Prop. 1975/76:189

Regeringens proposition 1975/76:189

med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m. m.;

beslutad den 18 mars 1976.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1974 års underräitdseulrednings betänkande (SOU 1976:19) Den militära underrättelsetjänsten redovisas i propositionen vissa allmänna riktlinjer för vår militära underrättelsetjänst. Vidare föreslås grunder för insyn i och kontroll av verksamheten. För detta ändamål avses en särskild nämnd bli inrättad den 1 juli 1976. Nämnden förutsätts få sex ledamöter. Slutligen föreslås alt överbefälhavarens enhel för inhämtning av underrättelser med s. k. särskilda medel, IB, organisatoriskt knyts till försvarsstaben. Underrättelseutredningens organisationsförslag i övrigi avses bli överiämnade till försvarsmaktens ledningsutredning genom tilläggsdirektiv.

I Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 189

Prop. 1975/76:189 2

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande; statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist,Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Holmqvist

Proposition med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m. m.

Inledning

I västväriden har under senare år förts en livlig debatt om underrättd-setiänsten i dess olika former. Vissa kritiker har satt i fråga om det över huvud taget skall finnas någon underrättelsetiänst. Andra har vänt sig mot att underrättelseorganen är isolerade från det övriga samhället och ofta handlar i strid med de regler som gäller för detta. Bristen på insyn och kontroll över verksamheten har också kritiserats.

Å andra sidan har man i debatten betonat alt underrättelsetjänsten är ell tidlöst och ofrånkomligt inslag i den internationella samlevnaden. Som stöd för detta påstående har man anfört att ett militärt försvar utan underrättelsetjänst är en omöjlighet, om man inte är beredd att nästan ständigt hålla en stark militär beredskap som kostar oerhört mycket mer än underrättelsetjänsten eller att ta risker som få anser godtagbara.

Under våren och sommaren 1973 publicerade journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou artiklar i tidningen Folket i Bild/Kulturfront om en hemlig svensk underrättelseorganisation som kallades IB, "Informationsbyrån". 1 artiklarna lämnades uppgifter om lB:s organisation, arbetssätt och inriktning. Artikelförfattarna gjorde bl, a, gällande all IB bedrev infiltration i den svenska fackföreningsrörelsen, förde åsiktsregisier över personer i Sverige, samarbetade med utländska underrättelseorgan på ett sätt som stred mot vårt lands alliansfria utrikespolitik samt medverkade i brott mot svensk lag, t. ex. genom att begå inbrott. Myndigheterna - representerade av främsl

Prop. 1975/76:189 3

dåvarande försvarsministern Sven Andersson och överbefälhavaren Stig Syn-nergren - bekräftade att organisationen fanns och all den ägnade sig åt underrättelseverksamhet. Man avvisade i huvudsak de anklagelser mot IB som hade framförts i tidningsartiklarna.

En tidigare anställd vid IB, byrådirektören Håkan Isacson, upprepade i ett brev till försvarsministern vissa av de påståenden som hade framställts i artiklarna. Försvarsministern överlämnade Isacsons brev till riksåklagaren som uppdrog åt dåvarande chefsåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholm, C, A, Robert, att låta utreda anklagelserna i brevet,

I slutet av september 1973 kom Bratt ut med boken IB och hotet mot vår säkerhet, där det förekom ytterligare karlläggning av IB och kritiska uttalanden om organisationen.

Robert fann genom beslul i oktober 1973 inte skäl att åtala någon av de IB-medarbetare som hade utpekats som brottsliga i tidningsartiklarna, Bratts bok och Isacsons brev, Samma dag anhöll han emellertid Bratt, Guillou, Isacson och ytterligare två personer som misstänkta för spioneri på grund av uppgifterna i tidningsartiklarna och Bratts bok. I december 1973 väcktes ålal mol Bratt och Guillou för spioneri och mot Isacson för spioneri och medhjälp till spioneri,

I januari 1974 dömde Stockholms lingsräit var och en av Bratt, Guillou och Isacson i allt väsentligt i enlighet med ålalen till fängelse ett år,

Guillou fullföljde talan mot tingsrättens dom i Svea hovrätt, som genom dom i mars 1974 satte ned straffet för honom till fängelse tio månader. Hovrättens dom överklagades av Guillou till högsta domstolen, som emellertid inte beviljade honom prövningstillstånd. Hovrättens dom mot honom kom därför att stå fast.

Med anledning av IB-affären utnyttjade riksdagens försvarsutskott sin iniliaiivrätt till att lämna riksdagen en redovisning och vissa förslag efter att ha granskat den militära underrättdsetjänsten under månaderna oktober-december 1973.

Utskottet ansåg att Sverige behöver både en underrättelsetjänst och en säkerhetstjänst så länge vi vill upprätthålla ell meningsfullt försvar. Utskottet angav i detta sammanhang helt kortfattat de allmänna kraven på den särskilda organisationen för inhämtning av underrättelser på följande säll,

1. Verksamheien skall avse underrättelser av betydelse för rikets yttre
säkerhet,

2, Organisationen skall vara en del av vårt demokratiska samhälle och
verksamhetens inriktning skall stå under löpande kontroll av statsmakterna.

3. Verksamhet inom Sverige får inte stå i strid med landels lagar och
inle vara inriktad på uppgifier som ankommer på polisen,

4, Verksamheien skall vara effektiv och bedrivas under omdömesgill led
ning. Sekretesskravet måsle beaktas.

Prop. 1975/76:189 4

Om den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen anförde utskottet alt det fanns ett vissl behov av åtgärder i olika avseenden. Sålunda behövdes en fastare inriktning av verksamheien. Utöver de tidigare uppställda allmänna kraven borde tillkomma riktlinjer (instruktion) utfärdade av Kungl, Maj:l, De närmare bestämmelserna för tjänsten borde liksom tidigare meddelas av överbefälhavaren. Vidare måste det i fortsättningen redovisas öppet att en verksamhet av delta slag bedrivs och måste bedrivas. Det allmänna syftet och den organisatoriska anknytningen i stort borde vara kända. Vad gäller frågan om insyn i och kontroll över den hemliga verksamheten uttalade utskottet att man förutsatte att kommande riksdagars försvarsutskott skulle följa verksamheien i stort och att regeringen skulle ägna den belydande uppmärksamhet. Utskottet ansåg det möjligt att en eventuell lekmannastyrelse för försvarsstaben i fredstid också skulle kunna ta slällning till principiella frågor som rör den särskilda verksamheien (mot. 1973:22, FöU 1973:19, rskr 1973:289). Man kunde också tänka sig andra former för kontroll.

Särskild uppmärksamhet måste enligl utskottet ägnas åt rekrytering, an-slällningskontroll, utbildning för underrättelseverksamhet och vidareutbildning för annan verksamhet efter avslutad anställning. Verksamhetens särskilda karaktär gjorde det också angeläget att överväga frågor om anställningsförhållanden, tystnadsplikt m. m, för den personal som är fast knuten lill den särskilda byrån, IB.

I fråga om medelsförvaltningen och den ekonomiska kontrollen vid byrån anförde utskottet alt det tillämpade förfarandet att förstöra redovisningshandlingarna sedan en särskilt utsedd revisor och försvarsministern gjort sin årligen återkommande granskning uppenbariigen var förenat med vissa olägenheter. Verksamhetens hemliga natur och frånvaron i vissa fall av utgiftsverifikationer kunde vara en grogrund för misstankar om olillbörligi förfarande i ekonomiskt avseende.

Utskottet ansåg det slutligen nödvändigl att ytterligare studera de frågor som berörts. Därvid borde bl. a. övervägas om resurserna för underrättelsetjänsten var fördelade på bästa sätt och om en ökad användning av tekniska hjälpmedel kunde medföra fördelar.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle godkänna de angivna allmänna kraven på den särskilda organisationen för inhämtning av underrättelser samt som sin mening ge Kungl. Maj:l lill känna vad utskottet hade anfört om den hemliga underrättelsetjänsten i fortsäitningen.

Två ulskottsledamöler - herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) -anförde i ett särskill yttrande att utskottets granskning av IB-affären av främst lidsskäl inte hade kunnat bli så ingående som hade varit önskvärt när del gällde den hemliga underrättelsetjänstens verksamhel inom landet före år 1970, Det kvarstod enligt dessa ledamöters mening en viss oklarhet i fråga om de framförda påståendena om partipolitiskt ulnylljande av den särskilda byrån under 1960-lalel, För liden därefter hade granskningen varil

Prop. 1975/76:189 5

tillfyllest och visat att något sådant utnyttjande inte hade förekommit. De ifrågavarande ledamöterna anförde vidare all en granskning avseende tiden före år 1970 måste bli tidsödande och kräva resurser utöver dem som ett riksdagsutskott disponerade. Granskningen borde därför lämpligen anförtros en särskild jurislkommission. Denna borde, enligt yttrandet, även utreda händelseutvecklingen under år 1973, Främsl borde därvid klariäggas på vilket sätt regeringen hade handlagt de säkerhetsfrågor m. m, som hade uppkommit i samband därmed.

Riksdagen beslöt i enlighet med ulskottsmajoritetens hemställan (rskr 1973:383).

Vid konstilutionsuiskolteis granskning år 1974 av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning var IB-affären föremål för intresse, 1 sitt betänkande (KU 1974:22) uttalade utskottet att granskningen självfallel skedde mot bakgrund av den utredning i sak av den militära underrättelseljänslen som försvarsutskottei hade redovisat och som hade godkänts av rik.sdagen. En viktig utgångspunkt var sålunda, anförde konsliluiionsulskottei, att Sverige har behov av en välordnad och effektiv underrättelsetjänst som ett led i ett starkt totalförsvar, som syftar lill att upprätthålla vår neutralitet, om det skulle bli krig i vår omvärid,

Konstitutionsulskottets granskning avsåg handläggningen inom regeringen av militära underrätlelsefrågor. Utskottet tog upp frågan om vilka kontakter som hade förekommit mellan regeringen eller enskilda statsråd och överbefälhavaren, försvarsstaben och IB i ärenden som berör den militära underrättelsetjänsten.

Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att frågor om den militära underrättelsetjänsten i allmänhet inte blev föremål för någon gemensam beredning eller diskussion inom regeringen. Vanligen handlades dessa ärenden av försvarsministern och endast i de fall han ansåg det nödvändigt kopplades statsministern och regeringen i övrigt in. Några bestämda regler för när detta borde ske fanns inle utan avgörande träffades etter en bedömning från fall till fall.

Beiräffande IB:s samarbete med andra länders underrättelseorganisationer fann utskottet att frågan alltid hade underställts regeringen (försvarsministern). Regeringen hade vid några enstaka tillfällen under senare år medgett att sådani samarbete fick äga rum. Beslut om della hade inle fattals i konselj ulan på försvarsministerns ansvar. Enligt utskottet hade vid utbyte av information med andra länders underrättelseorganisationer som ledande principer gällt alt tredje makt inte fick skadas, att uppgifter av hemlig natur om det svenska försvaret inte fick lämnas ut och all utbytet uteslutande skulle ha till syfte att tjäna det svenska försvaret. Det hade ankommit på överbefälhavaren att lämna närmare föreskrifier för att tillgodose dessa principer,

Enligl utskottet var det självfallet av vikt att försvarsministern fortlöpande hölls orienterad om den militära underräitelseijänsiens verksamhel som mi-

Prop. 1975/76:189 6

lilärledningen hade huvudansvaret för. Del var vidare naturligt all försvarsministern i sin tur delgav slatsminislern och, när det behövdes, regeringen i övrigi vad som hade förekomniil vid dessa orienteringar. Utskottets majoritet fann inle anledning till erinran mot den ordning som härvid hade tillämpats inom regeringen.

Riksdagen lade konstiiutionsutskottets anmälan i de angivna delarna lill handlingarna ulan särskill uttalande (prot, 1974:86),

Till riksdagens ombudsmän (JO) inkom ett sjuttiotal anmälningar som rörde IB-affären. Anmälningarna kan i fråga om syftet indelas i tre huvudgrupper. Till den första huvudgruppen kan föras anmälningar, där det görs gällande att chefsåklagaren Robert begått fel eller försummelse vid utredningen av påstådda brott av befattningshavare vid IB och i andra avseenden. Den andra gruppen riktar sig också främst mot Robert och avser hans handläggning av utredningen om spioneri och hans åtalsbeslut. Den tredje gruppen avser IB och dess verksamhet, dess förbindelser med främmande underrättelseorganisationer m, m.

Beträffande de anmälningar som gäller de två försia huvudgrupperna fann JO i beslut i september 1975 (JO:s ämbetsberättelse 1975/76 s. 132) inle anledning till erinran mot de bedömningar som Robert och andra tjänstemän hade gjort eller de åtgärder som de hade vidtagit.

Med anledning av sin granskning av underrättelsetjänstens förhållanden (anmälningar som gäller den tredje huvudgruppen) uttalade JO kritik bl. a, beträffande den verksamhel som IB hade bedrivit inom landet mot personer som var bosatta här. Det gällde i första hand infiltration i politiska och andra sammanslutningar samt intrång i en staislös kvinnas bosiad, JO uppehöll sig också vid en anmälan att IB hade lämnat ut uppgifter om en svensk journalist lill en utländsk underrättelseorganisation. Han anförde all sakens principiella sida var betydelsefull, inle minst från rättssäkerhetssynpunkt, JO uttryckte vidare myckel starka betänkligheter mol att IB hade lämnat över vissa uppgifter till en privatperson, varigenom IB hade föriorat kontroll och rådighet över uppgifierna,

Mol bakgrund av IB-affären och försvarsutskottets granskning av denna tillkallade jag med stöd av Kungl, Maj:ls bemyndigande i januari 1974 sex sakkunniga' för att utreda riktlinjerna för den militära underrättelseljänslen m, m.

De sakkunniga, som log namnet 1974 års underrälldseutredning (UU 74), avlämnade i januari 1976 betänkandet Den militära underrättelsetjänsten. Belänkandet innehåller uppgifter av hemlig natur. Utredningen hemställde att det skulle offentliggöras i största möjliga utsträckning. Sedan

' F. d, universitetskanslern Nils Gustav Rosén, ordförande, on-ibudsmannen Göran Axell. chefredaktören Anders Clason. f. d. riksdagsledamoten Nancy Eriksson, förutvarande statsrådet, riksdagsledamoten Gunnar Hedlund och professorn Ulf Him-melsirand.

Prop. 1975/76:189 7

betänkandet hade sekretessgranskats beslöt regeringen ijanuari 1976 enligl 37 >; sekretesslagen (1937:249) all offentliggöra huvuddelen av betänkandet (SOU 1976:19).

Efter remiss har yitranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren - efter hörande av försvarsgrenscheferna, försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt - samt försvarets radioanstalt.

Underrällelseulredningen har med särskild skrivelse i november 1975 föreslagii vissa ändringar i budgeteringen av kostnaderna för underrättelsetjänsten. På min hemställan har regeringen i prop. 1975/76:100 (bil. 6) underställt riksdagen förslagen. Jag kommer i det följande att la upp vissa principfrågor beträffande underrättelsetjänsten och hemställa att regeringen föreslår riksdagen åtgärder för att öka insynen och kontrollen över verksamheten.

Endast en del av underrättelseuiredningens förslag underställs riksdagen i della sammanhang. På grund av det allmänna intresset av saklig upplysning om underrättelsetjänsten kommer jag trots della att i fortsättningen relativt utförligt redogöra för underrättelsetjänstens grunder, del svenska under-rätielseväsendets funktion och organisation, andra länders underrättelseverksamhet samt underrättelseuiredningens överväganden och förslag.

Underrättelsetjänstens grunder

Klarläggande av underrättelsebehov och inriktning av källor

Underrättelsetjänst i ordets vidaste bemärkelse innebär att samla in och ställa samman information och all på grundval av del samlade materialet göra olika slags bedömningar, t. ex. om en kommande händelseutveckling. I trängre mening brukar underrättelsetjänst beteckna den verksamhet som syftar till all kartlägga främmande makters förhållanden. I fortsäitningen använder jag begreppet i den senare bemärkelsen.

Del förekommer underrälidseljänsi med olika slags inriktning och organisatorisk anknytning. Några länder, t, ex, stormakterna, har underrättelseorganisationer som är knutna lill den politiska ledningen för att förse denna med informationer om andra staters förhållanden, inte bara på del militära området. Man kan här tala om en allmän politisk under-räitelseljänsi. Andra länder begränsar sig lill alt ha en militär underrättelsetjänst. Härmed avses vanligen en underrättelsetjänst som organisatoriskt är knuten till ett lands försvarsmakt.

Det ligger i underrättelsetjänstens natur alt den alltid är underordnad beslutsfattare som har behov av information om andra länder för sin verksamhet. De beslutsfattare som behöver underrättelser kan vara ett lands politiska eller militära ledning eller andra organ.

Prop. 1975/76:189 8

Underrättelsetjänstens karaklär medför att verksamhetens innehåll bestäms av de kunskaper om främmande makters förhållanden som vederbörande beslutsfattare behöver. Det förlopp varigenom underrättelseorganens arbetsuppgifter fastställs och där man således - i samverkan mellan "kunden"/besluisfattaren och underrättelsetjänsten - gör klart för sig i vilka avseenden informationen om andra länder behöver kompletteras kallas i den militära terminologin klarläggande av underrättelsebe-hov. Denna process mynnar ut i en order lill underrättelsetjänsten alt skaffa fram underrättelser om vissa angivna förhållanden. En sådan order kan vara långsiktig och endasl i grova drag inrikta underrättelsetjänsten mot angivna mål. Ordern kan också föranledas av ett akut informationsbehov och därför vara mera detaljerad.

Ett rationellt utnyttjande av de källor som man kan få information från förutsätter alt arbetsuppgifterna fördelas mellan källorna efter deras möjligheler all inhämta underrättelser. Man brukar här tala om att inrikta källorna.

Förloppet från det att underräitelsebehovet klarlagts lill dess den etter-frågade slutprodukten har överiämnals till beställaren indelas vanligtvis i tre moment, nämligen inhämtning, bearbeining och delgivning av underrättelser.

Inhämtning av underrättelser

Största delen av den information som olika beslutsfattare behöver är sådan all den ulan svårighet kan inhämtas på öppna vägar. Försök har gjorts alt uppskatta hur mycket av underräiidsemaierialei som inhämias på della sätt, Enligl vissa beräkningar rör det sig om över 80 ''. för underrättelseorganisationerna i västvärlden. För motsvarande organisationer i östblocket lorde andelen hemligl malerial vara större,

Underrältelsematerial som är allmänt tillgängligt finns i bl. a, massmediaproduktionen - inte minst i facktidskrifter av olika slag. Sådan information kan vidare förmedlas genom diplomatiska kanaler och genom informationsutbyte inom vetenskap och forskning. Iakttagelser vid mässor, utställningar, militärparader och uppvisningar är också sådani material som underrättelseorganisationerna regelmässigt tar del av.

Den stora satsningen på allmänt tillgänglig information innebär emellertid inle att underrättelseorganisationerna begränsar sin verksamhet till sådant material. En slor del av ländernas verksamhel, inle minsl inom försvarsområdet, omges med sekretess och kan därför inte utforskas om inte särskilda metoder används. Denna slags inhämtningsverksamhet förekommer i olika former, t, ex, ageniverksamhei och signalspaning.

Prop. 1975/76:189 9

De vanligaste sätten att inhämta underrättelser kan - utan krav på logiskt inbördes samband - förtecknas på följande sätl,

1. Markspaning

2. Fartygsspaning

3. Flygspaning

4. Elektronisk spaning

5. Salellitspaning

6. Iakttagelser av attachéer

7. Information från fiyktingar

8. Information från resenärer

9. Information från agenter

10, Information genom samverkan med andra länders underrättelseorganisationer

11, Studium av materiel

12, Studium av tagna handlingar

13, Förhör med krigsfångar

14, Studium av publikationer

Den lekniska utvecklingen under senare år har haft stor inverkan på möjligheterna alt inhämta underrättelser, Särskill inom dekironikområdet har utvecklingen av avlyssningsapparalur m, m, väsentligt ökal möjligheterna lill underrättelseinhämtning,

Närdet gäller inhämtning genom s, k, särskilda medel har age n t v e r k -samhet av tradition tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Underrättelseagenterna spelar emellertid numera inte en så dominerande roll som de har gjort tidigare. Skälen härtill är fiera. Del viktigaste torde vara att andra medel för att inhämta underrättelser har visat sig vara mer givande.

Signalspaning är i dag en mycket viktig del av många länders underrättelsetjänst, I sin ursprungliga form innebar signalspaning att uppsnappa meddelanden som överbringas på elektronisk väg. I takt med den tekniska utvecklingen har dock användningsområdet för delta slags underrätielsein-hämlning ökal kraftigt. Numera går verksamheten även ul på all genom pejling söka besiämma t. ex, militära förbands placering och förfiyitningar. Vidare ägnar man sig ål att genom högt utvecklad analys av signaler från radarstationer och navigationssystem få upplysningarom viktiga egenskaper hos dessa anläggningar.

Signalspaning utförs från signalspaningsslationer som antingen är markbaserade eller installerade i fiygplan eller fartyg. För åtminstone Förenta staternas och Sovjetunionens vidkommande kommer numera även s a -t e 11 i t e r i slor utsträckning till användning som bärare av signalspaningsutrustning. Sådana satelliter färdas på hög höjd och medför utrustning för mottagning, bandinspelning och överföring till jorden av främmande länders signalering.

Satelliterna har emellertid fått en ännu större belydelse inom foiospa-

Prop. 1975/76:189 10

ningen. Den största fördelen med satelliterna är att de befinner sig så högt att det område som kan överblickas är mycket slorl. Svårigheterna vid satellitspaning är att kraven på den optiska utrustningen blir ulomordenlligt höga och alt stor hänsyn ännu så länge får tas till väder och andra almo-sfäriska förhållanden, Ell annat problem är överföringen av bilderna lill marken.

Signalspaning kan också riktas mot andra länders saldliler, Målel är all la reda på dels vilka "anvisningar" satelliten får genom signaler från marken, dels vilken information satelliten uppfångar och vidarebefordrar.

Utan all tappa satelliterna på deras informationsmaterial kan man genom uppgifier om deras banor, utrustning, väderförhållanden o, d, få vissa upplysningar om vad en satellit har haft möjlighet att uppfånga. Genom mellanfolkliga överenskommelser är det land som avser att sända upp en satellit numera skyldigt att anmäla delta till Förenta nationerna med uppgitt om satellitens omloppsbana, användningsområde m. m.

Inom ramen för det livliga officiella umgänget mellan länderna utbyts givetvis informaiion som nationernas underrättelsetjänster kan tillgodogöra sig. Härutöver förekommer samverkan mellan ländernas underrättelseorganisationer. Det är hell naturiigt att en sådan samverkan utvecklas mest inom slormaktsblocken. Dessa länder har lill stora delar gemensamma utrikespolitiska mål med bl. a. sinsemellan integrerade försvarssystem, som kräver en samordnad underrättelsetjänst. Samarbete förekommer dock inte bara inom dessa block. Även underrättelseorganisationer i andra länder är berörda. Normalt sker i dessa fall samverkan på bilateral basis. Styrande faktorer för ett sådant samarbete synes vara intressegemenskapen i det enskilda fallet, kontakter på det personliga planet och känslan av förtroende för varandras organisationer. Begränsningen till den bilaterala ramen är av särskild vikl.

Samarbetet mellan underrättelseorganisationer i olika länder går i vissa fall längre än lill ett utbyte av redan inhämtade underrättelser. Del kan sålunda förekomma alt organisationerna hjälper varandra även vid själva inhämtningen genom alt förmedla kontakt med uppgiftslämnare, skaffa utrustning m. m. Även i säkerhetsskyddsfrågor kan organisationerna lämna varandra bistånd.

Bearbetning av underrättelser

Det är bara undantagsvis som inhämtade underrättelser omedelbart, fullständigt och korrekt klargör ett förhållande eller en kommande händelseutveckling. 1 regel är det fråga om delaljupplysningar som kan tyckas vara tämligen betydelselösa. Värdet av sådana underrättelser beror till avgörande del på möjlighelerna att sammanställa dem med varandra och med eljest kända förhållanden. I all underrättelseverksamhet har därför bear-beiningsprocessen utomordentligt slor belydelse.

Prop. 1975/76:189 H

Bearbetningen omfatiar i allmänhel värdering, registrering, delaljgransk-ning och sammanställning samt underrälidsebedömande.

Ändamålei med värderingen är alt bedöma en underrättelses angdägenhetsgrad och sakriktighel och all klariägga dess innebörd mot bakgrund av redan kända förhållanden.

Genom registreringen får man en överblick över inhämtade underrättelser. Registreringen kan omfatta kall- och sakregistrering, förande av plott och lägeskarta m, m. Sakregistrering innebär att underrättelserna med hänsyn till sitt sakinnehåll förs samman under olika rubriker i ett sakregister.

I varje ny underrättelserapport granskas detaljupplysningar med avseende på deras samband med sådana upplysningar som redan har tagits in i register eller redovisats i handböcker. Upplysningar som har anknytning lill varandra ställs samman. Det sammanställda materialet analyseras sedan för att klarlägga om det ändrar, bekräftar eller motsäger den föreliggande uppfattningen om underräiielseobjekiei.

Detaljupplysningar kan i sin tur föras in i register av olika slag eller ställas samman i tablåer eller på kartor.

Underrättelsetjänstens mål är att förse beslutsfattare med färdiga bedömningar om främmande makters förhållanden. Slutfasen av bearbetningen - dvs. underrälielsebedömandet -är därför en mycket viktig del av verksamheien, 1 militär underrättelsetjänst omfatiar underrättelse-bedömandet vanligtvis främmande stridskrafters läge, handlingsmöjligheter och sannolika handlande.

Delgivning av underrättelser

Underrättelser kan i brådskande fall delges genom preliminär muntlig rapport efter en ofullständig bearbetning av materialet. Vanligtvis upprättas dock skriftliga orienteringar, översikter o. d, som bygger på en omsorgsfull bearbeining.

Den löpande verksamheien vid en underrättelseorganisation tar sig ofta utiryck i översikter som utkommer periodvis, i, ex, varie månad. Översikterna behandlar ell antal återkommande förhållanden, t, ex, främmande stridskrafters verksamhet i ell vissl område under lidsperioden. Vid sidan av dessa översikter kan specialorienieringar i olika ämnen ges ut.

Den militära underrättelsetjänstens funktion

Försvarsmaktens uppgifter och ansvarsförhållanden i stort

Målel för vårt lands försvarsmakt är all bidra lill all bevara vår fred och vårt oberoende, varvid de disponibla förbanden (krigsorganisationen) är de medel som slår till förfogande. Den process i vilken vi - i ett skärpt läge

Prop. 1975/76:189 12

eller under krig - utnyttjar vår krigsorganisation brukar kallas o p e r a t i v verksamhet.

Krigsorganisationen är slulresullatei av den förbandsproduktion som bedrivs fortlöpande både under normala fredsförhållanden och i allvarligare lägen. Förbandsprodukiionen omfallar all den verksamhet som syftar lill all ställa funktionsdugliga stridskrafter till förfogande för de chefer som har ansvarel för den operativa verksamheien.

För all förbandsproduktionen skall resultera i de förband som de operativa cheferna har behov av måste det finnas en ledningsfunktion. Denna skall inom givna kostnadsramar och med övriga förutsättningar konkretisera målen för förbandsprodukiionen i erforderlig grad och på grundval av delta inrikta förbandsprodukiionen både på lång och kort sikt. Denna funktion kallas övergripande avvägning och inriktning,

1 vår försvarsmakt är ansvaret för de nyssnämnda funktionerna uppdelat på fiera myndigheter. Överbefälhavaren har ansvaret för den operativa verksamheten och den övergripande avvägningen och inriktningen. Försvarsgrenscheferna ansvarar för ledningen av förbandsproduktionen. M i 1 i t ä r b e f ä 1 h a v a rn a har ansvar både för operativ verksamhel och vissa delar av förbandsprodukiionen. Försvarets materielverk svarar för försvarsmaktens materielanskaffning och foriifikationsförvaliningen för anläggningsanskaffningen.

Del militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m, m, ses f n, över av försvarsmaktens ledningsulredning (FLU 74),

Underrättelsetjänstens funktion i försvarsmakten

Överbefälhavaren skall enligt sin instruktion (1968:408, omtryckt 1974:611; 6 ) leda vårt lands militära underrättelsetjänst. För delta ändamål har han utfärdat Underrättelseinstruktion för krigsmakten och Underrättelsereglemente för krigsmakten. Enligt bestämmelserna i dessa är underrättelsetjänstens ändamål i fred att lämna underlag för beslut om försvars-maklens beredskap, vår krigsplanläggning saml försvarsmaktens uppbyggnad och utveckling i stort, bl, a, förbandsproduktionen och ulvecklingen av krigsmateriel. Härutöver har överbefälhavaren ålagt underrättelsetjänsten alt lämna underlag för beslul om försvarsmaktens ingripande vid gränskränkningar.

En av underrättelsetjänstens uppgifier i fredstid är alltså att vara en "larmklocka" som skall ge regeringen och försvarsledningen den fö r v a r n i n g som behövs för all vårt värnpliktsförsvar skall kunna mobiliseras och göras stridsdugligt i tid. Därför måste underrättelsetjänsten fortlöpande registrera och bedöma sådana företeelser i vår omvärid som utgör indikationer på att landet kan komma att bli utsatt för angrepp.

För att kunna göra en riklig säkerhetspolitisk lolkning av en händelse är det nödvändigl att ha så goda kunskaper om förhållandena i andra länder

Prop. 1975/76:189 13

att det blir möjligt alt säga om händelsen ulgör avsteg från den vanliga rutinen eller om den är ett led i en normal verksamhet som inle är någol hot mol oss. Underrättelsetjänstens arbete består därför till betydande del av att hämta in och ställa samman ett sådant "lager" av information att man får en bakgrund som man kan bedöma inträffade händelser mot. Den svenska militära underrättelsetjänsten söker sålunda göra upp s, k, normalbilder av olika förhållanden. Normalbilderna kan avse främmande stridskrafters övningsverksamhet, fiyg- och fartygstrafik i närheten av vårt land m, m. Den fortgående övervakningen av militär och annan verksamhet i andra länder är i huvudsak begränsad lill vårt närområde.

Krigsplanläggningen förutsätter omfattande kunskaperom tänkbara motståndares militära resurser, organisation, taklik och utrustning. Det är vidare nödvändigt alt känna till militärgeografiska förhållanden i andra länder, t, ex, var förband är baserade och var fasta försvarsanläggningar finns. Man måste också ha kunskaper om bl, a, transportmedels kapacitet för att kunna beräkna hur snabbi förband kan förnyttas mm.

Det ankommer på underrättelsetjänslen alt skaffa fram dessa för krigsplanläggningen avgörande kunskaper. Underrättelsetjänsten arbetar på två-fem års sikt och ägnar naturiigtvis särskild uppmärksamhet åt sådana stridskrafter som vår försvarsmakt kan ställas mot. Detta innebär inte alt endasl närområdei bevakas. Den bästa kunskapen om modern utrustning, taktik o, d. fås ofta från aktuella krigsområden. Dessa kan ligga långt borta men alltså ändå vara av stort intresse för vår underrättelsetjänst.

Inom försvarsmakten pågår en omfattande verksamhel som syftar till att ge vårt försvar en ändamålsenlig utformning i framliden, om 15-20 år, I vårt land skall den militära underrättelsetjänsten bidra med underlag för denna långsiktsplanering. Uppgiften är därvid att ta reda på hur främmande stridskrafter kan väntas bli utformade. Liksom när del gäller underlag för krigsplanläggningen är det organisation, taktik, utrustning m, m. som är av intresse. Enligl gängse betraktelsesätt rör det sig här mera om framtidsstudier och forskning än om underrättelsetjänst.

De grundläggande bestämmelserna för försvarsmaktens ingripande vid kränkningar av landets gränser finns i Instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikels oberoende under allmänt fredsiillsiånd saml under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN), Försvarsmakten åläggs här ett ansvar för ait kränkningar av vårt territorium som företas av främmande makters örlogsfartyg, militära luftfartyg eller av militär personal i övrigt avvisas, i sisla hand med vapenmakt. Ett framgångsrikt ingripande enligt IKFN kräver all man så tidigt som möjligt får vela alt en gränskränkning har skett eller kan väntas ske. Underrättelsematerialet erhålls huvudsakligen genom observationer i samband med den konlinueriiga bevakningen av gränserna. Denna bevakning utförs bl. a. med hjälp av radar och av enheter ur marinen och fiygvapnei. Samverkan sker i stor omfattning med polisen samt med tull- och lotspersonalen.

Prop. 1975/76:189 14

Den militära underrättelsetjänstens nuvarande organisation m. m. Ledning och arbetsfördelning

Som jag har nämnt tidigare leder överbefälhavaren underfätld-setjänsten inom försvarsmakten. Han biträds av försvarsstaben. Inom denna bereds frågor om underrättelsetjänst vid underrättelseavdelningen inom sektion 2,

Överbefälhavaren har delegerat uppgiften att utfärda order och anvisningar för alt samordna underrättelsetjänsten inom försvarsmakten till chefen för försvarsstaben. Detsamma gäller samordningen med totalförsvaret i övrigi. Under chefen för försvarsstaben åligger del c h e f e n för sektion 2 i staben all hålla samman ärenden om försvarsmaktens underrättelsetjänst och all verka föratt den samordnas med motsvarande verksamhet inom övriga delar av totalförsvaret.

De enheter som har till huvudsaklig uppgift alt i n h ä m t a underrättelser är försvarets radioanstalt och 1 B, Övriga inhämtningsenheter är försvarsattachéerna, som lyder under chefen för försvarsstaben, samt mililärbefälhavarna (inkl, chefen för första fiygeskadern) som svarar för underrättelsetjänslen inom sina militärområden. Därvid biträds de av underrättelse- och säkerhetsavdelningarna vid militärområdesslaberna. Underrättelser inhämtas dessutom av civila enheter som utrikesdepartementet, polisen, tullen och lotsverket. Den del av inhämtningen som beslår i genomgång av öppet material bedrivs vid ett fiertal staber och myndigheter.

Huvudorganet för b e a r b e t n i n g av militära underrättelser är försvarsstabens underrättelseavdelning. De olika ämnesområdena har dock delats upp så att vissa underrättelser bearbetas vid för-svarsgrenssiaberna saml, vad gäller den s, k, lekniska underrättelsetjänsten, vid försvarets forskningsanstalt, försvarels materielverk, foriifikationsförvaliningen och försvarets sjukvårdsstyrelse.

Ungefär tre fjärdedelar av personalen inom det militära underrättelseväsendet är anställd i olika funktioner vid försvarets radioanstalt. Återstoden fördelar sig på de centrala och högre regionala staberna, IB, de centrala förvaltningsmyndigheterna, försvarets forskningsanstalt och försvarsattaché-organisationen, I krigsorganisationen är det sammanlagda antalet under-rällelsebelaitningar på olika nivåer självfallet betydligt större än i freds-organisationen. En stor del av befattningarna i krigsorganisationen är avsedda för reservansiälld personal eller värnpliktiga. Dessa tillförs under-räitelseväsendet först vid mobilisering sedan de har utbildats i fredslid,

Underrällelseväsendels organisation i stort i fred och organisationen av försvarsstabens sektion 2 framgår av följande tablåer (intagna på s, 15 och 17),

_ _ £A_

Ast/Ta-Und

MS/Undsäk

CFV FS/Undsäk

_MB _

C Sekt I

Und o säk-avd

Lägre regionala och lokala myndig heter

Und o Säk-avd

FMV FMV-CPi

FMV-A:Und FMV-M:Und FMV-F:Und

FOA FOA :Und

FOA l:Und FOA 2:Und

FOA 3:Und FOA 4:Undi FOA 5:Undi

FRA

ÖEB

UD ÖB C Est

C Sekt 2

Att

Und

Säk

Asl/Ta-Und

MS/Undsäk

CFV

FS/Undsäk

C E I

C Sekt 1

Und o, säkavd

FMV-CP

FMV-A:Und

FMV-M:Und FMV-F:Und

FOA FOA:Und

FOA l:Und (osv

FortF SjvS FRA ÖEB

Utrikesdepartementet Överbefälhavaren Chefen för försvarsstaben Chefen för försvarsstabens sektion 2 Försvarsstabens altachéa vdel ning Försvarsstabens underrättelseavdelning Försvarsstabens säkerhetsavdelning Chefen för armén

Arméstabens taktik- och underrättelseavdelning Chefen för marinen

Marinstabens underrättelse- och säkerhetsavdelning Chefen för flygvapnet

Flygstabens underrättelse- och säkerhetsavdelning Militärbefälhavare Chefen för första fiygeskadern Chef för militärområdessiabs sektion 1 Militärområdesstabs och första Hygeskaderstabens underrättelse- och säkerhetsavdelningar Försvarets materielverk Centralplaneringen Försvarets materielverk Huvudavdelningen för armémateriel Underrättelseenhet

Försvarets materielverk Huvudavdelningen för marinmateriel Underrättelseenhet

Försvarets materielverk Huvudavdelningen för flygmateriel Underrättelseenhet Försvarets forskningsanstalt

Samordnande enhet för underrättelsetjänst vid forskningsanstaltens centralkansli ) Enhet (kontaktman) för underrättelsetjänst vid huvudavdelning 1 (osv.) inom forskningsanstalten Fortifikaiionsförvaltningen Försvarets sjukvårdsstyrelse Försvarets radioanstalt Öst Ekonomiska Byrån

C Sekt 2

Förkortningar
C Sekt 2	Chefen för sektion 2
Exp	Expedition
C Att	Chefen för attachéavdelningen
C Und	Chefen för underrättelseavdelningen
C Säk	Chefen för säkerhetsavdelningen
LEO Und	Arbetsgrupp för undersökning av datoranvändning i un
	derrättelsetjänst
Prod led	Produktionsledare
Ark	Underrättelsearkiv
A-det	Armédetalj
M-dd	Marindetalj
H-det	Handelsfartygsdetalj
F-det	Flygdetalj
K-det	Kommunikations- och underhållsdetalj
P-det	Politisk-ekonomisk detalj
Tk-det	Telekrigföringsdetalj
Fototolkdet	Fototolkdetalj
C-det	Centraldetalj
2 Riksdagen 1976,	1 saml. Nr 189

Prop. 1975/76:189

Försvarsstabens underrättelseavdelning

Försvarsstabens underrättelseavdelning är både överbefälhavarens stabsorgan vid ledningen av underrättelsetjänsten och hu-vudunderrältelsemyndighet för bearbetning av underrättelser inom vissa ämnesområden. Vid avdelningen inhämtas dessulom öppen information, t. ex. genom litteratur- och tidskriftsstudier. Chef för underrättelseavdelningen är en regementsofficer. Under honom lyder ett anlal enheter vars arbetsuppgifter är bestämda i försvarsstabens arbetsordning.

Bearbetningen av det underrättelsematerial som lämnas till avdelningen från olika källor sker vid detaljer. Dessa är underställda en gemensam produktionsledare som också är avdelningschefens ställningsföreirädare. Produktionsledaren leder mer direkt bearbetningen av militära och politisk-, ekonomiska underrättelser vid avdelningen. Han bearbetar själv underrättelser om strategiska förhållanden.

Direkt under avdelningschefen lyder centraldetaljen. Dess personal biträder chefen för sektion 2 och chefen för underrättelseavdelningen med bl, a, samordnings- och budgetfrågor inom sektionen och avddnmgen.

För övriga enheter är arbetsuppgifterna i huvudsak följande.

Armédetaljen bearbetar underrättelser om främmande krigsmakters högsla ledning, arméstridskrafter och landkrigföring. Vid m a r i n d e t a I -j e n behandlas marinstridskrafter och sjökrigföring. Flygdetaljen bearbetar underrättelser om nygstridskrafler saml luftkrigföring, krigföring med fjärrvapen, civilförsvar och luftfart. Kommunikations- och underhållsdelaljen har hand om bearbetningen av underrättelser som rör militärgeografi, kommunikationer och kommunikationsmedel (land-, sjö-, luft- och idekommunikationsmedd m, m,), förrådsanläggningar och anläggningar för stridskrafternas underhåll saml transport- och underhållstjänst. Vid politisk-ekonomiska detaljen bearbetas underrättelser om det mililärpoliiiska lägel (militär och ekonomisk krigspotential samt försvarsbudgetar), internationell politik och försvarsdebatt. T e -lekrig fö ringsdetaljen behandlar underrättelser om främmande makters telekrigföring i fråga om tdemotmedd, signal- och satellitspaning. Handels fa rlygsdetaljen sköter bearbetningen av underrättelser om sjöfart. Fotololkdelaljen bearbetar fotografiskt underrättelse-material, tolkar foton, beställer fiygfotografering och sköter det centrala bild-registret. Detaljen sorterar direkl under avdelningschefen. Underrät-telsearkivet klassificerar, registrerar, delger och förvarar underrätiel-

Prop. 1975/76:189 19

sehandlingar. Dess personal studerar utländsk press och delger försvarsstabens informationsavdelning och berörda försvarsgrensstaber uppgifter i utländsk press om svenska militära förhållanden.

Försvarsstabens underrättelseavdelning har sammanlagt ett femtiotal anställda. Mindre än hälften är militär personal. Vid politisk-ekonomiska detaljen, handelsfartygsdetaljen och kommunikationsdetaljen är all personal civil.

Resultatet av underrättelseavdelningens verksamhet (produktionen) delges chefer och andra befattningshavare som har behov av den i form av orienteringar, lägesbedömningar m. m, 1 underrättelseavdelningens produktion ingår dessutom handböcker, som bl, a, ger normalbilder av främmande stridskrafters verksamhel och av förhållanden som är relativt oföränderiiga och av grundläggande natur. Man utger vidare identifieringsöversikter, som anger främmande förbands lokalisering, samt special- och extraorienteringar. Slutligen utges genom avdelningens försorg vecko-, kvartals- och årsöver-sikter. 1 dessa lämnas redogörelser för aktuella förändringar och i anslutning därtill särskilda analyser av vissa frågor. Översikter och orienteringar delges myndigheter och befattningshavare inom och utom försvarsmakten. Vecko- och kvartalsöversikterna ges ut i ett jämförelsevis stort antal exemplar. Veckoöversikterna utges också i en version som innehåller uppgifier som är mycket känsliga från källskyddssynpunkt. Därför lår bara en mycket liten krets ta del av denna version.

Underrättelsetjänsten vid försvarsgrensstaberna

Underrättelsetjänst bedrivs vid samtliga försvarsgrensstaber. Det rör sig främst om bearbetning av underrättelser inom vissa ämnesområden och om planläggning av underrättelsetjänsten inom den egna försvarsgrenen. Försvarsgrenscheferna har i fred ansvar också för i n h ä m t -ning av underrättelser genom publikalionsstudier, iakttagelser vid utländska militära besök här i landet, iakttagelser vid tjänsteresor utomlands och iakttagelser som kan göras vid samverkan med civila myndigheter. I sektion 1 i arméstaben ingår en taktik- och underrättelseavdelning som bl. a. har lill uppgift att

- leda och samordna arbetet med utveckling av markstridskrafternas taktik- och underrättelsetjänst, taktiska mål för utbildning, organisations- och materielutveckling samt uppföljning av högre förbands taktiska användbarhet.

- planera och genomföra fält- och förbandsövningar samt vissa kurser i taktik och underrättelsetjänst,

- bearbeta och delge underrättelser.

Prop. 1975/76:189 20

- bereda sektionschefens ärenden som sammanhållande för arméns underrättelsetjänst och all

- handlägga huvudstabsärendena fototjänst (ej ftygfototjänst), tolk- och (ångförhörstjänst, kartförsörjning, fotogrammetri, geodesi och kartografi.

Bearbetning och delgivning av underrättelser samt framställning av handböcker sker vid en bearbelningsdelalj. Frågor som rör de egna arméstridskrafternas underrättelsetjänst, t, ex. målsättning, inriktning, krigsorganisation och utbildning, handläggs vid taktik- och underrättelseavdelningens underrättelsedetalj.

Expediering, distribution och förvaring av underrättelsehandlingar sköts av en enhet som kallas underrättelseexpedilion med resedetalj. Här handläggs också förfrågningar från utlandet om svenska arméförhållanden och vissa ärenden om egna och utländska försvarsattachéer.

Chefen för armén utger Orientering om utländska arméstridskrafter och svarar dessutom för delar av de handböcker som ställs samman vid försvarsstabens underrättelseavdelning.

Underrättelsetjänsten vid marinslaben handläggs vid underrättelse- och säkerhetsavdelningen. Vid underrättelse-detaljen klarläggs marinchefens underrättelsebehov. Vidare inriktas underrättelsekällorna. Slutligen bearbetas underrättelser om främmande marinstridskrafters taktik, organisation, utrustning och utbildning och andra marina förhållanden.

I avdelningen ingår dessutom encentraldelalj. Vid denna utarbetas långtidsplaner för underrättelsetiänstens utveckling inom marinen. Där handläggs också bl, a, ärenden om den egna underrättelsetjänstens organisation, utrustning och personal.

Underrättelsehandlingarna registreras, expedieras och arkiveras vid avdelningens expedition.

Underrättelse- och säkerhetsavdelningen innehåller också en säkerhet sdet al j.

Chefen för marinen utger specialorienteringar, översättningar, månadslistor och bildorienteringar samt deltar i framställningen av handböcker vid försvarsstaben. Han svarar för utgivningen av handböcker över främmande makters örlogsfartyg,

I flygslaben ingår en underrättelse- och säkerhetsav-delning, som beslår av en centraldetalj , en bearbelningsdelalj, en underrätielsedeialj, en säkerhetsdetalj och en underrättelseexpedition.

Vid centraldetaljen handläggs ärenden om det egna fiygvapnets underrättelsetjänst som rör organisation, personal, utbildning, övningar och reglementen. Vid detaljen inriktas underrättelsetjänsten inom flygvapenchefens ansvarsområde. Här bearbetas också underrättelser om luftförsvar.

Bearbetningsdetaljen leder inhämtningen av underrättelser genom Stril

Prop. 1975/76:189 21

(fredsluftbevakning) och bearbetningen av dessa. Detaljen samverkar med försvarels radioanstalt,

Underrättdsedelaljen svarar för att underrättelser om utländska flygstridskrafters organisation, ledning, utrustning, utbildning och taklik följs upp och bearbetas.

Chefen för fiygvapnei utger underrättelser från radarluftbevakningen, hemlig underrättelse (HU), öppen underrättelse (ÖU), månadsorieniering och specialorientering, 1 likhei med övriga försvarsgrenschefer medverkar flygvapenchefen vid sammanställning av olika handböcker.

Försvarets radioanstalt

De uppgifter som hade legat på försvarsstabens signaltjänsiavddning och kryploavdelning fördes år 1942 över lill den nyinrättade försvarsväsendets radioanstalt, sedermera försvarels radioanstalt.

Försvarets radioanstalt är en självständig myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Chef för anstalten är en generaldirektör. Radioanstalten har ingen verksslyrdse.

Radioanstalten har till uppgifl alt utöva underrättelseverksamhet riktad mol telesändningar. Man skall därvid utföra signalspaning och bearbeta inhämtat underräitelsemaierial samt följa ulvecklingen inom områden som är eller förutses bli av betydelse för signalspaningen eller bearbetningen. Vidare skall anstalten utveckla den tekniska materiel och de metoder som behövs för anstaltens verksamhet. Radioanstalten skall också biträda vid undervisning och utbildning av personal i de avseenden som berörs av anstaltens verksamhet samt ge råd åt myndigheter i frågor som faller inom anstaltens verksamhetsområde.

Överbefälhavaren meddelar fortlöpande anvisningar för den närmare inriktningen av verksamheten. 1 frågor av särskild betydelse för utrikesde-parlemenlei eller rikspolisstyrelsen samråder han med kabinettssekreteraren resp. rikspolischefen.

Överbefälhavaren bestämmer också vilka myndigheter inom försvarsmak-len som skall delges resultatet av radioanstaltens underrättelseverksamhet. Resultat av särskild betydelse för utrikesdepartementet eller rikspolisstyrelsen skall delges kabinettssekreteraren resp, rikspolischefen och får'delges annan myndighet bara om dessa befattningshavare medger del.

Enligt instruktionen för försvarets radioanstalt skall utrikesministern och försvarsministern hållas underrättade om underrättelseverksamhetens inriktning och arbetets bedrivande i stort.

Radioanstalten är organiserad på en produktionsavdelning, som består av ett kansli och tre produktionsenheter, samt en administrativ enhet, en teknisk enhet, en utbildningsenhet och ett planeringssekretariat.

Vid försvarets radioanstalt ulförs en omfattande teknisk bearbeining av det inhämtade underrätielsematerialet. Huvuddelen av materialet delges för-

Prop. 1975/76:189 22

svarssiabens underrättelseavdelning som gör en fortsatt bearbetning av materialet och ställer samman del med övriga underrättelser.

Radioanstaltens anslagsframställningar inges genom överbefälhavaren. Anstalten skall därvid följa överbefälhavarens direktiv med allmänna riktlinjer för anslagsframställningarna. Om anstalten skulle finna sig förhindrad alt följa direktiven, därför att de strider mot föreskrifter som regeringen har utfärdat för verksamheien, skall delta anmälas lill överbefälhavaren.

Vid försvarsstabens tillkomst år 1937 inrättades inom staben en särskild underrättelseavdelning som var gemensam för krigsmakten. Under de första krigsåren tillkom den s, k, G-sekt ione n vid avdelningen. Den hade till uppgift att inhämta underrättelser, G-sektionen bröts år 1942 ut ur underrättelseavdelningen och ombildades till en byrå som underställdes chefen för sektion 2, Fortsättningsvis benämndes byrån försvarsstabens C-by rå. Dess uppgifl var att på inofficiell väg inhämta underrättelser om militära, ekonomiska och politiska förhållanden utomlands. Man var främst inriktad på att uppdaga eventuella anfallsplaner från Tyskland mot vårt land.

Efter krigsslutet omorganiserades C-byrån och kallades i fortsättningen T - k o n t o r e t. Huvuduppgiften var fortfarande att inhämta underrättelser inom närområdet. I viss utsträckning förekom dock att underrättelser inhämtades från mera avlägsna platser, T-kontoret hade också lill uppgift att biträda med att inhämta tekniska underrättelser, bl, a, i samband med materielfynd o, d. 1 sådana och andra silulationer förekom även kontakter med utländska underrättelseorganisationer.

Vid den dåvarande inrikesavdelningen i försvarsstaben (numera försvarsstabens säkerhetsavdelning) inrättades år 1957 en enhet med uppgift att i Sverige och vissa andra länder inhämta och bearbeta säkerhetsunderrättelser, dvs, underrättelser om säkerhelshotande verksamhet. För att sekretessen kring verksamheien skulle kunna behållas, hölls delar av personalen skilda från inrikesavdelningen, både lokalmässigt och i personalförteckningar. Under år 1961 skildes denna enhet helt från inrikesavdelningen och flck en självständig ställning,

1 mitten av 1960-talel utfördes inom försvarsstaben på uppdrag av dåvarande chefen för försvarsdepartementet en undersökning om T-kontorel och den enhet som inhämtade säkerheisunderrällelser borde slås samman. Undersökningen utmynnade i ett förslag all de båda enheterna skulle sammanslås.

Förslag till ny organisation avgavs i prop, 1965:66. 1 denna uttalade dåvarande departementschefen att förslagel lill gemensam organisation för särskild personalkontroll och underrättelseverksamhet borde i huvudsak biträdas. Verksamheten skulle enligl min företrädare organiseras i form av

Prop. 1975/76:189 23

en byrå med benämning och indelning enligt Kungl, Maj:is bestämmande. Propositionen innehöll förslag om vissa tjänster för byrån. Den nya organisationen kallades IB och underställdes chefen för försvarsstaben.

Om benämningen IB:s rätta innebörd har rått olika uppfattningar. Ursprungligen bestämdes att organisationen skulle heta underräitdsebyrån, förkortat UB. Denna förkortning förekom emellertid vid den tiden också som benämning på en del av en främmande underrättelseorganisation och ansågs därför mindre lämplig. 1 stället beslöts att den svenska organisationen skulle kallas IB och all bokstäverna inte skulle ulgöra en förkortning av ett eller flera ord. Det stod envar fritt att tolka IB som informationsbyrån, inhämlningsbyrån eller någol annal. En särskild fördel med den valda bokstavskombinationen var att den på engelska kunde uppfattas som en förkortning för Inldligence' Bureau.

Inhämtningen av säkerhetsunderrättelser lades i den nya organisationen på en särskild enhet som kallades 03.

1 samband med att försvarsstaben år 1968 ombildades till överbefälhavarens stab och upphörde att vara en självständig myndighei under Kungl. Maj:t förändrades IB:s organisatoriska ställning så att byrån knöls direkl till överbefälhavaren utan att ingå i försvarsstaben,

I organisatoriskt avseende skedde en annan förändring omkring år 1970 genom att verksamheten vid enhet 03 upphörde. Bakgrunden var ett krav från rikspolisstyrelsen att dess säkerhetsavdelning ensam skulle få bedriva säkerhetsunderrättelsetjänst av detta slag inom landet. Riskerna för missförstånd och förvecklingar var annars påtagliga. Fall av "sammanstötningar" på fältet hade också förekommit vid några tillfällen.

IB-affären har medfört att ett stort antal av de anställda vid byrån har blivit - med en fackbenämning - "brända". Detta innebär att deras anknytning till verksamheten har avslöjats så att de inte längre kan användas i arbetet. Detsamma är fallet med en del lokaler, fordon m, m. Byrån har därför omorganiserats i olika avseenden,

IB lyder som nämnts numera direkt under överbefälhavaren och är alltså inte att betrakta som en självständig myndighet under regeringen. Byrån ingår inle heller i försvarsstabens organisation. Fram till IB-affären var strävan att både byråns existens och dess organisation och arbetsformer skulle hållas hemliga. Numera är byråns existens allmänt känd. Organisation och verksamhetsformer omges dock fortfarande av sekretess,

lB:s organisation och arbetsuppgifter regleras i Beslämmelser för tjänsten vid IB (BIB), De nu gällande bestämmelserna har utfärdats och fastställts av chefen för IB att gälla fr, o. m, april 1972, Överbefälhavaren har i januari 1972 godkänt beslämmelserna,

I fredstid är IB indelad i arbetsenheter. Den direkta ledningen av IB utövas av en chef som har avdelningschefs tjänsteställning.

Enligt BIB skall IB inhämta dels underrättelser om utländska militära, militärpolitiska och miliiärgeografiska förhållanden, dels sådana säkerhets-

Prop. 1975/76:189 24

underrättelser som har belydelse för totalförsvaret.

Den närmare inriktningen av lB:s arbete anges fortlöpande av överbefälhavaren, antingen för en bestämd tidsperiod eller för ett visst sakområde. Överbefälhavarens anvisningar har hittills i huvudsak haft formen av muntliga direktiv till lB:s chef F, n, utarbetas skriftliga anvisningar för IB:s inriktning,

IB har till uppgift alt inhämia underrättelser genom förfaringssätt som del inte ankommer på andra underrättelseorgan att använda. Del innebär att inhämtning genom t, ex, publikalionsstudier, signalspaning och attaché-verksamhet normalt inte förekommer vid IB,

Vill man försöka att närmare precisera IB:s arbelsformer kan man ha följande utgångspunkt. Byråns roll är alt ge försvarsmakten möjlighet att ta till vara lillfällen lill underrätldseinhämlning som andra organ inte'kan utnyttja därför alt de inte har ett säkerhetsskydd som är tillräckligt för situationen. En underrättelseorganisation vågar av bl, a, politiska skäl inle samarbeta med ell annat lands underrättelseväsen om man inte anser sig kunna bestämt räkna med att samarbetet inte blir känt av andra än en myckel liten krets av absolut pålitliga människor. Ett liknande behov av säkerhetsskydd har underrättelseagenter. Även andra typer av uppgiftslämnare kan tänkas vilja samarbeta med underrättelsetjänslen om deras anonymitet garanteras,

1 detta sammanhang bör framhållas att lB:s fasta personal har till uppgift att ta kontakt med personer som kan antas vara värdefulla från under-rättelsesynpunki och antingen fråga ul dem om vad de redan vet eller be dem skaffa viss information. På grundval av denna information skall personalen upprätta rapporter för vidare befordran till försvarsstabens underrättelseavdelning, där rapporterna sedan bearbetas tillsammans med övrigt underrättelsematerial. Det är alltså bara i undantagsfall som den fasta personalen deltar i operationer på fältet.

Kraven på säkerhetsskydd kring IB har medfört alt särskilda arrangemang måst vidlas från tid till annan för att dölja verksamhel, lokalers rätta användning, innehav av fordon och annan materiel m, m, 1 viss ulsträckning har därvid aktiebolag med namn som inte röjer anknytningen till underrättelsetjänslen stått som hyresgäst till lokaler eller som ägare av fastigheter eller annat.

lB:s personalförteckning är hemlig. Den är närmast att betrakta som en anvisning om de medel som står till förfogande för löner. Inom ramen för denna anvisning flnns vissa möjligheter att individuellt reglera de anställdas löner.

För att dölja lB:s existens och verksamhel har vissa av byråns befattningshavare s, k, täckanställningar vid andra statliga myndigheler. Delta innebär att de finns upptagna på dessa myndigheters personalförteckningar och även får sin lön därifrån. Myndigheterna i fråga avkräver sedan försvarsstaben moisvarande belopp. Anslagen till IB belastas alltså slutligen

Prop. 1975/76:189 25

med lönekostnaden för byråns personal. Undantag från denna regel har bara förekommit i fråga om tre anställda. Den sammanlagda kostnaden för dessa uppgår till 300 000 kr, för budgetår. På min föredragning har regeringen (prop, 1975/76:100 bil, 6) föreslagit riksdagen att denna kostnad fr, o, m. budgetåret 1976/77 i likhet med övriga kostnader för IB skall belasta primäruppdraget Insatsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverk-samhei under anslaget Insatsberedskap m. m.

Personal rekryieras - även vad gäller ledande befattningar - från både civilt och militärt håll. Den särskilda utbildningen för tjänstgöring vid IB meddelas till övervägande del inom byrån. Huvudsakligen sker detta genom handledning av mer erfarna arbetskamrater. Därutöver anordnas i viss utsträckning internatkurser o, d. På utbildningsområdet har vidare förekommit samarbete med utländska underrättelseorganisationer i ett fåtal fall. Syftel har främsl varit alt få underiag för IB:s utbildningsplanering. Genom utbildningsverksamheten i stort har de anställda - i den niån de haft behov av det för sin befallning - fått grundläggande kunskaper i underrättelseijänsiens teori, omfallande bl, a, främmande underrättelsetjänsters organisation och arbetssätt samt praktiska frågor som hänger samman med ledningen av underrällelseinhämtningen.

Befattningshavare vid IB får pension enligl vanliga grunder för statsanställd personal, I de fall då någon har tvingats att sluta vid IB i förlid därför alt han inte längre är användbar inom verksamheten har särskilda arrangemang måst vidtas från fall lill fall. Sålunda har förekommit att en för vederbörande befattningshavare individuellt avpassad pension fastställls.

Den personal som arbetar vid IB under normala fredsförhållanden behöver i vissa lägen förstärkas oberoende av om beredskapen har höjts inom försvarsmakten i övrigt. Fast anställd militär personal kan givelvis i viss ulsträckning i sådana lägen kommenderas att tjänstgöra vid byrån. Om beredskapen har höjts kan värnpliktiga som är krigsplacerade vid IB kallas in. 1 övriga lägen får man lita på alt lämpliga personer frivilligt skall ställa sig till förfogande.

Försvarsattachéerna

Vid våra större beskickningar utomlands finns försvarsallachéer som har till uppgift bl, a. att på öppen väg inhämia underrättelser om militärpolitiska förhållanden samt om den militära och mililärtekniska utvecklingen, För-svarsatlachéernas huvudsakliga arbetsuppgifter är dock att vara militära rådgivare åt vederbörande beskickningschef att biträda vid anskaffning av materiel till försvarsmakten samt alt förbereda och underiätta besök av representanter för myndigheter som tillhör vår försvarsmakt.

Försvarsattachéerna är underställda chefen för försvarsstaben och är inle knutna lill utrikesdepartementet. Vid vederbörande beskickning lyder de dock under beskickningschefen.

Prop. 1975/76:189 26

Försvarsallachéernas underrättdseverksamhei inriktas av chefen för försvarsstaben. Han gerengrundinriklning som upptar frågeställningar av allmän och sammanfallande karaklär.

Härutöver förekommer årsinriktning, som gäller budgetårsvis och som tar upp underrälielsebehov av väsentlig betydelse för beslut under de närmaste åren, saml lillfällig inriktning, som anges sedan myndighet till chefen för försvarsstaben har anmäll behov av underrättelser som går utöver årsinrikiningen och som bör tillgodoses omedelbart.

Den militärtekniska underrättelsetjänsten

Den tekniska underrättelsetjänslen inom försvarets materielverk betjänar överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna med underiag beträffande prestanda m, m. för den utrustning som ingår i olika hotbilder. Den tjänar också materielverkets egna behov och kan sägas utgöra en specialinriktning av verkets instruktionsenliga, övergripande uppgift alt följa den tekniska utvecklingen,

Underrättdsetjänsten vid materielverket är organiserad på en underrät-telsecentral vid var och en av huvudavdelningarna för armé-, marin- och flygmateriel med fyra-sju tjänster vardera samt en kontaktman i underrättelsefrågor vid centralplaneringen.

Vid fö rs v a re t s forskningsanstalt bearbetas underrättelser av grundläggande velenskaplig natur avseende materiel, teknik och forskning.

Underrättelsetjänsten vid forskningsanstalten genomförs av en underrät-talseenhet vid centralkansliet och en enhet eller kontaktman för dessa frågor vid vardera av huvudavdelningarna 1-5. Antalet tjänstemän vid underrättelseenheterna är två-sex, varav några sysslar med dessa frågor på deltid.

Vid fort i f i ka t io ns förval t n i ngen och förs va re ts sjukvårdsstyrelse finns kontaktmän i underrättelsefrågor som svarar för den lekniska underrättelseljänsten inom resp. myndighets verksamhetsområde. Kontaktmannaskapet utgör endast en ringa del av vederbörande tjänstemans arbetsuppgifter.

Underrättelsetjänsten vid militärområdesstaberna och första flygeskader-staben

Enligt underrättdsereglementei för krigsmaklen leder militärbefälhavarna underrättelse- och säkerhetstjänsten i fred inom militärområdena och inom de delar av operationsområdena enligt överbefälhavarens operationsorder som är fritt hav och luftrum. Till ledning härför gäller beslämmelserna i underrätidseinstruktionen och underrättdsereglementei för krigsmakten samt de särskilda föreskrifter som överbefälhavaren meddelar.

Underrättelsereglementet stadgar vidare att underrättelse- och säkerhetstjänsten vid militärområdesstab (motsvarande) skall handläggas vid en sär-

Prop. 1975/76:189 27

skild avdelning.

Underrättelsetjänsten i fred omfattar för miliiärbefälhavarens del både inhämtning av underrättelser och bearbetning och delgivning av dem. Vid samtliga militärområdesstaber ombesöris denna verksamhet vid underrättelse- och säkerhetsavdelningarna. Deras storiek varierar från stab till stab. Vid Södra militärområdesstaben finns exempelvis f n, fem anställda med kvalificerade arbetsuppgifter medan moisvarande antal vid Bergslagens militärområdesstab är två, en befattningshavare för säkerhetstjänst och en för underrättelsetjänst, 1 normalorganisationen för underrättelse- och säkerhetsavdelning vid miliiärområdessiab ingår a v -delningschef, underrättelsedetalj, sä kerhet sdeia Ij och underrättelseexpedilion.

Underrättelse- och säkerhetsavdelningen i försia fiygeskaderstaben utgörs av en avdelningschef och ett biträde till honom. Avdelningschefen svarar på uppdrag av eskaderchefen för bl, a, ledningen och kontrollen av underrättelse- och säkerhetstjänsten för altackfunklionen och samordningen av utbildning i underrättelse- och säkerhetstjänst inom första fiygeskadern (attack och spaning).

Öst Ekonomiska Byrån

Öst Ekonomiska Byrån tillhör inte det militära underrätidseväsendei. Eftersom delta tillgodogör sig material från byrån vill jag dock lämna en kort redogörelse för byråns verksamhel.

Öst Ekonomiska Byrån kom till år 1959 som en stiftelse med namnet Stiftelsen för utredningar rörande ös te k o no m i s ka frågor. Verksamheien hade dessförinnan bedrivits vid T-kontoret. Enligt stadgarna skulle Öst Ekonomiska Byrån bedriva utrednings- och informationsverksamhet rörande företrädesvis östblockets ekonomi och relationer till väst. Stiftelsen tillkom därför att man önskade få en grundligare kunskap om öststaternas ekonomi för alt kunna öka handel och annat ekonomiskt samarbete med dessa länder både genom centrala statliga handelsförhandlingar och privata företags försäljningsansträngningar.

Banker, storföretag och intresseorganisationer abonnerade på rapporter och notiser från byrån. Från statens sida deltog bl, a, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och försvarets forskningsanstalt. Medlemmarna betalade avgifter av varierande storiek. Kommerskollegium och försvarsstaben lämnade åriiga bidrag till verksamheten. Lönen för byråns chef betalades över anslaget för särskild verksamhet vid försvarsstaben.

Riksdagens försvarsutskott uttalade i samband med IB-affärens behandling (FöU 1973:25 s, 27) alt verksamheten vid Öst Ekonomiska Byrån inte i första hand var ett försvarsiniresse. Den speciella kompetens som byrån representerade borde därför inte ges statligt stöd som innebar organisatorisk anknytning till försvaret.

Prop. 1975/76:189 28

Uttalandet har lett till att tjänsten som chef för byrån inte längre belalas över försvarshuvudliteln ulan från kommerskollegiums anslag på handels-huvudtiteln.

Säkerhetsskyddet inom underrättelsetjänsten

Av tradition har en förhållandevis djup sekretess omgett den militära underrättelsetjänslen. I vårt land har visseriigen under senare tid underrättelseväsendets organisation i huvudsak varit känd, men inriktning, arbetssätt, arbetsresultat och detaljorganisalion har till stor del hållits hemliga. Vad beträffar IB har t. o, m. dess existens fram till IB-affären varit okänd för allmänheten.

Detta säkerhetsskydd har åstadkommits försl och främsl på vanligl säll. Genom personalkontroll av anställda, hemlighållande av innehållet i skriftliga handlingar och genom förbud för obehöriga att komma in i underrättelsetjänstens lokaler har man sökl hindra all hemliga uppgifter och förhållanden blivit kända. För att ytteriigare skydda vissa källor har rälten att la del av underrättelser från dessa begränsats lill personal som har gjorts behörig efter särskild prövning.

Särskilda åtgärder har också vidtagits för alt hindra att främst inhämtningen med särskilda medel röjs. Vissa anställda har försetts med en fiktiv bakgrund i form av anställning vid annan myndighet. Vidare har viss verksamhel dolts bakom någon annan aktivitet. Åtgärder har också vidtagits för att hindra att lokalers rätta användning skulle avslöjas.

Det är framför allt av två skäl som underrättelseverksamhet behöver omges av djup sekretess. För del försia skall obehöriga inte ha möjlighel att ta del av vare sig det vetande om främmande makt som underrättelsetjänsten har samlat in eller vilka bedömningar som har gjorts på grundval av detta. För det andra är det väsentligt att källorna - i delta sammanhang oftast de personer som är mer eller mindre fast knutna till underrättelseljänsten som uppgiftslämnare eller på annat sätt - inte blir röjda.

Underrättelsetjänsten i försvarsmaktens budget

Av följande tabell framgår från vilka anslag och primäruppdrag som verksamheten vid försvarsmaktens underrättelseorgan f n, belalas,

Underrätldseijänsien i försvarsmaktens budget

Från

anslagel primäruppdragel betalas underrättelse
ljänsten vid

El. Försvarsstaben Försvarsstaben: - huvuddelen av försvars-
Allmän ledning och stabens underrätielse-
förbandsverksamhel avdelning
(40111)

E 2. Arméstaben

E 3, Marinstaben

E 4, Flygslaben

E 5, Militärområdes-staber m. m.

F4, Försvarets materielverk

F 5. Gemensam försvarsforskning

Arméstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhel (40211)

Marinslaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (40311)

Flygstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (40411)

Militärområdesstaber m, m,: Allmän ledning och förbandsverksamhel (40511)

Försvarels materielverk: Allmän ledning och förbandsverksamhel (50411)

Gemensam försvarsforskning: Tillämpad forskning inom försvarets forskningsanstalt (50542,1) Gemensam försvarsforskning: Grundforskning inom försvarets forskningsanstalt (50543,1)

-underrättelsedelen av arméstabens taktik-och underrättelseavdelning

-underrättelsedelen av mariastabens underrättelse- och säkerhetsavdelning

-underrättelsedelen av flygstabens underrättelse- och säkerhetsavdelning

-underrättelsedelarna av militärområdesstabernas (Milostab S.Milosiab V. MilosiabÖ, Milostab B. Milostab NN och Milostab ÖN)och första flygeska-derstabens (E 1 stab) underrättelse- och säkerhetsavdelningar

-underrätielsedelarna av materielverkets centralplanering och huvudavdelningarna för armé-, marin-och flygmateriel

-underrätielsedelarna av forskningsanstaltens centrala kansli och huvudenheterna 1-5

Vid försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikaiionsförvaltningen flnns kontaktmän i underrätlelsefrågor. Deras verksamhet betalas från resp. anslags primäruppdrag till allmän ledning och förbandsverksamhet.

Underrättelsetjänstens kostnader

Kostnaderna för underrättelsetjänsten under budgetåret 1974/75 framgår av följande sammanställning. Underrättelsetjänstens del av samkostnaderna för staber och förvaltningsmyndigheter har beräknats schablonmässigt. Utbildningskostnader för underrättelsepersonal i krigsorganisationen ingår inte utom beträffande IB och försvarets radioanstalt som utbildar huvuddelen av sin egen förstärkningspersonal för krigsorganisationen med resurser inom de egna primäruppdragen. Kostnaderna för kontaktmän i underrätlelsefrågor vid fortifikationsförvaltningen och försvarels sjukvårdsstyrelse har bedömts som försumbara i sammanhanget eftersom endasl en mycket lilen del av vederbörandes arbetstid läggs ned på denna uppgift. Inte heller ingår i de redovisade kostnaderna den del av lön m. m. till överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben och chefen för sektion 2 i försvarsstaben (inkl, sektions-expeditionen) som bör hänföras till underrättelsetjänslen. Kostnaderna för vårt spaningsflyg ingår inte i sammanställningen. De är ungefär lika stora som de här redovisade kostnaderna för underrättelsetjänsten.

Underrättelsetjänstens kostnader budgetåret 1974/75

Prop. 1975/76:189 31

Myndighet Kostnader (1 OOO-tal kr,)

Arméstaben ■

Marinslaben I

Flygslaben I

Militärområdesstaber m, m, '

Försvarets materielverk I 145

Försvarets forskningsanstalt I 400

Försvarets radioanstalt 80 306

Summa 101436

Som framgår av sammanställningen kostar den svenska underrättelsetjänsten ca 100 milj. kr. för budgetår räknat i medelprislägel för budgetåret 1974/75, Underrättelsetjänstens andel av kostnaderna för hela det militära försvaret är drygt 1 %.

Kostnaderna för inhämtning utgör den klart största delen av de sammanlagda underrättelsekostnaderna. Härvid räknas kostnaderna för försvarets radioanstalt i sin helhet som kostnader för inhämtning trots att en omfattande teknisk förbearbetning av underrättelser som har inhämtats genom signalspaning förekommer vid anstalten. Av kostnaderna för bearbetning faller ca 40 % på försvarsstabens underrättelseavdelning. Ca 10 % av bearbetningskoslnaderna ligger på regional nivå (militärområdessiaber m. m.). Kostnaderna för den centrala ledningen och samordningen av den militära underrättelsetjänsten är svåra att beräkna. De överstiger dock inte 1 % av totalkostnaderna för underrättelsetjänsten.

Ekonomisk redovisning inom underrättelsetjänsten

Beträffande den ekonomiska redovisningen inom underrättelsetiänsien gäller reglerna för statsförvaltningen i allmänhet utom för försvarets radioanstalt och IB. För radioanstalten innebär avvikelsen alt särskilda revisorer finns utsedda för verksamheien. För IB - och försvarsstabens säkerhetsavdelning m. m. - gäller föreskrifterna om redovisning från den 3 juni 1960. Föreskrifierna avser redovisning och kontroll av medel som har ställts till förfogande för underrättelseverksamhet m. m. inom försvaret under anslagen Försvarsstaben: Avlöningar och Försvarsstaben: Omkostnader - numera ingående i anslaget Insatsberedskap m. m., primäruppdraget Insatsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet (52011). Föreskrifterna innebär för lB:s dd bl. a. följande.

Det åligger chefen för IB att i särskilda räkenskaper redovisa och verifiera de medel som har utbetalats till honom. Vid varje budgetårs utgång överlämnar förvaltningsofficeren vid försvarsstaben och chefen för IB sina resp. redovisningshandlingar till en regementsofficer som utses av försvarets ci-

Prop. 1975/76:189 32

vilförvaltning. Denne siffergranskar räkenskaperna och kontrollerar all där redovisas samiliga medel som har siällts lill förfogande och alt dessa är vederbörligen verifierade, om del kan ske.

Så snart det kan ske efter budgetårs utgång och före den 1 oktober skall chefen för försvarsstaben till chefen för försvarsdepartementet inge en redogörelse för dispositionen av anvisade medel. Räkenskaperna med tillhörande verifikationer föredras för departementschefen. Vid föredragningen skall redovisningshandlingar rörande materiel som redovisas vid försvarsstabens förråd eller IB medföras och på begäran företes. Efter föredragningen förstörs handlingarna.

Arkiveringsfrågor m. m. inom underrättelsetjänsten

Grundläggande beslämmdser om arkivering återfinns i allmänna arkiv-stadgan (1961:590) och i riksarkivets cirkulär (1968:473) om tillämpningen av arkivstadgan. Krigsarkivet har i december 1971 fastställt arkivinstruktion för samtliga myndigheter som hör till försvarsdepartementets verksamhetsområde (arkivinsiruklion för försvarets myndigheter, 1972 års upplaga). Instruktionen innehåller de grundläggande bestämmelser som meddelas i arkivstadgan och lillämpningscirkuläret (Kap, 1),

Del primära underrältelsematerial som IB erhåller från utländska underrättelseorganisationer eller genom annan inhämtning består av antingen muntliga uppgifter eller underrättelsehandlingar av olika slag.

Muntliga uppgifter omvandlas vanligen av vederbörande handläggare vid IB till en skriftlig promemoria. Promemorian utformas med sikte pä att lB:s källa inle får röjas. De underrältelsehandlingar som kommer in till IB "tvättas" om det är nödvändigl. Detta innebär att man lar bort från handlingen sådant som kan medföra att källan röjs. Texten kan också behöva skrivas om helt så att inle skrivsättet röjer vederbörande meddelare.

Den klart största delen av del underrältelsematerial som inhämtas genom IB går till försvarsstabens underrättelseavdelning där det arkiveras. En mindre del av materialet delges försvarsstabens säkerhetsavdelning och i viss utsträckning även rikspolisstyrelsen.

Vid IB förs för underrättelsehandlingar ett diarium som i tidsföljd upptar både inkommande och utgående handlingar. De inkommande underräi-lelsehandlingarna återgår efter cirkulation inom IB till byråns expedition och återiämnas därifrån till den avdelning inom försvarsstaben eller myndighet som de kommer från.

Vid IB finns också ett diarium för andra handlingar än underrättelse-handlingar, Beiräffande dessa handlingar tillämpas gällande beslämmelser om gallring m, m.

Vid fö rs va rssiabens underrättelseavdelning tillämpas i princip arkivstadgans beslämmelser utom i fråga om gallring av arkivhandlingar. Något beslut av riksarkivel om gallring av underrältelsehand-

Prop. 1975/76:189 33

lingar fmns inte om man undantar ett beslut i januari 1967 (nr 176), som avser handlingar från försvarels radioanstalt.

Den militära underrättelsetjänsten i krig

I krig har underrättelsetjänsten mycket större omfattning än i fredstid. Vad som tillkommer i krigsorganisationen är framför allt de enskilda förbandens underrättelseorgan i form av i. ex. spaningsenheler av olika slag.

Enligt gällande reglementen är ändamålet med underrättelsetjänsten i krig att lämna del underlag om fienden och hans handlingsmöjligheter som behövs för militär chefs bedömande och beslut i stort samt för beslutets genomförande,

1 krig skall underrättelsetjänsten enligt nu gällande föreskrifier inriktas främst på att söka fastställa

- tendenser i flendens långsiktiga verksamhet som inriktning av bekämp
ning, sjöminerings- och minröjningsverksamhel, säkerhetshotande verk
samhet och underrättelsetjänst,

- tecken på förestående användning av ABC-slridsmedd,

- tecken på förestående slörre luftlandsättningar,

~ basering, omfattning, verksamhet och beredskap avseende överskepp-ningstonnage (inkl, lämpligt handdsionnage) och iransportflyg,

~ styrka, gruppering, beredskap och verksamhet avseende marinsiridskraf-ler och taktiskt flyg,

~ basering, omfattning, verksamhet och beredskap för luftförsvar,

- utskjutningsanordningar för kärnladdningar, gruppering, antal, möjliga
målområden och trolig inriktning,

~ förbandsidentitet samt

- lämpliga mål för insats av eget attackflyg och underiag härför.

Handläggningen av underrättelsefrågor inom regeringen

Samordningen inom regeringskansliet av lotalförsvarsfrågor har i fred lagts på försvarsministern. För detta ändamål biträds han inom försvarsdepartementet av en samordningsavdelning. I krig samordnas försvarsansträngningarna ytterst av statsministern. Härvid biträds han av eti kansli som ingår i krigsorganisationen. Kansliet bildas i huvudsak av samordningsavdelningen. Det innehåller bl, a, en I ä g e s e n h e t med huvuduppgift alt följa läget i vår omvärld och beredskapsläget inom landet.

I fred skall samordningsavdelningen hålla samman uppföljningen av det aktuella underrätlelseläget och svara för beredningen av ärenden som rör totalförsvarets beredskap. En särskild kontaktman svarar för samverkan med försvarsstaben i fråga om uppföljningen av aktuellt underrättelseläge. Sam-

3 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 189.

Prop. 1975/76:189 34

ordningsavdelningen är genom kontaktmannen representerad i försia hand vid de veckovisa underrättelseorienteringarna i försvarsstaben samt vid andra viktigare underrälldseorienteringar.

Andra länders underrättelseverksamhet

Praktiskt taget alla stater ägnar sig åt underrättelseverksamhet av någol slag, I många länder är aktiviteten avsevärd. Några tecken på avmattning har inle märkts. Tvärtom förefaller det som om de tendenser till avspänning mellan stormakterna som har visat sig under senare år har motsvarats av en ökande underrättelseverksamhet.

Av hävd har den inlernationella underrättelseverksamheten riktat sig främst mot militära förhållanden. Vid sidan av dessa har frågor av allmänpolitisk, diplomatisk eller ekonomisk natur tilldragit sig allt större intresse, I ökad utsträckning söker vissa länder också infiltrera andra länders politiska liv och administration genom sina underrättelseorganisationer.

Också stormakternas underrättelseorganisationer får den största delen av sin information genom studier av massmedieproduktionen och genom öppna kontakter. Detta utesluter emellertid inte all betydande resurser ägnas inhämtning genom särskilda medel, t, ex, ageniverksamhei.

Metodiken inom det moderna spionaget utvecklas i takt med den tekniska, särskilt den elektroniska, forskningens framsteg. Som har berörts tidigare har utvecklingen medfört att spioneri numera kan bedrivas i en omfattning som var otänkbar för bara något årtionde sedan.

Hemlig underrättelsetjänst av i dag består emellertid inte bara av försök alt med hjälp av högt utvecklad elektronik o, d. okartlägga andra länders hemliga förhållanden. Del som dessutom kännetecknar den internationella verksamheten är den målmedvetna, raffinerade och ofta omärkliga bearbetningen av människor som bedöms värdefulla från underrätielsesynpunki.

För att påverka opinionsbildningen i andra länder använder vissa länder genom sina underrättelseorganisationer alltmer avancerade metoder, alltifrån till synes oegennyttiga ekonomiska bidrag åt organisationer och enskilda lill direkla mutor, spridande av falska eller misstänkliggörande uppgifter m, m.

Av naturiiga skäl är större delen av den internationella underrättelseverksamheten koncentrerad till stormaktblocken. De spionaffärer som har uppmärksammats under efterkrigstiden har också i regel avsett underrättelseverksamhet mol land inom del andra blocket. De små och alliansfria staterna saknar dock inte intresse från underrällelsesynpunkt. Sådana länder kan vara strategiskt betydelsefulla med hänsyn till läge och andra förhållanden. Förhållandena i dessa länder är ofta sådana att de lämpar sig väl som plattformar för underrättelseverksamhet riktad mot tredje makt. Under andra väridskriget var t, ex, platser som Madrid, Lissabon och Stockholm centralpunkter för en omfattande underrättelseverksamhet från de krigförande ländernas sida.

Prop. 1975/76:189 35

Beträffande den underrättelseverksamhet som riktar sig mot Sverige kan sägas att främmande underrättelseorganisationer fortgående ägnar vårt land stor uppmärksamhet. De metoder som kommer lill användning vid underrällelseinhämlningen är mångsidiga och effektiva, 1 vissa fall har främmande länders beskickningar m, m, tjänstgjort som bas för underrättelseverksamheten. En viss regionalisering av Sverige tycks till-lämpas så alt en stal tillhörande ett maktblock har sitt huvudintresse riktat mol viss del av Sverige medan andra länder tillhörande samma block bevakar andra delar av landet,

Östersjön avpatrulleras regelbundet av fiygplan som tillhör de båda stormaktsblocken. Vissa svenska hamnar besöks mer eller mindre regelbundet av utländska fartyg med avancerad utrustning för avlyssning, fotografering m. m,

Manövrar och annan militär övningsverksamhel som vår försvarsmakt bedriver följs i regel på nära håll av bl. a. utländska signalspaningsfartyg. Större avsnill av landet kartläggs med hjälp av spaningssatelliter som regelbundet passerar i banor över Sverige. Överträdelser av förbud för utländska medborgare att besöka skyddsområden och gränskränkningar av öriogsfarlyg och militärt fiyg sker tämligen ofta. Det är uppenbart att överträdelserna och kränkningarna ibland ulgör led i underrättdseverksamhei.

Den sekretess som omger underrättelsetjänslen gör att det är omöjligt alt ge en korrekt och fullständig bild av andra länders underrättelseorganisationer. Verksamhetens natur kräver också att organisationen ändras ganska ofta. Det kan dock konstateras dels att stormakterna satsar utomordentligt stora resurser på underrättelsetjänsten, dels att det är få länder som har särskilda insyns- och kontrollorgan för denna verksamhet.

Ett gemensamt drag för flera länders underrättelseverksamhet är att den politiska ledningens allmänna behov av underrättelser tillgodoses genom ell organ, medan den militära underrättelseljänslen bedrivs vid sidan av detta inom en eller fiera särskilda organisationer. På andra håll förekommer bara militär underrättelsetjänst, 1 vissa länder svarar underrättelseorganen för säkerhetstjänsten inom landet. Detta åliggande fullgörs på andra håll av polisen eller en självständig .säkerhetsorganisation.

Underrättelseutredningen

Behovet av en militär underrättelsetjänst i fredstid

Underrättelseutredningen påpekar inledningsvis i sina överväganden och förslag att statsmakterna vid upprepade tillfällen har framhållit att vi behöver en militär underrättelsetjänst. Utredningen ansluter sig till denna bedömning. Vårt lands alliansfria slällning med ett geografiskt läge i gränsområdet mellan två militära block och med en försvarsmakt som bygger på den allmänna värnpliktens grund ökar enligl utredningens mening behovet av

Prop. 1975/76:189 36

information om främmande makter. Detta gäller också i fredstid. Utredningen anser att behovet av en underrälidseljänsi styrks av de undersökningar av ett antal kriser som docenten Stig Ekman har utfört som ett självständigt expertarbete för utredningen.

Underrättelseutredningen erinrar om att de länder som hör lill stormakts-blocken får uppgifter om bundsförvanternas politiska och militära förhållanden inom ramen för blocksamarbetet. De kan vidare samverka för att inhämta underrättelser om länder uianför det egna blocket. Utredningen framhåller alt dessa möjligheter inte slår till buds för oss, F, n, får vi visseriigen en del av våra underrättelser genom att samarbeta med andra länders underrättelseorganisationer. Enligt uiredningen har vi dock inte några garantier för att samarbetet skall beslå också i krissituationer. Därför är vi på kortare eller längre sikt hänvisade till vår egen underrättelsetjänst för att få uppgifterom andra länder. Vår underrättelseverksamhet måste vidare bedrivas mot den bakgrunden att aggression skall mötas och bekämpas med landets egna resurser oavsett varifrån den kommer. Underrättelseutredningen anser att behovet av en effektiv och allsidig underrättelsetjänst är särskilt påtagligt under sådana omständigheter.

Det brukar ofta framhållas att en utrikespolitisk handlingslinje inte blir trovärdig om inte viljan och medlen flnns att faktiskt genomdriva den. Tilltron lill ett lands vilja och förmåga att föra en självständig utrikespolitik beror enligt utredningen också på sådana förhållanden som att landets underrättelsetjänst bedöms kunna fungera tillfredsställande och all den, liksom försvarsmakten i stort, omfaltas med förtroende.

Utredningen betonar all vi inle har några stående truppstyrkor att sätta in mot en angripare innan beredskapen har höjts inom försvarsmakten. Vi får i stället lita på all värnpliklsförsvarel kan mobiliseras i lid för all möta angreppet. Hur snabbi en mobilisering än genomförs tar det ändå flera dagar från ordern om mobilisering till dess alt de förband som ingår i krigsorganisationen är stridsberedda. Enligt utredningen måste vi därför få förvarning om ett angrepp i så god lid att vi hinner mobilisera våra förband. Angreppet kan då mötas redan i inledningsskedet. En av den militära underrättelsetjänstens uppgifter är att ge förvarning om ett förestående angrepp så tidigt som möjligt.

Även i länder som erbjuder en begränsad insyn utifrån är del vanligen möjligt att upptäcka vissa slag av anfallsförberedelser utan särskilt utvecklade underräitelsemetoder. Enligt utredningen kan det därför sättas i fråga om del är nödvändigt att hålla en militär underrättelseorganisation föratt samla in och ställa samman ett sådant informationsmaterial. Mot della invänder uiredningen all det praktiskt taget aldrig är möjligt att dra vittgående slutsatser av enstaka underrättelser. Det är först när flera uppgifter ställs samman med varandra och analyseras mot bakgrund av tidigare kända förhållanden som meningsfyllda bedömningar kan göras. Utredningen anser att detta är ett krävande expertarbete som förutsätter en övad organisation med en

Prop. 1975/76:189 37

rutinerad och välutbildad personal. Detsamma gäller enligl utredningen arbetet med alt leda underrättelseinhämtningen bl. a. genom att inrikta de inhämtande organen - källorna.

Del skulle kunna hävdas att underrälidseljänsi föratt ge förvarning inle behöver bedrivas förrän den internationella situationen gör behovei av underrättelser påtagligt. Den svenska militära underrättelseljänslen bedriver som jag har nämnt i det föregående sin verksamhel mot bakgrund av s. k. normalbilder av främmande makters militära verksamhet m. m. Normalbilderna förändras efter hand. Enligt utredningen är det viktigt att fortlöpande följa dessa förändringar så att iakttagelser kan bedömas mot en riktig bakgrund. Utredningen anser således att det är omöjligt för ett land att börja bedriva underrättelsetjänst först i en krissituation. Lika klart är att framgångsrik underrättelseverksamhet bygger på ett yrkeskunnande och en erfarenhet som det inte går att mobilisera först när behovet av underiag för operativa bedömningar blir akut. Personal för ändamålet måste i fredstid utbildas förden slarkt utbyggda underrättelsetjänst som behövs i beredskap och krig.

Ulredningens slutsats är att tidig förvarning om angrepp mot vårt land förutsätter en effektiv, ständigt verksam underrättelsetjänst.

Vår militära underrättelsetjänst skall i fredstid inte bara bidra med underiag för beslul om försvarsmaktens beredskap ulan också förse försvarsmaktens ledning med underrättelser av betydelse för krigsplanläggningen.

Storieken och utformningen av ett lands försvar för den närmaste framliden måsle enligl utredningen ses mol bakgrund av de resurser som en fiende kan länkas sätta in. Utredningen håller del för självklart alt ju bättre kunskap vi har om andra länders stridskrafter, vapensystem m. m. desto större möjligheter har vi att utforma ett effektivt försvar till rimlig kostnad. Kunskaper om andra länders ekonomi och samhällssystem är också vikliga komponenter i försvarsmaktens planering. Utredningen anser att den militära underrättelsetjänsten därför har en mycket stor betydelse i krigsplanläggningen främst på kort sikt.

Enligt utredningens uppfattning har underrättelsetjänsten också en viss betydelse för försvarsmaktens utveckling på lång sikt. Bedömningen av främmande makterns förhållanden i ett perspektiv på 15-20 år brukar dock enligt utredningen betecknas som framtidsstudier och forskning och inte som underrättelsetjänst i vanlig mening.

Utredningen finner att de internationella nedrustningssträvandena har öppnat ett nytt verksamhetsområde för underrättelsetjänsten. Stormakterna kan i belydande ulsträckning kontrollera efterlevnaden av ingångna nedrustningsavtal genom satellitspaning. De små länderna, bland dem Sverige, saknar dessa möjligheler och kan inle heller räkna med att fä några särskilda favörer i fråga om rälten all företa kontrollinspektioner. De är i detta avseende hänvisade lill sin egen underrät-

Prop. 1975/76:189 38

tdsetjänst. Utredningen pekar på att nedrustningåtgärderna kan medföra ökade krav på vårt lands underrättelsetjänst, särskill med tanke på alt Sverige aktivt verkar för internationell nedrustning.

Synpunkter på den hittillsvarande verksamheten

Utredningen konstaterar att vår underrälidseljänsi var föga utbyggd under andra väridskriget och all delta lorde ha gjort det svårare all bedöma riskerna för anfall mot Sverige. Organisationen har därefter byggts ul och förstärkts inom ganska snäva medelsramar. Den största satsningen har därvid skett på kommunikationsteknisk spaning.

1 fråga om lB:s betydelse anmärker utredningen alt det är svårt alt betygsälta en underrättelseorganisations insatser i del förgångna. Särskilt gäller detta fördel svenska underrätlelseväsendet som inle har prövats under krigsförhållanden i modern tid. Uiredningen betonar dock att IB lill belydande del är alt se som ell beredskapsorgan, vars arbetsuppgifter ökar i krislägen och eljesi när det är svårt all få underrättelser på vanliga vägar. Utredningen finner i anslutning till Ekmans undersökning att IB snabbt har kunnat anpassa sig till förändrade situationer. Bl.a. ger Tjeckoslovakienkrisen exempel på detta. IB har vidare en viktig uppgift som komplement till andra källor vid inhämtningen av grundläggande underrättelser om den militära verksamheten i vårt närområde. Ulan en organisation av IB:s slag skulle vårt land få svårigheter all genom samarbete med andra länders underrättelseorganisationer lå lillgång lill vissl underrältelsematerial. Utredningen har informerats om det samarbete som har förekommit från svensk sida. Enligt ulredningens mening har samarbetet varit betydelsefullt för all tillgodose vårt behov av underrättelser och förenligt med landets utrikespolitiska hållning.

Utredningens samlade bedömning av IB är alt verksamheien vid byrån är väsenilig för underrältelsetiänslens möjligheler att ge förvarning och skapa underlag för krigsplanläggningen,

1 fråga om sekretessen kring IB säger utredningen att ett effektivt säkerhetsskydd är en förutsättning för en organisation som IB, Den myckel djupa sekretess som har omgett IB:s existens har dock utgjort en grogrund för spekulationer och missiänkliggöranden. Den har också haft andra negativa verkningar. Bristande kännedom om IB bland försvarsstabens personal kan enligl ulredningens uppfaltning ha bidragit till att inriktningen av byråns verksamhet inte har haft önskvärd fasthet. Sekretessen har dessutom försvårat en utvärdering av IB:s arbeie och en realistisk bedömning av dess resursbehov.

Beträffande inhämtningen av säkerhetsunderrätielser erinrar utredningen om att den s, k, inrikes verksamheten vid IB upphörde någon gång under åren 1969-1970, Företrädare för uiredningen har granskat en del av del malerial som lämnades från IB till försvarsstabens säker-

Prop. 1975/76:189 39

helsavdelning under åren före resp, efter del att en gräns drogs mellan IB:s och rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelnings verksamhetsområden. För tiden före år 1970 finns ett ganska stort antal rapporter som behandlar svenska medborgare och som uppenbarligen bygger på underrättelseinhämtning här i riket. För liden därefter är del enstaka handlingar som har denna karaktär, Uiredningen bedömer att det i de senare fallen ofta rör sig om iakttagelser som lidigare anlitade uppgiftslämnare självmant har rapporterat utan uppdrag från försvarsmakten.

Vad gäller hela del IB-material .som har överlämnats till försvarsstabens säkerhetsavdelning efter år 1970 anser uiredningen att många av uppgifterna i fråga har större betydelse för den polisiära säkerhetstjänsten än för försvarsmakten. Utredningen frågar sig också om en del av materialet över huvud taget har någon betydelse för kartläggningen av den säkerhelshotande verksamheten mot vårt land. Utredningen påpekar alt gällande arkivbestämmelser lorde lämna myndighelerna utrymme att göra sig av med handlingar som inte har samband med myndighetens verksamhet eller eljest bör föranleda någon åtgärd från dennas sida.

Utredningen har i anslulning lill arbetet med att inhämia underlag för sina överväganden om den framtida underrättelsetjänsten försökt klariägga sanningshalten i påståendena om partipolitiskt utnyttjande av IB. Uiredningen har inle kunnat finna något som stöder dessa påståenden.

Den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde

Det militära underrättelseväsendet är en del av vårt lands försvarsmakt. Riksdagen har bestämt målen för totalförsvaret, av vilket försvarsmakten utgör en del. Underrättelsetjänstens uppgifl är att förse beslutsfattare inom försvarsmakten med de informationer om främmande makts förhållanden som behövs för att de av riksdagen uppställda målen skall kunna uppnås, Enligl uiredningen måste uppgiften att inrikta underrättelsetjänsten som helhet därför ligga på de befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av underrättelser. En ordning där underrättelseorganens arbetsuppgifter bestämdes av någol organ uianför försvarsmakten skulle enligl utredningens bedömning innebära att en del av ansvarel för försvarsmaktens beredskap, krigsduglighet m. m. fördes över lill delta organ. Detta slrider mot fastlagda principer för ledningen av vår försvarsmakt.

Stalsmakierna kan ställa upp allmänna mål för underrättelsetjänsten, t, ex, att verksamheten skall ta sikte på militära, militärpolitiska och militärekonomiska underrättelser i försia hand från närområdet. Vad som kommer att hänföras till sådana underrättelser beror dock på vad försvarsledningen bedömer vara betydelsefull information inom dessa områden, Uiredningen anser att sådana målformuleringar från stalsmakiernas sida därför är oiill-

Prop. 1975/76:189 40

räckliga för att styra verksamheien.

Utredningen erinrar om att friheten för de ansvariga militära organen att inrikta underrättelsetjänsten ändå, som i all annan statsverksamhet, har sina givna gränser. Verksamheten måste hålla sig inom de ramar som anges av svensk utrikespolitik och får inte bryta mot de regler som svensk rättsuppfattning uppställer. Resurstillgången är en annan begränsande faktor. Enligt uiredningen är det sålunda uppenbart att verksamheten inte kan bedrivas frislående från statsledningens syften och alt den måste vara underkastad fortlöpande granskning och bedömning från det allmännas sida,

I anslutning till uttalanden av riksdagens försvarsutskott och JO diskuterar utredningen gränsdragningen mellan underrättelsetjänst och säkerhetstjänst, Uiredningen fastslår att underrättelsetjänst och säkerhetstjänst är väsensskilda från varandra om man ser till syftet med verksamheten. Den militära underrättelsetjänsten har till uppgift att göra bedömningar om andra länder på grundval av insamlad och sammanställd information. Säkerhetstjänsten skall åsladkomma skydd mot verksamhet som hotar vårt lands inre säkerhet. På polisen (rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning) ankommer därvid att kartlägga och bekämpa sådan verksamhet i den mån den innefattar brottslig gärning. Den militära säkerhetstjänsten, som i fredstid inte har några polisiära befogenheter, skall tillgodose försvarsmaktens särskilda behov av säkerhetsskydd.

Trots att underrättelse- och säkerhetstjänsterna har skilda uppgifter inträffar det enligt utredningen inle sällan att de kommer in på varandras områden. En orsak är alt en underrättelseorganisation måste söka sig fram på olika vägar och använda sig av information av skilda slag för all få ett tillräckligt underlag för bedömningar om andra länders politiska avsikter, militära resurser m, m. En ökning av säkerhelshotande verksamhet inom landet såsom spionage, sabotage o.d. kan sålunda vara en indikation på förestående angrepp mot oss. På motsvarande sätt har säkerhetstjänsten vid utredningar av sådan verksamhet ofta anledning att följa spår som leder till andra länder.

Utredningen påpekar vidare att det kan vara osäkert till vilket ansvarsområde en underrättelse hör innan den har bearbetats. 1 all underrättelse-och säkerhetstjänst gäller också att en belydande del av del grundmaterial som inflyter inte är resultatet av en målmedveten inriktning, I stället kommer det in slumpvis i form av t, ex, meddelanden från enskilda personer eller som biprodukter till annan informaiion, 1 ell sådani material ingår i regel vissa uppgifter som vederbörande organisation inte har behov av för sin verksamhel.

Även av andra skäl kan en underrättelseorganisation komma in på arbetsuppgifter som egentligen tillhör säkerhetstjänsten. Ett viktigt fall gäller organisationens eget säkerhetsskydd,. En organisation som IB, vars verksamhetsformer främst av omtanke om källorna måste hållas hemliga, kan inle alllid använda sig av utomstående expertis ens i frågor om organi-

Prop. 1975/76:189 41

sationens säkerhetsskydd. Enligl utredningens mening måste IB därför i begränsad utsträckning få inhämta säkerhetsunderrätielser i annal syfte än att klargöra främmande staters förhållanden. Anledningen kan bl.a, vara att en uppgifllämnares eller blivande medarbetares pålitlighet behöver kontrolleras.

Regler som skall förhindra all underrättelseorganen verkar utanför de tillböriiga ramarna måste enligt ulredningens bedömning ha som utgångspunkt underrättelsetjänstens syfte. De enheter som hör till underrätlelseväsendet får inte inriktas på att inhämia, bearbeta och lagra annan information än sådan som klart är ägnad att öka eller befästa vår kunskap om andra länder i avseende som är av belydelse för vårt lands yttre säkerhet. Avsteg från denna regel bör enligt utredningens mening lå göras bara när det gäller ett underrättelseorgans eget säkerhetsskydd. Förutsättningen måste dock vara att uppgifterna i fråga inte kan erhållas genom den polisiära eller militära säkerhetstjänsten.

Utredningen anser att underrättelseorganen i konsekvens med dessa regler bör vara skyldiga att fortlöpande förstöra material eller överiämna det till rält instans om det innehåller uppgifter utan betydelse för underrättelsetjänsten.

Även om det går en klar gräns mellan underrättelsetjänstens och säkerhetstjänstens mål finner utredningen anledning alt betona behovet av samverkan mellan de båda verksamhetsgrenarna. Sådan samverkan måste t, ex. förekomma innan en uppgifts karaktär av säkerhetsunderrältelse eller utrikesunderrättelse har blivit kartlagd: Vidare bygger inhämtningen av underrättelser i vissa fall på samarbete mellan den polisiära säkerhetstjänsten och underrättelsetjänsten. Som har nämnts måsle samverkan även ske i frågor som gäller underrättelseorganens eget säkerhetsskydd.

Även om de flesta länder ärjämfördsevis öppna om sina egna förhållanden finns det uppgifier - framför allt inom försvarsområdet - som man strävar efter all hålla hemliga. Sådan hemlig informaiion kan vara avgörande för andra länders möjligheler att göra säkerhetspolitiska bedömningar. Utredningen utgår därför från att vårt lands militära underrättelsetjänst inle kan begränsa sig till öppen information. Den måste också inhämta och bearbeta sådant malerial som andra länder försöker hålla hemligt. Enligl Ulredningens mening motiverar också underrättelseorganens egen beredskap att verksamheten i fred inte riktas in bara på öppen information, I kris- och framför allt krigssituationer minskar nämligen mängden av öppen information och möjligheterna att inhämia underrättelser med öppna medel.

Inhämtning med s, k. särskilda medel måste med hänsyn till säkerhetsskyddet bedrivas avskärmat från underrällelseväsendels övriga enheter. Utredningen anser att organisatoriska enheter som försvarets radioanstalt och IB av della skäl är nödvändiga inom vårt underräiidseväsen.

Utredningen tar upp k ra vet på allsidighet och understryker alt

Prop. 1975/76:189 42

det är våra kunskaper om omväriden som skall vara allsidiga. Med hänsyn till de skiftande möjlighelerna i olika länder all på öppen väg få önskad information måsle underrättelseijänsiens resurser riktas in mot länder och företeelser som vi eljest inte skulle ha tillräcklig kunskap om. Det kan således inte krävas av underrättelseljänslen all den skall vara allsidig i den meningen alt alla främmande länder skall ägnas samma uppmärksamhet. Enligt ulredningens uppfallning skall resultatet av underrättelsetjänstens verksamhet bli att vi totalt sett får en balanserad bild av förhållandena i omvärlden.

Utredningen diskuterar be h o ve t av information om länder utanför vårt närområde. Utredningen finner att det är betydelsefullt att ha tillgång lill informaiion också om sådana länder. Därigenom kan vi göra insiktsfulla och välgrundade bedömningar om förhållandena inom närområdei. Behovei av sådan bakgrundsinformation bördock enligt utredningen liksom hittills kunna tillgodoses huvudsakligen genom utrikesförvaltningen. Utredningen anser inte att den militära underrättelsetjänslen bör få ökade resurser för all inhämta sådan informaiion. Del är dock viktigt att säkerställa att bearbelningsorganen inom det militära underrätlelseväsendet'också i fortsättningen får tillgång lill del malerial som inhämias genom utrikesdepartementets försorg,

Uiredningen finner det självklart att inriktningen på olika geografiska områden inte bör vara oförändertig utan omprövas fortlöpande i takt med ändrade förhållanden.

Vad gäller försvarsmaktens långsiktsplanering i ett perspektiv på 15-20 år anser utredningen att det i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrättelsetjänslen att ta fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Delta hindrar inte att vikligl kompletterande malerial kan erhållas genom underrättelsetjänst i vedertagen bemärkelse. Vid lillfällen när resurserna är otillräckliga framsiår det dock enligt utredningens uppfattning som nödvändigl alt förvarningsfunktionen prioriteras och att detta får gå ul över berörda enheters medverkan i långsiktsplaneringen.

Enligt ulredningens bedömning bör det vara möjligt alt avgränsa vad som i detta sammanhang kan betecknas som underrättelsetjänst från vad som är framtidsstudier och forskning.

Inhämtning av underrättelser

Uiredningen framhåller alt öppet underrältelsematerial skall utnyttjas i största möjliga utsträckning i den framtida underrättelsetjänslen, I enlighel med vad jag nyss har återgett ur betänkandet betonas dock att även hemliga förhållanden måste utforskas av vår underrättelsetjänst. En viktig fråga för uiredningen har varit alt försöka precisera d e medel och metoder som kan anses tillbörliga vid inhämtningen av un-derräiielser.

Prop. 1975/76:189 43

Signalspaningen spelar enligt utredningen en viktig roll vid vår kartläggning av främst den militära aktiviteten i vårt närområde. Detta framgår bl, a, av Ekmans undersökning, Efler hand som datatekniken har börjat användas vid konstruktion av kryplosystem har del dock blivit svårare för andra än behöriga mottagare att tillägna sig innehållet i meddelanden som överbringas på elektronisk väg. Detta hindrar inle alt viktig information ändå kan inhämtas genom signalspaning, t. ex, militära förbands basering, förfiyitningar o, d.

Signalspaning kan oftast bedrivas utan alt andra länders territorium behöver utnyttjas eller att andra konspirativa metoder måste tillgripas. Riskerna föratt verksamheten skall framkalla utrikespoliliska förvecklingardler medföra sådana risker för enskilda människor som andra former av underräl-telseinhämlning kan innebära är därför jämförelsevis små. Utredningen anser att en fortsatt stark satsning på den verksamhel som bedrivs vid försvarets radioanstalt bör ske inom ramen förden militära underrättelsetjänstens totala resurstilldelning.

Inhämtning av underrättelser med andra särskilda medel än signalspaning måste enligl utredningens bedömning få förekomma under förutsättning all den bedrivs i godtagbara former. Bedömningen av formerna måste ske från fall lill fall och styras bl, a, av försvarets behov av underrättelserna, den utrikespoliliska situationen och riskförhållandena. All medverkan i sådan inhämtning av underrättelser som det här är fråga om måste enligl uiredningen vara frivillig. De personer som kan komma i fråga för uppdrag inom underrättelseljänslen skall, så långt del kan överblickas i förväg, upplysas om vad deras samarbete med underrättelsetjänsten kan innebära för dem i form av risker m. m.

Utredningen understryker vidare alt inte minsl en förnuftig resursanvändning kräver all lillfälligl anlitade medarbetare i underrättelseljänsten får preciserade uppdrag och att de inle utan organisationens godkännande vidtar åigärder som ligger uianför uppdraget, Uiredningen framhåller också alt man från organisationens sida måsle vara försiktig med att förse lillfälliga medarbetare med hemliga uppgifier.

En särskild fråga är vilka metoder som medarbetare av skilda slag får använda sig av vid underrättelseinhämtningen. Uiredningen har diskuterat om det är påkallat med en särskild lagstiftning som gör det möjligt för personer som är knutna lill underrättelsetjänsten all använda sig av metoder som i sig innebär kränkning av gällande lag, t, ex, telefonavlyssning. Utredningen avvisar dock tanken på en sådan lagsliftning. Skälen är svårigheler att bestämma de särskilda befogenheter som det skulle bli fråga om samt betänkligheter mot alt för detta ändamål öka statsorganens möjligheter att företa ingrepp i människors integritet.

Utredningen har övervägt om det inte av eliska och andra skäl behövs regler som inom ramen för gällande föreskrifter och anvisningar inskränker underrättelseorganens - främsl de inhämtande enheternas - handlingsfrihet.

Prop. 1975/76:189 44

JO har i sitt beslul med anledning av IB-affären uttalat betänkligheter mot alt underrättelser inhämtats genom infiltration i politiska och andra sammanslutningar som inte är olagliga.

Inhämtning av underrättelser måste bedrivas med stor variationsrikedom. I anslutning lill JO:s ultalande anser dock utredningen att underräitdse-ijänsten inte skall tillåtas att använda sig av infiltration i politiska och andra sammanslutningar under fredstid, 1 övrigt konstaterar utredningen att del givelvis inle är möjligt att för varje länkbar situation formulera inskränkande regler, 1 det följande förordar utredningen att principiella överväganden i dessa frågor får göras i samarbete mellan underrättelsetjänstens ledning och företrädare fördel allmänna. Utredningen utgår från all det blir den ansvariga ledningens omdöme som härutöver lår utgöra garanti för att verksamheten hålls inom godtagbara gränser.

Utredningen bedömer att underrättelseorganen i vissa situationer har ett legitimi behov av att u t ny 11 j a hemlig i n for m at ion som flnns hos svenska statsmyndigheter. Beträffande rätten att ta del av sådana uppgifter, som finns i t. ex. personakler upprättade och förvarade vid statens invandrarverk, anser utredningen att samma regler bör gälla för IB som för andra delar av statsförvaltningen. Detta innebär alt den myndighet som ansvarar för handlingen i varje särskilt fall skall kontrollera att informationen behövs för den andra myndighetens verksamhel.

Utredningen anser att del samarbete med andra länders underrättelseorganisationer som den svenska underrättelseljänsten deltagit i har varil övervägande lill gagn för landet. Genom att samarbeta med andra länder på underrältelseområdei har vårt land kunnat få del av informaiion som kräver sådana särskilda resurser m, m, som vi saknar. Samarbetet inrymmer emellertid fiera vanskliga momeni. Bl, a. är del med hänsyn till det sätt på vilket samarbetet bedrivs svårt att överblicka vilka underrättelser vi lämnar lill andra länder. En viktig fråga är vidare vad vi själva bör bidra med inom ramen för ett sådant samarbete, 1 fråga om personuppgifter anser uiredningen att uppgifterom svenska medborgare och utländska medborgare bosalla här i landet inie skall få lämnas lill annat lands organisation utan prövning i varje särskilt fall. Uppgifter får lämnas ut bara när svenska säkerhetsintressen är berörda. En riktpunkt för bedömningen bör enligt utredningen vidare vara alt samverkan inom underrättelsetjänsten inte får utnyttjas för att ge främmande makt tillgång till uppgifter som man är förhindrad att få genom internationell samverkan på polisens och det övriga rättsväsendets område.

Bearbetning och delgivning av underrättelser

Utredningen konstaterar att kraven på den personal som är sysselsatt med bearbeining ökar fortlöpande lill följd av den alll slörre mängden information och ökade svårigheler alt bedöma utrikespoliliska frågor. Utredningen anser att resurserna för bearbetning av underrättelser i de centrala

Prop. 1975/76:189 45

staberna f n. är för små. Genom bristen på resurser har sammanslällningen i handboksform av aktuella grundläggande underrättelser om främmande makters stridskrafter och andra förhållanden blivit eftersatt. Delta har medfört all del för vikliga områden inle är praktiskt möjligt att tillräckligt snabbi och överskådligt ta del av befintliga underrättelser. En annan brist är enligt ulredningens mening att underrättelser av t, ex, handelspolitisk eller ekonomisk art, vilka är nödvändiga som utgångsvärden för militära eller mililärpoliiiska bedömningar, inte har kunnat ägnas tillräcklig uppmärksamhet.

Utredningen anser att de bristande resurserna hos försvarsstabens underrättelseavdelning har medfört att verksamheten inte har kunnat u t -värderas i någon slörre omfattning. Enligt utredningen framsiår det som sannolikt att en återkommande, genomgripande utvärdering skulle kunna ge underiag för en bätlre användning av tillgängliga resurser, Särskill i fråga om produktionen av periodiska översikter vid försvarsstabens underrättelseavdelning behövs en fortlöpande översyn av den egna verksamheten.

Utredningen finner det angeläget att pågående undersökningar av möjlighelerna att i ökad utsträckning använda datamaskiner i underrättelsetjänst slutförs.

Beträffande delgivningen av underrättelser tar utredningen endasl upp frågan om vilka som skall ha del av det material som IB har inhämtat. En viktig regel i underrättelsetjänst är att bearbetningen av underrättelser skall ske på grundval av ett så fullständigt material som möjligt, Alla inhämtade underrättelser bör därför enligt utredningens uppfattning utan dröjsmål överiämnas till (delges) den centrala instans som skall utföra bearbetningen inom vederbörande sakområde. Även om spridningen av en viss underrättelse av säkerhetsskäl måste begränsas lill en myckel liten krets bör under alla omständigheter den som närmasl under överbefälhavaren är ansvarig för underrättelsetjänsten få del av den.

Den militära underrättelsetjänstens organisation

Utredningen påpekar att de framlida uppgifterna för de centrala staberna f n. utreds av försvarsmaktens ledningsulredning (FLU 74). Enligt utredningen är del således osäkert vilken ansvarsfördelning som i framtiden kommer att gälla för överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Det förslag lill ändrad organisation som underrällelseulredningen lägger fram är därför inte utformat för att ligga lill grund för en omedelbar och avgränsad omorganisation av berörda stabers underrättelseenheter, Underrällelseulredningen har funnii det lämpligare att dess förslag beaktas av ledningsutredningen under arbetet på en total översyn av försvarsmaktens högsta ledningsorgan.

Överbefälhavaren skall enligt sin instruktion leda underrättelsetjänsten inom försvarsmakten. Han har delegerat beslutanderätten i vissa frågor om underrättelseljänsten till chefen för försvarsstaben och chefen för sektion

Prop. 1975/76:189 46

2, Enligl den ordning som tillämpas vid försvarsstaben utövas ledningen av del militära underrätlelseväsendet i huvudsak av chefen för sektion 2, Med hänsyn lill de uppgifter som i övrigt vilar på överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben framsiår detta enligl uiredningen som en riktig ordning inom den nuvarande försvarsstabsorganisationens ram. Vid en jämförelse med förhållandena i andra länder konstaterar utredningen emellertid alt ledningsfunktionen ligger på en låg nivå i stabsorganisationen. Utomlands är ofta operationsledning och underrätielseled-ning sidoställda med varandra och på del hela laget lika stora. Chef för den operationsledning som ingår i försvarsstaben är f n, en generalmajor. Var och en av operationsledningens tre enheter förestås av en regementsofficer med överstes (motsvarande) tjänsteställning. Ledningen av underrättelseljänslen i försvarsstaben har i jämförelse härmed en överste som sektionschef och en regementsofficer med överstelöjtnants tjänsteställning som chef för underrättelseavdelningen.

Också från sakliga utgångspunkter framstår det som tveksamt för utredningen om det förhållandevis omfattande militära underrätlelseväsendet bör ledas och samordnas från en så jämförelsevis låg nivå inom försvarsstaben. Detta förhåUande lorde t, ex. i alltför stor utsträckning medföra alt överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben personligen måste della i handläggningen av förekommande ärenden.

Uiredningen framhåller alt nivåförhållandena i viss mån återspeglar den vikl man tillmäter den verksamhet som det gäller. För underrättelsetjänsten har bl, a, sådana förhållanden enligt ulredningens mening inneburit att andra verksamhetsgrenar har framstått som betydelsefullare och därför i högre grad dragit till sig dugliga militärer. Enligt utredningens uppfaltning förmår den militära underrättelsetjänsten i vårt land f n. inte locka till sig och behålla kvalificerad militär personal i tillräcklig omfallning. Underrättelsetjänstens auktoritet i förhållande lill andra verksamhetsgrenar lorde enligt utredningen också påverkas av nivåförhållandena.

Med hänsyn till del militära befordringssystemel lår underrälielseledning-ens nuvarande organisatoriska nivå också lill följd alt personer i chefsbefattningar byts ganska ofta. Uiredningen anser all delta är lill men för kontinuiteten i arbetet.

Utredningen anser alt dessa nackdelar är så väsentliga all underrällel-seledningens formella nivå bör höjas, Ulredningens förslag är att sektionschefens underrättelseuppgifter förs över till en ny befattning i försvarsstaben på samma nivå som chefen för operaiionsledningen, Uiredningen benämner den nya befattningen underräiielsechef.

De allvarligaste bristerna i den nuvarande ledningsfunktionen -otillräcklig utvärdering och obestämd inriktning av vissa inhämtande enheter - kan emellertid enligl utredningens uppfattning inte hänföras endasl till frågan om ledningens formella nivå i stabsorganisationen. Av större belydelse är enligl ulredningens bedömning att de sammanlagda resurserna för central ledning av underrättelsetjänsten, som finns främsl i den ceniraldeialj som

Prop. 1975/76:189 47

ingår i försvarsstabens underrättelseavdelning, är för små i förhållande lill verksamhetens lotala omfattning. De är dessutom splittrade på ett mindre ändamålsenligt sätt mellan chefen för sektion 2 i försvarsstaben och chefen för stabens underrättelseavdelning. Splittringen av ledningsfunktionen mellan sektionschef och avdelningschef har medfört en viss oklarhet om gränserna för deras resp. ansvarsområden. För alt en befattning som underräiielsechef i försvarsstaben skall få effekt anser uiredningen att det är nödvändigt all tillgängliga organ för beredning av ledningsfrågor förs samman och förstärks. För uiredningen framstår det som mest naturiigt och ändamålsenligt att ett sådant beredningsorgan knyts direkt till underrättelsechefen.

Konsekvensen av utredningens förslag blir att återstoden av underrättelseavdelningen praktiskt laget enbart får ansvar för bearbetning av underrättelser medan underrättelsechefen far den övergripande ledningsfunktionen. Denne får således under överbefälhavaren ansvaret bl, a, föratt klarlägga försvarsmaktens underrälielsebehov och inrikta källorna, 1 avsnillet om samverkan med främmande underrättelseorganisationer har utredningen pekat på att försvarsmaktens samtliga kontakter med företrädare för främmande makter behöver samordnas. Utredningen anser att denna uppgifl under överbefälhavaren bör läggas på underrättelsechefen. Enligt utredningen bör underrälidsechefen vidare ansvara för utbildningen av underrät-lelsepersonal,

I fråga om tillgängliga res u rser för bearbetning av underrättelser anser utredningen alt det med nuvarande arbetsfördelning, som innebär all ansvarel för bl, a, mobilisering, utbildning, taktik, organisation och utrustning ligger hos resp, försvarsgrenschef, utan vidare är klart att försvarsgrenscheferna barett omfatiande behov av underrättelser. Från deras utgångspunkter behövs således resurser för all bearbeta underrättelser i försvarsgrensstaberna.

Sett ur ett större perspektiv har dock uppdelningen på olika s, k. hu-vudunderrältdsemyndigheter enligl utredningens bedömning inneburit en splittring av resurserna på fyra enheter. I praktiken har det varit små möjligheter all i särskilda situationer omfördela personal för alt tillfälligtvis öka bearbetningskapaciteten på något område. Dubbelarbete har också förekommit,

Om de centrala stabernas samlade resurser för bearbetning av underrättelser fördes samman till en instans - naturligen försvarsstaben - skulle man enligt utredningens mening inte bara öka personalens röriighet och rninska dubbelarbetet. En sådan fiexibilitet är särskilt värdefull i krissituationer och vid övergången till krigsorganisation. Man skulle genom en sådan sarnmanslagning också samla kunnandet om bearbetningsprocessen och om frärrimande makter till ett organ. Detta kommer enligl uiredningen att underiätta personalutbildningen. Utredningen anser också att befordringsut-sikterna kan förväntas bli bätlre i en större organisation. Sådana omständigheter får sannolikt en positiv inverkan på personalrekryteringen.

Prop. 1975/76:189 48

En nackdel med alt bearbetningsresurserna slås samman är enligt ulredningens uppfaltning att försvarsgrenscheferna blir hänvisade lill alt tillgodose sina underrälielsebehov genom försvarsstaben, I någon mån uppvägs denna nackdel av att försvarsgrenscheferna kan få särskilda och mera omfattande underrälielsebehov bättre tillgodosedda av en centraliserad bearbetningsenhet.

Utredningen har efter en samlad bedömning kommit till den uppfattningen att fördelarna med en centraliserad organisation överväger. Utredningen föreslår därför alt försvarsstabens och försvarsgrensstabernas bearbetningsresurser förs samman i försvarsstaben. Huruvida användningen hos försvarsgrenscheferna av det från försvarsstabens bearbetningsenhet erhållna underrättelsematerialet kräver mera direkt lillgång till underrätldsepersonal är enligt utredningen svårt alt nu bedöma. Om ett sådant behov skulle visa sig föreligga bör försvarsgrensstaberna få behålla vissa resurser för ändamålet,

Ulredningens förslag bygger på den nuvarande ansvarsfördelningen mellan överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Försvarsmaktens ledningsutrednings arbete kan leda lill förskjutningar i denna ansvarsfördelning. Sådana förändringar kan givetvis också komma att påverka underrättelsetjänsten, 1. ex, bearbetningsorganens organisation.

Utredningen har inte funnii anledning att lägga fram förslag lill detaljorganisation av den centrala bearbetningsenheien. Detta bör lämpligen göras av överbefälhavaren sedan organisationen i stort har fastställts, Uiredningen pekar emellertid på all det kan finnas skäl som talar för att enheten inte som hittills bör delas in uleslulande efler sakområden utan i stället åtminstone delvis efler geografiska områden. Vid sidan av dessa geografiskt inriktade detaljer måste sannolikl finnas enheter för bearbetning av specialfrågor som ekonomi och politik, telekrigföring, handelsfartyg, kommunikationer och underhåll m. m. Det förefaller utredningen som om en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna - som också tycks vara vanlig utomlands - bättre svarar mot avnämarnas behov.

Flera skäl har åberopats förlB:s organisatoriska placering uianför försvarsslabsorganisationen direkt under överbefälhavaren. Det har bl.a, anförts att den omedelbara anknytningen till överbefälhavaren är en förutsättning för samarbetet med utländska underrättelseorganisationer. Det har även sagts att kraven på säkerhetsskydd lättare kan tillgodoses med en sådan organisationsform. En annan omständighet som har åberopats för den nuvarande organisatoriska lösningen är all denna medför att byrån inte är en statlig myndighei eller del av en sådan. Det är därför bl, a, lättare att särbehandla personalen ansvarsmässigt och i lönehänseende. Det har vidare angetts all verksamheten vid byrån är av sådan art att den bör ledas direkt från högsta nivå inom försvarsmakten,

Uiredningen delar uppfattningen att vissa skäl talar för alt IB bör vara direkt underställd överbefälhavaren. Utredningen hävdar dock att byrån

Prop. 1975/76:189 49

även med nuvarande organisatoriska anknyining måsle betraktas som en del av myndigheten överbefälhavaren. Utredningen menar att ett par av de anförda argumenten saknar betydelse med ett sådant synsätt.

Enligt utredningens uppfattning talar flera omständigheter mot att den nu tillämpade ordningen behålls. Från formell synpunkt kan t, ex, anmärkas alt lB:s nuvarande placering innebär ett avsleg från principen att bered-■ ningsarbetet vid myndigheten överbefälhavaren ulförs i försvarsstaben. En viktigare synpunkt är att överbefälhavaren inte alltid har möjlighet att i tillräcklig omfattning personligen leda en verksamhet av det slag som IB utför.

1 samband med behandlingen av IB-affären krävde riksdagen att den särskilda organisationen för inhämtning av underrättelser skall vara en del av vårt demokratiska samhälle. Utredningen anser att det i ett extraordinärt organisatoriskt arrangemang av del slag som IB f n, är en del av kan ligga en fara alt verksamheten kommer att i omotiverat hög grad framstå som artskild från annan statsverksamhet. Utredningen kan inte finna annal än att man så långt möjligt bör undvika organisatoriska lösningar som kan ge upphov till sådana farhågor.

Vid en samlad bedömning av vad som kan anföras i fråga om lB:s organisatoriska placering flnner utredningen övervägande skäl tala mot att byrån är knuten direkt till överbefälhavaren. Alternativen till den nuvarande ordningen anser utredningen vara i huvudsak följande,

1, IB fiyttas in i försvarsstaben och får utgöra en särskild enhet inom denna,

2, IB ombildas till en självständig myndighet under regeringen,

3, IB inordnas som en del av en annan myndighet.

Om IB inordnas i försvarsstaben uppkommer enligl utredningen bl, a. vissa säkerhetsproblem som kräver specialreglering i förhållande till vad som gäller för staben i övrigt, Uiredningen finner däremot inle att en sådan omläggning på något avgörande sätl inverkar på samarbetet med utländska underrättelseorganisationer.

Från bl, a. säkerhetssynpunkt är en lösning med IB som en särskild myndighet tilltalande, Kravei på allmän insyn och kontroll i inhämtningsverksamheten kan tillgodoses genom alt myndighelens ledning får lekmannainslag. Enligt utredningen är det emellertid tveksamt om denna lösning av organisationsproblemet är ekonomiskt rationell. Avståndet till den huvudsakliga beställaren av underrättelser - överbefälhavaren med försvarsstaben - skulle också öka. Utredningen finner att styrningen av verksamheten och dess samordning med stabsarbetet i övrigt troligen skulle försvåras därigenom.

Enligt ulredningens bedömning är det i och för sig tänkbart att slå samman IB med flera myndigheter. Med utgångspunkt i att arbetsuppgifterna skall vara likartade är det dock i praktiken endast försvarets radioanstalt som

4 Riksdagen 1976. 1 saml Nr 189.

Prop. 1975/76:189 50

kommer i fråga. Både IB och radioanstalten inhämtar underrättelser för militära ändamål och kompletterar varandra som källor. Det kan också tyckas att en sammanslagning av dessa enheter skulle vara till fördel för underrättelsetjänslen i stort. Vissa personal- och utbildningsfrågor skulle sannolikt kunna lösas lättare. Inhämtning av underrättelser förekommer emdlertid på flera andra håll i det militära underrätlelseväsendet. Med hänsyn till att hela inhämlningsverksamheten måste styras från en central instans har en isolerad samverkan mellan två underrättelseorgan enligt utredningens mening endast begränsat värde.

Vid diskussion av frågorom försvarsmaktens organisation i fredstid måste alllid beaklas att man snabbt skall kunna gå över till krigsorganisation. Enligt utredningen är detta särskilt betydelsefullt för underrättelsetjänsten som kan sägas alllid arbeta under förhållanden som liknar krigstillstånd. Utredningen finner därför att frågan om IB:s organisatoriska anknytning bör lösas med det målet att skillnaderna mellan freds- och krigsorganisation skall vara så små som möjligt, 1 krigsorganisationen ingår huvuddelen av IB i högkvarteret. Arbetet vid byrån bedrivs där i nära anslutning till försvarsstaben. Enligt ulredningens uppfattning framstår det därför som naturligt all byrån även i fredsorganisationen är nära knuten till försvarsstaben. Den bör därförinlemmas i försvarsstaben.

1 försvarsstaben bör IB enligt ulredningens mening underställas under-rättelsechefen. Byrån blir således sidoordnad med den centrala bearbetnings-enheten. Underrättelsechefen blir den under överbefälhavaren närmast ansvarige för den särskilda inhämlningsverksamheten vid IB. Det finns inte några hinder mot att redovisa honom i öppen personalförteckning. Den här föreslagna organisationsmodellen tillgodoser därför enligt utredningens uppfattning även försvarsutskottets krav att IB-chefen i fortsättningen skall vara känd lill namnet,

Ulredningens förslag till ny organisation av underrättelsetjänsten vid försvarsstaben framgår av följande tablå (inlagen på s, 51),

IB reorganiseras f n, efler de personalavgångar som föranleddes av diskussionen kring byrån under våren 1973, En provisorisk organisation har antagits i avvaktan på resultatet av underrättelseuiredningens arbeie, Eli inhämtningsorgan som IB måste alltid snabbi kunna anpassas lill olika situationers krav, Uiredningen anser att detaljutformningen av byrån därför inte bör låsas genom förslag av uiredningen.

Hittills har a rbeisord n i ngen för IB, med bl, a. indelning och uppgifter i stort för byrån, utfärdals av chefen för IB och godkänts av överbefälhavaren. För framtiden bör bestämmelserna för tjänsten vid IB enligt utredningen lämpligen ingå som en särskild avdelning i försvarsstabens arbetsordning, som enligt nu gällande ordning fastställs av chefen för försvarsstaben. Utredningen förordar dock att arbetsordningen i den del som avser IB godkänns av överbefälhavaren.

Inhämtning av underrättelser med särskilda medel inrymmer flera vansk-

I----- 1---- r------ 1

j Na ] Wp j öv I
I____ i_____ j._____ I

Anm.: Enheter som markerats med streckade linjer ligger utanför utredningsuppdraget men behandlas i förslagen, Operaiionsledningen har tagits med som jämförelse lill underrättelsetjänsten.

Förkortningar

ÖB Överbefälhavaren

C Fst Chefen för försvarsstaben

C Opl Chefen för operationsledningen (tillika souschef i staben)

1, 2

resp, 3 Operaiionsledning 1, 2 resp, 3

UndC Underrättelsechef

Le Underrättelsechefens beredningsenhet

Be Central enhet för bearbetning av underrättelser

S In Enhet för inhämtning av underrättelser med särskilda medel (IB)

Säk Försvarsstabens säkerhetsavdelning

Att Försvarsstabens attachéavdelning

Na Underenhet för bearbetning av underrättelser om NATO-länder

Wp Underenhet för bearbetning av underrättelser om länder som är

anslutna till Warszawapakten

Öv Underenhet för bearbetning av övriga underrättelser

Prop. 1975/76:189 52

liga momeni och komplicerade frågeställningar. Dessa kräver ibland j u -ridiskt kunnande, I organisationen har hittills inte ingått någon juristbefaltning, Inie heller har man från lB:s sida haft ständig lillgång till utomstående juridisk expertis. Utredningen bedömeratt bristen på juridiskt kunnande har inneburit en svårighet för byråns ledning. Utredningen anser därför att byrån för framtiden bör få lillgång till sådan sakkunskap. Enligt utredningen bör medel således ställas till IB:s förfogande för alt ge byråns ledning möjlighel all fortlöpande rådgöra med en kvalificerad och erfaren jurist om de rättsliga aspekterna på inhämlningsmetoder, användningen av hemliga handlingar, personalfrågor m, m.

Verksamheten vid IB har hittills till viss del bedrivits bakom täck-företag och andra täckanordningar. Utredningen understryker alt en tillräckligt tät sekretess kring IB kräver sådana särskilda täckanordningar. Även i framtiden bör det enligt utredningens mening vara tillåtet att dölja verksamhet, anställnings- och ägandeförhållanden o. d, bakom företagsbe-teckningar, enskilda personers namn m. m. Utredningen lar i ett senare sammanhang upp vissa villkor som bör gälla för användningen av täck-åtgärderna.

Den militära säkerhetstjänsten har inte ingått i utredningens uppdrag utom vad avser säkerhetsskyddet inom underrättelsetjänsten och den del av säkerhelsunderrättelseljänsten vars bedömningar utgör del-underiag för bedömningen av förändringar i den yttre hotbilden. Frågan om försvarsstabens säkerhetsavdelnings framtida organisatoriska ställning har därför inte behandlats av utredningen i vidare mån än att konsekvenserna totalt sett av de föreslagna organisationsförändringarna inom underrättelsetjänsten så långt möjligt har beaktats.

Utredningen anför att organisationsförslaget inte utesluter att underrättelsechefen också kan leda försvarsmaktens säkerhetstjänst under överbefälhavaren. Utredningen framhåller emellertid alt underrälidseljänsi och säkerhelstjänst inte nödvändigtvis måsle vara organisatoriskt sammanknutna. Från underrättelsetjänstens synpunkt kan en åtskillnad enligt utredningen erbjuda vissa fördelar genom att ledningsresurserna blir mindre splittrade, Å andra sidan är behovet av säkerhetsunderrättelser som delunderiag för underrättelsetjänsten en faktor som talar för ett visst organisatoriskt samband.

Utredningen har endast översiktligt behandlat våra försvarsattachéers verksamhet. Attachéerna är i administrativt avseende knutna till sektion 2 i försvarsstaben genom den altachéavdelning som ingår i sektionen. De berörs därför av utredningens förslag om förändringar av stabsorganisationen, Försvarsallachéernas organisatoriska anknyining utreds emellertid f n, av ledningsutredningen. Underrällelseulredningen anser sig därför inle böra närmare diskutera denna fråga.

Prop. 1975/76:189 53

Allmän insyn och kontroll

Uiredningen framhåller all vårt samhälle har ett omfattande system för insyn i och kontroll av verksamhet inom den offentliga sektorn. Beträffande underrättelsetjänsten har det dock på grund av del starka säkerhetsskyddet varit svårt och i fråga om IB-verksamhelen närmasl omöjligt för tillsynsorganen att utföra en effektiv granskning. När det gäller sistnämnda verksamhel har del dessutom enligt utredningen från försvarets sida hävdats att IB:s verksamhet inte har inneburit myndighetsutövning och att dess personal inle har varil tjänstemän, Diarieföring och skriftlig dokumentation av fattade beslut och vidtagna åigärder har t. ex, inte krävts.

Utredningen anser alt ett genomförande av dess förslag kommer att underiätta insynen i och kontrollen av den inhämtande verksamheten, särskill verksamheten vid IB. En åtgärd som kan antas 11 en sådan verkan är enligl utredningen en klarare utformad och skriftligt dokumenterad inriktning av de inhämtande enheterna. Också vissa förändringar av den ekonomiska redovisningen och av den budgelmässiga behandlingen av anslagen till underrättelsetjänsten kan vänlas främja möjligheterna lill insyn från kontrollorgan.

Den av uiredningen föreslagna koncentrationen och förstärkningen av ledningsresurserna kommer att skapa förutsättningar för en bätlre intern kontroll.

Utredningen anser alt den omfattande och intensiva debatten om underrättelsetjänsten både här i landet och utomlands ulan ivivel har ökat intresset för frågor som rör underrättelsetjänsten. Genom den granskning som riksdagen genom försvars- och konstitutionsutskotten samt JO och JK m, fl, har utfört i samband med IB-affären har även dessa institutioners kunskap om verksamheten ökal. Både de särskilda lillsynsorganen och t, ex, nu arbetande och kommande försvarsutredningar kommer därför enligt utredningen sannolikt att i framtiden ägna underrättelsetjänsten större och mera sakkunnig uppmärksamhet än hittills,

Ulredningens samlade syn på insyns- och kontrollfrågan är alt redan befintliga organ är lillräckliga för alt i framliden se till alt anställda följer givna anvisningar och att tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Utredningen anser dock all del av andra skäl är nödvändigt all öka insynen i underrättelseljänsten.

Ett sådani skäl är enligl utredningen all den kontroll och insyn som utövas av de särskilda lillsynsorganen bara kan sättas in punktvis, med anledning av anmälan eller på vederbörande organs eget initiativ i form av 1. ex, inspektion. Som en följd av del starka säkerhetsskyddet kan därför delar av underrätlelseväsendet komma all under långa lider bedriva sin verksamhel utan ordnad kontakt med och insyn från samhället i övrigi. För verksamheten som sådan är det enligt ulredningens uppfattning till klar nackdel om den härigenom och på grund av arbetsuppgifternas art

Prop. 1975/76:189 54

skulle komma att misstänkliggöras, Uiredningen anser att avskärmningen från samhällslivet innebär en lika klar nackdel ur underrättelsepersonalens synvinkel. Det arbete den är ålagd att utföra sker ofta i en isolering som gör del omöjligt för den att pröva sina erfarenheter och sin situation mot utomstående. Utredningens iakttagelser visar att denna isolering i förening med de misstankar som varje verksamhet av detta slag kan väcka utgör en stark påfrestning för den enskilde. Vare sig denna fråga bedöms ur arbetsmiljö- eller effektivitetssynpunkt är arbetssituationen otillfredsställande. Åtgärder som främjar kontakter mellan underrättelseväsendet och övrigt samhällsliv bör därför enligt utredningens bedömande vara till fördel med tanke både på verksamheten som sådan och på medarbetarna, Uiredningen förordar därför alt särskilt utsedda förtroendemän får i uppdrag att fortlöpande stå i nära förbindelse med underrätlelseväsendet.

Beiräffande befogenheterna för en sådan grupp av förtroendemän måste enligt utredningen beaktas alt de som har ansvarel för försvarsmaktens operativa verksamhet, krigsplanläggning och utveckling på lång sikt också måsle ha en obeskuren rätt att besiämma sitt eget underrättelsebehov. Förtroendemännen kan därför inte få rätt att besluta om underrättelseorganens mål och inriktning. För att föriroendemännen inte skall ta ifrån ledningen dess ansvar för verksamheten bör de enligt utredningens mening inte heller få rätt att beslula i andra frågor, t.ex, om ekonomi, organisation, arbetsformer, rekrytering och utbildning, Enligl utredningen kan och bör förtroendemännen inte heller överta sådana arbetsuppgifter som JO och JK f n, har.

Enligt utredningens uppfaltning bör förtroendemännen däremot fortlöpande följa och informera sig om underrättelsetjänsten inom försvarsmakten. De skall också ha möjlighet att hos vederbörande myndighei eller hos regeringen föreslå de åtgärder som deras iakttagelser kan föranleda.

Uiredningen anser att en sådan ökad förankring av den militära underrättelseljänsten i samhället barett belydande värde i sig. Enligt utredningens åsikt kan vidare existensen av en fortgående lekmannainsyn väntas medföra ett ökat mått av självprövning hos dem som har ansvarel för underrättelsetjänsten. Förtroendemännen torde enligt utredningen också kunna bidra med värdefulla synpunkter t, ex, i fråga om verksamhetens inriktning mot bakgrund av utrikespoliliska frågor i allmänhet. För de anställda kan det i flera situationer vara värdefullt alt ha möjlighet all samtala och rådgöra med utomstående.

Utredningen har övervägt om inte de uppgifter som kan komma i fråga skulle kunna fullgöras av en lekmannastyrelse för försvarsstaben i enlighel med riksdagens försvarsutskotts ultalande (FöU 1973:25 s, 25), Frågan om en lekmannastyrelse för försvarsstaben utreds f n, av försvarsmaktens ledningsutredning. Ingenting kan ännu sägas om vad den pågående uiredningen kan leda lill i denna del. Enligt ulredningens bedömning kommer emellertid en sådan slyrelse - om den tillskapas - sannolikl alt få ägna största upp-

Prop. 1975/76:189 55

märksamheten åt principiella frågor om försvarsmaktens verksamhet och ulveckling i stort. Endasl i begränsad ulslräckning kommer del att finnas utrymme för frågor som rör underrättelsetjänsten. Kravet på sekretess är vidare inte lätt att tillgodose med en verksstyrelse av della slag. Med hänsyn härtill bör frågan om en ökad allmän insyn i underrättelsetjänsten enligt utredningens mening inte lösas genom en lekmannastyrelse för försvarsstaben. Utredningen föreslår i stället att ett särskilt organ inrättas för ändamålet. Det nya organet bör enligt utredningen kallas försvarets un-derrätlelsenämnd.

Utredningen går härefter över till underrättelsenämndens arbetsuppgifter, Underrälidsenämndens huvuduppgift bör enligt utredningens uppfaltning vara att fortlöpande hålla sig underrättad om verksamheten inom det militära underrätlelseväsendet. Uppgiften bör avse verksamheten på central och högre regional nivå, Della innebär alt inte bara försvarsstaben med IB. försvarsgrensstaberna, försvarets radioanstalt och militärområdesslaberna bör falla inom nämndens verksamhetsområde utan också de centrala förvaltningsmyndigheter m, m, som bedriver underrättelsetjänst. Det militära underrättelseväsendet överblickas naturiigtvis bäst från försvarsstabens underrättelseenheter. Nämndens verksamhet kan därför vänlas få sin tyngdpunkt där. Inhämtningen med särskilda medel inrymmer dock många och svåra problem och är för försvarets radioanstalts del så kostnadskrävande att nämnden enligl utredningens åsikt har särskild anledning alt uppmärksamma denna del av underrättelsetjänsten,

Uiredningen anser att nämnden själv bör avgöra vilka frågor som särskill skall följas. Utredningen pekar dock på att de bearbetande enheternas slutprodukter i form av bedömningar, handböcker m, m,,samverkan med främmande underrättelseorganisationer, medel och metoder för underrättelse-inhämtning, uppläggande och förande av regisler, personalrekryiering saml frågor i samband med anställdas avgång är sådant som bör vara av särskilt intresse. Nämnden börenligt uiredningen bedriva sin verksamhet mot bakgrund av målel alt fortgående få en uppfattning om underrättelsetjänstens belydelse för vårt lands säkerhetspolitik.

För att säkerställa nämndens infiytande bör överbefälhavaren ha skyldighet alt i viktigare frågor, t, ex, anslagsframställningar och samverkan med främmande makts underräiielseväsen, samråda med nämnden. Med hänsyn till verksamhetens säkerhetsmässiga aspekter och kravei på snabbhet i beslutsprocessen är det enligt utredningens mening inle lämpligt att stadga ett obligatoriskt samrådsförfarande. Utredningen förutsätter emellertid att nämnden i fiertalet frågor av betydelse informeras i efterhand om tiden inte har medgett samråd.

Enligt sin instruktion kan överbefälhavaren i viss utsträckning delegera beslutanderätt till befattningshavare i försvarsstaben. Om utredningens förslag om en befattning som underräiielsechef i staben genomförs kommer en del beslut att fattas av denne på eget ansvar. Underrättelsechef och övriga

Prop. 1975/76:189 56

till vilka beslutanderätt i underrättelsefrågor har delegerats skall därför enligl uiredningen också ha skyldighet att samråda med underrättelsenämnden.

Utredningen anser all arbetsuppgifter m, m. för nämnden bör beslämmas i instruktion som utfärdas av regeringen.

Utredningen behandlar härefter underrätielsenämndens organisation m. m. Utredningen finner del önskvärt att olika uppfattningar i samhällsfrågor blir representerade i underrättelsenämnden. Nämnden skall också vara ett lämpligt kontaktorgan mellan det militära underrättelseväsendet och det civila livet. Antalet ledamöter måste enligl utredningen av praktiska skäl slarkt begränsas. Utredningen föreslår att nämnden får fyra ledamöter, av vilka en skall vara ordförande. Hos nämnden bör enligt uiredningen vidare finnas en sekreterare samt övrig biträdespersonal i mån av behov och tillgång på medel. Experter och sakkunniga bör kunna anlitas under samma förutsättningar.

Enligt utredningens mening bör det ankomma på regeringen att utse ordförande och övriga ledamöter i nämnden. Sekreterare och övrig biträdespersonal bör nämnden få tillsätta själv, Ledamöierna bör utses för tre år.

Enligt utredningens åsikt måste nämnden i stor utsträckning själv bestämma sina verksamhetsformer, Uiredningen anser dock att minsta antalet sammanträden för år bör vara reglerat och bestämmas lill fyra, Varie ledamot saml överbefälhavaren bör ha räll alt påkalla sammanträde med nämnden.

Överbefälhavaren och övriga myndigheler inom försvarsmakten börenligt utredningen ha skyldighet att bistå nämnden med upplysningar och annal biträde, t, ex, i form av föredragningar och förevisningar eller genom alt medverka vid studiebesök. Inom ramen för sin insynsskyldighet bör nämnden givelvis ha rält att enligt gällande sekretessbestämmelser få del av hemliga uppgifier.

Utredningen anser att nämnden därutöver regelbundet bör förses med en sådan statistisk redovisning av ärendeflödet inom IB att en "normalbild" av verksamheten kan urskiljas och avvikelser därifrån faslslällas. En sådan statistisk redovisning har enligt utredningen dessulom från sekretessynpunkt den fördelen att sådana avvikelser kan konstateras fortlöpande utan detaljerad insyn i sådana ärenden som är sekretessmässigt känsliga.

Det är enligl ulredningens mening viktigt att nämnden fortlöpande redovisar sina synpunkter på verksamheten för överbefälhavaren eller andra berörda chefer. Om nämnden flnner något förhållande otillfredsställande bör den i första hand verka för en förändring hos vederbörande myndighet. Om nämnden finner all regeringen bör ingripa i något förhållande, bör den enligt utredningens åsikt ha möjlighel att göra framställning om delta till regeringen.

Utredningen anser inte att nämnden bör avge regelbundna periodiska berättelser över sin verksamhel.

Prop. 1975/76:189 57

Uiredningen ulgår från att ledamöterna i nämnden samt dess personal skall vara underkastade tystnadsplikt enligl lag. De får således inle obehörigen vidarebefordra hemlig uppgift eller eljesi yppa hemligl förhållande som de fått del av under tjänstgöringen i nämnden, Della är självklart men bör enligt uiredningen ändå slås fast i instruktionen för nämnden.

Underrättelsenämndens verksamhet bör enligl ulredningens mening bedrivas endast under normala fredsfdrhållanden.

Ekonomi- och arkivfrågor m. m.

Utredningen behandlar vissa budgetfrågor m, m. Kostnaderna för underrättelseljänsten redovisas inte fristående inom myndigheternas anslag. Utredningen har övervägt om detta är lämpligt eller om budgeten inte i stället bör byggas upp så all ifrågavarande kostnader framgår lättare. Utredningen avvisar emellertid tanken att generellt särredovisa kostnaderna för underrättelsetjänsten,

.Med ledning av uppgifterom kostnaderna för en underrättelseorganisation kan främmande underrättelse- och säkerhetstjänster med viss säkerhet beräkna antalet anställda och andra fikiorer av belydelse för bedömningen av kapacitet o. d, hos organisationen, 1 fråga om primäruppdraget Insats-beredskap m, m,: Allmän ledning och förbandsverksamhel (52011) har riksdagens försvarsutskott (FöU 1974:19 s, 38-39) därför uttalat att nian i fortsättningen liksom hittills inle bör öppet redovisa hur resurserna för primäruppdraget fördelas på delposter. Riksdagen (rskr 1974:190) har inte invänt mot utskottets uttalande. Enligt utredningens mening har riksdagen således godtagit att budgeten byggs upp så att kostnaderna lättare kan döljas för de delar av underrättelsetjänsten - främst IB - som har det största behovet av sekretess, Uiredningen instämmer i försvarsutskottets bedömning att kostnaderna för IB inte bör redovisas öppet.

Det nyssnämnda primäruppdragel omfattar även vissa tjänster m, m, vid försvarsstabens underrättelseavdelning, Uiredningen anser inte att dessa tjänster har högre sekrelessgrad än övriga ijänsler vid underrättelseavdelningen som budgeteras över primäruppdragel i fräga. Utredningen har ime heller kunnat finna några andra motiv för att dela upp underrättelseavdelningens verksamhel på två primäruppdrag. Utredningen anser alt underrättelseavdelningen budgetmässigi bör behandlas som en enhel och att kostnaderna för avdelningen i dess helhet bör budgeteras på primäruppdraget Försvarsstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (401II) under anslagel E I, Försvarsstaben,

Uiredningen har funnit all löner ni, m, för tre anställda vid IB har belastat annan myndighels anslag. Kostnaderna uppgår till sammanlagt 300 000 kr, för budgetår. Även om beloppet är en liten del av de sammanlagda kostnaderna för IB, anser uiredningen att förhållandet är otillfredsställande, särskilt med tanke på vad riksdagens försvarsutskott (FöU 1973:25 s, 24) har

Prop. 1975/76:189 58

anfört om hemlig budget för IB, Försvarets planerings- och budgeteringssystem förutsätter vidare alt kostnaderna för olika slags verksamhet budgeteras under räll koslnadsbärare. Utredningen föreslår därför att kostnaderna för nyssnämnda tre tjänster i fortsättningen budgeteras under samma primäruppdrag som övriga delar av IB, nämligen Insalsberedskap m, m,: Allmän ledning och förbandsverksamhel (52011),

Föratt utredningens förslag om ändringar i budgeten skall kunna tillämpas fr, o, m, budgetåret 1976/77 har utredningen i särskild skrivelse i november 1975 överlämnat förslagen lill mig.

Trots sitt ställningslagande till frågan om en allmän särredovisning i budgeten av kostnaderna för underrättelsetjänsten utesluter uiredningen inle att del finns behov av att få en samlad bild av underrättelsetjänstens verksamhet och kostnader. Sålunda torde det enligt utredningen vid avvägningar och prioriteringar i budgetarbetet vara av värde alt kunna överblicka verksamheten samlat. Vidare kan arbetet för underrätlelsenämnden underiättas av en sådan samlad dokumentation,

1 det planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvarsdepartementels verksamhetsområde definieras fack som ett kompetensområde som berör fiera program och/eller produktionsområden. För varje fack finns en central myndighet, fackmyndighet, som medverkar i berörda program- och produktionsmyndigheters planering, genomförande och uppföljning av verksamheien. Fackmyndigheten skall bl, a, enligl regeringens beslul eller eget bedömande dokumentera nuvarande läge och planerad ulveckling inom facket genom fa c k p I a n sanit enligt regeringens beslul eller eget bedömande redovisa utfallet av verksamheien inom facket genom fackredovisning.

Utredningen har funnit all underrättelseljänsten utgör ett sådant kompetensområde som avses med fackdefinitionen. Uiredningen anser alt del är värdefullt både för riksdagen och regeringen samt att inte minst för den föreslagna underrätlelsenämnden alt få en samlad bild av underrättelsetjänstens verksamhel och kostnader av del slag som avses med fackplan och fackredovisning, Uiredningen föreslårdärföratt ell särskilt fack inrättas för underrättelsetjänsten. Fackmyndighet bör överbefälhavaren vara,

Uiredningen har övervägt om del är lämpligt all låta ett fack för underrättelsetjänslen omfalla också säkerhetstjänsten. Del funktionella sambandet mellan dessa verksamhetsgrenar har dock inte bedömts som tillräckligt slarkt för att motivera en sådan sammanslagning.

Som jag har nämnt har utredningen föreslagit att täckanordningar också i fortsättningen skall få användas för att dölja IB:s verksamhet. Kostnaderna för dem bör enligt ulredningens mening betalas från del primäruppdrag som omfattar IB. Sålunda bör 1. ex, förvärv av fastigheter och bostadsrätter saml aktieteckning o, d, i läckföretag enligt ulredningens åsikt få belalas från primäruppdragel, även om ett sådant förfarande inle slår i samklang med del nuvarande budgetsystemet. Enligt ulredningens mening bör följande villkor gälla för all primäruppdragets resurser skall få användas

Prop. 1975/76:189 59

för de nämnda ändamålen. Det bör vara staten ensam som finansierar köp, aktieteckning o, d. Fastigheter, bolag o, d, får alltså inte ägas gemensamt av staten och IB-anställda eller andra personer. Vidare skall del finnas skriftliga avtal mellan IB och de personer som formellt träder i IB:s ställe vid förvärv av fastigheter m, m. Av dessa avtal skall framgå klart alt staten äger objekten i fråga. Vinster och förluster vid försäljning av objekten skall tillgodoföras resp, belasta ifrågavarande primäruppdrag. Under primäruppdragel måsle också skiljas mellan driftkostnader och kapitalkostnader. Utredningen anser slutligen alt balansräkning åriigen bör företes över lB:s kapitaltillgångar.

Utredningen finner att föreskrifterna om redovisning och kontroll av medel som har anvisats för verksamheten vid IB i stort har ell ändamålsenligt sakinnehåll. Utredningen föreslår dock att kravei på att den särskilt förordnade revisorn skall vara en regemenLsofficer inte skall finnas kvar. Utredningen anser också att granskningen enligl uttrycklig föreskrift bör avse de ekonomiska och redovisningsmässiga aspekterna på de olika läckarrangemang som kan finnas. Föreskrifterna bör vidare arbetas om i formellt hänseende, bl, a, med hänsyn till ändrade anslagsbenämningar och försvarsstabens nuvarande karaktär av överbefälhavarens stabsorgan,

Mol bakgrund av försvarsutskottets uttalanden (FöU 1973:25 s, 26) har utredningen övervägt om det tillämpade förfarandet att förstöra redovisningshandlingarna för IB efler granskning bör fortsätta. Utredningen finner därvid att de källskyddssynpunkier som har åberopats för förstöringen inle rimligen kan väga tyngre än personalens berättigade önskemål att handlingarna bevaras, så att eventuella misstankar om oegentligheter med medlen kan bli föremål för en prövning som grundar sig på handlingarna, Enligl ulredningens mening bör det vara fullt möjligt alt förvara handlingarna på ett sådant sätt att källskyddssynpunkten tillgodoses på ett betryggande sätt. Utredningen föreslår därför all redovisningshandlingarna från IB arkiveras och att föreskrifter lämnas om gallring efter fem år. Underrättelsenämnden bör enligt uiredningen ha lillgång till materialet för sin kontrollverksamhet,

Uiredningen föreslår att de underrältelsehandlingar som IB överlämnar till försvarsstabens underrättelseavdelning (moisvarande) och i vissa fall även försvarsstabens säkerhetsavdelning och rikspolisstyrelsen arkiveras vid underrättelseavdelningen och att kopior härav hos rikspolisstyrelsen, säkerhetsavdelningen och IB behålls så länge det finns behov av dem i tjänsten och därefter återiämnas eller förstörs, I ett fålal fall där del rör sig om rena säkerhetsunderrätielser går emellertid materialet endast till försvarsstabens säkerhetsavdelning och rikspolisstyrelsen eller enbart till den senare myndigheten. Dessa handlingar bör enligl utredningen arkiveras vid säkerhetsavdelningen resp, rikspolisstyrelsen,

Beiräffande diarieföringen hos IB anser utredningen att del liksom nu bör föras olika diarier för underrättelsehandlingar och övriga handlingar.

Prop. 1975/76:189 60

För överskådlighetens skull är det dock enligt uiredningen lämpligt alt dessa uppdelas i ankommande och utgående diarier.

Utredningen anser all källskyddsiniresset bör ha försteg framför forskningens krav på att vissa angivna underrältelsehandlingar bevaras. Utredningen föreslår därför att de underrältelsehandlingar som det här är fråga om får gallras ut efter fem år, om inte regeringen efter framställning från underrätlelsenämnden finner alt en annan bedömning bör göras. Förslaget förutsätter att riksarkivet meddelar gallringsbeslämmelser för ifrågavarande underrältelsehandlingar.

Utredningen påpekar i della sammanhang all malerial som uppenbarligen saknar betydelse både för underrättelse- och säkerhetstjänsten bör kunna förstöras av IB.

Utredningen anser det självklart att underrättelseorganen, i likhet med andra delar av statsförvaltningen, måste få föra arbets- och sökregister för all bringa reda i handlingar och uppgifter. Register som är upplagda för alt ge ledning vid bedömningen av en persons uppfattning i vissa frågor, framför allt politiska, skall emellertid enligt utredningen betraktas som åsiktsregister och vara otillåtna.

Försvarsutskottet (FöU 1973:25 s. 23) har bedömt alt de regisler som har förts vid IB inle i någol avseende har karaktär av åsiktsregisier, JO har inle haft anledning till annal bedömande än utskottet. Utredningen ansluler sig lill försvarsulskoltels och JO:s bedömning all registren inle har karaktären av åsiktsregisier,

1 IB-affären gjordes gällande att IB har haft obegränsad rätt att la del av rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelnings hemliga "register. Utredningen hänvisar i della avseende lill JO:s undersökning. Utredningen har inle funnit någol som strider mot därvid lämnade uppgifter att IB efler tillkomsten av 1969 års personalkonlrollkungörelse inte har kunnat få upplysningar från rikspolisstyrelsens regisler i annan ordning än som stadgas i kungörelsen. Framställningar om sådan kontroll har skett genom försvarsstaben som enligl kungörelsen får företa personalkontroll.

Vissa personalfrågor

Utredningen berör till en början vissa frågor om rekrytering och anställningskontroll. Arbetets olika påfrestningar medför enligt utredningen att särskilt stora krav måste ställas på den som anställs vid IB. Utredningen anser att ingen bör anställas vid byrån som inte görs klart medveten om arbetets natur och påfrestningar. 1 första hand bör personer med lidigare erfarenhet från arbetslivet komma i fråga. För att förhindra att problem uppkommer under anställningen är det enligl ulredningens uppfattning angelägel alt man lar hänsyn till faktorer som psykisk status och bakgrund.

Personal som anställs vid IB blir föremål för personalkontroll på vanligl

Prop. 1975/76:189 61

sätt, Uiredningen framhåller att personalkontrollen av denna kategori anställda givetvis måste ägnas särskild omsorg.

Utredningen konstaterar att utbildningen av personal i underrällelseväsendels fredsorganisalion inle är tillfredsställande f n. Av olika skäl är det emellertid svårt att till rimlig kostnad åsladkomma en ändamålsenlig utbildning av denna personalkategori, 1 en inom försvarsstaben företagen utredning om den militära underrättelseljänslen, UMU 70, föreslås att förutsättningarna för en centraliserad skolutbildning av personalen inom underrättelsetjänsten skall utredas särskilt. Utredningen finner att UMU 70:s uppskattningar av utbildningsbehovet är ell värdefullt underiag för en undersökning av möjlighelerna att fördjupa och fastare reglera formerna för utbildning av underrättelsepersonal. Enligt utredningen bör överbefälhavaren få i uppdrag alt på den grund som har lagts av UMU 70 snarast ulföra undersökningen och lägga fram förslag i ämnel.

Enligt utredningens uppfattning kan invändningar riktas mot alt den svenska underrättelseljänsten samverkar med främmande underrättelseorganisationer på utbildningsområdet. Med hänsyn lill all Sverige f n, inte har tillräckliga utbildningsresurser motsätter sig uiredningen dock inte att sådan samverkan förekommer.

Utredningen anser alt a n s t ä 11 n i n g s t i d e n vid en organisation av lB:s art bör begränsas, förslagsvis till 12-15 år. Vid längre tids anställning kan riskerna för bestående besvär hos den anställde enligt utredningens mening bli för stora, Uiredningen menar att del redan vid anställningens början bör göras klart mellan organisationen och den anställde hur länge tjänstgöringen under normala förhållanden skall pågå, 1 god tid före anställningens slut bör man börja planera för övergång till annan verksamhel.

Enligt utredningen får en anställd vid IB, som av olika skäl måste sluta sin tjänstgöring, under inga omsländigheler lämnas att på egen hand klara problemen med ny anställning, 1 sista hand bör den anställde få sådana pensionsförmåner att omställningen inte blir för svår. Utredningen ulgår från att dessa frågor uppmärksammas av vederbörande organ inom och utom försvarsväsendel,

Uiredningen pekar på all frågor i samband med IB-personals avgång från tjänsten kan lå sakkunnig behandling genom slatens personalnämnd.

Utredningen anser att gällande bestämmelser om tystnadsplikt för statsmyndigheternas personal så ändamålsenligt som del rimligtvis kan begäras reglerar lystnadsplikten för dessa anställda. Utredningen finner därför att det inte finns något behov av ytteriigare föreskrifter på området.

Prop. 1975/76:189 62

Genomförande av underrättelseutredningens förslag samt därav föranledda kostnader

Utredningen framhåller att dess överväganden och förslag till stor del utgörs av uttalanden av principiell innebörd om vad som bör gälla för den svenska militära underrättelsetjänslen i framtiden. Sådana uttalanden bör enligt utredningen betraktas som riktlinjer för del fortsatta underrättelsearbetet. De kan också infogas i instruktioner och arbetsordningar som utfärdas internt inom underrätlelseväsendet.

Uiredningen anser som nämnts alt förslaget lill ändrad organisation inle bör läggas lill grund för en fristående omorganisation av underrätlelseväsendet. Enligt ulredningens mening bör det i stället i form av tilläggsdirektiv överiämnas till försvarsmaktens ledningsulredning föratt beaktas i samband med den fullsländiga översynen av den centrala stabsorganisationen.

Utredningen anser alt förslaget om försvarets underrällelsenämnd bör behandlas för sig med sikle på alt nämnden skall träda i funktion så snart som möjligt. Utredningen bedömer alt nämndens verksamhet skall kunna börja senast den 1 januari 1977,

Underrättelsetjänslen bör kunna redovisas som fack försia gången i samband med anslagsframställningar och årsredovisningar inför budgetåret 1977/78.

Utredningens förslag om nivåhöjningar och förstärkning av resurserna för underrättelsetjänsens ledning innebär ökade kostnader för försvarsstaben. Kostnaderna bör enligt utredningens mening beräknas av försvarsmaktens ledningsulredning som ett led i den totala kostnadsberäkningen för den nya stabsorganisationen.

Förbättrad utbildning i enlighel med utredningens riktlinjer kommer också all öka kostnaderna, Storieken av dessa kan enligl uiredningen inte överblickas förrän de ytteriigare undersökningar som utredningen förordat har genomförts.

Kostnaden för att IB skall få tillgång till särskild juridisk sakkunskap bedömer uiredningen som myckel liten.

Utredningen anser att kostnaderna för underrättelsenämnden bör kunna hållas inom en ram av 100 000 kr, för budgetår. Medel för nämndens verksamhet bör enligt utiedningens åsikt anvisas över anslaget Vissa nämnder m. m, under försvarshuvudtiteln.

Särskilt yttrande

En av de sakkunniga. Himmelstrand, har fogat ett särskilt yttrande till ulredningens betänkande. Himmelstrand betonar inledningsvis all han är enig med övriga sakkunniga i fråga om alla slutsatser. Han klargör hur den minoritelsståndpunkt i försvarsfrågan som han företräder kan förenas med kravei på en stark underrättelsetjänst, Underrätldseijänslens funktion

Prop. 1975/76:189 63

som förvarnare skulle enligl Himmelslrand vara minst lika viktig, om vårt militära försvar minskades och vi satsade mera exempelvis på olika former av civilmotslånd. Vår omvärld torde nämligen under överskådlig tid komma att förbli starkt militärt rustad.

Himmelstrand menar vidare att den militära underrättelsetjänsten måste sällas in i ett större informationsinhämtande sammanhang. Han anser all alternativ behövs i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Delta förutsätter alt en stor del av beslutsunderlaget tas fram av andra organ än de rent militära. Ett aktivt och konstruktivt fredsarbete, som syftar till att göra vår närmiljö så mycket stabilare och tryggare att vårt säkerhetsbehov kan tillfredsställas till betydligt lägre kostnader för det militära försvaret kräver enligl Himmelstrand fristående satsningar på forskning och ulveckling liksom på uppbyggnaden av forskarkompetens på detta område. Himmelstrand anser att en övergripande planering av insatser på delta vida fält inte får förbise att den militära underrättelseljänsten, försvarets forskningsanstalt och den säkerhetspolitiska forskningen bara läcker av en del av fältet. Freds- och kon-fliktforskningen hör enligt Himmelstrand också hemma i bilden.

Himmelstrand tar slutligen upp vissa frågor som gäller säkerhetspolisens verksamhet, vilken har legat uianför utredningens uppdrag. Han framhåller att gränsdragningen omkring år 1970 mellan underrättelse- och säkerhetstjänst har resulterat i en mycket kraftig nedgång av antalet fall som hamnat på fel sida av gränslinjen. Därmed kan problemet emellertid enligt Himmelslrand inle utan vidare anses vara ur väriden. Enligt hans uppfattning talar visseriigen många goda skäl mot misstanken att problemen bara har förskjutits till säkerhetspolisens verksamhetsområde. Säkerhetspolisens verksamhel är sålunda utsatt för en ständig granskning och har under lång tid varit underkastad ett visst mått av pariamenlarisk kontroll. De föreskrifier och anvisningar som kompletterar gällande lagar på detta område är mycket detaljerade. Något moisvarande gällde inle för IB före gränsdragningen mot säkerhetspolisen. Under dessa förhållanden kan det enligt Himmelstrand lyckas att en god grund föreligger för ett allmänt medborgeriigi förtroende för säkerhetspolisens nuvarande arbete. Himmelslrand anser enielleriid inle att denna grund är fullt tillräcklig.

För det första framhåller Himmelstrand att det finns en rad rälissocio-logiska studier som har påvisat alt det förekommer en viss selektiv rättstillämpning till förfång för resurssvaga och marginella grupper och individer, även där lagstiftningen på området varil oantastlig, Mol den bakgrunden ter det sig enligt Himmelstrand närmast som en medborgeriig skyldighet att med kritisk vakenhet ifrågasätta och sakligt granska rättstillämpningen just för resurssvaga eller marginella grupper - inte minst om de, förutom att vara misstänkta för brott, även bryter mot etablerade sociala och politiska konventioner.

För det andra finns enligt Himmelslrand inom säkerhetspolisens verksamhet med nödvändighet inslag som kan komrna att innebära hot mol

Prop. 1975/76:189 64

enskilda människors personliga integritet. Dessa hoi kan inle kontrolleras av den enskilde direkt utan bara genom andra myndigheter som har till uppgift att öva sådan kontroll. Sådana kontrollinstanser bör enligt Him-melsirands mening hållas under uppsikt genom enskilda medborgares kritiska vaksamhet och skepsis.

Utan att för egen del hysa någon tvekan om nödvändigheten av säkerhetspolisens arbete att uppdaga och beivra vissa brott hyser Himmelslrand en viss skepsis både inför dess riktlinjer och dess rättstillämpning. Himmelstrand anser att det faller sig svårt att utan vidare anta att myndigheter, inkl, regeringen, alllid gör rimliga tolkningar av termer som "misstänkta utländska kontaktytor", "säkerhetshotande element", "terrorislsympatisö-rer" m, m, vilka har förekommit som motiv för säkerhetspolisens - och tidigare lB:s - övervakning av svenska medborgare och invandrare.

Utvecklingen inom vårt land under 1960-talel och början av 1970-talel har enligl Himmelstrands mening visat att händelser i Sverige, som tilldragit sig säkerhetspolisens och tidigare IB:s uppmärksamhet, ofta har sprungit fram ut det engagemang och de kunskaper som personer och grupper här i landet har haft med avseende på händelseutvecklingen i fjärran länder. Himmelstrand kan inte utan vidare avvisa uppfattningen alt säkerhetspolisen har gjort felaktiga bedömningar av sådana personer och grupper till följd av att man inom säkerhetspolisen har varit sämre underrättad om innebörden i en fjärran händelseutveckling än de personer här i Sverige, som man haft under uppsikt som tänkbara säkerhetsrisker eller säkerhelshotande element.

En bättre utbildning av säkerhetspolisen både vad beträffar den internationella händelseutvecklingen och det svenska samhället, så alt man har tillgång till en sakligt välgrundad uppfattning om de "hot" man fastställer och huruvida det svenska samhällets säkerhet verkligen är "hotad", är enligl Himmelslrand en god dellösning på delta problem under förutsättning att denna utbildning anknyter lill aktuell forskning och annan pålitlig information om internationell politik, nationella befrielserörelser och svensk samhällsutveckling. Säkerhetspolisen bedriver av allt att döma en utbildning med detta syfte. För den allmänna opinionen vore det enligt Himmelstrands mening av stort intresse att få en öppen redovisning av innehållet i denna utbildning, åtminstone i stora drag, '

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Remissinstanserna lägger till alt börja med vissa allmänna synpunkler på del underlag som utredningen har redovisat. Överbefilhavaren finner att utredningen har redogjort för underrättelsetjänstens grunder, del svenska militära underrätlelseväsendet, säkerhetstjänsten och andra länders underrättdseverksamhei på ett riktigt sätt.

Chefen för armén pekar på alt beskrivningen av den nuvarande orga-

Prop. 1975/76:189 65

nisalionen omfallar huvudsakligen försvarsstaben medan försvarsgrensstaberna redovisas endast kortfattat. Arméchefen delar utredningens syn på underrättelsetjänstens grunder och dess uppfallning om den operativa betydelsen av säkerhetsunderrätielser. Underrätlelsebehoven redovisas dock enligt arméchefens mening endasl översiktligt, varvid tyngdpunkten har lagls på den operativa verksamhetens behov. Motsvarande behov för förbandsproduktionen redovisas bara ytligt och för myndigheter som försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt inte alls. Chefen för armén vänder sig mol att utredningen inle genomgripande har analyserat vilka underrättelser som han behöver för sina ställningstaganden. Han anser att de påtalade bristerna i underiagel påverkar utredningens överväganden av organisationens uiformning.

Chefen för flygvapnet menar att utredningens beskrivning av den militära underrättelsetjänsten i allt väsentligt är riklig och läckande. Han finner det dock beklagligt att uiredningen inte behandlar underrättelsetjänsten under högre regional nivå. Till följd härav blir så viktiga underrättelsekällor som flygspaningen och radarövervakningen inte redovisade. Radarövervakningen bedrivs för övrigt i nära samverkan med försvarets radioanstalt, vars arbetsuppgifter uiredningen har behandlat ingående. Flygvapenchefens huvudinvändning mot uiredningen äratt den alltför litet har uppmärksammat den underrättelsetjänst som behövs för förbandsproduktion och utbildning.

Försvarets materielverk anser att utredningen ger en mycket god överblick över de fiesta av den militära underrättelsetjänstens många funktioner. Materielverket finnerdet särskilt förijänsifulll alt utredningen behandlar så känsliga områden som IB, signalspaning och samverkan med utländska underrättelseorganisationer. Enligt materielverket bör betänkandet ha ett slorl värde som uppslagsbok eller kompendium både för personal inom underrättelse- och säkerhetstjänsten och för chefer inom andra områden som i sin Ijänsi kommer i kontakt med verksamheien. En brist är dock enligt materielverketall belänkandet behandlar den tekniska underrättelseljänsten ytligt. Liknande synpunkler på utredningens behandling av den tekniska underrättelsetjänsten framför försvarets Jbrskningsansialt. Indirekl berör ulredningens förslag emellertid enligt forskningsanstalten den tekniska underrättelsetjänslen i så måtto att den löper risk all inte tillgodoses i takt med övriga delar av underrättelsetjänsten. Delta finner forskningsanstalten oroande eftersom den tekniska underrättelsetjänsten får alll större belydelse i en lid när den snabba tekniska ulvecklingen påverkar operativt länkande och taktik och när bedömningen av en motståndares siyrka i alll högre grad grundar sig på uppgifter om tekniska prestanda hos hans materiel. Även överbefälhavaren flnner del beklagligt all utredningen har gjort denna begränsning i sill arbete.

5 Riksdagen 1976. t saml. Nr 189.

Prop. 1975/76:189 66

Behovet av en miUtär underrättelsetjänst i fredstid

Överbefälhavaren, chefen for armén och försvarets forskningsanstalt instämmer i utredningens uttalanden om behovet av en militär underräitdseijänst i fred. Chefen för armén finner att uiredningen har redovisat behovei av underrättelser för all få förvarning och underlag för förbandsproduktion och krigsplanläggning på ett bra säll. Överbefälhavaren anslutersig lill utredningens slutsats att tilltron lill vårt lands förmåga att hävda sin självständighet bl, a, beror på underrättelsetjänstens effektivitet. Han delar också utredningens uppfattning att ökade krav kan komma att ställas på vår underrättelsetjänst både på inhämtnings- och bearbetningssidan i fråga om kontroll av nedrustningsåtgärder.

Synpunkter på den hittillsvarande verksamheten

Chefen för armén finner i anslulning till utredningens bedömning av inriktningen av IB all det är vanskligt med en för hård styrning av denna typ av underrättelseorganisation. Enligt arméchefen finns det en risk alt man härigenom binder upp organisationens verksamhet och inle når avsedd effekt.

Chefen för marinen anser all inriktningen av verksamheten inte kan ha påverkats av om försvarsstabens personal har känt till IB eller inle. Han påpekar alt överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben och chefen för sektion 2, som är ansvariga för inriktningen, har känt till IB,

Den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde

Chefen för armén anser att utredningens förslag till gränsdragning mellan underrättelse- och säkerhetstjänsten är lämpligt. Genom all syftet med de bägge verksamhetsgrenarna framhålls, framsiår gränsen mellan dem enligt arméchefen på ett klart sätt. Han framhåller att underrättelsetjänstens verksamhel bör vinna på all inle kopplas ihop med de uppgifter som normall ligger på säkerhetstjänsten. Chefen för armén betonar dock att det är viktigt med en väl fungerande samverkan mellan dessa verksamhetsgrenar så att säkerhelsunderräiielserna kommer underrättelsetjänslen till godo. Även chefen för marinen instämmer i förslaget till gränsdragning.

Vad avser k ra vel på allsidighet insltämmer chefen för armén i utredningens uttalande att detta skall avse resultatet och inle verksamhetens omfattning och inriktning mot vissa länder.

Överbefälhavaren delar ulredningens uppfaltning att lillgång till i n for-mation om länder utanför närområdet är betydelsefull för att kunnga göra insiktsfulla och välgrundade bedömningar av händelseutvecklingen. Han pekar på alt snabba förändringar i händelseutvecklingen

Prop. 1975/76:189 67

utanför vårt närområde kan komma all ställa krav på ökade resurser för sådan särskild inhämtning som inte kan tillgodoses med andra befintliga medel, t, ex, utrikesdepartementet. Enligt överbefälhavaren är del därför, i motsats lilj vad utredningen har anfört, angeläget att underrättelsetjänsten har egna resurser som motsvarar behoven också i sådana lägen.

Chefen för armén anser att uiredningen inte har analyserat behovet av information om länder utanför närområdei tillräckligt noga. För all vi skall kunna ulveckla vår försvarsmakt på bästa möjliga sätt krävs enligt armé-chefen inhämtning av underrättelser också från länder utanför närområdet, Enligl hans bedömning kan detta knappast ske enbart genom utrikesdepartementets försorg. Chefen för armén betonar att den nuvarande försvars-attachéorganisationen inle får minskas.

I fråga om u nderrä t tel se tjä nstens roll i försvarsmak-lens långsiktsplanering flnner uiredningen att det i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrättelsetjänsten all la fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Försvarels forskningsanstalt bilräder i princip denna uppfaltning men framhåller samtidigt underrätielsemaierialets belydelse som underiag för framtidsstudier.

Chefen för armén anseratt underrättelseijänsiens verksamhet inte får begränsas i lid eller rum. Arméchefen bedömer alt del är myckel svårt alt dra en gräns mellan underrättelsetjänst och framtidsstudier. Även långsiktiga prognoser måsle enligt arméchefen grundas på dagslägel och lidigare ulveckling, Enligl arméchefen krävs därför all underrättelsetjänsten arbetar i nära samverkan med studieverksamheten.

Inhämtning av underrättelser

Chefen för armén anför alt utvecklingen på del sambandstekniska området sannolikl gör att försvarets radioanstalt kommer att få alll svårare alt verka. Riktade sändningar, talkrypto, snabbsändare m, m, kan sålunda enligt arméchefen minska organisationens möjligheter att inhämta underrättelser. Utredningens uppfattning om radioanstaltens ökade belydelse delas därför inte av chefen för armén. Arméchefen påpekar också alt utredningen inte har berört inhämtningen av underrättelser genom publikalionsstudier, som har den största betydelsen för försvarsgrenscheferna. En annan viktig källa som uiredningen inte har beröri är kontakterna vid utlandsresor och utländska besök. Uiredningen har enligt arméchefens uppfattning inte heller tryckt tillräckligt hårt på kravet på fiexibilitet i inhäminingsorganisationens olika delar.

Överbefälhavaren delar utredningens uppfattning att det mäste bedömas från fall lill fall vad som är godtagbara former för underrättelseinhämtning och att man därvid måste ta hänsyn till samtliga inverkande faktorer. Överbefälhavaren framhåller att den miljö som delar

Prop. 1975/76:189 68

av IB verkar i liknar krigsförhållanden också i fred. Effektiviteten i den särskilda inhämtningen beror enligt överbefälhavarens uppfattning i hög grad på möjligheterna att snabbt anpassa verksamheien efler lägel. Därför är det enligt överbefälhavaren väsentligt att verksamheien inte regleras genom föreskrifter i vidare mån än vad som bedöms oundgängligen nödvändigt. Överbefälhavaren förutsätter att den särskilda inhämtningen tillförsäkras möjlighet att också i fortsätlningen kunna verka självständigt under dessa betingelser. Enligt överbefälhavaren ligger det i sakens natur att man förden särskilda inhämtningen måste tillämpa inte bara särskild organisation och fristående gruppering utan också helt andra arbetsformer och rutiner än vad som gäller för försvarsstaben.

Överbefälhavaren ansluler sig i princip lill vad uiredningen har uttalat om utnyttjande av inhemskt hemligt malerial. Han framhåller emellertid alt IB av sekretesskäl sällan uttömmande kan redovisa bakgrunden till en begäran om sekretessbdagd informaiion. Enligt överbefälhavaren är det därför angelägel att det skapas former som gördel möjligt för IB att vid behov få ta del av hemligl malerial, t. ex. personakter, även om bara en begränsad del av motiven kan läggas fram för berörd myndighet, Konlrollbehovel kan enligt överbefälhavaren tillgodoses genom den insyn som den föreslagna underrätlelsenämnden förutsätts få.

Bearbetning av underrättelser

Överbefälhavaren finner att utredningens påpekande att försvarsstabens underrättelseavdelning och försvarsgrensstabernas underrättelseenheter inte i Önskvärd utsträckning har kunnat fullgöra de många arbetsuppgifter som har ålagts dem är viktigt. Överbefälhavaren understryker att bristen på bearbetningsresurser blir än mer påtaglig genom att informalionsfiödet ökar fortlöpande. En avsevärd del av informationsmaterialet kan enligt överbefälhavaren över huvud taget inte bearbetas. Viktiga underrättelser kan därför förbises.

Utredningen lar i betänkandet upp eftersläpningen med presentation av vissa underrättelser i handboksform. Försvarets materielverk anser att del inle klart framgår av betänkandet vilken omfallning handböckerna skall ha och vilka myndigheter som skall ha det formella ansvarel för dem. De brister som utredningen har pekat på i detta avseende visar enligt materielverkets uppfallning att det är materielverkets och inte i första hand för-svarsgrenssiabernas bearbelningsresurser som behöver förslärkas. Enligt materielverket hänger problemen också samman med de brister i försvarsstabens uppföljnings-och utvärderingsresursersom utredningen haranmärkt på,

Uiredningen pekar på att ökad effektivitet borde kunna åstadkommas vid bearbetningen av underräiidsemaierialei om datateknik las i an-

Prop. 1975/76:189 69

språk mera än vad som är fallel f n. Överbefälhavaren anseratt erfarenheterna av de syslem som finns i drift klart visar behovet av att kunna utnyttja denna teknik vid registrering, lagring och annan behandling av underräitelsemaierial. Föratt kunna vidareutveckla dalamaskinstödda system krävs emellertid enligt överbefälhavaren ekonomiska insatser. Överbefälhavaren har också tagit med sådana i sin programplan. Överbefälhavaren framhåller all del pä lång sikt kan bli nödvändigl även för IB att utnyttja datateknik för sina särskilda behov av informationsbehandling.

Delgivning av underrättelser

Chetén för armén pålalarsom en brist all endast delgivningen av materialet från IB och inle del omfattande behovet av delgivning och serviceverksamhet bl, a, i förbandsproduktionen har behandlats av utredningen. Denna brist torde enligt arméchefen ha påverkat utredningens överväganden.

Underrättelsetjänstens organisation

Utredningen föreslår all underräitelseledningens nivå höjs genom alt en befallning som underräiielsechef inrättas i försvarsstaben med samma tjänsteställning som souschefen i staben. Överbefälhavaren anser all en sådan förändring inte i den grad som utredningen anför skulle öka underrättelsetjänstens auktoritet i förhållande till andra verksamhetsgrenar och dess möjligheteratt dra lill sig duglig personal. Överbefälhavaren framhåller vidare all del inie bör finnas fler generaler än nu i försvarsslaben, Enligl överbefälhavaren talar ingenting för alt underrällelsechefen bör stå kvar i Ijänsi längre än lill 60 års ålder, Chefenför armén anser an ulredningens förslag till nivåhöjning innebär en övervärdering av underrättelsetjänsten i förhållande till andra stödfunktioner.

Chefen för marinen delar utredningens uppfattning att underrättelsetjänsten är en väsenilig stödfunktion och all dess nivå i ledningsorganisationen bör höjas. Chefen för flygvapnet intar samma ståndpunkt. Försvarets materielverk anför all förändringen kan vara motiverad.

Uiredningen bedömer all resurserna för underrättelsetjänstens ledning inte är lillräckliga f n. och föreslår all nuvarande lednings- och beredningsorgan förs samman och förstärks saml knyts direkl lill underrällelsechefen. (3veröe/ö//7avö/'e/; delar ulredningens uppfaltning om behovet av ytterligare ledningsresurser. Överbefälhavaren anser dock all uiredningen i della sammanhang inle tillräckligt har behandlat frågan om inriktningen av källorna. Försvarsstabens underrättelseavdelning har enligl överbefälhavaren hittills inte kunnat klara denna uppgift i önskvärd omfattning på grund av personalbrist. Enligt överbefälhavarens uppfattning måste möjligheten att inrikta källorna säkerställas i den centrala ledningen för underrättelseljänslen.

Prop. 1975/76:189 70

Försvarets materielverk anser alt en på vissl sätl uppbyggd grupp bör ingå i underrättelsechefens ledningsenhet för att leda den tekniska underrättelsetjänsten. Materielverket lämnar vissa förslag lill arbetsuppgifter och arbetsformer för gruppen men anser att mera detaljerade förslag bör anslå tills det finns ett organisationsförslag för de centrala staberna. Också chefen för flygvapnet och försvarets forskningsanstalt framhåller all en central led-ningsenhel bör innehålla särskilda resurser för ledning av den lekniska underrättelsetjänsten.

Utredningens förslag till ce n t ra I i se r i n g av bearbetningsresurserna biträds av överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, försvarets materielverk och försvarets radioanstalt med vissa invändningar och reservationer.

Överbefälhavaren anser att enbart ell sammanförande av resurser inte kan undanröja bristerna på bearbetningssidan. Ytterligare resurser måste enligl överbefälhavaren tillföras, Enligl överbefälhavaren behövs t, ex, en utvecklings- och driftenhet för databehandling av underrättelser i försvarsstaben.

Chefen för flygvapnet konstaterar all resurserna för grundbearbetning av underrättelser inle ökar totalt sett vid ett genomförande av ulredningens förslag. Däremoi kan de möjligen utnyttjas bätlre än hittills. Försvarsgrenscheferna måste dock alltjämt ha resurser främst för att ytterligare bearbeta försvarsstabens underrättelsematerial för förbandsproduktionen. Flygvapenchefen anseratt detta förutsätter en personalförstärkning, vilkel utredningen inte har beaktat. Chefen för fiygvapnei framhåller vidare alt del bör övervägas om inle också bearbelningsresurserna inom den lekniska underrättelsetjänslen helt eller delvis skall föras över till försvarsstaben.

Den föreslagna centraliseringen kommer eniigl försvarets materielverk all starkt inverka på de kontaktytor som materielverkets underrätielsecentraler har byggt upp, främst mot försvarsgrensslaberna men också mol försvarsslaben. Materielverket anser därför att det är nödvändigl att samtidigt beakla hur den lekniska underrättelsetjänslen bäst skall kunna anslutas till den nya centrala organisationen och hur de hittills uppbyggda kontaktytorna skall kunna vidareutvecklas ulan några effektföriusier. Organisatoriskt kan man länka sig att materielverkets bearbetningsresurser ansluts till försvarsstaben. Materielverket anser dock inte att detta är nödvändigt för all verksamheten skall fungera lillfredsslällande. 1 stället bör resurserna för hela den tekniska underrättelseljänsten förstärkas som materielverket lidigare har förordai.

Försvarets radioanstalt anser alt den föreslagna förstärkningen av den centrala bearbetningen är nödvändig. Härigenom kan resultatet av signalspaningen tas till vara bättre än hittills. Det nödvändiga samarbetet mellan inhämtande och bearbetande experter kan vidare utvidgas och fördjupas. Detta måsle enligt radioanstalten vara till gagn för underrättelseljänslen i dess helhei. Försvarets forskningsanstalt menar alt en samordnande ledning av hög kvalitet är viktigare än en centralisering av bearbetningsresurserna.

Chefen Jör armén anser alt den föreslagna centraliseringen av bearbel-

Prop. 1975/76:189 71

ningsresurserna är olämplig. En sådan lösning ulgår enligl arméchefen alltför ensidigt från underrältelsebehoven för förvarningsfunktionen. För personal som leder utvecklingen av krigsförband, materiel och utbildning måsle motståndaren och slridsmiljön enligl arméchefens uppfattning vara en levande verklighet. Chefen för armén anser alt detta inle går att åsladkomma genom inläsning av periodiska sammanfattningar och slutsatser om utges av en sammanhållen underrättelseenhet. Det kräver i stället aktivt dellagande framför allt i studieverksamheten. Genom alt följa ulvecklingen i länder med försvarspolitiska förhållanden liknande våra får vi också idéer som är värdefulla för utvecklingen av vårt försvar, Enligl arméchefen har dessa slora fördelar med vår nuvarande organisation inte betonats tillräckligt av utredningen.

Utredningen framhåller att inriktning av underrättelseljänslen skall göras av de befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av underrättelser. Arméchefen anser att della inte kan tillgodoses om underrättelsetjänsten centraliseras. Han anser alt n-iyndigheter utanför försvarsslaben måste ha egna resurser som kan inriktas och ledas med hänsyn till verksamheten inom resp. ansvarsområde.

Chefen för marinen framhåller att förslagen lill ändrad organisation noggrant bör övervägas av försvarsmaktens ledningsutredning, främsl med hänsyn till de totalt sett begränsade resurser som underrättelsetjänslen har i dag och sannolikt kommer att förfoga över i framtiden. Enligt marinchefen är det inte alltid så alt en centralisering av tillgängliga resurser leder till ökad effekt. En överföring av försvarsgrenschefernas bearbetningsuppgifter och resurser till försvarsstaben ger enligt marinchefens uppfattning knappast någon verkan. Vid en sådan åtgärd bedömer chefen för marinen att försvarsgrenscheferna tvingas att fylla på sina kvarstående bearbetningsresurser,

I fråga om den inre organisationen av en central be-arbetningsenhel anför chefen för Jlygvapnet att kravei på specialkunskaper är så omfatiande inom fiygförbanden att personal med kunskaper inom detta område inle bör delas upp på andra bearbetningsområden. Han kan därför inle biträda förslaget all bearbetningsenheien skall delas in geografiskt i slällel för som nu efler ämnesområden. Överbefälhavaren ulgår från all förslag till en lämplig organisation av enheterna under underrällelsechefen får las upp i samband med ledningsutredningens arbete efter ytteriigare överväganden inom försvarsstaben.

Beträffande lB:s organisatoriska anknyining anser över-befälhavaren att byrån inte skall inordnas i försvarsstaben, som utredningen föreslår, utan ges en friare ställning, Enligl överbefälhavarens uppfattning har hillilis rådande lydnadsförhållanden varit till gagn för verksamheten, särskill vid kontakter utomlands med bl, a, andra underrättelseorganisationer, Underrätldsepersonal i allmänhel bör enligl överbefälhavaren inle ha direkla kontakter med den personal som arbetar vid IB, Överbefälhavaren bedömer att samordningen mellan sektion 2 i försvarsstaben och IB kan

Prop. 1975/76:189 72

utföras av sektionschefen och, då det är nödvändigt, av chefen för försvarsslaben.

Chefen för armén anser att IB bör vara underställd överbefälhavaren och ha en egen organisation uianför försvarsslaben. Arméchefen delar inle heller utredningens uppfattning all underrättelsechefen skall vara IB:s öppet redovisade chef Detta skapar enligt arméchefen en oklarhet i ansvarsförhållandena som inte är godtagbar. Det försvårar också - liksom en organisation med byrån inom försvarsstaben - byråns säkerhetstjänst, kontakter med utländska underrättelseorganisationer och allmänna verksamhet påett sätt som är allvarligt för arbelseffekten.

Försvarets forskningsanstalt anför all ulredningens förslag om IB:s framlida lydnadsställning m, m, är ägnade att minska en sådan jämförelsevis extrem organisations möjligheteier all verka.

Chefen för marinen ansluler sig lill ulredningens bedömning all IB bör inordnas i försvarsstabens organisation.

Överbefälhavaren biträder förslagel att juridisk expertis skall kunna ställas till lB:s förfogande och att nödvändiga medel för detta anvisas.

Insyn och kontroll

De remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag all inrätta en försvarels underrättelsenämnd biträder förslagel eller förklarar all de inte vill motsätta sig del. Chefen for armén anser all förslaget är välbalanserat. Han bedömer att nänindens verksamhet inle kommer att påverka överbefiilhavarens möjligheler alt effektivt leda och samordna underrättelsetjänsten. Nämnden kommer i stället enligt arméchefen alt öka förtroendet för verksamheien, vilket enligl honom är av grundläggande betydelse.

Överbefälhavaren biträder förslagen om underrätielsenämndens funktion, organisation m, m. Han framhåller att experter och sakkunniga i nämnden av säkerhetsskäl bör utnyttjas med största återhållsamhet. Enligt överbefälhavarens uppfattning bör del bland nämndens första onigång ledamöler ingå personer som har tillhört underrällelseulredningen.

Försvarets radioanstalt framhåller att dess verksamhel styrs av olika direktiv och anvisningar. Verksamheten redovisas årligen i programplaner och årsredovisningar lill regeringen. De särskilda revisorerna har tillgång till de upplysningar de önskar inte bara om förvaltningen utan också om underrättelsetjänsten. Något behov av ytterligare möjligheter lill insyn och kontroll finns enligl radioanstalten inte fördess verksamhet. Radioanstalten anser sig dock inle ha någon anledning att motsätta sig att en underrällelsenämnd inrättas. Försvarets forskningsanstalt anser alt ulredningens förslag lili kontrollåtgärder inte är övertygande till alla delar.

Prop. 1975/76:189 73

Ekonomi- och arkivfrågor m. m.

Överbefälhavaren delar ulredningens uppfaltning att det är olämpligt alt generellt särredovisa kostnaderna för underrättelsetjänsten. Han instämmer också i bedömningen att kostnaderna för IB inle bör redovisas öppet. Han bilräder vidare ulredningens förslag att kostnaderna för all fast anställd personal vid försvarsstabens underrättelseavdelning skall budgeteras över försvarsstabens primäruppdrag till allmän ledning och förbandsverksamhet.

Överbefälhavaren anser i likhet med uiredningen att olika slag av i ä c k -organ är nödvändiga för IB:s verksamhet, Liksoni uiredningen anser han också all del är viktigt all de ekonomiska reglerna för denna del av verksamheten är entydiga och att efterföljden kontrolleras noga, Överbefilhavaren förstår utredningens principiella syn all delat ägande mellan slalen och privatpersoner inte bör få förekomma i fråga oni bolag, fastigheter o, d. men anser alt delta inte får gälla generelll. Liksom hittills krävs enligt överbefälhavaren olika formerav ägande. Vilken form som skall väljas får enligt överbefälhavarens mening beslämmas i saniråd med den som reviderar ekonomin inom detta specialområde.

Förslaget alt inrätta ett särskilt fack för underrättelseljänslen får ell övervägande negativt mottagande. Överbefälhavaren anser att de olika un-derrältelsefunktionerna skiljer sig så avseväri från varandra alt del knappast är möjligt att inordna alla aktiviteter i ett fack enligt planerings- och budgetsystemets definition. Nuvarande planerings-och budgeleringsförfarande medger dessutom att erforderliga uppgifter tas fram vid behov. Liknande synpunkter förs fram av försvarets radioanstalt och chefen för armén. Även chefen för marinen motsätter sig förslaget.

Chefen för flygvapnet framhåller att ell fackansvar för överbefiilhavaren i fråga om underrättelsetjänsten måste avgränsas till enbart inhämtning, bearbetning och delgivning. Del bör således inte onifatla t, ex, försvarsgrenschefs produktion av underrättelseenheter för den egna krigsorganisationen.

Överbefälhavaren anser att utredningens förslag om arkivering och gallring av underrättelsehandlingar är lämpligt. Chefen for armén delar utredningens uppfaltning att skyddel av källor skall gå före forskningens behov vid bedömningen om handlingar vid IB skall förstöras. Arméchefen anser dock all sådana handlingar bör förstöras redan efler ell år.

Vissa personalfrågor

De remissinsianser som har yttrat sig över ulredningens förslag i personal-och utbildningsfrågor delar ulredningens grundsyn på detta område men kommer i vissa fiill med detaljanmärkningar.

Prop. 1975/76:189 74

Överbefälhavaren och chefen för armén understryker att r e k r y 1 e r i n g -e n av personal lill IB måsle ägnas särskild omsorg. Enligt överbefälhavaren och arméchefen är det vikligl att denna personal "handplockas" med omdöme.

Överbefälhavaren, chefen för armen och chefen för jlygvapnet ansluter sig till ulredningens uttalanden om behovet av en bättre utbildning av underrättelsepersonalen. Överbefälhavaren anser dock alt IB-personalen bör skiljas från övrig underrätldsepersonal i utbildningshänseende med hänsyn lill de särskilda krav som lB:s inhämtning av underrättelser släller. Enligt överbefälhavaren bör IB svara för utbildningen av den egna personalen, 1 lämplig ulsträckning bördock en central underrältdseutbildning utnyttjas.

Överbefälhavaren kan inle tillstyrka ulredningens förslag alt a n s t ä 11 -ningsliden för personal vid IB allmänt skall vara 12-15 år. Vissa av de anställda har enligt överbefälhavaren sådana arbetsuppgifter alt del med hänsyn lill risken för avslöjande kan vara olämpligt all de stannar i anställningen under så lång lid som uiredningen föreslår. Andra kan och bör stanna längre.

Överbefälhavaren och chefen för armén anser all särskilda åtgärder måste sältas in för all åsladkomma säkerhet och trygghet för den personal vid IB som måste lämna sin anställning före normal pensionering. Båda myndighelerna anser att man inle bör använda sig av personalnämnderna i dessa Udl.

Försvarels maieridverk tar upp förhållandena för den civila personalen vid verkels underrätielsecentraler och påpekarail lönerna för denna personal sällan motsvarar arbetets svårighetsgrad. Materielverket anser alt I, ex, ett s, k, högsilönesystem skulle ge bättre fiexibilitet och öka möjlighelerna till punktinsatser.

Genomförandet av utredningens förslag m. m.

Överbefälhavaren understryker att underrättelsetjänstens organisation bör bestämmas slutgiltigt i samband med den pågående översynen av stabsorganisationen. Han anser dock alt regeringen bör ge viss inriktning beträffande IB:s lydnadsförhållanden. Chefen för marinen föreslår att försvars-maklens ledningsulredning på nyll granskar underrättelsetjänstens organisation,

I fråga om de kostnader som föranleds av utredningens förslag pekar överbefälhavaren på alt de förstärkningar som behövs inom underrättelse-området bör vägas mot andra behov. Liknande synpunkter har chefen for armén som framhåller all vi måsle vara mycket återhållsamma med alla kostnader som inte har direkl krigsavhållande effekt.

Föredraganden

Underrättelsetjänstens grunder och nuvarande förhållanden

Underrälidseljänsi innebär vanligen verksamhel som syftar till all kartlägga främmande makters förhållanden. Med militär underrätiel-

Prop. 1975/76:189 75

se tjä nsl avses i regel sådan verksamhet som organisatoriskt är knuten till ell lands försvarsmakt.

En av vår militära underrättelsetjänsts uppgifter i fredstid är all ge regeringen och försvarsledningen den förvarning som behövs för att vårt värnpliktsförsvar skall kunna mobiliseras och göras stridsdugligt i tid för alt möta ett angrepp. Underrättelsetjänsten skall vidare lämna underiag för vår k r i g s p I a n I ä g g n i n g i form av kunskap om länkbara motståndares militära resurser, organisation, taklik och utrustning. En tredje uppgift för vår militära underrättelsetjänst är all bidra med underlag för försvarsmaktens långsiktsplanering i ett perspektiv på 15-20 år. Underrättelsetjänsten skall också lämna underlag för beslut om försvarsmaktens ingripande vid g rä n s k rä n k n i n g a r,

Överbefälhavaren skall enligt sin instruktion (1968:408) leda underrättelsetjänsten inom försvarsmakten. Han biträds därvid av försvarsslaben. Inom denna bereds frågor om underrättelsetjänst vid underrättelseavdelningen i sektion 2.

De enheter som har till huvudsaklig uppgift att i n h ä m t a underrättelser är försvarets radioanstalt och överbefälhavarens enhel för inhämtning av underrättelser med s, k, särskilda medel, IB, Övriga inhämlningsenheter är försvarsattachéerna, som lyder under chefen för försvarsstaben, samt militärbefälhavarna (inkl, chefen för första flygeskadern) som svarar för underrättelsetjänsten inom sina militärområden. Underrättelser inhämias dessutom av civila enheter som utrikesdepartementet, polisen, tullen och lotsverket. Den del av inhämtningen som består i genomgång av allmänt tillgängligt material bedrivs vid fiera staber och myndigheter.

Huvudorganet för bea rbe t n i ng av militära underrättelser är försvarsstabens underrättelseavdelning. De olika ämnesområdena har dock delats upp så alt vissa underrättelser bearbetas vid försvarsgrensstaberna samt, vad gäller den tekniska underrättelsetjänslen, vid försvarets forskningsanstalt, försvarets materielverk, fortifikaiionsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse.

Försvarsstabens underrättelseavdelning är både överbefälhavarens stabsorgan vid ledningen av underrätielseljänsten och hu-vudunderrätlelsemyndighet för bearbetning av underrättelser inom vissa ämnesområden. Vid avdelningen inhämias dessutom öppen information, 1. ex, genom litteratur- och tidskriftsstudier.

Det underrältelsematerial som kommer in till avdelningen från olika källor bearbetas vid detaljer som är underställda en gemensam produktionsledare. Vid avdelningen finns vid sidan av bearbeiningsdetaljerna en ceniraldeialj. vars personal biträder chefen för sektion 2 och chefen för underrättelseavdelningen med bl, a, samordnings- och budgetfrågor.

Underrättelsetjänsten vid försvarsgrensstaberna omfattar främst bearbetning av underrättelser inom vissa ämnesområden och planläggning av un-

Prop. 1975/76:189 76

derrällelsetjänsten inom den egna försvarsgrenen. Försvarsgrenscheferna har i fred ansvar också för inhämtning av underrättelser genom publikationsstudier, iakttagelser vid utländska militära besök här i landet, iakttagelser vid tjänsteresor utomlands och iakttagelser som kan göras vid samverkan med civila myndigheler.

De nämnda uppgifterna utförs inom arméstaben avenlaklik-och underrättelseavdelning som ingår i sektion 1 i staben. Underrättelsetjänsten vid marinstaben handläggs vid underrättelse- och säkerhetsavdelningen, Äveniflygsiaben bedrivs underrättelsetjänsten vid en underrättelse- och säkerhetsavdelning.

Försvarets radioanstalt har lill uppgift främsl all utöva underrättelseverksamhet riktad mot telesändningar och alt ulveckla den lekniska materiel och de metoder som behövs för anstaltens verksamhet.

Radioanstalten är en självständig myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Chef föranstalten aren generaldirektör. Radioanstalten saknar verksstyrelse. Anstalten är organiserad på en produktionsavdelning, en administrativ enhel, en leknisk enhel, en utbildningsenhet och ett planeringssekretariat.

Överbefälhavaren meddelar anvisningar för den närmare inriktningen av verksamheien vid radioanstalten, I frågor av särskild betydelse för utrikesdepartementet eller rikspolisstyrelsen skall överbefälhavaren dock samråda med kabinettssekreteraren resp, rikspolischefen,

I B har till uppgift att med andra s, k, särskilda medel än signalspaning inhämta underrättelser om främst utländska militära, mililärpoliiiska och miliiärgeografiska förhållanden. Byrån har sill ursprung i den sektion vid försvarsstabens underrättelseavdelning som organiserades under andra världskriget för att möta de ökade kraven på underrättelser från vårt närområde. Den var till en börian underställd chefen för försvarsstaben, I samband med att staben år 1968 upphörde all vara självständig myndighet ställdes IB direkt under överbefälhavaren.

Under de försia åren svarade IB för att både ulrikesunderrätlelser och säkerhetsunderrätielser inhämtades. Omkring år 1970 upphörde dock byrån med att här i laridet inhämia underrättelser av det sistnämnda slaget,

lB:s organisation och arbetsuppgifter regleras i Beslämmelser för tjänsten vid IB (BIB), I fredstid är IB indelad i arbetsenheter. Den direkla ledningen av IB utövas av en chef som har avdelningschefs tjänsteställning.

Den närmare inriktningen av lB:s arbeie anges fortlöpande av överbefälhavaren, antingen för en bestämd tidsperiod eller för ett visst sakområde.

Kraven på säkerhetsskydd kring IB har gjort det nödvändigl att från tid lill annan vidta särskilda arrangemang för all dölja verksamhet, lokalers rätta användning, innehav av fordon och annan materiel m. m.

Vid våra större beskickningar utomlands finns försvarsallachéer som har till uppgift att på öppen väg inhämta underrättelser om militär-

Prop. 1975/76:189 77

politiska förhållanden samt om den militära och militärtekniska utvecklingen, Försvarsallachéernas huvudsakliga arbetsuppgifter är dock alt vara militära rådgivare ål vederbörande beskickningschef, att biträda vid anskaffning av materiel lill försvarsmakten samt alt förbereda och underiätta besök av representanter för myndigheter som tillhör vår försvarsmakt.

Försvarsattachéerna är underställda chefen för försvarsslaben och är inle knutna till utrikesdepartementet. Vid vederbörande beskickning lyder de dock under beskickningschefen.

Den tekniska underrättelsetjänsten inom fö rs v a re t s materielverk betjänar överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna med underlag beträffande prestanda ni. m, för den utrustning som ingår i andra länders krigsmakter. Den tjänar också materielverkets egna behov och kan sägas utgöra en specialinriktning av verkels instruktionsenliga, övergripande uppgift alt följa den tekniska utvecklingen.

Vid förs va ret s forskningsanstalt bearbetas underrättelser av grundläggande vetenskaplig natur avseende materiel, teknik och forskning.

Vid fort f i ka t ionsfö r va 11 n i nge n och försvarets sjukvårdsstyrelse finns kontaktmän i underrättelsefrågor som svarar för den tekniska underrättelsetjänsten inom resp. myndighets verksamhetsområde.

Militärbefälhavarna leder i fred underrättelse- och säkerhetstjänsten inom militärområdena och vissa angränsande delar. Underrättelsetjänsten i fred omfattar för mililärbefälhavarnas del både inhämtning av underrättelser och bearbetning och delgivning av dem. Vid samtliga militärområdessiaber ombesörjs denna verksamhet vid underrältelse-och säkerhetsavdelningarna.

Underrättdsetjänsten vid fö rs t a fiygeskaderstaben bedrivs av underrättelse- och säkerhetsavdelningen.

Verksamheten vid försvarsmaktens underrättelseorgan belalas från anslagen Försvarsstaben, Arméstaben, Marinstaben, Flygslaben, Militärområdessiaber m. m,. Försvarels sjukvårdsstyrelse, Foriifikationsförvaliningen, Försvarets materielverk. Gemensam försvarsforskning. Försvarets radioanstalt och Insatsberedskap m. m. Den svenska underrättelseljänsten kostar ca 100 milj. kr. för budgetår räknat i medelprisläget för budgetåret 1974/75. 1 detta belopp ingår inte kostnader för den normala fiygspaningsverksam-heien m.m,

I k ri g har underrätlelsetjänsten myckel större omfattning än i fredslid, I krigsorganisationen tillkommer framför alll de enskilda förbandens underrättelseorgan i form av t, ex, spaningsenheter av olika slag. Ändamålet med underrättelsetjänsten i krig är att lämna del underiag om fienden och hans handlingsmöjligheter som behövs för militära chefers bedömanden och beslut i stort samt för beslutens genomförande.

Prop. 1975/76:189 78

U nderrättelseut redningen

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i januari 1974 sex sakkunniga för att utreda riktlinjerna för den militära underrättelsetjänsten ni,m. De sakkunniga, som tog namnet 1974 års underrättelse-utredning, avlämnade i januari 1976 betänkandet (SOU 1976:19) Den militära underrättelsetjänsten,

Uiredningen förklarar sig dela uppfattningen att vi behöver en militär underrättelsetjänst. Den anser att behovet av en sådan verksamhel är särskilt stort på grund av vårt lands läge i gränsområdet mellan två militära block och vår alliansfria utrikespolitik. Utredningen undersirykeratl vårt försvars-syslem, som bygger på allmän värnplikt, kräver att vi får fö r v a r n i n g om ett angrepp i så god lid att vårt försvar hinner mobiliseras. Uiredningen pekar vidare på alt den militära underrättelseljänsten har en mycket stor betydelse genom att lämna försvarsmaktens ledning underiag för krigsplanläggningen.

Enligl ulredningens uppfattning har underrättelsetjänsten också ett visst värde för fö rs va rs ma k t e ns långsiktsplanering. Utredningen finner vidare att ökade krav kan komma alt ställas på underrättelsetjänsten när del gäller all la fram underlag för att kontrollera efterlevnaden av ingångna nedrustningsavtal.

Utredningen ger vissa synpunkter på den hittillsvarande verksamheten, främst vid IB. Uiredningen betonar all IB är att se soni ett beredskapsorgan och som ett komplement till övriga källor. Utredningen konstaterar bl.a, alt vårt land skulle la svårigheter att genom samverkan med andra underrättelseorganisationer erhålla vissl underrältelsematerial ulan en organisation av IB:s lyp,

Uiredningen anser all sekretessen kring lB:s existens har utgjort en grogrund för spekulationer och missiänkliggöranden. Bristande kännedom om IB bland försvarsstabens personal kan enligt utredningens uppfattning också ha bidragit till att inriktningen av byråns verksamhel inle har haft önskvärd fasthet.

Vad gäller del IB-material som har lämnats över till försvarsstabens säkerhetsavdelning efter år 1970 bedömer utredningen alt många av uppgifterna i fråga har slörre betydelse för säkerhetspolisen än för försvarsmakten, Uiredningen frågar sig också om en del av materialet över huvud taget har någon betydelse för karlläggningen av den säkerhelshoiande verksamheten mot vårt land,

Uiredningen har i anslutning lill arbetet med alt inhämta underiag för sina överväganden om den framtida underrätlelsetjänsten försökt klariägga sanningshallen i påståendena om partipolitiskt utnyttjande av IB, Utredningen har inte kunnat finna någol som stöder dessa påståenden.

Utredningen behandlar den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde. Enligt uiredningen måsle

Prop. 1975/76:189 79

uppgifien att inrikta underrättelseljänsten som helhet ligga på de befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av underrättelser,

I anslulning lill uttalanden av riksdagens försvarsutskott och JO diskuterar utredningen gränsdragningen mellan underrättelsetjänst och säkerhetstjänst. Utredningen framhåller alt de enheter som hör till underrätlelseväsendet inte får inriktas på alt inhämta, bearbeta och lagra annan informaiion än sådan som klart är ägnad att öka eller befästa vår kunskap om andra länder i avseenden som är av betydelse för vårt lands yttre säkerhet. Avsteg från denna regel bör enligl utredningens mening få göras bara i vissa situationer när ell underrättelseorgans eget säkerhetsskydd är beröri.

Utredningen utgår från alt vårt lands militära underrättelsetjänst måsle inhämia och bearbeta också hemlig informaiion.

Utredningen tar upp kravei på allsidighet och understryker att det är våra kunskaper om omväriden som skall vara allsidiga. Med hänsyn till de skiftande möjligheterna i olika länder att på öppen väg få önskad informaiion måste underräitelseijänsiens resurser riktas in mot länder och företeelser som vi eljest inle skulle ha tillräcklig kunskap om,

Uiredningen diskuterar be ho ve t av information om länder utanför vårt närområde. Utredningen finner att del är betydelsefullt att ha tillgång till information också om sådana länder. Utredningen anser dock inte att den militära underrättelsetjänsten bör få ökade resurser för inhämtning av sådan informaiion. Del är emellertid viktigt att säkerställa att bearbelningsorganen inom det militära underrätlelseväsendet också i fortsättningen får tillgång lill material av delta slag som inhämias genom utrikesdepartementets försorg.

Vad gäller försvarsmaktens långsiktsplanering i ett perspektiv på 15-20 år anser uiredningen alt del i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrätlelsetjänsten att ta fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Detta hindrar inte att viktigt kompletterande malerial kan erhållas genom underrättelsetjänst i vederlagen bemärkelse. Vid tillfällen när resurserna är otillräckliga framstår det dock enligl utredningens uppfattning som nödvändigl att förvarningsfunktionen prioriteras och att delta får gå ut över berörda enheters medverkan i långsiktsplaneringen.

Signalspaningen spelar enligl utredningen en viktig roll vid vår karlläggning av främst den militära aktiviteten i vårt närområde. Utredningen anser all en fortsalt stark satsning på den verksamhet som bedrivs vid försvarets radioanstalt bör ske inom ramen för den militära underrättelsetjänstens totala resurstilldelning.

Inhämtning av underrättelser med andra särskilda medel än signalspaning måste enligt ulredningens bedömning få förekomma under förutsättning alt den bedrivs i godtagbara former. Bedömningen av fornierna

Prop. 1975/76:189 80

måsle ske från fall lill fall och styras bl, a. av försvarels behov av underrättelserna, den utrikespolitiska situationen och riskförhållandena. All medverkan i sådan inhämtning av underrättelser som det här är fråga om måste enligt utredningen vara frivillig.

Utredningen avvisar tanken påen särskild lagstiftning som gördel möjligt för personer som är knutna lill underrättelsetjänsten alt använda sig av metoder som i sig innebär kränkning av gällande lag.

Utredningen tar upp frågan om del av bl, a, etiska skäl behövs regler som minskar de möjligheter att handla som underrättelseorganen har f n. Utredningen anför i detta sammanhang all underrättelseljänsten inte skall tillåtas alt använda sig av infiltration i politiska och andra sammanslutningar under fredslid, 1 övrigi konstalerarutredningenalt det givelvis inte är möjligt alt för varje tänkbar situation formulera inskränkande regler. Utredningen förordar i stället att principiella överväganden i dessa frågor får göras i samarbete mellan underrättelsetjänstens ledning och företrädare fördel allmänna,

Uiredningen bedömer att underrättelseorganen i vissa situationer har ett legitimi behov av att utnyttja hemlig information som finns hos andra svenska statsmyndigheter. Utredningen anser all del på detta område bör gälla samma regler för IB som för andra delar av siatsförvallningen, Della innebär alt den myndighet som ansvarar för handling som innehåller hemlig information alltid skall kontrollera att informationen behövs för den andra myndighetens verksamhet,

Uiredningen anser att det samarbete med andra länders underrättelseorganisationer som den svenska underrätlelsetjänsten deltagit i har varil övervägande till gagn för landet. Med hänsyn bl, a, lill del säll på vilket samarbetet bedrivs är del emellertid svårt all överblicka vilka underrättelser vi lämnar lill andra länder. En viktig fråga är också vad vi själva bör bidra med inom ramen för ett sådant samarbete. Uppgifter om svenska medborgare och utländska medborgare bosatta här i landet bör enligt utredningen få lämnas till annat lands organisation bara när svenska säkerhetsintressen är berörda,

Uiredningen anser att resurserna för b e a r b e t n i n g av underrättelser i de centrala staberna f n, är för små.

Utredningen menar all det är angeläget att pågående undersökningar av möjlighelerna alt i ökad utsträckning använda dala maskiner i underrättelsetjänst slutförs,

Beiräffande delgivningen framhåller utredningen vikten av att alla inhämtade underrättelser ulan dröjsmål överlämnas till (delges) den centrala inslåns som skall utföra bearbetningen inom vederbörande sakområde,

Uiredningen pekar på att de framtida uppgifterna för de centrala staberna f n, ulreds av försvarsmaktens ledningsutredning (FLU 74). Det förslag till ändrad organisation som underrällelseulredningen lägger fram är därför inie utformat för att ligga lill grund för en omedelbar och avgränsad

Prop. 1975/76:189 81

omorganisation av berörda stabers underrättelseenheter, Underrättdseulred-ningen anser det lämpligare att förslaget beaklas av ledningsutredningen i samband med den lotala översynen av försvarsmaktens högsla ledningsorgan.

Utredningen föreslår att de underrätidseuppgifter som f n, ligger på chefen för sektion 2 i försvarsstaben förs över till en ny befattning i staben på samma nivå som chefen för operaiionsledningen. Utredningen benämner den nya befattningen underräiielsechef.

Utredningen anser att del är nödvändigt all tillgängliga organ för beredning av ledningsfrågor inom underrättelsetjänsten förs samman och förstärks: För-utredningen framsiår del som mest naturligt och ändamålsenligt att ett sådant beredningsorgan knyts direkt till underrällelsechefen.

Utredningen föreslår att försvarsstabens och försvarsgrensstabernas bearbetningsresurser förs samman i försvarsstaben. Utredningen lämnar öppet om användningen hos lorsvarsgrenscheferna av underrätielsematerialet från den centrala bearbetningsenheien kräver all viss underrätldsepersonal skall finnas kvar i försvarsgrensslaberna,

Uiredningen redovisar flera skäl som har åberopats för I B: s organisatoriska placering uianför försvarsstabsorganisationen direkl under överbefälhavaren. Vid en samlad bedömning av frågan om IB:s organisatoriska placering finner utredningen emellertid att övervägande skäl talar mot all byrån är knuien direkl till överbefälhavaren. Utredningen diskuterar olika alternativ lill den nuvarande organisationsformen. Utredningen anser all del med ulgångspunkl bl. a, i kravei på en smidig övergång till krigsorganisation är lämpligasl alt IB för framliden inlemmas i försvarsstaben, I försvarsstaben bör IB enligt utredningens mening underställas underrällelsechefen.

Enligt utredningen bör medel i fortsättningen ställas lill IB:s förfogande för att ge byråns ledning lillgång till juridisk sakkunskap,

Verksamheien vid IB har hittills till viss del bedrivits bakom täck-fö re t a g och andra läckanordningar. Även i framliden bör del enligt utredningens mening vara tillåtet alt under vissa villkor dölja verksamhel, anställnings- och ägandeförhållanden o, d, bakom förelagsbeteckningar, enskilda personers namn ni. m,

Uiredningen framhåller all vårt samhälle har ett omfallande system för insyn i och kontroll av verksamhel inom den offentliga sekiorn. Enligt utredningens uppfattning är det ändå av olika skäl nödvändigl med ytteriigare åtgärder för all öka insynen i underrättelseljänslen. Åtgärder som främjar kontakter mellan underrättelse-väsendet och övrigt samhällsliv bör enligt utredningens bedömande vara lill fördel med tanke både på verksamheten som sådan och på medarbetarna. Utredningen förordar därför att särskill utsedda förtroendemän får i uppdrag all fortlöpande slå i nära förbindelse nied underrätlelseväsendet.

6 Riksdagen 1976: I saml. Nr 189.

Prop. 1975/76:189 82

Uiredningen avvisar tanken att en ökad allmän insyn i underrättelse
ljänslen skall åstadkommas genom en lekmannastyrelse för försvarsstaben.
Den föreslår i slällel att ett särskilt organ inrättas för ändamålet. Det nya
organei bör enligt uiredningen kallas försvarels underrättelse-
nämnd, , ■ ' ■ •

Beträffande underrätielsenämndens' arbetsuppgifter ■ anser utredningen att huvuduppgiften bör vara alt fortlöpande hålla sig underrättad om verksamheten inom det militära underrätlelseväsendet. Uppgiften bör avse verksamheten på central och högre regional nivå.

För alt säkerställa nämndens inflytande bör överbefälhavaren enligl ul- redningens uppfaltning ha skyldighet'alt i viktigare frågor, t, ex. anslagsframställningar och samverkan med främmande makters underrättelseorganisationer, samråda med nämnden. Enligl ulredningens mening är det av olika skäl inte lämpligi,att stadga ett obligatoriskt samrådsförfarande. Uiredningen föruisätler emellertid att nämnden i fierialei frågor av belydelse informeras i efterhand, om tiden inte har medgett samråd. Underrättelsechef och övriga lill vilka överbefälhavaren kan delegera beslutanderätt i underrätlelsefrågor börenligt utredningen ha motsvarande skyldighel all samråda med underrätlelsenämnden,

Uiredningen anser all arbetsuppgifter m, m. för nämnden bör bestämmas i instruktion som utfärdas av regeringen,

Uiredningen föreslår all underrätlelsenämnden får fyra ledamöter, varav en ordförande. Hos nämnden bör enligl utredningen vidare finnas en sekreterare saml övrig biträdespersonal i mån av behov och lillgång på medel. Experter och sakkunniga bör kunna anlitas under samma förutsättningar.

Enligl ulredningens mening bör det ankomma på regeringen att utse ordförande och övriga ledamöler i nämnden. Sekreterare och övrig biträdespersonal bör nämnden lå tillsätta själv, Ledamöierna bör utses för tre år.

Överbefälhavaren och övriga myndigheter inom försvarsmakten bör enligl uiredningen ha skyldighel alt bistå nämnden med upplysningar och annal biträde. Inom ramen för sin insynsskyldighel bör nämnden givelvis ha rätt all enligt gällande sekretessbestämmelser få del av hemliga uppgifier.

Del ärenligt utredningens mening viktigt all underrättelsenämnden fortlöpande redovisar sina synpunkler på verksamheien för överbefälhavaren eller andra berörda chefer. Om nämnden finner någol förhållande oiillfredsslällande bör den i försia hand verka för en förändring hos vederbörande myndighei. Ifall underrättelsenämnden finner alt regeringen bör ingripa i någol förhållande, bör nämnden enligl utredningens åsikt ha möjlighet att göra framställning om delta lill regeringen.

Underrättelsenämndens verksamhet bör enligl utredningens mening bedrivas endast under normala fredsförhållanden.

Utredningen anser i likhet med riksdagen (FöU 1974:19, rskr 1974:190) att man inte bör öppet redovisa kostnaderna för IB, Enligt utredningen bör inte heller kostnaderna för övriga under-

Prop. 1975/76:189 83

rällelseenheter redovisas fristående inom resp, myndighets anslag,

Uiredningen har i särskild skrivelse i november 1975 föreslagit dels att försvarsstabens underrättelseavdelning i sin helhet budgeteras över försvarsstabens primäruppdrag till allmän ledning och förbandsverksamhet, dels all löner m, m. för tre anställda, som nu belastar annan myndighet, i fortsättningen skall budgeteras på primäruppdragel Insatsberedskap m, m,: Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Trots sitt slällningstagande till frågan om en generell särredovisning i budgeten av kostnaderna för underrättelsetjänsten anser uiredningen alt del behövs en samlad bild av underrättelsetjänstens kostnader och verksamhet bl, a. i budgetarbetet och för underrätielsenämndens arbeie. Utredningen föreslår därför alt ett särskilt fack inrättas för underrälidseljänsi,

Uiredningen anser all kostnaderna för läckanordningar för IB:s verksamhet bör få belalas från del primäruppdrag som omfallar IB under villkor bl, a, alt staten ensam svarar för finansieringen av täckanordningarna och alt vinster och föriusler i samband med försäljning av objekten tillgodoförs resp. belastar primäruppdragel.

Uiredningen föreslår alt de nu gällande föreskrifterna om redovisning och kontroll av medel vid IB omarbetas i formellt avseende och kompletteras med bestämmelser om kontroll av förckoni-mande täckarrangemang, Uiredningen anser vidare att redovisningshandlingarna för IB skall bevaras i fem är sedan de har granskats,

Uiredningen finner att underrättelsehandlingar från IB bör arkiveras vid försvarsstabens underrättelseavdelning (moisvarande). De bör få gallras ut efter fem år, om inte regeringen efter framställning från underrätlelsenämnden beslutar annat.

Uiredningen anser det självklart att underrättelseenheterna måsle få föra arbets- och sökregister för att bringa reda i handlingar och uppgifter. Regisler som är upplagda för att ge ledning vid bedömningen av en persons uppfaltning i vissa frågor, framför allt politiska, skall emellertid enligl uiredningen betraktas som åsiktsregister och vara otillåtna. Utredningen anslutersig lill försvarsutskottets och JO:s bedömning att de register som har förts vid IB inte har karakiären av åsiklsregisler,

Uiredningen framhåller alt stora påfrestningar är förenade med anställning vid en organisation som IB, Vid rekrytering av personal till IB bör enligt utredningens bedömning i första hand personer med erfarenhet från arbetslivet komma i fråga.

Utredningen konstaterar all utbildningen av personal i underrällelseväsendels fredsorganisation inle är tillfredsställande f n. Enligt utredningen bör del lämpligen uppdras ål överbefälhavaren all på den grund som har lagts genom en utredning inom försvarsstaben av den militära underrättelsetjänsten (UMU 70) snarast utreda frågan och lägga fram förslag i ämnel.

Anställningstiden vid IB bör enligt ulredningens uppfattning begränsas till förslagsvis 12-15 år. Under inga omständigheter får

Prop. 1975/76:189 84

en anställd vid IB, som av olika skäl mäsle sluta sin anställning, lämnas att på egen hand klara problemen med ny anställning, Uiredningen pekar på all frågor i samband med IB-personals avgång från tjänsten kan få sakkunnig behandling genom statens personalnämnd.

Utredningen framhåller all dess överväganden och förslag lill stor del utgörs av uttalanden av principiell innebörd om vad som bör gälla för den svenska militära underrättelsetjänslen i framtiden. Sådana uttalanden bör enligt uiredningen betrakias soni riktlinjer för det fortsatta underrättelse-arbetet.

Utredningen anser som tidigare nämnts att förslaget till ändrad organisation inte bör läggas lill grund för en fristående omorganisation av underrätlelseväsendet. Enligt ulredningens mening bör del i stället i form av tilläggsdirektiv överlämnas lill försvarsmaktens ledningsulredning för all beaktas i samband med den fullständiga översynen av den centrala stabsorganisationen.

Utredningen anser alt förslaget om försvarets underrättelsenämnd bör behandlas för sig med sikle på all nämnden skall Iräda i funktion så snart som möjligt. Utredningen bedömer all nänindens verksamhel skall kunna börja senasl den I januari 1977,

Underrätlelsetjänsten bör enligl utredningen kunna redovisas som fack första gången i samband med anslagsframställningar och årsredovisningar inför budgetåret 1977/78,

Ulredningens förslag om nivåhöjningar och förstärkning av resurserna för underrättelsetjänstens ledning innebär ökade kostnader för försvarsstaben. Kostnaderna bör enligt ulredningens mening beräknas av försvarsmaktens ledningsutredning som ett led i den totala kostnadsberäkningen lör den nya stabsorganisationen.

Förbättrad utbildning i enlighel med utredningens riktlinjer kommer också all föranleda ökade kostnader. Storleken av dessa kan enligl uiredningen inle överblickas förrän de ytterligare undersökningar som utredningen förordat har genomförts.

Kostnaden för att IB skall få lillgång lill särskild juridisk sakkunskap bedömer utredningen som mycket liten,

Uiredningen anser att kostnaderna för underrätlelsenämnden bör kunna hållas inom en ram av 100 000 kr, för budgetår. Medel för nämndens verksamhet bör enligl uiredningen anvisas över anslagel Vissa nämnder m, m, under försvarshuvudliteln.

De remissinsianser som har yttrat sig över underiagel för ulredningens överväganden och förslag har i några fall anmärkningar mot delta. Man anser att utredningen har överbetonal underrättelsetjänstens förvarnings-uppgift på bekostnad av uppgifien all ge underlag för förbandsproduktionen. Vidare har den tekniska underrättelseljänslen inle alls behandlats.

Remissinstanserna delar ulredningens uppfattning om behovet av en mi-

Prop. 1975/76:189 85

litar underrättelsetjänst, gränsdragningen mellan underrättelse- och säkerhetstjänsten samt kravet på allsidighet.

Överbefälhavaren och chefen för armén anser att den militära underrättelseljänsten bör ha större egna resurser för att inhämta underrättelser från länder utanför närområdet än vad uiredningen har funnit. Chefen lör armén har vidare den uppfattningen att utredningen har undervärderat underrättelsetjänstens roll i försvarsmaktens långsiktsplanering.

Överbefälhavaren delar ulredningens uppfaltning att det måste bedömas från fall till fall vad som är godtagbara former för underrältelseinhämtning och att man därvid måste ta hänsyn till samtliga inverkande omständigheter. Enligt överbefälhavaren är det dock väsentligt alt verksamheten inte regleras genom föreskrifter i vidare mån än vad som bedöms oundgängligen nödvändigt. Beträffande utnyttjandet av inhemskt hemligl malerial anser han att IB bör få ta del av sådant utan att redovisa alla motiv för berörd myndighet.

Bristen på bearbetningsresurser bekräftas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Överbefälhavaren anslutersig till utredningens uppfattning all datateknik bör las i anspråk i ökad omfattning vid bearbetningen,

Ulredningens förslag att höja underräitelseledningens nivå och inrätta en befattning för underräiielsechef får ett blandat mottagande, Marin-och flygvapencheferna samt försvarels materielverk godtar förslaget medan överbefälhavaren och chefen för armén motsätter sig del.

Förslagel att föra samman och förstärka underrättelsetjänstens lednings-och beredningsorgan mottas positivt. Enligt chefen för flygvapnet, försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt bör en förstärkt ledningsenhet också innehålla resurser föratt leda den lekniska underrättelsetjänsten.

Utredningens förslag att centralisera bearbelningsresurserna till försvarsstaben biträds av alla remissinstanser utom cheferna för armén och marinen. Också de som i princip bilräder förslaget har vissa invändningar.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser bara chefen för marinen alt IB bör inordnas i försvarsstaben.

Förslaget all inrätta en försvarets underrällelsenämnd lår ett positivt mottagande av alla remissinstanser utom försvarets radioanstalt som dock inte vill motsätta sig all nämnden inrättas.

Utredningens förslag i ekonomi- och arkivfrågor godtas i slorl sell. Nästan alla remissinstanser avstyrker förslagel all inrätta ett särskilt fack för un-derrällelsetjänst.

De remissinsianser som har yttrat sig över ulredningens förslag i personal-och utbildningsfrågor delar ulredningens grundsyn på dessa men anmärker i vissa fall på detaljer,

Överbefiilhavaren och chefen för marinen instämmer i all underrättelsetjänstens organisation bör beslämmas slutligt i samband med den pågående översynen av stabsorganisationen. Enligt överbefälhavaren bör regeringen dock ge viss inriktning beiräffande IB:s lydnadsförhållanden,

7 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 189.

Prop. 1975/76:189 86

Allmänna riktlinjer för den militära underrättelsetjänsten

Jag vill först i korthet beröra utredningen synpunkler på den hittillsvarande verksamheien inom den militära underrättelseljänsten. Enligt sina direktiv skulle uiredningen göra de tillbakablickar på underrättelseijänsiens verksamhet som var nödvändiga för att få underiag för förslag om verksamhetens framtida inriktning. Direktiven angav alt det var särskilt vikligl all utredningen följde verksamhetens karaklär och inrikining under efterkrigstiden mol bakgrund av det internationella skeendets inverkan på värt land och hur delta vid vissa tidpunkter bedömdes påverka vårt försvar och vår säkerhel. Utredningen har fullgjort denna del av uppdraget bl, a. genom en särskild expertundersökning. Jag anser att utredningen, inte minsl genom expenundersökningen, på ett värdefullt sätt har analyserat det militära underrätlelseväsendet och dess roll i vårt försvar. Enligt min riiening har ulredningens redovisning av vår underrättelsetjänst också medfört att sådana frågor som förekom under den s, k, IB-affären nu kan diskuteras från mera sakliga utgångspunkter, Ulredningens anmärkningar mot IB-verksamhelen rör i huvudsak bara sekretessen kring byråns existens och vissa rapporter av säkerhetsunderrätiel-sekaraktär som byrån har lämnat vidare till försvarsstabens säkerhetsavdelning. Jag ålerkommer till den sistnämnda frågan i det följande.

Jag går så över lill ulredningens bedömning av behovei av en militär underrättelsetjänst i fredstid. Riksdagen har uttalat all en allsidig underrättelsetjänst skall ingå i vårt totalförsvar (se 1, ex, FöU 1972:17, rskr 1972:231), Utredningen ansluter sig till detta och andra uttalanden av riksdagen, Enligl ulredningens uppfallning är behovei av en underrättelsetjänst särskilt ston på grund av vårt läge i gränsområdet mellan två militära block samt vår alliansfria utrikespolitik. Jag har samma uppfattning som utredningen i denna fråga. Några nya omsländigheler som minskar behovei av informaiion om andra länder har inte kommii till sedan riksdagen senast uttalade sig om vikten av att vi har en verksamhel av delta slag. Det är inte heller något som lyder på alt behovei av särskilda kunskaper om andra länder kommer att minska i framliden. Därför måsle vi även i fortsätlningen ha en välorganiserad och effektiv underrättelsetjänst.

Som utredningen har påpekat är det nödvändigl all fortlöpande ha den normala verksamheten i främmande länder klar för sig, så all nya iakttagelser kan. bedömas mot en riktig bakgrund. En framgångsrik underrättelseverksamhet bygger också på ett yrkeskunnande och en erfarenhet som inte kan förvärvas först när ett krisläge redan har inträffat. Oavsett hur den akluella utrikespolitiska situationen ter sig pågår hela tiden inom försvarsmakten en omfattande förbandsprodukiion som förutsätter kunskaperom andra länders krigsresurser m, m. Det kunskapsbehov som förbandsproduktionen sålunda för med sig ställer ständigt krav på vår underrättelsetjänst. Vad jag

Prop. 1975/76:189 87

nu har anfört visar klart all våri lands underrälidseljänsi måsle verka också under normala fredliga förhållanden.

Jag delar ulredningens uppfallning all underrättelsetjänstens huvudsakliga uppgifier även i fortsättningen bör vara att ge underlag för beslul om försvarsmaktens beredskap (den s. k, förvarningsfunktionen) och alt förse försvarsmaktens ledning med underrättelser som har betydelse för krigsplanläggningen och långsiktsplaneringen. 1 den instruktion och del reglemente för underrättelsetjänsten ,som överbefälhavaren har fastställt finns bl, a, dessa uppgifter redan iniagna.

Utredningen anser alt ökade krav i framtiden kan komma all ställas på vår underrättelsetjänst när det gäller att kontrollera att ingångna nedrustningsavtal efterlevs. Överbefälhavaren instämmer i utredningens bedömning. Även jag finner att denna uppgift för underrätlelsetjänsten kan bli allt viktigare i fortsättningen.

Jag vill i detta sammanhang la upp frågan om prioriteringen av underrättelsetjänstens olika uppgifter. Enligt utredningens uppfaltning är del nödvändigl alt förvarningsfunklionen får företräde framför andra uppgifter när resurserna är otillräckliga. Detta är också min mening. Jag vill emellertid med anledning av vad bl, a, chefen för armén har anfört i sitt remissyttrande framhålla att behovet av underrättelser för förbandsproduktionen inle kan eftersättas i någon större ulslräckning ulan att del påverkar vår försvarskraft. Prioriteringen av förvarningsfunklionen bör enligl min uppfallning gälla främsl för de organ som har till uppgift all inhämia underrättelser med särskilda medel.

När det gäller den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde kanjag ansluta mig till utredningens uppfattning att uppgiften att inrikta underrättelsetjänsten mäste ligga på de befattningshavare inom försvarsmakten sot-)-) behöver underrättelser om främmande makter för att kunna lösa sina arbetsuppgifter. Självföllei måste dock underrältelsetiänslens verksamhet, liksom all annan statsverksamhet, ligga i linje med statsledningens intentioner i utrikespolitiska och andra frågor. Vissa övergripande anvisningar från statsledningen måsle därför finnas liksom en fortlöpande granskning och kontroll av verksamheten, Enligl ulredningens uppfattning, som jag delar, är det inom dessa ramar som överbefälhavaren skall ha rält alt närmare inrikta underrättdsetjänsten.

Utredningen lar i detta sammanhang upp frågan om gränsdragningen mellan underrättelse- och säkerhetstjänstens verksamhetsområde. Regler som skall förhindra att underrättelseorganen verkar utanför sina områden måste enligt utredningen ulgå från underrättelsetjänstens syfte. De enheter som hör till underrätlelseväsendet bör enligt utredningens uppfallning bara få inhämia, bearbeta och lagra sådan information som är klart ägnad alt öka eller befästa vår kunskap om andra länder i sådana avseenden som har betydelse för vårt

Prop. 1975/76:189 88

lands yttre säkerhet. Avsleg från denna regel börenligt utredningens mening få göras bara i vissa situationer när ett underrättelseorgans eget säkerhetsskydd berörs. Utredningens uppfattning i denna fråga ansluter nära till den mening som försvarsutskottet hargett uttryck åt (FöU 1973:25 s. II). Remissinstanserna har godtagit utredningens förslag i denna del. För egen del vill jag betona all frågan om gränsdragningen mellan underrättelse- och säkerhetstjänst är sä komplicerad all det är svårt att på ett klarare sätt än vad utredningen har gjort ange skillnaden mellan dem. Det lorde därför inte heller gå att dra skarpare gränser för underrättelseorganens ansvarsområde än vad utredningen har föreslagit, 1 likhet med uiredningen anser jag del dock viktigt all de båda verksamhelsgrenarna samverkar med varandra, l, ex, i situationer då en informations karaktär av utrikesunderrättelse eller säkerhetsunderrältelse ännu inte har blivit klarlagd.

Jag delar utredningens uppfattning att vi redan under normala fredsförhållanden behöver inhämta och bearbeta ,sådan informaiion som andra länder försöker hålla hemlig. Del ligger i sakens natur alt sådana uppgifter kan vara myckel betydelsefulla för våra säkerhetspolitiska bedömningar. Våra underrättelseorgans beredskap kräver dessulom att de tränas i att inhämta och i övrigt handskas med hemlig information under lugna förhållanden,

Uiredningen har enligl min mening hell rikligt framhållil att våra kunskaper om omvärlden måste vara allsidiga. Som uiredningen har belyst skiftar emellertid tillgången på allmänt tillgänglig informaiion myckel från ett land till ett annat. Jag anser i likhet med utredningen att underrältelsetiänslens insatser måste anpassas till dessa förhållanden. Jag delar också ulredningens bedömning att den skiftande tillgången på öppen information hell naturligt främst påverkar inriktningen av de enheter som inhämtar underrättelser med s, k. särskilda medel.

De remissinsianser som har yttrat sig över utredningens bedömning av behovet av informaiion om länder uianför närområdei anser i likhet med utredningen att sådan informaiion behövs. Man menar samtidigt att utrikesdepartementet inte kan fullgöra uppgiften att skaffii fram sådan information och alt försvarsmakten därför behöver egna resurser för detta ändamål. Enligl ulredningens uppfattning behöver den militära underrättelsetjänslen information från mera avlägsna områden för att la bakgrund till sina bedömningar av utvecklingen inom närområdet, Uiredningen framhåller också all konfiikier i andra delar av världen kan sprida sig till vårt närområde eller binda stormakternas resurser på annal håll. Jag delar ulredningens bedömning i dessa avseenden. Jag vill emellertid också framhålla all vi för vår förbandsprodukiion behöver underrättelser om den senaste vapenutvecklingen, stridstekniken m, m. Sådana underrättelser måsie vi till stor del hämta in från aktuella krigsskådeplatser, oavsett var dessa är belägna. Underrättelser av detta slag är ofta rent militärt eller mililärlekniski betonade. Inhämtandet av dem förutsätter i hög grad ett

Prop. 1975/76:189 89

fackkunnande som finns främsl inom försvarsmakten. Jag bedömer emellertid att den militära underrättelseijänsiens egna resurser f n. är tillräckliga för detta ändamål. Som utredningen har framhållit är dock en nära samverkan mellan utrikesdepartementet och del militära underrätidseväsendei nödvändig.

Jag behandlar härefter i n h ä m t n i ngen av underrättelser och vill försl ta upp frågan vilka medel och metoder som bör kunna komma i fråga vid inhämtning av hemlig information.

Enligl utredningens mening spelar signalspaningen en viktig roll vid kartläggningen av främsl den militära aktiviteten i vårt närområde. Utredningen påpekar bl. a. att signalspaningen medför mindre risker för utrikespoliliska förvecklingar och för enskilda personer än andra sätt att med särskilda medel inhämia underrättelser. Uiredningen förordar en fortsatt stark satsning på den verksamhet som bedrivs vid försvarets radioanstalt. Jag ansluter mig till utredningens bedömning all radioanstaltens verksamhel också under den närmasle framtiden kommer alt ha stor betydelse. Den lekniska utvecklingen kommer dock i ett längre perspektiv sannolikl att göra del svårare för radioanstalten att verka. Jag anser att vi därför noga måste följa ulvecklingen inom radioanstaltens verksamhetsområde så att anstaltens resurser kan anpassas till förändringar i möjligheterna att inhämta underrättelser genom signalspaning.

Inhämtning av underrättelser med andra särskilda medel än signalspaning måsle enligl utredningens bedömning bedrivas också i fortsättningen. Utredningen anser att vad som därvid är godtagbart måsle bedömas från fall lill fall och all hänsyn därvid måste tas till alla omständigheter, t. ex. försvarets behov av underrättelserna, den utrikespoliliska situationen och riskförhållandena. Det hade givetvis varit önskvärt alt kunna ge mer detaljerade riktlinjer för della slags underrältelseinhämtning. Del går emellertid inle att förutse vilka situationer vår underrättelsetjänst kommer att ställas inför i framtiden. Jag ansluter mig till vad utredningen har uttalat i detta hänseende. Jag vill dock särskill understryka den utrikespoliliska situationens betydelse i sammanhanget. Vad som kan anses otillbörligt under normala fredsförhållanden kan i ell kritiskt läge eller i krig vara försvarligt eller nödvändigl.

Jag vill särskilt framhålla all all medverkan i den verksamhel som det här gäller måsle vara frivillig och alt de personer som tar emot uppdrag inom sådan verksamhet skall upplysas om risker o, d, med uppdragen. Del är vidare angeläget all tillfälliga medarbelare i IB:s verksamhet så långt del är möjligt ges bestämda uppdrag, som de inte utan organisationens godkännande får gå uianför. Som uiredningen har framhållil bör inte heller sådana medarbetare få sekretessbelagd bakgrundsinformation för sina uppdrag utan särskild prövning. Enligt min mening skall informationen inte vara mer omlättande än vad som behövs för varje uppdrag.

Prop. 1975/76:189 90

Utredningen avvisar tanken på en särskild lagstiftning som skulle göra del möjligt för personer som är knutna till underrättelseljänsten att i sin verksamhel använda sig av metoder som innebär kränkning av svensk lag. Enligt utredningen får de begå eljest kriminaliserade handlingar bara om det är tillåtet enligl allmänna rättsgrundsatser, främst i situationer när nöd-dier nödvärnsrätt föreligger. Jag har samma grundinställning som utredningen i denna fråga.

Utredningen har också övervägt om det behövs regler som inskränker underrättelseorganens handlingsfrihet inom ramen för vad gällande lagstiftning tillåter. Utredningen konstaterar i anslulning lill JO:s ultalande att infiltration i legala sammanslutningar inte bör fä förekomma i fredslid. Även jag anser alt sådan inflllralion inie kan tillåtas här i landet. Jag delar vidare utredningens uppfattning alt del inle är möjligt att avfatta inskränkande regler för varje länkbar siluation. Jag återkommer i stället i det följande med förslag att principiella överväganden i dessa frågor får göras i samverkan mellan underrättelsetjänstens ledning och företrädare för det allmänna,

I likhet med utredningen anserjag alt underrättelseorganen bör få tillgång lill hemlig infor mation som finns hos andra svenska statsmyndigheter undersamma förutsättningar som gäller för övriga myndigheter, dvs. att motiven anges och att den utlämnande myndighelen bedömeratt informationen behövs förden andra myndighelens verksamhet. Med utgångspunkt i vad överbefälhavaren har anfört i denna fråga vill jag dock understryka att det är angelägel att finna sådana former för tillämpningen av de gällande bestämmelserna att underrättelseorganen inte i praktiken avskärs från möjligheten att fä del av informationen i fråga.

Utredningen bedömer att vårt sa ma rbe te med andra underrättelseorganisationer är lill övervägande nytta för landet. Utredningen anser emellertid att samarbetet rymmer åtskilliga vanskliga moment. Bl, a, är det svårt att överblicka vilka underrättelser som vi i olika sammanhang lämnar lill andra länder. Enligt ulredningens mening är det också en viktig fråga vilken information vi själva bör bidra med inom ramen för ell sådani samarbete. Personuppgifter om svenska medborgare och utländska medborgare bosalla här i landel bör enligl ulredningens uppfattning inle få lämnas lill främmande underrättelseorganisationer ulan prövning i varje särskilt fall, Uiredningen anser alt uppgifter av detta slag bör få lämnas ut bara när svenska säkerhetsiniressen är berörda. Vid prövningen bör beaklas att samverkan inom underrättelsetjänsten inle får utnyttjas för alt ge främmande makt tillgång till uppgifter som den är förhindrad att få genom internationell samverkan på polisens och det övriga rättsväsendets område.

Jag delar utredningens uppfallning all samarbete med utländska under-rätielseorganisationerär nödvändigt fören sä jämförelsevis liten organisation som vår. Genom samarbetet får vi del av information som kräver sådana särskilda resurser m, m, som vi saknar. Liksom uiredningen anserjag alt

Prop. 1975/76:189 91

alla försvarsmaktens kontakter med andra länder behöver samordnas så all vi lar en helhetsbild av den information som vi lämnar till dessa. De principer som hittills har varit vägledande för utbytet av information med främmande underrättelseorganisationer redovisades inför riksdagens konsiitulionsulskotl(KU 1974:22) under dess behandling av IB-affären, Utredningen har i anslutning lill denna redovisning som sin uppfattning uttalat alt hemliga uppgifter om del svenska försvaret inte bör få lämnas ut och all informationsutbytet uteslutande bör ske i syfte att tjäna det svenska försvaret. Jag instämmer i ulredningens uttalande. Jag ansluter mig också till ulredningens bedömning i fråga om utlämnande av personuppgifter. Prövningen av sådant utlämnande bör enligt min mening ske synnerligen restriktivt. Detta gäller inte minst om uppgifierna avser politiska fiyktingar.

Utredningens bedömning att resurserna för bearbeining av underrättelser är otillräckliga bekräftas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan, Enligl utredningen är detta en följd av bl, a, det ökade informationsfiödel och de alll större svårigheterna all bedöma utrikespoliliska frågor. Jag delar uppfattningen att de resurser som står till förfogande för alt bearbeta inkommande underrättelser f n, inte är tillräckliga. Liksom utredningen finner jag.att frågan hör nära samman med underrällelseväsendels och särskill bearbeiningsenhelernas organisation. Jag återkommer i del följande till denna del av utredningens förslag.

Jag delar utredningens uppfaltning om behovei av att u t v ä r d e r a verksamheten, särskill på bearbetningssidan. Även enligt min åsikt framstår det som sannolikl att en återkommande, genomgripade utvärdering skulle kunna ge underlag för en bättre resursanvändning.

Utredningen lar i samband med bearbetningsfrågorna upp användningen av dalamaskiner i underrättelseljänslen. Enligt utredningens uppfattning skulle effektiviteten i bearbetningen av underrättelser öka oni dalatekniken togs i anspråk i högre grad än nu. Överbefälhavaren framhåller i sitt remissyttrande att också IB kan få behov av att utnyttja datateknik för sina särskilda behov av informationsbehandling. Jag godtar utredningens och överbefälhavarens bedömningar i denna fråga. Jag vill dock framhålla all underrättelsetjänstens behov av datamaskinkapaciiet måste vägas mot andra angelägna datakraftbehov.

Jag delar ulredningens syn på delgivningen av underrättelser. Också jaganser således all i principalli inhämtat underräitelsemaierial skall lämnas över till den enhet som svarar för bearbetningen inom ansvarsområdet i fråga. Bara i verkliga undantagsfall bör det få förekomma att underrättelser går förbi bearbeiningsenheterna till andra delar av försvarsledningen.

Jag går härefter över till vissa budget-, arkiv- och personalfrågor som uiredningen har behandlat.

Jag delar ulredningens uppfattning all kostnaderna för under-

Prop. 1975/76:189 92

rät te I se tjä nsten inte bör redovisas fristående i budgetsammanhang. En sådan särredovisning strider enligt min mening mot grunderna för det planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Vid sin behandling av prop. 1974:1 (bil. 6 s. 189) uttalade riksdagen (FöU 1974:19 s. 38-39, rskr 1974:190) att kostnaderna för IB inte heller i fortsättningen borde redovisas öppet inom det primäruppdrag och anslag som IB ingår i. Utredningen har för sin del instämt i riksdagens uttalande. Jag ansluter mig också lill denna uppfaltning, I likhet med utredningen anser jag nämligen att en sådan öppen redovisning skulle lämna främmande underrättelse- och säkerhetsorgan alltför stora möjligheter att kartlägga lB:s inriktning och verksamhet,

1 likhet med utredningen anserjag alt säkerhetsskyddet kring IB kräver särskilda anordningar för alt dölja verksamhet, anställnings- och ägandeförhållanden m. m. Sådana anordningar bör alltså vara tillåtna också i fortsättningen. Uiredningen föreslåratl vissa villkor skall gälla för all medel avsedda för IB under anslagel Insatsberedskap m. m. skall få användas för täckanordningar. Även jag anser att det finns skäl att knyta vissa villkor lill användningen av ifrågavarande anslag för dessa ändamål. Jag avser alt återkomma i denna fråga vid begäran om medel för verksamheten,

I anslutning till vad jag har anfört om den hittillsvarande verksamheten vill jag la upp frågan hur sådana uppgifter bör behandlas som uppenbart saknar betydelse både för underrättelse- och säkerhetstjänsten, I första hand bör man givetvis försöka undvika alt över huvud taget inhämta sådant material, 1 andra hand bör malerial av detta slag som ändå har överiämnals till underrättelsetjänsten förstöras där så kan ske med hänsyn till gällande bestämmelser om arkivering vid statliga myndigheler. Detta bör enligt min mening gälla oavsett varifrån materialet härstammar. I motsats lill utredningen finner jag alt betydelselösa uppgifter av den art det här är fråga om bör avlägsnas från underrättelsehandlingar.

Liksom uiredningen finner jag del självklart alt underrättelseenheterna måste la föra arbets- och sökregister för all bringa reda i handlingar och uppgifter. Lika klart är det all regisler som läggs upp och förs för att kartlägga personers åsikter i vissa frågor, framför alll politiska, inte skall tillåtas vare sig inom underrätteLsetjänsten eller i andra sammanhang.

Jag går så över lill personalfrågorna, Uiredningen framhåller alt stora påfrestningar är förenade med anställning vid en organisation som IB, Särskilda krav måste därför enligl utredningen ställas på den personal som anställs vid IB, Utredningen anser att ingen bör anställas vid byrån innan vederbörande har informerats om arbetets natur och påfrestningar, Enligl utredningens uppfattning bör i första hand personer med tidigare erfarenhet från yrkeslivet komma i fråga. För att förhindra all problem uppkommer under anställningen är det enligt utredningen angelägel att man tar hänsyn lill sådana faktorersom bakgrund och psykisk status, Uiredningen

Prop. 1975/76:189 93

anseratt sådana förhållanden bör kunna iakttas under provtjänstgöring inom en annan del av underrätlelseväsendet än IB. Jag ansluter mig lill utredningens överväganden i dessa frågor.

Anställningstiden vid IB bör enligt ulredningens uppfaltning begränsas till 12-15år. Överbefälhavaren har i sitt remissyttrande kritiserat utredningen på denna punkt och anfört att anställningstiden för IB-personal inte bör låsas utan som nu vara flexibel. Jag delar överbefälhavarens uppfattning.

Utredningen anser att frågor om IB-personalens avgång före normal pensionsålder bör behandlas av statens personalnämnd. Överbefälhavaren och chefen för armén har i sina remissyttranden funnii att denna ordning inle bör tillämpas. Enligt min mening talar bl. a. sekrelessynpunkter för att t. ex. frågor som rör omplacering av IB-personal normalt handläggs av överbefälhavaren.

Insyns- och kontrollfrågor

Jag behandlar härefter frågorna om allmän insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten. Jag vill till en början erinra om att det redan i dag finns en väl utbyggd insyns- och kontrollapparat på detta område. I likhet med uiredningen och flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga anser jag det ändå nödvändigl med ytteriigare åtgärder för all öka insynen i underrättelseljänsten. Den insyn och kontroll som förekommer f n, är till slor del en granskning i efterhand av fattade beslut och vidtagna åtgärder i övrigt. Jag delar därför utredningens uppfattning att kontrollen av och insynen i verksamheten bör vara fortlöpande. Underrättelseorganen kan eljest komma att under långa tider bedriva sin verksamhet utan närmare kontakt med och insyn från samhället i övrigi. Bl. a. sådana förhållanden har enligt min mening gjort alt den debatt som hittills har förts om vär underrättelsetjänst ibland har varit ensidig och inte tillräckligt har belyst t. ex, behovei av en sådan verksamhel, -Jag har vidare samma åsikt som utredningen om främsl personalens behov av kontakter med samhället i övrigt. Jag lillslyrker därför ulredningens förslag alt särskilda förtroendemän skall lå i uppdrag alt fortlöpande stå i nära förbindelse med underrättdsevä.sendei och följa verksamheien inom delta,

I fråga om förtroendemännens befogenheter vill jag betona alt en ökad insyn i och kontroll av underrättelsetjänslen inte lar föra med sig all försvarsledningen färett minskat ansvar för verksamheien. Inte heller far resultatet av förtroendemännens verksamhel bli all t. ex, JO:s och JK:s tillsyn inskränks, 1 likhei med utredningen anser jag därför att en sådan grupp av förtroendemän inte skall ha rätt all beslula i frågor om t, ex, underrättelseorganens mål och inriktning eller överta sådana arbetsuppgifter som f n, ligger på olika kontroll- och insynsorgan. Förtroendemännen bör begränsa sig till all fortlöpande följa och informera sig om försvarsmaktens underrättelsetjänst.

Prop. 1975/76:189 94

För all säkerställa förtroendemännens infiytande föreslår utredningen alt överbefälhavaren skall samråda med dem i viktigare frågor som anslagsframställningar och samverkan med främmande underrättelseorganisationer. Utredningen anser dock inte att samrådsförfarande! bör vara obligatoriskt med hänsyn bl, a, till kravet på snabbhet i beslutsprocessen. Utredningen föruisätler emellertid att föriroendemännen informeras i efterhand i de fiesta frågor, om inte tiden har medgett samråd. Jag tillstyrker utredningens förslag också i denna del.

Jag biträder utredningens uppfallning all förtroendemännen bör ha möjlighet all hos vederbörande myndighet eller regeringen föreslå de åigärder som deras iakttagelser kan föranleda.

Jag instämmer i utredningens bedömning att en eventuell lekmannastyrelse för försvarsstaben kommeratt lå alltför många andra arbetsuppgifter för att hinna ägna den tid som behövs åt underrättelseljänslen och alt sekretesskravet kan bli svårt alt tillgodose i ett sådant organ. Jag anser därför i likhei med utredningen att ifrågavarande kontrolluppgifter inte bör läggas på en Slyrelse för försvarsstaben. På grund härav bilräder jag utredningens förslag all ett särskilt organ inrättas för ändamålei. Benämningen försvarets underrällelsenämnd harjag inle något att invända mot.

Inte heller i fråga om underrätielsenämndens verksamhetsområde harjag någon erinran mot utredningens förslag. Nämnden bör således ägna uppmärksamhet åt verksamheten inom det militära underrätlelseväsendet påcentral och högre regional nivå. Den bör särskilt följa den del av underrätlelsetjänsten som inhämtar underrättelser med s, k, särskilda niedel. Nämnden bör - som utredningen har förordat - själv avgöra vilka frågor i övrigt som skall tas upp. Jag vill i sammanhanget endasl peka på alt de bearbetande enheternas slutprodukter i form av bedömningar, handböcker m, m,, samverkan med främmande underrättelseorganisationer, medel och metoder för underrätldseinhämlning, uppläggande och förande av register, personalrekrytering samt frågor i samband med anställdas avgång är sådani som bör vara av särskilt intresse. Som utredningen har föreslagit bör nämnden vidare sträva efter alt fortgående bilda sig en uppfattning om underrätldseijänslens belydelse för vårt lands säkerhetspolitik.

Utredningen finner det önskvärt att olika samhällsuppfattningar blir representerade i underrätlelsenämnden. Utredningen anser dock att antalet ledamöter av praktiska skäl måste starkt begränsas. Den föreslåratl nämnden lår fyra ledamöter, ordföranden medräknad. Hos nämnden bör enligt utredningen vidare finnas en sekreterare och övrig bilrädespersonal i mån av behov och tillgång på medel. Experter och sakkunniga bör enligt utredningens mening kunna anlitas undersamma förutsättningar. Utredningen loreslår att regeringen utser ordförande och övriga ledamöter i nämnden för en tid av tre år medan sekreterare och övriga bilrädespersonal skall tillsättas av nämnden själv.

Jag anser liksom utredningen att olika uppfattningar i samhällsfrågor bör

Prop. 1975/76:189 95

vara representerade i underrättelsenämnden. Enligt min mening bör dessulom någon av ledamöterna ha särskild juridisk sakkunskap. Detta kräver enligt min bedömning att ledamöterna är fiera än vad uiredningen har föreslagit. Jag förordar att nämnden får sex ledamöter. Jag biträder utredningens förslag att ordförande och övriga ledamöter skall utses av regeringen för en tid av tre år. Enligt min mening bör även sekreterare i nämnden utses av regeringen, Kravei på sekretess kring nämndens verksamhet gör all utomstående experter och sakkunniga bör anlitas bara i begränsad omfattning. Nämndens behov av alt anlita sådana experter m, m, kan enligt min bedömning inte heller bli särskill stort. Jag anser det därför inte motiverat all ge nämnden ultrycklig befogenhet all använda sig av experter och sakkunniga.

1 likhet med utredningen anserjag alt nämndens verksamhet bör bedrivas endasl under normala fredsförhållanden.

Jag biträder ulredningens förslag att underrättelsenämndens arbetsuppgifter, organisation och verksamhetsformer m, m, bör närmare anges i en särskild instruktion.

Nämnden bör enligt min mening kunna börja sill arbeie den I juli 1976,

Liksom uiredningen anserjag alt medel för underrättelsenämndens verksamhet bör anvisas över försvarshuvudtildns anslag Vissa nämnder m, m. Kostnaderna för nänindens verksamhet under budgetåret 1976/77 bör bli jämförelsevis blygsamma. De bör enligl min mening kunna täckas genom anslagsöverskridande.

Organisationsfrågor

Utredningens förslag om den militära underrättelsetjänstens framtida organisation innebär att ansvaret för verksamhetens ledning och samordning närmast under överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben läggs på en nyinrättad befallning som underrättelsechef Befattningen skall enligl utredningen placeras på samma nivå som chefen för operationsledningen i staben, Underrällelsechefen får enligl förslaget till sill omedelbara förfogande ett beredningsorgan, Uiredningen föreslår vidare all de centrala stabernas resurser för bearbeining av underrättelser förs samman i försvarsslaben och där under underrättelsechefen bildar en enhet för bearbetning av underrättelser, IB inordnas enligt förslaget i försvarsstabens organisation och underställs underrällelsechefen, som blir verksamhetens öppet redovisade chef Utredningen överlämnar åt försvarsmaktens ledningsulredning alt ta ställning till försvarsstabens säkerhetsavdelnings resp, atlachéavdelnings framtida plats i organisationen.

Uiredningen pekar på att de centrala stabernas organisation f n, ulreds av försvarsmaktens ledningsutredning. Organisationsförslaget bör diirlor enligl Ulredningens mening inte föranleda en fristående omorganisation av underrättelseväsendet. Utredningen anser alt det i stället genom tilläggs-

Prop. 1975/76:189 96

direktiv bör lämnas över till försvarsmaktens ledningsutredning för att tie-aktas vid översynen av stabsorganisationen i stort. Enligt min mening bör ledningsutredningen få i uppdrag att närmare pröva om underrättelseutredningens överväganden av underrätldsdedningens nivå och resurser samt bearbetningsresursernas fördelning bör läggas till grund för den framlida organisationen. Jag ämnar därför föreslå regeringen att utfärda tilläggsdirektiv för försvarsmaktens ledningsutredning i denna del.

Jag vill dock redan i detta sammanhang la upp frågan om 1 B: s organisatoriska anknytning. Nästan alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser i motsats lill utredningen att IB inte bör inordnas i försvarsslaben. Som skäl försitt ställning.stagande anför remissinstanserna bl.a. att en anknytning till försvarsstaben skulle försvåra samarbetet med utländska underrättelseorganisationer och alt IB-personalen bör vara åtskild från annan underrättelsepersonal.

Jag delar utredningens uppfattning att det är en fördel om IB inte avviker alltför mycket från annan statlig verksamhel i organisatoriskt avseende, I likhet med utredningen kan jag inte heller finna att en organisatorisk anknytning till försvarsstaben på något avgörande sätt bör påverka vårt samarbete med främmande underrättelseorganisalioner. Kravet på snabb övergång till krigsorganisation tillgodoses vidare enligt min bedömning lika väl med den föreslagna organisationsanknytningen som med den nuvarande. Jag förordar därför all IB organisatoriskt knyts lill försvarsstaben. Enligt min mening kan denna organisationsförändring genomföras oberoende av vilken ställning som kommer alt tas till ulredningens organisationsförslag i övrigi.

Förslaget alt knyta IB närmare samman med försvarsslaben lår ses som ell principförslag. Som jag har nämnt ulreds bl. a. försvarsstabens framtida organisation f n. Underrätldsdedningens placering i staben är därför inte klar. Med hänsyn härtill ärjag f n, inte beredd att närmare ange IB:s framtida plats i staben. Jag avser föreslå att regeringen lar upp denna fråga i lill-läggsdirektiven till försvarsmaktens ledningsulredning.

Jag vill betona att den organisalionsanknylning som jag nu har förordai kan medföra bl. a, säkerhetsproblem som kräverspecialreglering i förhållande lill vad som gäller för försvarsslaben i övrigt. Det ankommer i huvudsak på överbefälhavaren att beslula om sådana åtgärder som tillgodoser bl, a, kravet på säkerhetsskydd.

Övriga frågor

Utredningens förslag i övriga delar rör i de fiesta läll sådana frågor som regeringen äger besluta i. För sammanhangets skull och för alt informera riksdagen om min syn på utredningens förslag vill jag ändå kort beröra även dessa frågor,

I fråga om budgetering av vissa personallöner m, m.

Prop. 1975/76:189 97

har regeringen på min föredragning (prop, 1975/76:100 bil, 6 s, 147 och 293) föreslagit riksdagen ändringar som i stort innebär all kostnaderna för försvarsstabens underrättelseavdelning resp. IB skall budgeteras samlat under anslagen Försvarsstaben resp. Insalsberedskap m. m.

Utredningens förslag alt inrätta ett särskilt s. k. fack för underrättelsetjänst med överbefälhavaren som fackmyndighet mottas negativt av remissinstanserna. Man anser bl. a. all de olika underrättdsefunklionerna skiljer sig så mycket från varandra att det knappast är möjligt all inordna alla verksamheter i samma fack. Enligt min mening är underrättelsetjänsten med sina olika delfunktioner ett samlat kompetensområde som berör fiera program och produktionsområden. Jag flnner vidare att en samlad redovisning av underrättelsetjänstens kostnader och verksamhel i de planer och redovisningar som skall upprättas för facket underrättelsetjänst kommer alt vara värdefull bl, a, för underrällelsenämndens arbeie. Jag delar därför utredningens uppfattning all ett fack bör inrättas för underrättelsetiänst med överbefälhavaren som fackmyndighet.

Utredningen föreslår all gällande föreskrifter om redovisning och kontroll av medel som har anvisats för IB omarbetas bl, a, i formelli avseende och all de kompletteras med bestämmelser om kontroll av förekommande läckarrangemang, Uiredningen anser vidare att redovisningshandlingarna skall bevaras i fem år sedan de har granskals, Ulredningens förslag bör enligt min mening i alll väsentligt kunna ligga lill grund för nya redovisningsbestänimelser.

Arkiverings fr ägor na bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Jag delar utredningens uppfattning att utbildningen av personal i underrättelseväsendets fredsorganisalion inte är helt tillfredsställande f n. Jag avser alt föreslå regeringen all uppdra åt överbefälhavaren all. på den grund som nyligen ulförda undersökningar utgör, utreda underrättelseui-bildningen inom försvarsmakten. Jag är medveten om all IB-personalens utbildning därvid i viss mån måste särbehandlas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

1, bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över de allmänna riktlinjer för den militära underrättelsetiänsien som jag har angett i det föregående.

2, föreslår riksdagen all godkänna de grunder för allmän insyn i och kontroll av underrättelseljänslen samt den organisalionsanknylning för IB som jag har redovisat i del föregående.

Prop. 1975/76:189 99

Innehåll

Inledning......................................................... 2

Underrättelsetjänstens grunder............................ ..... 7

Den militära underrättelsetjänstens funktion........... II

Den militära underrättelsetjänstens nuvarande organisation m, m, 14

Andra länders underrättelseverksamhet................. 34

Underrällelseulredningen..................................... 35

Särskill yttrande............................................... 62

Remissyttrandena............................................. 64

Föredraganden ............................................... 74

Beslut ............................................................ 98