Prop. 1975/76:204 Regeringens proposition

1975/76:204

om ändringar i grundlagsregleringen av tryckfriheten;

beslutad den 25 mars 1976.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en partiell reform av tryckfrihetsförordningen (TF). Reformen bygger till större delen på förslag som har förts fram av massmedieutredningen i betänkandet om en ny massmediegrundlag (SOU 1975:49). Reformen berör tre huvudområden: TF:s tillämpning på olika skrifter, meddelar- och anonymitetsskydd samt tillsyn över förordningens efterlevnad.

TF gäller f. n. endast skrifter som är framställda i tryckpress. I propositionen föresläs att den skall tillämpas också på skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande förfarande. För att sådan skrift skall fä tryckfrihetsrättsligt skydd krävs dock som huvudregel att den är försedd med uppgifter som i ett sammanhang anger att skriften är mångfaldigad, vem som har mångfaldigat den och vilket är och på vilken ort det har skett.

Enligt TF är det i stor utsträckning tillåtet att, oberoende av vad som annars gäller, lämna meddelanden till bl. a. tidningsredaktion för offentliggörande i tryckt skrift. Denna frihet föreslås utvidgad och preciserad. Skyddet skall i princip gälla också anskaffande av uppgift för publicering i tryckt skrift, förutsatt att inte själva tillvägagångssättet är straffbelagt, såsom t. ex. vid inbrott. Den länge diskuterade frågan om förhållandet mellan med-delarfrihet och tystnadsplikt skall enligt propositionen lösas så, att endast de tystnadsplikter som anges i en särskild lag har företräde framför med-ddarfriheten. Endast uppsåtligt brott mot tystnadsplikt kan enligt propositionen leda till straff för en meddelare. Den förordade lösningen överensstämmer, förutom med massmedieutredningens förslag, också med den ståndpunkt som tysinadspliktskommittén har intagit i sitt vid årsskiftet offentliggjorda betänkande.

1 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 2

Den s. k. IB-affären visade på vissa brister i den processuella regleringen på tryckfrihetsområdet. Åtal som gäller en sammanhängande brottslighet kan med nuvarande regler komma att handläggas i olika processformer. Bl. a. i syfte att få till stånd en enhetlig åklagar- och domstolsprövning föreslås i propositionen att den ordning, som gäller för tryckfrihetsbrott, i allmänhet skall tillämpas också i de fall då straffansvar kommer i fråga för den som har meddelat uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift eller för den som har anskaffat uppgifter i sådant syfte. Detta belyder alt åtal i regel får väckas bara av justitiekanslern och att åtalet skall prövas av tryckfrihelsdomstol och alltså normalt av jury.

Den som lämnar meddelande för publicering i tryckt skrift har enligt TF rätt att vara anonym. Detsamma gäller författare till tryckt skrift. Anonymitetsskyddet föreslås i propositionen bli förstärkt. Sålunda skall den krets som är skyldig att iaktta tystnad om meddelares och författares identitet utvidgas. Villkoren för att denna tystnadsplikt skall vika vid vittnesförhör skärps. Dessutom införs i TF ett straffsanktionerat förbud för myndighet och annat allmänt organ att forska efter anonym författare eller meddelare, när TF inte tillåter ingripande mot denne.

Tillsynen över att tryckfriheten inte missbrukas utövas i dag av justitieministern, som till sin hjälp harsärskilda tryckfrihetsombud. Denna ordning föreslås bli avskaffad. Tillsynen skall i stället ankomma på justitiekanslern. Denne är liksom hittills ensam åklagare i tryckfrihetsmål. Regeringen har emellertid enligt förslaget visst infiytande i åtalsfrågor. Den kan sålunda enligt uttrycklig bestämmelse anmäla skrift lill åtal. Möjlighet öppnas vidare att i lag göra åtal för vissa iryckfrihetsbrott beroende av medgivande från regeringen.

Prop. 1975/76:204 3

Förslag till

Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrives i fräga om tryckfrihetsförordningen'

dels alt nuvarande 4 kap. 2, 3, 5 och 7 §§ samt 14 kap. 4 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 4 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall betecknas 4 kap. 2, 4, 5 respektive 3 §,

dels att 1 kap. I, 5, 6 och 9 §§, 3 kap. 1-5 §§, 4 kap. I §, nya 4 kap. 2, 4 och 5§§, 5 kap. I, 2, 4-6, 8 och 9 §§, 6 kap. 3 §, 7 kap. 3-6 och 8 §§, 8 kap. 1-6 och 8 §§, 9 kap. 1-3 §§, 10 kap. 2-A, 7, 8, 11 och 12 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. I, 2, 13 och 14§§, 13 kap. 3-5 §§, 14 kap. 1 och 5 §§ samt rubriken till 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 3 kap, 6 § och 10 kap, 14 S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

1 kap,

1§

Med tryckfrihet förslås vatie svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning,

I överensstämmelse med de i första stycket angivna gmnderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

Del skall ock stå envar fritt att. Det skall ock stå envar fritt att,

i alla de fall då ej annat är i denna i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till dess författare eller i tryckt skrift till författare eller an-ulgivare eller, om för skriften finnes nan som är att anse som upphovsman särskild redaktion, till denna eller till UU framstäUning i skriften, UU skriftens företag för yrkesmässig förmedling utgivare eller, om för skriften finnes av nyheter till periodiska skrifter, särskild redaktion, till denna eller till

företag för yrkesmässig förmedling

' Förordningen omtryckt 1974:308,

Denna förordning äger tillämpning allenast å skrift, som framställts i tryckpress. Till skrift hänföres karta, ritning eller bild, även om den ej åtföljes av text.

5i;

Denna förordning äger tillämpning å skrift, som framställts i tryckpress. Den skaU ock tillämpas å skrift, som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande lekniskt förfarande, om

1. utgivningsbevis gäller för skriften; eller

2. skriften är försedd med beteckning, som utvisar att den är mångfaldigad, samt i anslutning däriiU tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet.

Bestämmelse i förordningen som har avseende å skrift som framställts i tryckpress eller å tryckning skaU, när ej annat angives, äga motsvarande tiU-lämpning å annan skrift, vara förordningen enligt första stycket är tillämplig, eller å mångfaldigande av sådan skrift.

Till skrift hänföres bild, även om den ej åtföljes av text.

Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat

1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;

2. om förbud mot offentiiggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning, som innebär otillböriigt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift.

9§

Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat

1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;

2. om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning, som innebär otillböriigt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift;

3. om ansvar och ersättningsskyldighet som avser del sätt på vilket uppgift eller underrättelse anskaffats.

1 § första stycket

Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta sitt namn utsättas å skriften.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ omför-Jättares anonymitet skola äga motsvarande lillämpning ifråga om den som, utan att varaförfattare, påsatt i 1 kap. I § tredje slyckel sägs lämnal meddelande för ojfeniliggörande i tryckt skrift, stadgandet 12 § även beträffande meddelande, avsen för tiyckl skrift, som ej ärperiodisk.

Vadiloch3 § är stadgat om förfal-taresanonymitet skaUäven avse utgivaren av tiyckt skrift som ej är periodisk.

kap.

l§

Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas å skriften. Vad nu sagts äger motsvarande lillämpning beiräffande den som lämnal meddelande enligl 1 kap. 1 § tredje styckei, såocki fråga om utgivare a v tryckt skrift som ej är periodisk.

2§

Ej må i tryckfrihetsmål fråga väckas om någons författarskap lUI periodisk skrift.

Angående någons författarskap tiU tiyckl skrift, som ej är periodisk, må i tryckfrihetsmål fråga väckas, allenast om JÖrfattaren å skriften angivits med si7r namn eller med pseudonym, som enligt vad allmänt är känt åsyftar honom, eller han i skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren eller inför domstol i mälet självmant avgivit sådant erkännande.

2§

/ mål som rör nyckfrihelsbroti må fråga ej väckas om vem som är för-.fattare eller har lämnal meddelande enligt 1 kap. 1 ,s tredje stycket, ej heller om vem som är utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk, öm förskrift, som ej är periodisk, författare eller utgivare har angivils å skriften med namn eller med pseudonym eller signatur, som enligl vad allmänt är känt åsyftarie-stämd person, eller någon i skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren eller utgivaren eller inför domstol i målet självmant avgivit sådani erkännande, må dock .frågan om han är ansvarig behandlas i målet.

Fråga om vem som är ansvarig för broll enligt 7 kap. 3

1 andra stycket

Boktryckare, förläggare eller annan, som haratt taga befattning med skrifts liycknlng eller med tiyckt skrifts utgivning, må mot författarens vilja ej heller annorledes uppenbara vem författaren är, med mindre sådan skyldighet är i lag föreskriven.

Den som har tagit befanning med tiUkomsten eller utgivningen av tryckt Skrift eller med framställning som var avsedd all införas i tryckt skrift och den som har varit verksam inom förelag för utgivning av tryckta skrifter eller Inom företag för yrkesmässig förmedUng av nyheter eller andra meddelanden Ull periodiska skrifter må Icke röja vad han därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnal meddelande enligt I kap. 1 s** tredje slycket eller är utgivare av skrift som ej är periodisk, om ej

1. denne har samtyckt därtill;

Nuvarande lydelse

försvårande, med fängelse i högst ett år. Lag samma vare, om å skriften såsom författare, utgivare eller meddelare utsattes namnet å eller pseudonym för annan person än den verklige författaren, utgivaren eiler meddelaren. För obehörigt röjande i annat fall av förfallare, utgivare eller meddelare vare straffet böler, lägst femtio och högst femhundra kronor.

Brott, som avses I denna paragraf, må ej åtalas av allmän åklagare, om ej målsäganden anmält brottet till åtal.

Föreslagen lydelse

med böter eller fängelse i högst ett år. Lag samma vare, om å skriften såsom författare, utgivare eller meddelare utsattes namnet å eller pseudonymen eller signaturen för annan person än den verkliga författaren, utgivaren eller meddelaren.

För efterforskning i strid med 4 >) första punkten dömes tiU böter eller fängelse i högst en år.

Allmäni åtaf för brolt som avses i första stycket må väckas endasl om målsäganden anmält brottet till åtal.

6§

Boktryckare är skyldig all under ett år förvara och på polismyndighets begäran för granskning tillhandahåUa ett exemplaravalla tryckalster, som utgått från tryckeriet.

A v varje tryckt skrift, som framstäUts vid boktryckeri här I riket, skall boktryckaren, samtidigt med skriftens utgivande, för granskning avlämna ell exemplar (granskningsexemplar), Stockholm UU chefen för justitiedepartementet och å annan ort UU lians där förordnade ombud. Efter medgivande av chefenför nämnda departemeni må dock med skriftens avlämnande anstå IiU viss tid efter utgivandet.

Granskningsexemplar skaU vara fullständigt och felfritt samt i övrigi i samma skick som de för spridning avsedda exemplaren.

Vad i första stycket föreskrivits skall ej avsebild-eller lillfäUighelstiyckoch ej heller meddelanden från of fentlig myn -dighet. Regeringen äger ock I andra JäU medgiva undantag .från vad i försia stycket föresklivits.

Angående skyldighel för bokliycka-

4§

Om skyldighet alt bevara exemplar av tryckt skrift för granskning och alt lämna exemplar av skrift till bibliotek eller arkivföreskrives i lag.

Prop. 1975/76:204

Nuvarande lydelse

ren an avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tiyckl skrift meddelas bestämmelser I lag.

Fullgöres ej anmälningsskyldighet enligt 3 §. vare straffet böter, lägst femtio och högsl femhundra kronor.

Överträder boktryckare vad i 4 eller 6 § är föresklivet eller åsidosäiter han sin skyldighet an avlämna granskningsexemplar enligl 7 §, straffes med dagsböter; har skriften förklarats brottslig eller äro omsländighelerna eljesi synnerligen försvårande, må dömas UU .föngelse i högst ett år.

Föreslagen lydelse

5.s

Den som framställer skrift och därvid bryter mot 2 .forsla stycket dömes till böler eller fängelse i högst ell år.

1§

Ägare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person, om ej annal.föreskrives I lag.

Ägare lill periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Ifråga om det ansvar som enligl denna förordning åligger ägaren skaU, då hans egendom står underjörvaltning av förmyndare dlergodman, denne anses som ägare.

2§

Utgivare skall vara svensk medborgare och äga hemvist inom riket. Ej må den vara utgivare som är omyndig eller i konkurstillstånd.

För periodisk skrift skall finnas en utgivare.

Utgivare skall vara svensk medborgare, om ej annat föreskrives i lag. Han skaU äga hemvist inom riket. Ej må den vara utgivare som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Chefen för Justitiedepariementet äger återkalla utfärdat utgivningsbevis:

1. om ägaren anmält att skriftens utgivning upphört;

2. om äganderätten till skriften övergått till annan än svensk medborgare eller svensk juridisk person;

3. om utgivare ej finnes eller utgivaren ej fyller de i 2 § föreskrivna behörighetsvillkoren och behörig utgivare ej omedelbart utses;

4. om sex månader förflutit från den dag, dä utgivningsbeviset utfärdades, utan att skriften utkommit;

Utfärdat utgivningsbevis må återkallas:

1. om ägaren anmält att skriftens
utgivning upphört;

2. om äganderätten till skriften övergått till någon som ej fyller Jöre-skrivna behörighetsvillkor;

3. om utgivare ej finnes eller utgivaren ej fyller föreskrivna behörighetsvillkor och behörig utgivare ej omedelbart utses;

4. om sex månader förflutit från den dag, då utgivningsbeviset utfärdades, utan att skriften utkommit;

Nuvarande lydelse

5. om den skrift, som beviset avser, icke under något av de två senast förflutna kalenderåren å särskilda tider utkommit med minst fyra nummer eller häften;

6. om inom sex månader, sedan skriften första gången utkom, visas att beviset med hänsyn till stadgandet i 5 § sista slycket icke bort utfärdas; eller

7. om titeln å en skrift typografiskt sett givits sådan likhet med titeln å annan skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, att förväxling lätt kan ske samt rättelse ej omedelbart vidtages,

I ärenden, som avses i första stycket 2-7, skola, om det kan ske, ägaren och utgivaren erhålla tillfälle att yttra sig.

Föreslagen lyddse

5. om den skrift, som beviset avser, icke under något av de tvä senast förflutna kalenderåren ä särskilda tider utkommit med minst fyra nummer eller häften;

6. om inom sex månader, sedan skriften första gången utkom, visas att beviset med hänsyn lill stadgandet i 5 § sista stycket icke bort utfärdas; eller

7. om titeln å en skrift typografiskt sett givits sädan likhet med titeln å annan skrift, för vilken utgivningsbevis utfärdats, att förväxling lätt kan ske samt rättelse ej omedelbart vidtages.

Beslut om återkaUelse meddelas av myndighet som avses 14 \f. I ärenden, som avses i första stycket 2-7, skola, om det kan ske, ägaren och utgivaren erhålla tillfälle att yttra sig.

Prop. 1975/76:204 13

Föreslagen lydelse

som avses i 4 §. Vid anmälan skall fogas bevis att ställföreträdaren fyller för utgivare föreskrivna behörlghetsviUkor samt förklaring dds av ställföreträdaren att han åtagit sig uppdraget och dels av ägaren all han godkänt ställföreträdaren.

Nuvarande lydelse

tiUedepariementel. Vid anmälan skall fogas bevis att ställföreträdaren fyller de för utgivare 121 föreskrivna beliörighetsvillkoren samt förklaring dels av ställföreträdaren att han åtagit sig uppdraget och dels av ägaren alt han godkänt ställföreträdaren.

Angående ställföreträdare gälle i övrigt vad i 2 § andra stycket är stadgat. Kommer utgivarens uppdrag att upphöra, vare även uppdraget som ställföreträdare förfallet.

<■ 6 kap

3§ Saknar tryckt skrift föreskriven uppgift om boktiyckeri, tiyckningsort eller tryckningsår eller är uppgiften, ut-spridaren veteriigt, oriktig, straffes utspridaren med böter, lägst femtio och högst femhundra kronor.

För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veteriigt, lagts under beslag eller förklarats konfiskerad eller utgivits i strid mot förbud som enligt denna förordning meddelats för skriftens utgivning eller uppenbart utgör fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, vare straffet dagsböter eller, om omständigheterna äro synneriigen försvårande, fängelse i högst ett år.

Saknar skrift, som avses i 4 kap. 2 <; första slycket, där föreskriven uppgift eller är sådan uppgift eller uppgift enligt 1 kap. 5 ,s Jörsta stycket 2 å skrift, som där åsyftas, utspridaren veterligt, oriklig, straffes utspridaren med böter, lägst femtio och högst femhundra kronor.

För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veteriigt, lagts under beslag eller förklarats konfiskerad eller utgivits i strid mot förbud som enligt denna förordning meddelats för skriftens utgivning eller uppenbart utgör fortsättning av skrift som avses med sådani förbud, vare straffet böler eller fängelse i högst ett år.

Nuvarande lyddse

svar för sådan ärekränkning vad i lag är stadgat.

Om någon genom an lämna meddelande till annan förövar uppror, hög-förräderi, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brotl, så ock om någon som på grundavallmänbefaltnlngeUerlochför utövande av lagstadgad tjänsteplikt erhållit kännedom om Jöi hållande, varom han eljest enligt lag har an Iakttaga tystnad, uppenbarar vad han sålunda erfarit, må, ehuru meddelandet skett för offentliggörande i tryckt skrift, gärningen åtalas och ansvar därför ådömas enligt vad därom är stadgal.

Om ansvar för utlämnande av aUmän handling, som skaU hållas hemlig, stadgas i den särskilda lag, som avses i 2 kap. 1

Föreslagen lydelse

Om någon lämnar meddelande, som avses i I kap. I tredje stycket, eller, ulan alt svara enligl 8 kap.. medverkar UU framstäUning, som införls eller är avsedd an införas i tiyckt skrift, såsom Jörjåttare eller annan upphovsman eller såsom utgivare och därigenom gör sig skyldig UU

1. högförräderi, uppror, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri,g/ov obehörig befattning med hemlig uppgijt eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott;

2. oriktigt uilämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tUlhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåU vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig: eller

3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som angivas isärskild lag,

gäller om ansvar för sådant brott vad i lag är stadgat.

Om någon anskaffar uppgift eller underrättelse i sådant syfte som avses i 1 kap. 1 .fiärde stycket och därigenom gör sig skyldig tiU bron som angives i förevarande paragrafs första stycke 1, gäller om ansvar härför vad I lag är stadgat.

Nuvarande lydelse

straffbar framställning som innefattar:

1. högförräderi, förövat med upp
såt att riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagstridiga
medel eller med utländskt bistånd
läggas under främmande makt eller
bringas i beroende av sädan makt el
ler att del av riket skall sålunda lös
ryckas eller att åtgärd eller beslut av
statschefen, regeringen, riksdagen
eller högsta domarmakten skall med
utländskt bistånd framtvingas eller
hindras, såframt gärningen innebär
fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förbereddsedler stämpling till sådant högförräderi;

2. krigsanstiftan, såframt fara för alt riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;

3. uppror, förövat med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;

4. landsförräderi eller landssvek,
i vad därigenom, då riket är i krig
eller eljest i lag meddelade bestäm
melser om sådant brott äga tillämp
ning, nägon förieder krigsfolk höran
de lill rikets eller med riket förbun
den stats krigsmakt eller andra som
äro verksamma för försvaret av riket
till myteri, trolöshet eller modlöshet

Föreslagen lyddse

straffbar framställning som innefattar:

1, högförräderi, förövat med uppsåt alt riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sädan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas eller alt åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande; försök, förberedelse eller stämpling till sädant högförräderi;

2, krigsanstiftan, såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;

3, uppror, förövat med uppsåt alt statsskicket skall med vapenmakt ellereljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framivingas eller hindras, såframt gämingen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sädant uppror;

4, landsförräderi eller landssvek,
i vad därigenom, då riket är i krig
eller eljest i lag meddelade bestäm
melser om sädant brott äga tillämp
ning, någon förleder krigsfolk höran
de till rikets eller med riket förbun
den stats krigsmakt eller andra som
äro verksamma för försvaret av riket
till myteri, trolöshet eller modlöshet

Nuvarande lydelse

eller genom osann framställning sprider misströstan bland allmänheten eller begår annan dylik förrädisk gärning som är till men för försvaret eller för folkförsörjningen eller, om riket är helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, för mol-ståndsverksamheten;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek;

5. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av oaktsamhet begår gärning som avses under 4,

6. ärekränkning mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som I egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifier;

7. förolämpning mol någon som innehar eller innehaft ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, eller någon som enligl regeringens förordnande åtnjuter skydd såsom ämbetsman, om missfrmdsen sker i eller för hans befattning;

9. uppvigling, varigenom någon
söker förieda till brottslig gärning,
svikande av medborgeriig skyldighet
eller ohörsamhet mot myndighet;

10. spridande av falskt rykte eller
annat osant påstående, som är ägnat
att framkalla fara för rikets säkerhet,
eller gärning innebärande att någon
till främmande makt framför eller lå
ter framkomma sådant rykte eller
påstående;

Föreslagen lydelse

eller genom osann framställning sprider misströstan bland allmänheten eller begär annan dylik förrädisk gärning som är till men för försvaret eller för folkförsörjningen eller, om riket är helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, för mot-ständsverksamheten;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek;

5. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom nägon av oaktsamhet begår gärning som avses under 4.

6. uppvigling, varigenom någon söker förieda till brottslig gärning, svikande av medborgeriig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet;

7. lyktesspridning Ull fara för rikels säkerhet, varigenom, då riket är i krig eller eljest i lag meddelade beslämmelser om sådant brott äga tUlämpning, någon sprider falskt rykte eller annat osant påstående, som är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främmande makt framför eller låter framkomma sådant rykte eller påstående;

Nuvarande lydelse

11. spridande av Jålskl lykte eller annal osant påslående, som är ägnat an framkalla Jära Jör lölkjörsörjnlngen eller Jör allmän ordning och säkerhet eller, att undergräva aktningen Jör myndighet eller annat organ, som äger beslula i allmänna angelägenheter;

12. hot mol eller missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekän-nelse; eller

15. ärekränkning mot enskild person.

Med ärekränkning förstås i denna paragraf förtal ochjörolämpning. Förtal Innebär, att nägon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dock ej om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den. Förtal av av-\iden innefattar att gärningen år särande för de efterievande eller att den eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne. Förolämpning Innebäratt nägon smädar annan genom kränkande lillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfiigt beleende mol honom.

Föreslagen lydelse

8. hot mot eller missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse;

9. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt ellereljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dock ej om del med hänsyn till omständigheterna var försvariigt att lämna uppgift i saken och han visaratt uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den;

10. förtal av avliden, om gärning
som avses under 9 är sårande för de
efterievande eller eljest kan anses
kränka den frid, som bör tillkomma

den avlidne; eller

11. förolämpning, varigenom nä
gon smädar annan genom kränkan
de lillmäle eller beskyllning eller
genom annal skymfligt beteende
mot honom.

Nuvarande lydelse

landen, vilkas röjande skulle enligt lag innefatta brott mot rikets säkerhet, vare sig de härrörafrån aUmänna tiandllngar eller erhåUits på annat sätl. Vad enligt förordnande av domstol eller av undersökningsledare I brottmål eller på grund av myndighets förbehåU vid utlämnande av liandUng, som avses i första styckei, icke må uppenbaras må ej genom tiyckt skrift offent liggöras.

Föreslagen lydelse

skulle enligt lag innefatta brott mol rikets säkerhel;

2. uppsåtligt offentliggörande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar;

3. röjande av uppgifl, varigenom den som enligt 8 kap. svarar för skriften uppsåtligen åsidosätter iystnads-pllkt som avses I den i 3 i! försia stycket 3 angivna särskilda lagen.

riket befinner sig i krig. Angående konfiskering av periodisk skrift, som sprides i strid mot utgivningsförbud eller uppenbart utgör fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, gälle vad i allmänhet är stadgat om förverkande av föremål på grund av brotl.

I samband med konfiskering av periodisk skrift mä, då fråga är om otillåtet yttrande, som avses i 4 § l, eller sädant enligt 5 § andra stycket otillätet offentliggörande som innefattar spioneri, meddelas förbud att utgiva skriften under viss, av rätten bestämd tid, högst sex månader från det domen i tryckfrihetsmålet vinner laga kraft. Förbud som nu sagts må dock meddelas allenast då riket befinner sig i krig.

1 samband med konfiskering av periodisk skrift mä, dä fråga är om otillåtet yttrande, som avses i 4 § l, eller sädant enligl 5 § / otillätet offentliggörande som innefattar spioneri eller grov obehörig belättning med hemlig uppgijt, meddelas förbud att utgiva skriften under viss, av rätten bestämd tid, högst sex månader från det domen i tryckfrihetsmålet vinner laga kraft. Förbud som nu sagls må dock meddelas allenasl dä

Prop. 1975/76:204 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap,

1§

För tryckfrihetsbrott genom perio- För iryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svare den som hos chefen disk skrift svare den som var anmäld för Justitiedepartementet var anmäld som utgivare, dä skriften utgavs, som utgivare, då skriften utgavs.

Var ställföreträdare anmäld och har han inträtt som utgivare, svare ställföreträdaren.

2§

Fanns ej ulgivningsbevis, då skrif- Fanns ej utgivningsbevis, då skrif
ten utgavs, eller var utgivare, som ten utgavs, eller var utgivare, som
enligt 1 § första slycket har att svara, enligl I § första slycket haratt svara,
enligt 5 kap. 2 § ej längre behörig eller ej längre behörig eller hade hans upp-
hade hans uppdrag eljesi upphört, drag eljest upphört, svare skriftens
svare skriftens ägare. ägare.

Ägare vare ock ansvarig, om utgivaren var utsedd för skens skull eller denne eljest, då skriften utgavs, uppenbart icke innehade den befogenhet, som enligl 5 kap. 3 § skall tillkomma honom.

Var ställföreträdare, vilken inträtt som utgivare, ej längre behörig, då skriften utgavs, eller hade hans uppdrag eljest upphört eller förelåg beträffande ställföreträdaren förhållande, som i andra stycket sägs, svare utgivaren,

3s
Kan det ej visas vem som var äga- Kan del ej visas vem som var äga
re, dä skriften utgavs, svare i ägarens re, då skriften utgavs, svare i ägarens
ställe boktryckaren. ställe den som tiyckt skriften.

Sprider någon periodisk skrift. Sprider någon periodisk skrift,

vara uppgift om boktryckeri saknas vara uppgift om vew som CoT/cfA:/'//'-

eller, honom veteriigt, är oriklig och ten saknas eller, utspridaren veteriigt,

kan det ej utrönas, ,/ra« vilket bok- är oriktig, och kan det ej utrönas vé»/??

tryckeri skriften utgått, svare i bok- som tryckt skriften, svare i stället för

tryckarens ställe utspridaren, den som tryckt skriften utspridaren,

5s För tryckfrihetsbrott genom tryckt För iryckfrihetsbrott genom tryckt skrift, som ej är periodisk, svare skrift, som ej är periodisk, svare

Är författare ej enligt 5 i; ansvarig för skrift, vilken innehåller eller är avsedd att innehålla bidrag av flera författare, och har på sätt i 3 kap. 3 S sägs särskild utgivare för skriften uppgivits, svare utgivaren.

Är författare ej enligt 5 ?! ansvarig för skrift, vilken innehäller eller är avsedd alt innehålla bidrag av flera författare, och har på sätt i 3 kap, 2 § sägs särskild utgivare för skriften uppgivils, svare utgivaren. För annan skrift än i första stycket avses svare utgivaren, allenasl om författaren var avliden, då skriften utgavs.

Utgivaren vare ej ansvarig, om hans namn eller pseudonym utsatts å skriften mot hans vilja.

Med utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås den som, utan att vara skriftens författare, åt boktryckare eller förläggare tillhandahållit den för tryckning eller utgivning.

Utgivaren vare ej ansvarig, om hans namn, pseudonym ellersignanir utsatts å skriften mot hans vilja.

Med utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås den som, utan alt vara skriftens författare, tillhandahållit den för tryckning och utgivning.

Finner chefen för JustUledeparte-mentei aUmänt ålal böra anställas för tryckfrihetsbrott, skaU han med överlämnande av skriften göra anmälan därom hos justitiekanslern. Åven utan sådan anmälan äge justitiekanslern väcka åtal för tryckfrihetsbroti, som hör under aUmänt åtal.

f fråga om annat bron mot beslämmelserna I denna förordning vare justitiekanslern åklagare.

2§

Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om tryekfrihetsbroii. Ej må annan än JustUiekanslern inleda förundersökning rörande iryckfrihetsbrott. Endast JustUiekanslern och rätten äga besluta om tvångsmedel med anledning av misstanke om sådant brott, om ej annat är föreskrivet i denna förordning.

Regeringen äger hos justitiekanslern anmäla skrift UU åtal för Iryckfrihels-bron. I lag må föreskrivas all allmänt åtal för iiyekfrihetsbrotl må väckas endast efter regeringens medgivande.

JustUiekanslern är Ullika ensam åklagare i annat tryckfrihetsmål än mål om Iryckfrihetsbrott samt i mål som eljest avser brott mot bestämmdse i denna förordning; om befogenhet JÖr riksdagens ombudsman att vara åklagare i mål som nu angivits gäller dock vad i lag är stadgal.

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas inom sex månader, sedan skriften utgivits och granskningsexemplar av skriften enligt 4 kap. 7 § avlämnats, vid påföljd att skriften eljest är från sådant åtal fri. Utan hinder av vad nu sagts må dock, sedan allmänt ätal inom nämnda tid blivit väckt, nytt åtal väckas mot annan, som är för brottet ansvarig.

Vad i lag är stadgat om tid, inom

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, / fråga om periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde utgivningsbevis inom sex månader och i fråga om annan skrift Inom en år frän det skriften utgavs, vid påföljd alt skriften eljest är frän sädant åtal fri. Utan hinder av vad nu sagts må dock, sedan allmänt åtal inom nämnda lid blivit väckt, nytt åtal väckas mol annan, som är för brollet ansvarig.

Vad i lag är stadgat om tid, inom

3§ Förordnande, som avses i 2 jj, må ej meddelas senare än en vecka efter det skriften utgivits och granskningsexemplar av skriften enligl 4 kap. 7 § avlämnats.

Då tryckfrihetsombud förordnai om beslag, skall anmälan därom jämte ett exemplar av skriften skyndsamt insändas IiU chefen för justitiedepartementet; denne har att genasi pröva huruvida beslaget skall äga bestånd. Har enligl vad nedan siadgas tiyckt skrift tagits I förbar, skall, så snari ske kan, chefen för justitiedepartementet pröva, huruvida skriften skall läggas under beslag; beslul därom må meddelas Ulan hinder av vad i första stycket är stadgat.

Då chefen för justitiedepariementet förordnat om beslag eller fastställt beslag varom tryckfrihetsombud för-

Dä atlmän åklagare förordnat om beslag, skall anmälan därom skyndsamt göras hosjuslitiekanslern. Denne har att genasi pröva huruvida beslaget skall äga bestånd.

Då justitiekanslern förordnat om beslag eller fastställt beslag varom allmän åklagare förordnat, skall ålal

Nuvarande lydelse

Finner juryn att skriften icke är broltsligskaW den tilltalade frikännas. Har juryn ansett skriften broilslig, skall även rätten pröva skriftens brotislighei. Är rälten av annan mening än juryn, äge rällen frikänna den tilltalade eller hänföra brottet under mildare strafföeslämmelse än den som juryn tillämpat.

Föreslagen lydelse

om minst sex jurymän äro ense därom.

Finner juryn att brott icke löreligger, skall den tilltalade frikännas. Har juryn/t/««/7 bron föreligga, skall även rätten pröva frågan härom. Är rätten av annan mening än juryn, äge rälten frikänna den tilltalade eller hänföra brottet under mildare strafföeslämmelse än den som juryn tillämpat. Högre rält, dil talan mot tingsrättens dom fulljöljis, äge ej i vidare mån än tingsrätten frångå juryns bedömning.

14 § Föres i mäl om ansvar jämväl talan om enskilt anspråk mot annan än den tilltalade, skola de åigärder av svarandepart, som avses i 2 § första stycket, 10 Sandra stycket och 12 5; andra styckei, ankomma påden tilltalade.

Då talan utan samband med åtal fåres om tryckt skrifts konfiskering eller om enskilt anspråk gälle om rättegången i sådant mål vad i 2 och 10-13 SS är föreskrivet; har skriftens brottslighet tidigare prövats i mål om ansvar för iryckfrihetsbron, skall dock prövning av skriftens brottslighet ej ånyo äga rum, I ansökningsmål skall den uteslutning av jurymän, som eljest ankommer pä parterna, företagas av rätten genom lottning.

Dä talan ulan samband med åtal föres om tryckt skrifts konfiskering eller om enskilt anspråk gälle om rät tegången i sådant mål vad i 2 och 10-13 SS är föreskrivet; har frågan huruvida brott föreligger tidigare prö vats i Iiyckfrihetsmål avseende ansvar för öra», skall dock prövning av m/«- ma fråga ej ånyo äga rum, 1 ansök ningsmål skall den utesluiningavju- rymän, som eljest ankommer på parterna, förelagas av rälten genom lottning.

Av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändock utfärdats, skall granskningsexemplar avlämnas enligt vad därom är i 4 kap. 7 § föreskrivet. Vad nu sagts gälle ock skrift, som ej är periodisk, om skriften helt eller UU någon del är avfattad på svenska språket samt ej införes allenast i enstaka exemplar.

Den i första slyckel föreskrivna skyldigheten skall i fråga om periodisk skrift åvila utgivaren och beiräffande annan skri ft förläggaren eller, om förläggare ej finnes, den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket. Fullgöres ej sådan skyldighet, äge vad i 4 kap. 8 iJi är stadgat moisvarande lillämpning.

Angående skyldighel all avlämna för bibliotek avsedda exemplar av skrift, som tiyckts utom riket, meddelas bestämmelser i lag.

Om skyldighet all jÖr granskning bevara exemplar av skrift, som iryckis utom rikei, och att lämna exemplar av sådan skrift Ull bibliotek eller arkiv föreskrives i lag.

Nuvarande lydelse

uppgifter och underrättelser för offentliggörande i tryckt skrift skall gälla även meddelande för offentliggörande i skrift, som tryckes utom riket, om ej meddelandet avser förhållande, vars röjande skulle innefatta brotl mot rikets säkerhel eller varom meddelaren eljest enligl lag haft att Iakttaga lystnad. Är meddelandet i sådant hänseende straffbart, gälle vad därom är stadgat. Har meddelandet icke blivit infört I skriften och Innefanar det ärekränkning mol enskild person, gälle om ansvar för sådan ärekränkning vad i lag är stadgal.

1 övrigt skall i fråga om skrift, som tryckts utom riket och här utgives, i tillämpliga delar gälla vad i I kap,, 3 kap,, 4 kap 9 i), 6 kap,, 7 kap,, 8 kap, 1,2,5-7 och 10-12 SS samt 9-12 kap, är föreskrivet.

Föreslagen Ivdelse

delande och anskaffande av uppgifter och underrättelser för offentliggörande i tryckt skrift skall gälla även meddelande för offentliggörande i skrift, som tryckes utom riket, samt anskaffande för sådant meddelande, om ej

1. meddelandet eller anskaffandet Innefattar brott mol rikets säkerhet;

2. meddelandet innefattar utlämnande etter tUlhandahållande som avses i 7 kap. 3 § Jörsta stycket 2;

3. meddelandet ulgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadspUkt.

Är meddelandet eller anskaffandet strafibart / angivei hänseende, gäller vad därom är stadgal. Mål angående ansvar eller enskUt anspråk på grund av brott som nu sagls skall handläggas som Iiyckfrihetsmål, när ej 12 kap. 1 andra stycket iredje punkten har motsvarande tillämpning. I fråga om rän nu anonymitet för meddelaren gäller vad i 3 kap. är stadgat; bestämmelsen i 3 i 3 skaU dock omfatta även annat brott mot rikets säkerhet än som där avses.

1 övrigt skall i fråga om skrift, som tryckts utom riket och här utgives, i tillämpliga delar gälla vad i 1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap,, 8 kap, 1, 2, 5-7 och 10-12 SS samt 9-12 kap, är föreskrivet.

Prop. 1975/76:204 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prövat skriftens brottslighet, och grun-     prövat huruvida bron löreligger, och
das resningen på omständighet som grundas resningen på omständighet
kan antagas hava inverkat på jury- som kan antagas hava inverkat på
prövningen, förordne högsta dom-   juryprövningen, förordne högsta
stolen alt målet skall ånyo upptagas          domstolen alt målet skall ånyo upp-
inför jury av den rätt som först dömt         lagas inför jury av den rätt som försl
i mälet; dock äge högsta domstolen,         dömt i mälet; dock äge högsta döm
da resning beviljas tillden tilltalades stolen, då resning beviljas till den till
förmän och saken finnes uppenbar, talades förmån och saken finnes
omedelbart ändra domen,      uppenbar, omedelbart ändra domen.

1 allt varom bestämmelse ej meddelats i denna förordning eller i särskild lag, som utfärdas med stöd därav, gälle vad i lag eller författning eljest är stadgat.

Utlänning vare, såvitt ej annat föl- Utlänning vare, såvitt ej annat föl
jer av denna förordning eller annan jer av denna förordning eller annan
lag eller författning, likställd med lag, likställd med svensk medborga-
svensk medborgare. re.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978,

2. De nya beslämmelserna äger ej tillämpning på skrift, som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande och som utgivits före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i mål som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.

4. I fråga om tid, inom vilken allmänt åtal skall väckas, tillämpas de äldre bestämmelserna, om granskningsexemplar av skrift som utgivits före ikraftträdandet avlämnats dessförinnan. Har granskningsexemplar av sådan skrift ej avlämnats före ikraftträdandet, skall allmänt åtal väckas inom sex månader därefter, vid påföljd att skriften eljest är frän sädant ålal fri,

5. Har chefen för justitiedepartementet före ikraftträdandet förordnat om beslag eller fastställt beslag varom tryckfrihelsombud förordnat, gäller äldre bestämmelser angående beståndet av beslaget,

6. Beträffande ansökan om utgivningsbevis, som har gjorts hos chefen för justitiedepartementet före ikraftträdandet, gäller äldre beslämmelser.

Prop. 1975/76:204 30

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-25

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om ändringar i grundlagsregleringen av tryckfriheten

1 Inledning

I vårt land har yttrandefriheten i tryckt skrift ett särskilt starkt grundlagsskydd. Sedan år 1810 har vi fortlöpande haft en särskild tryckfrihetsförordning av grundlags karaklär. Den nu gällande iryckfrihetsförordningen (TF) är från är 1949, Tillkomsten av andra medier än det tryckta ordel, säsom radio och TV, har emellertid medfört behov av alt utvidga garantierna för yttrandefriheten till nya områden. Utvecklingen har även i övrigt aktualiserat en översyn av gällande regler om yttrandefriheten i massmedier, Pä grund härav tillkallades i maj 1970 massmedieutredningen (MMU)' med uppgift att ulreda frågan om en enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m, m. Utredningen har i juli 1975 avlämnat sill huvudbetänkande (SOU 1975:49) Massmediegrundlag, Betänkandet innehåller förslag till en ny grundlag, massmediegrundlagen (MGL), avsedd all ersätta TF, I den nya grundlagen föresläs bestämmelser om yttrandefriheten i tryckta och vissa andra skrifter, i radio och TV och i film. Ett kapitel i MGL återger de bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet som har föreslagils av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommiltén i dess belänkande (SOU 1975:22) Lag om allmänna handlingar,

MMU:s betänkande har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, överbefälhavaren, rikspolisstyrelsen.

' Ledamöter vid tiden för huvudbetänkandels avgivande justitierådet Sven Romanus. ordförande, samt riksdagsledamöterna Nils Carlshamre, Sven Gustafson, Gustaf Jon-nergård. Lisa Mattson. Olle Svensson och Bengt Wiklund,

Prop. 1975/76:204 31

skolöverstyrdsen.dejuridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm, Kungl, biblioteket, forskningsbiblioteksrådet, konsistoriet vid Umeå universitet, Umeå universitetsbibliotek, länsslyrelsen i Östergötlands län efter hörande av Linköpings kommun, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kommunfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Malmö, polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt, postverket, televerket, riksskatteverket, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, statens lantmäteriverk, statens invandrarverk, konsumentverket, marknadsdomstolen, konsumentombudsmannen, näringsfrihetsombudsmannen, radionämnden, radioutredningen (U 1974:08), statens kulturråd, tryckfrihetsombuden i Göteborg och Malmö, statens filmgranskningsråd, statens barnfilmnämnd, statens biografbyrå, utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram, nämnden för samhällsinformation, utredningen (U 1971:13) ang, den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsområdet, integriletsskydds-kommittén (Ju 1967:62), massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13), utredningen (Ju 1974:01) om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan, JK-utredningen (Ju 1974:20) samt 1965 års musei- och utställningssakkunniga (E 1966:52),

Vidare har remissyttranden avgetts av Sveriges Radio AB, riksdagens ombudsmän (JO), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges polismästare. Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Konstnäriiga och litterära yrkesutövares samarbeisnämnd (KLYS), Svenska arkitekters riksförbund. Pressens opinionsnämnd. Allmänhetens pressombudsman. Pressens samarbeisnämnd med redovisande av medlemsorganisationernas. Svenska tid-ningsulgivareföreningens. Svenska journalistförbundels och Publicistklubbens, delvis olika uppfattningar. Svenska lidningsutgivareföreningen särskilt, Frilansklubben inom Svenska journalistförbundet, Sveriges författarförbund. Svenska bokförläggareföreningen. Svenska bokhandlareföreningen. Svenska iryckeriföreningen. Tidningarnas Telegrambyrå AB (TT), AB Svenska Pressbyrån. Sveriges industriförbund. Svenska företagares riksförbund. Stiftelsen Svenska filminstitutet, Sveriges biografägareförbund, Sveriges filmuthyrareförening. Föreningen Sveriges filmproducenter. Folkels husföreningarnas riksorganisation. Näringslivels delegation för marknadsräil. Svenska annonsörers förening. Svenska reklambyrå förbundet, Sveriges marknadslorbund, Sveriges direktreklamförening, Landsorganisalionen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges köpmannaförbund. Kooperativa förbundet (KF) samt Konstnärernas riksorganisation (KRO).

Yttranden har därjämte kommit in frän Jacob Palme, Svenska teaterförbundet. Medborgarrättsrörelsen, Föreningen Ordfront samt Stiftelsen Institutet för rikskonserter,

RÅ har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och

Prop. 1975/76:204 32

Malmö åklagardisltikt samt länsåklagarna i Älvsborgs, Kopparbergs och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bilagt yttrande från kommunstyrelsen i Linköping, Vid kommunfullmäktiges i Stockholm yttrande finns fogat utlåtande frän vice stadsjuristen i Stockholms kommun.

Forskningsbiblioteksrådet ansluter sig i sitt yttrande hell till Kungl, bibliotekets yttrande. Konsistoriet vid Umeå universitet uttalar sitt stöd för universitetsbibliotekets yttrande.

Svenska bokhandlareföreningen ansluter sig helt till Svenska bokföriäg-gareföreningens ytirande, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen instämmer i yttrandet från Näringslivets delegation för marknadsräil. Svenska annonsörers förening och Svenska reklambyrå förbundet har avgetl gemensamt yttrande.

En utföriig sammanställning av remissyttrandena, upprättad inom justitiedepartementet, har genom departementets försorg offentliggjorts särskilt (Ds Ju 1976:2),

MMU:s förslag har under remissbehandlingen utsatts för ganska omfattande kritik på centrala punkler. Mot bakgrund bl, a, härav har regeringen beslutat att förslaget inte skall leda till proposition om en ny grundlag som ersätter TF (jfr prop, 1975/76:100 bil, 4 s, 1 f.). Åandrasidan är del önskvärt att vissa partiella ändringar i TF genomförs utan dröjsmål. Jag avser nu att ta upp frågan om sådana ändringar. Därvid utgår jag i huvudsak från förslag som har lagts fram av MMU, Jag ålerkommer i närmast följande avsnitt till spörsmålet om den partiella reformens omfattning och till övriga frågor om det fortsatta reformarbetet på området,

I propositionen 1975/76:160 har regeringen på grundval av offentlighets-och sekrelesslagsiiftningskommitténs belänkande lagt fram förslag lill ny lydelse av 2 kap, TF om allmänna handlingars offentlighet. Förslaget är f n. under riksdagens prövning,

I maj 1975 tillkallades tystnadspliktskommiltén (TK) dels för att lägga fram förslag angående offentliga funktionärers tystnadsplikt, dels för att på grundval av MMU:s förslag till massmediegrundlag överväga vilka tystnadsplikter, för offentliga funklionärer och för enskilda, som bör ha företräde framför grundlagsprincipen om ansvarsfrihet för dem som lämnar meddelande för publicering i tryckt skrift eller annat massmedium. Kommittén har redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU 1975:102) Tystnadsplikt och yttrandefrihet, TK har därvid uttalat sig om och lagt fram utkast till grundlagsregleringen av förhällandel mdlan meddelarskydd och tystnadsplikt, 1 övrigt innehäller betänkandet förslag till en lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt och lill en lag med angivande av tystnadsplikter som har företräde framför principen om meddelarskydd samt till ett stort antal ändringar i gällande lagar.

2 Hovrättslagmannen Erik Holmberg, ordförande, och riksdagsledamöterna Bertil Fiskesjö och Kurt Ove Johansson,

Prop. 1975/76:204 33

TK:s belänkande har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av JK, RÅ, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, domstolsverket, datainspektionen, MMU, styrelsen för internationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, värnpliktsverket, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, totalförsvarets upplysningsnämnd, vapenfrinämnden, socialstyrelsen,socialutredningen (51969:29), psykiatriska nämnden, postverket, televerket, statens järnvägar, kammarkollegi-et, statskontoret, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, datamaskincentralen för administrativ databehandling, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens avtalsverk, statens personal nämnd, nämnden för samhällsinformation, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, lantbruksstyrdsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, miljödatanämnden, kommerskollegium, patent-och registreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen, konsumentombudsmannen, statens pris-och kartellnämnd, överstyrelsen förekonomiskt försvar, granskningsnämnden för försvarsuppfinningar, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, statens invandrarverk, statens planverk, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, statens vattenfallsverk, statens skeppsprovningsanstalt, domänverket, förenade fabriksverken samt länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

Därjämte har yitranden avgetts av JO Wennergren, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, LO, TCO, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges polismästare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges läkarförbund, Sveriges psykologförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, LRF, Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Radio AB, TT, Pressens samarbeisnämnd. Allmänhetens pressombudsman. Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund samt Stockholms handelskammare.

Yttranden har bifogats, av RÅ från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, av länsstyrdsen i Östergötlands län från so-cialkonsulenlerna i länet samt av LO från Svenska kommunalarbetareförbundet och Statsanställdas förbund.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund och Stockholms handelskammare har förklarat sig instämma i Sveriges industriförbunds yttrande.

Jag avser att i detta Sammanhang behandla TK:s betänkande såvitt gäller grundlagsregleringen av frågan om vilka tystnadsplikter som skall gälla också gentemot pressen, författare till tryckt skrift m, fl. Vad TK i övrigt har föreslagit övervägs ytteriigare inom justitiedepartementet tillsammans med förslag frän offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén till ny lag-

3 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 34

sliftning om handlingssekreiessen. Som jag har nämnt i prop, 1975/76:160 bör proposition i frågorna föreläggas riksdagen vid 1976/77 ärs riksmöte, MMU:s förslag till massmediegrundlag samt TK:s utkast till komplettering av 8 kap, 4S i denna grundlag, dess förslag till ändrad lydelse av 6 kap, 19 § MGL och dess förslag lill lag om tillämpningen av 8 kap, 4 S MGL torde lå fogas till protokollet som bilagorna 1.

2 Reformarbetet

Den för Sverige unika grundlagsregleringen av tryckfriheten har nu mer än tvåhundraårig hävd. Redan är 1766 tillkom nämligen vår första tryckfrihetsförordning. Efter inskränkningar i tryckfriheten under den gustavianska liden återställdes den genom 1809 ärs regeringsform och 1810 ärs tryckfrihetsförordning. Den sistnämnda ersattes emellertid redan är 1812 av en ny grundlag, som förblev gällande fram till år 1950, då den nuvarande 1949 års TF trädde i kraft. Denna har sedermera blivit partiellt ändrad, senast 1973-1974 bl, a, i samband med att den nya regeringsformen (RF) antogs av riksdagen.

De grundläggande principerna för tryckfriheten slås fast i TF:s inledningskapitel. Där definieras tryckfriheten. Denna innefattar frihet att yttra sig i tryckt skrift och att där offentliggöra allmänna handlingar. Vidare har var och en frihel att till författare, utgivare och nyhetsbyråer lämna meddelanden för offentliggörande i tidningar och andra tryckta skrifter, Inga andra begränsningar i dessa rättigheter gäller än de som TF medger. Förhandsgranskning av tryckt skrift är förbjuden, och det allmänna (år inte utan stöd av TF på grund av innehållet i tryckt skrift hindra dess tryckning, utgivning eller spridning. För missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri får ingen i annan ordning eller i annat fall än TF bestämmer åtalas eller dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet eller tryckt skrift konfiskeras, dvs, förverkas, eller beslagtas.

Andra grunddrag i den tryckfrihetsrättsliga lagstiftningen återfinns i TF:s tretton övriga kapitel, 1 2 kap, ges regler om allmänna handlingars offentlighet. Rätt att etablera boktryckeri föreskrivs i 4 kap.

För innehållel i tryckt skrift gäller enligt 8 kap. ett specielll ansvarighetssystem. Detta innebär att endast en person i princip svarar för vad som trycks. 1 fråga om tidningar och andra periodiska skrifter vilar ansvaret i första hand på utgivaren och för andra tryckta skrifter på författaren. Under vissa förutsättningar övergår ansvaret på någon annan medverkande i en angiven ordningsföljd. Andra personer som har medverkat än den som är formellt ansvarig går fria, vare sig de har medverkat till tryckningen, utgivningen eller spridningen av skriften eller de har lämnat meddelande för offentliggörande genom den. Endast i vissa särskilda, i 7 kap. angivna undantagsfall kan en meddelare fällas lill ansvar för att han har lämnat

Prop. 1975/76:204 35

ett sädant meddelande. Ett sådant är när offentlig funktionär bryter i lag föreskriven lystnadsplikt. Det nu angivna, speciella ansvarighetssystemet är en förutsättning för den rätt till anonymitet som bl. a. författare åtnjuter enligt 3 kap. En författare är sålunda inte skyldig att låta sätta ut sitt namn i en tryckt skrift, och den boktryckare eller föriäggare som röjer vem författaren är utan att enligt lag vara skyldig till det kan straffas. Frägan om vem som är författare till en skrift får i princip inte väckas i mäl om ansvar för tryekfrihetsbroii. Anonymitetsskydd tillkommer även meddelare.

Tryckfrihetsbrotten regleras i 7 kap. Med detta begrepp förstås brott som innefattar antingen yttrande vars innehåll är straffbart, t. ex. ärekränkning, eller offentliggörande av uppgifter som skall hällas hemliga, bl. a, till följd av ansvarsbestämmelser om t. ex, spioneri. Beträffande otillåtna yttranden finns en uttömmande katalog över de brott som avses, medan TF i fråga om otillåtet offentliggörande hänvisar till annan lagstiftning. Eftersom tryckfriheten skall säkerställa politisk och kulturell verksamhet men ej användning av det tryckta ordet i t. ex. den enskilda näringsverksamhetens tjänst, faller sådana förfaranden som bedrägeri och olillböriig marknadsföring utanför TF:s ram även om de begås genom tryckt skrift. De utgör alltså inte tryckfrihetsbrott.

Tillsynen över att tryckfrihetens gränser inte överskrids åvilar enligt 9 kap. inte polis- och åklagarorganisationen utan utövas av justitieministern och av ombud som är utsedda av honom. Åklagare är justitiekanslern. Justitieministern handhar också vissa uppgifter av administrativ natur som har samband med tillsynen över tryckta skrifter.

För mål om ansvar och ersättningsskyldighet för tryckfrihetsbrott, tryckfrihetsmål, finns särskilda tryckfrihetsdomstolar, i principen tingsrätt i varje län. Frågan om en skrift är brottslig prövas i regel av en jury. Jurymän väljs av landstingen och vissa kommuner. För fällande utslag krävs att sex jurymän av nio enas därom. Fäller juryn, prövas frågan av tre eller fyra juristdomare som kan antingen fria eller fälla. De bestämmer påföljd och skadestånd. Deras dom kan överklagas i vanlig ordning. Friande utslag av juryn är däremot slutgiltigt. Jurymännen anger inga skäl för sitt ställningstagande. Mäl om ansvar för brott, som meddelare kan straffas för, handläggs inte vid tryckfrihetsdomstol utan i vanlig ordning vid allmän domstol.

Nägon grundlagsreglering av yttrandefriheten i radio, TV och film finns f n. inte. Vanlig lagstiftning, som för radions och TV:ns del har lånat vissa drag av TF, föreligger emellertid genom radiolagen (1966:755) och radioansvarighetslagen (1966:756). I den förra förbjuds förhandsgranskning. I den senare finns bestämmelser om missbruk av yttrandefriheten, om formellt ansvar för den som är utsedd till utgivare av radioprogram samt om meddelarskydd och anonymitetsrätt av samma slag som i TF, vartill lagen f. ö. hänvisar beträffande tryckfrihetsbrottens motsvarighet. Rättegång sker som i tryckfrihetsmål. Radiolagen intar en annan ställning än TF till etable-

Prop. 1975/76:204 36

ringsfriheten genom att den föreskriver ensamrätt att sända radio- och TV-program till allmänheten. Ensamrätten utövas av Sveriges Radio, och mellan förelaget och staten finns ett avtal som anger riktlinjerna härför. Det nu gällande avtalet löper ut 1977,1 fråga om film saknas motsvarande reglering. Nämnas kan att förhandsgranskning av film sker enligt biografförordningen (1959:348),

MMU föreslår att yttrandefriheten i tryckt skrift, radio och TV samt film skall regleras i en gemensam grundlag, MGL. Utredningen utgår ifrån de principer som är grundläggande för TF och föreslår att dessa görs tillämpliga också på radio, TV och film. Undantag görs emellertid i fråga om eta-bleringsfriheten för radio och TV samt i fråga om censurfdrbudet för film. Beträffande skrifter görs grundlagsskyddet enligt förslaget tillämpligt inte bara, som nu, på tryckta utan även på stencilerade, ljuskopierade och med liknande teknisk metod mångfaldigade skrifter som är försedda med vissa uppgifter.

Bland bestämmelserna om radio och TV finns föreskrifter om innehållet i avtal mellan staten och företag som fär sända program till allmänheten. Ett kapitel i MGL innehäller de av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén föreslagna grundlagsbestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet.

Nuvarande bestämmelser om tryckfrihetens gränser och om ansvarel för tryckfrihetsbrott blir enligt MMU:s förslag i stort sett oförändrade och tilllämpliga på, förutom som nu radio och TV, också film, för vilken ett nytt utgivaransvar föreslås. De s. k. yttrandefrihetsbrott, som innefattar otillåtet offentliggörande, skall anges i grundlagen på samma sätt som nu de brott som innefattar otillåtet yttrande. Vissa ändringar beträffande de uppräknade brotten föreslås som en följd av ett särskilt utredningsförslag rörande brotten mot rikets säkerhet (Ds Ju 1975:16).

MMU föreslår ändringar i fråga om meddelarskyddet och rätten till anonymitet. Kretsen av de skyddade personerna anges så att den omfattar alla som har medverkat till framställning som har offentliggjorts eller är avsedd att offentliggöras. I meddelarskyddet inbegrips, till skillnad mot nu, rätten att anskaffa uppgifter för publicering. Denna rätt gäller såväl för den som är ansvarig för publiceringen som för annan medverkande. Om anskaffandet är särskilt strafftjelagt, som vid inbrott eller olovlig avlyssning, gäller dock vanlig lag. De undantagsfall, där meddelarskyddet vjker, begränsas och jämkas enligl förslaget, bl. a. så till vida att endasl den som bryler mot sädan tystnadsplikt, som anges i en särskild lag, ansvarar såsom meddelare. Förbudet att röja anonym författare eller annan medverkande görs mera omfattande enligt förslaget. MMU föreslår dessutom som en förstärkning av anonymitetsskyddet alt det förbud, som nu utan författningsstöd anses gälla för myndighet att efterforska vem som har lämnat en uppgift för publicering, skrivs in i MGL.

En huvudpunkt i MMU:s förslag är ett nytt rättegångsförfarande. Mål

Prop. 1975/76:204 37

om yttrandefrihetsbrott skall handläggas vid en enda domstol, yttrandefrihetsdomstolen, gemensam för hela landet. Denna skall bestå av två juristdomare och sju av riksdagen utsedda lekmän. Ledamöterna föreslås ha individuell rösträtt och vara skyldiga att motivera sin mening. Vid yttran-defrihelsdomstolen skall handläggas även mål mot meddelare i de fall där ansvar för sådan kan förekomma. Till yiirandefrihetsdomstolen skall enligt förslaget kunna hänskjutas sådana frågor om MGL:s tillämplighet som uppkommer vid annan domstol eller vid förundersökning om brott. Fullföljd mot friande dom av yttrandefrihetsdomstolen föreslås kunna ske när del gäller de allvariigasie brotten mot rikets säkerhet.

Enligt MMU skall den särskilda tillsynen över MGL:s efterievnad utövas av justitiekanslern, som skall vara åklagare i mål vid yttrandefrihetsdomstolen. Det nuvarande systemet med tryckfrihetsombud avskaffas, liksom justitieministerns befattning med administrativa uppgifter i samband med tillsynen. MMU förordar vidare att den kommersiella reklamen förs in under MGL men all denna öppnar möjligheler för viss lagstiftning i ämnel.

Övergripande frägor om yttrandefriheten och rätten till information behandlas i 1973 års fri- och rättighetsutrednings betänkande (1975:75) Medborgeriiga fri- och rättigheter. I de av utredningen föreslagna rättighets-reglerna i RF hänvisas emellertid, i likhet med vad som nu gäller beträffande tryckfriheten, till att bestämmelser beträffande yttrandefriheten i tryckt skrift, radio, TV och film finns i den särskilda grundlagsregleringen. Enligt förslaget får yttrandefriheten och rätten till information i andra medier än de nyss nämnda begränsas endast under vissa angivna förutsättningar. Dessa avser såväl den form, vari sådana begränsningar fär beslutas, som det materiella innehåll, som begränsningarna fär ha.

MMU:s betänkande har som nämnts fått ett blandat mottagande. Allmänt har vitsordats att det framlagda grundlagsförslaget är väl genomarbetat och av hög kvalitet. Som jag strax skall återkomma till har också uppslutningen kring en del av de sakliga lösningarna varit stor. Å andra sidan har ganska omfattande kritik riklats mot centrala avsnitt i förslaget. Åtskilliga remissinstanser har sålunda efteriyst grundlagsreglering för fler medier än de av MMU behandlade, t. ex. för fonogram, videogram, teaterföreställningar, utställningar och demonstrationer. Några instanser, bland dem radioutredningen, har ansett att grundlagsregleringen av yttrandefriheten i fräga om radio och TV helst bör anstå i avvaktan pä resultatet av pågående utredning om riktlinjerna för den framtida rundradioverksamheten. Det inslag i betänkandet som både i den allmänna debatten och i remissyttrandena har tilldragit sig det största intresset är förslaget till ny rättegångsordning. En belydande remissopinion har tagit avstånd från detta. Meningarna bland remissinstanserna om vilken ordning som bör gälla i stället går dock slarkt isär. Slulligen kan nämnas att de remissinsianser som företräder konsumentintressena i allmänhet har ställt sig avvisande till MMU:s förslag till reglering av förhållandet mellan tryckfriheten och reklamen.

Prop. 1975/76:204 38

Regeringens beslul all inte ta MMU:s belänkande till utgångspunkt för ett förslag till pågående riksmöte om en ny grundlag bör ses mot bakgrund av den remisskritik som jag nu i korthet har återgett.

Beslutet innebär inte att planerna på att ersätta TF med en grundlag med vidare syftning har skrinlagts. Skälen för en sådan grundlag har efter hand snarare vunnit i styrka. En proposition i ämnet bör emellertid föregås av ytteriigare utredning i en pariamenlariskt sammansatt kommitté, 1 enlighet med den ståndpunkt som flera remissinstanser har intagit bör utredningsarbetet inriktas på en grundlag som omfattar fiertalet medier i opinionsbildningens tiänst samtidigt som den behåller TF:s allmänna karaktär. Den nya grundlagen bör med andra ord få ställning av en yttrandefrihets-grundlag. En viktig uppgift för utredningen blir vidare att på nytt pröva frågan om rättegången i yttrandefrihdsmål. Genom den nya utredningen blir det ocksä möjligt att få till stånd en samordning av det arbete med beröringspunkter med grundlagsregleringen som f. n, bedrivs inom skilda kommittéer, bland dem främst radioulredningen och massmediekoncen-trationsutredningen. Jag far anledning att senare under året återkomma till frågan om vilka direktiv som bör ges för kommittéarbetet. Jag vill nu bara tillägga att den nya kommittén givetvis kommer att ha ett värdefullt utgångsmaterial för sitt arbete i MMU:s betänkande och remissyttrandena över detta.

Den utredningsuppgift som jag i det föregående har skisserat är krävande och kan, tillsammans med remissbehandling och departementsberedning, ta ganska lång tid i anspråk. Därför för, som nämnts, redan i anslutning till årets riksdagsval fattas beslut om sådana ändringar i TF som framsiår som angelägna och som kan genomföras utan ytteriigare utredningsarbete.

Jag nämnde nyss att vissa ddar av MMU:s förslag har latt ett mycket gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Dit hör förslagel att utsträcka grundlagsskyddet för tryckta skrifter till skrifter som har framställts genom stencilering, ljuskopiering eller liknande förfarande. Härmed sammanhänger förslaget att slopa den nuvarande ordningen med övervakning genom tryckfrihetsombud och flytta tillsynen över tryckta skrifter från justitieministern till JK, Ocksä MMU:s förslag till ändringar i reglerna om skyddet för den som lämnar meddelande för publicering i tryckt skrift och om anonymitelsrätt för meddelare och författare har genomgående välkomnats av de hörda instanserna, liksom förslaget att tillerkänna den som har anskaffat uppgifter för publicering visst skydd. Enligt min mening bör de partiella ändringarna i TF omfatta samtliga de ämnen som jag har nämnt nu. Jag kan tillägga att Pressens samarbeisnämnd i särskild framslällning lill regeringen den 19 januari 1976 har yrkat att MMU:s förslag om meddelarskydd och anonymitetsrätt skall föreläggas riksdagen för beslut under 1975/76 års riksmöte.

Enligt tilläggsdirektiv från år 1974 har MMU haft att särskilt undersöka om en sådan ordning kan genomföras alt fiera personer som är indragna

Prop. 1975/76:204 39

i samma brottslighet med anknyining lill tryckta skrifter kan få sin sak prövad i samma processuella former. Utredningen borde ocksä uppmärksamma det fallet att samma person skall lagforas för gärningar som delvis utgör tryckfrihetsbrott, delvis annat brott. Tilläggsdirektiven var närmast föranledda av erfarenheterna från den s, k, IB-affaren av gränsdragningen mellan tryckfrihetsprocess och vanlig rättegång, MMU:s förslag till lösning av dessa frågor bygger på en ordning med en central ytlrandefriheisdomslol. Dä del som framgär av det lidigare sagda inle är aktuellt att inrätta en sådan domstol, kan förslaget inte läggas lill grund för lagstiftning. Jag anser emellertid att det är så angeläget alt komma till rätta med de angivna processuella problemen att förslag till lösning bör framläggas i denna etapp, inom ramen för nuvarande tryckfrihetsprocess.

Utöver vad som nu har nämnts föreslår jag vissa andra, principiellt mindre betydelsefulla ändringar i TF,

Inom justitiedepartementet förbereds f. n, på grundval av fri- och rättighetsutredningens betänkande förslag till nya beslämmelser i RF om de medborgeriiga rättigheterna. Förslaget torde inte behöva påverka innehållet i de beslämmelser i TF som föreslås i detta ärende. Det är å andra sidan uppenbart att man inte kan fä en rättvisande bild av vilket skydd som tillkommer de medborgeriiga rättigheterna i värt land utan att beakta den särskilda regleringen i TF, Genom denna tryggas nämligen yttrande-och informationsfriheterna på de för opinionsbildningen och nyhetsförmedlingen viktigaste områdena. Jag avser att i det kommande ärendel om ändringar i RF närmare belysa sambandet mdlan RF:s och TF:s rättighelsreglering samt behandla betydelsen för rättighetsskyddet av TF:s framtida utvidgning till en yttrandefrihetsgrundlag.

De ändringar som jag nu föreslär i TF beträffande skrifter bör i tillämpliga delargällaocksäyltrande-och informationsfriheten i radio-och TV-program, Jag kommer vid senare tidpunkt att anmäla förslag till behövliga ändringar i radioansvarighetslagen. Också i övrigt blir följdlagstiftning lill ändringarna i TF nödvändig. Förslag till vissa avsnitt i följdlagstiftningen är att vänta från MMU,

3 Utvidgning av det grundlagsskyddade området till andra skrifter än tryckta

3.1 Gällande rätt

TF äger enligl 1 kap. 5 S tillämpning endasl på skrift som har framställts i tryckpress. Till skrift hänförs karta, ritning eller bild, även om den inte åtföljs av text. Enligt TF är alltså framställningssättet som sådant och inte metodens resultat avgörande. Som tryck är enligt praxis att betrakta såväl stentryck som koppartryck som tryck framställda genom offsetpress. Utanför

Prop. 1975/76:204 40

TF faller däremoi skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, foiokopiering eller maskinskrift.

För TF:s tillämplighet krävs vidare enligl 1 kap. 6 S alt den tryckta skriften är utgiven. Skrift skall enligt paragrafen anses som utgiven då den har blivit utlämnad till salu eller för spridning pä annat sätt. Enligt en särskild bestämmelse skall en myndighets tryckta handlingar aldrig anses utgivna, om de skall hällas hemliga.

3.2 Massmedieutredningen

Som redan har nämnts föreslår MMU att massmediegrundlagen i princip skall omfatta, förutom skrifter som är framställda i tryckpress, också skrifter som är mångfaldigade genom stencilering, ljuskopiering eller liknande lekniskt förfarande. Utredningen motiverar sitt förslag med att det för grundlagsskydd avgörande bör vara om en skrift är framställd eller mångfaldigad på ett sätt som rent praktiskt kan jämställas med framställning i tryckpress. Genom att andra - och avsevärt billigare - framställningsmetoder än tryckning ges samma skydd som denna kommer, framhålls det, åtskilligt fler medborgare att kunna dra nytta av grundlagsskyddet. Som samlande beteckning på alla skrifter som inryms i grundlagen används uttrycket "tryckt skrift".

MMU konstaterar att grundlagen genom den föreslagna utvidgningen av begreppet tryckt skrift i och för sig skulle bli tillämplig på en ny och mycket omfattande kategori skrifter. Detta skulle, bl. a. med hänsyn till grundlagens krav på formell ansvarighet, i vissa fall kunna framstå som olämpligt, MMU föreslår därför att, i fräga om skrifter som har mångfaldigats på annat sätt än i tryckpress,en valmöjlighet skall finnas, Föratt grundlagen skall bli tillämplig på en sådan skrift skall sålunda fordras att skriften innehäller tydlig uppgift om vem som har mångfaldigat den samt om ort och år för mångfaldigandet. Saknas någon av dessa uppgifter, blir grundlagen inte tillämplig pä skriften. Den som har mångfaldigat och utger en stencilerad skrift kan alltså - genom att ange dessa uppgifter på skriften eller utesluta dem - välja om han vill att skriften skall åtnjuta grundlagsskydd eller, liksom hittills, falla under reglerna i allmän lag. Periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis gäller, skall dock alltid falla under grundlagen.

Från begreppet tryckt skrift skall enligt förslaget undantas vissa mindre tryckalster, av MMU kallade tillfälligheistryck. Hit räknas visitkort, blanketter, adresskort, etiketter, förpackningsiryck, bruksanvisningar och andra .sådana alster.

1 massmediebegreppet ligger enligt MMU att mediernas innehåll fär ett visst mått av offentlighet. För tydlighetens skull och med tanke på att bestämningen av moitagarkretsen så långt som möjligt bör göras enhetlig för de berörda medierna föreslår utredningen därför att det bör anges att tryckt skrift för att omfattas av grundlagen skall ha utlämnats för spridning bland

Prop. 1975/76:204 41

allmänheten. Någon egentlig ändring i förhållande till vad som gäller nu torde detta enligl utredningen inte innebära.

MMU har sökt klariägga gränsen mellan tryckt skrift, å ena sidan, och radioprogram, å andra sidan, när det är fråga om vissa metoder att genom radiosändning sprida information bland allmänheten. Enligt MMU:s mening ligger det närmast till hands alt grundlagens regler om tryckta skrifter fär gälla för sädana sändningar som resulterar i en materialiserad skrift, t. ex. en s. k. faksimiltidning, i vart fall om det är fråga om trådsändningar. Vanliga TV-mottagare kan nämligen förses med anordningar för utskrift av information på papper. MMU tar därför i det föreslagna kapitlet med bestämmelser om radio upp en föreskrift om att beträffande sädan vid särskild anordnad ledare bunden sändning som mottas i form av skriftligt meddelande kapitlets bestämmelser om radioprogram inte gäller utan föreskrifterna i grundlagen om tryckt skrift i stället äger moisvarande tillämpning. Närmare bestämmelser om sådan sändning kan enligt förslaget meddelas i vanlig lag.

3.3 Remissyttrandena

Ingen enda remissinstans har något att invända mot MMU:s förslag om grundlagsskydd ät förutom tryckta även stencilerade och därmed jämställda skrifter. Bland dem som tillstyrker förslaget eller uttryckligen lämnar det utan erinran kan nämnas JK, RA, Svea hovrätt, hovränen över Skåne och Blekinge, statens kuhurråd, Jö, Pressenssam-arbetsnämnd, Sveriges författarförbund. Näringslivets delegation för marknads-rän, Lö och TCÖ.

MMU:s förslag, att som tryckta skrifter skall anses sådana stencilerade och därmed jämställda skri fler som innehåller uppgift om vem som mångfaldigat skriften samt var och när detta skett, tillstyrks av Svea hovräti, hovrätten över Skåne och Blekinge, skolöverstyrelsen, Sveriges författarförbund, TT och Näringslivets delegation för marknadsräil. Förslaget lämnas uttryckligen utan erinran av Kungl. biblioteket och de juridiska fakulielerna vid Uppsala och Stockliolms universitet. Skolöverstyrelsen framhåller i likhet med tryckfrihetsombudet i Malmö särskilt det lämpliga i att grundlagen blir tillämplig på stencilerade skoltidningar.

Några remissinstanser, Stockholms tingsrätt. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Näringslivets delegatlon för marknadsräil, sätter i fräga om begreppel "tryckt skrift" bör beteckna ocksä stencilerade och därmed jämställda skrifter. Fakulteten pekar pä möjligheten att lansera en ny sammanfattande term för de skrifter som föreslås omfattas av den nya grundlagen.

Postverket förutsätter att text, framställd i dator, inte är att hänföra till tryckt skrift.

En ytteriigare utvidgning av grundlagsregleringen för stencilerade och

Prop. 1975/76:204 42

därmed jämställda skrifter önskar tryckfrihelsombudei i Göteborg, som förordar att sådana skrifter ur rättslig synpunkt inte behandlas pä annal sätt än skrifter framställda i tryckpress. Skyldighel all ange tryckår och att lämna exemplar till vissa bibliotek bör enligt tryckfrihetsombudet gälla.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker att under begreppel tryckt skrift faller en mångfald handlingar, som framställs inom olika myndigheler, ej minst kommunala, i syfte att utgöra underlag för myndighetens beslut. Det förutsätts dä att det av handlingen framgär vem som mångfaldigat den samt ort och är för mångfaldigandet. Det är för länsstyrelsen svårt att överblicka vilka praktiska konsekvenser en sådan ordning kan föra med sig. Men det kan ändå ifrågasättas, anser länsstyrelsen, om det är ändamålsenligt att tillämpa tryckfrihetsrättsliga regler på handlingar av nu angivet slag,

1 praktiken är det så, yttrar kommunfuUmäktige i Malmö, alt det ofla beror på omständigheterna, om en inom kommunal förvaltning upprättad handling mångfaldigas genom offsettryck eller pä annat sätt (ljuskopiering), I sistnämnda fall skall det således bero på vederbörande författare eller ut-skrivare, hur handlingen skall behandlas i hänseende till tryckfrihetsreglerna. Härtill kommer att åtskilligt av det som trycks ej är allmän handling vid irycktillfället utan försl senare, exempelvis sedan ett ärende blivit avgjort. Vissa handlingar blir f ö, aldrig allmänna handlingar. Den föreslagna ordningen är ej rationell enligl kommunfullmäktige. Det synes som om man nu kommer att skapa en konstlad gräns mellan tryckt och icke tryckt skrift, I vart fall för kommunernas del torde det vara befogat med en översyn av nu föreslagna regler, så att man fär lättare tillämpliga beslämmelser inom detta område, anser kommunfullmäktige. Liknande synpunkter förs fram av kommunfullmäktige i Stockholm.

MMU:s förslag har enligt JK:s mening vissa brister. Om en skrift saknar uppgift om vem som har mångfaldigat den saml var och när detta skett, skall den enligt förslaget falla utanför grundlagen. Omvänt skall gälla att den omfattas av grundlagen om den har dessa uppgifter. MMU räknar med att den som inte önskar grundlagsskydd genom att utelämna någon av uppgifterna i fräga skall kunna uppnå att grundlagen inte blir tillämplig. Efiersom MMU inte har angivit hur uppgifterna i fråga skall anges på skriften för att den skall falla under grundlagen, utgår JK från att några särskilda krav inte avses gälla. Detta innebär t, ex, att alla utgående expeditioner från JK kommer att omfaltas av grundlagen (om de blir utgivna). Dessa expeditioner innehäller nämligen (i övre vänstra hörnet) ordel justitiekanslern, de är dagtecknade och de har längst ned på försia sidan en (pä originalet tryckt) text som anger adress m, m. Likartade förhållanden torde föreligga för fiertalet myndigheter men också för enskilda företag. Nästan alla skrifter är dagtecknade (ort och dag) och mångfaldigandet kan med nuvarande teknik i mycket slor ulsträckning förutsättas ske hos författaren. Innebörden av det nyss anförda är enligt JK:s mening att existensen av de ifrågavarande

Prop. 1975/76:204 43

uppgifterna inte kan uppfattas som uttryck för någon viss avsikt beträffande ■ grundlagsskyddet. Det bör vara möjligt att om man så önskar uppnå alt grundlagen inte blir tillämplig utan att beröva skriften de uppgifter MMU angivit. En av de alternativa utvägar MMU har anvisat är att förse skriften med en särskild symbol om man önskar att grundlagen skall vara tillämplig. JK förmodar att denna idé kan härledas från det system som tillämpas i vissa länder när det gäller copyright. En liknande metod skulle kunna användas i detta fall. Den allra enklaste utvägen är givetvis att förse skriften med en anteckning som i klartext anger vad författaren önskar.

För konsumentombudsmannen ter del sig - mot bakgrund av den dignitet grundlag har - egendomligt att den enskilde själv skall kunna bestämma om hans tryckalster skall falla inom yitrandefrihelsområdei eller inte. Särskilt betänkligt synes det konsumentombudsmannen vara att del kan komma att bero pä rena tillfälligheter om den avgörande faktorn för ytlrandefri-hetsrättsligl skydd inträffar, nämligen att uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och ort och år för mångfaldigandet anges på skriften. För framställaren torde den iryckfrihelsrättsliga konsekvensen av sådana uppgifter i många fall vara helt okänd.

Bestämningen av ''tillfällighetstryck'' godtas av överåklagaren i Malmö åklagardistrikt, Svea hovrätt och Kungl. biblioteket. Näringslivets delegation för marknadsräil och Sveriges marknadsförbund finner detta undantag från begreppet tryckt skrift acceptabelt. Enligt Svenska tryckeriföreningens mening är det angeläget att definitionen beträffande vad som skall hänföras till tillfällighetstryck och därmed undantagas från skyldighet att ange tryckort görs så klar som möjlig. Antalet fall då tryckeriet skall bedöma huruvida i viss skrift "iryckfrihetsmissbruk kan anses uteslutet" bör bli så litet som möjligt, anser föreningen.

Enligt Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge bör den avslu
tande frasen i nuvarande 4 kap, 9 S TF, " allt under förutsättning att

på grund av texten eller vad eljest framställes tryckfrihetsmissbruk kan anses uteslutet", behållas.

Marknadsdomstolen anser för sin del att MMU genom bestämningen av ifrågavarande undantagskategori knappast åstadkommit önskvärd klarhet hos Iryckfrihelsregleringen, Domstolen betonar att i första hand reklambudskapets innehåll och inte dess form bör vara avgörande för bedömningen, Della hindrar inte alt man låter vissa inte tryckta alster, t, ex, stencilerade, falla utanför massmediegrundlagen. Direkt bestämmelse om utmönstring av vissa tryckalster hörande till kategorin s, k, tillfälligheistryck torde däremot enligt domstolen vara obehövlig, I den mån dylika tryckalster faller under begreppet tryckt skrift sådant det definierats i förslaget är det hell i enlighet med rådande rättsuppfattning, vilken kommit till uttryck bl, a, i förarbetena till TF och marknadsföringslagen att de i den mån deras innehåll är av kommersiellt slag kan regleras i vanlig lag under det att tryckfrihetslagstiftningen tillämpas i den mån innehållet innefattar en åsiktsyttring.

Prop. 1975/76:204 44

Skall någon reglering över huvud ske i detta hänseende synes denna böra utformas i enlighet härmed, förklarar marknadsdomstolen. Om ett undantagande av visst tryckt likväl anses böra siadgas i den nya grundlagen, ter det sig för domslolen svårförståeligt varför de s, k, lillfällighelstrycken inte skall omfatta ytteriigare alster såsom t, ex, broschyrer och kataloger. Genom MMU:s förslag kommer broschyrer och kataloger att i motsats till t, ex, förpackningstryck och bruksanvisningar falla utanför massmediegrundlagen. Den i detta hänseende föreliggande skillnaden mellan olika slag av kommersiellt reklamtryck ter sig enligl marknadsdomstolens uppfattning inte välmotiverad.

Inte heller konsumentombudsmannen (KO) anser sig kunna godta MMU:s förslag på denna punkt. Enligt KO är etiketter och förpackningstryck ofta renodlade reklamalsler och även bruksanvisningar har inle sällan reklaminslag, 1 den män de innefattar kommersiell reklam åtnjuter de enligt KO:s mening inte yttrandefrihetsrältsligt skydd. Med den utgångspunkten saknas det anledning all särbehandla dem på detta sätt. Skall något tryck över huvud taget föras utanför grundlagen skulle det möjligen vara visitkort, blanketter och adresskort samt - för att nämna exempel ur motiven - kö-lappar, biljetter, valsedlar och mindre tabeller. Skälet skulle då vara att de typiskt sett knappast kan vara bärare av sädan information och sädan opinions- och åsiktsbildning som yttrandefriheten avser att skydda. KO ifrågasätter dock om man inte hellre bör bibehålla den princip som TF ger uttryck för, dvs. alt detta tryck omfattas av grundlagen men att kravet på uppgift om vem som har tryckt eller mångfaldigat skriften samt om ort och är för tryckningen eller mångfaldigandet efterges.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt och tryckfrihetsombudet i Göteborg kritiserar uttrycket tillfällighetstryck. Enligt tryckfrihetsombudet förknippas det ofta med publikationer utgivna vid speciella tillfällen. Bland dylika publikationer nämner tryckfrihelsombudei den relativt stora gruppen tillfällighetstidningar. Till denna kategori av tryckalster hänför boktryckerierna ocksä enligt tryckfrihetsombudets erfarenhet ofta minnes- och jubileumsskrifter. En lämpligare beteckning pä de av MMU i denna paragraf avsedda tryckalstren torde vara accidensiryck. Detta uppslagsord förekommer i vanliga encyklopedier - exempelvis Bonniers lexikon och Svensk uppslagsbok -där man fåfängt letar efter uppslagsordet tillfällighetstryck, anför tryckfrihetsombudet.

Några remissinstanser kritiserar förslaget att skrift skall anses utgiven, dä den har utlämnats till salu eller annars för spridning lill allmänheten. Bl, a, påpekar JK och Svenska tryckeriföreningen att tillägget av "till allmänheten" innebär en inte betydelselös nyhet i förhällande lill gällande rätt.

MMU:s förslag, att bestämmelserna om tryckt skrift skall äga motsvarande lillämpning på trådsändning som mottas i form av skriftligt meddelande, lämnas utan erinran av radioutredningen.

Prop. 1975/76:204 45

Sveriges Radio och 7"7', medan Pressens samarbeisnämnd uttalar sin tillfredsställelse över förslaget.

4 Omfattningen av det tryckfrihetsrättsliga meddelarskyddet m. m. 4.1 Gällande rätt

TF skyddar genom olika bestämmelser personer som har medverkat vid tillkomsten av en tryckt skrift utan att stå det tryckfrihelsrällsliga ansvaret. Till denna kategori av bestämmelser hör de som gäller meddelarfrihet och anonymitet.

Med meddelarskydd i mera snäv bemärkelse åsyftas vanligen att den som lämnar uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift i betydande omfattning går fri frän straffrätlsligt och skadeslåndsrättsligt ansvar. Den grundläggande bestämmelsen om meddelarfriheten är upplagen i I kap. 1 S tredje stycket TF, Där anges att det skall stå envar fritt alt, i alla de fall då inte annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till skriftens författare eller utgivare eller, om för skriften finns särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter lill periodiska skrifter. Det har i allmänhet inte någon betydelse för meddelarens skydd huruvida meddelandet publiceras eller inte.

Som antyds i 1 kap, 1 § TF är meddelarens ansvarsfrihet inte total. Enligt 7 kap, 3 S TF får meddelarskyddet - då fråga är om uppgifter som lämnas för publicering i här i riket tryckt skrift - vika i fyra situationer.

För det första gäller sålunda att meddelaren kan ställas under ätal vid allmän domstol och straffas enligt allmän lag, om den lämnade uppgiften innefattar ärekränkning mot enskild person och uppgiften inte har blivit publicerad i skriften. Har uppgiften däremot publicerats, faller hela ansvaret pä den för skriftens innehåll ansvarige, som dä kan åtalas i tryckfrihetsprocess, och meddelaren gär fri.

För det andra kan en meddelare efter åtal vid allmän domstol slraffas om lämnandet av uppgiften innebär att meddelaren begår något av vissa grova brott mot rikets säkerhet, nämligen uppror, högförräderi, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller också försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Denna regel lillkom i samband med brottsbalkens ikraftträdande.

För det tredje kan meddelare åtalas vid allmän domstol, om lämnandet av uppgiften innebär brotl mol en i lag föreskriven tystnadsplikt. För straffbarhet fordras ytteriigare att meddelaren har fått kännedom om uppgiften "på grund av allmän befattning eller i och för utövande av lagstadgad tjänsteplikt". Härmed avses först och främst alla som enligl den före den 1 januari 1976 gällande lagstiftningen var underkastade ämbetsansvar, "Lag-

Prop. 1975/76:204 46

stadgad tiänstepliki" har bl, a, värnpliktiga, civilförsvarspliktiga och vapenfria tiänstepliktiga. Undantaget från meddelarskyddet gäller även om meddelaren har avgått från sin befallning då uppgiften lämnas. Personer som är ålagda tystnadsplikt i enskild ijänst omfattas inle av undantaget. Ett huvudfall dä ansvar kan förekomma enligl förevarande undantag är all meddelandet innebär obehörig befattning eller vårdslöshet med hemlig uppgift; här föreligger en i brottsbalken fastställd tystnadsplikt. För övrigt omfattar undanlaget bl, a, brott mol tystnadsplikt enligt lagen (1954:579) om nykterhets vård, lagen (1956:2) om socialhjälp, barnavårdslagen (1960:97), sjukvårdslagen (1962:242), arbeiarskyddslagen (1949:1) och lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård.

Av förarbetena till TF kan utläsas (SOU 1947:60 s. 245) att även den som är enligl TF ansvarig för en tryckt skrift såsom t, ex, författare eller utgivare kan ställas till ansvar vid allmän domstol för överträdelse genom skriften av en lagstadgad tystnadsplikt som åligger honom som offentlig funktionär, förutsatt alt gärningen inte utgör tryckfrihetsbrott. Är det däremot annan person än den särskilt ansvarige som har åsidosatt sin tystnadsplikt i samband med publiceringen, kan den ansvarige inte åtalas för uppgiftens röjande vare sig i tryckfrihetsmål eller i vanlig rättegång. Det gör därvid ingen skillnad, om den som har meddelat uppgiften går fri från straff eller inte. En annan sak är att offentliggörandet som sådant kan innefatta självsiändigt tryckfrihetsbrott, t, ex, brott mol rikets säkerhet eller ärekränkning, 1 så fall kan den enligl TF ansvarige åtalas,

Slutljgen gäller, för det fjärde, att den som för publicering har lämnat ut en allmän handling, som enligt sekretesslagen (1937:249) skall hållas hemlig, kan straffas. Det fordras inte att den som har lämnat ut handlingen är tjänsteman. Även en enskild, som exempelvis har fatt ut en hemlig handling under förbehåll, kan straffas, om han i strid mol förbehållet lämnar handlingen vidare för publicering. Om någon däremot muntligen lämnar ul uppgifter ur den hemliga handlingen för publicering, blir förfarandet ofta sirafTriit, eftersom nägon allmän bestämmelse om tystnadsplikt i detta fall inte finns vare sig i sekretesslagen eller i annan lag, f ö, över huvud taget inte i någon författning.

1 de fall då en meddelare kan åtalas för meddelandet, torde han också kunna drabbas av disciplinära påföljder.

Redogörelsen för det undantag från meddelarfriheten som avser överträdelse av tystnadsplikt bör kompletteras med upplysningarom regleringen i RF såvitt rör tystnadsplikter. Av RF:s bestämmelser till skydd för yttrandefriheten följer att föreskrifter om tystnadsplikt, vare sig de gäller offentliga funktionärer eller andra, i princip kan beslulas endasl i form av lag. Enligt 8 kap, 7 S andra stycket RF gäller emellertid att regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning kan meddela föreskrifter om förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. Riksdagen kan medge att regeringen delegerar sädan befogenhet vidare till förvaltnings-

Prop. 1975/76:204 47

myndighel,kommuneller landstingskommun. Regleringen i RF innebär vidare att det allmänna inte gentemot den enskilde kan göra gällande tystnadsplikt som inte är angiven i författning.

TF innehäller inte några regler som uttryckligen gäller rällen att anskaffa uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift. Frägan härom, liksom vissa andra spörsmål om innebörden av reglerna om meddelarskydd, fick sin belysning i det rättsliga efterspelet till den s. k. IB-affären är 1973. En kort redogörelse härför lämnas i ett följande avsnitt (5.2).

Författares anonymitetsskydd har gammal hävd i svensk tryckfrihetslagstiftning. Anonymitetsreglerna i 1949 års TF återfinns i 3 kap. 11 S stadgas att författare till tryckt skrift inle är skyldig att låta sitt namn utsättas pä skriften. Boktryckare, förläggare eller annan, som har att ta befattning med skrifts tryckning eller med tryckt skrifts utgivning, fär inte heller på annat sätt mol författarens vilja uppenbara vem denne är, om inte sådan skyldighel är föreskriven i lag. Enligt 3 kap. 4 S andra stycket TF gäller samma anonymitetsskydd för utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk; härmed avses bl.a. särskild utgivare av samlingsverk enligt 8 kap. 6S TF.

När det i 3 kap. 1 S TF talas om skyldighet enligt lag att uppenbara förfallare, avses främst vittnesplikten enligt 36 kap. rättegångsbalken. Sådan skyldighet kan aktualiseras i rättegång som inte avser Iryckfrihetsbrott.

Beträffande tryckfrihetsmål gäller bestämmelser i 3 kap. 2 och 3 SS TF. Enligt 2 S får i tryckfrihetsmål inte väckas fråga om någons författarskap till periodisk skrift. Beträffande periodisk skrift är alltså författarens tryckfrihetsrättsliga anonymitetsskydd fullständigt i tryckfrihetsmål. I 3 S stadgas att fräga angående någons författarskap till icke periodisk skrift i tryckfrihetsmål lär väckas endast om författaren har angetts på skriften med sitt namn eller med pseudonym, som enligl vad allmänt är känt åsyftar honom, eller om han i skriftlig förklaring har erkänt sig vara författare eller inför domstol i målet självmant har avgetl sädant erkännande. Detta sammanhänger med att det enligt TF:s ansvarighetsregler endast är i sådana fall som författaren står ansvaret för iryckfrihetsbrott. Bestämmelsen hindrar emellertid inte att fråga väcks huruvida den uppgivne författaren verkligen är författare till skriften, Enligl 3 kap, 4 S andra slycket TF skall vad som i 3 S sägs om författare ocksä gälla utgivare av icke periodisk skrift,

Frägan om anonymitetsrätten för meddelare behandlas i 3 kap, 4 S första stycket TF, Där stadgas att beträffande den som, utan att vara författare, på del sätt som sägs i 1 kap, 1 S tredje stycket TF har lämnat meddelande för offentliggörande i tryckt skrift bestämmelserna i 3 kap, 1 och 2 SS TF om författares anonymitet skall äga motsvarande tillämpning, bestämmelsen i 2 S även beiräffande meddelande avsett för icke periodisk skrift, - Bestämmelserna innebär bl, a, att meddelare kan röjas vid vittnesförhör i mål där ansvarstalan förs mol meddelaren. Räckvidden härav begränsas dock av de förut angivna bestämmelserna om ansvarsfrihet för meddelare.

Anonymitetsreglerna kompletteras av särskilda strafföestämmelser i 3 kap, 5S TF,

Prop. 1975/76:204 48

Enligl rättspraxis innebär TF:s regler om meddelarskydd - trots att något uttryckligt stadgande därom inte förekommer i TF - att en myndighet eller tjänsteman inte får försöka ta reda på varifrån en publicerad uppgift kommer i de fall meddelaren inte kan ställas till ansvar. Detta sammanhänger med TF:s ansvarighetssystem. Eftersom i princip en enda efter formella regler bestämd person skall vara ansvarig för innehållet i tryckt skrift -för periodisk skrift utgivaren och för annan skrift i regel författaren, om han har framträtt, och annars föriäggaren - finns det inte befogad anledning för en myndighet eller någon av dess tjänstemän att söka få reda på vilka som i övrigt har medverkat till innehållel i skriften. Nägot förbud för enskilda att efterforska en anonym sagesman föreligger inte,

4.2 Massmedieutredningen

Regler om meddelarskydd och om rätt till anonymitet ulgör enligt MMU en väsenilig förutsättning för massmediernas möjlighet att införskaffa och förmedla information och medverka i den allmänna debatten. 1 den nya grundlagen bör i princip gemensamma regler i dessa hänseenden ges för alla de av grundlagen omfattade medierna, dvs. tryckta skrifter-även skrifter framställda genom stencilering eller liknande förfarande - radio, TV och film.

MMU anser att den nuvarande konstruktionen av meddelarfriheten och rätten till anonymitet bör behållas. Detta innebär bl. a. att reglerna om anonymitet i praktiken i vissa fall kan medföra att meddelaren inte kan anträffas och därför inte heller straffas, fastän han inte är fri från ansvarenligt reglerna om meddelarskydd.

MMU har i sill förslag fört samman bestämmdserna om meddelarfrihet och anonymitetsskydd i ett gemensamt kapitel och försökt göra dem tydligare än enligt gällande rätt. Utredningen har därvid utgått från den grundsatsen att för brott mot yttrandefriheten, dvs. på grund av innehållet i vad som publiceras, endasl den skall svara som är ansvarig enligt de särskilda ansvarighetsreglerna i grundlagen. Alla övriga som på ett eller annat sätt har medverkat till framställning som publiceras eller är avsedd att publiceras skall som huvudregel vara fria frän ansvar och även ha rätt till anonymitet. Begreppel meddelare skall därför enligt MMU i princip omfatta alla andra medverkande än den som är formalansvarig för publiceringen, även t. ex. den som är författare. Också begränsningarna i meddelarfriheten kommer all gälla den nämnda kategorin av medverkande.

Enligt MMU bör vidare anskaffandet av ett meddelande för publicering innefattas i meddelarskyddet. Förslaget sammanhänger med vad MMU föreslår i fråga om rättegångsförfarandet enligt den nya grundlagen. MMU tänker sig att det begreppsmässigt i lämnande av meddelande för publicering skall ligga även det normala anskaffandet av uppgiften i fråga. Undantag görs emellertid för det fall att sättet för anskaffande av en uppgift är särskilt

Prop. 1975/76:204 49

slrafföelagt - och alltså oavsett uppgiftens karaktär - t, ex, när uppgiften har åtkommits genom inbrott eller olovlig avlyssning, I sådana fall skall allmän lag alltjämt gälla, såväl i fråga om straff som beträffande rättegängen,

Beiräffande anskaffande som görs av den för publiceringen formellt ansvarige uttalar MMU att, i den mån publiceringen innefattar yttrandefrihetsbrott och gärningsbeskrivningen i allmän lag rörande detta brott omfattar även anskaffande av uppgift, vid bedömande av påföljden för ytirande-frihelsbrollel fär beaktas även anskaffandet, men annars inte. Har uppgiften inte publicerats, gäller i slällel, sägs del, reglerna om meddelarskydd,

MMU föreslår följande undantag frän regeln om meddelares ansvarsfrihet, varav det under a) får aktualitet ocksä för anskaffande av uppgift,

a) Vid vissa särskilt angivna grova brott mot rikets yttre eller inre säkerhet skall meddelaren kunna åtalas och slraffas, oavsett om meddelandet har lett till publicering och oavsett om den som är ansvarig för själva publiceringen kan straffas.

b) Nuvarande bestämmelse om straftbarhet för den som har lämnat ut en hemlig handling bibehålls.

c) På grund av de nya reglerna i RF om yttrandefrihet och tystnadsplikt kan enligt MMU meddelares ansvar för brott mot tystnadsplikt inte längre anknytas till lagbegreppet. MMU föreslår i stället all ansvar för meddelare vid uppsåtligt brott mot lystnadsplikt skall kunna inträda endast i de fall som anges i särskild lag som avser tillämpningen av grundlagens regler på denna punkt. Med denna konstruktion är det enligt MMU inte längre behövligt att som i TF begränsa bestämmelsen till den som har fält kännedom om förhållandet på grund av allmän befattning eller i och för utövande av lagstadgad tjänsteplikt.

1 anslutning till punkten c) bör framhållas att MMU:s förslag innebär alt den för framställning i ett massmedium ansvarige inte kan ställas till svars för yltrandefrihetsbrott enbart för att han har publicerat en uppgifl beträffande vilken meddelaren - men inte den ansvarige själv - enligt föreskrift har haft att iaktta tystnad. Åsidosätter däremot den ansvarige en honom åliggande tystnadsplikt genom uppgiftens offentliggörande, kan han dömas för brott mot tystnadsplikt. Sådant brott hänförs av MMU till yltrandefrihetsbrott, alltså motsvarigheten lill nuvarande tryckfrihetsbrott. Ansvaret för publicisten är enligt förslaget vidsträcktare än ansvarel för meddelaren. Publicisten ådrar sig nämligen ansvar för överträdelse av vane lyslnadsplikt, vare sig den är föreskriven i lag eller annan författning eller avser det ena eller andra ämnet. Att meddelarens ansvar för tystnadsplikt är begränsat sammanhänger, förklarar MMU, med det allmänna informalionsintresset hos framfor allt press och radio. Sådana synpunkter bör emellertid enligt utredningens mening inle vara avgörande när det gäller den som är ansvarig enligt grundlagen och sålunda själv avgör vad som skall publiceras,

MMU har inte tagit upp någon motsvarighet till den nuvarande bestäm-

4 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 50

melsen i TF att en meddelare kan åtalas och straffas om meddelandet innefattar ärekränkning mot enskild person och meddelandet inte har blivit publicerat, MMU anser inte att någol påtagligt behov av en sädan bestämmelse föreligger,

MMU:s förslag innebär endast på vissa punkter nägon ändring av nu gällande principer för anonymitetsrätten. Den allmänna bestämmelsen om förbud mot att röja författares eller annan medverkandes identitet har i förslaget formulerats sä, att förbudet avser alla som är anställda eller pä annat sätt verksamma inom de medier som omfattas av grundlagen. Beträffande det undantag frän förbudet som nu enligl TF avser vittnesförhör och förhör med part under sanningsförsäkran har i MMU:s förslag en begränsning skett på så sätt, att röjande av författares, meddelares eller annan medverkandes identitet lår ske endast om domstolen av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner del vara av synnerlig vikt att uppgiften lämnas, I tveksamma fall skall rätlen kunna hänskjuta frägan om anonymitetens räckvidd vid vittnes- eller partsförhör till ytlrandefrihelsdomslolens prövning.

Enligt MMU:s mening bör i grundlagen upptas en ultrycklig bestämmelse om förbud för myndighet att utröna källan till en uppgift eller ett uttalande i tryckt skrift, radio- eller TV-program eller film. om det inle behövs för ålal eller annal ingripande som är medgivet enligt grundlagen. MMU har övervägt möjligheten att införa ett generellt förbud att efterforska ursprunget till en anonym uppgifl. Ett förbud för vatie enskild medborgare att söka utröna en författares identitet skulle emellertid enligt utredningen komma i konflikt med den enskildes allmänna fri- och rättigheter och gå alltför långt.

4.3 Remissyttrandena över massmedieutredningens förslag

MMU:s förslag angående meddelarskydd och anonymitetsrätt har fält ell gott mottagande under remissbehandlingen. Positiva helhetsomdömen avges sälunda av RA, länsåklagaren i Gävleborgs län, Juridiska fakulteten I Uppsala, skolöverstyrelsen, JÖ, Pressens samarbeisnämnd. Svenska tryckeriföreningen, TT, LO, TCO och LRF. Från flera håll framhålls att regelkomplexet i förslagel har fått en bätlre systematik och en klarare utformning och att skyddet har förstärkts.

Ett par remissinstanser har emellertid kritiska synpunkter. Hovrätten över Skåne och Blekinge förklarar visseriigen alt den i huvudsak inte har något att invända mot vad som föresläs i förevarande del. Det gäller här, påpekar hovrätten, en på en gäng central och svårtillgänglig del av tryckfrihetsrätten. Det är ytterst värdefullt att frågorna har blivit så grundligt genomgångna i betänkandet. Hovrätten fortsätter emellertid med att uttala att man kan ställa sig något mer tveksam till frågan om den vidlyftiga framställningen av ämnel i lagtexten, gör detta mer lättbegripligt. De föreslagna bestäm-

Prop. 1975/76:204 51

melserna ger uttryck åt en teoretisk tankekonstruktion och tillgodoser knappasl nägra behov av ökad klarhet som visat sig i praktiken. Såsom helt överdrivet måsle man i vae fall beteckna det resonemang som utredningen för kring frägan, om anskaffande av uppgifter är att hänföra till meddelarskyddet. Utredningens framställning präglas enligt hovrättens mening i alllför hög grad av händelserna i den s, k, IB-affären och av den totala frånvaron av andra fall att jämföra med,

Svea hovräti håller före att MMU:s betänkande beträffande frågorna om meddelarskydd och anonymitet kan kritiseras för viss oklarhet och otillräcklig genomarbetning. Övervägandena i kap, 6 i betänkandet är kortfattade. De konkreta frågorna återkommer i andra sammanhang, anmärker hovrätten. Man saknar en sammanhållen och ingående analys av hela komplexet. Det förefaller som om bristerna väsentligen hänger samman med de problem som aktualiserades i IB-affären, Dessa problem synes ha överskattats och lått i alltför hög grad styra förslagets uiformning pä olika punkter,

Sveriges lörfatiarförbund uttalar att MMU på mänga sätt har strävat efter alt förbättra meddelarskyddet. Det viktigaste medlet härvidlag är enligt förbundet av processuell art. Det är med beklagande förbundet konstaterar att förbättringarna av meddelarskyddet är förknippade med förslag i fråga om rättegången som förbundet inle kan godta. Ett bibehållande av juryinstitutionen och decentralisering av underrättsförfarandet är så viktiga element i yttrandefriheisprocessen att de enligt förbundets mening fär ta över en eventuell förbättring av meddelarskyddet. Förbundet framhäller att det inte har haft någon möjlighet att undersöka, om det av MMU föreslagna förstärkta meddelarskyddet skulle kunna förenas med juryrättegång eller med en till jurysystemet knuien speciell rättegängsform. Förbundet understryker betydelsen av de förslag som MMU har lagt fram angående meddelarskyddet. Vid en översyn av förslaget bör särskilt undersökas möjligheterna att inom ramen för den klassiska yttrandefrihetsprocessen införa MMU:s förslag om medddarprocessen.

Åsikten att MMU:s förslag innebär en försvagning av meddelarskyddet förs fram av Frilansklubben inom Svenska Journalistförbundet och av Föreningen Ordfront.

Vad MMU föreslår om kretsen av personer som åt nj uter meddelarfrihet har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Särskilt iniresse har förslaget alt låta meddelarskyddet i princip omfatta också anskaffande av uppgifter för publicering tilldragit sig. Detta förslag tillstyrks uttryckligen av de juridiska fakulielerna i Siockholm och Uppsala. Pressens samarbeisnämnd. Sveriges författarförbnnd. Svenska iryckeriföreningen, TT, LO, TCO och LRF. Mer eller mindre kritiska synpunkter har emellertid ocksä förts fram.

Som nämnls finner hovränen över Skåne och Blekinge det resonemang som MMU för kring frågan om anskafTande av uppgifter för publicering som helt överdrivet. De enda fall där frågan enligt hovrätten kan ha någon

Prop. 1975/76:204 52

betydelse är sädana som utredningen ändå vill undanta frän meddelarskyddet. De föreslagna beslämmelserna i I kap, 12 S andra stycket och 8 kap, 2 S andra slycket MGL synes kunna undvaras, menar hovrätten,

Svea hovräti noterar att förslaget om all utsträcka meddelarskyddet till del normala anskaffandet av uppgifter framställs mycket kort. Vad som sägs är väsentligen att det sammanhänger med MMU:s förslag beträffande rältegångsförfarandet. Frågan berörs på åtminstone fyra olika ställen i betänkandet (s, 117, 139, 198 och 263), konstaterar hovrätten. Den konkreta innebörden blir härigenom oklar. Själva grundtanken är synbarligen naturiig och logisk, eftersom meddelande av en uppgift förutsätter att uppgiften anskaffas. De praktiska konsekvenserna av att utsträcka grundlagsskyddet till anskaffningsledet är emellertid inte alldeles lätta att överblicka, särskilt som även stencilerade och därmed jämföriiga skrifter skall kunna hänföras under grundlagen genom all identifieringsuppgifter sätts ut. Samtidigt som det givetvis är angeläget att skydda massmediernas nyhetstillgång är det enligl hovrättens mening också viktigt att tillse, att inte grundlagsreglerna kan utnyttjas i obehöriga för yttrandefriheten i egentlig mening ovidkommande syften. Att sådana risker uppkommer blir en ofrånkomlig följd om man släpper den direkta anknytning till massmedierna som ligger i själva meddelandet. Hovrätten vill allmänt anmärka att MMU har gett otillräcklig belysning ät innebörden av förslaget på denna punkt och att detta därför är svårbedömt. Den motiveringen för förslaget, att det blir möjligt att undgå vissa processuella olägenheter som kom till synes i IB-affären, finner hovrätten otillräcklig. De åsyftade problemen kan lösas med särskilda forum-regler. Då åtal enligt MMU ändå skall kunna ske i fall där anskaffandet i sig är strafföart, borde det, framhäller hovrätten, klart ha angetts vilka ändringar som åsyftas i gällande rätt utöver de rent processuella. Del blir alltså fråga om att vissa i och för sig inte sirafföara handlingar skall ges grundlagsskydd,

Ocksä överåklagaren i Göteborg anser att andra vägar borde finnas för att möjliggöra handläggning av åtal mol anskaffare i samma rättegång som yltrandefrihetsbrott än en utvidgning av det straffrättsliga meddelarskyddet, I sä fall skulle man undvika att vissa fullbordade brott kan bli obeivrade, om förövaren har begått dem för publicering men sådan inte har kommit till stånd.

Marknadsdomstolen finner att den omständigheten, att meddelarskyddet fär inbegripa det normala anskaffandet av en uppgift, knappast kan anses betyda alt man utvidgar meddelarskyddet som sädant. Ansvar för anskaffande äv en uppgifl, där anskaffandet har skett på ett legalt sätt, kan f n, utkrävas endast vid spioneri, framhålls det, MMU:s förslag medför att en meddelare, som har gjort sig skyldig till spioneri genom att på ett i och för sig legalt sätt anskaffa en uppgifl och därefter meddela den för publicering, i stället för att bli åtalad vid allmän domstol för spioneri, blir lagförd vid yttrandefrihetsdomstolen. Innebörden härav är som framgår en viss för-

Prop. 1975/76:204 53

bättring av meddelarens processposilion men kan inle karakteriseras såsom en utvidgning av själva meddelarskyddet. Har uppgiftsanskaffandet skett på ell illegalt sätt, i, ex, genom inbrott eller olovlig avlyssning, skall gärningen enligt förslaget bedömas enligt allmän lag och vid allmän domstol. Så sker också f. n.,och härvidlag innebärdet föreslagna stadgandet än mindre någon utvidgning av meddelarskyddet.

Vissa invändningar mot förslaget alt med meddelare jämställa den som anskaffar uppgift för publicering grundar sig på den föreslagna processuella ordningen och redovisas i avsnitt 5.4.

Sveriges Jörfattarförbund betecknar den föreslagna utvidgningen av meddelarskyddet till all avse ocksä det normala anskaffandet av en uppgift som synneriigen önskvärd. Som tidigare nämnts är emellertid förbundet inte berett att godta den reform av rättegängsförfarandet som MMU:s förslag förutsätter.

Några remissinsianser behandlar särskilt frågor om meddelarfri-hetens materiella omfattning.

Frägan om undantag frän meddelarskyddet vid vissa brotl mot rikets säkerhet las upp av bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten anser att man bör lägga märke lill alt det egendomliga resultatet av iryckfrihetsrättens lillämpning i IB-fallel främsl beror på de ändringar i TF som gjordes är 1965 pä förslag av straffrältskommittén och i anslutning till brottsbalkens ikraftträdande. Hade i slällel TF gällt i sin ursprungliga lydelse skulle ansvar för innehållet i tidningen endast ha kunnat utkrävas genom åtal mot den ansvarige utgivaren. Vid sidan därom skulle åtal endast ha kunnat riktas mot den av de åtalade som varit anställd i allmän befattning och där erhållit kännedom om de förhållanden som röjts, Nägot ansvar för de båda medarbetarna i tidningen hade däremot inle kommii i fråga och någon husrannsakan på redaktionen hade inte varit lagligen grundad. Däremot hade självfallet, sedan en av dem utgivit en bok, tryckfrihetsåtal mot honom såsom författare kunnat förekomma. Nu angivna iakttagelser ger enligt hovrätten anledning ifrågasätta om den år 1965 vidtagna ändringen var riklig. 1 varje fall anser hovrätten att motiveringen inte är övertygande. Meddelarskyddet kan inte reserveras enbart för situationer då några viktiga värden inte står på spel. Ansvarigheten för tryckfrihetsbrott, åtalsprövningen och juryprocessen har tvärtom utformats pä ett från allmän lag avvikande sätt av det skälet att det handlar om viktiga värden. Vad som särskilt gör den nu gällande bestämmelsen betänklig är att brottsbeskrivningarna i de brott som sålunda kan bryta meddelarskyddet är så vagt angivna.

Uttalanden om medddarskyddets räckvidd vid brotten spioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift redovisas i specialmoliveringen vid 7 kap, 3 S TF,

MMU:s förslag angående förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarfrihet har uppmärksammats i ett antal remissyttranden. Positiva omdömen om förslaget lämnas av skolöverstyrelsen. Pressens sam-

Prop. 1975/76:204 54

arbetsnämnd och TCO. Några remissinstanser hänvisar till övervägandena inomTK,

Mera utförliga kommentarer i frågan återfinns i JK.s remissyttrande, 1 likhet med MMU anser JK alt förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd är en viktig fråga, JK är också helt ense med MMU om att inte alla tystnadsplikter, ja inte ens alla i lag föreskrivna tystnadsplikter bör bryta igenom meddelarskyddet. Det problem man står inför är alltså vilka tystnadsplikter som bör bryta igenom meddelarskyddet. Denna fråga kan enligt JK:s mening inte besvaras förrän utredningen om tystnadsplikterna slutförts. När detta har skett, kommer det med stor sannolikhet att visa sig ändamålsenligt att samla de tystnadsplikter som skall genombryta meddelarskyddet i en särskild lag, JK förklarar sig alltså även i denna del ense med MMU, Till skillnad från MMU anser JK dock att enbart en lag av det nyss nämnda slaget inte erbjuder någon tillfredsställande lösning av den viktiga frågan om gränsdragningen mellan tystnadsplikter som genombryter meddelarskyddet och sådana som inte gör det. Den föreslagna tekniken gör det nämligen möjligt att genom vanlig lag hell frilt besiämma denna gräns. Beroende på dagsaktuella uppfattningar kan gränsen dragas så alt meddelarskyddet blir vidsträckt eller mycket begränsat. Enligt JK:s mening finns det anledning att se på den situation som här föreligger pä ungefär motsvarande sätt som man har sett på gränsdragningen mellan offentliga och hemliga handlingar, dvs, gränsen bör fastställas i vanlig lag men principerna för gränsdragningen bör anges i grundlagen, MMU synes ha varit inne på denna tanke men inte funnit möjligt att i grundlagen närmare ange i vilka fall meddelarskyddet bör genombrytas, JK medgeratt uppgifien är svår men kan inte inse att den skulle vara omöjlig att lösa. Det material - innefattande inventering, klassificering och rättslig systematisering - som utredningen om tystnadsplikter kan förväntas presentera mäste förutsättas vara ägnat att ligga lill grund för just en sådan reglering som JK förordar, MMU hävdar, fortsätter JK, att del föreslagna systemet motsvarar vad som gäller i fråga om de fall då allmän handling skall hållas hemlig, JK kan inte hålla med uiredningen i denna del. Vad MMU föreslär motsvarar enligl JK en lagleknik där 5 kap, 1 S i den föreslagna massmediegrundlagen ersätts med en paragraf där det utsägs att beslämmelser om i vilka fall inskränkningar i rätten till fri tillgång till allmänna handlingar fär göras meddelas i särskild lag. De i 5 kap, 1 § föreslagna grunderna för sekretesslagstiftningen skulle alltså flyttas till vanlig lag, JK anser alltså att 8 kap, 4 S iden föreslagna grundlagen bör kompletteras med en förteckning av den typ som OSK har föreslagit i 5 kap, 1 S. Förteckningen - som bör kunna bygga på materialet frän utredningen om lysinadsplikier - bör kortfattat ange vilka lyper av tystnadsplikter som genombryter meddelarskyddet.

JO förklarar att han ansluter sig till MMU:s förslag att brott mot tystnadsplikt begånget av den ansvarige publicisten skall anses som yttrandefriheisbrotl, JO betonar

Prop. 1975/76:204 55

emellertid vikten av en samordning med beslämmelserna om meddelares brolt mol tystnadsplikt, Strafföarheten måste enligl JO vara densamma vare sig en tiänsteman med åsidosättande av tystnadsplikt själv publicerar nägot eller lämnar ut del lill ett massmedium för publicering,

MMU:s förslag att upphäva bestämmelsen i 7 kap, 3 S första stycket TF om undantag frän meddelarskyddet vid vissa fall av ärekränkning tillstyrks av hovränen över Skåne och Blekinge. Hovrätten förklarar att bestämmelsen var ett kompromissinslag vid TF:s antagande som syftade till att vinna ökad enighet kring den nya grundlagen som helhet. Av annan åsikl är Svea hovrätt. Hovrätten medger att MMU:s ståndpunkt i och för sig kan synas motiverad, eftersom brotl enligt undantagsbestämmelsen inte i prakliken lorde bli beivrade. Likväl vill hovrätten förorda att regeln behålls. Den ger uttryck för en god princip, nämligen all det inle är tillåtet att försöka ge ärekränkande uppgifter spridning genom massmedierna och att sådana försök kan beivras lika väl som vanlig ärekränkning. All fastslå detta harmonierar väl med de pressetiska strävandena, i vilka ett av de viktigaste leden är att få tidningarna att avstå från obefogade kränkningar av enskilda. Detsamma gäller för övriga massmedier. Man börenligt hovrätten inte heller bortse frän alt den diskuterade regeln kan ha en preventiv funktion eller från all en enskild givetvis kan skadas redan genom att en kränkande uppgift lämnas till ett massmedium, oavsett om den publiceras. Den kan t, ex, inverka på bedömningen av vederbörande i ett senare sammanhang.

Vad härefter gäller regleringen av rätten till anonymitet förklarar Sveriges Radio att bolaget ser positivt pä det förhällandet, att MMU har behållit den ordning som innebär att rätten att bryta igenom meddelarskyddet i praktiken hindras av anonymitetsskyddet. Av avvikande mening är JK, som beklagar att MMU inte allvarligt har övervägt en lösning som bygger pä alt reglerna om meddelarskydd och anonymitetsrätt utformas efter enhetliga kriterier.

Flera remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse med utvidgningen av den personkrels som skall respektera anonymiteten, nämligen Svea hovrätt. Pressens samarbeisnämnd, Sveriges förfällarförbund, TT, LO och TCO.

Förslaget angående förhållandel mellan anonymitetsskydd och viiinesplikl m, m, godtas uttryckligen av JK, Svea hovrätt och uiredningen om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan saml, med visst förbehåll, av Sveriges advokatsamfund. Svea hovrätt ifrågasätter dock om "synneriig vikt" bör krävas för tillstånd till vittnesförhör eller parisförhör under sanningsförsäkran. Motsvarande uttryck återfinns i bestämmelsen om undanlag från regeln om parts tillgång till hemliga uppgifter, vilket enligt hovrätten torde leda lill en mycket restriktiv lolkning. Hovrätten kan i allt väsentligt ansluta sig till vad JK anförde i sitt remissyttrande över offentlighetskommitténs betänkande (s, 275 i MMU:s betänkande), JK åberopar i sill nu avgivna remissyttrande att det

Prop. 1975/76:204 56

inte är möjligt all reglera konkurrensen mellan vittnesplikt och anonymitetsrätt genom "stela regler". Utredningen om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan anser att den av MMU gjorda avvägningen bör kunna tjäna som grund vid den motsvarande avvägning som aktualiseras vid de tvångsmedel som utredningen har att beakta, Sveriges advokatsamfund förklarar sig berett att godta MMU:s förslag med hänsyn till att frägor om inskränkning i anonymitetsrätten i tveksamma fall skall hänskjutas till yttrandefrihetsdomstolen. Om yttrandefrihetsdomstolen inte skulle komma till stånd, förutsätter samfundet att frägoromvittnesplikim. m. skall hänskjutas till annan kvalificerad domstol, t.ex. hovrätt.

En kritisk hållning till förslaget om vittnesplikt och anonymitetsrätt intar Sveriges Radio. Enligt företaget borde man ha dels en fast gräns under vilken röjande av anonymiteten inte får ske, dels en bestämmelse om att ovanför denna gräns en särskild prövning skall ske av rätten. Gränsen borde ligga vid grövre brotl, såsom offentlighetskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1966:60), Vidare borde enligt Sveriges Radio möjligheten att avslöja anonymiteten inte alls gälla vid tvistemål.

Förslaget om förbud mot efterforskning av författare och meddelare i de fall denne inte kan ställas till ansvar tillstyrks av Svea hovrän. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, JO, Sveriges Radio, Pressens samarbeisnämnd, Sveriges författarförbund, TT, LO, TCO och Sveriges köpmannaförbund. JO förklarar att han från sin erfarenhet kan vitsorda behovet av en uttrycklig bestämmelse i ämnet. Pressens samarbeisnämnd, TT och Sveriges köpmannaförbund förordar att efterforskningsförbudet utsträcks till att gälla alla medborgare, Sverigesjörfaliarförbiind ansluter sig däremot till MMU:s ståndpunkt i detta avseende.

Endast från en instans, överåklagaren I Göteborg, kommer kritiska anmärkningar till förslaget om skydd mot efterforskning. Överåklagaren anser att det till följd av anonymitetsskyddet och förbudet att efterforska meddelare oftast är omöjligt att få uppgifter om vem som i annons har lämnat meddelande om försäljning av exempelvis värdefullt stöldgods. Förundersökning och tillrättaskaffande av godset försvåras eller omöjliggörs. Sä länge åklagaren inte har någon misstänkt, kan han inte åberopa viiinesplikien till brytande av anonymitetsskyddet. Överåklagaren ställer frågan om en avvägning mellan yttrandefrihetskravet och rättskränkningsskydd måste få detta resultat.

4.4 Tystnadspliktskommittén

TK har selt som sin ena huvuduppgift att överväga vilka tystnadsplikter för offentliga funktionärer som bör gälla för framtiden och att utarbeta förslag till författningsbestämmelser på grundval av den nya RF. TK:s andra huvuduppgift har varit att överväga vilka tystnadsplikter för offentliga funktionärer och för enskilda som bör ha företräde framför grundlagsregeln om

Prop. 1975/76:204 57

ansvarsfrihet för dem som lämnar meddelande för publicering i tryckt skrift eller annal massmedium.

TK grundar sina överväganden angående tystnadsplikt för offentliga funktionärer på nu gällande bestämmelser i RF till skydd för yttrandefriheten. TK anser att lystnadsplikterna till allra största delen kan regleras i lag. Kommittén har utarbetat ett förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt (LOFT). Den föreslagna regleringen i övrigt, som skall göras dels i lagar, dels i förordningar, innebär i allt väsentligt bara hänvisningar till LOFT.

LOFT innehäller ett antal bestämmelser som föreskriver tystnadsplikter. Bestämmelserna är uppbyggda efter skyddsintressen, så att skyddel för rikets förhållande lill andra stater behandlas i en paragraf, skyddet för försvaret såsom funktion i en annan, skyddet för det allmännas ekonomiska inlressen i en tredje osv. Denna systematik ger enligt kommitténs mening ett tjänligt underiag för reglerna om förhållandet mellan tystnadsplikterna och den tryckfrihelsrällsliga grundsatsen om ansvarsfrihet för dem som lämnar meddelanden för publicering.

Flertalet av de föreslagna tystnadspliktsbestämmelserna i LOFT anger uttömmande räckvidden av tystnadsplikten. Några paragrafer förutsätter emellertid att tillämpningsområdet för tystnadsplikten preciseras genom lag eller förordning. Med undantag för ett par bestämmelser som lar sikte på vad som för enskilda framstår som förtroendesituationer gäller som en allmän regel enligt LOFT,-att tystnadsplikt skall upprätthållas endast i fall där röjande kan antas medföra skada av visst i lagen angivet slag.

Regleringen i LOFT är nära anknuten till bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet och om inskränkningar däri. Kommittén har byggt på offentlighets- och sekretesslagsiiftningskommitténs förslag till lag om allmänna handlingar m, m, (SOU 1975:22), Föreskrifterna om handlingssekretess skall enligt TK:s förslag fä betydelse bl, a, därigenom att de uppgifter i en hemlig handling som utgör grund for hemlighållandet skall vara omfattade av tystnadsplikt,

I LOFT:s inledande paragrafer meddelas bestämmelser av allmän betydelse för tystnadspliktsregleringen. Bl, a, syftar bestämmelserna till att anvisa lösningar i fall då tystnadsplikten kommer i kollision med andra intressen och därmed till alt ersätta sädana f n, vanliga formuleringar i tystnadspliktsregler som att en befattningshavare inte får röja en omständighet "obehörigen".

TK har beträffande frågan om tystnadsplikt och meddelarfrihet samrått med MMU, TK förklarar sig dela MMU:s uppfattning att det är irrationellt att dra gränsen mellan den sektor, inom vilken meddelanden fritt kan lämnas, och den, där vederbörande lår slraffas för brott mol lyslnadsplikt genom meddelandet, med hänsyn till om tystnadsplikten är föreskriven i lagdlerinie. 1 stället anslutersig TK till MMU:s konstruktion att lystnadsplikt - föreskriven i lag eller annan författning - begränsar med-

Prop. 1975/76:204 58

delarskyddei endasl om den är angiven i en särskild lillämpningslag. TK har utarbelal förslag lill en sådan tillämpningslag (bilaga 4).

TK äberopar det av JK i remissyttrandet över MMU:s betänkande framförda förslagel att grundlagen kortfattat i en förteckning borde ange vilka typer av tystnadsplikter som bryter igenom meddelarskyddet. Kommittén förklarar att den har fått del av JK:s yttrande så sent all dess förslag till tillämpningslag lill grundlagen redan förelåg färdigt. En fullständig prövning av frågan med beaklande av JK:s synpunkter har därför inle varil möjlig, TK har emellertid på grundval av den föreslagna tillämpningslagen ställt samman ett ulkasi till grundlagsbestämmelse, avsedd att fylla den uppgift som JK har angivit. Bestämmelsen anger i åtta punkter lyper av meddelanden för vilka ansvar kan utkrävas ulan hinder av meddelarskyddet (bilaga 2f

TK uttalar som allmän målsättning att det är ett önskemål att den som lämnar meddelande för publicering i massmedium sä långt det är möjligt går fri frän ansvar. Man bör enligt TK slå vakt om rätten att informera om vad som händer hos myndigheter och andra allmänna organ. En livlig och fri offentlig debatt om vad som tilldrager sig hos myndigheterna är en drivkraft till effektivitet och omsorg inom förvaltningen och till kulturell utveckling. Massmedierna bör få så rikhaltigt faktaunderlag som möjligt för granskning av myndigheternas förfarande och deras val av åtgärder. Särskilt bör man, anser TK, vara äterhällsam med att ge ökad effekt ål lystnadsplikter lill skydd för allmänna intressen, i synnerhet i fall där sädana tystnadsplikter kan tänkas hämma en värdefull information eller en allmän debatt.

Kommittén anser att massmedierna bör få vidgade möjligheler till insyn och diskussion inom sådana grenar av den allmänna verksamheien som innebär myndighetsutövning mot enskild, dvs, utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmän, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande, Sädan allmän verksamhet som faller utanför myndighetsutövningen är däremot enligl TK, generelll talat, i mindre behov av offentlig granskning, 1 allmänhet bör man kunna ge företräde åt tystnadsplikter till skydd för enskild som träder i frivillig förbindelse med myndighet, 1 syfte att förebygga publiciletsskador som följd av massmediernas ökade tillgång till uppgifter i sociala ärenden m, m, föreslår kommittén alt det allmänna skall ta ett vidgat ansvar för åtal för förtal.

Tystnadsplikten kring innehållet i hemliga handlingar skall enligt förslagel ha företräde framför grundsatsen om skydd för meddelare endast i vissa särskill angivna fall.

Den av TK utarbetade tillämpningslagen räknar i sin 1 S upp de situationer, där lystnadsplikt skall iakttas också gentemot massmedierna. Uppräkningen är uppdelad i tre avsnitt. Det första av dessa upptar tystnadsplikter i fråga om vissa förtroliga hänvändelser, företrädesvis i personliga angelägenheter. Avsnittet berör även andra än offentliga funktionärer. Nästa del har betydelse

Prop. 1975/76:204 59

enbart för dessa och tar upp deras övriga tystnadsplikter. Här förekommer i flertalet fall skaderekvisit i beskrivningarna av tystnadsplikterna. Den avslutande gruppen gäller tor funklionärer vid massmedier och tar upp ett par speciella tystnadsplikter som är inskrivna direkt i grundlag. Tillämpningslagen konstituerar inte själv någon tystnadsplikt. Dessa beslämmelser får effekt endast om lystnadsplikt finns föreskriven i annan författning, TK förutsätter att endast ett uppsåtligt åsidosättande av en tystnadsplikt bryter meddelarskyddet,

TK berör frågan om tillämpningsområdet för det av MMU föreslagna yttrandefrihetsbroitei brott mot tystnadsplikt, begånget av den ansvarige publicisten. Kommittén ifrågasätter om inle delta brott borde begränsas så att det sammanfaller med tillämpningsomrädet för regeln om meddelares tystnadsplikt. Den av MMU hävdade ståndpunkten leder enligt TK lill att vissa tryckta skrifter skulle falla under andra strafföestämmelser än andra,

4.5 Remissyttrandena över tystnadspliktskommitténs förslag

I del följande redovisas remissyttrandena i huvudsak endast lill den del de kan ha betydelse för grundlagsregleringen av förhållandel mellan meddelarskydd och lyslnadsplikt. Remissbehandlingen är till slörre delen, men inte hell, avslutad.

TK:s förslag till reglering av lyslnadsplikt för offentliga funklionärer har i stort godtagits av många remissinstanser, bland dem RA. Svea hovrätt, hovränen över Skåne och Blekinge, kammarrätien i Göteborg och MMU.

En mindre grupp remissinstanser är emellertid kritiska mol den föreslagna lösningen. Hit bör bl, a, JK, JO, LandsilngslÖrbundet och Allmänhetens pressombudsman. Främsl framhäller dessa inslanser all förslagel leder lill lill-lämpningssvårigheter. Enligt pressombudsmannen kan effekten av förslaget bli en faktisk utvidgning av sekretessen.

Till förmän för att regleringen av tystnadsplikt i offentlig verksamhet och handlingssekretess samordnas i en enda lag yttrar sig JK. RÅ, datainspektionen, värnpliktsverket, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, kammarkollegiet, kommerskoUegium, patent- och registreringsverket, näringsfrihelsombudsmannen. domänverket, förenade fabriksverken. JO. Sveriges advokatsamfund och Sveiiges industriförbund. 1 motsatt riktning uttalar sig kammarrätten I Göteborg.

Några remissinstanser anför allmänna synpunkter på för-hällandet mellan frihet att lämna meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift och tystnadsplikt.

JK framhåller alt, om regleringen av förhällandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd utformas på eil lämpligi säll, de eventuella nackdelarna från offenllighetssynpunkt med en mer summarisk allmän reglering av tystnadsplikten i allt väsentligt kan elimineras. De risker som är förenade med

Prop. 1975/76:204 60

en av tystnadsplikten begränsad insyn i myndigheternas förehavanden begränsas i viss mån med hjälp av den "säkerhetsventil" som ligger i att lystnadspliklen inte tillåls genombryta meddelarskyddet.

Grundfrågan gäller, säger Svea hovrätt, hur man skall irygga massmediernas nyhelslillgång och möjlighel att få insyn i offentiig verksamhel. Del bör här framhållas att denna synpunkt i och för sig är av största belydelse vid utformningen av lystnadsplikissystemet i dess helhet, vilkel också noga iakttagits av TK, 1 princip måste därför gälla alt de regler som fastställs skall iakttas även i förhållande till massmedierna. Ett väl fungerande system måste innebära alt det i praktiken blir en ren undantagsföreteelse att en tjänsteman bryter sin tystnadpliki genom att lämna en uppgift till massmedierna. Detta måste gälla inte minsl med tanke på de avsevärt större skador som kan åstadkommas genom publicering än genom meddelande lill enskild person. Särskilt måste man - som TK - beakta riskerna för att enskilda lider skada. Det synes hovrätten angeläget att särskilt framhålla dessa allmänna synpunkler. efiersom det nu är fråga om att radikalt förändra det formella läget beträffande tystnadsplikterna. Det hiltillsvarande systemet har varil minsl sagt oredigt och oklart: med lagreglerade, instruktionsreg-lerade, helt oreglerade etc, tystnadsplikter, 1 detta läge har det redan av lekniska skäl varit ofrånkomligl med en specialreglering i förhällande lill massmedierna. Det kan ocksä konstateras, uttalar hovrätten, att denna specialreglering i stort selt fungerat väl i praktiken och att delta ytterst berott på att inte bara tiänsiemännen utan också, och framför allt, massmedierna överlag visat ett betydande ansvarskännande. Nu kommer lägel formellt selt att förändras genomgripande genom all man får en allmän lagsliftning om tystnadsplikt i offentlig verksamhet, 1 princip kunde del dä sägas, att ett väl genomarbetat system endast borde behöva ett fätal undantag för alt särskilt värna om massmediernas nyhelslillgång och insynsmöjligheter. Som princip borde med ett sådani synsätt gälla all vad som kan sägas till en journalist också kan sägas till en annan person och omvänt. Alltför viltgående undanlag till förmån för massmedierna kan med vissl fog ses som tecken pä att själva det system som konstruerats är fel, - Emellertid bör man enligt hovrättens mening inte driva ett sådant i och för sig ej onaturiigt principresonemang. Mot bakgrunden av de i huvudsak goda erfarenheterna av den hittillsvarande ordningen saknas del anledning att överväga någon större förändring av reglerna för massmedierna. En viss "upprälning" av systemet måste visseriigen bli en naturiig konsekvens av själva den samlade, genomtänkta regleringen av tystnadsplikterna, men den bör inte mera väsentligt rubba rättsläget för massmedierna. Man börenligt hovrätten liksom hittills bygga på förtroende för dessa och ge ullryck för den fundamentala betydelsen av fria och kritiska massmedier. Själva grundsynen, att den enskilde tiänsiemännen skall uppfatta sin tystnadsplikt som i princip gällande även mol massmedierna, är emellertid viktig att hålla fast i det nya läget om regleringen skall bli meningsfull. Den har enligt hovrättens uppfattning

Prop. 1975/76:204 61

kommit alltför myckel i skymundan i TK:s betänkande. Man kan t, ex, någol reagera mot formuleringar som att "sekretessen kring polisens och åklagarnas verksamhet lämnas utan skydd gentemot massmedierna" (s, 10) etc. Realiteten är alt även denna verksamhet skyddas genom tystnadsplikt men att TF och tillämpningslagen öppnar en möjlighel all åsidosätta tystnadsplikten utan påföljd för meddelaren, en möjlighet som bygger på förtroende för massmedierna och en insikt om värdet av att garantera deras för det demokratiska samhället livsviktiga funktioner,

Enligl hovrätten över Skåne och Blekinge ligger betydelsen i ell meddelarskydd inle så mycket däri att meddelaren går fri från ansvar. Del ligger i sakens nalur att det ändå bara i mycket sällsynta undantagsfall kommer i fräga att döma meddelaren till ett strängare straff Huvudfrågan är i stället i vad mån del skall vara tillåtet alt efterforska en meddelare och sälunda åsidosätta anonymitetsskyddet. Det är denna åtgärd som enligl hovrätten innebären allvarligt ingripande i pressfriheten. En fri möjlighel alt efterforska meddelare i samtliga fall dä tystnadsplikt kan ha blivit åsidosatt skulle innebära en så allvariig begränsning i pressfriheten att utgivare och författare av tryckta skrifter inte skulle kunna fylla den funktion som från samhälleliga synpunkter har ansetts vara viktig. Detta är skälet till att man redan vid TF:s tillkomst tvingades göra en kompromiss så alt tystnadsplikten endast i vissa angivna fall tillmätes större betydelse än friheten att lämna meddelande för offentliggörande i irycki skrift, Samma synpunkl måste enligl hovrättens mening vara den vägledande när den nya RF nu framtvingar en ändrad konstruktion av reglerna, Enligl hovrätten innebär reglerna om meddelarskydd i och för sig inte någon inskränkning i tystnadspliktens omfattning. Det är snarare fråga om en frihet från ansvar vid brytande av tystnadsplikt i de fall som anges i tillämpningslagen till 8 kap, 4 S MGL,

Vid överväganden om bestämmelser beträffande offentliga funktionärers tystnadsplikt har man enligt JO Wennergren all ulgå dels från sladgandet i 2 kap, I S RF om den medborgerliga yttrandefriheten, dels från den medborgeriiga yttrandefriheten gentemot massmedier - meddelandefriheten -som f. n. är inskriven i I kap, I S TF och som i MMU:s förslag till MGL återfinns i dess I kap, 2 S- Fri- och rätiighetsuiredningen har vidare föreslagit att den allmänna medborgeriiga yttrandefriheten skall fä begränsas endast med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott och att i övrigt begränsningar fär ske endasl om särskill viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. JO förklarar att han har tillstyrkt fri- och rättighetsutredningens förslag i denna del och anser alltså liksom utredningen att stor återhållsamhet skall iakttas beiräffande varje slag av begränsning i den allmänna medborgeriiga yttrandefriheten, enkannerligen be-

Prop. 1975/76:204 62

träffande begränsning genom åläggande av lyslnadsplikt. I fräga om den medborgeriiga yttrandefriheten gentemot massmedier anför MMU (s. 268) att det är av största vikt alt tillse alt massmediernas tillgäng till utförlig och korrekt information från myndigheternas sida inte utan starka skäl begränsas genom tystnadspliklsbestämmelser, I anslutning härtill finns del redan här enligl JO anledning framhålla all, om den allmänna medborgeriiga yttrandefriheten begränsas genom beslämmelser om tystnadsplikt endast i den mån starka skäl talar för det, det inte är självklart att del behövs en särreglering till förmän förden medborgerliga yttrandefriheten gentemot massmedier, Slällning kan inte tas till behovet av särreglering, förrän man bestämt sig för hur långt man skall gå i begränsning av den allmänna medborgeriiga yttrandefriheten genom ordinarie bestämmelserom tystnadsplikt. Det idealiska vore naturiigtvis att dessa begränsningar inte gick längre än att de kan accepteras också med utgångspunkt i massmediernas legitima behov av information, anser JO, - Den nuvarande egenartade rättsliga konstruktionen av meddelarskyddet har enligt JO:s uppfattning varit alltför utspekulerad för att kunna fungera enligt de bakomliggande avsikterna. Det är egentligen bara hos polisen som den tack vare en målinriktad information verkligen slagit igenom. Eljest har de som är ålagda tystnadsplikt genom administrativa föreskrifter naturiigt nog känt sig bundna härav också gentemot pressen. Inom t, ex, kriminalvården, där lystnadspliklen liksom hos polisen blott är föreskriven i administrativ väg, är meddelandefriheten gentemot pressen inte någon levande realitet utan död bokstav, JO veteriigen har det inte annat än i något enstaka undantagsfall hänt att en kriminal-vårdstiänsleman yppat något lill pressen som omfattas av hans tystnadsplikt. Del finns all anledning att se över den rättsliga regleringen av förhållandet mellan meddelandefrihet och lystnadsplikt. Den nuvarande rättsliga konstruktionen är enligl JO en oformlighet. För att förstå den rättsliga konstruktionen i fråga mäste man gå tillbaka till förarbetena, förklarar JO och redogör utföriigt för dessa och för vad MMU har anfört om förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd (s, 117 och 268), För egen del ser JO så pä saken att det innebär en rättslig anomali alt ge skydd ät en meddelare som lämnar uppgifier lill massmedier i strid mot en honom åliggande tystnadsplikt. En offentlig funktionär skall antingen ha eller inte ha tystnadsplikt. Den nuvarande konstruktionen, som innebär att en sådan person kan ha en tystnadsplikt men saklösl kan åsidosätta den i förhållande till massmedier och t, o, m, uppmuntras alt bryta mot den för att informera massmedier, är renl befängd från rättslig synpunkt, JO vänder sig särskilt mot all man med den rättsliga konstruktion som har valls föranleds säga att tystnadsplikten i viss utsträckning skall genombryta meddelarskyddet i stället för att, som är det naturliga, säga alt tystnadsplikten i viss utsträckning skall genombryta inte bara yttrandefriheten enligt RF ulan ocksä meddelandefriheten enligt MGL, Att man uttrycker sig på förstnämnda sätt beror helt enkelt på att man nödgas se saken så att föreskrivna tystnadsplikter

Prop. 1975/76:204 63

formellt gäller också vid umgänget med massmedier men att de då endasl i viss ulsträckning är sanktionerade. Det är just detta som är så olyckligt och som försvårar förståelsen och hämmar effekten. Det är inte att undra på att de offentliga funktionärerna endast undanlagsvis känner sig övertygade om det berättigade i att för massmedier avslöja sådant som är underkastat lysinadspliki. Också en osanklionerad tystnadsplikt övar ett starkt inflytande och inte minst ett moraliskt tryck, JO konstaterar att genom 8 kap, 4 S MGL konserveras den motsägdsefullhel JO vänder sig mol. Frän rättslig renlighetssynpunkt kan enligl JO:s mening endast endera av två lösningar komma i fråga. Antingen skall varje författningsstadgad tystnadsplikt gälla helt och fullt, alltså även gentemot massmedier. Det förutsätter i så fall att tystnadsplikterna avvägs så att massmediernas legitima informationsbehov inte träds för när, vilket belyder att tystnadsplikterna bör göras förhållandevis snäva. Eller också utformas särskilda slag av tystnadsplikter som skall iakttas vid umgänget med massmedier, 1 8 kap, 4 S MGL skulle i så fall föreskrivas att meddelande, som avses i 1 S, inte får lämnas i strid mot tystnadsplikt som anges i särskild lag om lillämpning av denna paragraf och att straff ådöms för brotl mol sådan tystnadsplikt enligt vad som är föreskrivet därom, - JO hyser för egen del den uppfallningen att det frän flera synpunkter, inte minst dä frän praktisk tillämpningssynpunkl, vore lyckligast med enhetliga tystnadsplikisregler, JO förordar därför att del i första hand prövas om inte de ordinarie tystnadspliktsreglerna kan avvägas på sådant sätt att de inte på ett frän allmän synpunkt olyckligt sätt hämmar den fria nyhetsförmedlingen, JO erinrar i detta sammanhang om vad konstitutionsutskottet uttalade i sitt utlåtande 1948:30 om att utskottet förutsatte att regeringen framlade förslag om reglering i lag av vae tystnadsplikt, som ansågs vara av den vikl alt den borde äga tillämpning även dä meddelande lämnas för offentliggörande i tryckt skrift. Varje gäng regering och riksdag haft att pröva fräga om en tystnadsplikt i lag har man alltså haft anledning att avväga tystnadspliktens omfattning med hänsyn till massmediernas informationsiniresse. Det innebär alltså inte något nyll alt som JO här har förordat en lystnadspliktsföreskrift noga avvägs med hänsyn tagen till den fria nyhetsförmedlingens behov. Skulle man finna att det inte låter sig göra att i tillräcklig grad tillgodose massmediernas intressen inom de ordinarie tystnadspliktsreglernas ramar, återstår intet annal än att utforma en särskild lag om tystnadsplikter gentemot massmedierna,

Sveriges advokalsamfund konstaterar att säväl TK:s betänkande som MMU:s präglas av den utomordentliga vikt som man i ett demokratiskt samhälle måsle fästa vid möjligheterna för massmedier till insyn i offentlig verksamhet. En ständigt växande omfattning av och ökad komplexitet i den offentliga verksamheien ökar behovet av insyn, kritik och diskussion. Samfundet säger sig inte ha någon avvikande mening i detta avseende. Mot önskemålet om öppen insyn står emellertid behovet av skydd för den

Prop. 1975/76:204 64

enskildes integritet och ekonomiska intressen liksom behovet av skydd för vissa allmänna intressen som kan skadas av öppen insyn. Vad som samfundet här i första hand behandlar är det system som har konstruerats för alt i rimlig utsträckning tillgodose dessa motstridande intressen. Samfundet påpekar att alla allmänna handlingar i princip är offentliga och yttrandefriheten total. Ett omfattande system av inskränkningar i rätten till tillgång till allmänna handlingar har emellertid upptagits i offentlighets- och sek-retesslagstiftningskommiiiéns förslag till ny sekretesslag. På motsvarande sätl föreslås nu ett system av inskränkningar i yttrandefriheten för offentliga funktionärer. Men denna sekretess föresläs gälla fullt ut endast utanför massmedieområdet. Sä snart uppgifter lämnas i massmedier eller för publicering i massmedier gäller en långt mera inskränkt sekretess, I myckel stor omfattning skulle således - vilkel redan nu är fallet i viss utsträckning - en tiänsteman begå ett brott och kunna bestraffas, om han för en granne omtalade något som han erfarit i tiänsten, medan han däremot skulle vara oförhindrad all tala om samma förhållande för en journalist för publicering i hundratusentals lidningsexemplar. Samfundet frågar om detta system för avvägningen mellan behovet av fri tillgång till information och behovet av skydd för viss information kan vara rikligt. För del allmänna rättsmed-velandet mäste konstruktionen framstå som svårförståelig. Samfundet har kunnat erfara den reaktionen på advokatområdel, där del för allmänheten framstår som helt obegripligt att samfundet inte har möjlighet att ingripa mot advokat .som bryter mot god advokatsed i uttalanden i tidningar, när samfundet kan disciplinärt ingripa om motsvarande uttalanden görs till enskilda personer, i vilka fall skadan uppenbart är långt mindre. Enligt samfundet vore det önskvärt alt en fullständig paralldlitet kunde etableras mellan reglerna för offentliga funktionärers tystnadsplikt och meddelarskyddet, dvs. sålunda att meddelarskydd inte åtnjöts för uppgifter som lämnades i strid mot tystnadsplikt. En sådan lösning skulle svara mot vad det allmänna rättsmedvetandet kräver och ocksä bäst överensstämma med behovet av förtroende mellan tiänsiemännen inom de olika myndigheterna. Inom många myndigheters arbetsområden skulle utlämnande av hemligstämplade uppgifter till massmedier - kanske rent av mot betalning och regelmässigt -- i utomordentligt hög grad försvåra myndighelens arbete. I TK:s betänkande sägs exempelvis: "Det allmännas ekonomiska intressen (förhandlingar om kollektivavtal, om upphandling, om entreprenader osv., affärshemligheter inom affärsdrivande myndigheter m. m.) lämnas utan skydd gentemot massmedierna." Konsekvensen av en sådan reglering torde bli att alltmer av offentlig ekonomisk verksamhet förs över i aktiebolagsform med därav följande kraftigt minskad insyn, anser samfundet. En fullsländig parallelliiet mellan meddelarskyddet och sekretesskyddet kunde emellertid leda till en ur allmän synpunkt alltför stark begränsning av meddelarskyddet. Missförhållanden kan ibland avslöjas för offentligheten endast genom all någon initierad person bryler mot sin tystnadsplikt. Om värdet

Prop. 1975/76:204 65

av avslöjandet ur allmän synpunkt kan anses större än nackdelen av brottet mot tystnadsplikten, skulle det vara stötande om vederbörande straffades för brottet mot tystnadsplikten. En tillfredsställande lösning för sådana fall bör emellertid kunna nås utan att man går till den ytteriigheten att brott mol tystnadsplikt generellt godtas över vida områden, om brottet sker i tryckt skrift eller genom meddelande till företrädare för massmedier.

Kommerskollegium erinrar om att enligt TK:s uppfaltning meddelarskyddet i flertalet fall bör genombryta tystnadsplikterna. Detta anses väsentligt för att ej "hämma en värdefull information eller en angdägendebatt". Såvitt kollegiet kan finna innebär detta att del ankommer på den enskilde tjänstemannen att avgöra om massmedierna skall erhålla information om hemliga omständigheter. En annan konsekvens är att det kan vara svårt för enskilda att korrigera felaktiga uppgifter eftersom de ej får ta del av källmaterialet. Kollegiet vill inte till alla delar ifrågasätta värdet av ett meddelarskydd som får företräde framför tystnadsplikten men noterar, att det skydd mot missbruk av information som tiänsteman och enskilda i dessa fall kan påräkna, utgörs av de etiska regler som tillämpas av medarbetare i massmedier.

Konstruktionen att tystnadsplikt begränsar meddelarskyddet endast om den är angiven i en särskild lill-lämpnjngslag godtas eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Den tillstyrks uttryckligen av JK, Svea hovrätt, MMU, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, posh'erket, lantbruksstyrdsen och SACOISR. Enligt MMU:s uppfattning har TK:s förslag till en dylik till-lämpningslag visat att en sådan väg är framkomlig. MMU uttalar sin anslutning till de principer som TK har angett böra vara vägledande vid utformningen av lagen och i allt väsentligt även till vad TK har anfört om innehållel i lagen. Lantbruksstyrdsen framhåller att förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd inie bör avgöras efter formella kriterier ulan på grundval av de materiella omständigheterna, dvs. uppgifternas art och innehåll. Lantbruksstyrelsen konstaterar att TK:s förslag har denna innebörd och tillstyrker därför att tystnadsplikten gentemot massmedierna regleras enligt de principer TK har angett.

Kommerskollegium finner det riktigt att, som TK har föreslagit, låta gränsdragningen mellan meddelarskydd och tystnadsplikt bero på ärendenas art och inte på föreskriftens konstitutionella beskaffenhet. För kollegiet, som anser att del vore värdefullt att utreda möjligheterna lill ett sammanförande av bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt i en enda lag, synes det böra övervägas om inte ocksä reglerna om gränsdragningen mellan meddelarskydd och tystnadsplikt borde ingå i en sådan gemensam lag. En dylik konstruktion skulle möjligen kunna medverka till att ytteriigare förbättra överskådligheien pä detta område.

Även ett par andra meioderait avgränsade tysinadspliktersom skulle ha försteg framför meddelarfriheten har emellertid förespråkats under remiss-

5 Riksdagen 1976. I saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 66

behandlingen. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhäller att såvitt möjligt redan grundlagen bör avgränsa de fall dä efterforskning får ske, pä sädant sätt att inte tillämpningslagen inom vida gränser kan ändra innebörden i meddelarskyddet. En möjlighet är då enligt hovrätten att i anslutning till ett påpekande av JK uppta en förteckning redan i grundlagen. Frågan är emellertid om inte denna förteckning bör kunna göras så preciserad att en särskild tillämpningslag är obehövlig. En annan möjlighet som i viss mån uppfyller det krav som bör ställas pä reglerna är det förslag som framfördes av offentlighetskommittén i dess slutbetänkande (SOU 1966:60), där inskränkningarna i meddelarfriheten anknutits till vad någon på grund av stadgande i lag inte ägl yppa såsom vittne. Del ligger nämligen enligt hovrätten i sakens natur all regler härom i främsta rummet mäste ta sikte pä vittnespliktens omfattning och därför inte kan godtyckligt varieras med utgångspunkt från det därifrån helt främmande syftet att inskränka pressfriheten,

.SMre«5pe«ortfl//;(7w«rf förordar att det allvarligt övervägs all ge hela lagstiftningen om begränsningar i meddelarskyddet grundlagsform.

Som nämnts förut förordar 70 och Sveriges advokatsamfund i första hand en ordning där tystnadspliktsregleringen är enhetlig och gäller också meddelanden till utgivare och författare av tryckt skrift. För att en sådan ordning inte skall leda till stötande resullal kan man enligl advokaisamfundel tänka sig att dds införa en straffrihetsgrund för fall där värdel av avslöjande från allmän synpunkt kan anses större än nackdelen av brottet mot en tystnadsplikt, dels - när det inte gäller brott mot kvalificerad tystnadsplikt -förbjuda efterspaning av meddelare och åtal i andra fall än efler kvalificerad förhandsprövning, exempelvis av JK eller JO. Enligt samfundet skulle man pä sådant sätl i rimlig ulslräckning skydda den som lämnar ul uppgifter av seriösa skäl utan att för den skull behöva acceptera exempelvis att en tiänsteman för vinnings skull eller av annan liknande grund lämnar ut uppgifter beträffande vilka han har tystnadsplikt.

yA finner förslaget till tillämpningslag angående förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd svårtillgängligt. Delta ligger emellertid delvis i sakens natur, konstaterar JK. När del gäller den lagtekniska lösningen i denna del säger sig JK i realiteten redan tidigare ha lagil ställning, nämligen genom sitt ytirande Över förslaget till MGL.

Önskvärt hade, enligt byggnadsstyrelsen, varit att relationerna yttrandefrihet - meddelarskydd - tystnadsplikt - handlingssekreiess på något sätt kommit till ett mera översiktiigt uttryck. För den icke initierade är del svårt att vid tillämpning av de särskilda författningarna eller bestämmelserna särskilja eller kombinera dessa frågor utan ell samlal grepp över hela lagkomplexet (grundlag, tillämpningslag och i övrigt särskilda författningar), Riksskalieverket hyser en liknande uppfattning. Allmänheiens pressombudsman finner att förslaget lämnar avseväri utrymme för ovisshet och skilda tolkningar och myckel väl kan leda till all berörda tiänsteman i prakliken

Prop. 1975/76:204 67

blir mindre villiga än hittills att lämna upplysningar till massmedierna.

Som nämnts anser hovränen över Skåne och Blekinge att betydelsen av tillämpningsbestämmelserna i huvudsak är den att de anger de fall dä del skall vara tillätet att efterforska en meddelare. Vad det kommer an på är därför inte i första hand att från straffrättslig synpunkt göra en värdering av tystnadsplikten i olika grupper av fall. På en uppräkning av de fall dä anonymitetsskyddet får genombrytas och efterforskning av meddelare ske mäste ställas det kravet att den är enkel och otvetydig, Säsom kommittén själv framhäller, är det tveksamt om förslaget uppfyller della krav, anmärker hovrätten. Såvitt möjligt bör redan grundlagsstadgandet avgränsa de fall då efterforskning får ske pä sådant sätt att inte tillämpningslagen inom vida gränser kan ändra innebörden i meddelarskyddet. En möjlighet är då att, såsom kommittén i anslutning lill ett påpekande av JK anför, uppta en förteckning redan i grundlagen, - Eftersom den föreslagna tillämpningslagen i främsta rummet har sin betydelse däri att den medger efterforskande av meddelare finns det nära samband mellan denna lagstiftningsfråga och frågan om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan, vilken är föremål för särskild utredning. Enligt hovrättens mening är det uppenbart att dessa frågor bör behandlas i ett sammanhang och att det är viktigare att så sker än att reglerna i tillämpningslagen blir behandlade omgående. Ett visst uppskov därmed kan inte ha någon större betydelse.

Länsstyrelsen i Västerbottens län slår fast att frågorna om tystnadsplikt och meddelarskydd för offentliga tjänstemän är väsentliga för alla i det moderna samhället. 1 och med RF:s ikraftträdande den 1 januari 1975 upphörde åtskilliga föreskrifter om tystnadsplikt att gälla. Men det har inte förmärkls någon ökad lösmynthet under år 1975, Tjänstemän och förtroendemän är diskreta oavsett om de står under päföljdshot eller ej. Det ligger i arbetets eller uppdragets nalur. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma ligger det ingen fara i dröjsmål med ny lagsliftning om tystnadsplikt och meddelarskydd, Däremoi innebär förhastade och dåligt beredda regler både risker och onödiga kostnader för alla berörda parter.

Till förmån för förslaget all i grundlag skall anges vilka tystnadsplikter som, enligt vad som närmare bestäms i lag, får genombryta meddelarskyddet uttalar sigJK, överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt, kriminalvårdsstyrelsen, domstolsverket, datainspektionen, socialstyrelsen, postverket, televerket, siatskontoret, Slatens personalnämnd, riksskatteverket, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, Sveriges domareförbund, Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen, Sveiiges Radio samt Pressens samarbeisnämnd. I allmänhet förklarar dessa remissinstanseratt förslaget bör övervägas i del fortsatta lagstiftningsarbetet, Nägra remissinstanser, datainspektionen, televerket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Sveriges industriförbund saml Svenska bankföreningen, anser att del av TK utarbetade utkastet till grundlagsbestämmelse bör kompletteras i olika hänseenden, Datainspek-

Prop. 1975/76:204 68

tionen framhåller vidare särskilt att gränsdragningen mellan myndighetsutövning och frivillig hänvändelse, som förslaget här bygger på, inte är lämplig,

Svea hovrätt och kammarrätten i Göteborg avstyrker den sålunda förordade grundlagsföreskriften om grunderna för de fall då meddelarskyddet får genombrytas. Kammarrätten anför alt behovet härav torde vara ringa, vilkel får anses framgå bl, a, därav att debatten hittills har gällt på vilket sätt riksdagen skall kunna ha ett effektivt inflytande i frågor om meddelarskyddet. Enligt kammarrättens mening bör man iaktta återhållsam hel med alt belasta grundlagen med andra maleridlrättsliga regler än sådana som gäller de högsta statsorganens bildande och funktion. Annars uppstår lätt motsättningar i förhällande till den demokratisk-parlamentariska principen alt det av folket i val utsedda pariamentet skall suveränt kunna besluta i de gemensamma angelägenheterna. Eftersom MMU:s förslag inte lär komma all läggas till grund för lagstiftning, bör det finnas utrymme för att närmare utreda innebörden och konsekvenserna av JK:s lanke innan slutlig ställning tas i frågan.

Enligt MMU:s mening synes det inte möjligt att vid den begränsade reform av TF som nu är aktuell uppnå en tillfredsställande ytteriigare reglering i TF av vad en ,särskild lillämpningslag om förhållandet mellan meddelarskyddet och tystnadsplikten skulle innehålla. Om frägan om en allmän massmediegrundlag kommer att anstå till senare grundlagsändringstillfälle, kommer givetvis möjlighet föreligga alt ånyo överväga frägan mot bakgrunden av den erfarenhet som dä vunnits.

Avvägningen mellan tystnadsplikt och meddelarskydd säsom den har gjorts av TK godtas i stort sett eller helt av RÅ, överåklagaren i Stockholms åklagardislrikt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kriminalvårdsstyrelsen, SIDA, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, statistiska centralbyrån och arbetsmarknadsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsen pekar emellertid pä den risk som publicering av uppgifter om klienter innebär. I många fall kan rehabiliteringsarbetet motverkas och klientens återanpassning i samhället försvåras. Även kriminalvårdsljänslemännens möjligheter till ett förtroendefullt samarbeie med klienterna kan minska när dessa inte längre skyddas av en lika omfattande tystnadsplikt.

Svea hovrän framhåller att det är en viktig fräga hur man skall ingripa mot missbruk av meddelarfriheten, med tanke i försia hand på skador som kan åsamkas enskilda. TK diskuterar, yttrar hovrätten, förutom vidgad åtalsrätt vid förtal även andra alternativ, däribland en utvidgning av själva förtalsreglerna. Hovrätten har i och för sig förståelse för de synpunkter TK utvecklar och finner över huvud tagel detta avsnitl i belänkandel beaktansvärt. Förtalsreglerna hör l, ex, inte till de bäst utformade delarna i brottsbalken, och de kommer inte att bli bättre om det nu vilande ändringsförslaget (SOU 1972:88) genomförs. Emellertid är det hovrällens mening att ingripanden domstolsvägen inte är den lämpligaste metoden för att komma ät

Prop. 1975/76:204 69

missförhållanden på massmedieområdet. Detta omdöme lär stå sig även om man skulle rätta till den mest påtagliga bristen i nuvarande ordning - som TK förbigår- nämligen de alltför svaga sanktionerna vid övertramp. Enligt hovrättens bedömning är åtminstone f n. den bäsla vägen att satsa på självsanering. Hovrätten vill särskill understryka betydelsen av den verksamhet som bedrivs av Pressens opinionsnämnd och Allmänhetens pressombudsman. Ökade resurser och effektivare sanktioner för denna verksamhel framsiår som ett mera angeläget önskemål än flera domstolsprocesser. Efter en samlad bedömning av frågorna om tystnadsplikt och meddelarskydd finner sig hovrätten böra tillstyrka en lösning, som innefattar MMU:s förslag utan den av JK förordade förstärkningen av meddelarskyddet samt en tillämpningslag efter TK:s mönster,

Sveriges Radio påpekar att TK:s lagförslag innebär en utvidgning av skyddel för meddelare på bekostnad av lysinadsplikisintressel vid myndighetsutövningen mot enskilda, t, ex, inom social- och barnavårdssektorerna. De eventuella negativa effekterna för den enskilde individens integritet på grund av denna ökade yttrandefrihet för olika offentliga befattningshavare bör man också enligt företagets mening kunna komma till rätta med genom den regel om åtal för förtal som TK föreslagit.

Enligt TK:s förslag skall i första hand tystnadsplikter i fråga om vissa förtroliga hänvändelser få bryta meddelarskyddet, konstaterar/'/essens saw-arbetsnämnd. Förslaget pä denna punkt synes enligt nämnden tämligen väl avgränsat. Däremot kan enligt samarbetsnämnden åtskilligt sägas om den ulföriiga förteckning på andra meddelarsituationer där meddelarskyddet enligt TK skall sättas åsido. Enligt nämndens mening har kriterierna hållils så allmänna - vilket är svårt att undvika om lagtexten inte skall bli mycket omfattande - att både sådani som bör prioriteras med tystnadsplikt och sådani där meddelarfriheten bör få övertagel kommer med under lagbeskrivningen, Mol denna bakgrund kan del ifrågasättas om man inte borde överge tanken att ha en specificerad lagstiftning och i slällel uppställa några mycket allmänna kriterier för lystnadspliktens övertag över meddelarskyddet av typen all meddelarskyddet skulle falla bort dä yppandet innebär en allvarlig fara för rikets säkerhet eller ett obehörigi ingrepp av allvarlig beskaffenhet i den enskildes personliga integritet. Kriterier av denna generella typ kan vara att föredra framför förslagels kriterier enligt samarbetsnämnden.

Uttalanden av innebörd att TK har gått väl långt i sitt förslag att ge den som bryter tystnadsplikt meddelarskydd kommer frän riksskatteverket, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna I Östergötlands och Västerbottens län, SACO/SR samt Sveriges industrijörbund. Exempelvis riksskatteverket anser alt meddelarskyddet bör ha samma omfattning som i dag,

JK anför att det är uppenbart att enskilda säväl som allmänna intressen av sekretesskydd i viss mån måste vika för att möjliggöra debatt och insyn såsom en kontroll av myndigheternas handlande samt gällande lagstiftnings

Prop. 1975/76:204 70

verkningar och lämplighet. Med denna utgångspunkt blir emellertid en avvägning nödvändig mellan det intresse som skyddas genom tystnadsplikten och intresset av offentlighet. Denna avvägning är synneriigen svår att göra i sakligt hänseende. Den är dessulom svår att lagtekniskt verkställa, JK anför i båda dessa hänseenden inledningsvis några mer allmänna synpunkter. Avvägningen mellan de olika förut berörda intressena kan - beroende på bedömarens värderingar - ske på många olika sätt inom varje område där en tystnadsplikt föreligger. Mängden av situationer och de helt skilda rörutsättningarna gör att de tänkbara lösningarna blir nästan otaliga. Det gäller därför enligt JK att finna lösningar som gör det möjligt att begränsa lagstiftningen utan att alllför mycket av den nödvändiga nyanseringen går föriorad. JK noterar att TK inte har presenterat några övergripande överväganden om principerna för avvägningen mellan olika intressen vid regleringen av förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarskydd. Enligl JK:s mening skulle en sådan diskussion ha varit välgörande. Förslagel innebär att kommittén har upprätthållit meddelarskyddet i mycket stor utsträckning, dvs, tystnadsplikten har tillåtits vika i motsvarande omfattning och det iniresse tystnadsplikten avser att skydda har offrats. De motiv som anförs är skiftande och skulle ha varit förtjänta av en närmare analys. Detta gäller t, ex, argumentet att en korrekt information - lämnad genom att en tjänsteman bryter sin tystnadsplikt och utlämnar vissa uppgifter till massmedier - är det bästa medlet alt förebygga en snedvriden publicitet, Enligl JK:s mening bör det problem som här antyds - och som är väl värt att diskulera - inte lösas genom en regel som låter tystnadsplikten vika för meddelarskyddet. En tiänsteman är inte skyldig att svika sin tystnadsplikt genom att lämna information till massmedier ens för alt korrigera en snedvriden publicitet, I avsaknad av en principiell diskussion i betänkandet av det nyss berörda slaget saknar även JK anledning att här ta upp en sådan diskussion. På en punkt vill JK emellertid göra ett principiellt uttalande, JK anser att det finns anledning att särskilt beakta skyddet för den enskildes personliga intressen, hans privatliv, personliga integritet eller vad man nu vill använda för begrepp. Utan alt förringa värdet av insyn och debatt menar JK att avvägningen i största möjliga utsträckning bör ske sä att privatlivet skyddas. Inte minst i debatten om ADB och integritet drivs synpunkter av detta slag med stor kraft. Enligt JK:s mening är intresset av skydd i många fall därvid väsentligt svagare än de intressen som enligt kommitténs förslag får vika för meddelarskyddet.

70 konstaterar att TK i sitt förslag till tillämpningslag har gått synneriigen långt i en sirävan att tillgodose massmediernas intresse av lillgång till information om vad som tilldrar sig i den offentliga verksamheten, JO delar i och för sig kommitténs mening om att massmedierna bör få så rikhaltigt faktaunderiag som möjligt för granskning av myndigheternas förfarande och val av åtgärder. En sådan ordning är det öppna samhällets adelsmärke och den bör eftersträvas så långt det någonsin är möjligt. Men vissa gränser

Prop. 1975/76:204 71

måste ändå sättas och de mäste sättas på sådant sätt alt inte det allmännas och framför allt inte enskildas förhållanden i alltför hög grad utlämnas åt offentligheten. Enligt JO:s mening har TK gått orimligt långl för alt främja massmediernas informationsiniresse och så långl alt en rad vitala sekretessintressen prisges. Någon tystnadsplikt gentemot massmedierna länks i, ex, inte skola gälla beträffande polisens brottsutredande och brottsförebyggande verksamhet, beskattningsmyndigheters verksamhet (utom i ett speciellt hänseende), socialvårdens eller sjukvårdens verksamhet (utom i några fall), JO säger sig inte kunna förstå annat än att anledningen till att kommittén gått så långt i fråga om öppenheten mol massmedierna mäste vara att kommittén räknat med att vad JO kallat den osankiionerade tystnadsplikten kommer att sörja för att meddelandefriheten för de offentiiga funktionärerna inte kommer att missbrukas av dem till oacceptabelt men för det allmänna eller för enskilda. Man tänker sig förmodligen alt förekomsten av lyslnadsplikt - ehuru dä osanktionerad när det gäller meddelanden till massmedierna - kommer att föranleda den offentliga funktionären att tänka sig mycket noga för innan han lämnar upplysningar till massmedier om sådant som, om det publiceras, skulle allvariigt skada det allmänna eller den esnkilde. En polisman förväntas t, ex, inte lämna meddelande om sådant, som skulle spoliera en pågående brottsspaning, en läkare förväntas inte lämna ut uppgifter om en patient som är mycket ömtåliga för denne och en taxerings-tiänsteman förväntas inte lämna ul uppgifter ur en skattskyldigs självdeklaration, som röjer dennes inkomstkällor, avdrag o, d. Som JO förul har betonat kan det inte godtas att ordningen byggs upp på så ihåliga grunder. Den osanktionerade tystnadsplikten är ett missfoster som måste mönstras ut och skall en särskild lag skrivas om vilka tystnadsplikter .som skall gälla även gentemot massmedierna mäste den ges ett helt annal innehåll än den av kommittén föreslagna lagen och på ett helt annat sätt säkerställa sekretess i allmänt och enskilt intresse. JO är emellertid rädd för att man vid utformningen av en sådan lag kommer att finna att denna till sitt innehåll i huvudsak mäsle överensstämma med de ordinarie reglerom lystnadsplikt som skall gälla för offentliga funktionärer.

Åtskilliga remissinsianser är kritiska mot TK:s avvägning mellan tystnadsplikt och meddelarfrihet på deras verksamhetsområde. Särskilt den föreslagna utvidgningen av meddelarskyddet på socialvårdsomrädet har sålunda mölt invändningar.

Ganska många remissinstanser har kritiska synpunkter på d e n skillnad som TK gör, både i LOFT och i tillämpningslagen angående meddelarfrihet, mellan myndighetsutövning och förtro-oendesilualioner. Bland de inslanser som har yttrat sig i denna fräga kan nämnas yA;, RÅ, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, daiainspekiionen, värnpliklsverkel, socialulredningen, psykiatriska nämnden, riksskatteverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Svenska kommunförbundet samt Allmänhetens pressombudsman.

Prop. 1975/76:204 72

Förslaget till ändrad lydelse av regel n om åtal för förtal godtas i princip av JK och överåklagaren i Göteboigs åklagardislrikt, medan RÅ, överåklagaren i Siockholms åklagardistrikt, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, MMU, Pressens samarbeisnämnd och Allmänhetens pressombudsman motsätter sig det och lantbruksstyrdsen och arbetsmarknadsstyrelsen uttalar tvekan över det. Enligt TCO.s mening bör de utökade ätalsmöj-ligheierna endast gälla det område där TK föreslär ett nyinfört meddelarskydd.

Gränsdragningen mellan meddelarskydd och tystnadsplikt påverkar indirekt även handlingssekretessen påpekar kommerskollegium. Om en handling är hemlig enligt sekretesslagen får den ej lämnas ut vare sig till enskilda eller massmedier, Alll sekretessbelagt material är skyddat av tystnadsplikt som emellertid i vissa fall genombryts av meddelarskydd. Delta synes innebära att sekretesslagen kan kringgås genom att en tjänsteman muntligt lämnar massmedier information om innehållet i en hemlig handling. Kollegiet finner att detta regelsystem innebär en inkonsekvens. Liknande synpunkler anför datainspektionen.

Även JO anmärker att en påtaglig inkonsekvens kan påvisas i MMU:s ställningstagande närdet gäller öppenheten mot massmedierna. Beträffande utlämnande av en allmän handling, som enligt reglerna härom skall hållas hemlig, tänker sig MMU nämligen inte att några specialregler skall finnas som begränsar de offentliga funktionärernas diskretionsplikts i förhållande till massmedier. Sekretessreglerna för allmänna handlingar skall enligt förslaget gälla fullt ut också gentemot massmedier. Om sekretessen för en allmän handling sammanfaller med tystnadsplikten beträffande sådana förhållanden som avhandlas i den allmänna handlingen, vilket givetvis i möjligaste män bör vara fallet, kan följden bli att den offentlige funktionären enligt den föreslagna ordningen fritt kan överiämna dokumentet, innan detta är alt anse som upprättat och därmed allmän handling, om ifrågavarande tystnadsplikt görs mindre långtgående gentemot massmedier än gentemot iredje man i allmänhet, medan han blir förhindrad att överlämna dokumentet lill massmedier sedan del blivit allmän handling. Del kan f ö, diskuteras, säger JO, om han inle också sedan aktstycket föreligger färdigt som allmän handling fortfarande är fri att till massmedier utlämna ell utkasl lill detsamma, om han inte därigenom bryter mol den mer begränsade tystnadsplikt som kan vara föreskriven gentemot massmedier.

Till TK:s uppfattning att endast uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt bryter meddelarfriheten ansluter sig uttryckligen domstolsverket, granskningsnämnden för försvarsuppflnnlngar, Sveriges Radio och Pressens samarbeisnämnd.

Kritisk mol förslaget pädennapunkt ärbl, a, VA", som säger sig ha förståelse för TK:s uppfattning men ändå vill ifrågasätta om den bör läggas till grund för lagstiftningen, framför allt därför att kravet pä uppsåt inte betyder nägon minskning av efterforskningarna. Detta torde gälla även i del nya läge som

Prop. 1975/76:204 73

råder efter ämbetsansvarets avskaffande, Pä grund härav måsle det för yäns-temannen anses i stort selt likgilligl hur gränsen för strafföarhet bestäms. Med hänsyn härlill och till att del i flera fall kan anföras goda skäl för att straffa även oaktsamhetsbrott anser JK alt frägan bör övervägas ytterligare.

Inte heller förenade fabriksverken delar TK:s uppfattning i denna del. Med hänsyn till den verksamhel fabriksverken bedriver skulle det medföra allvarliga konsekvenser för företaget och dess kunder, såväl svenska som utländska, om en tjänsteman, som lill massmedier utlämnar uppgifter av hemlig natur, ej skulle kunna ställas till ansvar enbart av den anledningen att vederbörande kan göra gällande att det ej föreligger något uppsåt. Enligt länsslyrelsen I Östergötlands län synes den praktiska konsekvensen av de föreslagna reglerna om anonymitetsskydd och strafföarhet enbart vid uppsåtligt 'brott bli alt eventuella övertramp knappast kommer alt kunna beivras. All bevisa uppsåt kan vara svårt. Länsstyrelsen anser att en rimlig avvägning av olika intressen medför att även oaktsamhet bör kunna beivras. Detta bör i vart fall gälla grov oaktsamhet,

JO förklarar att han redan i ytirande över MMU:s betänkande har kritiserat den ståndpunkt, som TK nu intar, och JO vänder sig ånyo mot densamma. Enligt JO:s mening är det framför allt det oaktsamma åsidosättandet av tystnadsplikten som är klandervärt. Den som uppsåtligen åsidosätter en lyslnadsplikt föratt informera massmedierna om nägot gördel ofta av ideella skäl. Han finner det väsentligt att ge fakta för samhällsdebatt av en fräga som han bedömer vara av stort allmänt iniresse. Det ter sig från denna synpunkt inkonsekvent att ej kriminalisera oaktsamt åsidosättande av en tystnadsplikt som gäller mot massmedierna. Det är tvärtom främst det oaktsamma åsidosättandet av tystnadsplikten som bör vara kriminaliserat till understrykande av denna tystnadsplikts särskilda vikt. Kriminaliseras det oaktsamma åsidosättandet av lystnadspliklen, bortfaller också den av TK framhållna diskrepansen mellan efterforskning och beivrande. Något meddelarskydd går ju av praktiska skäl ändå inte att tillförsäkra den som av oaktsamhet åsidosätter tystnadsplikten till skillnad frän den som uppsåtligen gör det, eftersom man inte utan att utreda saken kan veta om åsidosättandet skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, anmärker JO,

Överbefälhavaren anser alt brottet vårdslöshet med hemlig uppgift enligt förslaget i betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spioneribrollet m, m, bör bryta meddelarskyddet. Även televerket och överstyrelsen för ekonomiskt försvar menar att åsidosättande av tystnadsplikt av grov oaktsamhet bör medföra ansvar för meddelare, medan SACOISR ifrågasätter om så inte bör vara fallel.

Särskilda frågor som ej har berörts av TK tas upp av några remissinstanser.

Domstolsverket anmärker att med det synsätt som har varit vägledande förTK tystnadsplikt innebären inskränkning i den yttrandefrihet som grundlagen tillförsäkrar alla medborgare. Det kunde mot den bakgrunden ifrå-

Prop. 1975/76:204 74

gasättas om inte kriterierna för sädana inskränkningar borde anges i lagstiftning med generell räckvidd. Kommittén har inle haft lill uppgift att överväga denna fråga. Rätlen att genom avtal inskränka yttrandefriheten består sålunda oförändrad såvitt gäller den privata sekiorn av arbetsmarknaden. Något behov av lagregler till skydd mot otillbörlig tillämpning av klausulerom tystnadsplikt kan kanske heller inte anses föreligga. Det kunde eljest synas som om ett allmänt skydd mot avskedande för den som bryter mot tystnadsplikt genom meddelande till massmedier i vissa fall skulle kunna försvaras.

Statens personalnämnd päpekar all skyddel för meddelande till massmedier är en väsentlig demokratisk rättighet men alt massmedier är endast en av de möjligheter medborgarna har när del gäller alt påverka den politiska beslutsprocessen i ett demokratiskt land. Kontakt med politiska partier, t. ex, genom riksdagsledamot eller annal valt ombud, med fackförening, genom föredrag och debatter på allmänna sammankomster är andra viktiga möjligheter all påverka den demokratiska beslutsprocessen. Nämnden noterar all något särskilt skydd för sådana meddelanden inle finns i förslagel. Med hänsyn härtill synes tystnadsplikten i vissa fall alltför omfattande.

5 Processuella frågor i anslutning till meddelarskyddet 5.1 Gällande rätt

Enligt TF handläggs tryckfrihetsmål i en särskild processform, som är exklusivt tillämplig, I regel medverkar vid målens avgörande en jury, beslående av lekmän. Jurysyslemet infördes 1815. Det motiverades av att det skulle möjliggöra en friare bedömning av frägan om den åtalade skriftens brottslighet. Sitt nuvarande innehåll fick beslämmelserna om tryckfrihetsprocessen i allt väsentligt genom 1949 års tryckfrihetsreform,

TF:s regler om rättegången i tryckfrihetsmål är upptagna i 12 kap. Enligt 1 S hänförs till tryckfrihetsmål mäl angående ansvar eller enskilt anspråk pä grund av tryckfrihetsbrott samt mäl om konfiskation av tryckt skrift. Dessa mål tas upp av tingsrätt inom vars domkrets länsstyrelse har sitt säte. Regeringen kan ocksä förordna att annan tingsrätt inom länet skall kunna döma i tryckfrihetsmål, Enligl 2 S skall i tryckfrihetsmål frågan huruvida skriften är brottslig prövas av en jury om nio medlemmar, om inte parterna förklarar sig vilja hänskjuta målel till rättens avgörande utan sådan prövning. Då jury prövar skrifts brottslighet, skall skriften anses brottslig, om minsl sex jurymän är ense om det. Om juryn finner alt en skrift inte är brottslig, skall den tilltalade frikännas. Har juryn däremot funnit skriften brottslig, skall också rätten pröva dess brottslighet. Är rätten av annan mening än juryn, kan rätlen frikänna den tilltalade eller hänföra brollet under mildare strafföeslämmelse än den som juryn har ansett lillämplig.

Prop. 1975/76:204 75

I vatie län skall finnas jurymän fördelade i två grupper med 16 jurymän i första och 8 jurymän i andra gruppen. Andra gruppens jurymän skall vara eller ha varit nämndemän vid allmän underrätt. Jurymännen utses för en tid av fyra år genom val av landstingen och, i vissa fall, kommunfullmäktige. Det föreskrivs särskilt att skilda samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av länet bör vara företrädda bland jurymännen.

Jury lett mål bildas av de jurymän, som inte ärjäviga, sålunda att vardera parten fär utesluta tre jurymän inom den första gruppen och en inom den andra samt rätten genom lottning bland de övriga lar ut så mänga till suppleanter att sex kvarstår i första gruppen och tre i den andra.

De närmare bestämmelserna om själva rättegängen i tryckfrihetsmål finns i lagen (1949:164) med vissa bestämmelserom rättegången i tryckfrihetsmål.

Avgörande för vilken domstol som skall handlägga ett tryckfrihetsmål är i allmänhet tryckningsorten.

Vid förberedande behandling skall rätten utreda om den tilltalade eller svarandeparten äransvarig för innehållet i skriften och om så behövs meddela beslut i den frägan.

Vid huvudförhandling inför jury består rätten av tre eller fyra lagfarna domare. Med rättens tillstånd fär juryman framställa frågor till part, vittne, sakkunnig eller annan. Så snart förhandlingen inför juryn har slutförts, skall rätten utan uppskov till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan huruvida skriften är brottslig efler det eller de lagrum som har påståtts i målel. Juryn skall omedelbart överiägga i enrum under en av juryn utsedd ordförande. Om det påkallas av någon av jurymännen, skall juryn sammanträda med rätten för att inhämta upplysning om vad lag stadgar, 1 övrigt får juryn inte överiägga angående sitt svar eller ha omröstning i rättens närvaro.

De framställda frågorna skall besvaras med "ja" eller "nej"; juryns utslag är alltså inle försett med motivering. Juryn fär inte åtskiljas förrän samtliga frågor har besvarats. Juryns svar skall avfattas skriftligen och tillställas rätten.

Friar juryn en skrift, kan frägan om skriftens lagstridighet inte komma under högre rätts prövning. Har juryn däremot meddelal fällande utlåtande, kan högre rält fria eller annars meddela dom som innefattar mildare bedömning än juryns. Överrätten är - sä länge resultatet inle blir strängare än juryns utslag - oförhindrad att skärpa en dom som innebär att underrätten i friande riktning har frångått juryns bedömning. Har jury inle medverkat vid målets avgörande, kan högre rätt efter vanliga regler överpröva tingsrättens avgörande.

Har juryn och rätten funnit att en skrift är brottslig, är det rätten ensam som bestämmer om påföljd, skadestånd och annan rättsverkan. Vid omröstning gäller därvid vanliga regler, liksom för frågan om fullföljd.

Som nämnts lidigare handläggs ätal, då sådani är möjligt, mot den, som har lämnal meddelande för offentliggörande i tryckt skrift, inte som tryckfrihetsmål utan vid allmän domstol enligt vanliga process regler. Detsamma gäller åtal mot den ansvarige publicisten för överträdelse av tystnadsplikt

Prop. 1975/76:204 76

genom framställning i tryckt skrift, om överträdelsen inte innebär tryckfrihetsbrott. Några bestämmelser som föreskriver särskild processform för åtal för anskaffande av uppgifier för publicering finns inle,

5.2 Dens. k. IB-affären

Under är 1973 publicerades uppgifter om den svenska underrättelseorganisationen Informationsbyrän (IB) dels i en periodisk tidskrift, dels i en bok. Det rättsliga efterspelet till denna s, k, IB-affär belyste TF:s innebörd i fräga om meddelarskydd, anonymitetsskydd och rättegångsförfarande.

Genom domstolsavgöranden, bl, a, ett av högsta domstolen, slogs sålunda fast att TF:s regler om meddelare gäller också i fråga om meddelanden som har formen av tidningsartiklar lill vilka meddelaren framträder som författare.

Domstolarnas beslut klargjorde vidare att obehörigi anskaffande - i detta fall genom spioneri - av uppgifter som sedermera publiceras i tryckt skrift inte är underkastat TF:s regier. Det gör därvid inte någon skillnad att den som har anskaffat uppgifterna själv är tryckfrihetsrättsligt ansvarig för offentliggörandet. Detta förhållande kan leda till att samma person kan bli åtalad för en sammanhängande brottslighet i olika processformer, dels vid allmän domstol, dels vid tryckfrihetsdomslol.

Nära samband med det sist sagda har ett annal under IB-affären uppmärksammat torhällande, nämligen att flera personer som är indragna i samma brottslighet kan fä sin sak prövad i olika slags rättegångar. Den som ansvarar för publiceringen av en uppgift lagfors sålunda i tryckfrihetsmål, medan den som har meddelat uppgiften svarar i vanlig rättegång. Särskilt omdiskuterat i IB-affären blev att nägot tryckfrihetsåtal aldrig genomfördes, under det all ansvar i vanlig broltmälsordning utkrävdes för anskaffande och meddelande av sedermera publicerade uppgifier.

De frågor som aktualiserades genom IB-affären föranledde tilläggsdirektiv till MMU,

5.3 Massmedieutredningen

MMU föreslär att jurysystemet avskaffas och att mäl angående yttrandefriheten i massmedier förs samman till en enda specialdomstol, en yttrandefrihetsdomstol som anknyts till Stockholms tingsrätt. Enligt förslaget skall domstolen bestå av ordförande och vice ordförande, bada juristdomare, och av sju andra ledamöter, som är lekmän. Av dessa bör tre ha publicistisk erfarenhet.

Som en särskild fördel med den föreslagna yiirandefrihetsdomstolen åberopar MMU att frågan om yltrandefrihetsbrott i de vanliga fall då ett publicerat meddelande är avsett all spridas över hela landet kan fä ett avgörande som inte är beroende av sädana tillfälliga omständigheter som pä vilken

Prop. 1975/76:204 ti

ort meddelandet har publicerats,

Yttrandefrihetsdomsiolen skall enligt förslaget försl och främst handlägga mål om yttrandefriheisbrotl, dvs, brott varigenom gränserna för yttrandefriheten i de berörda massmedierna har överträtts. Om yttrandefrihetsdomsiolen anknyts till den vanliga instansordningen och till de allmänna domstolarnas arbetsformer enligt rättegångsbalken finns det emellertid enligl MMU inte några betänkligheter mot alt lill domstolen föra andra mål än sådana som gäller själva yttrandefriheisbrotten. Härigenom kan man, menar uiredningen, komma till rätta med de problem som består i att med varandra sammanhängande ätal nu handläggs i skilda processformer.

För det första bör sålunda, föreslår MMU, åtal mot meddelare - när sådant över huvud taget kan komma till slånd - gå lill samma domstol som handlägger åtal mot den ansvarige publicisten, dvs. yttrandefrihetsdomstolen. Därmed kommer också, påpekar MMU, den i IB-affären diskuterade frågan om vilken processform - tryckfrihetsmål eller mål vid allmän domstol -som skall ha företräde att sakna aktualitet.

För det andra bör man, fortsätter MMU, undanröja de processuella olägenheter som beslår i att en person för sammanhängande brottslighet lagfors i tvä olika slags rättegångar. Den som har gjort sig skyldig till brottsligt anskaffande av uppgift i syfte att uppgiften skall offentliggöras i nägot massmedium bör därför åtalas vid yttrandefrihetsdomstolen, om inte anskaffandet som sådant är särskilt slrafföelagt med hänsyn lill förfaringssättet. Har han vidarebefordrat uppgiften till massmediet, kommer alltså frågorna om ansvar för anskaffandet och meddelandet att behandlas av samma domstol. Det åsyftade resultatet uppnås genom utredningens i del föregående (avsnitt 4.2) nämnda förslag att det sä att säga normala anskaffandet av en uppgift i grundlagen skall jämställas med lämnandet av meddelandet, varigenom f ö. också anskaffandet i samma mån blir straffritt. - På motsvarande sätt skall, framhäller MMU vidare, den som är ansvarig för publiceringen inte kunna - vare sig före, samiidigi med eller efler åtal för yltrandefrihetsbrott - åtalas vid allmän domstol för anskaffande - t. ex. genom spioneri -av den publicerade uppgiften i annat fall än dä anskaffandet har skett genom inbrott e. d.

I syfte att undvika olika processformer föreslär MMU också vissa detaljändringar i förhållande lill gällande rätt. Sålunda har i broltskatalogen som särskilt yttrandefrihetsbrott upptagits brott mot tystnadsplikt när det begås av den som är formalansvarig för publiceringen. Genom en allmän bestämmelse i grundlagen om att också andra mål än de i grundlagen angivna kan handläggas av yttrandefrihetsdomstolen, i den mån det föreskrivs i lag, möjliggörs enligt förslaget en enhetlig handläggning av ätal för sammanhängande brottslighet i de ytteriigare fall som kan komma att aktualiseras,

MMU föreslår att också tillämpningen av reglerna om anonymitetsskydd och om förbud mot efterforskning av meddelare m, fl, skall handläggas

Prop. 1975/76:204 78

av yttrandefrihetsdomsiolen såsom varande särskilt sakkunnig beträffande hda frågan om yttrandefriheten i massmedier,

MMU föreslår vidare att, när vid domstol uppkommer fräga huruvida den nya grundlagen lägger hinder i vägen för att ådöma ansvar, höra vittne e, d., frågan skall hänskjutas till yttrandefrihetsdomstolen, om inle saken är uppenbar eller del annars av särskilda skäl anses onödigt att frågan underställs yttrandefrihetsdomsiolen. Motsvarande rätt att hänskjuta fräga till yiirandefrihetsdomstolen skall tillkomma åklagare vid förundersökning i brottmål. Yttrandefrihetsdomstolen skall såsom särskill mål avgöra den hänskjutna frågan.

Enligt MMU bör man som huvudprincip behålla regeln alt ett friande utslag i yttrandefrihetsmäl skall stå fast, MMU föreslär dock den avvikelsen från huvudprincipen all fullföljd mot friande dom av yttrandefrihetsdomstolen skall vara tillåten när det gäller de för samhället fariigaste fallen, nämligen de grövsta brotten mot rikets yttre och inre säkerhet,

5.4 Remissyttrandena

I det följande redovisas endast de synpunkter frän remissinstanserna som har aktualitet i föreliggande ärende, Beiräffande remissinstansernas allmänna inställning till den föreslagna yiirandefrihetsdomstolen hänvisas till den i Ds Ju 1976:2 publicerade remissammanställningen.

Förslaget att å t a I mot meddelare, inbegripet den som har anskaffat uppgift för publicering, skall handläggas i samma processuella ordning som talan på grund av yttrandefriheisbrotl har i allmänhel i och för sig tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge betonar alt, om den nuvarande konstruktionen i fräga om meddelarskydd och brott mot rikets säkerhet behålls, del är så myckel mer angeläget att ett överskridande av gränserna för meddelarskyddet i fråga om åtalsprövning och process jämställs med yttrandefrihetsbrott,

RÅ framhåller att IB-affären har visat alt meddelarskyddet i vissa lägen kan genombrytas genom att regler om allmän brottmålsprocess kan bli tilllämpliga i stället för de särskilda regler som skall gälla för rättegängen i yttrandefrihetsmäl. Med lanke på meddelarskyddet är det enligl RÅ önskvärt att sädana olägenheter som aktualiserades genom IB-affären så långt som möjligt elimineras. MMU:s förslag innebär, fortsätter RÅ, förbättringar i fråga om gränsdragningen mellan allmän process och yttrandefriheisprocess. Härigenom tillgodoses önskemålet all ålal mol den som har meddelat uppgiften och mot den formalansvarige inte kommer alt handläggas enligl olika processuella regler ulan kan förenas i en rättegång. Ett ytteriigare steg i samma riktning är förslaget att anskaffande av uppgifter - i den mån detta är som sådant slrafföelagt - skall kunna handläggas i samma rättegång som

Prop. 1975/76:204 79

ätal för meddelandet av uppgifter. Utredningens förslag tillgodoser enligt RÅ:s mening delvis den kritik som under IB-affärens olika faser riktades mot den nuvarande ordningen. Del är emellertid klart att det även i fortsättningen kan uppstå konkurrenssituationer. Utredningen har, förklarar RÅ, själv pekat på en sädan, nämligen då sättet för anskaffandet av en uppgift är särskilt slrafföelagt. Kompetenskonflikter kan också uppkomma i andra fall, t, ex, då anskaffandet av en hemlig uppgift hinner lagforas innan del blivit klariagt alt uppgiften lämnats för publicering. Ett ytteriigare exempel är att en uppgift röjs såväl genom meddelande för offentliggörande i grund-lagsskyddat medium som på annat sätt. Del kan slutligen anmärkas att den som har anskaffat en uppgift och sedan vidarebefordrat denna till en person som meddelat den inte kan åtalas i samma rättegång som meddelaren eller den för uppgiftens publicering formalansvarige, - RÅ utlalar vidare alt det liksom hittills kommer att vara nödvändigt att förundersökning verkställs när misstanke föreligger om åtalbart brott av meddelare, MMU:s förslag medför att efter avslutad förundersökning ätal inte skall väckas vid allmän domstol utan vid den ytlrandefriheisdomslol som föreslås bli inrättad. För domstolens vidkommande innebär detta, framhåller RÅ, att den kan få pröva frågor om exempelvis det subjektiva rekvisitet eller ingå på bedömning av vad som är bevisat i målet.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet finner den utvidgning av meddelarskyddet som MMU föreslår processuellt påkallad för att undvika stötande fall av dubbel domstolsbehörighet för en sammanhängande brottslighet, Ocksä fakulteten päpekar emellertid att enligt förslaget fall kan förekomma där åtal kan bli aktuellt inför såväl ytlrandefriheisdomslol som allmän domstol. Att som MMU föreslär söka lösa dessa problem genom vanlig lagstiftning kan enligt fakulteten medföra svåröverskådliga praktiska och teoretiska svårigheter. En tillfredsställande lösning av yttrandefrihetsdomstolens kompetens torde kräva relativt generellt utformade regler vilket kan vara svårt att åstadkomma genom en in casu lagstiftning som skall anpassas lill del i grundlagen utformade regelsystemet. Del förefaller också fakulteten oklart i vad mån det särskilda tolkningsstadgandet i I kap, 7 S kan vara att tillämpa i mäl som enligt vanlig lag har hänförts till yttrandefrihetsdomsiolen och om sädan lag skall ha betydelse när fråga om konkurrens mellan yttrandefrihetsbrott och vanligt brott uppkommer (jfr 1 kap, 12 S andra slycket i förslaget). Det fall av dubbel kompetens som enligt fakulteten omedelbart faller i ögonen är när sättet för anskaffande av uppgifter är särskilt belagt med straff i allmän lag. Här kan bl, a, uppkomma dels fall när den som är ansvarig enligt grundlagen även kan dömas av allmän domstol för en del av sitt förfarande och dels fall när gärning som utgjort ett led i ett ej fullbordat yltrandefrihetsbrott endast skall bedömas av allmän domstol, 1 dessa fall uppstår åtminstone två uppenbara problem, sägs det i yttrandet. Dels torde ibland det fullbordade eller inte fullbordade yttrandefrihetsbrottel enligt allmänna regler konsumera anskaffandet vilket

Prop. 1975/76:204 80

blir svårt att ta hänsyn till när dubbel kompetens föreligger. Dels kommer den allmänna domstolen, inte beträffande förfarandets brottslighet, men väl i fråga om straffmätning alt ställas inför i det närmaste olösliga problem då den knappast kan anses ha kompelens att ta hänsyn till annat än sättet för den brottsliga gärningen och inte som i vanliga fall till om förfarandet ingått i en vidare brottsplan, avsett hemliga uppgifier etc. Fakulteten anser med hänsyn härtill att det redan nu borde övervägas, om inte även sådana fall som nämns i förslagets 1 kap, 12 S andra stycket borde hänföras till ytirandefrihetsdomstols kompetens och vara underkastade den särskilda tolkningsregeln i 1 kap, 7 S-

Till särskill övervägande synes enligl JO:s mening böra tas upp frågan om yttrandefrihetsdomstolens kompetens att pröva anskaffande av uppgift som skett genom gärning som är särskilt belagd med straff Görs rätlen till anskaffande av uppgift för publicering i massmedier till en i massmediegrundlagen skyddad rätt, kan ifrågasättas om inte mål härom alltid bör handläggas av yttrandefrihetsdomstolen, alltså såväl dä 8 kap. 2 S andra stycket och motsvarande bestämmelse för författare är tillämpliga som dä anskaffandet blir att bedöma som ett självständigt brott, t.ex. grov stöld, och inte konsumeras av t. ex. ett spioneribrott. Anskaffandet av uppgifter kommer ju att bli en integrerad del av massmedieyttrandefriheten. JO förordar därför att detta tas upp till särskilt övervägande. Liknande synpunkter anförs av Pressens samarbeisnämnd och AB Svenska Pressbyrån.

Överåklagaren i Stockholm och länsåklagaren i Alvsborgs län är med hänsyn till de processuella konsekvenserna kritiska mot förslaget att utvidga meddelarskyddet till den .som har anskaffat uppgift för publicering. Ett allmänt önskemål är givetvis att ingripande mot ett brottsligt förfarande skall ske sä tidigt som möjligt, framhäller överåklagaren. Om detta sker mot en anskaffare, kan svårigheter uppkomma angående vilka lagregler som skall tillämpas, såvida syftet inte klart framgår. Processforum bör bestämmas på objektiva grunder och inte vara beroende av den ståndpunkt som den misstänkte kan finna för gott att inta när han blir ertappad. Sålunda bör exempelvis en person, som obehörigen anskaffar uppgifter som innebär spioneri, åtalas därför i vanlig rättegång oavsett vad han uppger om sin avsikt om sättet alt vidarebefordra de anskaffade uppgifterna. Liknande synpunkler framför länsåklagaren. Enligt honom lär en invändning av en misstänkt person om att syftet med konstaterad verksamhet för anskaffande av uppgifter har varit att samla material för publicering i allmänhet svåriigen kunna gendrivas även om publiceringssyfte inte alls föreligger. Särskilt under inledningsskedet i förundersökningen blirdet svårt att tillräckligt snabbt avgöra frågan om rätt forum. Vid användande av tvångsmedel är mycket korta tidsfrister föreskrivna. Redan frågan om vem som är rätt åklagare i målet, justitiekanslern eller allmän åklagare, blir svår att bedöma, om publiceringssyftet skall vara avgörande.

Ett par remissinsianser diskuterar hur ätal mot meddelare

Prop. 1975/76:204 81

och anskaffare av uppgifl skall handläggas om - i enlighet med dessa instansers uppfattning -någon ytlrandefriheisdomslol inte tillskapas.

Det kan inte vara några svårigheter, yttrar hovrätten över Skåne och Blekinge, att låta åtal mot meddelare för överskridande av medddarskyddets gränser gä lill samma domstol och handläggas i samma processform som mål om yttrandefrihetsbrott, utan att del för den skull behöver inrättas någon specialdomstol. Det viktiga i sammanhanget är naturligtvis att på det sättet åtalsfrågan även beträffande meddelaren kommer under justitiekanslerns prövning, förklarar hovrätten. Därigenom kan man undgå det olyckliga resultatet att, när justitiekanslern avstår frän åtal för tryckfrihetsbrott, allmän åklagare likväl väcker åtal mot meddelare. Dessa åtalsfrågor börenligt hovrätten komma under ett enhetligt bedömande, och med hänsyn till de politiska moment som kan finnas ankomma på justitiekanslern också i fortsättningen och ej på den allmänna åklagarorganisationen, vilken så långl möjligt bör stå fri från politiska ställningstaganden.

Enligt Sveriges Radlos mening kan inom det nuvarande systemets ram yttrandeftihetsdomstol bli behörig även för andra brott som ulan att vara yttrandefrihetsbrott ändå rör yttrandefriheten, t. ex. brott av meddelare.

Sveriges författarförbund konstaterar i sitt yttrande först att MMU menar, alt den som är tryckfrihetsrättsligt ansvarig inle bör kunna lagforas särskill för att han anskaffat en viss uppgift, även om detta anskaffande i sig själv är kriminaliserat enligt brottsbalken. Författarförbundet förklarar att denna ståndpunkt är synneriigen välkommen och kommer såvitt förbundet kan se att lösa de viktigaste av problemen i den s. k. IB-rättegängen. Om MMU:s synpunkter inte skulle finna gehör, kvarstår emellertid enligt förbundet problemet att en tryckfrihetsrättsligt ansvarig fören av handlingarna i den kedja, som lett fram till tryckfrihetsmålet, kan göras ansvarig inför vanlig domstol enligt brottsbalken. Därtill kommer, även enligt MMU:s förslag, en "ren" meddelare att i vissa fall kunna straffas på samma sätt som f n. För att skapa en så enhetlig bedömning som möjligt, föreslär MMU att yttrandefrihetsdomstolen skall fä handlägga dessa mål, förklarar förbundet. Förbundet anser det som en fördel, om handläggningen av olika delar av ett mälkomplex av denna typ kan ske i ett sammanhang och vid en domstol. Enligt förbundets mening kan emellertid regionala domstolar lika gärna som en central yttrandefrihetsdomstol lösa frågan, och sannolikt vore denna lösning av många skäl bättre. För förbundet återstår det då all avgöra i vilken sammansättning en tingsrätt skall avgöra frägan, MMU synes finna det fördelaktigt att specialdomstolen handlägger hela frågekomplexet. Författarförbundet har i och för sig inget att erinra däremot men konstaterar att MMU därigenom i och för sig underkänner tingsrätten i dess normala sammansättning som ett instrument för avgörande av frågorna. Detta är naturiigtvis anmärkningsvärt, anser förbundet. När det sedan gäller eventuella gränsdragningsfrägor finns det såvitt författarförbundet ser det

6 Riksdagen 1976. 1 sand. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 82

ingen anledning att principiellt underkänna kompetensen hos underrätten; gränsdragningsfrågorna är normalt av rent juridisk karaklär och, såvitt förbundet förstår, blir det alltid yrkesdomarnas ord som kommer att väga tyngst i dylika sammanhang. Det är dä skäligen likgiltigt, om dessa vid sin sida har nämndemän eller special utsedda andra lekmän. Det enda som väl är uppenbart är att en jury i klassisk mening inte lämpar sig för dessa avgöranden. När det slutligen gäller åtal enligt brottsbalken i samband med åtal för olillälel yttrande ter sig saken annorlunda för författarförbundet. Om man, som tydligen MMU gör, önskar fä en annan bedömning än den vanliga tingsrättsbedömningen, måste det bli yiirandefrihetsdomstolen som får uppdraget att döma även i dessa mäl. Författarförbundet medger att det för svensk rättstradition ter sig egendomligt om en jury i klassisk mening skulle få delta, men om man anseratt sådana mål lämpligen bör handläggas i så nära anslutning som möjligt till yttrandefrihetsmålen bör detta också kunna accepteras. Skulle detta ändock inte accepteras finner författarförbundet att den här upptagna frågan ändå synes vara så sällan förekommande och sä perifer i förhällande till övriga centrala synpunkler pä yltrandefri-hetsmålen i gemen, att man hellre bör avstå från detta "samdömande" framför att avskaffa jurysystem och övriga för rättegången nu gällande principer.

Mot bakgrund av att Sveriges författarförbund avvisar MMU:s förslag om en yttrandefrihetsdomstol behandlar förbundet frägan om en journalists medansvar för en publicerad artikel. Förbundet konstaterar att MMU häller fast den princip som redan gäller, nämligen att även en namngiven journalist vid en tidning är att betrakta som meddelare. Generellt sett är synpunkten acceptabel. Det kan emellertid finnas situationer i vilka det vore önskvärt, att sådan meddelare finge la ansvar gemensamt med utgivaren, yttrar förbundet. Utgivaren och den namngivne journalisten kan ha i viss mån motstående intressen. Utgivaren kan finna det praktiskt eller faktiskt riktigt att erkänna brottslighet hos en viss artikel, för vilken han endast har formalansvar. Den som verkligen har författat artikeln saknar möjlighel alt i processen hävda sina synpunkter. Det är självklart ett intresse för den verklige författaren all han fär en, på frivillighet grundad, möjlighet att styrka att artikeln inte är brottslig eller i varje fall att försvara den. Till delta kommer de erfarenheter som vid IB-affären har kunnat dras av tillämpningen av 7 kap, 3 S TF, Hade samtliga de uppgifter, som nu bedömes som i sig brottsliga, publicerats i böcker för vilka upp-giftsanskaffarna hade varit ensamma ansvariga, hade - enligt vad som framgår av Svea hovrätts icke överklagade beslut i häktningsfrågan - allmän rättegång inte kunnat komma i fräga. Nu framstod de säsom meddelare till en tidning, i vilken de publicerade signerade artiklar. Hade det varil möjligt för dem att ställa upp såsom personligt ansvariga för artiklarna, borde rimligen samma hinder mot vanlig brotlmålsprocess ha förelegat som skulle varit fallet om de publicerat uppgifterna i böcker. Även enligl MMU:s

Prop. 1975/76:204 83

förslag gäller beträffande meddelande i vissa fall ett vanligt brottsbalksansvar (se 8 kap, 2-4 §§). Detta betyder att anställda journalister eller frilansare som i en periodisk skrift framträder med sina namn kan straffas i vanlig rättegäng, medan den ansvarige utgivaren även för "det normala anskaffandet" av uppgifter faller under den grundlagsbestämda rättegängen. De här angivna omständigheterna borde, summerar förbundet, föranleda ett övervägande, om inte en meddelare i fall som dessa borde frivilligt kunna ställa sig jämte utgivaren som ansvarig för innehållet i artiklar i periodisk press och därmed vinna det speciella skydd som grundlagen ger. Förbundet understryker att frägan om frivilligt inträde blir aktuell endast om författaren/meddelaren hotas av åtal enligt 8 kap. 2-4 §S grundlagen. Förbundet framhåller att, om den föreslagna yttrandefrihetsdomstolen inte förverkligas, förbundets förslag utgör ett realistiskt fullföljande av MMU:s önskan alt förstärka meddelarskyddet.

Nägra av de remissinstanser som motsätter sig en central yttrandefrihetsdomstol berör frägan om vilken av flera domstolar i första instans som bör handlägga mål med anknytning till yttrandefriheten.

Bestämmande för vilken yttrandefrihetsdomstol som är behörig bör beträffande periodisk skrift vara utgivningsorten och i övriga fall en åtalad persons bostadsort, anser Svenska lidningsutgivareföreningen. Svenska Journalistförbundet och Publicisiklubben.

Sveriges JÖrJatiarförbund antecknar att forum i tryckfrihetsmål nu är knutet till tryckeriets belägenhet. Detta har lett till mindre tillfredsställande resultat, och det finns ju f ö. ingen möjlighet att på motsvarande sätt knyta forum till platsen för framställning av stencilerade eller fotokopierade skrifter, konstaterar förbundet. För de områden som MMU tar upp i sitt förslag, tryckta och stencilerade skrifter, radio, TV och film torde del vara fullt rimligt att ange forum enligt regler för civilrättsligt forum, dvs. - med författarförbundets förslag - yttrandefrihetsdomstolen i den domkrets där svaranden är bosalt.

Enligl Svenska bokförläggareföreningens åsikt bör man avskaffa de nu gällande reglerna för bestämmande av forum, enligt vilka orten för en skrifts tryckning är bestämmande. Det är inte minst denna opraktiska regel som medfört den ojämnhet i bedömningen av tryckfrihetsmål som utredningen velat eliminera. En naturiig lösning vore, säger föreningen, att följa de civilrättsliga reglerna för bestämning av forum, dvs. det där svaranden är bosatt.

När det gäller att avgöra forumfrägan vid åtal för yttrande i periodisk skrift bör utgivningsorten och inte tryckorten vara utslagsgivande, anser TCO, När det gäller andra skrifter bör valet av domstol ske med utgångspunkt från den ort där författaren är bosatt. Väcks åtal mot både den för publicering ansvarige och meddelare bör, enligt TCO:s mening, det första åtalet bli avgörande för forumfrågan.

Prop. 1975/76:204 84

6 Tillsyn och åtal m. m.

6.1 Gällande rätt

I princip innebär TF:s bestämmelser om tillsyn och åtal att övervakningen av att tryckfrihetens gränser inle överskrids inte ligger på polis- och åklagarorganisationen utan på justitieministern och JK.

Sälunda skall enligt 9 kap. 1 S TF chefen för justitiedepartementet själv eller genom av honom förordnade ombud vaka över förordningens efterlevnad. För att denna tillsyn skall kunna ske, är boktryckare enligt 4 kap.

7 S TF skyldig att lämna ett s. k. granskningsexemplar av tryckt skrift, när
skriften ges ut, I Stockholm skall exemplaret lämnas till justitieministern
och på annan ort till tryckfrihetsombudet där.

Finner justitieministern att allmänt ätal bör väckas för tryckfrihetsbrott, skall han enligt 9 kap, 2 S TF anmäla detta till JK, Denne kan även på eget initiativ väcka åtal för tryckftihetsbrolt, som hör under allmänt åtal. Han är likaså åklagare i fräga om annat brott mol TF, Även riksdagens ombudsmän fär enligt RF åtala sådant annat brott, om det begås av någon som står under deras tillsyn, JK prövar självständigt frägan om åtal för tryckfrihetsbrott, men har justitieministern anmält en skrift till honom anses JK endast ha att pröva om lagliga förutsättningar för åtal finns, inte om åtal är lämpligt, Pä motsvarande sätt torde självständigt åtal från JK:s sida komma i fråga endast om åtalet inle har politisk betydelse. Enligt sin instruktion får JK uppdra åt annan att utföra åtal som JK beslutar. Om enskilt åtal för tryckfrihetsbrott gäller enligt 9 kap. 4 S TF vad i vanlig lag är föreskrivet, alltså rättegångsbalkens regler.

Med justitieministerns ställning som den som skall vaka över TF:s efterlevnad hänger samman att det enligl 5 kap. 5 § TF är han som meddelar och återkallar utgivningsbevis, utan vilket periodisk skrift inte lär ges ut. Med periodisk skrift förstås enligt 1 kap. 7 S TF tidning, lidskrift eller annan sådan tryckt skrift, som enligt utgivningsplanen är avsedd att under bestämd tid ges ut med minst fyra, pä särskilda tider utkommande nummer eller häften per är, samt löpsedlar och bilagor som hör till skriften. Har utgivningsbevis för skriften meddelats, skall denna anses som periodisk till dess beviset återkallas. I 5 kap. 5 och 7 SS TF finns bestämmelser om vad ansökan om utgivningsbevis skall innehålla och om vissa villkor för att bevis skall lä utfärdas. Vidare innehåller 5 kap. 6 S TF regler om återkallelse av sädant bevis.

6.2 Massmedieutredningen

MMU föreslår en omläggning av tillsynen över TF:s efterievnad. Förslaget innebäratt justitieministern inte längre skall ha denna uppgift och att tryckfrihetsombuden avskaffas. 1 stället skall den som är åklagare vaka över att TF:s bestämmelser följs.

Prop. 1975/76:204 85

Som skäl för denna omläggning anför MMU att tryckfrihelsombuden saknar praktisk möjlighet att fullgöra sin granskningsuppgift och att skyldigheten att lämna granskningsexemplar långt ifrån alltid iakttas. Vidare framhåller utredningen att anmälningar från allmänheten och från polisen saml massmediernas bevakning av varandra gör alt tillsynen fungerar väl så effektivt som om det finns en särskild organisation för övervakning.

Som en konsekvens av förslaget att slopa den särskilda tillsynsorganisationen skall enligt MMU skyldigheten att lämna granskningsexemplar upphöra.

När det gäller frågan om vem som skall ta initiativ lill allmänt ålal för tryckfrihetsbrott föreslär MMU att denna uppgift anförtros JK. Detta innebär att justitieministern inte längre skall anmäla skrift till-ätal. Enligt MMU kan dock en politisk bedömning i åtalsfrågan vara värdefull i en del fall. Grundlagen föreslås därför ge möjlighet all i vanlig lag föreskriva att regeringens tillstånd skall krävas för allmänt ätal för tryckfrihetsbrott av visst slag,

MMU föreslär en särskild föreskrift (12 kap, 1 S andra slycket MGL) om riksdagens ombudsmans tillsyn och rätt att föra talan i frågor som avses i MGL,

Enligt MMU:s mening saknas det anledning att i grundlag ge bestämmelser om vem som skall utfärda och återkalla utgivningsbevis. Sådana beslämmelser, liksom föreskrifter om ansökans innehåll saml om förutsättningar för utfärdande och återkallelse av bevis, bör i ställes ges i vanlig lag, MMU uttalar att del bör övervägas att de uppgifter, som enligl 5 kap, 5 och 6 SS TF åvilar justitieministern, anförtros patent- och registreringsverket,

6.3 Remissyttrandena

Positiva helhetsomdömen om MMU:s förslag rörande tillsyn och ålal m. m. lämnas av Svea hovrätt och Föreningen Sveriges polismästare.

Slopandet av den särskilda övervakningen genom justitieministern och tryckfrihetsombuden tillstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge, kommunstyrelsen I Linköping, JK-utredningen, tryckfrihetsombuden I Göteborg och Malmö samt Svenska iryckeriföreningen. Kungl. biblioteket förklarar sig inte vilja motsätta sig förslaget men erinrar om att den nuvarande ordningen med tryckfrihetsombud innebär ett värdefullt stöd för arkivbiblioteken vid fullföljandet av deras åligganden alt åsladkomma sä fullständiga samlingar som möjligt av tryck som framställs i landet.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har ingen erinran mot förslaget att ansvaret att vaka över efterievnaden av grundlagen skall frångå justitieministern. Fakulteten förordar däremot att tryckfrihetsombuden skall finnas kvar. Fakulteten erinrar om alt MMU framhäller att systemet sä

Prop. 1975/76:204 86

till vida är föga effektivt att ombuden inle har möjlighet att granska skrifternas innehåll. Det kan emellertid hävdas, anser fakulteten, alt värdet i systemet med granskningsexemplar ligger icke så mycket i att brottsliga skrifter upptäcks utan fastmer i att det skapar en utmärkt förutsättning för att fastställa preskriptionstiden. Den mera formella kontrollen av tryckår o, d, är väl heller icke helt utan värde. De av MMU föreslagna preskriptionsreglerna är väl fullt rimliga, men beträffande tryckt skrift kan svårigheter uppkomma att bevisa tidpunkten för preskriptionstidens början. Fakulteten föreslär därför att det gamla systemet för tryckta skrifter i huvudsak bibehålls med den modifikationen att justitiekanslern blir tillsynsmyndighet i stället för justitieministern. Troligen kan rationaliseringar göras i fråga om tryckfrihetsombudens anlal.

Mot förslaget att slopa skyldigheten att lämna granskningsexemplar har ingen erinran gjorts under remissbehandlingen.

Förslaget att JK skall vaka över efterlevnaden av grundlagen godtas uttryckligen av Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet som inte heller har nägon erinran mot att JK skall vara åklagare i mäl vid yttrandefrihetsdomstol, om denne såsom förutsätts i motiven även i fortsättningen skall kunna delegera uppgiften till annan åklagare. Vissa kommunikationsproblem torde uppkomma på förundersökningsstadiet, om ledningen av förundersökningen utövas från Stockholm, men ledningen kan väl ocksä delegeras till lokal åklagare, och i den män så bedöms icke böra ske torde somliga brolt vara av den karaktär att förundersökningsledaren icke alltför ofta behöver ingripa. I verkligt allvariiga fall, såsom vid vissa högmålsbrott, torde man fä räkna med att byråchef hos justitiekanslern eller rent av denne själv måste leda förundersökningen på platsen för brottet. Därest förundersökning i landsorten leds från Stockholm, kan svårigheter särskilt befaras i fråga om myckel brådskande åtgärder, såsom anhållningsbe-slut. Med nutida och framtida möjligheler till telekommunikationer synes svårigheterna dock kunna bemästras,

JK-utredningen uttalar som sin mening att det inte föreligger något hinder av ptincipidl eller praktisk art mot att tillsynen över efterievnaden av den föreslagna grundlagen i första hand skall utövas av JK. Det synes fastmer lämpligt att tillsyns-och åtalsfunktionerna förenas och läggs på denne. Enligt MMU:s mening (s. 307) kan i vissa fall en politisk bedömning vara värdefull, varför det enligt grundlagen bör vara möjligt att i lag föreskriva att regeringens tillstånd skall fordras för allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott av visst slag. Kommittén delar denna uppfattning. Å andra sidan bör regeringen ha möjlighet att ta initiativ till åtal eller andra rättsliga åtgärder genom att överiämna handlingarna angående ett ifrågasatt yttrandefrihetsbrott till JK. JK:s ställning i sådant fall bör nämligen enligt kommittén bedömas på samma sätt som då eljest ett ärende Överiämnas till JK för åtgärd, t. ex. för eventuellt åtal mot ämbetsman för brott i ämbetet. Det torde ligga i sakens natur att JK regelmässigt kommer att väcka ätal när han fält ett

Prop. 1975/76:204 87

sädant uppdrag och att han måsle ha mycket starka skäl för att underiäta det. -1 mäl angående överskridande av yitrandefrihetsgränser är i allmänhet ej fråga om bevisfrägor utan rena omdömesfrägor, yttrar kommittén. JK torde efter en anmodan frän regeringen i praktiken inte komma alt vägra att väcka ätal i annal fall än dä någon formell förutsättning härför brister. Prövningen av de rent lagliga förutsättningarna för åtal bör självfallet självständigt göras av JK. Kommittén anser sålunda att den praxis som gällt i förhållandet mellan justitieministern och JK, när justitieministern överlämnat ett tryckfrihetsärende till JK, bör gälla beträffande JK:s ställning gentemot regeringen, när regeringen initierat ett ärende angående ifrågasatt överskridande av yttrandefriheten. Kommittén anser att vad den nu har anfört om JK:s slällning gentemot regeringen torde gälla utan alt i den föreslagna massmediegrundlagen erfordras någon särskild reglering härom. Kommittén är emellertid av den uppfattningen all det vore av värde att detta förhållande mellan regeringen och JK tydligare än vad som skett i betänkandet klarlades genom fortsatta motivuttalanden. Kommittén avser att i sitt slutliga betänkande närmare behandla frägan om JK:s lydnads-förhällande gentemot regeringen. Kommittén tillstyrker i övrigt vad som föreslagits beträffande JK:s uppgifier enligl den föreslagna grundlagen,

RÅ diskuterar frägan om åtalsrätten i yttrandefrihetsmål mot bakgrund av MMU:s förslag rörande meddelarskydd och anonymitet, som mottas positivt av RÅ, Denne päpekar att JK:s befattning med detta slags mål är historiskt betingad och var en naturiig lösning på den tid dä JK var förtroendeämbetsman och tillika utövade den högsta åklagarfunktionen, JK har numera inte en förtroendetiänst utan är anställd medelst fullmakt erinrar RÅ, JK är heller inte högste allmänne åklagare, RÅ ställer frägan om det är en rationell och behövlig ordning att ha en uppdelning mellan RÅ och JK i fråga om åtalskompelensen. Som en jämförelse kan nämnas att i våra nordiska grannländer beslutanderätten i åtalsfrågor är samlade hos en myndighet. Man bör vidare enligl RÅ ha i minnet att MMU:s förslag på ett par punkter innebär en genomgripande förändring av gällande rätt. Justitieministerns tillsyn över tryckfriheten slopas och det tillskapas en ny rättegångsform, I det hänseendet föreslås inrättandet av en ny specialdomstol. Denna fär ensam kompetens i alla mål som rör överträdelser av yttrandefriheten och dess arbetsformer anpassas till vad som gäller för övriga allmänna domstolar. Upphävandet av justitieministerns tillsynsplikt och inrättandet av en ny rättegångsordning talar för att man inte längre bibehåller den nuvarande ordningen i fråga om åtalsrälten, I enlighet med de anförda synpunkterna anser RÅ tiden mogen att överfiytta åtalsbefogenheterna i yttrandefrihetsmäl till RÅ, För detta talar även praktiska skäl. Om åtalsrätten i yttrandefrihetsmål och allmänna brottmål åvilar en och samma myndighet, kan man uppnå en smidig anpassning till olika processformer i den mån de konkurrerar. Vid kompetenskonfiikter öppnar reglerna om åtalsunderlåtdse en möjlighet att i större utsträckning än vad MMU:s förslag medger

Prop. 1975/76:204 88

undvika kompetenskonflikter mellan yttrandefrihetsälal och allmänt åtal Även polisens och åklagarnas arbete kan underiättas, I vissa fall kommer det att vara nödvändigt med förundersökning vid ätal som anställs vid yttrandefrihetsdomsiolen. Det ter sig naturiigt att dessa förundersökningar följer samma regler som brottsutredningen vid allmänt åtal och att RÅ därför i kraft av sin ställning som högste allmänne åklagare har möjlighet att utöva tillsyn, t, ex, genom överprövning av åtalsbeslut eller av åtgärder under utredningens gång, I det här sammanhanget måste enligt RÅ:s mening hänsyn tas även lill alt straffprocessuella tvångsmedel kan användas vid yttrandefrihetsbrott och andra överträdelser av grundlagen. Härom ges vissa regler i lagförslaget, bl, a, i fråga om åklagares rätt att verkställa beslag. Denna rätt ersätter tryckfrihetsombudens behörighet att förordna om beslag. I den mån särskilda föreskrifier inte ges i grundlagen, gäller allmänna straffprocessuella bestämmelser. Med tanke pä nu anförda och liknande synpunkter synes det vara till fördel om åtalsbefogenheterna enligt grundlagen generellt överflyttas till RÅ. Även med en sådan ordning är inte sagt att även tillsynsplikten behöver överflyttas. En lämplig lösning förefaller RÅ vara att denna utövas av JK och att JK i förekommande fall överiämnar ärendet till RÅ för ålalsprövning.

Enligt 7"C0.'s mening faller det sig naturiigare att RÅ skall vara den som vakar över efterievnaden av denna grundlag och fungerar som åklagare i mål vid yttrandefrihetsdomstolen och föreslår därför denna ändring.

Svea hovrätt ställer frågan, om det inte kan vara ändamålsenligt inte minst från politisk synpunkt att lägga avgörandet i fråga om medgivande lill allmänt åtal för tryckfrihetsbrott i visst fall hos justitieministern och inte hos regeringen i dess helhet.

Förslaget, att j ustitiem i nistern inte längre skall utfärda och återkalla utgi v n i ngs be v is för periodisk skrift, har inte rönt någon gensaga vid remissbehandlingen.

7 Föredraganden

7.1 Utvidgning av det grundlagsskyddade området till andra skrifter än tryckta

Tryckfrihetsförordningen (TF) är tillämplig på skrifter som är tryckta, dvs. framställda i tryckpress (I kap, 5 S TF), Som skrift räknas karta, ritning eller bild, även om den inte åtföljs av text. Någon närmare definition av begreppet tryckpress ges inle, och TF har tillämpats också på sädana nya tryckmetoder som offsettryck. Däremot faller andra metoder för mänga-faldigande av skrifter utanför TF:s tillämpningsområde, exempelvis stencilering och fotokopiering.

För att anses som tryckt skrift skall skrift vara utgiven (1 kap, 6 S TF), Med utgiven förstås utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt.

Prop. 1975/76:204 89

Ett undantag från denna regel finns dock. Myndighets tryckta handlingar skall inte anses utgivna, om de skall hållas hemliga.

Att TF är tillämplig endast pä skrifter som är tryckta och inte pä skrifter som är mångafaldigade på annal sätt har sedan länge ansetts otillfredsställande. Enligt ett år 1912 framlagt förslag till TF skulle till tryckt skrift hänföras varje skrift som blivit mångfaldigad genom tryckpress eller därmed jämföriigt medel. Frågan om en utvidgning av begreppel tryckt skrift övervägdes också i samband med tillkomsten av 1949 års TF. De skäl som då åberopades mol en sädan utvidgning var dels att det behövdes en klar gränsdragning med hänsyn till tillsyns- och ansvarsbestämmelserna, dels att den tekniska utvecklingen inte hade nått därhän att TF:s tillämplighet tvunget mäste utsträckas pä detta sätt.

Massmedieutredningen (MMU) föreslår nu att som tryckt skrift skall anses skrift som framställs i tryckpress eller mångfaldigas genom stencilering, ljuskopiering eller liknande tekniskt förfarande. Tanken bakom förslaget är att inle det tekniska framställningssättet som sådani ulan de möjligheter att ge spridning ät skrifter som typiskt är förbundna med ett visst framställningssätt skall vara avgörande för om en skrift faller under grundlagens skydd eller inte. Tillämpningen av denna princip leder lill att exempelvis vanliga skrivmaskinskopior faller uianför grundlagen.

För alt utvidgningen av begreppet tryckt skrift inte skall medföra en alltför långtgående tillämpning av grundlagen föreslår MMU att skrift, som har mångfaldigats på annat sätt än genom tryckning, skall falla under grundlagen endast om den innehäller vissa uppgifter, nämligen om vem som har mångfaldigat den samt om ort och år för mångfaldigandel. Därigenom kan den, som framställer en stencilerad skrift, genom att ange dessa uppgifter på skriften eller utesluta dem välja om skriften skall åtnjuta det särskilda grundlagsskyddet eller inte. Periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis gäller, skall dock enligt förslaget alltid falla under grundlagen.

Som tryckt skrift skall enligt förslaget inte anses s. k, tillfälligheistryck, dvs, visitkort, blanketter, adresskorl, etiketter, förpackningstryck, bruksanvisningar o, d.

Liksom enligt TF skall enligt förslaget tryckt skrift, för att anses som sådan, vara utgiven. Ulan att nägon ändring är avsedd föreslär MMU det tillägget att skrift anses utgiven dä den har utlämnats för spridning "bland allmänheten".

Bestämmelserna i grundlagen om tryckt skrift skall enligt förslagel äga motsvarande tillämpning på sådan trådsändning som mottas i form av skriftligt meddelande, t. ex. faksimiltidningar.

MMU:s förslag att med tryckta skrifter jämställa skrifter som mångfaldigas genom stencilering, ljuskopiering eller liknande lekniskt förfarande och som innehäller vissa uppgifter har mottagits mycket gynnsamt av remissinstanserna. De invändningar som görs avser i alll väsentligt detaljer i förslagel. Viss krilik riktas sålunda mot att begreppet "tryckt skrift" får beteckna

Prop. 1975/76:204 90

också skrift som inle är tryckt. Från några håll uttalas tveksamhet över förslagets konsekvenser för myndigheters handlingar, som t, ex, foiokopieras och är försedda med sådana uppgifter att de enligt förslaget anses som iryckla skrifter.

För egen del anserjag det myckel angeläget att tryckfrihetslagslifiningen blir tillämplig inte bara på skrifter som framställs genom tryckning utan ocksä pä skrifter som mångfaldigas genom andra metoder som såvitt gäller resultatet kan jämföras med tryckning, Ulvecklingen av tekniken alt mångfaldiga skrifter har lett lill alt den gräns, som TF drar mellan tryckta skrifter och andra, inte längre ter sig lika motiverad som lidigare. Såsom MMU har framhållit är det för den enskilde medborgarens rätt att utnyttja grundlagens skydd av stor betydelse att andra och billigare framställningsmetoder än tryckning kan användas. Man skulle med vissl fog kunna hävda att den tryckfrihet, som TF tillerkänner varje svensk medborgare, har mist en del av sitt innehåll till följd av att tryckningen har blivit så dyr att den ligger utanför fiertalets ekonomiska möjligheter men att den återställs genom den föreslagna utvidgningen,

1 del följande föreslår jag alt den nuvarande tillsynsorganisationen för tryckta skrifter skall avskaffas. Därmed försvinner ocksä skyldigheten alt avlämna granskningsexemplar av tryckt skrift. Med dessa förändringar bortfaller ell skäl som har anförts mol alt TF:s tillämpningsområde vidgas (se SOU 1947:60 s, 58),

Mot denna bakgrund förordar jag i likhet med MMU att TF görs tillämplig även på andra skrifter än tryckta.

Mot MMU:s förslag att endast skrifter, som är framställda genom vissa lekniska förfaranden, skall jämställas med tryckta har ingen erinran gjorts under remissbehandlingen, Ävenjag ansluter mig till förslaget. Detta innebär all skrifter som mångfaldigas genom maskinskrift inte faller under grundlagen.

Sådana tekniska förfaranden som mångfaldigande av skrift genom upprepade utskrifter av samma text på en dators radskrivare och utskrift hos fiera mottagare av innehållet i irådsändning lår anses vara att jämställa med kopiering med hjälp av skrivmaskin, lät vara att de är mer effektiva. Dessa förfaranden skiljer sig från sådana lekniska förfaranden som tryckning och stencilering genom att de inte på samma sätt tillåter framställning på en gång och på ett ställe av ett flertal exemplar av en skrift. De tekniska förfaranden som jag här talar om har inte heller hittills i vårt land fått något större användningsområde. Tekniken är visserligen stadd i snabb utveckling, men den har ännu inte nätt dithän att något påtagligt behov av ett grundlagsskydd har uppkommit. Enligt min åsikt talar alltså övervägande skäl för alt TF nu inte görs tillämplig på skrifter som har mångfaldigats pä sätt som nu har sagts. Jag vill dock betona all del snart kan bli aktuellt att på nytt pröva denna fräga. Sålunda torde det vara naturligt att den utredning, som enligl vad jag har förutskickal skall fä till uppgift alt utarbeta

Prop. 1975/76:204 91

ett nytt förslag till grundlag, uppmärksammar denna fråga, bl, a, i samband med gränsdragningen mellan tryckt skrift och radioprogram.

Viss kritik har som nämnts riktats mot förslagel alt begreppel "tryckt skrift" skall innefatta andra skrifter än tryckta. Enligt min mening bör ultrycket tryckt skrift liksom hittills beteckna skrift som har framställts i tryckpress med den innebörd detta uttryck har f n. Även tryckning t, ex, i offsetpress bör alltså inbegripas, Nägon lämplig sammanfattande benämning för sådana skrifter, som börjämställas med tryckta, eller för alla skrifter, som TF bör vara lillämplig pä, står inte lill buds. Jag föreslår därför alt TF görs tillämplig på skrift som har framställts i tryckpress samt - i princip - på skrift som har mångfaldigats genom stencilering eller därmed jämställt förfarande.

Om TF görs lillämplig ocksä på skrifter som har mångafaldigats på annat sätl än genom tryckning, är frågan om alla sådana skrifter skall falla under grundlagen eller om någon eller några särskilda förutsättningar skall vara uppfyllda för att sä skall bli fallet, MMU anser en avgränsning ofrånkomlig och diskuterar olika vägar att åstadkomma denna. Tanken all upplagans storlek eller ett ansökningsförfarande skall bli bestämmande avvisas av utredningen som i stället stannar för att låta grundlagens tillämplighet bli beroende av att vissa uppgifier sätts ul på skriften.

Ingen remissinstans har haft någol all invända mot MMU:s uppfattning all TF inle skall vara tillämplig på alla skrifter som framställs genom stencilering eller därmed jämställt förfarande. Även jag vill ansluta mig till denna uppfattning. Sådana skrifter har i en hell annan utsträckning än tryckta användningsområden som ligger utanför dem som tryckfriheten skall ge skydd åt. Detta gäller bl, a, flertalet allmänna handlingar som fotokopieras i ell anlal exemplar men också t, ex, många enskilda handlingar som genom stencilering mångfaldigas för spridning i en trängre krets.

När del gäller frägan hur en lämplig avgränsning av TF:s tillämplighet på stencilerade och därmed jämställda skrifter skall åstadkommas är som MMU har angivit olika lösningar länkbara. Enligt min mening bör man vid valet mellan dessa lösningar fästa avgörande vikt vid att man lätt kan konstatera om en skrift faller under TF:s skydd eller inte. Så mäste exempelvis polisen veta, om den fär ta en skrift i beslag på grund av att denna innehåller något brottsligt, Della är inte tillåtet beträffande tryckt skrift, och detsamma bör givetvis gälla stencilerade och därmed jämställda skrifter, som skall falla under grundlagen. Att en skrift är tryckt är förhållandevis lätt att konstatera. Motsvarande ledning ger inte t, ex, en fotokopia. Den kan lika gärna vara det enda exemplaret som ett av ett flertal. Det behövs därför någol som utmärker att en skrift, som är mångfaldigad genom exempelvis foiokopiering, faller under TF, Alt upplagan har viss storlek uppfyller inle ett sådani krav. Inte heller ett ansökningsförfarande är ur denna synvinkel lämpligt. 1 stället bör det av själva skriften framgå att

Prop. 1975/76:204 92

den faller under TF. Den bör med andra ord innehålla något som ulvisar att sä är fallet.

Ett säll all utmärka att en stencilerad eller fotokopierad skrift faller under TF är att låta skriften innehålla ett särskilt tecken eller en särskild symbol. Denna lösning har avvisats av MMU men förspråkas av JK, En annan möjlighet, som är den MMU har stannat för, är all skriften skall ange vem som har mångfaldigat den saml var och vilket år detta har skett. Ett flertal remissinstanser har tillstyrkt denna lösning. De uppgifter som det här gäller är sådana som enligl TF skall åsättas tryckt skrift. Jag vill erinra om att denna skyldighet hänger samman med tillsynen över tryckta skrifter och kan sägas ulgöra en förutsättning för systemet med det särskilda ansvaret för innehåller i tryckt skrift. Förs även stencilerade och därmed jämställda skrifter in under TF:s skydd, är det enligt min mening både rimligt och naturiigt att dessa uppgifter också skall finnas på sådana skrifter. Till skillnad från vad som gäller för tryckta skrifter bör det i fråga om den nytillkomna gruppen av skrifter i allmänhet göras till en förutsättning för att TF skall vara tillämplig att uppgifterna är utsatta på skriften. Jag ansluler mig alltså i princip till MMU:s lösning.

Emellertid är förslaget att TF skall vara tillämplig pä skrift som är mångfaldigad genom stencilering eller därmed jämställt förfarande, om skriften innehåller uppgift om vem som har mångfaldigat den samt var och när detta har skett, inte helt tillfredsställande. Som några remissinstanser har anmärkt innehäller handlingar som har mångfaldigats hos myndigheter och företag ofta uppgifl på myndigheten eller företaget, dess adress och datum. Det skulle därför kunna uppstå tvekan om en sådan skrift faller under TF, Jag har i det föregående understrukit vikten av att man lätt kan avgöra om TF är lillämplig på en skrift eller inle. Jag anser därför att ytteriigare någon uppgift skall tas med i en stencilerad eller därmed jämställd skrift föratt denna skall falla under TF, Eftersom stencilerad ellerdärmed jämslälld skrift skall vara mångfaldigad för att TF skall vara tillämplig på den, är del enligt min mening naturligt all uppgift härom skall tas med i skriften. Denna uppgift saknar visserligen moisvarighei hos irycki skrift, men man kan på grund av själva framställningssättet utgå från att sådan skrift har blivit mångfaldigad. Någon saklig skillnad i förhållande till MMU:s förslag innebär det knappast att uppgiften skall sältas ut.

Del jag nu har anfört om stencilerade och därmed jämställda skrifter har lagil sikte på sådana skrifter i allmänhet. Det finns emellertid anledning att behandla sådana skrifter på ett särskill sätt, om de är periodiska. Utvidgas TF:s tillämplighet till andra framställningssätt än tryckning, anser jag att del inte finns anledning alt behandla periodiska skrifter olika alltefter deras framställningssätt. Det synes därvid lämpligt alt, som MMU hargjort, låta det vara bestämmande att utgivningsbevis gäller för stencilerad eller därmed jämslälld skrift. Jag föreslår därför i likhei med MMU att under TF alltid skall falla stencilerade och liknande skrifter, för vilka gäller utgivningsbevis.

Prop. 1975/76:204 93

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att TF skall vara tillämplig - förutom på skrift framställd i tryckpress - även på skrift som har mångfaldigats genom stencilering eller därmed jämställt förfarande, om antingen ulgivningsbevis gäller för skriften eller skriften är försedd med beteckning, som utvisar all den är mångfaldigad, saml i anslulning därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet, 1 sistnämnda fall bör del sålunda krävas att uppgifterna är sammanhållna på sådant sätt att del framgår alt avsikten med anteckningarna just varil att TF skall bli tillämplig,

MMU:s förslag såviii gäller s, k, tillfälligheistryck har i vissa hänseenden kritiserats av remissinstanserna. För egen del finner jag all bärande skäl att nu överge gällande ordning inte föreligger. Jag anser sålunda att dylika tryckalster tills vidare liksom f n, bör falla under begreppet tryckt skrift. Detta hindrar givetvis inte att de i visst hänseende kan särbehandlas i TF, Inte heller är jag beredd alt föreslå någon ändring beiräffande bestämmelsen i 1 kap, 6 S TF att irycki skrift, för all anses som sådan, skall vara utgiven, dvs. utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt. Denna bestämmelse bör givelvis gälla också stencilerad eller därmed jämföriig skrift.

7.2 Omfattningen av det tryckfrihetsrättsliga meddelarskyddet m. m.

Inledande synpunkler

Enligt den nya RF hör till de grundläggande rättigheterna inte bara yttrandefriheten utan också rätten lill informaiion. Dessa båda rättigheter är i själva verket oupplösligt förbundna med varandra. TF värnar inte heller enbart om rätten att framföra åsikter och meddela uppgifter i tryckt skrift. Den slår ocksä vakt om informationskällorna till tryckta framställningar. Det sker inte minst genom bestämmelserna om frihel från åtal och siraff för den som lämnar ett meddelande för publicering, även om delta annars skulle vara brottsligt lill sitt innehåll, och om rätt till anonymitet för sädan meddelare. Som en gemensam beteckning pä delta komplex av beslämmelser kan man använda lermen meddelarskydd.

Bestämmelserna om ansvarsfrihet och anonymitetsskydd för meddelare har ell nära samband med det tryckfrihetsrättsliga ansvarssystemet och har ocksä historiskt sell vuxii fram ur delta. Den svenska iryckfrihetsräiien bygger på att ansvaret för innehållet i en tryckt skrift är samlat hos en enda person, för periodisk skrift utgivaren och för annan skrift i regel författaren. Andra medverkande kan i princip inte göras ansvariga.

De förslag i fråga om meddelarfrihet och anonymitet som har lagts fram av MMU och TK bygger på nuvarande principer. Det kan inte råda nägon tvekan om att förslagen som helhet innebär ett ökat rättsligt skydd för nyhetsförmedlingen och informationskällorna i övrigi.

Prop. 1975/76:204 94

Företrädare för massmedierna har ofla vitsordat att del tryckfrihelsrällsliga meddelarskyddet är en väsentlig betingelse för pressens arbetsmöjligheter. Uppslutningen kring huvudprinciperna bakom MMU:s och TK: förslag i denna del har också varil allmän under remissbehandlingen. Ett par inslanser, bland dem JO och Sveriges advokalsamfund, har dock ifrågasatt, om inle reglerna om lyslnadsplikt i princip kunde utformas så att samma lyslnadsplikt gäller oberoende av om uppgift lämnas lill publicist eller till annan. Advokatsamfundet ställer sig frågande till en ordning som innebär all uppgifter som annars omfattas av tystnadsplikt straffritt kan lämnas lill en journalist för publicering i hundratusentals tidningsexemplar. En sådan konslruklion är enligt samfundet svårförståelig för det allmänna rättsmedvetandet. Dessa uttalanden, som torde ha giltighet ocksä för andra meddelanden som blir straffria till följd av TF, ger mig anledning att ta upp den grundläggande frågan om det berälligade i en undanlagsreglering för publiceringsmeddelanden.

Utmärkande för ett demokratiskt samhälle är den fria debatten om samhälls- och kulturfrågor och den offentliga granskningen av dem som i allmän eller enskild befattning övar inflytande. För denna debatt och bevakning spelar det tryckta ordet, särskilt tidningspressen, en huvudroll. En förutsättning föratt tryckfriheten skall kunna fylla sin funktion idet demokratiska systemet är uppenbarligen alt tillgången till information om skilda samhällsförhållanden är riklig. Ibland kan det visa sig nödvändigt att i tryckta framställningar öppel ventilera också omständigheter av tämligen känslig art, 1 varje fall behöver författare och journalister ofta initierad kunskap som underiag för kommentarer och information lill allmänheten.

Inskränkningar, t.ex, i form av tystnadsplikt, i friheten all lämna meddelanden lill andra utgör enligl regeringsformen (RF) begränsningar i den medborgerliga yttrandefriheten. Redan härav följeratl sådana inskränkningar alllid skall präglas av resirikliviiel, Della förhållande kommer än klarare till uttryck i RF, om skyddel där för yttrande- och informationsfriheten förstärks i huvudsaklig överensstämmelse med fri- och rällighetsutredning-ens förslag. Även de inskränkningar i den allmänna meddelarfriheten som RF medger skulle emellertid säkeriigen få ogynnsamma följder för det önskvärda nyhetsflödet till publicister och författare, om de tillämpades fullt ut också gentemot dessa. Faran består inte endast i att meddelanden som med tanke på informationsintresset är önskvärda eller försvariiga drabbas av straff Risken är också att t, ex, lysinadspliklsregleringen verkar hämmande på tiänsiemäns och andras benägenhet att gå till banda med upplysningar även utanför det område som vid en strikt juridisk tolkning är alt anse som sekretessbelagt. En sådan diskretion kan i vissa sammanhang vara naturiig, 1 förhållande lill massmedierna blir den ell hinder för den fria opinionsbildningen.

En priviligerad behandling av publiceringsmeddelanden är inte liktydig med ell slorl antal publiceringsskador, 1 själva verket torde, som TK fram-

Prop. 1975/76:204 95

håller i anslulning lill ett uttalande av MMU, del största värdet i en vidsträckt meddelarfrihet ligga i att uppgifier lämnas, inle för direkt publicering, utan mera för all tiäna som underlag för kommande publicering i ämnel. Också när viss ömtålig informaiion ges offenlighei, sker det erfarenhetsmässigt ofta i former som utesluter eller mildrar olägenheterna, Härlill medverkar givelvis att publicisten i vissa fall bär ett tryckfrihelsrällsligt ansvar för uppgifternas publicering. Av väl så stor betydelse är den självsanerande verksamheten inom pressen, särskilt den som bedrivs av Pressens opinionsnämnd och Allmänhetens pressombudsman, och de etiska regler som i anslutning härtill har utbildats. Jag finner det vidare angelägel all framhålla att straffrihet för meddelare inte belyder alt offentliga tiänsteman är skyldiga all i moisvarande mån lämna upplysningar till t, ex, pressen om känsliga förhållanden. Innebörden av en särskild tryckfrihetsrättlig meddelarfrihet är i stället den alt det allmänna - med lanke pä de viktiga intressen som informationsfriheten representerar - överlåter ät den enskilde alt, utan risk för repressalier, själv bedöma om det är önskvärt eller försvarligt all förmedla vissa uppgifter för offentliggörande. Man kan räkna med att han därvid beaktar de skyddsintressen som en vanliglvis gällande tystnadspliktsregel värnar om, liksom sin uppfallning om hur informationsmottagaren kommer all handskas med stoffet. Sammanfattningsvis anserjag alltså att farhågorna för all ell särskilt skydd för dem som meddelar uppgifter till publicister skall leda lill återkommande skador är överdrivna. Liksom hittills bör man för framtiden i stor ulslräckning kunna föriita sig på massmediernas och uppgiftslämnarnas omdöme och ansvarskänsla,

Dél vore trots det sagda orealistiskt att bortse frän att meddelarfriheten kan leda lill oönskade konsekvenser i form av publicitetsskador, Enligl min mening kan dock någon ivekan inte råda om all del, allmänt sell, är ell mindre ont att i vissa fall omständigheter som bort förtigas uppenbaras än att missförhållanden i allmän eller enskild verksamhet får fortgå opåtalt eller alt den offentliga debatten i någon allmän angelägenhet uteblir eller kommer i obalans på grund av brist på informaiion.

Min slutsats blir alltså att de som meddelar sig med pressen eller annars med publicister bör åtnjuta en vidsträckt frihet. Att emellertid denna frihel - liksom flertalet andra rättighetel - har sina begränsningar ligger i öppen dag. Enskildas personliga integritet och ekonomiska intressen kan inte heller i detta sammanhang lämnas ulan varje skydd. Också mycket betydelsefulla allmänna inlressen kräver sitt beaktande. Det blir nödvändigl att göra en avvägning mellan motstående och svånämförbara intressen, en avvägning som oundvikligen far karaktären av en kompromiss.

Hittills har närmast varit lal om meddelares frihel från straffansvar och liknande rättsverkningar. Fråga är dock om inte anonymitetsrätten är den viktigaste komponenten i skyddet för nyhetskällorna. Del kan med fog anlas att det, om inga skyddsbestämmelser fanns, mindre skulle vara fruklan för straff än fruklan för omgivningens - t, ex, överordnades och arbets-

Prop. 1975/76:204 96

kamraters - reaktion som skulle avhälla en person från alt dra fram betydelsefulla omständigheter i ljuset. Anonymitetsrätten sträcker givetvis också sin verkan in på det område där det är juridiskt fullt tillåtet att lämna underrättelser, vare sig del sker för offentliggörande i tryck eller för annat syfte.

Emellertid råder det ell intimt samband mellan meddelares ansvarsfrihet och anonymitetsrätt. Som hovrätten över Skåne och Blekinge har påpekat förutsätter ell effektivt anonymitetsskydd straffrihet. Endast om ett meddelande är fritt frän påföljd, kan man nämligen upprätthålla ett förbud för allmänt organ att efterforska den person som har lämnat meddelandet för offentliggörande i tryckt skrift. Detta betyder alt man vid fastställandet av gränsen för det straffrättsliga meddelarskyddet måste beakta inte minst dess verkan för efterforskningsmöjligheterna,

Å andra sidan leder gällande anonymitetsbestämmelser lill en faktisk utvidgning av det straffria områdei för meddelare. Reglerna i TF om tystnadsplikt för den som har tagit befattning med tillkomsten av en tryckt skrift hindrar nämligen i betydande omfattning ingripande mot meddelare som har överträtt det straffrättsliga medddarskyddets gränser. Härigenom mildras följderna för den meddelare som har misstolkat innebörden av de föreskrifter som bestämmer dessa gränser.

Vad jag i det föregående har sagt om anonymitetsskyddets betydelse för meddelare har i det väsentliga sin giltighet också när det gäller författare lill tryckt skrift.

Enligt min mening bör anonymitetsskyddet alkjämt fylla de funktioner inom iryckfrihetsräiien för vilka jag nu har redogjort.

Jag nämnde tidigare att MMU:s förslag innebär en utbyggnad av skyddet för meddelare. Detta konstaterande grundar sig bl, a, på att skyddsreglerna enligl MMU skall avse också den nya kategori av skrifter som förs in under grundlagen, dvs, stencilerade eller på liknande sätt mångfaldigade skrifter,

I detta avsnitt skall jag nu i fortsättningen ta upp andra viktiga frägor angående meddelarfriheiens och anonymitetsskyddets omfattning, Meddelarfriheten i förhållande till utrikes tryckta skrifter kommenterar jag dock först i specialmoliveringen. Ett uppmärksammat inslag i MMU:s förslag gäller processformen för beivrande av sirafföara publiceringsmeddelanden. Denna fråga kommer jag att behandla i avsnitl 7,3.

Kretsen av dem som åtnjuter meddelaijriheien. Skydd för anskajjäre av uppgijt för publicering

Enligl 1 kap, I S tredje styckei TF skall del stå envar frilt att meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till dess författare eller utgivare eller, om för skriften finns särskild redaktion, till denna eller till förelag för yrkesmässig förmedling av nyheter till periodiska skrifter, Meddelarfriheten begränsas emellertid

Prop. 1975/76:204 97

till en del enligt 7 kap, 3 S TF, Ansvar kan sälunda utkrävas om meddelandet innefattar ärekränkning och inte införs i skriften, om det innebär vissa grova brott mot rikets säkerhet, om meddelaren bryter mot lagstadgad tystnadsplikt som åligger honom som offentlig funktionär samt om han lämnar ul allmän handling som skall hällas hemlig.

Reglerna om meddelarfrihet skall ses i sitt sammanhang med det tryckfrihetsrättsliga ansvarssyslemel, Della innebär som nämnls all endast en person kan göras ansvarig för innehållel i tryckt skrift, i allmänhel utgivaren beträffande tidning eller annan periodisk skrift och författaren i fräga om skrift som inte är periodisk. Övriga inblandade går i princip fria, Dil hör författare till artikel i periodisk skrift. Men också författare till icke-periodisk skrift är fritagen från ansvar från iryckfrihetsbrott, om hans namn inte är utsatt på skriften och han inte framträder öppet.

Under åberopande av systemet med ensamansvar föreslår MMU att meddelarfriheten skall gälla alla som - ulan att stå del särskilda ansvaret -har medverkat vid lillkomslen av en framslällning i tryckt skrift och som har bidragit till att framställningen har fält ett visst innehåll, i vissa fall allLså även författaren. Den som i enlighet härmed skall betraktas som meddelare är å andra sidan underkastad undantagen i meddelarfriheten och därför ansvarig för t, ex, grova brott mot rikels säkerhet och brott mot tystnadsplikt i vissa fall,

MMU:s förslag, som gäller också övriga massmedier enligt massmediegrundlagen (MGL), har inle mött någon invändning från remissinstansernas sida, Ocksä jag ansluter mig till förslaget. Det överensstämmer lill största delen med vad som redan (är anses gälla enligl TF, Bl, a, vill jag erinra om att säväl enligt förarbelena till TF (prop, 1948:230 s 144) som enligt rättspraxis artikelförfattare i periodisk skrift, som inte själv är utgivare, hai del straffansvar som anges i 7 kap, 3 S TF, Det är emellertid något tveksamt om MMU:s ståndpunkt till alla delar sammanfaller med gällande rätt, 1 varje fall kan det vara befogat att TF får ge tydligare besked om vad som skall gälla. Jag kommer tillbaka till denna fråga i specialmotiveringen.

Gärning varigenom en uppgift anskaffas för publicering i tryckt skrift faller, åtminstone i princip, utanför skyddsregleringen i TF, Förhällandet uppmärksammades i samband med IB-affären, MMU föreslär nu alt anskaffande av uppgift inordnas under grundlagsregleringen såväl siraff rättsligt som processuell. Jag skall i detta avsnill la upp frågan i vad mån anskaffande av uppgift för publicering skall föranleda ansvar.

Har den som är iryckfrihetsrällsligl ansvarig för en skrift skaffat en publicerad uppgift genom brottslig gärning, svarar han enligt MMU:s förslag för denna endast säsom för ett moment i ett yttrandefrihetsbroit eller, med motsvarande term enligt TF, ett tryckfrihetsbrott. Innefattar brott, som enligt grundlagen är yttrandefrihetsbrott, enligt gärningsbeskrivningen i vanlig lag också anskaffande av uppgift, får sålunda vid bedömandet av påföljden för yttrandefrihetsbrottel beaktas även anskaffandet. Detta gäller t, ex, spioneri,

7 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 98

som enligt brottsbalken kan bestå både i all någon anskaffar och i alt någon lämnar uppgift rörande försvarsangelägenheter. Anskaffande av uppgift för publicering jämställs med meddelande i övriga fall, dvs, när uppgifien inte har publicerats av anskaffaren i skrift för vilken han själv är särskilt ansvarig. Anskaffandet är alltså straffritt, om det inte innefattar spioneri eller vissa andra grova brott mot rikels säkerhel. Frän nu angivna regler gäller det generella undantaget att ansvar utkrävs i vanlig ordning vid överträdelse av bestämmelse som särskill strafföelägger sättet för anskaffande, t, ex, inbrott och olovlig avlyssning.

Under remissbehandlingen har MMU:s förslag i denna del över lag tätt ett positivt mottagande. Ett par instanser anser emellertid att man knappasl kan tala om nägon utvidgning av meddelarskyddet och att frägan om anskaffande har lått överdrivna proportioner.

För egen del vill jag erinra om att TF skyddar inte enbart friheten att yttra sig i tryckt skrift utan ocksä informationsfriheten i anslutning härtill. Informationsfriheten definieras i RF som en rätt att inhämta och mottaga uppgifter och upplysningar, MMU:s förslag angående anskaffande av uppgifter innebär för TF:s del att denna kommer all skydda informationsfriheten i förhällande till tryckta skrifter även såvitt angår del aktiva informationsinhämtandet. Delta ser jag som en principiellt värdefull förstärkning och en logisk utbyggnad av del nuvarande meddelarskyddet. Genomförs förslagel, blir det inte möjligt all genom vanlig lagsliftning förbjuda inhämtande av viss informaiion för publicering. Denna verkan framsiår som mera betydelsefull än de rent faktiska förändringarna i nu rådande möjligheter att lagligen inhämia uppgifter för publicering. Dessa förändringar är emellertid inte betydelselösa. Förslaget bidrar också till all klargöra rättsläget i vissa tveksamma fall. Bl, a, kommer det att för framtiden stå klart att publicist eller meddelare inte kan avkrävas ansvar därför att han har anstiftat annan alt bryta sin tystnadsplikt och därigenom skaffat sig uppgifter som grund för offentliggörande.

Jag ansluter mig med hänvisning till det anförda i alll väsentligt till vad MMU har föreslagit om grundlagsskydd för anskaffande av uppgifter i publiceringssyfte. Liksom MMU anser jag att brolt mol bestämmelser som gäller sättet att inhämta upplysningar bör falla vid sidan om grundlagsskyddet. Det kan enligt min mening inte komma ifråga att privilegiera journalister eller andra som för att söka material för artiklar eller böcker använder sig av t. ex. inbrott, brott mot telehemligheten eller posthemligheten eller olovlig avlyssning. De särskilda omständigheter som här någon gång kan tänkas tala i mildrande riktning torde kunna beaklas inom ramen för brottsbalkens bestämmelser.

Den partiella ansvarsfriheten för den som anskaffar uppgift för publicering bör lillkomma både den som avser all själv som författare publicera uppgifterna och den som vidarebefordrar dem som tryckfrihetsrättsligt meddelande. Skyddet bör inträda redan vid själva anskaffandet och i princip

Prop. 1975/76:204 99

oavsett om åtgärden har hunnit fullföljas som avsetl.

Enligt MMU kan den för en skrift ansvarige läggas till last all han genom brottslig gärning har anskaffat en publicerad uppgift, så snart han har gjort sig skyldig till brott som är yltrandefrihetsbrott och som enligt gärningsbeskrivningen i vanlig lag tillika innefattar anskaffande av uppgift, t.ex. obehörig befattning med hemlig uppgift. För egen del finner jag det emellertid mest konsekvent att ansvarel även för den för iryckfrihelsbroil ansvarige i fråga om anskaffande begränsas till de grova brotl som rikels säkerhet som - enligl vad jag föreslär i det följande - bryter genom meddelarskyddet. Min ståndpunkt är förestavad ocksä av omtanke om mede-larnas anonymitetsskydd. Man bör inte i onödan riskera att röja publicistens källa genom att vid domstol behandla det sätt pä vilkel han har införskaffat en uppgift. Jag anser det vidare någol sökl och onödigt komplicerat att - som MMU - betrakta den brottsliga gärning varigenom uppgift har inhämtats som ett moment i ett iryckfrihetsbrott. De önskemål som ligger bakom denna konstruktion - att inte frägan om ansvar för anskaffandebroll skall av åklagare och myndigheter handläggas separat och med bortseende från sambandet med publiceringen - kan tillgodoses på processuell väg. Jag ålerkommer till denna fråga i följande avsnitt.

Tystnadsplikt och meddelarfrihet

Av begränsningarna i meddelarfriheten har den, som ger försteg ät vissa tystnadsplikter, genom åren tilldragit sig den största uppmärksamheten. Enligt 7 kap, 3 S TF gäller nu att meddelarskyddet viker om meddelandet ulgör ett brott mol en lyslnadsplikt för en offentlig funktionär och tystnadsplikten är föreskriven i lag. Kravet pä föreskrift i lag infördes i författningstexten pä förslag av konstitutionsutskottet (1948:30 s, 33), medan i den proposition (1948:230) som läg till grund för TF endasl föreslogs krav på alt tystnadsplikten skulle framgå av författning.

Förhållandet mellan tystnadsplikter och principen om skydd för meddelare behandlades av offentlighetskommittén som presenterade sitt slutförslag år 1966 (SOU 1966:60), Förslaget föranledde emellertid inte lagsliftning, I stället hänsköts frågan om avvägning mellan tystnadsplikt och meddelarskydd först till offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitlén för att därefter i huvudsak föras över till MMU,

MMU föreslär att ätal skall kunna väckas för uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt vid meddelande för publicering endast i de fall som anges i en särskild tillämpningslag, Däremoi uppställs inte något krav på alt själva tystnadsplikten skall vara upptagen i lag eller på att den skall avse förhållande som någon har fåll kännedom om såsom offentlig funktionär.

Under remissbehandlingen har MMU:s förslag kritiserats av JK, Denne anser att gränsen mellan tystnadsplikter som bryter meddelarskyddet och sådana som inte gör det visserligen bör anges i en särskild lag men att

Prop. 1975/76:204 100

principerna för gränsdragningen bör framgå av grundlagen. Denna borde därför kompletteras med en förteckning som kortfattat anger vilka lyper av lystnadsplikter som kan gälla ocksä för publikalionsmeddelanden.

Tystnadspliktskommiltén (TK) har grundat sill förslag angående förhållandel mellan meddelarfrihet och tystnadsplikt på den av MMU föreslagna grundlagsregleringen av frågan. Kommittén säger sig av tidsskäl inte ha hunnit fullständigt pröva JK:s nyss återgivna lanke, TK har emellertid ställt samman ett utkasl lill grundlagsbestämmelse, avsedd all fylla den uppgift som JK har angett. Utkastet upptar i älta punkler lyper av meddelanden för vilka ansvar, enligt vad som närmare anges i särskild lag, kan utkrävas utan hinder av meddelarskyddet,

TK har utarbetat förslag till sådan lillämpningslag som avses i den av MMU föreslagna grundlagsbeslämmelsen, I lagen beskrivs fristående - och alltså utan hänvisning till annan författning - tystnadsplikter vars åsidosättande kan leda lill straff också när det är fråga om meddelande för offentliggörande i massmedium, Ålskilliga av dessa tystnadsplikter förutsätter alt meddelandet i det särskilda fallet leder till skada av närmare angivei slag. De i lagen upptagna bestämmelserna konstituerar inte själva någon tystnadsplikt utan förutsätter all sådan finns föreskriven i annan författning. Av särskild betydelse härvidlag är del förslag till lag om tystnadsplikt för offentliga funktionärer som kommittén samtidigt lägger fram. Denna lag är avsedd att ge en samlad reglering av de offentliga tystnadsplikterna, 1 ett mindre anlal fall förutsätts alt utfyllande bestämmelser meddelas genom lag eller förordning, Lagen upptar en allmän beslämmelse om lystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling.

Gränsdragningen i den särskilda tillämpningslagen mellan tystnadsplikter som gäller ocksä gentemot pressen m, fl, och sädana som viker för grundsatsen om meddelarfrihet innebär pä några punkter en förstärkning av tystnadsplikter, sett i förhållande till gällande rätt, 1 betydligt fler fall förskjuls emellertid gränsen i motsatt riktning. Bl, a, får massmedierna ökad tillgäng till hemliga uppgifter i sociala ärenden och andra ärenden där det är fräga om myndighetsutövning mol enskild. Syftet är att underiätta en balanserad och på mera allsidigt underlag grundad publicitet och debatt kring myndigheternas ingripanden mot enskilda. För att motverka att denna större öppenhet leder till publicitetsskador för enskilda föreslår TK att del allmänna i större utsträckning än nu tar ansvart för utredning och rättegäng i mål om förtal av enskild. Endast i ett par undantagsfall föreslås den särskilda tystnadsplikten kring innehållet i hemlig handling få företräde framför grundsatsen om meddelarskydd.

Flertalet av de remissinsianser som har yttrat sig över TK:s förslag angående tystnadsplikt och meddelarfrihet har godtagit lösningen att de tystnadsplikter som skall gälla framför meddelarfriheten skall anges i en särskild lag. Vissa alternativa förslag haremdlertid också förts fram. Jag återkommer strax till dessa. Av dem som tillstyrker den av TK förordade konstruktionen

Prop. 1975/76:204 101

har en majoritet uttalat sig till förmån för JK:s tanke all grundlagen skall ange en ram för de tystnadsplikter som lär bryta genom meddelarfriheten. Många remissinstanser ansluter sig i stort till de avvägningar som TK har gjort i den särskilda lagen. Åtskillig kritik mol innehållet i lagen förekommer emellertid ocksä, Särskill den föreslagna utvidgningen av meddelarskyddet på socialvärdens område har sälunda kritiserats för att inte ge tillräckligt skydd för den personliga integriteten. Den för kommitténs förslag betydelsefulla distinktionen mellan uppgifter som är hänföriiga till myndighels-utövning och sädana som gäller förtroendesiluationer har mött invändningar från flera häll.

Vid della tillfälle avser jag att la ställning till frägan om förhållandel mellan den iryckfrihetsrällsliga meddelarfriheten och lystnadsplikt i allmän och enskild verksamhet endast såvitt gäller grundlagsregleringen. Som jag har nämnt i inledningen kommer övriga delar av TK:s förslag att övervägas inom justitiedepartementet lillsammans med offentlighels- och sekretesslagstiftningskommitténs förslag till lagstiftning om handlingssekretess, med siktet inställt på en proposition till riksdagen vid 1976/77 års riksmöte.

Spörsmålet om den grundläggande regleringen av förhällandet mellan tryckfrihetsrättsligt meddelarskydd och handlingssekretess gav upphov till delade meningar vid tillkomsten av 1949 ärs TF, Därefter har tre kommittéer lagt fram förslag i ämnet. Förutsättningarna för frågans lösning är i dag, efter den nya regeringsformens tillkomst, något annorlunda än de var åren 1948-49, Dä, liksom under tiden därefier fram lill år 1975, kunde tystnadsplikter i vid omfattning föreskrivas i administrativ ordning, utan föregående särskilt riksdagsgodkännande. Dessutom hade man att räkna med tystnadsplikter som följde av oskriven rätt. Enligt 1974 ärs RF krävs emellertid som jag förut har nämnt i princip lagform för åläggande av tystnadsplikt. Gäller del offentliga funklionärer, kan visserligen också regeringen och, efter regeringens tillstånd, förvaltningsmyndighet eller kommun, föreskriva tystnadsplikt. Men härför krävs bemyndigande av riksdagen i lag, Nägra lysinadsplikier ulan stöd i författning kan inte längre upprätthållas. Kort sagt har den offentiigrättsliga lysinadspliklsregleringen på ell hell annal sätt än tidigare lagts under riksdagens kontroll och bestämmanderätt.

Trots del sagda bör del inle komma i fråga att för framtiden tillämpa tystnadspliklsbestämmelser lika för meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift och för andra meddelanden. Skälen för denna min ståndpunkt har jag angetl i del föregående. En utgångspunkt är alltså att ansvaret för brotl mot tystnadsplikt genom publiceringsmeddelandena skall vara avsevärt begränsat i förhällande till vad som annars gäller.

De länkbara metoderna all avgränsa del område där tystnadsplikt gäller framför principen om meddelarfrihet är flera. Till bedömande föreligger nu några alternativ som i varierande grad binder regleringen vid grundlag. En ytterlighet representerar del under remissbehandlingen framförda förslaget

Prop. 1975/76:204 102

att i grundlag uttömmande ange i vilka fall meddelarfriheten viker för tystnadsplikt. Av motsatt innebörd är advokatsamfundels förslag att utforma de allmänna lysinadsplikisreglerna sä att de kan tillämpas också på publiceringsmeddelanden men införa en särskils straffrihetsgrund i fråga om sädana meddelanden, eventuellt kompletterad med en särskild åialsregel. Vidare föreligger MMU:s och TK:s förslag om en speciell lag om lystnadsplikter som bryter genom meddelarfriheten. En särskild fråga är om en sådan lag skall styras av rambestämmelser i grundlag. Man bör slulligen inte heller bortse från möjligheten alt behälla nuvarande grundlagsbestämmelser i ämnel.

Innan jag går närmare in på de nu angivna alternativa lösningarna, vill jag i korthet ange några allmänna krav som kan ställas pä regelkomplexets konstruktion och som därför bör tiäna till ledning för den fortsatta diskussionen.

Av väsentlig belydelse är all avgränsningen av de kvalificerade tystnadsplikterna är underkastad en noggrann riksdagsprövning. Gränsdragningen bör inte ske slumpmässigt ulan följa vissa riktlinjer. Dessa bör såvitt möjligt ligga fast, Å andra sidan bör visst utrymme finnas alt utan omgång anpassa beslämmelserna lill nya förhållanden och gjorda erfarenheter. Viktigt är ocksä att regleringen är enkel och otvetydig. Detta är ett intresse både för den som står i begrepp att vidarebefordra en uppgift lill t, ex, en journalist, för myndighet som överväger att efterforska meddelare och för den som lämnar upplysningar till annan i föriitan på ett undantagslöst sekretesskydd. Klarhet i gränsdragningen främjar således både informationsfriheten och sekretesskyddet.

Nuvarande reglering, sådan den följer av 7 kap, 3 S TF, har fördelen att otvetydigt ange vilka tystnadsplikter som är av absolut karaktär. Den saknar i gengäld inre konsekvens, eftersom placeringen av en föreskrift om tystnadsplikt i lag eller i annan författning i praktiken knappast har föregåtts av några överväganden om tystnadspliktens relation till friheten all lämna publiceringsmeddelanden. Det måsle anses vara en fördel, om för framliden valet av förfaliningsform kan träffas utan att hänsyn behöver tas till meddelarfriheten. Först härigenom lär del bli möjligt alt, som TK föreslår, uppta huvuddelen av all tyslnadspliktsreglering i lag. Utan ändring av nuvarande beslämmelser i 7 kap, 3 S TF skulle nämligen en sådan förskjutning av regleringen till lagnivå kraftigt begränsa området för meddelarfriheten. Av nu anförda skäl anserjag det nödvändigt att gällande reglering av förhållandet mellan tystnadsplikt och meddelarfrihet ersätts med en annan.

Förslaget att låta lyslnadspliklsbestämmelserna i princip ha verkan också för publiceringsmeddelanden men för dessa införa en särskild straffrihetsgrund kan jag inle godta, inte ens om regleringen kompletteras med beslämmelser om särskild ålalsprövning m, m. En sädan ordning skulle i praktiken betyda att domstolarna i stället för riksdagen kom att dra gränsen

Prop. 1975/76:204 103

mellan sirafföara och straffria publiceringsmeddelanden. Den skulle också i vid omfattning lämna dem som överväger att meddela uppgifier i ovisshet om konsekvenserna av deras handlande. Följden skulle troligen bli all de i mänga fall tog det säkra för det osäkra och avstod frän alt ge nägon information.

Sistnämnda invändning kan resas också mol förslagel alt direkt i TF uttömmande ange meddelarfriheiens omfattning i förhållande till tystnadsplikter. Det skulle sannolikt inte kunna undvikas att grundlagsbestämmelserna i sä fall blir så allmänt hållna att deras innebörd i del konkreia fallel blir svår att fastställa.

Härefter återstår av de upptagna alternativen MMU:s och TK:s förslag alt riksdagen i särskild lag skall ange de tystnadsplikter som har den längre räckvidden. Lösningen uppfyller eller är förenlig med de allmänna krav pä regleringen som jag nämnde i det föregående. Genom att frågan huruvida tystnadsplikt skall gälla gentemot massmedier och författare m, fl, frikopplas frän frägan, om en tystnadsplikt över huvud taget skall införas, skapas garantier för att meddelarfriheten inte begränsas genom tystnadsplikt utan en särskild riksdagsprövning, med åtföljande uppmärksamhet från den allmänna opinionens sida. Häri ligger ett effektivt skydd förden tryckfrihetsrättsliga meddelarfriheten. För egen del förordar jag den nu angivna lösningen.

De båda kommittéernas förslag innebär att, till skillnad från vad som gäller f n,, även tystnadsplikt som åligger någon i annan egenskap än som offentlig funktionär kan fa giltighet i fråga om meddelanden för publicering. Liksom remissinstanserna godtar jag förslaget. Nuvarande skillnad mellan lystnadsplikt i offentlig och i privat verksamhet framsiår som omotiverad och leder lill sådana egendomliga konsekvenser som att läkares tystnadsplikt angående patienters förhållanden lär olika innehall beroende på om läkaren är i allmän tjänst eller är privatpraktiserande.

Tanken att, pä sätl ursprungligen JK har föreslagit, genom en förteckning i grundlag ange de typerav tystnadsplikt som i lag kan ges företräde framför meddelarfriheten har som nämnts mötts med allmän sympati under remissbehandlingen, I denna fråga vill jag erinra om att jag har för avsikt att inom kort anmäla förslag om en revision av regeringsformens bestämmelser om medborderiiga fri- och rättigheter. Jag avser därvid att föreslå alt 2 kap, RF skall uppta föreskrifter som i allmänna termer anger de huvudändamål för vilka yttrande- och informationsfriheten får begränsas, bl, a, såvitt gäller tystnadsplikt. Skall TF dra upp särskilda ramar för de fall dä tystnadsplikt genom lag tilläts genombryta meddelarfriheten, måste dessa, om de skall vara meningsfulla, ha en högre grad av utföriighet och precision. Sädana rambestämmelser torde i praktiken kunna utformas tidigast i samband med att ståndpunkt las lill innehållel i lagbestämmelserna om tystnadsplikt och meddelarfrihet. Ett sädant ståndpunktstagande kräver i sin tur - bl, a, mot bakgrunden av remissutfallet - ingående överväganden och kan inte göras i det skede vari lagstiftningsarbete f n, befinner sig. Jag

Prop. 1975/76:204 104

ser därför inte nägon möjlighet att nu lägga fram förslag till grundlagsbestämmelser som i materiellt hänseende styr lagstiftningen om meddelarfrihet och lystnadsplikt. Tanken på en sådan grundlagsreglering förefaller mig emellertid principiellt tilltalande. Enligt min mening är det därför lämpligt att uppdra ät den kommitté som enligl del tidigare sagda skall lä till uppgift att fullfölja MMU:s utredningsarbete att närmare överväga frägan. Kommitténs prövning kan dä ske på grundval av den nya lagstiftningen om vilka tysinadspliktersom gäller fullt ul ulan hinderav meddelarfriheten.

Under remissbehandlingen har framkommit olika meningar om innebörden av alt i visst hänseende meddelarfriheten inte är inskränkt av tystnadsplikt. Frågan har viss betydelse för grundlagsbestämmelsernas närmare innehåll, Å ena sidan har Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge gjort gällande att en tystnadsplikt i princip alltid gäller även mol massmedierna, men att meddelarskyddet leder till att meddelare i vissa fall kan åsidosätta sin tystnadsplikt utan att drabbas av påföljd. Ett annat synsätt har JO, Denne betecknar konstruktionen att någon kan ha en tystnadsplikt men saklöst åsidosätta den i förhällande till massmedier som en rättslig anomali. Mot bakgrund härav förordar JO, all - om inte vae tystnadsplikt skall gälla fullt ut även mol massmedier - särskilda slag av tystnadsplikter utformas som skall iakttas vid umgänget med massmedierna, 1 anslutning härtill föreslår han alt grundlagsföreskriften om undanlag från meddelarfriheten vid åsidosättande av lystnadsplikt formuleras sä all publicerings-meddelande inte lär lämnas i strid mot tystnadsplikt som anges i särskild lag.

För egen del vill jag inte tillmäta de redovisade meningsskiljaktigheterna stor betydelse. Avgörande är givetvis i första hand de rättsliga konsekvenserna av alt ell meddelande lämnas. Härvidlag är att märka all meddelarfriheten f n, anses innebära skydd inte endast mol straffrättsliga verkningar utan ocksä mol andra påföljder från del allmännas sida. Någon ändring i detta hänseende är inle akluell. Under sädana omständigheter finner jag del missvisande att på det område, där meddelafrihet råder, i rättslig mening tala om tystnadsplikt för meddelaren. Jag kan å andra sidan inte biträda JO:s lanke på en självständig tyslnadspliktsreglering såvitt avser pressen, författare, m, fl. Enligt min mening ligger ett betydande värde i att hålla fast vid att de allmänt gällande tystnadsplikterna bildar en ram för den sekrelesskyldighet som kan åläggas meddelare, en ram som inte får överskridas. Bestämmelsen i 7 kap, 3 S TF om undantag frän meddelarfriheten vid åsidosättande av tystnadsplikt i vissa fall bör, som också MMU och TK har föreslagit, avfattas i enlighet med denna princip. Den situation som föreligger i huvudfallet kan enligt min mening enklast och korrektast beskrivas så att annars lillämplig tystnadsplikt inte gäller i fråga om meddelande för offentliggörande i tryckt skrift.

Varken MMU eller TK har i sina förslag uppställt krav på att tystnadsplikt måste vara föreskriven i lag för att, enligt vad som medges i den särskilda

Prop. 1975/76:204 105

lagen om meddelarskyddsbrytande tystnadsplikter, ha företräde framför meddelarfriheten, Däremoi följer omedelbart av RF att tystnadsplikten för sin giltighet kräver författningsreglering. Förslaget bör enligl min mening godtas. Valet av författningsform för en lystnadspliktsföreskrift eller för visst inslag i föreskriften bör kunna träffas frislående från meddelarskydds-regleringen. Genom den särskilda lagen har riksdagen ändå full kontroll över gränsdragningen mellan tystnadsplikt och meddelarfrihet. Kompetens för regeringen eller myndighet att besluta om tystnadsplikt förutsätter dessulom, som förul nämnts, enligl nya RF alllid riksdagsbemyndigande i lag. Jag räknar f ö, med all ddegationsmöjlighelen kommer att uinyttjas sparsamt i den kommande lagstiftningen om offentliga funktionärers tystnadsplikt.

Enligt 7 kap, 3 S TF kan även oaktsamt åsidosättande av - lagstadgad - tystnadsplikt föranleda ansvar för meddelare, enligt vad därom är föreskrivet. Av 20 kap, 3 S brottsbalken framgår att också den som av oaktsamhet bryter sin tystnadsplikt kan straffas, MMU och TK har däremot båda föreslagit att den som är meddelare enligl grundlagen inte bör kunna straffas annat än vid uppsåtligt åsidosättande a v tystnadsplikt. Ståndpunkten har i allmänhel godtagils under remissbehandlingen, men den har ocksä kritiserats, bl, a, av JO och JK, Jag vill inte bestrida att underlåtenhet att ingripa mol vårdslösöverträdelseav tystnadsplikt är ägnad all även på mycket betydelsefulla områden försvaga sekretesskyddet. Häremot måsle dock ställas all vetskapen om att också oaktsamma yttranden lill journalister m, fl. kan medföra ansvar kan föranleda många tiänsteman att visa en med hänsyn till informalionsintresset överdrivet försiktig attityd i förhållande till nyhetsorganen, Enligl min mening bör del senare skälet väga över del förra. Jag ansluler mig alltså till kommittéernas uppfaltning att endast uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt kan ådra meddelare ansvar.

När del gäller all utforma den särskilda lagstiftningen om de tystnadsplikter som bryler meddelarfriheten finns det flera lagtekniska möjligheler. De fall då lystnadsplikt skall gälla kan beskrivas i mera generella termer, men de kan också nära anknytas lill de allmänna lystnadspliklsbestäm-mdserna. Under remissbehandlingen av TK:s betänkande har flera remissinstanser yttrat sig lill förmån för all regleringen av lyslnadsplikt i allmänhel inom den offentliga verksamheten skall samordnas med beslämmelserna om handlingssekreiess i en enda lag. Det skulle ligga i linje med denna lösning alt dessulom i lagen ange de fall dä lyslnadsplikt lar över meddelarfriheten (jfr prop, 1975/76:160), eventuellt - såvitt gäller de offentliga funktionärerna - i omedelbar anslulning lill de olika lyslnadspliklsbestämmelserna. Nu angivna frågorom lagreglernas närmare uiformning får med ledning av remissyltrandena övervägas under del fortsalla lagstiftningsarbetet. Jag vill här endast anmärka att kravet på särskild lag för uppräkning av de fall då lyslnadsplikt bryter meddelarfrihlen enlig min mening inle kan anses lägga hinder i vägen för alt regleringen görs i en lag som dessulom innehåller bestämmelser i näriiggande ämnen.

Prop. 1975/76:204 106

Som framgår av vad jag har sagt i det föregående är jag för dagen inie heller beredd att uttala mig om innehållet i den kommande lagstiftningen om tystnadsplikt och meddelarfrihet. Jag vill emellertid gärna framhålla all jag liksom MMU och TK anser alt begränsningar i meddelarfriheten bör göras med restriktivitet och under beaklande av hittillsvarande goda erfarenheter på skilda områden av frånvaron av tystnadsplikter som kan göras gällande också gentemot massmedierna. För alt särskilt beröra ett ofta uppmärksammat spörsmål, bör det inte komma i fräga att införa någon generell, gentemot massmedierna gällande tystnadsplikt angående innehållet i hemliga handlingar.

Tidigare harjag nämnt att meddelarfriheten skall ses i sitt sammanhang med del tryckfrihetsrättsliga ensamansvaret.

Principen om att den som är plublicist tar över ansvaret från annan medverkande är emellertid inte fullt ul genomförd i fråga om överträdelse av tystnadsplikt genom publiceringsmeddelande. Den som publiceraren uppgift kan inte göras ansvarig endast därför att han har erhållit uppgiften från någon som därvid har åsidosatt sin lyslnadsplikt, TK har med tanke på meddelanden som avser myndighetsutövning mot enskilda diskuterat möjligheten av att utvidga ansvaret för otillåtet offentliggörande i hithörande situationer, men avvisat en sådan lösning. För egen del har jag ingen avvikande uppfattning. En annan sak äratt offentliggörandet av den meddelade uppgiften kan innebära förtal av enskild, 1 syfte all motverka publicitets-skador för enskilda till följd av en utökad meddelarfrihet har TK, efter alt ha tagit avstånd från det nyss angivna allernalivet. föreslagit att allmänt åtal för tortal skall kunna väckas i större omfattning än f n. Förslaget, som har rönt viss krilik under remissbehandlingen, hör lill dem som lär övervägas under den fortsalla beredningen inom justitiedepartementet.

Sammanfattningsvis innebär milt förslag att enligt grundlag en vidsträckt frihel kommer att föreligga att, oberoende av annars gällande tystnadsplikter, lämna meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift, Endasl för de fall som anges i en särskild lag skall tystnadsplikt ha företräde framför meddelarfriheten. Meddelare skall dock kunna straffas bara vid uppsåtlig överträdelse av tystnadsplikt, Kravei på särskild lagsliftning lorde jämte villkoret om uppsåt leda till en utvidgning av meddelarfriheiens omfallning, jämfört med vad som gäller nu. Jag vill också erinra om att friheten all lämna meddelande enligl förslagel skall gälla också offentliggörande i stencilerade eller därmed jämförliga skrifter.

Den fråga som hittills har behandlats har gällt omfattningen av ansvaret för överträdelse av tystnadsplikter vid meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift. Som tidigare har nämnts bör med meddelare jämställas vissa andra personer som medverkar vid tillkomsten av tryckt skrift ulan att slå ansvarel enligt TF för skriften. Jag skall nu ta upp frågan om del ansvar för broll mot tystnadsplikt som bör åvila författare, utgivare eller annan som är tryckfrihetsrättsligt ansvarig för skriften.

Prop. 1975/76:204 107

Gällande rätt innebär alt den för en skrift ansvarige, bortsett från vissa speciella fall, inte kan åtalas såsom för iryckfrihetsbrott för överträdelse av tystnadsplikt. Däremot kan han ställas till ansvar vid vanlig domstol för brott mot tystnadsplikt i den omfattning som 7 kap, 3 S TF medger, dvs, om han har åsidosatt en lagstadgad tystnadsplikt som åligger honom såsom offentlig funktionär,

MMU:s förslag medför i jämförelse med TF den ändringen att offentliggörande i tryckt skrift i strid med tystnadsplikt, som åligger den för publiceringen ansvarige enligt lag eller annan författning, blir att betrakta som ett särskilt yttrandefrihetsbrott, kallat brott mot tystnadsplikt. Ansvaret gäller även i andra fall än dem där en meddelare kan fällas för överträdelse av tystnadsplikt som anges i den särskilda tillämpningslagen, MMU motiverar det vidsträcktare ansvaret för den ansvarige publicisten med att denne - i motsats till meddelare - själv avgör vad som skall publiceras. Att meddelares ansvar är mera begränsat sammanhänger, förklarar utredningen, med det allmänna informationsintresset hos framför alll press och radio,

MMU:s lösning har kritiserats bl, a, av TK, Kommittén anser att straffbarheten bör vara densamma vare sig nägon i strid med sin tystnadsplikt lämnar ett meddelande till annan för publicering eller publicerar det i skrift för vilken han själv ansvarar.

Enligt min mening bör i vidsträcktaste mån gälla att brotl förövat genom offentliggörande i tryckt skrift betrakias som tryckfrihetsbrott. Jag förordar därför att brotl mot tystnadsplikt, för vilket den för en skrift ansvarige skall kunna straffas, i fortsättningen hänförs till kategorin iryckfrihetsbrott. En sådan ordning stämmer också väl överens med RF:s säll alt se en tystnadsplikt, vare sig den åligger en offentlig funktionär eller enskild person, som en inskränkning i den medborgeriiga yttrandefriheten. Jag vill tillägga att det f ö, är en praktiskl sett nödvändig konsekvens av vad jag i följande avsnill föreslår om lagföring av den som genom meddelande till pressen etc, har brutit sin tystnadsplikt, att fråga om ansvar för den enligt 8 kap, TF ansvarige för överträdelse av tystnadsplikt handläggs såsom tryckfrihetsmål.

Det bör däremot, som jag redan har nämnt, inte komma i fråga att til! iryckfrihetsbrott hänföra publicering som har kommii till genom att annan än den för en skrift ansvarige har brutit mot tystnadsplikt; den senares ansvar bör alltså inte gälla annat än lystnadsplikt som åligger honom själv. Del torde vidare stå klart alt omfattningen av ansvarel inle bör göras beroende av om tystnadsplikten är lagfäst eller inskriven i annan författning. Så långt är jag alltså ense med MMU, Jag har också förståelse för utredningens skäl alt låta den ansvarige för skriften fullt ul svara för överträdelser av egen tystnadsplikt. Skälen försvagas emellertid av all den spärr mot opåkallat röjande av hemlig uppgift som MMU har velat åstadkomma lätt kan kringgås. Eftersom en tryckfrihetsansvarig i princip inte kan åtalas för annans broll mol tystnadsplikt, lär det inle bereda den tystnadspliktige

Prop. 1975/76:204 108

någon svårighet att fä den hemliga uppgiften offentliggjord i skrift för vilken han inte själv ansvarar, t, ex, i ell stencilblad, som saknar uppgift om förfallaren och som annan person uppges ha mångfaldigal. En egendomlig konsekvens av MMU:s förslag skulle vidare bli att skrifter med samma innehåll skulle bedömas straffrätlsligt olika, beroende på vem i kretsen av de medverkande som har brutit sin lystnadsplikt. Jag vill ocksä erinra om alt den för tryckt skrift ansvarige enligl gällande rätt i belydande omfallning genom publicering slraffritt har kunnat röja uppgifter som annars omfattas av hans tystnadsplikt, utan att detta veterligen har lett till annal än kanske enstaka missbruk. Vid övervägande av nu redovisade synpunkter harjag kommit lill slutsatsen att - i principiell överensstämmelse med vad som gäller f n, - den för en skrift ansvarige bör kunna åtalas för brott mot tystnadsplikt genom publiceringen endasl i den omfattning som meddelare kan göras ansvarig för överträdelse av tystnadsplikt. Delta innebär med andra ord alt möjligheterna alt ingripa mol den som har tystnadsplikt blir desamma vare sig han lämnareti meddelande för publicering, röjer uppgiften i en av honom författad artikel i skrift för vilken annan svarardler uppenbarar förhållandet genom publicering för vilken han själv är ansvarig enligt 8 kap, TF,

Övriga undantag från meddelarskyddet

1 7 kap, 3 S TF upptas ytteriigare tre undantag från principen om meddelares ansvarsfrihet, utöver del tidigare berörda fallet av överträdelse av tystnadsplikter. Sålunda kan enligt försia stycket ansvar utkrävas för meddelande som innefattar ärekränkning mot enskild och som inte har blivit infört i skriften. 1 andra slycket föreskrivs att om någon genom att lämna meddelande lill annan förövar uppror, högförräderi, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott gärningen mä åtalas och ansvar därför ådömas, fastän meddelandet harskett för offentliggörande i tryckt skrift. Detta undantag lillkom i samband med brottsbalkens införande år 1965, Slutligen gäller enligt paragrafens tredje siycke alt straff kan utdömas för utlämnande av allmän handling som är hemlig,

MMU har föreslagit all de begränsningar i meddelarskyddet som gäller ansvar för grövre brott mot rikets säkerhet och utlämnande av hemlig handling skall behållas också för framtiden. Själv har jag inle någon avvikande uppfattning. Till frågan om den närmare avgränsningen av de brott mot rikets säkerhel beiräffande vilka grundsatsen om meddelarskydd inte skall gälla återkommer jag i specialmoliveringen,

Däremoi förordar MMU att undantaget för ärekränkande meddelanden skall utgå, MMU framhåller alt om uppgiften förs fram till utomstående -vare sig av meddelaren eller av någon som har fått del av hans meddelande -straff kan ådömas enligt brottsbalken i vanlig ordning. Om äter uppgiften

Prop. 1975/76:204 109

inte blir publicerad och inte heller kommer utomstående till del, synes enligt utredningen inle finnas någol egentligt behov av ingripande.

Endast en remissinstans har motsatt sig all den nuvarande bestämmelsen om ärekränkande meddelande slopas. För egen del anser jag att bestämmelsen bör utgä, Uiöver de skäl som MMU har anfört kan åberopas all meddelares ansvar i fråga om alla meddelanden bör vara oberoende av om publicering kommer lill slånd, något som meddelaren normall inle kan bestämma över. Jag vill tillägga att nuvarande beslämmelse är svårtolkad för det fall att meddelande direkl eller indirekl lämnas lill flera tidningar men bara publiceras i någon eller några av dem eller också publiceras i annan utformning än den i vilken meddelandet har lämnats,

A nonymitetsskyddel

Del i samband med tryckta skrifter använda uttrycket anonymitetsrätt kan beskrivas som en samlande beteckning för de rättsregler som har till syfte att hindra spridning av kunskaper om författares, utgivares eller meddelares identitet i fall dä vederbörande utåt vill vara okänd. Rättsreglerna är av olika slag. De kan gälla förbud all sätta ut författares (utgivares) eller meddelares namn pä skrift, tystnadsplikt för dem som har lått kännedom om vem författaren eller meddelaren är, förbud att efterforska honom, förbud att i rättegång eller andra sammanhang ställa frågor som kan leda lill att anonymiteten röjs och inskränkningar i fräga om tillämpningen av tvångsmedel vars användning kan leda lill att författare eller meddelare blir känd.

Anonymitetsreglerna i TF återfinns i 3 kap. De avser förbud alt sätta ut namn på skrift, frågeförbud i rättegång saml tystnadsplikt, I huvudsak har de följande innebörd, Förfallare eller meddelare är inte skyldig att låta sätta ul sitt namn på tryckt skrift. Boktryckare, förläggare eller annan som har att la befallning med skrifts tryckning eller tryckt skrifts utgivning får inte avslöja författare eller meddelare mot dennes vilja, om inte sådan skyldighet är föreskriven i lag. Utomstående som har fäll kännedom om en publicerad uppgifts ursprung är däremot oförhindrade att berätta härom för andra. Förbehållet beträffande boktryckare m, fl, för lagstadgad skyldighet avser i främsta rummet vittnesplikten enligt rättegångsbalken. För tryckfrihetsmål gäller särskilda regler, 1 sädant mäl lär inle väckas fräga om vem som är förfallare eller meddelare. Ett undanlag görs dock i fräga om författarskapet till icke-periodisk skrift. Detta får behandlas i målet, om författare är angiven pä skriften med namn eller pseudonym vars namn-identitet är allmänt känd eller om någon ger sig lill känna som författare i skrifilig förklaring eller inför domstol i målel. Vad som har sagts i del föregående om författare gäller också utgivare av icke-periodisk skrift,

MMU:s förslag angående anonymitetsrätten utgår från nu gällande principer och innebären viss utbyggnad av skyddel. Huvudpunkterna i förslaget är tre. För det försia föreslås del allmänna förbudet att röja författares eller

Prop. 1975/76:204 110

annan medverkandes identitet utvidgat så all del riktar sig lill alla som har varit anställda eller på annal sätt verksamma inom tidningsföretag, bokförlag, nyhetsbyråer eller tryckerier. För det andra innebär förslaget all anonymiteten intelängreulan vidare lär röjas vid vittnesförhör-eller parisförhör under sanningsförsäkran - i mäl i allmänhet, utan att i så fall fordras att rätten av hänsyn till allmänt eller enskill intresse finner del vara av synneriig vikt att uppgift lämnas, MMU räknar med att rätten skall hänskjuta tveksamma fall lill ytlrandefrihetsdomstolens prövning. För det iredje föreslår uiredningen ett grundlagsfästande av det i praxis utbildade förbudet mot efterforskning av källan lill en uppgifl eller ett uttalande i tryckt skrift, när åtal eller annat ingripande inte är lillålel enligl grundlag. Förbudet riktar sig lill myndighet och annat allmänt organ.

Som nämnts kan föreskrifter om anonymitetsskydd också ha formen av begränsningar i användningen av annars tillämpliga ivångsmedel m, m, Beslämmelser som medger att hänsyn tas till den tystnadsplikt som åligger tidningsredaktörer, boktryckare och förläggare enligt 3 kap, TF finns redan pä skalle- och avgiftsprocessens område (39 S 4 mom, och 56 S 4 mom, taxeringslagen (1956:623) samt 18-21 SS bevissäkringslag (1975:1027) för skalle- och avgiftsprocessen). Förslag om beaktande av anonymitetsrätten vid prövning av ärende om telefonavlyssning har nyligen lagts fram av uiredningen (Ju 1974:08) om telefonavlyssning (SOU 1975:95), 1 proposition 1975/76:202 har på grund av betänkandet föreslagils en ultrycklig regel i 27 kap, rättegångsbalken om beaktande av anonymitetsskyddet i ärenden om telefonavlyssning, Frägan om skydd för meddelares och författares anonymitet vid beslag och husrannsakan övervägs f n, av en särskild kommitté (Ju 1974:01), Kommittén har i uppgift att mot bakgrunden av en avvägning mellan behovei av skydd för pressens informationskällor och samhällets intresse av all ha tillgäng lill effektiva medel för brottsbekämpningen överväga vilka möjligheler som finns att utan frängående av huvuddragen i rättegångsbalkens ivångsmedelsreglering skapa ylieriigare garanlier för att meddelares och författares rätt till anonymitet skyddas i sådana sammanhang. Kommittén väntas avlämna sitt betänkande under år 1976,

Det är av slor vikt särskill för pressens arbetsmöjligheter all författare och uppgiftslämnare som önskar vara anonyma skyddas så långt del är möjligt. Jag kan i denna del hänvisa till de uttalanden om anonymitels-skyddei som jag har gjort inledningsvis i della avsnill, MMU:s förslag lill förstärkning av anonymitetsskyddet har också över lag fält ell myckel positivt mottagande hos remissinstanserna, Mol bakgrunden av min allmänna inställning lill del tryckfrihelsrällsliga anonymitetsskyddet är det givet alt inle heller jag har några principiella invändningar mot vad MMU föreslår i denna del.

Som framgått föreslår inte MMU nägra direkla grundlagsbestämmelser lill skydd för rällen till anonymitet vid beslag, husrannsakan eller andra ivångsålgärder, Uiredningen har emellertid förordat en föreskrift i grundlag

Prop. 1975/76:204 111

som hänvisar till bestämmelser i ämnet i vanlig lag. Enligt min mening är föreskrifter om förhållandet mellan anonymitetsskyddet och ivångsme-delsregleringen ett viktigt moment i anonymiieisräiien. Liksom MMU anser jag emellertid inte att sådana föreskrifter bör upptas i grundlag. En annan sak är att grundlagens bestämmelser om anonymitetsskyddet givelvis kommer alt bli vägledande för de avvägningar som bör göras i vanlig lagsliftning mellan behovet av att skydda informationskällorna och alt tillgodose de intressen som har motiverat införandet av olika tvångsmedel. En hänvisning i grundlag till sådan lagstiftning bör anstå lill dess all denna har beslutats,

I del följande nöjer jag mig i huvudsak med alt behandla ett par frågor om grundlagsregleringen av anonymitetsskyddet vilka har aktualiserats under remissbehandlingen, 1 övrigt lär jag hänvisa till mina kommentarer i specialmoliveringen.

Den av MMU föreslagna lösningen av konflikten mellan anonymitetsskydd och viiinesplikl har i allmänhel godtagits under remissbehandlingen. En instans anser emellertid att avvägningen har utfallit alltför mycket till förmån för anonymitetsskyddet, medan en annan instans intar motsatt ståndpunkt.

Jag delar utredningens uppfattning att den nuvarande regeln - att vittnesplikten generellt har företräde framför anonymitetsskyddet - innebär en alltför stor begränsning i detta skydd, Särskill är del en brist all part f n, kan göra gällande vittnesplikten utan alt någon prövning i det enskilda fallet kan komma till stånd angående vikten av det motstående intresset av att uppgiftslämnares eller författares anonymilet bevaras.

Det skulle i och för sig varit önskvärt all i lagstiftning kunna skilja ut mål där anonymitetsskyddet skall vara hell obeskuret. Förslag med denna innebörd framlades på sin tid av offentlighetskommittén (SOU 1966:60), Detta kritiserades emellertid under remissbehandlingen. Som JK har framhållit i detta ärende torde det inte vara möjligt all uppställa några fasta regler. Jag godtar därför MMU:s förslag alt göra vittnesförhör som rör anonym författares eller meddelares identitet beroende av alt rällen finner del vara av synneriig vikt av hänsyn till allmänt eller enskill iniresse all uppgifl i frägan lämnas. Denna regel bör gälla förhör i mål i allmänhet. Angående mål mot någon som är missiänki för alt ha lämnat meddelande som är strafföart fastän det är avsett för offentliggörande i tryckt skrift bör, som också MMU har föreslagit, en särskild bestämmelse gälla.

Tystnadsplikten lill skydd för anonymiteten får givetvis enligl den föreslagna, allmänna regeln brytas vid vittnes- eller parisförhör endasl om det är av verklig betydelse i målet att uppgift om meddelare eller författare lämnas och bevisningen inte lämpligen kan föras på annat säll. Att dessa villkor är uppfyllda kan emellertid inle ulan vidare las lill intäkt för att tystnadsplikten bör vika, 1 tvistemål fär dessulom beaklas parternas iniresse av målets utgång, såvitt denna kan påverkas av den ifrågasatta bevisningen.

Prop. 1975/76:204 112

1 brottmål bör hänsyn las lill hur pass allvariigt det brolt är som avses med åtalet. Under i övrigt likartade förhållanden mäsle del vidare ligga närmare till hands att medge bevisning som bryter anonymiteten, om bevisningen kan antas vara lill en tilltalads förmån än om motsatsen är fallet. Sammanfattningsvis vill jag understryka all beslul om alt hänsynen lill anonymiteten skall vika fär fallas endasl om mycket slarka skäl kan åberopas.

Ett led i MMU:s förslag angående anonymitetsskydd och viiinesplikl var all fräga, huruvida viiinesplikl eller sanningsförsäkran skulle få försteg framför den anonymiielsgrundande tystnadsplikten, i tveksamma fall skulle kunna hänskjutas till yttrandefrihetsdomsiolen. Dä nu förslag ej läggs fram om alt inrätta en sådan domstol, bör ställning tas till om nägon annan, motsvarande ordning för prövning av frågor om anonymitetens räckvidd bör införas, Enligl min mening skulle syftel med den av MMU föreslagna underslällningsmöjlighelen lill viss del kunna tillgodoses om möjlighel öppnas för vittne eller part att särskill överklaga beslut, varigenom underrätt har funnit det vara av synnerlig vikl att tystnadsplikten till skydd för den tryckfrihelsrällsliga anonymiteten skall stå tillbaka vid förhör inför domstol, I avvaktan på hovrättens prövning skulle givetvis förhöret anstå. En sådan ordning förutsätter ändring i rättegångsbalken. Det kan ocksä övervägas att genom föreskrift i rättegångsbalken ålägga rätten att före sill slällningstagande i anonymiietsfrågan om möjligt inhämta yttrande från förelag -tidning, nyhetsbyrå, tryckeri, bokförlag - till vilket uppgiftslämnaren kan vara knuten. Jag kan nämna att förslag med liknande innebörd har förts fram av TK i fråga om vissa andra tystnadsplikter som kan komma i strid med viiinesplikien. Till de nu berörda frågorna om ändringar i rättegångsbalken avser jag att återkomma i annat sammanhang.

Jag finnerdet värdefullt all,som MMU föreslår,del i rättspraxis fastslagna förbudet för myndighet och annal allmänt organ att söka ulröna källan till ett i tryckt skrift publicerat meddelande i fall dä TF inte medger ingripande mot författaren eller uppgiftslämnaren kommer till utiryck i grundlagen. Tre remissinstanser, bland dem Pressens samarbeisnämnd, har förordat att eflerforskningsförbudei skall utsträckas lill att gälla alla medborgare. Jag finner emellertid liksom MMU att ett sådant förbud skulle föra alltför långt. Tanken pä ett mot envar gällande efterforskningsförbud diskuterades och avvisades redan av offentlighetskommittén (SOU 1966:60 s, 124), Kommittén åberopade bl, a, alt del för många skulle framstå som obegripligt, om redan en fräga till en initierad person om vem som till pressen har lämnat ett meddelande som har publicerats och väckt allmän uppmärksamhet skulle vara en otillåten efterforskning. Kommittén framhöll vidare att de iryckfrihelsrättsliga garantierna i främsta rummet riktar sig till samhällets organ. Visserligen kunde del finnas ett allmänt intresse av kritik även mot enskilda. Del kunde emellertid enligl kommittén ocksä finnas beaktansvärda skäl för enskilda att bevara hemligheter gentemot pressen, exempelvis beträffande familjeförhållanden, Åigärder mol personer som har

Prop. 1975/76:204 113

lämnal ut sådana hemligheter till pressen kunde därför inte under alla omsländigheler anses som straffvärda. Del kunde, menade kommittén, göras gällande att nuvarande regler om skydd för meddelares och författares anonymitet innebar en rimlig kompromiss, - För egen del finner jag de skäl som kommittén sälunda anförde bärande,

I ett annal hänseende vill jag emellertid föreslå en komplettering av regeln om förbud mot efterforskning. Denna gör reservation för det fall att åtal eller annat ingripande mot meddelaren eller annan medverkande är tillåtet enligt grundlagen, Somjag har påpekat i inledningen sträcker sig emellertid anonymitetsskyddet - i form av tystnadsplikt - längre än ansvarsfriheten för meddelare. Delta innebär att tidningsmän, föriagsansiällda m, fl, i betydande omfattning är ålagda att inte röja en meddelare, fastän denne har lämnat ett strafföart meddelande. Vid efterforskning efter en sådan meddelare skall givetvis polis och annan myndighet självmant iaktta och respektera denna tystnadsplikt för vissa personer. Tystnadsplikten bör alltså ha sin motsvarighet i ett principiellt frågeförbud. En erinran härom bör införas i grundlagsbestämmelsen.

7.3 Processuella frågor i anslutning till meddelarskyddet

TF vilar på den grundsatsen att ansvar för missbruk av tryckfriheten kan utkrävas endast när iryckfrihetsbrott föreligger. Till iryckfrihetsbrott räknar TF otillätet yttrande i tryckt skrift och otillåtet offentliggörande genom sådan skrift. Vem som ansvarar forell tryckfrihetsbroti bestäms av särskilda regler, som bygger pä principen alt en person har ensamansvar. Frägor om ansvar eller skadestånd pä grund av iryckfrihetsbrott avgörs i tryckfrihetsmål. För dessa gäller en särskild, exklusivt tillämplig processform som i flera hänseenden avviker frän den ordinära processen.

Tryckfrihetsmål handläggs av tingsrätt inom vars domkrets länsstyrelse har sitt säte. Också vissa andra tingsrätter är behöriga alt behandla tryckfrihetsmål. Ensam åklagare i tryckfrihetsmål är JK. Vad som främst skiljer tryckfrihetsmål frän vanliga mål är juryns medverkan. TF föreskriver all frägan huruvida skriften är brottslig skall prövas av en jury om nio medlemmar om inte parterna avslår från juryprövning. Juryn har genom sin lekmannasammansättning ansetts bättre skickad än domstol alt dra gränsen mellan tillåtlig krilik och straffvärt yttrande.

Jurymän ulses för varje län av landsting och, i vissa fall, kommunfullmäktige. De är fördelade pä tvä grupper, av vilka den ena består av personer som är eller har varil nämndemän. Juryn i ett mål utses genom lottning, sedan parterna har fåll utesluta vardera fyra jurymän frän jurylistan. Av de nio medlemmarna av juryn skall tre tillhöra gruppen med nämnde-mannaerfarenhet.

Juryn överiägger ulan att rätten är närvarande. Om nägon juryman begär det, skall dock juryn sammanträda med rätten föratt inhämta upplysningar om vad som föreskrivs i lag. En skrift skall anses brottslig, om minst sex

8 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204. .

Prop. 1975/76:204 114

jurymän är ense om det, annars inte. Juryns utslag är inle försett med motivering. Friande utslag av juryn kan inte ändras vare sig av underrätten ellerefter fullföljd lill högre rätt, bortsett från möjlighelen lill ändring genom resning. Fäller juryn, skall däremot ocksä rätlen, som består av tre jurist-domare, pröva skriftens brottslighet. Det är rätten ensam som bestämmer påföljd, skadestånd och annan rättsverkan.

Trots reglerna om ansvar för tryckfrihetsbrott och deras exklusiva karaktär kan i vissa undantagsfall siraff vid sidan härav drabba den som har medverkat eller avsett att medverka till framställning i irycki skrift. Jag syftar i försia hand på det ansvar som enligt den föregående redogörelsen åvilar meddelare. Brott av meddelare räknas alltså inte lill tryckfrihetsbrott. Åtal för sädana brott väcks av allmän åklagare. Målen handläggs i ordinär brotlmålsprocess och således utan att jury medverkar. Detsamma gäller åtal mot den som har begått brott genom att anskaffa uppgift för publicering, vare sig han avsåg att själv offentliggöra uppgiften i tryck eller-tänkte vidarebefordra den som meddelande. Anskaffande av uppgift anses nämligen, åtminstone i princip, inte falla under TF,

Den dualism i fråga om processformen för vilken jag nu har redogjort kan leda till att med varandra nära sammanhängande gärningar behandlas i olika rättegångar och med tillämpning av olika processregler. Den som är ansvarig för att en uppgift har publicerats i tryckt skrift, t, ex, författaren lill en bok eller utgivaren av en tidning, fär sin sak prövad i tryckfrihetsmål och av jury, medan den som har meddelal samma uppgift lill publicisten lagförs i vanlig rättegång. Och har den ansvarige publicisten själv inhämtat uppgiften genom brottslig gärning, åtalas han härför vid allmän domstol. Till detta kommer att frågan, huruvida åtal skall väckas, i de olika fallen ligger i händerna på skilda åklagare. De processuella komplikationer som nuvarande ordning kan ge upphov till illustrerades genom den s, k, IB-affären,

MMU har som tidigare nämnls föreslagit att jurysystemet avskaffas och alt mål om yttrandefriheten i massmedier förs samman till en central yttrandefrihetsdomstol med säte i Stockholm, Denna domstol skulle först och främst handlägga mål om yttrandefriheisbrotl, dvs, motsvarigheten till iryckfrihetsbrott. Dessutom skulle emellertid domstolens kompetens omfatta mål mot den som har anskaffat eller meddelat uppgift för publicering, i de fall dä gärningen över huvud laget kan föranleda ansvar. Undantag görs dock för åtal för inbrott, olovlig avlyssning och liknande gärningar i samband med anskaffande av uppgift; sådant åtal handläggs vid allmän domstol i vanlig ordning. Åklagare i mål vid yttrandefrihetsdomsiolen är enligl förslaget JK; MMU räknar dock med viss åtalsrätt för JO, MMU har framhållit att den föreslagna ordningen innebär att man kommer lill rätta med de processuella ölägenheter som aktualiserades genom IB-affären,

Som jag har förklarat lidigare. är jag inle beredd alt lägga fram förslag om en central yttrandefrihetsdomslol som ersätter jurysyslemet, Frägan om rättegängen i yttrandefrihetsmål bör övervägas på nytt i den utredning angående yttrandefriheten i grundlag som jag föreslår skall tillkallas. Emellertid anser jag det angeläget att redan nu lä till stånd en mer enhetlig rätte-

Prop. 1975/76:204 115

gängsordning för olika mällyper med anknyining lill TF, All den ordning som därigenom införs kan komma att omprövas efter ett antal år ser jag inte som något avgörande argument för all avslå från en förbättring på det viktiga område som del här gäller, 1 det läge frågan om tryckfrihetsprocessen nu befinner sig måste emellertid en utgångspunkt för de aktuella övervägandena vara att jurysystemet alltjämt skall bestå i mål om tryckfrihetsbroti. Det är givet att handlingsfriheten härigenom begränsas avsevärt,

I fortsättningen diskuterar jag tills vidare för enkelhetens skull endast mäl mol meddelare och därmed jämställda för att först därefter ta upp frägan om handläggningen av mål mot den som genom broll har anskaffat uppgift för publicering.

En möjlighet som jag har övervägt är att låta samma myndighei besluta om åtal både i mål om tryckfrihetsbrott och i mål angående brott genom publiceringsmeddelande, att vidare hänvisa åtalen mot meddelare till tryckfrihelsdomstol men att likväl undanta frägor om ansvar för meddelare från juryns prövning. Som jag kommer alt utveckla i ett följande avsnitt (7.4) bör det i princip vara JK som utövar ätalsbefogenheien. Den angivna lösningen skulle garantera en likartad bedömning på ätalsstadiet av gärningar begångna av fiera personer som är inblandade i samma brottslighet. Det skulle också erbjuda tillfälle till gemensam process inför tryckfrihetsdomstolen i mäl mot den ansvarige publicisten och mot meddelare, låt vara att målet såvitt gäller meddelaren skulle överlämnas direkt till rättens prövning utan att juryn tog ställning till brottsligheten.

Sistnämnda förhållande ger emellertid anledning ställa frågan om inte den diskuterade lösningen i själv verket är en halvmesyr. Den avgörande skillnaden mellan tryckfrihetsmål och andra mål såvitt gäller domstolsbehandlingen består ju just i att juryn bedömer brottsligheten i tryckfrihetsmål, medan endast rätten prövar den i andra mål. Denna skillnad skulle komma att bestå och kunna leda till egendomliga resultat. Antag t, ex, alt både den ansvarige utgivaren till en tidning och författaren till en artikel i tidningen är åtalade vid samma domstol för att genom" publiceringen ha begått brott mot rikets säkerhet. Det skulle då kunna inträffa att juryn genom sitt bindande utslag frikänner utgivaren, medan rätten fäller meddelarenförfattaren. Skulle rätten frikänna denne, kunde domen överklagas lill högre rätt. Det är tydligt att sädana konsekvenser av den tänkta uppläggningen skulle vara stötande och utgöra en belastning för domstolarna. Den följdriktiga frägan blir då, om man inte skulle kunna ta steget fullt ut och anförtro ät juryn att pröva brottsligheten också i meddelarmålen. Under remissbehandlingen har en sädan ordning förordats av hovrätten över Skåne och Blekinge, och inte heller Sveriges författarförbund är främmande för tanken.

Till förmån för juryprövning av meddelarmålen kan åberopas ocksä andra skäl än önskemålet att förebygga motstridiga avgöranden av närbesläktade frågor. Den särskilda tryckfrihetsprocessen har anordnats för att skapa en folklig garanti för att tryckfriheten inte träds för när. Dä nu skyddel för den som lämnar meddelande för publicering har ansetts ha sådan dignitet att det upptas i TF, ligger det nära till hands att hävda att frågor om överskridande av skyddels gränser bör prövas i samma former som andra mäl

Prop. 1975/76:204 116

angående tryckfriheten. De brotl, för vilka en meddelare kan ställas till ansvar, ingår också samtliga bland tryckfrihelsbrolten, förutsatt att brott mot lystnadsplikt av den ansvarige publicisten i enlighel med mitt förslag hänförs till kategorin tryckfrihetsbrott. Flera av de brotl mot rikets säkerhet som meddelare kan straffas för har vagt angivna broiisbeskrivningar. Nu gällande tystnadspliktsbestämmelser innehåller ofta rekvisit av typen "obehörigen". De föreskrifter om tystnadsplikt som TK har föreslagit är lill övervägande del försedda med - ibland ganska allmänt hållna - skaderekvisit, både de som är intagna i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt och de som ingår i den särskilda lagen om tystnadsplikter som kan få bryta meddelarskyddet, I mål om åtal mot meddelare kan alltså gränsen mellan strafföart och slraffritt komma att bestämmas av överväganden som bör ske i former som garanterar förståelse för yttrandefrihetens och informationsfrihetens krav och som ger särskill utrymme för ett allmänt medborgeriigi omdöme. Det är därvid utan betydelse om meddelaren är ensam svarande eller om en -ansvarig publicist är medåialad.

Om jury skall delta i mål som gäller meddelares ansvar torde annan praktisk möjlighet inte föreligga än att låta juryn till alla delar pröva, om den tilltalade har gjort sig skyldig till brott enligt det lagrum eller något av de lagrum som åklagaren har åberopat. De rättsfrågor som därvid kan uppkomma kan vara svåriösta men skiljer sig knappast från de rättsfrågor som aktualiseras i mål om tryckfrihetsbroti; brott av meddelare kan som nämnts också vara iryckfrihelsbroil. Däremot kan i vissa fall juryn i annan omfattning än beiräffande iryckfrihetsbrott fä ta ställning till rena bevisfrågor, t. ex. frägan huruvida den tilltalade mot sitt nekande skall anses vara den som har röjt en hemlig uppgift. Det kan sägas att juryn härigenom skulle fä en i viss mån ny och för vår rättstradiiion främmande roll.

Denna och andra liknande invändningar mot en utvidgning av juryns befogenheter kan emellertid jag för min del inte finna avgörande. Den svenska juryn har en kvalificerad sammansättning. Jag vill erinra om att tre av jurymännen skall ha erfarenhet som nämndemän vid underrätt. Bevisfrågor kan som nämnts redan nu komma under juryns prövning, t, ex, sanningsbevisning i ärekränkningsmäl. Det finns därför inte någon egentlig anledning att befara att juryn inle skulle bemästra de svårigheter som kan uppkomma i de nya målen. En faktor av största vikt är vidare all juryns befogenhet inle kan äventyra den tilltalades rättssäkerhet. Liksom i mål om tryckfrihetsbroti bör det nämligen ankomma pä rätten att, om juryns utslag är fällande, självständigt pröva åtalet och, om detta inte är styrkt, frikänna den tilltalade.

Det kan inte bestridas att prejudikatbildningen försvåras om jury inlemmas i medddarprocessen. Denna verkan får dock ses i belysning av att målen mot tryckfrihelsrättslig meddelare hittills lorde ha varil mycket få och även för framtiden - trots utvidgningen av TF:s tillämpningsområde till vissa andra skrifter än tryckta - kan väntas bli sällsynt förekommande.

Av vad jag har yttrat tidigare framgår att jag anser att starka skäl talar för att mål om ansvar för den som har lämnal meddelande för offentliggörande i tryckt skrift och den som är jämställd med meddelare handläggs

Prop. 1975/76:204 117

i samma processuella ordning som mål om tryckfrihetsbrott. Mål av sistnämnda slag bör tills vidare behandlas i juryrättegäng. Även om juryprövningen inte skulle i allo vara idealisk med tanke på åtalen mot meddelare, kan jag inte se nägra avgörande hinder mot att tillämpa den ocksä på dessa ätal. Min slutsats blir alltså, alt mäl som gäller meddelare bör handläggas såsom tryckfrihetsmål och prövas av jury, om inte parterna enas om att avstå frän juryns medverkan.

Konsekvensen kan lyckas bjuda att den ordning för åtalsprövning och rättegång som jag i det föregående har förordat för meddelare tillämpas ocksä i fräga om den som kan åtalas för att ha anskaffat uppgifter för publicering. Någon tvekan kan knappast heller råda om att denna lösning bör väljas för de fall då uppgifterna har föris vidare såsom meddelande eller ocksä publicerats, vare sig uppgiftsinhämtaren eller annan är formellt ansvarig för publiceringen. Förslaget innebär, att den som undereget tryckfrihetsansvar har publicerat en uppgift i tryckt skrift inte behöver räkna med att frägan om ansvar för anskaffandet, i de fä fall dä denna kan aktualiseras, bryts ut till särskild handläggning vid sidan av åtal för tryckfrihetsbrott eller ersätter sådant åtal; åtalsbesluten fattas ju i båda fallen av samma myndighet och skall handläggas i samma processuella former. Den sammanhållna handläggningen leder också till att den tilltalade, om han befinns skyldig, ådöms en för hela brottsligheten gemensam påföljd.

Däremot kan tvekan råda om vad som skall gälla beträffande den som genom brott har anskaffat uppgift, utan att denna har publicerats eller lett till ett meddelande till författare, redaktion eller jämställd. De processuella reglerna bör självfallet inte fä ett innehåll som kan leda till missbruk för syften som inte har att göra med ytirande- eller informationsfriheten. Med hänsyn härtill anser jag det knappast godtagbart alt redan ett påstående, som inte saklöst kan avfärdas, om publiceringssyfte skulle skänka en gärningsman förmånen av en privUigierad procesställning. Där anknytningen till lämnat meddelande eller till offentliggörande i skrift saknas, bör enligt min mening krävas att det är uppenbart att publiceringssyfte föreligger för alt handläggningen skall följa den ordning som är föreskriven för tryckfrihetsmål. På sä sätl gör man också den vinslen att frågan om vem -JK eller allmän åklagare - som är förundersökningsledare i mål mot den som är misstänkt för allvariiga brotl mot rikets säkerhet knappast behöver bli beroende enbart av tilltron till den misstänktes förklaringar om sin avsikt. Till undvikande av missförstånd vill jag framhålla att den bevisregel som jag har förordat endast har processuell betydelse. Den påverkar inte omfattningen av anskaffares straffansvar. Den som åtalas för att ha anskaffat uppgift genom annat brott än något av de grövre brotten mot rikets säkerhet skall enligt vanliga principer frikännas, redan om hans invändning om pu-bliceringsavsikt inte framstår som helt osannolik,

1 föregående avsnitl har jag förordai att förfaranden som kan komma till användning när uppgifter inhämtas men som är särskilt strafföelagda skall beivras i vanlig omfattning, oavsett syftet med gärningen. Liksom MMU anserjag att dessa förfaranden inle heller processuellt skall omfattas

Prop. 1975/76:204 118

av grundlagens särskilda bestämmelser. Åtal för t, ex, hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande bör alltså i princip alltid handläggas i ordinär process. Detta hindrar dock inle att man söker förebygga en konstlad processuell uppdelning av en sammanhängande brottslighet. Jag återkommer strax till denna fräga.

Vad jag hittills har föreslagit kan sammanfallas på föjande sätt. Åtal mot den som kan ställas till straffansvar för meddelande för offentliggörande i tryckt skrift väcks av JK vid tryckfrihetsdomslol och prövas i princip av jury, Samma handläggningsordning tillämpas när någon kan åtalas för att genom brott ha anskaffat uppgift för publicering, såvida inte brottet hänför sig lill metoden att inhämta uppgifter. Har uppgiften inte vidarebefordrats såsom meddelande och inte heller publicerats, skall dock för den särskilda processordningen krävas att det är uppenbart att uppgiften har anskaffats i publiceringssyfte.

Den förordade lösningen behöver inte leda till nägra omfattande ändringar i TF, Rättegängen i tryckfrihetsmål regleras f n,, förutom i TF, i lagen (1949:164) med vissa bestämmelserom rättegängen i tryckfrihetsmål. Denna lag torde i fiera avseenden fä ändras och kompletteras med anledning av vad jag har föreslagit. Hithörande frågor kommer jag att anmäla vid senare tillfälle. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang ta upp vissa spörsmål om behörig domstol.

Avgörande för vilken tryckfrihetsdomslol som skall handlägga tryckfrihetsmål är f n, tryckningsorten. Finns för periodisk skrift särskild utgivningsort, skall i fräga om rättens behörighet även den orten anses som tryckningsort. Nu nämnda huvudregler, som återfinns i 1 S lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, kompletteras av föreskrifter för bl, a, det fallel alt skrift är tryckt utomlands.

Under remissbehandlingen av MMU:s förslag har några remissinstanser uttalat sig i frågan om vilken av flera domstolar i första instans som skall vara behörig att ta upp yttrandefrihetsmäl. Bland dessa instanser synes enighet föreligga om att svarandens hemvist i princip bör besiämma valet av domstol. Dock anses i allmänhet ulgivningsorten böra vara utslagsgivande i fråga om yttranden i periodisk skrift.

Att bestämma laga domstol i mål om tryckfrihetsbroti efter tryckningsorten har bl, a, den fördelen att samma domstol fär handlägga ålal för tryckfrihetsbrott oavsett vem i den tryckfrihetsrättsliga ansvarskedjan som är tilltalad i mälet. Tryckningsorten saknar emellertid numera inte sällan varje anknytning till skriftens innehåll eller till dess upphovsman. Nuvarande regler kan därför leda lill mindre tillfredsställande resultat. En naturiigare anknytningspunkt synes vara den tilltalades hemvist. Detta kan bli bestämmande för forum också i mål mol den som har anskaffat eller meddelat uppgift för publicering. Jag förordaratt tryckfrihetsmål som huvudregel upptas av tryckfrihetsdomstol i det län där den tilltalade har sitt hemvist. Huvudregeln kräver emellertid vissa undantag.

Prop. 1975/76:204 119

För det första bör, som framhållits under remissbehandlingen av bl, a, pressens organisationer, mål om tryckfrihetsbroti i periodisk skrift alltid upptas av tingsrätt i det län där skriftens uigivningsort är belägen. Som utgivningsort bör anses ort där tidningen eller tidskriften har sin huvudredaktion.

För det andra måste givetvis tillses att mål mot den som är ansvarig för publiceringen av en viss uppgift och mol den som har meddelal uppgifien lill publicisten handläggs infor samma domstol. Lämpligen bör för sådana fall föreskrivas att målen skall anhängiggöras vid den domstol som enligt huvudregeln är rätt domstol i fråga om iryckfrihetsbrottel.

Detaljerna i den reglering vars huvuddrag jag nu skisserat får övervägas i samband med följdlagstiftningen. Därvid torde del visa sig nödvändigt att för särskilda fall meddela kompletterande regler, t, ex, med tanke på ansökan om konfiskation av skrift, för vilken inle finns någon enligt 8 kap, TF ansvarig.

Hittills harjag uppehållil mig vid mål som alla skall handläggas i samma processuella ordning, dvs, under medverkan av juryn, om inte parterna enas om annat. Det kan emellertid inträffa att den tilltalade har begått brott som inte skall lagföras i tryckfrihetsmål men som likväl har ett nära samband med brott som handläggs i sådant mål. Under remissbehandlingen har särskilt uppmärksammats det fallet att en uppgift anskaffas för publicering genom gärning som utgör grovt brott mot rikets säkerhet men som samtidigt innefattar sädant förfarande, t, ex, inbrott, som är särskilt kriminaliserat. Ett separat åtal vid allmän domstol för del sätt varpå uppgiften har anskaffats kan ställa domstolen inför stora svårigheter. Så kan rätten t, ex, finna att det brolt som har förövats genom förfarandet lar anses ingå som ett led i del grövre brottet, över vilket tryckfrihetsdomstolen har att döma. Med tanke på sådana fall skulle det vara till fördel, om möjlighet kunde öppnas att i den rättegång där tryckfrihetsmål handläggs behandla ocksä ätal för andra brott än dem som påkallar den särskilda processordningen.

Åtal för inbrott, olovlig avlyssning eller annat brolt varom nu är fråga bör, som jag förut har framhållit, inte prövas av jury. Åtalen bör alltså, även om de handläggs tillsammans med tryckfrihetsmål, bedömas enbart av rällen. Denna består nu vid huvudförhandling inför jury av tre eller fyra lagfarna domare. Jag är inle f n, beredd alt - med föregripande av den kommande utredningen - föreslå all rätten i tryckfrihetsmål alltid sammansätts med nämnd. Detta förhällande bör inte utgöra absolut hinder mot tanken alt med iryckfrihelsmål förena vissa andra mål. Då emdlertid minsta möjliga avsteg bör göras från grundsatsen att lekmän skall medverka vid prövningen av ätal, bör en möjlighet att tillsammans med tryckfrihetsmål handlägga ålal som inte avser brotl som skall prövas av jury begränsas till fall där ett särskiljande av målen skulle innebära att samma gärning blir föremål för två rättegångar eller att annars belydande processuella olä-

Prop. 1975/76:204 120

genheter följer. Är brottet i fräga av allvariigare natur, bör det handläggas i vanlig rättegång inför nämnd. Det bör få ankomma på tryckfrihetsdomstolen att pä framställning av den åklagare som för talan i det egentliga tryckfrihetsmålet, dvs, JK, bedöma om omständigheterna är sådana att gemensam handläggning är påkallad. Jag avser alt senare lägga fram förslag som innebär att sådan möjlighet öppnas till gemensam handläggning som jag nu har angivit.

Sist i detta avsnitt skall jag ta upp ett par frågor om disciplinärt ansvar för advokat för yttrande i tryckt skrift eller meddelande för offentliggörande i sådan skrift. Frågorna har aktualiserats genom en framställning den 7 november 1975 frän advokatsamfundets styrelse.

Bestämmer om advokater finns i 8 kap. rättegångsbalken. I dessa föreskrivs att det för riket skall finnas ett advokatsamfund. Stadgar för samfundet fastställs av regeringen. Advokat är den som är ledamot av samfundet. Vid utövandet av sin verksamhet skall advokat i allt iaktta god advokatsed. Tillsyn över advokatväsendet utövas av samfundets styrelse, JK kan hos styrelsen eller annat samfundsorgan påkalla åtgärd mot advokat som åsidosätter de plikter som åvilar honom som advokat. Åsidosätter advokat sina plikter, kan varning eller erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, kan han uteslutas ur samfundet. Fråga om uteslutning, varning eller erinran prövas av samfundels styrelse eller, om sä har bestämls i stadgarna, av annat samfundets organ. Beslut i fråga som har sagts nu kan överklagas av JK, Beslut om uteslutning kan överklagas av den advokat som har blivit utesluten. Talan förs i högsta domstolen,

Enligl 34 S andra stycket i stadgarna för Sveriges advokatsamfund är ledamot skyldig att, där god advokatsed sä fordrar, förtiga vad han har erfarit i sin yrkesutövning. Beslut om uteslutning, varning och erinran fattas enligt 14 S i stadgarna av samfundels disciplinnämnd,

I den tidigare nämnda framställningen konstaterar advokatsamfundet att TF utesluter disciplinärt ingripande mot advokat som i strid med god advokatsed genom uttalande i tryckt skrift ärekränker annan eller åsidosätter den lojalitet, som han har alt iaktta mot klient, eller som genom meddelande för offentliggörande i tryckt skrift bryter den tystnadsplikt, som åvilar honom enligt stadgarna. Styrelsen hemställer om omedelbara lagstiftningsåtgärder i syfte alt göra det möjligt för styrelsen att disciplinärt ingripa mot advokat som genom uttalanden i tryckt skrift har handlat i strid med god advokatsed.

Framställningen har överiämnals lill TK att beaktas under dess utredningsarbete, TK ansluter sig i sitt betänkande till samfundets uppfattning om innebörden av gällande tryckfrihelsrällsliga bestämmelser. Bl, a, yttrar kommittén all den i 1 kap, 3 S tredje slyckel TF angivna principen om ansvarsfrihet för meddelare uppfattas så att den hindrar inte bara straff utan också disciplinära åtgärder. Det synes enligt TK fullt motiverat alt härvidlag jämställa disciplinansvar för stats- eller kommunaltjänstemän ä ena sidan och advokaternas disciplinära ansvar å den andra. Även detta

Prop. 1975/76:204 121

har, förklarar TK, en offeniligrätlslig grund, därför att det är baserat på stadgar som har fastställts av regeringen.

För egen del föreslår TK att, enligt bestämmelse i den särskilda lagen om tystnadsplikter som bryter genom meddelarfriheten, advokat som lämnar meddelande för offentliggörande i massmedier skall kunna fällas till ansvar, om han därigenom åsidosätter sin skyldighel att iaktta tystnad i fräga om förtrolig hänvändelse från enskild, TK förklarar alt om man i enlighet härmed avlägsnar hindret mot alt ingripa pä straffrätlslig väg mol advokat för brott mot tystnadsplikt av visst slag, blir det därmed också möjligt att besiämma disciplinpåföljd för broll av samma slag. Därmed anser TK syftet med advokatsamfundets framställning tillgodosett, såvitt det faller inom kommitténs uppdrag,

TK:s förslag har kritiserats under remissbehandlingen av JK och advokatsamfundet, JK uttalar alt TK enligt hans mening inte har löst den av advokatsamfundet väckta frågan ens till den del den har ankommil på kommittén. Advokatsamfundet anser att den lystnadsplikt för advokat som har angetts i den särskilda tystnadspliktslagen har fätl en alltför snäv avfattning. Vidare framhåller samfundet att god advokalsed innefattar långt mer än alt iaktta tystnadsplikt. Samfundet hemställer därför att en lagregel skall ha det innehållet att meddelarskyddet inte skall utgöra hinder för advokatsamfundet att ingripa mot ledamots brott mot god advokatsed, även när detta sker i tryckt skrift eller genom meddelande för offentliggörande i tryckt skrift. Samfundet äger sig utgä från att det skall ha möjlighet att ingripa disciplinärt mol advokai som gör sig skyldig lill brolt mot tystnadsplikt genom att lämna uppgift i tryckt skrift för vars offentliggörande han är ansvarig.

För egen del delar jag TK:s och advokatsamfundets uppfattning att advokat inte utan påföljd skall kunna åsidosätta tystnadsplikt, som åligger honom i hans yrkesutövning, genom ytirande i tryckt skrift eller meddelande för offentliggörande i sådan skrift,

Däremoi ärjag inle f n, beredd alt biträda advokatsamfundets förslag alt därutöver öppna en möjlighet till ingripande mol advokat för det att han genom uttalande i irycki skrift eller meddelande för offentliggörande i tryckt skrift har åsidosatt god advokatsed. En sådan ingreppsmöjlighet kan visseriigen länkas ha ett berättigande t, ex, närdet gäller uttalanden om klienters förhållanden, Å andra sidan rör del sig här om en begränsning av tryckfriheten av en typ som inte bör få införas utan starka skäl och ingående överväganden. Jag föreslår därför att frågan hänskjuts till den kommande uiredningen om yttrandefriheten i massmedier.

Enligt vad jag har föreslagit i del föregående skall för framtiden brott mot tystnadsplikt genom ultalande i tryckt skrift, för vilken den tystnadspliktige själv svarar, utgöra tryckfrihetsbrott, i den mån offentliggörande av uppgiften över huvud taget skall kunna beivras. Mål om ansvar för sådant brott skall som framgått av det föregående handläggas säsom tryckfrihetsmål.

Prop. 1975/76:204 122

Departementsförslaget innebär vidare att också ålal mot den som genom meddelande för offentliggörande i tryckt skrift har brutit mot en tystnadsplikt av kvalificerad art skall lagföras i tryckfrihetsmål. Av 1 kap, 3 S TF följer att denna procedur är exklusivt tillämplig. Utan särskild föreskrift i TF kan alltså i de angivna fallen av överträdelse av tystnadsplikt ingripande i disciplinär ordning från myndighet eller från organ som utövar myndighet inte komma i fråga.

Inte heller när det gäller handläggningsordningen är jag övertygad om att särskilda regler skall gälla för advokater som har överträtt de gränser för tryckfriheten som åligger dem som yrkesutövare. De skäl som kan åberopas för disciplinärt ingripande mot advokat som har brutit mot en kvalificerad lystnadsplikt genom uttalande i irycki skrift eller genom publiceringsmeddelande skulle sannolikt med liknande fog kunna göras gällande i fräga om personer som hör till andra yrkeskategorier och som har åsidosatt sin tystnadsplikt. En huvuduppgift för den nyss nämnda utredningen blir alt överväga frågan om rättegångsordningen i mål som gäller missbruk av yttrandefriheten i olika medier. Inom ramen för denna utredningsuppgift bör prövas också spörsmålel, huruvida för speciella fall ingripande i disciplinär ordning bör tillåtas. Tills vidare bör emellertid gälla att advokat som överträder tystnadsplikt genom meddelande i eller för tryckt skift skall kunna svara härför endast inför tryckfrihetsdomslol i enlighet med allmänna regler,

Möjlighel att beivra advokats överträdelse av tystnadsplikt kan införas utan att någon särskild bestämmelse i TF härom behövs. Den närmare avgränsningen av den lyslnadsplikt som skall ha försteg framför friheten att yttra sig i tryckt skrift och att lämna meddelande får - på grundval av TK:s förslag - övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Därvid bör också utarbetas förslag om att föra över den grundläggande bestämmelsen om tystnadsplikt för advokater frän samfundets stadgar till lag, lämpligen rättegångsbalken. Offentligrättsliga föreskrifter som ålägger advokat tystnadsplikt kräver nämligen enligl nya RF lagform, lät vara all äldre föreskrifter härom i författning av lägre dignitet behåller sin giltighet med stöd av övergångsbestämmelserna lill RF, Min ståndpunkt att, åtminstone tills vidare, ingripande i disciplinär ordning mol advokat för överträdelse av tystnadsplikt såsom en form av missbruk av tryckfriheten inte bör förekomma leder till att advokats åsidosättande av tystnadsplikt - till skillnad frän vad som nu är fallet - bör vara slrafföelagt. En sådan ordning hindrar naturiigtvis inte alt överträdelse som inle har samband med tryckfriheten normall beivras endast genom disciplinärt ingripande av advokatsamfundet.

Prop. 1975/76:204 123

7.4 Tillsyn och åtal m. m.

Gällande TF innehåller särskilda regler om tillsyn över dess efterlevnad och om åtal för iryckfrihetsbrott, 1 princip innebär TF:s regler alt polisen och vanliga åklagarmyndigheter inte far ingripa mol Iryckla skrifter pä eget initiativ, 1 stället ligger denna befogenhet pä chefen för justitiedepartementet och JK, Den förre skall kontrollera att tryckfrihetens gränser inle överskrids. Till sin hjälp har han lokala tryckfrihelsombud. Till justitieministern och tryckfrihetsombuden skall boktryckerier lämna de s, k, granskningsexemplaren av tryckta skrifter för att tillsynen skall kunna fullgöras. Finner justitieministern alt allmänt åtal bör anställas, skall han anmäla detta för JK, Det åligger därefter JK att väcka åtal mol den för skriften ansvarige, om han finner åtal lagligen kunna ske, JK har även befogenhet all på eget initiativ väcka åtal för iryckfrihetsbrott. Att justitieministern har ställningen som den som övervakar TF:s efterievnad kommer lill utiryck också därigenom att det är han som utfärdar och återkallar ulgivningsbevis för periodisk skrift. Utan sådant bevis lår tidningar, tidskrifter och andra sådana tryckta skrifter, som skall komma ul minsl fyra gånger årligen, inte ges ut,

MMU föreslår en omläggning av den särskilda övervakningsorganisation som nu alltså finns enligt TF, Justitieministern skall inte längre ha som särskild uppgift att vaka över alt TF efterievs. Den särskilda organisationen med tryckfrihelsombud föreslås bli avskaffad, liksom skyldigheten alt avlämna granskningsexemplar av tryckt skrift, 1 stället skall JK ha tillsyn över att tryckfrihetens gränser inte överskrids. För att skapa möjlighel för regeringen att göra politiska lämplighetsöverväganden, föreslär MMU vidare alt vanlig lag skall kunna föreskriva att JK får väcka åtal för visst slag av iryckfrihetsbrott bara om han har regeringens medgivande härtill. Även justitieministerns befattning med utgivningsbevis för periodisk skrift skall upphöra enligt förslagel. Vilken myndighet som skall ha denna uppgift skall regleras i vanlig lag, MMU tänker sig närmast alt patent- och registreringsverket kan komma i fråga.

Den föreslagna omläggningen av lillsynssystemet har vunnil bred anslulning vid remissbehandlingen, Ell par remissinsianser anmärker emellertid att tryckfrihetsombudens avskaffande kan leda lill vissa problem, medan TCO förordar att tillsynen av TF:s efterievnad anförtros RÅ i stället förJK, RÅ förordarati tillsynen utövas av JK och att åtalsbefogenheten flyttas till RÅ,

För egen del vill jag försl slå fast att nuvarande ordning för tillsynen över tryckta skrifter har vissa grunddrag som är av stort värde för tryckfriheten i vårt land. Jag länker här på systemet med ett centralt lillsynsorgan och en diskretionär prövningsrätt i fråga om ingripanden mot tryckfrihets-brott i stället för övervakning genom den vanliga polis- och åklagarorganisationen. Värdet av della syslem har inte heller satts i fråga. En omläggning

Prop. 1975/76:204 124

av tillsynssystemet fär alltså inte medföra alt dessa grunddrag gär föriorade.

Frågan, om tillsynen över TF:s efterievnad bör ligga pä chefen för justitiedepartementet eller pä något annal centralt organ, i försia hand JK, har varit föremål för överväganden vid skilda tillfällen. Någon ändring av nuvarande ordning, som har gällt sedan år 1876, har emellertid inte genomförts. Enligt min mening bör en omläggning av tillsynen nu komma lill stånd, Dds lalar principiella skäl mot att justitieministern utövar denna tillsyn och dels är det nuvarande systemet behäftat med åtskilliga brister.

Vid omläggningen bör som jag redan har framhållit systemet med en central myndighet, som utövar tillsynen, och en diskretionär prövningsrätt i fråga om ingripanden mot iryckfrihetsbrott behållas. Omläggningen bör vidare i enlighel med MMU:s förslag innebära alt systemet med tryckfrihelsombud avskaffas och att skyldigheten alt avlämna granskningsexemplar av irycki skrift upphör,

MMU:s förslag att tillsynen skall anförtros JK har godtagits av det stora flertalet remissinstanser, 1 ett par yttranden förordas dock all ålalsbefogen-heterna enligt TF överflyttas till RÅ, Enligl min mening lalar övervägande skäl för MMU:s förslag. Att anförtro ätalsbefogenheien ål annan myndighei än den som utövar tillsynen bör inte komma i fråga. Jag föreslår sälunda all JK skall vaka över att de gränser för tryckfriheten, som anges i TF, inte överskrids och att han därvid skall vara åklagare i tryckfrihetsmål och andra mål som avser brolt mot TF,

Den diskretionära prövningsrätten bör i första hand ankomma på regeringen och utövas av denna i dess helhet och inle av nägot visst statsråd. När justitieministerns ställning som tillsynsmyndighet enligl TF upphör, saknas det enligt min mening skäl att göra något undantag frän principen i RF att regeringens ledamöler fattar beslul kollektivt. Regeringens prövningsrätt bör komma lill uttryck i TF och som MMU har föreslagit bör det finnas möjlighel all i vanlig lag föreskriva alt allmänt åtal för visst iryckfrihetsbrott fär väckas endasl efter regeringens medgivande, Å andra sidan bör del ocksä vara möjligt för regeringen alt anmäla iryckfrihelsbroil lill allmänt ålal, vare sig sådant medgivande krävs eller inle. Jag delar sålunda den uppfattning som JK-utredningen har fört fram. Härigenom kan nuvarande praxis beträffande lorhållandet mellan justitieministern och JK till-läm.pas i viss utsträckning. Samtidigt skapas förutsättningar för en konstitutionell kontroll av tillsynen över TF:s efterievnad. Jag anser därför att i TF bör tas upp en bestämmelse om alt regeringen får hos JK anmäla skrift till åtal för tryckfriheisbrott.

Den föreslagna omläggningen av tillsynen över TF:s efterlevnad aktualiserar en rad följdändringar, En sådan som MMU föreslår är att justitieministerns uppgift alt ulfärda och återkalla utgivningsbevis för periodisk skrift skall föras över på annan myndighei och att närmare beslämmelser härom skall meddelas i vanlig lag, Förslagel har inte mött några invändningar och även jag ansluter mig lill del, 1 TF bör därför föreskrivas att utgiv-

Prop. 1975/76:204 125

ningsbevis utfärdas och återkallas av myndighei som anges i lag. Vidare fär omläggningen konsekvenser för TF:s bestämmelser om preskription av allmänt åtal och tvångsåtgärder m, m. Jag kommer tillbaka lill dessa och andra följdändringar i specialmoliveringen,

8 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad som har anförts i del föregående har inom jusiiliedepartemenlei upprättats förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

9 Specialmotivering

Förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen

/ kap. 1 och 9 SS

Gällande rätt

1 1 kap, 1 STF anges tryckfrihetens allmänna innebörd. Av särskilt intresse i detta sammanhang är andra och iredje styckena, 1 andra styckei sägs all del skall stå varje svensk medborgare fritt att. med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i TF, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar saml meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Bestämmelsen slår närmasl l\isl den rätt till publicering som tillkommer upphovsmännen till tryckta skrifter. Tredje stycket upptar den grundläggande föreskriften om meddelarskydd. Det heter där att det skall slå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift lill dess förftitiare eller utgivare eller, om för skriften finns särskild redaktion, lill denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter till periodiska skrifter,

I sammanhanget är också 1 kap, 3 S av intresse. Del förklaras där all för missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri ingen må i annan ordning eller i annat fall än TF bestämmer kunna tilltalas eller dömas lill ansvar eller ersättningsskyldighet eller skriften konfiskeras eller läggas under beslag,

I I kap, 9 S TF anges i två punkler undanlag från TF:s skydd för del tryckta ordet. Utan hinder av TF gäller sålunda vad i lag är stadgat om viss annonsering och om viss kreditupplysning.

Prop. 1975/76:204 126

Massmedieutredningen

I den allmänna motiveringen har jag översiktligt redogjort för MMU:s förslag i fråga om skydd för den som har anskaffat eller meddelal uppgift för publicering, MMU har samlal bestämmelserna om meddelarskydd och anonymitet i massmedier i 8 kap, MGL, Den grundläggande föreskriften om meddelarskydd återfinns i I S- Där stadgas i första stycket, såviii gäller tryckt skrift, inbegripet stenciler och jämföriiga skrifter, att varje svensk medborgare, i den män annal inle framgär av följande paragrafer i kapitlet, har rätt att för offentliggörande meddela uppgifter lill författare eller annan som äratt anse som upphovsman till framslällning i tryckt skrift, till utgivare, till redaktion för periodisk skrift och till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter och andra meddelanden till periodiska skrifter, I andra stycket föreskrivs att lika med den som lämnar meddelande enligl försia stycket skall anses den som är författare eller annan upphovsman eller på annal sätt medverkar till framställning som offentliggöres eller är avsedd att offentliggöras i irycki skrift, om han inte själv är enligt MGL ansvarig för offentliggörandet, 1 ett iredje siycke heter det alt den som lämnar med-delande'"'''énligt första eller andra stycket inte kan ådömas straff därför i annat fall än som sägs i 8 kap,

1 1 kap, 12 S MGL föreslår MMU en bestämmelse av innehåll alt utan hinder av MGL gäller vad i lag är föreskrivet när sättet för anskaffande av uppgift för offentliggörande i tryckt skrift är särskilt belagt med straff Någon uttrycklig bestämmelse om att MGL i annal fall i princip skyddar anskaffande av uppgift för publicering innehåller MGL inte, MMU uttalar att principen om att anskaffande skall jämställas med meddelande framgär motsättningsvis av den angivna bestämmelsen och av den specialbestämmelse om anskaffares ansvar för spioneri m, m, som MMU föreslår i 8 kap, 2 S andra slycket MGL, Nuvarande innebörd av TF - att den som anskaffar uppgifter inte skyddas av grundlagsbestämmelserna - bygger enligt MMU inte på något direkt stadgande i TF utan innefattas i en tolkning av TF, I fråga om den som enligt MGL är ansvarig för publiceringen uttalar MMU att, om publiceringen innefattar yltrandefrihetsbrott och gärningsbeskrivningen i allmän lag beträffande detta brott omfattar även anskaffande av uppgiften, vid bestämmandet av påföljden för yltrandefrihetsbrott får beaktas även anskaffandet, annars inte. Har uppgiften inte publicerats, gäller reglerna om meddelarskydd,

MMU framhåller i anslulning till första stycket i 8 kap, 1 S att det ofta händer alt en uppgift lämnas inte för direkt publicering utan mera för att tjäna som underlag för kommande publicering i ämnet, MMU anser att man i en sädan situation måsle tolka stadgandet liberalt och alltså behandla ocksä ett sådani meddelande som lämnat "för offentliggörande",

MMU föreslår som nämnls alt meddelande för offentliggörande fritt skall kunna lämnas lill författare eller "annan som är att anse som upphovsman

Prop. 1975/76:204 127

lill framslällning", 1 sin kommentar härtill yttrar uiredningen att till upphovsman är att hänföra t, ex, illustratör av en bok. Del i paragrafen förekommande uttrycket redaktion för periodisk skrift åsyftar enligl MMU såväl huvudredaktion som lokalredaktion, Naluriiglvis räcker del, säger utredningen,att meddelandet lämnas till nägon som äranslälld pä redaktionen. Meddelandet kan också sändas med poslen eller med bud. Med förelag för yrkesmässig förmedling av nyheier och andra meddelanden till periodiska skrifter avses enligt MMU inte bara sådana företag som Tidningarnas telegrambyrå utan också t, ex, sådana företag som slår till tiänst med att förmedla fotografier lill pressen,

MMU gör vissa uttalanden om möjlighelerna all lämna skyddade meddelanden lill s, k, frilansar. Om en frilans självständigt utarbetar en framställning, är del, säger uiredningen. naturligt all betrakta honom som författare eller annan upphovsman. Arbetar han däremot på en viss redaktion, lär han anses vara knuten lill denna. Som regel arbetar emellertid en frilans åt många olika redaktioner eller företag, Beslämmelserna bör då enligt MMU:s mening tolkas liberalt, och om uppgiftslämnaren har haft skälig anledning anta att en frilans är en fast redaktionsmedlem, lar hans påstående tagas för gott,

MMU tar vidare upp det fallel att en meddelare lämnar uppgift för offentliggörande i en stencilerad eller därmed jämförlig skrift. Om den som mångfaldigar skriften underlåter all pä den ange vem som har mångfaldigat skriften eller ort och år för mångfaldigandet, kan enligt MMU i princip grundlagens regler om meddelarskydd inte gälla. Hade emellertid uppgiftslämnaren skälig anledning tro att den stencilerade skriften skulle falla under grundlagen, bör han komma i åtnjutande av det meddelarskydd han trott sig ha,

Remissynrandena

Här hänvisas i första hand till de redogörelser för remissyttrandena som har lämnats i det föregående, särskilt i avsnitt 4,3,

Flera remissinsianser påkallar all skyddet för anskaffare skall komma till öppet uttryck i grundlagen, nämligen JK. Svea hovrän, de Juridiska fakulielerna vid Lunds och Stockholms universitet samt JO. Enligl Svea liovrätl gäller det här en sä väsenilig reform all den bör komma lill utiryck genom ett särskilt grundlagsstadgande och inle endast genom en undantagsbestämmelse.

JO påpekar att del i 6 kap, 10 S MGL upptagna yttrandefrihetsbrottel spioneri i gärningsbeskrivningen saknar momentet "obehörigen anskaffar". Om någon säsom författare genom en i massmedium offentliggjord framställning gör sig skyldig lill yttrandefrihetsbrottel spioneri, kan med hänsyn härtill göras gällande all i mäl härom hos ytlrandefrihelsdomstolen inte anskaffandet av uppgifterna kan komma under prövning, MMU anför vis-

Prop. 1975/76:204 128

serligen, påminner JO, alt, om anskaffandet förövats som ett led i ett yttrandefrihetsbrott utgörande spioneri, hänsyn bör tas till detta moment vid straffmälningen beiräffande spioneribrottet, JO finner emellertid inget stöd härför i någon bestämmelse i grundlagsförslaget såviii gäller författare och upphovsman som inte intar slällning som meddelare, JO befarar därför all lagföring sker av sådan person hos allmän domstol för det obehöriga anskaffandet. Skulle nägon som meddelare lämna en obehörigen anskaffad uppgift lill en förfallare eller en redaktion för offeniliggörande, kommer han däremoi enligt 8 kap. 2 S andra slyckel MGL all kunna lagföras härför ocksä och uteslutande hos yttrandefrihetsdomsiolen (I I kap. 3 S), Den här diskuterade diskrepansen kan enligl JO inle vara åsyftad och kan i vart fall inte godtas, JO delar MMU:s uppfaltning alt den bäsla ordningen är att också anskaffandet av uppgiften prövas i yttrandefrihetsmäl hos yttrandefrihetsdomsiolen såväl i fråga om författare som i fråga om meddelare, JO reser emellertid frågan om della inle kräver antingen tillägg lill gärningsbeskrivningen i 6 kap, 10 S MGL angående spioneri m, fi, gärnings-beskrivningar eller en allmän beslämmelse för författares och upphovsmäns del motsvarande den i 8 kap, 2 S andra stycket angående meddelare,

Svea hovrätt anför att det i princip kan vara rikligt att meddelarens skydd enligt grundlagen skall vika endast i de fall då del framgår att han var införstådd med att uppgiften skulle publiceras i en skrift som inte åtnjuter grundlagsskydd. Man mäste emellertid enligl hovrätten fråga sig, om inte denna princip i prakliken kan leda lill vissa svårigheler genom att för grundlagen främmande förfaranden blir skyddade lill följd av bevisfrågor. En riktig tolkning bör i tveksamma fall utfalla till meddelarens förmån, men det synes tveksamt om delta leder till praktiskt tillfredsställande resultat dä grundlagsskyddet utsträcks lill stencilerade skrifter m, m. Ytterligare överväganden är enligt hovrätten påkallade.

Föredraganden

1 I kap, I S TF ges nu grundläggande bestämmelser om upphovsmäns och meddelares yttrandefrihet såvitt gäller framställningar i tryckta skrifter, Meddelarskyddet i fråga om tryckta skrifter innebär också, sett från författarnas och utgivarnas synpunkt, ett skydd för rätten att mottaga information, 1 den allmänna motiveringen harjag i enlighet med MMU:s förslag förordat att skyddet i TF för informationsfriheten skall utvidgas till alt gälla anskaffande av uppgifter för publicering i tryckt skrift. Jag anser i likhei med flera remissinsianser all sakens vikt och önskemålet att skapa klarhet talar för att grundsatsen om skydd för anskaffare kommer till klart uttryck i TF, Principstadgandel bör lämpligen föras in som ett Ijärde siycke i I S-

Rätten att anskaffa uppgifter bör avse både dem som åsyftas i paragrafens andra siycke, dvs, förfallare och utgivare, och dem som åtnjuter skydd enligt tredje slyckel, nämligen meddelare. Såviii gäller meddelare ligger

Prop. 1975/76:204 129

häri en begränsning. Den som anskaffar uppgifter i tanke alt de skall publiceras men som inte själv avser att offentliggöra dem bör vara skyddad av TF endast om han lämnar eller avser att lämna uppgifterna vidare till någon i den motiagarkrets som anges i tredje stycket, dvs. författare, annan upphovsman, utgivare, redaktion eller nyhetsbyrå. Under hänvisning till del anförda föreslår jag att bestämmelsen fär den lydelsen, att envar skall äga rält att, om ej annat följer av TF, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke. - Angående bestämmelsens innebörd kan vidare nämnas följande.

Den rättsliga betydelsen av föreskriften om frihet att anskaffa uppgifter och underrättelser ligger i principdäri att anskaffandet inte får ledalill straffansvar eller ersättningsskyldighet, även om sådan rättsverkan annars skulle vara förknippad med gärningen. Däremot kan inte den föreslagna bestämmelsen åberopas som grund för skyldighet för det allmänna eller enskilda att tillhandagå med uppgifteroch upplysningar. En myndighet ärgi vetvisockså i samma utsträckning som hittillsoförhindrad att vidta säkerhetsåtgärder för att hindra att hemliga uppgifter kommer till utomståendes kännedom. Informationsrätten enligt TFharsåtillvidasammainnehållsomenligtRF(SOU1975:75s. 190). En rätt att kräva information av myndigheterna följer däremot av föreskrifterna i 2 kap. TF om tillgången till allmänna handlingar.

Vad den nya bestämmelsen främst avser att skydda är rätten att inhämta uppgifter oavsett deras innehåll. Detta kommer liksom i tredje slycket till uttryck genom orden "i vad ämne som helst". Redan härav framgår alltså att något skydd för själva tillvägagångssättet vid anskaffandet inte är åsyftat. Föratt någon tvekan om rätta förhållandet inte skall råda, föreslår jag i 9 Sen uttrycklig föreskrift i frågan. Jag återkommer strax till denna föreskrift. Även bortsett från vad nu sagts om sättet att anskaffa uppgifter, gälleratt skyddet enligt bestämmelsen är begränsat. Sålunda föreslår jag att ansvar alltid skall kunna utkrävas för grova brolt mot rikets säkerhet. Detta framgär av förslaget till 7 kap. 3 S andra stycket. Bland gärningar som blir straffria kan nämnas anstiftan av annan alt åsidosätta tystnadsplikt eller att obehötigen lämna ut hemlig handling, förutsatt att gärningen inte innebär spioneri eller liknande brott.

Som jag har nämnt förut är skyddel för anskaffare i och för sig oberoende av om åtgärden har fullföljts genom publicering eller meddelande eller om den har stannat vid anskaffandet. En förutsättning föratt skydd skall inträda är dock givetvis att gärningsmannens syfte har varit att uppgiften skulle offentliggöras i tryck. En invändning härom fär bedömas enligt vanliga principer. Den mäste alltså godtas, om den inte kan vederiäggas eller framstår som helt osannolik. Å andra sidan kan den, som utan tanke på offentliggörande i tryckt skrift har skaffat en uppgift genom brott, aldrig till sitt fredande åberopa att uppgiften sedermera har publicerats i tryckt skrift.

MMU har föreslagit uttryckliga bestämmelser om att författare och annan som har medverkat lill innehållet i framslällning som offentliggörs eller

9 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 130

är avsedd att offentliggöras i tryckt skrift skall jämställas med meddelare somnuavsesi 1 kap. 1 Stredje stycket TF,lbrutsattatthaninteäransvarig enligt 8 kap. TF. 1 sak biträder jag, som framgått förut, ulredningens ståndpunkt. Jag harövervägt alt i tydlighetens intresse komplettera nuvarande föreskrifter i 1 kap. 1 eller 3 STF. Jag har emellertid kommit t ill uppfatt ningen att en sädan komplettering äröverflödig.l förarbelena till TF(prop. 1948:230 s. 87,jfrs. 119 O uttalas, att tryckfriheten i vedertagen mening kan sägas innefatta rättighet att frilt och obehindrai bringa meddelanden av olika slag lill allmän kännedom genom framställande, ulgivning och spridning av tryckt skrift. De personer som är verksamma i sådant syfte intar, fortsätter departementschefen, så till vida en privilegierad ställning som deras handlande skall bedömas uteslutande enligt TF.s regler. I ljuset av bl. a, dessa uttalanden mäste 1 kap, 1-3 SS TF förstås sä, att de ger det skydd för medverkande som MMU har åsyftat med sin -för alla massmedier avsedda - bestämmelse i 8 kap, 1 S andra stycket MGL, Däremot anserjag det vara på sin plats att klarare än f n, ange den personkrels som skall omfattas av undantagsreglerna i 7 kap, 3 S TF om ansvar i vissa fall enligt allmän lag för medverkande. Härigenom kommer molsäliningsvis att framgåattävenvissaandraän meddelare,somavsesi 1 kap, 1 Stredje slyckel, i fiertalet fall åtnjuter ansvarsfrihet försin med verkan till framställning som har införts i eller är avsedd att införas i tryckt skrift. Jag får för vidare kommentar hänvisa till specialmotiveringen till 7 kap, 3 S-

MMU:s beskrivning av kretsen av dem till vilka meddelanden för publicering i allmänhet kan lämnas straffritt avviker pä ett par punkter frän gällande rätt. Förslagel, som något vidgar området för meddelarskyddet, har godtagits under remissbehandlingen, och jag förordaratt I kap, I STF ändras i enlighet med förslaget, MM U har i sammanhanget gjort vissa i det föregående återgivna uttalanden angående kretsen av behöriga mottagare, Mol dessa uttalanden har jag för min del ingen erinran. Den i denna och vissa andra paragrafer använda beteckningen "upphovsman till framställning" i tryckt skrift åsyftar den som direkt har medverkat till att framställningen har fåll visst innehåll, t, ex, - förutom författare- illustratör eller fotograf Däremot avses inleden som enbart i mera yttre bemärkelse har tagit befallning med utgivning eller tryckning av skrift, såsom utgivare, förläggare eller boktryckare. Jag vill tillägga attjag instämmer i vad MMU har yttrat om innebörden i begreppet "för offentliggörande i tryckt skrift",

MMU berörocksåden situationen att någon lämnar meddelande som offentliggörs i stencilerad dlerdärmedjämförlig skrift, vilken i del särskilda fallet inle skyddasav grundlagen,därföratt föreskri ven ursprungsbeieckning inle är åsalt skriften och utgivningsbevis inte gäller fördenna. Utgångspunkten är dåatt någol skydd för meddelaren inte föreligger. Enligt tidigare berörda regler i straffprocessen får emellertid ett påstående från meddelarens sida, alt han verkligen räknade med att uppgiften skulle inflyta i en av TF omfattad skrift, tagas för gott, om det inle med hänsyn till omständigheterna framstår som helt osannolikt.

Prop. 1975/76:204 131

Som nämnts föreslår jag, liksom MMU, ett uttryckligt undantag från skyddet för anskaffare i fråga om metoden att inhämta uppgifter. Undantagsbestämmelsen kan lämpligen bilda en tredje punkt i 9S och fä det innehållet att utan hinder av TF skall gälla vad i lag är stadgat om ansvar och ersättningsskyldighet som avser del sätt på vilkel uppgift eller underrättelse har anskaffats. De med bestämmelsen åsyftade gärningarna faller både i straffrättsligt och processuellt hänseende utanför TF:s särskilda reglering. Som exempel pä förfaranden som lill följd härav skall bedömas och handläggas pä vanligl sätt kan nämnas gärningar som utgör brotl mot posthemligheten eller telehemligheten (4 kap, 8 S brottsbalken), intrång i förvar (9 S samma kapitel) och olovlig avlyssning (9 a S) eller som innefattar inbrott, egenmäktigt förfarande, hemfridsbrott, olaga tvång eller olaga hot. Också mutbrott faller under förevarande bestämmelse.

Vissa av de bestämmelser som jag har nämnt nu, t, ex, de som gäller olovlig avlyssning och brott mot posthemligheten eller telehemligheten, innebär begränsningar i rätten till informaiion enligt RF. Det förslag angående skydd i RF för medborgeriiga fri- och rättigheter som jag avser att inom kort lägga fram innebär att sådana begränsningar för framtiden kan beslutas endasl inom vissa i RF angivna ramar. Skyddet i TF för informationsrätten kommer alltså all kompletteras av rättighetsskyddet enligl RF,

Gällande rän

Enligl paragrafens nuvarande lydelse äger TF lillämpning endast på skrift som har framställts i tryckpress. Till skrift hänförs karta, ritning eller bild, även om den inte åtföljs av text. Som tryck är enligt praxis att betrakta såväl stentryck och koppartryck som tryck i offselpress. Utanför TF faller däremot skrift som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller maskinskrift.

Massmedieutredningen

MMU föreslår att massmediegrundlagen skall reglera yttrandefriheten i bl, a, tryckt skrift. Med tryckt skrift förstås enligt 2 kap, I S MGL skrift som har framställts i tryckpress eller mångfaldigats genom stencilering, ljuskopiering eller liknande tekniskt förfarande. Till skrift hänförs liksom nu karta, ritning eller annan bild, även om den inte åtföljs av text. Enligt den paragraf i förslaget (2 kap 5 S), som föreskriver att vatie tryckt skrift som framställs här i riket och är avsedd att utges här skall innehålla tydlig uppgift om vem som mångfaldigat skriften samt om ort och år för mångfaldigandet, får sådan uppgift dock underiåtas i fråga om skrift som mångfaldigas genom stencilering, ljuskopiering eller liknande tekniskt förfarande och för vilken . utgivningsbevis inte gäller. Saknar sädan skrift uppgift som nu sagts äger grundlagen inte tillämpning pä skriften.

Prop. 1975/76:204 132

För att falla under grundlagen mäste en skrift som inte är framställd i tryckpress vara mångfaldigad. Hur många exemplar som krävs för att ett mångfaldigande skall anses föreligga anger dock inte MMU. Mångfaldigandet skall vidare ha skett genom stencilering, ljuskopiering eller liknande tekniskt förfarande. Därmed avser MMU t, ex, kemiska, mekaniska eller optiska meloder att mångfaldiga skrifter. Del lekniska förfarandet skall resultera i en materialisering av information, förklarar MMU och uttalar alt det är utan betydelse om underiagel är papper eller annat. Däremot är text som visas på bildskärm t.ex. elektroniskt enligt MMU inte att anse som tryckt skrift. Mångfaldigade bildband, som för läsning fordrar projektorer e, d, utrustning bör inte betraktas som tryckta skrifter, 1 den mån en metod inte tillåter nägot större antal exemplar och metoden alltså inle är likvärdig med stencilering skapas inte någon tryckt skrift, inte ens om proceduren upprepas flera gånger, MMU nämner som exempel genomslagskopior i en vanlig skrivmaskin. En kopieringsmetod som tillåter30-40exemplarböremel-lertid kunna bedömas som ett "liknande tekniskt förfarande", anser MMU, Att lagen omfattar skrifter som har mångfaldigats betyder enligl MMU att den avser inte bara deexemplar som har framställtsgenom en viss process utan ock-såoriginalhandlingen. Till skillnad mot gällande rätt börenligt MMU:s mening notskrift jämställas med vanlig text. Detsamma gäller blindskrift, och likaså bör tecken av annat slag, allt efter utformningen, kunna anses som skrift eller bild.

Remissyttrandena

Svea hovräti förklarar att hovrätten godtar vad MMU har anfört i motiven om vad som skall anses som tryckt skrift.

Enligt MMU saknas anledning att göra kategorisk skillnad mellan sädana skrifter som framställts i tryckpress och sådana som mångfaldigats på annal sätl, konstaterar yA", Enligt hans mening skulle det vara mest adekvat att tala om skrift som har mångfaldigats genom tryckning, stencilering elc.

Näringslivets delegatlon Jör marknadsräil, som ifrågasätter om det är välbetänkt att beteckna samtliga skyddade sktifter "tryckta skrifter", föreslår alt sädana alster som behandlas i förslagets 2 kap, benämns skrifter och att man inom kategorin skrift skiljer mellan tryckt skrift - skrift som framställs i tryckpress - och annan skrift - skrift som mångfaldigas genom stencilering, ljuskopiering etc. Delegationen föreslår också alt lagtexten förtydligas så att del redan av denna otvetydigt framgår att varje uppteckning av ljud i skrift eller påannat sätt och dessutom grafiska och andra bildmässiga framställningar kan utgöra skrift i lagens mening.

Lantmäteriverket föreslår att termen "ljuskopiering" utbyts mot "fotokopiering", 1 enlighet med förslag till SlS-standard 1974 används numera "fotokopiering" som samlingsterm för reprografiska kopieringsförfaranden vilka för bildöverföringen använder strälningsenergi. Vad som i dagligt tal

Prop. 1975/76:204 133

förstås med ljuskopiering bör benämnas diazokopiering,

Tryckfrihelsombudei i Göteborg sätter i fräga om MMU:s angivande av metoderna för mångfaldigande är tillräckligt uttömmande. Sälunda bör möjligen offsetmetoden för säkerhets skull speciellt nämnas. Vidare reser tryckfrihelsombudei frägan om uttryckligen bör nämnas ocksä de moderna elektrostatiska metoder (xerografi, electrofax etc), som pä sina häll används för mångfaldigande av skrifter. Enligt tryckfrihetsombudet kan varken offsetmetoden eller de elektrostatiska metoderna rimligtvis betecknas som förfaranden tekniskt liknande stencilering eller ljuskopiering. Definitionen av tryckt skrift torde kräva en mera ingående teknisk analys, anser tryckfrihelsombudei.

Svenska iryckeriföreningen anser att det i regel torde vara möjligt att identifiera och därmed även att undantaga skrivmaskinskopior. Emellertid gär det inte alltid all avgöra huruvida en skrift blivit mångfaldigad i en kopieringsapparat, som tillåter ett visst antal kopior. Det synes föreningen därför som om MMU:s uttalande, att en kopieringsmetod som tillåter åtminstone 300 exemplar kan bedömas som "liknande tekniskt förfarande", bör utgå.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anmärker attl kap, 5 S i MMU:s förslag, språkligt sett, är besynneriig. Det beror pä att man tar tillbaka en del av del som redan har fastslagits i 2 kap, 1 S, Definitionen av begreppet tryckt skrift mäste enligt hovrätten vara fullständig redan i 1 S- Där måste alltså sägas att stencilerade, ljuskopierade eller med liknande tekniskl förfarande mångfaldigade skrifter är tryckta skrifterom antingen utgivningsbevis finnes för skriften eller denna har försetts med sådan ursprungsbeteckning som närmare angives i 5 S- Pä del senare stället kan sedan angivas vilka krav som i sådant hänseende gäller för alla tryckta skrifter.

Möjligheten att undvika att grundlagen blir tillämplig på här aktuella handlingar, genom att utesluta uppgift om vem som mångfaldigat handlingen m, m.,synes länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän inte vara tillräckligt klart formulerad i lagtexten.

Föredraganden

Som jag närmare har redovisat i den allmänna motiveringen föreslär jag alt tryckfrihetslagstiftningen blir tillämplig inte bara pä skrifter som framställs genom tryckning utan också pä skrifter som mångfaldigas genom vissa andra metoder som till sin effekt liknar tryckning. Jag har även anslutit mig lill MMU:s förslag om vilka tekniska förfaranden som skall jämställas med tryckning. Detta innebär att skrifter som mångfaldigas genom maskinskrift inle faller under TF, På sädana tekniska förfaranden som mångfaldigande av skrift genom upprepade utskrifter av samma text på en dators radskrivare och utskrift hos fiera mottagare av innehållet i trådsändning bör som jag tidigare har anfört TF f n, inte heller göras lillämplig. Vidare

Prop. 1975/76:204 134

finner jag mindre lämpligt att låta begreppet "irycki skrift" beteckna också andra skrifter än sädana som framställs genom tryckning. Jag förordar därför att TF görs tillämplig pä skrift som har framställts i tryckpress samt på skrift som har mångfaldigats genom stencilering eller därmed jämställt förfarande. Beträffande annan skrift än tryckt bör emellertid gälla att ytteriigare förutsättningar skall vara uppfyllda,

1 fråga om innebörden av den föreslagna bestämmelsen far jag i försia hand hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen. Därutöver vill jag tillägga följande,

I första styckets andra mening har tagils in förutsättningarna för att även andra skrifter än tryckta skall falla under TF, En första sädan förutsättning är att skriften har mångfaldigats, I likhet med MMU anserjag att det inte är möjligt att ange vilkel antal exemplar mångfaldigandet skall ha skett i. Ordet "mångfaldigats" harhäringen annan betydelse änatt skriften skall vara framställd i tillräckligt många exemplar för att den skall kunna lämnas ut för spridning,

1 uppräkningen av vilka lekniska förfaranden som jämställs med tryckning har ordet fotokopiering ersatt det av MMU föreslagna ljuskopiering. Någon ändring i sak innebär detta ej. Beträffande vad som är ett "liknande tekniskt förfarande" vill jag med anledning av vad MMU har uttalat framhålla att även en metod som inte tillåter fullt 30-40 kopior bör kunna jämställas med tryckning.

För att en stencilerad eller därmed jämställd skrift skall falla under TF fordras att antingen utgivningsbevis gäller för den eller skriften innehäller de uppgifter som anges under 2 i försia slycket. Uppgifterna skall slå i anslulning till varandra. Gäller utgivningsbevis för skriften, skall denna enligt 4 kap, 2 S försia stycket i departementsförslaget innehålla uppgift om vem som har mångfaldigal skriften om ort och är för mångfaldigandet, men frånvaron av sådana uppgifter medför inte i detta fall alt skriften faller uianför TF,

Beträffande den närmare innebörden i kravet, att skrift skall innehålla de angivna uppgifterna som förutsättning för att TF skall vara tillämplig på den, är följande att säga. För det första skall uppgifterna vara tydligt angivna sä att det lätt kan avgöras om en skrift faller under grundlagen. Det är alltså inte tillräckligt att man vid ett närmare studium av skriften kan läsa ut uppgifterna. Dessa skall i stället sättas ul påett sätt som motsvarar det som sker på tryckt skrift, t, ex, på titelblad, i vinjett eller på liknande sätt. Uppgiflernaskall återfinnas på ettendaställeochfåralllså inte varaspridda påolika häll i skriften.

1 uppgift om att skrift är mångfaldigad skall klart anges att den är framställd i ett flertal exemplar. Givelvis är det att föredra om ordel mångfaldigad återfinns på skriften. Jag anser dock inte att just detta ord behöver utsättas om det av något annat utiryck med samma innebörd framgår alt skriften är mångfaldigad. Jag tänker här på ullryck som stencilerad, kopierad eller

Prop. 1975/76:204 135

liknande. Enligt min åsikt bör man vara tämligen generös vid bedömningen av om skrift innehåller uppgift om all den är mångfaldigad och inte fästa alltför stort avseende vid själva ordalagen, om det framgär vad som har åsyftats med en använd beteckning,

Närdet gäller uppgift om vem som har mångfaldigal stencilerad ellerdärmed jämställd skrift finns anledning beröra spörsmålet vem uppgifien egentligen skall avse. Om det är författaren eller den som ger ut en stencilerad skrift som också har mångfaldigat denna är det givetvis denne som skall anges, Påsamma sätt som tryckt skrift kan även en stencilerad skrift ges ut av ett föriag som mångfaldigar skriften. Förtagets namn skall i så fall uppges. Men det är även länkbart att en författare eller ell föriag anlitar någon som endast skölerden lekniska framställningen av en skrift, t, ex, ett företag som åtarsig fotokopiering, 1 sådana fall är det inle lika klart vem som skall anges ha mångfaldigat skriften. Enligt min mening kan det vara anledning att låta en viss valfrihet råda även här. Sätts författarens eller föriagels namn ut på skriften som den som har mångfaldigat denna kan man utgä från att detta är förhällandet. Det saknar dä betydelse att den lekniska framställningen faktiskt har utförts av någon annan.

Begreppet tryckt skrift liksom uttryck som tryckalster, tryckning osv. finns i många bestämmelser i TF, Det skulle uppenbariigen inte vara lämpligt att låta varje sädan bestämmelse ange vilka förfaranden som jämställs med tryckning. Det föreskrivs därför i andra stycket alt bestämmelse i TF, som har avseende på skrift som framställts i tryckpress eller på tryckning, skall, när ej annat anges, äga motsvarande tillämpning pä stencilerad eller därmed jämställd skrift eller på mångfaldigande av sådan skrift. Härigenom klargörs alt bl, a, degrundläggande bestämmelserna om tryckfriheten i 1 kap, 1-4 SSTFär tillämpliga också på stencilerade och därmed jämställda skrifter som faller under grundlagen,

1 sammanhanget vill jag beröra frågan vilken följd utvidgningen av TF:s till-lämpningsområde får för skrifter som inle är tryckta och som kommer ut periodiskt, dvs, med minsl fyra särskilda nummer per år(se I kap, 7 STF), Beträffande sådan skrift, t,,ex, en stencilerad tidning, föreligger samma valfrihet som i frågaom en icke-periodisk skrift som ärsiencilerad. Om de uppgiftersom anges i punkt 2 i försia slycket iniesättsulpä tidningen, ärden inte att betrakta som periodisk skrift i TF:s mening. Utgivare och utgivningsbevis för tidningen behövs alltså inte (jfr 5 kap, 2 och 5 SS TF), Sätts däremot alla uppgifterna ut, faller tidningen underTF:sreglerom periodisk skrift,och utgivare och utgivningsbevis skall finnas. Har utgivningsbevis för tidningen väl utfärdats är-lill dess be-viset återkallas-TF tillämplig pä den, även om inte alla uppgifter enligt punkt 2 anges i tidningen. Om någon annan uppgift än den alt skriften är mångfaldigad har uteslutits, kan emellertid den som mångfaldigar tidningen straffas enligt 4 kap, 5 S departementsförslaget.

Som tredje stycke i paragrafen har tagits in en motsvarighet till dess nuvarande andra mening, enligt vilken lill skrift hänförs karta, ritning eller bild, även om den inte åtföljs av text. Emellertid brukas i andra sammanhang

Prop. 1975/76:204 136

i TF begreppet bild som beteckning på karta eller ritning. Jag vill erinra om att jag i förslaget till ändring av 2 kap. TF (prop. 1975/76:160) i definitionen av begreppel handling använder uttrycket framslällning i skrift eller bild. Uppenbariigen bör man så långt möjligt ha en enhetlig terminologi i grundlagen. Jag föreslår därför att föreskriften formuleras så att till skrift hänförs också bild, även om den inte åtföljs av text. Som framgått innebär detta inte någon saklig ändring.

Enligt denna paragraf skall myndighets tryckta handlingar inte anses utgivna om de skall hållas hemliga. Jag har i prop. 1975/76:160 förordat att uttryck som att "handling skall hållas hemlig" undviks. 1 enlighet härmed bör nuvarande lydelse jämkas nägot.

3 kap.

3 kap. TF innehåller i nuvarande lydelse bestämmelser om rätt till anonymitet. 1 1 S ges bestämmelser om rätt för författare att slippa fä sitt namn utsatt på skriften och om tystnadsplikt för boktryckare m. fl. angående vem som är författare. Föreskrifter om författares anonymitet i tryckfrihetsmål är upptagna i 2 och 3 SS- Rätten till anonymitet för meddelare och för utgivare av icke-periodisk skrift regleras i 4 S genom hänvisningar till de föregående paragraferna, I 5 S slulligen upptas strafföestämmelser.

1 den allmänna motiveringen, avsnitt 7.2, harjag redogjort förde viktigare av de ändringar i anonymitetsreglerna som jag med anledning av MMU:s förslag förordar. Ändringarna innebär bl, a, en utföriigare reglering än den nuvarande av begränsningarna i tystnadsplikten för boktryckare, journalister m, fl, och införandel av en ny regel om förbud mot efterforskning av författare och meddelare. De av MMU föreslagna bestämmelserna ingår som 6-12 SS i 8 kap, MGL, som har rubriken "meddelarskydd och rätt till anonymitet". Enligt min mening bör reglerna om meddelares ansvarsfrihet och undantagen från denna alhjämi regleras i andra kapitel i TF än 3 kap. Däremot förordar jag att bestämmelserna i detta kapitel om anonymitetsskyddet disponeras om och redigeras i huvudsaklig överensstämmelse med MMU:s förslag. Detta innebär bl. a, att författares, meddelares och utgivares anonymitet i olika hänseenden behandlas samtidigt i vatie paragraf

I enlighet med det anförda upptar 3 kap, TF i departementsförslaget i

1 S bestämmelserom rätt att vara anonym vid utgivningen av tryckt skrift,

2 S avser anonymiteten i mål om tryckfrihetsbrott, I 3 S föreskrivs tystnadsplikt för personer som har med tryckning eller utgivning av skrift att göra och anges undantagen frän denna tystnadsplikt. Det nya eflerforskningsförbudei har fatt sin plats i 4S, medan 5S alltjämt upptar straffbestämmelser. En kompletterande bestämmelse om vem som har anonymitetsskydd har förts in i en ny 6 S.

Prop. 1975/76:204 137

1 1 S första stycket föreskrivs nu alt författare till irycki skrift inte är skyldig all låta sitt namn utsättas på skriften. Detsamma gäller enligt hänvisningen i 4 S meddelare samt utgivare av skrift som inte är periodisk, MMU har i 8 kap, 6 S MGL tagit upp en bestämmelse med i det väsentliga samma innebörd som gällande rätt. Jag föreslår i sak endasl den ändringen i nuvarande regler all pseudonym och signatur nämns vid sidan av namn i paragrafen. Genom ett tillägg har paragrafen vidare gjorts direkl tillämplig på utgivare av icke-periodisk skrift och på meddelare. Av den nya 6 S framgår att också annan upphovsman till skrift än författare åtnjuter skydd enligt paragrafen.

Nuvarande andra stycke i paragrafen motsvaras enligt förslaget av beslämmelserna i 3 S,

1 denna paragrafs första siycke har i departementsförslaget sammanförts den reglering som nu framgår av 2 och 3 SS samt av hänvisningar i 4 S-Enligt 2 S i nuvarande lydelse får inte i tryckfrihetsmål väckas fråga om någons författarskap till periodisk skrift, I gällande 3 S föreskrivs att fråga angående någons författarskap lill tryckt skrift, som inteär periodisk, lär väckas i tryckfrihetsmål endast om författaren på skriften har angivits med sitt namn eller med pseudonym, som enligl vad allmänt är känt åsyftar honom, eller han i skriftlig förklaring har erkänt sig vara författaren eller inför domstol i målet självmant har avgett sädant erkännande. Enligt nuvarande 4 S är 2 S lillämplig också pä meddelare, och del även beträffande meddelande som är avsett för skrift som inte är periodisk. Av hänvisning i samma paragraf framgår vidare att 3 S gäller ocksä för utgivare av icke-periodisk skrift.

MMU har i 8 kap, 7 S första slycket MGL föreslagit bestämmelser som i sak överensstämmer med gällande ordning,

Enligl MMU:s förslag skall även ätal mol meddelare, när sådani skall kunna förekomma, handläggas av yiirandefrihetsdomstolen. Med hänvisning härlill föreslär MMU i 8 kap, 7 S andra styckei MGL en bestämmelse om att i mål mot någon, som har lämnat meddelande enligt 1 S i kapitlet, fråga om vem som är författare eller annan upphovsman eller meddelare fär väckas endast i den mån det erfordras för att avgöra om den mot vilken talan förs är ansvarig för meddelandet.

Som jag har angetl förut och kommer alt beröra ytteriigare under 12 kap. I STFföreslårjagatt till tryckfrihetsmål skall räknas intebara,som nu, mål som gäller ansvar eller skadestånd för tryckfrihetsbrott eller enbart konfiskering av skrift pågrund av sådant brott ulan också mål mol den som kan ställas till ansvarenligt 7 kap. 3 S för anskaffande eller meddelande av uppgift förpu-

Prop. 1975/76:204 138

blicering. Till följd härav börden reglering av anonymiteten som f n, är upptagen i 2 och 3 SS och avser "tryckfrihetsmål" i fortsättningen anges.gälla "mål som rörtryckfrihelsbroti". Till "mål" är, liksom f. n,(prop, 1948:230 s, 145), att räkna inte bara handläggning vid domstol utan även förundersökningom brotl.

Den nämnda regleringen i 2 och 3 SS har utan ändring i sak förts in i förevarande paragraf

Ett väsentligt syfte med förslaget att hänföra mål mot meddelare och anskaffare till kategorin tryckfrihetsmål är, som framgär av den allmänna motiveringen, att göra det möjligt att i en rättegång handlägga både mål mot ansvarig publicist för iryckfrihetsbrott och mål mot den som har ådragit sig ansvar genom att för publicering överiämna ett meddelande, när gärningarna har samband med varandra. En nödvändig konsekvens av detta blir att frägan om vem som är meddelare eller med meddelare jämställd person (se härom under 7 kap, 3 S) kommer att behandlas samiidigi med lalan pä grund av tryckfrihetsbroti, Frägan om vem som är meddelare kan ocksä tänkas bli berörd, när den ansvarige publicisten åtalas, förutom för Iryckfrihetsbrott, för brott vid anskaffandet av en publicerad uppgift. Jag har ansett det påkallat att göra ett förbehåll för de nu nämnda fallen. Förbehållet har tagits in i ett andra stycke i paragrafen och lätt den lydelsen alt fråga om vem som är ansvarig för brolt enligt 7 kap, 3 S utan hinder av första stycket får handläggas i samma rättegång som mål som där anges,

MMU har som nämnts föreslagit en särskild bestämmelse om förbud all i mål mol meddelare eller anskaffare väcka fråga om författare eller meddelare i vidare mån än som behövs för att fastställa ansvarel för den åtalade. Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. För egen del vill jag emellertid erinra om all motsvarande anonymitets-reglering för mål om iryckfrihetsbrott är att se i sill sammanhang med del syslem som lägger ansvarel för tryckfriheisbrott pä endast en person, vars ansvar ibland är av formell nalur, I mål mot meddelare eller anskaffare är däremot endast fråga om ett ansvar enligt vanliga straffrättsliga grunder. Risken föratt ovidkommande omständigheter förs in i sådani mål är därför mindre än när del gäller mål om iryckfrihetsbrott. Risken förebyggs också av rättegångsbalkens stadganden om skyldighet för rätlen att se till alt i ell mål "ej indrages nägot, som ej är av betydelse" (se t, ex, 46 kap, 4 S). Jag vill vidare erinra om alt enligt 36 kap, 17 S rättegångsbalken domstolen skall avvisa sådana frägor till vittne som uppenbart inte hör till saken eller som är förvirrande eller i övrigt otillböriiga. Med hänsyn lill det anförda anserjag det inte behövligt all med TF införiiva den av MMU föreslagna bestämmelsen för mål mot meddelare m, fl. Vad som försådana mäl kräver reglering är frägan om undantag från den skyldighel alt iakita tystnad om författares och meddelares identitet som i vanliga fall åligger person som tar befattning med tryckning eller utgivning av skrift m, fl. Härtill återkommer jag vid 3 S-

Med den i departementsförslaget använda terminologin innefattas inte

Prop. 1975/76:204 139

utan vidare i begreppel meddelande av uppgift också anskaffandet av uppgiften. Jag föreslår likväl inle någon uttrycklig regel om att fräga om vem som haranskaffat publicerad uppgift inte får beröras i mål som rör tryckfrihets-brott. Redan det uppslällda förbudet att väcka fräga om vem som är författare eller meddelare torde nämligen lägga hinder i vägen för alt anskaffaren röjs, i varje fall om han ärannan än den åtalade.

1 förslaget upptar denna paragraf motsvarighet lill den reglering av tystnadsplikt angående författare som nu återfinns i 1 S andra slyckel och vartill hänvisas i 4 S beiräffande utgivare och meddelare.

Gällande rält

I 1 S andra stycket föreskrivs nu att boktryckare, föriäggare eller annan, som har alt ta befattning med skrifts tryckning eller med tryckt skrifts utgivning, mot författarens vilja inte far uppenbara vem författaren är, med mindre sädan skyldighet är föreskriven i lag. Hänvisningen till lag åsyftar i första hand viiinesplikien,

Massmedieuiredningen

För de viktigare nyheterna i MMU:s förslag i denna del harjag redogjort i den allmänna motiveringen, MMU har fört in bestämmelser i ämnel i 8 kap, 8 S MGL, Där sägs att den som har tagit befattning med tillkomsten eller offentliggörandet av framställning i bl, a, tryckt skrift eller som i övrigt har varit verksam inom förelag för sädant offentliggörande eller inom företag för yrkesmässig förmedling av nyheter och andra meddelanden till periodiska skrifter eller radio får röja vad han därvid har erfarit om vem som är författare eller annan upphovsman eller har lämnat meddelande enligt 1 S i kapitlet, endast om 1, denne har samtyckt till det, 2, fräga därom fär väckas i mål om yltrandefrihetsbrott eller i mål mot meddelare, 3, vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse flnner det vara av synnerlig vikl att uppgift därom lämnas, eller 4, fråga är om de brott mot rikets säkerhet som bryter meddelarskyddet,

MMU framhåller i sin motivering till paragrafen alt den personkrets som skall iaktta lystnad lill skydd för anonymiteten i förslagel har utvidgats sålunda att den generellt omfattar inte bara dem som har att ta befattning med den framställning som är i fråga ulan, beträffande företag inom de av grundlagen omfattade medierna, alla som är verksamma inom företaget, däri inbegripet TT och andra sådana förmedlingsföretag. Vidare har uttryckligen sagts alt skyldigheten att respektera anonymitetsrätten kvarstår även

Prop. 1975/76:204 140

sedan dylik verksamhet har upphört. Skyldighet att respektera anonymitetsrätten åvilar sälunda, päpekar MMU, inte bara enskild författare, beträffande hans upplysningskällor, samt dem som direkt har tagit befattning med framställningens offentliggörande utan alla som har varit verksamma inom redaktion eller eljest inom tidnings- eller programföretag eller nyhetsbyrå eller inom bokföriag eller företag för tryckning eller mångfaldigande i annat fall av skrifter. Med uttrycket "varit verksam inom företag" avses främst personer som är eller varit anställda inom företaget. Emellertid bör enligt MMU bestämmelsen vara tillämplig också på personer som, ehuru något direkt anställningsförhållande inte har förelegat, på grund av verksamhet inom företaget har fått kännedom om en författares eller annan medverkandes identitet.

Beträffande det undantag frän anonymitetsrätten som avser fall när författaren eller meddelaren har samtyckt till att hans identitet avslöjas ( punkt 1) framhäller MMU all grundlagen inte förbjuder t, ex, utgivare eller förläggare att fräga författaren eller meddelaren om han vill avstå från anonymitetsrätten, I fråga om undantaget i punkten 3 betonar MMU att anonymitetsrätten inte får kränkas vid förundersökning utan att frågan mäsle handläggas vid vittnesförhör eller vid förhör under sanningsförsäkran vid domstol. Undantaget i punkien 4 motiverar MMU med att för flertalet av de grova brott mot rikets säkerhet, som avses, redan nu enligt brottsbalken gäller skyldighet för envar att uppenbara när .sådant brolt är ä färde, MMU anser därför alt vid sådana brott något grundlagsenligt hinder att röja anonymiteten inte bör gälla under förundersökningen. Givetvis, tillägger MMU, föreligger inte någon skyldighet enligt punkt 4 att röja anonymiteten för författare eller annan medverkande, om detta inte erfordras för uiredningen. MMU anser att förslagel i förevarande hänseende överensstämmer med vad som redan nu gäller.

Ytteriigare ell undantag från anonymitetsskyddet föresläs av MMU i 8 kap. 12 S MGL. Enligt denna paragraf är bestämmelserna i 8 kap. inle tilllämpliga pä sådant tillkännagivande i annons eller annal meddelande som avses i 6 kap, 2 S MGL, Denna paragraf har samma innehåll som 7 kap, 2 S TF, Del heter där att säsom iryckfrihetsbrott inle skall anses tillkännagivande i annons eller annat sädant meddelande, om inte av meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för sådant brott kan ifrågakomma. Är i förening med omständighet, som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, meddelandet strafföart, gäller vad därom är stadgat. Vad nu sagts har enligt den avslutande meningen i paragrafen moisvarande tilllämpning i fräga om meddelande genom chiffer eller pä annat sätt som är hemligt för allmänheten.

Remissyttrandena

RA lar upp del fallel att någon lämnar meddelande för publicering i tryckt skrift men offentliggörande sker i stencilerad eller därmed likställd skrift

Prop. 1975/76:204 141

som inte åtnjuter grundlagsskydd. Han framhåller som väsentligt i sammanhanget att reglerna i 8 kap, 8 och 9 SS MGL gäller röjande och efterforskning i fråga om meddelande som har publicerats i grundlagsskyddat medium. Straffansvar enligl 8 kap. 10 S MGL kan heller inte utkrävas av den som har röjt meddelarens identitet, päpekar RÅ, Det kan väl enligt RÅ:s mening i och för sig vara önskvärt att meddelare åtnjuter skydd i nu avsedda fall, Föratt della skall uppnäs måste de berörda bestämmelserna anpassas till denna siluation. En konsekvens härav torde emellertid kunna bli att man i många fall inle kan komma åt den som har lämnat ett meddelande för offentliggörande i en icke grundlagsskyddad skrift. Det finns, menar RÅ, risk att man kommer att mötas av invändningen att meddelaren har trott att han skulle åtnjuta grundlagsskydd. Detta kan ur broltsulred-ningssynpunkt skapa svårigheter.

Pressens samarbeisnämnd, LO och TCÖ uttrycker önskemål om att det i lagmotiven till bestämmelsen i punkt 3 klarare anges enligt vilka grunder domstol skall kunna ålägga vittne att röja anonymiteten,

JK yttrar, att punkt 3 synes förutsätta att vittnesförhör inte kan äga rum annat än vid domstol. Detta torde emellertid enligt JK inte vara riktigt. I vatie fall kan hyresnämnd höra vittne på ed. Eftersom nämnden inte torde vara att anse som domstol, är uttrycket "rätten" nägot oegentligi.

JO tar upp ett särskilt problem som gäller skyddet för anskaffande av uppgift för publicering. Han erinrar om att MMU anför (s, 140 och 240) att, om en anskaffad uppgift inte publicerats, i stället, dvs, i stället för skydd mot viss lagföring vid allmän domstol, kommeratt gälla reglerna om meddelarskydd. Av särskilt intresse är här, förklarar JO, reglerna i 8 kap, 8 S om författares och meddelares anonymitetsskydd. Enligt dessa viker skyddel vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran hos allmän domstol, om rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synneriig vikt att uppgifl lämnas om vem som är författare eller meddelare, Frägan blir då bl, a, hur denna regel skall tillämpas när grundad misstanke föreligger om att en författare eller meddelare anskaffat uppgift t. ex, genom inbrott eller olovlig avlyssning. Skall i sädant fall vid förundersökning vittnesförhör kunna hållas vid domstol med den företrädare för ett massmedium, till vilken uppgiften lämnats för publicering, till utrönande av författarens eller meddelarens namn så att förundersökningen kan fullföljas och det särskilda brottet lagföras, frågar JO,

Pressens samarbeisnämnd och TCO anser all det bör ankomma pä domstol att enligt punkt 4 avgöra om anonymiteten lär hävas.

Föredraganden

För särskilt pressens arbetsmöjligheter är det av stor betydelse att författare och meddelare som önskar vara anonyma kan känna trygghet att deras anonymitet bevaras. Den lystnadspliktsregel som föreslås i förevarande pa-

Prop. 1975/76:204 142

ragraf är därför ell centralt inslag i anonymiielsräiten.

Redan i den allmänna motiveringen harjag gett min anslutning till MMU:s förslag att utvidga kretsen av de personer som skall iaktta tystnad angående författares, utgivares och meddelares identitet. Den av MMU gjorda beskrivningen har med endast redaktionella justeringar förts in i inledningen till 3 S-Den angivna personkretsen innefattar den krels av personer till vilken meddelanden kan lämnas enligt I kap. I Stredje stycket men är vidare än denna.

Med anledning av vad RÅ har anfört om meddelande som införs i en icke grundlagsskyddad stencil eller därmed jämföriig skrift vill jag framhålla att, som torde framgå av den föreslagna lagtexten, tystnadsplikten gäller oberoende av om publicering kommer till stånd, och i så fall hur, förutsatt att fråga är om framställning eller meddelande som avses för tryckt skrift eller för annan skyddad skrift. Den som är införstådd med all ell meddelande har lämnats för offentliggörande i grundlagsskyddad skrift är alltså skyldig att bevara uppgiftslämnarens anonymilet, även om han själv vidarebefordrar uppgiften på annat sätt än genom grundlagsskyddad skrift.

Inskränkningarna i tystnadsplikten anges i den föreslagna paragrafen i fem punkter, vilka till innehållet nära ansluter till MMU:s förslag. Punkt /avserdet fallel att förfatlaren(utgivaren)ellermedddarenharsamtyckttill att hans identitet uppenbaras, I punkt 2 hanvisas till bestämmelserna i 2 S första stycket som innebär all fråga om vem som är författare eller utgivare lill ickeperiodisk skrift i vissa fall kan komma att behandlas i mäl som rör tryckfrihets-brott.

Punkt 3 upptar undantag för de grova brott mot rikets säkerhet som kan bestraffas även när de begås genom meddelande för offentliggörande i tryckt skrift. Dessa brott är angivna i 7 kap. 3 S I TF, För samtliga uiom grov obehörig befattning med hemlig uppgift gäller redan nu enligl brottsbalken ansvar för underiåtenhet all i tid anmäla eller avslöja brotl som är å färde, när del kan ske ulan fara för vederbörande själv eller någon hans anhörig. Jag har i prop, 1975/76:174 föreslagit att detta ansvar skall gälla också brottet grov obehörig befattning med hemlig uppgift.

Ett förbehållslöst anonymitetsskydd skulle tydligen sätta de angivna bestämmelserna i brottsbalken ur spel såvitt gäller dem som har tystnadsplikt enligl förevarande paragraf Med hänsyn härtill och lill det för samhället vitala intresset av att mycket grova brott mot rikets säkerhet uppdagas föreslär jag i likhei med MMU att lystnadspliklen enligt paragrafen fär vika i fråga om dessa brotl. Del är lätt all länka sig att underrättelse till myndigheterna om att ett allvariigt brott mot rikets säkerhet förbereds inte tål någol uppskov. Bl, a, med tanke härpå kan jag inle biträda det under remissbehandlingen framförda yrkandet all befrielse från lystnadsplikten förutsätter beslut av domstol. Jag vill i övrigt peka pä all undantaget frän tystnadsplikten inte i och för sig för med sig någon skyldighel för t, ex, en journalist att, på eget initiativ eller på förfrågan, t, ex. vid polisförhör, omtala vem som har lämnat ett brottsligt meddelande. Sådan skyldighel

Prop. 1975/76:204 143

kan emellertid följa av ovannämnda bestämmelser om plikt all avslöja brott som är å färde och av vittnespliklen.

Undantaget i punkt 3 innebär bl, a, att tystnadsplikt enligl paragrafen inle lägger hinder i vägen för alt nägon avslöjar meddelare i rättegäng som gäller ansvar för grovt brott mol rikets säkerhel, förövat genom ett publiceringsmeddelande, Frägan om vem som ärstraffrätlsligt ansvarig förett meddelande kan emellertid aktualiseras också idel väandra fall då inskränkning gäller imeddelarskyddetenligt 7kap, 3 S, alltså bl, a, då en kvalificerad tystnadsplikt har blivit åsidosatt. Gällande rält innebär alt tystnadsplikten för den som normalt är skyldig alt bevara meddelarens anonymitet genombryts vid vittnesförhör i saken, Viiinesplikl inträder inte först sedan ätal har väckts utan redan under förundersökningen, dock inte förrän denna har fortskridit sä långt att någon skäligen kan misstänkas för brott (23 kap. 13 S rättegångsbalken). Föreligger inte skälig misslanke mot nägon, finns inle någon viiinesplikl. Inte heller föreligger någon skyldighet all medverka lill ett allmänt efterforskande, huruvida någon har lämnat ett meddelande, eller att vid vittnesförhör uttala sig om annal än frågan om den misstänkte har lämnal meddelandet. Enligt ett motivuttalande (prop. 1948:230 s. 144) skall en tidningsutgivare inte anses ha brutit mot anonymiieisreglerna om han redan under polisförhör upplyser om alt den misstänkte har lämnat de uppgifter som utredningen avser.

Vad MMU föreslär i 8 kap. 7 och 8 SS MGL innebär att den som har tystnadsplikt utan hinder härav i mål mot meddelare vid yttrandefrihets-domstolen kan lämna uppgifter som behövs för att avgöra om den mot vilken lalan förs är ansvarig för meddelandei. Som jag har nämni förut föreslär jag ingen allmän bestämmelse om anonymitet i mål mot meddelare, I stället har jag i punkt 4 i förevarande paragraf tagit in föreskrifter om när tystnadsplikten får vika vid misstanke om brott av meddelare enligl 7 kap, 3 S i andra fall än som avses i föregående punkt, 1 sak föreslår jag en lösning som nära ansluler lill MMU:s siåndpunkt och lill gällande rätt. Det bör sälunda framgå av bestämmelsen all tystnadsplikten lär åsidosättas endast vid förhandling inför domstol, efter beslul av rällen. Del är alltså inie tillätet all röja meddelare vid polisförhör. Vidare bör uttryckligen sägas alt den som tystnadsplikt endast får uttala sig om huruvida viss utpekad person är identisk med meddelaren eller inte. Han lär däremot inte upplysa om vem som i annal fall är meddelare. Den som utpekas skall vara antingen tilltalad eller ocksåskäligen misstänkt under förundersökning. Uppgift kan lämnas intebara vid huvudförhandling utan också t, ex, vid vittnesförhör under förundersökning. Däremot uppställs inte något allmänt krav påatt fråga skall vara om vittnesförhör. Delta förklaras av att mål mot den ansvarige publicisten och mot meddelaren skall kunna handläggas samtidigt, 1 sådani fall kan publicisten inte höras som vittne angående meddelarens identitet. Han bör emellertid del oaktat kunna tillfrågas och uttalasig i saken under huvudförhandlingen,-Vad som nu har sagls om meddelare gäller också författare och annan som åtnjuter anonymitetsskydd men som kan ådra sig ansvarenligt bestämmelserna i 7 kap, 3 S TF,

Prop. 1975/76:204 144

Enligl 7 kap. 2 S TF kan överträdelser av yttrandefriheten i irycki skrift bedömas enligl allmän lag och inte som tryckfriheisbrott, nämligen om meddelandets slraffbarhel inle framgår omedelbart för en läsare. För sådant brott kan alltså den som har författat eller lämnal ett meddelande för publicering komma att svara. Enligt vad MMU föreslår skall någon lyslnadsplikt för den som har tagit emot meddelandet för publicering inte föreligga. Jag finner i princip ståndpunkten riklig. Del kan emellertid vara förenat med risker alt överiämna ål den som har kännedom om meddelaren att själv avgöra huruvida fall som nu har angetts är för handen. Jag föreslår därför att tystnadsplikt i princip skall föreligga men alt denna begränsas enligt vad jag nyss har sagt angående meddelanden som är sirafföara enligt reglerna i 7 kap, 3 S försia siycket 2 eller 3,

De sirafföara meddelanden som jag nyss nämnde är sådana som, om inle annat var föreskrivet, skulle utgöra tryckfrihetsbrott. Ett meddelande för tryckt skrift kan emellertid vara strafföart också i annal hänseende än som ett missbruk av tryckfriheten, t, ex, som bedrägeri eller svindleri. Givelvis kan finnas behov av alt under förundersökning eller rättegång fräga tidnings- eller föriagsansiällda m, fl, om vem som har lämnal ell sädant meddelande. För dessa fall gällerenligt det framlagda förslaget ingen speciell regel. Tystnadsplikten viker endast vid vittnesförhör och förhör under sanningsförsäkran enligt den allmänna bestämmelsen härom i punkt 5.

Bestämmelsen i nyssnämnda punkt harjag kommenterat i den allmänna motiveringen, JK:s påpekande att annan myndighei än domstol kan hålla vittnesförhör föranleder mig inte all frångå ordalydelsen i MMU:s förslag; enligl min mening bör endast domstol kunna besluta att tystnadsplikten hävs, JO har frågat om t, ex, företrädare för en tidning kan höras under förundersökningen till utrönande av vem som har lämnat uppgifter som av allt all döma har anskaffats genom inbrott eller pä annal sådant sätl, 1 princip föreligger enligl min mening inte hinder häremot. Del mäste emellertid kunna åberopas myckel starka skäl för all ell sådant förhör skall kunna tillåtas. Även om det föreslagna stadgandet i och för sig medger vittnesförhör också under förundersökning, får förutsättas att avkall frän tystnadsplikten i flertalet fall medges endast för förhör vid huvudförhandling.

Av samma skäl som jag har angett i kommentaren lill 2 S har jag inle ansett del behövligt att i paragrafen särskilt föreskriva tystnadsplikt lill förmån för den som har anskaffat uppgifter för publicering.

1 enlighet med vad jag har föreslagit i den allmänna motiveringen upptas i denna paragraf ett förbud att efterforska anonyma medverkande lill framslällning i irycki skrift, 1 anslulning lill den bestämmelse som MMU har föreslagit i 8 kap, 9 S MGL har förbudet lätt den lydelsen all myndighet eller annat allmänt organ inte får efterforska författaren eller utgivaren till

Prop. 1975/76:204 145

framslällning, som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift, eller den som lämnat meddelande enligt 1 kap, 1 S tredje slyckel, i vidare mån än som erfordras för åtal eller annat ingripande som inte står i strid med TF, Som jag också har nämnt förut, föreslår jag ett tillägg av innebörd all, när efterforskning fär förekomma, den skall bedrivas med beaktande av den i 3 S stadgade tystnadsplikten.

Vad som förbjuds genom den nya paragrafen är att med anledning av publicering i tryckt skrift eller erhållen kännedom om publiceringsmeddelande söka utröna vem som står bakom såsom författare eller meddelare, när denne inte framträder öppel.

Efterforskning fär inte göras vare sig bland anställda vid en myndighet, hos dem som avses i 3 S eller hos andra personer. Förbudet riktar sig till myndighet och annat allmänt organ, dvs, till samma adressater som bestämmelsen i 1 kap, 2 S TF, däremot inte till privatpersoner. Angående myndighetsbegreppet lär jag hänvisa till mina kommentarer lill 2 kap, 5 S TF i prop, 1975/76:160, Som annat allmänt organ får anses organ som lill sin karaklär står myndighet nära och som i huvudsak fullgör uppgifier som skall ombesörjas av staten eller kommun (jfr- prop, 1948:230 s, 86),

Myndighet fär emellertid söka utröna ursprunget till en tryckt framställning eller ett meddelande, när det är tillåtet enligt TF att ingripa mot författare eller meddelare. Härmed avses i försia hand de fall dä brott kan beivras med stöd av 7 kap, 3 S TF, bl, a. överträdelser av särskill angivna tystnadsplikter. Också i fråga om vissa brott som utgör missbruk av tryckfriheten men som inte omedelbart framgär av en framställning kan enligt 7 kap, 2 S TF ingripande mot meddelare eller författare komma i fräga, TF hindrar vidare inte åtal och straff för förfaranden i vilka ingår användning av det tryckta ordet men som är sirafföara i annat hänseende än som ett överskridande av tryckfrihetens gränser. Inte heller när det gäller sådana brott föreligger hinder mot efterforskning från myndighets sida.

Huruvida ingripande kan komma i fräga fär bedömas med ledning av skriften eller vad som är känt om ett meddelande. Att del kan vara ovisst, om författaren eller meddelaren har haft det för strafföarhet erforderiiga uppsåtet, t, ex, vid överträdelse av en kvalificerad tystnadsplikt, kan inte fä hindra utredning om identiteten (jfr SOU 1975:107 s. 284).

1 denna paragraf upptas nu bestämmelser om straff för överträdelse av föreskrifter i kapitlet. Om någon mot författarens eller, i fall som avses i nuvarande 4 S, mot utgivarens eller meddelarens vilja på tryckt skrift utsätter dennes namn eller pseudonym, är straffet dagsböter eller, om omständigheterna är synneriigen försvårande, fängelse i högst ett är. Detsamma gäller om skriften förses med oriktig ursprungsbeteckning. För obehörigt röjande i annat fall av författare, utgivare eller meddelare är straffet böler,

10 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 146

lägst 50 och högst 500 kr, Brolt som avses i paragrafen får inte åtalas av "al Imän åklagare", om inte målsäganden hargjort åtalsanmälan,

MMU har i 8 kap, 10 S MGL föreslagit all siraff enligl lag skall följa pä gärningar som motsvarar de i 3 kap, 5 S TF angivna, Siraff enligl lag skall också följa, om någon åsidosätter vad som föreskrivs i 8 kap, 9 S MGL, dvs, söker ulröna vem som är förfallare eller annan upphovsman lill bl, a, framslällning i tryckt skrift eller meddelare,

MMU anför i motiven lill bestämmelsen all siraff för röjande i någon form av författare, meddelare m, fl, kan följa endasl om röjandet har skett mot vederbörandes vilja. Det kan enligt MMU inte generellt krävas att en medverkande skall ha uttryckligen samlyckl till all hans namn publiceras. Ansvar bör därför kunna ådömas endast om den medverkande har gett till känna alt han inte önskar bli namngiven eller delta klart framgär av omsländighelerna, MMU framhåller vidare att obehörigt efterforskande från tjänstemans sida av författare eller meddelare tidigare har kunnat leda till straff för tiänstefel. Med hänsyn till omregleringen av ansvarssyslemel för offentliga funktionärer bör enligt MMU föreskrivas särskilt siraff för överträdelse av förbudet mot efterforskning.

Pressens samarbeisnämnd har i en den 12 januari 1976 dagtecknad framslällning framhållil alt slopandet av straffet för tiänstefel praktiskl sett innebär en försvagning av meddelarskyddet. Bristen kan emellertid enligt nämnden botas om den av MMU föreslagna bestämmelsen om förbud mot efterforskning förs in i TF och' förbudet kompletteras med en särskild straffbestämmelse.

Mot bakgrund av det anförda förordar jag alt en särskild beslämmelse införs om siraff för den som efterforskar förlaitare eller meddelare m, fl, i fall dä detta är förbjudet enligl 4 S, Härigenom tillgodoses alltså det önskemål som har framförts av Pressens samarbeisnämnd, Strafföeslämmelsen bör lämpligen ha sin plats i förevarande paragraf Del följer av sakens nalur alt endast uppsålliga överträdelser avses,

F, n, är även annal röjande av anonymiteten för författare, meddelare, m, fl, än genom utsättande av namn på skrift slrafföelagt i TF med böter. Överträdelsen innebärbrotl mol tystnadsplikt, Försådanl brott finns numera en allmän strafföeslämmelse i 20 kap, 3 S brottsbalken. För uppsåtligt brotl är straffet böler eller fängelse i högst ett år, för oaktsamt förfarande böter. Enligt min mening bör samma slraffskala gälla också för åsidosättande av tystnadsplikt enligt 3 kap, 3 S TF, Motsvarande strafföeslämmelse i 5 S tredje meningen kan dä inarbetas i strafföeslämmelsen om röjande av anonymitet genom utsättande av namn. Liksom f n, är även oaktsamt åsidosättande av tystnadsplikten strafföart. Som framgårav MMU:s uttalanden bör emellertid inte sällan finnas fog för antagande alt författare eller meddelare har samtyckt till att hans namn bekantgörs, även om det inte harskett uttryckligen.

Vad som nu sägs i paragrafen om pseudonym bör gälla ocksä signatur, 1 övrigt föreslår jag endast vissa jämkningar i paragrafen av huvudsakligen , formell art.

Prop. 1975/76:204 147

1 denna paragraf, som saknar moisvarighei i gällande lydelse av 3 kap,, harjag fört in en föreskrift som i kapitlet med författare till framställning för tryckt skrift jämställer annan upphovsman till sädan skrift.

4 kap.
Gällande rält

Detta kapitel i TF innehåller bestämmelserom boktryckare och boktryckeri. Del inleds med en paragraf som närmast utgör en komplettering av de grundläggande reglerna om tryckfriheten i I kap, TF, I 1 S föreskrivs nämligen att rätt alt själv eller med biträde av andra genom tryckpress framställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person. Vidare anger 1 S att inrättning för sådan framställning i TF benämns boktryckeri, 1 2 S finns beslämmelser om vem som skall anses som boktryckare, när boktryckeri drivs av förmyndare eller god man för omyndigs eller annans räkning, Skyldighel att anmäla boktryckeri föreskrivs i 3 S, De uppgifter om boktryckeri, tryckort och tryckår, som tryckt skrift skall innehålla, anges i 4 S, medan 5 S lar upp en föreskrift om vilket boktryckeri som skall sättas ul i vissl fall, Enligl 6 S är boktryckare skyldig alt bevara ett exemplar av tryckt skrift för granskning, I följande 7 S finns bestämmelser alts, k, granskningsexemplar skall lämnas till justitieministern eller tryckfrihelsombud. Där finns också en hänvisning till bestämmelser i vanlig lag om skyldighet att lämna exemplar av tryckt skrift till bibliotek. Ansvarsbestämmelser ges i 8 S dels för underiäten anmälningsskyldighet enligt 3 S, dels för överträdelse av 4 eller 6 S och för åsidosättande av skyldighet att lämna granskningsexemplar enligl 7 S- Slutligen innehåller 9 S en definition på begreppet bild- eller tillfälligheistryck,

Massmedieuiredningen

MMU har vid utformningen av sitt förslag till grundlag strävat efter att de bestämmelser i TF som inte har omedelbar belydelse för yttrandefriheten och dess gränser skall regleras på annat håll, i allmänhet i vanlig lag. Det gäller regler av huvudsakligen organisatorisk eller administrativ karaktär. Sålunda saknas i MMU:s förslag helt motsvarigheter till 4 kap, 2, 3 och

5 SS TF, 1 frågaomskyldighetatlbevaraexemplarav tryckt skrift för gransk
ning och att lämna exemplar av skrift till bibliotek skall enligt förslaget
bestämmelser meddelas i vanlig lag (2 kap, 6 S) medan skyldigheten att
lämna granskningsexemplar av tryckt skrift till justitieministern eller tryck
frihetsombud föresläs slopad, MMU:s förslag innehåller vidare motsvarig
heter lill 4 kap, I och 4 SS (2 kap, 4 resp, 5 S) samt en bestämmelse om
tillfälligheistryck (2 kap, 2 S),som ersätter 4 kap, 9 S TF, Till slut kan nämnas

Prop. 1975/76:204 148

att en bestämmelse om ansvar för underiåtenhet att pä tryckt skrift sätta ut föreskrivna uppgifter åierfinns i MMU:s förslag lill slutkapitel (13 kap. 3S).

Remissyttrandena

MMU:s förslag att föra över en del av bestämmelserna i 4 kap, TF till vanlig lag har inte mött några invändningar från remissinstansernas sida, Inle heller har nägon erinran gjorts mol all anmälningsskyldigheten beträffande boktryckeri avskaffas eller mol slopandet av skyldigheten all lämna granskningsexemplar av tryckt skrift.

Föredraganden

Hos MMU saknas motsvarighet lill 4 kap, 2,3 och 5 SS TF,

I 2 och 5 SS anges vem som i vissa fall skall anses som boktryckare, 1 2 S uttrycks inte annal än vad som skulle gälla även utan uttrycklig föreskrift härom i TF, Jag föreslår därför att paragrafen upphävs, I 5 S regleras det fallet att en boktryckare lämnar skrift för tryckning hos annan boktryckare. Genom bestämmelsen ges en viss valmöjlighet såvitt gäller vilket boktryckeri som skall anges påskriften, I likhet med MMU anserjag att bestämmelsen kan utgå. Jag hänvisar till vad jag har anfört under 1 kap, 5 S angående det fallet att någon anlitas endast förden rent tekniska framställningen av en skrift.

Den anmälningsskyldighet, som föreskrivs i 4 kap, 3 S TF, och skyldigheten enligt 4 kap, 7 S TF att lämna granskningsexemplar hänger samman med den särskilda tillsynsorganisationen somjag nu föreslåravskaffad. Även dessa bestämmelser bör alltså upphävas. Skyldigheten enligt 4 kap, 6 S TF att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning bör, i enlighet med vad MMU har föreslagit, regleras i vanlig lag.

Som materiella beslämmelser bör alltså TF enligt min mening innehålla endasl motsvarigheter till nuvarande 4 kap, I och 4 SS TF samt en föreskrift om ansvar för åsidosättande av skyldighet att sätta ut stadgade uppgifter pä tryckt skrift och stencilerad eller därmed jämställd skrift för vilken ulgivningsbevis gäller. Dessa bestämmelser bör tas in som 1, 2 och 5 SS i 4 kap, TF, Som 3 S bör upptas nuvarande 9 S- En hänvisning till bestämmelser i vanlig lag om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning och lämna biblioleksexemplar bör utgöra kapitlets 4 S,

Förslaget att TF:s tillämpningsområde skall vidgas lill skrifter som är mångfaldigade genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande har föranletl förslag lill ny lydelse av rubriken till 4 kap.

I jämförelse med nu varande lydelse barden ändringen gjorts all definitionen av begreppet boktryckeri har fått utgä som obehövlig.

Prop. 1975/76:204 149

Första stycket i denna paragraf motsvarar nuvarande 4 S, På varje tryckalster, som framställs här i riket och är avsett all utges här, skall boktryckaren enligl nuvarande 4 S första slycket låta sätta ul boktryckeriets namn eller firma, tryckningsorten och tryckningsåret, 1 del nuvarande andra slycket föreskrivs att det sagda inte skall avse tryckalster, som är att hänföra till bild- eller tillfällighetslryck. Dessa tvä stycken har i departementsförslaget skrivits samman i 2 S första stycket med de ändringar som föranleds av att även stencilerade och därmed jämställda skrifter, för vilka gäller utgivningsbevis, skall innehålla uppgifterom vem som har mångfaldigat skrift och om ort och år härför, 1 andra styckei har inlagils en erinran om vad som gäller beiräffande uppgifter pä skrifter som avses i 1 kap, 5 S första stycket 2,

Bestämmelsen om skyldighel alt bevara exemplar av tryckt skrift för granskning och alt lämna exemplar av tryckt skrift till bibliotek och arkiv skall enligt denna paragraf meddelas i lag.

Enligt lagen (1949:166)angäende skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift är boktryckerierna skyldiga att leverera biblioteksexemplar av tryckta skrifter till ettvart av kungl, biblioteket och universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg, Enligl ett regeringsbeslut från är 1966 överiämnas-med vissa begränsningar-granskningsexemplarav tryckt skrift till universitetsbiblioteket i Umeå, Eftersamråd med chefen för utbildningsdepartementet vill jag som min åsikt uttala att slopandet av ordningen med granskningsexemplar inte bör få leda till en försämring av Umeåbibliotekets lit-teraiurförsörjning. Lämpligen kan skyldigheten att lämna granskningsexemplar i behövlig omfattning ersättas av en skyldighel alt leverera biblioleksexemplar till universitetsbiblioteket i Umeå.

Enligt min mening är det lämpligt att huvuddelen av de beslämmelser i vanlig lag lill vilka hänvisas i förevarande paragraf tas in i en särskild tillämpningslag till TF. Jag kommer i fortsättningen in på andra föreskrifter som kan tas in i en sädan lag. Frågan om lagstiftningens närmare uiformning övervägs f n, av MMU.

Denna paragraf motsvarar bestämmelsen i nuvarande 8 S om ansvar för den som underiåter att sätta ut föreskrivna uppgifter på tr.vckt skrift, I huvudsak överensstämmer de båda ansvars bestämmelserna. Den nya paragrafen avseremdlertid också stencilerade och därmed jämställdaskrifter för vilka gäller utgivningsbevis. Jag har vidare inte ansett det påkallat att behälla den sär-skildasiraffskalan för försvärandeomständigheter. Avsikten med att slopaden särskilda straffskalan är inteatt åstadkomma någon skärpning i bedömningen.

Prop. 1975/76:204 150

5 kap.

1 och 2 SS

Gällande rätt

Enligt 1 S första stycket skall ägare till periodisk skrift vara svensk medborgare eller svensk juridisk person. Vidare föreskrivs i paragrafens andra stycke att i fräga om det ansvar som enligt TF åligger ägaren skall, då hans egendom står under förvaltning av förmyndare eller god man. denne anses som ägare. I 2 S första stycket föreskrivs att för periodisk skrift skall finnas en utgivare, att denne skall vara svensk medborgare och äga hemvist inom riket. Enligt andra stycket fär den ej vara utgivare som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Massmedieutredningen

Bestämmelser som motsvarar 5 kap. 1 och 2 SS TF tas upp i MMU:s förslag till 2 kap, 8 S och 9 S försia och andra styckena, 1 8 S föreskrivs att ägare lill periodisk skrift skall vara myndig svensk medborgare och bosatt i riket eller vara svensk juridisk person samt att ägaren inte får vara i konkurstillstånd. Enligt 9 S första stycket skall för periodisk skrift finnas en utgivare, medan det i andra slycket föreskrivs att utgivare skall vara myndig svensk medborgare och bosatt i riket samt att han inle fär vara i konkurstillstånd.

Till skillnad mol TF öppnar MMU:s förslag möjlighet för utländsk medborgare eller utländsk juridisk person att vara äga re eller utgi vare av periodisk skrift, Enligl 13 kap, 1 S första stycket kan nämligen i vanlig lag föreskrivas att behörighet som enligt 2 kap, 8 eller 9 S tillkommer svensk medborgare eller svensk juridisk person skall tillkomma även utländsk medborgare eller utländsk juridisk person, MMU förordar inte att en sådan jämställdhet föreskrivs generellt men anser alt del är rimligt att i vart fall utlänningar som är stadigvarande bosatta i Sverige lillerkänns behörighel alt vara ägare eller utgivare av periodisk skrift,

Remissyltrandena

Ett krav på att ägare till periodisk skrift inte får vara i konkurstillstånd och ej vara omyndig utgör ingen garanti för att han kan betala skadestånd, förklarar hovrätten över Skåne och Blekinge. Vill man skapa en sädan garanti måste man införa bestämmelser om deponering av borgen eller garantisumma hos myndighet. Förslaget medför i de angivna hänseendena svårigheter om ägaren råkar i konkurs och konkursboet fortsätter rörelsen eller om en periodisk skrift tillfaller omyndig genom arv. Några bärande skäl har enligt hovrätten inle anförts

Prop. 1975/76:204 151

för de nya kraven. De kan välla skada för anställda. Förslaget avstyrks av hovrätten,

1 övrigi har MMU:s förslag, såviii gäller behörighetsvillkor för ägare till och utgivare för periodisk skrift, kommenterats endasl i anslulning till möjlighelen att i lag föreskriva all även utländsk medborgare eller utländsk juridisk person är behörig härtill.

Statens invandrarverk hänvisar lill alt det i sitt ytirande över förslag till ny regeringsform (SOU 1972:15) anförde all utiänning borde i grundlag i princip garanleras de fri- och rättigheter som tillkommer svensk medborgare med de inskränkningar som siadgas i lag. Beträffande det i samma betänkande framlagda förslaget lill ändring i TF fann verket att den omständigheten att utlänning inte skulle kunna vara ägare eller utgivare av periodisk skrift inte rimmade med de principer om yttrandefrihet som anses gälla i Sverige, Detta måste rimligtvis vålla svårigheter för invandrarnas föreningar och organisationer, som inte skulle kunna ha exempelvis ett eget debattorgan om medlemmarna inte är svenska medborgare, 1 verkets arbetsprogram ingår att stimulera och hjälpa utlänningsgrupper all bilda föreningar föratt tillvarata sina medlemmars intressen i del svenska samhället. Verket lämnar också pekuniära bidrag till sådana föreningar och organisationer saml lill tidningar och lidskrifter på andra språk än svenska som vänder sig till invandrare och minoritetsgrupper. Det framstår som naturligt all invandrare skall få föra ut sina önskemål, tankar och idéer uianför sin egen krets. Invandrarna bör, även om de inte är svenska medborgare, dessulom ha rätt att vara utgivare av radioprogram och film. Riksdagens beslut med anledning av propositionen (1975:26) om riktlinjer för invandrar- och minorilelspoliliken m, m, har gett ytterligare skäl all hävda de här anförda synpunkterna, förklarar invandrarverket. Med konventionen angående skydd för de mänskliga rältigheterna och de grundläggande friheterna som bakgrund anser verket att behörighet att vara ägare eller utgivare av periodisk skrift bör garanteras invandrare, som inte är svenska medborgare, på ett mera påtagligt säll än vad MMU föreslär, Enligl verket bör 13 kap, I S försia slyckel MGL i slällel ulformas positivt med innehåll all behörighel som tillkommer svensk medborgare enligl 2 kap, 8 eller 9 S ocksä skall tillkomma invandrare som inte är svensk medborgare, om ej särskilda förhållanden ger anledning till begränsningar genom lag, Verkei anger att det i proposilionen skulle kunna utsägas att med särskilda förhållanden avses krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden och med invandrare som inte är svensk medborgare avses nordbo som är kyrkobokförd här och icke-nordbo som har permanent uppehållstillstånd. Termen "permanent uppehållstillstånd" återfinns i den proposition om ändring av utlänningslagen som regeringen lagt fram hösten 1975, Verkelanmärker vidareatt orden "utländsk medborgare" i förslagel synes utesluta att staislös person tillerkänns de behörigheler som anges i paragrafen. Då della inle kan vara avsikten bör i del fall paragrafen inle ändras pä del sätt verkei har föreslagit

Prop. 1975/76:204 152

orden "utländsk medborgare" ändras lill "utlänning".

Pressens samarbeisnämnd och TCO finner det angeläget med hänsyn till del stora antalet invandrare i Sverige att behörighet att vara ägare och utgivare till periodisk skrift ulan dröjsmål utsträcks till att gälla även utländsk medborgare.

Föredraganden

När det gäller behörighetsvillkor för ägare och utgivare av periodisk skrift innehåller MMU:s förslag tvä nyheter i förhållande till TF, För det första föreslås att ägare till periodisk skrift - i likhei med vad som gäller utgivare för dylik skrift - skall vara bosatt här i landet och myndig samt inte i konkurstillstånd. Dessa nya behörighetsvillkor kritiseras av hovrätten över Skåne och Blekinge, och jag kan i allt väsentligt instämma i det som hovrätten anför. Jag finner därför inte anledning att föreslå något nytt behörighetsvillkor för ägare till periodisk skrift.

Den andra nyheten i MMU:s förslag är att detta öppnar möjlighet att i vanlig lag föreskriva att utländsk medborgare eller utländsk juridisk person fär vara ägare till eller utgivare för periodisk skrift. Förslaget har i denna del tillstyrkts av de remissinstanser som har yttrat sig om det.

För egen del vill jag framhålla alt nuvarande utformning av TF:s behörighetskrav för ägare och utgivare av periodisk skrift mäste ses mot bakgrund av de erfarenheter som gjordes i Sverige under andra väridskriget och som varaktudla vid TF:s tillkomst. Bestämmelsen att ägare lill periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person har betraktats som erforderiig för bevarande av den svenska pressens frihet och oberoende. Inte ens i fråga om periodisk skrift, som öppet anger att den innehåller nyhets- och propagandamaterial som direkt härrör frän utländsk makt, har det ansetts all annan än svensk medborgare eller svensk juridisk person bör kunna vara ägare. Som skäl härför har anförts att ägaren i vissa fall har att bära tryckfrihetsansvar för skriften och alt ett medgivande för utländsk man eller utländsk juridisk person kan innebära ell uppgivande av detta ägaransvar (se SOU 1947 s, 233), Liknande överväganden ligger till grund för villkoret att utgivare för periodisk skrift skall vara svensk medborgare. De motiv som sålunda ligger bakom lagstiftningens nuvarande utformning, såviii gäller behörighetsvillkor för ägare och utgivare av periodisk skrift, har i princip alltjämt bärkraft. Jag vill emellertid ocksä peka på all förhållandena har ändrats sedan TF:s tillkomst.

Det finns nu i vårt land ell betydande antal personer som saknar svenskt medborgarskap. Vid årsskiftet 1974/75 utgjorde de cirka fem procent av befolkningen i Sverige, Efler hand som antalet invandrare i landet har ökat, har behovet av åtgärder för att underiätta deras anpassning och förbättra deras sociala och kulturella situation kommit i blickpunkten. År 1975 har riksdagen sålunda godkänt riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken

Prop. 1975/76:204 153

m, m, (prop, 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160), De mål som därvid formulerades för denna politik har sammanfattats i orden jämlikhet, valfrihet och samverkan. Det centrala i jämlikhetsmålet är att invandrar- och minoritetsgrupper skall ha samma möjligheler. rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Detta mål skall ocksä inrymma möjligheler för medlemmar i minoritetsgrupper att ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet.

Jag vill ocksä erinra om det nyligen av riksdagen antagna förslagel om kommunal rösträtt för invandrare (prop, 1975/76:23, KU 1975/76:25, rskr 1975/76:78 samt om fri- och rättighetsutredningens förslag (SOU 1975:75) att utlänningar i princip skall likställas med svenska medborgare i fråga om skydd för det stora flertalet av de medborgeriiga fri- och rättigheterna enligt RF,

Med hänsyn till vad jag nu har anfört ter del sig naturiigt att tryckfrihetslagstiftningen anpassas till den utveckling som har ägl rum. Tryckfriheten har till syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning och är en förutsättning för vårt demokratiska samhällsskick och för ett fritt kulturiiv. Samma tryckfrihet bör så långt del är möjligt komma ocksä här bosatta utlänningar till del. Jag delar därför MMU:s och remissinstansernas uppfattning att TF bör ge möjlighel för utlänning att vara ägare eller utgivare till periodisk skrift,

MMU har vall den lagtekniska lösningen att grundlagen lillåier alt vanlig lag föreskriver att utländsk medborgare eller utländsk juridisk person får vara ägare eller utgivare av periodisk skrift, MMU länker sig närmast att här i landet stadigvarande bosatta utlänningar skall tillerkännas denna behörighet. Statens invandrarverk för fram ett längre gående förslag som innebär att utlänning i grundlagen jämställs med svensk, om inte särskilda förhållanden ger anledning lill begränsning enligt lag.

För egen del anserjag alt MMU har gjort en lämplig avvägning mellan å ena sidan de skäl som ligger till grund för nuvarande restriktiva hållning och ä andra sidan den jämställdhet med svenska medborgare som i princip bör råda för utlänningar. Jag föreslår därför att det i I och 2 SS anges all ägare resp, utgivare av periodisk skrift skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person, om ej annat föreskrivs i lag.

Beträffande den närmare utformningen av bestämmelser i lag vill jag i delta sammanhang bara framhålla all jag i likhei med MMU anser del rimligt alt utiänningar som är stadigvarande bosatta här i landet omfattas av bestämmelserna. Dessa bestämmelser kan införas i den särskilda till-lämpningslag lill TF som jag har nämnt i det föregående,

I enlighet med vad jag har förordat i fråga om nuvarande 4 kap, 2 S TF föreslår jag att 1 S andra styckei upphävs, 1 övrigi föresläs en redaktionell ändring i 2 S. I den nya lydelsen innebär paragrafen liksom i den nuvarande att varken svensk eller utlänning som saknar hemvist här i landet får vara utgivare för periodisk skrift.

Prop. 1975/76:204 154

4-6 saml 8 och 9 SS

1 dessa paragrafer finns f n. detaljerade beslämmelser om anmälan av utgivare för periodisk skrift samt om ulgivningsbevis för sådan skrift, 1 4 S regleras skyldigheten att göra anmälan av utgivare och anmälnings-förfarandet. Av 5 S framgår all periodisk skrift inte får utges innan ulgivningsbevis har utfärdals. Vidare ges i paragrafen beslämmelser om utfärdande av sådani bevis, I 6 S finns regler om återkallelse av utgivningsbevis. Föreskrifter om när och i vilken ordning ny utgivare skall ulses och anmälas ges i 8 S och i 9 S finns regler om ställföreträdare för utgivare, Enligl de nu nämnda paragraferna är chefen för justitiedepartementet behörig myndighet all mottaga anmälan om utgivare och att handlägga frågor om utfärdande och återkallelse av ulgivningsbevis,

1 MMU:s förslag motsvaras 5 kap, 4-6 samt 8 och 9 SS TF av 2 kap, 10 S andra styckei och II S- Förslagel innebär alt huvuddelen av reglerna om anmälan av utgivare och om utgivningsbevis - bl, a, de som angår frågan om behörig myndighet att ta emot anmälningar och att pröva frägor om ulgivningsbevis - förs över från grundlag lill vanlig lag, Enligl utredningen kan det övervägas att anförtro dessa uppgifter ål patent- och registreringsverket. Vid remissbehandlingen har förslaget i dessa delar lämnats ulan erinran.

Jag har inte funnit lillräckliga skäl föreligga alt i delta sammanhang la upp frågan om att mönstra ul huvuddelen av de berörda bestämmelserna ur grundlagen. Ändringarna har begränsats i enlighet härmed.

Den omläggning av tillsynen över TF:s efterievnad, som jag har förordat, innebär bl, a, att chefen för justiliedepartemeniel inte längre skall ha befallning med anmälningarom utgivare och med utfärdande och återkallelse av ulgivningsbevis. Som MMU har föreslagit bör regler om behörig myndighet vid behandling av sådana frågor ges i vanlig lag, 1 enlighel med del anförda har ändringar gjorts i 4-6 samt 8 och 9 SS-

Förslagel i 1 och 2 SS alt i lag fär föreskrivas all annan än svensk medborgare eller svensk juridisk person får vara ägare eller utgivare av periodisk skrift har föranlett följdändringar i 4, 6, 8 och 9 SS-

1 den allmänna motiveringen harjag förordai att utgivningsorlen i slällel för tryckningsorten skall vara bestämmande för forum i tryckfrihetsmål som gäller periodisk skrift. Detta har letl till en ändring i 5 S,

6 kap.

Paragrafen innehåller strafföestämmelser som angår spridande av tryckta skrifter i vissa fall,

Försia siycket har ändrats med anledning av den föreslagna utvidgningen av TF:s tillämpningsområde till stencilerade och liknande skrifter, 1 andra

Prop. 1975/76:204 155

slycket har den ändringen gjorts att den särskilda straffskalan för försvärande omständigheter har fätl utgä, I slällel föreskrivs att straffet skall vara böter eller fängelse ett är. En motsvarande ändring har gjorts i 4 kap, 5 S departementsförslaget. Lika litet som beträffande den bestämmelsen är avsikten här all åsladkomma nägon slraffskärpning,

7 kap.

Gällande rän

1 denna paragraf anges i tre stycken undantag från TF:s meddelarfrihet, Försia styckei gäller ärekränkande meddelanden som inte har blivit publicerade, 1 andra styckei sägs att, om nägon genom att lämna meddelande till annan förövar uppror, högförräderi, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller försök, förberedelse eller stämpling lill sädant brott, sä ock om nägon som pä grund av allmän befattning eller i och för utövande av lagstadgad tiänstepliki erhållit kännedom om förhållande, varom han eljest enligt lag haratt iaktta tystnad, uppenbarar vad han sålunda har erfarii, gärningen må. fastän meddelandet har skett för offentliggörande i tryckt skrift, åtalas och ansvar därför ådömas enligl vad därom är stadgat, 1 tredje stycket, slutligen, föreskrivs alt om ansvar för utlämnande av allmän handling, som skall hållas hemlig, stadgas i den särskilda lag som avses i 2 kap, 1 S, dvs, sekretesslagen. Bestämmelsen avser enligt uttalande i förarbelena (SOU 1947:60 s, 246) även det fallet alt nägon lämnar handling vidare i strid mot myndighels förbehåll vid utlämnande av handlingen.

Massmedieutredningen

1 MMU:s förslag till massmediegrundlag motsvaras nyssnämnda beslämmelser av 8 kap, 2-4 SS. Något undantag från meddelarfriheten beträffande ärekränkande meddelanden föresläs inte, 1 2 S första stycket bibehålls däremot nuvarande undanlag för grova brott mot rikets säkerhel. med den avvikelsen att grovt spioneri inle nämns särskilt, medan däremot grov obehörig befallning med hemlig uppgift har tillförts uppräkningen. 1 andra stycket siadgas att vad i försia styckei sagts har moisvarande lillämpning när redan anskaffandet av uppgift för meddelande enligt lag innefattar brott som anges i första stycket. 3 S upptar undantag för meddelande som innefattar utlämnande helt eller delvis av allmän handling som skall hållas hemlig, 14 S har tagils in den förut berörda bestämmelsen om tystnadsplikter som bryler meddelarskyddet. Bestämmelsen innehåller att om meddelande utgör åsidosättande av tystnadsplikt, som åliggernågon enligt lag ellerannan författning, siraff i de fall som angives i en särskild lag om lillämpningen av paragrafen fär ådömas enligl vad som är föreskrivet därom.

Prop. 1975/76:204 156

MMU åsyftar i de nu nämnda lagrummen med meddelare även vissa andra medverkande än dem som lämnar meddelanden för offentliggörande till författare, utgivare m, fl. Härom lår jag hänvisa lill redogörelsen i avsnill 4,2 i den allmänna motiveringen och i specialmotiveringen lill 1 kap, 1 S TR

MMU:s förslag alt i 8 kap, 2 S uppta brottet grov obehörig befattning med hemlig uppgift sammanhänger med det förslag som har lagls fram av utredningen för översyn av brottsbalkens bestämmelser om brott mol rikets säkerhet i betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spioneribrottel m, m, Förslagel innebäratt brottet spioneri fåren mera begränsad innebörd än hittills. Rubriceringen spioneri förbehålls gärningar som förövas i syfte att gå främmande makt till hända, dvs, med direkl uppsåt. Förövas sådan gärning beträffande uppgift av hemlig natur med indirekl eller evenluelii uppsåt att gå främmande makt till banda, kommer gärningen i stället att hänföras till brottet obehörig befallning med hemlig uppgift. En särskild straffskala har införts för sädant brott, om brottet är grovt. Vid bedömande huruvida brottet ärgrovt skall enligt förslaget särskilt beaktas, om gärningen varav synneriigen fariig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av slor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av all män eller enskild tiänst betrotts honom.

Med hänvisning till ulredningens förslag framhåller MMU all, sett från synpunkten av rikets säkerhet, en uppgift kan vara lika fariig vare sig lämnandet av den enligt de nya reglerna skall betraktas som spioneri eller som grov obehörig befattning med hemlig uppgift. För möjligheten att motverka att fara i detta hänseende kan uppkomma för riket och att verkställa förundersökning därom mäste det vara av värde att kunna ingripa pä ett tidigt stadium, oavsett gärningsmannens uppsåt i det särskilda fallet. Del vore också otillfredsställande, förklarar MMU, om ett ingripande i dylika fall inte skulle kunna ske, förrän den farliga uppgiften har blivit offentliggjord och skadan sålunda redan skett. Med hänsyn härlill anser MMU för sin del att även brottet grov obehörig befallning med hemlig uppgift - såsom brottet har utformats enligl den särskilda ulredningens förslag - bör upptas bland de broll som skall kunna föranleda ålal mol meddelaren, liksom också försök, förberedelse eller stämpling lill sådani broll, Förslagel innebärenligl MMU att räckvidden av undantagsbestämmelsen väsentligen blir densamma som nu enligl 7 kap, 3 S TF; om gärningsmannen inte har haft direkt uppsåt att gä främmande makt lill hända, ulan endasl s, k, indirekt eller eventuellt uppsåt, skall dock brottet inte, såsom f n,, betecknas som spioneri utan som grov obehörig belättning med hemlig uppgift, MMU framhåller ytterligare, att åtal mol meddelare i dessa fall enligt dess förslag skall ske vid yttrandefrihets-domstolen, som därvid har möjlighet alt väga skadan för rikets säkerhel mot den allmänna rätten till yttrandefrihet och särskill beakta det syfte meddelaren har haft. Kan meddelarens obehöriga befattning med hemlig uppgift inte betraktas som grov, åtnjuter han frihet frän åtal och ansvar, konstaterar MMU avslutningsvis.

Prop. 1975/76:204 157

Beträffande 8 kap, 3 S MGL förklarar MMU att lagrummet avser den siluaiionen all själva handlingen eller del av den lämnas ul för publicering. Det räcker alltså här inle med ett referat av handlingens innehåll. Enligt förslagel kommer ,säväl meddelaren, dvs, den som har lämnal handlingen för offeniliggörande, som den som är ansvarig för publiceringen av handlingen att kunna åtalas vid yttrandefrihetsdomsiolen, meddelaren på grund av bestämmelsen i 8 kap, 3S MGL och den för publiceringen ansvarige jämlikt 6 kap, 19 S MGL för olillälel offentliggörande. Det är enligl MMU att märka att en meddelare som har lämnal ul hemlig handling visseriigen, liksom enligt TF, saknar meddelarskydd. Del i grundlagen föreslagna anonymitetsskyddet gäller emellertid liksom enligl TF även i denna siluation - med del undanlaget att han får efterforskas - och den som har tagit befattning med offentliggörandet av den hemliga handlingen får inte - utom i vissa närmare angivna undanlagsfall - röja vem meddelaren är. Meddelaren har alltså, även om meddelarskyddet får vika för andra inlressen, kvar ett väsentligt skydd i anonymitetshänseende, LItlämnande av hemlig handling kan samtidigt innefatta brott enligt 8 kap, 2 S, påpekar MMU vidare, 1 sådana läll lar enligt allmänna straffrättsliga regler straffet för det sistnämnda brottet över, och särskilt ansvar enligl 3 S skall inte tillämpas. Straff för obehörigt utlämnande av hemlig handling är, framhåller utredningen, nu stadgat i 41 S sekretesslagen. Motsvarande sladgande föreslås av offentlighets- och sekretesslagsliftningskommittén i 55 S förslagel till lag om allmänna handlingar (SOU 1975:22), Kommitténs förslag omfattar även fall dä handling har utlämnats av oaktsamhel. Enligt MMU:s mening bör emellertid sådan gärning inte bryta meddelarskyddet, och MMU:s förslag avser sälunda endast uppsålliga brott.

Såvitt gäller förslaget till 8 kap, 4 S MGL fär jag i försia hand hänvisa lill den allmänna motiveringen, MMU förklarar i sin specialmolivering att den som är meddelare enligt grundlagen inte bör kunna straffas vid oaklsaml åsidosättande av lyslnadsplikt; endast uppsåtlig överträdelse skall alltså kunna beivras, Uiredningen påpekar vidare all med dess förslag, liksom enligt gällande rätt, även den meddelare som kan åtalas för åsidosättande av lyslnadsplikt kommer all behålla viss räll lill anonymitet.

Remissyttrandena

Flera remissinsianser har tagit upp frågan vilka broll mol rikets säkerhet som skall la över principen om skydd för meddelare och anskaffare. Enligt MMU:s förslag kommer, framhåller Svea hovrän, vissa gärningar, som i dag ulgör spioneri, alt bli straffria, om det inte kan visas all direkl uppsåt föreligger eller alt gärningen bör bedömas som grov samt del inte går alt vederiägga påståendet att anskaffning skett i syfte att ge meddelande för publicering i någoi av grundlagen skyddat massmedium. Hovrätten kan

Prop. 1975/76:204 158

inle finna au MMU har gett lillräcklig motivering för alt denna konsekvens skall godtas. Förslaget inger enligt hovrätten betänkligheter. Även obehörig beiattning med hemlig uppgift, som ej är att anse som grovt brott, synes böra bryta meddelarskyddet, ÖverbeJälhavaren betonar vikten av att grov obehörig befattning med hemlig uppgift upptas bland de brott som tar över meddelarskyddet.

Den motsatta uppfattningen - alt meddelarskyddet inte skall brytas ens om meddelandet innefattar grov obehörig befattning - företräds emellertid av andra remissinsianser, nämligen Sveiiges jörfattarförbund, Frilansklubben inom Svenska journalistförbundet och Pressens samarbeisnämnd. Samarbetsnämnden anser dock att ansvar för brottet grov obehörig befattning med hemlig uppgift skulle kunna utkrävas även av meddelare under krig och därmed jämförliga förhållanden. Frilansklubben uttalar som sin mening att författningsförslaget inte klargör gränsdragningen mellan del grova och det enkla brottet och att i praktiken den enskilde åklagarens brottsrubricering kan avgöra om meddelarskyddet skall undanröjas eller ej.

Med anledning av förslaget till 8 kap, 2 S MGL förklarar hovrälien över Skåne och Blekinge all om de uppräknade brotten skall gälla framför meddelarskyddet - nägot som hovrätten inle har blivit övertygad om - det förefaller egendomligt att först i denna paragraf förklara allmän lag gälla i straffrällsligl hänseende och därefter genom en beslämmelse i 11 kap, 3 S långa in meddelaren igen i grundlagens processrätlsliga syslem, Domslolen kan då likväl komma att lä anlägga olika bedömningsgrunder på en utgivare och en meddelare som är åtalade i samma mäl. Vad saken enligl hovrätten gäller är alt grundlagens ansvarighelsregler utesluter medverkansansvar. Lagstiftaren har trots delta på slraffrättskommitléns inrådan förklarat att meddelare skall vara fullt ansvarig vid vissa uppräknade broll. Men det gäller, förklarar hovrätten, broll som redan flnns uppräknade i grundlagens brottskatalog. Del lekniskt enklaste är ju då att hänvisa dit. Hovrätten anmärker all den föreslagna lagtexten i 6 kap, 10 S om spioneri som yttrandefrihetsbrott inte innehäller någol om anskaffande av uppgift. Andra stycket i nu förevarande paragraf lorde därför kunna strykas, menar hovrätten,

JK och RÅ anser all del bör komma till klart uttryck i lagtexten alt endasl uppsåtligt utlämnande av hemlig handling och uppsåtligt brott mot tystnadsplikt (3 och 4 SS) kan bestraffas utan hinder av meddelarskyddet. Det kan nämnas att TK i sitt betänkande uttrycker samma mening,

ProposUion 1975176:174

I en nyligen avlämnad proposition, 1975/76:174, har föreslagils ändringar i brottsbalkens bestämmelser om spioneribrottel m, m, vilka i huvudsak överensstämmer med del förslag som har lagls fram av den i det föregående nämnda utredningen, Sälunda föreslås broilsbeskrivningen i 19 kap, 5 S

Prop. 1975/76:204 159

brottsbalken ändrad sä all krav på syfte - direkl uppsåt - alt gå främmande makl tillhanda uppställs för alt spioneri skall anses föreligga. Som en följd härav ändras gärningsbeskrivningen beiräffande brottet obehörig befattning med hemlig uppgift (19 kap, 7S första slycket) till att omfatta gärningar som f n, är all bedöma som spioneri och som har avsett hemlig uppgifl men som har förövals med indirekl eller eventuellt uppsåt. Bestämmelser om grov obehörig befattning med hemlig uppgift har förts in i en ny 8 S. Enligl denna paragraf skall vid bedömande huruvida brottet ärgrovt särskill beaktas, om gärningen innefattade tillhandagående av främmande makt eller om den var av synneriigen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom, I 14 S föreskrivs enligt förslaget alt för försök, förberedelse eller stämpling lill bl, a, grov obehörig befallning med hemlig uppgift skall dömas till ansvar enligl vad i 23 kap, brottsbalken stadgas. Enligt samma lagrum skall den som har insett eller bort inse att grov obehörig befattning var ä färde men som underlåter att avslöja brottet dömas till ansvar enligl 23 kap, brottsbalken, - Ändringarna i brottsbalken föresläs träda i kraft den I januari 1978,

Föredraganden

TF vilar som förul har nämnls pä den grundsatsen att brotl som gäller yttrandefriheten och som har samband med tillkomsten av tryckt skrift kan beivras endast säsom iryckfrihetsbrott och endasl mol en i särskild ordning utpekad ansvarig person, 1 7 kap, 3 S TF anges emellertid vissa brottsliga meddelanden som - fastän de har lämnats för publicering i tryckt skrift - kan åtalas och bestraffas i vanlig ordning. De nyheter i fråga om skydd för meddelare och anskaffare som jag har föreslagit i det föregående gör det påkallal all omarbeta paragrafen. Jag förordar all i ell försia siycke anges vilka meddelanden som skall vara sirafföara. medan begränsningarna i skyddet för den som har anskaffat uppgift tas in i ett andra siycke.

De gärningar som med stöd av beslämmelserna kan bestraffas utgör alltså inte iryckfrihetsbrott i TF:s mening. En skrift kan inte konfiskeras under åberopande av alt gärning som avses i 7 kap, 3 S har begåtts, och den kan tas i beslag endast i den begränsade utsträckning som anges i 10 kap, 14 S TF enligt departemenlsförslaget. En annan sak är att enligt departementsförslagel brott som avses i paragrafen skall lagforas i samma ordning som tryckfrihetsbroti, alltså inför tryckfrihetsdomslol efter åtal av JK, Härigenom har skillnaderna mellan de båda broilskategorierna onekligen reducerats.

Jag har redan i den allmänna motiveringen deklarerat min ståndpunkt till frågan om vilka begränsningar som bör gälla i ansvarsfriheten för meddelanden för publicering, I det följande skall jag komplettera med ytterligare synpunkter. Innan dess vill jag emellertid beröra spörsmålel om vilka personer som skall omfattas av bestämmelserna i törsta stvcket.

Prop. 1975/76:204 160

Nuvarande bestämmelser i paragrafen bildar i försia hand undantag frän del skydd för meddelare som anges i 1 kap. I S iredje styckei TF, Det fär emellertid anlas att 7 kap, 3 S andra och iredje styckena avser också andra meddelanden som enligt huvudreglerna i TF är straffria (jfr SOU 1947:60 s, 245), Enligl min mening bör paragrafen tydligare än f n, ange tillämpningsområdet.

Först i paragrafen bör nämnas de meddelanden som åsyftas i I kap, 1 S iredje styckei. Som jag har nämnt i den allmänna motiveringen bör vidare, i enlighet med MMU:s ståndpunkt, ansvarenligt 7 kap, 3 S kunna utkrävas av vissa andra medverkande som inte har tryckfrihetsansvar för skriften. Endast sådana medverkande kan dock jämställas med meddelare enligl I kap, 1 S som har bidragit till framställningens innehåll eller tagit initiativ till dess offentliggörande. Avsikten är givetvis inte att etablera ett ansvar för t, ex, spioneri för den som - utan att vara ansvarig enligt 8 kap, TF - endast förlägger, trycker eller sprider en skrift som uppenbarar försvarshemligheter. 1 nära anslutning till ordalagen i 8 kap. 1 S andra styckei MGL föreslår jag att med meddelare enligt 1 kap, 1 S TF jämställs den som -utan alt svara enligt 8 kap, TF - i egenskap av författare eller annan upphovsman eller såsom utgivare har medverkat lill framställning som har införts eller är av.sedd all införas i tryckt skrift. Den gjorda avgränsningen torde inte innebära någon ändring i vad som redan gäller. Som jag har berört i specialmotiveringen till 1 kap. 1 S TF följer som en särskild fördel med det föreslagna tillägget att det motsättningsvis framgär att personer som hör till den angivna kretsen som huvudregel är fritagna från straffansvar, när de inle är ansvariga för skriften enligl 8 kap, TF, Om sålunda, för att ta ett exempel, en författare lämnar ett manuskript till en förläggare för tryckning eller utgivning men boken aldrig blir utgiven, kan författaren inte annat än i särskilda undantagsfall, dvs, främst i just de fall som anges i 7 kap, 3 S TF, ställas till ansvar för åtgärden, om denna annars innefattar brotl.

Vad härefter gäller den begränsning i ansvarsfriheten som avser grova brott mol rikels säkerhel, uppkommer frågan om de ändringar i 19 kap, brottsbalken som har föreslagits i prop, 1975/76:174 bör få till konsekvens att den nuvarande uppräkningen utökas med brottet grov obehörig befattning med hemlig uppgift. För egen del anser jag att sä bör bli fallet. Jag kan härvisa till de skäl som MMU har åberopat. Särskilt vill jag framhålla att tillägget, som är föranlett av att spioneribegreppel ges en snävare innebörd, inte torde leda lill någon utsträckning av undanlagsbestämmelsen. Jag vill också erinra om att enligl departementsförslagel frågan om gränsdragningen mellan det grova brottet och det enkla kommer att prövas av jury.

Undantaget för grova broll mol rikets säkerhel bör las upp i en första punkt i paragrafens försia stycke, I en andra punkt bör i överensstämmelse med gällande räll och MMU:s förslag göras undanlag för utlämnande av allmän handling som skall hållas hemlig, Endasl om brottet är uppsåtligt.

Prop. 1975/76:204 161

bör det kunna beivras. Delta bör framgå av lagtexten. Nuvarande beslämmelse anses gälla inle endasl orikligt utlämnande vartill tjänsteman gör sig skyldig utan också tillhandahållande som görs av enskild i strid med förbehåll som myndighei har ställt upp vid utlämnande av den hemliga handlingen. Jag föreslår alt sistnämnda fall nämns uttryckligen i bestämmelsen. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitlén har för detta fall föreslagit en strafföeslämmelse i 56 S lagen om allmänna handlingar.

En tjänsteman kan alltså åtalas för att ha lämnat ut en hemlig handling för publicering, inte bara då han lämnar den lill nägon som avses i 1 kap. 1 S tredje slycket TF ulan även i andra fall, 1, ex, då han lämnar den till förläggare för utgivning i tryck. Är tiänsiemännen själv ansvarig för publiceringen, kommer emellertid straff enligt förevarande paragraf inte i fråga, 1 stället blir då bestämmelsen i 7 kap, 5 S 2 tillämplig.

Jag vill betona vad som i och för sig klart framgär av lagtexten, nämligen att undantaget frän meddelarfriheten gäller endast utlämnande av en hemlig handling eller del av sådan, däremot inte referat av innehållet i handlingen.

I vad män ett sådant referat, som lämnas för publicering, är strafföart, blir
beroende av om meddelaren bryter en tystnadsplikt som omfattas av den
särskilda lagen om kvalificerade tystnadsplikter. Angående särskilt frägan
om ansvar för röjande av uppgift ur hemlig handling i strid med förbehåll
vid dess utlämnande får jag hänvisa till specialmotiveringen lill 7 kap. 5 S
TF.

Bestämmelsen om tystnadsplikter bildar i förslaget en tredje punkt i första stycket. Även här bör uttryckligen anges att endast uppsåtligt brott har försteg framför meddelarskyddet. Ansvaret sträcker sig alltså inte så långt som enligt strafföeslämmelsen i 20 kap, 3 S brottsbalken. Det är obehövligt att säga ut att fråga skall vara om tystnadsplikt enligt lag eller annan författning; till följd av reglerna i TF kan annan offentligrättslig tystnadsplikt inte upprätthållas. Av det föreslagna stadgandets lydelse torde med lillräcklig tydlighet framgå all endasl den som bryter egen tystnadsplikt kan göras ansvarig enligt paragrafen. Medverkansansvar för annan kommer inle i fråga, även om han i och för sig hör till kretsen av dem som åsyftas med lagrummet. Om en journalist således lill sin tidning vidarebefordrar en uppgifl som har meddelats honom genom att nägon har brutit mot en lystnadsplikt för vilken meddelarskyddet viker, kan journalisten inte åtalas för medhjälp till brolt mol tystnadsplikt. Än mindre kan han straffas för anstiftan; detta framgårav 1 kap, 1 S Oärde stycket och andra siycket i förevarande paragraf

Nuvarande bestämmelse i 7 kap, 3 S TF om ansvar för brotl mot tystnadsplikt har avseende ocksä pä den som själv är ansvarig för publiceringen av en röjd uppgift. Så är däremot inte fallet med den av mig föreslagna bestämmelsen. Är del den ansvarige publicisten som själv har brutit en honom åliggande tystnadsplikt, föreligger tryckfriheisbrott, om brottet är uppsåtligt. En bestämmelse härom återfinns i förslaget i 7 kap, 5 S TF,

1 enlighet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen saknas

II Riksdagen 1976. / saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 162

i förslaget motsvarighet lill del nuvarande undanlaget i paragrafen för meddelande som innefattar ärekränkningsbrott.

Såvitt gäller första slyckel vill jag avslulningsvis erinra om vad jag har nämnt förut, nämligen all ett meddelande för offentliggörande i exempelvis en tidning kan beivras enligt lag när det innefattar ett brotl som inle är att hänföra lill missbruk av tryckfriheten som en art av den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten. Hit hör 1, ex, meddelanden som utgör led i ett bedrägeribrolt eller som innebär överträdelse av de normer som gäller för utformningen av kommersiell reklam,

1 andra slycket har tagils upp del undantag frän skyddet lor anskaffande av uppgifter för publicering som jag har nämnt i den allmänna motiveringen. Undantaget gäller samma broll mol rikets säkerhel som har räknats upp i punkt 1 i första styckei. Andra stycket gäller, till skillnad från del första, också den som slår tryckfrihetsrättsligt ansvar för en skrift. Det brottsliga anskaffandet av en uppgift skall alltså inte ses som ett moment i del iryckfrihetsbrott som har begåtts genom uppgiftens publicering. Oftast rör det sig här om lill del yttre skilda gärningar. Del kan vidare inte anses lämpligt all låta ansvarel för tryckfriheisbrott vilket kan utkrävas oberoende av utredning om uppsåt i det särskilda ftillet inkludera en gärning för vilken ansvar kan komma i fråga endast vid styrkt uppsåt. Att den valda konstruktionen inte hindrar att en sammanhållen bedömning av brotten kan komma till stånd, har jag utvecklat i det föregående.

4S Gällande rän

1 4 S anges under skilda punkter vilka brott som skall anses .som otillåtet yttrande i tryckt skrift. 1 denna s. k, brottskatalog har efter är 1949 vidtagits ändringar, dels är 1965 i anslulning till brottsbalkens ikraftträdande, dels vid senare omarbetningar av särskilda strafföestämmelser. Sålunda har åren 1970-1971 skett betydelsefulla ändringar i del att bestämmelserna om skymfande av rikssymbol, brott mot irosfrid saml sårande av tukt och sedlighet har upphävts, medan vissa ändringar har gjorts beträffande bl, a, uppvigling och hels mot folkgrupp. Som följd av de gjorda ändringarna är nu flera punkter i brottskatalogen upphävda.

Om de i broltskatalogen kvarstående punkterna bör följande framhållas, I punkt 6 upptas ärekränkning mol konungen eller annan medlem av kungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifier. Punkt 7 anger som otillåtet yttrande förolämpning mot nägon som innehar eller har innehaft ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, eller någon som enligt regeringens förordnande åtnjuter skydd som ämbetsman, om missfirmelsen sker i eller för hans befattning. Enligt punkt 10 är del tryckfrihetsbroti all sprida falskt rykte eller annat

Prop. 1975/76:204 163

osant påstående, som är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet, eller att begå gärning innebärande att nägon till främmande makt framför eller låter framkomma sädant rykte eller påstående. Detsamma gäller enligt punkt 11 spridande av falskt rykte eller annat osant påstående, som är ägnat alt framkalla fara för folkförsörjningen eller för allmän ordning och säkerhet eller att undergräva aktningen för myndighei eller annat organ, som äger besluta i allmänna angelägenheter. Under punkt 15 upptas ärekränkning mot enskild person. Gemensamt för punkterna 6, 7 och 15 i broltskatalogen definieras ärekränkning i ett andra stycke av paragrafen, Deflnitionen upptar förtal, förtal mot avliden och förolämpning och överensstämmer i allt väsentligt med brottsbeskrivningarna i 5 kap, brottsbalken.

En förutsättning för att straff skall kunna följa på de i brottskatalogen angivna gärningarna är enligt de inledande orden i 4 S att gärningarna också enligt vanlig lag utgör brott. Brottsbeskrivningarna har därför i allmänhet sin moisvarighei i brottsbalkens beslämmelser. Fram till den 1 januari 1976 har brottet i punkten 7 i kalalogen molsvarats av del allmänna brottet missfirmelse mol tjänsteman enligt 17 kap, 5 S brottsbalken. Denna strafföeslämmelse är emellertid numera upphävd. Från nämnda dag skall ifrågavarande gärningar bedömas som förolämpning enligt 5 kap, 3 S brottsbalken.

Massmedieutredningen

MMU säger sig endast ha gjort begränsade överväganden angående innehållet i brottskatalogen, Uiredningen har emellertid beaktat vissa utredningsförslag angående ändringar i brottsbalken. Sålunda föreslår MMU i enlighet med förslag frän den tidigare nämnda utredningen för översyn av brottsbalkens bestämmelser om brolt mot rikets säkerhet, att ur brotts-katalogen utmönstras brotten samhällsfariig ryktesspridning och beljugande av myndighet (punkten 11,16 kap, 6 S och 17 kap, 6 S brottsbalken) samt att brottet ryktesspridning till fara för rikets säkerhel (punkten 10, 19 kap, 8 S brottsbalken) skall kunna bestraffas endast om gärningen har förövats under krigsförhållanden, MMU har vidare beaktat förslag av kommittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet i betänkandet (SOU 1972:88) "Om ärekränkning" angående utformningen av brotten förtal och förtal av avliden. Till delta kommer att MMU föreslår alt missfirmelse av tiänsteman (punkten 7) inte skall betecknas som särskilt yltrandefrihetsbrott, liksom inte heller ärekränkning mot konungen m, fi, (punkten 6), MMU motiverar ändringen i sistnämnda del med att punkien inte syftar på ett självständigt brott ulan endast avser en bestämmelse i brottsbalken om straffmätning. Båda de nu nämnda brotten ingår enligt förslaget i beskrivningen av ärekränkningsbrottet.

Prop. 1975/76:204 164

Proposition 1975176:174

De idet föregående nämnda förslagen från uiredningen föröversy n av brottsbalkens bestämmelser om brott mot rikets säkerhet har följts i prop, 1975/76:174, som f n, är föremål för riksdagsbehandling, I proposilionen förordas alltså att strafföesiämmelserna i 16 kap, 6 Soch 17 kap, 6 Som samhällsfariig rykiesspridning och beljugande av myndighet skall upphävas. Bestämmelsen i 19 kap, 8 S om ryktesspridning lill fara för rikels säkerhel föreslås bli begränsad till tid dä riket är i krig ellerdå beredskapstillstånd råder. Lagrummet flyttas därför till 22 kap, som behandlar krigsartiklar(22 a S). Av 16 S samma kapitel följer att bestämmelsens tillämpningsområde under vissa omsländigheler kan utvidgas lill att avse även annan tid. Särskilda bestämmelserom beredskapstillstånd återfinns i jagen (1960:513)om beredskapstillstånd.

Ändringarna i brottsbalken föresläs träda i kraft den I januari 1978,

Föredraganden

De ändringar i brottsbalkens beslämmelser som jag har angetl i det föregående bör genomföras ocksä i brottskatalogen i 7 kap, 4 S TF, Detta innebär att brotten samhällsfarlig rykiesspridning och beljugande av myndighet utmönstras ur TF samt att brottet ryktesspridning till fara för rikets säkerhet ges ett snävare tillämpningsområde än det har nu.

Jag föreslår vidare att de särskilda ärekränkningsbrotl som gäller konungen m, fl, samt ämbetsmän ulgär som särskilda punkter i brottskatalogen och i stället förs in under ärekränkningsbrottet. Det förslag lill ändringar i brottsbalkens bestämmelserom förtal och förtal av avliden som har lagls fram av kommittén för lagstiftningen om yttrande-och tryckfrihet övervägs alkjämt inomjusliliedepartementel. Jag är därför inle beredd att nu föreslå nägra ändringar i TF av rekvisiten för ärekränkning. Jag vill emellertid erinra om all de begränsningarav strafföarheten, som senare kan komma att beslutas med avseende pä brottsbalken, lill följd av TF:s krav pä dubbel strafföarhet automatiskt fär verkan också för framställningar i tryckt skrift,

1 redaktionellt hänseende förordar jag alt de kvarstående brotten i katalogen numreras om i en följd utan luckor mellan punklerna. Dä nu paragrafen inte längre skall uppta olika ärekränkningsbrotl, beroende på vilka personkategorier som kränkningen riktar sig mol, bör enligt min mening andra stycket utgä och ersättas av en beskrivning under tre punkler av brotten förtal, förtal av avliden och förolämpning. Härigenom blir systematiken i brottskatalogen mera enhetlig än f n,

Gällande rätt

Med tryckfrihetsbrott förslås enligl 7 kap, I S brott som innefattar otillåtet yttrande i tryckt skrift eller otillåtet offentliggörande genom sådan skrift.

Prop. 1975/76:204 165

Vad som är otillåtel offentliggörande anges i 7 kap, 5 S TF, Beslämmelserna där, som är uppdelade på tre stycken, har alltså till syfte alt skapa ett skydd för hemliga uppgifter,

I försia Slyckel föreskrivs all allmän handling som skall hållas hemlig inte fär offentliggöras genom tryckt skrift, Sladgandet är tillämpligt endasl i fråga om avtryck av handlingen, hell eller delvis. Säsom det centrala publikationsförbudet framstår bestämmelsen i andra slycket. Där sägs att genom tryckt skrift inte får offentliggöras uppgifter rörande förhållanden, vilkas röjande skulle enligt lag innefatta brott mol rikets säkerhet, och delta varesiguppgif terna härrör från allmänna handlingar eller har erhållits på annal säll, 1 tredje stycket föreskrivs att vad .som enligt förordnandeav domstol ellerav undersökningsledare i brottmål eller på grund av myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som skall hållas hemlig inte får uppenbaras inte heller fär offfenlliggöras genom tryckt skrift. Förordnande av allmän domstol eller undersökningsledare kan ges med stöd av 5 kap. 4 S, 23 kap, 10 S eller 27 kap, 9 S rättegångsbalken, Beslämmelseravdettaslagfinnsocksäi 19och43 SS förvaltningsprocesslagen. Förbehåll vid utlämnande av hemlig handling kan uppställas enligt skilda bestämmelser i sekretesslagen och därtill anslutande författningar. Ansvaret enligt 7 kap, 5 S TF är inte begränsat till uppsålliga gärningar, 1 7 kap, 6 S TF sägs all vad i lag är föreskrivet angående påföljd för brott som avses i bl, a, 5 S gäller ocksä när brollet är att anse som tryckfriheisbrott. Tillämpliga strafföestämmelser vid överträdelse av 5 S andra stycket återfinns i 19 och 22 kap, brottsbalken. För fall som åsyftas i tredje stycket finns strafföestämmelser i 41 S sekretesslagen, 9 kap, 6 S rättegångsbalken och 39 S förvaltningsprocesslagen. Sker överträdelse av 5 S första stycket genom alt tjänsteman, som har hand om handlingen, publicerarden i skrift för vilken han själv ansvarar, kan tiänsiemännen slraffas enligl 41 S sekretesslagen. Del kan göras gällande alt försia slycket i övrigt är osanktionerat. Enskild person, t, ex, utgivare av tidning, som orälimäligt har kommit i besittning av hemlig handling, bryter visseriigen mol första stycket genom att publicera handlingen, men nägon strafföeslämmelse som träffar förfarandet torde inte finnas, om inte brott som avses i andra stycket föreligger.

Massmedieutredningen

MMU föreslär att den nuvarande uppdelningen av tryckfrihelsbrolten i otillåtel yttrande och olillälel offentliggörande skall upphöra. Den lagteknik som i TF har kommit lill användning i fråga om brotten otillåtet ytirande bör enligl MMU tillämpas också beträflände brolt som innefattar olillälel offentliggörande, 1 enlighel härmed anger MMU i 6 kap, MGL, som handlar om brolt mol yttrandefriheten, alla ytirandefrihelsbrott med deras rekvisit.

Bestämmelserna i 7 kap, 5 S TF har i 6 kap, MGL sin motsvarighet i flera olika lagrum. Den nya lagtekniken har lett till att broltskatalogen i

Prop. 1975/76:204 166

särskilda paragrafer har utökats med brotten spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgifl och vårdslöshet med hemlig uppgift, 1 6 kap, 19 S MGL har under beteckningen otillåtel offentliggörande införts de förbud som nu är upptagna i 7 kap, 5 S första och tredje styckena. Som ett nytt yttrandefrihetsbrott har i 20 S upptagits brott mot tystnadsplikt, bestående i att den som är ansvarig för en framställning i bl, a, tryckt skrift genom offentliggörande av framställningen åsidosätter en honom åliggande tystnadsplikt,

1 första slycket av 6 kap, 19 S MGL har MMU fört in förbudet att offentliggöra allmän handling som skall hållas hemlig, MMU förklarar att det är nödvändigt, att ett uttryckligt siraffstadgande för offentliggörande upptas i allmän lag (jfr 6 kap, 1 S MGL), och hänvisar till en av offentlighets-och sekretesslagsliftningskommiiién föreslagen beslämmelse härom (55 S lagen om allmänna handlingar). Om en myndighet felaktigt har lämnat ut en hemlig handling såsom offentlig, kan mottagaren, yttrar MMU, inte straffas, om han publicerar den, i vart fall inte enligt 6 kap, 19 S MGL, Däremot kan den ansvarige ijänstemannen straffas för utlämnande i sin egenskap av meddelare (8 kap, 3 S MGL), I del fall att den som publicerar handlingen och är ansvarig för publiceringen enligt grundlagen själv har handlingen om hand som tiänsteman, kan han enligt MMU straffas enligt den föreslagna bestämmelsen.

Till andra stycket i 19 S har förts bestämmelsen i 7 kap, 5 S iredje stycket om förbud mol offentliggörande av vad som inte lär uppenbaras till följd av vissa förordnanden eller förbehåll,

MMU nämner att enligt offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs förslag obehörigt offentliggörande av hemlig handling i vissa fall skall vara strafföart även när gärningen förövas av oaktsamhet, MMU citerar därefter ett uttalande i förarbetena till TF (SOU 1947:60 s, 252) av innebörd att när myndighet vid utlämnande av hemlig handling har uppställt förbud eller gjort förbehåll, för strafföarhet principiellt fordras att den ansvarige uppsåtligen har överträtt förbudet eller förbehållet. För egen del uttalar MMU att enligt den allmänna uppsåtspresumtionen i 7 kap, 19 S MGL den som enligt grundlagen är ansvarig för offentliggörandet av en uppgift skall anses ha känt till den och godtagit att den blivit offentliggjord. Härigenom har för yttrandefriheisbrotl uppställts ett annal och vidare uppsålsbegrepp än vad som gäller enligl allmänna regler. Som yttrandefrihetsbroit enligl grundlagen bör därför enligl MMU:s mening inte upptas otillåtet offentliggörande som sker av oaktsamhet.

Vad som enligt förslagel är otillåtet offentliggörande kan, förklarar MMU. samtidigt innefatta annat yltrandefrihetsbrott. Är det andra brottet avsevärt allvariigare, bör endast dömas för detta broll. Också i övrigt skall tillämpas allmänna straffrättsliga regler om konkurrens.

MMU:s förslag angående brott mol lyslnadsplikt av den för en framställning ansvarige har återgivits i den allmänna motiveringen (avsnitl 4,2),

Prop. 1975/76:204 167

I specialmotiveringen lill 6 kap, 20 S MGL erinrar MMU om att straff för brott mol lystnadsplikt enligl 20 kap, 3 S brottsbalken kan utdömas inle bara vid uppsålliga brotl ulan även när gärningen begås av oaktsamhel. Till följd av den vid yttrandefrihetsbroit gällande uppsåtspresumtionen (7 kap, 19 S MGL) torde det, yttrar MMU. föreligga mindre anledning att till yttrandefrihetsbrotten hänföra även oaktsamt åsidosättande av tystnadsplikt, MMU har därför, liksom i fråga om 6 kap, 19 S MGL, inle upptagit nägon sådan regel i sill förslag,

Remissynrandena över massmedieulredningens förslag

RÅ och juridiska fakulteten vid Uppsala unlversitei tillstyrker att otillåtet yttrande och otillåtet offentliggörande sammanförs och ges en enhetlig reglering i grundlagen,

Enligl Juridiska fakulteten vid Lunds unlversitei aktualiserar 6 kap, 19 S MGL - liksom moisvarande bestämmelse i 7 kap, 5 S TF - problemet vem som i första hand skall ansvara för otillåtet offentliggörande i icke-periodisk skrift. Ansvarig skall enligt förslagets 7 kap, 5 S vara "författaren", om han är angiven pä skriften. Men den som olovligen trycker av en hemlig handling, är enligt vanligt språkbruk inte "författare" till handlingen. Möjligen kan han betecknas som utgivare, men i den egenskapen blir han inle ansvarig enligl 7 kap, 6 S, Del bör enligl fakulteten observeras att MMU använder ett snävt författarbegrepp, när den (s, 255) hänvisar till upphovs-raitslagens definition. En strikt tolkning mäste sålunda leda till att förläggaren blir i första hand ansvarig. Om meningen är att ansvarel i första hand skall åvila den som tagit initiativet lill offentliggörandet, bör lagtexten förtydligas, anser fakulteten.

Enligl 19 S kriminaliseras som yttrandefrihetsbrottel olillälel offentliggörande att någon offentliggör, helt eller del vis, allmän handling som pågrund av vad som sägs i 5 kap, skall hållas hemlig, yttrar 70, Del är ulan tvekan en vinning att sådan gärning blir att bedöma som yttrandefriheisbrotl. Det bör emellertid inte fördöljas alt vissa svårigheter kan uppslå vid tillämpningen av de uppställda broltsrekvisilen, JO länker då främst pä rekvisitet att fråga skall vara om en allmän handling som skall hållas hemlig. Del är inte alllid lätt att avgöra om en handling är underkastad sekretess eller ej. Hemliga handlingar är långt ifrån alltid åsatta s, k, hemligstämpel och det är f ö, inte säkert att en allmän handling med sådan stämpel verkligen skulle kunna vägras utlämnad med stöd av någon sekretessparagraf Rekvisitet "skall hållas hemlig" är därför i själva verket ett svär-gripbarl rekvisit. Åtalas någon för otillåtet offentliggörande, måsle yttrandefrihetsdomsiolen göra en särskild prövning av sekretessfrågan. Domstolen bör härvid nalurliglvis nogsamt beakta regeringsrättens och högsta domstolens praxis i jämförbara sekretessfrågor. Men domstolen skall ändå göra en självständig prövning och del kan inle uleslulas all domstolen vid en

Prop. 1975/76:204 168

sädan kan komma lill ett resultat som skiljer sig frän regeringsrättens eller högsta domstolens praxis. Finns fullföljdsmöjlighet till högsta dosmtolen även vid friande dom, behöver detta dock inte inge någon betänklighet, anser JO, Otillåtet offentliggörande har avseende endast pä hemlig allmän handling. Hos myndigheterna finns emellertid ocksä mänga handlingar med hemligt innehåll som ännu ej äratt bedöma som allmänna handlingar, t, ex, utredningspromemorior i ännu ej slutbehandlade ärenden, som inte är att anse som upprättade i lagens mening, förrän ärendet är avslutat och först då blir aUmänna handlingar på vilka sekretessreglerna blir tillämpliga, 1 och för sig borde offeniliggörande av sådana myndighetshandlingar med hemligt innehåll kunna bestraffas som otillåtet offentliggörande i samma mån som offentliggörande av hemlig allmän handling. Emellertid synes det JO stöta på i det närmasle oöverstigliga lagtekniska svårigheter alt föra in också sådan gärning under yttrandefrihelsbroltet i fräga,

Sveriges Radio konstaterar med tillfredsställelse att brotten otillätet offentliggörande (19 S) och brolt mot tystnadsplikten (20 S) endasl avser uppsåtligt brott,

JO kritiserar vad MMU yttrar i motiven lill 6 kap, 19 S MGL om alt det genom regeln om uppsåtspresumtion i 7 kap, 19 S MGL uppställs ett annat och vidare uppsålsbegrepp än som gäller enligt vanliga regler och att som yltrandefrihetsbrott enligl grundlagen därför inte bör upptas otillåtet offentliggörande som sker av oaktsamhet, JO är, förklarar han, i och för sig enig med MMU om alt, för alt det formella ansvarssyslemel skall kunna fungera, ciet behövs en legalpresumtion om att den formellt ansvarige har känt till innehållet i del publicerade och varil införstådd med publiceringen, Uppsåtspresumtionen kan emellertid inte anias sträcka sig längre än ordalagen anger, framhåller JO, Och enligt ordalagen finns intet stöd för någon presumtion om annal uppsåt än där sägs. Den allmänna regeln är att straffbarhet inte inträder vid oaktsamhetshandlingar, om detta inte är uttryckligen föreskrivet. Denna allmänna regel måste antas gälla ocksä i yttrandefrihetsmäl. Den får enligt JO särskild betydelse när ansvar för yttrandefrihetsbroit ifrågasätts för författare eller annan upphovsman. Del synes JO uteslutet att fälla en författare till ansvar för otillåtel offentliggörande av hemlig handling som skett av oaktsamhet under hänvisning lill legalpre-sumlionen all innehållet skall anses ha offentliggjorts med hans vetskap och vilja, Legalpresumtionen kan i sådani fall inte gärna tolkas som en presumtion för alt offenlliggörandel skett med uppsåt i detta begrepps vanliga straffrättsliga mening. Orden vetskap och vilja läcker inte samtliga moment i del straffrättsliga uppsåtsbegreppei, JO instämmer därför inte i MMU:s ultalande alt, pä grund av alt ett annat och vidare uppsåtsbegrepp än vad som gäller enligt allmänna regler uppställts, som yttrandefrihetsbroit enligt grundlagen inte bör upptas otillåtel offentliggörande som sker av oaktsamhet. Enligt JO:s mening slår man in pä en farlig väg om man hävdar all legalpresumtionen i 7 kap, 19 S MGL också skall anses innebära alt oakt-

Prop. 1975/76:204 169

samhetshandlingar av förläliare och annan, som är inte bara formål- ulan också realansvarig, skall presumeras vara uppsåtshandlingar. Vad nu sagts gäller enligt JO i tillämpliga delar ocksä broll mot tystnadsplikt enligl 6 kap, 20 S MGL,

Tysinadspliktskommittén

Enligt 3 S första stycket LOFT kan hemlig uppgift under vissa betingelser ställas till förfogande för behöriga ändamål, och därvid kan den myndighet som förfogar över uppgifien ställa upp förbehåll som inskränker mottagarens rätt att utnyttja uppgiften. Enligt 22 S LOFT skall brottsbalkens beslämmelser om åtal och påföljd för broll mot tystnadsplikt gälla även broll mol sädant förbehåll.

Bestämmelserna om åtal och påföljd för brott mot förbehåll enligl 3 S första styckei LOFT fär, yttrar TK, lillämpning vid publicering genom massmedium endast om MGL(resp, TFjgerstöd däråt. Enligt 6 kap. 19 S MGL skall vissa fall av publicering i strid med förordnanden eller förbehåll betraktas som otillåtet offentliggörande, bl, a, publicering av något som på grund av myndighets förbehåll vid utlämnande av hemlig handling inte får uppenbaras. Härmed börenligt TK:smeningjämställas publicering i strid med förbehåll som myndighet hargjort vid lämnande av uppgift som är belagd med tystnadsplikt, TK föreslårdärföratt 6 kap, 19 Sandra styckei MGL skall tillföras en beslämmelse enligl vilken del är brottsligt att offentliggöra sådant som enligl myndighets förbehåll vid lämnande av uppgift som är belagd med lystnadsplikt inte får uppenbaras (se bilaga 3),

TK återger MMU:s ytirande angående kravet på uppsåt vid olillälel offeniliggörande, TK erinrar härefter om alt regeln om uppsåtspresumtion innebär endasl att den ansvarige skall anses ha känt till innehållet i det som publiceras och samtyckt till publiceringen, 1 fråga om del förhållandet att uppgiften var hemlig gäller allmänna uppsålsregler, yttrar TK, Domstolen skall med andra ord till grund för bedömandet lägga det - verkliga eller blott antagna - faktum, att den ansvarige har tagit del av den publicerade framställningen, och får på grundval härav bedöma uppsålsfrågan i övrigi. Kan man vara säker pä att den ansvarige, om han verkligen hade läst framställningen, måsle ha förstått att uppgiften var hemlig, skall han dömas för uppsåtligt brott, annars inte. Det är på grund därav, om bestämmelsen om otillåtet offentliggörande i enlighet med MMU:s förslag kommer att gälla endast uppsålliga publiceringsbrott, enligt TK angeläget ati en myndighet, som lämnar ut en hemlig uppgift under förbehåll, försöker bringa förbehållet till den persons kännedom som är ansvarig för den skrift vari uppgiften kunde tänkas bli publicerad, I det vanliga fallet att en uppgift lämnas till en vid en periodisk skrift anställd journalist bör exempelvis myndighelen se till all förbehållet ddgives skriftens utgivare, Samma gäller tydligen andra fall av förordnanden eller förbehåll som åsyftas i 6 kap, 19 S MGL yttrar kommittén avslutningsvis.

Prop. 1975/76:204 170

Remissyttrandena över tystnadspliktskonunitténs Jörslag

JK framhåller alt tystnadsplikter som följer av förordnande av domstol eller förundersökningsledare med stöd av bestämmelser i bl, a, rättegångsbalken av TK inle har tillagts företräde framför meddelarskyddet. Om en uppgift som omfattas av sådan tystnadsplikt, publiceras i massmedier synes annal ansvar inte kunna komma i fråga än ansvar för den tryckfrihetsansvarige jämlikt 7 kap, 5 Stredje Slycket TF(6 kap, 19 SMGL)förotillätetoffentliggörande, Meddelare av sädan uppgift, underkasiad tystnadsplikt enligt förordnandet eller förbehållet, går helt fri från ansvar. Varken den nu varande TF eller den föreslagna MGL medger genombrott av meddelarskyddet annat än för brott mot förfaltningsreglerad tystnadsplikt; i TF ställs därvid t, o, m, krav på lag. Att domstols förordnande inte innefattar en författningsreglerad tystnadsplikt lorde stå helt klart och bekräftas också av den använda terminologin i 6 kap, 19 och 20 SS MGL, Del kan enligt JK på goda grunder ifrågasättas om den här beskrivna avvägningen mellan lystnadsplikt och meddelarskydd är riktig. Den generella ansvarsbefrielsen för meddelare framsiår som märklig med hänsyn till de många vikliga skyddsinlressen som domstols förordnande etc, är avsett att värna. En korrektare avvägning vore enligt JK:s mening att låta meddelarskyddet vika, om inte generellt sådock i fall däreit sådant skyddsiniresse som omfattasav t ill-lämpningslagen till 8 kap, 4 S MGL föreligger. Som ett ytlerligareskäl föralt inskränka meddelarskyddet kan åberopas all det motsvarande problemet vid handlingssekreiess, dvs, frägan om ansvar för meddelare som i strid mot förbehåll enligl sekretesslagen (56 S förslagel lill lagom allmänna handlingar) utlämnar handling lill massmedierna, lösts genom all meddelarskyddet får vika (jfr MMUs. 110 och 118). Det kan inie vara rimligt att låta tvä helt motstridiga principer gälla beroende pä om den lill massmedierna överbringade informationen är nedlagd i ett dokument eller inle,

TK:s förslag lill ändrad lydelse av 6 kap, 19 S MGL kommenteras av MMU. Enligt 3 S LOFT kan, förklarar MMU, myndighet ålägga tystnadsplikt för den som mottar uppgift om tystnadspliklsbelagd omständighet. Om den tystnadspliktige röjer uppgiften i ett av de i MGL angivna medierna för vilkel han själv är ansvarig, kan han dömas enligt 6 kap, 20 S MGL för brotl mol tystnadsplikt. Som jämförelse nämner MMU alt, om den tystnadspliktige i stället lämnar uppgiften säsom meddelare, åtgärden faller under 8 kap, 4 S MGL och meddelaren dä kan fällas till ansvar'för brott mot tystnadsplikt under förutsätining alt hans tystnadsplikt angivits i den särskilda tillämpningslagen. Skäl att uppta en särskild bestämmelse i 6 kap, 19 S MGL anser MMU därför inte föreligga.

Föredraganden

I denna paragraf anges i vilka fall otillåtet offentliggörande i tryckt skrift är all anse som iryckfrihetsbrott, MMU:s förslag alt i fortsättningen inte

Prop. 1975/76:204 171

skilja mellan sädana brotl som utgör otillåtet yttrande och sådana som innebär Olillälel offentliggörande har goda skäl för sig, liksom tanken att i grundlag namnge och beskriva de brott mot rikets säkerhet som innefattar olillälel offentliggörande. Enligt min mening finns emellertid inle tillräcklig anledning att nu göra den ganska omfatiande omarbetningen av 7 kap, TF som förslagets genomförande skulle påkalla. Vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 7,2) har föreslagit om all i vissa fall låta brotl mot tystnadsplikt ulgöra iryckfrihetsbrott kräveremdlertid ändring i 7 kap, 5 S TF, Därvid bör paragrafen omredigeras och i punkter ange de fall då tryckfrihets-brott kan föreligga. Av paragrafens inledning bör, i korrespondens med uttryckssättet i 4 S, framgå att dessa gärningar är att räkna som otillåtet offentliggörande i tryckt skrift och att de kan bestraffasendasi om de är sirafföara ocksä enligt vanlig lag,

I del inom justitiedepartementet utarbetade förslaget till ny lydelse av 7 kap, 5 S gäller försia punkien brotten mol rikets säkerhet och upptar i allt väsentligt den bestämmelse som nu finns i paragrafens andra stycke. Till andra punkten har flyttats den beslämmelse om förbud att offentliggöra hemliga handlingar som nu bildar första stycket, I tredje punkten åierfinns den nya bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt.

Bestämmelsen om brotl mot tystnadsplikt har jag redan kommenterat i avsnitt 7,2, Som jag nämnde där bör ansvaret begränsas dels sä all det gäller enbart lystnadsplikter som åvilar den ansvarige publicisten själv, dels så att för överträdelse av sådan lystnadsplikt straff kan följa endast i den män tystnadsplikten omfattas av den särskilda lag som avses i 7 kap, 3 S första styckei 3, Ansvaret för överträdelse av tystnadsplikt är alltså lika vidsträckt vare sig nägon meddelar uppgiften till annan för publicering eller väljer att själv svara för offentliggörandet i skriften.

Som framgått föreslår jag inte någon motsvarighet lill nuvarande tredje stycke i paragrafen om röjande av sådant som enligl domstols eller undersökningsledares förordnande eller myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling inte får uppenbaras. Inte heller harjag tagit upp TK:s förslag om att offentliggörande i strid med förbehåll av myndighet, när uppgift om tystnadsbelagd omständighet lämnas ut, skall anses som särskilt tryckfriheisbrott. Min ståndpunkt skall ses mot bakgrund av den nya bestämmelsen i 5 S punkt 3 om alt broll mot tystnadsplikt kan vara iryckfrihetsbrott.

Den, till vilken ett förordnande eller förbehåll av det slag varom nu är fråga har riktats, har härigenom ålagts en tystnadsplikt. Om nu den tystnadspliktige röjer en uppgift i strid med förordnandet eller förbehållet i en skrift för vilken han är tryckfrihetsansvarig, kan han med stöd av bestämmelsen i punkt 3 lagforas för tryckfrihetsbroti - när inle redan punkt 2 är tilllämplig. Någon särskild ansvarsbestämmelse i 5 S är alltså så lill vida överflödig. En förutsättning för att punkt 3 skall vara tillämplig är dock givetvis alt lyslnadsplikt vid överträdelse av förordnande eller förbehåll är upplagen i den

Prop. 1975/76:204 172

särskilda lyslnadspliktslagen enligt punkien. Jag har föravsikl att senare föreslå all lyslnadspliktslagen tillförs en bestämmelse härom,

A v regeringsformen följer, som lidigare harnämnis, att endasl lystnadsplikt som grundas på författning, i regel lag, kan göras gällande av del all manna. Med anledning av vad JK har uttalat om lyslnadsplikt varom domstol eller förundersökningsledare förordnar vill jag framhålla all tystnadsplikt som är beroende av myndighets förordnande i det särskilda fallet måste anses i RF:s mening grundad på lag (författning), om förordnandet meddelas med stöd av bestämmelse i lag.

All låta den ansvarige publicisten, utöver ansvaret för den egna tystnadsplikten, svara för offentliggörandet ocksä av uppgift som har omfattats av förbehåll, riktal till publicistens uppgiftslämnare. skulle enligl min bedömning leda lill komplikationer. En komplikation sammanhänger, som TK:s uttalanden ger vid handen, med prövningen av uppsåtsfrågan. En annan gäller del förhållandet att åtalet mol publicisten i det tänkta fallet svårligen skulle ha kunnat genomföras utan att frågan om vem som är den åtalades sagesman fick väckas i målel. Detta i sin lur skulle ha krävt ett undanlag från den regel som jag i överensslämmelse med gällande rält har lagil upp i 3 kap, 2 S TF,

En förutsättning för all man i enlighet med mitt förslag skall kunna avstå frän en särskild bestämmelse om ansvar för publicering av uppgift som omfattas av förordnande eller förbehåll är självfallel all garantier skapas för att inte förordnanden och förbehåll varom nu är fråga blir verkningslösa i förhällande lill publicering i tryckt skrift, Endasl om sådana garanlier finns kan man räkna med att myndigheterna är villiga att i särskilda fall lätta pä den muntliga eller skriftliga sekretessen, nägot som kan ligga inte minsl i pressens iniresse. En lillräcklig spärr åstadkoms emellertid enligl min mening genom alt de ifrågavarande tystnadsplikterna, enligt vad jag nyss sade, förs in i den särskilda lagen enligl 7 kap, 3 S TF, Härigenom fär de verkan också för sådana meddelanden lill pressen m, fl, för vilka meddelaren inle har publiceringsansvar, Såviii gäller hemliga handlingar blir med denna lösning rättsläget för den som har mottagit handlingen entydigt: han får aldrig i strid med förbehållet vare sig lämna handlingen vidare eller meddela dess innehåll lill annan.

Jag vill tillägga att myndighei, som tvekar alt lämna ut hemlig handling eller tystnadsbelagd uppgift ät exempel vis journalist vid tidning, efter överenskommelse med den ansvarige utgi våren kan rikta förbehåll till denne,eventuellt vid sidan av ett förbehåll lill journalisten. Överträds förbehållet, kan i så fall åtal väckas för iryckfrihetsbrott.

Liksom MMU anserjag all iryckfriheisansvarel för offentliggörande av hemlig handling och för broll mot tystnadsplikt bör vara begränsat till uppsålliga gärningar. Angående innebörden i uppsåtsbegreppei vill jag hänvisa till de uttalanden som under remissbehandlingen har gjorts av JO och TK, Det bör tilläggas alt oaklsaml åsidosättande av tystnadsplikt i irycki skrift

Prop. 1975/76:204 173

kan komma alt slraffas enligl punkt I i paragrafen; bland de där åsyftade brolien ingår värdslöshei med hemlig uppgift och landsskadlig vårdslöshet.

Tillämplig strafföeslämmelse i lag vid brolt mol tystnadsplikt äri allmänhel 20 kap, 3 S brottsbalken.

Såvitt gäller punkt 2 vill jag med anledning av vad juridiska fakulteten vid Lunds universitet har yttrat beröra frågan om ansvar när någon i icke-periodisk skrift olovligen trycker av en hemlig handling. Av förarbetena till TF (SOU 1947:60 s, 155) framgär att, om den hemliga handlingen inteendast aren underordnad detalj i den skrift där den har tryckts av, såsom författare skall anses den person som har förfiitlat den hemliga handlingen. Om annan än förfallaren lar initiativet till handlingens tryckning, kan han beroende på omständigheterna bli tryckfrihetsansvarig för offenlliggörandel säsom förläggare eller såsom den som har tryckt eller annars mångfaldigal skriften. Är han blott utgivare, svarar han däremot endast undantagsvis för tryckfrihetsbrott. Han kan emellertid likväl komma alt slraffas, nämligen om han kan sägas ha lämnat ut handlingen eller ha tillhandahållit den i strid med myndighets förbehåll vid utlämnande av handlingen. Ansvaret, som inte gäller tryckfrihetsbrott, grundas då pä bestämmelsen i 7 kap. 3 S 2 TF. Jag kan hänvisa till vad jag har yttrat vid denna paragraf

Punkt 2 i paragrafen avser endast avtryck av handlingen, helt eller delvis. Återgivande pä annat sätt i irycki skrift av innehållel i hemlig handling är alt anse som otillåtet offentliggörande endast om det utgör brott mot rikels säkerhet eller innebär åsidosättande av en tystnadsplikt som åvilar den ansvarige publicisten och som är upptagen i den särskilda lystnads-plikislagen enligt 7 kap, 3 S 3, Liksom TK anserjag att det endasl i särskilda undantagsfall kominer i fråga att i denna lag som särskild punkt uppta tystnadsplikt angående innehållet i hemlig handling. Vidare är del enligt min mening inte möjligt alt med offentliggörande av allmän handling som är hemlig jämställa publicering av ulkasi och promemorior som har samma innehåll men som inte är att anse söm allmänna handlingar enligl reglerna i 2 kap, TF,

Ansvarenligt punkt 2 kan drabba även annan än den som inom myndighet haren hemlig handling om hand, t, ex, utgivarenaven tidning vars redaktion har kommii i besittning av handlingen. Jag har för avsikt att i lagen om allmänna handlingar föreslå en beslämmelse som generellt strafföelägger otillåtet offentliggörande av allmän, hemlig handling. Liksom MMU vill jag emellertid erinra om att ansvar inle kommer i fråga, såvida beslut om att lämna ut handlingen såsom offentlig har fattats av myndighet, även om beslutet skulle vara klart felaktigt,

1 denna paragraf har endasl gjorts en jämkning i andra slycket som följd av den ändrade punkinumreringen i broltskatalogen i 4 S-

Prop. 1975/76:204 174

Här ges nu föreskrifter om utgivningsförbud för periodisk skrift då riket befinner sig i krig, MMU har föreslagit att möjligheten att meddela utgivningsförbud skall upphävas. Enligt min mening bör ställning till denna fråga tas först sedan förslag från den av mig förulskickade utredningen om en ytlrandefrihetsgrundlag föreligger, 1 avvaktan härpå föreslår jag, förutom en ändring av hänvisningen till 5 S, att grov obehörig befallning med hemlig uppgift nämns vid sidan av spioneri såsom sädant otillåtet offentliggörande som kan föranleda utgivningsförbud. Ändringen är betingad av den begränsning av begreppet spioneri enligt brottsbalken som jag har nämnt under 3 S i detta kapitel,

8 kap. IS

Enligt nuvarande 1 S första stycket svarar för tryckfrihetsbroti genom periodisk skrift den som hos chefen för justitiedepartementet var anmäld som utgivare, när skriften utkom.

Jag föreslår endast den ändringen att orden "chefen för justitiedepartementet" i första stycket utgär. Ändringen är en konsekvens av mitt förslag till ändring i 5 kap, 4 S,

I paragrafens första stycke föreskrivs f n, följande. Fanns inte utgivningsbevis, när skriften utgavs, eller var utgivare, som enligt 1 S första styckei har alt svara, enligl 5 kap, 2 S inte längre behörig eller hade hans uppdrag eljest upphört, svarar skriftens ägare,

I departemenlsförslaget har hänvisningen lill 5 kap, 2 S slopats. Ändringen är en konsekvens av förslaget till ändring i 5 kap, 2 S-

1 denna paragraf har ordet "boktryckare" bytts ut mot "den som tryckt skriften". Ändringen beror på den föreslagna vidgningen av TF:s tillämpningsområde till andra skrifter än tryckta.

1 paragrafen har orden "boktryckare" och "boktryckeri" bytts ul. Angående skälen lill delta fär jag hänvisa till vad jag har anfört under 3 S-

Prop. 1975/76:204 175

I paragrafen, som handlar om författares ansvar för irycki skrift som inte är periodisk, har hänvisningen till 3 kap, 3 S ändrats lill alt avse 2 S, Enligl förslaget till 3 kap, 2 S kan författare uppges på skrift, förulom med sitt namn eller sin allmänt kända pseudonym, med en känd signatur. På grund härav har i andra meningen av förevarande paragraf tillagts ordel signatur.

1 paragrafens första och iredje stycken har ändringar gjorts av samma innebörd som de som har vidtagits i 5 S-

I fjärde stycket har ordet "boktryckare" utmönstrats. Angående skälen till detta fär jag hänvisa till 3 S, Ändringen har föranletl att lydelsen även i övrigt jämkas någol.

I denna paragraf har ordet "boktryckaren" ersatts av termen "den som tryckt skriften". Jag lår hänvisa lill vad jag har anfört under 3 S,

9 kap. I S

I denna paragraf föreskrivs att justitiekanslern skall vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i TF inte överskrids. Angående skälen till all denna uppgift harflyttalsfrån chefen förjustitiedepartementel till justitiekanslern får jag hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnitt 7,4),

I 2 S ges f n, bestämmelser om att chefen för juslitiedepariementel kan hos JK anmäla tryckfrihetsbrott för ätal och all JK även ulan sådan anmälan fär väcka ätal för sädant brotl, om del hör under allmänt ålal. Vidare anges att JK är åklagare i fråga om annal brott mot TF än iryckfrihetsbrott,

1 2 S departementsförslaget föreskrivs i ett försia stycke att JK är ensam åklagare i mål om iryckfrihetsbrott och alt annan myndighei än JK eller rätten inte fär besluta om förundersökning eller om tvångsmedel med anledning av misstanke om sådant brott. Det anges emellertid all det sagda inte gäller om annat föreskrivs i TF, Undanlaget syfiar på de regler jag föreslår om tagande i beslag och förvar av skrift. Enligt förslaget lill 10 kap, 2 S fär i vanlig lag föreskrivas all även allmän åklagare kan förordna om beslag i begränsad utsträckning, 1 10 kap, II S finns både nu och enligl

Prop. 1975/76:204 176

departementsförslaget beslämmelser om rätt för militär befattningshavare all ta uppviglingsskrift i förvar,

Soinjagharuivecklat närmare i den all manna moti veri ngen (avsnitt 7,4) bör TF innehålla en beslämmelse om att regeringen får anmäla tryckfriheisbrott t ill allmänt åtal. Vidare anserjag i likhet med MMU att det i lag bör få föreskrivas att allmänt åtal för iryckfrihelsbroil får väckas endast efter regeringens medgivande, Beslämmelser av denna innebörd har tagits upp som ett andra stycke i paragrafen. En anmälan till JK enligt andra stycket innebär ingen skyldighet för denne att väcka åtal, JK skall alllid självsiändigl pröva åtalsfrågan.

Jag har lidigare (avsnitl 7,3) förordai att vid tryckfrihetsdomstol skall handläggas inle som nu bara mäl som rör tryckfrihetsbrott ulan även mäl angående brott som gäller meddelande eller anskaffande av uppgifter för publicering. Jag har därvid ultalal mig för att JK skall vara åklagare även i dessa mål. En bestämmelse härom har tagits in i tredje styckei av 2 S,

I del nuvarande andra siycket finns en föreskrift om att JK är åklagare i fråga om annal broll mol TF än iryckfrihetsbrott. De brotl som avses här är inle bara överträdelser av de beslämmelser som ar meddelade angående tryckfrihetens utövning (3 kap, 5 S, 4 kap, 2 S andra slycket, 5 kap, 12-14 SS och 6 kap, 3 S TF) ulan även vissa ämbetsbrott, som obehörigt hindrande av skrifts tryckning och spridning eller vägran att lämna ul allmän handling som är offentlig (SOU 1947:60 s, 261), Den 1 januari 1976 har de tidigare bestämmelserna om ämbetsbrott ersatts med andra sirafföeslämmelser, bland vilka de som avser myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning (20 kap, I S brottsbalken) här kommer i fråga, JK:s befallning med de brolt som jag nu har nämnt bör bestå och omfatta även överträdelse av del föreslagna efterforskningsförbudel (3 kap, 4 S).

När det gäller de broll som avses i det föreslagna tredje slyckel bör även polismyndighet och allmän åklagare kunna inleda förundersökning. Främst föreliggerett sådant behov i frägaom brotl som gälleranskaffandeav uppgift för publicering. När misstanke om sädant brott uppkommer, måsie förundersökning få bedrivas efter vanliga regler lill dess del blir klart alt målet skall handläggas som tryckfrihetsmål och JK inträder som förundersökningsledare, Nägon motsvarighet till förbudet i första slycket för annan än JK att besluta om förundersökning eller annan åtgärd med anledning av misstanke om tryckfrihets-brott hardärför inle tagits upp i tredje slycket,

1 fräga om JO:s befogenhet all väcka åtal för brott som rör tryckfriheten uttalades i förarbetena lill TF (SOU 1947:60 s, 261) att den ålalsrätt som genom stadgandet i nuvarande 9 kap, 2 S andra stycket har förbehållits JK självfallet inte utesluter den på beslämmelser i RF grundade ålalsrätt som tillkommer riksdagens ombudsmän. En särskild bestämmelse härom ansågs obehövlig vid TF:s tillkomst. Jag vill i sammanhanget erinra om all det i 96 S i 1809 ärs RF föreskrevs all riksdagens ombudsmän skulle i egenskap av riksdagens ombud och efter den instruktion som riksdagen

Prop. 1975/76:204 177

utfärdade för dem ha tillsyn över lagar och författningars efterievnad i vad de skulle tillämpas av dem som var underkastade ämbetsansvar samt åtala dem som i sin ämbetsutövning hade begått någon olaglighet eller underiåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter. I den nya RF:s 12 kap. 6 S föreskrivs i förevarande hänseende att riksdagen väljer en eller fiera ombudsmän att i enlighet med instruktion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över till-lämpningen i offentiig verksamhet av lagar och andra författningar. Vidare anges att ombudsman fär föra talan i de fall som anges i instruktionen.

I 6§ lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen föreskrivs numera att ombudsman fär som särskild åklagare väcka åtal mot den som står under hans tillsyn och som har begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tiänsten eller uppdraget.

MMU har föreslagit en särskild föreskrift (12 kap. 1 S andra stycket MGL) om riksdagens ombudsmans tillsyn och rätt att föra talan i frågor som avses i MGL. Enligt förslaget skall därom gälla vad som föreskrivs i RF och instruktionen för ombudsmannen.

JO har i sitt remissyttrande uttalat att JO jämsides med JK självklart alltjämt bör utöva tillsyn över att de myndigheter och tiänsteman som står under JO:s tillsyn i sin verksamhet efteriever de bestämmelser i en massmediegrundlag som de har att rätta sig efter. Det har alltid varit ålagt JO som en särskilt viktig uppgift att övervaka TF:s efterievnad i den offentliga verksamheten. JO bör då också äga föra talan som åklagare i sädana mål som mål om tillämpningen av 6 kap. 19 och 20 SS, 8 kap. 3, 4 och 5 SS samt 10 S MGL vad gäller obehörig efterforskning. Den omständigheten att sådana mål enligt förslaget överflyttas från allmän domstol till yttrandefrihetsdomstolen bör inte fä med föra att JO:s talerätt upphör. Närdet gäller "rena" yttrandefrihetsbrott bör däremot liksom f n. är fallet JK vara exklusivt behörig som åklagare, förklarar JO.

Enligt min mening bör JO:s tillsyn över tillämpningen av TF:s regler och talerätt i frågor som avses i TF även i fortsättningen regleras närmare i instruktionen för justitieombudsmännen. 1 TF bör därför endast en erinran om denna tillsyn och talerätt tas in. 1 principiell överensstämmelse med gällande rätt bör JO:s befogenheter i detta hänseende avse andra brott än tryckfrihetsbrott. En sådan erinran har tagits in i tredje slycket. Det ankommer på riksdagen att ta ställning till de ändringar som kan vara påkallade i instruktionen.

Gällande rän

Denna paragraf innehållerbestämmdserom tid för preskription av allmänt åtal för tryckfriheisbrott. 1 första stycket föreskrivs sålunda att sådant åtal skall väckas inom sex månader, sedan skriften har utgivits och gransk-

12 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 178

ningsexemplar av skriften enligt 4 kap, 7 S TF har avlämnats. Väcks åtalet inte inom denna tid, är skriften fri frän sådant åtal. Utan hinder av det sagda fär dock, sedan allmänt ålal har blivit väckt inom nämnda tid, nytt åtal väckas mot annan som är ansvarig för brottet. Några moisvarande regler gäller inte för enskilt åtal (jfr 9 kap, 4 S TF),

I paragrafens andra stycke anges att vad i lag är stadgat om tid, inom vilken brott skall beivras förall straff inte skall anses förfallet,gälleräven i fräga om tryckfriheisbrott. Bestämmelsen hänvisar således lill brottsbalkens allmänna preskriplionsregler(35 kap,),

Massmedieuiredningen

I MMU:s förslag till föreskrift om preskription av allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i skrift görs skillnad mellan periodisk skrift och annan. För förslnämnda kategori är tiden satt lill sex månader från det skriften utgavs,dock inte från tidigare dag än den då ulgivningsbevis meddelades. Beträffande icke-periodisk skrift gälleratt allmänt åtal skall väckas inom ett är från del skriften utgavs. Har allmänt åtal väckts inom tid som nu sagts, färenligi förslagel nytt ätal väckas mot annan som är ansvarig för brottet (12 kap, 3 S MGL),

Som motsvarighet till 9 kap, 3 S andra stycket TF föreslår MMU i fråga om åtal förbrott enligt MGLen hänvisning( 12 kap, 9 S MGL) till vad som annars är föreskrivet,

Remissyltrandena

JK anmärker att det av motiven framgår att den föreslagna skillnaden i preskriptionstid i fräga om periodiska och andra skrifter, dvs, sex månader resp, ett är, beror pä att svårigheterna att fastställa utgivningsdagen kan förväntas bli större i fråga om de icke periodiska, JK ddardenna bedömning. Motsvarande svårigheter kan emellertid förväntas även i fråga om periodiska skrifter för vilka utgivningsbevis saknas,'JK föreslår därför att den kortare preskriptionstiden begränsas att gälla bara framställning i periodisk skrift för vilken utgivningsbevis finns.

Bestämmelsen i TF och MMU:s förslag om nyll åtal mol annan ansvarig för tryckfrihetsbrott tas upp av Stockholms lingsrän som starkt ifrågasätter om del verkligen är rimligt att preskriptionsavbrott skall anses ha skett när fel person har instämts.

Föredraganden

Bestämmelserna om preskription av allmänt åtal för tryckfrihetsbroti måste ändras, om som jag föreslår skyldigheten att lämna granskningsexemplar upphör. Jag kan ansluta mig till MMU:s förslag i denna del, vilkel har lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Det påpekande

Prop. 1975/76:204 179

som JK har gjort bör beaktas vid utformningen av bestämmelsen. Däremot är jag inte beredd att föreslå slopande av den regel som gör det möjligt all väcka nytt ätal mot annan ansvarig för skrift än den som från bötian har åtalats för tryckfriheisbrott. Syftet med den särskilda regeln om åtalspreskription är att det med hänsyn lill att tryckta skrifter är föremål för speciell tillsyn inom en förhållandevis kort tid bör stå klart, om ingripande mol skriften kommer till stånd (se prop, 1948:230 s, 184), Tanken är uppenbariigen att del är det tryckta ordet som skall skyddas genom den särskilda preskriptionsregeln, inte den som har begått tryckfrihetsbroti,

1 enlighet med del anförda föreslär jag alltså att i första stycket föreskrivs att allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, i fråga om periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde utgivningsbevis inom sex månader och i fräga om annan skrift inom ett är frän det skriften utgavs, vid påföljd att skriften eljesi är frän sädant ätal fri. Bestämmelsen om nytt åtal mot annan ansvarig bör kvarstå oförändrad.

Med hänsyn till brottsbalkens terminologi förordar jag en jämkning av ordalydelsen i andra stycket.

10 kap.

Innan ätal för tryckfrihetsbroti har väckts eller ansökan hos rälten har gjorts om skriftens konfiskering, kan enligl denna paragraf förordnande enligt 1 S om beslag och utgivningsförbud meddelas av chefen för justitiedepartementet, om brottet hör under allmänt ätal. Chefen för justitiedepartementet fär också uppdra åt tryckfrihelsombud att meddela förordnande om beslag, Nägot sådani uppdrag har inte getts (se instruktionen (1974:705) för tryckfrihelsombuden),

Enligl MMU:s förslag ersätts konfiskering av förverkande. Exemplar av tryckt skrift fär förverkas endast om skriften innefattar yltrandefrihetsbrott, om ej annat framgär av grundlagen (10 kap, I S MGL), Förekommer skälig anledning att beslul om förverkande pä grund av yttrandefrihetsbroit kan komma att meddelas, kan förordnas om beslag (12 kap, 5S MGL), Hör yltrandefrihetsbrott under allmänt åtal, fär JK förordna om beslag som nyss sagts, 1 lag kan föreskrivas att även allmän åklagare skall ha befogenhet att förordna om beslag inom sitt verksamhetsområde (12 kap, 6S MGL), Enligl MMU bör lämpligen endasl åklagare i chefsställning anförtros sädan behörighet.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat att tillsynen över tryckfriheten anförtros åt JK, 1 enlighet härmed har i 10 kap, 2 S departementsförslaget den ändringen gjorts att JK - i stället för chefen för justitiedepariementet - lär möjligheten att meddela förordnande enligt 10 kap, 1 S TF om beslag och utgivningsförbud.

Prop. 1975/76:204 180

Chefen för justiliedepartemeniel kan f n. uppdra ät tryckfrihetsombud att meddela förordnande om beslag. Motivet till denna ordning är att snabbare ingripande i vissa fall skall bli möjligt. Uppdraget kan begränsas på olika sätt. Något sådant uppdrag har dock inle getts.

Del är givet att slopande av tillsynsorganisationen med tryckfrihetsombud och granskningsexemplar minskar möjligheterna att snabbt gripa in mot skrifter som innefattar tryckfrihetsbrott. En omständighet alt beakta är också att TF enligt departementsförslaget görs tillämplig pä stencilerade och därmed jämställda skrifter. Jag anser därför att det liksom nu bör finnas möjlighet att anförtro åt något lokalt organ att förordna om beslag av skrift som innefattar tryckfrihetsbrott.

MMU har föreslagit att allmän åklagare i lag skall kunna ges behörighet att besluta om beslag på skrift som innefattar vad som i TF motsvaras av tryckfriheisbrott. Förslaget har godtagits vid remissbehandlingen. Även jag kan ansluta mig till det. Som MMU har anmärkt bör sådan behörighet lämpligen anförtros endast åklagare i chefsställning. Liksom nu kan uppdraget begränsas, exempelvis till vissa tryckfrihetsbrott. I enlighet med vad MMU har föreslagit har i 10 kap. 2 S föreskrivits att allmän åklagares förordnande om beslag gäller endast inom dennes verksamhetsområde. Jag vill erinra om att en motsvarande bestämmelse nu finns i 10 kap. 7 S TF för tryckfrihetsombudens del.

I första stycket föreskrivs f n. att förordnande, som avses i 2 S, inte får meddelas senare än en vecka efter det skriften har utgivits och granskningsexemplar av skriften enligt 4 kap. 7 S TF har avlämnats.

Enligt nuvarande andra stycket skall, då tryckfrihetsombud förordnat om beslag, anmälan därom jämte ett exemplar av skriften skyndsamt insändas till chefen för justitiedepartementet. Denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå. Har enligt vad som stadgas i 10 kap. 11 S tryckt skrift tagits i förvar, skall så snart ske kan chefen för justiliedepartemeniel pröva, om sktiften skall läggas under beslag. Beslut därom lär meddelas utan hinder av första stycket.

MMU har i sitt förslag inte tagit upp någon motsvarighet till första stycket. Någon erinran mot detta har inte gjorts under remissbehandlingen. Det är uppenbart att bestämmelsen i första stycket inte kan stå kvar, när den särskilda tillsynsordningen med granskningsexemplar upphör. Ävenjag förordar därför att försia stycket ulgår. Denna lösning innebär alt den särskilda preskriptionsregeln i 9 kap. 3 S kommer all gälla. Förordnande enligl 10 kap. 1 S om beslag och utgivningsförbud kan därmed inte meddelas, sedan tiden för åtals väckande har gått ut.

Skyldigheten enligt andra stycket för tryckfrihetsombud alt anmäla förordnande om beslag och för chefen för justitiedepartementet alt pröva denna

Prop. 1975/76:204 181

åtgärd bör ersättas av motsvarande skyldigheter för allmän åklagare och JK. Vad anmälan skall innehålla bör regleras i annan författning.

Bestämmelsen om prövning med anledning av beslul alt ta tryckt skrift i förvar har samband med 10 kap. 11 S TF, och jag föreslär därför att den tas in i 10 kap. 12 S, som behandlar anmälan om sådan tvångsåtgärd.

När justitieministern har förordnat om beslag eller fastställt beslag varom tryckfrihetsombud har förordnat, skall enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse skriften med underrättelse om beslaget genast överiämnas till JK. Är inte ätal väckt eller ansökan om konfiskering av skriften gjord inom tvä veckor, sedan JK mottog underrättelsen, är beslaget samt, om utgivningsförbud är förenat därmed, även förbudet förfallet.

Eftersom chefen för justiliedepartemeniel enligl departementsförslaget inte längre skall förordna om eller fastställa beslag bör paragrafen inte avse annat än den tid, inom vilken ätal skall vara väckt för att beslag och utgivningsförbud inte skall förfalla. Jag föreslår därför att, när JK har förordnat om beslag eller fastställt beslag varom allmän åklagare har förordnat, åtal skall vara väckt eller ansökan om konfiskering av skriften gjord inom två veckor, sedan JK meddelade beslutet. Vidare bör det föreskrivas alt, om så inte sker, beslag och utgivningsförbud förfaller.

I denna paragraf har den bestämmelse, som rör beslag varom tryckfrihetsombud har förordnat, lätt utgå. En motsvarighet till bestämmelsen såvitt gäller allmän åklagares förordnande om beslag har tagits in i 10 kap, 2 S deparlemenisförslagel.

I andra slycket har den ändringen gjorts att ordel "boktryckeri" bytts ul mol "den som irycki skriften". Jag kan hänvisa lill vad jag har anfört under 8 kap, 3 S-

II S

GäUande räll

Denna paragraf anger förutsättningarna för alt tryckt skrift skall fä tas i förvarav militärbefaltningshavare, Aniräffas vid avdelning av krigsmaklen tryckt skrift, som uppenbart innefattar sådan enligt 7 kap, 4 S TF slrafföar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tiänstepliki.

Prop. 1975/76:204 182

fär skriften efter beslut av befattningshavare, som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, i avbidan pä förordnande om beslag tagas i förvar. Är fara i dröjsmål, får även ulan sädant beslut åtgärd som nu har sagts vidtas av annan befattningshavare av officers eller u:-iderofficers grad. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts, och denne har att genast pröva, om skriften skall kvarbli i förvar.

Det kan nämnas att moisvarande bestämmelser för andra skrifter än sädana som är framställda genom tryckpress finns i lagen (1949:165) ang, beslag å vissa skrifter,

Massmedieuiredningen och remissyiirandena

MMU tar i sitt förslag upp en bestämmelse (12 kap, 8 S MGL) som innebär en viktig begränsning i möjligheten att ta skrift i förvar. Endast om riket är i krig eller krigsfara får detta ske. Enligt förslaget skall det i vanlig lag anges vilka befattningshavare utöver de bestraffningsberätligade som får besluta om förvarstagande.

Förslaget från MMU i denna del uppmärksammas endast i två remissyttranden. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser all de nuvarande möjligheterna för militär befattningshavare att ta i förvar uppviglande skrifter i fredslid är föråldrade. Effekten av en sådan åtgärd torde så gott som undantagslöst vara motsatt den avsedda. Vid krig eller krigsfara kan utomstående krafter som ett led i den psykologiska krigföringen mot värt land sprida uppviglande skrifter inom krigsmakten i syfte att sänka dess moral. Sådan verksamhet måsle kunna stävjas. Beredskapsnämnden tillstyrker att det sker pä sätt som MMU föreslår. Överbefälhavaren biträder denna uppfallning men understryker nödvändigheten av alt militär chef under krig och krigsfara ges de befogenheter som MMU föreslår.

Föredraganden

MMU:s förslag till ändringar av nuvarande bestämmelser om förvarslagande av tryckt skrift har godtagits under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till det. Vid sidan av de ändringarav paragrafen som därmed blir nödvändiga, föreslår jag att ordet krigsmaklen byts mol försvarsmakten och att paragrafen delas upp i två stycken, vilkel kräver att dess lydelse jämkas något.

Jag vill erinra om att utvidgningen av TF:s tillämplighet till stencilerade och därmed jämställda skrifter medför att tillämpningsområdet för den särskilda lagen från 1949 krymper i motsvarande mån. Jag ämnar senare överväga, hur detta bör påverka nämnda lag.

Prop. 1975/76:204 183

12 S

1 12 S föreskrivs f n, all, då enligt 11 S beslut har meddelats angående tryckt skrifts lagande i förvar, anmälan därom jämte ett exemplar av skriften skall överlämnas lill justitieministern, sä snart ske kan.

Med anledning av den föreslagna omläggningen av tillsynen över tryckta skrifter bör anmälan göras till JK, Föreskriften att anmälan skall åtföljas av ett exemplar av skriften kan, i likhei med vad jag har förordai i fråga om 3 S, utgå ur TF, Som jag har förutskickat i motiveringen lill 3 S bör i 12 S tas upp en bestämmelse om att JK har alt pröva, om skriften skall läggas under beslag. Prövningen bör göras genast, 12 S har ändrats i enlighet med det anförda. Förordnar JK om beslag, blir bestämmelserna i 4-9 SS om sådant tvångsmedel tillämpliga,

I4S

1 TF finns inga föreskrifter om beslag pä tryckt skrift i syfte att säkra bevisning. Anledningen härtill lorde vara att sådan bevisning har ansetts säkerställd genom skyldigheten att lämna granskningsexemplar av tryckt skrift. Eftersom denna skyldighel nu föreslås upphävd, kan bestämmelser om beslag i bevissäkringssyfte inte längre undvaras i TF, Jag föreslår all sådana bestämmelser tas in i en ny 14 S i 10 kap.

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna är det enligt min mening uppenbart att någon mera utföriig reglering inle behövs, eftersom del i slor ulsträckning är möjligt att lata antingen föreskrifter i 10 kap, 1-9 SS TF eller allmänna regler om beslag i 27 kap, rättegångsbalken bli tillämpliga också på beslag på irycki skrift i bevissäkringssyfte, I två hänseenden bör dock förevarande paragraf reglera frägan om beslag. För det första mäsle den givetvis ange att åtgärden skall avse skrift, som skäligen kan anlas ha betydelse för utredning i tryckfrihetsmål. Jag erinrar om att som tryckfrihetsmål handläggs enligt departementsförslaget ocksä åtal mot meddelare och i viss ulsträckning åtal mot anskaffare (12 kap, 1 S andra slycket). Fördel andra bör det framgåatl beslag i bevissäkringssyfle inle fär användas istället förbeslagenligt lOkap. I S föratt hindra skriftensspridning, Endasl del fålal exemplar som behövs för utredningen får tas i beslag. Jag föreslär därför att

paragrafen inleds med en föreskrift all exemplar av tryckt skrift, vilket skäligen kan anlagas ha betydelse för utredningen i tryckfrihetsmål, får tas i beslag.

Regleringen i övrigt bör ske genom en hänvisning till andra lagrum som gäller beslag, 1 första hand bör därvid reglerna i 10 kap, 1-9 SS TF komma i fråga,

Beslämmelserna i 2 S om åklagare som fär besluta om beslag och i 3 S om anmälan av allmän åklagares beslul bör givelvis gälla också i fråga om beslag i bevissäkringssyfte. Likaså anser jag att regeln i 5 S första styckei om att det ankommer pä rällen att. sedan ålal har väckts, besluta om beslag bör vara tillämplig. Däremot är det enligl min uppfallning inle nödvändigl

Prop. 1975/76:204 184

att ge rätten möjlighet att enligt 5 S andra stycket förordna om fortsatt beslag i bevissäkringssyfte i avvaktan pä att ny talan väcks om skriftens konfiskering. Här bör i stället allmänna regler gälla (27 kap. 8 Stredje stycket rättegångsbalken).

Vidare finner jag att 6 S, som anger att förordnande om beslag skall innehålla uppgift på det i skriften som har föranlett beslaget, föreskriften i 7 S första slyckel alt polismyndighet genast skall verkställa förordnande om beslag samt 9 S, enligt vilken verkställighet av beslag genast skall gä äter, när förordnande om beslag har blivit hävt eller förfallit, bör avse ocksä beslag i bevissäkringssyfte.

Den tid, t vä veckor, inom vilken enligt 4 S åtal skall väckas för att beslag inte skall förfalla,ärenligt min mening alltförkort föratt alltid kunnagällaocksä för beslag i bevissäkringssyfte. Med tanke pä att endast ett fätal exemplar får tas i beslag fördetta ändamål anserjag att föreskrifterna i 27 kap. 7 S rättegångsbalken bör gälla. Dessa innebäratt ålal skall väckas inom en månad,sedan beslaget verkställdes, men att rätten kan medge föriängning av tiden, om denna finnes otillräcklig. Väcks inte ålal inom föreskriven tid, skall beslaget omedelbart hävas. Jag förutsätter givetvis att såväl JK som domstolen beaktar vikten av att åtal väcks snarast möjligt, så att frågan huruvida brott föreligger blir prövad skyndsamt (jfr 14 kap. 3 S TF).

Hänvisningen i 7 S andra stycket till förbudet i 6 kap. 3 § TF mot spridande av tryckt skrift, som har lagts under beslag, bör givetvis inle gälla beslag i bevissäkringssyfte. Inte heller bestämmelsen i 8S, att verkställighet av beslag på tryckt skrift bara skall omfatta de för spridningen avsedda exemplaren, bör vara tillämplig. Beslag i bevissäkringssyfte på enstaka andra exemplar bör nämligen kunna ske, t. ex. på exemplar av tryckt skrift som den som har tryckt skriften kan vara skyldig att bevara för granskning (jfr 4 kap. 4 S).

Sammanfattningsvis föreslär jag alltså att vid beslag pä exemplar av tryckt skrift i bevissäkringssyfte skall gälla vad som är stadgat i 2 och 3 SS, 5 S första slycket, 6S, 7S första slycket samt 9 S i 10 kap. TF och i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i allmänhet om beslag. Den nya 14 S har utformats i enlighet med det anförda.

// kap.

Enligl denna paragraf lär enskill anspråk i anledning av missbruk av tryckfriheten grundas endast på att den skrift som anspråket avser innefattar iryckfrihetsbrott, Sådani anspråk fär, med vissa undanlag, göras gällande endast mot den som enligt 8 kap, TF svarar för brottet.

Brott som åsyftas i 7 kap, 2 och 3 SS TF är inte tryckfriheisbrott, TF

Prop. 1975/76:204 185

torde dock ha den innebörden att skadeståndsanspråk i anledning av sådana brott kan göras gällande ulan hinder av bestämmelserna i 11 kap, TF (jfr SOU 1947:60 s, 269), MMU förklarar i motiven till 9 kap, MGL att allmänna skadeståndsregler skall tillämpas för de avsedda fallen. Jag har samma uppfattning. Dä emellertid ordalydelsen i 11 kap. I S TF kan ge anledning till tvekan om vad som gäller, vill jag föreslå att i ett nytt tredje stycke föreskrivs att om enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 2 och 3 SS gäller vad i lag är stadgat. Frågan om vilken proce.ssform som skall tillämpas i mål härom behandlas under 12 kap. 1 S-

12 kap. IS

I första stycket av denna paragraf anges vilka domstolar som är tryckfrihetsdomstolar. Mål som skall handläggas av sådan domstol betecknas som tryckfrihetsmål. Denna term definieras i andra stycket. Till tryckfrihetsmål hänförs där mäl angående ansvar eller enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott samt mål om ansökan om konfiskering av skrift.

Som framgår av avsnitt 7,3 i den allmänna motiveringen föreslär jag att mål mot den som har meddelat uppgift för offentliggörande i tryckt skrift och mot den som har anskaffat uppgift för sådant offentliggörande skall handläggas i samma processuella ordning som mäl om tryckfrihetsbroti. Såvitt gäller mål mot anskaffare harjag dock förordai en viss begränsning i huvudregeln. De mål mol meddelare och anskaffare som skall handläggas i tryckfrihetsprocess bör betecknas tryckfrihetsmål. En bestämmelse härom har i förslaget förts in i paragrafens andra stycke. Den har formulerats så, att till tryckfrihetsmål hänförs även mäl angående ansvardier enskilt anspråk på grund av brotl enligl 7 kap, 3 S, I fråga om ätal lör brottsligt anskaffande har bestämmelsen getts den lydelsen att, om fråga är om brotl enligt 7 kap, 3 S andra stycket och den som har anskaffat uppgiften eller underrättelsen inte har offentliggjort denna i tryckt skrift eller meddelat den till annan för sådant offentliggörande, mälet skall handläggas som tryckfrihetsmål endast om del är uppenbart att anskaffandet har skett för offentliggörande i tryckt skrift,

Endasl mål om sådana meddelanden för tryckt skrift som avses i 7 kap, 3 S TF skall behandlas som tryckfrihetsmål. Meddelanden som är sirafföara enligt allmän lag till följd av 7 kap, 2 S TF eller därför att de innebär led i brott som inte ulgör missbruk av tryckfriheten, t, ex, bedrägeri genom en annons, skall alkjämt handläggas i ordinär process, A v den föreslagna bestämmelsen i I kap, 9 S 3 följer vidare att mål som gäller ansvar eller skadesiåndsskyldighet för del sätt pä vilket en uppgift har anskaffats inte är all hänföra lill tryckfrihetsmål. En annan sak är att sådana mål, i enlighet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen, i vissa fall bör kunna handläggas samtidigt med tryckfrihetsmål, dock utan att juryn prövar brottsligheten.

Prop. 1975/76:204 186

Somjag harnämnt under 11 kap, 1 STF, kan meddelanden som avses i 7 kap, 3 S grunda skadeståndsanspråk, närmast ide fall dä de innefattar överträdelse av tystnadsplikt. Även talan om sådani anspråk bör handläggas som tryckfrihetsmål. Det gör därvid ingen skillnad, att talan pä grund av bestämmelserna i 3 kap. skadeståndslagen om skadeståndsansvar för arbetsgivare eller det allmänna kan komma all riktas mol annan än den straffrätlsligt ansvarige.

Det kan någon gång vara tveksamt, om ell meddelande har lämnats för offentliggörande i tryckt skrift och under omsländigheler som privilegierar meddelandet enligl TF, Det framgär då av den föreslagna processuella bestämmelsens karaktär av särskild skyddsregel, av dess nära samband med den straffrättsliga förmänsregeln samt molsäliningsvis av vad som föreskrivs om mål mol anskaffare all redan ell rimligt anlagande om alt meddelandet uppfyller villkoren skall leda till att målel mol meddelaren handläggs som tryckfrihetsmål.

Väcks åtal mol meddelaren vid annan domstol än tryckfrihelsdomstol, åligger det enligl 34 kap, 1 S rättegångsbalken (RB) rätten att självmant pröva sin behörighet. Den tilltalade kan också göra invändning om processhinder. Frågan om domstolens behörighet kan enligt 45 kap, 14 S RB bli föremål för särskild huvudförhandling. Ogillar rätlen invändning om brisiande behörighel som har framslällls i rätt tid, kan rätten bestämma all lalan mol beslutet skall föras särskilt till hovrätten (49 kap, 3 S RB), Även under senare skede av handläggningen kan rätlen fåanledning alt pröva frägan om sin behörighet. Fullföljs mälet i huvudsaken till hovrätten, hardennaatt självmant pröva, om underrätten var behörig, och vid nekande svar undanröja underrättens dom (19 kap, 10 S,5I kap, 26 Soch 59 kap, 1 S RB), Dom som har vunnil laga kraft kan inom visstid angripas med besväröverdomvilla(59 kap, 1 SRB), Det lorde inle föreligga hinder att beakta omständigheter som inte har varit kända vid liden för åtalets väckande men som framkom mer senare och som pekar pä alt del ålalade meddelandet var avsetl för publicering och även i övrigi i princip skyddat av TF; bestämmelsen i 19 kap, 7 S första styckei RB strider inle häremot. Det sagda har i huvudsak giltighet ocksä fördel fall all åtal mot meddelare visserligen väcks vid domstol som ärtryckfrihetsdomsiol men av annan åklagare än JK,-Den processuella reglering för vilken jag nu har redogjort lorde garantera att mål mot meddelare kommer att handläggas i den särskilda processformen i därföravsedda fall.

Om någon påstår sig ha anskaffat en uppgift för publicering men inte kan göra iroligt att han har låtit publicera uppgiften eller meddelal den vidare för publicering på sätt som i princip skyddas av TF, krävs som nämnts för att den särskilda processformen skall vara lillämplig att del framstår som uppenbart att anskaffandet är av det slag som anges i I kap, 1 S fjärde slyckel TF, Vad jag i del föregående har sagt om möjligheterna att i rättegång beakta invändning om publiceringssyfte vid meddelande och nya upplysningar om all sädant syfte har förelegat gäller också det nu berörda fallet, lät vara all sannolikhetsbedömningen skall följa en annan norm. Som ex-

Prop. 1975/76:204 187

empel pä omständigheter, som kan göra del uppenbart alt publiceringssyfte har varit för handen, kan nämnas att den misstänkte kan visa upp manuskript eller delar av manuskript lill en bok, där uppgifterna ingår, eller alt han kan styrka att han som journalist har fått ett reporiageuppdrag i ämnel.

Om en person åtalas vid vanlig tingsrätt för alt genom ett meddelande ha gjort sig skyldig lill lindrigare brott än som nämns i 7 kap, 3 S TF och gör invändning om att meddelandet är av det slag som skyddas genom 1 kap, 1 S tredje stycket TF, uppkommer inte nägon fräga om processhinder vid tingsrätten. Denna har att vid bedömandet av åtalet pröva om invändningen har fog för sig och i så fall frikänna den tilltalade.

Det ankommer naturiigtvis också pä tryckfrihelsdomstol att pröva, om de förutsättningar är för handen som gäller för domstolens behörighel. Har JK väckt åtal under påstående att han godtar den misstänktes uppgifter om publiceringssyfte vid lämnande av ett meddelande eller anskaffande av en uppgifl, torde det emellertid inte i praktiken bli aktuellt att överväga avvisning av lalan. Under alla förhållanden kommer frägan huruvida meddelande eller anskaffande har skett för publicering inte att prövas av juryn; till denna skall helt naturiigt ställas endasl frågor som förutsätter alt så är fallet,

Här anges nu juryns uppgifter och befogenheter. Juryns prövning sägs gälla frågan huruvida "skriften är brottslig". Av 8 kap, 11 S TF och 2 S lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål framgår att frågan om vem i ansvarskedjan som är ansvarig för en skrift inle avgörs av juryn utan av rälten under målets förberedande.

Juryns prövning i mål mot den som för publicering har anskaffat eller meddelat uppgifter bör avse frägan huruvida de objektiva och subjektiva förutsättningarna för påstått brott är uppfyllda. Detta kan lämpligen uttryckas så att juryn skall pröva, huruvida brotl föreligger, 1 denna prövning ingår att faslslälla, om del är den tilltalade - och inte annan person - som har begått den brottsliga gärningen. Som nämnts ankommer f n, prövningen av vilken person som ansvarar för tryckfrihetsbrott uteslutande på rälten. Denna ordning bör inle nu rubbas. För all den föreslagna formuleringen av juryns uppgift skall kunna göras tillämplig också på sådana tryckfrihetsmål som gäller tryckfrihetsbrott, bör därför paragrafens första siycke förses med ett lillägg. Detta har i förslagel getts den lydelsen att frågan huruvida den tilltalade enligl 8 kap, är ansvarig för skrift alltid prövas enbart av rällen.

Enligt 7 S lagen med vissa besiämmelserom rättegången i tryckfrihetsmål skall, sedan förhandling inför juryn har blivit slutförd, rätlen utan uppskov lill juryns besvarande skriftligen avfatta frågan huruvida skriften är brottslig efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden har funnit till-lämpliga. Avser åtalet flera brott eller föranleder målels beskaffenhet eljesi

Prop. 1975/76:204 188

flera frägor, skall de framställas var för sig, I 8 S föreskrivs att juryn omedelbart i enrum skall överiägga om de framställda frågorna. Under överläggningen skall, om det påkallas av någon av jurymännen, juryn sammanträda med rätten föratt inhämta upplysningarom vad lag stadgar. Framställd fråga skall av juryn besvaras med ja eller nej. Enligt förevarande paragraf krävs att minst sex jurymän är ense föratt skrift skall anses brottslig.

Den ordning son sålunda gäller f n. i fråga om tryckfrihetsbrott bör till-lämpas också beträffande brott av meddelare och anskaffare. Är fråga om flera gärningar i rättegångsbalkens mening - den tilltalade har t. ex. vid skilda tillfällen lämnat brottsliga meddelanden - skall särskild fräga ställas till juryn beiräffande vae gärning, även om brottsrubriceringen är densamma. Förekommer i rättegängen talan, som inte skall prövas av juryn, måste givetvis detta beaktas både när åtalet utformas och när frågor ställs till juryn. Juryn skall inte motivera sitt beslut. Detta innebär att juryn endast har att ta ställning till om den tilltalade har begått brott enligt visst lagrum eller inte, däremot - vid jakande svar - inte till frågor om vilken omfattning detta brotl har haft eller hur allvariigt det är. Denna prövning är rättens sak.

Enligt 2 S i såväl föreslagen som gällande lydelse är rätten bunden av juryns utslag i den mån det är frikännande eller går i friande riktning. Däremot kan rätten frikänna den tilltalade eller hänföra brottet under mildare strafföeslämmelse än juryn har gjort. Påföljd för brottet bestäms av rätten, som likaså avgör skadeständsfrägan på grundval av sitt och juryns ställningstagande i brotlslighelsfrågan,

F, n, gäller att rättens dom i tryckfrihetsmål i och för sig kan överklagas i vanlig ordning. Ett friande utslag av juryn står emellertid fast också i högre rält. Denna kan inte heller till grund för sin dom lägga en bedömning som är strängare än juryns - men väl en som är strängare än underrättens. Den angivna ordningen bör inte överges utan gälla också mål om meddelandeansvar m, m. Den haremellertid inte kommit till klart uttryck i TF, Då jury processen nu föreslås få ett utvidgat til lämpningsområde,börTF lämpligen förtydligas. Jag föreslär därför att som en sista mening i 2 S införs en bestämmelse som utsäger alt högre rält, dit talan mot tingsrättens dom har fullföljts, inle äger frångå juryns bedömning i vidare mån än tingsrätten,

13 S

1 denna paragraf föreskrivs nu bl, a, att, om det samtidigt förekommer flera mål vari jury skall della, rätten med parternas samtycke kan förordna all samma jury skall tiänstgöra i alla målen. Som nämnts är ett huvudsyfte med förslagel att hänföra mål mot meddelare och anskaffare lill tryckfrihetsmål, alt mål mot personer som är inblandade i samma brottslighet skall kunna handläggas och prövas i ell sammanhang. Med denna grundsals är mindre väl förenligt att del skall bero på parterna om gemensam jury

Prop. 1975/76:204 189

i olika mål skall kunna tiänstgöra, en anordning som uppenbariigen är en förutsättning för förening av målen. Jag föreslår därför att parternas befogenhet att disponera över frågan om gemensam jury avskaffas. Det bör vara rättens sak att ensam besluta i frågan. Rätten bör dock före sitt beslut inhämta parternas mening. Första meningen i paragrafen har jämkats i enlighet med det anförda.

14 S

I andra stycket av denna paragraf slås fast att samma regler som gäller i åtalsmål ocksä gäller i tryckfrihetsmål där talan om enskilt anspråk förs utan samband med ätal. Det föreskrivs att, om skriftens brottslighet tidigare har prövats i mäl om ansvar för tryckfrihetsbrott, prövning av skriftens brottslighet inte skall äga rum på nytt. Denna bestämmelse innefattar en avvikelse från principen i rättegångsbalken att avgörandet i ett mål inte är bindande i ett annat. Jag föreslår nu att ordalagen justeras så att den särskilda föreskriften om den tidigare prövningens giltighet i det nya målet lär avseende på samtliga tryckfrihetsmål enligt den nya terminologin.

13 kap.

I paragrafen har endast den ändringen gjorts att ordet "boktryckare" har ersatts med "den som tryckt skrift". 1 fräga om skälen härför fär jag hänvisa till vad jag har anfört under 8 kap. 3 S-

I försia och andra styckena i denna paragraf ges föreskrifter om skyldighet att avlämna granskningsexemplar av skrift som har tryckts utom landel. Jag har tidigare förordat (avsnitl 7,4) att motsvarande skyldighet för skrift som är tryckt inom landet skall upphöra och föreslär därför att de tvä styckena upphävs.

I nuvarande tredje stycket hänvisas angående skyldighet alt avlämna biblioteksexemplar av skrift, som har tryckts utomlands, till bestämmelser som meddelas i vanlig lag. Denna föreskrift bör, med viss jämkning, stå kvar. Enligt min mening bör den kompletteras med en hänvisning till att bestämmelser meddelas i vanlig lag om skyldighet att för granskning bevara exemplar av skrift, som är tryckt i annat land. Motsvarande föreskrifter angående i Sverige tryckta skrifter är upptagna i 4 kap. 4 S departemenlsförslaget.

Prop. 1975/76:204 190

TF är i första hand tillämplig på skrifter som har tryckts och utgivits i Sverige. Av 13 kap, följer emellertid att TF ocksä gäller för skrift som har tryckts utomlands men som, helt eller delvis, har utgivits i riket. Principen är att samma regler skall gälla för här utgivna skrifter, vare sig de är iryckla inom landel eller utomlands. Denna princip kommer främst till synes i 13 kap, 5 S andra slyckel, där del sägs alt i fråga om skrift, som har tryckts utom riket och här utgives, "i övrigi" skall i tillämpliga delar gälla vad i I kap,, 3 kap,, 4 kap, 9 S, 6 kap,, 7 kap,, 8 kap, 1, 2, 5-7 och 10-12 SS samt 9-12 kap, är föreskrivet. Föregående bestämmelser i 13 kap, upptar emellertid viss särreglering för de utrikes tryckta skrifternas del.

Om alltså TF är lillämplig på utomlands tryckt men här utgiven skrift, skall däremoi tryckt skrift som har utgivits endast utom riket inte bedömas enligt TF utan med tillämpning av allmän lag, i den män skriften över huvud taget faller under svensk jurisdiktion,

1 13 kap, 5 S TF stadgas f n, att bestämmelsen i 1 kap, 1 S tredje stycket angående meddelande av uppgifter och underrättelser för offentliggörande i tryckt skrift skall gälla även meddelande för offentliggörande i skrift som trycks utom riket, om ej meddelandet avser förhållande, vars röjande skulle innefatta brolt mot rikels säkerhel eller varom meddelaren eljesi enligl lag har haft alt iakita tystnad. Är meddelandet i sådant hänseende strafföart, skall gälla vad som är föreskrivet därom. Har meddelandet inte blivit infört i skriften och innefattar det ärekränkning mot enskild person, gäller om ansvar för sådan ärekränkning vad som är stadgat i lag.

De nyss återgivna föreskrifterna kan sägas i två hänseenden avvika från vad som i allmänhet gäller enligt TF, Meddelarskyddet gäller sålunda å ena sidan även i fråga om skrifter som är avsedda att utges utom riket. Avsikten har varit att bereda vissl skydd ocksä för meddelanden till här i landel verksamma journalister för utländska tidningar och nyhetsbyråer, Å andra sidan är undantagen från meddelarskyddet mera långtgående än enligl 7 kap, 3 S. och del även beträffande meddelanden för skrifter som är avsedda att utges i Sverige, fastän de alltså trycks utanför landet. TF:s ståndpunkt i det senare hänseendet har moliverals främst med hänvisning till de viktiga sekretessintressen som kan äventyras, om meddelande som gäller rikets säkerhet flck sändas utanför landets gränser.

MMU:s förslag bygger på nuvarande principer för grundlagsskyddels räckvidd i territoriellt hänseende. En motsvarighet till 13 kap, 5 S första stycket TF är i förslaget upplagen i 8 kap, 5 S MGL, Enligl försia styckei i denna paragraf skall beslämmelserna i 1-4 SS i kapitlet om skydd för meddelare, med meddelare jämställda personer och anskaffare och om begränsningar i detta skydd äga moisvarande tillämpning på meddelande för offentliggörande i irycki skrift som framställs utom riket, 1 andra styckei sägs att undantaget enligt 2 S från ansvarsfriheten dock skall gälla ocksä andra brott

Prop. 1975/76:204 191

mot rikels yttre eller inre säkerhet än som nämns i denna paragraf och all undanlaget enligl 4S, avseende vissa tystnadsplikter, skall gälla även åsidosättande av tystnadsplikt som i övrigt åvilar någon enligl lag eller annan författning.

Såvitt galler meddelande som innebär brott mot tystnadsplikt anser MMU alt förde nu avsedda fallen någon begränsning inte skall göras motsvarande den som enligt 8 kap, 4 S MGL ligger i att de tystnadsplikter som tar över meddelarskyddet skall vara angivna i en särskild lag, Inle heller bör del vara avgörande om tystnadsplikten är upptagen i lag ellerannan författning, MMU åberopar som skäl för det mera vidsträckta undantaget frän meddelarskyddet i fräga om utrikes tryckta skrifter alt det beträffande dem i regel inte finns någon som är tryckfrihetsansvarig för själva offenlliggörandel, Ålal här i landel kan i stor utsträckning komma i fräga endasl mol meddelaren.

Även i de fall då meddelaren kan åtalas och slraffas enligt 8 kap, 5 S MGL, yttrar MMU vidare, kvarstår hans anonymitelsrätt i väsentlig ulsträckning, 18 S i kapitlet föreslår MMU dock den begränsningen beträffande meddelanden för utrikes tryckt skrift, all lyslnadsplikt för personer inom massmedieföretag m, fl, generellt inte skall avse brott mot rikets yttre eller inre säkerhet.

Avslutningsvis framhåller MMU all dess förslag inte torde innebära någon vä,sentlig förändring av vad som nu gällerenligt TF, Förslaget sägs emellertid innebära en förstärkning av meddelarskyddet även i förhållande till utrikes iryckla skrifter, Sälunda skall meddelaren i princip vara skyddad även beträffande själva anskaffandet. Vidare skall åtal mot meddelare handläggas vid yttrandefrihetsdomstolen.

Enligt min mening saknas anledning all vid detta tillfälle ompröva grunderna för TF:s tillämpningsområde i fräga om skrifter som trycks eller utges utomlands. Vad MMU har föreslagit om meddelarskydd m, m, i anslulning lill sädana skrifter avviker föga frän gällande rätt och har lämnats utan erinran under remissbehandlingen, Ocksä jag instämmer i det väsentliga i förslaget,

MMU:s förslag i 8 kap, 5S MGL avser enligt ordalagen inle bara de egentliga meddelarna utan också förfallare och andra upphovsmän till irycki skrift vilka inle själva ar publiceringsansvariga. Detta sätt att bestämma personkretsen harmonierar emellertid mindre väl med grundsatsen alt skrift som helt utges utomlands inte faller underTF:s tillämpning. Den som är upphovsman till sådan skrift börenligt min mening liksom nu ställas uianför regleringen i TF, Är däremot fräga om skrift som väl trycks utomlands men utges i Sverige, bör författare och därmed jämställda bedömasenligt de allmänna reglerna i TF, i överensslämmelse med vad som f n, följer av 13 kap, 5 S andra stycket TF, Vad som har sagts nu bör gälla också författares anskaffande av uppgift för publicering i utrikes tryckt skrift: skall skriften utges i utlandet föreligger inte någol skydd i TF, skall den utges här i riket gäller vanliga bestämmelser i TF,

1 enlighel med det anförda och i principiell överensstämmelse med gal-

Prop. 1975/76:204 192

lande rätt har de särskilda bestämmelserna i 5 S första stycket angående utomlands tryckt skrift begränsats till att gälla meddelande av uppgifter enligt I kap. I S tredje stycket och anskaffande av uppgifter för sådant meddelande. Härigenom skyddas alltså liksom f n. i viss utsträckning nyhetsförmedlingen över gränserna. Skyddet inträder även om uppgiften i fråga är avsedd för offentliggörande i skrift som utkommer uteslutande i annat land. Korrespondent för utländsk tidning far i regel räknas som meddelare enligt lagrummet.

Begränsningarna i skyddel har i paragrafen angetts på i huvudsak det sätt som MMU har föreslagit. Undantagen har förts in i tre punkter, vilket har lett till en delning av nuvarande första stycket i två. Första punkten gäller brott mot rikets säkerhet. I andra punkten har tagits upp en hänvisning till förbudet i 7 kap. 3 S första stycket 2 att lämna ut hemlig handling eller tillhandahålla den i strid med förbehåll. Denna punkt saknar motsvarighet i gällande lydelse av paragrafen. I tredje punkten har inskränkningen i fråga om tystnadsplikter placerats. Till skillnad från MMU har jag här, liksom i 7 kap. 3 S, inte funnit det behövligt att uttryckligen ange att tystnadsplikten skall vara författningsgrundad. Nuvarande föreskrift om ärekränkande meddelanden har slopats, liksom fallel är i 7 kap. 3 §.

Av allmänna regler fär anses följa, att den som har utgått från att ett meddelande skulle publiceras i en helt inhemsk skrift inte är underkastad de vidsträcktare inskränkningarna i meddelarfriheten enligt denna paragraf för det fall att skriften likväl trycks utomlands.

Mål mot meddelare som har överträtt gränserna för skyddet enligt 5 S bör liksom andra mål mot tryckfrihetsrättslig meddelare handläggas som tryckfrihetsmål. Dä den allmänna hänvisningen i 5 § sista stycket till 12 kap. TF endast avser här i riket utgiven skrift, bör paragrafen i andra slycket kompletteras med en bestämmelse om rättegången. Av samma skäl bör andra stycket tillföras en regel om anonymitetsskydd för meddelare som där avses. Därvid har undantaget i fråga om brott mol rikets säkerhet frän den i 3 kap, 3 S departementsförslaget stadgade tystnadsplikten utvidgats i enlighel med vad MMU har föreslagit,

I paragrafens nuvarande andra, enligt förslaget dess tredje stycke behövs ingen annan ändring än att hänvisningen till 4 kap, 9 S TF utgår. Denna avser definitionen av begreppet tillfälligheistryck, ett begrepp som för framliden kommer att sakna betydelse för utom riket tryckta skrifter (jfr 4 S i det föregående).

14 kap.

1 fråga om 12 kap, 2S harjag förordat alt uttrycket "huruvida skriften är brottslig", med hänsyn till att kretsen av tryckfrihetsmål vidgas till även

Prop. 1975/76:204 193

mäl angående medddaransvar, ersätts med "huruvida brotl föreligger". En moisvarande ändring har gjorts i denna paragrafs båda stycken.

I paragrafen föreskrivs f n, all böter och viten, som ådöms enligl TF, tillfaller kronan. Numera finns bestämmelser i 25 kap, 6 och 8 SS brottsbalken om att böter och viten tillfaller kronan om ej annal är föreskrivet. Skäl alt behålla föreskriften i TF föreligger inle. Jag föreslår all paragrafen upphävs.

Enligt paragrafens andra stycke är utlänning, såvitt ej annat följer av TF eller annan lag eller författning, likställd med svensk medborgare. Att utlännings rätt begränsas av sådana i TF upptagna föreskrifter som uttryckligen förbehåller viss tryckfrihelsrättslig funktion ål svensk medborgare har ansetts uppenbart (prop, 1948:230 s, 194), De föreskrifter som avses är reglerna om behörighet att vara ägare till periodisk skrift eller skriftens utgivare eller ställföreträdare för denne (5 kap, 1,2 och 9 SS TF) samt att vara juryman (12 kap, 5S TF),

MMU har föreslagit alt det i lag kan föreskrivas att behörighet all vara
ägare eller utgivare av periodisk skrift skall tillkomma utländsk medborgare
eller utländsk juridisk person (13 kap, 1 S första styckei MGL), I övrigt
skall utlänning enligt förslaget vara jämställd med svensk medborgare i
frågor som avses i grundlagen, såvitt inte annat följer av lag - men ej annan
författning (13 kap, 1 S andra stycket MGL), "

Beträffande MMU:s förslag rörande behörighet för utländsk medborgare eller utländsk juridisk person att vara ägare eller utgivare av periodisk skrift får jag hänvisa till vad jag har anfört i denna fräga under 5 kap, 1 och 2 SS- Mitt förslag, alt i nämnda paragrafer öppnas möjlighet att i vanlig lag föreskriva att utlänning eller utländsk juridisk person har samma behörighet som svenskt subjekt att vara ägare eller utgivare av periodisk skrift, kräver inte att 14 kap, 5 S ändras, Nägon ändring av kravet alt juryman skall vara svensk medborgare bör inte göras.

Därmed återstår frägan om, som MMU föreslår, utlänning i övrigt skall lä särbehandlas endast om det föreskrivs i en av riksdagen beslutad författning. Förslaget har inte blivit föremål för erinran under remissbehandlingen. För egen del vill jag erinra om att den nya RF som princip ställer upp ett krav pä att föreskrifter om sådana ingrepp i enskildas förhållanden som inskränkningar i yttrandefriheten och rätten till information skall meddelas genom lag (8 kap, 3 S RF), Detta lagkrav gäller oavsett nationalitet, men såvitt gäller utlänningar finns möjlighel för regeringen att efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter i viss ulsträckning,

13 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 194

bl, a, om utlännings vistelse i riket (8 kap, 7 S RF),

Jag vill vidare hänvisa till det förslag som fri- och rätiighetsuiredningen har lagt fram och som innehäller bl, a, att utlänning här i riket skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om yttrandefriheten och rällen till informaiion, om annat inte föreskrivs särskilt i lag. Jag avser att inom kort lägga fram förslag i enlighet med vad utredningen har föreslagit på denna punkt.

Mot den bakgrund som jag nu har redovisat ter det sig följdriktigt alt utlänning, såvitt gäller den rent iryckfrihelsrättsliga regleringen, likställs med svensk medborgare, om annal inte föreskrivs i TF eller annan lag.

Den förevarande paragrafen avser emellertid inle endast den rent tryckfrihetsrättsliga regleringen utan även bestämmelserna i 2 kap, TF om allmänna handlingars offentlighet. Dessa bestämmelser föreslås ändrade i prop, 1975/76:160, Jag har i den proposilionen uttalat att jag anser att utlänning bör ha tillgäng lill allmänna handlingar i samma utsträckning som svensk medborgare, om annat inte föreskrivs i lag.

Med hänsyn till det sagda finner jag alt 14 kap, 5 S TF bör ändras i enlighet med MMU:s förslag.

Övergångsbestämmelser

Jag har i prop, 1975/76:160 föreslagit att den nya lydelsen av 2 kap, TF skall träda i kraft den 1 januari 1978, Det synes naturiigt att övriga ändringar av TF träder i kraft samtidigt. Jag vill erinra om att dessa ändringar kräver följdlagstiftning av icke ringa omfattning, bl, a, i fråga om regleringen av lyslnadsplikt. Jag förordardärföratt de träder i kraft vid nämnda tidpunkt.

Att ändringarna i TF träder i kraffden Ijanuari 1978 innebäratt gärningar, som har begåtts dessförinnan, lill följd av grunderna för 5 S lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall bedömas enligt äldre bestämmelser, om inte de nya föreskrifterna leder till frihet från straff eller till lindrigare siraff (jfr 8 kap, 1 S iredje stycket RF),

Genom en övergångsbestämmelse bör det klargöras att de nya bestämmelserna inte blir tillämpliga pä skrift som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande och som har utgivits före ikraftträdandet,

1 fräga om processuella regler bör äldre bestämmelser gälla i de fall mäl har anhängiggjorts före ikraftträdandet,

I fråga om preskription av åtal räknas tiden, sex månader, enligt nuvarande lydelse av 9 kap, 3 S TF frän utgivning och avlämnande av granskningsexemplar enligt 4 kap, 7 S TF, Avskaffandet av skyldigheten att lämna granskningsexemplar har lett till att preskriptionstiden enligt departementsförslaget i fräga om periodisk skrift är satt till sex månader och i fråga om annan skrift lill ett är, i båda fallen räknal från utgivningen. Enligt min mening fär de nya bestämmelserna inte medföra en föriängning av

Prop. 1975/76:204 195

tiden för preskription av åtal för tryckfrihetsbrott genom skrift som har utgivits före ikraftträdandet. Har granskningsexemplar av skriften lämnats dessförinnan, bör de äldre bestämmelserna tillämpas. Har - i sttid med vad som nu föreskrivs i 4 kap, 7 S TF - så inte skett, skulle de nya bestämmelserna visseriigen kunna tillämpas om skriften utgivits inom sex månader före ikraftträdandet. Men om skriften har getts ut ännu tidigare, skulle en tillämpning av de nya reglerna innebära all åtal inte längre fär väckas. Jag förordar därför att tiden för åtals väckande bestäms till sex månader från ikraftträdandet för den händelse granskningsexemplar inte har avlämnats dessförinnan. För skrift som är utgiven efter ikraftträdandet bör de nya preskriptionsreglerna vara tillämpliga. Någon särskild övergängs-bestämmelse härom behövs inte.

F. n. föreskrivs i 10 kap. 4 S TF att ätal skall väckas av JK inom tvä veckor frän det han från justitieministern mottog underrättelse om beslag på irycki skrift för alt beslaget inte skall förfalla. Enligt departementsförslaget skall i motsvarande fall åtal väckas inom två veckor frän det JK förordnade i beslagsfrågan. Har justitieministern förordnat om beslag före ikraftträdandet, bör liden för åtals väckande liksom hittills räknas från det JK mottog underrättelsen härom. Ges ingen övergångsbestämmelse härom, saknas en utgångspunkt för beräkning av tiden, eftersom JK inte har fattat något beslut i beslagsfrägan. En sådan bestämmelse har därför tagits upp i förslaget.

Härutöver finner jag att övergångsbestämmelser krävs endast för ansökan om utgivningsbevis som före ikraftträdandet har gjorts hos justitieministern men då ännu inte blivit föremål för slutligt beslut. I sådant fall bör ärendel slutbehandlas enligt äldre föreskrifter.

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen alt i den ordning som anges i 8 kap. 15 S regeringsformen antaga förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

11 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975/76:204 196

Bilaga 1

Massmedieutredningens förslag till massmediegrundlag

1 kap. Grundläggande bestämmelser

1 § TiU säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning skall varje svensk medborgare äga yttrandefrihet i tryckt
skrift, radio, television och fUm i enlighet med bestämmelserna i denna
grundlag.

Vad som i denna grundlag sägs om radio gäUer också television.

2 § Yttrandefriheten enUgt 1 § innebär rätt att, när ej annat är angivet i
denna grundlag, offentliggöra uppgifter och åsikter i vilket ämne som
helst utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda
hinder.

Det skall vidare stå varie svensk medborgare fritt att, i enlighet med de närmare bestämmelserna i denna grundlag, meddela uppgifter och framföra åsikter i vUket ämne som helst för deras offentliggörande i tryckt skrift, radio eUer fUm.

Varje svensk medborgare äger också, när ej annat följer av denna grundlag, fri tillgång tUl allmänna handlingar med rätt att offentliggöra dem i tryckt skrift, radio eUer film.

3 § Myndighet eller annat aUmänt organ får ej, i annat faU än som sägs i
denna paragraf, i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av
framställning i tryckt skrift, radio eller fUm.

Ej heUer får myndighet eller annat allmänt organ, i vidare mån än som sägs i denna grundlag, på grund av framställningens innehåll förbjuda eller på annat sätt hindra att framställningen offentliggöres.

Beträffande fUm får förhandsgranskning föreskrivas i lag enUgt vad som sägs i 4 kap.

I fråga om karta, flygfotografi eller annan därmed jämförlig bild, som avser svenskt område, försvarsmaktens stridskrafter eller anläggning och innehåUer upplysning som kan vara av betydelse för rikets försvar, får i lag meddelas bestämmelser om förhandsgranskning och förbud mot offentliggörande eller spridning.

4 § För varje framställning som offentliggöres i tryckt skrift, radio eller film skall, i enlighet med vad som närmare angives i 7 kap., finnas en ansvarig person.

5 § I rätten att offentliggöra framställning i tryckt skrift, radio eller film gäller de begränsningar som följer av vad som i denna grundlag sägs om brott mot yttrandefriheten.

För brott mot yttrandefriheten svarar den som enligt denna grundlag är ansvarig för framställningen.

Prop. 1975/76:204 197

6 § För innehållet i framställning, som har offentliggjorts i tryckt skrift, radio eller film, får icke nägon straffas i annat fall eller i annan ordning än som angives i denna grundlag.

7 § Var och en som har att döma över missbruk av yttrandefriheten eller i övrigt vaka över denna grundlags efterlevnad skall därvid alltid ha i minnet att yttrandefriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa uppmärksamheten mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, mera på syftet än på framställningssättet, samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

8 § Utan hinder av bestämmelserna i denna grundlag gäller vad som i lag är föreskrivet om upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk, om upphovsrätten närstående rättigheter och om rätt som tillkommer framstäUare av fotografisk bild liksom om förbud att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intresse.

9 § Utan hinder av denna grundlag får i lag föreskrivas förbud mot sådan kommersiell annons, som är oriktig eller missvisande eller annars tUl sitt innehåll eller sin utformning strider mot i lagen meddelade föreskrifter eller som saknar i lagen föreskriven information rörande vara. När synneriiga skäl föreligger, fär i lag meddelas förbud mot kommersiell annons för viss vara. I lag får också föreskrivas skyldighet att rätta kommersiell annons som är oriktig eller missvisande.

Med kommersiell annons förstås annons eller annat jämställt meddelande, i den mån meddelandet syftar tiU att främja avsättning eller anskaffande av vara och avser näringsidkares affärsverksamhet eller där tUlhandahållen eller efterfrågad vara.

Vad nu sagts om vara skall också gäUa fastighet, tiänst eller annan nyttighet.

10 § Utan hinder av denna grundlag gäller vad som i lag är föreskrivet om förbud mot offentliggörande i yrkesmä,ssig kreditupplysningsverksain-het av kreditupplysning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet ellersom innehåller oriktig eller missvisande uppgift, och om rättelse av sådan uppgift,

11 § Utan hinder av denna grundlag gäller vad som i lag är föreskrivet för det fall att någon

1. visar pornografisk bild på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande på ett sätt som är ägnat att väcka allmän

anstöt eller utan föregående beställning med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon en sådan bild; eller

2, bland barn eller ungdom sprider eller på annat sätt offentliggör framställning, som genom sitt innehåll kan verka förråande eller i övrigt medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran,

12 § Utan hinder av denna grundlag gäller vad som i lag är föreskrivet
för det fall att framställning i tryckt skrift, radio eller film begagnas

Prop. 1975/76:204 198

endast som ett led i ett förfarande som är straffbart i annat hänseende än såsom ett överskridande av yttrandefrihetens gränser.

Detsamma gäller när sättet för anskaffande av uppgift för offentliggörande i tryckt skrift, radio eller film är särskilt belagt med straff.

2 kap. Bestämmelser om tryckta skrifter Allmänna bestämmelser

1 § Med tryckt skrift enligt denna grundlag förstås skrift, som fram
ställes i tryckpress eller mångfaldigas genom stencilering, ljuskopiering
eller liknande tekniskt förfarande.

Till skrift hänföres karta, ritning eller annan bUd, även om den ej åtföljes av text.

2 § Som tryckt skrift enligt denna grundlag skall ej anses tUlfällighets-tryck. Härmed förstås visitkort, blanketter, adresskort, etiketter, förpackningstryck, bruksanvisningar och andra sådana alster.

3 § Skrift skaU, för att anses såsom tryckt skrift enligt denna grundlag, vara utgiven här i riket.

Skrift anses utgiven, då den har utlämnats til! salu eller annars för spridning bland allmänheten.

Skrift, som är framställd utom riket, skall anses utgiven här, då den har utlämnats för spridning inom riket.

4 § Rätt att framställa och sprida tryckt skrift enligt denna grundlag tillkommer varje svensk medborgare.

5 § Varje tryckt skrift, som framställes här i riket och som är avsedd att utgivas här, skall innehålla tydlig uppgift om vem som har tryckt eller på annat sätt mångfaldigat skriften samt om ort och år för tryckningen eller mångfaldigandet.

Sådan uppgift får dock underlåtas i fråga om skrift som mångfaldigas genom stencUering, ljuskopiering eller liknande tekniskt förfarande och för vilken ej utgivningsbevis gäller. Saknar sådan skrift uppgift enligt första stycket, äger denna grundlag ej tUlämpning på skriften.

Den som bland allmänheten sprider skrift, som saknar nu föreskriven uppgift eller innehåller oriktig sådan uppgift, straffas enligt lag.

6 §.0m skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning
och att lämna exemplar av skrift till bibliotek och arkiv meddelas
bestämmelser i lag.

Periodiska skrifter

7 § Med periodisk skrift förstås i denna grundlag tidning, tidskrift eller
annan sådan tryckt skrift, som enUgt utgivningsplan är avsedd att utgivas
under bestämd titel med minst fyra på särskilda tider utkommande

Prop. 1975/76:204 199

nummer eller häften årligen, jämte därtill hörande löpsedlar och bilagor.

För utgivning av periodisk skrift fordras utgivningsbevis.

Sedan utgivningsbevis för skriften har meddelats, skaU den, till dess beviset återkallas, anses som periodisk skrift enligt denna grundlag.

8 § Ägare till periodisk skrift skall vara myndig svensk medborgare och bosatt i riket eUer vara svensk juridisk person. Ägaren får ej vara i konkurstUlstånd.

9 § För periodisk skrift skaU finnas en utgivare.

Utgivare skaU vara myndig svensk medborgare och bosatt i riket. Han får icke vara i konkurstillstånd.

Uppdrag att vara utgivare skall innefatta sådan befogenhet att utöva tiUsyn över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll, att icke något får införas i skriften mot hans vilja. Avtal om inskränkning i den befogenhet, som sålunda tUlkommer utgivaren, är utan verkan.

10 § Utgivare för periodisk skrift förordnas av skriftens ägare. Fullständig ansökan om utgivningsbevis får icke avslås, om föreskrifterna i detta kap. är uppfyUda och skriftens titel ej strider mot bestämmelser i lag. Utgivningsbevis får återkaUas endast om förutsättning för utgivningsbevis icke längre föreligger.

11 § Närmare bestämmelser om utgivningsbevis, om utgivare och om ställföreträdares inträde som utgivare samt om anmälan av sådan meddelas i lag.

12 § På varje nummer eller häfte av periodisk skrift skaU angivas vem som är utgivare.

13 § Skall periodisk skrift, som framstäUes utom riket, huvudsakligen spridas inom riket, gäller i tiUämpliga delar 7 och 9-12 §§.

För utgivning här i riket av annan periodisk skrift, som är framstäUd utom riket, erfordras ej utgivningsbevis. Finns sådant bevis, gäller dock vad som sägs i första stycket.

3 kap. Bestämmelser om radio Allmänna bestämmelser

1 § Med framstäUning i radio förstås i denna grundlag ljud, bUd eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor, vare sig de utbreder sig i rymden utan säiskUt anordnad ledare eller är bundna vid sådan ledare.

2 § I fråga om rätten att inneha och använda anordning för sändning som avses i I § gäUer vad som är föreskrivet i lag.

3 § Anordning för mottagning av sändning som avses i I § (mottagare) får innehas och användas av varje svensk medborgare.

Prop. 1975/76:204 200

Bestämmelser om skyldighet att anmäla innehav eUer yrkesmässig försäljning eller uthyrning av mottagare samt skyldighet att erlägga avgift för innehav av mottagare får meddelas i lag.

I lag kan också meddelas ordningsföreskrifter angående användning av mottagare samt bestämmelser tUl skydd för lelehemlighet.

4 § I fråga om rätten att inneha och använda mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eUer motorfordon gäUer vad som är föreskrivet i lag.

5 § I fråga om sändning från radioanläggning på öppna havet eller i luftrummet däröver gäUer vad som är föreskrivet i lag.

Radioprogram

6 § Med radioprogram förstås i denna grundlag innehållet i sändning
som avses i I §, om sändningen är avsedd att mottagas direkt av
aUmänheten och ej är. avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar
är förenade genom en påtagUg gemenskap av annat slag än ett gemensamt
intresse att lyssna på eUer se sändningen.

TiU radioprogram hänföres dock icke innehållet i sändning om detta, utom angivande av namn eller källa, består endast av enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eUer dylikt.

7 § De företag som regeringen bestämmer (programföretag) har, vart och ett inom ramen för de programuppgifter som åvUar företaget, rätt att avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i sändning från sändare här i riket.

8 § Programföretags rätt enligt 7 § skall utövas sakligt och opartiskt och med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skaU råda i radion. I programverksamheten skaU de grundläggande demokratiska värdena hävdas.

Rätten skall i övrigt utövas efter riktlinjer som fastställes genom avtal meUan regeringen och varje programföretag.

9 § I avtal enligt 8 § andra stycket bör, i den utsträckning det erfordras,
såsom vUlkor för programföretagets rätt upptagas föreskrifter
om skyldighet att meddela nyheter och orientera om viktigare kultur-
och samhäUsfrågor och stimulera tUl debatt kring sådana frågor, att
tiUgodose olika intressen hos pubUken och skänka förströelse och
underhåUning, att bedriva samhäUsinformation och utbUdningsverksam-
het och att på begäran låta sända meddelanden samt om beriktigande och
rätt tUl genmäle och om förbud mot kommersiell reklam. Vidare skall
meddelas bestämmelser om avtalets gUtighetstid, om tekniska, organisa
toriska eUer ekonomiska frågor, som sammanhänger med programverk
samheten, om tillsyn över att meddelade föreskrifter fötis och om
åtgärder då föreskrifterna har åsidosatts.

1 avtalet kan även upptagas bestämmelser om att, när riket befinner sig

Prop. 1975/76:204 201

i krig eller krigsfara, programföretaget skall ingå såsom en självständig organisation i totalförsvaret och därvid lyda direkt under regeringen. Vad som i avtalet föreskrives för fredstid skall i övrigt i största möjliga utsträckning gälla även under krig eller krigsfara.

10 § Beträffande radioprogram, som faller under programföretags programuppgifter, får icke genom avtalet med regeringen meddelas andra föreskrifter än som följer av 8 och 9 §§.

11 § Bestämmelser om granskning av utsända radioprogram genom radionämnd eller annat allmänt organ meddelas i lag.

12 § För varje radioprogram skall finnas en utgivare.

Utgivare skall vara myndig svensk medborgare och bosatt i riket. Han får icke vara i konkurstUlstånd.

Uppdrag att vara utgivare skall innefatta sådan befogenhet att utöva tillsyn över sändningen och bestämma över programmet, att icke något får förekomma däri mot hans vilja. Avtal om inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer utgivaren, är utan verkan.

13 § Utgivare för radioprogram förordnas av programföretagets chef
eller annan tjänsteman hos företaget enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen.

Närmare bestämmelser om utgivare och föreskrifter orrt på vilket sätt utgivarens namn skall tillkännagivas meddelas i Jag.

14 § Om skyldighet att ombesörja upptagning av radioprogram och tillhandahålla upptagning eller utskrift därav för granskning eller arkivering meddelas bestämmelser i lag.

15 § I lag kan föreskrivas att 7-13 §§ icke skall äga tillämpning på särskilda slag av sändningar, såsom

1. sändning som endast avser vidaresändning av radioprogram;

2. sändning för undervisningsändamål eller för syn- eller hörselskadade; eUer

3. sändning som i huvudsak endast innefattar direktsändning av dagshändelse, gudstjänst eller offentlig tillställning.

Har sådan föreskrift meddelats, gäller i stället bestämmelser i lag. Därvid får, i den utsträckning det är påkallat, givas bestämmelser om vem som vid tillämpningen i övrigt av stadgandena i denna grundlag skall anses ansvarig som utgivare eller som programföretag, om tillståndstvång, om beriktigande och rätt tiU genmäle, om förbud mot kommersiell reklam och om tUldelning av erforderligt sändningsutrymme.

16 § Beträffande sådan vid särskilt anordnad ledare bunden sändning
som mottages i form av skriftligt meddelande gäller icke 7-14 §§. I
StäUet äger föreskrifterna i denna grundlag om tryckt skrift enligt 2 kap.
motsvarande tillämpning. Närmare bestämmelser om sändning som nu
avses kan meddelas i lag.

Prop. 1975/76:204 202

4 kap. Bestämmelser om film

1 § Med film förstås i denna grundlag upptagning, vars innehåll kan med
tekniska medel visas i form av rörliga bilder med eller utan ljud.

När film sänds i radioprogram enligt 3 kap., gäller ej denna grundlags bestämmelser om film.

2 § Denna grundlags bestämmelser om film gäller endast sådan som visas offentligt,

3 § 1 lag kan föreskrivas att film ej får visas offentligt om den icke dessförinnan har godkänts för sådan visning.

Därvid får föreskrivas, att godkännande icke får ske beträffande film

1. om den, på grund av det sätt varpå händelserna skildras och det sammanhang vari de förekommer, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda tUl brott; eller

2. om filmen strider mot vad som sägs i denna grundlag.

1 fråga om film, som är avsedd att visas för barn under viss ålder, får föreskrivas att godkännande ej heller får ske i den mån filmen kan vålla barn i sådan åldersgrupp psykisk skada.

4 § Godkännande av film får ej i vidare mån än som framgår av 3 §
vägras på grund av filmens innehåll.

I lag som avses i 3 § kan beträffande visst slag av film eller visst slag av visning göras undantag från krav på godkännande.

5 § För varje film skall finnas en utgivare.

Utgivare skall vara myndig svensk medborgare och bosatt i riket. Han får icke vara i konkurstillstånd.

Uppdrag att vara utgivare skall innefatta sådan befogenhet att utöva tillsyn över filmens visning och bestämma över dess innehåll, att icke något får förekomma däri mot hans vilja. Avtal om inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer utgivaren, är utan verkan,

6 § Utgivare för film förordnas av den som har producerat filmen. Är ej
utgivare förordnad när filmen i Sverige utlämnas för offentlig visning,
skall utgivare i stället förordnas av den som utlämnar filmen.

Närmare bestämmelser om utgivare och om anmälan och registrering av sådan meddelas i lag.

7 § Om skyldighet att bevara exemplar av film för granskning och lämna
exemplar till arkiv meddelas bestämmelser i lag.

5 kap. Allmänna handlingars offentiighet

Prop. 1975/76:204 203

6 kap. Brott mot yttrandefriheten Allmänna bestämmelser

1 § Med brott mot yttrandefriheten förstås i denna grundlag framställning som offentliggöres i tryckt skrift, radio eller film och som innefattar enligt lag straffbar gärning som angives i 4-20 §§.

2 § Såsom yttrandefrihetsbrott skaU icke anses tiUkännagivande i annons eller annat sådant meddelande, om ej av dess innehåll omedelbart framgår att ansvar för sådant brott kan ifrågakomma. Är meddelandet enligt lag straffbart endast i förening med omständighet som icke omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som sålunda är föreskrivet.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på meddelande genom chiffer eller på annat sätt som är hemligt för allmänheten.

3 § Såsom yttrandefrihetsbrott enligt denna grundlag skall ej anses
innehållet i framställning i radio som ej utgör radioprogram. Om straff i
sådant fall gäller vad som är föreskrivet i lag.

De särskUda yttrandefrihetsbrotten

4 § För högförräderi dömes om någon, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företager handUng som innebär fara för att uppsåtet förverkligas.

5 § För krigsanstiftan dömes om någon med utländskt bistånd framkallar fara för att riket skaU invecklas i krig eller andra fientligheter,

6 § För uppror dömes om någon, med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara för att uppsåtet förverkligas,

7 § För landsförräderi dömes om någon, då riket är i krig eller annars i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger tillämpning,

1, missleder eller förråder krigsfolk eller andra som är verksamma för försvaret av riket eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet;

2, förråder befästning, krigsmateriel, fabrik, förråd, kraftanläggning, trafikled, fartyg eller annal av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen;

3, genom osann iramställning sprider misströstan bland allmänheten; eller

Prop. 1975/76:204 204

4, begår annan dylik förrädisk gärning; otn gärningen är ägnad alt medföra avsevärt men för rikets krigsmakt eller annars för försvaret av riket eller för folkförsörjningen.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning om gärningen är riktad mot stat, som är förbunden med riket, mot sådan stats krigsmakt eller mot någon som tillhör denna,

8 § Är gärning som avses i 7 § endast i mindre mån ägnad att medföra sådant men som där sägs, dömes för landssvek.

9 § Begås gärning som avses i 7 eller 8 § av oaktsamhet, dömes för landsskadlig vårdslöshet.

10 § För spioneri dömes om någon, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen lämnar eller annars röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export eller förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller annars för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller ej.

11 § Förövas, beträffande uppgift som rör förhållande av hemlig natur, gärning som sägs i 10 § utan syfte att gå främmande makt tUlhanda, dömes för obehörig befattning med hemlig uppgift.

12 § Är brott som angives i 11 § grovt, dömes för grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn tUl pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottsUge röjde något som på grund av allmän eller enskild tiänst hade betrotts honom,

13 § För försök, förberedelse eller stämpUng tUl brott som avses i 4, 6-8, 10 eller 12 § dömes till ansvar enligt lag.

Försök eller förberedelse tUl brott som avses i 11 § straffas enligt lag.

14 § För vårdslöshet med hemlig uppgift dömes om någon av grov
oaktsamhet lämnar eller på annat sätt röjer uppgift som avses i 10 § och
som rör förhållande av hemlig natur.

15 § För ryktesspridning tiU fara för rikets säkerhet dömes om någon, då riket är i krig eller annars i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger tillämpning, bland aUmänheten sprider eller tUl främmande makt framför eller låter framkomma falskt rykte eUer annat osant påstående som är ägnat att framkaUa fara för rikets säkerhet.

16 § För uppvigling dömes om någon uppmanar eller annars försöker förieda till brottslig gärning, svikande av medborgeriig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet.

Prop. 1975/76:204 205

17 § För hets mot folkgrupp dömes om någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse.

18 § För ärekränkning dömes om någon gör sig skyldig till förtal eller förolämpning mot annan.

Förtal innebär att någon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Till ansvar skall dock ej dömas, om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, och ej heller om det i annat fall med hänsyn tUl det sätt pä vilket uppgiften framfördes samt övriga omständigheter kan anses påkallat från allmän synpunkt att uppgiften lämnades. Förtal av avliden innefattar att gärningen, med beaktande av den tid som förflutit sedan han var i Uvet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den avlidnes minne.

Förolämpning innebär att någon smädar annan genom kränkand. lillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom.

19 § För otillåtet offentliggörande dömes om någon offentliggör, helt
eUer delvis, aUmän handling som på grund av vad som sägs i 5 kap. skall
hållas hemlig.

Detsamma gäller om någon offentliggör något som icke får uppenbaras enligt förordnande av domstol eller av förundersökningsledare i brottmål eller på grund av myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som skall hållas hemlig.

20 § För brott mot tystnadsplikt dömes om den, som enligt denna grundlag är ansvarig för framställning i tryckt skrift, radioprogram eUer film, genom offentliggörandet av framställningen åsidosätter tystnadsplikt som åligger honom enligt lag eller annan författning.

21 § Vad som i lag är föreskrivet om straff för brott som avses i 4-20 §§ gäller också då brottet är att anse som yttrandefrihetsbrott,

22 § Vid bestämmande av straff för brott mot yttrandefriheten skall, då meddelad uppgift har påkallat rättelse, särskilt beaktas om sådan på lämpligt sätt har givits tUl känna för allmänheten.

7 kap. Ansvaret för framställning i tryckt skrift, radio eller film Ansvaret för framställning i periodisk skrift

1 § För yttrandefrihetsbrott i periodisk skrift svarar den som är anmäld som utgivare.

2 § Fanns ej utgivningsbevis eller anmäld utgivare då skriften utgavs, svarar i utgivares ställe skriftens ägare.

Prop. 1975/76:204 206

Om utgivaren, då skriften utgavs, icke var behörig eller uppenbart saknade den befogenhet som enligt 2 kap. 9 § tredje stycket skall tUlkomma honom, svarar i hans ställe skriftens ägare.

3 § Kan det ej visas vem som var ägare då skriften utgavs eller var ägaren
då ej behörig, svarar i ägarens ställe den som har tryckt eller på annat sätt
mångfaldigat skriften.

I fråga om skrift som är framställd utom riket skall vad i första stycket sägs om ansvar för den som har tryckt eller på annat sätt mångfaldigat skriften i stället avse den som har utlämnat skriften för spridning här i riket.

Ägarens ansvar för skrift som är framställd utom riket skall också övergå på den som utlämnade skriften för spridning här i riket, om ägaren då icke hade känt hemvist i riket och det ej heller i mål om yttrandefrihetsbrott kan visas var han uppehåller sig i riket.

4 § Sprider någon periodisk skrift, som saknar uppgift om vem som har
tryckt eller på annat sätt mångfaldigat skriften eller som med utsprida
rens vetskap innehåUer oriktig sådan uppgift, och kan det ej visas vem
som har tryckt eller på annat sätt mångfaldigat skriften, skall det ansvar,
som enligt 3 § första stycket åvilar denne, i stället gälla utsprid?ren.

Kan det i fall som avses i 3 § andra stycket ej visas vem som utlämnade skriften för spridning här i riket eUer saknade han då känt hemvist här, svarar i hans ställe den som här sprider skriften.

Postverket eller annan allmän trafikanstalt, som har mottagit periodisk skrift för befordran, skaU ej anses som utspridare av skriften.

Ansvaret för framställning i tryckt skrift som ej är periodisk

5 § För yttrandefrihetsbrott i tryckt skrift, som ej är periodisk, svarar
författaren, om med hans medgivande på skriften har angivits hans namn
eller hans aUmänt kända pseudonym eller signatur. Författaren är dock ej
ansvarig, om skriften har utgivits utan hans samtycke.

Författaren är också ansvarig, om han i skriftlig förklaring har erkänt sig vara författaren eUer inför domstol i mål om yttrandefrihetsbrott självmant avgiver sådant erkännande.

6 § Har i fråga om skrift, som innehåller eller är avsedd att innehålla
bidrag av flera författare, särskild utgivare uppgivits på sådant sätt som i
fråga om författare sägs i 5 § och är författare ej enligt 5 § ansvarig eller
var han avhden då skriften utgavs, svarar den särskilde utgivaren i
författarens ställe.

Har för annan skrift än sådan som avses i första stycket särskild utgivare uppgivits på det sätt som sägs i 5 §, svarar han i författarens ställe endast om denne var avliden då skriften utgavs.

Med särskild utgivare av skrift, som ej är periodisk, förstås den som har tillhandahållit skriften för mångfaldigande och utgivning.

Prop. 1975/76:204 207

7 § Är varken författare eller särskild utgivare ansvarig enligt 5 eller 6 §,
svarar i stället förläggaren.

Detsamma gäller om författaren var avliden vid skriftens utgivning och särskild utgivare ej var ansvarig enligt 6 § eller om särskild utgivare, som annars skulle varit ansvarig, var avliden dä skriften utgavs.

Med förläggare till tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås den som har omhänderhaft mångfaldigande och utgivning av annans skrift.

8 § Fanns ej förläggare eller kan del ej visas vem han är, svarar i
förläggarens ställe den som har tryckt eller på annat sätt mångfaldigat
skriften.

I fråga om skrift som ar framställd utom riket skall vad i första stycket sägs om ansvar för den som har tryckt eller på annat sätt mångfaldigat skriften i stället avse den som har utlämnat skriften för spridning här i riket.

9 § Sprider någon tryckt skrift, som ej är periodisk, och som saknar
uppgift om vem som har tryckt eller på annat sätt mångfaldigat skriften
eller med utspridarens vetskap innehåller oriktig sådan uppgift, och kan
det ej visas vem som har tryckt eller på annat sätt mångfaldigat skriften,
skall det ansvar, som enligt 8 § första stycket åvilar denne, i stället gälla
utspridaren.

Kan det i fall som avses i 8 § andra stycket ej visas vem som utlämnade skriften för spridning här i riket eller saknade han då känt hemvist här, svarar i hans ställe den som här sprider skriften.

Postverket eller annan allmän trafikanstalt, som för befordran har mottagit tryckt skrift som ej är periodisk, skall ej anses som utspridare av skriften.

10 § Hade den, som skulle varit ansvarig enligt 5, 6 eller 7 §, icke känt
hemvist i riket vid utgivandet och kan det ej heller i mål om
yttrandefrihetsbrott visas var han uppehåller sig i riket, skall ansvaret
övergå på den som har att svara efter honom. Ansvar skall dock ej på
grund av vad nu sagts övergå på särskild utgivare i annat fall än som avses
i 6 § första stycket och ej heller på utspridare.

Ansvaret för framstäUning i radio

11 § För yttrandefrihetsbrott i radioprogram svarar utgivaren,

I fråga om program som direktsänds kan dock den som skall förordna utgivare besluta, att i stället var och en som framträder i programmet själv skall bära ansvaret för yttrandefrihetsbrott som han begår. Före sändningen skall de berörda underrättas om beslutet och anteckning därom göras i register enligt bestämmelser som meddelas i lag. Har sådan åtgärd försummats beträffande någon av dem som skall framträda i programmet, är beslutet utan verkan mot honom,

12 § Har utgivare ej förordnats eller uppgift därom ej tillkännagivits
före eller vid sändningen på det sätt sotn avses i 3 kap,' 13 §, svarar i

Prop. 1975/76:204 208

stället den som skulle förordna utgivare.

Om utgivaren ej var behörig eller uppenbart icke innehade den befogenhet som enligt 3 kap, 12 § tredje stycket skall tillkomma honom, svarar i hans ställe den som förordnade honom,

13 § Bestämmelserna i II och 12 §§ äger icke tUlämpning på program
eller del av program som består i direktsändning av dagshändelse eUer av
sådan gudstiänst eller offentlig tillstäUning som anordnas av annan än
programföretaget, I sådant fall gäller om ansvaret för yttrandefrihetsbrott

' vad som föreskrives i lag,

14 § Om ansvarigheten för framställning i radio, som ej utgör radiopro
gram, gäller vad som föreskrives i lag.

Ansvaret för framställning i film

15 § För yttrandefrihetsbrott i film svarar utgivaren,

16 § Om anmälan som avses i 4 kap, 6 § ej har skett, när filmen visas offentligt, eller om utgivaren då icke var behörig eller uppenbart icke innehade den befogenhet som enligt 4 kap, 5 § tredje stycket skall tillkomma honom, svarar i stället den som producerade filmen,

17 § Hade producenten ej förordnat utgivare, när filmen i Sverige utlämnades för offentlig visning, svarar i hans ställe den som utlämnade filmen.

Vad nu sagts gäller också, om producenten då filmen visas offentligt är avliden eller saknar känt hemvist i riket,

18 § Kan det ej visas vem som är ansvarig enligt 17 § eller är han
avliden, då fUmen visas offentligt, åvilar ansvaret i stället den som visar
filmen. Detsamma gäller om den som skulle varit ansvarig enligt 17 § icke
har känt hemvist i riket, då filmen visas offentUgt, och det ej heller i mål
om yttrandefrihetsbrott kan visas var han uppehåller sig i riket.

Gemensam bestämmelse

19 § Vid bedömande av fråga om straff för den, som enligt bestämmelserna i detta kap, är ansvarig för innehållet i tryckt skrift, radioprogram eller film, skall innehållet anses ha offentliggjorts med hans vetskap och vilja,

8 kap. Meddelarskydd och rätt till anonymitet

1 § Varie svensk medborgare har, i den mån ej annat framgår av 2—5 §§, rätt att för offentliggörande i tryckt skrift, radioprogram eller film meddela uppgifter tiU

1. författare eller annan som är att anse som upphovsman tiU framstäUning i tryckt skrift, radioprogram eller film;

Prop. 1975/76:204 209

2. utgivare, som avses i 2 kap. 9 §, 3 kap. 12 § eller 4 kap, 5 §, eller särskild utgivare enligt 7 kap. 6 §;

3. redaktion för periodisk skrift eller radio; eller

4. företag för yrkesmässig förmedling av nyheter och andra meddelanden till periodiska skrifter eller radio.

Lika med den som lämnar meddelande enligt första stycket skall anses den som är författare eUer annan upphovsman eller på annat sätt medverkar tUl framstäUning som offentliggöres eller är avsedd, att offentliggöras i tryckt skrift, radioprogram eller film, om han icke själv är enligt denna grundlag ansvarig för offentliggörandet.

Den som lämnar meddelande enligt första eller andra stycket kan ej ådömas straff därför i annat fall än som sägs i 2-5 §§.

2 § Innefattar meddelande, som avses i I §, enligt lag högförräderi,
uppror, landsförräderi, landssvek, spioneri, grov obehörig befattning med
hemlig uppgift eller försök, förberedelse eller stämpling därtill, gäller vad
som sålunda är föreskrivet.

Vad nu sagts äger motsvarande tUlämpning när redan anskaffandet av uppgift för meddelande, som avses i I §, enligt lag innefattar brott som angives i första stycket.

3 § Innefattar meddelande, som avses i 1 §, utlämnande helt eller delvis av allmän handling, som skall hållas hemUg enligt vad som sägs i 5 kap., gäller vad som i lag är föreskrivet därom.

4 § Utgör lämnande av meddelande, som avses i 1 §, åsidosättande av tystnadsplikt, som åligger någon enligt lag eller annan författning får i de fall, som angives i särskild lag om tiUämpning av denna paragraf, straff ådömas enligt vad som är föreskrivet därom.

5 § Bestämmelserna i I—4 §§ äger motsvarande tUlämpning på meddelande för offentliggörande i tryckt skrift, som framställes utom riket, i radioprogram från utlandet eller i film, som produceras utom riket.

Därvid skall dock 2 § gäUa även andra brott mot rikets yttre eller inre säkerhet och 4 § gälla även åsidosättande av tystnadspUkt som i övrigt åvUar någon enligt lag eller annan författning.

6 § Författare tiU tryckt skrift är ej skyldig att låta sitt namn eller sin
pseudonym eller signatur utsättas i skriften. Detsamma gäller särskild
utgivare som avses i 7 kap. 6 §.

Ej heller är annan, som är att anse som upphovsman till framställning i tryckt skrift, radioprogram eller film eller har lämnat meddelande enligt I §, skyldig att låta sitt namn offentUggöras i framställningen eller i samband därmed. Detta gäller dock ej utgivare, som avses i 2 kap. 9 §, 3 kap. 12 § eller 4 kap. 5 §, ej heller boktryckare eller annan som mångfaldigar tryckt skrift enligt denna grundlag.

7 § I mål om yttrandefrihetsbrott får icke väckas fråga om vem som är
författare eller annan upphovsman eller har lämnat meddelande enligt

14 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 204.

Prop. 1975/76:204 210

I §, Om för skrift, som ej är periodisk, författare eller särskild utgivare
enligt 7 kap, 6 § har uppgivits på det säll som angives i 7 kap. 5 § eller
om beträffande radioprogram talan föres mot någon enligt 7 kap. 1 I §
andra stycket, får dock frågan om han är ansvarig behandlas i målet.

1 mål mot någon som har lämnat meddelande enligt I § får fråga som avses i första stycket väckas endast i den mån det erfordras för att avgöra om den mot vilken talan föres är ansvarig för meddelandet,

8 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller offentliggöran
det av framställning i Irycki skrift, radio eller film eller som i övrigt har
varit verksam inom förelag för sådant offentliggörande eller inom företag
för yrkesmässig förmedling av nyheter och andra meddelanden till
periodiska skrifter eller radio får röja vad han därvid har erfarii om vem
som är författare eller annan upphovsman eller har lämnat meddelande
enligt I §, endast om

1. denne har samtyckt därtill;

2. fråga därom får väckas enligt 7 §;

3, vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift därom lämnas; eller

4, fråga är om brott som angives i 2 § eller annat brott mot rikets säkerhet som avses i 5 § andra stycket,

9 § Myndighet eller annat allmänt organ får icke söka utröna vem som
är författare eller annan upphovsman till framställning i tryckt skrift,
radioprogram eller film eller har lämnat meddelande enligt 1 §, i vidare
mån än som erfordras för åtal eller annat ingripande som är tillåtet enligt
denna grundlag.

10 § Den som, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,

1, på tryckt skrift eller i samband med sändning av radioprogram eller i film utsätter eller på annat sätt offentliggör namn, pseudonym eller signatur på författare eller annan medverkande, som avses i 6 §, mot dennes vilja eller på sådant sätt offentliggör namn, pseudonym eller signatur på annan än den rätte;

2, i annat fall röjer någon i strid med vad som föreskrives i 8 §; eller

3, åsidosätter vad som föreskrives i 9 §; straffas enligt lag,

II § I lag meddelas bestämmelser tUl skydd för rätten till anonymitet
enligt detta kap, vid tvångsåtgärder pä grund av yttrandefrihetsbrott eller
annat brott eller vid åläggande av skyldighet att tillhandahålla skriftlig
handling såsom bevis,

12 § Bestämmelserna i detta kap, är icke tillämpliga på sådant tillkännagivande i annons eller annat meddelande som avses i 6 kap, 2 § eller på sådan framställning i radio som avses i 7 kap, 13 §,

Prop. 1975/76:204 211

9 kap. Skadestånd

1 § Skyldighet att utgiva skadestånd för offentliggörande av framställ
ning i tryckt skrift, radioprogram eller film kan grundas endast på att
framställningen innefattar yttrandefrihetsbrott.

Skadeståndsskyldigheten åvilar, om ej annat framgår av 2-5 §§, endast den som enligt 7 kap, är ansvarig för brottet,

2 § För skadeståndsskyldighet som åvilar utgivare av periodisk skrift
svarar även skriftens ägare.

För skadeståndsskyldighet som åvilar författare eller särskild utgivare av skrift, som ej är periodisk, svarar även förläggaren,

3 § För skada på grund av yttrandefrihetsbroit i radioprogram svarar även programföretaget,

4 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i film svarar också producenten och den som i Sverige utlämnade filmen för offentlig visning, även om de ej är ansvariga enligt 7 kap,

5 § För skadeståndsskyldighet, som åvilar någon i egenskap av laga ställföreträdare för annan, svarar även denne i den mån sådan skyldighet följer av allmänna regler om skadestånd,

6 § Bestämmelsen i 7 kap, 19 § skall gälla också i fråga om skadeståndsskyldighet vid yttrandefrihetsbrott,

7 § Finner domstol framställning i periodisk skrift eller i radioprogram innefatta brott enligt 6 kap, 18 §, kan domstolen på yrkande i målet förordna att domen skall offentliggöras utan kostnad för den kränkte, I fråga om periodisk skrift skall offentliggörandet ske genom att domen eller de delar därav som domstolen angiver införes i skriften. Beträffande radioprogram skall offentliggörandet ske i radiosändning på det sätt som domstolen bestämmer.

Domstolen får förelägga vite för fullgörande av skyldighet enligt första stycket,

8 § 1 övrigt skall om skadestånd i fall som avses i denna grundlag
tillämpas vad som i allmänhet gäller om skadestånd,

10 kap. Förverkande

1 § Förverkande av exemplar av tryckt skrift eller film kan, om ej annat framgår av denna grundlag, ske endast om skriften eller filmen innefattar yttrandefrihetsbrott. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande upptagning av radioprogram,

2 § Förverkande av egendom, som har använts såsom hjälpmedel vid yttrandefrihetsbrott, kan ske beträffande formar, stenciler och annat dylikt för den brottsliga framställningen särskilt avsett material. Närmare

Prop. 1975/76:204 212

bestämmelser härom kan meddelas i lag.

Maskinell utrustning i övrigt, som har använts för tryckning eller mångfaldigande i annat fall av skrift eller för sändning i radio eller för framställning eller visning av film, såsom tryckpress, stencileringsapparat, inspelningsapparatur, radiosändare, filmkamera eller filmprojektor, kan icke förverkas på grund av yttrandefrihetsbrott.

3 § Förverkande på grund av yttrandefrihetsbrott får ej ske hos annan än den som är ansvarig eller skadeståndsskyldig i anledning av brottet eller enligt denna grundlag före eller efter honom hade kunnat svara för brottet.

4,§ I övrigt skall vad som är föreskrivet om förverkande av utbyte av brott, av förlag för brott eller av egendom som har använts såsom hjälpmedel vid brott eller frambragts genom brott gälla även när framställning innefattar yttrandefrihetsbrott eller gärning annars är straffbar enligt denna grundlag.

11 kap. Rättegången

1 § Mål som angives i 3 § upptages av allmän domstol i första instans i Stockholm i den sammansättning som föreskrives i detta kap. (yttrandefrihetsdomstolen).

2 § Vttrandefrihetsdomstolen består av ordförande, vice ordförande och sju andra ledamöter.

Ordföranden och vice ordföranden skall vara ordinarie domare vid domstolen.

De övriga sju ledamöterna utses för tre år i sänder av riksdagen, som också utser ersättare. Tre av dessa ledamöter och ersättare för dem bör ha publicistisk erfarenhet. Bland de ledamöter och ersättare som avses i detta stycke bör skilda meningsriktningar och olika delar av landet vara företrädda,

3 § Vid yttrandefrihetsdomstolen handlägges mål om straff för yttran
defrihetsbrott eller brott som avses i 8 kap, 2—5 eller 10 §.

Uppkommer i mål vid domstol fråga huruvida enligt denna grundlag föreligger hinder mot ådömande av påföljd eller mot annat ingripande eller mot hörande av vittne eller av part under sanningsförsäkran, skall, om ej saken finnes uppenbar eller annars särsldlda skäl föreligger, domstolen hänskjuta frågan tiU yttrandefrihetsdomstolen, som skall såsom särskilt mål avgöra frågan. Uppkommer sådan fråga vid förundersökning om brott, får åklagaren hänskjuta frågan till yttrandefrihetsdomstolen.

1 lag kan bestämmas att också andra mål skall handläggas vid yttrandefrihetsdomstolen.

4 § Vid handläggning av fråga, som endast avser måls beredande eller avskrivning, består yttrandefrihetsdomstolen av ordföranden ensam.

Prop. 1975/76:204 213

5 § I mål om yttrandefrihetsbrott får hänsyn tagas till omständighet som skulle medföra att annan än den mot vilken talan föres är ansvarig, endast om den åberopas före huvudförhandlingen.

6 § I fråga om klagan över yttrandefrihetsdomstolens dom eller beslut samt resning och andra särskilda rättsmedel gäller vad som i allmänhet är föreskrivet beträffande domstolens dom eller beslut.

Har yttrandefrihetsdomstolen ogillat påstående om brott som avses i 6 kap. 9 §, 11 §, 13 § andra stycket dier 14-20 §§ eller 8 kap. 3 dier 4 § eUer 5 §, i vad den avser utlämnande av hemlig handling eller åsidosättande av tystnadsplikt, får dock högre rätt icke göra ändring i yttrandefrihetsdomstolens dom i denna del.

1 § Närmare bestämmelser orn yttrandefrihetsdomstolen och handläggningen av mål enligt detta kap. meddelas i särskUd lag. I lag kan också meddelas bestämmelser om tillfälliga ersättare vid förfall för ledamöter och ersättare som avses i 2 § tredje stycket.

12 kap. Ätal och tvångsåtgärder

1 § Justitiekanslern skall vaka över efterlevnaden av denna grundlag.
Han är åklagare i mål som skall handläggas vid yttrandefrihetsdomstolen.

Om riksdagens ombudsmans tUlsyn och rätt att föra talan i frågor som avses i denna grundlag gäller vad som föreskrives i regeringsformen och instruktionen för ombudsmannen.

2 § I lag kan föreskrivas att allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott av visst slag får väckas av justitiekanslern endast efter medgivande av regeringen.

3 § AUmänt åtal för yttrandefrihetsbrott skall väckas i fråga om

1. framställning i periodisk skrift: inom sex månader från det skriften utgavs, dock ej från tidigare dag än den då utgivningsbevis meddelades;

2. framställning i tryckt skrift som ej är periodisk: inom ett år från det skriften utgavs;

3. framställning i radioprogram: inom sex månader från det programmet sändes; och

4. framställning i film: inom ett år från det filmen första gången visades offentligt i Sverige, dock ej från tidigare dag än den då anmälningsskyldighet som avses i 4 kap. 6 § fullgjordes.

Har allmänt åtal väckts inom tid som nu sagts, får nytt åtal väckas mot annan som är ansvarig för brottet.

4 § VUl justitiekanslern föra talan om förverkande på grund av yttrandefrihetsbrott utan samband med ansvarstalan, äger 3 § motsvarande tiUämpning.

5 § Förekommer skälig anledning att beslut om förverkande på grund av yttrandefrihetsbrott kan komma att meddelas, kan förordnas om beslag.

Prop. 1975/76:204 214

6 § Hör yttrandefrihetsbrottet under aUmänt åtal, får justitiekanslern
förordna om beslag enligt 5 §. Förordnandet skall innehålla uppgift om
vad som har föranlett beslaget.

1 lag kan föreskrivas att även allmän åklagare skall ha befogenhet att förordna om beslag inom sitt verksamhetsområde. Har sådan åklagare förordnat om beslag, skall han genast anmäla detta till justitiekanslern, som skall pröva om beslaget skaU bestå.

Har förordnande om beslag meddelats, skall åtal eller talan om förverkande väckas inom två veckor från förordnandet. I annat fall är beslaget förfallet.

7 § Sedan åtal eller talan om förverkande har väckts i anledning av
yttrandefrihetsbrott, ankommer det på rätten att förordna om beslag
enligt 5 §. Rätten kan när som helst häva beslag som har meddelats
tidigare.

När målet avgöres, skall rätten pröva om meddelat beslag fortfarande skall bestå.

8 § Är riket i krig eller krigsfara och anträffas vid avdelning av
försvarsmakten tryckt skrift som uppenbart innefattar sådan enligt 6 kap.
16 § straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta
sin tiänstepliki, kan skriften efter beslut äv befattningshavare, som enligt
lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i förvar i
avbidan på förordnande om beslag.

Är fara i dröjsmål, får sådan åtgärd företagas av annan befattningshavare enligt vad som närmare angives i lag. Anmälan skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som sägs i första stycket; denne skaU genast pröva om skriften skall kvarbliva i förvar.

Har skrift tagits i förvar, skall anmälan därom så snart det kan ske göras till justitiekanslern.

9 § I övrigt gäller i fråga om åtal för brott enligt denna grundlag samt
om beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad på grund av
sådant brott eller äga betydelse för utredning därom, vad som annars är
föreskrivet.

13 kap. Övriga bestämmelser

1 § I lag kan föreskrivas att behörighet, som enligt 2 kap. 8, 9 eller 13 §,
3 kap. 12 § eUer 4 kap. 5 § tiUkommer svensk medborgare eller svensk
juridisk person, skall tillkomma även utländsk medborgare eller utländsk
juridisk person.

Utlänning är i övrigt, såvitt ej annat följer av lag, jämställd med svensk medborgare i frågor som avses i denna grundlag.

2 § Den som, när förordnande om beslag eller förverkande gäUer
beträffande tryckt skrift, radioprogram eller film, bland allmänheten
sprider exemplar av skriften, sänder radioprogrammet eller offentligt
visar fUmen, straffas enligt lag.

Prop. 1975/76:204 • 215

3 § I lag kan föreskrivas straff för den som, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, åsidosätter bestämmelserna i 2 kap. 5 § första stycket, 7 § andrastycket, 8,9, 12 eller 13 §.3 kap. 7 eller 12 § eller 4 kap. 5 § eller i lag som avses i 2 kap, 6 eller 11 §, 3 kap. 2-5 eller 13-16 §§, 4 kap. 3, 6 eller 7 § eller 7 kap. 11 §,

4 § I den män särskild bestämmelse ej meddelas i denna grundlag skall vad som sägs om straff gäUa också annan brottspåföljd, förverkande och annan särskild rättsverkan av brott samt skadestånd.

5 § Fråga om allmänt åtal och mål enligt denna grundlag skall alltid handläggas utan dröjsmål.

6 § I allt, varom bestämmelse ej meddelas i denna grundlag eller i lag om tillämpning därav, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna grundlag träder i kraft vid ingången av kalenderåret efter det,
under vilket riksdagen slutligt antager den. Genom grundlagen upphäves
tryckfrihetsförordningen den 5 april 1949, Vid tillämpningen av den nya
grundlagen skall följande iakttagas.

2. Beträffande mål eller ärende, som avses i 5 kap.9 eller 10 § och som är anhängigt då den nya grundlagen träder i kraft, skall äldre bestämmelser gälla.

3. Beträffande annat mål, som avser fråga som regleras i den nya grundlagen och som är anhängigt vid ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om rättegången gälla.

4. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av denna grundlag.

5. Vad som föreskrives i avtal mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag skall, utan hinder av denna grundlag, gälla under avtalens giltighetstid om ej annat överenskommes.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses annars där föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna grundlag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1975/76:204 216

Bilaga 2

Tystnadspliktskommitténs utkast till utökad lydelse av 8 kap. 4 § massmediegrundlagen enligt JK:s tankegång

Om nägon genom meddelande enligt 1 S uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt, får, enligt vad som angives närmare i särskild lag, straff för brottet ådömas,

1. om meddelandet innefattar brotl mot rikets säkerhet;

2. om meddelandet innebär brott mot ovillkorlig lystnadsplikt enligt 10 kap. 7 S regeringsformen eller det eljest angår annan stat eller nägon dess myndighet eller medborgare och medför fara för rikets säkerhet eller fara för annan allvarlig skada för riket eller för enskild;

3. om meddelandet kan antagas motverka syftet med åigärder tillhörande rikets centrala finans- och räntepolitik;

4. om meddelandet angår telefonavlyssning såsom åtgärd i verksamhet för att förebygga eller utreda brott eller säkerhets- eller bevakningsåtgärd och del kan anlagas motverka ålgärden;

5. om meddelandet angår förtrolig hänvändelse frän enskild i personlig eller ekonomisk angelägenhet till annan enskild eller lill myndighet;

6. om meddelandet rör uppgift som enskild har lämnat till myndighet för statistik, för forskning eller för liknande ändamål, utan att uppgiften skall tjäna till utredning i visst ärende som innebär myndighetsutövning mot enskild;

7. om meddelandet omfattar innehållet i dom eller annat liknande beslut av domstol eller yttrande av någon som dellager i beslutet och meddelandet lämnas innan beslutet meddelas;

8. om meddelandet innefattar brotl mot 10 S 1 eller 2 i detta kapitel.

Prop. 1975/76:204 217

Bilaga 3

Tystnadspliktskommitténs förslag till ändrad lydelse av 6 kap. 19 § i massmedieutredningens förslag till massmediegrundlag

För otillåtet- 5 kap. skall hållas hemlig.

Detsamma gäller om någon offentliggör sådant som enligt förordnande eller förbehåll av följande slag icke fär uppenbaras:

1 förordnande av domstol eller av förundersökningsledare i brottmål;

2 myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som skall hållas hemlig; och

3 myndighets förbehåll vid lämnande av uppgift som är belagd med tystnadsplikt.

Prop. 1975/76:204 218

Bilaga 4

Tystnadspliktskommitténs förslag till lag om tillämpningen av 8 kap. 4 § massmediegrundlagen

Härigenom föreskrives som följer,

I S Om nägon enligt 8 kap, 1 S massmediegrundlagen lämnar meddelande för offentliggörande i tryckt skrift, radio, television eller film och därigenom uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt, fär han eller hon, enligt vad som angives i 4S i samma kapitel, fällas lill ansvar i följande fall:

A Tystnadsplikt ifråga om vissa förtroliga hänvändelser

Meddelandet lämnas av

präst, advokat, biträde i rättslig angelägenhet, läkare, tandläkare, apotekare, barnmorska eller sjuksköterska,

den som eljest dellager i sädan undersökning, värd, rådgivning eller medling i personliga angelägenheler, som icke är att hänföra till myndighetsutövning, eller

den som deltager i offentlig arbetsförmedling eller offentlig verksamhel för att bevilja eller lämna rättshjälp,

och innefattar uppgift om frivillig hänvändelse från enskilds sida eller om vad som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts med anledning av hänvändelsen,

och det kan anlagas att den som har gjort hänvändelsen har förutsatt förtrolig behandling,

B Tystnadsplikter Jör offentliga funktionärer, i andra fall än dem som avses under A

I, Meddelandet innebär brott mot ovillkoriig tystnadsplikt enligt 10 kap, 7 S regeringsformen eller lämnas av den som är verksam inom utrikesförvaltningen eller eljest inom statlig myndighet, innehäller sådant som han eller hon därunder har erfarii angående Sveriges eller svensk myndighets eller medborgares förbindelser med annan stat eller någon dess myndighet eller medborgare, med statslös eller med mellanfolklig organisation eller i övrigi angående annan stal, dess medborgare, staislös eller mellanfolklig organisation, och medför fara för rikels säkerhet eller för annan allvariig skada för riket eller för sådan skada för enskild,

2, Meddelandet lämnas av den som är verksam inom lolalförsvaret eller eljest hos myndighei och innehäller sådant som han eller hon därunder har erfarit angående planläggning eller annan förberedelse av verksamhel för all försvara riket, och det skulle vålla fara för rikets säkerhel, att meddelandets innehåll kommer lill annan stats kännedom, eller eljesi kunna

Prop. 1975/76:204 219

skada försvaret av riket, att del röjes,

3, Meddelandet lämnas av den som är verksam inom riksbanken och innehåller sådant som han eller hon därunder har erfarit angående rikets centrala finans- och räntepolitik, och det kan antagas att röjande motverkar syftet med vidtagna eller planerade åtgärder,

4, Meddelandet lämnas av den som är verksam hos myndighet och innehåller sådani som han eller hon därunder har erfarit om telefonavlyssning på grund av domstols eller undersökningsledares beslul eller om säkerhels- eller bevakningsälgärd med avseende på byggnad, lokal eller inventarier eller eljest på lillverkning, förvaring eller transport eller annan befordran av pengar, värdeföremål, handlingar eller meddelanden, och del kan antagas att röjande motverkar åtgärden,

5, Meddelandet lämnas av den som är verksam inom polisen eller kriminalvärden och innehåller sädant som han eller hon har erfarit därunder om åtgärd med ändamål att hindra rymning eller frilagning, och del kan antagas att röjande motverkar ålgärden,

6, Meddelandet lämnas av den som hos myndighet deltager i medling i arbetstvister, i provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering eller vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning, som myndighet utför för enskilds räkning ellereljest enligt enskilds uppdrag, eller i bankrörelse eller annan ekonomisk verksamhel, som myndighet bedriver till allmänhetens tiänst, och innefattar uppgift om frivillig hänvändelse från enskilds sida eller om vad som har iakttagils, inhämtats eller åtgjorts med anledning av hänvändelsen,

och det kan antagas att den som har gjort hänvändelsen har förutsatt förtrolig behandling,

7, Meddelandet lämnas av

den som hos myndighet deltager i handläggningen av ärende om beskattning eller om lillslånd eller auktorisation enligl lag eller förordning alt bedriva yrke eller näringsverksamhet eller alt företaga viss åtgärd,

den som deltager i utövningen av tillsyn enligt lag eller förordning över enskild ekonomisk förvaltning eller yrkes- eller näringsverksamhet, eller

den som eljest medverkar i undersökning eller kontroll för del allmännas räkning av enskilds förvärvsverksamhet eller ekonomiska förhållanden,

och innehäller sädant som han eller hon därunder har erfarii i fråga om förhållandena för dem som har trätt i affärsförbindelse eller annan förtrolig förbindelse med den som är föremål för undersökning eller kontroll,

8, Meddelandet lämnas av den, som under verksamhet hos myndighei har fått del av handling som enligt 20 S första stycket, 22 S, 26 S, 30 S andra stycket försia meningen eller 35 S lagen om allmänna handlingar skall hällas hemlig, och innefattar uppgift i handlingen som utgör grund för hemlighållandet,

9, Meddelandet omfatiar

innehållet i domstols dom eller annat beslut, som avser domstolens rätt-

Prop. 1975/76:204 220

skipande eller rättsvårdande uppgifter, eller

vad som har förekommit vid överiäggning som domstolen håller inom Slängda dörrar angående sådani beslut, och

lämnas innan beslutet meddelas av den som är anställd eller fullgör uppdrag vid domstolen,

C Tystnadspliki för funktionärer vid massmedier

Meddelandet innefattar brolt som avses i 8 kap, 10 S 1 eller 2 massmediegrundlagen,

2 S Vad som i 1 S sägs om att den som utövar eller deltager i yrke eller annan verksamhet fär fallas till ansvar för brott mot tystnadsplikt skall gälla även i fall då denna person lämnar meddelandet efter det alt han eller hon har upphört med yrket eller verksamheten,

3 S Bestämmelserna i 1 S om att den som utövar eller deltager i yrke eller annan verksamhet far fällas lill ansvar för brott mot tystnadsplikt skall ha motsvarande tillämpning när meddelandet har lämnats av någon som har fått kännedom om det som meddelas i egenskap av biträde åt sådan person eller på grund av anställning hos eller uppdrag av myndighet,

4 S Med myndighet avses i I och 3 SS även annat allmänt organ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari året näst efter det då riksdagen slutgiltigt har antagit det genom regeringens proposition 1976:000 framlagda förslaget lill massmediegrundlag.

Prop. 1975/76:204 221

Innehållsförteckning

Propositionen................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................... ...... 1

Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen ...... 3

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde 1976-03-25 30

1. Inledning.................................................... 30

2, Reformarbetet............................................. 34

3, Utvidgning av det grundlagsskyddade området till andra skrifter

än tryckta.................................................. 39

3.1 Gällanderätt........................................... .... 39

3.2 Massmedieutredningen............................. .... 40

3.3 Remissyttrandena................................... .... 41

4. Omfattningen avdet tryckfrihetsrättsliga meddelarskyddet m. m. 45

4.1 Gällande rätt.......................................... ..... 45

4.2 Massmedieutredningen............................. ..... 48

4.3 Remissyttrandena över massmedieutredningens förslag .., 50

4.4 Tystnadspliktskommittén.......................... ..... 56

4.5 Remissyttrandenaövertystnadspliktskommitténsförslag.. 59 5 Processuella frågor i anslutning till meddelarskyddet............................................... 74

5.1 Gällanderätt........................................... 74

5.2 Den s. k. IB-aftaren................................ ..... 76

5.3 Massmedieutredningen............................. 76

5.4 Remissyttrandena................................... 78

6. Tillsyn och åtal m.m...................................... 84

6.1 Gällanderätt........................................... 84

6.2 Massmedieutredningen............................. 84

6.3 Remissyttrandena.................................... ..... 85

7. Föredraganden............................................ ..... 88

7.1 Utvidgning av det grundlagsskyddade området till andra skrifter än tryckta 88

7.2 Omfattningen av det tryckfrihelsrällsliga meddelarskyddet

m. m.................................................... .... g-j

7.3 Processuella frågor i anslutning till meddelarskyddet 1J3

7.4 Tillsyn och ålal m, m................................ ... 123

8. Upprättat lagförslag...................................... ... ] 25

9. Specialmotivering......................................... 125

Förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen... 125

1 kap........................................................ 125

loch9SS................................................... 125

5S............................................................................. 131

65.......................................................... ... 136

3 kap......................................................... ... 136

1«.......................................................... ... 137

Prop. 1975/76:204 222

2S......................................................................... 137

3S ....;................................................................... 139

4S.............................................................................. 144

5S.............................................................................. 145

6S................................................ '........................ 147

4 kap 147

IS.......................................................................... 148

2S......................................................................... 149

4S......................................................................... 149

5 S........................................................................ 149

5 kap 150

I och 2 SS ................................................................. 150

4-é samt 8 och 9 SS................................................... 154

6 kap 154

3S......................................................................... 154

7 kap 155

3S......................................................................... 155

4S......................................................................... 162

5S......................................................................... 164

6S......................................................................... 173

8S......................................................................... 174

8 kap 174

IS.......................................................................... 174 ■

2S......................................................................... 174

3S......................................................................... 174

4S......................................................................... 174

5S......................................................................... 175

6S......................................................................... 175

8S......................................................................... 175

9 kap 175

IS.......................................................................... 175

2S......................................................................... 175

3S......................................................................... 177

10 kap 179

2S.............................................................................. 179

3S.............................................................................. 180

4S.............................................................................. 181

7S......................................................................... 181

Prop. 1975/76:204 223

12 kap 185

IS.......................................................... 185

2S.......................................................... ... 187

I3S......................................................... ... 188

I4S............................................................................. 189

13 kap 189

3S.......................................................... ... 189

4S.......................................................... ... 189

5S.......................................................... ... 190

14 kap 192

IS.......................................................... ... 192

4S.......................................................... ... 193

5S.......................................................... ... 193

Övergångsbestämmelser................................ 194

10. Hemställan.................................................. ... 195

11. Beslut........................................................ ... 195

Bilaga I Massmedieulredningens förslag till massmediegrundlag Bilaga 2 Tyslnadspliktskommitténs utkast till utökad lydelse av 8

kap. 4 S massmediegrundlagen enligt JK:s tankegång Bilaga 3 Tyslnadspliktskommitténs förslag till ändrad lydelse av 6 kap. 19 S i

massmedieutredningens förslag till massmediegrundlag Bilaga 4 Tystnadsplikiskommitléns förslag till lag om tillämpningen av 8 kap.

4 S massmediegrundlagen