiåtas till följd av utmätning, ackord eller konkurs. Också bodelning i anledning av äktenskapsskillnad bör kunna utgöra grund för överiåtelse av sådan försäkring. I sistnämnda fall bör förutsättningen emellertid vara att försäkringstagaren skulle ha kun­nat tillgodoföra sig avdrag för periodiskt understöd vid utbetalning lill nye ägaren av belopp som svarar mol utfallande pension. Även vid arvsskifte efter försäkringstagaren bör äganderätten till försäkringen kunna övergå till annan. Den som i delta fall kan bli ägare till försäkringen bör emellertid endast kunna vara den eller de förmånsberättigade eftersom fråga här bara kan vara om efterievandepension.

Slutligen bör RSV (nämnden för rättsärenden) kunna medge att frivillig P-försäkring skall kunna överiåtas även i andra fall om särskilda skäl fö­religger.

Kommittén framhåller alt ytteriigare en förutsättning bör föreligga för att här godtagen överiåtelse skall bli giltig. Denna förutsättning är att an­mälan om överiåtelsen omedelbart görs till försäkringsgivaren. Det bör vis­serligen ligga i försäkringstagarens intresse att anmälan görs eftersom han endast härigenom kan befrias från skattskyldighet för utfallande belopp. Då försäkringstagaren emellertid genom att underiåta att göra anmälan kom­mer att erhålla pensionen, trots att den som äganderätten till försäkringen övergått till har rätt till utfallande belopp, anser kommittén att anmälnings­plikten i första hand bör ligga på den nye ägaren. Vid anmälan bör över­låtelsehandlingen företes.

För den nye ägaren till överiåten P-försäkring skall enligt kommitténs mening självfallet föreligga samma överiåtelsemöjligheter som för försäk­ringstagaren.

 

Prop. 1975/76:31                                                     71

Slutligen framhåller kommittén att eftersom villkor rörande förbud mot överiåtelser skall tas in i försäkringsavtalet överträdelse av sådant förbud inte får några civilrätlsliga verkningar. Utfallande belopp kommer således alltid att tillfalla försäkringstagaren och beskattas hos honom.

3.2.10 Belåning, panisälining och återköp

Kommittén pekar på att P-försäkring av naturiiga skäl inte är särskilt lämpad som kreditsäkerhet eflersom rätten enligt försäkringsavtalet i all­mänhet upphör om den försäkrade dör. 1 de fall där belåning kan ske gäller emellertid atl låntagaren och inte långivaren blir skattskyldig för den pension som utfaller på grund av den belånade försäkringen oavsett om pensionen helt eller delvis tas i anspråk för ogulden gäld. Låntagaren kan under sådana förhållanden komma att sakna medel till att täcka skatten på pensionen.

Belåning eller pantsättning av P-försäkring faller enligt kommitténs me­ning helt utanför försäkringens pensioneringssyfte. Följden av skuldsätt­ningen kan nämligen resultera i att pensionen i vissa fall helt eller delvis uteblir. Härtill kommer enligl kommittén att den skatterätlsliga principen bakom P-försäkringssyslemet med i tiden förskjuten inkomstbeskattning motverkas av belåningen eller pantsättningen. Kommittén förordar därför att försäkring för all godtas som P-försäkring, inte skall kunna belånas eller pantsältas. Villkor av sådan innebörd bör enligt kommitténs mening tas in i försäkringsavtalet.

Kommittén erinrar om att försäkringsgivare i vissa fall kan godta återköp av frivillig P-försäkring. Det belopp som då utfaller betraktas enligt gällande bestämmelser som intäkt jämställd med pension på grund av försäkringen (32 § 1 mom. andra stycket KL). Skattskyldigheten åvilar här alltså för­säkringens ägare.

De sociala skäl som talar för att belåning av P-försäkring inte bör tillåtas har enligt kommittén självfallet samma betydelse såvitt gäller återköp av sådan försäkring. Mot denna bakgrund borde således återköp ej heller godtas. Däremot kan man enligt kommittén från fiskal synpunkt inte göra någon invändning mot att återköp tillåts i fråga om P-försäkring. Enligt kommitténs mening bör därför undantagsvis kunna godtas att återköp får förekomma med hänsyn bl. a. till att verkningarna härav inte miedför olägenheter i den betydande omfattning som fallet är vid belåning. Kommittén anser emel­lertid atl återköp skall kunna godtas endasi om synneriiga skäl är för handen. Prövningen av denna fråga bör enligt kommittén ankomma på RSV. Generell dispens bor kunna ges av RSV:s styrelse i fråga om återköp av P-försäkring på ringa belopp. Lämplig beloppsgräns bör härvid kunna fastställas efter samråd med försäkringsanstalterna. I övrigt bör nämnden för rättsärenden efter prövning i det enskilda fallet kunna medge återköp. Ett utbyte av framtida pensionsförmåner mot ett återköpsbelopp måste i dessa fall för­utsätta att den tilltänkta användningen av ålerköpsbdoppel är objektivt god-

 

Prop. 1975/76:31                                                     72

tagbar med hänsyn till sökandens ekonomiska situation och inte bara önsk­värd ur sökandens egen subjektiva synpunkt. Nödvändig investering eller skuldavbetalning för atl säkerställa innehav eller fortsatt drift av en för­värvskälla kan utgöra godtagbart skäl för återköp. Sjukdom i sig lorde endast i särskilda fall kunna utgöra dispensskäl, så kan dock vara fallet om för­säkringstagaren har atl bestrida kostnader för dyrbar behandling. 1 sådana fall bör läkarintyg krävas. En dispens för alt köpa villafastighet eller annan permanent bostad bör kunna medges om starka skäl föreligger, t. ex. när fråga är om handikappbostad eller flyttning till annan ort på grund av ändrade arbetsförhållanden. Köp av permanent bostad i utlandet i anledning av ut­flyttning kan däremot enligt kommitténs mening inte anses utgöra tillräck­ligt skäl för återköp. Kommittén framhåller slutligen atl försäkringsgivaren måste lämnas tillfälle att yttra sig över ansökan om återköp.

3.2.11 Tjänsiepensionslörsäkring

Som framgått av det föregående anser kommittén att flänstepensionsför­säkring i motsats till annan P-försäkring i regel bör kunna överiåtas på grund av anställningsförhållande samt att anställd skall kunna insättas som förmånsiagare.

Emellertid har kommittén lagt ytterligare synpunkter på vad som bör gälla i fråga om flänstepensionsförsäkring utom planpensioner och likvärdiga pensioner. Sådan försäkring bör från tecknandet vara livsvarig. Vidare bör när sådan försäkring tecknas anmälan göras hos försäkringsgivaren atl för­säkringsavtalet gäller flänstepensionsförsäkring. Försäkringens karaktär av flänstepensionsförsäkring bör alltså enligt kommittén otvetydigt framgå av avtalet.

Kommittén anser emellertid att möjlighet bör finnas att även efter tid­punkten för tecknandet av en frivillig försäkring omvandla denna till en flänstepensionsförsäkring. Härvid syftas på det förhållandet att en egen­företagare tecknar en försäkring och senare upphör med sitt företag och tar anställning. Han bör då kunna överiåta försäkringen till arbetsgivaren och försäkringen därvid få karaktär av flänstepensionsförsäkring.

Slutligen anser kommittén att premierna för flänstepensionsförsäkring skall eriäggas endast av arbetsgivaren och inte som f n. även av arbetstagaren eller av denne och arbetsgivaren gemensamt. Detta sammanhänger med att enligt intern svensk rätt flänstepension vid bosättning utomlands be­skattas i Sverige under det att pension på grund av frivillig P-försäkring därvid beskattas i bosättningslandet (jfr 53 tj 1 mom. KL och punkt 2 av anvisningarna till 53 tj KL).

 

Prop. 1975/76:31                                                     73

3.3 Beloppsmässiga begränsningar av avdragsrätt för P-försäkring

3.3.1 Inledning

Kommittén framhåller att det från praktisk tillämpningssynpunkt givetvis är fördelaktigare atl begränsningsregler mera anknyts till begreppsdefini­tioner och försäkringstyper än till belopps- eller storleksgränser. Å andra sidan framstår det klart för kommittén att frånvaron av kvantitativa be­gränsningar fört fram till nuvarande otillfredsställande läge på beskattnings­området. Tili detta kommer vidare att pension bör ses som en uppskjuten del av lön dier-annan arbetsinkomst. Enligl kommitténs mening står det därför inte i god överensstämmelse med detta principiella synsätt att ha etl system som medger rätt för skattskyldig att när som helst använda hela eller huvuddelen av sin lön till att betala P-försäkringspremie - något som f n. förekommer. Att man skall kunna använda realisationsvinster och inkomst av kapital för P-försäkring strider givetvis också mot detta principiella synsätt.

Kommittén framhåller ylterligare att ett utmärkande drag i nuvarande regler för pensionering i statlig och kommunal flänst är dels att pensionen reduceras i förhållande till lönen före pensioneringen (65 % av lönen i slul-löneklass), dels att ett tak sätts för den pensionsgrundande inkomsten (del av månadslön som överstiger belopp motsvarande 104 96 av basbeloppet vid årets ingång reduceras till hälften och del av månadslön som överstiger 167 96 av .samma basbelopp beaktas ej). Även ATP har ett tak genom att man bortser från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som över­stiger 7,5 X basbeloppet. Inom planpensionssystenien har man ett tak för den inkomst som ger pensionsrätt. Så har t. ex. ITP ett tak vid en inkomst på 20 basbelopp.

Kommittén pekar vidare på behov av temporär P-försäkring bl. a. som utfyllnad i avvaktan på ATP och AFP. Å andra sidan framstår del klart för kommittén att en sådan temporär pension inte kan godtas om del åriiga beloppet vida överstiger vad som erhålls genom allmän försäkring eller plan­pension.

Mol bakgrunden av det anförda anser kommittén att enbart utnytflandet av själva försäkringsformen för atl deflniera begreppet P-försäkring inte kan anses medföra någon tillfredsställande lösning av begränsningsproblemet om man vill säkerställa att P-försäkringsinstitutet används enbart i det syfte som får anses vara den naturiiga motiveringen för de därmed förenade skat­telättnaderna, nämligen pensioneringssyftet. Vidare framhåller kommittén att beloppsmässiga begränsningar i förening med visst krav på livsvarighet är del avgörande skälet till att utfiyttningsproblematiken enligt kommitténs mening i princip kan skjutas åt sidan.

Kommittén pekar även på att säväl våra nordiska grannländer som fiera av de stora industriländerna har beloppsmässiga begränsningar av rällen till avdrag för frivilliga P-försäkringar.

 

Prop. 1975/76:31                                                     74

Enligt kommitténs mening kan ett system med kvantitativa spärrar ut­formas enligt en av följande två metoder. Enligt den ena metoden kan man maximera pensionsbeloppet till visst fast belopp eller till elt belopp, som står i förhållande till arbetsinkomsten, eller genom en kombination av dessa möjligheter. Denna metod är mycket svår från kontrollsynpunkt, bl. a. eftersom man inte kan dra några slutsatser om pensionsnivån med utgångspunkt i den premie som inbetalas visst år. Olika inträdesåldrar ger givetvis olika premier för samma pensionsbelopp. Den andra begränsnings­metoden gäller viss storiek på avdragsgilla premier för P-försäkring. Den medför för dem som åriigen uinytflar avdraget fullt ut olika åriig pension beroende pä inträdes- och pensionsålder. Kommittén föredrar en ordning enligt den senare nämnda metoden.

3.3.2 Överväganden beiräffande utgående pensioner

Kommittén har vid utformningen av de kvalitativa rekvisiten hämtat viss ledning från vad som gäller beträffande pensioner i allmän flänst. När det gäller begränsningsreglernas utformning och det årliga premieavdragets storiek kan enligt kommitténs mening samma måttstock tillämpas. Emel­lertid finns även andra allmänt accepterade pensionssystem som kan fläna som lämplig förebild beträffande pensionsnivå, inflänandetid m. m. Kom­mittén syftar då i första hand på sådana kollektiva planpensionssystem som godkänts av huvudorganisationerna på arbetsmarknaden. Tryggandelagen är till betydande del uppbyggd kring och sanktionerar från civilrättslig och skatterättslig synpunkt den pensionsplan (ITP-planen) som överenskoms år 1960 mellan SAF, å ena sidan, samt SIF och SALF, å den andra. Enligt denna plan fastställdes ett högsta tak för ITP-grundande lön av 15 basbelopp. Detta tak har år 1974 höjts till 20 basbelopp med verkan fullt ul från år 1978. Pensionsplaner har genomförts på större delen av den privata arbets­marknaden, ofta med ITP-planen som förebild.

Mot bakgrund av den utveckling på delta område som hittills skett bör en pension som på detta sätt är sanktionerad på arbetsmarknaden enligt kommitténs mening kunna accepteras i skattehänseende och lämpligen även vara utgångspunkten för de beloppsmässiga övervägandena då del gäller pension i det fall vederbörande själv har atl bygga upp sitt pensionsskydd utöver ATP och AFP. Detta innebär således att kommittén räknar med att 65 % av ett på visst sätt beräknat inkomstunderiag normalt utgör skälig ålderspension, alt ca hälften härav eller 32,5 % betraktas som skälig efter­levandepension och att uppbyggnadstiden för full pension bör vara 30 år. Kommittén påpekar att om man drar en parallell med ITP-systemet och den allmänna flänstepensioneringen det medför att skattereglerna bör byggas upp så att de inom taket förutsätter pension i förhållande till inkomsten. Skattereglerna bör alltså medge högre avdrag ju högre inkomst försäkrings­tagaren har.

 

Prop. 1975/76:31                                                     75

3.3.3 Arbetsinkomst som villkor for avdragsrätl

Som framgått av det föregående ger kommittén uttryck för uppfattningen att om pension anses utgöra del av lön eller annan arbetsinkomst del lår anses konsekvent att också kostnader för att bygga upp egen pension täcks av sädan inkomst. Enligt kommitténs mening bör A-inkomst anses som inkomst av eget arbete och alltså grunda avdragsrätl.

Med A-inkomst förstås enligt 9 tj 3 mom. SI inkomst av flänst med undan­lag av periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk intäkt som avses i 31 tj KL. Begreppet A-inkomst omfattar vidare inkomst av jord­bruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvs­källan i ej blott ringa omfattning. Uppdelningen i A- och B-inkomst flänar som underiag för särbeskattning av förvärvsinkomst för makar och görs därför f n. bara för makar och därmed likställda skattskyldiga. Den om­ständigheten att en uppdelning på A- och B-inkomst ej sker för ensamstående skattskyldig enligl gällande rätt hindrar emellertid enligt kommitténs me­ning inte att en uppdelning lätt kan göras också för sådan skattskyldig med ledning av hans deklaration när så behövs med anledning av elt avdrags­yrkande för P-försäkringspremie.

En konsekvens av att avdragsrätten görs beroende av förekomsten av A-inkomst blir att inkomst i inkomstslaget annan fastighet, t. ex. inkomst av hyresfastighet, inte berättigar till avdrag för P-försäkringspremie. Å andra sidan kan inkomst av jordbruksfastighet och rörelse bilda underiag för av­dragsrätt trots att en del av inkomsten regelmässigt egentligen är kapital­avkastning. Dessa konsekvenser, som redan godtagits när det gäller sär-beskatlningen, får enligl kommitténs mening accepteras också för P-för­säkring för alt bestämmelserna skall bli praktiskt hanterbara.

Herrar Helmers och Magnusson anför i sin gemensamma reservation under hänvisning bl. a. till sparmomeniel i P-försäkringen att såväl A- som B-inkomst bör kunna medföra rätt till avdrag för premie för P-försäkring.

3.3.4 Kommitténs förslog till begränsningsregler

Kommittén utgår således vid utformningen av begränsningsreglerna från att pensionering enligt pensionsplan som överenskommits av arbetsmark­nadens huvudorganisationer skall godtas skattemässigt. Detta innebär att den grupp anställda som inte omfattas av pensionsplan och alla skattskyldiga med inkomst av förvärvsarbete som inle är hänföriig till inkomst av flänst skall kunna skaffa sig etl pensionsskydd av samma storiek och på samma villkor som de som omfattas av ett planpensionssystem. Den beloppsmässiga gränsen för avdragsrätten bör alltså enligt kommittén bestämmas efter vad det kostar alt med den normala inflänandetiden, 30 år, försäkra sig för en pension som motsvarar högsta ITP-pension. Kommittén redovisar vissa sammanställningar avseende dessa kostnader. Sammanställningarna torde få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2-.

 

Prop. 1975/76:31                                                     76

Det i bilaga 2 angivna exemplet gäller en person som vid 35 års ålder inträder i systemet med inkomst som motsvarar 7,5 basbelopp, dvs. ATP-taket, och som får successiva löneförhöjningar i 5-årsintervaller så att han vid 55 år uppnår ITP-taket, 20 basbelopp. Medförsäkrad är en 3 år yngre kvinna. Exemplet är räknat med en antagen penningvärdeförsämring av 4,8 % per år, vilket motsvarar den genomsnittliga årliga ökningen av bas­beloppet under perioden 1960-1974. Del i bilaga 3 angivna exemplet visar under i övrigt samma förhållanden kostnaderna i oförändrat penningvärde. Det i bilaga 4 upptagna exemplet visar en lugnare inkomstutveckling, från 4,5 basbelopp vid 35 år lill 12 basbelopp vid 55 år, och med 4,8 96 pen­ningvärdeförsämring per år. Del åriiga avdraget för pensionspremier bestäms i exemplen till viss procent av A-inkomsten till högst 20 basbelopp, nämligen 20 96 därav t. o. m. det år den skallskyldige uppnår 49 år och 30 96 fr. o. m. 50 års ålder. Begränsningarna innebär alt det högsta årliga avdraget uppgår till 4 basbelopp resp. 6 basbelopp. Exemplen förutsätter maximal årspremie. Det förutsätts vidare att pensionsförmånerna utgörs av ålderspension från 65 år, sjukpension av samma storlek som ålderspensionen, änkepension motsvarande hälften av ålderspensionen och barnpension moisvarande en flärdedd av ålderspensionen. Som basbelopp har använts det som gällde i februari 1975, dvs. 9 000 kr.

1 fråga om exemplet i bilaga 3 gäller vidare atl det vart femte år sker en utökning av pensionsförmånerna svarande mot maximall tillåten premie. Mellan två på varandra följande åldrar (exempelvis 35, 40) gäller del pen­sionsbelopp som anges för den lägre åldern. För sjukpensionen har slutligen en genomsnittspremie för vafle 5-årsperiod använts vid beräkningarna.

Enligt kommittén ger sifferexemplen i bilagorna 2-A ledning för att be­döma vad det kostar att skaffa ett pensionsskydd upp till ITP-taket genom individuell P-försäkring med skälig uppbyggnadstid och med avdragsrätl för premierna vid beskattningen. Kommittén fäster emellertid i samman-hangel uppmärksamhet på att man kan motivera att en egenföretagare inte bör ha samma pension i förhållande till redovisad inkomst av verksamheten som en anställd i förhållande till lönen. Egenföretagaren skall nämligen själv svara för kostnaderna för sin pensionering. Han har då till sitt förfogande för att täcka privata kostnader endast skillnaden mellan inkomsten av verk­samheten och pensionskostnaderna, givetvis efter avdrag för skatt. Genom att arbetsgivaren betalar den anställdes pensionskostnader kan däremot den anställde använda hela sin inkomst efter skatt för samma ändamål. Med hänsyn härtill kan man enligt kommittén hävda atl en rörelseidkare och en anställd med samma redovisade A-inkomst icke bör ha samma pen­sionsförmåner.

Samtidigt pekar kommittén på att en egenföretagare med stadigvarande inkomst väsentligt över 20 basbelopp självfallet bör kunna bereda sig samma pension som en anställd med inkomst på eller över 20 basbelopp och med ITP-pension. Vidare kan en låg inkomst under en längre tid i början av

 

Prop. 1975/76:31                                                     77

verksamhetens bedrivande nödvändiggöra stora premieinbetalningar under den fortsalta verksamheten för att egenföretagaren skall förvärva ett fullgott pensioneringsskydd. Vid en sådan löneutveckling som exemplet i bilaga 2 utvisar kommer en person som inflänar ITP från 35 års ålder att enligt f n. gällande bestämmelser uppbära ITP med 53 96 av högsta pensions-medförande lön från 65 års ålder och med 32 96 av samma lön från 67 års, då AFP och ATP tillkommer. Med nu gällande regler motsvarar sist­nämnda pensioner vid full inflänandetid maximalt 23 96 av högsta pen-sionsmedförande lön inom ITP-systemet. Totalt erhåller alltså den ITP-anslutne från 67 år en pension motsvarande 55 96 av högsta pensions-medförande lön.

Kommittén framhåller att en avdragsrätt konstruerad på sätt nu angetts som förutsättning i exemplen i bilagorna 2-4 är lätt att tillämpa vid be­skattningen. Genom att göra avdragsrälten beroende av A-inkomst och här­vid begränsa sådan inkomst till högst 20 basbelopp kommer avdragsrätten i princip att följa förändringar i penningvärdet. Mot den bakgrunden förordar kommittén att avdrag för premie för P-försäkring skall kunna medges med 20 % av sådan A-inkomst i de fall den skattskyldiges ålder understiger 50 år och i övriga fall med 30 96 av sådan inkomst. Med ett basbelopp om 9 000 kr. (febr. 1975) blir då högsta möjliga premiebelopp 36 000 kr. resp. 54 000 kr. Dessa premier bör enligt kommittén fl användas för alla andra förordade former av P-försäkringar än temporär ålderspension. Med hänsyn till att egenföretagarnas inkomst kan variera kraftigt mellan olika år anser dock kommittén det motiverat att som underiag för avdragsbe­räkningen bör få väljas beskattningsårets eller det närmast föregående be­skattningsårets A-inkomst upp till 20 basbelopp.

Den förordade huvudregeln innebärande avdrag för eriagd P-försäkrings­premie med 20 resp. 30 96 av A-inkomst upp till 20 basbelopp skall enligt kommittén äga direkt tillämpning för egenföretagaren samt för anställd som själv har att svara för sin pension utöver ATP och AFP. För anställd i allmän flänst eller i sådan privat flänst som är ansluten till pensionsplan eller i privat flänst med flänstepensionsförsäkring föreslår kommittén en reduktion av underiaget för beräkning av högsta avdragsgilla premiebelopp. För den föreslagna reduktionen lämnas redogörelse i avsnillet flänstepen­sion.

Kommittén föreslår vidare att alla skattskyldiga med A-inkomst bör ha möjlighet att i viss omfattning ordna kompletterande pensionsförmåner genom försäkring. Detta avses gälla såväl egenföretagare som anställda. Det pekas bl.a. på att behov kan föreligga att ombesörja temporärt pensions­skydd. Kommittén föreslår därför att skattskyldig medges ytterligare av­dragsmöjlighet, nämligen intill 10 96 av A-inkomst under beskattningsåret eller närmast föregående beskattningsår om högst 20 basbelopp. Denna av­dragsrätt bör således enligt kommittén få utnytflas för alla former av P-försäkring. Kommittén redovisar vad som kan erhållas som livsvarig ål­derspension inom ramen fördetta avdrag. Sammanställningen torde få fogas

 

Prop. 1975/76:31                                                     78

till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.

I flera reservationer föreslås annan utformning av det s. k. komplette­ringsavdraget. Herrar Helmers och Magnusson föreslår ett avdrag med tre basbelopp, och hert Schönmeyr med två basbelopp. Herr Lindwall föreslår alt avdrag i första hand medges med två basbelopp och i andra hand medges med 10 96 av en A-inkomst om högst 20 basbelopp, dock minst elt basbelopp.

Under vissa omständigheter kan större avdrag för P-försäkringspremie anses motiverat än som kan medges enligt de nu angivna metoderna. Kom­mittén anser därför att genom dispens från begränsningsreglerna möjlighet bör finnas att medge ytterligare avdrag. Frågor angående dispenser behandlas i ett särskilt avsnitt.

Kommittén uppger vidare att det vid 1973 års taxering förekom mindre än 6 500 fall med P-försäkringsavdrag över 30 000 kr. Mot denna bakgrund förutsätter kommittén att den alldeles övervägande delen av nu förekom­mande P-försäkri ngar ryms i nom de föreslagna gränserna även om relationen mellan A-inkomstens och P-försäkringspremiens storiek inle utretts. Genom förslaget stoppas enligl kommitténs mening missbruk av P-försäkringsin­stitutet. Lojala försäkringstagares dispositioner torde däremot inte påverkas nämnvärt.

3.3.5 P-försäkring och Inkomstutjämning

Enligt kommittén kan det inte bortses ifrån att P-försäkringen, vars egent­liga syfte är elt helt annal än att fläna till inkomstuflämning i verkligheten i viss mån fått karaktären av utjämningsinstrument. Kommittén anser inte att den genom skärpta regler för avdragsrätt för P-försäkringspremie be­gränsade möjligheten till inkomstuflämning bör leda till ytteriigare regler om sådan uflämning. I sammanhanget pekar kommittén på att särskilda regler tillskapats uteslutande i syfte att åstadkomma dessa uflämningsmöj-ligheter. Kommittén framhåller vidare atl de föreslagna begränsningsreglerna är så generösa att de inte kan tas som motivering för inkomstuflämnings-möjligheter vid inkomstbeskattningen utöver dem som redan finns.

Hertar Helmers, Magnusson och Schönmeyr anför i sina reservationer att frågan om inkomstuflämning inte tillfredsställande lösts i kommitténs för­slag. Hertar Helmers och Magnusson anser att en generell s. k. konlomelod bör införas. Genom denna bör åtminstone uflämning lå ske av inkomstdel över 150% av föregående två års medelinkomst.

3.4 Begränsningsregler beträffande tjänstepension

3.4.1 Inledning

Kommittén ställer frågan huruvida begränsningen även bör gälla för ar­betstagares flänstepensionsförsäkring och flänstepensioner tryggade genom avsättning. Om arbetsgivaren utlovat en anställd flänstepension och tryggar

 

Prop. 1975/76:31                                                     79

pensionen genom P-försäkring utgör visseriigen värdet härav en i princip skattepliktig förmån för arbetstagaren men eftersom han skulle ha varit berättigad till avdrag för utgifterna att förvärva förmån om han själv skaffat sig den tillämpas s. k. tyst kvittning (punkt 3 första stycket av anvisningarna till 32 § KL). Kostnaden för premier, som oavsett beloppet är avdragsgill för arbetsgivaren, framgår således inte av kontrolluppgift eller den anställdes deklaration. Även avsättning som tryggar inflänad del av oantastbar pension är i princip obegränsat avdragsgill för arbetsgivare. Är den anställde hu­vuddelägare i familjebolag gäller dock alt arbetsgivarens avdragsrätt begrän­sas flll s. k. planpension vid kontoavsättning och till vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter vid stiftelse­avsättning. Inte heller dessa slag av pensionskostnader framgår av kon­trolluppgift eller arbetstagares deklaration utan tyst kvittning sker även i detta fall.

Kommittén pekar på atl del kan göras gällande att på den fria arbets­marknaden bestämmandet av lön, pension och säkerställande av pension är frågor enbart mellan arbetsgivare och arbetstagare och att i varje fall av varandra oberoende parter borde få bestämma storleken på försäkrad pen­sion eller genom avsättning tryggad pension utan ogynnsamma skattekon­sekvenser för parterna.

Emellertid talar enligl kommitténs mening starka principiella skäl för atl reglera avdragsrälten även för flänstepension. Genom ett sådant system uppnås effekten att man inle via flänstepensionsförsäkring eller avsättning kan erhålla ett bättre pensionsskydd än vad som kan tillkomma egenfö­retagare eller .sådan arbetstagare som själv har att ordna sin pension. Denna effekt anser kommittén natuflig mol bakgrunden av uppfattningen att de allmänna pensionsplaner, som flnns på arbetsmarknaden och som utgör förebilden för förslaget till begränsningsregler, får anses tillgodse de krav på rimlig pensioneflng som kan ställas även av arbetstagare med hög lön. Kommittén anser vidare att en arbetstagare inte helt fritt och utan skat­tekonsekvenser skall kunna komma överens med sin arbetsgivare att lön ersätts med pension som tryggas genom försäkring eller avsättning. Be­gränsningsregler bör enligt kommitténs mening finnas för alla förvärvsar­betande oavsett varifrån inkomsten kommer och bör vara i sak enhetliga över hela fältet.

Två ledamöter av kommittén, nämligen herrar Helmers och Magnusson uttalar sig mot en begränsning av flänstepensioneringen. Elt sådant ingrepp skulle nämligen begränsa avtalsfriheten på arbetsmarknaden.

3.4.2 Tjänstepensionsförsäkring och pension i allmän tjänst

En inordning av flänstepensionsförsäkringen i systemet med begränsad avdragsrätt för premier för P-försäkring förutsätter att tyst kvittning i princip inte längre kan tillämpas i fråga om P-försäkringar, för vilka arbetsgivare

 

Prop. 1975/76:31                                                     80

betalar premierna. Den av arbetsgivaren eriagda premien för flänstepen­sionsförsäkringen skall således enligt kommitténs förslag tas upp som in­komst av flänst i den anställdes deklaration. Arbetsgivaren medges fullt avdrag för sina kostnader för den anställdes flänstepensionering. Hos ar­betslagaren skall däremot enligt förslagen prövning ske huruvida avdrag Skall medges med belopp motsvarande hela den av arbetsgivaren eriagda premien.

Kommittén erinrar om att en egenföretagare själv svarar för sina kostnader för pension och att avdrag för dessa kostnader får göras inte i den för­värvskälla han bedriver utan såsom allmänt avdrag. Enligt gällande be­stämmelser får däremot avdrag för sådan premie för flänstepension, för vil­ken den anställde själv svarar, göras i förvärvskällan flänst (33 tj 1 mom. andra stycket KL). Kommittén anser att avdrag även för premie för flän­stepensionsförsäkring skall ske under allmänna avdrag. En sådan ordning innebär enligt kommitténs mening stora praktiska fördelar från kontroll­synpunkt. För alla skattskyldiga - arbetstagare såväl som egenföretagare -sker nämligen då avdraget undersamma rubrik i deklarationen. Därigenom uppnår man även förenklingar för en person som har både inkomst av flänst och rörelse.

Enligt kommitténs förslag bör den anställde medges avdrag för premier för flänstepensionsförsäkringen på samma sätt som om han själv erlagt pre­mien,dvs. inom ramen förde tidigare angivna begränsningarna. Härden an­ställde egen P-försäkring innebär förslaget att avdrag för premie för flänste­pensionsförsäkring och egna försäkringen medges i sin helhet endast under förutsättningen att premierna sammantagna ryms inom det högsta premieav­drag den anställde med hänsyn till redovisad A-inkomst äger tillgodoföra sig. Beskattningseffekien vid överpensionering kommer således att träffa arbets­tagaren.

Som framgått av del föregående kommer arbetsgivares kostnad för AFP och ATP inte att påverka de anställdas beskattning. I två väsentliga av­seenden föreslår kommittén vidare ett bibehållande av den nuvarande tysla kvittningsrätten. Den av kommittén föreslagna begränsningen av premie-avdraget har beräknats med utgångspunkt i att egenföretagare eller anställda bör kunna skaffa sig ett pensionsskydd av ungefär samma slorlek som vid s. k. planpension. Mot den bakgrunden anser kommittén att den nuvarande tysta kvittningen bör kunna bibehållas i de fall planpension tryggas genom flänstepensionsförsäkring. Moisvarande bör enligt kommittén gälla i fråga om pensioner i allmän flänst. Å andra sidan innebär kommittéförslaget för arbetstagare som har planpension tryggad genom P-försäkring eller pension i allmän tjänst att den anställda därigenom konsumerat sin rätt till avdrag för premie för egen P-försäkring enligl huvudregeln - dvs. med 20 resp. 30 % av A-inkomst beroende på försäkringstagarens ålder - på motsvarande inkomst. Detta motiveras av alt motverka möjligheten till överpensionering. Sådan anställd får därför enligt förslaget tillgodoföra sig avdrag för egen P-försäkring med dels beroende på ålder 20 eller 30 % av sammanlagd redovi-

 

Prop. 1975/76:31                                                     81

sad A-inkomst upp till ett belopp motsvarande 20 basbelopp minskad med lön i den pensionsmedförande flänsten och dels 10 96 av redovisad A-in­komst upp till 20 basbelopp.

Kommittén anser att alla former av planpension oavsett konstruktionen i det enskilda fallet bör avräknas från inkomsten vid tillämpning av hu­vudregeln. Härav följer bl. a. atl STP-grundande inkomst enligt kommitténs mening skall avräknas trots att STP i princip endast ger ålderspensionsskydd. Det är bl. a. mot bakgrund av alt planpensionssystemen i dagens läge kan ha något olika förmåner vid samma inkomstläge som kommittén föreslagit det kompletterande avdraget om 10 96.

Kommittén förordar dock ett undantag från att lön skall avräknas från den A-inkomst som utgör underiag för beräkning av avdragsgill premie för egen P-försäkring. Härvid pekas på att särskilda pensionsbestämmelser gäller för vissa politiska befattningar hos staten, kommun och landsting, såsom riksdagsman och borgarråd. Dessa pensionsbesfämmdser innebär bl. a. att pensionen flänas in betydligt snabbare än enligt sedvanligt mönster, som innebär en inflänandetid på 25-30 år för full pension. Den årliga be­räknade kostnaden för pension för politiska befattningshavare torde i vissa fall överstiga det premieavdrag som enligl kommitténs regler skulle vara medgivet om inkomsten i stället avsett en annan skattskyldig. Slutsatsen skulle då bli att befattningshavaren borde påföras som intäkt en del av den beräknade kostnaden för pension. Kommittén har emellertid ansett att de osäkra anställningsförhållandena för dessa befattningshavare talar för att man i skattehänseende generellt bör godta sådan kort inflänandetid och att kostnaden för pensionering således i intet fall skall föranleda att en intäkt av pensionsförmån skall påföras den skattskyldige. Vid tillämpning av hu­vudregeln bör enligt kommitténs mening ej heller avräkning ske för in­komster i den "politiska" verksamheten. Ett starkt skäl för denna ståndpunkt anser kommittén vara att t. ex. en riksdagsman, som efter en kort riksdagstid återgår till sitt tidigare arbete, bör ha möjlighet att upprätthålla en flän­stepensionsförsäkring under tiden som riksdagsman även om han ej får någon ersättning från sin gamle arbetsgivare.

Ledamöterna Hedborg och Lundblad anför i sitt särskilda yttrande att ett betydligt enklare sätt att tillgodose de grupper som saknar planpension vore att låta samhället erbjuda ett pensionssystem likvärdigt ITP.

3.4.3 Avsättning till pensionssiifidse och konto .Avsatt lill pensioner

Kommittén erinrar om att föreslagna begränsningsregler för premie för P-försäkring syftar till att i stort ge en pension motsvarande planpension även i fall då sådan pension inte finns. Mot den bakgrunden föreslår kom­mittén att avsättning till pensionsstiftelse eller pensionskonto med avdrags­rätt för arbetsgivaren begränsas till vad som erfordras för atl täcka pen­sionsskuld för planpension. Vidare bör enligl kommittén den anställdes rätt till avdrag för premie för P-försäkring enligt huvudregeln anses konsumerad

6 Riksdagen 1975/76.  I saml.  Nr 31

 

Prop. 1975/76:31                                                     82

genom avsättningen. Detta innebär alltså att underiaget för avdrag enligt huvudregeln minskas med den lön den anställde uppbär från arbetsgivaren.

Nu gällande civilrättsliga och skatterättsliga bestämmelser innebär i princip obegränsad avdragsrätt för avsättningar som tryggar inflänad del av oan­tastbar pension. Kommitténs förslag till skattemässiga begränsningsregler syftar inte till att göra något ingrepp i den civilrättsliga tryggandelagen. En konsekvens av kommitténs förslag blir däremot att den nuvarande över­ensstämmelsen mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsskuld måste brytas. Kommittén diskuterar huruvida skatteeffekten vid en avsättning med större belopp än som erfordras för att täcka pensionsskydd enligt allmän pensionsplan bör träffa arbetsgivaren genom vägrad avdragsrätt för över­avsättningen eller den anställda genom förmånsbeskattning. Enligt kom­mitténs mening talar övervägande skäl för att arbetsgivaren bör vägras av­dragsrätl för överavsällningen. Härvid pekas bl.a. på alt en genom ;iv-sättning tryggad pension över s. k. planpension kan bli värdelös t. ex. om arbetsgivaren går i konkurs. Vidare pekas bl. a. på de praktiska svårigheter en beskattning hos den anställde skulle kunna innebära.

Kommittén diskuterar vidare huruvida arbetsgivare som inte är ansluten till allmän pensionsplan bör äga rätt till avdrag för avsättning för att trygga pensioner på nivå motsvarande planpensionsnivå. I sammanhanget pekar kommittén på att om avsättning skall trygga skuld för planpension föreligger säkerhet för alt pensionslöftet skall infrias. Inom ITP-systemet beror denna garanti på kreditförsäkring hos Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömse­sidigt (FPG). En arbetsgivare som inle blir godtagen av FPG måste ombesörja all sin ITP-pensionering genom P-försäkring. En motsvarande grad av ga­ranti för utlovad pension finns inom andra planpensionssystem. Vidare erin­rar kommittén om att det helt övervägande antalet arbetstagare i privat flänst redan nu omfattas av elt planpensionssyslem och att planpension inom överskådlig tid torde införas för nästan samtliga arbetstagare. Enligt kommitténs mening finns det ej skäl att ge någon skallefavör ål en ar­betsgivare utanför sådant system jämfört med en arbetsgivare inom sådant syslem som ej kan få kreditförsäkring och därför måste teckna P-försäkring för all planpension. Kommittén anser således atl det flnns bärande skäl att i princip godta kontoavsättningar endast för sådana arbetsgivare som är anslutna till planpensionssystem. I det fall en arbetsgivare som är ansluten till plan även har arbetstagare som inle omfattas av planen bör dock enligt kommitténs mening avdrag medges för avsättning för pension enligt planen för samtliga arbetstagare.

Kommittén pekar på alt en minskning av pensionsskulden kan ge upphov till överskott på kontot. Återföring av obeskattade medel bör enligl kom­mitténs mening ske i huvudsak enligl nuvarande regler. Den nu gällande tvångsvisa avtappningen av överskott med belopp motsvarande engångs­premie för P-försäkring har dock utvidgats till att avse vafle premie för P-försäkring.

 

Prop. 1975/76:31                                                    83

För arbetstagaren innebär alltså avsättning eller överavsättning inte andra skattekonsekvenser än atl arbetstagaren konsumerat sin rätt till avdrag för premie för egen P-försäkring enligt huvudregeln på inkomster av anställ­ningen. Genom att överavsättning inte föranleder skattekonsekvenser hos arbetstagaren är det visseriigen teoretiskt möjligt fören arbetstagare att tjäna in pension motsvarande full planpension hos flera arbetsgivare - antingen samtidigt eller i tur och ordning - och tå vafle pension tryggad genom arbetsgivarens avsättning. Men även om en sådan möjlighet strider mot den tänkta lagstiftningens syfte att skattemässigt endast godkänna en plan­pension lör vafle arbetstagare, tryggad genom försäkring eller avsättning lägger enligt kommitténs mening praktiska synpunkter hinder i vägen för att genomföra en kontroll på denna punkt med inriktning på en skatteeffekt hos arbetstagaren vid överpensionering tryggad genom avsättning. Möjlig­heter till missbruk i samband med överpensionering torde även kunna fö­religga på så vis att en arbetstagare tillförsäkras pension till full planpen­sionsnivå säväl genom försäkring som genom avsättning. Kontroll mot miss­bruk för sådan arbetstagares del anser dock kommittén vara möjlig genom notering på kontrolluppgiften av dessa förhållanden. Beskattning bör då -om dubbel pension tryggas på angivna sätt - ske av förmån motsvarande premien för den försäkrade pensionen, om premien inte ryms inom kom­pletteringsregelns avdrag.

Herrar Helmers och Magnusson, som i sin gemensamma reservation mot­satte sig étt ingrepp i flänstepensioneringen, påpekar att förslaget innebär en olika skatterättslig behandling av likvärdiga former för tryggande av lämnade pensionsutfästelser. Förslaget innebär vidare ett motverkande av en i tiden korrekt kostnads- och skuldredovisning. Vidare medför förslaget en utomordentligt omfatlande informationsskyldighet för arbetsgivarna och även ökad uppgiftsskyldighet frän de anställdas sida. Herr Schönmeyr för­klarar sig i sin reservation inle kunna acceptera det föreslagna begräns­ningssystemet för flänstepension och pekar bl. a. på den avgörande förmån som anställda i solida och "långlivade" företag skulle ha i förhållande till andra anställda.

3.5 Dispensfrågor

1 det föregående har lämnats redogörelse för de undantag från föreslagna kvalitativa rekvisit som enligt kommitténs mening bör kunna medges efter särskild prövning. Sålunda bör undantag kunna medges från kravet att liv­försäkring, för att den skall anses som P-försäkring, skall ha tecknats i här i landet bedriven försäkringsrörelse (se avsnitt 2.2.4) och från den fö­reslagna lägsta pensionsåldern 60 år(se avsnitt 2.2.5). Vidare bör P-försäkring i vissa fall kunna överiåtas även i andra fall än till följd av utmätning, ackord eller konkurs eller i vissa fall vid bodelning i anledning av äkten­skapsskillnad eller såvitt avser flänstepensionsförsäkring vid anställnings­förhållande (se avsnitt 2.2.9). Slutligen bör i särskilda fall återköp av P-försäkring få ske (se avsnitt 2.2.10).

 

Prop. 1975/76:31                                                     84

Kommittén pekar emellertid på att även de föreslagna bestämmelserna om avdrag för premie för P-försäkring undantagsvis kan leda till mindre tillfredsställande resultat. Undanlag från de föreslagna begränsningsreglerna bör enligt kommitténs mening få göras i vissa speciella fall. Härvid bör beaktas såväl det pensionsskydd den skattskyldige redan har, hans möjlighet att i framtiden bygga upp ett ytteriigare pensionsskydd saml hans ålder. Denna möjlighet bör vidare kunna komma i fråga vid redovisning av såväl inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, flänst som tillfällig förvärvsverk­samhet. Dispensmyndighet bör enligt kommittén vara riksskatteverket, dess styrelse för generella dispenser och rättsnämnden i individuella fall. Verkets beslut bör inte kunna överklagas. Dispensavdraget är avsett att för beskatt­ningsåret helt ersätta avdrag enligt begränsningsreglerna.

Såvitt avser den som redovisar inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse påpekar kommittén att sådan skattskyldig bör bygga upp pensioneringen långsiktigt i likhet med vad som gäller beträffande flänstepensionering. Det får enligt kommitténs mening anses rimligt att kostnaden för företagarens egen pensionering i princip ges samma prioritet som kostnaderna för pen­sionering av företagets anställda. I vart fall bör de egna pensionskostnaderna inte stå tillbaka för resultatuflämningsåtgärder i form av överavskrivning av anläggningstillgångar eller långtgående nedskrivning av omsättningstill­gångar. Självfallet är det emellertid å andra sidan ett såväl enskilt som sam­hälleligt intresse att normala avskrivningar och befogade nedskrivningar görs så att företagets existens inte sätts på spel.

Kommittén erinrar samtidigt om att underiåtenhet att successivt bestrida kostnader för egen pensionering till förmån för andra kostnader i närings­verksamhet inte strider mot nu gällande bestämmelser. Den som underlåtit att skaffa sig ett pensionsskydd under den tid verksamheten bedrivits i föriitan på gällande möjligheter att teckna P-försäkring mol engångspremie i samband med verksamhetens försäljning bör därför kunna erhålla dispens från begränsningsreglerna.

Av betydelse vid dispensbedömningen bör då alltså vara skatlskyldigs redan beflntliga pensionsskydd saml hans ålder och möjligheter att i fram­tiden bygga upp ett pensionsskydd. Hänsyn bör exempelvis tas till livränta som utgår i samband med överiåtelse av rörelsen. Utöver pension, livränta och liknande fasta inkomster bör enligl kommitténs mening beaktas all den skattskyldige kan ha lätt realiserbara förmögenhetstillgångar såsom bankmedel och börsnoterade aktier av ej alltför obetydlig omfattning. Även den skallskyldiges hälsotillstånd kan påverka bedömningen.

Kommittén anser att lagstiftningen om skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör fläna till ledning och i viss mån som förebild i dispensfall vid beräkning av premieavdrag för rörelseidkare utöver vad som är möjligt enligt vanliga regler. Dispensavdraget bör alltså som regel grundas på in­komst som kan bli föremål för särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Någon prövning i dispensärendet av frågan om inkomsten är ac-

 

Prop. 1975/76:31                                                    85

kumulerad inkomst i förordningens mening är dock enligt kommitténs me­ning inte avsedd.

Enligt förordningen om ackumulerad inkomst skall sådan inkomst hänföra sig till minst 2 år och skall vid skatteberäkningen fördelas på det antal år som den hänför sig till, dock högst 10 år. Kommittén anser alltså atl ett moisvarande betraktelsesätt bör tillämpas för dispensavdrag. Avdraget bör lämpligen med hänsyn till förändringar i penningvärdet anknytas till basbeloppet i likhet med vad som gäller enligl de vanliga begränsnings­reglerna. Vidare bör avdraget maximeras till högst 8 basbelopp per år. Med det i februari 1975 gällande basbeloppet 9 000 kr., och en inkomst som hänför sig till minsl 10 år skulle avdraget högst kunna uppgå till (10 år x 8 basbelopp å 9 000 kr. -) 720 000 kr. Eftersom enligt kommitténs förslag försäkring för temporär pension endast får tecknas med en premie som ryms inom kompletteringsregeln föreslås att högst 25 96 av dispensavdraget får användas till försäkring för temporär pension.

Eftersom jordbrukare eller rörelseidkare enligt kommitténs mening fort­löpande bör sörja för sin pensionering genom årliga premiebetalningar inom ramen för de föreslagna begränsningsreglerna anser kommittén det naturiigt att den som börjar sin verksamhet efter ikraftträdandet av den föreslagna lagstiftningen inte bör ha möjlighet till förhöjt premieavdrag genom dispens. Sådant avdrag bör alltså endast tillkomma egenföretagare som påbörjat verk­samheten före ikraftträdandet och som avstått från att ta P-försäkring i förlitan på den obegränsade avdragsrätten för premier i samband med verk­samhetens avveckling genom försäljning. För dispens bör vidare enligt kom­mitténs mening krävas alt verksamheten drivits minst två år före ikraft­trädandet, dvs. åtminstone fr. o. m. den I januari 1974. Avdragets storiek bör påverkas av den tid sökanden drivit verksamheten efter ikraftträdandet och de möjligheter han haft att under denna tid betala P-försäkringspremier med tillämpning av de vanliga avdragsreglerna. Härav framgår att möj­ligheterna till dispens enligt kommitténs mening kommer att minska ju längre de nya bestämmelserna har varit i kraft.

Slutligen anser kommittén att dispens bör komma i fråga endast om den skattskyldige varit bosatt här i riket under hela det aktuella beskattningsåret.

Inkomst av tjänst bör enligt kommitténs mening kunna grunda rätt till motsvarande förhöjt avdrag efter dispens om anställd i samband med att ett anställningsförhållande upphör erhåller en engångsinkomst eller arbets­givaren därvid i stället för elt engångsbelopp tecknar en P-försäkring mot engångspremie. En förutsättning bör dock vara att engångsbeloppet hänför sig lill eller kan anses hänföra sig till fiera år. Däremot bör inte en hög inkomst under en förhållandevis begränsad lid berättiga till högre avdrag.

I sammanhanget erinrar kommittén om att i vissa fall medel avsatta till pensionsstiftelse kan las i anspråk för att teckna P-försäkring. Eftersom

 

Prop. 1975/76:31                                                     86

det för avdragsrätt för avsättningen förutsätts att arbetsgivaren avsätter kon­tanter eller andra motsvarande tillgångar kan enligt kommitténs mening avsättningen från likviditetssynpunkt jämställas med betalning av försäk­ringspremier. Enligt gällande rätt äger en arbetsgivare under vissa förul­sällningar ta ut gottgörelse från en pensionsstiftelse för att bestrida sina pensionskostnader. Han får för sådant ändamål använda stiftelsens över­skottsmedel men kan dessutom alllid la i anspråk årets avkastning. Enligt kommitténs mening kan del då göras gällande alt premiekostnader sorn i sista hand betalas genom gottgörelse från en pensionsstiftelse inte bör föranleda beskattningskonsekvenser för berörda arbetstagare. Kommittén har mot den bakgrunden övervägt att utanför tillämpningen av begräns­ningsreglerna lämna sådana försäkringskostnader för vilka gottgörelse uttas ur pensionsstiftelse eller som sådan stiftelse i samband med likvidation själv direkt betalar. Eftersom emellertid en sådan ordning bl. a. skulle kunna ge avsevärda förmåner åt huvuddelägare i familjebolag har emellertid kom­mittén stannat för atl ge möjlighet till förhöjda premieavdrag när en pen­sionsstiftelse utnytflas endast efter dispens. Sådan dispens bör kunna avse - förutom oberoende arbetstagare - även beroende arbetstagare men för dessa endast upp till planpensionsnivå. Dispens bör efter framställning av förelaget kunna medges av RSV:s styrelse generellt för samtliga oberoende arbetstagare i företaget. Vid en sådan dispensprövning kan en relativt generös bedömning vara befogad om pensionsstiftelsen helt läcker arbetsgivarens pensionsskuld. Då kan nämligen stiftelseavsättningen sägas motsvara en slutbetald P-försäkring såvitt gäller inflänade fribrev.

Kommittén pekar vidare på att 25 § tryggandelagen innehåller bestäm­melser om hur arbetsgivare skall förfara om han upphör med näringsverk­samhet utan att ansvaret för pensionsutfästelser överflyttas på annan. Han skall då inköpa P-försäkring om de berättigade ej kan tillgodoses genorn att pensionsstiftelse tecknar P-försäkring. Från kravet på inköp av P-för­säkring finns två undantag, nämligen om utfästelsen är kreditförsäkrad eller tillsynsmyndigheten medger undantag. I det förra fallet har kreditförsäk­ringsgivaren att ombesöfla P-försäkring. Lagstiftningen utmynnar alltså i en ovillkorlig plikt för arbetsgivaren all trygga de fribrev som pensions­borgenärerna inflänat, däri inräknat utgående pensioner, vid den tidpunkt då verksamheten upphör. Därefter inflänas ingen ny pension.

Kravet på inköp av försäkring omfattar i princip alla pensionsutfästelser, alltså även en utfästelse till en beroende arbetstagare. Försäkring skall tecknas vid etl tillfälle eller med tillsynsmyndighetens medgivande under högst tre år. Den engångspremie som behövs för att täcka pensionsskulden kan vara av den storieksordningen atl beloppet överstiger högsta tillåtna pre­mieavdrag för arbetstagaren enligt föreslagna begränsningsregler. Han skulle då bli beskattad såsom för en förmån för skillnaden mellan en­gångsbeloppet och högsta premieavdrag. En motsvarande situation kan na­turiigtvis inträda om premiebetalningen fördelas på två eller tre år, om näm-

 

Prop. 1975/76:31                                                    87

ligen pensionsskulden är tillräckligt stor.

Tryggandelagens villkorslösa krav på arbetsgivaren enligt 25 § kommer i kollision med föreslagna begränsningsregler i fråga om P-försäkringspre­mie och avsättning. Kommittén förordar att begränsningen i avdragsrälten modifieras på följande sätt i sådan situation som 25 tj tryggandelagen behand­lar.

Inköp av P-försäkring bör alltid få ske för atl trygga planpension och vidare för atl trygga fribrev på pensionsutfästelser som lämnats före den 1 januari 1976 och som avser oberoende arbetstagare. För beroende arbets­tagare bör inköp av försäkring kunna medges efter dispens, varvid dispensen skall avse rätt lill högre avdrag för P-försäkringspremie än enligt begräns­ningsreglerna. Dispens bör därvid endast kunna ges för atl tillförsäkra ar­betstagaren ett med hänsyn till omständigheterna rimligt pensionsskydd. Vid denna bedömning bör beaktas storieken av övrigt pensionsskydd, ålder, lönenivå saml hur snart efter ikraftträdandet inköpet av försäkring sker. När del gäller andra pensionsutfästelser än för planpension lämnade efter år 1975 bör försäkring kunna få tecknas för oberoende arbetstagare och efter dispens, varvid dispensen skall ha samma innehåll som nyss nämnts.

Även inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet bör i vissa fall kunna be­rättiga till avdrag för P-försäkringspremie. Som framgått av det föregående anser kommittén att elt förhöjt avdrag bör kunna godtas i vissa fall vid avyttring av rörelse som drivits som enskild firma. En rörelse kan emellertid även drivas i aktiebolags- eller handelsbolagsform. Enligt kommitténs me­ning bör realisationsvinst vid försäljning av aktie eller andelar i ett få­mansbolag som innehafts minsl fem år före införandet av de av kommittén förordade ändringarna efter dispens kunna medföra motsvarande högre pre­mieavdrag. De förutsättningar som fordras för dispens vid försäljning av rörelse bör härvid gälla i tillämpliga delar. Detta innebär visseriigen ett undantag även från regeln att premieavdrag endast bör medges från A-inkomst. Etl sådant avsteg anser emellertid kommittén motiverat med hän­syn till att avdragsrätten inte bör vara beroende av om företag drivs i ak­tiebolagsform eller ej.

En lagstiftning på grundval av kommitténs förslag kan tidigast vara genomförd i slutet av år 1975. Eftersom kommittén föreslår att begräns­ningsreglerna skall tillämpas på nya försäkringar fr. o. m. 1976 års taxering, kan i elt enskilt fall dispensbehov uppkomma redan innan ny lagstiftning finns. Härvid syftas närmast på det fallet att en rörelseidkare, som saknar pensionsskydd eller har dåligt sådant skydd, önskar sälja sin rörelse under år 1975. Han kan i samband därmed ha elt berättigat intresse atl teckna en P-försäkring mol engångspremie som ej ryms inom de föreslagna be­gränsningsreglerna. Han kan inle få dispens av RSV eftersom lagstiftningen inle trätt i kraft i den delen. Som en provisorisk lösning i detta läge föreslår kommittén alt taxeringsnämnden vid 1976 års taxering får medge högre

 

Prop. 1975/76:31                                                     88

avdrag under förutsättning all Svenska livförsäkringsbolags skattenämnd tillstyrkt sådant avdrag. Skattenämnden förutsätts därvid följa de angivna grunderna för dispensgivningen.

Herrar Helmers, Lindwall, Magnusson och Schönmeyr påpekar i sina re­servationer att ett regelsystem som bygger på en hel serie av dispensmöj­ligheter är en dålig lagstiftningsteknik. Reservanterna uttalar sig för att av­dragsramarna generellt eller i vissa hänseenden borde vidgas. Vidare anser reservanterna att med den avdragsrätt kommittén förordat dispensmöjlig­heter utöver de av kommittén nämnda kommer alt erfordras.

3.6 Skattekonsekvenser i samband med utflyttning

Som framgått av det föregående avstår kommittén från att lägga fram förslag till beskattningsåtgärder i samband med eller efter utflyttning ur landet. Enligt kommitténs mening medför nämligen de av kommittén fö­reslagna villkoren för P-försäkring i förening med beloppsbegränsningarna att försäkring endast kan tecknas i verkligt pensioneringssyfte och att del därför kan godtas att försäkringstagaren kan flytta ut ur landet utan skat­tekonsekvenser. Den nuvarande möjligheten till skatteundandragande genom bosättning utomlands blir alltså enligl kommittén i betydande grad motverkad.

Kommittén diskuterar vidare huruvida stort engångsavdrag för försäk­ringspremie efter dispens bör kunna föranleda annat ställningstagande. Un­der hänvisning till att den pensionsnivå som kan tillgodoses genom dispens enligt förutsättningarna inte kommer alt överstiga den nivå som är möjlig att uppnå genom premierenligt begränsningsreglerna anser kommittén emel­lertid anledning inte flnnas att särbehandla dessa dispensfall. 1 samman­hanget redovisar kommittén dock tre tänkbara vägar efter vilka beskatt­ningen skulle kunna ordnas om man skulle överväga beskattning i de fall avdrag medgetts efter dispens.

En möjlighet är att använda ell system liknande del som används vid eftertaxering. I regel torde eftertaxering inte kunna ske, eftersom i helt över­vägande antalet fall någon oriktig uppgift inte torde föreligga. Kommittén påpekar emellertid att det inte är främmande för svensk skatterätt atl beskattning i vissa fall skall ske på samma sätt som vid eftertaxering [se t. ex. 4 § förordningen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattningen av realisationsvinst]. Systemet skulle innebära att, om utfiyttning sker, av­draget för premier skulle återföras till beskattning för det beskattningsår avdraget yrkats och medgetts. Eftersom den pensionsberättigade då är ut­flyttad borde del allmänna ha rätt att tillgodogöra sig de belopp som utgår på grund av försäkringen till täckande av pensionstagarens skatteskuld.

Kommittén tar som en annan lösning av beskattningen vid utflyttning upp en variation på den nyss skisserade metoden. Enligt denna skulle åter­föring till beskattning ske vid utnyttning av de försäkringsavdrag som med-

 

Prop. 1975/76:31                                                     89

givits vid de fem senaste laxeringarna.

Som tredje metod skisserar kommittén ell system med avskattning av försäkringen i samband med utflyttningen. Kommittén pekar härvid på att bland villkoren för P-försäkring föreskrivits att P-försäkring inte till någon del skall lå ändras till K-försäkring. Elt undantag - nämligen i utflyttnings-fallet - skulle emellertid kunna länkas. Man skulle då till en dispens foga elt villkor, nämligen att i försäkringsavtalet skall tas in en klausul av innehåll att försäkringen vid ulflyttning skall omvandlas till K-försäkring. Denna omvandling, som alltså får anses ske under tid försäkringstagaren är bosatt här i landet - eller mera tillspetsat uttryckt under sista minuten han är bosatt här - skulle då medföra en avskattning av försäkringen. Ett belopp av samma storiek som summan av den mot den till K-försäkring omvand­lade försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodohavanden hos försäkringsanstalten skulle då tas fram till beskattning. Vidare skulle i dis­pensen föreskrivas att sådan till K-försäkring omvandlad P-försäkring inte får belånas inom 5 år från omvandlingen, dock att i den mån försäkrings­tagaren inte betalar den i anledning av omvandlingen uppkomna skatte­skulden försäkringen skulle få belånas lill moisvarande belopp. Detta belopp skulle försäkringsanstalten inleverera till staten för alt täcka skatteskulden. Försäkringstagaren skulle då lämna landet med en K-försäkring "på flckan". Denna försäkring skulle naturiigtvis kunna föranleda inkomstbeskattning i del nya bosättningslandet, men mot en sådan invändning skulle då enligt kommittén kunna anföras att så kan vara fallet beträffande en K-försäkring redan i dag.

3.7 Lagstiftningens ikraftträdande

3. 7.1  Inledning

Enligt gällande bestämmelser medges avdrag för premie för P-försäkring endast under förutsättning att premien betalts under beskattningsåret. Be­träffande nytecknad försäkring räknas dock en premiebetalning senast den 15 januari under året efter beskattningsåret som gjord under beskattningsåret (RN 1954 nr 8:1). Del fordras dock alt ansökan atl teckna försäkringen kommil in till försäkringsföretaget senast den 31 december under beskatt­ningsåret och att den beviljats av företaget senast den 15 januari året därpå. Enligt uppgift tillämpar försäkringsföretagen den praxis att endast ansök­ningar som kommit in till huvudkontor före utgången av visst år anses som tecknade delta år under förutsättning att övriga villkor är uppfyllda.

Kommittén erinrar om atl publicitet givits åt förslagen mycket kort tid efter 1975 års ingång bl.a. genom presskommuniké den 20 januari 1975. Även om kommitténs betänkande avlämnades först i april 1975 var bl.a. de av kommittén förordade begränsningarna av avdragsrälten för premier för P-försäkring kända i böflan av året.

 

Prop. 1975/76:31                                                     90

3.7.2 Frivilliga P-försäkringar

Tillämpning av bdoppsbegränsningsreglerna

Enligt kommitténs mening uppmuntrar den nuvarande lagstiftningen till att teckna P-försäkring i annat syfle än pensionering. Kommittén anser därför att de föreslagna reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt. Detta gäller särskilt de föreslagna beloppsmässiga begränsningarna. 1 denna del anser kommittén att förslaget i princip bör tillämpas redan vid 1976 års taxering. Emellertid kan man enligl kommittén inle bortse från att P-försäkringar kan ha tecknats under de första veckorna av år 1975, dvs. före publiceringen av pressmeddelandet. Vidare finns självfallet P-försäkringar som tecknats men inte slutbetalats före ingången av år 1975. Enligt kommittén bör man vid 1976 års taxering bibehålla nuvarande avdragsregler för dessa båda ka­tegorier försäkringar. Kommitténs förslag innebär således atl vid 1976 års taxering de föreslagna begränsningsreglerna skall tillämpas endast på för­säkringar som tecknats efter pressmeddelandets publicering. Som en närmare utformning av denna princip förordar kommittén att dagen för ansökans ingivande lill försäkringsanstalts huvudkontor bör vara avgörande för vilka bestämmelser som bör tillämpas i fråga om avdragsrätten. Har skattskyldig sådan försäkring för vilken avdrag enligt det föregående får göras enligt nu gällande regler och tecknar han en ny försäkring efter den 20 januari anser kommittén att avdrag för premie för denna nya försäkring bör komma i fråga endast i den mån premierna för samtliga försäkringar sammantagna ryms inom den av kommittén föreslagna beloppsbegränsningen.

Herrar Helmers och Magnusson anför i sin gemensamma reservation att begränsningsreglerna bör tillämpas första gången på försäkringar tecknade efler ingången av år 1976.

1 fråga om försäkring, för vilken avdrag för premie vid 1976 års taxering föreslås få ske enligt nu gällande regler, anser kommittén att vid 1977 års taxering avdrag för premie bör medges med högst 6 basbelopp om den skaltskyldiges ålder understiger 50 år och eljest med högst 8 basbelopp, dock att avdraget inte får föranleda underskott vid taxeringen. Någon relation till A-inkomst eller något krav överhuvud på A-inkomst föreslås alltså inte behöva föreligga i sådant fall.

Fr.o. m. 1978 års taxering föreslås de nya beloppsbegränsningarna gälla fullt ut för alla P-försäkringar.

Kommittén förordar slutligen övergångsvis ett avsteg från principen att endast försäkringstagaren får göra avdrag för premie för frivillig P-försäkring. Enligt gällande regler äger skattskyldig göra avdrag för premie han eriagt för försäkring som ägs av hans omyndiga barn. Denna avdragsrätt bör enligt kommitténs mening behållas för försäkring som tecknats före den 1 januari 1976. Försäkringen skall dock vid tillämpning av bdoppsbegränsningsreg­ lerna likställas med skattskyldigs egen P-försäkring.

 

Prop. 1975/76:31                                                    91

Tillämpning av villkorsreglerna

Vad beträffar de av kommittén föreslagna ändrade villkoren för P-för­säkring anser kommittén atl förslaget i denna del inte bör sättas i kraft förrän deflnitivt besked om utformningen erhållits genom riksdagsbeslut. Kommittén föreslår således att förslaget beträffande villkor tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Kommittén pekar vidare på önskvärdheten att redan ingångna avtal på­verkas så litet som möjligl av ny lagstiftning. Mot den bakgrunden anser kommittén det naturiigt atl i de fall försäkring tecknats vid sådan tidpunkt att avdrag för premie medgivits före 1977 års taxering de avtalade villkoren bör gälla framdeles oavsett om försäkringen är slutbetalad vid årsskiftet 1975-1976 eller ej. Kommittén anser dock att en ändring efter utgången av år 1975 av dessa äldre villkor i strid mot de föreslagna nya villkoren bör medföra atl P-försäkringen avskattas, dvs. att premiereserven vid änd­ringstidpunkten måste tas fram till beskattning. Kommittén anger som av-skattningssituation det förhållandet att annan förmånsiagare än hustru eller barn förordnas till försäkring som visseriigen tidigare innehållit förbehåll om sådant förordnande men där personfrågan varit öppen.

Herrar Lindwall och Schönmeyr uttalar i sina reservationer att försäkringar tecknade enligt nu gällande lagstiftning skall framdeles kunna ändras inom ramen för nuvarande lagstiftningsvillkor för P-försäkring.

3.7.3 Tjänstepensionsförsäkringar Tillämpning av bdoppsbegränsningsreglerna

Kommittén föreslår att dessa regler endast skall gälla beträffande för­säkringar som meddelas efter betänkandets publicering, dvs. den 25 april 1975 eller senare.

Herrar Helmers och Magnusson uttalar i sin gemensamma reservation atl begränsningsreglerna inte skall avse flänstepensionsförsäkringar tecknade under år 1975.

Såvitt avser inle slutbetalade flänstepensionsförsäkringar tecknade senast den 24 april 1975 skiljer kommittén mellan försäkringar som gäller för obe­roende och beroende arbetstagare.

Med beroende arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening avser kommittén arbetstagare som själv eller tillsammans med närstående person har ett bestämmande inflytande i bolaget eller föreningen. Som närstående skall härvid anses make, släkting i rätt upp- eller nedstigande led, sådan persons make samt syskon och syskons make.

Vad först gäller oberoende arbetstagare anser kommittén att äldre för­säkringsavtal bör respekteras fullt ut. Kommittén föreslår därför alt avdrags­rätl för hela premiebeloppet skall godtas vid 1976 års taxering och fort­sättningsvis för premie som bestämls i skriftligt avtal senast den dag be-

 

Prop. 1975/76:31                                                     92

tänkandet publiceras. Premiens storiek eller förutsättningarna för premie­beräkningen bör vara bestämda i försäkringsavtalet.

För beroende arbetstagare föreligger däremot enligt kommitténs mening skäl för en strängare bedömning. Arbetstagaren har i detta fall på ett helt annat sätt än när det gäller avtal mellan oberoende parter själv kunnat på­verka innehållet i avtalet samt därigenom pensionens storiek och utform­ning. En parallell bör här dras med motsvarande frivilliga P-försäkringar. Kommittén finner det alltså rimligt alt jämställa sådan beroende arbetstagare med en egenföretagare. De övergångsbestämmelser som föreslås för den sistnämnde bör därför gälla för en beroende arbetstagare. Detta innebär alt vid 1976 års taxering avdrag bör medges för premie enligt avtal slutet senast den dag betänkandet publiceras och vid 1977 års taxering för premie upp till högst 6 resp. 8 basbelopp beroende på den försäkrades ålder och utan anknytning till A-inkomst. Fr.o.m. 1978 års taxering anser kommittén att den förordade beloppsbegränsningen bör gälla för denna kategori anställda ulan inskränkning.

3.7.4 Avsättning till pensionssiifidse och penslonskonlo

Kommittén erinrar om all en arbetsgivare kan trygga en utlovad pension antingen genom P-försäkring eller genom avsättning. I princip bör man enligt kommitténs mening sträva efter en likabehandling av flänstepen­sionsförsäkringen och avsättningarna.

Emellertid föreligger en väsentlig skillnad mellan dessa båda tryggan­deformer. Försäkringen innebär alt det vid vafle tillfälle inflänade fribrevet på pensionen alllid har täckning i den s. k. premiereserven. Vid avsättning föreligger däremot inte skyldighet för arbetsgivaren atl vid vafle tillfälle ha sin pensionsskuld täckt. Härvid bortses då från planpension i vilket fall skulden skall vara täckt enligl överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. En arbetsgivare kan alltså beträffande andra pensioner än planpension underlåta atl göra avsättning eller avsätta medel för täckning av skulden till större eller mindre grad. Så kan alltså vara fallet beträffande arbetsgivare som inte är ansluten lill någon pensionsplan och vidare också i det fallet en arbetsgivare som är ansluten till allmän pensionsplan lämnat pensionslöfte utöver planpensionsnivå, t. ex. till företagsledare eller högre flänstemän.

Enligt kommitténs mening bör lämnande av pensionslöfte i de fall pen­sionen avses tryggas genom avsättning kunna likställas med tecknandet av flänstepensionsförsäkring då den tryggandeformen utnytflas. Huruvida nu gällande regler om avdragsrätl för avsättning eller de av kommittén föreslagna begränsningsreglerna skall tillämpas bör alltså enligt kommitténs mening bedömas med utgångspunkt i tidpunkten för lämnande av pen­sionslöftet. Kommittén diskuterar olika tidpunkter för de föreslagna be­gränsningsreglernas första tillämpning och stannar för att dessa regler skall

 

Prop. 1975/76:31                                                     93

tillämpas i fråga om avsättningar i anledning av pensionslöften utfästa efter utgången av år 1975.

Såvitt avser pensionslöften lämnade före utgången av år 1975 skiljer kom­mittén mellan löften som lämnats till oberoende och beroende arbetstagare.

I fråga om oberoende arbetstagare, med den nya definitionen, föreslås avdragsrätl för arbetsgivare för avsättning för att trygga de pensionslöften lill pensionärer och aktiva som fanns vid utgången av år 1975. Avdragsrätten för framliden gäller emellertid inte bara den pension i kronor räknat som då var utlovad. Även en framflda höjning av pensionen ger avdragsrätt, under förutsättning att höjningen grundas på skriftlig utfästelse av arbets­givaren och denna utfästelse förelåg den 31 december 1975.

När det gäller beroende arbetstagare enligl den nya definitionen är enligt kommitténs mening situationen en annan. Kommittén jämför närmast en sådan arbetstagare med en egenföretagare. Med hänsyn till de begränsnings­regler för P-försäkringspremie som föreslås för egenföretagare finner kom­mittén det rimligt med en väsentligt snävare avdragsrätt för avsättning för äldre pensionslöften till beroende arbetstagare jämfört med vad som fö­reslagits för oberoende arbetstagare. Pensionslöfte till beroende arbetstagare och avseende annat än planpension bör visseriigen beiräffande avsättning godtas för framtiden men endast om löftet lämnats före år 1976 och dessutom avsättning skett för att trygga löftet åtminstone till någon del, senast vid 1976 års taxering. Avdragsgill avsättning föreslås få behållas för att trygga det fribrev på pension som fanns inflänat den 31 december 1975 men endast till den del det då var tryggat genom avsättning vid 1976 års taxering. Har arbetsgivare gjort avsättning enbart för atl trygga planpensioner bör enligt kommitténs mening inte föreligga någon avdragsrätt för avsättning för övriga pensionslöften till beroende arbetstagare. Inflänande av pension efler år 1975 bör alltså inte få beaktas för sådan arbetstagare. Det sagda innebär rent praktiskt att ytteriigare avdrag ej medges men att befintlig avsättning är skyddad från avtappning. Det bör dock beaktas alt pensionsskulden för en pension i och försig ökar i värde fram till pensionsålderns inträde genom inverkan av kapitaliseringsfaktorn. Sådan ökning av pensionsskuld bör enligt kommitténs mening ge avdragsrätt beträffande alla arbetstagare.

 

Prop. 1975/76:31                                                                94

4 Remissyttrandena 4.1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser berör någon eller några av följande mer generella frågor i anslutning lill kommitténs förslag, nämligen förslagets lämplighet som grundval för ny lagstiftning, vilket syfte P-försäkring skall tillgodose, förslagets allmänna utformning, inkomstuflämningsproblemen, flänstepen-sionsförsäkringarnas inrymmande i regelsystemet, förslagets effekter på spa­randet och behandlingen av de s. k. utnyttningsfallen.

Ett stort antal remissinstanser tillstyrker att kommitténs förslag läggs till grund för ny lagstiftning. Så gör bl.a. försäkringsinspeklionen, RSV. länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län, 1972 års skaiteutredning och Landstingsförbundet. Även LO, Svenska koinmunalarbeiarelörbundei och statens personalpensionsverk, som gör påpekanden i anslutning till vissa delar av förslaget, tillstyrker atl detta läggs till grund för lagstiftning.

Följande remissinstanser anser att förslaget är behäftat med så allvariiga brister atl det inte i nuvarande skick bör läggas till grund för lagstiftning nämligen länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län, Folksam, KF, KP, FAR, FPG, Föi-säkringstjänstemannaförbundet, LRF, Näringslivets skatiedelegaiion, Svenska försäkringsbolags riksförbund, SPP, Svenska revisorsamfiindei. Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskammare. TCO anför att om lagstiftning anses behöva genomföras inom flänstepen-sionsområdel kan föreliggande förslag inte läggas flll grund.

Av övriga remissinstanser är fiertalet kritiska mot förslagets allmänna utformning. 1 denna kritik framträder följande huvudlinjer. Lagstiftningen har blivit onödigt vidsträckt och komplicerad. Det synes som om en strävan atl komma till rätta med missbruk har undanskymt de inte önskvärda kon­sekvenser som förslaget medför för "lojala" försäkringstagare som dock utgör det övervägande ftertalet. Förslaget bygger på elt alltför statiskt synsätt och grundar sig på alltför långtgående generaliseringar och schabloniseringar. Förslagets misslyckande bestyrks av att fiera dispensmöjligheter måst in­föras. Kritik framförs av Göta hovrätt, kammarrätten i Göieborg, riksförsäk­ringsverket, länsstyrelsen i Kristianstads län. Familieföreiagens förening, För-säkringsansiälldas förbund, KPA, Svensk industriförening, Svenska förelagaies riksförbund. SHIO. TOR och TCO.

Det alternativ innebärande att samhället borde erbjuda de grupper som saknar pensionsskydd utöver ATP ett pensionssystem likvärdigt ITP som ledamöterna Hedborg och Lundblad skisserat i ett särskilt yttrande berörs av två remissinstanser. Riksförsäkringsverket finner förslaget vara intressant men framhåller att det finns många frågor att lösa om frivillig P-försäkring skall sammanföras i ett pensionssystem i samhällets regi. Svenska korn-inunalarbetare.förbundet framhåller att i beaktande av att samhället redan har så stort åtagande vad gäller pensioneringen delar förbundet de av Hedborg och Lundblad framförda synpunkterna och stöder helt deras förslag.

 

Prop. 1975/76:31                                                     95

Kommitténs förslag att låta vad som gäller om pensioner i allmän flänst och enl igt kollekt i va planpensionssyslem i stor utsträckning fläna som förebild vid utformningen av reglerna om frivillig P-försäkring kommenteras av några remissinstanser. Företagsskatteberedningen, Svenska kominuiiförbundet och TOR delar kommitténs uppfattning att en ändamålsenlig pensione­ring erhålls genom den valda konstruktionen. Följande remissinstanser är däremot kritiska mol att på marknaden förekommande flänstepensions-former fått vara normgivande vid utformningen av den frivilliga P-försäk­ringen rfåmligen Folksam, KF, KP, LRF, Svenskindusiriförening, Näringslivets skaiiedelegaiion. Svenska företagaies riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund och SACO/SR. Kritikerna anför i huvudsak all utgångspunkten för kommitténs förslag är felaktig därför atl den frivilliga P-försäkringens uppgifl är att kom­plettera de kollektiva pensionsformerna. Det framhölls också att förslaget inte beaktar kravet på fiexibilitet och hänsynslagande lill den enskilde för­säkringstagarens situation.

Kommitténs förslag att P-försäkring skall tillgodose ett pensionerings­behov tillstyrks av riksförsäkringsverket, RSV, länsslyrelserna i Stockholms, Jönköpings och Göteborgs och Bohus län, företagsskatieberedningen, 1972 års skatteiiirednmg. Familjeföretagens JÖrenlng, Folksam, KF, KP, Försäk­ringsanställdas förbund, KPA, LO, LRF, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska sparbanksföreningen, SACO/SR, TOR och TCO. Försäkringstjänslemannaförbundel godtar också att pensioneringssyfle skall föreligga, men framhåller att kommitténs tolkning av detta syfte är för snäv. Även Näringslivets skaiiedelegaiion godtar all pensioneringssyfte skall föreligga men anför att sådant i stort sett föreligger redan nu. Sveriges advokatsamfund framhåller att man vid fastställande av pensioneringssyfte skall beakta pensioneringsbehov hos alla som är beroende av försäkrings­tagaren för sin försöflning. Skånes handelskammare pekar på atl det är svårt att fastställa när det är fråga om pensioneringssyfte.

Frågan om P-försäkring skall tillåtas all fläna syftet att mera generellt åstadkomma inkomstuflämning berörs av några remissinstanser. Länsstyrel­sen i Malmöhus län anser inle atl P-försäkringen skall få ha delta syfte men framhåller att betänkandet är ofullständigt då kommittén ej undersökt vilket behov som föreligger av inkomstutjämning mellan olika år. Närings­livets skattedelegallon som också påpekar att kommittén inte undersökt be­hoven av inkomstuflämning, framhåller att P-försäkring måsle ha en viss inkomsluflämnande verkan. Länssivrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges advokaisainfiind anse: all nuvarande möjlighet lill inkomsuflämning genom P-försäkring bör bevaras. Familjeföretagens.förening framhåller att återstående regler för inkomstuflämning måsle kompletteras om förslaget genomförs, medan TOR anser att man bör överväga att skapa etl system för uflämning av högre flänsteinkomster och att reglerna om avsättning till skogskonto därvid kan tas som förebild.

 

Prop. 1975/76:31                                                                  96

Följande remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag att regelsystemet skall omfatta även flänsiepensionen nämligen försäkringsinspektionen. RSV, länsslyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, 1972 års skatteui-redning och Svenska kommunförbundet. Även LO tillstyrker förslaget men framhåller att stor flexibilitet är nödvändig. Kritiska mot flänsiepensionen är däremot kanimarräiien i Göteborg, Familjeföretagens förening, Folksam, KF, KP, FAR, Försäkringsanställdas förbund. FPG, Försäkringsljänsieman-naförbundet, LRF, Svensk indusiriförening. Näringslivets skatiedelegaiion. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SPP, Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen,Sveriges advokatsam­fund, SACO/SR. TCO och Skånes handelskammare. Kritikerna anför i hu­vudsak alt kommitténs förslag beträffande flänstepensioneringen innebär ett obefogat ingrepp i avtalsfriheten på arbetsmarknaden.

Några remissinstanser behandlar frågan om vilka effekter kommitténs förslag kan antas få på försäkringssparandet. Försäkringsansiälldas förbund framhåller att man delar kommitténs uppfattning om försäk­ringssparandets stora betydelse. Länsstyrelsen I Jönköpings län anför alt del är av så slor betydelse all försöflningsränta inte skall kunna förekomma all förslaget bör genomföras även om det skulle ha till effekt att försäk­ringssparandet minskar. 1968 års kapitalmarknadsutiedning framhåller att även om de föreslagna beskattningsreglerna på kort sikt skulle medföra ett visst bortfall i inflytande premier kan dessa effekter motverkas i ett något längre tidsperspektiv. Sveriges riksbank konstaterar atl effektema fiå sparandet sannolikt inle blir av sådan storiek atl särskilda åtgärder framstår som nödvändiga. Flera remissinstanser är kritiska. Därvid framhålls antingen alt kommittén inte tillräckligt har beaktat P-försäkringens betydelse för det långsiktiga sparandel eller att kommittén inle gjort någon grundlig analys av förslagets effekter på sparandet. Sådana påpekanden gör Folksam, KF, KP, Försäkringsijänslemannqförbundei, LRF, Näringslivets skatiedelegaiion. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sven.ska revisorsamfundet och Skåni?s handelskammare.

Kommitténs överväganden beiräffande del fall att försäkringstagaren flyt­tat utomlands när pensionen utbetalas berörs av några remissinstanser. Sve­riges riksbank. 1972 års skaiteutredning. LRFoch Försäkringstjänstemannafö'-buiidel anser att beskattning av utfallande belopp bör förbehållas Sverige även efter utfiyttning. Riksbanken framhåller samtidigt all man har sympati förlös­ningen att vid utfiyttning en "dispensförsäkring" omvandlas till K-försäk­ring. Länsstyrelsen i Stockholms län och företagsskatteberedningen anser att möjligheterna till definitiv skattelindring kvarstår i betydande grad och all regler måste tillskapas som ser till att beskattningen vid utflyttningen korre­sponderar mot tidigare åtnjutna avdrag. Även länssivrelsen i Göteborgs och Bo­hus län anser alt om försäkringstagaren i Sverige förvärvat den inkomst som används föratt betala vid taxeringen avdragsgill premie såskall utfallande be­lopp också beskattas här. Länsstyrelsen i Västernorriands län framhåller all det

 

Prop. 1975/76:31                                                     97

får anses högst angeläget att riksskatteverket och finansdepartementet noga följerden fortsatta utvecklingen rörandes, k. ullandsfall. 1972årsskaiicutred-/7//7ganseratl frågan om beskattning vid utflyttning i vissa dispensfall bör bli fö­remål för ytterligare utredning. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhål­ler alt bosättning utomlands som medför att Sverige förlorar skatt på utfallande pension integenerelltäralt betrakta som missbruk av P-försäkring. Förbundet framhåller även att om utfiyttning har negativa effekter från beskaltningssyn-punkt bör kritiken riktas mol gällande dubbelbeskattningsavtal. Även SACO/SR anser det vara felaktigt att genomgående tala om skatteflykt vid ut-landsfiyttning.   ■

4.2 De kvalitativa villkoren

Elt flertal remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran vad kommittén anfört om kvalitativa villkor för P-försäkringar. Så gör riksförsäkringsverket, länsstyrelserna i Jönköpings och Kristianstads län, FPG, Handelsflottans pen­sionsanstall, statens personalpensionsverk. Svenska företagares riksförbund, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Sveriges riksbank. Övriga remissinstanser uttalar sig om en eller fiera av de frågor kommittén be­handlat.

Kommitténs förslag till begränsning av kretsen av försäkrade godtas av LO och TCO. Åtskilliga remissinstanser uttalar sig däremot för en ökning av kretsen. Så gör kammarrätten i Göteborg, Folksam, KF, KP, Försäkrings-tjänsteinannqförbundei, LRF, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokat­samfund, TOR och Skånes handelskammare. De remissinstanser som förordar en vidare krets av försäkrade framhåller alt kommitténs förslag inle tar hänsyn till de individuella behov som kan föreligga. Man pekar bl. a. på att förslaget innebär att en make som har dålig hälsa och därför inte kan erhålla försäkring med efterievandepension inte kan teckna P-försäkring på den andre makens liv med denne som förmånsiagare. Några av de re­missinstanser som avstyrker kommitténs förslag uttalar sig för atl bibehålla nuvarande princip, alt försäkringsiagaren skall ha rätt att bestämma vems försöflning som skall tryggas.

Kommitténs förslag alt P-försäkring tecknad på hemmavarande makes liv till förmån för minderårigt bam skall upphöra senast då barnet fyller sexton år kritiseras av RSV, länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län, KPA, LO, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsamfund, SACO/ SR, TOR och TCO. Dessa remissinstanser framhåller i allmänhet att del inte finns skäl för olika åldersgränser för efterlevandepension lill barn be­roende på om försäkringen tecknats på försäkringstagarens eller hans makes liv. Skånes handelskammare förordar att ifrågavarande åldersgräns bestäm­mes till 18 år.

Två remissinstanser, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Försäk-ringstjänstemannaförbundet, anför att rätten att förena ålders-, invalid- eller efterievandepension med kapitalbelopp inte synes böra borttas enbart på

7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 31

Prop. 1975/76:31                                                    98

grund av principiella betänkligheter.

Svenska försäkringsbolags riksförbund förordar alt någon ändring inle görs i nuvarande lagstiftning såvitt gäller rätten att sammanföra P- och K-för­säkring i etl avtal. Förbundet anför bl. a. alt det från skattesynpunkl torde vara likgiltigt om avtalet utformas i elt eller två försäkringsbrev. Riksför­säkringsverket pekar på atl slopandet av möjligheten atl teckna kombinerade P- och K-försäkringar innebär att s. k. motförsäkring inte längre kan fö­rekomma. Verket upplyser att mer än 50 % av avgiftema till verket avser sådana kombinerade försäkringar.

Kommitténs förslag att höja lägsta pensionsålder vid frivillig P-försäkring till 60 år godtas av riksforsäkringsvei-kei,.försäkringsinspeklionen och länsstyrel­sen i Västernorriands län. Ell stort antal remissinstanser har mot­satt sig förslaget och i stället förordat alt nuvarande åldersgräns om 55 år bibehålls. Detta gör RSV, Folksam, KF, KP, Försäkringsanställdas förbund, Försäkringsljänslemannaförbundet, KPA, LRF, Svenskaförsäkringsbolags ril:s-förbund. Svenska sparbanskföreningen, Sveriges advokatsamfund, SACO/SR. TCO och Skånes handelskammare. Nämnda remissinstanser anför i huvud­sak att nuvarande regler stämmer bättre med den aktuella diskussionen om röriig pensionsålder och möjligheter till nedtrappning av arbetsinsatsen. Del framhålls också att kommitténs argument för en ändring, att större likformighet med planpensionerna därmed skulle uppslå, inte är bärkraftigt och att det ur skattesynpunkl inte torde ha någon betydelse om nuvarande pensionsålder bibehålls. Ett par av remissinstanserna pekar också på alt om nuvarande pensionsålder bibehålls kommer man att slippa etl förmodligen stort anial ansökningar om dispens från dem som önskar en pensionsålder vid 55-60 år. LO anser att en senareläggning av pensionsåldern lill 60 år bör omprövas.

Kommitténs förslag att vid frivillig temporör P-försäkring utbetalnings-tiden skall vara lägst fem år godtas av Folksam. KF och KP. Försäkrings-Inspektionen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. LRF, Svenska .försäk­ringsbolagets riksförbund, SPP, Sveriges advokatsamfund, TCO och Skånes handelskammare uttalar sig däremot för alt möjlighet skall finnas atl teckna en temporär P-försäkring med kortare utbetalningstid än fem år. Remiss­instanserna förordar i allmänhet alt nuvarande regel med en kortaste ul-betalningstid av I 1/2 år bibehålls. Man pekar på alt del behov som tidigare förelegat att uppnå en lägre pensionsålder genom alt komplettera den all­männa pensionen med en temporär pension som utgår från den önskade åldern och lill dess AFP och ATP erhålls inte har förändrats i sak genom att pensionsåldern för allmän försäkring sänkts till 65 år. I några yttranden ställs som villkor för en kortare utbetalningstid att den temporära försäk­ringen upphör när försäkringstagaren uppnår 65 år eller vid den ordinarie pensionsåldern. Ett par av remissinstanserna riktar också kritik mot att av­drag för premie för temporär ålderspension endast får göras inom 10-pro-cenlavdragei och mot att flänstepensionsförsäkring enligl kommitténs för-

 

Prop. 1975/76:31                                                    99

slag inle får vara temporär.

Kommitténs förslag att pensionen skall utfalla med lika stora belopp vid varje utbetalningstillfälle har mött kritik frånförsäkrlngslnspekilonen. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges advokatsamfund, som anser att det även bör finnas möjlighet alt meddela P-försäkringar där pensionsbeloppet stiger enligt en vid teckningstillfälle uppbörd plan. Som skäl för en sådan ordning anförs bl. a. att försäkringsskyddet därigenom skulle bli mera stan-dardföljsamt.

Folksam, KF, KP och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, i motsats till vad kommittén föreslagit, att hinder ej bör föreligga att ändra en livsvarig ålderspension till en temporär. Nämnda remissinstanser framhåller bl. a. atl försäkringslagarnas personliga och ekonomiska förhållanden kan ändras under försäkringstiden på sådant sätt att ulbelalningstidens längd måste anpassas därefter.

Föl-säkringsinspektionen och SPP framhåller alt krav inte bör ställas på att invalidpension utgår med lika belopp under hela utbetalningstiden. Till stöd för denna uppfattning anförs bl. a. att etl sådant krav på att invalidpension skulle omöjliggöra en anpassning av förekommande kompletteringsförsäk­ringar till de varierande förmåner som utgår från allmän försäkring under sjuk­penningtid och förtidspensionstid.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att - i varje fall så länge barn och ungdomar som invalidiseras riskerar att bli utan ATP - föräldrar bör ha rätt till avdrag för omyndigt barns invalidförsäkring.

Några remissinstanser förordar etl vidare efterlevandebegrepp än vad kom­mittén föreslagit. RSV och TCO anser atl i efterievandebegreppet bör in­rymmas även försäkringstagarens föräldrar. Svenska försäkringsbolags riks­förbund uttalar sig för atl det bör medges atl efterievandepensionsförsäkring får tecknas med frånskild make som medförsäkrad. Förbundet framhåller att särskilt i sådana fall då försäkringsiagaren åtagit sig eller dömts atl utge periodiskt understöd åt den andra frånskilda maken efterievandepension är motiverad som ersättning för del genom försäkringstagarens dödsfall bort­fallande underhållet. Åvenförsäkringsräiiskommilién konstaterar atl del inte synes vara möjligt att teckna P-försäkring för nämnda fall. Kommittén anser även alt hänsyn bör kunna tas till ändrad familjesammansättning efter av­talets tecknande. Försäkringsinspeklionen och SPP framhåller att vid kollektiv familjepension bör förmånstagarna vara make och barn vid lidpunkten för dödsfallet oberoende av familjesammansättningen vid inträdet i försäkring­en.

Kommitténs förslag om under vilka förutsättningar personer som sam­manbor under äktenskapsliknande förhållanden skall jämställas med äkta makar såvitt gäller rätten till efterlevandepension kommenteras av flera re­missinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att tillämpningssvå­righeter skulle uppkomma och anser därför att kommitténs sammanbo-

 

Prop. 1975/76:31                                                    100

endebegrepp bara skulle kunna tillämpas i mera uppenbara fall. Länssiyrdsen i Göieborgs och Bohus län anser inle fog föreligga för att införa ytterligare etl sammanboendebegrepp men ifrågasätter också om inte 65 tj KL borde överses så att ytteriigare samlevnadsformer kunde godkännas. Folksam, KF KP och LO framhåller att ifråga om sammanboende bör den praxis som under senare år utvecklats inom annan försäkring kunna godtas också för P-försäkring. Ett vidare sammanboendebegrepp föreslås också av föisäk-ringsrätlskommittén, Försäkringstjänstemannaförbundel, Svenska försäkrings­bolags riksförbund och Svenska sparbanksföreningen som alla i huvudsak anför att förslaget diskriminerar dem som väljer annan samlevnadsform än äk­tenskap. Etl vidare sammanboendebegrepp förordas också av Sveriges ad­vokatsamfund, som menar att gemensam mantalskrivning vid tidpunkten för försäkringens tecknande skall vara tillräcklig kvaliflkationsgrund och av TOR som menar alt genom P-försäkring bör pension kunna tryggas åt person med vilken skattskyldig sammanbott och som varit beroende uv den skattskyldige för sin försörjning.

Kommitténs förslag att efterievandepension till make ej skall kunna vara temporär kritiseras av försäkringsinspeklionen. länsstyrelserna i Malmöhus. Göteborgs och Bohus samt Väsiernorriands län, Folksam, KF, KP, Försäk­ringsanställdas förbund, FörsäkringstjänslemannafÖrbundei, KPA, LRF, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, SACO/SR och Skånes handdskainmare. TOR pekar på att en temporär efterlevandepension kan vara av värde i vissa fall. Som skäl för temporär efterievandepension anförs bl. a. alt behov av sådan pension kan uppkomma under en omställningstid för yrkesutbildning och omskol­ning eller under lid då omvårdnad av omyndiga barn helt eller delvis hindrar den efterievande från förvärvsarbete. Det påpekas också att om konsumenten inte har råd att betala hela det efterievandeskydd som svarar mol behovet, är det som regel bättre atl tillgodose behovet under en kortare tid än att tvingas teckna en livsvarig pension på ett otillräckligt belopp. Några av de remissinstanser som förordar temporär efterievandepension anger att så­dan bara bör godtas inom del s. k. lO-procentavdragel.

Kommitténs förslag att efterievandepension till barn i det fall försäk­ringen tecknats på försäkringstagarens liv skall utgå tills barnet fyller 20 år kritiseras av Svenska .försäkringsbolags riksförbund. SACO-SR, TOR och Skånes handelskammare som vill ha en högre åldersgräns, i allmänhet 25 år. Som skäl för en högre åldersgräns anförs bl. a. den allt längre studietiden.

Kommitténs förslag att försöflningsränta inte skall anses utgöra P-försäkring godtas av/o/-sflA™;,t,'5/>H/?('A://ow('/? och TCO. Föratt försöflnings­räntan skall bibehållas uttalar sig länssiyrdsen / Göteborgs och Bohus län. Folksam, KF; KP, Försäkringsanställdas förbund. Försäkrings-tjänstemannaförbundet, LRF, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges advokatsamfund och Skånes handelskammare. Som skäl för atl bibehålla fijr-sörjningsränlan anförs bl. a. alt den uppfyller stora krav på flexibilitet oavsett

 

Prop. 1975/76:31                                                    101

hälsotillstånd och all den har stor betydelse för försäkringssparandet. Några av de nämnda remissinstanserna vill bibehålla försörjningsräntan endast om tillåten förmånsfagarkrefs begränsas.

Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län, försäkringsrättskommittén. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges advokatsamfund anser atl den lag­stiftningsteknik kommittén föreslagit genom all behandla åtskilliga frågor om förmånstagareförordnande, överiåtelser, belåning, pantsättning och åter­köp är olycklig därför att dessa frågor gäller civilrättsliga förhållanden. För­säkringsrätlskommittén framhåller atl förslaget därför synes kunna resultera i ett oklart rättsläge och praktiska tillämpningssvårigheter. Svenska försäk­ringsbolags riksförbund framhåller alt uppfattningen alt civilrättsligt grundad avtalsfrihet eller förfoganderätt skulle kunna med laglig verkan inskränkas av bestämmelser i skallelag är felaktig, eftersom all skattelagstiftning till sin natur är sekundär i förhållande till civillag.

Företagsskatteberedningen framhåller däremot alt del mot bakgrund av alt P-försäkring är ett rent skalterättsligt institut får anses naturiigt atl alla de villkor som skall finnas i ett försäkringsavtal för alt försäkringen skattemässigt skall godtas som P-försäkring måste anges i kommunalskat­telagen.

Bl. a. Sveriges advokatsamfund förordar att även andra flänstepensionsför­säkringar än planpensioner och liknande pensioner skall få vara temporära. Samfundet framhåller att det vid sådana försäkringar föreligger samma skäl att tillåta temporär försäkring som vid frivillig P-försäkring.

4.3 De kvantitava villkoren

Ett flertal remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran vad kommittén föreslagit beträffande de s. k. kvantitativa villkoren för avdragsrätt för för­säkringstagarens egen P-försäkrings räkning. Så gör Göta hovrätt, RSV, länsstyrelsen i Jönköpings län.Jöi-säkringsrättskommittén, 1968 års kapitalmaik-nadsutredning. Handelsflottans pensionsanstalt, LO, Sjöbefälets pensionskassa, SPP, Svenska kommunförbundet och Sveriges riksbank. Övriga remissvar in­nehåller synpunkter såväl på storieken av premieavdragen som i vilken ut­sträckning dessa avdrag bör få användas för livsvarig eller temporär för­säkring.

Kommitténs förslag alt avdrag för premie för frivillig P-försäkring endast skall få ske från A-inkomst godtas av länsstyrelsen i Stockholms län, fö­retagsskatteberedningen, KPA, Svenska försäkringsbolags riksförbund och TOR. Sveriges advokatsamfund anser atl möjlighet skall finnas att efter dis­pens få göra avdrag för P-försäkringspremie även från B-inkomst. SACO/SR påpekar att det finns fall när annan inkomst än A-inkomst bör berättiga till avdrag, t. ex. när det kan styrkas att B-inkomst härrör från vederbörandes

 

Prop. 1975/76:31                                                    102

inkomst av flänst eller annan förvärvsverksamhet. FamiljefÖreiagens.förening, länsstyrelsen i Kristianstads län och LRF anser också att B-inkomst bör med­föra avdragsrätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför atl avdragsrätt bör tillkomma även inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet och kapital medan RSV anser att inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse och flänst bör medföra avdragsrätt. Näringslivets skatiedelegaiion vill också anknyta avdragsrätten till förvärvskällorna jordbruksfastighet, rörelse, flänst och annan fastighet än schablonbeskattad villa och bostadsrätt.

En remissinstans, kammarrätten i Göteborg, finner atl alla slag av privat försäkring för ålderdom, dödsfall eller invaliditet skattemässigt borde kunna behandlas som K-försäkring. Kammartällen anför vidare atl om det skulle anses motiverat alt nuvarande skatteregler för P-försäkring behålls i någon omfattning avdragsrätten bör begränsas avsevärt, förslagsvis till etl basbelopp per år. När det gäller flänstepensionsförsäkring anser kammartätten däremot att nuvarande regler bör kunna behållas oförändrade.

Kritiska mot kommitténs förslag till avdrag enligt den s. k. huvudregeln är i större eller mindre omfattning länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus och Västernorriands län, föreiagsskatteberedningen. Fa­miljeföretagens .förening, Folksam, KF, KP, FAR, Försäkringsansiälldas för­bund, Försäkringstjänstemannqförbundet, KPA, LRF, Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Lands-lingsförbundel. Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen, Sve­riges advokatsamfund, SACO/SR. SHIO. Sveriges köpmannaförbund, TOR. TCO och Skånes handelskammare.

Till Svenska försäkringsbolags riksförbunds yttrande ansluter sig FPG. Nä­ringslivets skattedelegation och SPP.

Några remissinstanser menar att nuvarande regler, eventuellt med vissa mindre ändringar, bör bibehållas. Försäkringstjänstemannaförbundet anser att det kan ifrågasättas om det finns skäl att beloppsmässigt begränsa avdrags­rätten för premie för P-försäkringar. Förbundet framhåller alt föreslagna ramar är otillräckliga bl. a. vid varierande inkomstförhållanden, familjeom-bildningar och ändring i familjestorieken samt all svårigheter uppstår vid sänkt pensionsålder. Svenska företagares riksförbund anför att det inte finns anledning till den begränsning av avdragsrätten som kommittén föreslår. Skånes handelskammare anser alt nuvarande regelsystem, med vissa jus­teringar, inte ger upphov till några opåkallade skatlevinster. TCO framhåller alt om föreslagna kvalitativa begränsningar av P-försäkringar genomförs samtidigt som avdragsrätten för premier begränsas till arbetsinkomster re­duceras behovet av ytteriigare kvantitativa begränsningar avsevärt. Sveriges advokatsamfund, som framhåller att man föredrar en skärpning av de kvan­titativa rekvisiten framför en skärpning av de kvalitativa, anför att den begränsning av avdragsrätten som åstadkommes om avdrag i princip endast får göras mot A-inkomst borde omöjliggöra sådant missbruk där P-försäkring tecknas i annat än pensioneringssyfte. Om denna begränsning av avdrags-

 

Prop. 1975/76:31                                                     103

rätten skulle anses otillräcklig och regler om beloppsmässig begränsning därför skall införas måsle dock avsevärt vidare ramar uppställas än de av kommittén föreslagna.

Följande remissinstanser framhåller atl om lagstiftningen genomförs fö­religger behov av särskilda icke tidsbegränsade regler om räll till förhöjda premieavdrag för företagare nämligen Familjeföretagens förening, FAR, Svensk indusiriförening och SHIO. Som skäl härför anförs i huvudsak all det för många företagare är möjligl all ordna sin pensionering tillfredsställande försl vid relativt hög ålder. Även Skånes handelskammare och TCO pekar på alt i vissa situationer kortare inbetalningstid än kommittén räknat med bör godtas.

SACO/SR och TCO framhåller att avdrag bör tillåtas även på inkomster överstigande 20 basbelopp.

Etl basbeloppsanknutel avdrag förordas av Försäkringsanställdas förbund och KPA.

Några remissinstanser föreslår att det s. k. kompletteringsavdraget i stället skall ges den utformningen att man fastställer ett visst minimiavdrag. För­säkringsinspeklionen förordar att avdraget utformas enligt andrahandsförsla-get i herr Lindwalls reservation, dvs. så atl avdrag medges med 10 96 av en A-inkomst på högst 20 basbelopp, dock atl ett basbelopp alltid godtas inom A-inkomstens ram. Riksförsäkringsverket och länsstyrelsen i Väsier­norriands län förordar att avdraget bestämmes till ett eller två basbelopp. Avdrag med två basbelopp föreslås också av 1972 års skaiieutiedning, Folksam, KF, KP, Försäkringsanställdas förbund. KPA och TCO. SACO/SR och Landstingsförbundet är tveksamma lill om komplelleringsavdraget kom­mer att vara tillräckligt för arbetstagare, t. ex. vissa läkare, för vilka hela lönen inte är pensionsgrundande. SACO/SR förordar för sin del att avdraget bestäms till 3 basbelopp. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår också att avdraget utformas som ett minimiavdrag men anger ej storleken av detta. Som skäl för denna utformning av avdraget har i huvudsak anförts att det skulle tillgodose ett berättigat konsumentkrav, att det skulle un­derlätta myndigheternas kontrollarbete, att det skulle minska behovet av ändringar i försäkringsavtalen och alt det skulle begränsa behovet av dis­penser.

Några remissinstanser har framlagt egna motförslag. Svenska .försäkrings­bolags riksförbund anför att om ändring av nuvarande regler anses behöva ske bör avdrag för premie för P-försäkring medges med tre basbelopp under 50 års ålder och med fem basbelopp därefter, dock inte högre än årets A-inkomst. Därutöver bör avdrag medges med 20 % av årets eller fjolårets redovisade A-inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. Tjänstepensions­försäkringar för andra anställda än huvuddelägare skall inte drabbas av några inskränkningar. För huvuddelägare gäller beträffande sådan försäkring att arbetsgivarens avdragsrätl begränsas till 30 % av vad som utgivits till ar­betstagaren som inkomst av flänst. Om visst år högre premie råkat eriäggas

 

Prop. 1975/76:31                                                    104

än som är avdragsgill skall det medges att överskjutande belopp dras av följan­de år inom ramen för delta års avdragsrätt. Äldre P-försäkringar och äldre flän-slepensionsutfästelser får fullföljas utan några inskränkningar i avdragsrätten.

LRF anser i första hand att nuvarande bestämmelser bör bibehållas men atl om ändring anses böra ske den bör utformas enligl följande. Utanför förslaget lämnas flänstepension och efterievandepension. En spärt införs på inkomstsidan i stället för på avdragssidan. Spärren sätts in när P-försäkring börjar utbetalas och då jämförs den sammanlagda pensionen med den genomsnittliga inkomsten under viss längre lidsperiod. Om pensionen inte överstiger nämnda genomsnitt får utbetalning ske. Skulle däremot pensionen vara större än jämförelseinkomsten innehålls överskjutande belopp på etl särskilt konto. Det spärrade beloppet får användas för att göra pensions­försäkringspensionen värdebeständig genom årlig indexuppräkning. Om det därefter vid den försäkrades död finns medel på det spärrade kontot betalas dessa ut till dödsboet som beskattas därför.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser atl premie för P-försäkring bör vara avdragsgill till den del den motsvarar en åriig pension av åtta basbelopp kompletterat med viss efterievandepension för make och barn under 20 år. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att om en belopps­begränsning anses nödvändig bör denna anknyta till storieken av totalt ut­fallande åriigi pensionsbelopp.

4.4 Tjänstepension

Som framgått ovan under allmänna synpunkter är åtskilliga remissin­stanser kritiska mot att flänstepensioneringen inryms i regelsystemet om pen­sionsförsäkringar.

Kommitténs förslag beträffande flänstepensionsförsäkring samt avsätt­ning till pensionsstiftelse och konto berörs ej av Göta hovrätt, riksförsäk­ringsverket, försäkringsrätlskommittén, 1968 års kapilalmarknadsiilredning, Handelsflottans pensionsanstalt. Svenska kommiinalarbetai-eförbundel, Sjöbe­fälels pensionskassa, Sven.ska kommunförbundet och Sveriges Riksbank. Övriga remissinstanser är till övervägande del kritiska mot olika delar av förslaget. Här skall några huvudpunkter i denna kritik återges.

Familjeföretagens förening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges advo­katsamfund, SHIO och Skånes handelskammare förklarar att man i allt vä­sentligt ansluter sig till den kritik av den föreslagna flänstepensioneringen som framförs i herrar Helmers och Magnussons reservation. I reservationen framhålls bl. a. alt förslaget innebär en olika skatterättslig behandling av likvärdiga former för tryggande av lämnade pensionsutfästelser, att dub­belbeskattning kan inträda vid försäkring av pensionen och att förslaget innebär en utomordentligt omfattande informationsskyldighet för arbets­givarna och även en ökad uppgiftsskyldighet från de anställdas sida. Nä­ringslivets skatiedelegaiion  framhåller att  förslaget  medför besynnerlij:a

 

Prop. 1975/76:31                                                                  105

materiella konsekvenser som påvisas i reservationen.

Några remissinstanser framhåller att förslaget innebär en omotiverad skill­nad i behandlingen av pensioner som tryggats på olika sätt. Så gör kam­marrätten i Göieborg, LRF. Svenska företagares riksförbund och Sveriges ad­vokatsamfund.

Förelagsskatleberedningen framhåller atl kommitténs förslag om avdrag för pensionsförsäkring bör kompletteras med en bestämmelse som reglerar frågan om rätt beskattningsår. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför att P-försäkring bör kunna anses tagen i samband med flänst även om försäkringstagaren bidrar med viss avgift. Förbundet framhåller vidare alt avdrag för kostnad för premie bör ske i förvärvskällan och inle under all­männa avdrag. Annars kan den som bott i Sverige endast del av året inte få av -drag för den faktiskt erlagda avgiften. TOR framhåller att en dub­belbeskattningseffekt kan uppstå i nämnda situation genom alt skattskyl­dighet föreligger för hela det utfallande pensionsbeloppet. TOR föreslår atl denna effekt motverkas genom att skattskyldiga i nämnda situation får av­drag i förvärvskällan flänst.

Flera remissinstanser framhåller att en annan dubbelbeskatlningseffekt kan uppkomma vid flänstepensionsförsäkringen genom alt utfallande pen­sionsbelopp i sin helhet beskattas som inkomst även om inte avdrag erhållits för hela premien. Kritik av angivet slag framförs av Näringslivets skaiie­delegaiion, RSV, LRF. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenges ad­vokaisainfiind, TCO och Skånes handelskammare. Länsstyrelsen i Västernorr­iands län framhåller däremot att någon annan lösning än all arbetstagare vid överförsäkring beskattas för icke avdragsgill del av pensionen knappast är möjlig.

Försäkringsinspeklionen. länsstyrelsen i Malmöhus län och föreiagsskaiie-beredningen tillstyrker att avdragsrätl för avsättning till pensionsstiftelse och konto anknyts till planpension på sätt uiredningen föreslagit. Även länsstyrel­sen i Västernorriands län tillstyrker med vissa påpekanden förslaget i denna dd.

Flera remissinstanser konstaterar att kommitténs hela förslag beiräffande flänstepensioneringen bygger på ett begrepp, allmän pensionsplan, men all man ändå inle lämnat någon exakt och genomtänkt definition av begreppet. FPG konstaterar att kommittén i begreppet inlagt krav på alt arbetsgivaren tillhör arbetsgivarorganisation och all åtminstone någon anställd tillhör ar­betstagarorganisation som antagit planen. Något skäl för alt införa en annan tolkning av den i tryggandelagen lagfästa deflnilionen av allmän pensionsplan än den som hittills entydigt gällt har inle ens åberopats av kommittén. För ITP-planens del skulle konsekvensen bli att den kredit­möjlighet som skuldföring av pensionsutfästelser innebär förbehålls företag som är anslutna lill arbetsgivarorganisation och har åtminstone någon an­ställd som är medlem i arbetstagarorganisation. Åtskilliga företag som till-lämpar ITP-planen är icke anslutna till någon arbetsgivarorganisation. Detta

 

Prop. 1975/76:31                                                    106

gäller således för något över 200 av FPG:s omkring 1 740 försäkringstagare. Sädana företag, liksom sådana som är anslutna till sådan organisation men där de anställda flänstemannen inte är anslutna till arbetstagarorganisation, skulle inte kunna kvarstå i systemet. En särskilt drastisk konsekvens skulle vara om etl företag, som är anslutet till arbetsgivarorganisation, har ex­empelvis endast en flänstemän som är organiserad och denne slutar sin anställning och företaget då måste övergå till SPP-försäkring för pensionsrält, som därefter inflänas av samtliga anställda. Om senare åter en flänstemän anställs, som är ansluten till organisation, skulle företaget kunna återgå till FPG/PRl-systemet. Det här anförda torde visa att det måste vara rimligt att skuldföring under alla förhållanden medges, oavsett organisationstill­hörighet i fråga om förmåner, som är utformade helt enligt ITP-planens bestämmelser och är kreditförsäkrade i FPG och registrerade i PRI. Likartade synpunkter framförs av Näringslivets skattedelegallon. Svenska försäkrings­ bolags riksförbund och SPP. SPP framhåller även följande. Allmän pen­sionsplan bör anses omfatta ett av organiserad arbetsgivare träffat hängavtal. Av totalt 17 000 SPP-anslutna arbetsgivare är 7 000 oorganiserade. Folksam, KF och A'/'anför att det ofta förekommer alt företag utan att vara medlem i arbetsgivarorganisation tillämpar den kooperativa arbetsgivarorganisatio­nens avtal och därigenom har KP:s "normalpension". Det framhålls också att stora grupper folkrörelseföretag har en ITP-pension som inte är en följd av avtal med huvudorganisation på arbetstagarsidan utan utgör en utfästelse om att samma förmåner som i ITP-planen skall utgå. LO anför likartade synpunkter som de senast nämnda samt framhåller dessutom all begreppet planpension bör utvidgas så att det också inrymmer sådana pensioner som ensidigt utfästes av arbetsgivare förutsatt att pensionsvillkoren följer pen­sionsplan för det kollektiv som är pensionsmottagare. Även kammarrätten i Göteborg, Försäkringstjänstemannaförbundet och TCO framhåller att be­greppet är oklart i kommitténs förslag. LRF påpekar att skillnaden mellan företag som tillämpar allmän pensionsplan och förelag som inte tillämpar sådan plan tillmäts särskild betydelse med hänsyn till planföretagens in­skränkta uppgiftsskyldighet för utgivna pensionsförmåner.

FPG anför att förbättringar i ITP-planens förmåner förekommer i relativt stor utsträckning och att de nu kan inordnas i FPG/PRI-systemet. FPG framhåller också att enligt förslaget måste sådana förbättringar urskiljas ur skuldföringssystemet och säkerställas genom tecknande av P-försäkring vil­ket framtvingar en fördyrad och tungrodd administration. Påpekanden om alt kommittén underskattat förekomsten av företagsbundna eller individ­uella avvikelser från tillämpningen av t. ex. ITP-planen görs vidare av bl. a. SF/'och TCO. SACO/SR framhåller alt om förslaget genomförs synes det innebära möjlighet alt i framtiden träffa avtal om flänstepension utöver vad som finns i nu gällande ITP-avtal.

Några remissinstanser kommenterar det faktum att kommitténs förslag medför att nuvarande överensstämmelse mellan civilrättslig och skatterätts-

 

Prop. 1975/76:31                                                    107

lig pensionsskuld bryts. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det inte är någon nackdel atl överensstämmelsen bryts eftersom ej avsedda ut-nyttjanden av pensionsstiftelseinstitutet till stor del kan föras tillbaka på brister i civillagstiftningen. Kritik mot att överensstämmelsen bryts framförs av länsstyrelsen i Krisiianslads län. Näringslivets skaiiedelegaiion och Skånes handelskammare. KPA framhåller att kommunala normalpen-sionsreglemenlen inte faller under begreppet allmän pensionsplan och att därför den föreslagna ändringen skulle medföra att etl betydande antal kom­munägda eller kommununderstödda företag som tillämpat dessa regle­menten inte skulle kunna göra avdrag för ökning av pensionsskulden efter år 1975. Pensionsanstalten yrkar därför att bestämmelserna ges sådan ut­formning att nämnda företag och inrättningar medges avdrag för avsättning till utfästa pensioner enligt kommunala pensionsreglementen. Likartade syn­punkter framförs av Landstingsförbundet.

FPG framhåller att det från rättvisesynpunkt är otillfredsställande att kom­mittén behandlat alla utfästelser enligt allmän pensionsplan på samma sätt. FPG och Näringslivets skatiedelegaiion påpekar även att STP inte ger någon oantastbar pensionsrätt. Näringslivets skalledelegation framhåller därför att om begränsningar införs beträffande flänstepension måste STP lämnas utan­för.

Några remissinstanser berör vilka konsekvenserna skulle bli av alt ut­fästelser om pension måste begränsas till planpension. FAR framhåller alt posten avsatt till pensioner är av stor betydelse i många företags finansiering. Då alternativa möjligheter till finansiering ofta inte står till buds kan in­skränkningar i rätlen till skattemässigt avdragsgilla pensionsavsällningar få icke önskvärda konsekvenser. Svensk indusiriförening framhåller atl förslaget innebär alltför långt gående ingrepp i den valfrihet som f n. råder beträffande periodiseringen av företagarnas utgifter för pensionering och i möjligheten att låta det egna kapitalet arbeta och förräntas i företaget. Svenska revi­sorsamfiindei framhåller att förslaget atl avsättning måsle ske med beskattade medel är olyckligt därför att det försvårar eller omöjliggör för arbetsgivarna att tillämpa företagsekonomiskt korrekt kostnadsredovisning. SPP anför atl det inte framgår hur engångsavgifter och engångsavsätlningar vid förtids­pension skattemässigt skall behandlas. Näringslivets skattedelegallon -anför -Att förslaget medför att det i praktiken blir omöjligt all behålla redan gjorda utfästelser för utlänningar med temporär anställning i Sverige och atl stora svårigheter skulle uppstå att ordna pensioneringen för personer bosatta i Sverige som temporärt har anställning utomlands. Skånes handdskainmare framhåller att förslaget innebär atl pensionskonto för pensioner utanför pen­sionsplan måste tas fram till beskattning vid överiåtelse av näringsverk­samhet.

Näringslivets skalledelegation och SPP framhåller att om förslaget genom­förs så skulle detta vålla ett betydande merarbete för arbetsgivare, försäk­ringsanstalter, deklaranter och taxeringsmyndigheter. Statens personalpen-

 

Prop. 1975/76:31                                                    108

sionsverk förordar alt uppgift om pensionsmedförande lön beträffande an­ställda inom del statliga pensionsområdet endasi skulle behöva lämnas dä exakt uppgift om pensionslönens storlek erfordras för taxeringsmyndighe­ternas handläggning av avdragsyrkanden.

4.5 Dispenser

Elt flugotal av remissinstanserna kommenterar ej kommitténs förslag till dispensregler. 1972 års skaiieuiredning anför att mot tekniken med en rad dispensmöjligheter kan invändningar riktas men atl tekniken dock torde vara nödvändig med hänsyn till de skiftande individuella hänsynstaganden som kan bli aktuella på pensionsområdet. Övriga remissinstanser är kritiska. Några reagerar mot en lagstiftningsteknik som kräver ett stort antal dis-pensmöjligheler, andra pekar på ytteriigare situationer där också behov av dispensmöjligheler föreligger medan åter andra framhåller de kompli­kationer som kommer att uppstå till följd av dispensreglerna.

Försäkringsljänstemannaförbundci framhåller att det principielll är felaktigt att konstruera ett system som man vet kommer att ge upphov lill ett mycket stort antal dispenser. Förbundet anser bästa lösningen vara att utforma be­stämmelserna så att de försäkrade kan få sina legitima behov tillgodosedda utan dispens. Likartade synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göieborgs och Bohuslän, FAR. KPA och LRF. Liknande kritik mot föreslagna dispensregler framförs från ytterligare några remissinstanser. Näringslivets skaiiedelegaiion anför att man bestämt måste reagera mot denna typ av lagstiftning som inne­bär alt man tillgriper grovt verkande huvudregler som kan åsidosättas i en­skilda fall. Svenska förelagares riksförbund framhåller att det faktum att kommittén föreslagit en rad möjligheter lill dispenser visar all nuvarande be­stämmelser svarar mot en rad praktiska behov. Skånes handelskammare an­för att dispenser enligt sakens natur bör komma i fråga endast för oförutsedda och sällan förekommande situationer som dessutom saknar principiell bety­delse. I yttrandet konstaleras vidare all med kommitténs förslag blir däremot dispensmyndigheiens beslut en betydande del av hela lagstiftningens inne­håll. Handelskammaren framhåller vidare all detta förhållande onekligen väcker frågan i vilken utsträckning riksdagen kan delegera sin grundlagsenli-ga uppgift att utöva beskattningsrätten. /PG anför att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att dispensgivningen styrs så starkt genom uttalanden av kommittén och om inte i stället det lagtekniskt riktiga är atl sådana an­visningar intas i förfatiningsiexien. Göta hovrätt har liknande synpunkter. Hovrätten framhåller att de föreslagna reglerna om dispens från begräns­ningsreglerna inte innehåller andra begränsningar än atl särskilda skäl skall föreligga men atl del av motiven framgår atl dispensmöjligheten är avsedd för vissa speciella situationer. När del är fråga om avdrag från inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller tillfällig förvärvsverksamhet synes vara. fråga om situationer av övergångskaraktär. Hovrätten anser all i sådana

 

Prop. 1975/76:31                                                    109

fall bör undantag från huvudreglerna tas upp i övergångsbestämmelserna med närmare precisering av förutsättningarna för avdrag. Såvitt gäller avdrag från inkomst av flänst anser hovrätten att det i lagstiftningen bör anges de förutsättningar som skall föreligga för all dispens från reglerna skall med­ges.

Några remissinstanser framhåller alt behov av dispensmöjligheter före­ligger även i andra fall än de kommittén angivit. Näringslivets skaiiedelegaiion anför all del faktum atl kommittén i sitt resonemang utgått från att fö­retagaren i första hand skall teckna försäkring och i andra hand konsolidera företagel visar bättre än något annat vilka bristande insikter kommittén haft. Folksam. KF. KP, Svenska revisorsamfundet, Svenska sparbanksförening­en och Sveriges advokaisainfiind framhåller också i huvudsak atl ägare av nystartade företag i första hand måste länka på företagels konsolidering och att dispensmöjlighet därför bör föreligga även vid avyttring av rörelse som påbörjats efler den 1 januari 1974. Folksam, KF och KP -anser vidare att dispensmöjlighet bör föreligga när en företagare på grund av ålder, häl­sotillstånd m. m. inte kan nå upp lill en med hänsyn till inkomsten rimlig pensionsnivå. LRF. som konstaterar atl för inkomst av jordbruksfastighet föreslås dispens endast för inkomst som grundar rätt till särskild skatte­beräkning för ackumulerad inkomst, ställer som ell minimikrav alt lant­brukare skall likställas med övriga företagare och kunna medges avdrag för realisationsvinst. LRF framhåller vidare att om föreslagna inskränkningar beiräffande kvalitativa rekvisit genomförs.medför det att praktiskt taget alla utländska försäkringar blir diskvaliflcerade. Förbundet påpekar att delta bl.a. skulle gälla officiella utländska försäkringar vilket vore obilligt. FPG anför att generell dispens bör ges för premie för P-försäkring för alt trygga äldre pensionsutfästelser till beroende arbetstagare. FPG framhåller vidare att klara regler erfordras i ikraftträdanddagen om att inköp av P-försäkring kan ske enligt tidigare gällande bestämmelser för alt trygga pensionsut­fästelser som avser oberoende arbetstagare och som arbetsgivare lämnat före den I januari 1976. Försäkringsinspeklionen framhåller atl behov av dis­pensmöjligheter föreligger i ylterligare två situationer där den skattskyldige visar att han ulnytflat den nya lagstiftningens avdragsmöjligheter, men ändå inle kan uppnå en pension på planpensions- eller moisvarande nivå. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller atl del inle är uteslutet alt ytterliga­re dispenser kan behövas. Svenska försäkringsbolags riks/örbund anser före­slagna dispensmöjligheter vara så snäva atl de inte tillnärmelsevis ger den komplettering som krävs om beloppsmässiga begränsningar i avdragsrätten införs. Etl dispensförfarande bör inriktas på att den skattskyldige skall få möj­lighet alt bygga upp en med hänsyn till sina förhållanden rimlig pensionsnivå. Förbundet framhåller också alt man förutsätter att vinst på fasiighelsförsälj-ning vid avveckling av rörelse och jordbruksfastighet skall bli föremål för dis­pens. Sveriges advokasamfund framhåller att dispensmyndighelen bör ha möjlighet alt pröva dispensfrågan ulan att vara bunden av andra normer än den principiella grundförutsättningen all pensionssyftet skall vara för han-

 

Prop. 1975/76:31                                                                  110

den. Folksam. KF och KP framhåller all det för flera av dispensfallen måsle vara möjligt all utfärda generella föreskrifter som onödiggör behandling från ärende till ärende.

Svenska.försäkringsbolags riksförbund framhåller beträffande frågan om dis­pensmyndighet att det mest tillfredsställande synes vara att vägen med förhandsbesked utnyttjas och alt möjlighet till överklagande bör flnnas.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför också att administrativt är dis-pensförfarandel förenat med avsevärda komplikationer. Förbundet fram­håller all en anhopning av dispensärenden kommer att ske i slutet av be­skattningsåret då de skattskyldiga kan överblicka sin situation. Samtidigt måste den skattskyldige erlägga premie senast den 15 januari året efter be­skattningsåret då även försäkring skall vara beviljad. Förbundet framhåller att man med dessa påpekanden vill understryka atl ett dispensinstitut varken i formellt eller i materiellt hänseende är en tilltalande lösning. Påpekanden om att dispensreglerna kommer all medföra komplikationer av olika slag framförs även av länsstyrelsen i Krisiianslads län, Sveriges advokalsamfund, SACO/SR. SHIO och Sveriges köpinannaförbund.

4.6 Ikraftträdandebestämmelser

De av kommittén föreslagna ikraftträdandebestämmelserna berörs ej av kammarrätten i Göteborg, riksförsäkringsverket, RSV, länsstyrelsen i Jönköpings län, försäkringsräiiskommilién. 1972 årsskatteutredning, 1968årskapilalmark-nadsuiredning, Handdsfiottans pensionsanstall, Svenska kommunalarbeiare-förbundel. Sjöbefälets pensionskassa, statens personalpensionsverk. Svenska kommnnförbundet och Sveriges riksbank. Bestämmelserna tillstyrks av länsstyrelsen i Västernorriands län och Landstingsförbundet.

Några remissinstanser förordar att vissa delar av förslaget skall träda ikraft tidigare än kommittén föreslagit. Länsstyrelserna i Stockholms och Väster­norriands län samt förelagsskatleberedningen framhåller atl de nya besläm­melserna om avsättning till stiftelse resp. konto för beroende arbetstagare bör tillämpas redan vid 1976 års taxering.

Av övriga remissinstanser är fiertalet starkt kritiska mot utformningen av ikraftträdandebeslämmelserna för frivilliga P-försäkringar tecknade efter den 20 januari 1975 och för flänstepensionsförsäkring tecknad efter den 24 april 1975 därför alt de innebär atl de föreslagna reglerna skall tillämpas retroaktivt. KntiK av detta slag framförs av Göta hovrätt, länsstyrel­serna i Kristianstads och Göteborgs och Bohus län, Folksam, KF, KP, FAR, Försäkringsanställdas förbund, Försäkringstjänsiemannqförbundet, KPA, LR F, Svensk industriförening. Näringslivets skatiedelegaiion. Svenska försäkringsbo­lags riksförbund, SPP. Svenska revisorsamfundet, Svenska sparbanksföreningen. Sveriges advokalsamfund. SACO/SR. TOR, TCO och Skånes handelskam­mare. Kritikerna framhåller i huvudsak följande. Sådana trängande behov som motiverar retroaktiv lagstiftning har inte visats föreligga. Det är särskilt

 

Prop. 1975/76:31                                                    111

stötande att retroaktiviteten knyts till tidpunkten för en presskommuniké, som utfärdats innan betänkandet avlämnats. Det strider mot rättssäkerheten att en kommitté skall kunna införa bestämmelsersom föregriperen eventuellt kommande lagstiftning. Retroaktiviteten medverkar till att rubba trovär­digheten till försäkringsbolagen och statsmakterna. Svenska.försäkringsbolags riksförbund hänvisar i sin kritik till uttalanden i förarbeten till äldre lag­stiftning rörande försäkringar där det framhållits att rätt föreligger att i av­dragshänseende få en försäkring behandlad enligt den lag som gällde vid försäkringens tecknande. Riksförbundet framhåller vidare att ett brott mot grundsatsen, att för tecknade försäkringar inte skall skärpas genom ny lag­stiftning, skulle vara ägnat att minska allmänhetens tilltro till statsmakternas respekt för ingångna avtal. Redan den omständigheten atl förslag framlagts om retroaktiv lagstiftning har enligt riksförbundet skapat oro.

Många remissinstanser är också kritiska mot föreslagna ikraftträdande­bestämmelser beträffande frivilliga P-försäkringar tecknade före den 21 ja­nuari 1975 och flänstepensionsförsäkringar tecknade före den 25 april 1975. Sådan kritik framför länsstyrelsen i Kristianstads län, Folksam, KF, KP, För­säkringsanställdas förbund, FörsäkringstjänslemannafÖrbundel, LO, LRF, Svensk industriförening, Näringslivets skaitedelegation. Svenska försäkringsbo­lags riksförbund, SPP, Svenska revisoisamfundet, Sveriges advokaisainfiind och SACO/SR. I de kritiska yttrandena framhålls i huvudsak att äldre försäk­ringsavtal bör behandlas efter de regler som gällde när försäkringen tecknades och att ett rimligt krav är att redan tecknade försäkringar får ändras i an­slutning till den lagstiftning de tillkommit under. LO anför att förslaget berör avtal som slutits helt i lagens anda och att retroaktiviteten bör begränsas till avtal ingångna efter den 1 januari 1975. Sveriges advokaisainfiind fram­håller att den föreslagna retroaktiva lagstiftningen framstår som särskilt in­gripande mot bakgrund av att äldre försäkringsavtal tillkommit i överens­stämmelse med noggrant utformade regler och under föreskriven myndig­hetskontroll. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför att försämring av de legala förutsättningarna för redan tecknade försäkringar inte bör kunna ske utan mycket starka skäl. Riksförbundet påpekar alt kommittén, till stöd för sitt förslag, endasi åberopat kontrollsvårigheter. 1 anslutning därtill fram­håller riksförbundet att livförsäkringsbolagen genom intyg eller på annat sätt kan medverka till att underiätta kontrollen av huruvida yrkat avdrag avser äldre försäkring. Näringslivets skatiedelegaiion framhåller atl då äldre P-försäkringar urholkats av inflation och höjda skatter finns behov av att göra tilläggsförsäkringar. Delegationen finner det svårförståeligt att kom­mittén velat bromsa denna möjlighet.

FPG framhåller att det är rimligt att alla utfästelser som lämnats senast den 31 december 1975, även till beroende arbetstagare undantas från till­lämpning av de nya reglerna om avsättning till konto och stiftelse.

 

Prop. 1975/76:31                                                              112

5 Föredraganden 5.1 Inledning

Inkomstbeskattning av livförsäkring sker efler endera av två principer. Enligt den ena medges inte avdrag för premien. 1 så fall beskattas inle utfallande belopp. Denna metod gäller för kapiialförsäkring (K-försäkring). Enligt den andra principen har den skattskyldige rätt lill avdrag för för-, säkringspremie. Mol detta svarar skatteplikt för den ersättning som utfaller på grund av försäkringen. Detta gäller i fråga om pensionsförsäkring (P-försäkring).

I skilda sammanhang har uppmärksammats att P-försäkringsformen -vid sidan av dess egentliga syfte, nämligen att underiätta uppbyggnaden av elt tillfredsställande pensionsskydd - har kommit alt utnytflas som ett skattenyklsinstrumenl. P-försäkringen innebär ell uppskov med beskatt­ningen av viss del av inkomsten-nämligen premien-och försäkringsformen kan således användas för att omfördela beskattningen mellan skilda in­komstår. Olika åtgärder har redan vidtagits för att råda bot mot de mest uppenbara missbruken. Jag kan erinra om 1959, 1964 och 1973 års lagänd­ringar. Den sistnämnda innebar bl. a. att avdraget för premie för makes P-försäkring slopades och att försäkringsiagaren skall vara skatlskyldig för utfallande belopp även efter överlåtelse av P-försäkring. Denna lagstiftning byggde på etl förslag av livförsäkringsskattekommittén (1971:07) i prome­morian (Ds Fi 1972:10) Vissa beskattningsfrågor angående frivillig P-föt-säkring. Kommittén har i sill fortsatta arbete ytterligare övervägt frågan om den skattemässiga behandlingen av P-försäkringar och i samband därmed även frågan om avdragsrätl för avsättning för tryggande av pension. Kom­mittén redovisar sina ståndpunkter i betänkandet (SOU 1975:21) Pensions­försäkring-avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för försäkringspremie och konioavsättning m. m.

Inom kommittén har inte uppnåtts enighet om förslagen. Även remis.s-utfallet visar att åtskilliga frågor på detta område är kontroversiella. Innan jag tar upp kommitténs olika förslag till diskussion vill jag emellertid beröra en principiell fråga, som har betydelse för hur man i fortsättningen skall lösa problemet med P-försäkringar i skattehänseende. Frågan gäller om vi i fortsättningen bör ha kvar P-försäkringsreglerna över huvud taget. Kom­mittén har berört spörsmålet och kommit fram till den ståndpunkten au den individuella P-försäkringen bör vara kvar, låt vara med viktiga be­gränsningar. Även remissinstanserna är genomgående för att nuvarande be-skatlningsordning för P-försäkringsformen i princip behålls. De skäl sorn har anförts - bl. a. atl det skydd som f n. kan lämnas via den allmänna folkpensionen (AFP) och den allmänna tilläggspensionen (ATP) saml ar­betsmarknadens kollektiva pensionssystem inte är fullt utbyggt - är helt tillräckliga för alt motivera att man i princip har kvar rätt till avdrag för premier för individuell P-försäkring. Det är visseriigen sant all P-försäk-

 

Prop. 1975/76:31                                                    113

ringen kan användas även för andra ändamål än för att åstadkomma pen­sionsskydd. Kommittén har sökt påvisa att så har skett, och bl. a. i den tablå som återflnns i bil. 1 lill protokollet i detta ärende redovisat frekvensen av mycket stora pensionsförsäkringsavdrag vid 1973 års taxering. De åtgärder som jag kommer att föreslå i det följande är emellertid ägnade alt i allt väsentligt undanröja möjligheten alt obehörigt använda den skattemässiga förmån som ligger i att premierna för P-försäkringen är avdragsgilla.

Kommitténs förslag innehåller två huvudkomponenter. Den ena omläitar "kvalitativa" regler, dvs. villkoren för att en pensionsförsäkring skattemäs­sigt skall få behandlas som P-försäkring, den andra "kvantitativa" regler, dvs. direkta beloppsmässiga begränsningar i avdragsrätten. Vidare innehåller förslaget bestämmelsersom berör flänstepensionsförsäkringarnasamt rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse och konto Avsatt till pen­sioner. Dessa regler syftar till att ge skattemässiga förmåner i form av avdrag för kostnader för pensionering intill en viss godtagen högsta standard. Ell riktmärke vid bestämmandet av denna standard utgör de statliga pensions-bestämmelserna och pensionsförmånerna enligt planen för industrins och handelns tilläggspension (ITP-planen). Målet för kommitténs arbete har här­jämte varit alt åstadkomma likformighet vid den skattemässiga behand­lingen av tryggade pensionsförmåner, vare sig detta sker i form av försäkring eller genom arbetsgivarens avsättning till pensionsstiftelse eller till konto Avsatt till pensioner. Samordningen mellan egna pensionsarrangemang å ena sidan och flänstepensionsarrangemang å andra sidan utgör etl viktigt inslag i förslaget. Denna samordning länks skola ske på det sättet att för­månen av flänstepension skall minska rätten till avdrag för egen P-försäkring. Här har kommittén anvisat i princip tre olika metoder. Den första metoden - huvudregeln - innebär alt den förmån som beslår i atl arbetsgivaren svarar för pensionen räknas ut för varje anställd och läggs till hans lön som skat­tepliktig intäkt. Å andra sidan får den anställde utnyttja sin rätt till avdrag för P-försäkring - det totala avdragsutrymmei - för denna förmån. Finns utrymme kan förmånen s. a. s. kvittas, men kvittningen sker öppet, genom redovisning på deklarationsblanketten. Den andra metoden, som avses skola omfatta fiertalet anställda med flänstepension, innebär att flänsiepensions-förmånen inle räknas ut för varje anställd. I stället sker som f n. s. k. tyst kvittning mellan förmån och avdragsrätl. Emellertid skall den anställde i detta fall minska sitt underlag för beräkning av totalt avdragsutrymme med den lön som grundar rätt till flänstepension. Den iredje metoden, som egentligen inte har direkt samordnande verkan men avses skola få likartad effekt, är atl arbetsgivaren föriorar rält till avdrag avseende kostnader för tryggande av sådana pensionsförmåner som ligger utanför den av kommittén föreslagna högsta standarden för flänstepensionsförmåner. '

Ambitionen att med hjälp av avdragsreglerna vid beskattningen åstad­komma likformighet i den pensionering som ligger utanför AFP och ATP

8 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 31

 

Prop. 1975/76:31                                                    114

är i och för sig lovvärd men synes leda till avsevärda problem. Den nyss beskrivna huvudregeln kan inte - och bör sannolikt inte heller, på grund av den ökade administrativa belastningen - tillämpas för ett stort antal av de skattskyldiga. Metoden med tyst kvittning kan leda till problem och orättvisa i de fall där arbetsgivarens pensionsåtaganden inte alls når upp till eller på annal .sätt väsentligt avviker från de allmänna pensionsplanerna. Kommittén har insett att tillämpningsproblem kan uppkomma men har försökt att avhjälpa detta genom olika slag av dispen.ser och anvisningar från riksskatteverket (RSV). Av remissyttrandena framgår alt både dispen­serna och anvisningarna skulle bli omfattande. Jag har kommit fram till den uppfattningen att avdragssysternet inte bör fylla funktionen atl åstad­komma likformighet i avdragsrätten för pensionsförmåner med utgångs­punkt i en antagen likformig standard i [nsionsförmåner av olika slag, såsom egen P-försäkring och flänstepension. Denna min uppfattning stärks också av det förhållandet all de här aktuella reglerna inle kan tillämpas i fråga om redan ingångna pensionsåtaganden, och att det således kommer alt dröja avsevärd tid innan den av kommittén eftersträvade likformigheten kan slå igenom fullt ul.

Däremot anser jag i likhet med kommittén nödvändigt att man nu beslutar regler, som kan användas för att motverka ett obehörigt utnytflande av P-försäkringar utöver syftet att åstadkomma en godtagbar pension. Des:>a regler bör ta sikte på såväl utformningen av P-försäkringsvillkoren, dvs. i överensstämmelse med kommitténs terminologi, s. k. kvalitativa villkor, som kvantitativa begränsningar i själva avdragsrätten. Vidare bör P-för­säkringen utformas så att den inte kan användas för skattenykt genom överiåtelse, pantsättning e. d. eller på grund av utftyttning ur landet.

Min principiella ståndpunkt beträffande skattereglerna för P-försäkringar och därtill hörande frågor leder till att jag kommer alt föreslå betydande förenklingar i administrationen i förhållande till kommiltéförslaget. Trots den ändrade inriktningen i syfte som jag här förordar utgör kommiltéför­slaget emellertid allflämt i många avseenden en god grundval för skatte­reglernas utformning. Jag avser i det följande att närmare behandla förslaget i dess olika detaljer med ulgångspunkt i den principiella syn som jag här har redovisat.

5.2 Kvalitativa regler. Villkoren för P-försäkring

De statliga pensionsbestämmelserna och pensionering enligt s. k. allmän pensionsplan, särskilt den s. k. ITP-planen, har enligt vad jag antytt i fö­regående avsnitt varit vägledande för kommitténs förslag i fråga om villkoren för P-försäkring. Åtskilliga remissinstanser har funnit detta vara en naturlig utgångspunkt för övervägandena. Några remissinstanser önskar dock modifieringar i kommittéförslaget. Andra remissinstanser påpekar atl de villkor för P-försäkring som kommittén har föreslagit inle tar hänsyn till väsentliga konsumentbehov.

 

Prop. 1975/76:31                                                    115

Somjag har framhållit i det föregående avsnittet bör syftet med skatteregler för P-försäkring inriktas på att motverka etl obehörigt utnytflande av denna försäkringsform. Det är då naturligt atl som P-försäkring i skattehänseende inte godta andra försäkringsformer än sådana som syftar till och är ägnade för pensionering. De statliga pensionsbestämmelserna och villkoren i de allmänna pensionsplanerna bör kunna tas som mönster.

5.2.1 Kretsen av försäkrade

Kommittén hävdar att pension skall ses som en form av uppskjuten lön eller annan arbetsinkomst från aktiv verksamhetstid. Den som tecknar en frivillig P-försäkring, försäkringstagaren, skall i princip således också vara den som pensioneras, dvs. den som uppbär utfallande belopp.

Efter förebild av den statliga pensioneringen m. m. föresläs dock rätt att medförsäkra annan än försäkringstagaren. Kommittén syftar härvid främst på försäkringstagarens make och barn. Emellertid anser kommittén att hän­syn bör tas även till det fallet att försäkringstagaren har minderårigt barn och alt barnet sköts av hemmavarande make. Försäkring bör då kunna tecknas på makes liv, om hemmavarande barn finns och detta eller dessa sätts in som förmånsiagare. Vidare föreslår kommittén att arbetsgivare skall kunna teckna P-försäkring på anställds liv och även äga försäkringen.

I allmänhet har remissinstanserna godtagit kommittéförslaget i denna del. Några remissinstanser uttalar sig dock för en vidare krets av försäkrade. Bl. a. uttalar man sig för ökad möjlighet atl teckna P-försäkring på makes liv. I några yttranden motsätter man sig att som villkor för P-försäkring bestämmelser införs avseende kretsen av försäkrade. Det pekas härvid på att försäkringstagare bör kunna teckna P-försäkring på fader eller moder, annan anhörig eller den mot vilken försäkringstagaren i övrigt känner sig ha försöflningsplikt.

För egen del vill jag anföra följande. Ett fullföljande av tanken att P-försäkring endast skall kunna användas för pensioneringsändamål leder en­ligt min mening till att kretsen av försäkrade bör begränsas till i huvudsak försäkringstagaren. Det bör således inle stå öppet att genom P-försäkring sörja för annan än den försäkrades eller honom närståendes framtida för­sörjning. Visserligen har försäkringsanstalterna redan i dag i viss utsträckning bidragit till att motverka att P-försäkringar utnyttjas i uppenbara skatte-fiyktssyften. Sålunda torde inte möjlighet finnas att teckna försäkring på äldre persons liv och låta rätten till försäkringen tillkomma exempelvis hem­mavarande barn. Vidare har anstalterna'förklarat sig beredda att medverka till att ytterligare motverka ell obehörigt utnytflande av P-försäkring. Även om anstalterna avslår från att meddela P-försäkring av här avsett slag, skulle emellertid utan särskilda villkorsbestämmelser kvarstå elt tryck från all­mänheten. Det kan således inte anses uteslutet atl sådana försäkringar kan komma att meddelas.

 

Prop. 1975/76:31                                                   116

Jag vill i sammanhanget erinra om den möjlighet som f n. finns alt lämna periodiskt understöd till annans försörjning. Under remissbehand­lingen har man bl. a. uttalat sig för alt som försäkrad godta den lill vilken periodiskt understöd kan lämnas med avdragsrätt för givaren. Den försäk­rade skulle därvid kunna insättas som förmånsiagare till utfallande belopp. Rätten till avdrag för periodiskt understöd är emellertid beloppsmässigt be­gränsad. Godtar man ett system där i kretsen av försäkrade skulle ingå personer till vilka kan lämnas periodiska understöd, innebär detta i princip att slörre avdrag för kostnader för mottagarens försöflning kan medges än som godtas inom ramen för de periodiska understöden. Visserligen innebär nu gällande regler alt belopp, som utgår till förmånsiagare, minskar möj­ligheten att med skattemässiga verkningar lämna periodiskt understöd under samma år. Detta förhållande utgör dock inget skäl för alt medge att skatt­skyldig samma år med avdragsrätt skall kunna lämna periodiskt understöd samt eriägga försäkringspremie till förmån för mottagaren av understödet. Jag vill således inte föreslå att försäkringstagare genom P-försäkringar skall kunna söfla för annans framtida försörjning i vidare mån än vad som följder av kommitténs förslag.

Det här anförda innebär alt försäkringstagaren skall vara den försäkrade vid frivillig P-försäkring. Försäkringen skall vidare få innefatta även viss efterlevandepension. I följande avsnitt kommer jag närmare att behandla utformningen av ålderspension och efterlevandepension. Som kommittén har föreslagit bör vidare möjlighet föreligga att teckna P-försäkring på makes liv lill förmån för hemmavarande barn för att kompensera kostnadsökningen för barnets skötsel om maken avlider. Härutöver bör arbetsgivare kunna teckna P-försäkring på sina arbetstagare.

5.2.2 Försäkringsformer som kan hänföras till P-försäkring Gemensamma regler för P-försäkring

Kommittén föreslår att P-försäkring inle bör få ulgå i andra former än ålderspension, invalidpension och efterlevandepension. Möjligheten att teck­na livförsäkring som innehåller utfästelser av både P-försäkrings- och K-försäkringsnatur bör vidare slopas. För att försäkring skall godtas som P-försäkring skall den således i sin helhet uppfylla villkoren för P-försäkring. RSV bör emellertid kunna meddela dispens från detta krav, om särskilda skäl föreligger och om de villkor som i övrigt skall gälla för P-försäkring är uppfyllda. Dispensmöjligheten är avsedd att omfatta vissa försäkringar, som har tecknats i utlandet. Härutöver föreslås att försäkring som har teck­nats som P-försäkring inte till någon del bör få ändras lill K-försäkring.

Kommitténs förslag i denna del har godtagits eller lämnats utan erinringar av del övervägande antalet remissinstanser. 1 några yttranden påpekas atl kombinerade P- och K-försäkringar meddelas av några anstalter. Inom den statliga frivilliga P-försäkringen, sägs det vidare, utgör en sådan kombination

 

Prop. 1975/76:31                                                    117

ett väsentligt inslag. Mer än hälften av de avgifter som betalas in till den statliga frivilliga P-försäkringen kan hänföras till försäkringsform av såväl P-försäkrings- som K-försäkringsnatur. K-delen utgörs härvid av en mot­försäkring som innebär att erlagda premier återbetalas till den försäkrades dödsbo, om dödsfall inträffar innan pension har böflat utgå. På samma sätt återbetalas del av premiebeloppet, om pension har utgått i mindre än fem år. Motförsäkring finns vidare, om än i liten utsträckning, i försäkringar som har meddelats av försäkringsanstalterna. Riksförsäkringsverket har där­emot inte haft något att erinra mot kommitténs förslag om förbud mot kombinerade P- och K-försäkringar saml förklarat sig införstått med kravet på atl avskaffa denna kombinationsform.

För egen del anser jag följande. Rätten till avdrag för P-försäkring bör av principiella skäl begränsas till sådana försäkringsformer som är avsedda enbart för pensioneringsändamål. Detta innebär att utfästelsen inte bör få innehålla rätt lill utbetalning av kapitalbelopp eller andra motprestationer som redan f n. hänförs till K-försäkringstyper. Vidare bör endasi ålders­pension, efterievandepension och invalidpension få komma i fråga som P-försäkringsformer.

Kommittén föreslår vidare atl den nuvarande möjligheten att få en ut­omlands tecknad försäkring godtagen som P-försäkring bör finnas kvar. Enligt kommitténs mening bör dock dispens inte kunna medges från vill­korskraven i vidare mån än att försäkringen tecknats utomlands. Detta in­nebär följaktligen atl villkoren i övrigt för P-försäkring måste vara uppfyllda. Jag delar uppfattningen att man inte bör kunna medge avsteg från dessa övriga villkor. I del följande kommer jag att föreslå relativt delaljerade villkor för atl försäkring skall godtas som P-försäkring. Det lorde vara praktiskt taget uteslutet att någon utländsk försäkring kommer att uppfylla dessa krav. Med anledning härav anser jag anledning inte finnas att bibehålla dispensregler för utländska försäkringar. I fråga om redan meddelade dis­penser för utländska försäkringar hänvisar jag till vad som kommer alt anföras i avsnittet 5.6.1  i samband med ikraftträdandet.

Enligt min mening bör möjlighet föreligga alt teckna en livförsäkring med villkor, som överensstämmer med dem som här föreslås för P-för­säkring, men i samband med avtalet få försäkringen klassificerad som K-försäkring. Däremot boren P-försäkring sedan försäkringsavtalet har träffats inte till någon del få ändras till K-försäkring.

5.2.3 Ålderspension

Kommittén föreslår 60 år som lägsta pensionsålder för ålderspension. RSV föreslås dock dispensvägen få medge lägre pensionålder, både generellt för kategori och i individuella fall. Ålderspension skall i princip vara livsvarig men temporär P-försäkring skall lå förekomma under förutsättning alt den utgår under minst fem år. Ålderspension föreslås vidare skola ulgå med

 

Prop. 1975/76:31                                                    118

samma belopp vid vafle utbetalningstillfälle. Ålderspension enligt allmän pensionsplan skall emellertid få nedsättas. S. k. flänstepensionsförsäkring skall enligt kommitténs förslag alltid vara livsvarig. - En livsvarig ålders­pension skall inte få omvandlas till temporär pension. - 1 fråga om ål­derspension skall förmånsiagare få insättas endast vid flänstepensionsför­säkring. Därvid skall de anställda kunna insättas som förmånsiagare.

Det övervägande antalet remissinstanser godtar kommitténs förslag be­träffande ålderspension eller lämnar del ulan erinringar. Några uttalar sig dock för bibehållande av nuvarande pensionsålder 55 år och vidare för vissia ändringar i fråga om dispensordningen. Dessutom för man fram önskemål om en kortare utbetalningstid än fem år vid temporär ålderspension. Flera remissinstanser vill dessutom att ålderspensionen vid flänstepensionsför­säkring skall få vara temporär.

För egen del vill jag anföra följande. Den av kommittén föreslagna lägsta pensionsåldern 60 år förålderspensionen är i och försig väl moti verad. Man kan erinra om att förtidspension före 60 års ålder inom den allmänna för­säkringen kan komma i fråga endast vid nedsatt arbetsförmåga. Kommil­téförslaget stämmer således väl överens med det principiella synsättet inom den allmänna försäkringen. Vidare bör man beakta kommitténs synpunkt att det övervägande antalet yrkesverksamma inte vill gå i pension redan vid 55 år. Å andra sidan är arbetstakten och kraven på effektivitet numera högt uppdrivna. Ett växande antal yrkesverksamma har svårigheter att fort­sätta arbeta lill 60 år. De som vill trappa ner eller upphöra med sina ar­betsinsatser före 60 års ålder bör ha möjlighet att fylla ut inkomstbortfallet med pension genom frivillig P-försäkring. Genom att bibehålla nuvarande pensionsålder kan man dessutom minska behovet av dispenser. Mot bak­grunden av del anförda förordar jag att lägsta pensionsåldern allflämt bör vara 55 år.

Även om den lägsta allmänna pensionåldern sätts till 55 år bör det flnnas möjlighet till lägre pensionsålder i vissa fall. Sådan möjlighet föreligger i dag, och kommittén anser atl denna möjlighet skall vara kvar. Jag delar denna uppfattning. Dispensrälien bör ligga hos regeringen, som dock bör kunna uppdra åt RSV att handlägga dispensärenden avseende individuella fall. Dispens bör kunna meddelas såväl generellt för vissa klart definierbara yrkesgrupper, inom vilka pensionsåldern regelmässigt är lägre än 55 år, som efter prövning i individuella fall. Prövning i individuella fall bör inte som nu kunna få ske redan vid försäkringens tecknande utan först sedan behovet av pensionsutbetalning har inträtt. Dispens i individuella fall bör ges endast då särskilda omständigheter är för handen, exempelvis om försämrade för­sörjningsmöjligheter föreligger på grund av varaktig sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga. Så bör också vara fallet om någon upphör med sin yrkes­verksamhet och del kan förväntas att vederbörande inte kommer att ånyo börja yrkesverksamhet. Dispensbeslut som efler regeringens förordnande meddelats av RSV bör inle kunna överklagas.

 

Prop. 1975/76:31                                                    119

Ålderspensioner bör i princip utgå under hela den pensionerades åter­stående livstid. Emellertid finns skäl atl i vissa situationer tillåta även tem­porär ålderspension.

Temporär ålderspension är i första hand avsedd som pensionsskydd i avvaktan på AFP och ATP. Vidare kan sådan pension få användning som pensionsförstärkning under de första åren efter pensioneringen. För att den temporära pensionen skall kunna användas som pensionsutfyllnad i tiden mellan den faktiska pensioneringen och pensionsåldern bör kortaste pen-sionsutbeialningstid kunna understiga den tid som kommittén har föreslagit, dvs. fem år. För elt sådant ställningstagande talar dessutom den sänkning av pensionåldern i allmän försäkring från 67 till 65 år som skall ske med verkan fr. o. m. den 1 juli 1976. Jag föreslår således att temporär pension på grund av P-försäkring måste utgå under minst fem år men all en ut­betalningstid av minst tre år godtas, om pensionsutbetalningarna skall upp­höra när den pensionsberättigade fyller 65 år.

Enligt kommittéförslaget skall livsvarig ålderspension inte få omvandlas till temporär ålderspension. Detta förslag bör ses mot bakgrunden av den beloppsmässiga begränsning i avdragsrätten för P-försäkring som kommittén har föreslagit och för vilken jag kommer att redogöra i det följande. Kom­mittén har befarat att en beloppsmässigt begränsad avdragsrätt skulle leda till att denna utnytflades i för stor utsträckning för temporära försäkringar. För att motverka en sådan effekt har kommittén föreslagit en särskild be­loppsmässig begränsning för rätten att teckna temporär försäkring. Enligt min mening bör man emellertid inte begränsa möjligheterna att teckna tem­porär försäkring i vidare mån än vad jag nyss anfört, dvs. så att temporär försäkring måste ulgå under minst fem år, eller minst tre år om pensions­utbetalningarna skall upphöra när den pensionsberättigade fyller 65 år. Med hänsyn härtill bör från skattemässig synpunkt inte något hinder finnas mol att omvandla livsvarig ålderspension till temporär försäkring i enlighet med det nyss sagda. Vidare bör det givetvis vara möjligt att omvandla temporär ålderspension till livsvarig ålderspension. Ålderspension bör dock inte få utgå med sjunkande belopp under den första femårsperioden. Däremot flnns inget som hindrar alt beloppet flr stiga efter hand. Man bör nämligen kunna skaffa ett försäkringsskydd som följer den allmänna standardutveck­lingen.

Beträffande flänstepensionsförsäkringen innebär kommiltéförslaget att ål­derspensionen bör vara livsvarig i de fall fråga inte är om planpension. Jag kommer i det följande att föreslå att avdrag för flänstepensionsförsäkring skall medges endast då försäkringen tryggar åtagande enligt allmän pen­sionsplan eller motsvarande förmåner. Man bör således kunna godta ål­derspension vid flänstepension enligt pensionsåtagandel utan hinder av vad jag här föreslagit i fråga om temporära pensioner vid egen P-försäkring. Jag vill i sammanhanget påpeka att den anställde skall vara förmånsiagare till sådan ålderspension.

 

Prop. 1975/76:31                                                    120

5.2.4   Invalidpension

Enligt kommittén bör invalidpension få utgå högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Vidare bör pensionen utgå med lika belopp under hela utbetalningstiden. Som har framgått av det föregående bör den inte få förses med villkor som medför rätt lill ka­pitalbelopp vid sidan av pensionen och inte heller i övrigt få innehålla mo­ment av K-försäkring.

Remissinstanserna har nästan genomgående tillstyrkt kommittéförslaget eller lämnat det utan erinran. En remissinstans påpekar emellertid att kravet på lika stora belopp under hela utbetalningstiden gör det omöjligt alt anpassa kompletteringsförsäkringarna till de varierande förmåner som utgår från all­män försäkring under sjukpenninglid och förtidspensionstid. Del finns dess­utom förespråkare för en utvidgning av kretsen av försäkrade. Föräldrar bör föreslås få rätt till avdrag för omyndigt barns invalidpensionsförsäkring. Detta sägs böra gälla i varje fall så länge barn och ungdomar som invalidiseras riskerar att bli utan ATP.

Jag delar kommitténs uppfattning att invalidpension på grund av P-för­säkring skall kunna utgå högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Någon utvidgning av kretsen försäkrade utöver vad kommittén har föreslagit - dvs. försäkringtagaren eller, när fråga är om flänstepensionsförsäkring, den anställde - anser jag inte tillräckligt motiverad. För att inte hindra en anpassning av komplelteringsförsäkringar lill de varierande förmåner som utgår från allmän försäkring bör man frångå kravet på all pensionen skall utgå med samma belopp vid vafle utbelal-ningstillfälle. Periodicitel i utbetalningarna bör dock krävas. Pensionen bör därför lå upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet har träffats. Villkor som medför rätt till kapitalbelopp vid sidan av pensionen skall inte få förekomma.

5.2.5   Efterlevandepension och övriga .förmånstagarförordnanden

Kommittén understryker, som tidgare har framhållits, att pension är att anse som uppskjuten lön. Därför bör i princip inte någon annan än för­säkringstagaren själv få lyfta utfallande belopp. Visst undantag sägs dock böra medges för en krets av närstående, nämligen efterievande make och därmed jämställd sammanboende saml barn. Kommittén föreslår således atl nuvarande generella rätt alt genom förmånstagarförordnanden förfoga över utfallande belopp i betydande grad inskränks för P-försäkringen. Således skall förmånstagarförordnande kunna göras endast så atl efterievandepension skall tillfalla make och barn. Med makar jämställs personer, som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt har eller haft barn. Vidare jämställs med makar även personer som har sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden. Enligt kom­mittén bör dock i detta senare fall krävas att samlevnaden har bestått under minst tre år för att efterievandepension till förmån för samlevnadspartnern

 

Prop. 1975/76:31                                                    121

skall få tecknas. Med barn avser kommittén förutom biologiskt barn även adoptivbarn, styvbarn och fosterbarn. Efterievandepension skall enligt kom­mittén utgå med samma belopp vid vafle utbetalningstillfälle. Efterlevan­depension till make skall vara livsvarig. Efterlevandepension till barn skall upphöra senast när barnet fyller 20 år. Har försäkring avseende efterlev­andepension till barn tecknats på försäkringstagarens makes liv, skall för­säkringen dock upphöra senast när barnet fyller 16 år. För handikappade barn föreslår kommittén dock att efterlevandepensionen får vara livsvarig. Kommittén föreslår slutligen att förmånstagarkretsen skall namnges i för­säkringsavtalet.

Ett stort antal remissinstanser understryker vikten av att temporär efter­levandepension bör kunna tecknas för make och därmed jämställd person. Man pekar emellertid på svårigheterna att visa sammanlevnad under minst tre år. Några remissinstanser vill ta med samlevnadsfall utöver dem som kommittén har ansett böra beaktas. 1 fiera yttranden framförs atl efter­levandepension till barn bör få utgå längre tid än vad kommittén har fö­reslagit. Några föreslår 25 års ålder som högsta gräns. Vidare anser några remissinstanser alt åldersgränsen för barnet bör vara densamma oavsett om försäkringen har tecknats på försäkringstagarens eller dennes makes liv. Etl stort antal remissinstanser vill som P-försäkringsform ha kvar den s. k. försörjningsräntan, dvs. försäkring med viss garanterad utbetalningstid. Dessutom påpekas från några håll att bestämmelser i skattelagstiftningen inte torde kunna inskränka rätten enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) atl oinskränkt insätta förmånsiagare.

För egen del får jag anföra följande. I det föregående har jag uttalat mig om kretsen av försäkrade vid P-försäkring liksom om rätten att göra för­månstagarförordnanden i P-försäkringssyslemet. Jag har därvid föreslagit en möjlighet till efterlevandepension för make och barn. Som make bör givetvis alllid få räknas den som i beskattningssammanhang behandlas som make. I fråga om andra samlevnadsfall flnner jag i princip inga skäl att gå längre än vad kommittén har föreslagit. Kravet på tre års sammanlevnad kan emellertid medföra onödiga svårigheter. Enligt min mening bör del räcka om personerna sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden vid tidpunkten för försäkflngens tecknande och då är mantalsskrivna på samma fastighet. Redan det förhållandet alt försäkringstagaren tecknar en försäkring med efterievandeskydd i dessa fall får anses innebära att sam­levnaden inte är av tillfällig natur.

Efterievandepension till make och därmed jämställd person skall enligt kommiltéförslaget vara livsvarig. Till grund för delta ställningslagande har bl. a. legat ett önskemål om överensstämmelse med vad som tillämpas inom planpensioneringssystem o. d. Behov av temporär efterlevandepension fö­rekommer emellertid i vissa lägen. Ett sådant skydd kan vara behövligt exempelvis under en anpassningsperiod eller i avvaktan på den efterievandes egen pension enligt allmän försäkring. Jag vill därför inte motsätta mig möjligheten att teckna ett temporärt skydd för efterievande. Enligt avtalet

 

Prop. 1975/76:31                                                    122

får varken temporär eller livsvarig efterievandepension utgå med sjunkande belopp under den första femårsperioden. Möjlighet bör dock finnas att låta pensionsbeloppen stiga efler hand. Motivet härför är samma som vid ål­derspension. Den temporära försäkringen bör ulgå under minst fem år. Man bör dock ha möjlighet att låta sådan pension upphöra när den efterievande maken uppnår pensionsåldern i allmän försäkring, dvs. 65 år.

Som barn räknar kommittén såväl biologiskt barn som adoptivbarn, styv­barn och fosterbarn. Jag ansluter mig till denna bestämning. Har försäkringen tecknats på försäkringstagarens liv, är utgående belopp avsett all användas för barnets uppehälle och fostran. Enligt kommitténs förslag skall efter­ levandepension i delta fall kunna utgå högst till dess barnet fyller 20 år Jag vill i sammanhanget erinra om atl åldersgränsen för barnpension inom ITP-systemet nyligen satts ned till 20 år. Vidare får efterievande barn till statsanställd pension endast till 19 år. För barnpension från folkpensioner­ingen gäller gränsen 18 år och från tilläggspensioneringen gränsen 19 år. Kommittéförslaget får anses väl avvägt. Enligt 7 kap. 1 tj föräldrabalken upphör vis.seriigen föräldrarnas underhållsskyldighet för kostnader för barns; uppehälle och utbildning inte förrän barnet har fåtl den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag kan anses tillböriig. Detta kan innebära skyldighet för föräldrar alt bidra till utbildning även vid ålder över 20 år. Detta förhållande bör dock inte grunda rält att genom P-försäkring sörja för barns uppehälle i nu avsedda fall. Jag föreslår således atl efterlevandepension till barn i det fall försäkringen har tecknats på för­ säkringstagarens liv skall upphöra senast då barnet fyller 20 år. Jag biträder dock kommitténs förslag att pensionen bör fä vara livsvarig, om barnet är handikappat.

Belopp som utgår på grund av försäkring som har tecknats på försäk­ ringstagarens makes liv är avsett att täcka de ökade kostnader, som kan uppkomma om maken avlider, t. ex. för passning och skötsel av barnet. Med make bör kunna jämställas sådan sammanboende som tidigare nämnts. Vidare bör försäkring som här avses få täcka kostnader även för makes eller sammanboendes barn. Med hänsyn till ändamålet är det naturligt att pensionen inte får utgå längre än till dess barnet fyller 16 år.

Pensionering genom P-försäkring bör som jag tidigare har nämnt få an­ vändas uteslutande för att säkerställa försäkringstagarens och hans familjs framtida försörjning. Försörjningsränta kan ulgå under visst antal år efter den försäkrades död men oberoende av viss pensionstagares liv. Denna pensioneringsform har inte någon motsvarighet i planpensioneringen eller den allmänna pensioneringen och torde i regel inle främst fylla elt pen­sioneringssyfte utan fläna andra ändamål. Jag är därför inte beredd att till­styrka P-försäkring i form av försöflningsränta ens till en begränsad för-månstagarkrets. Behovet av efterievandeskydd kan nämligen i allt väsenligt tillgodoses inom ramen för det framlagda förslaget med dess möjlighet alt teckna såväl livsvarig som temporär efterievandepension.

 

Prop. 1975/76:31                                                    123

Vad i det föregående har anförts om rätten att insätta förmånsiagare till P-IÖrsäkring innebär all försäkringen måste innehålla förbud mot att senare insätta andra förmånsiagare än som medges inom P-försäkringssystemet. Denna fråga innehåller civilrättsliga aspekter, och jag avser att behandla den närmare i avsnitt 5.2.7.

5.2.6   Tjänslepensionsförsäkring

I del föregående har behandlats vissa speciella villkor beiräffande för­månstagarförordnande vid flänstepensionsförsäkring. Kommittén har emel­lertid i fråga om dessa försäkringar framfört ytteriigare synpunkter. Enligl kommitténs mening bör nämligen försäkringsgivaren vid tecknandet upp­lysas om att fråga är om flänstepensionsförsäkring. Vidare bör premier för flänstepensionsförsäkring i sin helhet eriäggas av arbetsgivaren.

Vid remissbehandlingen har man bl. a. framfört önskemål om elt bibe­hållande av nuvarande möjlighet att låta arbetsgivare och anställd svara för var sin del av premien för en flänstepensionsförsäkring.

För egen del lår jag anföra följande. Det är betydelsefullt att skillnad kan göras mellan anställdas egen P-försäkring och försäkring som har teck­nats i samband med hans flänst. Som jag kommer att utveckla i det följande bör nämligen avdragsrätten för hans egen försäkring och för flänstepen­sioneringen ordnas efter olika system. Jag finner det därför motiverat atl försäkringsgivaren underrättas om försäkringens karaktär av flänstepen­sionsförsäkring. Av samma skäl bör vidare endasi arbetsgivaren ha åtagit sig atl erlägga premie för flänstepensionsförsäkringen.

Möjlighet bör föreligga för anställd att överlåta en P-försäkring till ar­betsgivaren. Så kan exempelvis ske i det fallet att en egenföretagare upphör med sin verksamhet och tar anställning. Jag kommer i del följande atl förorda alt en sådan överiåtelse godtas. Sker sådan överiåtelse bör enligt min mening försäkringen därvid få karaktär av flänstepensions­försäkring. Försäkringsgivaren bör därför göras uppmärksam härpå i sam­band med att han underrättas om överlåtelsen. Övergår äganderätt till inte slutbetald flänstepensionsförsäkring till anställd i samband med att anställ­ningen upphör, bör hinder inte föreligga för den försäkrade att efler över­låtelsen fullfölja premiebetalningen inom ramen för tillåtna avdrag. För­säkringen skall då efter överiåtelsen likställas med P-försäkring, som inle har tagits i samband med flänst. Fullföljs däremot premiebetalningen av den försäkrades nya arbetsgivare skall försäkringen bibehålla sin karaktär av flänstepensionsförsäkring.

5.2.7   Överlåtelser

Kommittén föreslår att P-försäkring skall få överlåtas endasi vid anställ­ningsförhållande och på grund av utmätning, ackord eller konkurs liksom

 

Prop. 1975/76:31                                                    124

på grund av bodelning i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad, om försäkringstagaren skulle ha varit berättigad till avdrag vid taxeringen för utbetalning till förvärvaren som för periodiskt understöd. Vidare skall P-försäkring få överiåtas efter dispens av RSV. Kommitténs förslag innebär således att samma villkor skall gälla för möjlighet att överiåta P-försäkring som nu gäller i fråga om möjlighet att med verkan vid inkomsttaxeringen fiytta över skattskyldigheten för P-försäkring till ny ägare vid överlåtelse.

Vid remissbehandlingen har i stort samma kritik riktats mol förslaget som mot kommitténs förslag beträffande begränsning av rätten att insätta förmånsiagare. Del påpekas dock vidare atl etl civilrättsligt överlåldseförbud skulle medföra etl nytt rättsläge i bl.a. familjerätlsligt hänseende. Om P-försäkring inte får överiåtas, torde nämligen rätten lill försäkringsförmånerna inle ingå i den egendom vari finns giftorätt.

För egen del får jag anföra följande. P-försäkringsformen kan - till skillnad från K-försäkringen-inle jämföras med vanligt banksparande utan är enbart ett pensionsskydd för försäkringstagaren och hans familj. Visserligen finns hos försäkringsgivaren elt kapital beslående av främst ansamlade premier. Men detta är beräknat för att finansiera pensionsskyddet för försäkrings­tagarkollektivet. Den enskilde försäkringstagarens rätt till detta kapital är villkorat redan i dag och kommer att bli del ännu mer, om de regler jag har föreslagit i del föregående godtas. Det kan f ö. konstaleras atl ju mindre en pensionsförsäkring innehåller av garantimoment desto billigare blir pen­sioneringsskyddet. Etl visst s. k. "lekniskt värde" flnns dock alltid i liv­försäkring. Detta tekniska värde är lågt i förhållande till det maximala skydd som teoretiskt kan komma i fråga men förhållandevis högt i de fall där försäkringsförmånerna inte kommer att ulgå alls. Med det .sagda har jag velat åskådliggöra att P-försäkringen inte är lämplig som "handelsvara". När överlåtelse förekommer, torde skälet ofta vara möjligheter till skat­telättnader. 1 undantagsfall kan orsaken vara likvidiietssvärigheter. 1 dessa fall uppstår snarast frågan om möjlighet till återköp hos försäkringsgivaren. Jag återkommer lill denna fråga i det följande. Här vill jag säga atl jag delar kommitténs mening alt man bör begränsa möjligheterna till överlåtelse av P-försäkring.

Beträffande kommitténs förslag till begränsningar i överlåtelserätten vill jag framhålla all jag finner övervägande skäl tala för förslaget. Endast smärre ändringar bör göras i del. Kommittén föreslår sålunda bl.a. atl överlåtelse skall få ske vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad. Ett villkor för överlåtelse skall dock härvid vara att försäkringstagaren skulle ha kunnat tillgodoföra sig avdrag för periodiskt understöd vid utbetalning till nye ägaren av belopp som svarar mol utfallande pension. För min del anser jag del inle lämpligt med ett sådant villkor för rätlen lill överiåtelse. Däremot bor föreskrivas att skattskyldigheten skall åvila försäkringstagaren oavsett över­låtelsen, såvida icke makarna lever åtskilda. Väljer man en sådan ordning för beskattning av utfallande belopp bör enligt min mening överlåtelse genom

 

Prop. 1975/76:31                                                                  125

bodelning kunna godtas oavsett om bodelningen sker i anledning av äk­tenskapsskillnad eller av annan anledning. Sker överiåtelse av P-försäkring vid bodelning med anledning av makes död bör RSV kunna lämna dispens från nyssnämnda skatlskyldighetsregd, om särskilda skäl föreligger.

Kommittéförslaget innebär vidare att anställd kan överiåta sin P-försäkring till sin arbetsgivare såvida inte arbetsgivaren är fåmansbolag vari den an­ställde har bestämmande inflytande. Jag kommer i det följande all behandla arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för anställds pensionering. Med hän­syn till de begränsningar jag därvid kommer att föreslå finns ingen anledning att skilja mellan arbetstagare i eget fåmansbolag eller annan anställd. Jag anser därför att överlåtelse vid anställning bör godtas, oavsett vem den anställde är.

Vidare föreslår kommittén atl äganderätten till försäkringen vid arvskifte skall övergå till den eller de förmånsberättigade. Förmånen kan här nämligen bestå endast av efterievandepension. Jag vill här erinra om att enligt 102 tj FAL återkallelse av förmånstagarförordnande inte kan ske efter försäkrings­tagarens död.

Kommittén föreslår som tidigare nämnts att RSV skall få medge alt för­säkring överiåts även i andra fall än de nu angivna, om särskilda skäl fö­religger. Ett sådant fall är t. ex. arvskifte för att möjliggöra utfående av laglott. Med hänsyn till alt mitt förslag om inskränkningar i rätten att överlåta P-försäkring tar sikte enbart på överiåtelser under försäkringstagarens livslid föreligger inget behov om dispens i detta fall.

Kommittén föreslår att de här redovisade reglerna om rätt lill överiåtelse tas in i försäkringsavtalet. Överträdelse av sådant förbud bör därför inle få civilrättslig giltighet. Jag är i sak ense med kommittén att inskränk­ningarna i rätlen att överlåta P-försäkring bör få genomslag även i civilrätten.

F. n. finns inga civilrättsliga begränsningar i rätten till överlåtelse. Den systematik som uppbär FAL tar inle sikte på indelningen i P-försäkringar och K-försäkringar, vilken indelning har skattemässig motivering. FAL ses f n. över av försäkringsrätlskommittén (Ju 1974:09). Att nu i FAL föreskriva inskränkningar avseende överlåtelse av P-försäkring synes mig inle vara någon lämplig lösning. Däremot kan utan hinder föreskrivas att överiåtelse är utan verkan om förfogandet sker i strid mot försäkrings­villkor som enligt KL skall tas in i försäkringsavtalet. Detsamma bör gälla villkor som inskränker rätten att förordna om förmånsiagare. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet föreslår jag således att FAL ändras i nämnda hänseende. Det nu anförda innebär att de P-försäkringar som har tecknats före ikraftträdandet visserligen inte ändrar karaktär i vad avser rätten till överlåtelse eller insättande av förmånsiagare men att försäkrings­givaren och försäkringsiagaren skall kunna komma överens om att de här nämnda inskränkningarna i detta hänseende skall gälla, och att denna över­enskommelse blir civilrättsligt giltig även gentemot tredje man. Som jag skall nämna i det följande i samband med övergångsproblematiken bör av­skattning ske av äldre P-försäkringar, som efler ikraftträdandet överiåts i

 

Prop. 1975/76:31                                                    126

strid mot vad som nu har föreslagits eller där annan förmånstagare har förordnats än sådan som kan godtas i det här föreslagna systemet. Beträffande P-försäkringar som tecknas efter ikraftträdandet måste de i fråga om över­låtelse och förmånsiagare här upptagna villkoren tas in i försäkringsavtalet.

I 66 tj första momentet utsökningslagen (1877:31 s. 1) föreskrivs att egen­dom, som till följd av sin beskaffenhet eller enligt föreskrift vid gåva eller testamente eller på annan mot envar gällande grund inte får överiåtas, heller inle får utmätas, om annat inte följer av lag eller förordning. Med hänsyn till denna föreskrift behövs en regel i FAL som möjliggör utmätning, oavsett vad som har överenskommits mellan försäkringsgivaren och försäkrings­tagaren om inskränkningar i överiåtelseräiten.

Enligt 6 kap. I tj andra stycket giftermålsbalken skall bestämmelserna om giftorätt äga tillämpning i fråga om rättighet, som inle kan överiåtas eller annars är av personlig art, endast såvitt dessa bestämmelser inle strider mol vad som särskilt gäller beträffande rättigheten. Denna regel synes inle utesluta att försäkring ingår i giftorättsgodset och vid bodelning tillskiftas försäkringstagarens make. Vad jag i del föregående har föreslagit synes ini.e innebära alt giftermålsbalken måste ändras.

Kommittén föreslår vidare atl, när försäkring har överlåtits genom ut­mätning, ackord eller konkurs eller efter medgivande av RSV, den nye ägaren skall vara skattskyldig för utfallande belopp. Jag delar denna upp­fattning. I del föregående har jag uttalat mig om hur skattskyldigheten bör ordnas vid överlåtelse genom bodelning i anledning av äktenskapsskill­nad. Vidare föreslås alt del skall åligga den nye ägaren att omedelbart un­derrätta försäkringsgivaren om förvärvet. Visserligen kan det göras gällande att denna underrättelseplikt bör åvila överlåtaren, eftersom det får anses ligga i dennes intresse all härigenom befrias frän skattskyldigheten för ut­fallande belopp. Då emellertid utfallande belopp kommer att tillfalla över­låtaren om inte anmälan görs och följaktligen den nye ägaren har intresse av anmälningen för att skydda sina intressen, synes kommiltéförslaget in­nebära den bästa lösningen. Underrättelseskyldigheten bör således åvila den nye ägaren.

5.2.8 Belåning, panlsältning och återköp

Kommittén föreslår att P-försäkring inle skall kunna belånas eller pant­sättas och att villkor av sådan innebörd skall tas in i försäkringsavtalet. Vidare föreslås atl P-försäkring skall kunna återköpas endast efler med­givande av RSV och att även detta skall anges i försäkring.savtalel.

De synpunkter som remissinsianserna framför med anledning av kom­mitténs förslag i dessa delar avser främst frågan huruvida de föreslagna inskränkningarna kan bli civilrättsligt giltiga.

För egen del vill jag anföra följande. F. n. föreligger inga hinder mot att pantsätta P-försäkring. Försäkring kan vidare med viss inskränkning

 

Prop. 1975/76:31                                                    127

belånas. Av vad jag i det föregående anfört angående det tekniska värdet av P-försäkringar framgår emellertid att sådan försäkring inte lämpar sig som underlag för kreditgivning och än mindre kommer alt göra det med den utformning P-försäkringen avses få genom föreliggande förslag. Belåning och pantsättning faller dessutom utanför ramen för det pensioneringssyfte, som utgör det bärande motivet för rätten till avdrag för försäkringspremien. En belåning innebär ju alt viss del av förmånen s. a. s. kan las ut i förskott. Därvid borde egentligen belåningen utlösa en beskattning, vilket emellertid är olämpligt från andra synpunkter. Jag godtar således kommittéförslaget i sak i detta hänseende men skall strax återkomma till den civilrättsliga frågan.

Återköp av P-försäkring utlöser enligt gällande bestämmelser beskattning. Från fiskal synpunkt kan man därför inle rikta samma invändningar mot återköp som mot belåning eller panlsältning. Å andra sidan finns sociala skäl som talar mot återköp. Men jag är medveten om alt akuta likvidi-lelsproblem ibland kan motivera etl återköp. Jag föreslår därför all RSV medges rätt att, om särskilda skäl föreligger, bevilja dispens från förbud mot återköp. RSV:s beslut i dispensärende som här avses bör inte kunna överklagas.

De fall av återköp jag hittills har berört avser individuella ålerköpsfall. Försäkringsanstallerna har hitintills av administrativa skäl regelmässigt till-låtit återköp av P-försäkring när fråga varit om blygsamma försäkringsbelopp. Dessa P-försäkringar kan inte anses fylla något egentligt pensioneringssyfte varför det inte heller fortsättningsvis finns någon anledning alt vägra sådana återköp. Jag anser därför att återköp från beskaltningssynpunkl bör kunna ske om det tekniska återköpsvärdel uppgår till högst 10 000 kr.

De förslag jag här har framfört om förbud mot belåning och panlsältning liksom inskränkningen av ålerköpsräiien bör ha civilrätlslig giltighet också mol tredje man. Detta kan ske genom att förbudet mot pantsätlning och inskränkningen av rätten till återköp tas in bland villkoren i försäkrings­avtalet. Med hänsyn till vad jag har föreslagit i fräga om FAL i föregående avsnitt uppnås den avsedda effekten.

5.3 KvantUativa regler. Beloppsmässig begränsning av avdragsrätt för P-försäkring och avsättning för tryggande av pension

5.3.1 Inledning

Som har nämnts i avsnitt 5.1 innebär kommiltéförslaget - utöver de s. k. kvalitativa reglerna om villkoren för P-försäkring - även kvantitativa regler, dvs. beloppsmässiga begränsningar i avdragsrätten såvitt avser pensionering. I detta hänseende inskränker sig kommiltéförslaget således inte enbart till P-lörsäkringsformerna utan berör hela avsäitningssystemel för tryggande av pensionering.

 

Prop. 1975/76:31                                                    128

Det övervägande antalet remissinstanser godtar en begränsning i avdrags­rätten utanför flänstepensioneringen. Lantbrukarnas skattedelegation vill emellertid behålla full avdragsrätt men förordar inskränkningar i rätten aU få ut pensionsbelopp. Några remissinstanser anser att kommittén i sam­manhanget inte tillfredsställande har beaktat behovet av resullatuflämnings-möjligheter inom skattesystemet. Vidare har olika synpunkter anlagts på förslagels effekter på försäkringssparandet.

För egen del ansluter jag mig lill förslaget atl avdragsrälten för premier för egen P-försäkring begränsas. Visserligen kan det göras gällande att öe kvalitativa villkor som jag har föreslagit i det föregående kommer att leda till ett bortfall av sådana försäkringar som tecknas i annat syfte än atl ge ett rimligt och godtagbart pensionsskydd. P-försäkringen har enligt vad kom­mittén visat och som jag tidigare har anfört emellertid i stor utsträckning använts också för att åstadkomma resultaluflämning. Behålls en obegränsad avdragsrätt, måste man räkna med att P-försäkringen allflämt kommerall användas även i detta syfte. Enligl min mening finns emellertid inga skäl all använda P-försäkringen som resullatuflämningsmetod inom skaltesyii-temel. Som jag tidigare har sagt bör pensioneringssyflet vara den enda grun­den för skattemässig särbehandling av detta slag av försäkringar. En fråga som då närmast uppkommer är om den nuvarande möjligheten att uppnå resultaluflämning genom försäkringsavdragel bör ersättas med andra möj­ligheter till sådan uflämning utöver dem som redan finns och som har tillkommit enkom för detta ändamål. Det kan nämnas alt riksdagen under en följd av år ställt sig avvisande till allmän öppen resultaluflämning vid beskattningen och till generella möjligheter till kontoavsättningar. Det skulle föra för långt atl i detta sammanhang gå in på speciella resultaluflämnings-meloder. Kommittén har ansett att förslaget är generöst och förklarat all något behov av ytteriigare uflämningsregler inte föreligger. Jag är med hän­syn lill det anförda inte beredd alt ta ytterligare ställning i detta ärende lill regler om resultaluflämning.

Jag vill här också beröra förslagels inverkan på försäkringssparandel. Såväl de kvalitativa villkoren för P-försäkringen som en begränsning av avdrags­rätten kommer sannolikt atl sänka försäkringssparandet. Kommittén har försökt bilda sig en uppfattning om förslagets effekt på kapitalmarknaden ulan att kunna säga något definitivt om storleken av minskningen i för­säkringssparandet. Förslagen har utformats från i första hand allmänna pen­sionspolitiska och skattepolitiska synpunkter. Även jag anser att dessa syn­punkter bör komma i första rummet.

Kommittéförslaget innebär som nyss har sagts även begränsningar i fråga om flänstepensionsförsäkringen och avsättningar i företag för all trygga pen­sionering. Dessa åtgärder är motiverade främst från rättvisesynpunkt. Som jag har nämnt i inledningsavsniltet kommer man i stora svårigheter, om man har ambitionen att via avdragsreglerna i skattesystemet nå fram till likformighet i uppbyggnaden av pensionstrygghel. En bidragande orsak till

 

Prop. 1975/76:31                                                    129

denna svårighet är alt pensioneringen kan ordnas på så många olika sätt - genom P-försäkring, flänstepensionsförsäkring, avsättning till pensions­stiftelse och avsättning till konto Avsatt lill pensioner. Siktet bör i stället närmast vara inställt på att hindra skatteflykt genom arrangemang där pen­sioneringssyftet är underordnat. Även flänstepensionsförsäkringen och av­sättning lill pensionsstiftelse eller konto kan användas för skatteomfördel­ning snarare än pensionering. Någon form av begränsning i själva avdrags­rätten är således motiverad även i dessa fall. I det följande avser jag att behandla de olika förslagen vart och etl för sig.

5.3.2 Avdrag jör P-försäkring, sotn inte är tjänslepensionsförsäkring

Kommittén har beräknat kostnaderna för att under en normal inflän­andetid och med olika inkomstutvecklingar genom P-försäkring bygga upp ett pensionsskydd av i stort samma storlek som tillkommer en anställd med ITP-pension. Man kan få ett sådant pensionsskydd i normala inkomstlä­gen, om man för premier får ta i anspråk 20 % av inkomsten innan man fyller 50 år och 30 % av inkomsten därefter. Kommitténs beräkningar fram­går av bilagorna 2 och 3 i protokollet till detta ärende. Kommittén föreslår därför atl den som själv har att svara för kostnaderna för sin pensionering, dvs. egenföretagare och sådan flänsleinkomstlagare som saknar annat pen­sionsskydd än ATP, bör ha rätt till avdrag för P-försäkringspremie med högst nämnda procentsatser a v inkomsten. Som spärr mot alltför höga pensioner har kommittén valt en övre gräns motsvarande 20 basbelopp för avdrags-rättsgrundande inkomst. Enligt kommittén bör motsvarande avdragsrätl till­komma även andra kategorier skattskyldiga med arbetsinkomst. Har emel­lertid den skatlskyldige inkomst av anställning som grundar rätt lill pension, föreslås viss ytteriigare inskränkning i ny.ss nämnda avdragsrätt. Till denna fråga återkommer jag i avsnitt 5.3.3. Vidare innebär kommitléförslaget att endast .A-inkomst skall få grunda avdragsrätt. Med .A-inkomst förstås enligt 9 tj 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, inkomst av flänst, dock inte periodisk intäkt som avses i 31 ij kommunalskattelagen (1928:370), KL, saml inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, om den skatlskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej ringa omfattning. Övriga inkomster är B-inkomster. Kommitténs förslag i denna del motiveras med all pensionen är en uppskjuten arbetsinkomst. Det flugoprocenliga resp. ireltioprocenliga avdraget skall enligl kommittén få användas endasi för premier avseende livsvarig pension till den försäkrade och efterievande­pension. Kommittén anser emellertid därutöver att möjlighet bör föreligga för alla skattskyldiga med A-inkomst att skaffa sig kompletterande pen­sionsförmåner genom försäkring. Kommittén föreslår för detta ändamål en ytterligare avdragsrätt genom ett s. k. kompletteringsavdrag för P-försäkring med 10 ?'6 av A-inkomst intill en gräns motsvarande 20 basbelopp. Det tioprocenliga avdraget får användas för alla former av P-försäkring som

9 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 31

 

Prop. 1975/76:31                                                    130

fyller de kvalitativa villkoren. Med beaktande av sådana skattskyldiga vars inkomster varierar mellan olika år föreslår kommittén all avdraget skall få beräknas på alternativt inkomsten under beskattningsåret eller inkomsten under närmast föregående beskattningsår.

Elt stort antal remissinstanser har framhållit att det system för avdrag kommittén har föreslagit är alltför invecklat. Man har föreslagit atl det tio­procenliga kompletteringsavdraget bör konstrueras som fast avdrag uttryckt i basbelopp, eventuellt inom ramen för redovisad A-inkomst. Detta avdrag sägs böra få uppgå till två basbelopp, dock högst redovisad A-inkomst. Elt annat förslag är att komplelleringsavdraget skall medges på sätt kommili.én har föreslagit dock lägst med ett basbelopp. Många remissinstanser anser vidare all avdragsramarna är föt snävt tilltagna för att kunna ge en pension som motsvarar ITP-pensionen.

För egen del vill jag anföra följande. Den som inte har pensionsskydd i anställning bör med hjälp av skattefria premieavdrag ha möjlighet att bygga upp en pension som motsvarar pensionsstandard vid anställning i allmän flänst eller i enskild flänst där pensionering är anordnad med ITP. Av-dragsreglerna måste emellertid ges en schablonmässig utformning. Man kan här inte lämna utrymme för individuell prövning mol bakgrund av olikhet i inkomslulveckling och framtida inkomstförvänlningar m. m. I kommit­téns beräkningar av kostnaderna i olika inkomstlägen för att bygga upp en pension, som kan anses motsvara ITP-pensionen, kan man påvisa fall då den uppbyggda pensionen understiger ITP-pensionen. Det bör emellertid beaktas att pensionsnivån för egenföretagare i allmänhet inte bör beräknas med utgångspunkt i den redovisade inkomsten av verksamheten på samma sätt som anställds pension ställs i relation till lön. Den redovisade inkomsten för egenföretagare innehåller även andra element än rena "löne"-delar, t. ex. avkastning på eget kapital, underiag för framtida pension etc. - även om dessa delar inte normalt särbehandlas vid inkomstbeskattningen. Kommit­téns beräkningar är således enligt min uppfattning godtagbara och väl ägnade alt läggas till grund för avdragsreglerna.

Jag delar till fullo kommitténs synsätt att pension bör ses som uppskjuten arbetsinkomst. Endast inkomst av detta slag bör således grunda rätt till premieavdrag. Kommittén har härvid valt att låta endast A-inkomst vara avdragsrälisgrundande. Min ståndpunkt är att kommiltéförslaget bör godtas även på denna punkl.

Några invändningar mot atl alternativt använda beskattningsårels in­komster och inkomsterna från det näst föregående beskattningsåret har inle gjorts. Även jag biträder kommiltéförslaget i denna del.

När det gäller bestämmandet av själva avdragsutrymmei anser jag emel­lertid - i likhet med många remissinstanser - att förslaget är för invecklat. Man skall samtidigt komma ihåg all jag i del föregående har redovisat en annan syn på den allmänna inriktningen av avdragsrätten där likformighet över hela linjen inte anses möjlig alt nå. Något direkt samband mellan

 

Prop. 1975/76:31                                                    131

egen P-försäkring och flänstepension bör således inle upprätthållas. Härmed behövs bara en översta gräns för avdragsrätten. Eftersom emellertid egna företagare inle kan flänslepensioneras, synes deras avdragsutrymme böra få vara större än löntagarnas. Jag föreslår således all avdrag skall få göras med högst 10 % av A-inkomst i inkomstslaget flänst och med högst 30 96 av A-inkomst i inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I inget fall bör dock avdrag få beräknas på inkomst över 20 basbelopp. Denna övre gräns får således inte heller överskridas vid beräkning av sammanlagt avdrag, om försäkringstagaren har A-inkomst i mer än ett inkomstslag. Till frågan om dispens återkommer jag i ett följande avsnitt.

Enligt gällande bestämmelser får avdrag för premie för P-försäkring inte göras med så stort belopp att underskott uppkommer vid taxeringen. Kom­mittén har föreslagit atl man bibehåller denna regel. Även jag anser alt så bör ske.

5.3.3 Avdrag för ijänsiepcnsionsförsäkrmg

Kommittén föreslår, som tidigare har nämnts, alt även flänstepensions­försäkringar skall behandlas på i princip samma sätt som övriga P-försäk­ringar. Detta synsätt medför atl den nuvarande s. k. tysta kvittningsrätten för flänstepensionsförsäkringar, som betalas av arbetsgivare, föreslås slopad. Den anställde skall alltså - med ell viktigt undanlag, som strax skall beröras

- beskattas för förmånen av den premie som arbetsgivaren har eriagt för
honom, dvs. för ett belopp som motsvarar premiens storiek. Samtidigt får
den anställde emellertid avdragsrätl för premien som om han själv hade
eriagt den, dvs. inom ramen förden totala premieavdragsrättsom kommittén
har föreslagit. Det nyss antydda undantaget från regeln om beskattning
av premieförmånen hos den anställde avser fallet att försäkringen gäller
pension enligt allmän pensionsplan. 1 detta fall bör enligt kommittén den
tysta kvittningsrätten bibehållas. 1 sådant fall skall emellertid det avdrags­
rälisgrundande inkomstunderlaget för del flugo- resp. trettioprocentiga av­
draget minskas med den lön som grundar rätt till pension enligt allmän
pensionsplan. Underiaget för rätten till kompletteringsavdraget föreslås där­
emot inte skola påverkas. - Häflämte föreslår kommittén att premieavdraget
skall göras som allmänt avdrag även när del avser flänstepensionsförsäkring.

Ett fiertal remissinstanser har motsatt sig förslaget att flänstepensioner­ingen skall beröras av inskränkningarna i rätlen till avdrag för P-försäkring. Det har därvid bl. a. påpekats att en begränsning av möjligheterna att trygga flänstepension kan ses som ett ingrepp i avtalsfriheten på arbetsmarknaden. Vidare har påpekats atl undanlaget för pension enligl allmän pensionsplan

- dvs. där tyst kvittning och reducering av det avdragsrälisgrundande un­
deriaget skall tilllämpas - i vissa fall kan leda till en omotiverad och alltför
stor inskränkning i den totala rätten till avdrag för P-försäkring. I fråga
om förslaget all premieavdraget alllid skall göras som allmänt avdrag har

 

Prop. 1975/76:31                                                    132

några remissinstanser påpekat atl avdrag för flänstepensionsförsäkring bör få göras i inkomstslaget flänst när endasi delar av beskattningsår kommer i fråga för taxering, t. ex. vid in- eller utflyttning, för att inte åstadkomma försämring i förhållande till nuläget.

För egen del vill jag framhålla följande. Utgångspunkten för mina förslag i detta lagstiftningsärende är att begränsa avdragsrätten för kostnaden för pensionering på sådant sätt att endasi verkliga pensioneringsbehov får till­godoses med obeskattade medel. För att nå ett sådant syfle har jag föreslagit såväl kvalitativa villkor för P-försäkringar som begränsningar i själva av­dragsrätten. Jag har emellertid tidigare sagt att det inte är praktiskt möjligt att utforma dessa begränsningsregler så all de leder till likformighet i tryg­gandet av pensionen medborgarna emellan. En sådan svårighet visar sig här i de regler som kommittén har föreslagit för samordning av avdragsrälten för egen P-försäkring och flänstepensionsförsäkring.

Förutom de ojämnheter som kan uppstå, om inte huvudregeln kan till­lämpas - således i fiertalet fall - uppkommer administrativt merarbete genom uträknande av förmåner, kontrolluppgifter etc.

Det finns naturligtvis ett allmänt krav på rättvisa vid beskattningen, även om man inte kan gå sä långt i strävan efter likformighet som kommittén har gjort. Enligt min mening tillgodoses detta krav lämpligast genom att medge arbetsgivarna avdrag för flänstepensionskostnaderna intill vad som krävs för att uppfylla allmän pensionsplan i branschen.

Någon avräkning för de anställda i deras avdragsutrymme bör däremot inte ske. Genom mitt förslag i det föregående att detta utrymme är lägre i inkomstslaget tjänst än i inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse är enligt min mening tillräcklig hänsyn tagen till kraven på rättvisa i detta hänseende. Mitt förslag torde i praktiken få den konsekvensen att arbets­givarna i fortsättningen inte lämnar högre pensionslöften än vad som gäller enligt de pensionsplaner varom arbetsmarknadens organisationer blir öve­rens. I övrigt flnns del personliga avdragsutrymme som jag föreslagit i det föregående och som jag kommer att beröra i avsnittet om dispens.

Enligl 25 tj iryggandelagen kan emellertid i vissa fall arbetsgivare, som upphör med sin verksamhet, vara skyldig att trygga upplupen del av pen­sionsutfästelse genom att köpa P-försäkring. Utfästelsen kan härvid avse förmåner utöver planpension. Jag anser det naturiigt att denna ovillkorliga plikt för arbetsgivaren att trygga de fribrev som pensionsborgenärerna har inflänat bör få ske med obeskattade medel i den mån utfästelsen inte avser arbetstagare som har bestämmande inflytande i företaget.

5.3.4 Avdrag för avsättningar till pensionsstiftelse och lill konto .Avsatt till pen­sioner

Kommittéförslaget innebär att arbetsgivarens rätt till avdrag vid beskatt­ningen för avsättning till pensionsstiftelse och till konto Avsatt till pensioner

 

Prop. 1975/76:31                                                    133

begränsas till de fall där avsättningen görs för att täcka pensionsskuld för planpension.

Åtskilliga remissinstanser anser atl nuvarande ordning inte bör ändras i vad den avser pensionering av anställda, som inte bar bestämmande in­flytande över företaget. Arbetsgivaren sägs alltså böra tå behålla avdrags­rälten för de kostnader som han har för att bygga upp pensionskapitalet för sådana anställda. Vidare förordar några remissinstanser att man utvidgar kretsen av arbetstagare med bestämmande inflytande över företaget.

För egen del får jag anföra följande. När del gäller de här aktuella me­toderna för att trygga pensioner - avsättning till pensionsstiftelse eller till skuldkoniot Avsatt till pensioner - har man att göra med ett system där arbetsgivaren sköter pensioneringen i egen regi och där försäkringssystemet antingen inte tas i anspråk alls eller för atl täcka den kreditrisk som pen­sionslöftena innebär för de anställda. I vissa fall åter tryggas ålderspension genom avsättning och invalidpension och efterlevandepension genom P-försäkring.

Genom de möjligheter arbetsgivaren har att ordna de anställdas pensio: nering i egen regi vinner han alt han - oavsett alt han måste grunda stiftelse eller redovisa pensionsskuld - kan förfoga över pensionskapitalet i sin rörelse till dess pensionslöftena så småningom skall infrias. De anställdas rätt till­godoses genom lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen), som föreskriver villkor för rätt till pensionsarrangemang av nu avsett slag. De anställdas läge kan i irygghetshänseende anses i stort sett motsvara den situation de skulle befinna sig i om arbetsgivaren i stället tecknat pensionsförsäkring.

Det är just när det gäller likställigheten av pensioner som har tryggats genom avsättning med pensioner på grund av P-försäkring som kommit­téförslaget är behäftat med svagheter. Eftersom den tidigare omnämnda huvudregeln - dvs. där förmånen av den kostnad för tryggande av anställds pension som arbetsgivaren står för beskattas hos den anställde men där denne får avdrag inom sitt totala avdragsutrymme - inle kan tillämpas vid avsättningen, måste metoden med tyst kvittning och minskning av det avdragsrälisgrundande underlaget alltid ske i dessa fall. Kommittéför­slaget innebär emellertid också - för atl inte åstadkomma orättvisa för de anställda vid denna minskning-att arbetsgivare inte skall få göra avsättning för annat än täckande av sådan pensionsskuld, som hänför sig till åtagande enligt allmän pensionsplan. Del finns emellertid åtskilliga företag som inte kan genomföra pensionsåtagande enligl allmän pensionsplan. Vidare före­ligger i viss mån även här det slag av administrativa svårigheter i fråga om kontrollen som jag har berört i del föregående avsnittet. Min uppfattning - grundad på den allmänna inriktning för skattelagstiftningen på detta om­råde som jag tidigare har förordat - är atl avdragsrälten vid tryggande av pensioner genom avsättning bör utformas på samma säll som vid tryggande genom flänstepensionsförsäkring. Arbetsgivaren bör således få avdrag för

 

Prop. 1975/76:31                                                    134

så stor del av kostnaderna som behövs för att täcka pensionsskuld i enlighet med vad som gäller eller skulle gälla enligt allmän pensionsplan inom bran­schen. Detta innebär att arbetsgivare, som inle tillämpar plan men som vill göra avsättning till konto Avsatt till pensioner måste trygga pensions­utfästelsen genom kreditförsäkring, eftersom ett sådant krav föreligger enligl tryggandelagen vid avsättning enligl plan. Del förhållandet att arbetsgivare som inte tillämpar planpension endasi utfäster någon av förmånerna inom pensionsplan bör givetvis även del medföra avdragsrätl. Arbetsgivarens av­dragsrätt bör lika litet som i flänstepensionsförsäkringsfallet påverka de an­ställdas avdragsutrymme.

Jag vill i sammanhanget ta upp ett par frågor som väckts under remisis-behandlingen. Det har påpekats alt enligt kommittéförslaget arbetsgivarens avdragsrätt för skuldföring på konto motsvarar den del av posten för pen­sionsutfästelser enligl allmän pensionsplan som överstiger posten vid ut­gången av föregående år. Oklart har däremot ansetts vara om begreppet pensionsutfästelse enligt allmän pensionsplan skall ha samma omfattning som de utfästelser som ligger till grund för arbetsgivarens pensionsreserv enligt 6 tj tryggandelagen. Detta har betydelse exempelvis för den del av pensionsreserven som avser den s. k. överräntefonden i ITP-systemet. Skul­den för åtagandel enligt allmän pensionsplan innefattar nämligen för ITP-planens del förutom skyldighet alt betala viss pension, som är på förhand bestämd till beloppet, även skyldighet alt under vissa förutsättningar betala inflationstillägg på pensionen. Jag finner det naturligt att överräntefonden behandlas på samma sätt som övrig del av premiereserven i ITP-systemet och det torde vara klart att kommittén med uttrycket pensionsutfästelse enligt allmän pensionsplan avsett arbetsgivarens hela åtagande enligt planen, dvs. även skyldigheten att utge inflationstillägg. För undvikande av miss­tolkning bör dock i lagtexten användas ordet "åtagande" i stället för det av kommittén använda "pensionsutfästelse".

Vidare har påpekats att anställd kan pensioneras i förtid med fulla fär-måner. Detta kan finansieras genom avsättning eller inbetalning av en­gångspremie till försäkringsanstalt. Det framhålls att det ofta är ett krav från den anställdes organisation eller honom själv all pensionen tryggas på något av dessa sätt. Jag delar uppfattningen atl det här rör sig om elt pensio­neringsbehov om den anställde varit yrkesverksam under betydande tid och atl man bör kunna tillgodose sådant behov vid beskattningen. Delta får nämligen anses ligga i linje med de ändringar som vidtagits för atl å-stadkomma en röriigare pensionsålder. Enligl min mening bör därför företag efter medgivande av RSV få göra avsättning med obeskattade medel för att trygga sådant åtagande. Vidare bör arbetsgivare kunna trygga sådana åtaganden även genom flänstepensionsförsäkring om han så önskar. Ett villkor måste dock vara att den förmån som utgår efter avgångsdagen inte överstiger den pension som enligt allmän pensionsplan skulle utgå efter ordinarie pensionsålder inom branschen. Mot RSV:s beslut bör talan inte få föras.

 

Prop. 1975/76:31                                                    135

5.3.5 Återförande till beskattning vid minskning av pensionsskulden eller vid gottgörelse från pensionsstiftelse

Som har angetts innebär kommiltéförslaget att arbetsgivaren medges av­drag för avsättning intill pensionsskulden för alt trygga planpension. Vidare föreslår kommittén alt sådan minskning av pensionsskulden som ger upphov till överskott på konto skall föranleda att överskottet återförs till beskattning. Liksom nu skall dock detta överskott, dvs. de disponibla pensionsmedlen, inte omedelbart behöva tas fram till beskattning i sin helhet. I princip skall nuvarande avtappningsregler behållas. Dock föreslår kommittén den änd­ringen all nuvarande tvångsmässiga avtappning av överskott med belopp motsvarande engångspremie för P-försäkring utvidgas lill att avse vafle pre­mie för P-försäkring.

Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommittéför­slaget i denna del och även jag anser atl förslaget bör godtas. På grund av ett uttalande av en remissinstans vill jag i sammanhanget påpeka atl avsikten är att den utvidgade avtappningsskyldigheten med anledning av pensionsförsäkringspremier självfallet skall gälla endast för premie som är hänföriig till planpension för vilken de nya lagbestämmelserna skall tillämpas och vidare avse förmån som omfattas av avsättningen. Jag kommer i ett följande avsnitt att behandla övergångsbestämmelser och då ta upp frågan om avsättningar och avtappning av överskottsmedel beträffande äldre pen­sionslöften.

Jag vill här också stryka under alt mina förslag inle utgör något ingrepp i de civilrätlsliga reglerna om tryggande av pensionsutfästelse. Enligt dessa regler får pensionskontot inte minskas under arbetsgivarens pensionsreserv i vidare mån än denna har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet (7 tj tryggandelagen). Vid avtappning av överskott på grund av minskning av pensionsskulden enligt allmän pensionsplan skall som jag har påpekat be­skattning ske. Samtidigt måste särskild hänsyn tas till om det finns pen­sionsutfästelser, som inte kan skuldföras med avdragsrätt vid beskattningen. Finns sådana pensionsutfästelser, måste beaktas om konto Avsatt till pen­sioner motsvarar den totala pensionsskulden, dvs. skulden för pensions­utfästelser, som kan skuldföras med obeskattade medel, och pensionsut­fästelser, vars skuldföring inte medför avdragsrätt vid beskattningen. Om pensionsuträstdser, som inte kan tryggas med obeskattade medel, inle är skuldförda upp till pensionsreserven, medför en skattemässig avtappning av delposten i pensionsskulden för planpensionsutfäsielser att motsvarande höjning måsle göras av delposten i pensionsskulden för de förra utfästelserna.

Vidare föreslår kommittén alt gottgörelse, som arbetsgivare uppbär från pensionsstiftelse, inte skall räknas som skattepliktig intäkt till den del gott­görelsen kunnat tas ul endasi ur medel för vilka avdrag inle har medgetts vid avsättning lill stiftelsen.

Vad angår beskattning vid gottgörelse ur stiftelse anser en remissinstans att i första hand de medel skall las ul från stiftelse för vilka avdrag vid

 

Prop. 1975/76:31                                                    136

taxering inte har medgetts. Det pekas härvid på att så är förhållandel i dag vid gottgörelse från såväl pensions- som personalstiftelse samt att denna ordning föreslås skola behållas i fråga om gottgörelse från personalstiftels;e.

Enligt min mening är den av kommittén valda ordningen lämplig, varför jag föreslår att gottgörelse i första hand skall avse medel för vilka avdrag vid avsättningen har medgetts.

Härjämte vill jag ta upp frågan om beräkningen av disponibla pensions­medel, dvs. på konto Avsatt till pensioner redovisade medel som överstiger pensionsskulden. Disponibla pensionsmedel skall enligl kommiltéförslaget beräknas som skillnaden mellan den bokförda pensionsskulden enligt allmän pensionsplan och arbetsgivarens pensionsreserv för utfästelse enligt allmän pensionsplan. Finns dessutom pensionsstiftelse i företaget som har till upp­gift att trygga planpension skall den bokförda pensionsskulden ökas med den del av stiftelsens förmögenhet som utgörs av obeskattade avsättningar. Enligt min mening bör, som påpekats vid remissbehandlingen, avkastning av stiftelseförmögenhet räknas in bland de disponibla pensionsmedlen. Skill­nad bör inle göras mellan avkastning på medel som avsatts med obeskattade eller med beskattade medel. Vidare bör en eventuell värdeökning av stif­telsens tillgångar räknas som disponibla pensionsmedel. Vid beräkningen av vad som skall anses utgöra disponibla pensionsmedel bör man således, såvitt gäller medel i stiftelse, minska stiftelsens totala förmögenhet med beloppet av beskattade medel, som avsatts till stiftelsen. Stiftelsens totala förmögenhet bör värderas enligl de grunder som gäller vid förmögenhets­beskattningen av förmögenhetsskaiteskyldiga stiftelser.

5.4 Frågan om beskattning av P-försäkring vid flyttning ur landet

Nuvarande beskattningsregler för P-försäkringar innebär som tidigare nämnts att premien är avdragsgill men att utfallande försäkringsbelopp be­skattas. Om beloppets mottagare inte är bosatt här i landet, är han emellertid inte skattskyldig här för denna inkomst, såvida den inte utgör flänstepension. Kommittén har tagit upp frågan om behovet av särskilda regler för atl hindra skatteflykt vid bosättning utomlands. Enligl kommitténs mening innebär dess förslag till ändrade villkor för P-försäkring i förening med begränsningen i avdragsrätten för premierna att utlandsfiyttningar i fortsättningen blir ett betydligt mindre problem. Kommittén avstår därför från att föreslå särskilda regler om beskattning av P-försäkring vid flyttning utomlands. Emellertid diskuteras olika alternativ till regler för det fall att en ändring i detta hän­seende skulle anses påkallad. Avskattning bör enligt kommittén komma i fråga endast om avdrag för P-försäkringspremie efter dispens medgetts med högre belopp än vad som gäller för normalfallet. Avskattning sägs kunna ske på det sättet att P-försäkringen omvandlas till K-försäkring och den mot K-försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodoha­vanden beskattas. 1 den mån försäkringstagaren inle betalar den skall som

 

Prop. 1975/76:31                                                    137

därigenom uppkommer skulle skatteskulden täckas med tillgodohavandet i försäkringsanstalten.

Vid remissbehandlingen har en remissinstans uttalat sig till förmån för regler om avskattning i samband med utfiyttning. I detta yttrande föreslås atl avskatlningen inte skall begränsas till att avse P-försäkringar som efter dispens tecknats med väsentliga belopp utan gälla alla P-försäkringar och vidare även pensioner tryggade genom avsättning. Några remissinstanser anser att utflyttningssituationen bör lösas så att belopp som utfaller på grund av P-försäkring alltid beskattas i Sverige.

För egen del får jag anföra följande. Enligl intern lagstiftning beskattas pension på grund av förutvarande anställning i Sverige här i landet. Detta gäller oavsett om pensionen ordnats i arbetsgivarens egen regi eller genom flänstepensionsförsäkring. Emellertid har Sverige i dubbelbeskattningsavtal med andra länder i stor utsträckning avstått från beskattningsrätten vid bosättning utom landet. Numera eftersträvas emellertid att även i dubbd-beskattningsavlal införa bestämmelse alt pension, som inflänats i Sverige, också skall beskattas här även efter utfiyttning.

Såvitt avser belopp som utgår på grund av P-försäkring som försäkrings­tagaren själv tecknat ger vår interna lagstiftning däremot ingen rätt till be­skattning i landet i del fall denne är bosatt utomlands.

Frågan om beskattning av P-försäkring har aktualiserats i skilda sam­manhang. Jag vill här bara erinra om att förslag om avskattning vid ut­flyttning lades fram i ett betänkande år 1969 (Stencil Fi 1969:9) men alt frågan den gången inte ansågs kunna fa en godtagbar lösning.

Det av mig i det föregående föreslagna systemet med skärpta villkor för P-försäkring och begränsning av avdragsrälten för premier kan visseriigen anses vara skäl för att även nu skjuta problemen vid utflyttningen åt sidan. Jag vill dock samtidigt påpeka att erläggandet av premie för P-för­säkring även inom föreslagna avdragsramar får anses innebära en form av skattekredit som kan godtas för att bereda försäkringstagaren möjlighet alt ordna en godtagbar pensionering. Meningen är ju att avdragsrätten vid pre­miebetalningen skall motsvaras av beskattning dä pensionen faller ut. Denna princip i beskattningen bör enligl min mening i princip inte kunna brytas. Min slutsats är att Sverige bör behålla beskattningsrätten för sådana för­säkringsbelopp som utbetalas av försäkringsanstall som driver rörelse här i landet i den män avdrag vid beskattning här fåtl åtnjutas för premier. 1 detta hänseende bör redan tecknade och slutbetalade P-försäkringar be­handlas på samma sätt som de försäkringar som tecknas och betalas enligt de regler som jag föreslagit i det föregående.

Kommittén har anvisat en metod med avskattning i samband med ut­flyttning. En sådan metod skulle dock kunna leda till en väsentlig urholkning av pensionen, eftersom skatten i anledning av utfiyttning då avses skola täckas av försäkringslillgodohavandet och dessutom s. a. s. las ut på en gång i förskott. Man bör dessutom komma ihåg att utfallande belopp kan komma

 

Prop. 1975/76:31                                                    138

att beskattas i bosättningslandet. Den metod som kommittén anvisat synes mig således inle lämplig.

Enligt min mening bör man i stället gå den vägen att man - som jag nyss antytt - såvitt gäller vår interna lagstiftning föreskriver skattskyldighet här i landet för sådana försäkringsbelopp som utbetalas av försäkringsanstall som driver rörelse här i landet, om det rör sig om sådan försäkring för vilken rätt till avdrag för premien föreligger. Detta medför sedan en re­videring av en del gällande dubbelbeskattningsavtal.

5.5 Dispensfrågor

Kommittén har föreslagit att avdrag för premie för egen P-försäkring bör kunna medges efter dispens av RSV. I betänkandet har kommittén utvecklat i vilka fall och med vilka belopp sådan dispens bör kunna komma i fråga. Vidare har kommittén vid utarbetandet av villkoren för P-försäkring fö­reslagit vissa dispenser. Dessa dispenser har jag redan behandlat i sak i del föregående. De avser dispens för rätt att teckna P-försäkring i utlandet, som jag föreslår slopad (avsnitt 5.2.2), för lägre pensionsålder än 55 år (avsnitt 5.2.3), överiåtelse (avsnitt 5.2.7) saml återköp (avsnitt 5.2.8). Dessutom har jag i det föregående behandlat etl dispensfall avseende flänstepensionering (avsnitt 5.3.4).

Vid remissbehandlingen har riktats kritik mot det vidlyftiga dispenssys-lemel. Samtidigt har några remissinstanser pekat på att behov av dispens från reglerna om avdragsbegränsning kommer atl föreligga även i andra än de av kommittén angivna fallen.

För egen del får jag anföra följande. Mina förslag till begränsningar i avdragsrätten för skattskyldigs kostnader för egen pensionering och arbets­givarens avdrag för kostnader för flänstepensioneringen syftar till att göra det möjligl för egenföretagare och anställda alt bygga upp ell rimligt pen­sionsskydd. Givetvis bör ett sådant system kompletteras med möjligheter att i individuella fall medge ytteriigare avdrag för pensioneringskoslnader. Jag vill dock samtidigt framhålla atl dispens bör kunna komma i fråga endast i alldeles speciella fall. Så bör kunna ske då flänsleinkomstlagare inte har pensionsrätt i anställning eller i huvudsak saknar sådan rält. Dessa fall torde vara mycket ovanliga men i den mån förhållandena är sådana jag nyss nämnt bör flänsieinkomstiagaren medges räll lill avdrag för premie på sam­ma sätt som egenföretagaren, dvs. med 30 % av sin redovisade flänste-inkomst. Underiaget bör dock begränsas till A-inkomst och får därvid inte överstiga 20 basbelopp. Jag anser vidare atl rörelseidkare som upphör med sin verksamhet och inte under verksamhetstiden skaffat sig ett betryggande pensionsskydd bör kunna få avdrag för försäkringspremie med högre belopp. Delta bör kunna få ske oavsett i vilken form han drivit sitt förelag. 1 detta fall bör alliså även B-inkomst, dvs. realisationsvinst, kunna få utnyttjas för avdraget. Avdraget bör härvid kunna beräknas med utgångspunkt i del

 

Prop. 1975:76:31                                                     139

antal år han drivit sin verksamhet, dock högst 10 år. Vidare bör avdraget maximeras till högst 6 basbelopp för vafle år egenföretagaren drivit verk­samheten. Som basbelopp bör härvid upptas del basbelopp som faslställts för januari månad under det år verksamheten upphör. Vid bedömningen av fråga om högre avdrag skall hänsyn tas till säväl den skattskyldiges övriga pensionsskydd som vad han borde ha kunnat sätta av för pensionering. Avdraget skall beräknas inom ramen för det sålunda angivna maximala avdraget. Avdraget bör dock inte få överstiga den till beskattning redovisade vinsten i anledning av överiåtelsen. Jag vill dock framhålla att som väg­ledande norm för dispensen bör gälla att endasi hälften av den skattepliktiga inkomsten i anledning av försäljningen bör få tas i anspråk för premien.

Vad jag här föreslagit beträffande egenföretagare bör äga motsvarande tillämpning i fråga om jordbrukare.

Enligt min mening finns inte anledning att i andra fall än jag här berört medge dispens från de av mig föreslagna reglerna. Dispensmyndighet bör i likhet med vad kommittén förordat vara RSV. Beslut av RSV i dispens­ärende bör inte kunna överklagas. Jag vill framhålla att de av mig föreslagna dispensfallen innebär en väsentlig förenkling i förhållande till kommitté­förslaget.

Slutligen vill jag erinra om att enligt kommiltéförslaget taxeringsnämnd vid 1976 års taxering bör kunna medge avdrag med högre belopp än kom­mittén föreslagit om Svenska livförsäkringsbolags skattenämnd tillstyrkt det. Försäkringstagare som efter tillstyrkan av nämnden tecknat försäk­ring bör inte nekas möjligheten att få det förhöjda avdraget. Detta gäller i synnerhet som försäkringsiagaren i det fall försäkringen tecknats före pro­positionens publicering erhåller full avdragsrätt enligt vad jag kommer atl föreslå i avsnittet om ikraftträdandet. Vad kommittén föreslagit i fråga om möjlighet för taxeringsnämnderna all, om synneriiga skäl föreligger, fritt pröva rätten till avdrag - alltså ett slags allmänt dispensförfarande - kan jag emellertid inte godta. Dispensfrågan bör även i detta fall avgöras av RSV. Jag förutsätter att de ärenden som prövats av skattenämnden i stort sett kan få den behandling som rekommenderats av denna nämnd.

5.6 Övriga frågor

Mina förslag föranleder ökad uppgiftsskyldighel för försäkringsanstallerna och de s. k. fåmansbolagen. Föreskrifter härom bör tas in i taxeringslagen (1956:623). Vidare medför förslagen ändringar av redaktionell karaktär! 12 § 1 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt och i 12 tj lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Hänvisningen i 12 tj femte stycket sistnämnda lag till anvisningarna till 31 § KL avser den lydelse av anvisningspunkten som gäller för ifrågavarande försäkring.

 

Prop. 1975/76:31                                                    140

5.7 Ikraftträdande

5.7. / P-försäkring, som inle är ijänslepensionsförsäkring

Kommittén föreslårali de kvalitativa villkoren för P-försäkring tillämpas i fråga om försäkringar för vilka premieavdrag första gången yrkas vid 1977 års taxering eller senare. I fråga om äldre försäkringar skall enligt kommitténs förslag tidigare avtal gälla. Om dessa avtal ändras i strid mot den nya lag­stiftningen föreslås dock att P-försäkringen skall avskatlas. Detta innebär alt premiereserven vid ändringstidpunkten tas fram lill beskattning hos för­säkringstagaren.

Kommittén föreslår vidare alt de beloppsmässiga begränsningarna skall tillämpas för försäkring, som har meddelats på grund av ansökan som kom­mit in till försäkringsgivarens huvudkontor efter den 20 januari 1975. Som motiv anför kommittén bl. a. alt dess förslag blivit offentliggjorda nämnda dag i en presskommuniké. För försäkringar som har meddelats i överens­stämmelse med ansökan, som har kommil in till anstaltens huvudkontor senast den 20 januari 1975 föreslås atl nu gällande regler skall tillämpas vid 1976 års taxering. Premie för sådan försäkring skall dock enligt kom­mitléförslaget räknas av från den skaltskyldiges totala avdragsuirymme, innan avdrag får göras för premie för P-försäkring, som har meddelats på grund av ansökan efter den 20 januari 1975.

Enligt kommilléförslagei skall vidare premie för försäkring, för vilken i princip nuvarande avdragsrätl gäller vid 1976 års taxering, vid 1977 års taxering lå dragas av med belopp moisvarande högst sex basbelopp om försäkringstagaren är under 50 år och högsl åtta basbelopp om försäkrings­tagaren är 50 år eller äldre. Någon anknytning till A-inkomsl föreslås således inie. Däremot skall underskott vid taxering inte få åstadkommas med delta avdrag. Dessutom skall avdraget räknas av från den skaltskyldiges totala avdragsutrymme innan avdrag får göras för premie för senare meddelad försäkring. Fr. o. ni. 1978 års taxering föreslås de nya begränsningsreglerna skola gälla fulll ul.

Under remissbehandlingen har stark kritik riktats mol förslaget i vad det innebär reiroakliviiei. Vidare har några remissinstanser framfört att äldre försäkringar inte bör påverkas av någon beloppsmässig begränsning. Del har även framhållits atl villkoren lor äldre P-försäkringar bör få ändras ulan all detla inverkar på karaktären av P-försäkring. Man har härvid påpekat bl. a. atl en inskränkning av rätlen all ändra försäkringsvillkor motverkar möjligheten att föra en modern och konsumentvänlig försäkringsverksam-hel. Dessutom skulle tilltron till försäkringsväsendet rubbas. Vidare har anförts att kommitténs förslag lill avskattning vid ändring av försäkrings­villkor leder lill dubbelbeskattning.

För egen del får jag anföra följande. De kvalitativa villkoren vid P-för­säkring som har föreslagits i del föregående bör gälla i fråga om försäkring, som tecknas vid sådan tidpunkt atl avdrag för premie kan yrkas första •gången vid  1977 eller senare års taxering, dvs. i de fall ansökan om atl

 

Prop. 1975/76:31                                                    141

teckna försäkringen kommil in efter utgången av år 1975.

Jag anser vidare atl villkoren för försäkringar tecknade före utgången av år 1975 i princip inte bör få ändras i vidare mån än som följer av de nya beslämmelserna. Jag är medveten om alt villkorsändringar förekommer i viss utsträckning och att de är motiverade av alt anpassa försäkringen till individuella behov. Sådana försäkringar som har tecknats på grund av ansökningar, som har kommit in till försäkringsgivaren före utgången av år 1975, bör således få ändras på grund av förhållande som inträffar även under år 1976. Därefter bör emellertid inga andra ändringar få ske än vad som följer av de nya beslämmelserna. De ändringar som enligt vad jag har föreslagit bör få ske t. o. m. år 1976 skall medföra de konsekvenser i beskattningshänseende som f n. gäller i fråga om försäkringen.

Kommittén har föreslagit att en ändring i strid mot de nya bestämmelserna skall medföra avskattning hos försäkringstagaren av premiereserven, men att försäkringen det oaktat bibehåller sin karaktär av P-försäkring. Detta medför dubbelbeskattning. Jag godtar emellertid kommitténs förslag i denna del. I det föregående har jag föreslagit förbud mol ändring av P-IÖrsäkring till K-försäkring. Det bör inte vara möjligt atl uppnå etl sådant resultat genom atl göra överenskommelse om villkor i strid mol beslämmelserna.

I vissa fall kan svårigheter uppkomma atl skilja mellan ändring av för­säkringsavtal och nyteckning. Enligt min mening bör vafle ändring i elt avtal som medför ökad premieförpliktelse anses som nyteckning. Kapital­värdet av återstående premier får alltså inte ökas genom ändringen. Vidare får premien inte något beskattningsår översliga vad som avtalats senast den 31 december 1975. Detla innebär följaktligen alt äldre P-försäkringar, vars årliga premie överstiger vad som kan godtas enligt de nya reglerna, även i det nya systemet kan gälla som P-försäkring med full avdragsrätl för premier om den ändras så att den avtalade premiebetalningstiden förlängs och premien sänks. Däremot bör inte godtas en avkortning av premiebe­talningstiden med ökade premier även om årspremiernas kapitalvärde förblir oförändrat.

Enligt nuvarande regler kan en i utlandet tecknad försäkring efter med­givande av RSV godtas som P-försäkring. Jag har i det föregående föreslagit alt sådan dispens framdeles inte skall kunna meddelas. Jag anser dock atl ansökningar som inkommit till RSV senast den 31 december 1975bör prövas enligt nu gällande regler. Vidare bör utländsk försäkring som godtagits som P-försäkring även fortsättningsvis anses som sådan försäkring. Vad jag i det föregående föreslagit beträffande äldre P-försäkringar bör dock äga mot­svarande tillämpning på dessa utländska försäkringar.

1 fråga om de kvantitativa villkoren, dvs. begränsningarna i avdragsrälten, finns anledning alt diskutera skillnaden i behandlingen av sådana försäk­ringar som har tecknats på grund av ansökan som kommit försäkringsgivaren till hända efter den 20 januari 1975 å ena sidan och äldre försäkringar ä andra sidan. Jag vill emellertid försl säga atl jag delar kommitténs upp-

 

Prop. 1975/76:31                                                    142

fattning atl reglerna bör utformas i princip på sådant sätt alt efter hand samtliga försäkringar förs in under begränsningsreglerna, oavsett närde har tecknats. En försäkring vilar visserligen på avtal, men till skillnad från vad som gäller om civilrättsliga avtal i allmänhet kan en försäkringsgivare inte tvinga fram premiebelalning med exekutiva åtgärder. Det finns således här alla möjligheter att ändra försäkringen så atl den passar i del nya systemet. Med detta synsätt - och mot bakgrund av vad jag nyss har anfört i fråga om de kvalitativa villkoren såvitt avser äldre försäkringar - blir frågan om vilka försäkringar som omedelbart och i full utsträckning skall omfattas av de nya avdragsreglerna av mindre intresse. Man bör i princip undvika retroaktivitet till nackdel för de skattskyldiga i skattelagstiftningen. I detta speciella fall finns dock goda skäl att följa kommitténs förslag. Försäk­ ringsanstallerna har frivilligt inrättat sig härefter vid tecknandet av försäk­ ringar fr.o. m. den 21 januari 1975. De som inte observerat kommittén;; presskommuniké har således blivit uppmärksammade på den vid kontakt med försäkringsgivaren. Om någon ändock har velat teckna försäkring i strid mol kommiltéförslaget, har detta kunnat ske men på vederbörandes eget ansvar. Något skäl atl i efterhand gynna etl sådant förfarande finns inle, i synnerhet som delta skulle leda lill att andra, som lojalt följt re­kommendationerna kunde känna sig missgynnade. På grund av vad jag sålunda anfört föreslår jag att de kvantitativa villkoren bör flllämpas i fråga om försäkringar där ansökan kommit försäkringsgivaren tillhanda efter den 20 januari  1975.

1 del föregående har jag föreslagit andra regler för avdragsrälten för P-försäkringspremie än dem som flnns i kommiltéförslaget. Enligt min mening bör emellertid generösare regler gälla vid 1976 års taxering även i fråga om försäkringar som har tecknats på grund av ansökan efter den 20 januari I975påsåsättattbetalning för premien kan beaktas vid nämnda taxering. För elt sådant ställningstagande talar bl.a. nyssnämnda omständighet atl anstalterna så gott som genomgående synes ha tillämpat de av kommit­tén föreslagna begränsningsreglerna. Jag anser därför att avdraget vid 1976 års taxering bör få uppgå lill högst 20 'V. av A-inkomst i inkomstsla­get flänst och 40 % av A-inkomsi i inkomstslaget jordbruksfastighet och rörelse. I intet fall bör dock avdrag få beräknas på inkomst över 20 basbelopp. Har den skatlskyldige under år 1975 erlagt premie för äldre försäkring och även tecknat en ny sådan efter den 20 januari 1975, bör avdrag för premie (ör denna nya försäkring medges endast i den mån premien för denna ny-tecknade försäkring jämte premien för den äldre försäkringen ryms inorn avdragsbeloppet 20 resp. 40 "i av A-inkomst intill 20 basbelopp.

Vid 1977 års taxering anser jag atl de nya reglerna bör gälla fullt ut. Kommittén föreslår vidare att övergångsvis skattskyldig bör få göra avdrag inom ramarna för tillåtna premieavdrag även för premie för P-försäkring som ägs av den skaltskyldiges omyndiga barn. Detla bör enligt kommittén gälla om försäkringen har meddelats senast den 31 december 1975. Jag kan godta en sådan ordning.

 

Prop. 1975/76:31                                                    143

5.7.2 Tjänslepensionsförsäkring

Enligl kommiltéförslaget skall i de fall flänstepensionsförsäkring har teck­nats efter den 24 april 1975 - dagen för betänkandets publicering - belopp motsvarande arbetsgivarens premie tas upp till beskattning som förmån hos den anställde. De föreslagna villkoren avses belräfflmde dessa försäk­ringar gälla, om försäkringen tecknats efter utgången av år 1975.

Såvitt avser andra flänstepensionsförsäkringar, dvs., försäkringar tecknade senast den 24 april 1975, föreslår kommittén att arbetsgivarens premie endasi skall minska belopp varmed den anställde eljest skulle få premieavdrag. Härden anställde genom eget eller närståendes innehav av aktierdlerandelar bestämmande infiytande i aktiebolag eller förening som är hans arbetsgivare, avses dock förmånsbeskaltning skola ske.

Jag har i det föregående föreslagit en begränsning i avdragsrälten för flän­stepensioner utan samband med försäkringstagares rätt till avdrag för egen försäkring. Kostnad för tryggande av flänstepensionering bör således inle medföra skattekonsek ven.ser för den anställde. Enligl min mening bör vidare avtal om pension som träffas före utgången av år 1975 i princip lämnas helt orubbade.

Etl avsteg härifrån anser jag dock påkallat i fråga om anställd, som har ett bestämmande inflytande i det bolag eller den ekonomiska förening som utgör den anställdes arbetsgivare. En definition på huvuddelägare finns i 5 § tryggandelagen. Jag anser emellertid den där angivna kretsen för snäv för atl kunna godtas i skatlesammanhang. Till grund för bedömandet hu­ruvida en anställd har bestämmande inflytande bör enligl min mening läggas det samlade innehavet av aktier eller andelar hos den anställde och honom närstående. Med närstående bör i sammanhanget avses föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller dennes make, syskon, syskons make eller avkomling och vidare även dödsbo vari den anställde eller någon av nämnda personer är delägare. Utgör detta innehav av aktier eller andelar mer än hälften av aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen eller vid olika röstetal mer än hälften av rösterna, bör således särskilda regler gälla i fråga om avdragsrälten för premie för flänstepensionsförsäkringar. I sådana fall bör nämligen framdeles inte godtas premieavdrag i vidare mån än vad som behövs för tryggande av pension intill planpensionsnivå, oavsett när pensionslöftet har lämnats. Har arbetsgivaren tidigare skapat etl skydd som överstiger plannivån, finns ingen anledning att medge ytterligare avdrag. Det förhållandet all arbetsgivaren tidigare har tecknat och slulbeialal en försäkring och därefter överlåtit försäkringen lill den anställde, skall härvid självfallet inte förändra situationen. Avgörande för arbetsgivarens avdrags-rätt bör således vara det pensionsskydd han under anställningstiden har byggt upp. Är fråga om flänstepension som är temporär, bör hänsyn las lill vilken pension som skulle ha utgått vid livsvarig pension och sådan pension jämföras med förmåner enligt planpension. Det nu anförda i fråga

 

Prop. 1975/76:31                                                    144

om anställd med bestämmande inflytande bör tillämpas redan vid 1976 års taxering men vid den taxeringen endast för försäkring, som har tecknats på grund av ansökan som kommit försäkringsgivaren till banda efter den 24 april 1975, dvs. den dag som kommittén föreslagit. Även här gäller del resonemang i fråga om retroaktivitet som jag har anfört i det föregående såvitt avser egen pensionsförsäkring.

I övrigt bör emellertid, som jag nyss har sagt, avtal om pension, som träffas före utgången av år 1975, kunna tryggas med obeskattade medel. Även en framtida höjning av sådan pension bör få tryggas med obeskattade medel, under förutsättning alt höjningen grundas på skriftlig utfästelse av arbetsgivaren senast den 31 december 1975. Vad jag nu har sagt innebär alltså all arbetsgivaren har full avdragsrätl för premie för flänstepensions­försäkring, som redan har tecknats men ännu inle slulbelalais liksom för flänstepensionsförsäkring som framdeles kommer atl tecknas för atl infria sådant löfte. Även i det fall löftet har tryggats genom konioavsättning finns alltså möjlighet alt övergå till pensionsförsäkring för atl trygga löftet. Detta förutsätter dock atl de på kontot avsatta medlen återförs till beskattning enligt nu gällande bestämmelser.

1 fråga om pensionslöfte, som har lämnals efter utgången av år 1975. gäller de nya reglerna obetingat.

Vad slutligen angår de kvalitativa villkoren för P-försäkring bör samma gälla i fråga om flänstepensionsförsäkring som jag i det föregående har fö­reslagit för egen P-försäkring.

5.7.3 Avsättning lill pensionssiifidse och penslonskonlo

Kommittén föreslår atl de nya bestämmelserna skall gälla första gången vid 1977 års taxering och tillämpas endast på pensionslöften, som lämnas efter utgången av år 1975. För andra löften anser kommittén att äldre regler skall gälla. 1 fråga om anställda med bestämmande inflytande och pen­sionslöfte som ger bättre förmån än enligt planpension föreslås dock alt avsättningen till konto inte får ökas utöver vad som redovisats för upplupen del av sådan utfästelse vid arbetsgivarens taxering år 1976.

För egen del vill jag framhålla alt man bör anknyta till vad som skall gälla beträffande tryggande av flänslepensionslöften genom försäkring. Av­ser tryggandet ett pensionslöfte .som har lämnats före utgången av år 1975, bör avsättning i princip få ske enligt nuvarande regler. Etl avsteg bör dock gälla i fråga om anställda med bestämmande inflytande. För sådan anställd bör avsättning till stiftelse eller konto få ske endasi i den mån den avser kostnad för alt trygga pension enligl allmän pensionsplan. Denna begrän:5-ning bör avse avsättningar i räkenskapsår, som har avslutats efter utgången av juni 1975. Under remissbehandlingen har vidare väckts frågan huruvida avsättning för pensionering av anställd med bestämmande inflytande på sikt bör anpassas till de nya reglerna och i den mån pensionsmedlen blir

 

Prop. 1975/76:31                                                    145

disponibla enligl nu gällande regler en återföring till beskattning bör ske. Även om det finns skäl som talar för en sådan ordning är jag inte beredd att i detta lagstiftningsärende tillskapa ett system med avtappning av konto i vidare mån än som gäller i dag. Jag vill emellertid i detta sammanhang ytteriigare framhålla följande. Även efter genomförandet av den lagstiftning som nu föreslås kvarstår vissa problem såvitt avser pensionsstiftelse- och kontoavsätlningar. Elt sådant problem är förhållandet mdlan de här fö­reslagna skattereglerna och Iryggandelagens bestämmelser. Ett annal är frå­gan om avtappning av konlo liksom återföring av medel som avsatts lill stiftelse i fall där avsättningarna kan antas uppenbariigen ha flänat annat än pensioneringssyfle. Jag är beredd att göra en översyn av dessa frågor i annal sammanhang.

1 fråga om löften som lämnas efter utgången av år 1975 bör de nya reglerna tillämpas i full utsträckning.

6 Hemställan

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag alt regeringen föreslår riks­dagen atl antaga förslagen till

4.    lag om ändring

5.    lag om ändring

6.    lag om ändring

7.    lag om ändring

 

1.   lag om ändring i kommunalskaltdagen (1928:370),

2.   lag om ikraftträdande av lagen (1975:00 ) om ändring i kommunal­skatlelagen (1928:370),

3.   lag om ändring i lagen (1969:754) om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1958:295) om .sjömansskatt, taxeringslagen (1956:623), lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

8. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före­draganden har lagt fram.

10 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 31

 

Prop, 1975/76:31                                                             146

■Bilaga 1

Antal  inkomsttagare vid 1973  års ta.xering  med avdrag för P-försäkringsavgifter

överstigande visst belopp i    kr.

Avdrag övcrsligande. kr. Antal inkomsttagare Avd rags.su in ma, mkr.

14 265

10591

8 068

6412

4 457

3 340

2 389

1 578

1 169

532

338

15 000                    14 265                    644,1

20 000                     10 591                    582,1

25 000                      8 068                    527,4

30 000                      6 412                    483,1

40 000                       4 457                    417.4

50 000                      3 340                       368,8

60 000                      2 389                       318,4

80 000                       1578                       2634

100 000                     1 169                       227,7

150 000                        532                       154,2

200000                         338                       121,6

 

Prop. 1975/76:31

147

fi/7a.£f(3 2

I!

in   0)

O' o C' o >

iTj i/n  tr, iTj I r-i <-i O] OI f

Gc cc cc .

TT  rr  -T

o o o o c

O 'O -sO  -.o

O; O O q O o  sC' o   o 


 

sD  OO  OJ  ot  00

u-i -:3- ON cr-.

r- CO ON — TT

't   oc  c:- r-l      r~~

LT,  —    o- :C'      —

ri    r-    t           <-

Tt   r-l    — o       O

r--   OC'  ON O     —

il

Ij-

E

CJ

o O' o o o

O) r-i r-i r-l r-i

O    CO r— OO    Tt

O    -!r (--l ri       00

U-)  — 3? lo        r4

r-l  •<* -rr lO                         sO

o o o o c:        o ■ r-l ri Ol O) r-i

oo   tr)   O)   X5   UT)

ir;    OC  On  OC   r-

ON        T   m     r",

LO  r-    On  -     r

r-,   r-;   r-,        


ri OO Tt ON (--,               sD C' O' o; -00

Tt ON. lo ri o I                 — Tt r- Tt  w

sDOOrOON                     ONlOTtr-'-'

oooiroi                        tT — oco

00   ON   ON   o    O'       o-,   Tt    LO   LO   sO

— —.  —  —. —1              —  —   pr-ii

 

■O

c

2 «

UO -  r 'i """,

r-i r-i ri

\C   sD  '   '         -

r, O I/n O           'O

t;}- r-------- "V")  oo

oo oc o-- ON            os

" -   fl   —  On —'" —    —'  '  Ö

X)   O    r--,  OC   TT

-I  ON             'r '00                oi

—   UO  o   -Tt    a

-,   ro    --T   Tj-  -

— On t~   LO r- O  ON  On  ON  ON

--1   r',              Tj-   Tt                O

t--   O-------------- O

O  vo                —                       —

■X;  CO             ON  ON               O

ON r-; kO OI o

d d d d d

r-   Tt o Tt      —

ri   Tt rn X      O

—  O o r~-    o

Ol   rn  rn  Tt      i/j

ON r-  Tt  ri O

OO 00 oo CO oo

o    ON —  cc o

Tt   <; i.      r- lo

oc  r- o      Tt --)

O    — Ol      rn Tt

Tt   Tt    Tt   Tt    Tt

 

r f, ON LOj o

'    '    ' d

OI   Ol   Ol   (

Tt ON — oo OI LO 00 o O O Ol o 00 LO o I

 

1

•c

c

.x

a>

tet

 

t

 

12

s a

b.

a.

S

s

a V)

C

o 0> r~ >o rj

r-l  c.  r- <    

r     c    O         O

oc  un  ro o      r-

\o    t~    zc o          o-

— OO ivn — r-

O On 0 O On ir-; r- OO r~- Tt Ol   —   O  ON  00

— r- Tt O wo

lO  O  OC  00  O Tt  o rJ OJ o

—   Ol   O]   O)   Ol

oq r*-| ON Tt o [ r -o  o

UO   o   LO   ON   Tt

•jn lo Tt 1" rn

IOl        _ — __-.—        — — — .

O CC OI v ON 00 rr-, o On ■•r LO r.") ON Tt —  r'  LO \C  OO

cc  00  OC   00  'OO

OO____ sO ' ' \D                  On

m  o\ r~~ (~i                       \o

ON                  — ot o             o

CN                  —  Ol  ol         r,

oo  ON ON  ON   ON

 

W) \D -rf  '     50   —  'X'   "T

r- — m:? O '

LOj    O   Tt       NO

Tt 00 — ': —

r~~. —  o Tt

2"

•Si

e ■S ■«

:!| g.

■§ in ■»

a- —   M

= t; 5

M i

•I .S. -2

.S   !0  -o

 

r-\  W) t~  tys  —

vo r- oo ON o

LO   l   00   ON   ON

I ON ON CO r

O r~- Tf f -rt

CD ON O 00 00 »o  Tf  Tf  rt  t:J-

ON oc Ol >j', rn

o r- (1 f. O lin — r- — Tt

—   oo------- 00

—    (jj r- Uj On LO  ro   —  ON 

On   \0  rn    ol   00

iv-j r--   o     — ON

rn   o    sC   ON   0

r. r-      o     ro D

\0 ..O    r~~ r- r-

uo  Ol  o  —  cc

r~  ON Tt  'jn r' OO  o".  "O  oc   r,

O    o 1  ty,   I/-;  —

ON  —   'O    LO  O

-1   Tt   rt     Tt   Tt

--1  >0  On  ri

<--!      Tt    'sD  OC                      O

r--   r-.   r-     r-    OC

orTfONTt        ojvOri-o        oiijjtiON—        LoroooN~        lop-ooono.        OONONOor

o   ON   On   oo   oo LTj   Tt    TT    -    "

—   cc — — oc

---     »o   r    LT,    ON

LO, r,  —  ON .D

ON   ■o             rn   o I   00

LT, r-  o — er

r.   C     sO   On   On

r. r      O rn o

vC' \C              r- r~ r

'O OI c:  oc r- 0-- Tt 'r. '■. oc r-, yj-, oc r,

0     r 1  (O 'j',      —

ON —    Lij "jn     o

01   Tt   Tt    Tt    Tt

00 Ol >/ ON O]

ri Tt    Ml) oo  o

r r       r r         oo

 

Sf «. •-

 .i    C

a>  c/] ot

k*   (G  s.

Il

E "> «

1m  b        ti

tn    .        


lO  LTj  lt;  lT;  lo r-  r-~ r-  i  i

LO ijn liT") 'O <<'j o I o I o i Ol oj

I  Ol  Ol  Ol   I

 

a>   K

12

•i II

O

o o oc f-l O'

o  Tt   r'  ON  (-1

«0    t    —■   ■J   Tt

O   O   O' O O

•00 Tt    MD r Tt

r-    Ol    ON ON Ol

r'.  ON             TT   C   I

00  »O             r-\ 00 «j')

00  Ol  o rn r-

t     Tt    Tt ON oo

ON      oc         1 vo vO

r-   00  ON o —

Tt c: 11 o —              o o O o O'

r o — ON —               Ol o Ol o o

TtOLT,  OTt              r-oooN  —   "V-;

l.ÖNTtCO                  ON   —   TtONTt

On c: r 1 Tt LO,       "O OC' c: o J "O

o I  rn  r',  --n  rj             Tt   Tt   '/",  '/")  m

O O O'     O   O

00 o o       Tt   o

— ON 00  oc  —

oc   o   r-,    .o.   o

LT,   o    o       o                       I~

 

 

o — r~i p-, Tt

Tt    Tt    Tt    Tt    Tt

o  —  OJ  r,  Tt \C'  '  sD nD O

 

Prop, 1975/76:31

148 Bilaga 3

 

o

U-J

c

o

c >

r-

o

o

lJ

00

o

o

(-)       -

 

■■<    -

 

o o

c     c

o    o

c     o

o    o

oc

ac

cl

B

B a

 

Prop. 1975/76:31

149

Bilaga 4

 

o er o o o o-_ o- O- 0"> o-d d d d d

c o o C' o

n Tt Tt Tt Tt

CD o o o o r- r- r~- r-  r-

O w   C C O

c o o o o

o C' o o o

   vO   >-0   o   O)

o c; '

E

 

 

o  O  ■-Ä  r*  o

o 00 ON OJ r-- — Tt 00 r--; r-

oc   CD  oc  ON  ON

ON  nO  t  0-. 'J LO vC r-- OC CN

—  nO   L-    Tt   '■''j

U-,   OJ  »y-; Tf       o

Tt         OC   —      -t

LTi  0>   00    On

-•I   (

ONOOOr-ON                    O--OOn —

-rf  ' —  OCON                  LorlOCTtiJ

LO, ONr-~o-        r— r--oorioc

o-j o o >. On

cc 00 O* ON ON

rg — Tt ON —

— r, ON o ON \0 sD oc Tt —

Tt ON Tt o o

o o — fl Ol

 

to   r. OJ —

Ol Ol Ol r-i OI

rn OI O 00 I — — —' d ■

o  oo   sD  Tt   "1

d ON o- ON ON

—     r- Tt 11  — ON o~ Tt Ol

—    d d d d  o- oc oc 00 oo'

 

o r~ ON o — O Ol Tt r-- ON

T, iTj »y. LO IO

r.   nC   Tt    nC'   r-I

ON   —   r.   -   i';

C.   i-,   O     On   ri

OC ON cr      O-  c:

CO  oc   t--   CC ON

o »v-j o Tt r — ivn O Ol ir

r,  lO OC *-1 ' — r- — Tt ■

/ r- Ol r~- '

 

q o- r- "n rr -r

sC r. O r-

o    Ol   oc  Tt

d o- 0-' cc oc

»"1 cc -t ON Tt

r I —' — d d

'n cc -1- ; - oc r- r- sD vC

'j', LO ■ Tt rn

 

t'

c

o o c — —

y?  '■''   oc   —    Tt

oc rn     o  C-      er

C   O     r-l  CC     »/',

o-  00    ON O     o

•o \o       t ir,           cc

On    —     -------    ON                  L.

r,   —    00  Tt     —

Tt t/1    LTi         r--

Ol o I    Ol ri        o I

\0         \0    i. 

Ol LT, r'.  oc cc

Tt U.   o    sO o

o —     ot   r', Tt

Tt Tt    -t   Tt -t

Ol rn ON 00 o

Tt »/"J >i-J IJ >0 f/',    1/", l/"j I/", L/"j

 

o   t   Tt   O   Tt

o ON  ON  OC  OC

• Tt Tt Tt -r

Ol sO — Tt r

I/'-   Tt   Tt   r.  Ol

-r Tt Tt 't Tt

LOj o r~~ r r--

 

00 r- O i'


r- OJ        oc o       ON    -- o ivn   r.j     oc   — r.    oc o  >vn '-■t    —             <.    \C     r*-,             c — rt r--   r-i             oc             r. — o

Tt —   o —      Tt               r—       o rn 00       C:        on r. r- i O"    —         IO  c       1       sC                 r~~       Tt   '-D oc O —               Tt                     LO                   ijj Tt

r-l —        o- oc     o      CN r-l i.rj        r-       c:    r- o i C'     rn    oc-------- —      r-i rn  <-'.            oc O          O'             r               oi              lo r, o'j

0    —   —  -- r    -                  ij~,       v-   oc o       —          X          — r-i       Tt          o     r-'.     IO       t--                        O'       c:    rn 'r.  r-  O                   O                      r-I                     ri Tt  '

01   r r  I  n       Ol                c-,        r,  r.   i-.       -T          Tt   lt-, ly-,   i/'-    l/".        oc   oc     cc       oc                      oc       CD   O  O  O  CT                  —                      —                      —  —   ■

Or-TtONTt                     oiO—             "r-               ONoiTtr-oc                       lo, sCrr-r~-                     scrrococ                         X     s     \C ,

C: ON   O   oc'    oc                ir-,        Tt  Tt* ri       11         O  0--   oc  r-       o           tj    ■-n    i-i       —                         o       <;   t, -rf   r. ii                    —                      d                       On OC  t

'i'     T   Tt    -t    Tt                Tt         Tt    Tt Tt       Tt          r',   r'.   n   r,       --n         Tt    T        "t       "t                          T       f-'    '-":   r.    r',   r-,            r,                      r,                      |-|   r 1

t  r-l  cc sC 0~-

Tt    ~    o    ~   Tt

r-t — ON oc  o

— \C »J- (i oc

LC,  r--   oc   On   —

—   r',    3C    CD  "

r--- Ol    o     O"'  rn

oc  O    —    Ol   Tt

*T  "jT-  ''',    L/'   t''

O] — r,  o LTj C o- O r--    —   ri   r,   r,

o-(  X   — Tt  r

Tt    O   X    O   —

 

*r, \r, LO \r_  ir,

Tt   Tt   TT   't   Tt

q q q q q [- r r- r- r-

lo, w, ir, lO, »/■,

oc oc OO oc' cc

c CD CD c: r:

   '.          Ol   r-i   Ol   ot   r

 

C C  C  O O

0( C; r-t X o r, X 'i', C> r', X   c   c-   -t  r-

F

c

i2

■o

 

c

 

:«

©

 

 

 

 

 

c

a>

■a

n,

k.

 

 

 

 

T3

nr

C

 

 

 

■a

c

 

r

:j

OJ Q.

—   :

•J   -   TT   vC   oc

Tt  -C r-  r  O O Tt -r O O'

»v--, ON  ■   cc  'jT, •o 11 r- — r~~-

Ol    —    Ol    1--    Tt

—    O O-   O   O'
X  o    "     ~

—    —'  — o 1  r \

O-  O —              r-  X O — '

LOj O r-  X On                 c  — O) m -

Tt    Tt    Tt    -    Tt         L/',    LO,   »O   'O   LiT;

r-   Tt    ON   r'    O

CO   LO Ol   —    o

T3-   o   oc   o     r-j

r,   r',    m   Tt    -t

 

Prop. 1975/76:31

■30

Bilaga 5

Livsvarig ålderspension från 65 års ålder vid tillämpning av kompletteringsregeln. Försäkringen tecknad av 35-årig man. Antagen penningvärdeförändring 4,8 96 per

 

Är

Äldor

Beräknat

Premie

Månatlig

 

vid teck-

basbelopp

= 2 B.

pension

 

nandet

= B

 

 

 

 

kr.

kr.

kr.

1974

35

9 000

18 000

346:94

1975

36

9432

18 864

35 2:48

1976

37

9 885

19 770

358:07

1977

38

10 359

20718

363:70

1978

39

10 856

21 712

369:36

1979

40

11 378

22 756

375:09

1980

41

1 1 924

23 848

380:82

1981

42

12 496

24 992

386:5 7

1982

43

1 3 096

26 192

392:34

1983

44

13 724

27 448

398:10

1984

45

14 383

28 766

403 .-86

1985

46

15 074

30 148

409:62

1986

47

15 797

31 594

415:31

1987

48

16 555

33 110

420:95

1988

49

17 350

34 700

426:54

1989

50

18 183

36 366

432:05

1990

51

19 056

38 112

437:44

1991

5 2

19 970

39 940

442:68

1992

5 3

20 929

41 858

447:77

1993

54

21 933

43 866

45 2:66

1994

5 5

22 986

45 972

45 7:33

1995

56

24 090

48 180

461:76

1996

57

25 246

50 492

465:86

1997

58

26 458

52916

469:62

1998

59

27 728

55 456

472:99

1999

60

29 059

58 118

475:91

2000

61

30 45 3

60 906

4 78:31

200 1

62

31915

6 3 830

480:17

2002

6 3

33 447

66 894

481:39

2003

64

35 053

70 106

481:92.

Summa månatlig pcn>.ion

frän 65 ar

 

12 737:61

Arliu nt

■nsion trän 65 ar

 

 

152 851:32

 

Prop. 1975/76:31                                                   151

Innehåll

Propositionen   ................................................ ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll  ...................        1

Lagförslag   .................................................... ...... 2

1.         Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)       2

2.         Förslag till lag om ikraftträdande av lagen (1975:000) om änd­ring i kommunalskattelagen (1928:370)                                                                   26

3.         Förslag till lag om ändring i lagen (1969:754) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)                                                                         29

4.         Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt           30

5.         Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt     32

6.         Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)   ... 33

7.         Förslag till lagom ändring i lagen(1927:77)om försäkringsavtal       35

8.         Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt   ........................................     36

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-10-30          38

1     Inledning  ....................................................       38

2     Nuvarande ordning  ....................................... ..... 40

 

2.1     Inledning  ................................................ ... 40

2.2     Beskattningen av P-försäkringar ................... ... 40

 

2.2.1     Gränsdragningen mellan P-försäkring och K-försäk­ring    ".                  40

2.2.2     Rätten till avdrag för P-försäkringspremie       43

2.2.3     Skatteplikt för utfallande pension m.m..        44

2.3 Pensionering i företagens regi ....................... ... 45

2.3.1      Inledning   ....................................... .... 45

2.3.2      Pensionsstiftelse   ............................      47

2.3.3      Konto Avsatt till pensioner   ...............      47

2.4 Pensioneringssystem   ................................ ... 48

2.4.1      Folkpensioneringen   .......................... ..... 48

2.4.2      Allmänna tilläggspensioneringen   ......... ..... 50

2.4.3      Pensionering i offentlig tjänst   ............ ..... 53

2.4.4      Planpensionssystem pä den privata arbetsmarknaden 54

3  Livförsäkringsskattekommittén  ........................ ..... 55

3.1 Allmänna överväganden ..............................     55

3.1.1      Inledning  ........................................ ..... 55

3.1.2      P-försäkring vid beskattningen  ........... ..... 55

3.1.3      Pensioneringssyfte som villkor för avdragsrätt   ....    57

3.1.4      Kommitténs ställningstagande   ...........       60

3.2 Villkor för P-försäkring   .............................. ... 60

3.2.1     Inledning  ........................................ ..... 60

3.2.2     Kretsen av försäkrade   ...................... ..... 61

3.2.3     Till P-försäkring hänföriiga försäkringsformer              62

 

Prop. 1975/76:31                                                   152

3.2.4      Gemensamma regler för P-försäkring  ....      63

3.2.5      Ålderspension  ..................................      64

3.2.6      Invalidpension   ................................      66

3.2.7      Efterlevandepension ..........................      66

3.2.8      Förmånstagarförordnande ................... .... 69

3.2.9      Överiåtelser  .................................... .... 69

3.2.10   Belåning, pantsättning och återköp   .... .... 71

3.2.11   Tjänslepensionsförsäkring ...................      72

3.3 Beloppsmässiga begränsningar av avdragsrätt för P-försäkring     73

3.3.1     Inledning  ........................................      73

3.3.2     Överväganden beträffande utgående pensioner ....   74

3.3.3     Arbetsinkomst som villkor för avdragsrätt                 75

3.3.4     Kommitténs förslag till begränsningsregler                75

3.3.5     P-försäkring och inkomstutjämning   .....      78

3.4 Begränsningsregler beträffande tjänstepension                78

3.4.1     Inledning  ........................................      78

3.4.2     Tjänstepensionsförsäkring och pension i allmän tjänst          79

3.4.3     Avsättning till pensionsstiftelse och konto Avsatt till pensioner                    81

 

3.5      Dispensfrågor   ......................................... .. 83

3.6      Skattekonsekvenser i samband med utflyttning               88

3.7      Lagstiftningens ikraftträdande  .................... .. 89

 

3.7.1      Inledning  ........................................ .... 89

3.7.2      Frivilliga P-försäkringar   .....................      90

Tillämpning av beloppsbegränsningsregler                90

Tillämpning av villkorsreglerna   ............      91

3.7.3                                                       Tjänstepensionsförsäkringar                  91

Tillämpning av beloppsbegränsningsreglerna             91

3.7.4 Avsättning till pensionsstiftelse och pensionskonto    92

4  Remissyttrandena .........................................      94

4.1      Allmänna synpunkter  .................................    94

4.2      De kvalitativa villkoren   ..............................    97

4.3      De kvantitativa villkoren  ............................ 101

4.4      Tjänstepension   ....................................... 104

4.5      Dispenser ................................................. 108

4.6      Ikraftträdandebestämmelser   ...................... 110

5  Föredraganden   ......................................... .. 112

5.1     Inledning  ............................................... 112

5.2     Kvalitativa regler. Villkoren för P-försäkring                  114

 

5.2.1    Kretsen av försäkrade   .................... .. 115

5.2.2    Försäkringsformer som kan hänföras till P-försäkring        116 Gemensamma regler för P-försäkring ...................................    116

5.2.3    Ålderspension  ................................    117

5.2.4     Invalidpension   ................................    120

 

Prop. 1975/76:31                                                  153

5.2.5     Efterlevandepension och övriga förmånstagarförord­nanden                120

5.2.6     Tjänstepensionsförsäkring .................. ... 123

5.2.7     Överiåtelser  .................................... ... 123

5.2.8     Belåning, pantsättning och återköp   .... ... 126

5.3 Kvantitativa regler. Beloppsmässig begränsning av avdragsrätt

för P-försäkring och avsättning för tryggande av pension . 127

5.3.1     Inledning  ........................................ ... 127

5.3.2     Avdrag för P-försäkring, som inte är tjänstepensions-försäkring                    129

5.3.3     Avdrag för tjänstepensionsförsäkring   .. ... 131

5.3.4     Avdrag för avsättningar till pensionsstiftelse och till konto Avsatt till pensioner                  132

5.3.5     Återförande till beskattning vid minskning av pen­sionsskulden eller vid gottgörelse från pensionsstiftelse                                    135

 

5.4     Frågan om beskattning av P-försäkring vid flyttning ur landet       136

5.5     Dispensfrågor   .......................................... . 138

5.6     Övriga frågor............................................. . 139

5.7     Ikraftträdande   ......................................... . 140

 

5.7.1     P-lorsäkring, som inte är tjänstepensionsförsäkring    140

5.7.2     Tjänstepensionsförsäkring .................. .. 143

5.7.3     Avsättning till pensionsstiftelse och pensionskonto    144

 

6      Hemställan   ................................................ .. 145

7      Beslut  ....................................................... .. 145

Bilagor  ......................................................     146-150