Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Pröp. 1975/76:188 Regeringens proposition

1975/76:188

om ändrade regler för sjömanspension;

beslutad den 25 mars 1976.,.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade ut­drag av regeringsprotokoll för den åtgärd söm föredraganden har hem­ställt om.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om anpassning,av reglerna om sjö­manspension tUl den sänkning av den äUmänna pensionsåldern tiU "65 år som träder i kraft den 1 juU 1976.

1    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 188

 

Prop. 1975/76:188

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-25

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengts­son, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachris­son, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Norling

Proposition om ändrade regler för sjömanspension

Inledning

De speciella förhållanden som har varit utmärkande för sjöfarten och yrkeslivet till sjöss har sedan länge motiverat en särskUd pensionsord-; ning för de ombordanställda.

De nu gällande bestämmelserna i kungörelsen (1972:412, ändrad 1975: 984) om sjömanspension infördes den 1 juli 1972. Vid sidan av dessa bestämmelser regleras vissa sjömanspensionsförhållanden av äldre författningar.

Den 27 november 1975 tiUsattes sjömanspensionsutredningen (K 1975: 09) med uppdrag att göra en översyn av sjömanspensionssystemet. I direktiven för utredningen anförs bl. a. att utredningen särskilt bör uppmärksamma samordningsfrågorna mellan det allmänna pensions­systemet och sjömanspensioneringen och bedöma vilka förändringar som kan medföra väsentliga fördelar i samordnmgsavseende. Vidare erinras om sänkningen av den allmänna pensionsåldern fr. o. m. den 1 juli 1976 och framhåUs att utredningen — i nära samarbete med han­delsflottans pensionsanstalt — snarast bör undersöka de omedelbara kon­sekvenser detta kan få för sjömanspensioneringen.

Sjömanspensionsutredningen har behandlat frågan om den sänkta all­männa pensionsåldern i delbetänkandet (Ds K 1976: 2) Anpassning av sjömanspensioneringen tUl den sänkta pensionsåldern.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäk­ringsverket, sjöfartsverket, handelsflottans pensionsanstalt, kammarkolle­giet, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, statens personalpen­sionsverk, Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges redareförening.

 

Prop. 1975/76:188                                                              3

Nuvarande ordiung

Sjömanspension kan f. n. utgå med tillämpning av kungörelsen (1864: 6 s. 1) angående inrättandet af en pensionsanstalt för befälhafware, styrmän och annat sjöfolk å swenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg, afwensom för maskinister och eldare.på sistnämnda slags far­tyg, reglementet (1939: 413) för handelsflottans pensionsanstalt, regle­mentet (1944: 42) för handelsflottans pensionsanstalt, reglementet (1961: 302) för handelsflottans pensionsanstalt och kungörelsen (1972: 412, ändrad 1975: 984) om sjömanspension.

De pensioner som utgår enligt de tre äldre författningarna är regel­mässigt förhållandevis små och utan större betydelse i detta samman­hang varför jag här inskränker mig till att redogöra för huvudreglerna i 1961 års reglemente och 1972 års kungörelse.

7967 års reglemente

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1961 och möjlighet att in­tjäna rätt till pension enligt reglementet upphörde den 1 juli 1972, då 1972 års kungörelse trädde i kraft. Pensioneringen omfattar svensk sjö­man i manskapsställning och — under vissa förhållanden — utländsk sjöman i sådan ställning. För rätt till sjömanspension krävs viss kvalifi­cerande tjänstgöringstid. Pensionens storlek beror på sjömannens man­skapstid och pensionsgivande lön.

Pensionen är temporär och utgår till utgången av månaden närmast före den under vilken sjömannen fyller 67 år. Den som också har tjänat in pension enligt 1944 års reglemente får pension med årspensionernas sammanlagda belopp. Om pensionen enligt det äldre reglementet skulle vara livsvarig räknas den om tUl temporär innan sammanläggning sker.

Pensionsbeloppet är, maximerat. Det högsta årsbeloppet uppgår i mars 1976 tiU 17 788 kr. Utgår även pension enUgt 1944 års reglemente, får inte heller den sammanlagda pensionen överskrida detta belopp.

Om sjömanspension utgår samtidigt med vissa andra förmåner skall samordning ske på så sätt att pensionen minskas i den mån de samman­lagda förmånerna annars skulle överstiga sjömanspensionens högsta be­lopp.

1972 års kungörelse

Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1972. Pensioneringen är begrän­sad till manskap. Sjömannen är berättigad till pension om han under tiden fr. o. m. den månad då han fyUt 30 år t. o. m. månaden närmast före den månad då han fyllt 60 år har varit anställd på svenskt handels­fartyg i manskapsställning under minst 120 månader och om minst 80 månader av denna tid infallit efter månaden närmast före den då han

2t    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 188

 

Prop. 1975/76:188                                                     4

fyllt 40 år. Även anställningstid som befäl på svenskt handelsfartyg får tillgodoräknas, om muist hälften av kvaUfikationstiden 120 månader har fullgjorts i manskapsställning. Pensionen är temporär och utgår fr. o. m. den månad då nyssnämnda villkor är uppfyUda, dock tidigast från den ; månad då sjömannen fyUer 55 år.' Pensionsrätten upphör vid utgången av månaden närmast före den då sjömaimen fyller 67 år eller, vid döds­fall dessförinnan, vid utgången av den månad då dödsfallet inträffar.

Kungörelsen innehåller detaljerade bestämmelser om hur de för sjö­manspension kvalificerande anställningsmånaderna skall bestämmas och hur årspensionen beräknas. Sjömanspensionen får inte överstiga ett och ett halvt basbelopp enhgt lagen (1962; 381, omtryckt 1973: 908, ändrad senast 1975: 1160) om aUmän försäkring. Ändras basbeloppet, räknas, pensionens årsbelopp om. Börjar pensionen utgå vid högre ålder än 55 år, ökas dock pensionsbeloppet med 1,2 % för varje månad som, när pensionen börjar utgå, har förflutit från ingången av den månad var­under rätt till pension har inträtt. För tid som infaller efter det att sjö­mannen har fyllt 62 år utgår inget tUlägg.

Sjömanspension skall saniiordnas med' vissa andra förmåner. Utgår enligt lagen om allmän försäkring folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension, sjukbidrag eller änkepension enligt lagen om allmän försäkring och överstiger det sammanlagda förmånsbeloppet den högsta sjömanspension söih kan utgå vid en ålder av 60 år, minskas sjömanspensionen med dét överskjutande beloppet. Minst en tredjedel av sjömanspensionen skall dock alltid utgå. Detsamma, gälld: när sam­ordning sker med livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt la­gen (1916: 235) om försäkring för olycksfaU i arbete, lagen (1929: 131), om försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen (1954: 243) om yrkesska­deförsäkring, livränta enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande, vilken livränta bestäms av eller be­talas ut från riksförsäkringsverket. Samordningsreglerna gäller även för motsvarande utländsk förmån vartUI sjömännen är berättigad.

Enligt övergångsbestämmelserna tiU 1972 års kungörelse föreligger för den som är född 1922 eller tidigare rätt till sjömanspension enUgt kun­görelsen, om han — under tiden fr. 6. m. den månad då han fyllt 30 år t. o. m. månaden närmast före den månad då han fyllt 60 år — har varit anställd som sjöman under minst 80 månader, varav minst hälften i manskapsställning, och i övrigt uppfyller villkoren för rätt tUl pension.

Peiisionsåldersreformen

Den allmänna pensionsåldern sänks den 1 juU 1976 tiU 65 år. Sam-, tidigt träder nya regler om ökade möjligheter tiU rörUg pensionsålder i kraft. Härigenom kan tidpunkten för pensioneringen- förläggas mellan 60 och 70 års ålder. Systemet.för en rörlig pensionsålder innefattar tre förmånsformer, nämligen

 

Prop. 1975/76:188                                                     5

1.    förtidspension från folkpensionering och försäkring för tilläggs­pension (ATP),

2.    förtida och uppskjutet uttag av hel eUer halv ålderspension från folkpensionering och ATP,

3.    delpension i kombination med deltidsarbete enligt lagen (1975: 380) om delpensionsförsäkring.

Sjömanspenslonsutredningens förslag

Allmänna synpunkter

Den allmänna pensionsålderns sänkning ger de sjömän som omfattas av folk- och tUläggspensioneringen samma trygghet från 65 års ålder som de nu har från 67 års ålder. Syftet med sjömanspensioneringen i det fall den är temporär är att ge sjömännen visst ekonomiskt skydd fram till den allmänna pensionsålderns inträde. Mot bakgrund härav är det na­turligt att en teknisk justering kommer tiU stånd så att sjömanspensio­neringens regler anpassas tiU den allmänna pensioneringens. Huvud­principen bör vara att 67-årsgränsen inom sjömanspensioneringen byts ut mot en 65-årsgräns. När det gäller de sjömän som vid pensionsålders­sänkningens ikraftträdande har fyllt 55 år och som antingen redan har tagit ut sjömanspension eller har kunnat göra det men skjutit upp ut­taget, måste det emellertid särskUt tillses att de mellan 65 och 67 års ålder inte kommer i en sämre situation än vad de räknade med när de gjorde sitt ställningstagande om tidpunkten för uttaget av sjömanspen­sion. Detta bör gälla oavsett om sjömannen är av svensk eller utiändsk nationaUtet. Utländska sjömän har f. n. ofta ett sämre pensionsskydd sedan rätten tiU sjömanspension har upphört än svenska sjömän. Detta hänger samman dels med att folkpension i princip endast tillkommer svensk medborgare, dels med att rätt tiU ATP för utiändska sjömän som inte är bosatta i Sverige infördes först den 1 januari 1974. De har så­ledes haft möjlighet att tjäna in ATP-poäng endast under en kort period.

När det gäller pensionering enligt 1864 års kungörelse, 1939 års regle­mente eller 1944 års reglemente anför utredningen att, även om prin­cipiella skäl kan anföras för att en samordning nu sker med tidpunkten för den allmänna pensionermgen, praktiska skäl synes tala för att pen­sionen tills vidare får utgå enligt gällande regler också efter det pen­sionstagaren har uppnått 65 års ålder. Skälet härför är att pensionsbe- • loppen regelmässigt är förhåUandevis små.

Utredningen som i det nu avgivna delbetänkandet har inriktat sig på att åstadkomma endast en teknisk justering av sjömanspensioneringen har inte funnit att sjömanspensioneringen i detta sammanhang i något hänseende behöver ändras med hänsyn till lagen om delpensionsförsäk­ring, som träder i kraft den 1 juli 1976.

 

Prop. 1975/76:188                                                     6

1961 års reglemente

Det är numera inte möjligt att tjäna in pension enligt 1961 års regle­mente. Det antal sjömän som vid pensionsåldersreformens ikraftträdan­de inte har fyllt 55 år och kan antas bli berättigade till pension enligt detta reglemente får antas vara förhållandevis ringa. Frärrist med hän­syn härtill finns det enligt utredningen inte tUlräckliga skäl för att göra sådana författningsändringar som generellt skulle sänka 67-årsåldern i detta reglemente till 65 år. Däremot är det självfaUet nödvändigt att med aUmän pension samordna sjömanspensionen från 65 till 67 års ålder. Vid denna samordning kan — liksom utredningen föreslår när det gäUer 1972 års kungörelse — utgångspunkten.tas i vad som gäller i fråga oni förtidspension från den allmänna försäkringen. I den mån sådan utgår skall enligt 14 § i reglementet sjömanspensionen minskas om de sam­manlagda förmånerna eljest skulle överstiga sjömanspensionens högsta belopp. Motsvarande regel kan enligt titredningens mening användas på den rätt till ålderspension som tillkonmaer sjömannen från 65 års ålder.

För den som åtnjuter pension med sammanlagt belopp enligt över­gångsbestämmelserna till 1961 års reglemente bör endast den del av pen­sionen som utgår enligt sistnämnda reglemente samordnas med den all­männa ålderspensionen.

Vid bestämmandet av sjömanspensionens storlek bör i fråga om detta reglemente det förhållandet att den aUmänna pensionen har tagits ut i förtid eUer har tagits ut först efter den generella pensionsåldern inte få inverka.

1972 års kungörelse

Sjömän födda den 1 juli 1921 eller senare

Pension till dessa sjömän bör upphöra vid utgången av månaden när­mast före den då sjömannen fyller 65 år. Utredningen har med hänsyn till den kortare tiden för pensionens utbetalande övervägt om inte de tidi­gare pensionsbeloppen bör räknas om men har funnit att en sådan om­räkning inte bör föreslås i detta sammanhang.

Sjömän födda före den 1 juli 1921

När pensionsålderssänkningen träder i kraft kommer det i denna grupp sjömän att finnas dels sådana som har tagit ut sjömanspensionen och dels sådana som ännu inte har gjort detta fastän de kanske har varit berättigade därtill men föredragit att vänta och senare lyfta en högre pension. Alla i denna grupp bör, enligt utredningen, behandlas lika oav­sett om de har tagit ut sjömanspension eller ej. De bör också vara ga­ranterade minst samma sammanlagda pensionsnivå mellan 65 och 67 års ålder som de räknade med när de bestämde sig för att ta ut pensionen eller uppskjuta uttaget. Eftersom de nu gällande samordningsreglerna enligt 6 § i 1972 års kungörelse ger denna garanti och dessutom friläg-

 

Prop. 1975/76:188                                                    7

ger minst en tredjedel av sjömanspensionen, finns det skäl att använda samma metod när det gäUer samordningen med ålderspension meUan 65 och 67 års ålder. Detta innebär att — om det sammanlagda förmånsbe­loppet av ålderspension enligt lagen om allmän försälcring och sjömans­pensionen överstiger den högsta sjömanspension.som kan utgå fr. o. m. 60 års ålder — sjömanspensionen minskas med det överskjutande belop­pet. Dock skaU aUtid minst en tredjedel av sjömanspensionen utgå. För utländska sjömän som saknar rätt till allmän pension kommer sjömans­pensionen med detta system alltid att utgå utan reduktion.

Den omständigheten att sjömannen väljer att ta ut sin allmänna pen­sion i förtid eller att uppskjuta uttaget bör inte påverka sjömanspensio­nens storlek. Samordningen bör därför alltid ske med den allmänna pen­sion vartill sjömannen har rätt om han börjar lyfta sin pension vid 65 års ålder.

Kostnader

Utredningens förslag medför minskade kostnader för sjömanspensio­neringen. En översiktlig beräkning ger vid handen att den årliga bespa­ringen under de närmaste tio åren uppgår till ungefär 1 milj. kr. i nu­varande penningvärde. Det skall beaktas att handelsflottans pensions­anstalt för administrationen av de föreslagna ändringama kommer att få vidkännas ökade kostnader. Utredningen anser att det bör ankomma på pensionsanstalten att själv aktualisera det behov av ökade medel som kan föreligga.

Remissyttranden

Samtliga remissinstanser tillstyrker — med undantag för den anmärk­ning som jag tar upp i det följande — sjömanspenslonsutredningens för­slag. Svenska sföfolksförbundet framhåller dock att det får betraktas som ett provisorium intUl dess utredningsarbetet är slutfört och att ut­redningen i sitt fortsatta arbete inte skall vara bunden av föreliggande förslag.

I fråga om temporär pension enligt 1944 års reglemente uttalar direk­tören för handelsflottans pensionsanstalt att. han inte delar utredningens uppfattning. Han anser att dessa pensioner bör ändras så att de för pen-sionstagare födda efter den 30 juni 1921 upphör vid utgången av miånar den närmast före den då pensionstagaren fyller 65 år och att pensions­beloppen höjs så att det försäkringsmässiga värdet blir oförändrat.

Föredraganden

För den som under viss tid har varit anställd som sjöman på handels­fartyg finns sedan länge en särskild pensionsordning.

Gällande bestämmelser är intagna i kungörelsen  (1972: 412,  änd-

 

Prop. 1975/76:188                                                    8

rad 1975: 984) om sjömanspension och vissa äldre författningar. Av dessa torde dock endast reglementet (1961: 302) för handelsflottans pensions- ■. anstalt ha någon praktisk betydelse när det gäUer samordningsfrågorna. Syftet med dessa pensioner är att ge sjömannen ett visst ekonomiskt skydd under ett antal år närmast innan rätt till aUmän pension enligt lagen (1962:381, omtryckt 1973:908, ändrad senast 1975:1160) om allmän försäkring inträder. När allmän pension börjar utgå upphör den temporära sjömanspensionen. Utgår sjömanspension samtidigt med vissa, former av allmän pension, livränta eller utländska förmåner av detta slag och överstiger det sammanlagda förmånsbeloppet den högsta sjömans­pensionen beräknad på visst sätt minskar-sjömahspensionen i motsva­rande mån. Enligt 1972 års kungörelse skall minst en tredjedel av sjö­manspensionen dock alltid utgå.

Rätt till allmän pension inträder f. n. enligt huvudregeln vid 67 års ålder. Den 1 juli i år sänks denna åldersgräns till 65 år. Samtidigt träder nya regler om ökade möjligheter till rörlig pensionsålder i kraft enligt lagen om allmän försäkring och lagen (1975:380) öm delpensionsför­säkring. Tidpunkten för pensioneringen kan förläggas mellan 60 och 70 års ålder. Systemet innehåUer rätt till förtidspension eller förtida eller uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från folkpensionering och försäkring för tUläggspension (ATP) och rätt till delpension i kom­bination med deltidsarbete eiUigt lagen om delpensionsförsäkring.

Sänkningen av den allmänna pensionsåldern kommer att medföra att de sjömän som omfattas av folk- och tiUäggspensioneringen får samma trygghet från 65 års ålder som de nu har från 67 års ålder. Förslag till därav påkallade justeringar av sjömanspensioneringen har lagts fram av sjömanspensionsutredningen i delbetänkandet (Ds K 1976: 2) Anpass­ning av sjömanspensioneringen tUl den sänkta pensionsåldern. Försla­get innebär i huvudsak att 67-årsgränsen inom sjömanspensioneringén byts ut mot en 65-årsgräns. För sjömän som vid pensionsålderssänkning­ens ikraftträdande har fyllt 55 år och antingen redan har tagit ut sjö­manspension eller har kunnat göra det men har skjutit upp littaget före­slås en regel som innebär att de mellan 65 och 67 års ålder inte kommer i en sämre situation än vad de räknade med när de gjorde sitt ställnings­tagande om tidpunkten för uttaget av sjömanspension.

Utredningen föreslår vidare att huvudprincipen skall gäUa oavsett sjö­mannens nationalitet. Med hänsyn tiU att det nu är fråga om en teknisk justering bör de nya reglerna om delpensionering f. n. inte föranleda nå­gon ändring av sjömanspensionsbestämmelserna.

Reglema om anpassning av bestämmelserna om sjömanspension tUl sänkningen av den allmänna pensionsåldern har i förslaget utformats olika beroende på vUken pensionsförfattning som sjömanspensionen ba­seras.

När det gäller sjömanspension enligt någon av de tre äldsta förf att-

 

Prop. 1975/76:188                                                     9

ningarna framhåller utredningen att pensionen regelmässigt är förhål- . landevis liten. Även om principiella skäl skulle kunna anföras för én sam­ordning med den allmänna pensioneringen synes praktiska skäl enligt ut­redningen tala för att i detta sammanhang inte ändra på reglerna.

I fråga om 1961 års reglemente föreUgger enligt utredningen mte till­
räckliga skäl för att genereUt sänka 67-årsåldern tiU 65 år. Här gäller
det förhållandevis få personer som —.när den allmänna pensionsåldern
sänks — ännu inte har fyllt 55 år.' Däreinöt föreslås samordning mellan
de båda pensionsformerna från 65 tiU 67 års ålder. Härvid bör sjömans­
pensionen minskas om de sammanlagda förmånerna i annat fall skiille
överstiga sjömanspensionéns högsta belopp; Åtnjuts sjömanspension
med sammanlagt belopp enligt övergångsbestämmelserna tiU reglementet
föreslås att endast den del äv pensionen som utgår enligt 1961 års- regle­
mente samordnas med den allmänna ålderspensionen. Slutligen föreslås
rörande pension enligt detta reglemente att det förhållandet att den all­
männa pensionen har tagits ut i förtid eller tagits ut först efter den gener ■
reUa pensionsåldern inte skall få inverka vid bestämmandet av,sjömans­
pension.                                                        • :

När det gäller pension enUgt 1972 års kungörelse; tiU sjömän som är födda den 1 juli 1921 eUer. senare föreslår utredningen att pensionen skall upphöra vid utgången av månaden närmast före den. då sjömannen , fyller 65 år. Någon omräkning av pensionsbeloppen med hänsyn till den avkortade tiden för pensionens utbetalande föreslås inte i detta samman­hang. För sjömän som är födda före nyssnämnda dag och'som alltså upp­nått 55 års ålder bör enUgt utredningens uppfattning äldre bestämmel­ser alltjämt gälla. Sjömännen bör emellertid garanteras minst samma totala pensionsnivå meUan 65 och 67 års ålder som de räknade med när de bestämde sig för att ta ut pensionen eller skjuta upp uttaget. De nu­varande samordningsreglerna enligt 6 § kungörelsen bör tillämpas. Den omständigheten att sjömannen tar ut sin allmänna pension i förtid eller skjuter upp uttaget bör i princip intCi påverka sjömanspensionéns stor-. lek. Samordningen bör därför enligt huvudregeln alltid ske med den rätt till allmän pension som sjömannen har om .han börjar lyfta sin pension vid 65 års ålder.

Den föreslagna anpassningen tiU den sänkta aUmänna pensionsåldern medför enligt utredningens beräkning en årUg besparing under de när­maste åren av ungefär 1 milj. kr. i nuvarande penningvärde. Det bör dock beaktas att administrationskostnaderna kan komma att ökas för handelsflottans pensionsanstalt. Denna fråga bör bevakas av pensions­anstalten.

Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser tUlstyrkt eller godtagit förslaget med undantag för en aimiärkning i fråga om tempo­rär pension enligt ett äldre reglemente till vUken anmärkning jag åter­kommer.

 

Prop. 1975/76:188                                                    10

För egen del viU jag stryka under att de nu föreslagna ändringarna innebär en anpassning som är av teknisk karaktär av reglerna om sjö­manspension tUl den sänkning av den allmänna pensionsåldern som trä­der i kraft den 1 juli i år. En utgångspunkt för ändringarna bör enligt min mening vara att de med hänsyn till den knappa tiden fram tiU den 1 juU bör inskränkas tiU det som nu framstår som oundgängligen nöd­vändigt. Utredningens förslag bör — som en remissinstans har framhål­lit — betraktas som ett provisorium intill dess utredningsarbetet är slut­fört. Utredningen bör följaktligen i sitt fortsatta arbete inte heller vara bunden av nu föreslagna lösningar.

Med utgångspunkt i vad jag nu har anfört förordar jag de lösningar som utredningens av remissinstansema tiUstyrkta förslag innehålleri Häri­genom upprätthålls syftet med den temporära sjömanspensioneringen, nämligen att ge sjömännen ett visst ekonomiskt skydd under ett antal år innan den allmänna pensionen börjar utgå.

Den anmärkning mot utredningens förslag som har framförts i ett remissyttrande gäller det förhållandet att utredningen inte ansett sär­skilda anpassningsregler påkaUade i fråga om pension enligt ett äldre reglemente. De pensionsbelopp som det är fråga om är emellertid förhål­landevis små och understiger i det helt övervägande antalet fall 300 kr. per månad. Jag delar utredningens uppfattning, vilken har godtagits av övriga remissinstanser, att övervägande skäl talar för att skjuta upp pröv­ningen av denna fråga-tills utredningen avger sitt slutbetänkande.

Om riksdagen godkänner de principer som jag nu har redovisat, an­kommer det på regeringen att besluta om de ändringar som behövs i 1972 års kungörelse.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege­ringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för ändrade regler för sjömanspension som jag har förordat.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd som föredraganden har hemställt om.

NORSTEDTS TRYCKERI   STOCKHOLM I97i 76023B