Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:171 Regeringens proposition

1975/76:171

om statlig kursgaranti vid exports- beslutad den 11 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett system med statliga kursgarantier införs. Garantierna avser alt täcka kursförluster i samband med export när betalning skall fullgöras i utländsk valuta.

I  Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 171


 


Prop; 1975/76M71

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET
      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-11

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An­dersson, Holmqvist, Aspling,'Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Lid­bom, Carisson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Lidbom

Proposition om statlig kursgaranti vid export

1 Inledning

Exportkreditnämnden (EKN) har i skrivelse den 4 december 1975 pekat på alt en besvärande instabilitet i det internationella valutasystemet har varil rådande under de senaste åren. De ofta kraftiga kurssvängningarna har medfört avsevärda påfrestningar på exporthandeln genom att en fast kalkylgrund har saknats vid exportföretagens försäljning i utländsk valuta. För all reducera verkningarna har i ett tiotal industriländer införts särskilda garantisystem för täckning av valutakursrisker, EKN har i en lill skrivelsen fogad promemoria redovisat förslag till hur ett svenskl kursgarantisystem kunde ulformas, om statsmakterna skulle finna del motiverat att införa ett sådani system.

Efter remiss har yttranden över EKN:s promemoria avgetls av fullmäk­tige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskoniorel, Landsorganisalionen i Sverige (LO), Svensk induslriförening. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen, Sveriges exportråd. Sveriges industriförbund. Tjän­stemännens centralorganisation (TCO), Sveriges redareförening och Sveriges varvsindustriförening.


 


Prop. 1975/76:171                                                              3

2 EKN:s promemoria om kursgaranti 2.1 Allmänna synpunkter

I EKN:s promemoria anförs inledningsvis att en exportör, som säljer en
vara eller ijänsi lill ell vissl pris i utländsk valuta, vid avialsiillfällei normalt
lorde kalkylera med att priset skall motsvara ett belopp i svenska kronor
beräknat efter den vid avialsiillfällei gällande omräkningskursen förfak- ,
tureringsvalulan eller efter viss kalkylkurs.
               .,■:::

Enligt en undersökning av svenska företags betalningar i samband, med ■
utrikeshandel med varor år 1973 som har utförts av statistiska centralbyrån
används svenska kronor i transaktioner motsvarande 67.96 av exportvärdet.-
US dollar var den mest använda främmande valutan med en värdeandel
på drygl 14 96. Knappl 5 96 av exporten fakturerades i västtyska mark och ..
engelska pund,
                                     ,,.■.■,.■

Under 1950- och 1960-lalen, då US dollarn hade anknytning till ett bestämt guldvärde och växelkurserna förändra viktiga handelsvalutor rörde.siginom, relativt små marginaler, förelåg inle några slörre risker för kursföriuster: vid exporiförsäljning med betalning i utländsk valuta. Enstaka devalveringar ■ kunde inte nämnvärt rubba della mönsterav stabilitet i växelkurserna under denna tidsperiod.

Den ojämna pris- och produktivitetsutvecklingen under slutet av 1960-lalel och början av 1970-lalei jämte omfattande kapitalrörelser tnellan olika ., industriländer har emellertid lett lill all stabiliteten inte har kunnat bibe­hållas. Överenskommelserna i december 1971 och i februari 1973 om ändrad relation mellan dollar och andra viktigare valutor har inie kunnat hejda ulvecklingen mot en kraftigt fiukiuerande dollarkurs. Överenskommelser mellan vissa europeiska stater, bl, a. Sverige, att låta valutorna sinsemellan va-, riera endast inom en bandbredd av 2,25 96 (innebärande en maximal fllik- ;: luationsmöjlighel av 4,5 96 mellan två av överenskommelsen berörda va-, lutor) men att inte begränsa valutornas rörelse mot övriga valutor harehdast : delvis kunnat tillgodose exportörernas intresse att få en fast kalkylgrund   i vid försäljning i utländsk valuta. Ytterligare en osäkerhetsfaktor i kurs- , riskhänseende vid exporiaffärer ulgör den trend mol längre kredittider som  : har framträtt under det senaste decenniet, I detta sammanhang erinrar EKN också om den ändrade strukturen av svensk export mot slörre andel fär digmanufaklurerade varor (verkstadsindustrins produkter), för vilka kredits tiden normalt är avsevärt längre än för råvaror och halvfabrikat. Härtill kommer den i allmänhel relativt långa lillverkningsliden för färdigmanu- . fakturerade produkter av kapilalvarukaraklär.

Flera börsnoterade förelag har redovisat betydande kursförluster vid.sin   . exportförsäljning under de senaste åren. Även många mindre förelag lorde ha drabbats av kursföriuster. Möjlighelerna till skydd mol kursförluster genom balansering av exportintäkter i utländsk valuta mol förfallande skul­der i samma valuta eller genom utnyttjande av s. k, valutaterminsaffärei- ■


 


Prop. 1975/76:171                                                    4

synes sålunda inte vara tillräckliga eller inte ha utnyttjats i erforderlig om­fattning.

Genom valuiaierminsaffärer flnns möjlighet alt teckna terminskontrakt med en bank, innebärande avial om köp eller försäljning av en valuta mol betalning i en annan valuta för leverans och likvid vid en bestämd tidpunkt längre fram i tiden till en redan vid avtalslillfället uppgjord valutakurs. Betydelsen av terminsmarknaden för att undvika kursförsluler vid export-försäljning reduceras främst genom all lerminssäkring normalt ej kan på­räknas för längre tid än två år. Denna lidsmarginal bör enligl EKN ses i förhållande till de numera ofta långa tillverknings- och kredittiderna för kapitalvaruexport och entreprenader utomlands.

Genom upplåning i utlandet och försäljning av lånelikviden kan man skaffa sig en valutaskuld, som motsvarar den beräknade valutainiäklen vid kreditleveranser under exportkontrakt. Kursriskerna kan därigenom utjäm­nas i marknaden eller ulan särskild ersättning överiåtas på i sista hand riksbanken. Ett kursgarantisystem kan tjäna som alternativ till kurssäkring genom utlandsupplåning, särskilt för industrier där perioden mellan kon-iraktsavslut och exportleverans ofta är flerårig.

I växlande grad har även exportörer i främmande länder mött liknande svårigheter när del gäller att begränsa kursriskerna. Dessa svårigheter har föranlett regeringarna i ett tiotal länder' att införa särskilda garantisystem för täckning av valutaförluster. Dessa system företer många gemensamma drag och innebär en form av statlig kursriskförsäkring med premier. Pre­miernas nivå är ungefär densamma i de fiesta länder.

I EKN:s promemoria konstaleras att de redovisade omständighetema ak­tualiserar införandet av ett siatsgarantisystem för täckande av kursrisker även i Sverige. Härtill kommer vidare det faktum all dollarn, som är den mest använda valutan vid svenska exportförsäljningar vid sidan av svenska kronor, under de senaste åren har varil föremål för speciellt slora kurs-fiuktuationer. Sådana kursfiuktuationer medför problem beträffande möj­ligheterna att kalkylera resultatet av exportaffärerna. Därutöver kommer angelägenheten av att svenska exportföretag inle ställs i sämre konkur­rensläge gentemot företag i de länder, där statliga garanlisysiem innebär en trygghet från kursrisksynpunkt för exportansträngningarna.

Mol bakgrund av den internationella utvecklingen har EKN funnii del lämpligt att närmare överväga utformningen av ett svenskt kursgaranti­system, grundat i huvudsak på erfarenheterna av de utomlands förekom­mande systemen. En utgångspunkt vid övervägandena har varit att ett svenskl kursgarantisystem inte bör ha subveniionskarakiär och att del inle får ersätta befintliga former för kurssäkring.

' Belgien, Danmark, Frankrike, Japan, Nederiänderna, Norge, Schweiz, Spa­nien, Västtyskland och Österrike,


 


Prop. 1975/76:171                                                              5

2.2 Vissa grundläggande förutsättningar för kursgaranti

Enligt EKN:s promemoria bör ett statligt kursgarantisystem ses som en utbyggnad av det försäkringsskydd som de statliga exportkreditgarantierna erbjuder. Det anses därför naturiigt att de transaktioner som skall läckas av kursgaranli uppfyller vissa grundläggande förutsättningar för medgivande av normal exportkredilgaranti. Däremot bordet inte krävas att en kursgaranli skall vara kombinerad med en motsvarande exportkreditgaranti. De för be­viljande av exportkreditgaranti och kursgaranti gemensamma kraven avser främst garantitagaren, exporttransakiionen och betalningsvillkoren.

Således bör enligt EKN bestämmelsen om att garantitagaren vid export­kreditgaranti skall vara i Sverige verksam näringsidkare eller långivare till-lämpas även på garantitagaren vid ett kursgarantisystem,

1 fråga om svenska varor gäller i princip ingen begränsning med avseende på tillämpligheten av exportkreditgarantisystemet. Med den karenstid som föreslås i promemorian kommer råvaror, halvfabrikat och konsumtionsvaror, som normalt säljs med en kredittid under 1-2 år, att uteslutas från kurs-garantisystemet. Varumässigt kommer detta att begränsas huvudsakligen till kapitalvaror.

1 fråga om tjänster är täckningen med svensk exportkredilgaranti begrän­sad till bestämda kategorier, i huvudsak omfattande licensöveriåtelse, kon­sultverksamhet och entreprenadarbete. Frakter omfattas av EKN:s export-kreditgarantier blott i den mån de anknyter till en garanterad varuexport, dvs. i princip ingår i exportvarans försäljningsbelopp.

EKN anser att det vid kursriskiäckning avseende tjänster är motiverat med en likartad bedömning som i fråga om exportkreditgaraniier. Detta innebär beträffande frakter att exportörernas fakturering av fraktkostnader i samband med varuexport kan innefattas i kursgaranli avseende de ex­porterade varorna, medan redarnas charter- och fraktavtal däremot inte skul­le täckas. EKN menar all en sådan uppläggning synes acceptabel, eftersom redarna har stora möjligheter att undvika kursföriuster genom all balansera inflytande betalningar i den främmande valuta, i vilken fraktavtalen har slutits, mot utbetalningar i samma valuta.

Endast om särskilda skäl föreligger får EKN bevilja exportkreditgaranti för vara eller utrustning som ej är svensk eller när export annars inte är att anse som svensk. Vid ett kursgarantisystem, ,som avser alt skydda svensk exportindustri mot kursföriuster på likvider för varor och ijänsler, bör enligt EKN kravet på anknyining till export av svenskt ursprung upprätthållas.

Exportkreditgarantier meddelas i princip utan avseende på varuslag. För råvaror, halvfabrikat och egentliga konsumtionsvaror medges exportkredit­garanti i allmänhet endasl under förutsättning att kredittiden, normalt räk­nad från leverans, inte överstiger sex månader. Med hänsyn till att kurs-garantisystemet skall ses som komplement till befintliga kommersiella kurs­säkringsmöjligheter som terminsmarknaden lämnar kan kursgarantier inte komma i fråga för dessa varugrupper. För kapitalvaror varierar den för ga-I* Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 171


 


Prop. 1975/76:171                                                     6

rantigivningen godtagbara kredittiden beroende på olika faktorer. EKN på­pekar i sin promemoria att ifrågavarande kredittider har bestämts i enlighel med internationell praxis och får anses återspegla vad som anses godtagbart inom internationell handel beträffande kreditvillkor. Det är därför naturiigt all dessa kredittidsregler liksom vissa andra betalningsvillkor upprätthålls även vid kursgaranti. EKN framhåller vidare alt delta emellertid inte innebär att kursgaranti endast bör kunna medges för tid som motsvarar den för den aktuella varan tillämpliga kredittiden, eftersom man bör kunna täcka kursrisken för betalningar förulom under kredittiden även under tillverk­ningstiden. Vid försäljning på konlantbasis kan täckning under enbart till-verkningstid komma i fråga.

2.3 Kursgarantins omfattning

2.3.1 Karenstid

Utgångspunkten är att ett kursgarantisystem skall utgöra en komplettering till och inte en ersättning för de möjligheter till kurssäkring som affärs­bankerna erbjuder, i första hand genom terminsavtal. Det kan därför dis­kuteras om en exportör skall kunna få kursgaranti utan att ha visat att möjlighet till kurssäkring på annat sätl inte föreligger. EKN anser emellertid att ett sådant förfarande administrativt skulle medföra belydande svårig­heler. Syftel bör i stort sett kunna uppnås genom att kursgaranti inte skall gälla för betalningar som förfaller under en period vid garantitidens början - en karenstid - då täckning med anlitande av terminsmarknaden normalt kan påräknas.

1 de fiesta utländska kursgarantisystem tillämpas en fast karenstid. Denna uppgår i de fiesta länder till ett år och i några till två år.

Med hänsyn till den fungerande terminsmarknaden i Sverige kan en ter­minsaffärs löplid vid betalning avseende export i allmänhet inte överstiga 18-24 månader. På grund härav anser EKN att för svensk del som riktmärke för ett kursgarantisystem bör gälla en karenstid av två år med möjlighel till avvikelse på grund av terminsmarknadens kapacitet eller av andra skäl.

Karenstiden kan tillämpas på två olika sätt, I ena fallel ersätts inte några som helst föriusler lill följd av kursändringar som inträffar under karensliden vare sig i fråga om betalningar under karenstiden eller i fråga om betalningar efler karenslidens utgång (absolut karenstid). Garantin baseras i detta fall på kursen vid tiden för karenstidens utgång. I andra fallet ersätts däremot föriusler till följd av kursändringar under karenstiden i den mån föriusierna avser betalning efler karenstidens utgång (relativ karenslid). 1 sistnämnda fall baseras garantin på kursen vid tiden för bindande offert eller avtal.

1 flertalet utländska garantisystem tillämpas relativ karenslid, och den garanterade kursen hänför sig därvid till avlalsdagen eller lidpunkl dess­förinnan (offertdagen). Med hänsyn bl. a. lill att kurssäkring på den svenska


 


Prop. 1975/76:171                                                    7

terminsmarknaden endasl (år avse betalningar förfallande under den med­givna perioden, dvs. att kursföriuster som uppstår lill följd av kurssänkning under denna period men avser betalningar förfallande efter periodens utgång inte får täckas på den svenska terminsmarknaden, bör i ett svenskl kurs­garantisystem tillämpas relativ karenslid.

Utgångspunkten för karenstiden är i vissa länder dagen föravtalsslulandel, medan man i andra länder utgår från dagen för kursgarantiansökan, som dock skall ha inkommit inom viss tid respektive omedelbart efter avtals-slutandet.

Med hänsyn till att ett svenskt kursgarantisystem bör bidra till att ge exportörerna ett säkrare kalkylunderiag för affärerna men däremot inle bör inbjuda till spekulationer rörande valutafluktuationer efter avtalsslutandet, synes det EKN lämpligt att utgångspunkten för karensliden i ett svenskt garanlisysiem normall bör vara avlalsdagen eller - vid anbudsförfarande - offertdagen.

2.3.2   Garanterad kurs

Kursgaranti kommer vid tillämpningen av relativ karenstid normalt att gälla kursen på avtalsdagen för den berörda exportaffären eller - om an­budsförfarande tillämpas - dagen då bindande offert lämnas.

Med hänsyn till all den diskuterade kursgarantin anknyter lill omvand­lingen av exportintäkter i utländsk valuta till svenska kronor är det naturiigt att köpkursen i normala fall får utgöra den garanterade kursen. Del bör uppmärksammas, att en kursgaranti innebär särskilt stora risker för ga­rantigivaren när dollarnoteringen kan antas ligga i topp. EKN anser därför alt det finns skäl att inte garantera kurser som kan bedömas vara tillfälligt mycket höga, I sådana mer extrema och temporära kurslägen bör garantin begränsas till att gälla en på längre sikt som mera "normal" bedömd kurs,

2.3.3   Självrisk

Karakteristiskt vid exportkredilgaranti är alt exportören får bära viss själv­risk genom att garantin endast omfatiar en bestämd procentuell andel av eventuell förlust. Omfattningen bestäms genom garantiprocenlsalsen. Bort­sett från minskningen av ersättningsskyldighet för garantigivaren får själv­risken den effekten att exportören söker undvika skadefall och begränsa följderna av inträffade skadefall. Eftersom exportören visseriigen kan påverka valet av faklureringsvaluta, men helt saknar infiytande på kursändringar, som berör faktureringsvalutan, kan självrisk vid kursgaranti knappast moti­veras av sistnämnda skäl. Däremot kvarstår som starkt argument vid en garanti av delta slag att exportörens självrisk minskar ersättningsskyldig­heten vid skadefall, 1 vissa utländska system är självrisken utformad så att kursföriuster läcks endasl till den del de motsvarar sänkning av den


 


Prop. 1975/76:171                                                    8

garanterade kursen under en bestämd procentuell gräns, s, k. franchise. 1 vissa andra garantisystem tillämpas principen att ersätta hela kursföriusten så snart ett bestämt tröskelvärde har överskridits, vilkel innebär att själv­risken bortfaller då kursföriusten överstiger detta värde.

De fiesia länder tillämpar franchise-metoden med en gräns av i regel 3 96.

Enligl EKN synes ett svenskt kursgarantisystem enligt franchise-metoden vara mest tilltalande, eftersom självrisken härvid inte såsom vid tröskel-metoden kan elimineras vid en marginell ökning av kursföriusten. Franchise-marginalen bör kunna fastställas till 3 96.

Begränsningar av föriustläckningen utöver vad som sker genom karenslid och franchise kan i betänklig grad minska kursgarantins värde för exportören. Sådana ytteriigare begränsningar bör därför åtminstone t. v. inte införas i ett svenskt garantisystem anser EKN.

2.3.4 Ga ran Ii lidens längd

1 vissa syslem har garantitiden begränsats till att avse högsl 10 eller 15 års garantitid. Den kortaste garantitiden motsvarar i nästan alla system ka­renstidens längd,

EKN anser det inle nödvändigt alt ange någon specifik maximering av garantitidens längd i ett svenskt garanlisysiem, eftersom en begränsning ändå ligger i att kredittiden får förutsättas vara godtagbar för exportkre­ditgaranti enligl därför uppställda regler. Till följd härav torde garantitiden inle annat än undantagsvis komma att överstiga 10 år, även om garantitiden normalt omfattar förutom den egentliga kreditperioden tiden dessförinnan från avtal.

Betalningar som eriäggs från gäldenären före förfallodagen kan, även om garantitidens längd minskar, öka ersättningsanspråken under en garanti i fall då kursen på betalningsdagen är lägre än kursen på förfallodagen. Förtida betalningar accepteras genomgående enligt de utländska kursgaranlisysle-men.

Täckning för kursriskerna för förlida betalningar från gäldenären utan medverkan från svensk sida bör medges under en svensk kursgaranti, efter­som möjlighet för garantitagaren att därigenom skaffa sig särskilda förmåner knappast torde vara särskill stora.

En föriängning av kredittiden och därmed av garantitiden kan givetvis inte accepteras ulan godkännande i förväg av garantigivaren,

2.4 Godtagbara valutor för kursgaranti

Ett betydelsefullt moment i kursgarantisystemet är vilka valutor som anses godtagbara för garanti. De utländska systemen uppvisar härvidlag en rad olikheter men i allmänhel accepteras med vissa restriktioner de valutor som noteras av garaniilandels ledande valulabörs. I ett flertal länder måste emellertid exportören visa att avtal i den främmande valutan är nödvändigt


 


Prop. 1975/76:171                                                    9

för att den aktuella affären skall komma till stånd.

Den riskspridning som ett godtagande av ett större antal valutor för kurs­garanli kan innebära kan i praktiken bli eliminerad genom exportörernas förutsatta valfrihet att täcka kursrisker. En begränsning av för täckning godtagbara valutor lorde därför vara naturiig. Valutorna i sådana länder, där prognoser entydigt indikerar att kostnadsutvecklingen i jämförelse med förhållanden i Sverige och industriländerna i genomsnitt har en ogynnsam trend, bör sålunda enligt EKN uteslutas från kursgaranti,

US dollar intar såsom interventions- och reservvalula en dominerande ställning inom det intemationella valutasystemet. Vid sidan av svenska kronor är dollar också den avgjort mest använda valutan vid svenska ex­poriaffärer. US dollar omfattas inte av den västeuropeiska valutaöverens­kommelsen "ormen" där de flesta andra viktiga handelsvalutor ävensom svenska kronor ingår. Med hänsyn till dessa förhållanden torde f. n, behovet av att få kursgaranli väsentligen hänföra sig till US dollar. Mot denna bak­grund anser EKN, att det kan ifrågasättas om ett svenskl kursgarantisystem t. v. bör omfatta annan valuta än denna. Del förutsätts emellertid att med hänsyn till ändringar i valutalägel en omprövning vid behov bör ske be­träffande vilka valutor som skall kunna täckas.

EKN framhåller vidare att ell svenskt kursgarantisystem inte får medverka till att exportörerna blir angelägna att träffa avtal i annan valuta än svenska kronor. Det här diskuterade systemet med olika begränsningar, bl. a. i fråga om antalet täckta valutor innehåller emellertid inte något incitament för att sådana avtal skulle träffas. Från administrativ synpunkt är del vidare svårt att vid kursgarantiansökan för varje affär fastställa om avtal i svenska kronor hade varit möjligt alt uppnå. Någon sådan undersökning synes därför inte böra ske.

2.5 Förlustrisk - premie

En beräkning av det maximala garantiansvar som ett svenskt kursga­rantisystem skulle kunna medföra kan endast uppskattas grovt och ge ett osäkert resultat, EKN finner del emellertid realistiskt alt uppskatta den del av exporten, som med hänsyn lill kredittidens längd skulle kunna bli föremål för kursgarantitäckning, lill högst 15-20 96.

Endast omkring en tredjedel av exportförsäljningen synes dock ske i ut­ländsk valuta. Det torde kunna antas att den del av exportförsäljningen som f n. skulle kunna komma i fråga för kursgaranti avseende US dollar begränsas till omkring 5 96 eller tillämpat på 1974 års exportvärde lill 3,5 miljarder kronor.

De erfarenheter som har gjorts av kursgarantisystemen i olika länder hän­för sig givetvis till ulvecklingen av vederbörande lands egen valuta gentemot andra valutor. Resultatet av kursgarantisystemet är sålunda beroende av de olika egna valutornas relativa siyrka. En jämförelse i resultathänseende


 


Prop. 1975/76:171                                                    10

mellan kursgarantisystemen kan därför inle tillmätas särskilt slor belydelse.

I de flesia utländska kursgarantisystem utgår en enhetlig premie, vars höjd i allmänhel ligger mellan 0,5 96 och 0,8 96 per år.

Med riktmärke att införandet av ell kursgarantisystem inte avses innehålla nägot subventionsinslag följer enligt EKN självfallet att premier bör uttagas som täcker dels administrationskostnader, dels på sikt utbetalningen av er­sättningar. En historisk uppföljning av kurssvängningarna under tidigare år kan inte ge nämnvärd ledning för hur premien för kursgarantier avseende framlida valutaläge bör avvägas. Ej heller på annal sätl synes man med någon grad av lillförlillighel kunna förutsäga framtida kursutvecklingar.

Garanligivning på rimlig premienivå med en fortsalt rörlig dollarkurs be­höver dock ej vara oförenlig med strävan efter ett självbärande kursga­rantisystem trots risken för belydande kurssvängningar för dollarn. Del är en accepterad uppfaltning, att dessa - i båda riktningarna - hittills i väsenilig ulsträckning har berott på kortfristiga kapitalrörelser. Kursutvecklingen på längre sikt kan emellertid antas vara i betydande grad bestämd av den relativa kostnadsutvecklingen i USA. Även om flexibilitet eftersträvas för premie-sättningen i ett kursgarantisystem, kan den självfallet ej bli lika rörlig som i ett kommersiellt system för kurssäkring.

Med hänsyn till svårigheten att med någon grad av säkerhel förutsäga kursutvecklingen på olika valutor i framliden anser EKN det omöjligt alt i nuläget besiämma en kostnadsmässigt riktigt avvägd premie. Uppenbart är att premienivån inle bör sältas så högl att syftel med kursgaranlisyslemel att bereda ett betydelsefullt skydd förfelas. En del av förulsättningama för kursgaranlisyslemel, såsom franchise, karenstidens längd saml begränsning av täckningen lill vissa bestämda valutor, medverkar lill en förhållandevis låg premienivå.

EKN anför alt vid utarbetandet av premieregler för ett svenskt kurs­garantisystem synes - när andra vägledande indikationer saknas - en vä­sentlig ulgångspunkl böra vara, att garantier åtminstone t, v. skall kunna lämnas lill premier, som inte alllför mycket skiljer sig från den allmänna premienivån hos motsvarande utländska garanlisysiem, dvs, 0,5-0,8 96 per år. Reglema bör utformas så att de medger en flexibel handläggning bl. a. be­träffande täckningens omfattning och premienivå. Därigenom vinns möjlig­heler att på grundval av successivt vunna erfarenheter så justera ga-ranligivningens omfattning och priset därför att bl. a. risken för subventio­nering begränsas.

Del synes för svensk del rimligt alt premien varierar med hänsyn till del läckta valulaslagel liksom premiema för exportkreditgaraniier avseende politiska risker varierar med det olika risklägel i olika länder. Vidare bör premien variera i förhållande till garantitidens längd. Del kan härvid vara befogal alt utta en högre premie för initialskedet av garantitiden än för period därefier. Spekulationer i nära förestående nedskrivning av en valuta torde nämligen ofta ulgöra incitament för en exportör att söka kursgaranli


 


Prop. 1975/76:171                                                    11

i fall där han eljesi inte skulle ha sökt garanti.

För att begränsa statens risk för föriust, anför EKN, bör självfallet kurs­garanti i sista hand kunna vägras. Olika faktorer kan medverka till ett sådani beslut.

2.6      Kursvinst

Praktiskt taget samtliga utländska kursgarantisystem föreskriver all ex­portör för kursgaranterad fordran har att till garantiorganet inbetala kursvinst som uppkommer vid betalning av sådan fordran. För exportörens skyldighet att inleverera kursvinst gäller i allmänhet samma regler som för garan­tiorganets åtagande att ersätta kursföriuster. I ett läge där en exportör genom kursgaranti till måttliga kostnader kan skydda sig mot slora kursföriuster vid försäljning i en valuta som kan bli utsatt för kraftiga kursvariationer kan möjligheterna till kursvinst vara ett incitament för exportören alt i spekulativt syfte använda en sådan valuta. Med bestämmelsen att eventuell kursvinst tillfaller garantigivaren elimineras dylikt spekulativt utnyttjande av kursgarantin. Garantiordningens syften är ju att bereda exportörerna en fast kalkylbas. Även för svenskt vidkommande bör därför enligt EKN föreskrivas alt uppkommande kursvinst utöver franchise skall inbetalas till garantiinstitutet.

2.7      Administration och finansiering

Med hänsyn till EKN:s erfarenheter vid sin verksamhet som garantigivare för exportkrediter anser EKN det vara ändamålsenligt att administrationen av ett svenskt kursgarantisystem läggs hos EKN. En sådan ordning skulle också stå i överensstämmelse med den normala administrativa organisa­tionen av kursgarantisystemen i utlandet. Vid utredning av kursgaranti-ärenden bör EKN:s kansli hålla nära kontakt med riksbanken i mer kom­plicerade ärenden eller i frågor av valutapolitisk natur.

Även med beaktande av grundprincipen att ett svenskt kursgarantisystem på sikt skall vara självbärande är det nödvändigt att statsmakterna anvisar ett särskilt rambelopp för statens maximala garantiansvar för kursrisker. Av inflytande premier och inbetalda kursvinster kommer så småningom alt uppbyggas en särskilt redovisad reserv, som i första hand skall tas i anspråk för utbetalning av ersättningar för kursföriuster. I uppbyggnads­skedet för en sådan reserv och i lägen då reservmedlen inte är tillräckliga kan erfordras utbetalning av ersättning för kursföriuster med anlitande av statens garantiansvar. Härvid börsamma regler gälla som i fråga om statens garantiansvar för EKN:s exportkreditgarantier. För att ange ulnylljandel av den fastställda ramen för statens garantiansvar anser EKN det vid kurs-garantigivningen vara tillräckligt att avräkna 25 96 av de belopp som med­givna kursgarantier avser.


 


Prop. 1975/76:171                                                             12

3 Remissyttranden 3.1 Allmänna synpunkter

Praktiskt taget samtliga remissinstanser, bland dem fuUmäktige i Sveriges riksbank och fiUlmäklige i riksgäldskoniorel samt Svenska bankföreningen. Sve­rigesexportråd, Sveriges industriförbund, TCÖ och Svensk industriförening, till­styrker ett kursgarantisystem i huvudsak enligt de riktlinjer som föreslås i EKN:s promemoria.

LO anser all de kursrisker som är förknippade med exportförsäljning i princip bör betraktas som en sedvanlig affärsrisk som företagen själva lår gardera sig emot främst genom utveckling av de instrument och institutioner som redan finns på kreditmarknaden. LO är dock medveten om de speciella svårigheter som är förknippade med dylik verksamhel och vill därför inte motsätta sig en lösning i,den riktning som EKN föreslår.

Sveriges exportråd och Sveriges industriförbund framhåller att kursriskerna är särskilt besvärande för de mindre företagen dels därför att de inte har samma möjligheler som de större alt dagligen följa utvecklingen på va­lutamark nåden, dels därför att eventuella kursföriuster kan drabba de mindre förelagen mycket hårdare än de större. Dessa företag har inte heller samma möjligheter som de större att skydda sig för kursrisker genom upplåning i utländska valutor.

Sveriges exportråd och Sveriges industriförbund samt Svenska bankförening­en framhåller vidare alt ett garantisystem bör ge svenska exportörer ett med de utländska konkurrenterna likvärdigt konkurrensläge såvitt gäller täckning av kursrisker. Ett svenskt system bör sålunda ligga i nivå med de utländska och kunna utan onödig tidsutdräkt ändras och kompletteras på grundval av gjorda erfarenheter och i takt med utvecklingen i andra länder.

RiksbanksfuUmäktige anser det väl motiverat att de för garantisystemet uppställda principerna - såsom har förutsetts i förslaget - blir tillämpade med fiexibilitet, då härigenom skapas möjlighet att på basis av vunna er­farenheter bygga upp en lämplig praxis och att ta hänsyn till vid varje tid­punkt rådande förhållanden.

Sveriges vansinditstriförening pch Sveriges redareförening tillstyrker inför­andet av ett svenskt kursgarantisystem under förutsättning att det kom­pletteras på lämpligt sätt. Föreningarnas önskemål redovisas under följande avsnitt 3.2,

Flera remissinstanser betonar särskilt vikten av att ett svenskt kursga­rantisystem skall betraktas som ett komplement till de kurssäkringsmöj­ligheter som affärsbankerna erbjuder, i första hand genom terminsavtal. Vidare betonas viklen av att ett kursgarantisystem skall vara självbärande och under inga omständigheter får innehålla något subventionsinslag.


 


Prop. 1975/76:171                                                             13

3.2 Grundläggande förutsättningar för kursgaranti

De fiesta remissinstansema har ingen erinran mot att de transaktioner som skall täckas av kursgaranti bör uppfylla de grundläggande förutsätt­ningarna för medgivande av normal exportkreditgaranti. Särskilda önskemål framförs emellertid från varvs- och rederinäringarnas sida.

Sveriges vansinduslriförening konstaterar att ett svenskt kursgarantisystem utformat enligt förslaget i EKN:s promemoria blott har ett begränsat intresse för svensk varvsindustri. Föreningen föreslår att systemet kompletteras och förändras så alt det ger möjlighet till viss reducering av varvens valutarisker. Föreningen föreslår att kursgaranti, som ell alternativ till försäkring av va-rulikviden, bör få gälla vid upplagande av byggnadskreditiv och refinan-sieringslån om finansieringen sker i samma valuta som kontraktet, Kurs­garantisystemet bör också utsträckas till att kunna läcka finansiella utbe­talningar i US dollar. Varvsindustriföreningen föreslår vidare att även svens­ka importörer tillåts använda kursgaranlisyslemel för att försäkra sina ut­betalningar i utländsk valuta. Ett sådant gemensamt utnyttjande av ga­rantisystemet skulle sannolikt jämte den föreslagna utökningen av garan­tierna lill alt också omfatta finansiella utbetalningar medföra att garanti-institutets valutariskexponering väsentligt minskas.

Sveriges redareförening framhåller att del föreslagna systemet i EKN:s pro­memoria måste på lämpligt sätt kompletteras för att även omfatta kursrisker för redarnas charter- och fraktavtal. Föreningen anser sig ej kunna ansluta sig till bedömningen i EKN:s promemoria om att redarna har stora möj­ligheter att undvika kursföriuster genom att balansera inflytande betalningar i den främmande valuta, i vilken fraktavtalen slutits, mot utbetalningar i samma valuta. Föreningen anför att åtskillnad måsle göras mellan olika typer av kontrakt. I linjetrafik och annan lyp av trafik där flera kunder utnyttjar ett och samma fartyg betalas normalt frakten i direkt anslutning till prestationen, I dessa fall delar föreningen förslagets värdering att frakter bör omfattas av garantier endast i den mån de innefattas i offerlen för en varuexport. För andra grupper av kontrakt gäller att redaren ingalunda i normalfallet kan undvika kursförsluster genom att balansera betalningar och utbetalningar i samma valuta. Detta är exempelvis fallel när betalning till redaren grundas på kortare eller medellånga kontrakt enligt vilka redaren har åtagit sig alt för en kunds räkning transportera vissa bestämda kvantiteter under en angiven tidsperiod. Svenska redare hyr också ut fartyg under svensk fiagg till befraktare i utlandet under längre lidsperioder. I sådana fall är en kontraktstid överstigande fem år icke ovanlig. Ofta gäller det då tankfartyg eller slora torriastfartyg som hyrs ut till oljebolag eller stora industrikoncerner i utlandet. Enligt föreningens uppfattning bör utrymme beredas för kurs­riskgarantier vid nämnda export av sjöfartstjänsler.


 


Prop. 1975/76:171                                                             14

3.3 Kursgarantins omfattning

FuUmäktige i Sveriges riksbank anser att den föreslagna karensliden på två år f. n. tillgodoser önskemålet alt ett svenskt kursgarantisystem inte hämmar utvecklingen av en väl fungerande terminsmarknad. Vidare anför fullmäktige all den flexibilitet som har föreslagits i fråga om karenstidens längd är lämplig med hänsyn lill de vid olika tidpunkter varierande möjlighelerna alt erhålla risktäckning via terminsmarknaden. Svenska bankföreningen finner den fö­reslagna karenstiden väl avvägd med hänsyn till nuvarande svenska regler och praxis beträffande terminsaffärer. Ändras reglerna och de praktiska för­utsättningarna för terminsaffärer bör konsekvenserna därav för kursgaran­tisystemet prövas och beaktas.

Svensk industriförening anför att om någon karenslid över huvud laget skall sättas den bör i varje fall inle överstiga ett år. Som skäl därföt" pekar föreningen på det faktum att en karenstid på ett år är den vanligast fö­rekommande i liknande syslem inom Europa, Vidare menar föreningen all speciellt för de mindre företagen kredittiden vid export ofta torde gälla en tid av ca två år och alt därför dessa företag endast i ringa ulsträckning skulle kunna utnyttja den föreslagna statliga kursgarantin om karenstiden sätts lill två år,

Sveriges exportråd och Sveriges industriförbund menar att eftersom de flesta utländska system tillämpar ett års karenstid kan det ifrågasättas om så inte borde ske också i Sverige, De understryker kraftigt uttalandet att möjlighet måste finnas lill avvikelse om det skulle visa sig att det inte går att till rimlig kostnad arrangera terminsaffärer med så långa löptider som 18-24 månader,

EKN:s förslag att kursgaranti i allmänhel bör gälla kursen på avlalsdagen för den berörda.exporiaffären eller - om anbudsförfarande tillämpas - dagen då bindande offert lämnas har inle föranlett någon erinran av remissin­stansema. Några remissinstanser kommenterar dock förslagel att garantin i mera extrema och temporära kurslägen bör begränsas till att gälla en på längre sikt som mera "normal" bedömd kurs.

Fullmäktige i Sveriges riksbank anser all det förefaller rimligt att garan-lisystemet begränsas genom alt utesluta garanligivning vid tillfälliga, klart extrema kurslägen. Fullmäktige är dock medvetna om att fastställandet av vad som skall anses utgöra en "normal kurs" är en känslig och svår uppgift och att man vanligen endast kan utgå från vid kurssäkringstillfället rådande förhållanden. Sveriges exportråd och Sveriges industriförening menar all en begränsning av garantin lill en s. k. normal kurs allvariigt försvagar exportörernas nytta av kursgarantisystemet. Med tanke på de mycket starka kursfluktuationer som har förekommit under de senaste åren torde det vara svårt alt hävda alt någon viss kurs, t, ex. för dollar, är den normala kursen. Om man däremot jämför sådana kurser med kursutvecklingen under en längre period kan bedömningen bli en helt annan. Begreppel "normal kurs"


 


Prop. 1975/76:171                                                    15

synes därför ej lämpligt som ett instrument för begränsning av statens risk­tagande. Inte minst gäller detta med tanke på all riskbedömningen avseende kursgaranlier skall gälla risken i det långa perspektivet. På grund av den ivå-åriga karensliden kommer ju risken alllid att sträcka sig över minst denna period och i de flesia fall sannolikt betydligt längre. Allvarliga nack­delar skulle kunna uppkomma för garantitagaren om kursgarantin i ett högl kursläge begränsades till något slags normalkurs under åberopande av att det höga kursläget bedömes vara tillfälligt. Om garantiorganen i konkur­rentländerna inte gjorde samma bedömning skulle de svenska exportörerna tvingas kalkylera sitt pris efler en annan och lägre kurs än den som de utländska konkurrenterna tillämpade vid sina offerter. Motsvarande syn­punkler framförs av Svenska bankföreningen.

3.4 Godtagbara valutor för kursgaranti

Fullmäktige i Sveriges riksbank an.ser den i EKN:s promemoria föreslagna valutabegränsningen i det svenska kursgarantisystemet lill enbart US dollar rimlig eftersom den hell övervägande delen av exportbelalningarna sker i svenska kronor och US dollar är den därnäst dominerande valutan.

Sveriges exportråd och Sveriges industriförbund anser att den föreslagna in­skränkningen till dollar i ett svenskt kursgarantisystem innebär en påtaglig nackdel från konkurrenssynpunkt för svenska exportörer med hänsyn till att inget av de utländska kursgarantisystemen är begränsat till att läcka endast en valuta. Detta gäller särskill de fall då en exportör inte har lyckats få sill kontrakt tecknat i kronor eller dollar och då terminsmarknaden eller annan möjlighel till kurssäkring inte kan utnyttjas. Inte minst små och medelstora företag kan ha svårt att själva la på sig sådana kursrisker. Man bör därför redan nu överväga om inte kursgarantisystemet skulle kunna utsträckas även till andra valutor än dollarn. 1 varje fall bör systemet ulformas så alt dess omfattning i delta hänseende kan ulan omgång justeras med hänsyn till gjorda erfarenheter. Svenska bankloreningen framför liknande syn­punkler.

TCO ansluter sig vad beträffar frågan om vilka valutor som skall omfaltas av kursgarantin till uppfattningen att sådana valutor som har en ogynnsam trend inle bör omfattas av systemet. Då härvid en avvägning måste ske mot bakgrund av i vilken utsträckning olika valutor används vid svenska exportaffärer anser TCO att systemet ej enbart bör omfatta US dollar.

3.5 Förlustrisk-premie

Svensk induslriförening ansluter sig till principen i EKN:s promeoria om att kursgarantisystemet skall vara självbärande och premien så hög att den läcker dels administrationskostnader, dels på sikt utbetalningen av ersätt-


 


Prop. 1975/76:171                                                   16

ningar. Föreningen påpekar emellertid att risk föreligger att premien "för säkerhels skull" sätts så högt alt belydande överskott uppstår och att specielll de mindre företagen avskräcks från att teckna kursriskgaranti. Svenska bankföreningen erinrar om att det förutsattes att premiema inte skall alltför mycket skilja sig från den allmänna premienivån utomlands. För­eningen anser det väsentligt att de svenska premierna succesivi anpassas så alt de inte negativt påverkar de svenska konkurrenternas konkurrensläge. Sveriges exportråd och Sveriges industriförbund framhåller att den föreslagna premienivån 0,5-0,8 % synes rätt väl motsvara det nu rådande internationella premieläget. Det garantigivande organei bör få möjlighet alt successivt an­passa premierna så att de ej negativt påverkar de svenska exportörernas konkurrenssituation. En följd av förslagel att ett svenskt kursgarantisystem bör omfatta flera valutor än dollarn blir alt olika premiesatser måste fastställas för täckning av olika valutor. Sveriges vansinduslriförening anser att med hän­syn till självriskens storlek den föreslagna premien bör kunna sänkas.

3.6      Kursvinst

Svensk induslriförening anser att bestämmelsen om alt eventuell kursvinst utöver franchise skall återbetalas av exportören bör förenas med villkoret att den av exportören erlagda premien skall avräknas innan återbetalning blir aktuell.

3.7      Administration och finansiering

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva lill att administrationen av ett svenskt kursgarantisystem läggs hos EKN, Fullmäktige i Sveriges riksbank förklarar att riksbanken är beredd alt medverka vid handläggning av kurs-riskgaranlifrågor på säll som föreslås i EKN:s promemoria.


 


Prop. 1975/76:171                                                             17

4 Föredraganden

Under de senaste åren har de internationella valutamarknaderna varit instabila. Kurserna på flera av de viktigaste valutorna har varierat mycket kraftigt. Särskill för US dollar har kursändringarna varit betydande. Vid sidan av svenska kronor är dollar den mest använda valulan vid svenska exportförsäljningar. Kursändringar för dollar har därför medfört stor osä­kerhet för exportörerna när det gäller att beräkna de kursrisker som är för­bundna med exportaffärerna. Flera börsnoterade företag har redovisat be­tydande kursförluster under de senaste åren. Även många mindre export­företag lorde ha drabbats av kursföriuster. De möjligheter som finns till skydd mot kursförluster, exempelvis genom balansering av exportintäkter i utländsk valuta mot förfallande skulder eller genom utnyttjande av den s. k, terminsmarknaden, synes inte vara hell tillräckliga eller inle ha ut­nyttjats i den utsträckning som varit nödvändig.

Även exportörer i andra länder har mött liknande svårigheter. Delta har föranlett regeringarna i ett tiotal industriländer att införa särskilda garan­tisystem för täckning av valutaföriusier. Dessa system innebär som regel en form av statlig kursriskförsäkring för vilken eriäggs premie.

Söm ett led i en fortlöpande översyn av de olika slag av garantier som exportkredilnämnden (EKN) bör erbjuda de svenska exportörerna har nämn­den lagt fram ett förslag lill hur ett svenskl kursgarantisystem bör ulformas om statsmakterna skulle finna det motiverat att införa ell sådant system.

Enligt förslagel skall kursgarantierna täcka kursföriuster i samband med export när betalningen skall fullgöras i utländsk valuta. De transaktioner som skall täckas föreslås skola uppfylla de grundläggande förutsällningarna för medgivande av normal exportkredilgaranti. Kursgaranti skall inte gälla för betalningar som förfaller under en period vid garantitidens början -en karenstid - då täckning med anlitande av terminsmarknaden normall kan påräknas. Karenstiden föreslås vara två år med möjlighet lill avvikelse på grund av terminsmarknadens kapacitet eller av andra skäl. 1 förslaget ifrågasätts om kursgarantisystemet 1. v. bör omfatta annan valuta än dollar. Kursföriuster täcks endast till den del de motsvarar sänkning av den ga­ranterade kursen under 3 96. Kursvinster till den del de motsvarar en höjning av kursen med mer än 3 96 skall inbetalas till staten. Premierna bör tills vidare inte skilja sig alltför myckel från den allmänna premienivån hos moisvarande utländska garanlisysiem, dvs. 0,5 - 0,8 % per år.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att ett svenskt kursgarantisystem in­förs i huvudsak i enlighet med EKN:s förslag.

Med hänsyn till erfarenhelerna av de senaste årens ulveckling på den internationella valutamarknaden och till de åtgärder som har vidtagits i andra länder finner jag det motiverat all ett svenskt kursgarantisystem införs. Den omständigheten all ansträngningar görs på det inlernationella planet för all begränsa kursfluklualionerna ändrar inte min bedömning.


 


Prop. 1975/76:171                                                    18

Vid utformningen av ett svenskl kursgarantisystem måste beaktas all ell kursgarantisystem som EKN har framhållit i försia hand bör ulgöra en komplettering lill föreliggande kommersiella möjligheter lill kursskydd, främst genom terminsmarknaden. Det är vidare angeläget all systemet ul­formas med beaktande av konkurrensläget för svenska exportföretag i för­hållande till förelag i de länder där man har infört liknande statliga ga­rantisystem.

Ett kursgarantisystem bör ses som en utbyggnad av del försäkringsskydd som vanliga statliga exportkreditgaraniier erbjuder. Jag finner det därför naturiigt att de transaktioner som kan täckas skall uppfylla de grundläggande förutsättningarna för medgivande av normal exportkredilgaranti.

Några remissinstanser för fram särskilda önskemål. Varvsindustriför­eningen önskar sålunda all garantisystemel kompletteras så alt garanti skall kunna avse byggnadskreditiv och refinansieringslån om finansieringen sker i samma valuta som kontraktet. Föreningen önskar vidare all garantisys­temel utvidgas så all del läcker även finansiella utbetalningar. Föreningen föreslår vidare att kursgarantisystemet utsträcks till att omfalta även im-portlikvider.

Syftet med EKN:s förslag är alt täcka kursrisker i samband med ex­portförsäljning av varor och tjänster. Varvsinduslriföreningens förslag in­nebär en utsträckning av garantierna även till refinansieringssidan. Sådana kursgarantier förekommer emellertid inte i de garantisystem som finns i andra länder och jag vill inte förorda alt systemet nu utsträcks till alt omfalta refinansieringen eller finansiella utbetalningar. Det är heller inle moliveral att utsträcka kursgarantisystemet till importlikvider.

Redareföreningen föreslår att kursriskgarantier också skall kunna ges svenska rederier vid borlfraktning av svenska fartyg på längre tid än två år,

1 EKN:s förslag konstaleras all frakter omfaltas av de normala export­kreditgarantierna endast i den mån de anknyter lill en garanlerad varuexport, dvs. i princip ingår i exportvarans försäljningsbelopp. Enligl EKN innebär detta att redarnas charter- och fraktavtal inte skulle läckas av kursgarantier. Frakter täcks inte heller av exislerande utländska kursgarantisystem. Jag finner alt en utvidgning av täckningen till att omfatta separata fraktljänster inte nu bör komma till stånd,

EKN:s förslag bygger som nämnls på principen att kursgarantisystemet bör utgöra en komplettering till de möjligheter till kurssäkring som affärs­bankerna erbjuder, i första hand genom terminsavtal, I Sverige kan en ter­minsaffärs löplid vid betalning avseende export i allmänhet inte överstiga 18-24 månader. På grund härav föreslår EKN all som riktmärke bör gälla en karenstid av två år med möjlighet till avvikelse på grund av termins­marknadens kapacitet eller av andra skäl.


 


Prop. 1975/76:171                                                    19

Några remissinstanser anser att det eftersom de flesta utländska system tillämpar ett års karenslid kan ifrågasättas om så inte borde ske också i Sverige. Industriförbundet och exportrådet undersirykeratl möjlighel måsle finnas till avvikelse om det skulle visa sig alt det inle går all lill rimlig kostnad arrangera terminsaffärer med så långa löptider som 18-24 månader. Svensk induslriförening påpekar alt de mindre förelagen endast i ringa ut­sträckning skulle kunna nyttja kursgarantin om karenstiden sätts till två år.

Jag finner det naturiigt med ett syslem med karenstid som innebär att föriusler till följd av kursändringai" ersätts i den mån föriusierna avser be­talningar först efler en viss tids utgång. Vägledande för karenstidens längd bör vara all kursgarantierna skall utgöra en komplettering till de möjligheter till kurssäkring som affärsbankema erbjuder. Det bör ankomma på rege­ringen eller efter regeringens beslut på den administrerande myndigheten att faslslälla de regler som skall gälla för karenstiden. Hänsyn bör därvid främst tas till terminsmarknadens kapacilei i fråga om affärer med genom­snittlig omfattning. Karenstiden bör emellertid i regel inte understiga ell år med tanke på att garantier i allmänhet inte bör omfatta råvaror, halv­fabrikat och konsumtionsvaror. Dessa varor säljs normalt med kredittid under ett år.

EKN:s förslag ulgår från all kursgaranti normalt skall gälla köpkursen på avtalsdagen för den berörda exporiaffären eller - om anbudsförfarande tillämpas - dagen då bindande offert lämnas. EKN förutsätter emellertid att i mera extrema kurslägen garantin begränsas lill all gälla en kurs som på längre sikt bedöms som mera "normal".

Flera remissinsianser anser all en tillämpning av principen om "normal­kurs" allvariigt försvagar exportörernas nytta av kursgarantisystemet och inte heller ulgör ell lämpligt sätt all begränsa slatens risklagande. Riks­banksfullmäktige anser del rimligt att garantisystemel begränsas genom att garanligivning vid lillfälliga. klart extrema kurslägen utesluts. Fullmäktige påpekar emellertid att fastställandet av vad som skall anses utgöra en "nor­mal" kurs är en känslig och svår uppgift och att man vanligen endast kan utgå från de förhållanden som råder vid kurssäkringstillfället.

För egen del anser jag att förhållandena vid kurssäkringslillfället som regel skall vara avgörande. Delta betyder alt köpkursen på avtalsdagen skall gälla. Avvikelse härifrån bör endast förekomma när denna kurs framstår som klart orealistisk,

I EKN:s förslag konstateras alt vid sidan av svenska kronor dollar är den avgjort mest använda valutan vid svenska exporiaffärer. Vidare erinras om att US dollar inte omfattas av den västeuropeiska valulaöverenskom-melsen. Behovei av att f n, erhålla kursgaranti lorde därför väsentligen hänföra sig till US dollar, Mol den bakgrunden ifrågasätts i förslagel om ett svenskt kursgarantisystem tills vidare bör omfatta annan valuta än US dollar. Det förutsätts emellertid all det med hänsyn lill ändringar i valulaläget vid behov bör omprövas vilka valutor som skall kunna läckas.


 


Prop. 1975/76:171                                                   20

Flera remissinsianser föreslår att garantier i andra valutor än dollar inte skall uteslutas. Man pekar bl, a, på att en begränsning härvidlag aren påtaglig konkurrensnackdel i jämförelse med andra länder. Detta gäller särskilt de fall då en exportör inte har lyckats få sitt kontrakt i kronor eller dollar. Inte minst små och medelstora företag kan ha svårt att själva ta på sig sådana kursrisker.

För egen del anser jag att frågan vilka valutor som skall kunna godtas bör avgöras av regeringen eller efter regeringens beslut av den administre­rande myndigheten. Det är naturiigt att garantier i första hand lämnas för transaktioner i dollar som är den mest använda utländska valutan. Även andra vid exportförsäljning vanliga valutor bör emellertid kunna täckas av garantier. Valutor för vilka man kan befara en klart ogynnsam utveckling i förhållande till valutorna i industriländerna i allmänhet bör emellertid inte komma i fråga för kursgaranli.

EKN:s förslag till utformning av kursgaranlisyslemel i övrigi läinnas i stort setl ulan erinran från remissinstansernas sida. Även jag kan i alll väsentligt ansluta mig härtill.

Det är angeläget att detaljerna i systemet bör kunna anpassas med hänsyn till utvecklingen på valutamarknaden och de erfarenheter man får vid till-lämpningen. Regeringen bör få besiämma den närmare utformningen av verksamheten i anslutning till de här angivna riktlinjerna. Jag vill här i korthet redovisa min uppfattning på några ytteriigare punkler.

Det synes naturligt att exportören liksom när det gäller exportkreditga­rantier fär bära en viss självrisk. För kursgarantierna bör självrisken ulformas enligt den av EKN förordade franchise-metoden, dvs. att kursföriuster täcks endasl till den del de motsvarar sänkning av den garanterade kursen under en bestämd procentuell gräns, Franchise-marginalen bör fastställas lill 3 96.

Garantitagare bör vara skyldig alt lill staten inbetala kursvinster till den del de motsvarar en höjning av den garanterade kursen för exportaffären med mer än 3 96. Det ärenligt min mening inte motiverat att som har yrkatsav Svensk industriförening därvid avräkna eriagd premie. Premien utgör nämli­gen ersättning till garantigivaren för hans risklagande.

En grundprincip i garantisystemet skall vara att det är självbärande och inte innehåller någol subventionselement. Premierna bör anpassas till olika medverkande omständigheter, t. ex. risker med hänsyn till valutaslag och garantitidens längd samt administrationskostnader. Premierna bör i inled­ningsskedet ansluta sig till den allmänna premienivån hos motsvarande utländska garantisystem.

Ingen erinran har framförts mol förslaget all administrationen av ett svenskt kursgarantisystem läggs hos EKN. Även jag finner detta lämpligt. Samråd bör ske med riksbanken vid beredning av ärendena.

Det är inle möjligt all med säkerhet förutse i vilken ulsträckning kurs­garantier kommer aii behöva tas i anspråk, EKN har beräknat att den del av exportförsäljningen som skall kunna komma i fråga för kursgaranli av-


 


Prop. 1975/76:171                                                    21

seende dollar uppgår till omkring 5 96 eller tillämpat på 1974 års exportvärde till 3,5 miljarder kronor. För att ange utnyttjandet av den fastställda ramen för slatens garantiansvar synes det vid kursgaranligivningen vara tillräckligt alt avräkna 25 % av de belopp som medgivna kursgarantier avser. För att säkerställa utrymme förgarantigivningen under ett inledningsskede förordar jag att garantiramen fastställs lill 2-miljarder kronor.

Av infiytande premier och inbetalda kursvinster kommer så småningom att byggas upp en reserv som i försia hand skall utnyttjas för utbetalning av ersättningar för kursföriuster. I uppbyggnadsskedet kan det bli nödvändigt att ta i anspråk statens garantiansvar för utbetalning av ersättning för kurs­förluster. För all möta de krav som sålunda kan uppkomma synes det lämp­ligt alt medel ställs till exportkreditnämndens förfogande i form av röriig kredit i riksgäldskontoret. Krediten skall få användas att läcka utbetalningar av ersättningar för kursföriuster. För de medel som utnyttjas av krediten .skall erläggas ränta enligt gängse principer. Kreditens storiek föreslås uppgå lill 50 milj. kr.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna de riktlinjer jag har förordat för statliga kursgaranlier vid export

2.   medge att staten intill ett belopp om 2 000 000 000 kr. ålar sig be­talningsansvar i form av kursgarantier

3.   godkänna alt en rörlig kredit i riksgäldskoniorel om 50 000 000 kr. ställs till regeringens förfogande föratt vid behov användas för utbetalning av ersätt­ningar för kursföriuster,

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.