Regeringens proposition nr 19 1975/76 Prop. 1975/76:19

Nr 19

Regeringens proposition om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs m. m.;

beslutad den 16 oktober 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

INGEMUND BENGTSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs vissa ändringar i lönegarantisyslemet vid konkurs. Flera av ändringsförslagen syflar till att arbetstagarna skall fä betalt enligt garantin snabbare än f. n. Sålunda föresläs ändringar i konkurslagen och lönegarantUagen som skall göra det möjUgt för kronofogdemyndighet att vid s, k, fattigkonkurser fä kännedom om löne- och pensionsfordringar tidigare än som sker nu. Den s, k, gode mannen i faltigkonkurs skall under arbetet med att upprätta konkursbouppteckningen efter hand underrätta kronofogdemyndigheten om sädana fordringar, Tredskande gäldenär kan hämtas eller häktas för att förmås fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt lönegarantUagen,

Vid ordinär konkurs föreslås alt konkursförvallaren snarast efler konkursbeslutet skall underrätta utbelalningsmyndighelen (länsstyrelsen) om fordran på lön för uppsägningstid i den män fordringen är klar. Underrättelse bör också lämnas om annan fordran som är klar. När underrättelse lämnas om sädana fordringar skall förvaltaren för arbetstagarens räkning bevaka fordringarna i konkursen och underrätta arbetstagaren om bevakningen.

Den nuvarande ordningen att kronofogdemyndigheten kan hänvisa arbetstagaren att väcka talan vid domstol om lönefordran är tvistig slopas. I stället skall talan fä föras genom besvär såsom f. n. gäller i övriga fall.

Slutiigen föreslås alt lönegarantin utvidgas till alt omfatta mätningsar-

1 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 19

Prop. 1975/76:19

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konr kurs

Härigenom föreskrives att 3, 5—9, 11 och 12 §§ lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §
Betalning enligt garantin utgår Betahimg enhgt garantin utgår
endast för fordran som bevakats i endast för fordran som bevakats i
konkursen eUer, i fall som avses i konkursen eller, i fall som avses i
7 §, blir känd för myndighet som 7 §, blir känd för myndighet som
där sägs inom ett år från det att där sägs inom ett år från det att
konkursen avskrevs. Har arbetsgi- beslut om avskrivning av konkur-
varen tidigare varit försatt i kon- sen vunnit laga kraft. Har arbets
kurs, utgår icke betalning för förd- givaren tidigare varit försatt i kon-
ran som gjorts eller kunnat göras kurs, utgår icke betalning för ford-
gällande i den konkursen: ran som gjorts eller kunnat göras

gällande i den konkursen,

5 §

Garantibelopp betalas av myn- Garantibelopp betalas av myn
dighet som Konungen bestämmer, dighet som regeringen besiämmer.
Härvid verkställes skatteavdrag Härvid verkställes skatteavdrag
samt avdrag med belopp som skall saml avdrag med belopp som skall
innehållas på grund av beslut om innehållas på gmnd av beslut om
införsel eller utmätning i lön, införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp får ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Garantibelopp som avser fordran på lön för uppsägningstid får betalas efter hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, fär garantibelopp, som motsvarar sådan del av motfordringen med vilken kvittning kan ske enUgt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvillnmgsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger.

Betalning enligt garantin av fordran som avses med underrättelse enligt 6 § första stycket första eller andra meningen får dock ske utan hinder av att beslutet om konkurs icke vunnit laga kraft.

6 §

När bevakad fordran soin om- Konkursförvaltaren skall sna-

fatlas av garantin lämnats utan rast efter konkursbeslutet underanmärkning i konkursen eller se- rätta myndighet som avses i 5 §

Nuvarande lydelse

nare blivit utdelningsgill, skall konkursförvaltaren utan dröjsmål underrätta myndighet som avses i 5 § om fordringen.

Föreslagen lydelse

om fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning blivit utdelnings-

gill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver icke lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betalning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921:225), beträffande fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen skall konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillställer konkursdomaren två kopior av underrättelsen tned angivande av alt denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om be-I vakningen.

Prop. 1975/76:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller i tiUämpliga delar, när konkursdomaren mottagit anmälan som avses i 186 § konkurslagen (1921: 225) utan att underrättelse som avses i 6 § lämnats dessförinnan.

8 § Det åligger kronofogdemyndighet som får underrättelse enligt 7 § att skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen. Detta gäller även när fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Beslut om hämtning eller häktning meddelas av konkursdomaren efter framställning från kronofogdemyndigheten. Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna medel. I övrigt gäller beträffande sådan åtgärd 95 § konkurslagen (1921:225) i tilllämpliga delar.

Nuvarande lydelse

betsgivaren bestrider en del av fordringen, har vad som nu sagts motsvarande tillämpning på den delen.

Finner kronofogdemyndighet i annat fall än som avses i första stycket att arbetstagarens fordran icke omfattas av garantin, fär arbetstagaren föra talan mot beslutet genom besvär. I fråga om sådan besvärslalan har bestämmelserna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om klagan över utmätning i allmänhet motsvarande tillämpning. Mot hovrätts beslut får dock talan icke föras.

Föreslagen lydelse

Finner kronofogdemyndighet alt arbetstagarens fordran icke omfattas av garantin, får arbetstagaren eller den till vilken fordran övergått enligt 11 § föra talan mot beslutet genom besvär, I fråga om sådan besvärstalan har bestämmelserna i utsökningslagen (1877: 31 s, 1) om klagan över utmätning i allmänhet motsvarande tUlämpning, Mot hovrätts beslut får dock talan icke föras.

11 §

Överlåtes fordran, har förvärvaren rätt tUl garantibelopp enligt denna lag endast om förvärvet skett sedan konkursbeslutet meddelats och förvärvaren är arbetstagarorganisation i vUken överlåtaren är medlem eller fond i vars förvaltning organisationen deltar.

Överlåtes fordran, har förvärvaren rält tUl garantibelopp enligt denna lag endast om förvärvet avsett av arbetsgivaren innehållet, ej utbetalt mätningsarvode eller därmed jämförlig avgift eller facklig medlemsavgift eller förvärvet skett sedan konkursbeslutet meddelats och förvärvaren är arbetstagarorganisation i vilken överlåtaren är medlem eller fond i vars förvaltning organisationen deltar.

Rätt till garantibelopp enligt lagen tillkommer underhållsberättigad för underhållsbidrag som har innehållits genom införsel. Sådan rätt tillkommer dock ej kommun som har utgivit bidragsförskott för underhållsbidrag.

12 §

Prop. 1975/76:19 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har betalning enligt garantin skett med tillämpning av 5 § tredje stycket och upphäves därefter konkursbeslutet genom beslut som vinner laga kraft, skall den som erhållit betalningen återbetala uppburet belopp.

Föreligger särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt första eller andra stycket efterges helt eller delvis.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om fordran som har gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller 11 § i sin äldre lydelse.

2 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrives alt 101 och 185 §§ konkurslagen (1921: 225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

101 §

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär alt hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rält han i sådant avseende vUl göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan,

I bevakningsinlaga bör borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

Alt fordran som omfattas av lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren är särskilt föreskrivet.

185 §1 Finner konkursdomaren, då beslut om konkurs meddelas, anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av kon-kurskoslnadema, och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppställ icke äga tiUämpning, utan gäUe vad här nedan föreskrives:

' Senaste lydelse 1975:244,

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man att laga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tUlgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra boet skall god man alllid förordnas. Det åligger i sådant fall gode mannen att ofördröjllgen upprätta och tUl konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpUktdse redligen uppgiva boet.

2) Konkursdomaren i skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man alt laga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eUer pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Del åligger i sådant fall gode mannen att ofördröjllgen upprätta och till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts, samt att så snart kunskap vunnits om löne-' eller pensionsskuld genast anmäla detta till kronofogdemyndigheten, i gäldenärens hemortskommun. Finnes ej löne- eller pensionsskuld skall detta anmärkas ! i förteckningen. Vid bouppteckningsför-rällningen skall gäldenären vara tillstädes ocb under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av boupptecknmgen, att tillgäng finnes lUl bestridande
av konkurskostnadema, kalle konkursdomaren genast gäldenären all in
ställa sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sädan ed, som i
91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka ef
ter det beslutet om konkurs meddelades. Har konkursansökningen gjorts
av borgenär, varde underrättelse om liden för edgången med posten
översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i faU, varom nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap, i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasorn ock vad i samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska all vid bouppteckningsförrältning vara tillslädes och uppgiva boet skaU i fall, som här avses, äga moisvarande lUlämpning,

4) Varder ej genom tUlägg vid bouppteckningens beedigande eller el-

Prop. 1975/76:19 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jest ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anlednmg saknas tiU antagande, att genom edgången tUlgång till kostnadernas bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad som omför-mäles i 19 §, därvid likväl de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av kungörelse enUgt paragrafen. Med konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beiräffande konkurser föreskrivet; dock alt, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sädan edgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,

3 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968: 621)

Härigenom föreskrives att 24 § införsellagen (1968: 621) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

■ 24 §
Har medel innehåUils för förd- Har medel innehållits för ford
ran som avses il § 2, 3 eller 4 är ran är gäldenären icke vidare be-
gäldenären icke vidare betalnings- tahiingsskyldig för den del av
skyldig för den del av fordringen fordringen som motsvaras av inne-
som motsvaras av innehållet be- hållet belopp, även om det icke
lopp, även om det icke kan tagas kan lagas ut hos arbetsgivaren,
ut hos arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lag skall dock tiU-lämpas när fordran på medel som innehållils ej omfattas av lagen (1970: 741) om statiig lönegaranti vid konkurs.

Prop. 1975/76:19 10

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssarrimanträde 1975-10-16 I

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

i Föredragande: statsrådet Bengtsson

Proposition om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs m. m.

1 Inledning

Statsmakterna beslöt år 1970 (prop. 1970: 201, ILU 1970: 79, rskr 1970: 450) införa lagstiftning om staflig lönegaranti vid konkurs. Lagstiftningen syftade till att säkerställa arbetstagarnas lönefordringar i arbetsgivarens konkurs. Den trädde i kraft den 1 januari 1971,

I en gemensam skrivelse den 10 september 1973 till statsrådet och chefen för dåvarande inrikesdepartementet anförde Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) att handläggningstiderna i lönegarantiärendena visat sig bli avsevärt längre än som hade förutsatts vid lagstiftningens införande. Organisationerna föreslog att vissa åtgärder skulle vidtas för att nedbringa handläggnings-tiderna. I skrivelsen tog organisationerna upp också andra frågor som uppkommit vid tillämpningen av lagstiftningen.

Också i riksdagen har frågor om den statliga lönegarantin aktualise
rats (motion 1971: 654, LU 1971:4, motioner 1974: 648 och 654, LU
1974:21), '

Med anledning av bl. a. LO:s och TCO:s förutnämnda skrivelse påbörjades den 1 febmari 1974 inom arbetsmarknadsdepartementet en översyn av lönegarantisystemet. Resultatet av denna översyn har i april 1975 redovisats i en departementspromemoria (Ds A 1975: 4) översyn av lönegaranflsystemet vid konkurs.i De lagförslag som har tagits upp i

' Utredningsarbetet har utförts av rådmannen Arne Wilhelmsson med biträde av kronofogden Rune Tavemark.

Prop. 1975/76:19 11

promemorian torde få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), kammarkollegiet, riksskatteverket (RSV), arbetsdomstolen (AD), statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västerbottens län, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), konkurslagskommiltén. Föreningen Sveriges kronofogdar, LO, Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund. Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges domareförbund, Sveriges grossislförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisaflon (SHIO), Sveriges industriförbund och TCO. Dessutom har skrivelse i ärendet inkommit från advokaten Sixten Lagebrant.

RSV och fem av länsstyrelsema har bifogat yttranden från ett antal kronofogdemyndigheter, LO har bifogat yttranden frän Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska elektrikerförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet, medan TCO bifogat yttrande från Slalstjänsle-mannaföreningen vid kronofogdemyndigheten -ST-TK,

Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund har uttalat att de instämmer i de synpunkter som har anförts av SAF, Svenska företagares riksförbund har beträffande synpunkter på kronofogdemyndigheternas arbete i samband med konkurs hänvisat lill Sveriges industriförbunds yttrande.

Göteborgs tingsrätt och Svensk industriförening har förklarat att de tillstyrker samtliga de i promemorian framlagda förslagen.

Lönegarantisyslemet regleras genom lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs (LGL), lagen (1970: 742) om lönegaranliavgift, kungörelsen (1970: 745) om staflig lönegaranti vid konkurs (LGK) samt genom tillämpningsföreskrifter som RSV och riksrevisionsverket (RRV) har meddelat med stöd av 23 § samma kungörelse. Vidare finns bestämmelser i konkurslagen (1921: 225), KL, och lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. LGL utgår från reglerna i förmånsrättslagen (1970: 979), FRL,

Departementspromemorian och remissyttrandena tar upp såväl frågor som rör ändringar i flera av de nämnda lagarna som frågor som regleras i LGK och tillämpningsföreskrifterna. I det följande avser jag att behandla endast de frågor som måste underställas riksdagen, dvs. lagfrågorna, medan redogörelse för övriga frågor lämnas endast när del behövs för sammanhanget: ■

Prop. 1975/76:19 12

2 Gällande rätt

Enligl 1 § första stycket LGL svarar staten för betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare som har försalts i konkurs (lönegaranti). Vad som sägs om arbetstagare gäller även sådan anhörig till arbetstagare som med anledning av arbetstagarens anställning har pensionsfordran hos konkursgäldenären (arbetsgivaren).

De fordringar som omfattas av lönegarantin anges närmare i 2 §, Sålunda gäller garantin endast för sädan fordran pä lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 11 § FRL och sådan fordran på pension som har förmänsrätt enligt 11 eUer 12 § samma lag. Vidare omfattar garantin arbetstagares kostnad för alt försätta gäldenären (arbetsgivaren) i konkurs och, om konkursen avskrivits enligt 185 § KL, s. k. faltigkonkurs, för kostnad som arbetstagaren har ålagts alt betala enligt 188 § KL. Lönegarantin är begränsad till fem basbelopp såvitt avser fordran med förmånsrätt enligt 11 § FRL men är i övrigt obegränsad.

Enligt 11 § första stycket FRL följer förmänsrätt med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan ersättning på grund av anställningen som inte förfallit tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes. Förmånsrätten omfattar också sådan lön eUer ersättning under skälig uppsägningstid, högst sex månader, som överstiger inkomst vilken arbetstagaren, under den tid som lönen eller ersättningen avser, har förvärvat eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning, genom uppdrag eller genom egen förvärvsverksamhet. Förmånsrätten begränsas av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning som arbetslagaren uppburit, om bidraget avser samma tid som uppsägningslön och arbetstagaren blivit berättigad till bidraget efter uppsägningen. Lönefordran som har förfalUt tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes och som varit föremål för tvist är i vissa fall också förenad med förmånsrätt. I fråga om semesterlön eUer semesterersättning som är inflänad innan konkursansökningen gjordes gäller förmånsrätten vad som slår inne för det löpande och de närmast föregående tvä kvali-fikationsären,

Beiräffande pension för arbetslagaren eller dennes efterlevande gäller enligl 11 § andra stycket FRL förmånsrätten fordran för högst ett år innan konkursansökningen gjordes och nästföljande sex månader. Den gäller även beiräffande pension, som har inflänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären har övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Från förmånsrätt enligt 11 § första och andra styckena FRL undantas i Iredje stycket arbetstagare som själv eller flllsammans med närslående har väsenflig andel i förelaget och som har väsentligt inflytande över dess verksamhet.

Prop. 1975/76:19 13

I 12 § FRL upptas speciella regler om förmånsrätt för fordran på framtida pension till arbetstagare som är född år 1907 eller tidigare och deras efterlevande. Reglerna i paragrafen skyddar vissa äldre arbetstagare som inte får full tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring.

Betalning enligt lönegarantin utgår endast för fordran som har bevakats i konkursen eller, när det gäller fattigkonkurs, som har blivit känd för kronofogdemyndighet inom ett är från det konkursen avskrevs. Har arbetsgivaren tidigare varit försatt i konkurs, gäller garantin inte fordran som har gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen (3 § LGL),

I 4 § LGL stadgas att från belopp som avses i 2 § LGL skall avräknas vad arbetstagaren får lyfta enligt 143 § KL, dvs. förskott pä utdelning från konkursboet.

Lönegarantibelopp betalas ul av länsstyrelsen i det län dit konkurs-domstolen hör (5 § första stycket LGL och 1 § LGK), Där verkställs skatteavdrag och avdrag med belopp som skall innehållas på gmnd av beslut om införsel eller utmätning i lön. Utbetalning får inte göras förrän beslutet om konkurs har vunnit laga kraft och inle heller förrän arbetstagarens fordran har förfaUit till betalning. I fråga om garantibelopp som avser fordran på uppsägningslön får utbetalning ske efter hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får garantibelopp, som motsvarar sädan del av motfordringen som är kvilt-ningsgill enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvitlningsrätt, betalas ut försl om det klarläggs atl motfordringen inte föreligger (5 § andra stycket LGL).

Enligt 6 § LGL skall konkursförvallaren, dvs. vid ordinär konkurs (förvaltarkonkurs), underrätta utbelalningsmyndighelen utan dröjsmål när bevakad fordran som omfattas av garantin har lämnats utan anmärkning eller senare har blivit uldelningsgUl,

7 § första stycket LGL innehåller bestämmelser om skyldighet för konkursdomaren att vid fattigkonkurs genast underrätta kronofogdemyndigheten, om det finns anledning alt anta att fordran som omfattas av garantin kan göras gäUande, Kronofogdemyndigheten skall också underrättas om tid för gäldenärens edgång. Kronofogdemyndigheten har behörighet som borgenär, även om staten inte innehar fordran hos gäldenären. Av andra stycket i samma paragraf följer att första stycket gäller i lillämpliga delar vid övergång frän ordinär konkurs till fattigkonkurs och underrättelse från konkursförvaltaren enligt 6 § inle har lämnats dessförinnan.

Kronofogdemyndighet som får underrättelse enligt 7 § skall skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen. Delta gäller även om sådan fordran på annat sätt blir känd för myndigheten. Finner kronofogdemyndigheten vid sin prövning att

Prop. 1975/76:19 14

fordran är betalningsgmndande, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta länsstyrelsen om det.

Bestrider arbetsgivaren alt arbetstagaren har fordran och framgår det inte vid kronofogdemyndighetens prövning enligt 8§ att fordringen föreligger, skall enligt 9 § myndigheten hänvisa arbetstagaren att inom en månad väcka talan mot arbetsgivaren hos domstol vid äventyr att arbetstagaren föriorar sin rält till betalning enligt garantin. Om arbetsgivaren bestrider en del av fordringen får hänvisning avse den delen. Finner kronofogdemyndigheten i annat fall att arbetstagarens fordran inte omfattas av garantin, får arbetstagaren föra talan mot kronofogdemyndighetens beslut genom besvär, enligt reglerna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1), UL, om klagan över utmätning. Mot hovrätts beslut får emeUertid talan inle föras.

Enligt 10 § LGL inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären i fräga om utbetalat garantibelopp. Utdelning i konkursen för arbetslagarens fordringar som omfattas av garantin tillfaller staten intill detta belopp.

I 11 § finns regler om överlåtelse av rätt till garantibelopp. Överlåtes fordran har förvärvaren rätt till garantibelopp enligt lagen endast om förvärvet har skett sedan konkursbeslutet har meddelats och förvärvaren är arbetstagarorganisation i vilken överlätaren är medlem eller fond i vars förvaltning organisationen deltar.

Lagen innehåller i 12 § bestämmelser om återbetalningsskyldighet. Har någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakat att betalning enligt lagen utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon i annal fall obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalas vad som betalats för mycket. Äterbetalningsskyldigheten får efterges helt eller delvis, om det föreligger särskilda skäl.

Följande bestämmelser i KL bör redovisas i detta sammanhang. Enligt 8 § första stycket KL skall gäldenärs ansökan om konkurs åtföljas av en av honom under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och andra handlingar som rör boet. I andra stycket av paragrafen finns delvis samma bestämmelse beträffande dödsbos och dödsbodelägares ansökan. Enligl 13 § första stycket skall, när borgenärs konkursansökan tas upp, konkursdomaren genast förelägga gäldenären att inkomma med förklaring inom viss tid, högst en vecka från det han fält del av ansökningshandlingarna. Om det behövs för att ge gäldenären skäUgt rådrum får tiden utsträckas tUl högst en månad.

I 101 § KL finns bestämmelser om bevakning i konkurs. Bestämmelserna avser ordinär konkurs. Sålunda skall borgenär inom den bevakningstid som har satts ut skriffligen anmäla sin fordran hos konkursdo-

Prop. 1975/76:19 15

maren. Gör borgenären anspråk på förmånsrätt skall han i bevakningsinlagan ange den rätt som han i det avseendet viU göra gällande. Han skall också bifoga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar han vill åberopa tUl stöd för sin talan. Borgenären skall också ange sitt namn, yrke, boningsort och postadress.

Tiden för bevakning bestämmes av konkursdomaren. Bevakningstiden skall vara minst fyra, högst tio veckor från dagen för konkursen (19 §). Efter bevakningstidens utgång bestämmer konkursdomaren utan dröjsmål, efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren, tid, i regel minst två, högst fyra veckor, inom vilken anmärkning mot bevakningarna skall framställas samt tid och ställe för s. k. förlikningssammanträde (103 §). Sådant sammanträde, som hålles endast om anmärkningar framställts, skall äga rum tidigast två, senast fyra veckor efter anmärkningstidens utgång. Sedan anmärkningsflden har gått ut och, om anmärkning har gjorts, förlikningssammanträde har hållits, skall av konkursboets penningmedel, i den mån de inte går åt tUl att bestrida konkurskostnaderna eller till betalning av gäld som boet har ådragit sig, utdelning flll borgenärerna äga mm (125 §).

I 185—188 §§ KL fiims bestämmelserna om faltigkonkurs. Här skall endast kort redovisas bestämmelserna i 185 § första stycket 2. När konkursdomaren har konstaterat att konkursen skall handläggas som faltigkonkurs, skall han sålunda, där det prövas erforderligt, förordna en god man att ta vård om gäldenärens bo. Har gäldenären tidigare inle gett in en under edsförpliktelse underskriven förteckning över vissa tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handUngar som rör boet, till konkursdomaren, så skall god man alllid förordnas. Det åligger då gode mannen att ofördröjllgen upprätta och liU konkursdomaren ge in en sådan förteckning som nyss har sagts. Vid bouppteckningsförrätlningen skall gäldenären vara närvarande och under edsförpliktelse redligen uppge boet.

Lönegarantin gäUer inte fordran på underhållsbidrag enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken som en underhållsberättigad har mot en arbetstagare. Genom införsel i arbetstagarens avlöning enligt bestämmelserna i införseUagen (1968: 621), InfL, är det möjligt för den underhållsberättigade alt få betalning för sin fordran (1 §). Går arbetsgivaren i konkurs och har medel innehållits genom införsel för underhållsfordran är arbetstagaren likväl betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av innehållet belopp, om det inte kan tas ut av arbetsgivaren, dvs. konkursboet. Detta följer e contrario av 24 § InfL,

Prop. 1975/76:19 16

3 Departementspromemorian 3.1 Allmänt och erfarenheter

Inledningsvis framhålls i promemorian att lönegarantireformen innebär en avgörande trygghetsfaktor för arbetstagare, både organiserade och oorganiserade, som drabbas av arbetsgivares konkurs. Lagstiftningens betydelse framträder främst i fattigkonkurser där tidigare någon betalning för lönefordringar över huvud taget inte kunde påräknas. Beträffande såväl ordinära konkurser som faltigkonkurser syftar lagstiftningen dessutom lill att arbetstagarens fordran skall betalas inom rimlig tid efter det att den har förfallit lill betalning och inte — som tidigare i fråga om ordinära konkurser — med den tidsuldräkt som ett realiserande av konkursboefs tillgångar ofta irmebär,

I promemorian anförs atl farhågoma för att lönegarantireformen skulle medföra en ökning av antalet konkurser inle har besannats. Att en viss ökning av antalet konkurser skett torde i allt väsentligt ha andra förklaringar än den här antydda. Antalet konkurser som har tUlkommit åren 1969—1974 har varit

1969	1970	1971	1972	1973	1974
2 851	3 740	4 260	4 260	4 459	4 220

Under budgetåren 1970/71—1973/74 har enligt promemorian inkomsterna hos lönegarantifonden, främst lönegarantiavgifter och statens utdelningar i konkurser, uppgått tiU 19, 24 resp, 33 milj, kr, medan utgifterna under samma tid uppgått till 19, 23 resp. 27 milj, kr, Siffroma stämmer någorlunda väl överens med de beräkningar av medelsbehovet som gjordes i samband med lönegarantireformen. Det påpekas alt, när fräga är om ordinär konkurs, utanför utgifterna ligger fordringar tillhörande sådana löne- och pensionsborgenärer som har fått betalning direkt ur konkursboets medel. Det totala antalet löneborgenärer som kommit i åtnjutande av utbetalningar enligt garantin är okänt, I fattigkonktuer har enligt RSV:s statistik 1 146, 1 851, 2 197 resp, 1 976 arbetstagare åren 1971, 1972, 1973 resp, 1974 fått sina anspråk prövade av kronofogdemyndighet.

Erfarenhetema av lönegarantisystemet är enligt promemorian i huvudsak goda. I olika sammanhang har emellertid påtalats att systemet behöver ses över i fråga om vissa detaljer. I promemorian anförs att LO och TCO i sin gemensamma skrivelse år 1973 klagat pä att handlägg-ningsliderna i lönegarantiärendena blivit långa, både vid faltigkonkurs och ordinär konkurs. Vidare har organisationerna tagit upp frågor om rätt svarande, rättegångshinder och rättegångskostnader som uppkommer när kronofogdemyndighet på grund av att lönefordringen är tvistig har hänvisat arbetstagaren till att stämma arbetsgivaren till domstol. I

Prop. 1975/76:19 17

promemorian redovisas också frågor som har aktualiserats under utredningsarbetet vid kontakter med RSV, länsstyrelser, kronofogdemyndigheter och advokater, bl. a. frågor om arbetstagares bevakningsskyldighet vid övergäng från fattigkonkurs till ordinär konkurs, om den ersättningsgrundande lönefordringen, om utvidgning av garantin till att omfatta vissa underhållsfordringar och om statens bevakning av fordran som inte har infriats i konkurs m. m.

3.2 Tiden för utbetalning av lönegarantimedel.

I promemorian erinras om att i prop, 1970: 201 (s, 68) beräknades utbetalning av lönegarantimedel i allmänhet kunna ske vid fattigkonkurser en å två månader och vid ordinära konkurser omkring tre månader efter konkursbeslulel. Den i 1970 års proposition uppskattade tiden såvilt avser faltigkonkurser förutsatte att kronofogdemyndigheten vann kännedom om löneanspråk i nära anslutning flll konkursbeslutet sä att utredningsarbetet kom i gång utan tidsuldräkt, I promemorian konstateras att förutsättningen har visat sig hålla dåligt. Enligt en enkät som vid den nu utförda översynen har gjorts hos landets kronofogdar har det visat sig att liden från konkursbeslutet lill dess fordran har blivit känd hos myndigheten uppgått till högst en månad i ca 42 %, en å två månader i ca 28 % och mer än två månader i ca 30 % av ärendena. Den egentliga handläggningstiden hos myndigheten har uppgått till högst en månad i ca 20 %, en ä två månader i ca 25 %, två å tre månader i ca 20 % och mer än tre månader i ca 35 % av ärendena.

Beträffande förvaltarkonkurser redovisas i promemorian en undersökning hos länsstyrelsen i Stockholms län angående den tid inom vilken konkursförvaltarna — via kronofogdemyndighet för komplettering med uppgift om införsel- och utmätningsbeslut — har underrättat länsstyrelsen om godkända lönegarantianspråk. Enligt undersökningen har under månaderna september—december vart och ett av åren 1971—1974 tidsåtgången varit högst tre månader i ca 3 %, tre ä fyra månader i ca 10 %, fyra å fem månader i ca 35 % och mer än fem månader i ca 52 % av ärendena.

Tidsålgången för handläggningen hos länsstyrelserna har enhgt inhämtade uppgifter inte överskridit den normaltid om en vecka som RSV har angett i sina tillämpningsföreskrifter. Undantag härifrån gäller dock beträffande länsstyrelsen i Stockholms län där utbetalning skett inom ca två veckor 35 %, 43 %, 75 % resp. 55 % av ärendena under tiden september—december vart och ett av åren 1971—1974,

I promemorian konstateras att arbetstagarna inte får sin rätt enligt LGL tillgodosedd med den snabbhet som lagstiftaren har förutsatt, I regel dröjer det betydligt längre, ibland mera än ett år innan lönegarantibeloppen betalas ut. Orsakerna tUl dröjsmålen är enligt promemorian

2 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 19

Prop. 1975/76:19 18

mänga. Bl, a. kan upprättandet av bouppteckning och dess beedigande försenas, konkursgäldenären vägra samarbete eller vara oanträffbar, andra personer som har upplysningar att lämna vara svåranträffbara och utredningen kompliceras av skilda skäl, t, ex, bristande bokföring. Vidare kan förvaltare dröja med underrättelse lill länsstyrelsen i avvaktan på eventuell förskottsbetalning etc.

Enligt promemorian ligger det i sakens natur alt det för arbetstagaren är en allvarlig olägenhet alt behöva vänta så länge pä betalning. Det är därför nödvändigt all tidsutdräkten elimineras såväl i stora som små konkurser, LGL (11 §) lämnar visserligen möjlighet för arbetstagarorganisationerna att vid behov förskoltera medlen lUl arbetstagare som är anslutna till organisationen. De fackliga organisationerna har emellertid förklarat, att det inte bör ankomma på dem alt tillskjuta medel för att arbetstagarna skall få betalning i räll fld. Möjligen kunde då länkas den ändringen att arbetstagarna skulle fä överlåta rätt till garantimedel också flll kreditinstitut och på så sätt få möjlighet till snabbare betalning. Det nuvarande principiella förbudet mol överlåtelse av rält till ga-ranflmedel har motiverats med bl. a. risken för att arbetstagarna kunde förmås sälja sina lönefordringar lill underpris. Denna risk föreligger uppenbarligen alltjämt. Det principiella förbudet mot överlåtelse av rätt till garantimedel bör enligt promemorian därför behällas. I stället måste ansträngningarna inriktas på att åstadkomma ett effektivare och mindre tidskrävande förfarande i lönegaranflärendena.

För att lönegarantiärenden skall kunna tas upp av kronofogdemyndighet snabbare än f. n. föreslås i promemorian en rad åtgärder, av vilka en del är avsedda att vidtas inom ramen för de nuvarande lagreglerna, t. ex. genom ändringar i LGK, i föreskrifter av RSV m. m. och en del innebär ändringar i nuvarande lagstiftning. Till den förra gmppen av åtgärder hör bl. a. förslag om föreskrift att kronofogdemyndighet som i egenskap av skatleborgenär inställer sig vid rätlen i konkursmål skall informera sig om gäldenärens löne- och pensionsborgenärer och alt DON skall ha tillsyn över alt konkursdomarna iakttar bestämmelsen i 7 § första stycket LGL att utan dröjsmål underrätta kronofogdemyndighet om löneanspråk. Vidare hör dk bl. a. förslag om föreskrift rörande konkurs-domarens uppgiftsskyldighet vid övergång från ordinär konkurs flll fattigkonkurs, om olika vägar att informera arbetstagarna i lönegaranlifrä-gor, om komplettering av arbetstagares anmälan av lönegarantianspråk med bekräftelse på heder och samvete av vissa uppgifier samt om uppgift i anmälan om fackligt biträde vid upprättande av anmälningen. Förslag läggs fram också om utredningsarbetet hos kronofogdemyndigheten och RSV:s arbetsbeskrivning, om nya eller ändrade formulär, om ökad utbildning av kronofogdemyndigheternas personal i bl. a. arbetsrättsliga frågor, om på vilka befattningar hos kronofogdemyndighet lönegaranti-ärenden bör läggas samt om åtgärder att förmå förvaltarna i ordinära

Prop. 1975/76:19 19

konkurser att bättre iaktta skyldigheten att utan dröjsmål lämna föreskriven underrättelse till länsstyrelsen,

I fråga om åtgärder i lagstiftningshänseende tar promemorian först upp förslag beträffande reglerna i KL om inledande av konkursförfarandet. Kronofogdemyndigheten får enligt promemorian i regel kännedom om arbetstagares löneanspråk genom att konkursdomaren sänder en kopia av bouppteckningen lill myndigheten. Denna ordning som i promemorian benämns "myndighetsvägen" anges vara den som lagsflf-laren förutsatt skall vara den normala. Kronofogdemyndigheten kan få kännedom om lönefordringen också genom att arbetstagaren eller dennes fackliga organisation gör anmälan direkt lill myndigheten. Denna ordning kallas i promemorian för "arbetstagarvägen".

När borgenärs ansökan om konkurs upptas av konkursdomaren skall han förelägga gäldenären att inom viss kortare tid yttra sig över ansökningen (13 § KL). I promemorian hävdas att det inte torde möta några betänkligheter om gäldenären samfldigt anmodas att lämna uppgift om löneborgenärer och deras adress. Som jämförelse hänvisas till vad som anförs i konkurslagskommitléns betänkande (SOU 1974: 6) Förenklad konkurs m. m. s. 76 vid nol 8. Om gäldenären medger konkursansökningen och därför blir försalt i konkurs utan föregående inställelse hos rällen (14 § KL) kan konkursdomaren — i de fall gäldenären lämnat begärda uppgifier — genast anmäla dessa tUl kronofogdemyndigheten när konkursen skall handläggas som faltigkonkurs. Motsvarande gäller efter viss komplettering av 8 § KL, vUken bör jämföras med föreslagen komplettering av 54 § KL i SOU 1974: 6, för det fall alt gäldenären själv begär sig i konkurs och därvid iakttar föreskriften i nämnda lagrum. Föreskriften innebär att till gäldenärens ansökningshandling bör fogas förteckning över bl. a. varje borgenärs namn och adress och, efter komplettering, även uppgift i vilken mån viss skuld avser lön eller pension. Konkursdomaren kan genom kompletteringen sättas i stånd att lämna kronofogdemyndigheten uppgifter om löneborgenärer i omedelbar anslutning till konkursbeslutet.

Bestrider gäldenären borgenärs konkursansökning eller hör han inte av sig, skall enligt KL frågan om hans försättande i konkurs hänskjutas till rätten. Vid inställelsen inför rätlen bör enligt promemorian gäldenären, när han är tUlstädes, tillfrågas om sina löne- och pensionsborgenärer. Om rällen försätter gäldenären i konkurs och konkursdomaren beslutar att denna skall handläggas som faltigkonkurs kan konkursdomaren genast anmäla lämnade uppgifter om löne- och pensionsborgenärer till kronofogdemyndigheten. Med de beskrivna rutinerna bör enligt promemorian ett ganska stort antal lönegarantifall kunna fångas upp i direkt anslutning till konkursbeslulel.

På grund av det anförda föreslås i promemorian alt det skall åligga gäldenären att i konkursansökningsmålet lämna uppgift om löne- och

Prop. 1975/76:19 20

pensionsborgenärer. Bestämmelser härom bör tas upp i 8 och 13 §§ KL. I promemorian erinras att det enligt 7 § LGL i dess nuvarande lydelse åligger konkursdomaren att genast anmäla uppgift om löne- och pensionsborgenärer till kronofogdemyndigheten.

Enligt promemorian intar många gäldenärer en passiv attityd i konkursmålet och de nyssnämnda förslagen är därför inte tillräckliga. Man får då tänka sig andra anordningar för att kronofogdemyndighet så snabbt som möjligt skall bli underrättad om löne- och pensionsanspråken. En möjlighet är att föreskriva skyldighet för gode mannen att anmäla löne- och pensionsskulder till kronofogdemyndigheten så snart de under arbetet med bouppteckningen kommer tUl hans kännedom. Gode mannen bör enligt promemorian dessutom åläggas att i bouppteckningen alltid beröra frågan om lönefordringar förekommer i konkursen oavsett om sä är fallet eller ej. Vissa gode män torde redan nu iaktta detta utan sädan föreskrift. Bestämmelser i enlighet med det anförda föreslås tas in i 185 § första stycket 2 KL, I promemorian anförs vidare att de nya uppgifterna för gode mannen inle bör medföra några ändringar i hans arbete i övrigt. Det kan emellertid vara lämpligt att gode mannen i bouppteckningen anger eventuella löne- och pensionsskulder med reservation för det resultat som kronofogdemyndighetens utredningsarbete kan leda tUl.

Om konkursdomaren, kronofogdemyndigheten och gode mannen agerar i enlighet med det anförda bör enligt promemorian lönegarantiärende inte längre väckas hos kronofogdemyndigheten först genom översändande av bouppteckning. Med hänsyn till kronofogdemyndighetens utredningsarbete bör emellertid avskrift av bouppteckningen även i fortsättningen översändas till myndigheten. Detsamma gäller viss uppgift om löne- och pensionsskuld vid övergång från ordinär tUl fattigkonkurs. Bestämmelser härom föreslås meddelas i 7 § LGK.

I promemorian väcks frågan öm nya sanktioner mot tredskande konkursgäldenär. Det framhålls att, om gäldenären tredskas eller eljest är samarbetsovUlig, kan detta på ett belyddsefuUt sätt fördröja och försvåra utredningsarbetet. Hittillsvarande möjlighet att framtvinga medverkan från gäldenärens sida — bötessanktion — är enligt promemorian helt otillräcklig. Nya möjligheter bör därför övervägas. Uppmärksamheten kan därvid riktas mot de tvångsmedel — hämtning och häktning — som står till buds enligt 94 § KL mot gäldenär som underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt samma lag. Hämtning utnyttjas på sina håll ganska flitigt för att gode mannen skall få kontakt med tredskande gäldenär och få uppgifter till bouppteckningen. Hämtningen går i allmänhet till så att konkursdomaren på begäran av gode mannen förordnar om hämtning tUl rättens kansU genom polismyndighets försorg. Detta förfaringssätt synes vara lämpUgt också för att kronofogdemyndigheten skall få kontakt med gäldenären och få erforderliga uppgifter om

Prop. 1975/76:19 21

anmälda löneanspråk. Hämtning bör enligt promemorian alltså kunna påkallas hos konkursdomaren även av kronofogdemyndighet. Eventuella aktioner från gode mannen eller kronofogdemyndigheten bör dock samordnas. När konkursdomaren förordnar om hämtning på begäran av gode mannen skall han underrätta myndigheten härom. Sker hämtning på begäran av myndigheten skall konkursdomaren underrätta gode mannen.

Häktnmg är enligt promemorian synnerligen ovanligt men hotet härom torde i vissa fall ha en funktion att fylla. Det finns därför i förevarande sammanhang ingen anledning att undanta häktningsmöjligheten. Om hämtning eller häktning skall medföra tidsreduceringar bör tvångsmedlen enligt förslaget tillgripas så snart det är påkallat. Arbetstagarens intresse av snabb utbetalning skall vägas mot hänsynen till gäldenärens person. Tredskas gäldenären bör han alltså inte tillåtas fördröja lönegarantiärendet i någon större omfattning. Förfarandet vid hämtning och häktning bör vara detsamma som enligt KL, dock att kostnaden för inte bara häktning utan även hämtning bör utgå av allmänna medel. Som en följd av de nya tvångsmedlen föreslås i promemorian att den nuvarande bötessanktionen mot arbetsgivare som underlåter att lämna uppgifter om arbetstagares anställnings- och avlöningsförhållanden avskaffas.

På grund av det anförda föreslås i promemorian dels vissa ändringar i 8 § LGL och 10 § LGK, dels upphävande av 22 § LGK och dels att det i den "blivande" konkursförordningen, meddelas bestämmelser varigenom konkursdomaren åläggs att samordna hämtnings- och häktningsak-lioner från gode mannen och kronofogdemyndigheten.

I departementspromemorian framhålls att vid tillkomsten av LGL och i RSV:s arbetsbeskrivning har man i fråga om fattigkonkurser utgått från alt kronofogdemyndighetens prövning av anmälda löneanspråk normalt avslutas med att gäldenären beedigar i bouppteckningen intagen uppgift om anspråket. Kronofogdemyndigheten torde också som regel avvakta gäldenärens edgång innan lönegarantiärendet prövas slufligt även om förhållandena kring löneanspråket i och för sig redan är klarlagda. Denna bindning lill bouppteckningen och edgången är enligt promemorian olycklig. Erfarenheten visar nämligen alt det är vanligt att sena utbetalningar enligt garantin just beror på dröjsmål med edgångs-sammanträde. Det skulle på grund härav vara till fördel om kronofogdemyndighetens utredningsarbete kunde frigöras från bouppteckningen och edgången. De tidigare redovisade förslagen borde enligt promemorian medföra att myndigheten i de allra flesta fall fär kännedom om arbetstagarnas anspråk på annat sätt än genom konkursbouppteckningen. I de fall anmälda löneanspråk uppgår till mera betydande belopp och utredningen hos kronofogdemyndigheten inle är tillräckligt entydig, bör enligt promemorian emellertid gäldenärens edgång avvaktas även i fort-

Prop. 1975/76:19 22

sättningen. Detsamma gäller fall då anledning förekommer att misstänka försök till missbmk av lönegarantisystemet. Sammanfattningsvis framhålls i promemorian att utredningsarbetet bättre än f. n. bör anpassas till förhållandena i det särskilda fallet. I författningshänseende behöver de diskuterade ändringarna i utredningsarbetet få endast ett begränsat uttryck. Vad som sägs om att kronofogdemyndighet skall underrättas om gäldenärens edgång föreslås få stå kvar (7 § första stycket LGL och 7 § första stycket LGK). Den särskilda bestämmelsen i LGK om skyldighet för kronofogdemyndighet att närvara vid edgången bör dock modifieras (11 § LGK). Vidare bör viss jämkning göras av bestämmelserna om myndighetens utredningsarbete i 10 § LGK. Betydligt viktigare än förfaltningsjusleringar är enligt promemorian att ändringama i utredningsarbetet får slå igenom i den av RSV fastställda arbetsbeskrivningen för kronofogdemyndighet vid handläggning av lönegarantiärenden och i de formulär som kommer lill användning hos kronofogdemyndigheten.

De hittills redovisade föreslagen torde enligt promemorian medföra att kronofogdemyndigheten i de allra flesta fall får kännedom om arbetslagarnas anspråk på annat sätt än genom konkursbouppteckningen. Utredningsarbetet bör sedan ärendet väckts i allmänhet kunna genomföras och avslutas ulan hinder av hur långt arbetet med bouppteckningen framskridit, I promemorian påpekas att eftersom det är arbetslagarens eget anspråk som skall tillgodoses kan man kräva att abetstagaren efter förmåga själv tar till vara sina intressen. Det är därför i princip tilltalande alt främja arbetstagarnas aktivitet. I promemorian diskuteras olika vägar att informera arbetstagama om lönegarantisystemet. Utredningsarbetet kan, framhålls det i promemorian, främjas om arbetstagaren kompletterar sin anmälan om löne- och pensionsanspråk med alt på heder och samvete bekräfta riktigheten av vissa relevanta uppgifter, sådana som om han varit anställd hos gäldenären under den aktuella tiden, om han varit sjukskriven under denna tid, om han eller närstående äger företaget i fråga helt eller delvis etc. Däremot bör inte krävas att arbetstagarens försäkran omfattar också att ett visst preciserat löneanspråk föreligger. Han har nämligen som regel inga precisa uppgifter om sitt krav. I promemorian föreslås att formuläret för ar-belstagaranmälan utformas i enlighet med del anförda.

När det gäller möjlighetema att nå snabbare utredningar i ordinära konkurser påpekas i promemorian, alt utredningsarbetet hos konkursförvaltare är mera formbundet än hos kronofogdemyndigheten eftersom det knyter an till det s. k. bevaknings- och anmärkningsförfarandet. Förvaltaren kan nämligen påkaUa betalning enligt garantin hos länsstyrelsen först sedan bevakad fordran har blivit uldelningsgUl, dvs. enligt lagen tidigast omkring två månader och i praktiken som regel omkring tre månader efter konkursutbrotlet. Till saken hör vidare att förvaltarna helst

Prop. 1975/76:19 23

undviker alt påkalla betalning enligt garantin och i stället försöker tUlgodose arbetslagarna genom förskottsbetalningar med konkursboels medel. Enligt promemorian är därför möjUgheterna att inom ramen för nuvarande system åstadkomma snabbare betalningar lill arbetstagarna begränsade. En utväg är att vidta åtgärder i syfle att förmå förvaltama alt bättre iaktta skyldigheten alt utan dröjsmål underrätta länsstyrelsen när fordringar som omfattas av garantin blivit utdelningsgilla. I promemorian nämns att viss information om denna skyldighet har skett genom cirkulärskrivelse till advokaterna den 18 december 1972 från generalsekreteraren i advokatsamfundet. Det synes dock önskvärt alt advokatsamfundet på nytt informerar sina medlemmar om deras åligganden med anledning av systemet med statlig lönegaranti vid konkurs. Uppenbarligen är emellertid en information av detta slag mte tUlräcklig för att arbetstagarna i gemen skall få betalt snabbare. En tanke som har framkastats är att det skulle åligga rättens ombudsman alt kontrollera alt underrättelseskyldigheten tUl länsstyrelsen fullgörs utan dröjsmål. Etl sådant åliggande för rätlens ombudsman lär dock knappast få någon särskilt stor effekt. Dessutom är det ovisst om ombudsmannainstilutet skall få bestå av direktiven för konkurslagskommiltén (Ju 1971: 06) att döma. En annan tanke som har förts fram är alt omgången via kronofogdemyndigheten för komplettering med införsel- och löneutmälningsbeslut beiräffande arbetstagare skulle avskaffas. Inle heller denna tanke bör enligt promemorian förverkligas. För del första är det ganska betydande belopp som innehålls på grund av införsel och löneulmälning och för det andra åstadkommer omgången via kronofogdemyndigheten inte någon nämnvärd tidsuldräkt.

Del anförda ulvisar enligt promemorian att om arbetstagarnas fordringar skall kunna infrias snabbare vid ordinära konkurser än f. n. måste systemet för betalningar enligt garantin i dessa fall ändras. Hind ret för snabbare betalningar utgörs av anknytningen tUl bevaknings- och anmärkningsförfarandel. En tänkbar förändring kunde möjligen vara att låta anknytningen beslå men ålägga förvaltaren att skilja ut arbetstagarnas bevakningar frän de övriga och separatgranska dem så snart de har kommit in. Om och i den män som förvaltaren sedan godkänner bevakningarna har han att utan dröjsmål underrätta länsstyrelsen för betalning enligt garantin. Delta sätt att agera är emellertid inte särskUl rationellt. Del är därför inle säkert att förvallarna skulle komma att iaktta det. Förslaget har vidare den svagheten atl anmärkningar mot arbetstagarnas bevakningar kan göras även av annan än förvaltaren även om det skall medges att risken härför mest är av teoretiskt intresse. Förslaget förkastas därför i promemorian, I stället framhålls att en meningsfull ändring av systemet för betalning av garantimedel i ordinär konkurs måste innebära en frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandel,

I promemorian diskuteras härefter om en frikoppling från bevak-

Prop. 1975/76:19 24

nings- och anmärkningsförfarandet bör vara total eller blott parflell. Det kan synas frestande att söka åstadkomma en total frikoppling. Den skulle kunna förenas med att prövniiigen av arbetslagarnas anspråk flyttades från konkursförvaltaren lill kronofogdemyndigheten. Därigenom skulle man kunna vinna bl, a, en enhetlig behandling av alla lönegarantiärenden, oavsett den form i vUken konkursen handläggs. Emellertid skulle en total frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandet föra med sig vissa tekniska problem. Dessa rör exempelvis behandlingen i konkursen av den del av en lönefordran som överstiger maximibeloppet enligt garantin eller av sådan fordran som kronofogdemyndighet och — efler besvär — överexekutor eller hovrätt genom lagakraftvunnet beslut funnit vara mte betalningsgmndande enligt garantin. Har lönefordran däremot ansetts betalningsgrundande torde det vara av underordnad betydelse om fordringen sedan inte skulle godkännas i konkursen. De åberopade problemen är, medges det i promemorian, naturligtvis inte svårare än att de kan lösas, I sammanhanget bör emeUertid beaktas, att konkurslagskommiltén har till uppgift bl, a, alt ompröva såväl det nuvarande bevaknings- och anmärkningsförfarandet som också kontrollen över förvaltningen, 1 direktiven för kommUtén nämns just kronofogdemyndighet som ett tänkbart kontrollorgan. På grund härav och eflersom syftet att påskynda utbetalningar till arbetstagarna i betydande utsträckning kan tillgodoses redan genom en partiell frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandet bör man enligt promemorian nöja sig med det.

En partiell frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandet föreslås i promemorian utformas enligt följande. Arbetslagarnas fordringar i konkurs beslår till övervägande del av ersättning för uppsägningstid. Denna ersättning kan uppgå flll högst betydande belopp med hänsyn flU de långa uppsägningstider som stipulerats i lagen (1974: 12) om anställningsskydd (LAS). Vid sidan av ersättning för uppsägningslid utgörs den vanlige arbetslagarens krav främst av semester-, ackordsersättningar och liknande, Betalningsgmndande enligl garanfln är vidare arbetstagares pensionsfordringar och fordringar på ersättning för konkursansöknings- och konkurskostnader.

För arbetstagarna är enhgl promemorian ersättning för uppsägningstid det utan tvivel viktigaste anspråket. Det är också det anspråk som enklast kan fastställas flll sin slorlek. Del bör under sådana förhållanden inle möta något hinder alt låta konkursförvaltaren redan vid konkursutbrottet underrätta länsstyrelsen om att ersättning för uppsägningstid skall betalas till arbetstagaren med visst belopp vid särskUt angivna förfallodagar. Underrättelsen bör på gängse sätt gå via kronofogdemyndigheten för komplettering med beslut om införsel och löneulmälning beträffande arbetslagaren. Genom utbetalningen till arbetstagaren övertar staten dennes fordran hos konkursgäldenären. 1 motsats till vad som gäller f. n, är fordringen härvid emellertid inte formellt bevakad i konkur-

Prop. 1975/76:19 25

sen och än mindre utdelningsgill. Denna fär anses bevakad och uldelningsgUl i och med förvaltarens underrättelse till länsstyrelsen. Staten skall inte heller behöva bevaka fordringen. Förvaltaren skall därför i den mån konkursboets medel förslår tillerkänna staten utdelning för fordringen i utdelningsförslaget. Övriga sakägares intressen tUlgodoses genom att de kan få fordringens rätt till utdelning prövad efter klander av detta. Härigenom kompenseras de för den förlorade möjligheten att anmäla jäv mot fordringen i anmärkningsskrifl. I promemorian påpekas att detta syslem påminner om det som f, n. praktiseras såvitt avser skattefordringar i konkurs. Den omständigheten att arbetstagarfordringar i förmånsrättsordningen föreslås bli nedklassade och placerade närmast före skattefordringar kan därför möjligen tala för att behandlingen i konkurs av dessa fordringar, som båda tUlkommer staten, blir så likartad som möjligl.

I promemorian framhålls vidare att en fördel med den tänkta ordningen är att arbetstagares fordran på ersättning för uppsägningstid kan bli rätlidigt infriad, oavsett om konkursboet har medel att själv betala eller inte. Samtidigt kan den nya ordningen tUlgodose ell från advokat-häll framfört önskemål att förvaltaren skall kunna driva konkursföretaget under uppsägningstiden även om konkursboet saknar medel till de anställdas löner. Inget hindrar att arbetstagama befullmäktigar förvaltaren att lyfta garanlimedlen från länsstyrelsen. Huruvida några fördelar är förenade med ett sådant förfarande anses i promemorian tveksamt. I sammanhanget bör beaktas att det under alla förhållanden ankommer på länsstyrelsen att verkställa skatteavdrag och avdrag med belopp som skall innehållas på grund av införsel- och löneutmälningsbeslut. Om förvaltaren anser sig genom förskottsbetalning av konkursboets medel kunna infria arbetstagarens fordran på dennas förfallodag skall han inte underrätta länsstyrelsen. I promemorian påpekas alt förskottsbetalningar före anmärkningstidens utgång kan göras redan enligt gällande lag. Det fömtsatts dock atl fordringen är bevakad.

Övriga arbetstagaranspråk är enligt promemorian som regel inte så lätta alt fastställa att de utan vidare kan behandlas på samma sätt. Beträffande exempelvis semester- och ackordsanspråk torde sålunda i allmänhet gälla, alt uträkningen av dem är ganska komplicerad. Det är inte heller lika angeläget att arbetslagarna får fordringar av delta slag snabbt infriade. Det synes därför vara lämpligt att man, åtminstone t. v., i lönegarantihänseende behåUer anknytningen lill bevaknings- och anmärkningsförfarandet beträffande dem. Undanlagsvis lär emellertid också dessa slags löneposter vara enkla alt fastställa. Förvaltaren bör därför vara berättigad men inte skyldig att genast efter konkursutbrotlet eller under den närmaste tiden därefter underrätta länsstyrelsen om fordringen för utbetalning av garantimedel. Om arbetstagaren har ackordslön som varierar från tid till annan bör enligt promemorian underrättelse i vart fall kunna lämnas om det lägsta belopp som förekommit

Prop. 1975/76:19 26

under en längre tidsperiod. Uppenbart är alt förvaltaren även kan infria fordringen genom förskottsbetalning innan den blivit uldelningsgUl. Också arbetstagares fordran på innestående lön för den närmaste tiden före konkursutbrotlet kan enligt promemorian ofta anmälas till länsstyrelsen på ett tidigt skede. Om underrättelse inte lämnas och arbetstagaren inte får sin retroaktiva lön kan han kanske utebli från arbetet trots att han får sin uppsägningslön. I promemorian påpekas dock att fordran på lön för förfluten tid ofta är oklar. Däremot torde enligt promemorian gälla att arbetstagares pensionsfordran med förmånsrätt enligt 11 § FRL ofta är klar och därför omgående kan anmälas till länsstyrelsen. Arbetstagare som vill alt det snabbare förfarandet för utbetalning av garantimedel skall komma lill användning fär vid behov begära detta hos förvaltaren men måste låta sig nöja med förvaltarens beslut härvidlag. Detta skall enligt promemorieförslaget aUtså inte kunna överklagas.

På grund av det anförda föreslås i promemorian att förvaltaren snarast efter konkursbeslutet skall underrätta länsstyrelsen om fordran på lön för uppsägningslid i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Vidare föreslås atl förvaltaren snarast efter konkursbeslutet under nyssnämnda förutsättning får lämna underrättelse även om annan fordran som omfattas av garantin. Har underrättelse lämnats är därmed den fordran som underrättelsen avser att anse som bevakad i konkursen och utdelningsgill, I den mån utdelning belöper på fordringen i framlagt uldelningsförslag får dock fordringens rätt till utdelning prövas efter klander av förslaget. Förslag lill bestämmelser i enlighet med det anförda har tagits upp i 6 § LGL och tih dessa har hänvisningar gjorts i 101 och 125 §§ KL,

3.3 Hänvisning eller besvär

I promemorian anförs att kronofogdemyndighetens beslut att inte godkänna arbetstagares anspråk kan enligl gällande ordning överprövas antingen genom atl arbetstagaren efler hänvisning därom av kronofogdemyndigheten stämmer arbetsgivaren till domstol eller genom att arbetstagaren överklagar avslagsbeslut genom besvär. Kronofogdemyndigheten bestämmer vUket alternativ som skall användas i det särskilda fallet. Myndigbetens avgörande beror pä vilken anledningen varit tUl det negativa beslutet. I stort sett kan man enligt promemorian skilja på tre typer av fall som kommer i fräga. En typ utmärks av att vissa faktiska förhållanden är oklara, t. ex. om arbete utförts i den omfattning som arbetstagaren påstår. I allmänhet framställer arbetsgivaren härvid invändningar mol arbetstagarens anspråk. FaU av denna lyp har fömtsatts i regel föranleda hänvisningsbeslut. En annan lyp av fall utmärks av tveksamhet i fråga om den juridiska bedömningen, t. ex, om anspråket är förenat med förmånsrätt i konkursen. En tredje lyp utgörs av missbruksfall, dvs, fall beträffande vUka kronofogdemyndigheten anser alt

Prop. 1975/76:19 27

arbetstagaren — eventuellt i samråd med arbetsgivaren — försökt att obehörigen utnyttja garantisystemel. De båda sistnämnda typerna har förutsatts föranleda avslagsbeslut, I fråga om missbruksfallen kan oklarhet råda om såväl de faktiska förhållandena som den juridiska bedömningen.

Antalet lönegarantiärenden hos kronofogdemyndighet som inte har föranlett utbetalning av garantimedel har enligt promemorian för de första tre åren av lönegarantisyslemets gUlighetstid beräknats tUl 13 %. Därav har 4 % föranlett hänvisningar och 9 % avslagsbeslut. I vilken omfattning utbetalningar skett efter hänvisningsprocesser och besvär har inte undersökts. Även med förbättringar av utredningsförfarandet i systemels nuvarande form för alt nedbringa antalet ärenden, där kronofogdemyndigheten inte anser sig kunna bifalla anspråk, kommer enligt promemorian det alltjämt att föreligga behov av en ordning för överprövning av kronofogdemyndighetens negativa beslut.

Enligt promemorian synes systemet med överklagande genom besvär i exekutiv ordning ha fungerat väl vid den praktiska tillämpningen av LGL, Däremot har hänvisningssystemet kriflserats från olika synpunkter. Det har bl. a. visat sig alt hänvisningssystemet inte för ett lönegarantiärende framåt, om arbetsgivaren förhåller sig passiv eller om han uteblir från förhandling hos domstolen. SärskUda svårigheter har förorsakals av att arbetstagaren tidigare har processat mot arbetsgivaren om fordringen eller av att arbetsgivaren är juridisk person. Vidare gäller att hänvisningssystemet medför en avsevärd fördröjning av eventuell betalning flll arbetslagaren. Dessutom riskerar arbetstagaren med detta system, även om han slutligen vinner målet, att själv få svara för rättegångskostnaderna, eftersom arbetsgivaren är på obestånd och sådana kostnader inte omfattas av garantin.

I promemorian framhålls att de påtalade ölägenheterna med hänvisningssystemet är sådana att de inte kan lämnas ulan avseende. Frågan om den lämpligaste ordningen för överprövning av kronofogdemyndighets beslut att inte godkänna arbetstagares anspråk bör därför övervägas på nytt. I promemorian konstateras, att genom den nya lagen om rättegången i arbetstvister läget nu är något annorlunda än vid tUlkomsten av LGL. Sålunda gällde före tillkomsten av ifrågavarande lag en enhetlig ordning för domstolsprövning av tvister om arbetstagares fordran i konkurs. Kollektivavtalstvister skulle exempelvis alltid prövas av AD, oavsett om det var fråga om jävsprocess i ordinär konkurs eller hänvisningsprocess i faltigkonkurs. Denna enheflighet är genom den nya lagen bm-ten. Medan kollektivavlalstvist och övriga arbetstvister efter hänvisning skall prövas av AD i än större omfattning än tidigare, skall numera alla arbetstvister, inklusive kollektivavtalstvister, om de aktualiseras i jävsprocess prövas av allmän domstol. Detta kan enligt promemorian synas innebära att hänvisningstvister bedömts vara mer intrikata och i större behov av fullständig prövning än jävstvister. Så torde likväl inte vara

Prop. 1975/76:19 28

fallet, I själva verket finns det all anledning att också för hänvisnings-tvisternas del godta den bedömning som gjordes om jävstvister vid tillkomsten av lagen om rättegången i arbetstvister. Bedömningen kan sägas innebära att det för arbetstvister, aktualiserade i jävsprocess, som regel är tillräckligt med den från arbetsrättslig synpunkt mindre kvalificerade bedömning som allmän domstol erbjuder. I överensstämmelse med detta betraktelsesätt torde det vara riktigt att befria AD från dess nuvarande åligganden att pröva hänvisningslvister.

På grund av det anförda förordas i promemorian att hänvisning till AD inle längre bör äga mm. Men inte heller hänvisning tiU allmän domstol anses i promemorian utgöra någon godtagbar lösning pä problemet. Samma olägenheter med hänvisningssystemet framträder sålunda oavsett om hänvisning avser AD eller aUmän domstol. Det framhålls vidare att hänvisning till domstol ligger f, ö. mycket nära ett system med underställning hos domstol som diskuterades och avvisades vid tillkomsten av LGL, Någon anledning att nu inta en annan ståndpunkt än tidigare flll tanken på elt understäUningssystem finns enhgt promemorian inle, I stället kan det finnas anledning överväga om man inte skall föreskriva alt alla kronofogdemyndighetens negativa beslut skall ha formen av avslagsbeslut, som kan överklagas genom besvär till överexekutor. Det var f, ö. en lösning som till en början föreslogs i samband med alt LGL konstruerades. Anledningen tiU att förslaget härom inle godtogs var enligt promemorian att det med en sådan ordning följer vissa begränsningar i arbetstagarnas möjligheter att förebringa muntlig bevisning om sin rätt till betalning. Det exekutiva besvärsförfarandet är nämligen i huvudsak skriftligt. Fråga är, framhåUs det i promemorian, om inle arbetstagarnas behov av alt förebringa munflig bevisning i sammanhanget överskattades. Samtidigt undervärderades nog möjligheten alt förebringa utredning inom den exekuflva besvärsordningens ram. Vidare påpekas i promemorian att, om arbetstagaren efter besvär tiU överexekutor lämnar nya uppgifier, hörs som regel kronofogdemyndigheten över dessa. Därvid kontrollerar myndigheten på olika sätt riktigheten av uppgifterna och inför ofla i sitt uflåtande till överexekutor ytterligare material i målet. Vid hovrättsprocessen agerar RSV, som för statens talan i dessa mål, på ett härmed jämförbart sätt,

I promemorian hänvisas vidare till uttalandet i förarbetena tiU lagen om rättegången i arbetstvister, nämligen att parterna, om de i en jävsprocess vill få en fullständigare prövning i den ordning som föreskrivs i den nya lagen, kan inleda särskild rättegång om fordringen enligt denna lag. De tvister som man därvid haft i åtanke torde främst ha varit sådana som inrymde arbetsrättsliga frågor av principiellt intresse (jfr prop. 1974: 77 s. 102). På liknande sätt skulle man enligt promemorian nu kunna resonera i förevarande sammanhang. En arbetstagare är sålunda alllid oförhindrad alt, vid sidan av klagan över kronofogdemyndighets avslagsbeslut, stämma arbetsgivaren till domstol med yrkande alt dom-

Prop. 1975/76:19 29

stolen skall fastställa hans anspråk. Något hinder för arbetslagaren att stämma arbetsgivaren kan inte föranledas av det förhåUandet att arbetstagarens rätt tUl ersättning enligt garantui samtidigt är föremål för prövning hos överexekutor, Lämphgen bör arbetstagaren emellertid begära att hans besvärstalan får vila i avvaktan på att målet hos domstolen avgörs.

På grund av det anförda föreslås i promemorian att hänvisningssystemet utmönstras. Kronofogdemyndighet som inte finner att en arbetstagares anspråk är betalningsgmndande enligt garantin skall således alltid meddela avslagsbeslut samt hänvisa arbetstagaren att i händelse av missnöje besvära sig i exekutiv ordning. Bestämmelserna i 9 § LGL föreslås i promemorian ändras i överensstämmelse med detta förslag.

3.4 Frågor kring den ersättningsgrundande lönefordringen

1 promemorian anförs att det under utredningsarbetet har framförts önskemål från LO om att fordran på s. k. mätningsarvode och fordran på facklig medlemsavgift skall få omfattas av den statliga lönegarantin. Beträffande mätnmgsarbete gäller enligt promemorian den ordningen att arbetsgivama i vissa branscher har åtagit sig att innehålla och till fackföreningen betala viss del av arbetstagarens ackordsöverskolt som ersättning för utfört mätningsarvode. Även i fråga om facklig medlemsavgift finns i vissa branscher överenskommelser av motsvarande innehåll, dvs. alt arbetsgivaren skall innehålla medlemsavgift vid löneutbetalningen och vidarebefordra beloppet till fackföreningen. Finns fordran på mätningsarvode eller facklig medlemsavgift innestående hos arbetsgivaren när denne går i konkurs har fordringen visserligen karaktär av lönefordran men den tillkommer inte arbetstagaren utan hans fackliga organisation. Fordringen utgår med förmånsrätt i konkursen men den omfattas ändå inte av garantin. Detta beror på att den fackliga organisationen har förvärvat fordringen före konkursbeslutet. Gällande lag fäster sålunda i fråga om arbetstagarfordringar som innehas av facklig organisation avgörande vikt vid om organisationen har förvärvat fordringen före eller efter konkursbeslutet (11 § LGL). Endast fordringar som förvärvats efter konkursbeslutet omfattas av garantin.

En arbetstagare kan framhålls det i promemorian riskera att få betala mätningsarvode och facklig medlemsavgift två gånger om arbetsgivaren går i konkurs. Detta blir fallet om beloppen är innestående hos arbetsgivaren vid konkursutbrottet och konkursboets tillgångar efter bevakning inle förslår till utdelning för fordringarna, önskemålet om en utvidgning av garantin tiU att omfatta dessa slags fordringar synes därför väl underbyggt. Det ligger i linje med lönegarantins sociala karaktär all även fordringar på mätningsarvode och facklig medlemsavgift blir infriade enhgt systemet.

Prop. 1975/76:19 30

Del från teknisk synpunkt mest rationella sättet alt tillmötesgå önskemålet om utvidgning av garantin är enligt promemorian atl ändra systemet så, atl tidpunkten för en facklig organisations förvärv av en arbets-tagarfordran inte längre har betydelse. Fråga är då om en sådan ändring är lämplig. Anledningen tiU alt garantin inte gäller vid överlåtelse av lönefordran som skett före konkursbeslutet är att en sådan ordning ansetts kunna stimulera till osund kreditgivning. Det framhålls i förarbetena att om garantin följer med vid överlåtelse av lönefordran före konkursbeslulel förvärvaren inle skulle ta någon risk. Resultatet skulle kunna bli att lönegarantin bidrar till alt hålla i gång dödsdömda förelag onödigt länge. Detta resonemang har uppenbarligen gällt överlåtelser av lönefordran i allmänhet oavsett till vem överlåtelsen har skett. I någon utsträckning och särskilt beträffande småförelag torde emellertid de påtalade riskerna finnas även med fackliga organisationer som förvärvare. En företagare med likviditetssvårigheter kan sålunda, kanske i samråd med sina arbetstagare, komma att utöva påtryckningar pä arbetstagarnas fackliga organisation för att förmå denna alt tillfälligt mfria och överta lönefordringar. Det torde inte vara lämpligt att utsätta de lokala fackliga organisationerna för dessa kompUkalioner, Det är inte heller nödvändigt med den nu diskuterade, generella formen för utvidgning av garantin för att tillmötesgå önskemålet att fordringar på mätningsarvode och facklig medlemsavgift skall omfattas av denna. Önskemålet kan i stället tillgodoses genom ett uttryckligt omnämnande i lagtexten att förvärven avsett mätningsarvode och facklig medlemsavgift, I promemorian föreslås att elt tUlägg i överensstämmelse härmed tas upp i 11 § LGL.

1 promemorian berörs vidare problem som ibland uppkommer beträffande ersättning för uppsägningstid i faltigkonkurs. Svårigheterna hänger enligt promemorian samman med att den gode mannen som utses i dessa konkurser inle har befogenhet alt säga upp anställningsa-vtalet. Detta kan leda till att avtalet inte blir uppsagt vilket i sin tur medför att arbetstagarens fordringar på grund av arbete som utförts efter konkursbeslulel inte omfattas av garantin. Reglerna för behandUng av småkon-kurser håller emeUertid på alt ändras med utgångspunkt från konkurslagskommitléns förslag att förvaltare skall förordnas även i konkurser som handläggs i förenklad ordning. I avvaktan härpå torde det enUgt promemorian inte vara erforderligt alt söka åstadkomma någon provisorisk lösning.

I övrigt redovisas i förevarande avsnitt av promemorian några till-lämpningsproblem i fråga om bl. a. förläggning av arbetstagares semester, avräkningsreglerna, skatteavdrag och kontrolluppgifter till ledning för taxering. När det gäller semeslerfrågan föresläs endasi en översyn av vissa formulär. Beträffande avräkningsreglerna diskuteras allmänt frågan om en omprövning av dessa regler. I promemorian intas den ståndpunkten atl det nuvarande sambandet mellan avräkningsreglerna för lö-

Prop. 1975/76:19 31

negarantin, vilka utgår från 11 § FRL och 13 § LAS, bör bibehållas och att ansträngningarna i stället bör inriktas på att få en enkel och smidig tillämpning av reglerna.

De skatterättsliga tUlämpningsproblemen rör frågan om skatteavdrag för arbetstagare som har debiterats preUminär B-skatt, frågan om skatteavdrag när arbetslagarens fordringar överstiger maximibeloppet för garantin och avser såväl poster på vilka skatteavdrag skall göras som andra poster samt slutligen frågan om vem som skall lämna kontrolluppgift vid fattigkonkurs när lönegaranlimedel har betalats ut av länsstyrelse. I de båda förstnämnda frågorna föreslås i promemorian inga åtgärder. Frågan om skatteavdrag för arbetstagare med B-skatt väntas nämligen bli behandlad i ett större sammanhang med utgångspunkt från ett nyligen avlämnat utredningsförslag. Den andra frågan har redan uppmärksammals av RSV, bl. a. med anledning av att frågan har aktualiserats i ett mål om införsel, som numera har avgjorts av högsta domstolen. I fråga om skyldigheten att lämna kontrolluppgift föreslås en ändring i 18 § LGK varigenom denna skyldighet överförs från arbetsgivaren tUl länsstyrelsen.

3.5 Utvidgning av garantin till nya personkategorier

I promemorian framhålls inledningsvis alt entreprenörer, vare sig de är all betrakta som huvud- eller underentreprenörer, automatiskt är uteslutna från rätt tUl betalning enligt lönegarantin, eftersom LGL knyter an till arbetstagarbegreppet i FRL. Det erinras om alt redan i samband med LGL:s tillkomst uttalades önskemål om utvidgning till vissa underenlreprenörsfordringar, men att önskemålen avvisades med hänsyn lill att en utvidgning var rättstekniskt besvärlig och att frågan om den var motiverad inte kunde besvaras utan närmare utredning (prop. 1970: 201 s. 27 och 63). Önskemålet om en utvidgning av garanfln till underen-treprenörsfordrmgar har därefter framförts i motioner i riksdagen. Åren 1970 och 1971 avslogs motionsyrkandena med hänvisning bl. a. till alt en utvidgning medförde ökade kostnader och att anknytningen till bestämmelsema om lönefordringars förmånsrätt ställde hinder i vägen för en utvidgning. Tillräckligt underlag atl begära en närmare utredning i frågan ansågs inte föreligga. År 1974 anförde lagutskottet i sill av riksdagen godkända utlåtande (LU 1974: 21) atl, sedan LGL varit i kraft under drygt tre år, det fanns anledning undersöka om det var påkallat med etl särskilt skydd för den del av underentreprenörens fordringar som avsåg anställdas och egen arbetsinsats. Utskottet förutsatte alt en utvidgning skulle komma alt övervägas under det arbete med en allmän översyn av lönegarantUagstiftningen som då redan igångsatts inom arbetsmarknadsdepartementet. Ifrågavarande motion föranledde därför inte någon åtgärd.

Det erinras i promemorian vidare om atl även i Nordiska rådet har väckts mediemsförslag (A 394/j) om tryggande av underentreprenörs fordringar vid huvudentreprenörs konkurs. Förslaget avvisades av rådet i februari 1974. Som motivering anfördes alt hänsynen tiU andra fordringsägare än underentreprenörer talade mot förslaget. Vidare ansågs begreppet underentreprenör inte kutma definieras entydigt, varken i förhållande flll underleverantörer eller till andra former av verksamhet. Dessutom hade de nordiska länderna sinsemellan olika synsätt på de problem som förslaget innehöll.

I promemorian framhålls alt entreprenörerna är självständiga företagare. Innebörden av detta begrepp är dock oklar. Detta beror på att gränsen mellan arbetstagare och självständiga företagare är diffus. Det i sin tur sammanhänger med att gränsdragningsfrågan är aktueU i vitt skilda författningar och att härigenom olika domstolar och myndigheter svarar för tillämpningen. I litteraturen skiljs ofta arbetstagare från självständig företagare enligt sådana moment som är angivna i följande schema:

Arbetstagare

Han har atl personligen utföra

arbetet

Han har faktiskt helt eller så gott som helt själv utfört arbetet

Hans åtagande innefattar, att han ställer sin arbetskraft tUl förfogande lill efter hand uppkommande arbetsuppgifter

Förhållandet mellan kontrahenterna är av mera varaktig karaktär

Han är förhindrad att samtidigt utföra liknande arbete av någon betydenhet åt annan vare sig detta grundar sig på direkt förbud eUer bottnar i arbetsförhållandena

Han är underkastad bestämda direktiv eller närmare kontroll vare sig detta gäller sättet för arbetets utförande, arbetstiden eller arbetsplatsen

Maskiner, redskap eller råvaror tillhandahålls honom av medkon-trahenten

Han får ersättning för sina di rekta ufläsg såsom för resor

Självständig företagare

Han är ej skyldig alt personligen ulföra arbetet utan kan på eget ansvar överlåta arbetet helt eller delvis åt annan

Han låter faktiskt på sitt ansvar annan helt eller delvis ulföra arbetet

Arbetsätagandet är begränsat till viss eUer möjligen vissa bestämda uppgifter

Förhållandet mellan kontrahenterna är av flllfällig natur

Varken avtalet eller arbetsförhållandena hindrar honom från att samtidigt utföra liknande arbete åt annan

Han besiämmer själv sättet för arbetets utförande samt arbetstid och arbetsplats — frånsett hi-skränkningar som påkallas av arbetets natur

Han har att i arbetet använda egna maskiner, redskap eller råvaror, åtminstone där dessas värde är mera betydande

Han har att själv stå för utgifterna vid arbetets utförande

Prop. 1975/76:19 33

Arbetstagare Självständig företagare

Ersättnuig för arbelsprestatio- Vederlaget för arbetsprestatio-

nen utgår åtminstone delvis i form nen är helt beroende av verksam-
av garanterad lön hetens ekonomiska resultat

Han är i ekonomiskt och socialt Han är i ekonomiskt och socialt

hänseende jämställd med en ar- hänseende jämställd med en före-
betstagare tagare inom verksamhetsgrenen

Han har för verksamheten fått personligt tUlstånd eller auktorisation av myndighet (exempelvis tillstånd till yrkesmässig trafik) eller fått egen firma registrerad

När del gäUer alt i ett konkret fall bestämma om en person är alt betrakta som arbetstagare eller självständig företagare har man enligt pro memorian att ta hänsyn till alla i samband med avtalet och anställningen förekommande omständigheter och göra en helhetsbedömning av de olika faktorerna i faUet. I prakflken kan det därvid vara svårt alt avgöra om en person hör flU den ena eUer andra kategorin. Vissa moment i förestående schema kan peka i ena riktningen, andra moment i den andra.

Har det väl fastställts att viss person som enligt entreprenadavtal utför arbete åt annan är att betrakta som självständig företagare, kan han vara antingen huvudentreprenör eller underentreprenör. Huvudentreprenör är han när han slutit avtal direkt med uppdragsgivaren. Underentreprenör åter är en som slutit avtal med huvudentreprenör.

Det är enligl promemorian svårt att åstadkomma en fullständig redovisning över samtliga de branscher inom vUka systemet med underentreprenörer förekommer. Sedan gammalt har det emeUerfld ansetts att underentreprenörer är särskilt vanliga inom byggnadsbranschen men de torde förekomma även inom andra branscher — t. ex. inom metaU- och serviceområdet — om än i mindre omfattning.

Av de inom byggnadsbranschen verksamma företagare, som arbetar som underentreprenörer, kan uppmärksamheten riktas mot bl. a, elinstallatörer, rörfirmor och målare. Omfattningen av personer och företag inom dessa yrkesområden som ekonomiskt drabbas av huvudentreprenörs (byggmästares) konkurs är enligt promemorian utomordentligt svår att bestämma. Förfrågningar som under utredningsarbetet gjorts hos branschorganisationer, bokförings- och revisionsbyråer har inte gett underlag för en bedömning.

Utmärkande för underentreprenörernas fordringar är enligt promemorian att de avser såväl löner som tUlhandahållet material. I den del fordringen avser lön kan den gälla såväl egen arbetsinsats som arbete utfört av anställda. Nu angivna förhållanden flllsammans med den omständigheten att antalet underentreprenörer och deras anställda svårligen kan beräknas gör det svårl alt bestämma storleken pä de lönefordringar

3 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 19

Prop. 1975/76:19 34

som här är aklueUa, Än svårare är del givetvis att ange hur mycket av lönefordringar som aldrig blir infriat på grund av huvudentreprenörers obestånd. Det kan framhållas att inga föreningar eller organisationer velat tiUhandahälla uppgifter som kan ligga tiU grund för en uppskattning av storleken pä underentreprenörernas fordringar eller förluster.

Förfrågan hos branschförbund har enligt promemorian gett vid handen att löneandelen i underentreprenöremas utestående fordringar varierar mellan de olika yrkesområdena. Löneandelen har uppskattals flll ca 50 % för elektriska installationer, något mindre för rörarbeten, ca 70—75 % för måleriarbeten och omkring 40 % för byggnadsarbeten.

I promemorian nämns att statens industriverk har i augusti 1974 fåtl i uppdrag av chefen för industridepartementet att utreda vissa frägor rörande etableringar och nedläggningar av företag inom byggnadsbranschen. Bl. a. skall konkursutveckUngen under 1970-talet karfläggas och även underentreprenörerna skall uppmärksammas.

Den undersökning som har gjorts utmynnar i promemorian i följande ställningstagande. Det finns vissa underentreprenörer vars arbetsvillkor står anställningsförhållandet nära. Sociala skäl kan visserUgen åberopas för att flllskapa ett särskilt skydd för den kategorin. Detta gäUer när underentreprenören är fysisk person. Särskilt inom byggnadsbranschen torde det emellertid vara vanligt alt underentreprenörens verksamhet drivs i aktiebolagets form. Det skulle dock strida mot lönegarantins idé att låta garantin omfatta även juridiska personers fordringar. En underentreprenör som valt atl driva sin. rörelse i akflebolagsform har därmed övervältrat riskerna för kundernas insolvens frän sig själv till sitt bolag, I och med delta har han försall sig i den positionen att han knappast bör kunna göra anspråk pä del sociala stöd som garanfln utgör, Ell bolag som flllhandahåller tjänster bör inte komma i ett bättre läge än ett bolag som tUlhandahåller varor.

Vidare framstår behovet av lönegarantiskydd mindre starkt ju större' underentreprenörens verksamhet är. Del kan därför möta avsevärda svårigheter att bestämma var gränsen skall dras för garantiskyddel. Även andra gränsdragningsproblem uppstår. Sålunda finns svårigheter att avgränsa underentreprenören i vissa fall från arbetstagaren och i andra fall från underleverantören. Fall kan t. o. m. tänkas förekomma där en och samma person är att betrakta som både underentreprenör och underleverantör. Om en underentreprenör anlitats av flera huvudentreprenörer kan det vidare vara svårl att avgöra vilken eller vilka av olika poster som är hänförliga tiU just den konkurssatte huvudentreprenören.

En utvidgning av lönegarantin skulle enUgt promemorian säkerligen medföra svåra utredningstekniska problem, särskilt om utvidgningen avgränsas till enbart fordringar för underentreprenörens egen och hans an-

Prop. 1975/76:19 35

ställdas arbetsinsats. Ett annat problem har samband med att många underentreprenörer är bokföringsskyldiga. Är bokföringen inte i ordning lorde underentreprenören böra bli utan betalning enligt garantin hur väl befogat hans anspråk än är. En utvidgning av lönegarantiskyddet till underentreprenörer kan enligt promemorian få vissa inte önskvärda konsekvenser. Från några håU, bl. a. Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska målareförbundet, har hävdats att antalet småföretagare ökat kraftigt de senaste åren och att det bland dem finns mänga som valt att arbeta som egna företagare endast för alt undandra sig beskattning och andra förpliktelser och åtaganden mot samhället och de anställda. Dessa småföretagare kan befaras öka tiU antalet om man tillför dem det skydd som lönegarantin innebär, I stället bör möjligheten för icke seriösa personer att etablera sig som egna företagare begränsas, I promemorian avvisas således på de anförda skälen tanken på en utvidgning av garantin till underentreprenörsfordringar,

I promemorian tas också upp frågan om en utvidgning av lönegarantin till underhäUsberältigads fordran på underhälls bidrag hos en arbetstagare. Det framhålls att enligt 24 § InfL, gäller att, om medel tUl betalning av s. k. kommunala bidragsfordringar, skatter eUer böter innehåUils genom införsel i lön, gäldenären inle vidare är betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av innehåUel belopp, även om det inte kan tas ut hos arbetsgivaren. Är fräga om införsel för familjerätlsligt underhållsbidrag står däremot gäldenären, dvs. den underhållsskyldige, risken alt innehåUet men ej redovisat införselbelopp inte kan tas ul hos arbetsgivaren. Denna risk har enligt promemorian i stort sett ansetts föreligga endast när det varit fråga om faltigkonkurs. Om konkursen varit ordinär har nämligen den underhäUsberätligade hafl goda möjligbeter att få utdelning för underhållsfordringen i konkursen. Den un-derhäUsberältigade har nämhgen ägt åberopa den förmånsrätt som tUlkommer lönefordran. Om löneprivilegiet nedklassas kommer den under-hållsberätligades möjligheter att få utdelning att bli mindre samtidigt som riskerna för arbetstagaren att få betala två gånger ökar. Det påtalade problemet utgör enligt promemorian onekhgen en skönhetsfläck i införsdlagstiftningen. Med hjälp av lönegarantin bör den emellertid kunna utplånas. Den underhållsberättigade bör sålunda berättigas alt få betalt enligt garantin för det innehållna men inte utgivna underhållsbidraget. Staten bör på vanligt, sätt efter utbetalningen överta fordringen hos konkursgäldenären. Härigenom kan arbetstagaren befrias från sin betalningsskyldighet för beloppet. Det bör påpekas att kommun som har utgivit bidragsförskott för underhållsbidrag inle bör omfattas av förslaget. Kommun bör utan vidare kunna stå den mycket begränsade ekonomiska risk om vilken här är fråga. Betalningsansvaret för bidragsförskott skall f, ö, framdeles övergå på staten. Bestämmelser i enlighet med det nu anförda föreslås i promemorian tas upp i 11 § andra stycket LGL och 24 § InfL.

Prop. 1975/76:19 36

4 Remissyttrandena 4.1 Allmänt

Förslagen i departementspromemorian har fåtl elt välvUligt mottagande av remissinstanserna. Behovet av att utbetalningarna tiU arbetstagarna av lönegarantimedel sker snabbare än f, n, betonas kraftigt. Flertalet remissinstanser tillstyrker med denna utgångspunkt i princip förslagen i hithörande delar. De invändningar, påpekanden och tillägg som görs avser endast ett mindre antal punkter och berör mera de praktiska frägor som regleras i lönegarantikungörelsen och tillämpningsföreskrifterna än lagstiftningsfrågorna.

LO konstaterar i sitt yttrande med liUfredsställelse att förslagen i promemorian står i god överensstämmelse med LO:s uppfattningar. Enligt LO:s mening bör ändringarna i lagstiftningen, om de genomförs, kunna leda fUl en snabbare och effektivare handläggning av lönegarantiärendena.

En allmänt skeptisk inställning till möjligheterna alt få en snabbare handläggnmg av lönegaranliärendena genom de föreslagna åtgärderna redovisas av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och länsstyrelsen i Västerbottens län samt en kronofogdemyndighet.

Svea hovrätt tar också upp frågan om lämpligheten av alt genomföra förslagen i promemorian nu. Hovrätten påpekar att förslagen har ett nära samband med de ändringar i KL som har föreslagits i konkurslagskommitléns betänkande (SOU 1974: 6) Förenklad konkurs. Enligt hovrätten kan det därför finnas anledning att avvakta kommande ändringar i KL och därefter anpassa regelsystemet för lönegarantin tUl det nya förfarandet.

När det gäller förslagen till utvidgningar av lönegarantin framförs visserligen en del invändningar, främst från arbetsgivarhåll, men förslagen tillstyrks eUer lämnas utan ermran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser föreslår ytterligare utvidgningar av garantin. Även tUlämpnings- och tolkningsfrågor av principiell art tas upp i några remissyttranden.

4.2 Tiden för utbetalning av lönegarantimedel

Uppgifterna i promemorian om handläggningstiderna och orsakerna till dröjsmålen med utbetalningarna av lönegarantimedel föranleder i allmänhet inte några uttalanden i remissyttrandena. Länsstyrelsen i Malmöhus län. Föreningen Sveriges kronofogdar, SAF och några kronofogdar poängterar dock att inte sällan ofullständiga uppgifter från arbetstagama fördröjer handläggningen av lönegarantiärenden, LO anser att om uppgifter för lönegarantin har lämnats av annan, exempelvis arbetsgivaren, bör kronofogdemyndighet resp. konkursförvaltare ha skyldighet att sända kopia av under-

Prop. 1975/76:19 37

rättelsen tUl länsstyrelsen lill arbetstagaren. Vid tveksamhet om hur beräkningen skall ske av ackordslön och uppsägningslön bör kronofogdemyndigheten resp. konkursförvaltaren vara skyldig att kontakta vederbörande arbetstagares fackliga organisation, TCO anför liknande synpunkter. Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att det krävs intensifierat samarbete mellan ä ena sidan konkursförvaltare, kronofogdemyndigheter och länsstyrelser samt å andra sidan de fackliga organisationerna.

Den i promemorian intagna ståndpunkten alt det nuvarande principiella förbudet mot överlåtelse av rätt till garanti m e d e 1 borde bibehållas föranleder i allmänhet inga uttalanden i remissyttrandena. Några remissinstanser föreslår dock ökade möjligheter till förskott av garantimedel. Svea hovrätt anför att om de föreslagna åtgärderna i promemorian inte får den effekt som väntas kvarstår problemet för arbetslagaren alt snabbt få kontanter i avvaktan på garantimedlen. För atl arbetstagaren inte skall tvingas låna pengar på oförmånliga villkor kan det enligt hovrättens mening finnäs skäl att tillåta honom att, efter konkursbeslutet, överlåta rätten till garantimedel tUl, i allt fall, kreditinstitut.

Sveriges advokatsamfund menar att möjligheterna att säkerställa rättidig betalning av de anställdas löner och därigenom fortsatt drift av rörelsen under någon tid skulle ylterligare förbättras om konkursboet medgavs rätt att inträda i överlåtarens rätt till garantibelopp i den mån konkursboet förskotteral utbetalning av lönebelopp som faller under garantin. Även i sådana konkurser där kontanta medel finns kan med nu gällande ordning konkursförvaltaren inte använda mer av dessa medel till akuta löneutbetalningar än vad som med beaktande av i förmånsrättshänseende likaberättigade fordringar kan beräknas bli fastställt i kommande förslag tUl slutuldelning. Om det av utredningen angående företagsinteckning framlagda förslaget om nedklassning av lönefordringar genomförs, mäste tillgängliga medel i första hand reserveras för innehavarna av företagsinteckningar, vilket skulle ytterligare minska möjligheterna till förskottsbetalning av lönefordringar. Införandet av rätt för konkursboet alt vid förskottsbetalning av lönefordran som faller under lönegarantin inträda i arbetstagarens rätt tiU garantunedel skulle emellertid möjliggöra sädana förskottsbetalningar ulan risk för alt andra borgenärers intressen skulle trädas för nära. Den av samfundet sålunda ifrågasatta utvidgningen av 11 § LGL skulle inle komma att motverka syftet med det principiella förbudet mot överlåtelse av rätt till garantimedel, vilket är att förhindra att arbetstagarna säljer sina lönefordringar tUl underpris. Samfundet hänvisar i detta sammanhang till sitt yttrande över betänkandet (Ds Ju 1975: 4) Löneprivilegium och förmånsrätt för företagsinteckning. Liknande synpunkter anförs i skrivelsen frän advokaten Lagebrant.

Föreningen Sveriges kronofogdar anser det angeläget att fackför-

Prop. 1975/76:19 38

eningama normalt utnyttjar möjligheten att förskottera lönegarantimedel lUl sina medlemmar.

Förslaget flll ändring i 8 § KL att gäldenärens egen konkursansökan bör innehålla uppgift om löne- och pensionsskulder och förslaget om ändring i 13 § samma lag att föreläggande för gäldenär att inkomma med förklaring över borgenärs ansökan skall innehålla anmaning att lämna uppgift om varje borgenär med förmånsrätt enligt 11 eller 12 § FRL, tiUstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser. Kronofogdemyndigheten i Malmö vUl gä ännu längre och föreslår att då enskUd borgenär begär gäldenär i konkurs borgenären åläggs skyldighet alt i konkursansökan ange om gäldenären är företagare samt namnen på de löneborgenärer som eventuellt är kända för borgenären. Detta bör tillämpas särskilt i de fall då borgenären är löneborgenär. Konkurslagskommittén anser att man inte bör hysa för stora förhoppningar om att gäldenärens eventuella löne- och pensionsskulder blir klarlagda genom den föreslagna regleringen. En gäldenär som söks i konkurs är ofta inte särskUt samarbetsvillig. Då likväl alla möjligheter all skaffa upplysningar bör tas till vara, har kommittén likväl inget att erinra mot den föreslagna bestämmelsen i 13 § KL. Liknande synpunkter anförs av Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, RSV och länsstyrelsen i Malmöhus län. Konkurslagskommiltén, RSV och kronofogdemyndigheten i Stockholm anser att det inte kan begäras att gäldenären skall kunna avgöra om löne- och pensionsanspråk är förenade med förmånsrätt eller ej. Gäldenären bör därför endast åläggas att anmäla fordringar som avser lön eller pension. Kommittén anför vidare att i promemorian sägs att gäldenären vid inställelse inför rätten bör tillfrågas om sina löne- och pensionsborgenärer. Det ifrågasätts om inte rätlens föreslagna roll vid gäldenärens inställelse bör regleras i författning och inle enbart genom motivullalande. Stockholms tingsrätt anser det tveksamt från principiell synpunkt om den föreslagna uppgiftsskyldighelen bör påläggas gäldenären, innan behovet är dokumenterat, dvs. gäldenären har försatts i konkurs.

Föreningen Sveriges kronofogdar påpekar att, eflersom det inte finns någon sanktion mot gäldenären för underlätenhet att upprätta förteckning över sina löneborgenärer, finns det stor risk att regeln blir verkningslös. Föreningen och två kronofogdemyndigheter ställer sig vidare tveksamma till den mångfald bestämmelser av uppsökande karaktär som har föreslagits, eftersom dessa bestämmelser kan befaras bli tyngande för kronofogdemyndigheternas arbete.

Förslaget i promemorian om ändring i 185 § KL, innebärande skyldighet för gode mannen i fattigkonkurs dels att anmäla löne- och pensionsskulder till kronofogdemyndigheten så snart de under arbetet med bouppteckningen kommer till hans kännedom, dels att i bouppteckningen alltid beröra frågan om lönefordringar

Prop. 1975/76:19 39

oavsett förekomsten av sädana i konkursen, möter i allmänhet inte någon gensaga från remissinstanserna. Enligt RSV torde en sådan bestämmelse dock knappast i någon slörre mån kunna bidra till att avsevärt nedbringa tiden från konkursbeslulel liU dess kronofogdemyndigheten får kännedom om fordringarna.

Förslaget alt hämtning och häktning skall kunna användas mot gäldenär som undandrar sig att fullgöra skyldigheten att lämna uppgift om arbetstagares anställnings- och avlöningsförhållanden eller pension samt alt nuvarande bötessanktion slopas tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Hit hör bl, a. hovrätten för Västra Sverige, Malmö tingsrätt, RSV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, statens industriverk, konkurslagskommittén, LO, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, SACO/SR och TCO samt några kronofogdemyndigheter. Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Malmöhus län och tre kronofogdemyndigheter tillstyrker förslaget i fråga om hämtning men avstyrker det i fråga om häktning. Kronofogdemyndigheten i Örebro vill ha kvar bötessanktionen vid sidan av hämtning och häktning, medan kronofogdemyndigheten i Trelleborg anser alt hämtning bör kunna beslutas av kronofogdemyndighet. Kronofogdemyndigheten i Örnsköldsvik tvivlar på att de nya sanktionerna kommer att påskynda utredningsarbetet, JK ställer sig tveksam tUl förslaget, medan Svea hovrätt avstyrker det,

Konkurslagskommittén påpekar att KL (94 §) redan nu ger möjligheter atl hämta eller häkta gäldenär som undandrar sig medverkan, t. ex. genom att vägra alt lämna uppgifter om låneskulder. Enligt kommitténs mening har emellertid en särskild regel i LGL sitt värde och står i överensstämmelse med den frigörelse från konkursförfarandet i faltigkonkurser som promemorieförslagel innebär. Som berörs i promemorian bör tvångsåtgärder med stöd av den föreslagna bestämmelsen samordnas med tvångsåtgärder inom själva konkursens ram. Kommittén påpekar att enligl 94 § KL kan konkursdomaren ingripa självmant med hämtning eller häktning. Något utrymme för sådant ingripande ex officio synes inte behövas i det nu aktuella fallet utan tvångsåtgärderna bör förutsätta begäran av kronofogdemyndigheten, Sveriges advokatsamfund gör liknande påpekande. Samfundet har intet att erinra mot att införa tvångsåtgärder för införskaffande av erforderliga uppgifter i lönegarantifrågor, om dessa åtgärder tillämpas med återhållsamhet.

Stockholms tingsrätt anser att häktning är överlag klart otidsenligt i förevarande sammanhang. Det ter sig främmande att tillgripa en så djupt ingripande åtgärd mot den personliga friheten och detta i det förhållandevis begränsade syftet att påskynda handläggningen av lönegarantiärenden. Liknande synpunkter ligger bakom JK:s tveksamhet inför förslaget i fräga om säväl häktning som hämtning. Svea hovrätt motivé-

Prop. 1975/76:19 40

rar sitt avstyrkande med alt dylika tvångsåtgärder redan f. n. kan ske på begäran av bl. a. gode mannen.

Förslaget i promemorian all i viss utsträckning frikoppla kronofogdemyndighetens prövning från bouppteckning och edgång i fattigkonkurser har mottagils välvUligt av remissinstanserna. RSV, kronofogdemyndigheterna i Stockholm och Malmö påpekar att elt sådant system tillämpas i Stockholm och Malmö sedan hösten 1973. Anledningen härtiU är för Stockholms del att det normalt dröjer två månader innan konkursbouppteckning har upprättats. På grund av rätlens handläggningslider eller svårigheter med att delge och förmå arbetsgivaren att avlägga bouppleckningsed kan det därför ta ylterligare lång lid, innan kronofogdemyndigheten kan avsluta sin utredning och underrätta länsstyrelsen för utbetalning. Kronofogdemyndigheten har därför i stället ulan alt avvakta edgången underrättat länsstyrelsen om betalningsgrundande lönefordran så snart sådan fordran prövats föreligga. Sådan imderrältdse har använts i de fall där lönefordran prövats vara styrkt av övrig utredning, däribland arbetsgivarens uppgifier, och edgången har bedömts att inle komma att påverka det beslut som prövningen har föranletl.

Uttalandet i promemorian att utredningsarbetet hos kronofogdemyndigheterna kan främjas om arbetstagaren kompletterar sin anmälan om löne- och pensionsanspråk med atl pä heder och samvete bekräfta riktigheten av vissa relevanta uppgifter föranleder en erinran från Stockholms tingsrätt. Tingsrätten ifrågasätter lämpligheten av att löneborgenär förpliktas styrka sin lönefordran på detta sätt utan att skyldigheten fastslås i lag eller annan författning, vilket förutsätts för osann eller vårdslös försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken.

Förslaget i departementspromemorian om partiell frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandel i ordinär konkurs har fått ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser, bl. a. hovrätten för Västra Sverige, Malmö tingsrätt, RSV, länsstyrelsen i Skaraborgs län, konkurslagskommittén, Föreningen Sveriges kronofogdar och arbetstagarorganisationerna.

Flera remissinstanser förordar principiellt att lönegarantiutbetalningarna frikopplas helt från konkursförfarandet både när det gäller ordinär konkurs och fattigkonkurs. Hit hör bl. a, Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Skaraborgs län, konkurslagskommittén. Föreningen Sveriges kronofogdar, nästan alla i ärendet hörda kronofogdemyndigheter och Tjänstemannaföreningen vid kronofogdemyndigheten-ST-TK. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför alt man därigenom skulle vinna en enhetlig behandling av alla ärenden oavsett i vilken form konkursen handläggs. Flera av de nu nämnda remissinstanserna pekar på två faktorer som aktualiserar frågan om en total frikoppling. Den ena är det förslag om förenklad konkurs som har lagts fram av konkurslagskommittén i betan-

Prop. 1975/76:19 41

kandet (SOU 1974: 6) Förenklad konkurs m, m., den andra är det förslag om nedflyttad förmånsrätt för löne- och pensionsfordringar som presenterats av utredningen angående företagsinteckning i betänkandet (Ds Ju 1975: 4) LöneprivUegium och förmånsrätt för förelagsinteckning. Föreningen Sveriges kronofogdar betonar att lagslifningen inrymmer moment som inte låter sig förenas, nämligen atl tillgodose önskemålet om skyndsamhet och kravet på kontroll av framställda anspråk med hänsyn till risken för missbmk. Kontroll som är mer än en tom formalitet kan ofta vara tidskrävande. Svårigheterna skulle sannolikt kunna bemästras bättre, om handläggningen av samtliga lönegaranliärenden fördes över till kronofogdemyndigheterna. Föreningen anför att frågan torde få ökad aktualitet om konkurslagskommitléns förslag om förenklad konkurs genomförs,. Enligt kronofogdemyndigheten i Falköping skulle verkningarna av en sädan lagstiftning bli att ett allt slörre antal ärenden kommer att handläggas av kronofogdemyndighet, medan advokat endast relativt sällan kommer i kontakt med lönegarantiärenden. Det skulle inte innebära några praktiska eller formella svårigheter för kronofogdemyndigheten alt även i ordinära konkurser klarlägga förutsättningarna för utbetalning enligt garantin och påkalla sådan,

Sveriges advokatsamfund har en annan uppfattning om kronofogdemyndighet som konkursförvaltare. Samfundet stryker under att den tidsvinst som skulle kunna uppnås om förvaltaruppgiflerna i förenklade konkurser lades på kronofogdemyndigheterna är helt obetydlig och kan, framhåller samfundet, givelvis inte tillmätas någon betydelse vid bedömningen av frågan om lämpligheten eller olämpligheten av att kronofogdemyndighet fungerar som konkursförvaltare. Samfundet hänvisar i denna fråga till sUt remissyttrande över konkurslagskommUténs betänkande i ämnet.

Konkurslagskommittén anför inledningsvis att av 1 § första stycket LGL följer alt en arbetsgivare måsle ha försatts i konkurs för alt lönegarantimedel skall kunna utgå flll arbetstagarna. På denna punkt skifler sig den svenska lönegarantin frän motsvarande system i övriga nordiska länder, där lönegarantin kan komma i fräga även utan att arbetsgivaren försalts i konkurs. Åtminstone f. n, finns det enligt kommittén knappast tillräcklig anledning att på svensk sida släppa kravet att arbetsgivaren skall ha gått i konkurs för att lönegarantin skall kunna aktuaUseras, Ett sådant krav strider visserligen mot strävandena att sä långt möjligt undvika konkurser. Om lUlämpningsområdet för lönegarantin vidgas till att omfatta även andra situationer än konkurs, ökar emellertid riskerna för missbmk av garantin. Även andra problem uppkommer. En sak som däremot framdeles kan övervägas är, om man inte kan frikoppla hela lönegarantisyslemet från konkursförfarandet. Vid en frikoppling måsle emellertid beaktas att man i en konkurs även måste la hänsyn till sådana lönefordringar som mte omfattas av lönegarantin.

Prop. 1975/76:19 42

Dessa anspråk kan indelas i två grupper: 1, lönefordringar som har förmånsrätt enligt FRL men på grund av maximeringen i LGL ej åtnjuter lönegaranti, 2, lönefordringar som saknar både förmånsrätt och lönegaranti, t, ex, sådana fordringar som avses i 11 § tredje stycket FRL, Från teknisk synpunkt vore det en fördel om grupp 1 kunde elimineras genom att lönegarantin och förmånsrätten bringades i nivå med varandra. Vid blivande översyn av 5 kap. KL kan kommittén komma in på frågan om frikoppling av lönegarantisystemet från bevaknings- och anmärkningsförfarandet,

Stockholms tingsrätt ställer sig avvisande lill promemorieförslagel om en partiell frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandet. Enligt tingsrättens mening är förslaget en halvmesyr som nödvändiggör genomgripande ändringar i KL:s allmänna regler om anmärknmg, bevakning och klander av utdelning. Förslaget reser en rad svårlösta problem av såväl principieU som praktisk art. Det bör därför mte genomföras nu ulan, om inte lönegaranlisystemet helt frikopplas från anmärknings- och bevakningsförfarandet, prövas i ett vidare sammanhang. Tingsrätten förordar alt frågan om möjligheten att frigöra lönegarantisystemet från nämnda konkursförfarande tas upp nu utan hinder av konkurslagskommitléns arbete. Om det skulle anses behövligt skulle åtminstone t. v. kronofogdemyndigheten kunna i arbetstagarens ställe kopplas in i bevaknings- och anmärkningsförfarandet i frågor om lönefordran som täckts inom ramen för lönegaranlisystemet.

Några remissinstanser tar upp tillämpningsfrågor och andra frågor i anslutning till frågan om partiell frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandet. RSV anför all enligt 5 § andra stycket LGL får garantibelopp inte betalas ut förtän beslutet om konkurs vunnit laga kraft. Det kan emeUerfld ifrågasättas om inte en ändring blir nödvändig i den mån ordningen för utbetalning av lönegarantibelopp i ordinär konkurs ändras på föreslaget sätt. Länsstyrelsens utbetalning i anledning av konkursförvaltarens underrättelse bör inte hindras av att konkursbeslutet ännu inte vunnit laga kraft. RSV förordar att detta rekvisit för utbetalning utgår. I den mån det anses behövligt kan det ersättas med ny bestämmelse om återbetalningsskyldighet i händelse av att det konkursbeslut som ligger lill grund för utbetalningen upphävs. Kronofogdemyndigheten i Borlänge anför att den väntade nedklassningen av lönefordringar till förmån för företagsinteckningar kommer med säkerhet att medföra en krafflg ökning av garantiärendenas antal. Snabba underrättelser och försäkringar på heder och samvete från arbetstagare avlämnade successivt i anslutning lUl förfaUodagarna kommer atl medföra betydande merarbete för de olika funktionerna. Om sedan förslaget tUl förenklad konkurs genomförs så att kronofogdemyndigheten skall handha förvaltamppgifter i de flesta konkurserna, kommer myndighetemas

Prop. 1975/76:19 43

handläggning av dessa ärenden att bli mycket arbetsfldskrävande. Tjänstemannaföreningen vid kronofogdemyndigheten-ST-TK anför alt en förutsättning för att kronofogdemyndighet skall vara förvaltare och borgenären få bättre skydd m. m. är, all kronofogdemyndigheterna tilldelas erforderlig personal och att dessa får en grundlig utbUdning,

Kronofogdemyndigheten i Lund finner det från rättssäkerhetssynpunkt diskutabelt om inte någon som helst kontroll av konkursförvaltarnas bedömning av klara fordringar skaU ske före utbetalningen. Kontrollen bör lämpligen utföras av kronofogdemyndighet. TCO anför att det för arbetstagarorganisationerna blir en praktisk uppgift att dels konstatera i vilken utsträckning konkursförvaltaren omedelbart anmäler lönefordringar till utbetalning, dels komplelteringsvis för medlemmarnas räkning bevaka sådana lönebelopp som enligt organisationernas mening bör utgå till arbetstagama därutöver. För att detta kontroU- och bevakningsförfarande skall fungera på elt tUlfredsställande sätt är det nödvändigt att konkursförvallaren lämnar arbetstagaren eller i förekommande fall arbetstagarens organisation kopia av underrättelsen, TCO förutsätter vidare att för det fall klander sedermera med framgång görs gällande mot föreliggande utdelningsförslag detta inte skall leda till att en arbetstagare som redan har lyft lönegaranflbdopp skulle i något avseende bli återbetalningspliktig för desamma utan att felaktigt utbetalt belopp endast skall leda lill motsvarande mindre utdelning för det aUmänna,

Svenska elektrikerförbundet vänder sig mot uttalandet i promemorian att det inte är lika angeläget atl semester- och ackordsanspråk blir sä snabbt infriade. Del är enligt förbundet av största vikt att tiderna för utbetalning av semesterpengarna hålles och atl rätt belopp inbetalas till semesterkassan för att inte medlemmarna skall riskera alt stå utan pengar till semestern. Det borde inte vara särskilt svårt att relativt snabbt fastställa dessa fordringar. Förbundet är därför tveksamt till om man automatiskt skall betrakta dylika fordringar som så komplicerade att de alltid blir att hänföra till 6 § första stycket punkt 3 LGL i förslaget. Den flytande gränsdragningen mellan vUka fordringar som skall anses vara klara lorde för övrigt medföra att löneborgenärerna nu för säkerhets skull kommer att bevaka alla sina fordringar.

4.3 Hänvisning eller besvär

Förslaget i departementspromemorian alt hänvisningsinstitutet i 9 § första stycket LGL skall avskaffas tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Endast två kronofogdemyndigheter går emot förslaget. Flera remissinstanser uttrycker stor liUfredsställelse med att nuvarande ordning slopas enär den, såsom har redovisats i promemorian, har gett upphov flll en rad rättsliga och praktiska problem.

Prop. 1975/76:19 44

AD anför, att sedan LGL trädde i kraft har AD haft alt behandla ett inte obelydhgt antal mål, i vilka talan väckts med anledning av kronofogdemyndighets hänvisningsbeslut. I målen har svarandeparten — gäldenären — oftast uteblivit från förhandling och ofta över huvud taget inte låtit sig avhöra. Detta har givetvis allvarligt försvårat handläggningen av målet vid AD, som har att pröva målet i sak oavsett att part uteblir från förhandling, I inte så få fall har svaranden medgett käromålet, I enlighet med disposilionsprincipen kommer i dessa fall någon prövning av kärandens yrkanden över huvud taget inte till stånd. Enligt AD:s mening måste det nuvarande prövningsförfarandet anses klart olämpligt. Det orsakar kostnader och en tidsuldräkt som inle står i någon proportion till resultatet av prövningsförfarandet vid domstolen, Samma olägenheter gör sig gällande, om hänvisningen i stället sker till allmän domslol, AD tUlstyrker därför att det nuvarande hänvisningsförfarandet avskaffas. Mot förslaget i promemorian att kronofogdemyndigheten i stället för hänvisning tiU domstol skall meddela avslagsbeslut med rätt för arbetstagaren att i händelse av missnöje besvära sig i exekutiv ordning finner AD i och för sig inget all erinra, AD anmärker dock alt förslaget leder till att arbetstvist som aktualiseras genom kronofogdemyndighetens prövning enligt LGL avgörs av allmän domstol i sista instans. Detta är i och för sig en följdriktig ordning med hänsyn till alt även inom jävsprocessen arbetstvist prövas i sista instans av allmän domstol, AD beklagar att inte överprövningen av även dessa arbetstvister sker i AD, Erfarenheten torde visa att betydelsefulla arbetsrältsliga frågor ej sällan uppkommer i konkurssituationer. Man kan inte räkna med alt frågor av detta slag blir underställda AD genom särskUd talan. Frågorna blir därför i realiteten undandragna den instans som har som särskild uppgift att leda rättsutvecklingen pä det arbetsrältsliga området. Vid lämpligt tiUfälle när lillräckUg erfarenhet vunnits av den nuvarande ordningen för prövning av jävslvisler i konkurs bör enligl AD:s mening frågan om vilken instans som skall överpröva ifrågavarande arbetstvister tas upp lill förnyat övervägande.

Också TCO anser, trots vad som sägs i promemorian, alt frågan om AD borde vara lämpligare slutinstans än hovrätt bör diskuteras. Den argumentation som har lett lill att jävsprocesserna enligl KL håUils utanför AD torde inte vara gUtig i detta sammanhang. TCO vänder sig mot ett uttalande i promemorian att arbetstagarna kan stämma arbetsgivaren oberoende av att lönegarantianspråk är föremål för prövning hos överexekutor. Organisationen anser det inte lämpligt eller ändamålsenligt alt samma tvist skall kunna bli föremål både för AD:s och hovrätts bedömande.

SAF ifrågasätter om överexekutor är rätt forum när t. ex. tvisten ytterst grundas på tolkningen av LAS. Hovrätten för Västra Sverige anser att processförfarandet i domstol i vissa fall är lämpligare för bedöm-

Prop. 1975/76:19 45

ning av en lönefordrans existens. Hovrätten framhåller emellertid att arbetstagare är oförhindrad att stämma arbetsgivaren till domstol med yrkande att denna skall fastställa hans anpsråk. Det kan även ifrågasättas om inle kronofogdemyndighet vid avslagsbeslut bör erinra om denna möjlighet. Sveriges advokatsamfund erinrar om att förslag har lagts fram i betänkandet (SOU 1973: 22) Utsökningsbalk om att över-exekutorsinstilutionen skall avskaffas. Sker detta synes det samfundet naturligt att avslagsbeslut i lönegarantifrågor överklagas lUl hovrätt liksom beslut i utsökningsmål.

Kronofogdemyndigheterna i Göteborg och Lund vilka båda ställer sig avvisande fill förslaget att slopa hänvisningsinstitulet anser alt de skäl som anförs för förslaget inte är övertygande. Förstnämnda kronofogdemyndighet anför att de flesta avslagsbeslulen grundas på alt anställningsförhållande inle har förelegal. Besluten gäller oftast oorganiserade och personer med specieUa relationer tUl arbetsgivaren. Hänvisningsbeslut meddelas i alltmer begränsad omfattning bl. a. på gmnd av alt en förväntad tredskodom inle bedöms föra utredningen framåt. I vissa fall är dock en prövning vid civil domstol eller AD erforderlig. Kronofogdemyndigheten i Lund pekar på att muntlig bevisning som kan bli erforderlig endast kan förebringas i rättegång. Skall länsstyrelsen avgöra sådana tvister efter besvär får man länka sig ett tillägg tUl 206 § UL så att överexekutor får möjlighet att höra parter och eventuella vittnen vid domslol. En sådan ordning anser kronofogdemyndigheten i Lund mindre lyckad varför nuvarande ordning bör bestå. Myndigheten frågar vidare varför skillnad i processordningen skall finnas beroende på om tvisten uppstår i en ordinär konkurs eller i en faltigkonkurs. Hänvisningsmöjligheten är vidare en lämplig väg att komma åt de fall då arbetsgivaren och arbetstagaren är i maskopi med varandra,

4.4 Frågor kring den ersättningsgrundande lönefordringen

Flertalet remissinstanser, bl a, samtliga arbetstagarorganisationer, tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att lönegarantin skall utvidgas lUl att omfatta fordran på mätningsarvode. LO anför att det tidigare rått oklarhet om sådan fordran omfattas av garantin. Det är därför värdefullt att frågan blivit klarlagd på detta sätt. LO upplyser att på Svenska byggnadsarbetareförbundets område förekommer också andra med mätningsarvodel jämförbara avgifter. Svenska byggnadsarbetareförbundet anför att enligt avtal med Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund utgår förutom mätningsarvodet en s, k, grundavgift som arbetsgivaren skall dra av tillsammans med mätningsarvodel, innan lön utbetalas. Mätningsarvodet och grundavgiften avser förbundets kostnader för mälningsarbete och/eller utskrift av ackordsräkning och fördelningslista. Avgiften utgör 1,5 % av lönesumman. Vidare är enligt avtal med

Prop. 1975/76:19 46

Svenska Väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, del s. k. Svea-bundsavtalet, mätningskontoren berättigade lUl arvode för arbete att fortlöpande granska ackordsöverenskommelser, ackordsräkningar och andra handlingar som utgör underlag för löneutbetalningarna. Arvodet uppgår till 1,5 % av lönesumman. Granskningen är enligt byggnadsarbetareförbundet erforderlig när arbetstagarens lön skall bestämmas. Förbundet anser därför ätt även fackföreningens fordran pä arvode för granskning och kontroll av företagens avlöningsunderlag bör omfattas av garantin, LO stödjer dessa förslag.

Förslaget om utvidgning av lönegarantin lill mätningsarvode avstyrks av arbetsgivar- och företagareorganisationerna, Sveriges advokatsamfund och SHIO. SAF anför alt det i promemorian åberopade skälet atl en arbetstagare i händelse av arbetsgivarens konkurs skulle riskera dubbel betalningsskyldighet inte är håUbart. Innebörden av de överenskommelser som reglerar betalning av mälningsarvoden genom arbetsgivarens försorg är undantagslöst den att betalningen såvilt angår den anställde sker genom arbetsgivarens innehåUande av beloppet. Arbetslagaren kan inte åläggas betalningsskyldighet en gång till. En utvidgning i enlighet med förslaget skulle enbart gynna de fackliga organisationerna. Dessa har i likhet med borgenaren i allmänhet en möjlighet att bevaka sin fordran i arbetsgivarens konkurs med förmånsrätt. Det utpräglade sociala skäl som betingar lönegarantisyslemet beträffande anställda föreligger enligt SAF:s mening uppenbarligen inle med avseende pä de fackliga organisationerna, Sveriges advokatsamfund kan inte finna något bärande skäl för förslaget om inte lönegarantins sociala karaktär i lika hög grad borde gälla flll förmån för även försäkringspremier för tjänstegmppliv, avgångsvederlag (AMF, AFA m, fl.) och liknande eller i praktiken alla övriga med förmånsrätt enligl 11 § FRL, En sådan utvidgning anser samfundet oreaUslisk.

Svenska företagares riksförbund anser att statlig lönegaranti bör vara reserverad enbart för de fall då fordran berör enskild person och inga andra möjligheter föreligger all i förväg skapa garantier för framtida fordran. Om företagsinteckning, såsom har föreslagits, får förmånsrätt före löneprivilegiet finns det möjligheter för exempelvis mätningskontor och entreprenörer att i förväg, om så anses nödvändigt, erhålla behövliga säkerheter.

Förslaget atl lönegaranfln skall omfatta även facklig medlemsavgift tillstyrks eller lämnas ulan erinran av majoriteten av remissinstanserna, bl. a, arbetstagarorganisationerna. Hovrätten för Västra Sverige anför, att om förslaget tUl utvidgning av lönegaranfln tUl mätningsarvode och facklig medlemsavgift genomförs, kan ifrågasättas om inle garantin borde omfatta även försäkringspremier som arbetsgivare åtagit sig alt inbetala.

Negativa flll förslaget är förutom de remissinstanser som avstyrker

Prop. 1975/76:19 47

förslaget om utvidgning till mätningsarvode Föreningen Sveriges kronofogdar och två kronofogdemyndigheter. Arbetsgivar- och företagareorganisationerna samt Sveriges advokatsamfund anför samma synpunkter som de framfört beträffande mätningsarvode. Svenska företagares riksförbund anser som förut har nämnts att lönegarantin bör reserveras för enskild persons fordran. Förbundet finner förslaget att fackliga medlemsavgifter skall omfattas av garantin felaktigt. Så länge fackföreningarna utgör organisationer med frivUligt medlemskap från de anställdas sida, finns ingen anledning att inrymma fackföreningsavgifter i den statliga garantin. Kronofogdemyndigheten i Malmö är tveksam tUl förslaget och anför, att utvidgningen kan lätt leda till alt fackförbunden i förlitan på att avgiften alltid utgår kan underlåta att försöka inkassera beloppen. Någon form av tidsbegränsning bör därför genomföras, t. ex, endast avgift för de tre senaste månaderna före konkursen,

LO föreslår ytterligare utvidgning av garantin. LO anser atl även vissa processkostnader bör läckas av lönegarantin, LO ifrågasätter om inte problemet med rättegångskostnader kvarstår även om hänvisningsinstitutet avskaffas, nämligen i de faU en arbetstagare med stöd av sin fackliga organisation besvärar sig över ett negativt beslut, i vart fall om elt ärende förs till hovrätt. Skulle sålunda rättegångskostnader uppkomma, bör dessa enligt LO:s mening omfattas av lönegarantin, LO anser vidare alt lönegarantin bör omfatta kostnader för anskaffande av exekutionstitel och för ansökan om utmätning på grund av exekutionstiteln.

RSV och Svenska elektrikerförbundet tar upp frågan huruvida 11 § FRL kan anses omfatta arbetstagares fordran på lön, förutom för viss uppsägningstid även för en v a r s e 11 i d av en månad enligt 29 § LAS. RSV framhåller för sin del, atl LAS utan tvivel måste gälla även i konkurs och att lagtexten lill 11 § FRL i och för sig medger att lön för varselmånaden utgår med förmånsrätt. Vidare framhålls, att förarbetena lUl LAS inle innehåller något uttalande i den nu aktuella frågan och atl man i förarbetena till FRL är restriktiv när det gäller längden av den uppsägningstid som skall vara prioriterande. Därför skuUe kunna göras gällande, att varselliden vid tiUämpning av FRL är att betrakta som en preliminär uppsägningslid men atl övervägande skäl ändå torde tala för att lön för varselmånaden omfattas av 11 § FRL vid sidan av lön för uppsägningstiden. RSV finner det angeläget all statsmakterna tar ställning tUl denna lUlämpningsfråga.

Svenska elektrikerförbundet anför att uttrycket "annan ersättning" i 11 § FRL vållat en del tillämpningsproblem. Det gäller framför allt hur skadeståndsanspråk som grundas pä LAS skall bedömas, t. ex. när skadestånd skall utgå enligt 38 § LAS på gmnd av alt anställd har sagts upp utan saklig gmnd. Om arbetsgivaren går i konkurs innan

Prop. 1975/76:19 48

skadeståndet betalas, har del visat sig att oklarhet råder om skadeståndsanspråket skall betecknas som "annan ersättning". I vart fall lär arbetslagaren inle kunna räkna med alt få ut något skadestånd om han har en uppsägningstid av sex månader. Om han har en uppsägningstid på exempelvis två månader, kan han då enligt FRL "fylla på" med skadestånd upp till elt belopp som motsvarar sex månaders uppsägningslön frågar förbundet. Förbundet påpekar alt i prop, 1974: 88 (s. 201 ff) avvisades en utsträckning av förmånsrätten till alt gälla skadestånd enligt 39 § LAS men inget sägs där om skadestånd enligl 38 § LAS, Förbundet anser f.ö, atl sexmånadersbegränsningen i 11 § FRL inte längre bör bibehållas.

Promemorians överväganden angående fordran för uppsägningslid i fattigkonkurs behandlas inle eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Undantag härifrån utgör LO som ifrågasätter riktigheten av bedömningen alt de anstäUda vUka inte sägs upp går miste om garanlibdopp avseende uppsägningslön i det fallet att arbete inte utförs efter konkursbeslutet. Även om det inte uttryckligen skett en uppsägning av anställningsavtalen, måste just den extraordinära omständigheten att fattigkonkurs inträffat tala för att skäl saknas att låta anställningsavtalen bestå. EnUgt LO torde man kunna hävda att det av omständigheterna får anses framgå att anställningsavtalen inle längre består och atl detta beror på arbetsgivaren. Det skulle eljest kunna leda lill orimliga konsekvenser ur såväl social som rättvisesynpunkt. När det gäller de sällsynta fallen i fattigkonkurser då de anställda under viss tid utför arbete trots konkursen utan att uppsägning skett, ställer sig saken enligt LO givetvis något annorlunda, men det kan även i dessa fall hävdas starka sociala och rättviseskäl för uppfattningen att dessa arbetstagare skall tillförsäkras löneskydd enligt LGL.

LO stryker under att vad som nu sagts inte får uppfattas så att LO förespråkar att etl konkursbeslut automatiskt bör innebära uppsägning av anställningsavtal. LO är tvärtom av den uppfattningen att man bör hålla fast vid de regler som i detta hänseende gäller enligt anställningsskyddslagen och rättspraxis. LO anser att man i släUet bör söka åstadkomma en lösning av nämnda tillämpningsproblem som från den enskilde arbetslagarens synvinkel ter sig rimlig och rättvis och att detta sker utan avvaktan på den slutiiga behandlingen av konkurslagskommitléns framlagda förslag. En situation som i viss mån liknar den förut nämnda kan uppkomma vid ordinär konkurs om konkursförvallaren fortsätter driften av verksamheten och del senare vid uppsägningstiUfäl-let visar sig att de anställdas fordringar pä uppsägningslön inte täcks av konkursboets tillgångar. Denna fråga hör samman med frågan huruvida insolventa konkursbon skall försättas i konkurs eller ej. I den frågan hänvisar LO till sitt yttrande över konkurslagskommitléns belänkande om förenklad konkurs, nämligen att om insolventa konkursbon inte kan

Prop. 1975/76:19 49

försättas i konkurs, så måste dock arbetstagare hos sådana konkursbon tillförsäkras samma skydd som det LGL ger i företagskonkurser.

Den i departementspromemorian intagna ståndpunkten alt bibehålla nuvarande avräkningsregler för lönegarantin, som knyter an flll 11 § FRL och 13 § LAS, och att i stället inrikta ansträngningarna på alt fä tillämpningen av reglerna att ske under sä enkla former som möjligl lämnas i allmänhet utan erinran av remissinstanserna. Endast SACO/SR anser att avräkningsbestämmelserna i 11 § FRL och 13 § LAS bör omprövas. Enligt organisationens mening bör någon avräkning inte ske i lönegarantisammanhang. Avgörande vikt bör i sfåUet läggas vid alt arbetsgivaren faktiskt är betalningsskyldig. Det verkar vidare småaktigt att avräkna smärre extrainkomster som en arbetstagare lyckas skaffa sig' under uppsägningstiden med tanke på den osäkra situaflon han totalt sett befinner sig i och de extra utgifter uppsägningen ofta för med sig. Det kan också bli svårt att dra gränsen mellan smärre extraförtjänster och inkomster från stadigvarande anstäUning. En avräkningsregel kan medföra alt arbetstagarna blir trakasserade av arbetsgivaren och kan göra dem obenägna atl ta arbete under uppsägningstiden, vUket är olyckligt om arbetskraftsbrist råder inom området. Frånvaron av en avräkningsregel kommer inte heller att drabba övriga arbetstagare, vilket däremot ibland kan bli fallet vid tilllämpning av 13 § LAS eflersom företagets lönebetalningsförmåga minskar.

Länsstyrelsen i Örebro län och två kronofogdemyndigheter anser det mindre tillfredsstäUande att arbetstagare inle behöver vara aktiv för att erhålla nytt arbete under uppsägningstiden.

4.5 Utvidgning av garantin till nya personkategorier

Uppfattningen i promemorian att någon utvidgning av lönegarantin till att omfatta underentreprenörs fordringar, som avser underentreprenörens och hans anställdas arbetsinsatser, inte bör komma i fråga delas av remissinstanserna nästan utan undanlag. SHIO föreslår däremot en begränsad utvidgning till sådana fordringar. Organisationen påpekar att i promemorian anvisas en lösning på problemen att ta reda på lönedelens andel av fordran. Enligt förslaget till ny bokföringslag skall nämligen alla som driver rörelse vara bokföringsskyldiga. Underentreprenören måsle ställa sin bokföring tUl förfogande och denna måsle utvisa storleken på lönefordran för att ersättning skall kunna erhållas. De anställda i icke-seriösa företag är skyddade genom att de, om företaget inte kan betala ut lönerna, kan få ersättning genom lönegarantin när den icke-scriöse underentreprenören går i konkurs. De illojala icke-seriösa företagare som blivit egna företagare för att slippa beskattning och andra förpliktelser kommer nämligen inte i åtnjutande av löne-

4 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 19

Prop. 1975/76:19 50

garantin, då de inte torde kunna visa sina anspråk genom flllfredsställan-, de bokföring. Enligt SHIO:s uppfattning är det skillnad mellan stora och små underentreprenörer då del gäller behovet av etl skydd mot huvudentreprenörens konkurs. Medan små underentreprenörer vanligen bara arbetar med en eller högst två—tre entreprenader samtidigt, garderar sig den store genom att samtidigt ha ett flertal entreprenader. En annan skillnad av betydelse i detta sammanhang är alt den lUle underentreprenörens situation socialt och ekonomiskt har många likheter med den anställdes. SHIO anser det rimligt att en utvidgad lönegaranti endast skaU gälla för underentreprenörer då löneandelen av deras fordran överstiger en viss procent av underentreprenörens lönesumma under året före den aktuella konkursen. Hur slor denna procentsats skall vara bör närmare utredas. Även med den av SHIO föreslagna utvidgningen av lönegarantin kommer underentreprenören fortfarande all stå en betydande affärsrisk vid tecknande av underentreprenadkonlrakt, bl. a. för fordran på levererat material. EnUgt SHIO undviker man genom förslaget flertalet onödiga konkurser.

Förslaget att lönegarantin skall utvidgas lill alt omfatta underhållsberätligads fordran på underhållsbidrag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

4.6 Övriga frågor

Några remissinstanser lar upp också andra frågor angående lönegarantisystemet än dem som behandlats i departementspromemorian. Sålunda vänder sig Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges advokatsamfund, SACO/SR och kronofogdemyndigheten i Skövde mot den nuvarande maximeringsregeln 12 § LGL. De hänvisar till alt enligt förslag i betänkandet (Ds Ju 1975: 4) LöneprivUegium och förmånsrätt för företagsinleckning löneprivilegiet skall avskaffas. De anser atl maximigränsen skall slopas. Advokatsamfundet och SACO/SR föreslår med hänvisning till sina remissyttranden över nyss nämnda belänkande alt, om någon maximering bör vara kvar, bör gränsen sättas vid 15 basbelopp. Föreningen Sveriges kronofogdar erinrar om atl maximiregeln tillkom för att förebygga missbruk av garantin. Föreningen menar alt regeln inte i någon väsentlig grad kan försvåra missbruk. Kronofogdemyndigheten i Skövde anför alt, om en arbetstagare i undantagsfall skulle kunna göra gäUande större fordran än vad som motsvarar fem basbelopp, förefaller det ohemult att han på grund av maximeringsregeln tvingas flll förlust i konkursen medan övriga löneborgenärer erhåller full utbetalning. De ekonomiska konsekvenserna av regelns slopande torde enligt kronofogdemyndigheten bli små.

Svenska kommunalarbetareförbundet lar upp en fräga om lönegarantiavgiften. Förbundet anser att, eftersom konkurser bland

Prop. 1975/76:19 51

offentligtägda förelag måste betraktas som synnerligen ovanliga, bär dessa företag en oproportionerligt stor del av kostnaderna för lönegarantin. Slutligen tillägger förbundet att om antalet konkurser även i fortsättningen utvecklas enligt den trend promemorian redovisar bör en revidering av systemet övervägas,

RSV anför alt extra anslag kommer att erfordras för den specialutbildning avseende nya arbetsrutiner och arbetsrättsliga spörsmål som inte ryms inom den ordinarie fackutbildningens ram,

5 Föredraganden

5.1 Allmänna synpunkter

Lagen (1970: 741) om staflig lönegaranti vid konkurs (LGL) trädde i kraft den 1 januari 1971. Den innebär i korthet atl staten svarar för betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare som har försatts i konkurs. De fordringar som omfattas av lönegarantin är lönefordringar med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970: 979), FRL, pensionsfordringar med förmänsrätt enligt 11 eller 12 § FRLi, konkursansökningskostnader samt sådana konkurskostnader som avses i 188 § konkurslagen (1921: 225), KL, Prövningen av lönegarantianspråk ligger hos kronofogdemyndigheten när fråga är om konkurs som handläggs enligt 185 § KL, s, k, fattigkonkurs, och hos konkursförvaltaren i ordinär konkurs (förvaltarkonkurs). Garantibelopp betalas ut av länsstyrelsen efter underrättelse från kronofogdemyndigheten resp, konkursförvaltaren. I fräga om utbetalat belopp inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. Lönegarantin är begränsad till fem basbelopp såvilt avser fordran med förmånsrätt enligt 11 § FRL men är i övrigt obegränsad. Den finansieras genom arbetsgivaravgifter. Dessa förs till en fond som förvaltas av kammarkollegiets fondbyrå och varifrån länsstyrelserna rekvirerar medel för utbetalningar. Tillämpningsföreskrifter till LGL återfinns i kungörelsen (1970: 745) om statlig lönegaranti vid konkurs (LGK). Dessutom har riksskatteverket (RSV) med stöd av bemyndigande i kungörelsen utfärdat närmare föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i LGK om länsstyrelses och kronofogdemyndighets handläggning av lönegarantiärende samt en arbetsbeskrivning för kronofogdemyndighet vid handläggning av sådant ärende.

Frågor om ändringar i reglerna för lönegaranfln väcktes i september 1973 av LO och TCO i en gemensam skrivelse till chefen för dåvarande inrikesdepartementet. Organisationerna framhöll i skrivelsen att LGL inneburit en avsevärt förbättrad lönetrygghel för arbetstagare som drabbas av arbetsgivares konkurs. Trots detta hade emellertid vissa ölägenheter visat sig förekomma i samband med lönegaranliärendenas handläggning. Sålunda klagade organisationema på länga handläggningsti-

• När här och i det följande 11 eller 12 § FRL nämns avses den lydelse paragraferna har före den 1 januari 1976.

Prop. 1975/76:19 52

der i såväl fattig- som förvaltarkonkurser. Vidare tog organisationerna upp frågor om rätt svarande och rättegångshinder som kan uppkomma när arbetstagaren har hänvisats att stämma arbetsgivaren till domstol. Slutligen hemställde LO och TCO att garantin skuUe utvidgas till att omfatta rättegångskostnader i sådan hänvisningsprocess, I motioner i riksdagen har också väckts frågor om justeringar i reglerna om lönegarantin,

Lönegaranlisystemet har nu tillämpats i snart fem år. Det är därför naturUgt atl sammanfatta erfarenheterna av systemet och göra de ändringar i det som är motiverade, I februari 1974 tillsatte jag en arbetsgmpp inom arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att se över lönegaranlisystemet och föreslå de ändringar som behövs. Resultatet av detta utredningsarbete har i april 1975 redovisats i en departementspromemoria (Ds A 1975: 4) Översyn av lönegarantisyslemet vid konkurs.

I promemorian framhålls att lönegaranflreformen har inneburit en avgörande trygghetsfaktor för arbetstagare, både organiserade och oorganiserade, som drabbas av arbetsgivares konkurs. Lagstiftningens betydelse framträder främst i faltigkonkurser där tidigare någon betalning ur konkursboet över huvud taget inte kunde påräknas. Farhågorna för att reformen skulle medföra en ökning av antalet konkurser har inle besannats. Inkomsterna och utgifterna för lönegarantifonden har stämt någorlunda väl överens med de beräkningar som gjordes vid reformens tillkomst. Erfarenheterna av lönegaranlisystemet är enligt promemorian i huvudsak goda. Vissa detaljer i systemet bör emellertid ändras.

Departementspromemorian innehåller förslag som syftar till att nedbringa handläggningstidema i såväl faltig- som förvaltarkonkurser. Förslagen innebär atl man i viss utsträckning frikopplar handläggningen av lönegaranliärendena från det formbundna och, i detta sammanhang, relativt långsamma konkursförfarandet. Möjlighet till kraftigare sanktioner mot tredskande konkursgäldenär föreslås bli införd. Vidare föresläs att den nuvarande ordnmgen att hänvisa arbetslagaren att väcka talan vid domstol, om lönefordran är tvistig, slopas. I promemorian föreslås också utvidgningar av lönegarantin till bl, a, mätningsarvode och facklig medlemsavgift som arbetsgivaren har innehållit av arbetstagares lön. Vidare behandlas frågan om utvidgning av lönegarantin till vissa underentreprenörsfordringar. Vissa av förslagen i promemorian nödvändiggör ändringar i främst LGL och KL, Andra påkaUar endast ändringar i LGK, vilka det ankommer på regeringen att ta ställning tiU, eUer i de tillämpningsföreskrifter som RSV har bemyndigats att utfärda, I det följande avser jag att behandla de frågor som måste underställas riksdagen, medan jag redogör för övriga frågor upplysningsvis och i den mån det behövs för sammanhanget.

Förslagen i promemorian har remissbehandlats. De har fått ett genomgående välvUligt mottagande av remissinstanserna. Liksom i prome-

Prop. 1975/76:19 53

morian betonas nödvändigheten av att utbetalning av lönegarantimedel till arbetslagarna sker snabbare än f. n. De förslag som har lagts fram i detta avseende tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Det förekommer bland remissyttrandena visserligen ett mindre antal invändningar samt vissa påpekanden och tUlägg men de avser oftast praktiska frågor vid tillämpningen och berör mera bestämmelser i LGK och RSV:s tillämpningsföreskrifter än lagstiftningsfrågorna.

Jag delar promemorians och remissinstansemas uppfattning alt erfarenheterna av lönegarantisystemet har varit i huvudsak goda. Som har framhållits utgör lönegarantin en belydelsefuU trygghetsfaktor för arbetstagare som drabbas av arbetsgivares konkurs, Alla åtgärder bör självfallet också vidtas för att förbättra systemet,

I Ukhet med flertalet remissinstanser anser jag att de ändringar som föreslås i promemorian bör göra det möjligt att få snabbare och effektivare handläggning av lönegarantiärendena. Jag delar också uppfattningen att ändringarna i lönegarantisystemet bör genomföras nu. Starka sociala skäl talar härför. När det gäller de lagtekniska frågorna vill jag anmäla att jag på några punkter förordar en något annan lösning än den som har föreslagits i promemorian. Jag återkommer till dessa frågor i del följande.

5.2 Tiden för utbetalning av lönegarantimedel

I promemorian konstateras att handläggningstiderna i lönegarantiärendena i regel blivit betydligt längre än de tider som förutsattes vid reformens genomförande, nämligen en å två månader vid faltigkonkurser och ca tre månader vid förvaltarkonkurser. Bl. a, har förutsättningen atl kronofogdemyndigheten vid faltigkonkurser skulle få kännedom om löneanspråk i nära anslutning till konkursbeslutet visat sig brista. I ca 28 % av särskilt undersökta fall har tidsålgången från konkursbeslutet varit en å två månader och i ca 30 % av fallen mer än två månader. Den egentliga handläggningstiden hos kronofogdemyndigheten har uppgått lill högst en månad i ca 20 %, en å två månader i ca 25 %, två å tre månader i ca 20 % och mer än tre månader i ca 35 % av ärendena. En undersökning hos länsstyrelsen i Stockholms län för tiden september— december åren 1971—1974 visar att det dröjt högst tre månader i ca 3 %, tre ä fyra månader i ca 10 %, fyra å fem månader i ca 35 % och mer än fem månader i ca 52 % av ärendena från konkursbeslutet tiUs underrättelse frän förvaltare enligt 6 § LGL kommit in till länsstyrelsen. Handläggningstiderna hos länsstyrelserna torde, utom hos länsstyrelsen i Stockholms län, inte ha överstigit den tid om högst en vecka som RSV har angett i sina tillämpningsföreskrifter, I Stockholm har flertalet ärenden i regel klarals av inom två veckors tid. Orsakerna tiU dröjsmålen är enligl promemorian många. Bl, a, kan upprättandet av bouppteckning

Prop. 1975/76:19 54

och dess beedigande försenas, konkursgäldenären vägra samarbete eller vara oanträffbar, andra personer som har upplysningar att lämna vara svåranträffbara och utredningen kompliceras av skilda skäl, såsom bristande bokföring. Vidare kan förvaltare dröja med underrättelse till länsstyrelsen i avvaktan på eventuell förskottsbetalning etc.

I promemorian påpekas att 11 § LGL gör det möjligt för arbetstagarorganisationerna alt förskottera medel till arbetstagama. Organisationerna har dock, närmast av principiella skäl, varit ovilUga att medverka på detta sätt. Tanken på att göra del möjligl för arbetstagarna att överlåta rätt till garantimedel tiU kreditinstitut förkastas i promemorian. De skäl, t. ex, riskerna för underpris, som vid lönegarantireformens tiUkomst anfördes mot en sådan möjlighet är allflämt giltiga. Det föreslås att det principiella förbudet mot överlåtelse i 11 § LGL behåUs och alt ansträngningarna i stället inriktas på alt skapa ett effektivare och mindre tidskrävande förfarande. Promemorians förslag har pä något undantag när godtagils av remissinstanserna.

För egen del anser jag att del skulle innebära risker för arbetstagarna om man utvidgade möjligheterna all överlåta rätt lill garantimedel. Jag vill i denna fråga hänvisa till vad som anfördes vid lönegarantireformens tillkomst (prop, 1970: 201 s, 39—41, 71, ILU 1970: 79 s. 29). I stället bör man såsom har föreslagits söka andra lösningar. Åtgärder som innebär effektivare och framför allt enklare och snabbare handläggning av lönegarantiärendena bör i första hand övervägas.

För att lönegarantiärenden skall kunna tas upp av kronofogdemyndighet snabbare än f, n, föreslås i promemorian en rad åtgärder. En del av dessa är avsedda att vidtas inom ramen för de nuvarande lagreglerna, t. ex. genom ändringar i LGK, i föreskrifter av RSV m. m. och en del innebär ändringar i nuvarande lagstiftning, I sistnämnda hänseende föreslås vissa ändringar i reglema i KL om inledande av konkursförfarandet. Sålunda bör gäldenären, om han själv söker sig i konkurs, i den förteckning som bör bifogas ansökan uppge i vad mån skuld avser lön eller pension. Vidare föreslås att gäldenär anmanas att i föreskriven förklaring över borgenärs konkursansökan anmäla varje borgenär med förmånsrätt enligt 11 och 12 § FRL och borgenärens adress. Med stöd av dessa uppgifter kan konkursdomaren — i de fall gäldenären lämnat begärda uppgifier — genast anmäla dem till kronofogdemyndigheten, I promemorian föreslås att bestämmelser enligt det sagda tas in i 8 och 13 §§ KL. Det påpekas att om gäldenären bestrider borgenärs konkursansökan och frågan hänskjuts till rätten bör gäldenären vid inställelse i rätten tillfrågas om sina löne- och pensionsborgenärer.

De nu redovisade förslagen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Någon remissinstans vill gå ännu längre och föreslår alt borgenär bör vara skyldig i konkursansökan att ange om gäldenären är företagare samt namnen på eventuellt kända löneborgenärer.

Prop. 1975/76:19 55

Några av de remissinstanser som tillstyrker förslagen påpekar atl man inte bör hysa alltför stora förhoppningar på effekterna av reglerna eftersom en gäldenär som söks i konkurs ofta inte är samarbetsvillig. En remissinstans anser det tveksamt om gäldenären bör påläggas den föreslagna skyldigheten innan han har försatts i konkurs.

För egen del ser jag saken på följande sätt. Förslagen ligger i linje med strävandena att ge kronofogdemyndigheten upplysning om lönega-ranlianspråken så tidigt som möjligt. Man bör därför pröva även möjligheterna all på konkursansökningsstadiet söka skapa bättre underlag för bl, a. en snabb underrättelse från konkursdomaren till kronofogdemyndigheten om löne- och pensionsfordringar. Effekten av regler av det slag som har föreslagils i promemorian är emellertid beroende av gäldenärens samarbetsvilja. Någon direkt påföljd av att gäldenär underlåter atl exempelvis i sådan förteckning över tillgångar och skulder som fogas vid konkursansökan specificera löne- och pensionsskulder drabbar honom inte enhgt KL:s regelsystem. Det synes inte heller vara en lämplig ordning alt införa tvängsregler som skulle ta sikte på en situation där det allflämt är ovisst om konkurs kommer att beslutas eUer inle. Delta gäller naturligen i än högre grad beträffande det fallet att gäldenären avkrävs förklaring över borgenärs konkursansökan.

Med hänsyn till det anförda föreslår jag efter samråd med chefen för jusfltiedepartemenlet att man väljer en något annan metod än enligt promemorian för att realisera förslagen. Vad gäller de föreslagna ändringarna i 13 § KL förordar jag att föreskrifter med motsvarande innehåll utfärdas i administrativ ordning. Dessa föreskrifter har nämligen företrädesvis karaktär av handlingsregler riktade flll konkursdomaren. 1 likhet med konkurslagskommittén anser jag att rätlens föreslagna roll vid gäldenärens inställelse i konkursansökningsmålet bör regleras i författning. Också bestämmelsen härom bör i konsekvens med vad jag nyss har sagt meddelas i administrativ ordning. Frågan om ändring i 8 § KL bör lämpligen prövas i samband med de överväganden som f. n. pågår inom justitiedepartementet på grundval av konkurslagskommitléns belänkande (SOU 1975: 6) Förenklad konkurs m. m. Genom de här redovisade lösningarna tillgodoses i allt väsentligt önskemålet att kunna få tillgång till uppgifter om lönegarantianspråk redan på konkursansökningsstadiet. Samtidigt följer man det lagtekniska mönster som är vägledande vid den pågående reformeringen av konkurslagstiftningen.

Enligt promemorian är de behandlade förslagen inle tillräckliga. Andra åtgärder mäste till för att kronofogdemyndighet sä snabbi som möjligt skall bli underrättad om löne- och pensionsanspräken. Det föreslås att gode mannen i fattigkonkurs skall vara skyldig att anmäla löne-och pensionsskulder till kronofogdemyndigheten så snart de kommer flll hans kännedom under arbetet med bouppteckningen. Vidare bör gode mannen vara skyldig att i bouppteckning alltid beröra frågan om löne-

Prop. 1975/76:19 56

fordringar förekommer i konkursen. Bestämmelser i enlighet med det anförda föreslås bli intagna i 185 § första stycket KL.

Den föreslagna ändringen i 185 § KL har mottagits positivt av flertalet remissinstanser. Även jag anser att den bör genomföras. Som påpekas i promemorian kommer, om konkursdomaren, kronofogdemyndigheten och gode mannen agerar i enlighet med det anförda, lönegarantiärende som regel inle längre att väckas hos kronofogdemyndigheten försl genom översändande av bouppteckning. Med hänsyn tiU kronofogdemyndighetens utredningsarbete bör emellerfld såsom har föreslagits avskrift av bouppteckningen även i fortsättningen översändas till myndigheten. Delsamma gäller viss uppgift om löne- och pensionsskuld vid övergång från ordinär konkurs till fattigkonkurs. Bestämmelser härom bör meddelas i administrativ ordning. Jag avser alt senare föreslå regeringen att meddela sådana bestämmelser.

Den nuvarande möjligheten att genom bötessanktionen tvinga en samarbetsovUlig gäldenär att medverka, är enligt promemorian otillräcklig. I stället föreslås, efler förebild från 94 § KL, bestämmelser i LGL om att hämtning och häktning skaU få användas mot gäldenär som underlåter att fullgöra sin uppgiflsskyldighet. Hämtning och häktning skall beslutas av konkursdomaren efter framställning från kronofogdemyndigheten. Hämtning och häktning enligt 94 § KL och enligt LGL bör samordnas. Förfarandet vid hämtning och häktning enligt LGL föreslås vara detsamma som enligt KL men kostnaderna för åtgärderna bör alllid utgä av allmänna medel. På grund av det anförda föreslås i promemorian dels vissa ändringar i 8 § LGL och 10 § LGK, dels upphävande av 22 § LGK och dels att det i konkursförordningen införs bestämmelser varigenom konkursdomaren åläggs att samordna hämtnings-och häklningsaktioner från gode mannen ocb kronofogdemyndigheten.

Förslagen om hämtning och häktning av tredskande gäldenär har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser tillstyrker att hämtning skall kunna ske men avstyrker förslaget om häktning. Någon vUl ha kvar bötessankflonen vid sidan av de nya tvångsåtgärderna. JK är tveksam till att använda så starka medel för del jämförelsevis begränsade syftet alt påskynda utredningen. Svea hovrätt motiverar sitt avstyrkande av förslagen med atl det redan nu finns möjlighet att vidta sådana tvångsåtgärder på begäran av bl. a. den gode mannen.

Enligt min mening är den nuvarande sanktionen mol en gäldenär som undandrar sig alt medverka i detta sammanhang alltför svag och ofta verkningslös. For att få bättre effekt av de tidigare föreslagna reglerna behövs kraftigare sanktioner. Redan nu finns möjligheter med stöd av 94 § KL alt ingripa mot tredskande gäldenär för att få honom atl lämna uppgifter lill konkursbouppteckningen. Den uppgiftsskyldighet som åvilar honom i lönegarantisyslemet är av samma slag. Jag finner därför atl

Prop. 1975/76:19 57

det är både ändamålsenligt och rationellt att samma möjligheter till tvångsåtgärder finns i detta system, I likhet med vad konkurslagskommittén har anfört i sitt remissyttrande finner jag det vara av värde att regler härom finns i LGL. Jag förordar därför att bestämmelser om hämtning och häktning införs i lagen. Det kan tilläggas att frågan om Ivångsmedel kan komma i ett nytt läge i samband med att förslag läggs fram av konkurslagskommittén rörande den fortsatta revisionen av KL.

Departementspromemorian tar också upp frågan om en frikoppling av kronofogdemyndighetens prövning av lönegarantianspråk från bouppteckning och edgång i faltigkonkurs. I promemorian anförs att den bindning tiU bouppteckningen och edgången, som man utgått från vid LGL:s tillkomst, är olycklig. Erfarenheten visar nämligen att det är vanligt all sena utbetalningar just beror på dröjsmål med edgångssammanträde. Därför skulle det vara tUl fördel om kronofogdemyndighetens utredningsarbete kunde frigöras från bouppteckningen och edgången, I de fall anmälda löneanspråk uppgår flll mera betydande belopp och utredningen hos kronofogdemyndigheten inte ger en tillräckligt entydig bedömning bör enligt promemorian gäldenärens edgång avvaktas även i fortsättningen. Detsamma gäUer fall då anledning förekommer alt misstänka försök tUl missbruk av lönegarantisystemet. Sammanfattningsvis framhålls i promemorian att utredningsarbetet bättre än f. n, bör anpassas till förhållandena i det särskilda fallet, I promemorian föreslås därför ingen annan ändring i författningshänseende än en jämkning i 10 § LGK om utredningsarbetet och i 11 § samma kungörelse om kronofogdemyndighetens skyldighet att närvara vid edgången. Bestämmelserna i 7 § LGL om alt konkursdomaren skall underrätta kronofogdemyndigheten om tid för edgången samt bestämmelserna i 7 § LGK om samråd och om besked om avslutning eUer fortsalt handläggning enligt 185 § 5 KL föreslås stå kvar. Betydligt viktigare än författningsjusteringar är enligt promemorian att ändringarna i utredningsarbetet får slå igenom i RSV:s arbetsbeskrivning och de formulär som används.

Departementspromemorians förslag i dessa frågor har mottagits positivt av remissinstanserna. Det påpekas att ett system som det här redovisade redan tillämpas i Stockholm och Malmö. Även jag anser att den föreslagna ordningen är lämplig och ändamålsenlig. Som har framhållits i flera remissyttranden och särskUt frän kronofogdehåll inrymmer lagstiftningen två moment som är svåra att förena, nämligen kravet på snabb handläggning och kravet på noggrannhet med hänsyn flll risken för missbruk. Enligt min menmg bör de övriga förslag som har lagts fram i promemorian och ett utredningsarbete efter den modell som skisseras där medverka till att man får en lämplig avvägning mellan dessa krav. Som anförs i promemorian behöver någon ändring inte göras i LGL. Jag avser att föreslå regeringen att bestämmelser med i huvudsak det innehåll som anges i promemorian tas in i LGK. Enligt

Prop. 1975/76:19 58

vad jag har inhämtat förbereder RSV ändringar i arbetsbeskrivningen och i berörda formulär. Några ytterligare åtgärder från regeringens sida synes inte påkallade i dessa frägor. Det bör tilläggas alt det är viktigt att, vUket har påpekats i promemorian och av RSV, den personal hos kronofogdemyndigheter och länsstyrelser som handlägger lönegarantiärenden får erforderlig utbildning för atl lösa sina arbetsuppgifter. Det ankommer på RSV all som hittills svara för denna utbildningsverksamhet.

I anslutning flll del nyss anförda vill jag för kännedom i korthet redogöra för vad som anförts i promemorian och remissyttrandena om arbetstagarnas medverkan i lönegaranliärendena. En aktiv medverkan från arbetstagaren är enligt promemorian naturlig eftersom det är arbetstagarens eget anspråk som skall tillgodoses. Det föreslås bl, a. atl arbetstagaren i ansökan skall på heder och samvete bekräfta rikligheten av vissa relevanta uppgifter, såsom att han har varit anställd hos gäldenären den aktuella tiden, huruvida han varit sjukskriven, huruvida han eller närslående äger del i förelaget etc. Några remissinstanser har framhållit att ofullständiga uppgifter från arbetstagarna inle sällan fördröjer handläggningen av ärendena. LO och TCO anser att kronofogdemyndighet och konkursförvaltare vid tveksamhet skall vara skyldig alt kontakta vederbörande arbetstagares organisation. Om uppgifier om lönegarantianspråk lämnats av annan än arbetstagaren, bör skyldighet föreligga atl tillställa arbetstagaren kopia av underrättelsen till länsstyrelsen. En remissinstans ifrågasätter lämpligheten av att löneborgenär förpliktas styrka sin lönefordran på föreslaget sätt utan att skyldigheten fastläs i lag eller annan författning.

Det är självfallet angeläget att ta till vara alla de prakflska möjligheter som finns för att få snabbare utbetalningar. Samtidigt bör man som jag förut har framhållit söka förhindra försök till missbruk. Båda dessa önskemål tillgodoses om arbetstagaranmälningarna utformas på del sätt som har föreslagits i promemorian. Skyldigheten att bekräfta rikligheten av relevanta uppgifier för all få ut betalning enligl den statliga garantin behöver inle fastslås i LGL. Däremot kan det vara anledning att överväga en bestämmelse härom i LGK.

För atl få snabbare utbetalningar i ordinära konkurser föreslås i promemorian en partiell frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandet. F. n. kan förvaltaren påkalla utbetalning enligt garantin hos länsstyrelsen först sedan bevakad fordran har blivit utdelningsgill. I promemorian föreslås alt konkursförvaltaren snarast efler konkursbeslulel skall underrälla länsstyrelsen om fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen är klar. Under samma förutsättning bör underrättelse lämnas även beträffande annan fordran. Har underrättelse lämnats skall fordran anses som bevakad i konkursen och utdelningsgill. Inte heller staten skall behöva bevaka den övertagna fordringen. Den

Prop. 1975/76:19 59

skall då kunna angripas endast genom klander av utdelningsförslag i konkursen.

Förslaget har fått ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser förordar i princip att lönegarantiutbetalningarna helt frikopplas från konkursförfarandet både när det gäller förvaltarkonkurser och faltigkonkurser. För detta talar enUgt dessa remissinstanser tvä faktorer. Den ena är det förslag om förenklad konkurs som f. n. bereds inom justitiedepartementet, den andra är förslaget om nedflyttad förmånsrätt för löne- och pensionsfordringar. En remissinstans anför atl förslaget är en halvmesyr som nödvändiggör genomgripande ändringar i KL:s allmänna regler om anmärkning, bevakning och klander av utbetalning.

Del är enligt min mening angeläget att utbetalningarna enligt garanfln i förvaltarkonkurserna sker betydligt snabbare än nu. Som har påpekats i promemorian sker utbetalningen flll löneborgenärerna i många fall förskottsvis av konkursboets egna medel med stöd av 143 § KL. Om förslaget om nedflyltning av löneprivilegiet i förmånsrättshänseende genomförs, kommer med all sannolikhet förskottsbetalningar enligl 143 § KL atl minska avsevärt. I stället kommer den stafliga lönegaranfln att få utnyttjas. Detta gör det än mer angeläget alt man skapar möjligheter till snabbare utbetalningar. En total frikoppling från bevaknings-och anmärkningsförfarandet kan synas fördelaktig men inrymmer som bl. a. konkurslagskommittén har anfört en rad svårlösta problem. Frågan är om inte den bör las upp i ett större sammanhang. KommUtén har också anfört atl den under sitt fortsatta arbete med översyn av 5 kap. KL kan komma in pä frågan om en total frikoppling.

I likhet med flertalet remissinstanser finner jag att den föreslagna ordningen med underrättelser från förvaltaren om klara fordringar i nära anslutning lill konkursutbrotlet innebär en smidig lösning av de redovisade problemen. Den medför att arbetstagares fordran på ersättning för uppsägningstid kan bli infriad i rätt tid oavsett om konkursboet har medel att själv betala eller inte. Samtidigt kan den nya ordningen tillgodose ett från advokathåll framfört önskemål att förvaltaren skall kunna driva konkursföretaget under uppsägningstiden även om konkursboet saknar medel till de anställdas löner.

En särskUd fråga av både praktisk och konkursrältslig natur i detta sammanhang är huruvida en partiell frikoppling från bevaknings- och anmärkningsförfarandet bör ske. En frikoppling innebär enligt förslaget att arbetstagaren skall slippa bevaka sådan fordran som omfattas av underrättelsen från konkursförvaltaren. Risken finns emellertid alt arbetstagaren underlåter att bevaka fordran som han men inte förvaltaren anser vara klar. Om bevakning utebUr kan arbetstagaren drabbas av rättsförlust. En partiell frikoppling medför också vissa tekniska problem i fråga om utformningen av de allmänna reglema om konkursför-

Prop. 1975/76:19 60

farandet i KL och konkursförordningen. Härtill kommer att systemet med bevakning f. n. är föremål för omprövning när det gäller mindre konkurser som handläggs enligt de ordinära förfarandereglema. Mot bakgrund av det anförda kan det ifrågasättas om inte samma resultat som man velat nå med den i promemorian föreslagna ordningen kan nås med en lekniskt mindre ingripande lösning, som också kan ha fördelar bäde för löntagarna och för konkursförvaltaren.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet förordar jag följande lösning. Det principiella kravet på att fordran skall vara bevakad för all utbetalning enligt lönegarantin skall få ske bör bibehåUas. Liksom enligt förslaget skall konkursförvaltaren snarast efter konkursbeslutet underrätta länsstyrelsen om fordran på uppsägningslön i den mån fordringen enligt hans bedömning är klar. Underrättelse bör även lämnas om annan fordran som är klar. För att länsstyrelsen skall kunna betala ut garantimedel så snabbt som möjhgt, mäste bevakningsförfarandet gå betydligt snabbare än f. n. Det bör påpekas att KL inte uppställer något hinder mot att bevakning sker omgående efter konkursbeslutet. Den smidigaste lösningen i detta fall är att konkursförvaltaren samtidigt som han underrättar länsstyrelsen om fordran som är klar för arbetslagarens räkning bevakar fordringen hos konkursdomaren. Detta kommer inte att medföra något nämnvärt merarbete för förvaltaren, eflersom underrättelsen till länsstyrelsen innehåller samma uppgifter som behövs för bevakningen. Bevakning kan därför ske genom att förvaltaren använder två kopior av underrättelsen med påteckning om att de avser bevakning. Självfallet bör förvaltaren vara skyldig att samtidigt underrätta arbetstagaren om bevakningen. Även här bör man kunna utnyttja metoden med en kopia.

Genom den här angivna lösningen uppnår man samma effektivitet som med promemorieförslagel. Fördelen med den aktuella lösningen är att man inte behöver göra något ingrepp i principerna för konkurs-förfarandet. Härigenom kan också eventuella jävsfrägor bli avgjorda inom ramen för den nuvarande anmärkningsproceduren och alltså pä etl tidigare stadium än enligt den ordning som föresläs i promemorian. Där skall nämligen sådana frågor avgöras först efter klander av utdelningsförslaget, vilket medför alt konkursens avslutande fördröjs. Skulle vid flllämpningen av den av mig skisserade ordningen arbetstagaren av misslag bevaka samma fordran som konkursförvaltaren har bevakat för arbetstagarens räkning, kan rättelse lätt ske exempelvis genom att förvaltaren gör anmärkning om dubbelbevakning.

Betraktas den här skisserade lösningen ur konkursteknisk synvinkel kan konstateras alt den innebär atl man flll viss del ersätter reglerna om bevakning i 101 § KL med en bestämmdse i LGL. Arbetstagarens bevakningsåliggande enligt 101 § KL för övriga fordringar kvarstår. Skyldighet för konkursförvaltaren att agera för vissa borgenärers räk-

Prop. 1975/76:19 61

ning är ingen nyhet i KL (jfr 70 § fjärde stycket samma lag). Förvaltaren har kvar sin ställning som företrädare för konkursboet. Del åligger honom därför bl. a, att göra anmärkning mol bevakad fordran, även mot sådan fordran som han själv bevakat för arbetstagares räkning. Jag utgår dock från att förvaltaren endast i undantagsfall kommer atl behöva framställa anmärkning mot sådan fordran.

Med hänvisning till det anförda förordar jag att det i promemorian framlagda förslaget genomförs med de ändringar som jag här har redogjort för.

I anslutning till vad jag nyss har anfört bör närmare övervägas frågan om på vilka fordringar som den nya ordningen bör tillämpas. Enligt promemorian är det i första hand lön och annan ersättning för uppsägningslid som är det ulan tvivel viktigaste anspråket. Övriga anspråk är enligt promemorian som regel inte sä lätta alt faststäUa alt de utan vidare kan behandlas pä samma sätt. Beiräffande exempelvis semester-och ackordsanspråk lorde i allmänhet gälla, att uträkningen av dem är ganska komplicerad. Det är inte heller lika angeläget att arbetslagarna får fordringar av detta slag snabbt infriade. Del synes därför vara lämpligt afl man, åtminstone t. v. behåller den nuvarande ordningen. Undantagsvis lär emellertid också dessa slags löneposter vara enkla att fastställa. I promemorian närans exempel härpå. Förvaltaren bör enligt promemorian därför vara berättigad men inle skyldig alt genast efter konkursutbrottet eller under den närmaste tiden därefter underlätta länsstyrelsen om sådan fordran för utbetalning av garantimedel. Förvaltarens beslut skall inle kunna överklagas.

En remissinstans vänder sig mot uttalandet i promemorian att det inte är lika angeläget att semesterlöns- och ackordsanspråk bUr så snabbt infriade.

Bakom promemorians lösning ligger självfallet tanken, att det är uppsägningslönen som har störst betydelse för arbetslagarens fortsalta försörjning. Denna fordran är i allmänhet också lättast alt fastställa. Det är därför lämpligt att i lagtexten slå fast att fordran på uppsägningslön genast måste granskas av konkursförvaltaren. I en del branscher kan emellertid ackordsersättningarna ha en dominerande betydelse för arbetstagarens försörjning. Detta bör självfallet beaktas av förvaltarna och de bör i dessa fall se till att sådana anspråk tillgodoses snabbt i den mån de är klara. I övrigt gäUer att alla poster som är klara bör anmälas till länsstyrelsen. De fackliga organisationerna fär förutsättas biträda sina medlemmar i dessa frågor. De synpunkter på utbetalning av bl. a. semesterlönsanspråk som har anlagts under remissbehandlingen bör kunna tUlgodoses inom ramen för de föreslagna bestämmelserna.

En remissinstans har ifrågasatt om inte kronofogdemyndigheten bör kontrollera konkursförvaltaren. Enligt min mening bör med hänsyn till att lönegarantisyslemet alltjämt är knutet till konkursförfarandet och

Prop. 1975/76:19 62

tUl att särskilda regler om förvaltarens ansvar finns i KL en särskild ordning för granskning av förvaharna inte införas i lönegarantisyslemet. Del bör påpekas alt staten oftast är borgenär i ordinär konkurs på grund av skattefordringar. Därvid företräds staten som regel av kronofogdemyndighet. Om anledning till det förekommer kan myndigheten på grund härav biträda förvaltaren. Detta kan gälla exempelvis det fall alt förvaltaren, som förmenar att etl framställt löneanspråk är oriktigt, inle anser alt konkursboet har resurser att inför tingsrätten bestrida det. Om löneanspråk har underkänts i jävslvist eller om klandertalan mot uldelningsförslag sedermera bifalles, kan arbetstagaren bli återbelalningsskyldig för uppburet lönegaranlibdopp endasi enligl reglerna i 12 § LGL,

Jag delar den uppfattning som RSV har fört fram under remissbehandlingen att det bör göras ett tillägg till 5 § av innehåll alt utbetalning med anledning av underrättelse enligt 6 § första stycket första och andra meningen får ske utan hinder av att konkursbeslutet inte vunnit laga krafl. Bestämmelsen nödvändiggör elt tUlägg lill bestämmelserna om äterbetalningsskyldighet i 12 §. Till frågan om den närmare utformningen av bestämmelserna återkommer jag i specialmotiveringen.

5.3 Hänvisning eller besvär

Har löne- eller pensionsanspråk anmälts hos kronofogdemyndigheten och bestrider arbetsgivaren att arbetstagaren har fordran helt eller delvis samt framgår det inte vid myndighetens prövning atl fordringen föreligger, skall enligl 9 § LGL myndigheten hänvisa arbetstagaren att inom en månad väcka talan mol arbetsgivaren. Underlåter arbetstagaren detta förlorar han sin rätt till betalning enligt garantin. Finner kronofogdemyndigheten i annat fall att fordran inte omfattas av garantin skall myndigheten meddela avslagsbeslut och sedan får arbetstagaren föra talan mot beslutet genom besvär enligt reglerna i utsökningslagen om klagan över utmätning. Mot hovrätts beslut får talan emellertid inle föras.

Enligl promemorian har utbetalning av garantimedel under de första tre åren av lönegarantisyslemets gillighetsfld inle skett i 13 % av ärendena. Därav har 4 % föranletl hänvisningar och 9 % avslagsbeslut. Enligt promemorian synes systemet med överklagande genom besvär i exekutiv ordning ha fungerat väl vid den praktiska liUämpningen av LGL. Däremot har hänvisningssystemet kritiserats från olika synpunkter. Det har bl. a. visat sig att hänvisningssystemet inte för ett lönegaran-liärende framåt, om arbetsgivaren förhåller sig passiv eller om han uteblir från förhandling hos domstolen. Särskilda svårigheter har förorsakals av att arbetstagaren tidigare har processat mot arbetsgivaren om fordringen eller av all arbetsgivaren är juridisk person. Vidare gäUer

Prop. 1975/76:19 63

att hänvisningssystemet medför en avsevärd fördröjning av eventuell betalning till arbetstagaren. Dessutom riskerar arbetslagaren med detta system, även om han slutUgen vinner målet, att själv fä svara för rättegångskostnaderna, eftersom arbetsgivaren är på obestånd och sådana kostnader inle omfattas av garantin. Det föreslås därför att hänvisningssystemet avskaffas.

Förslaget tUlstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Även jag anser atl den nuvarande ordningen med hänvisning bör avskaffas. De skäl härför som har anförts i promemorian och remissyttrandena är enligt min mening bärande. Liksom AD anser jag all det inte finns anledning alt ompröva 1974 års beslut om jävstvisternas handläggning förrän tiUräckliga erfarenheter vunnits av den nuvarande ordningen. Det bör här anmärkas atl något hinder inte möter mot att den i jävstvisten aktueUa principfrågan av kollektivavtalsparterna förs under AD:s prövning genom fastställdsetalan på sedvanligt sätt. Inle heUer i övrigt finner jag, i motsats till några remissinstanser, all det finns anledning alt nu ändra på den nuvarande instansordningen för besvärs-mål i lönegaranlifrågor, eftersom processen i utsökningsmål är föremål för översyn. Såsom anförs i promemorian är arbetslagaren oförhindrad att processa motarbelsgivaren oberoende av lönegarantiärendels handläggning. Alt avskaffa denna rättighet kan enligt min mening inte komma i fråga. Frågan om handläggning av elt besvärsmål skall uppskjutas i avvaktan på domstolsprocessen mol arbetsgivaren får avgöras efter gällande processregler.

5.4 Frågor kring den ersättningsgrundande lönefordringen

Lönegarantin omfattar bl, a, arbetstagares fordran på lön och annan ersättning som har förmånsrätt enUgt 11 § FRL. Genom anknytningen till detta lagrum får betalning enligt garantin utgå för alla förmänsbe-rälflgade avlöningsförmåner på grund av anställning. Rätten till betalning gäller enbart för arbetslagaren och inte lill förmän för den som förvärvat lönefordringen från honom (11 § LGL). Det finns etl undantag från denna regel. Sålunda gäller garantin om lönefordringen efter konkursbeslutet har överlåtits lill arbetstagarens fackliga organisation eller fond i vars förvaltning organisationen deltar.

I departementspromemorian anförs att fordran på mätningsarvode inte torde vara ersältningsgrundande. AD har i dom (1963 nr 28) funnit att mälningsarvode är att betrakta som en innestående fordran på arbetslön. Arbetsgivaren är dock inte skyldig att betala arvodet till arbetstagaren sedan ackordsförddningslistan väl överlämnats.

Fråga om utvidgning av lönegarantin till mätningsarvode har väckts av LO under översynsarbetet. Arbetsgivarna i vissa branscher har åtagit

Prop. 1975/76:19 64

sig att innehålla och lill fackföreningen betala viss del av arbetstagarens ackordsöverskott liU fackföreningen som ersättning för utfört mätningsarbete. Vid konkurs utgår fordran på mätningsarvode med förmånsrätt men den omfattas ändå inte av garantin, eflersom den fackliga organisaflonen förvärvat fordringen före konkursbeslutet. En arbetstagare kan enligt promemorian riskera atl få betala mätningsarvodet två gånger, om arbetsgivaren går i konkurs och tillgångarna i konkursboet inte förslår till utdelning på fordringen. I promemorian föreslås därför att mät-ningsars'ode skall omfattas av garantin. Del föreslås ske genom ett till-lägg varigenom görs ett undantag från överlåtelseförbudet i 11 § LGL,

Flertalet remissinstanser, bl. a, samtliga arbetstagarorganisationer, tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran medan det avstyrks av arbetsgivar- och företagareorganisationerna, Sveriges advokatsamfund och SHIO.

Jag vill för min del stryka under att mätningsarvode, som arbetstagaren är skyldig att utge och som arbetsgivaren har åtagit sig att innehålla av arbetstagarens lön och att betala in till den fackliga organisationen, i princip är att betrakta som övertagen lönefordran och därför förenad med förmänsrätt vid konkurs. Mätning är nödvändig för alt beräkna arbetstagarens ackordslön, I princip är arbetslagaren skyldig alt betala mätningsarvodet i den mån det inte kan fås ut i konkursen. Enligt vad jag har inhämtat under hand kräver Byggnadsarbetareförbundet arbetslagaren endast om arvodet är av mera betydande storlek. Det bör i delta sammanhang hållas i minnet att mätningsverksamheten inle är avsedd att lämna någon vinst utan att avgiftema är avsedda att täcka endast kostnaden för mätningsarbetet och vad därtUl hör. Om förmånsrätten för bl. a. mätningsarvodel försämras och fordringar på sådant arvode oftare blir nödlidande vid utdelning i konkurs, torde den fackliga organisationen komma att bli nödsakad all vända sig med krav lill medlemmen i en helt annan utsträckning. Därför bör mätningsarvodet täckas av lönegarantin. Detta bör gäUa även annan därmed jämförlig avgift som arbetslagaren är skyldig erlägga och som arbetsgivaren har åtagit sig alt innehålla av arbetstagarens lön. Med ledning av vad som har upplysts torde den grundavgift som utgår enligt avtal mellan Svenska byggnadsarbetareförbundet och Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund vara att jämföra med mätningsarvode. Däremot utgår inte den granskningsavgift som regleras i Sveabundsavtalet av arbetstagarens lön och omfattas därför inte av förmånsrätt enligt 11 § FRL och kan följaktligen inte heller omfattas av lönegarantin.

Även i fråga om facklig medlemsavgift finns inom vissa branscher överenskommelser att arbetsgivaren skall innehålla sådan avgifl av arbetstagarens lön och inbetala innehållna avgifter lUl den fackliga organisationen. I promemorian föreslås, eflersom arbetstagaren även i fråga om sådan avgift kan tvingas atl betala den två gånger, att avgiften skall

Prop. 1975/76:19 65

få täckas av lönegarantin. Delta förslag tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Som motiv mot den nu aktuella utvidgningen har bl, a. anförts att så länge medlemskap i fackliga organisationer är frivilligt, finns del ingen anledning att utvidga garantin till dessa avgifter.

Eflersom det även här är fråga om övertagen lönefordran kan förmånsrätt enligl 11 § FRL göras gällande i konkurs. Liksom beiräffande mälningsarvode kan arbetstagaren tvingas atl betala två gånger. Samma grundsyn kan därför anläggas här. En skillnad finns dock. Mätningsarvode är en obligatorisk utgift för alt lönen skall kunna räknas ut. Facklig medlemsavgift är beroende på om arbetstagaren är fackligt ansluten och sädan anslutning är frivillig. Dessutom tillämpas inte den beskrivna belalningsordningen lika över hela arbetsmarknaden. Lokala avtal är vanliga. Det synes dock angeläget från de sociala utgångspunkter på vilka lönegaranlisystemet vilar atl arbetstagarna inle drabbas av skyldighet alt betala två gånger. Jag förordar därför atl promemorieförslaget genomförs. Någon särskild tidsbegränsning torde inle behövas, eflersom det kan förutsättas att de fackliga organisationerna inle underlåter alt vidta inkasseringsålgärder som behövs.

Avgifter (premier) för pensionsförsäkringar som arbetsgivare åtagit sig alt betala för sina anställda omfattas mte av garantin (prop. 1970: 201 s. 30, 35 och 67—68). I rättspraxis anses försäkringsinrält-nings fordran pä obetalda avgifter på en av arbetsgivaren tecknad pensionsförsäkring för arbetstagaren utgöra en av inrättningen övertagen lönefordran (Nytt Juridiskt Arkiv 1956 s. 179). Någon särskild regel härom har inte ansetts erforderlig i FRL. Förmånsrätt lorde även gälla fordran på försäkringsavgift för annan utfäst förmån, t. ex. grupplivförsäkring, avgångsbidrag, till arbetstagare eller dennes efterlevande, ulan att någon särskild överlåtelse har skett. Fordran anses ha gått över på försäkringsinrättningen därfömtan. Det sagda gäller även försäkringsavgift i form av engångsbelopp.

I promemorian behandlas inte försäkringsavgifter. Några remissinstanser ifrågasätter dock, såvida garantin utvidgas lill mätningsarvode och facklig medlemsavgift, om inte också garantin bör gälla lill förmän för försäkringspremier som arbetsgivare har åtagit sig atl betala, t. ex. för tjänstegrupplivförsäkring, avgångsvederlag etc.

Vid lönegarantins införande avvisades tanken på alt garantin skulle omfatta lönefordran som avser övertagen fordran på försäkringsavgift. Någon erinran gjordes inte mot uttalandet i departementspromemorian (Stencil In 1970: 3) att det allmänna inte hade någon anledning att ta över försäkringsinrättningarnas risk alt betalning av försäkringsavgifter vid arbelsgivarkonkurser skulle utebli. Med anledning av yttrande från TCO och SALF påpekade chefen för dåvarande inrikesdepartementet (prop, 1970: 201 s, 67—68) att sådan lönefordran avseende försäkrings-

5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 19

Prop. 1975/76:19 66

avgift som inle hade överlåtits och som bevakades av arbetstagare utan vidare måste anses betalningsgmndande enligt garantin. Denna fråga rörde framför allt arbetstagare anställda vid företag som inte var anslutna till SAF.

Enligt uppgifter som har inhämtats under hand gäller beträffande AFA (Ijänslegmpplivförsäkring och avgångsbidrag) och AMF (pensionsförsäkring, sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring) att försäkringarna grundar sig till största delen på kollektivavtal och att utebliven premiebetalning inle innebär att försäkringen upphör för den som är anställd hos kolleklivavlalsbunden arbetsgivare, men alt försäkringen upphör för arbetstagare hos icke-kollektivavlalsbunden arbetsgivare, AMF bevakar inte fordran på obetalda premier i icke-kollektivavtalsbunden arbetsgivares konkurs. I fråga om SPP:s pensionsförsäkringar medför utebliven premie att SPP utfärdar s. k. fribrev som berättigar till återbäring. Skulle det dröja högst ett halvt år från det fribrev utfärdals flll dess arbetslagaren får en ny anställning, kan arbetstagarens förlust beräknas till 3—5 % av pensionen.

Som har framgått av vad jag nu har anfört finns olika system av försäkringar och i de normala fallen inom AFA och AMF drabbas inte arbetstagaren av någon föriust. I undantagsfall upphör försäkringen. Beträffande SPP-pensJon kan arbetstagaren i vissa fall göra en mindre förlust, nämligen när nytt arbete inte erhålles inom en viss lid. Bevakar arbetstagaren själv fordran på försäkringsavgift omfattas den som förut har nämnts av garantin. Det synes inte vara möjligt att utan en invecklad reglering fånga in de undantagsfall då arbetstagares förmån genom försäkring minskar eller uteblir. Det stora flertalet arbetstagare skyddas inom det kollektiva systemet och utvecklingen går i riktning mot alt allt fler får detta skydd. Med hänsyn till vad som nu sagts finns det enligt min mening inte anledning alt utvidga lönegarantin till att omfatta fordran på försäkringsavgifter.

LO har förordat att även vissa processkostnader skall omfattas av garantin, enär det inte kan uteslutas alt sådana kostnader uppkommer i besvärsprocessen, i vart faU om talan förs vidare till hovrätt. LO anser vidare att garanfln bör omfatta kostnader för anskaffande av exekutionstitel och för ansökan om utmätning på grund av exekutionstitel.

Besvärsprocessen är i princip skriftlig även i hovrätt. Kostnaderna torde därför bli små. Hos överexekutor uppträder dessutom ingen motpart. I hovrätt bevakas staten rält av RSV. I hovrätt tillämpas rättegångsbalkens regler om rättegångskostnad (RP 21 §). Vinner arbetstagaren får han alltså i processen sina kostnader ersatta av staten, Lönegaranfln behövs inte för detta. Förlorar han bör vanliga regler gälla, nämligen alt han får svara för sina egna kostnader. RSV begär i regel inle ersättning för statens evenlueUa kostnader. Dessutom kan arbetstagare få rättshjälp enligt de särskilda beslämmelserna därom. För-

Prop. 1975/76:19 67

lorar arbetslagaren processen finns det ju inle heller någon lönefordran alt knyta an lUl. Lönegarantin gäUer vidare i princip endast förmånsberättigad fordran i konkurs däribland arbetstagares konkursansökningskostnader. Vid sidan härav täcks enligt särskild bestämmelse i LGL (2 § andra stycket) arbetstagares konkurskostnader enligt 188 § KL. Som anfördes redan vid lagens tUlkomst (prop. 1970: 201 s. 31, 68, 76—77) bör kostnader för anskaffande av exekutionstitel och för utmätningsförsök inte omfattas av garantin, F. ö, kan som jag nyss har anfört arbetstagare få rättshjälp till sådana kostnader. Mot bakgrund av vad jag här har sagt finns det ingen anledning all utvidga garantin lill nu nämnda fall.

Enligl 11 § FRL är lön och ersättning under skälig uppsägningslid dock högst sex månader förenad med förmånsrätt och till följd därav betalningsgrundande enligt lönegarantin. Några remissinstanser har tagit upp frågan huruvida 11 § FRL kan anses omfatta även fordran på lön utöver uppsägningstid för en varsellid av en månad enligt 29 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd, LAS. Jag vill med anledning härav erinra om att 11 § FRL gäUer endast uppsägningslid. Varsel enligt 29 § LAS innebär inte uppsägning. Varsel riktas dessutom till arbetstagarorganisationen och inte tUl arbetstagaren. Varsel eller uteblivet varsel grundar således inte någon rätt för arbetstagaren. Däremot gäller garantin självfallet beträffande all inarbetad lön som avser lid före uppsägningen vare sig den inarbetats under varseltid eller inte. Dessutom bör påpekas att föreligger hinder att varsla inom föreskriven lid, skall enligt 30 § LAS varsel i stället lämnas så snart det kan ske. Vid konkurs föreligger ju sådant hinder för förvaltaren. Varsel kan alltså lämnas samtidigt med uppsägning.

Svenska elektrikerförbundet har anfört att skadestånd enligt 39 § LAS inte omfattas av garantin enligt uttalande i prop. 1974: 88 (s. 201 ff) men ifrågasätter om skadestånd enligt 38 § LAS som kanske kan betecknas som "annan ersättning" är betalningsgrundande eflersom inget sagts om detta i samma proposition. Till detta vill jag erinra om atl skadestånd omfattas av lönegaranfln i den mån förmånsrätt enligl 11 § FRL föreligger. Det är fallet om skadeståndet avser inkomstbortfall. Det skadestånd enligt 38 § LAS som avser ideell skada omfattas därför inle av garantin. Däremot omfattar garantin givetvis "lön och andra anställningsförmåner" som arbetsgivaren enligt 38 § LAS har alt utge enligt lagen,

I promemorian påpekas alt gode mannen i faltigkonkurs inte har befogenhet att säga upp anställningsavtal, vilket kan leda till alt arbetstagares fordringar på gmnd av arbete som utförts efler konkursbeslutet inte omfattas av garantui, LO har i sitt remissyttrande berört denna fråga och anser att man bör söka fä en sädan lösning av detta tillämpningsproblem som kan te sig rimlig och rättvis för arbetslagaren. Detta

Prop. 1975/76:19 68

bör enligt LO ske ulan alt man avvaktar den slufliga behandlingen av konkurslagskommitléns förslag om förenklade konkurser. Enligt organisationen kan liknande problem uppslå vid fortsatt drift i ordinär konkurs och det sedan visar sig alt fordringarna på uppsägningslön inte täcks av konkursboels flUgångar.

Vad först angår problemet med uppsägning vid faltigkonkurs vill jag framhålla följande. Vid s, k, ursprunglig fattigkonkurs är det från början uppenbart att arbetstagaren inte kan påräkna någon ersättning för arbete som utförs efter konkursbeslutet. Eftersom arbetsgivaren inle kan uppfylla sin huvudförpliktelse att betala lön, lorde han normalt säga upp anställningsavtalet. Sker uppsägning är arbetstagaren berättigad till lön och annan ersättning under uppsägningstiden. Delta gäller även om han utför arbete åt konkursboet under denna tid. Fordran på lön och annan ersättning under uppsägningstiden (upp lill sex månader) har förmånsrätt enligt 11 § FRL och omfattas alltså av lönegaranfln. Underlåter däremot arbetsgivaren atl säga upp arbetstagaren, utgör arbetsgivarens oförmåga att utge lön likväl sådant förhållande som enligt 6 § tredje stycket LAS ger arbetstagaren rätt att med omedelbar verkan frånträda anställningen. Han är dä berättigad lill skadestånd enligt 38 § LAS för, i första hand, lön och annan ersättning under den uppsägningstid som han eljest skulle ha åtnjutit. Sådan skadeståndsfordran utgör självfallet konkursfordran och är som jag tidigare har nämnt förenad med förmånsrätt enligt 11 § FRL. Den omfattas därför av lönegarantin.

Vad angår frågan om lönegarantins omfattning vid ordinär konkurs, när driften av gäldenärens rörelse fortsattes under kortare eller längre tid efter konkursutbrotlet, hänger den direkt samman med frågan om arbetstagares fordran på lön för arbete som utförs efter konkursbeslutet skall betraktas som massafordran eller konkursfordran. Enligt elt av statsrådet Lidbom tidigare denna dag framlagt förslag om ändring i FRL klargörs alt fordran på lön eller annan ersättning under uppsägningslid är att anse som konkursfordran om det arbete lönen resp. ersättningen avser utförs enligt anställningsavtal med gäldenären.

Av de övriga lUlämpningsfrågor som i delta sammanhang har behandlats i promemorian är här av intresse frågan om i vilken ordning en arbetstagares olika fordringar skall betalas med garantimedel. Denna fråga avser ändring i 2 § LGL. Eftersom fråga om ändring i detta lagrum har aktualiserats också med anledning av ett förslag om ändring i FRL har den nu aktuella frågan behandlats i det förslag som statsrådet Lidbom har lagt fram tidigare i dag.

När det galler avräkningsreglerna i 11 § FRL, vilka är tillämpliga på lönegarantin, delar jag uppfattningen att de bör bibehållas. Att såsom SACO/SR förordar ompröva reglerna och motsvarande regler i 13 § LAS eller att i lönegarantisammanhang göra skillnad mellan olika in-

Prop. 1975/76:19 69

komsler som arbetstagaren erhåller under uppsägningslid är enligt min mening uteslutet.

5.5 Utvidgning av garantin till nya personkategorier

I promemorian behandlas också frågan om att utvidga garantin till att omfatta vissa underenlreprenörsfordringar och underhållsberätligads fordran på underhållsbidrag.

Som jag förut har nämnt har frågan om lönegaranti för vissa underenlreprenörsfordringar diskuterats i riksdagen, dels år 1970 vid lUlkomslen av lönegarantin, dels med anledning av motionsyrkanden i ämnet åren 1971 och 1974. År 1970 avslogs motionsyrkandena med hänsyn flll att en utvidgning medförde ökade kostnader och att anknytningen till bestämmelsen om lönefordringars förmånsrätt ställde hinder i vägen (ILU 1970: 79, rskr 1970: 450). TUlräckligt underiag för att begära en närmare utredning i frågan ansågs inte föreligga. År 1971 intog riksdagen samma ståndpunkt (LU 1971: 4). År 1974 anförde lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande (LU 1974: 21), att, sedan LGL varit i kraft under drygt tre är, det nu fanns anledning att undersöka om det vore påkallat med elt särskUt skydd för den del av underentreprenörens fordringar som avser anställdas och egen arbetsinsats. Utskottet förutsatte att utvidgning skulle komma alt övervägas under det arbete med en allmän översyn av lönegarantUagstiftningen som då redan hade igångsatts inom arbetsmarknadsdepartementet. Frågan har även behandlats i Nordiska rådet år 1974, där ett förslag om tryggande av sådana fordringar avvisades.

I promemorian redovisas resultaten av de undersökningar som har gjorts för all kartlägga förekomsten av underenlreprenörssystem, omfattningen av personal och företag som drabbas ekonomiskt av huvudentreprenörs konkurs, etc. Branschorganisationer, bokförings- och revisionsbyråer m. fl. som har intervjuats har inte kunnat lämna tillräckliga uppgifter. Uppgifter har t. ex. inle kunnat lämnas om storleken av underentreprenörernas fordringar eller förluster. Enligt uppskattning av branschförbund utgör löneandelen i underentreprenörernas utestående fordringar ca 50 % för elektriska installationer, något mindre än 50 % för rörarbeten, 70—75 % för måleriarbeten och omkring 40 % för byggnadsarbeten,

I promemorian har den väckta frågestäUningen analyserats ingående. Analysens resultat kan sammanfattas på följande sätt. Sociala skäl kan visserligen åberopas för att tUlskapa ett särskUt skydd för den ifrågavarande kategorin. Detta gäller när underentreprenören är fysisk person. Särskilt inom byggnadsbranschen torde det emellertid vara vanligt att underentreprenörens verksamhet drivs i aktiebolagets form. Det skulle strida mot lönegarantins idé att låta garantin omfatta även

Prop. 1975/76:19 70

juridiska personers fordringar. En underentreprenör som valt atl driva sin rörelse i aktiebolagsform har därmed övervältrat riskerna för kundernas insolvens från sig själv till sitt bolag. I och med detta har han försatt sig i den positionen att han knappast bör kunna göra anspråk på det sociala stöd som garantin utgör. Ett bolag som tillhandahåller tjänster bör inte komma i ett bättre läge än elt bolag som tUlhandahåller varor. Vidare framstår behovet av lönegarantiskydd mindre starkt ju större underentreprenörens verksamhet är. Det kan därför möta avsevärda svårigheter att bestämma var gränsen skall dras för garantiskyddel. Även andra gränsdragningsproblem uppslår både gentemot arbetstagaren och underleverantören, eller när samma underentreprenör anlitats av flera huvudentreprenörer. En utvidgning av lönegarantin skulle enligt promemorian säkerligen medföra svåra utredningstekniska problem, särskUt om utvidgningen avgränsas lill enbart fordringar för underentreprenörens egen och hans anställdas arbetsinsats. En utvidgning kan enligt promemorian också få vissa inte önskvärda konsekvenser, t. ex. en ökning av antalet sådana företagare som väljer atl arbeta som egna företagare endast för att undandra sig beskattning och andra förpliktelser och åtaganden mot samhället och de anställda.

Den i promemorian intagna ståndpunkten har fått etl kraftigt stöd av remissinstanserna, främst av arbetstagarorganisationerna. Endasi en remissinstans förordar en viss om än begränsad utvidgning av garantin, nämligen till mindre underentreprenörer då löneandelen av deras fordran överstiger en viss procent av lönesumman under året.

I likhet med huvuddelen av remissinsianserna anser jag att avgörande skäl talar för att behålla den nuvarande avgränsningen gentemot självständiga företagare. Det bör här erinras om att lönegaranfln skyddar dem som är anställda i ett underentreprenörsföretag om detta företag försätts i konkurs. En utvidgning av garantin skulle således i princip gynna endast förelagaren själv,

I fråga om fordran på underhållsbidrag som underhållsberättigad har på en arbetstagare gäller att sådan fordran kan tas ul genom införsel i arbetstagarens lön. Går arbetsgivaren i konkurs står arbetstagaren risken för att innehållet, inte utgivet bidrag inte kan tas ut hos arbetsgivaren. Enligt promemorian har denna risk i stort sett ansetts föreligga endast vid faltigkonkurs. Om konkursen varit ordinär har nämligen den underhäUsberätligade haft möjlighet att få utdelning för underhållsfordringen i konkursen med samma förmånsrätt som lönefordran. Om löneprivilegiet nedklassas kommer den underhållsberältigades möjligheter atl få utdelning att bli mindre samtidigt som arbetstagarens risk för atl få betala två gånger ökar. I promemorian föresläs att lönegarantin skall omfatta sädan fordran på underhållsbidrag som har innehållits men inte har betalats. Staten bör på vanligt sätt efter utbetalningen överta fordringen

Prop. 1975/76:19 71

hos konkursgäldenären. Härigenom kan arbetstagaren befrias från sin betalningsskyldighet för beloppet. Kommun som har utgivit bidragsförskott för underhällsbidrag bör enligl promemorian inle omfattas av förslaget. Bestämmelser i enlighet med det nu anförda föreslås i promemorian bli intagna i 11 § andra stycket LGL och 24 § InfL. I likhet med remissinstanserna tiUstyrker jag förslaget.

5.6 Övriga frågor

Några remissinstanser har tagit upp frågan om ändring av den nuvarande begränsningen av lönegarantin till fem basbelopp. Efter samråd med statsrådet Lidbom har denna fråga behandlats i sammanhang med frågan om nedflytfning av löneprivilegiet i förmånsrättshänseende. Frågan om det krävs någon höjning av lönegaranliavgiften har därvid också lagils upp.

En remissinstans har ifrågasatt om inte offentligtägda företag bör erlägga lägre lönegarantiavgift än andra. Enligt min mening är det inle möjligt från säväl fördelningspolitiska som allmänna rättvisesynpunkter att differentiera avgiften allt efter vem som äger etl förelag.

En av RSV väckt fråga om extra anslag för viss utbildningsverksamhet fär prövas i annat sammanhang.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsniarknadsdepar-temenlel upprättats förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1970: 741) om stathg lönegaranti vid konkurs,

2. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

3. lag om ändring i införsellagen (1968: 621).

Förslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Någon motsvarighet till promemorians förslag om ändring i 1 § LGL upptas inte i propositionen. I likhet med konkurslagskommittén anser jag det knappast behövligt med en bestämmelse i 1 § som hänvisar tUl 11 §■

Prop. 1975/76:19 72

3 §

Betalning enligt lönegarantin kan i faltigkonkurs göras gällande endast för fordran som blir känd för kronofogdemyndigheten inom etl är frän det att konkursen avskrevs. I praktiken har del enligt promemorian rått tveksamhet hur denna bestämmelse skall lolkas. I beslut den 5 april 1974 (jfr Svensk Juristfldning 1974 rf s. 75) har hovrätten för Nedre Norrland funnit alt tidsfristen skall räknas från det ett slutgiltigt beslut om avskrivning föreligger. Detta är förhållandel först när beslutet har vunnit laga kraft. Den uppfattning som hovrätten har gett uttryck för genom nämnda beslut framstår enligt promemorian som riktig, och del föreslås att förevarande paragraf ändras i enlighet därmed.

Förslaget har i denna del lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till det.

5§

Ändringen i första stycket är en konsekvens av den nya regeringsformen.

Enligt andra stycket får garantibelopp inte betalas ut förrän konkursbeslutet vunnit laga kraft. RSV har ifrågasatt om inte en ändring behövs för att utbetalningar enligt den nya ordningen vid ordinär konkurs skall kunna ske snabbt. RSV förordar därför att nämnda rekvisit utgår och att det i den män det anses behövligt ersätts med äterbetalningsskyldighet om konkursbeslutet upphävs.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (5.2) bör en ändring i den riktning RSV har anfört göras i 5 §. I etl nytt sista stycke har tagils in en bestämmelse med innehåll alt betalning enligl garantin av fordran som avses med underrättelse enligt 6 § första slyckel första eller andra meningen får ske utan hinder av att beslutet om konkurs inte vunnit laga kraft.

6 §

Första stycket. I enlighet med förslaget i promemorian föreskrivs i denna paragraf att förvaltaren snarast efler konkursbeslutet skall underrätta länsstyrelsen om fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar (första meningen). Någon uttrycklig bestämmelse om att uppsägning dessförinnan måsle ha skett enligt reglema i LAS anser jag inle behövlig. Enligt andra meningen bör förvaltaren också i fråga om annan fordran som omfattas av garanfln lämna underrättelse om han finner fordringen vara klar (andra meningen). Om fordringen är klar saknar förvaltaren anledning att låta arbetstagaren vänta på utbetalning. Förvaltaren bör sträva efter alt arbetstagarens anspråk skall bli tillgodosedda så snabbt som möjligt. Underrättelsen kommer normall att avges av inlerimsförvaltaren. Om anmärkning skulle göras mol fordringen och anmärkningen föranleda att

Prop. 1975/76:19 73

den bevakade fordringen nedsätts eller ogillas, får förvaltaren underrätta länsstyrelsen härom. Det bör påpekas att staten under vissa omständigheter kan återkräva garantibelopp. Härom finns regler i 12 § LGL. 1 första styckets tredje mening föreskrivs att underrättelse i övrigt skall lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning blivit utdelningsgill. Underrättelse om fordran på pension med förmånsrätt enligt 12 § FRL bör som anförs i promemorian lämnas enligt denna bestämmelse utan hinder av att fordringen i händelse av utdelning i konkursen skall kapitaliseras per dagen för utdelningsförslagets framläggande (139 § andra stycket KL), Någon särskild föreskrift om en sådan tillämpning anser jag inte behövas.

Andra stycket. Detta stycke motsvarar helt 6 § andra stycket i promemorieförslaget. Här slås fast att underrättelse inte behöver lämnas i den män arbetstagaren får lyfta betalning för sin fordran enligt 143 § KL. Detta innebär ingen nyhet men har hittills fått framgå indirekt av 4 § LGL. Som anförs i promemorian är det dock önskvärt med en uttrycklig regel trots alt förskottsbetalningar säkerligen blir mindre vanliga när lönefordringar nedflyttas i förmånsrättshänseende enligt det förslag statsrådet Lidbom har lagt fram tidigare denna dag. Det bör understrykas att en förutsättning för att underrättelse till länsstyrelsen skall kunna ersättas med förskottsbetalning är att den sker, beiräffande fordran på lön för uppsägningstid, på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgiU.

Tredje stycket. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (5.2) skall konkursförvaltaren bevaka vissa fordringar åt arbetslagarna. I enlighet härmed föreskrivs i förevarande stycke att när underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen skall konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillställer konkursdomaren tvä kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

Som framhålls i promemorian finns inte någon legal möjlighet för förvaltaren att rätta en felaktig underrättelse som har föranlett utbetalning av garanlimedel. Om förvaltaren mot förmodan skulle finna att en arbetstagare felaktigt tillerkänts lönegarantiersättning efter underrättelse enligt första styckets första eller andra meningen får han anmäla detta till länsstyrelsen. Han måste också göra anmärkning mot bevakningen. Det bör påpekas att staten under vissa förutsättningar kan återkräva utbetalat garantibelopp. Härom finns regler i 12 § LGL.

7 §

1 denna paragraf har med anledning av ändringarna i KL (SFS 1975: 244) uttrycket kronofogdemyndigheten "i den ort som avses i 7 § första

6 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 19

Prop. 1975/76:19 74

stycket samma lag" utbytts mot "i gäldenärens hemortskommun", I sakligt hänseende innebär detta inte någon ändring i förhällande tUl gällande räll.

8 §

Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen bör nu införas bestämmelser om hämtning och häktning av tredskande gäldenär. Dessa bestämmelser har placerats i etl nytt andra stycke i paragrafen. Bestämmelserna i det nuvarande andra stycket flyttas till ett tredje stycke. Till nya andra stycket överflyttas från 10 § första stycket andra punkten LGK bestämmelserna om arbetsgivares uppgiflsskyldighet. Reglerna om uppgiftsskyldigheten måste liksom bestämmelserna om hämtning och häktning meddelas i lag. Av lagtexten framgår alt beslut om hämtning och häktning meddelas av konkursdomaren efler framställning från kronofogdemyndigheten. Kostnaden för dessa tvångsåtgärder bör i enlighet med vad jag förut har anfört aUtid utgå av allmänna medel. Bestämmelse härom har tagits in i förevarande stycke.

I specialmotiveringen till 9 § har i promemorian framhållits atl det står arbetstagaren fritt att i stäUet för besvär försöka fä kronofogdemyndigheten att ompröva sUt negativa beslut. Hinder för en sådan omprövning kan inte anses föreligga. I praktiken kan det kanske länkas atl arbetslagaren förebringar nya omständigheter eller bevis till stöd för sitt anspråk. Omprövning bör enligt promemorian t. o. m. kunna göras av ett positivt beslut, dvs. elt beslut som tagit sig form av underrättelse till länsstyrelsen om utbetalning, men naturligtvis endast så länge utbetalning ännu inte har gjorts. Sådan omprövning kan länkas vara motiverad av alt uppgifter kommit kronofogdemyndigheten till hända som innebär att den lämnade underrättelsen är felaktig.

Flera remissinstanser har tagit upp denna fråga. RSV biträder uttalandet i promemorian och framhåller alt del är förenligt med den till grund för förvaltningslagen liggande uppfattningen att många myndigheter kan själva sedan de avgjort ärenden, ompröva och ändra sina beslut. RSV anser det önskvärt atl del i förevarande lagstiftningsärende fastslås alt kronofogdemyndigheten.får ändra sitt beslut. Verket påpekar att hovrätten för Västra Sverige i beslut i besvärsmål om lönegaranti den 6 juni 1975 funnit att kronofogdemyndighets positiva beslut inte kunde omprövas av myndigheten. Hovrättens beslut var inte enhälligt. Andra remissinstanser, bl, a. nämnda hovrätt, har ställt sig tveksamma till uttalandet i promemorian.

Inom förvaltnmgsrätten gäUer den allmänna rättsgrundsatsen alt avslag på en ansökan som syftar lill alt få elt bidrag eller annan förmån, dvs, till att få ett s. k, gynnande beslut, som regel inte medför några rättsverkningar. Alt det finns möjlighet att besvära sig över avslagsbe-slulet saknar betydelse härvidlag. Avslagsbeslutef vinner således ej räfts-;

Prop. 1975/76:19 75

krafl, vilket innebär atl myndigheten i fråga är oförhindrad att pröva ny ansökan om samma sak. Undanlag kan gälla på speciella områden eller när särskilda bestämmelser om rättskraft finns eller när det finns ett motstående partsintresse, I vissa fall krävs nya skäl eller omständigheter för att ny ansökan i samma fråga skall kunna tas upp till prövning. Vad gäller kronofogdemyndighets negativa beslut i lönegarantiärende får det angripas genom besvär. Det finns inget hinder för arbetstagaren att i stället för att anföra besvär på nytt påkalla prövning huruvida fordran medför rält till betalning enligt garantin, vUket torde vara den lämpligaste ordningen om nya omständigheter kan åberopas.

I fråga om kronofogdemyndighets positiva beslut torde av allmänna rättsgrundsatser följa att det i princip inte får återkallas utan stöd av bestämmelser i författning. Detta gäller vare sig beslutet grundals på felaktiga uppgifter eller om nya omständigheter har tillkommit. Genom beslutet bestäms en förmän. Den åtgärd som kronofogdemyndigheten vidtar utgör myndighetsutövning (jfr prop. 1971: 30 s. 330 ff). Kronofogdemyndighetens beslut innebär slutUgl avgörande av frågan, ett slutligt beslut varigenom myndigheten skiljer ärendet ifrån sig. Det kan således inte hävdas att underrättelsen till länsstyrelsen utgör ett led i prövningen och all kronofogdemyndighetens beslut meddelas först i och med atl länsstyrelsen betalar ut lönegarantibeloppel. Länsstyrelsen är i detta sammanhang endast elt verkställande organ, som verkställer kronofogdemyndighetens slutliga beslut.

Enligt min mening har den förda diskussionen i promemorian och remissyttrandena klargjort att behov finns av en regel om återkallelse av kronofogdemyndighets positiva beslut i vissa fall, Återkallelse bör kunna ske inflll dess utbetalning har skett. I fråga om i vilka fall återkallelse skall kunna ske bör tiUämpas de allmänna principer för återkallelse som gäller inom förvaltningsrätten. Sålunda bör återkallelse kunna ske av oriktigt beslut både när beslutet har grundals på felaktiga uppgifter, oberoende av god tro hos uppgiflslämnaren, och när nya omständigheter kommer i dagen. Bestämmelsen bör ha den lydelsen att om anledning förekommer därtill så får kronofogdemyndigheten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning har ägt rum. Den kan lämpligen placeras sist i föreslagna Iredje — nuvarande andra — stycket av 8 §.

9 §

Hänvisningsinstilutet bör som föreslagils i det föregående (5.3) avskaffas. Till följd härav upphävs. nuvarande första stycket. Detta föranleder en ändring i nuvarande andra stycket. Som påpekats av bl. a. hovrätten för Västra Sverige bör texten i detta stycke ändras med hänsyn till att även facklig organisation och underhåUsberältigad kan inneha fordran som omfattas av garantin. I paragrafen föreskrivs därför

Prop. 1975/76:19 76

alt talerätt bör tillkomma även "den till vilken fordran övergått enligt 11§".

11 §

Som har föreslagits bör garantin utvidgas till att omfatta fordran på mätningsarvode, därmed jämförUg avgift och facklig medlemsavgift som har förvärvats av facklig organisation. Det bör föreskrivas att garantin gäller endast sådant mälningsarvode m. m. som har innehåUils av arbetsgivaren men inte har betalats ut till mottagaren. Bestämmelser härom intas i första stycket.

I ett nytt stycke har såsom har föreslagits i promemorian intagits bestämmelse om utvidgning av garantin till underhållsberättigads fordran på underhållsbidrag som innehållils genom införsel (första meningen). I en andra mening föreskrivs att sådan rätt inte tillkommer kommun som utgivit bidragsförskott för sådant bidrag. I jämförelse med promemorieförslaget har efter påpekande i remissyttrande gjorts det tUlägget tUl första meningen att orden "underhållsberättigad för" har insatts före ordet "underhåUsbidrag".

12 §

Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen (5.2) bör med anledning av innehåUet i det föreslagna nya tredje stycket i 5 § en häremot svarande regel om återbetalningsskyldighet införas i 12 §. Regeln har här fått sin plats i ett nytt stycke. TiU ett nytt tredje stycke överflyttas sista meningen i paragrafen enligt dess nuvarande lydelse.

Ikraftträdande

Jag förordar att de nya bestämmelserna träder i kraft samtidigt med de ändringar i FRL som statsrådet Lidbom har föreslagit, nämligen den 1 januari 1976.

De nya bestämmelserna i 11 § bör såsom har föreslagits i departementspromemorian inte tillämpas beträffande fordran som har gjorts eller kunnat göras gäUande i konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före nämnda dag. Ikraftträdandebestämmelsen har utformats i enlighet härmed,

7.2 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) 101 §

De nya bestämmelsema i 6 § tredje stycket LGL att konkursförvallaren i viss utsträckning skall bevaka fordran för arbetstagares räkning innebär en nyhet i det konkursrättsliga systemet. Det bör under sädana förhåUanden vara lämpligt att i KL inta en erinran om bestämmelserna. Detta har skett i förevarande paragraf. I ett nytt stycke anges att det

Prop. 1975/76:19 77

finns särskilda föreskrifter om atl fordran som omfattas av LGL i vissa fall bevakas genom förvaltaren. Förutsättningen är alt underrättelse lämnats enligt 6 § första stycket första eUer andra meningen LGL,

185 §

I 5,2 har jag förordat alt det bör åligga gode mannen att så snart kunskap vunnits om löne- eller pensionsskuld genast anmäla delta tiU kronofogdemyndigheten. Bestämmelse härom har tagits upp i första stycket 2) i förevarande paragraf. Det har därvid föreskrivits atl anmälningen skall göras tUl kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun. Paragrafen har vidare utvidgats med bestämmelse om att gode mannen skall anmärka i bouppteckningen om det inte finns löne- eller pensionsskuld. Angående motiveringen härtill hänvisas lill avsnitt 5.2.

Ikraftträdande

Ändringarna föresläs träda i kraft den 1 januari 1976. SärskUda övergångsbestämmelser erfordras inte.

7.3 Förslaget till lag om ändring i Införsellagen (1968: 621)

24 §

Angående motiveringen tUl förslaget hänvisar jag till avsnitt 5.5. I jämförelse med promemorieförslaget har endast den ändringen skett att uttrycket "viss fordran" ersatts med enbart "fordran". Lagförslaget, som har samband med utvidgningen i 11 § LGL av lönegarantin tiU underhållsberätligads fordran i visst fall, föreslås träda i kraft samtidigt med övriga författningsförslag eller den 1 januari 1976. Att märka är emellertid all utvidgningen av lönegarantin tUl underhållsberättigads fordran inte gäller i aUa konkurser som pågår efter ikraftträdandet. Har sålunda fordringen gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs, i vilken konkursbeslulel meddelats dessförinnan, omfattas den inte av garantin. I delta fall bör den underhållsskyldige inte bli befriad från sin betalningsskyldighet gentemot den betalningsberättigade. Detta har fått komma till uttryck i en särskild övergångsbestämmelse.

8 Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen tiU

1. lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

2. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

3. lag om ändring i införseUagen (1968: 621).

Prop. 1975/76:19 79

Bilaga

(Departementspromemorians lagförslag)

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom förordnas att 1—3, 5—9 och 11 §§ lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

För betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare som försatts i konkurs svarar staten enligt denna lag.

Vad som sägs om arbetstagare gäller även sådan anhörig till arbetstagare som med anledning av arbetstagarens anställning har pensionsfordran hos konkursgäldenären.

Att betalning enligt garantin i vissa fall utgår även om arbetstagarens fordran har övergått till annan föreskrives i 11 §.

2 §

Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 11 § förmånsrätlslagen (1970: 979) och för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 11 eller 12 § samma lag.

Har arbetstagare på grund av Har någon på grund av fordran
fordran som avses i första stycket som omfattas av garantin ansökt
ansökt om gäldenärens försättande om gäldenärens försättande i kon-
i konkurs, utgår betalning även kurs, utgår betalning även för
för kostnader härför och, om kon- kostnaden härför och, om konkur-
kursen avskrivits enligt 185 § kon- sen avskrivils enligt 185 § kon
kurslagen (1921:225), för kost- kurslagen (1921:225), för kost
nad som arbetslagaren ålagts att nad som arbetslagaren ålagts att
utge enligt 188 § samma lag. utge enligt 188 § samma lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrätlslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar fem gånger det vid tiden för konkursbeslulel gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

3 §

Betalning enligt garantin utgår Betalning enligl garanfln utgår

endast för fordran som bevakats i endast för fordran som bevakats i

konkursen eller, i fall som avses i konkursen eller, i fall som avses i

7 §, blir känd för myndighet som 7 §, blir känd för myndighet som

När bevakad fordran som omfattas av garantin lämnats utan anmärkning i konkursen eller senare blivit utdelningsgill, skall konkursförvaltaren utan dröjsmål underrätta myndighet som avses i 5 § om fordringen.

Konkursförvaltaren skall snarast efter konkursbeslutet underrätta myndighet som avses i 5 § öm fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse får lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver inte lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betalning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921: 225), beträffande fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

Har underrättelse lämnats enligt

Handlägges konkurs enligt 185 § konkurslagen (1921:225) och finnes anledning antaga atl fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända underrättelse därom lill kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun. Sedan tid för gäldenärens edgång har bestämts, skall myndigheten underrättas därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar fordran hos gäldenären.

Handlägges konkurs enligt 185 § konkurslagen (1921:225) och finnes anledning antaga att fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända underrättelse därom till kronofogdemyndigheten / den ort som avses i 7 § första stycket samma lag. Sedan lid för gäldenärens edgång har bestämls, skall myndigheten underrättas därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar fordran hos gäldenären.

Första stycket gäller i tiUämpliga delar, när konkursdomaren mottagit anmälan som avses i 186 § konkurslagen (1921: 225) utan att underrättelse som avses i 6 § lämnats dessförinnan,

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra delta, må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna medel. I övrigt gäller beträffande sådan åtgärd 95 § konkurslagen (1921: 225) i tillämpliga delar.

9 §

Bestrider arbetsgivaren atl arbetstagaren har fordran och framgår ej vid kronofogdemyndighetens prövning enligt 8 § att fordringen föreligger, skall myndigheten hänvisa arbetstagaren att inom en månad väcka talan mot arbetsgivaren, vid äventyr alt arbetstagaren förlorar sin rätt till betalning enligt garantin. Om arbetsgivaren bestrider en del av fordringen, har vad som nu sagts motsvarande tillämpning på den delen.

Finner kronofogdemyndighet atl arbetstagarens fordran icke omfattas av garantin, får arbetstagaren föra talan mot beslutet genom besvär. I fråga om sådan besvärslalan har bestämmelserna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om klagan över utmätning i allmänhet motsvarande tillämpning. Mot hovrätts beslut får dock talan icke föras.

Finner kronofogdemyndighet i annal fall än som avses i första stycket alt arbetstagarens fordran icke omfattas av garantin, får arbetstagaren föra talan mot beslutet genom besvär. I fråga om sådan besvärslalan har bestämmelserna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om klagan över utmätning i allmänhet motsvarande tillämpning. Mot hovrätts beslut fär dock talan icke föras.

Prop. 1975/76:19 83

Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas alt 8, 13, 101, 125 och 185 §§ konkurslagen (1921: 225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1
Till gäldenärs ansökningshand- Till gäldenärs ansökningshand-

ling bör i två exemplar fogas av ling bör i två exemplar fogas av
honom under edsförpliktelse un- honom under edsförpliktelse un
derskriven förteckning över boets derskriven förteckning över boets
tillgångar och skulder med uppgift tillgångar och skulder med uppgift
om varje borgenärs namn och om varje borgenärs namn och
postadress samt om de böcker och postadress och i vilken mån skuld
andra handlingar som röra boel. avser lön eller pension saml om de

böcker och andra handlingar som

röra boet.

Till dödsbos eller dödsbodelägares ansökningshandling beträffande boet skall fogas bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering skett, uppgift om dagen därför. Är ej bouppteckning förrättad, lämnas uppgift om varje delägares namn och postadress.

13 §2 Upptages borgenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast förelägga gäldenären alt inkomma med förklaring inom viss lid, högst en vecka, från det han fått del av ansökningshandlingama. Om det behövs för att gäldenären skall få skäligt rådrum, kan dock tiden utsträckas till högst en månad.

Föreläggandet skall dessutom innehålla anmaning till gäldenären att hos konkursdomaren anmäla envar borgenär med förmånsrätt enligt 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) och borgenärers adress.

Ansökningshandlingarna och föreläggandet skola delges gäldenären. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970: 428) får ske endast om anledning förekommer att gäldenären avvikit eller eljest håller sig undan. Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen får ske även när gäldenären vistas på känd ort utom riket om delgivning eljest ej kan ske här i riket och konkursdomaren med hänsyn till omständigheterna finner det icke skäligen böra krävas alt delgivningen verkslälles utom riket.

1 Nuvarande lydelse enhgt prop. 1975: 6. = Nuvarande lydelse enligt prop. 1975: 6.

Prop. 1975/76:19 84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om delgivning sker enligt 15 § delgivningslagen, skall konkursdomare tillse, att gäldenärens egendom sättes under säker vård. Kostnaden därför skall betalas av borgenären.

101 § Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär. anspråk på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rätt han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift eUer styrkt avskrift de handlingar han vUl åberopa tiU stöd för sin talan.

I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

Att fordran som omfattas av lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs under viss förutsättning ej skall bevakas är särskilt föreskrivet.

125 § Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framstäUande av anmärkningar mot bevakade fordringar gått till ända och, där åmnärkning gjorts, det i 108 § omförmälda borgenärssammanträdet hållits, skall av boets penningmedel, i den mån de ej åtgå tUl bestridande av konkurs-kostnaderna eller till betalning av gäld, som boet eflest åsamkat sig, utdelning till borgenärema äga rum enligt vad nedan närmare bestämmes.

Att staten har rätt till utdelning för viss fordran utan hinder av att den ej bevakats är särskilt föreskrivet.

185 §3

Finner konkursdomaren, då beslut om konkurs meddelas, anledning till antagande, alt gäldenärens bo icke förslår lUl bestridande av konkurskostnaderna, och stäUes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga tUlämpning utan gälle vad här nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen dessutom anmärkt, att anledning finnes tUl sådant antagande, som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjllgen anslås i rättens kansli samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eUer två tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta allmänna åklagaren i orten saml, om gäldenären är ämbets- eller tjänsteman, hans närmaste förman.

' Nuvarande lydelse enligt prop. 1975:6.

Nuvarande lydelse

2) Konkursdomaren skall, där del prövas erforderligt, förordna en god man aft taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra boel skall god man alllid förordnas. Det åligger i sådant fall gode mannen att ofördröjllgen upprätta och lill konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid bouppteckningsförrätlningen skall gäldenären vara tUlstädes och under edsförpUktdse redligen uppgiva boel.

Föreslagen lydelse

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god nian att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans till-gängar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handUngar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Det åligger i sådant fall gode mannen alt ofördröjllgen upprätta och till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts, samt att så snart kunskap vunnits om löne- eller pensionsskuld genast anmäla detta till kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun. Finnes ej löne- eller pensionsskuld skall detta anmärkas i förteckningen. Vid bouppteckningsförrätlningen skall gäldenären vara tillslädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande
av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären alt in
ställa sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i
91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka ef
ter det beslutet om konkurs meddelades. Har konkursansökningen gjorts
av borgenär, varde underrättelse om tiden för edgången med posten
översänd till honom.

Edgångsyrkande varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrältning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga motsvarande tUlämpning.

4) Varder ej genom tiUägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest ådagalagt, att tillgång fmnes till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skäUg tid och konkursdomaren finner anledning saknas till antagande, att genom edgången tillgång till kostnademas bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå tUl konkurskostnademas bestridande eller ställes

Prop. 1975/76:19 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

säkerhet för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad som omför-mäles i 19 §, därvid likväl de tider, som enhgt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället skola räknas från dagen före utfärdandet av kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen skall jämväl i övrigt så. förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet; dock att där bouppteckningsed redan avlagts,det ej åligger gäldenären eller annan, som gått eden, alt ånyo fullgöra sådan edgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968: 621)

Härigenom förordnas atl 24 § införsellagen (1968: 621) skall ha nedan angivna lydelse.

24 §
Har medel innehållits för for- Har medel innehållits för viss

dran som avses i 1 § 2, 3 eller 4 är fordran är gäldenären icke vidare

gäldenären icke vidare betalnings- betalningsskyldig för den del av

skyldig för den del av fordringen fordringen som motsvaras av in-

som motsvaras av innehållet be- nehållet belopp, även om det icke

lopp, även om det icke kan tagas kan tagas ut hos arbetsgivaren,
ut hos arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lag skall dock tUl-lämpas när fordran på medel som innehållits ej omfattas av lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs. ■

Prop. 1975/76:19 87

Innehåll

Propositionen.................................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Lagförslag ........................................................................ .... 3

1. lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs 3

2. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)................ 7

3. lag om ändring i införsellagen (1968: 621)................. 9

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-10-16 10

1. Inledning....................................................................... .. 10

2. GäUande rätt ............................................................... 12

3. Departementspromemorian........................................... .. 16

3.1 Allmänt och erfarenheter ........................................ 16

3.2 Tiden för utbetalning av lönegarantimedel............... 17

3.3 Hänvisning eUer besvär .......................................... 26

3.4 Frågor kring den ersättningsgmndande lönefordringen .... 29

3.5 Utvidgning av garantin till nya personkategorier..... 31

4. Remissyttrandena.......................................................... 36

4.1 AUmänt .................................................................. 36

4.2 Tiden för utbetalning av lönegarantimedel............... 36

4.3 Hänvisning eller besvär ........................................... 43

4.4 Frägor kring den ersältningsgrundande lönefordringen .... 45

4.5 Utvidgning av garantin till nya personkategorier .... 49

4.6 övriga frågor ......................................................... 50

5. Föredraganden.............................................................. 51

5.1 Allmänna synpunkter................................................ 51

5.2 Tiden för utbetalning av lönegaranlimedel............... .. 53

5.3. Hänvisning eller besvär.......................................... .. 62

5.4 Frägor kring den ersältningsgrundande lönefordringen ,,., 63

5.5 Utvidgning av garantin till nya personkategorier .... 69

5.6 övriga frågor ......................................................... 71

6. Upprättade lagförslag................................................... .. 71

7. Specialmotivering........................................................... 71

7.1 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs 71

7.2 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) . . 76

7.3 Förslaget till lag om ändring i införsellagen (1968: 621) ,,,, 77

8. Hemställan .................................................................. 77

9. Beslut ......................................................................... 78

Bilaga, Departementspromemorians lagförslag ............ .. 79

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 hoaii