Prop. 1975/76:170 Regeringens proposition

1975/76:170

om ändring i föräldrabalken, m. m.;

beslutad den 11 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i föräldrabalkens regler om faderskap och om vårdnad om barn m. m.

Om modern till ett barn är gift vid barnels födelse eller om hon kort dessförinnan har blivit änka, skall maken liksom f n. anses vara far till barnet. För det fallet att modern har skilt sig före barnets födelse föreslås emellertid att faderskapet alllid skall fastställas genom erkännande eller dom, på samma sätt som när modern är ogifl vid barnets födelse.

Liksom nu skall en äkta make ha rält att föra talan om att han inte är far till ett barn som hans hustru har fött. De tidsfrister som f. n. gäller för väckande av sådan talan föreslås emellertid slopade.

För sådana fall då såväl modern som hennes make har klart för sig att det är en annan man som är far till barnet och denne vill ta på sig faderskapet föreslås ett förenklat förfarande. Då skall den äkta mannens faderskap kunna hävas genom att den andre mannen erkänner faderskapet till barnet. Erkännandet skall godkännas av både modern och maken samt av barnavårdsnämnden.

När del gäller vårdnadsreglerna behålls den nuvarande regeln om att gifta föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn. Till skillnad mot vad som nu är fallel skall emellertid den gemensamma vårdnaden inte nödvändigtvis behöva upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna ense om att även i fortsättningen utöva vårdnaden gemensamt, skall domstolen förordna i enlighet med deras önskemål, om del inte skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra föreslås kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor tillsammans eller inte. Fömtsättning är också här att föräldrarna är ense om

I Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 2

att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finner att detta skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Skulle det visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar, har vardera föräldern rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma vårdnaden upplöses. Domstolen skall då bestämma vem som skall vara vårdnadshavare. På denna punkt behålls nuvarande principer. Vägledande blir alltså vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa,

I fråga om rättegångskostnadernas fördelning i vårdnadsmål föreslås som huvudregel att vardera parten skall stå för sin egen rättegångskostnad.

I samband med ändringama av faderskaps- och vårdnadsreglerna föreslås alt termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap slopas.

1 detta sammanhang föreslås också ändringar i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar. Ändringama rör bl, a. de avgifter som bankerna har rätt att ta ut för sitt förvaltningsarbete.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Prop. 1975/76:170

I Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalken'

dels att 1-3 kap., 4 kap. 5 och 8 5;, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7 och 10 >;>;,

II kap. 1 och 2 SS, 12 kap. 1 S, 15 kap 7 S, 20 kap., 21 kap 12 § samt
rubrikerna till 1-3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

delsatt i balken skall införas nya paragrafer,4 kap. 9-11 SS, 7 kap. 11-14 SS, 10 kap. 9-17 SS, 11 kap. 12-17 SS samt 18 kap. 12 och 13 SS, av nedan angivna lydelse.

Prop. 1975/76:170

'Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. barnel har avlats före äktenskapet eller under del att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt an makarna ha hqfl samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen I äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelserna i 4 \V skaU därigenom anses faststäUt att mannen I äktenskapet ej är barnets .fader. Erkännandet skaU dock i detta faU aUtId vara skriftUgen godkänt av modern.

ViU nianiien vinna lörklaring, all barn som avses i I kap. I Icke har äktenskaplig börd, skall han väcka lalan mol barnet eller, om barnet avlidit, dess arvingar inom tre år från del han fick kunskap om barnets födelse. Har mannen ei varaktigt sammanbon med barnet, vare han dock ej förlustig sin talan förrän ett år förflutit från det att lalan. som grundats på alt barnel har äktenskaplig börd. blivit väckt mot mannen och han erhåUil del därav.

Talan enligt lörsta slycket må ej äga rum. om mannen, sedan han fåll kunskap om att modern haft samlag med annan under lid. då barnel kan vara avlat, efter barnetsfödelse erkänt barnet såsom sitt.

Skall ej enligt I kap. 1 S viss man anses som barns fader, åligger det barnavårdsnämnden att försöka ulreda vem som är fader UU barnet och sörja för alt faderskapet fastslälles, om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller vistas här eller om i annat faU vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare.

Nuvarande lydelse

som sill, må envar, som jämte eller näst efter barnet är berättigad liU aiv efter honom, väcka sådan talan inom ett år från det han erhdUii kännedom om barnels lödelse och om mannens död. Har mannen el varaktigt sammanbott med barnet, vare arvinge dock ei löiiuslig sin talan förrän en år lörjlutlt från det att anspråk, som grundats på all barnel har äktenskaplig börd, framställts mot dödsboet. Efterlämnar den avlidne. Jämte maka, arvingar som avses i 3 kap. I äir-dabalken. äge envar av dem sådan rätt.

Föreslagen lydelse

bokförd. År vårdnadshavaren ej kyr-kobokjörd I riket, åvilar uppgiften barnavårdsnämnden i den kommun där han vistas eller, om han ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Siockholm.

Vill barn som avses i I kap. I vinna lörklaring. all del icke har äktenskaplig börd, äge barnet väcka talan därom mol mannen eller, om han är död, hans arvingar. Efteriämnar mannen. Jämte maka. arvingar som avses i 3 kap. I jj ärvdabalken, skall talan, såvitt dessa angår, riktas mol dem som då lalan väckes äro närmast Ull arv.

Andras föl hållande som anges i 2 sedan barnavårdsnämnden inlett sin ulredning. är nämnden ändock skyldig att slutföra sin uppgift.

Barnavårdsnämnden kan jlytia över ärendet IlU barnavårdsnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslin skall den andra barnavårdsnämnden genast underrättas.

Talan mol barnavårdsnämnds beslul enligt andra stycket föres hos länsslyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslul föres lalan hos kammarrätien genom besvär.

Om låderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på .iirund av barnavårdsnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages vara fader UU barnet tillfälle alt erkänna faderskapet.

Barnavårdsnämnden bör verka för an blodundersökning äger rum beträffande modern, barnel och den som kan vara fader lUI barnet, omdennebe-gär del eller anledning fmns till antagande all modern haft samlag med mer än en man under lid då barnel kan vara avial.

Barnavårdsnämnden lår lägga ned påbörjad ulredning angående faderskapet, om det

1. visar sig omöjligt an få erjbrder-liga upplysningar för bedömning av låderskapsfrågan.

2. framstår som ulsiklslösl alt försöka få faderskapet fasisiälli av dotn-siol.

3. föreligger samtycke av modern eller särskill förordnad förmyndare

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligl 4 kap. 5 i) UU adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl linns anledning lill antagande all Ibrtsall utredning eller rättegång skulle vara Ull men lÖr barnet eller utsätta modern tor påfrestningar som innebära lära lör hennes psykiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnämnds beslul all lägga ned påböljad laderskaps-utrednlngföres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslul föres talan hos kammairättengenom besvär.

Vid barnavårdsnämnden skaU föras protokoU över vad som förekommer vid utredningen av betydelse lör låderskapsfrågan. I protokollet antecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse lör skyldigheten all utge bidrag lill barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skaU vara slutförd Inom ett år från barnetsfödelse, om ej särskilda skäl föranleda annat.

SkaU viss man enligt I kap. 1 .\"> anses som barns fader och är vårdnadshavare för barnet kyrkobokförd i riket eller vistas vårdnadshavare här eller är barnet svensk medborgare, skall barnavårdsnämnden, om vårdnadshavare eller mannen begär det och det fn nes lämpligt, utreda om annan man kan vara fader till barnet.

Beiräffande utredningen skola 2-6 och 8: äga motsvarande tillämpning, varvid dock vad som sägs I 2 ,| om vårdnadshavare skaU gälla modern, när vårdnaden om barnet utövas

Faderskapet UU barn utom äktenskap fastslälles genom erkännande eller dom.

VUI man som enligl 1 kap. 1 skaU anses som barns fader vinna lörklaring enligt 1 kap. 2 jörsta styckei alt han Icke är fader liU barnet, skaUhan väcka talan härom mol barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar.

År mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter barnetsfödelse erkänt barnet som sUt, har var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad IlU arv efter mannen rån att väcka talan om att mannen ej är fader UU barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka arvingar som avses i 3 kap. I s'> ärvdabalken, har var och en av dem rån an väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för aivinge an väcka talan föreligger ej. om vid mannens död mer än ell år har förflitUi från del alt lalan.

Erkännande av faderskapet lill barn utom äktenskap sker skriftligen. Erkännandet skall bevittnas av två personer och skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden saml av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnel. Har barnel uppnått myndig ålder, skall erkännandet I stället godkännas av barnel självt. Erkännande kan ske även löre barnets lödelse.

Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endasl om det kan antagas all mannen är fader tiU barnel.

Visas senare alt mannen ej är fader lill barnel. skall rätten jörklara. all erkännandet saknar verkan.

VUI barn vinna förklaring enligt I kap. 2 if första slyckel an viss man ej är dess foder, skaU barnet väcka lalan härom mot mannen eller, om han är död, hans arvingar. Efieiiämiiar mannen förutom maka arvingar som avses i 3 kap. 1 äivdabalken. skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot dem som då lalan väckes äro närmast Ullan'.

Uppgiften an söija for att barnets börd lästslälles åvilar barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. År vårdnadshavaren ej kyrkobokförd i riket, åvilar uppgiften barnavårdsnämnden i den kommun där han vistas eller, om han ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Siockholm.

Talan om faststäUande av faderskap väckes av barnel.

I fall som avses I 2 kap. 1 föres barnets lalan av barnavårdsnämnden. Har modern vårdnaden om barnel, får hon alllid föra barnets lalan, även om hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare aUiid föras av särsklU förordnad förmyndare för barnel.

Inträder ändring i förhåUande som anges i 5 I sedan barnavårdsnämnden inlett Ulredning för alt få barnels börd lästsiälld. är nämnden ändock skyldig all slutföra utredningen.

Barnavårdsnämnden kan förordna all ärendel skall öveijlyllas Ull barnavårdsnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta uiredningen. Om sådani beslul skall den andra barnavårdsnämnden ofördröjligen underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds be-

År mål om faslslällande av faderskap anhängigt, kan frågan om faderskapet till barnel prövas endast I det målet. Talan får i målet föras mot flera män. I avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som anges /2.nV.

/ faU då barnavårdsnämnd har att sörja för alt faderskap fastslälles skall nämnden föra lalan mot den man eller de män som enligl nämndens ulredning eller vad som framkommit under målels handläggning skäligen kunna komma I fråga som fader till barnet.

Prop. 1975/76:170 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slut enligt andra styckei föres hos På ansökan av svarande skaU rätlen
länsstyrelsen genom besvär. Mot utförda stämning på man, som ej re-
länsstyrelse/is beslut föres lalan hos dan är instämd i målet, och pröva om
kammarrätten genom besvär. mannen ärfader tiU barnet. Om sådan

ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämningsansökan.

I fäU då barnavårdsnämnd har all sörja lör att faderskap lästslälles väckes talan vid rätten i den ort där barnavårdsnämnden linns. Rätten kan flytta över målet tUl annan domstol, om del skulle avseväri underlätta handläggningen av målet.

I andra fall än som avses i törsta stycket väckes talan om fastställande av faderskap vid den räti där mannen skaU svara i tvistemål i allmänhet eller, om talan föres mot fiera män, en av dem har alt svara. Talan mot avliden mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upplages målel av Siockholms tingsrätt.

/ samband med att barnavårdsnämnden väcker lalan skaU protokollet över nämndens utredning ges In Ull rätten. Väckes lalan av annan och har barnavårdsnämnden gjort ulredning I frågan, skall rätten infordra barnavårdsnämndens protokoU.

Svarande skall delges protokollet I samband med stämningen.

Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga uiredningen om faderskapet.

Rätten skaU se Ull att frågan om faderskapet Ull barnel blir lillböriigen utredd. Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skaU beredas lillfälle att ynra sig i målet.

Vittnesförhör fårej äga rum i syfte alt siyrka att vitinei har haft samlag med modern under lid då barnel kan antagas vara avlat.

Talan får ej prövas slutligt före barnetsfödelse.

10 S

Återkallas lalan mot en av fiera män. får målel avskrivas i den delen endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts enligt 6 tredje stycket, krävs samtycke även från barnel.

Samtidigt med an målel avskrives I viss del skaU rätten fatta beslut om rättegångskostnaden i den delen.

11 S

Ifall då barnavårdsnämnd för talan om faslslällande av faderskap gälla I .fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 i) räiiegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas att heh eller delvis ersätta annan pari dennes rättegångskostnad, om han har .förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga.

12 S

FiUlföljes lalan. skaU den högre rät-len pröva låderskapsfrågan i hela dess vidd. Erinran härom skall intagas I jö-reläggande att inkomma med genmä-le.

Finner högre rätt all någon som icke är part i målet skäligen kan komma i fråga som fader till barnel. skall domen på yrkande av pari undanröjas och målel i dess helhet visas åter lill den domstol som försl har dömt i målel.

Beslämmelserna i 9 och 10 .sVs äga moisvarande tillämpning vid målels handläggning i högre rätt. IfaU då barnavårdsnämnd för lalan äga även 8 Iredje slyckel och 11 moisvarande lillämpning i högre rätt.

Förening av mål

13 S

Ulan hinder av alt viss man enligl 1 kap. 1 i skall anses som barns fader får. under förulsällning an talan som avses i I kap. 2. första slyckel har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas lalan om faslslällande av aii annan man är barnels fader, öm så sker, skola målen handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl lalan om förklaring enligt 1 kap. 2 jörsia stycket som talan om jasisiällande av faderskapet och fullföljes lalan beiräffande den försi-

nämnda frågan, skaU den högre rätten pröva också den andra frågan, även om lalan ej har fullföljts i den delen.

4 kap.

5.S

Ulan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras; dock må. Ulan hinder av alt samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är under sexton år, därest det kan antagas lända honom lill skada alt han tillfrågas.

Den som ej fyllt aderton år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall hava lämnats sedan hon hunnit tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället inhämtas samtycke av adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn, av makarna.

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som till-lägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn / äktenskap och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet anses som makarnas gemensamma.

Första slycket gäller ej, om annat rättsförhållandets natur.

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tilllägger släktskap eller svågeriag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn och icke som barn lil| sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet anses som makarnas gemensamma, är särskilt föreskrivet eller följer av

Laga domstol i ärende om anlagande av adoptivbarn är rätten I den ort där adoptanten har sill hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagls, upptages ärendel av Siockholms tingsrätt.

10;

/ ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden samt huruvida vederiag eller bidrag lUI barnels underhåU är givet eller ulfäsl. Har barnel ej fy Ut aderton år, skall yttrande inhämias från barnavårdsnämnden i den kommun där sökänder) är kykobokförd och från barnavårdsnämnden I den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke lUI adoptionen ej erfordras. skaU ändock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skaU vad nu sagls i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn. var och en av makarna. Finns särskild förmyndare vars samtycke ej erfordras. skaU även han höras:

Mot rättens beslul I ärende om anlagande av adoptivbarn får talan fuUföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendel.

Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom barnet blivit i stånd att försörja sig, får barnet, sedan det fyllt sexton år, själv säga upp avtalet samt sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Vårdnadshavare har räll an häva avtal som barnet har slutit enligl första styckei, om det är erforderiigt med hänsyn lill barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, får barnel ej därefter själv sluta arbetsavtal.

Hava föräldrarna låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom barnel blivit i slånd att försörja sig, äge barnel, sedan det fyllt sexton år, själv uppsäga avtalet ävensom sluta avtal om annat arbeie av liknande art.

Avial, som barnet slutit efter vad i försia stycket sägs. äge föräldrania häva. om det må anses erforderligl med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, äge barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

1 fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke, stadgas i 9 kap.

2 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

Aren av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilkel icke ulan olägen-hel kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten av den andre. Denne må dock icke ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, med mindre bamets bästa uppenbariigen kräver det.

Slår barn under vårdnad av bägge föräldrarna, skaU vad som sägs i 2-4 § gälla föräldrarna i förening. Är en av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilket icke utan olägenhet kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten av den andre. Denne får dock icke ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, med mindre barnets bästa uppenbariigen kräver det.

Gör en av föräldrarna sig skyldig liU grovt missbruk eller UU grov försummelse vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rus-givande medel, eller JÖr han ett lastbart liv, eller är han UU följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre lid jörhlndrad an deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd jör-ordna, all vårdnaden skall tUlkomma allenast den andre. Inträffar sådant fäll Ifråga om bägge föräldrarna, äge rätten öveifiytia vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.

Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa äro gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingå jör-äldrariia senare äktenskap med varandra. Slår barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem bägge.

Första styckei gäller ej, om annal följer av 7-10 )f.

Nuvarande lydelse

överensslämmelse med vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej. bestämme rätten efter vad med hänsyn lill barnens bästa finnes skäligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, meddde rätlen tiWikajÖrordnande angående vårdnaden om barnen; och skall dänid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

nad, hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skaU rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. / annat faU beslutar rätten efter vad som finnes skäligt med hänsyn UU barnens bäsla. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrama bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskill förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrama,sW/rätten tillika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Åro föräldrarna ense om att vårdnaden skaU tillkomma dem gemensamt, skaU dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mol barnens bäsla.

Nuvarande lydelse

finnes böra anförtros åt särskill for-ordnad förmyndare.

Föreslagen lydelse

skaU rätten på anmälan av barnavårdsnämnd förordna all vårdnaden skall tillkomma endasl den andre, om det ej är uppenbart med hänsyn lill barnets bäsla all vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Står barn under vårdnad av endast den ene av jöräldrarna och inträffar i. fråga om honom sådan omständighet som avses i första stycket, skall rätten på anmälan av barnavårdsnämnd förordna den andre alt utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bäsla an vårdnaden bör an -förtros ål särskilt förordnad förmyndare.

10 S

Fader eller moder, sotn är skild från vårdnaden, må ej betagas tlllfålle Ull umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda därtiU. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdnaden, skilje rätten dem emellan.

Slår barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem. tiUkommer vårdnaden den andre.

Slår barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och dör han. skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa an vårdnaden bör anfön ros ål särskUt förordnad förmyndare.

Åro bägge föräldrarna döda. utövas vårdnaden av förmviidaren.

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad ull dess det fyllt adenon år eller ingått äktenskap. På ansökan av fadern skaU dock rätten överföra vårdnaden lill honom, om del finnes skäligt med hänsyn till barnets bäsla. Åro föräldrarna ense. alt vårdnaden skall överföras till fadern, skall länen på anmälan beslula I enlighel därmed, om det el är uppenbart siri-dande mot barnets bäsla.

Inträffar i fråga om den av föräldrarna som har vårdnaden om barnel sådani fall som avses i 6 § eller dör han, skaU rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd jör-ordna den andre att utöva vårdnaden, såvida 'ij denna med hänsyn liU barnets bästa linnes böra aiiförlros ål särskill förordnad förmyndare.

Vad i 2 och 10

Fråga rörande vårdnad om barn upplages av rätten i den ort där vårdnadshavare har sin hemvist. Vad nu sagls Ulgör dock ej hinder alt upplaga fråga om vårdnad i samband med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i första styckei, upptages vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

14S

/ mål eller ärende angående vårdnad om barn gälla i fråga om rättegångskostnad andra och iredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 \S'> rättegångsbalken.

Vardera panen skall bära sin rättegångskostnad. Part kan dock förpliktas an heh eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga.

Skall part enligl andra stycket helt eller delvis ersäiio motpartens räiie-gångskostnad och har partens siälllörelrädare. ombud dier biträde förfarii på sätl som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller del därav, kan han förpliktas an jämte parten ersätta kostnaden. Rätten kan beslula härom även ulan yrkande.

Försia-ircdje styckena äga motsvarande tillämpning vid målels eller ärendets handläggning i högre räll.

1 kostnaden för barnels underhåll tage envar av föräldrarna del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om bamet, skall betala underhållsbidrag. Tillkommer vårdnaden om barn i bestående äktenskap endast den ene av föräldrarna och leva de ej efter domstols beslul eller eljest på grund av söndring åtskilda, gälle dock vad I 5 kap. giftermålsbalken stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd, som enligl 3 kap. 4 § skall sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställes, att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

I kostnaden för barnels underhåll skaU var och en av föräldrarna taga del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag, .Aro föräldrarna gifta med varandra men tillkommer vårdnaden om barnet endast den ene av dem och leva de ej åtskilda, gäller dock 5 kap. giftermålsbalken.

Del åligger barnavårdsnämnd, som enligt 2 kap. 1 § skall sörja för att faderskapet till barn fastställes, att tillse att bamet tillförsäkras underhåll.

Nuvarande lydelse

till barn utom äktenskap, vare det dock bindande förden underhållsbe-rätligade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå all hon ej uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utgiva vissi belopp en gång för alla, skall beloppet betalas lill barnavårdsnämnden, och varde med beloppet så förfaret som i 4 kap. 6 S sägs med avseende å där nämnt engångsbelopp.

Avial angående underhållsbidrag till barn mflslulas/öwraVföre bamets födelse.

Föreslagen lydelse

till bam vars föräldrar varken vid dess födelse voro eller därefter ha varit gifta med varandra, är det dock bindande för den underhållsberälligade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnden. Vårdnadshavare får sluta avtal som nu har angetts. även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden, och skaU med beloppet såjörfaras som i 4 kap, 6 S sägs med avseende på där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag till barn kan slutas även före barnets födelse.

Fader lill barn uiom äktenskap vare skyldig, att efter vad med hänsyn liU hans och moderns vUlkor må anses skäligt, bidraga liU hennes underhåU under ses veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av dena underhållsbidrag skall hänsyn lagas Jämväl till de särskilda kostnader som orsakas av förlossningen. Medför havandeskap eller amning eller annan vård om barnel avseväri hinder i moderns jörvärvsverksamhei. eller ådrager hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten, må fadern kunna förpliktas an bidraga till hennes underhåll under längre lid än nu sagts, dock högsl under fyra månader före och nio månader efter nedkomsten.

Dör fadern, äge modern rätt att av

Talan om underhåll lill barn upplages av rätten i den ort där svaranden har .sitt hemvist. Sådan jråga kan väckas även i samband med mål rörande fastställande av faderskapet Ull barn.

Första stycket utgör ej hinder att upptaga fråga om underhåU i samband med äklenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i försia eller andra stycket, upptages målet av Stockholms lings-

räll.

Har rätten att avgöra vilken av fiera män som ärfader till barnet, får talan om underhållsbidrag ej prövas slutligt Innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som vunnil laga kraft.

Prop. 1975/76:170 25

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

behållningen i boet. Innan arvs- och testamentslotter utgå, erhålla del belopp som erfordras UU fiillgöraiide av uiiderhållsskyldigheten emot henne för liden efter dödsfallet.

Vad i lörsta och andra styckena sägs om fadern skaU, där barnet födes dött eller havandeskapet avbruliis. i den mån det linnes skäligt gälla den som haft samlag med modern å Ud då barnet kan vara avlat, om det ef framstår såsom osannolikt alt han är barnets fader.

Vad i 7 första slyckel. andra stycket försia punkten saml iredje slycket ävensom 8 § är stadgat om avtal eller dom rörande underhåU lill barn utom äktenskap skall äga motsvarande lill-lämpning med avseende å underhåU. som enligl vad i förevarande paragraf sägs illlkommer modern.

II S

/ mål om underhåU till barn får vårdnadshavare föra talan för barnet, även om vårdnadshavaren ej har uppnåli myndig ålder. År särskild förmyndare förordnad lör barnet, har han samma rält an föra talan jör barnel. Å ven barnavårdsnämnd som enligl 2 s'> iredje stycket skaU tillse all barnet tUlförsäkras underhåll lår föra sådan talan. Var och en som kan föra talan jÖr barnet skall beredas lillfälle att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag får bestämmas lill olika belopp jör särskilda delar av un-deiiiållstiden.

UnderhåU till barn får ej mot den underliållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efter det barnet fyllt

adenon år. innan det kan lUlföiiiiligen bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

12 S

I mäl om underhåU UU barn kan rätten för tiden IntiU dess laga kraft ägande dom eller beslut /ÖreliggerJiirordna om underhållet efter vadsomfinnes skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock ej åläggas någon, om icke sannolika skäl Jöreligga an han är bidragsskyldig. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål omjasiställaiide av.faderskap tiU barn. får förordnande som nu nämnts et meddelas, om flera män äro instämda i målel.

Förordnande enligt första stycket kan påyrkande meddelas utan htivud-förhandliiig. Innan förordnande meddelas. skaU motparten beredas lillfälle an yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelais. prövar rätten när målel avgöres. om åtgärden skaU bestå.

Förordnande som nu iiämnis går I vcrksiällighei lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit sig all lill barn för vilkel faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag lör lid iniill dess resiiliatet av hlodundcrsök-ning om faderskapet föreligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställighet på gnmd av förbindelse an utge underhåll enligt denna balk.

14 S

Har viss man enligt I kap. 1 < ansetts som barns fader och fastställes att annan man ärfader till barnet, har den förstnämnde endast om särskilda skäl föreligga rätt UU ersättning av den andre för kostnader som han har haft för barnets försörjning.

10 kap.

Ansökan an någon skall förklaras omyndig skaU. då fråga är om den som har uppnått myndig ålder, upptagas av rätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages målet av Stockholms llngsräii.

Avser ansökningen all underårig skaU förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder, hör målet Ull den räll där fönnynderskopei är inskrivet eller, om inskrivning icke ägl rum. lill den rätt där inskrivning skall ske.

Ansökan om hävande av omyndig-heistörklaring upplages av den räll där

10 S

Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som ansökningen gäller, av hans make och närmaste fränder så ock av överförmyndaren samt, IfaU som avses i 2 , av förmyndaren.

Hävande av omyndighetsförklaring får sökas av den omyndige själv, hans förmyndare eller överförmyndaren.

11 S

Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den. vars försättande i omyndighet del är fråga om. eller har denne medgivit ati omyndighetsförklaring meddelas, får rälten inan huvudförhandling omedelbart företaga målet IlU avgörande.

I annat faU än som avses i lörsta stycket skaU rätten ulfärda föreläggande lör den. vars försättande i omyndighet det är fråga om. alt svara i målel. Angående sådant löreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

Om den. vars försättande i omyndighet det är fräga om. uppenbariigen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av att lå del av ansökningen om omyndighetsförklaring, skall rånen förordna god man varom sägs i 18 kap. alt i målel företräda honom och bevaka hans rätt. Ifråga om ersäitning UU sådan god man äga bestämmelserna i 13 § andra styckei om ersättning ilU biträde motsvarande liU-lämpning.

12i

Ansökan av den som försatts i omyndighet an bli förklarad myndig får. om den finnes uppenbart ogrundad, avslås omedelbart utan huvudförhandling. Har ansökan om hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller tUlstyrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, får målel också företagas tlU avgörande omedelbart ulan hu-viidförliandling, om förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning. I annat faU än som avses I försia slycket skaU rätten utfärda föreläggande för den som ansökningen gäller, förmyndaren och överförmyndaren att svara i målet, alU i den mån de ej ha gjort eller tillstyrkt ansökningen. Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

13 S

Har ansökan gjorts att någon skaU förklaras omyndig och föreligger ejföU som avses i 11 iredje stycket, skaU rätten förordna biträde att bevaka hans räll i målet, om del et är uppenbart all biträde ei erfordras. Begär den som lörsaiis i omyndighet alt förklaras åter myndig, skaU rätiegångsbiiräde också förordnas, om det ej är uppenbart all biträde ei erfordras.

Den som förordnats tiUräiiegångsbl-träde har efter rättens prövning rätt lUl skälig ersättning av aUmänna medel lor arbeie. tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersät I ni ngen skaU stanna på statsverket, såvida ei motparten UU den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra åläggasan gottgöra statsverket kostnaden.

14;

Kan dom I mål om omyndighetsförklaring ej ges omedelbari. får rälten. om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den vars försättande i omyndighet del är fråga om eller för hans egendom, förordna alt han skaU vara omyndig för liden IntiU dess målet avgöres av rätten. Förordnande som nu nämnts lår meddelas ulan huvud-förhandling.

Innan förordnande enligl första stycket meddelas, skaU, om det kan ske ulan märklig tidsutdräkt, den vars försättande i omyndighet del är fråga om beredas lillfälle alt yttra sig. Förordnandet kan när som helst återkallas av rätten.

Rätlen får ej förklara någon omyndig eller förklara någon åter myndig utan att läkarintyg angående hans sinnestillstånd har företetts. Närmare beslämmelser om sådant Intyg meddelas av regeringen.

Har den som förklarats omyndig bUvit förklarad åter myndig, får talan mol domen fulllöljas av var och en som enligt 10 § är behörig alt föra talan om hans försättande i omyndighet, så ock av förmyndaren.

17 S

Dom varigenom någon förklarats omyndig saml förordnande som avses i

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 § skall ofördröjligen genom rånens försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Har dom. varigenom någon förklarats omyndig. bllvU ändrad I högre rån genom dom som vunnit laga kraft, eller har den som förklarats omyndig jörklarais åter myndig genom laga kraft ägande dom. eller har förordnande som avses i 14 återkallats eller I högre räll upphävis, skaU kungörelse därom ske enligt jörsta stycket.

För underårigt barn / äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna, eller kan någon av dem enligt 4 S icke vara förmyndare, eller varder någon av dem entledigad från förmynderskapet, vare den andre barnets förmyndare.

Dömes tiU äktenskapsskUlnad mellan föräldrarna, vare den barnetsförmyndare, som skaU hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat all vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna, vare han ock förmyndare.

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrama förmyndare. Dör en av föräldrarna eller kan någon av dem enligt 4 S icke vara förmyndare, eller bUr någon av dem entledigad från förmyn-derskapet, är den andre bamets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upplages av den rån där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmynderskapet icke ägt rum. av den rält där inskrivning skaU ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig. skaU förmyndare förordnas av den rält där ansökningen om omyndighetsförklaring gjordes. Erfordras ny förmyndare, skall sådan förordnas av den rätt där förmynderskapet är Inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rält där förmynderskapet är Inskrivet eller skaU inskrivas.

13 S

/ ärende om förordnande av förmyndare skaU länen bereda överförmyndaren tllllälle alt lämna jörslag på person som är lämplig lor uppdraget.

14!

Ingen får förordnas UU förmyndare eller entledigas från sådan belättning utan att ha fån llUfälle att yttra sig i ärendel.

15'

Kan shitllgi beslut ej ges omedelbari I ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omyndiges angelägenheler. förordna förmyndare för liden

Prop. 1975/76:170 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

IntiU dess ärendel avgöres av rönen.

Har i mål om omyndighetsförklaring rätten meddelat beslin enligt 10 kap. 14 om all den. vars försättande i omyndighet det är fråga om, skall vara omyndigför liden intill dess målet avgöres. skall rätten I där angiven ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid.

16:

Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak som anges i 9;!} och kan slutligt beslul ej ges omedelbart, lår rätten, om dröjsmål skidle medföra fara for den omyndiges rätt och bäsla. lörordna om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapet för liden iniill dess ärendel avgöres av rätten.

Innan beslut fanas om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapet. skall, om det kan ske man märklig tidsutdräkt. förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig.

Il-

Ansökan om jörmyndares förordnande eller enUedigandc får göras, förutom av överförmyndaren och för myndare, av den omyndig.e själv, om han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjon sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig, får entledigas även på ansökan av barnavårdsnämnd. Fråga som avses i denna paragraf skall rälten också taga upp självmant, när anledning förekommer därtUl.

1 ärende som avses i försia stycket

3 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som lill sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

i den ort, där den som utövar förmynderskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn I äktenskap, som utöva förmynderskapet gemensamt, skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadern har hemvist eller, om den föranledes av fråga om moderns entledigande från förmynderskapet, där hon har hemvist. Finnes ej domstol som efler vad ovan stadgas är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms tingsrätt.

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.
Inskrivningen skall ske hos rätten Inskrivningen skall ske hos rälten

i den ort, där den som utövar förmynderskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av alt fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne senast haft sådant hemvist. Utöva föräldrar förmynderskapet gemensamt och ha de skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadem har hemvist eller, om den föranledes av fråga om moderns entledigande från förmynderskapet, där hon har hemvist. Finns ej domstol som enligt vad nu har sagls är behörig all verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms tingsrätt.

Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren själv eller eljest innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämföriiga värdepapper, över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse, att den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare. I fråga om aktier i aktiebolag, på vilket lagen (1970:596) om förenklad akUe-hantering är tillämplig, skall förmyndaren därjämte göra anmälan till förteckning enligl 12 S nämnda lag.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltar-registrerats enligt 16 S första stycket lagen om förenklad aktiehantering.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämföriiga värdepapper, över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse, att den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare. I fråga om aktier i avslämningsbolag eller sådant bolag på vilket lagen (1970:596) öm förenklad aktiehantering är tilllämplig skall förmyndaren därjämte göra anmälan till förteckning enligt 3 kap. 12 § aktiebolagslagen (1975: 1385) respektive 12 lagen om förenklad aktiehantering.

Andra slyckel äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltar-regislrerats enligt 3 kap. 10 andra sty eket försia pimkten aktiebolagslagen eller 16 S första stycket lagen om förenklad aktiehantering, kap.

under boet lyder. SkaU god man eljesi förordnas enligt nämnda lagrum eller enligl 3 . ankommer del på rätten i den ort där den för vilken god man förordnas har egendom eller eljesi behov av god man har yppat sig. Erfordras ny god man eller uppslår fråga om entledigande av god man. upptages ärendet av den räll där godmanskapel är Inskrivet.

13 S

Bestämmelserna i 11 kap. 14-17 s4 om jörmyndare gälla i tillämpliga delar i fråga om god man. Hänid skola bestämmelserna i 11 kap. 17 § om omyndig, hans make och närmaste fränder. då fråga är om godmanskap som avses i 3 eller 41, gälla den, för vilken god man förordnats, saml dennes make och närmaste fränder. Då .fråga är om godmanskap jör omyndig, har även förmyndaren sådan behörighet som anges i 11 kap. 17 |. I faU som avses i 2 § första styckei får dock förmyndaren ej föra talan mol rättens beslul.

20 kap.

År part i mål som avses i 1 underårig, äge förmyndaren eller god man, där sådan enligl 18 kap. skaU förordnas. föra lalan för honom.

Modern skall höras i målel. om det kan ske.

Vistas den. mol vilken talan enligl denna balk riktas, på okänd ort. skaU hans räll i saken bevakas av god man enligl 18 kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målel ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han har förordnats. I den mån det kan ske.

I fråga om ersättning lill god man som avses i törsta slyckel gäller vad som föreskrives i 10 kap. 13 s"> om ersättning åt räliegångshiiräde.

Rättegångsbalkens beslämmelser om hämtning av part äga motsvarande tUlämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skaU höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetslörkla-ring. bör iakttagas all förordnande om skyldighet all Inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för honom.

ärende enligl 9 kap. 2 a §. göras, lör-utom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om han fyUi sexton år. saml av hans make och närmaste Jiäiuler. Fråga som avses I denna paragraf skaU rätten också taga upp självmant, när anledning förekommer därtiU.

I ärende som avses i första slycket skall rälten. när det rör omyndig som fyllt sexton år. bereda denne tiUfälle all yttra sig. om det kan ske.

Mot rättens beslul i ärende som avses i försia Slycket får talan föras, förulom av den som beslutet särskill rör. av var och e/i som har räll all göra ansökan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare all vid vile fullgöra visst åliggande, får lalan föras endast i samband med klagan över rättens beslul om utdömande av viiei.

Öyerförmyndaivns lillslånd lill ålgärd beträffande omyndigs egendom får sökas endasl av förmyndaren. Mol överjörmyiidarens beslut i sådani ärende och mol överförmyndarens förordnande, an jörbeliåll enligl 15 kap. 9 andra slycket ej skall gälla, lår lalan jöras endasl av förmyndaren samt. såvida ärendel angår omhändertagande av egendom, varöver den omyndige råder, eller återkallelse ov förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig all driva näring, av den omyndige själv, om han jvlli sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8 iredje slyckel får lalan ej jöras.

/ ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten Inhämta upplysningar om barnet och sökanden ävensom huruvida vederlag eller bidrag lill barnets underhåU är givet eller utläst. Har barnet ej Ivlll adenon år. skall yttrande inhämias från barnavårdsnämnden i den kommun där sökanden är kyrkobokförd och från barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnel är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke lill adoptionen ej erfordras, varde ändock hörd. där det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i slällel gälla adoptanten eller, om make adopterat andra makens barn. envar av makarna. Finnes särskild lörmyn-dare. vars samtycke ej erfordras, skall ock han höras.

Talan mot överförmyndarens beslut i ärende enligt denna balk föres skriftligen hos rätten inom två veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.

I mål eller ärende som angår vårdnaden äge rätten all lör liden intill dess laga krafl ägande dom eller beslut föreligger lörordna därom efier vad som finnes skäligt.

Förordnande, varom i forsla slyckel sägs. må på yrkande meddelas man huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall lillfälle an vttra sig över yrkandet beredas motparten. Har förordnande meddelats, pröve rälten när målet eller ärendet avgöres. om ålgärden skall beslå.

Förordnande, varom ovan .sagts, gånge i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten återkallas.

I mål etter ärende som avses i denna balk kan rätten, när det linnes lämpligt, förordna all förhandling skall ske inom stängda dörrar.

Nuvarande lydelse

han samina rätt an föra lalan för barnel. 1 faU som avses i 7 kap. 2 § iredje styckei får även barnavårdsnämnden föra sådan talan. Var och en som kan föra talan för barnel skall tå lillfälle alt yttra sig i målet.

Underhållsbidrag må beslämmas till olika belopp för särskilda delar av underhållstiden.

Underhåll till barn må ej mol den underhållsskyldiges bestridande bestämmas för lid efler det barnet fyUt aderton år. innan det kan tillförlilligen bedömas, huruvida underhållsskyldig-hel föreligger därefier.

Föreslagen lydelse

Prop. 1975/76:170 43

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977, dä lagen (1969:618) om faslslällande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra au gälla,

2. Talan som avses i 3 kap. I S får icke väckas, om rällen till motsvarande talan på grund av äldre bestämmelser har gått föriorad före ikraftträdandet av denna lag.

3. Har arvinge lill man som enligl äldre bestäminelser skall anses som fader lill vissl barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och är målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag, skall talan slutligt prövas utan hinder av all motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligl de nya beslämmelserna, 1 fråga om förutsättningarna för bifall till lalan gäller 1 kap. 2 S första stycket i dess nya lydelse.

4. I fråga om barn som har fölls före utgången av år 1969 gäller beträffande barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet fastställes vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyldighet i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 S andra slyckel äger dock tillämpning även i sådant fall.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnels egenskap av trolovningsbarn enligl äldre rätt upplagas lill prövning, om barnel är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadem har avlidit dessförinnan.

6. Bestämmelserna i 7 kap. 10 S i dess äldre lydelse om skyldighet för fader till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder äger fortfarande tillämpning, om barnel har fölls före ikraftträdandet av denna lag.

7. Har någon, före ikraftträdandet av denna lag, enligt 20 S lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet lill barn utom äktenskap skriftligen åtagit sig att utge underhållsbidrag lill moder till barn utom äktenskap, gäller äldre beslämmelser i fråga om verkställighet på grund av handlingen. I övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tillämpliga delar vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätlen enligt 7 kap. 12 S föräldrabalken i dess nya lydelse har meddelat förordnande om underhållsbidrag till bam.

Prop. 1975/76:170 44

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives all 7 kap, 4 S brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Skiljer någon obehörigen bam under femton år från den som har vårdnaden, dömes. om det ej är broll mol frihel, för egenmäktighel med barn lill böler eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om make Deisammaskall gälla,om/flc/c/c/-
ulan beaktansvärt skäl egenmäktigt ler moder utan beaktansvärt skäl
bortför bam under femlon år, som egenmäktigt bortför barn under fem
står under båda makarnas vårdnad, lon år, som står under båda föräld-
eWer om make eller annan, som skaW rårnas vårdnad, eller om den som
hava vårdnaden, obehörigen bemäk- skall hava vårdnaden obehörigen be-
tigar sig barnet och därigenom själv mäktigar sig barnet och därigenom
tager sig räll, själv lager sig räll.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977,

3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrives alt 54a S utsökningslagen (1877:31 s, I) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 a S'

På grund av skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse får utmätning äga rum för bidrag, som någon enligl förbindelsen skolat utgiva lill fullgörande av underhållsskyldighet jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken eller skolat erlägga lill barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt

'Senaste Ivdelse 1968:623,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag lill make skall dock vad nu sagls ej äga lillämpning, med mindre makarna under den lid bidraget avser levde och alltjämt leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i I mom. förfallit lill betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes, får utmätning på grund av förbindelsen ej ske, om gäldenären påstår alt bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn lill omständigheterna i övrigi lämnas ulan avseende. Vid tillämpning av vad nu sagls skaU bidrag, varom sägs i 7 kap. 10 | föräldrabalken, icke anses förjallei Ull be-lalniiig innan del blivit genom förbindelsen IiU beloppet bestämt.

Har bidrag som avses i 1 mom. förfallil till betalning lidigare än tre år innan ansökan gjordes, får utmätning på grund av förbindelsen ej ske, om gäldenären påstår all bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn till omsländighelerna i övrigt lämnas utan avseende.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna, all utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum.

Den som vill erhålla utmätning skall ingiva förbindelsen i huvudskrift till utmätningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. I fråga om sådant underhållsbidrag som avses i 7 kap. 10 S föräldrabalken i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

4 Förslag till

Lag om ändring 1 lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom föreskrives att 2 och 8 SS lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

lika anmälan om förmyndarens namn och adress skall göras, dels i fråga om aktier i aktiebolag, på vilket lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering än lillämplig, göra anmälan till förteckning enligt 12 S nämnda lag; dock att detta icke äger till-lämpning i fråga om aktier som har förvaltarregislrerats enligl 16 S försia slyckel lagen om förenklad aktie-hantering.

Föreslagen lydelse

lika anmälan om förmyndarens namn och adress skall göras, dels i fråga om aktier i avslämningsbolag eller sådani bolag på vilket lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering är tillämplig göra anmälan till förteckning enligt 3 kap. 12 aktiebolagslagen (1975:1385) respektive 12 lagen om förenklad akliehanie-ring; dock att detta icke äger tillämpning i frågaom akiiersom förvaliarre-gistrerats enligt 3 kap. 10 andra styckei första punkten aktiebolagslagen eller 16 S första styckei lagen om förenklad aktiehaniering. 2) att lyfta ränta å obligation sam t, där uppgift om tid och ort för vinstutdelning å aktie eller annat därmed jämföriigt värdepapper kan av banken ulan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämias eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, lyfta jämväl sådan utdelning,

3) att, om utlollning eller uppsäg- 3) att, om utloltning eller uppsäg-

ning av obligation tillkännagives i ning av obligation tillkännagives i

aUmänna tidningarna, därom underrätta förmyndaren samt i sådant fall, så ock då underrättelse om utloltning eller uppsägning meddelas av förmyndaren, uppbära betalning för utlottad eller uppsagd obligation,

4) att, då enligl kungörelse i aUmänna tidningarna företrädesrätt lill teckning av ny aktie tillkommer den omyndige, därom underrätta förmyndaren samt efter framställning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt lämna erforderligt biträde lill aktiernas utbekommande eller ock föranstalta om försäljning av teckningsrätten.

5)att, då enligt kungörelse i aUmänna tidningarna ny aktie tillkommer den omyndige lill följd av ak-tlekaplialets ökning medelst överföring

Post- och Inrikes Tidningar, därom underrätta förmyndaren samt i sådant fall, så ock då underrättelse om ullotlning eller uppsägning meddelas av förmyndaren, uppbära betalning för utlottad eller uppsagd obligation,

4) alt, då enligt kungörelse i Post-och Inrikes Tidningar företrädesrätt lill teckning av ny aktie eller sådan obligation som avses i 5 kap. aktier bolagslagen (1975:1385) tillkommer den omyndige, därom underrätta förmyndaren samt efter framställning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt lämna erforderligt biträde till aktiernas eller obligationernas utbekommande eller ock föranstalta om försäljning av teckningsrätten,

5) alt, då enligl kungörelse i Posi-och Inrikes Tidningar ny aktie tillkommer den omyndige lill följd av fondemission, vidtaga erforderiiga åt-

Prop. 1975/76:170 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av besparade vinstmedel, vidtaga er- gärder för aktiernas utbekommande, forderiiga åtgärder för aktiernas utbekommande,

6) att å skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning av förfallna räntor och kapitalbelopp, då betalning frivilligt eriägges, så ock, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsenilig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, hos gäldenären vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen, på framslällning av förmyndaren förete handlingen och uppbära betalningen,

8) att, då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling, på framslällning av förmyndaren förete handlingen, om det erfordras, och uppbära betalningen,

9) att, då å värdehandling uppburits kapitalbelopp, därom ofördröjligen underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och, då medel eljest uppburits av banken, underrätta förmyndaren i den ordning, varom överenskommelse träffats med honom,

10) att, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, vidtaga laga åtgärder för fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anieckning om innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling och, när överförmyndaren medgivit inteckningshandlings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsmyndigheten, förete handlingen hos myndigheten,

12) att, när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling eljesi uttages för alt företes hos myndighei eller tjänsteman, förete handlingen hos myndigheten eller tjänstemannen, samt

13) att, då enligt kungörelse i aU- 13) alt, då enligl kungörelse! Pos/-männa tidningarna offentlig stäm- och Inrikes Tidningar offentlig stämning utfärdats angående dödande av ning utfärdats angående dödande av värdehandling, så ock då banken värdehandling, så ock då banken genom meddelande från överexeku- genom meddelande från överexekutor erhållit underrättelse, att exeku- tor erhållit underrättelse, att exekutiv auktion å intecknad egendom bli- tiv auktion å jnlecknad egendom blivit utlyst, därom underrätta förmyn- vit utlyst, därom underrätta förmyndaren, dåren.

Beträffande utländska värdehandlingar vare banken ansvarig allenast för handlingarnas förvaring.

För den vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, må banken betinga sig en årlig avgift, icke överstigande i fråga om inhemska värdehandlingar tre kronor och uUändska värdehand-Ungar två kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Hava underåriga syskon gemensam förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas.

För den vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, får banken betinga sig en årlig grundavgift, icke överstigande fyra kronor för varje påbörjat lusental kronor av handlingarnas värde, saml därutöver en tilläggsavgift icke överstigande tolv kronor dets tor varje vid avgifisperiodens början inneliggande handling, post av ensartade handlingar eller slutet konvolut, dels för varje deponering eller ullag under avglfisperioden av sådana handlingar. Ha underåriga syskon gemensam förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas.

Den avgift, varom i första slycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens särskilda utgifter lill följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken efter särskilt avtal vidtagit.

För fordran å avgift eller ersättning, varom ovan sägs, äge banken innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mol fordringen. Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges räkning uppburits av banken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan vård av omyndigs värdehandlingar som har ägt rum före ikraftträdandet.

2Senastelydelse 1974:1042,

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller, om modern till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, barnets fader samt i annat fall den som har vårdnaden om barnet.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst bam tillkommer, där barnel står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller, om föräldrarna giort anmälan härom UU allmän försäkringskassa, barnets fader. År fader eller moder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagls till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, iAa// rätten an uppbära bidraget istället tillkomma den andre av föräldrarna. Slår barnel ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten all uppbära bidraget den som har vårdnaden om bamet.

Allmän försäkringskassa för på framställning av barnavårdsnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom barnavårdsnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd, för sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1977,

' Lagen omtryckt 1973:449. 4 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

6 Förslag till

Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom föreskrives i fråga om mililärersällningsförordningen (1950:261)

delsatt rubriken lill förordningen och 7 S 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt ordet "förordning" skall bytas ul mol "lag",

dels all i I S 2 mom. ordet "krigsmakten" skall bytas ut mot "försvars-maklen",

dels alt i 11 S 3 mom, ordel "Konungen" skall bytas ul mol "regeringen".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om ersättning i anled- IMIIItärersättningslag

ning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (militärer-sättningsförordning)

7 S

3 mom.' Varje barn till den avlidne äger lill och med den månad, under vilken det fyller nitton år, uppbära livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är barnet efler sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd alt själv försörja sig skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, under vilken bamet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå tiU barn utom äktenskap, därest den avlidne enligl avtal som är bindande för barnel åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens barn / lidigare gifte eller utom äktenskap, såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränta till

3 mom. Varje barn lill den avlidne

äger lill och med den månad, under

vilken det fyller nitlon år, uppbära

livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst. Är barnel efter sagda lidpunkt lill följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur slånd alt själv försörja sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst lill och med den månad, under vilken bamet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej ulgå, om den avlidne enligl avtal som är bindande för barnet åtagit sig all lill dess underhåll utgiva vissl belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med eget bam likställas jämväl makens barn, såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränta till bam som nu nämnts ej utgå efter

Varje barn till den avlidne äger lill och med den månad, under vilken del fyller nitton år, uppbära livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt lill följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall livräntan utgå. så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, under vilken barnel fyller tjuguett är. Livränta skall dock ej utgå //// barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift,.skall med eget barn likställas jämväl makens barn / lidigare gitte eller utom äktenskap, såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränla till

Varje barn lill den avlidne äger till och med den månad, under vilken det fyller nitton år, uppbära livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes åriiga arbetsförtjänst. Är barnet efler sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig. skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, under vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej ulgå, om den avlidne enligl avtal som är bindande för barnet åtagit sig alt lill dess underhåll utgiva vissl belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens barn, såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränta till barn som nu nämnls ej utgå efter

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap'

dels alt 7 S skall upphöra att gälla,

dels att rubriken lill lagen samt 1, 5 och 6 SS skall ha nedan angivna lydelse.

I mål om äktenskaplig börd eller om faderskapet lill barn utom äktenskap äger rälten, därdet yrkas av part eller eljest finnes erforderiigt, förordna att blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende å modern och barnel ävensom, såvitt angår mål om äkienskaplig börd.

1 mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken kan rätlen, där det yrkas av part eller eljest finnes erforderligt, förordna att blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende på modern och barnet saml. såvitt angår mål om förklaring att viss man ej är fader, man-

mannen i äktenskapel och, i mål om faderskapet tUl barn utom äktenskap, man mot vilken talan föres. Förekommer anledning till antagande, att annan haft samlag med modern å tid, då barnel kan vara avlat, må förordnande om undersökning avse jämväl honom.

Innan förordnande meddelas, skall tilllälle alt ynra sig lämnas den som förordnandet skulle avse.

nen i äktenskapet och, i mål om fäst-siällande av faderskap, man mot vilken talan föres. Förekommer anledning till antagande att annan haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat, får förordnande om undersökning avse jämväl honom.

Innan förordnande meddelas, skall den som förordnandet skulle avse öe-redas lillfölle all yttra sig.

Prop. 1975/76:170 54

9 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrives att 12 S barnavårdslagen (1960:97)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 S

Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild avdelning, beslående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller ål ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen all på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut

1, utdöma förelagt vile,

2, vidtaga ålgärd enligl 26 S, 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 S eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3, meddela beslut som avses i 46 S andra slycket. lillslånd eller förhandsbesked som avses i 47 S eller förbud som avses i 50 eller 51 S,

4, fullgöra vad som ankommer på 4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken i nämnden enligl föräldrabalken i andra avseenden än som sägs i i kap. andra avseenden än som sägs i / kap. 2 eller 4 §. 1 kap. 2 eller 7 S, om av- 4§, 2 kap. 1, 7 eller 9§. 1 kap. 2 talet ej innefattar åtagande att utge eller 7 S, om avtalet ej innefattar åta-engångsbelopp,eller20A(7p. 11 S.c"- gande alt utge engångsbelopp, eller ligt 5 ii lagen (1969:618) om faststäl- 7 jap. US, enligl 5S lagen lande av läderskapei IiU barn utom äk- (1947:529) om allmänna barnbidrag lenskap. enligl 5 S lagen (1947:529) eller enligt 9, 11 eller 18 S lagen om allmänna barnbidrag eller enligl (1964:143) om bidragsförskott eller 9, II eller 18 S lagen (1964:143) om

bidragsförskott eller

5, göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige,
Beslulsomfaltatspågrund av uppdragenliglförslasiyckeiskall anmälas vid

nämndens näsla sammanlräde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977,

' Lagen omtryckt 1971:308. 'Senaste lydelse 1973:808.

Barn under aderton år. som erhåller äktenskaplig börd genom all föräldrarna ingå äktenskap med varandra, förvärvar därvid faderns släktnamn. Får barn äktenskaplig börd sedan det fyllt aderton år, äger barnet genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Barn / äktenskap, som eJ.lyUt aderton år, må genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift, såframt rälten funnit namnbytet vara förenligt med barnels bästa. Har barn i äktenskap fyllt aderton år må barnel, om särskilda skäl äro dänUI. efter ansökan hos namnmyndigheten erhålla släktnamn som nu sagls.

Barn vars föräldrar ingå äktenskap med varandra förvärvar därvid faderns släktnamn, om barnel är under adenon år. Ingå föräldrarna äktenskap sedan barnel fyllt aderton år,/öV barnet genom anmälan hos pastor antaga fadems släktnamn.

Barn, som har föivärvai släktnamn enligl försia eller andra styckei och som är under aderton år, får genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modem hade som ogift, om rällen funnii namnbytet vara förenligt med barnets bästa. Har barnet fyllt aderton år kan barnet, om särskilda skäl jöreligga. efter ansökan hos namnmyndigheten erhålla moderns släktnamn som ogifl.

Barn utom äktenskap förvärvar vid födelsen moderns släktnamn. Har modern förvärvat sitt namn genom vigsel eller genom anmälan som avses i 6 S andra stycket, må barnet genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modem hade som ogift.

Barn utom äktenskap må genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

I annat fall än som avses i I § första slyckel förvärvar barn vid födelsen moderns släktnamn. Har modern förvärvat sitt namn genom vigsel eller genom anmälan som avses i 6 S andra stycket,./«/■ barnel genom anmälan hos pastor antaga del släktnamn modern hade som ogift. Barnet får också genom anmälan hos pastor antaga fadems släkiiiamii.

Förklaras någon Icke hava äktenskaplig börd och har hans moder annat släktnamn än mannen, föriorar han dennes släktnamn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Om synneriiga skäl äro därtiU. må dock rätlen tillåta att han behåller mannens namn.

FaststäUes an viss man icke ärfader lUI barn, som enligl 1 försia eller andra slyckel föiväivai hans släktnamn, och har barnets moder annat släktnamn än mannen, föriorar barnet mannenssläktnamn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Föreligga synneriiga skäl, /aV dock rälten tillåta att barnet behåller mannens släktnamn. Sådant tillstånd meddelas, om frågan angående mannens faderskap prövas av rälten, i samband med rättens dom och i annal fall efler särskild ansökan, som skall ha inkommil till rätten inom en månad efter fast-siällelsen.

1 ärende som avses i 37 S skall rätten, där så kan ske, höra den vars släktnamn barnet har och den vars släktnamn barnet avses skola förvärva, även om de icke äro vårdnadshavare. Har barnet fyllt tolv år skall om det finnes lämpligt, jämväl barnet höras. Äro skäl därtill, skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden.

I ärende som avses i 37 S .första slycket skall rätten, där så kan ske, höra den vars släktnamn barnet har och den vars släktnamn barnet avses skola förvärva, även om de icke äro vårdnadshavare. Har barnet fyllt tolv år skall, om det finnes lämpligt, jämväl barnel höras. Äro skäl därtill, skall ytirande inhämtas från barnavårdsnämnden.

/ ärende som avses I 37 if andra slycket skall rätten, där så kan ske, höra modern och den vars släktnamn barnet avses skola behålla. I övrigt gäller vad som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977,

12 Förslag tili

Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrives att 5 och 15 SS införsellagen (1968:621) skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Införsel för underhållsbidrag får äga rum, om bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen dom eller beslul som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsattes, att antingen bidragsbelopp, som enligt andra Slyckel får ullagas, utestår obetalt eller gäldenären vid ivåeller flera lillfällen under del våsenasle åren före införsel-beslulel har underlåtit au betala i rätt lid och dei är anledning antaga att detta skall upprepas.

Föreslagen lydelse

Genom införsel får utlagas endasl bidragsbelopp som förfallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.

Nuvarande lydelse

Genom införsel får ullagas endasl bidragsbelopp som förfallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske. Vid lillämpning av vad som nu sagls skall bidrag som avses i 7 kap. 10 i; föräldrabalken ej anses förfallet Ull betalning innan del blivit beslämi till beloppet.

Genom införsel fårej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske ellersom förfaller näst därefter.

15 S

Vid samtidig införsel för två eller fiera underhållsberälligade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens storiek. Om mera innehållits än som svarar mol de löpande bidragen, har bidrag som stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de gruppvis företräde i den ordning vari de upptagils i I S-

Vid samtidig införsel för två eller ftera underhållsberälligade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens storiek. Bidrag som avses i 7 kap. 10 ii föräldrabalken räknas häivid som löpande på sex månader. Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått ute längre företräde vid fördelningen av del överskjutande beloppet.

Delbetalning, som infiyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 S 2- har inom varje grupp vad som stått ute längst företräde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. 1 fråga om sådant underhållsbidrag som avses i 7 kap. 10 S föräldrabalken i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande lillämpning.

Den som på grund av förordnande enligt 7 kap. 12 : föräldrabalken / mål om fastställande av faderskap utgivit underhållsbidrag till barn har rält att av allmänna medel återfå vad han utgivit, om domstolen genom dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målel från sig utan att mannen blivit underhållsskyldig.

Den som på grund av förordnande en\\g{ 20kap. 12 föräldrabalken utgivit underhållsbidrag till barn utom äkicnskiip eller lill barnets moder har rält att av allmänna medel återfå vad han utgivit, om domstolen genom dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan alt mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som siigs i första styckei om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också fördel fall att underhållsbidrag utgivits pågrund av att mannen i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsnämnden, åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannolikt, har han rält till ersättning för utgivna underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundensökningen föreligger rält lill ersättning, om han genom lagakraftvunnen dom friats från, faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader lill barnet.

Prop. 1975/76:170 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pel lästställts genom dom och man- mannen efter anlitande av särskilt

nen efter anlitande av särskilt rätts- rättsmedel friats från faderskapet

medel friats från faderskapet genom genom lagakraftvunnen dom.
lagakraftvunnen dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre beslämmelser gäller dock allljämt i fråga om underhållsbidrag som har utgivits till barnets moder på grund av förordnande eller åtagande som anges i bestämmelserna.

14 Förslag tiil

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrives att 9,19 och 26 §S rättshjälpslagen (1972:429)' skall ba nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 S andra stycket och 27 S första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1, biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rätissökandes rätt,

2, bevisning vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bo-siadsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3, utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rält och ej kan erhållas genom myndigheten,

4, resa och uppehälle förden rätts- 4. resa och upphälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare sökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med instäl- måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myn- lelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse dighei. om personlig inställelse

ålagts, eller i samband med instäl- ålagts, eller i samband med instäl-' Lagen omtryckt 1973:247. 2 Senaste lydelse 1975:1302.

7, vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 S lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. /■ mål om äktenskaplig hörd eller vid ulredning av faderskapet lUI barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 S försia stycket nämnda lag för bevisning som rällen självmant föranstaltat om.

7, vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersäitning enligt 4 eller 5 S lagen (1958:642) om blodundersökning m. m, vid ulredning av faderskap el-lerenligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 S förstastycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad förbevisningenligt andra slycket 2 anses ej den rätissökandes kostnad för blodundersökning ellerannan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om,/fl(/c/-5Ay7/) enligt 3 kap. föräldrabalken.

8, skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad förbevisningenligt andra stycket 2 anses ej den rätissökandes kostnad för blodundersökning ellerannan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap.

19 S

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden

'Senaste lydelse 1975:1302,

på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet, I ärende om bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt När biträde kan förordnas enligt

20 kap. 19 if föräldrabalken, förord- 10 kap. /i.s'> föräldrabalken, förord
nas ej biträde enligt denna lag. nas ej biträde enligt denna lag.

Ersättning som avses i 9 S andra som regeringen meddelar.

Ersättning enligt första slycket bestämmes av den myndighei inför vilken inställelsen sker. Vid. inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet liU barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av domstolen.

slycket 4 utgår enligt bestämmelser

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken bestämmes ersättningen av domstolen.

Prop. 1975/76:170 65

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-23

Närvarande: statsråden Sträng, ordförande, Andersson, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Lidbom, Carisson, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Lidbom

Lagrådsremiss med förslag om ändring i föräldrabalken m. m.

1 Inledning

Föräldrabalken (FB) innehåller regler om bl. a. faderskap till barn och vårdnad om barn. I promemorian (Ds Ju 1975:17) Faderskap och vårdnad, som har upprättats inom justitiedepartementet i maj 1975, föreslås vissa ändringar i dessa regler. De i promemorian upptagna lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Nedre Norriand, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Västerås tingsrätt, domstolsverket, rättshjälpsnämnden i Stockholm, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, domkapitlet i Stockholms stift, skolöverstyrelsen, centrala studiestödsnämnden, statens invandrarverk, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Norrbottens län, familjelagssakkunniga, namnlagsutredningen, socialulredningen, barnmiljöutredningen, familjestödsutredningen. Svenska kommunförbundet, Landsiingsförbundet, Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård, sociala centralnämnderna i Stockholms och Malmö kommuner, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund. Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Fredrika-Bremer-förbundet, Familj

5 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 66

och rätt. Husmodersförbundet Hem och samhälle. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,Centerns kvinnoförbund. Folkpartiels kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från Göteborgs socialförvaltning. Yttrande i ärendet har dessutom inkommit från Iredje kretsen av Stockholms arbetarekommun.

1 detta sammanhang bör också tas upp en skrivelse från Svenska bankföreningen den 27 juni 1975. I skrivelsen hemställer bankföreningen om viss höjning av de förvaringsavgifter som skall ulgå enligt lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. Över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av socialstyrelsen, bankinspektionen, överförmyn-darnämnden i Stockholm, överförmyndarna i Göteborg, Föreningen Sveriges överförmyndare och Svenska sparbanksföreningen.

2 Gällande rätt

2.1 Faderskap till barn

2.1.1 Barns börd

Reglerna i FB skiljer mellan barn som har äktenskaplig börd och barn som inte har sådan börd. Äktenskaplig börd tillkommer bam som föds under äktenskap eller på sådan lid efter äktenskaps upplösning all barnet kan vara avlat dessförinnan (1 kap. 1 S FB). Alt barnet har äktenskaplig börd innebär alt mannen i äktenskapet automatiskt anses som barnets far.

I vissa fall kan enligt lagens ordalydelse män i olika äktenskap samtidigt anses som far till barnet. Om en frånskild kvinna eller änka ingår nytt gifte och i äktenskapet föder ett barn på sådan tid att barnet kan ha avlats i det föregående äktenskapet har barnet nämligen enligt lagens ordalydelse äkienskaplig börd såväl i det upplösta som i det nya äktenskapet. 1 rättstillämpningen anses emellertid barnet självfallet ha äktenskaplig börd i endast ett av äktenskapen. 1 samband med alt bestämmelserna om väntetid för kvinna att ingå nytt äktenskap togs bort år 1968 diskuterades frågan om det fanns något behov av särskilda bördsregler för omgiftesfallen. I propositionen (prop. 1968:136) uttalades att folkbokföringsmyndigheterna i dessa fall enligt gällande anvisningar hade att hänföra bamet till del senare äktenskapet och att så borde ske även i fortsättningen. Med hänsyn härtill fann departementschefen (prop. s. 77) att något mera påtagligt praktiskt behov av särskilda bördsregler för dessa fall inte fanns.

För barn som inte vid födelsen får äktenskaplig börd skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom (1 kap. 2 S FB). Dessa barn kallas i lagen för barn utom äktenskap. Ingår föräldrarna till ett utomäktenskapligt

Prop. 1975/76:170 67

barn äktenskap med varandra erhåller barnet härigenom äktenskaplig börd (1 kap. 3 S FB), För att barnel genom föräldrarnas giftermål skall få äktenskaplig börd fordras alltså att faderskapet till barnet fastställts genom erkännande eller dom enligt de särskilda reglerna därom.

2.1.2 Talan om äktenskaplig börd

Den äktenskapliga börden ger barnet en legal status som barn till mannen i äktenskapet, Mannens faderskap till barnet är ett rättsligt faktum. Det innebär t. ex. att en annan man inte kan erkänna faderskapet till barnet. Inte heller kan det t. ex, i en arvstvist göras gällande att mannen inte är barnels rätte far. Den enda möjligheten att angripa faderskapet är att föra talan om äktenskaplig börd. Genom en sådan talan kan mannen eller barnel utverka förklaring av domstol att barnet saknar äktenskaplig börd. Det bör dock observeras att den äktenskapliga börd som kan angripas på detta sätt endast är den börd som barnet har erhållit genom födelsen. Har ett barn som fölls utom äktenskap och vartill faderskapet har fastställts genom erkännande eller dom erhållit äkienskaplig börd genom föräldrarnas giftermål kan faderskapet till barnel angripas endast genom talan om att erkännandet skall förklaras sakna verkan eller genom ändring av domen med extraordinärt rättsmedel.

Bördstalan kan i första hand väckas av den man som har ansetts vara far till barnel. Talan skall i så fall riktas mot bamet eller, om barnet har avlidit, mot dess arvingar.

Det har ansetts lida barnet till skada om frågan om dess börd hålls öppen under längre lid. Vissa talefrister har därför ställts upp. Enligt 2 kap. 1 S FB måste mannen väcka sin talan inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har han inte varaktigt sammanbott med barnet föriängs fristen. Mannen har i sådant fall alltid ett år på sig från det att talan som grundas på att barnet har äktenskaplig börd har väckts mot honom och han har fåll del av denna lalan.

Har mannen emellertid erkänt barnet som sitt efter del att barnel fötts och efter det att han fått vetskap om att modern under tid då barnet kan ha avlats haft samlag med annan är han avskuren från möjligheten alt väcka talan om äktenskaplig börd. Erkännandet behöver inte ha viss form eller ens vara uttryckligt. Det måste emellertid innefatta ett bestämt uttryck för mannens vilja att bamet skall anses som hans.

Har mannen avlidit har hans arvingar vissa möjligheter att väcka talan mot barnet eller, om bamet har avlidit, dess arvingar. För att mannens arvingar skall ha rätt att väcka talan fordras att mannen själv inte vid sin död hade hunnit försitta sin lid för väckande av talan. Även om mannen vid sitt frånfälle inte hade försuttit sin rätt att väcka talan är hans arvingar avskurna från sin talerätt, om mannen efter barnels födelse har erkänt barnet

Prop. 1975/76:170 68

som sitt. Om mannens arvingar efter vad nu har sagts är berättigade att väcka talan mot barnel måsle de instämma sin talan inom ell år från det de fick kunskap om mannens död och barnets födelse. Tiden kan emellertid föriängas fördel fall att mannen inte hade varaktigt sammanbott med barnet. Då föriorar mannens arvingar inte sin rätt till talan förrän ett år har gått från det att anspråk grundat på att barnet har äktenskaplig börd har framställts mot dödsboet.

Taleberättigad är envar av de arvingar till mannen som näst efter eller jämte barnel är berättigade lill arv efler honom. Var mannen gift men efterlämnar han förutom barnet inga andra bröstarvingar, är hans efterarvingar berättigade att jämte hustrun föra talan om barnets börd (2 kap. 2 S FB).

Vid sidan om mannen och hans arvingar kan inga andra väcka bördstalan mot barnet. En annan man som anser sig vara barnets rätte far har alliså inte sådan talerält.

Även barnet kan väcka talan om äktenskaplig börd. Barnets talan skall väckas mot mannen eller, om han är död, hans arvingar. Barnels talan är inte inskränkt till viss tid (2 kap, 3 S FB), Någon möjlighet för barnets arvingar att, om barnet är avlidet, väcka talan om att barnet skall förklaras sakna äktenskaplig börd ger lagen inte.

För att talan om äkienskaplig börd skall kunna vinna bifall måste del utredas att modem till barnet vid lid då barnet kan ha avlats har haft samlag med annan än mannen. Vidare måsle det antas att barnet har avlats vid samlaget. Om förhållandena inte är sådana att viss person, annan än den äkta mannen, måste antas vara far till bamet fordras för vinnande av bifall till talan att det på grund av barnets arvsanlag eller någon annan särskild omständighet kan hållas för visst att den äkte mannen inte är far till barnet (2 kap, 4 S FB). Från de nu återgivna bestämmelserna finns ett undantag för det fall att barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna efter domstols beslut eller annars på grund av söndring har levt åtskilda.

1 sådant fall får lalan bifallas, såvida det inle görs sannolikt att makarna
har haft samlag med varandra på tid då barnet kan ha avlats,

2.1.3 Faderskap till barn utom äktenskap

Som nämnts i avsnittet 2,1,1 fastställs faderskapet till barn utom äktenskap genom erkännande eller genom dom (1 kap. 2 S och 3 kap. 1 § FB). Erkännande, som kan ske även före barnets födelse, skall göras skriftligen och bevittnas av två personer. Om barnet inle har uppnått myndig ålder, skall erkännandet också skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt (3 kap.

2 S försia styckei FB). Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande en
dast om det kan antas att mannen är far till barnet (3 kap. 2 S andra slycket
FB).

Prop. 1975/76:170 69

Ett i behörig ordning avgivet faderskapserkännande kan enligt allmänna regler förklaras ogiltigt av domstol på grund av tvång, föriedande eller villfarelse, t. ex,, villfarelse om tiden för barnets födelse. Även om en sådan särskild ogiltighetsgrund inte föreligger kan rätten förklara att erkännandet saknar verkan, om det visas att mannen inte är far lill bamet.

För fastställande av faderskap genom dom förutsätts i lagen att bamet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive fadern till rälten med yrkande om att han skall förklaras vara far lill bamet. Någon uttrycklig lagbestämmelse om att en man är förhindrad att föra talan om att bli förklarad som far lill ett utomäktenskapligt barn finns inte. Någon rält för honom att föra sådan talan har emellertid inte ansetts föreligga (jfr NJA 1970 s. 347).

Rätten skall förklara en instämd man vara far till barnel, om det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under tid då barnet kan ha avlats och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom (3 kap. 3 S FB).

Regelmässigt skall barnavårdsnämnden medverka vid utredningen och fastställandet av faderskap till bam som ännu inte har nått myndig ålder. Det åligger nämligen barnavårdsnämnden att sörja för all faderskapet till barn utom äktenskap fastställs, om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller annars vistas här. Barnavårdsnämnden skall också sörja för att faderskapet till annat barn utom äktenskap fastställs, om vårdnadshavaren begär del och bamet är svensk medborgare (3 kap. 4 S FB). Enligt 12 S barnavårdslagen (1960:97) finns möjlighet att delegera nämndens beslutsfunktioner till viss tjänsteman hos nämnden.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid fastställande av faderskap till barn utom äktenskap i fall då barnavårdsnämnd skall medverka är meddelade i en särskild lag, lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till bam utom äktenskap. För mål om fastställande av faderskap i andra fall gäller de allmänna bestämmelserna om indispositiva mål i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser blir tillämpliga främst i sådana fall där barnet är myndigt. Vissa andra fall kan också tänkas, t. ex. mål där bamet är utländskt och där vårdnadshavaren varken är kyrkobokförd eller vistas i Sverige, men där svensk domstol dock anses behörig att ta upp talan lill prövning enligt svensk rätt. Vissa av bestämmelserna i faderskapslagen måste anses analogi tillämpliga i fall då barnavårdsnämnd inte medverkar.

1 faderskapslagen anges närmare vad som åligger barnavårdsnämnden med avseende på faderskapets fastställande. Där föreskrivs att barnavårdsnämnden skall försöka ulreda vem som är far till barnet. För detta ändamål skall nämnden höra modem och andra personer som kan ha upplysningar all lämna som är av belydelse för uiredningen. Barnavårdsnämnden har rätt att vid utredningen erhålla biträde av barnavårdsnämnd i annan kommun (2 5).

Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av barnavårdsnämndens utredning, bör barnavårdsnämnden bereda den man

Prop. 1975/76:170 70

som enligt nämndens uppfattning är far till barnet tillfälle alt erkänna faderskapet (3 §).

Enligt 4 S bör barnavårdsnämnden verka för att blodundersökning äger rum beträffande modern, barnet och den som kan vara far till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modem haft samlag med mer än en man under den tid då barnet kan vara avlat.

Barnavårdsnämnden får under vissa i 5 S särskilt angivna förutsättningar lägga ned påbörjad ulredning. Sålunda kan det finnas skäl att avbryta undersökningen om det visar sig omöjligt att över huvud taget få några upplysningar till vägledning för utredning av faderskapsfrågan (1). Del kan också vara så att modern under konceptionstiden har haft samlag med fiera män och det redan tidigt står klart att del inte går att ange vem som är far lill barnet (2). Även i fall därsamtycke till adoption föreligger får utredningen avbrytas (3). Slutligen får utredningen avbrytas, om denna eller en rättegång skulle vara till men för bamet eller utsätta modern för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa (4).

Det åligger barnavårdsnämnden att föra protokoll över vad som har förekommit vid uiredningen och som är av betydelse för faderskapels fastställande (6 S).

Barnavårdsnämnden skall bedriva utredningen skyndsamt. Om inte särskilda skäl föranleder annat skall utredningen vara avslutad inom ett år från barnets födelse (6 S).

Kan faderskapet inte fastställas genom erkännande åligger det barnavårdsnämnden alt väcka talan mot den man eller de män som enligt den företagna utredningen kan komma i fråga som far till barnet. Om det under målets handläggning kommer fram att modern under konceptionsliden har haft samlag med man som inte stämts in, skall som regel barnavårdsnämnden ansöka om stämning även på honom. Tidigare kunde i samma rättegång talan riktas endast mot en man, även om ftera män kunde komma i fråga för faderskapet. Med de nu gällande reglerna prövas faderskapsfrågan i samma process beträffande alla män som kan komma i fråga (7 S).

Barnavårdsnämndens taleplikt innebär en skyldighet för nämnden att väcka och utföra talan mot den eller de män som enligt nämndens utredning kan komma ifråga. Den som blivit stämd har rätt alt dra in utomstående som svarande i målet. Domstolen skall på begäran av den instämde stämma den utpekade mannen och pröva frågan om hans faderskap (8 S). 1 avliden mans ställe skall hans arvingar instämmas (9 S).

Barnavårdsnämnden får inte utan skäl återkalla sin talan i faderskapsmål. Omständighetema kan emellertid vara sådana att talan bör återkallas. Så kan t. ex. vara fallet om endast en man kan komma i fråga och faderskapet erkänns under rättegången elierom en av flera svarandeparter är oanlräfftar och av denna anledning tillfredsställande utredning i målet inte går att få (14§).

Vid sidan av barnavårdsnämnden är barnets vårdnadshavare eller för bar-

Prop. 1975/76:170 71

net förordnad särskild förmyndare behöriga att föra talan (7 §). Var och en som kan föra lalan på barnets vägnar skall beredas lillfälle att yttra sig i målet (12 S). Det åligger rätten att vaka över att frågan om barnets börd blir lillböriigen utredd (13 S).

I 15 S finns vissa bestämmelser om rättegångskostnad som gäller i stället för motsvarande regler i 18 kap. rättegångsbalken. Enligt 15 S skall vardera parten stå för sin kostnad i målet. Detta innebär att barnet inte blir skyldigt att ersätta motparten för hans rättegångskostnad ens om käromålet ogillas. Då barnet oftast torde vara berättigat att få sina egna kostnader ersatta genom rättshjälpslagen torde processen alltså i de fiesta fall kunna genomföras utan att barnet drabbas av någon ekonomisk uppoffring. Vidare meddelas i 15 S vissa specialbestämmelser om ersättningsskyldighet försvarande och för parts ombud, ställföreträdare eller biträde vid illojal eller försumlig processföring.

När mål om fastställande av faderskap fullföljs till högre räll skall denna pröva målet i hela dess vidd. Den högre rälten har också möjlighet att undanröja lägre rätts dom och återförvisa målel till den domstol som först dömt i det, om del befinns alt någon som inte är part i målet skäligen kan komma i fråga som far lill barnet (16 S).

Faderskapslagen innehåller också vissa bestämmelserom underhållsbidrag till barnet och modem (19 och 20SS).

2.2 Vårdnad och underhåll 2.2.1 Vårdnad

Bestämmelserna om vårdnad om bam återfinns i 6 kap. FB. Vårdnaden innefattar enligt dessa bestämmelser en plikt för vårdnadshavaren att sörja för barnets person och ge det sorgfällig uppfostran. Barnet skall erhålla uppehälle och utbildning efter vad som är tillböriigt med hänsyn till föräldrarnas villkor, barnets egna tillgångar och dess anlag (2 §), 1 vårdnaden ingår vidare plikten att utöva den uppsikt över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter (3 S)- Vårdnaden om barn upphör när barnet har fyllt 18 år eller ingått äktenskap (1 och 12 SS). 1 viss utsträckning har barnet redan före 18-årsåldern getts behörighet att bestämma i ett för vårdnadsfrågan viktigt hänseende, nämligen beträffande arbete (4 S).

I vårdnaden ingår befogenhet och plikt att, i den omfattning lagen anger, besluta i barnets personliga angelägenheter, Vårdnadshavaren kan besluta att lämna den rent faktiska vården lill annan, exempelvis fosterföräldrar. Därigenom sker ingen ändring i vårdnadshavarens bestämmanderätt för barnet. Det i lagen använda begreppet vårdnad är alltså inte identiskt med den faktiska vården. Vårdnadshavaren kan återta den faktiska vården om barnel, om han finner det lämpligt.

För barn i äktenskap är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare (1 S). Be-

Prop. 1975/76:170 72

stämmanderätten tillkommer alltså dem båda i förening. Om en av föräldrarna på grund av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden, vilket inte utan olägenhet kan uppskjutas, får bestämmanderätten utövas av den andre. Denne för dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för bamets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det (5 S). Vid längre tids förhinder för den ene av föräldrarna kan domstolen på ansökan av den andre förordna att vårdnaden skall tillkomma honom ensam. Detsamma gäller om den ene av föräldrarna gör sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande, är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv. Förordnande som nu nämnts kan meddelas också på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Är båda föräldrarna för längre tid förhindrade att delta i vårdnaden eller är båda på nyss angivet sätt olämpliga som vårdnadshavare, kan domstolen överflytta vårdnaden på särskilt förordnad förmyndare (6 S).

Reglerna om föräldrarnas gemensamma vårdnad om barn i äktenskap bygger på förutsättningen att de lever tillsammans. Upplöses familjegemenskapen skall enligt 7 S domstolen bestämma vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnen eller, om inte alla barnen bör stå under den enes vårdnad, hur de skall fördelas mellan föräldrarna. 1 samband med dom på äktenskapsskillnad skall domstolen självmant förordna angående vårdnaden om makarnas barn. Redan den omständigheten att föräldrarna lever åtskilda på grund av söndring kan utlösa sådant förordnande, men det krävs i så fall ansökan av endera.

I 7 S ges också vissa riktlinjer för domstolens avgörande av vårdnadsfrägan. Är föräldrarna ense, skall domstolen meddela beslut i överensstämmelse med deras önskan, såvida det inte är uppenbart stridande mot bamets bästa. Är föräldrarna inte ense, skall domstolen besiämma "efter vad med hänsyn till barnets bästa finnes skäligt". Om det med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

När vårdnaden om barn i äktenskap tillkommer föräldrarna gemensamt och den ene dör, blir den efterievande automatiskt ensam vårdnadshavare (8 S). Om vårdnaden tillagts den ene av föräldrarna och denne dör, skall domstolen förordna den andre till vårdnadshavare, såvida inte vårdnaden med hänsyn till barnets bästa bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Motsvarande gäller om den av föräldrama som ensam har vårdnaden blir för längre tid förhindrad att utöva vårdnaden eller gör sig skyldig till grov försummelse etc. (9 S)-

Barn utom äktenskap står enligl 12 S under moderns vårdnad. Är föräldrarna ense om att fadern i stället skall ha vårdnaden, skall domstolen på anmälan förordna honom till vårdnadshavare, om det inle är uppenbart stridande mot barnets bäsla. Är föräldrarna inte ense skall rätten på ansökan av fadern överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn

Prop. 1975/76:170 73

till barnets bästa. Finnes den av föräldrama som har vårdnaden inte vara lämplig alt utöva vårdnaden eller dör han, skall domstolen på ansökan av den andre föräldern eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden på den andre, såvida inte med hänsyn till barnets bästa vårdnaden finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

1 fråga om såväl barn i som utom äktenskap gäller att förälder som är skild från vårdnaden har rätt till umgänge med barnet, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Kan överenskommelse inte träffas med vårdnadshavaren, för domstolen bestämma om umgängesrätten (10 S)-

Av domstol meddelade beslut i vårdnadsfrågor kan omprövas när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det (13 S),

Vårdnaden är att skilja från förmynderskapet, vilket avser förvaltningen av barnets egendom, till den del denna inte tillkommer barnet självt eller annan, saml befogenheten att företräda barnet i ekonomiska angelägenheter. Beslämmelser om vem som skall vara barns förmyndare finns i 11 kap. FB. 1 lagen har de båda funktionerna förmyndare och vårdnadshavare i princip kopplats samman. För underårigt barn i äktenskap är sålunda enligt huvudregeln föräldrarna gemensamt förmyndare (II kap. I S första stycket) och för barn utom äktenskap är modern förmyndare (II kap. 2S första punkten). Förordnas att vårdnaden om bam i äktenskap skall tillkomma endast den ene av föräldrarna eller överflyttas vårdnaden om barn utom äktenskap på fadern, blir den sålunda utsedde vårdnadshavaren också ensam förmyndare (11 kap. I S andra stycket och 2 S andra punkten). Förmyndare kan entledigas, om han prövas vara olämplig som förmyndare (11 kap. 9 S). Vårdnaden och förmynderskapet kan i sådant fall komma alt utövas av olika personer. Detsamma blir fallet om vårdnadshavaren själv är omyndig och av denna anledning inte kan vara förmyndare (11 kap. 4 S) samt om det bestämls att en av flera särskilt förordnade förmyndare endast skall ha vårdnaden om barnel och inte delta i handhavandet av barnets övriga angelägenheler (13 kap. 8S andra stycket andra punkten).

2.2.2 Underhållsskyldighet

Bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn finns intagna i 7 kap. FB. Enligt 1 S detta kapitel skall föräldrarna stå för kostnaden för barnets uppehälle och utbildning i den mån barnet inte har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten upphör inte i något fall förrän barnet har fyllt 16 år. Den kan utsträckas längre beroende på föräldrarnas ekonomiska möjligheter och barnets förmåga att tillgodogöra sig vidare utbildning. Någon maximiålder finns inte angiven men enligt 20 kap. 11 S FB för domstol inte mot den underhållsskyldiges bestridande fastställa underhållsbidrag för tiden efter det att barnet har fyllt 18 år, innan det kan tillföriitligen bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. 1 kostnaden för barnets un-

Prop. 1975/76:170 74

derhåll skall var och en av föräldrarna ta del efter sin förmåga (7 kap. 2 S första styckei). Är del bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden om barnet skall den andra betala underhållsbidrag (2 S andra styckei). Ett undantag från denna regel gäller för del fall all endast den ena av två makar är vårdnadshavare för makarnas barn och makarna lever tillsammans. Då gäller de allmänna reglerna i giftermålsbalkens 5 kap, om att båda makama är skyldiga att efter förmåga bidra till familjens uppehälle. Make som underiåter detta kan på ansökan av den andre av domstol förpliktas att utge bidrag. Detta bidrag är emellertid tänkt att tillkomma vederbörande make och kan avse en summa för hela familjens underhåll.

Även gentemot styvbarn föreligger underhållsskyldighet. Så länge äktenskapet består är nämligen make skyldig att i mån av förmåga jämte andra maken bidra till underhållet för den andre makens barn, om den maken har vårdnaden om barnel (7 kap, 4 S FB), Den underhållsskyldighet som på detta sätt åvilar styvförälder innebär inte någon ändring i underhällsskyldigheten för den av bamets föräldrar som inle har vårdnaden om del (4 S andra stycket).

Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalendermånad, om inte annat har bestämts av domstol eller, såvitt gäller barn utom äktenskap, i avtal om underhållsbidrag som har slutits under medverkan av barnavårdsnämnd (6 S). Underhållsskyldig som erlägger bidrag i förskott utöver vad han är skyldig att betala blir inte därigenom befriad från alt betala bidrag för varje period som den extra förskottsbetalningen avser.

Underhållsbidraget kan fastställas genom avtal mellan representant för barnet och den underhållsskyldige. Ett sädant avtal medför inte hinder för barnet att, såvitt gäller underhållsbidrag i framtiden, fordra högre underhållsbidrag (7 S första stycket). Gäller avtalet underhåll lill barn utom äktenskap, är det dock bindande för barnet om det har slutits genom skriftlig och bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnd (7 S andra stycket).

Om parterna inte kan träffa frivillig uppgörelse om underhållsbidrag finns möjlighet för den underhållsberälligade alt vid domstol yrka förpliktande för den underhållsskyldige all utge underhållsbidrag. Har bidraget bestämts av domstol blir del givelvis bindande för bägge parter.

Även om underhållsbidraget har bestämls genom dom eller under medverkan av barnavårdsnämnd enligt 7 S andra styckei, har båda parter möjlighet att hos domstol påfordra ändring av bidraget under åberopande av väsentligt ändrade förhållanden. Den underhållsskyldige kan under samma förutsättning begära jämkning av bidraget i fall då del föreligger ett avtal om underhållsbidrag som är bindande endasl för honom och inte för den underhållsberälligade (8 S),

Även om underhållsbidrag har fastställts alt ulgå lill dess barnet har nått viss ålder, medför detta inte hinder att begära underhållsbidrag för tid därefter, oberoende av om det föreligger väsentligt ändrade förhållanden eller inte (8 S).

Prop. 1975/76:170 75

När del gäller underhållsbidrag till barn utom äktenskap kan bidraget bestämmas att utgå med ett belopp en gång för alla. Det krävs i så fall avtal som har godkänts av barnavårdsnämnd (7 S andra stycket). Ett sådant avtal är bindande för båda parter och kan inle jämkas ens vid väsentligt ändrade förhållanden (8 S andra stycket).

Har avtal om underhållsbidrag till barn slutits mellan makar inför förestående äktenskapsskillnad kan avtalet jämkas av domstol, om det är uppenbart obilligt mol ena maken. Talan härom måste emellertid väckas inom ett år från del äktenskapsskillnaden meddelades (9 S).

Alla underhållsbidrag som enligt det sagda utgår lill barn enligt avtal eller dom förändras automatiskt i takt med penningvärdet enligl bestämmelserna i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Statistiska centralbyrån beslutar varje år om och med vilket procenttal bidragen skall ändras. Hittills har höjningar skett åren 1967(7 %), 1970(10 96), 1971 (9 96), 1973 (10 96), 1974 (6 96) och 1975 (11 %).

Enligl lagen (1964:143) om bidragsförskott skall bidragsförskott av allmänna medel i vissa fall utgå då barn står under vårdnad av bara den ena eller ingen av föräldrarna.

Bidragsförskottet utgår i förhållande till den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnel och som därför är underhållsskyldig gentemot barnet. Det uppgår till ett åriigt belopp motsvarande 40 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. F. n. utgör bidragsförskottet alltså 3 760 kr. Har ingen av föräldrarna vårdnaden om barnet utgår bidragsförskott i förhällande till båda föräldrama. I så fall utgör förskottet 30 % av basbeloppet, eller f. n. 2 820 kr om året, i förhållande till vardera föräldern.

Om den underhållsskyldige betalar underhållsbidrag i faslställd ordning utgår förskoll med ett belopp motsvarande skillnaden mellan underhållsbidragels belopp och det belopp som motsvarar 40 resp. 30 % av basbeloppet. Betalar den underhållsskyldige i underhållsbidrag ett belopp som för år överstiger 40 resp. 30 96 av basbeloppet utgår således inte något bidragsförskott.

För att förebygga missbruk gäller vidare att bidragsförskottet inte utgår med högre belopp än det fastställda underhållsbidraget, om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underiåter all medverka lill att fö underhållsbidraget höjt.

Bidragsförskott utgår vidare inte alls om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underiåter att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskapet lill barnet fastställt. Inte heller utgår bidragsförskott, om det finnes uppenbart att den underhållsskyldige, även om han inte betalar underhållsbidrag, på annat sätt sörjer för att barnet erhåller moisvarande underhåll. Viktigt i sammanhanget är också att bidragsförskott inte ulgår om den underhållsskyldige bor tillsammans med barnet,

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), som enligt sina direktiv har till uppdrag att se över nuvarande regler om familjerättslig underhållsskyldighet, har låtit göra en skattning av anlalel underhållsberälligade barn i landet. Denna visar att det år 1973 fanns ungefär 371 000 sådana barn samt att bidragsförskott samtidigt helt eller delvis utbetalades till 190 000 barn.

Prop. 1975/76:170 76

2.3 Överflyttning av barn

Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet att bestämma om barnets vistelseort. Vårdnadshavaren kan lämna barnet till annan för den rent faktiska vården men har alltid rätt att ta barnet till sig, om inle annat föreskrivs i lag. Vidare gäller att förälder som är skild från vårdnaden och som har utverkat domstols beslut om viss umgängesrätt har rätt att få barnet utlämnat till sig för umgängesrättens utövande.

Lämnas barnet inte ut till vårdnadshavaren eller den umgängesberältigade föräldem när dessa enligt vad här har sagts har rätt till det kan de begära medverkan av myndighei för att få bamet överfiyttat lill sig. Beslämmelser härom finns intagna i 21 kap, FB som handlar om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m. m. Närmare föreskrifter om tillämpningen av 21 kap. är meddelade i kungörelse (1967:715),

Överflyttning av barn kan få formen av verkställighet av domstols dom eller beslut om vårdnad eller umgängesrätt eller om överiämnande av barn i annal fall (I S). Ansökan om verkställighet görs hos länsrätten och riktas mot motparten i det mål eller ärende vari domen eller beslutet har meddelats. Vistas barnet hos annan än motparten kan domen eller beslutet inte åberopas som grund för verkställighet mot denne. Vårdnadshavaren har emellertid i delta fall möjlighet alt jämlikt 6 S påkalla länsrättens åtgärd för att genom handräckning få barnet överflyttat till sig. På samma sätt har den ena av två föräldrar som gemensamt har vårdnaden om sitt barn möjlighet alt enligl 7 S påkalla åtgärd för barnets överiämnande av länsrätten, om den andre har fört bort barnet egenmäktigt eller håller kvar barnet utan beaktansvärt skäl.

1 samtliga fall skall länsrätten verka för att överfiyiiningen av barnet sker frivilligt. För det ändamålet kan länsrätten uppdra åt ledamot i barnavårdsnämnden eller åt tjänsteman inom barnavården att verka för att den som har hand om barnet frivilligt överlämnar del.

Om frivillig överflyttning från början anses utsiktslös eller om försök att få barnet överiämnat på frivillig väg har misslyckats, kan länsrätten förordna om verkställighet enligt 1 S eller om överflyttning enligt 6 eller 7 S- Förordnandet kan förenas med ett vitesföreläggande eller med ett beslut om att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg (3 S). Om särskilda skäl föreligger, får länsrätten också för att underiätta barnets överflyttning föreskriva att barnet tillfälligt skall omhändertas på lämpligt sätt.

Verkställighet eller handräckning skall vägras, om barnet har fyllt femton år eller nått sådan mognad att dess vilja bör beaktas och barnet motsätter sig överflyttning, såvida länsrätten inte finner sådan nödvändig av hänsyn till barnets bästa (4 S). Verkställighet kan vidare vägras om det är uppenbart att förhållandena ändrats väsentligt sedan allmän domstols dom eller beslut meddelades och det av hänsyn lill bamets bästa är påkallat alt ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol (5 S första stycket). Verkställighet och handräckning för även i annat fall vägras, om

Prop. 1975/76:170 77

risk som ej är ringa föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa (5 S andra stycket).

Länsrättens beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annat förordnas (12 S)- Besvär över länsrätts beslul prövas av kammarrätt. Enligt 28 S förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan kammarrätten förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (beslut om inhibition) och även i övrigt förordna rörande saken. Efter prövningstillstånd kan besvär över kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten. Besvär över kammarrätts beslut angående inhibition prövas utan prövningstillstånd.

Det åligger länsrätten att genast underrätta polismyndigheten om sådani beslut om hämtning som omedelbart länder till efterrättelse. Anförs besvär över ett sådant beslut, skall länsrätten omedelbart underrättas härom och i sin tur underrätta polismyndigheten. Har denna då ännu inte hunnit verkställa hämtningsbeslutet, för åtgärd för verkställighet inte vidtas förrän in-hibitionsfrågan avgjorts. Länsrätten skall underrättas om utgången i inhi-bitionsfrågan och vidarebefordra meddelande härom till polismyndigheten (17, 18, 20 och 24 SS tillämpningsföreskrifterna).

2.4 Rättegångskostnad i vårdnadstvister

1 vårdnadsmål liksom i andra tvistemål ådrar sig parterna ofta rättegångskostnader. Det gäller bl. a, kostnader för bevisning i målet, för rättegångsombud och för partens resor till och från domstolsförhandlingarna. Åtnjuter denenskildeallmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) betalar staten helt eller delvis dessa kostnader. Härmed är emellertid inle sagt att staten slutgiltigt skall slå för kostnaderna. Bestämmelserna i lag om parts rättegångskostnad äger nämligen tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Detta innebär bl, a. att motparten kan förpliktas att ersätta staten för utgiven rättshjälp.

De allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader vid domstol återfinns i 18 kap. rättegångsbalken. De anger hur parternas rättegångskostnader slutligt skall fördelas mellan dem. Huvudregeln är alt part som föriorar målet, den tappande, skall ersätta motparten för hans kostnader (1 S). Det innebär att den tappande för betala både sina egna rättegångskostnader och motpartens. Åtnjuter den tappande parten allmän rättshjälp betalar staten visseriigen hell eller delvis hans egna rättegångskostnader men parten måsle likväl ersätta motparten dennes kostnader. Åtnjuter ock.så motparten allmän rättshjälp för den tappande parten ersätta staten för vad som har utgått som rättshjälp till denne,

I vissa fall kan rätten emellertid göra avsteg från huvudregeln och förordna att vardera parten skall bära sin kostnad, dvs, förordna om kvittning av kostnaderna. Det gäller sådana mål där rättsförhållandet inte kan bestämmas på annat sätl än genom dom (2 S), t-ex. mål om äktenskapsskillnad, äktenskaplig börd och vårdnad om barn. Även om parterna är ense i den fråga som målet rör måste de gå till domstol, efiersom de inte själva kan

Prop. 1975/76:170 78

upplösa sitt äktenskap, förklara att barnet saknar äktenskaplig börd eller förordna om vårdnaden. Rättegångskostnaderna framstår i dessa fall som en utgift som parterna måste åta sig för att uppnå det av dem gemensamt eftersträvade målet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår alt avsikten är att möjligheten att kvitta kostnaderna enligt 2 S skall användas mycket sparsamt och att huvudregeln även i sådana mål som avses i paragrafen skall vara att den lappande skall ersätta den vinnande för hans rättegångskostnader. Detta bör även i fiertalet fall gälla kostnadema i högre rätt i sådana mål (NJA II 1943 s. 227-228 och 241),

Bestämmelserna i 1 och 2 SS kompletteras av bl, a, vissa regler i 3 och 6 SS om ersättningsskyldighet för part som gör sig skyldig lill illojal eller försumlig processföring och därmed onödigtvis åsamkar motparten rättegångskostnader. 3 S avser fall då vinnande part uppsåtligen eller genom försummelse har föranlett onödig rättegång. Rätten skall i sådani fall förordna att den vinnande skall betala motpartens rättegångskostnader eller också att vardera parten skall bära sin kostnad. 6 S gäller försumlighet under själva rättegången. Ena parten kan t. ex. genom alt utebli från rätten eller genom att göra invändning eller påstående som han insett eller bort inse saknar fog eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vålla kostnad för motparten. Sådan kostnad blir den försumlige skyldig att ersätta, oberoende av hur kostnaderna i målet i övrigt skall fördelas mellan parterna.

Bestämmelserna i 3 och 6 SS gäller oberoende av om det är parten själv eller hans biträde, ombud eller ställföreträdare som har vållat den onödiga kostnaden. I del senare fallet kan emellertid representanten åläggas att jämte parten solidariskt svara för kostnaderna (7 S).

18 kap. 5 S innehåller bestämmelser om rättegångskostnadernas fördelning då målet inte har prövats i sak. Avvisas kärandens talan, skall han anses som tappande och alltså ersätta svaranden för hans rättegångskostnader.

Förlikas parterna skall vardera parten bära sin kostnad, om inte annat har avtalats. Denna bestämmelse kan inte bli aktuell i ett vårdnadsmål, eftersom parterna inte kan träffa förlikning om vårdnaden.

Målel kan också avskrivas, sedan käranden återkallat sin lalan eller uteblivit. Han blir då skyldig att ersätta motparten för hans rättegångskostnader, om inte särskilda skäl föranleder annat. Att käranden återkallar sin talan kan bero på alt han funnit att han inte kan vinna bifall till den. 1 så fall bör han förpliktas all betala svarandens kostnader. Beror återkallelsen i stället på att svaranden har medgivit käromålet, t, ex. gått med på alt betala den fordran som käromålel gäller, har käranden i princip vunnit målet. 1 ett sådani fall bör sådana särskilda omständigheter anses föreligga att käranden inte skall förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader.

18 kap. 4 S behandlar det fallet att parterna har ömsom vunnit och föriorat. Käranden kan t. ex. ha framställt fiera yrkanden och vunnit ett och föriorat det andra. Om det som ena parten tappat är av endast ringa betydelse skall

Prop. 1975/76:170 79

han ha full kostnadsersättning. I annat fall kan domstolen välja mellan två olika alternativ. Kan kostnaderna för de olika yrkandena klart särskiljas, skall ersättningsskyldigheten bestämmas med hänsyn därtill. Om detta inte går för vardera parten bära sin kostnad eller den ene av dem tillerkännas jämkad ersäitning (4 S första stycket). Motsvarande regler skall gälla för det fall att ett yrkande har endast delvis bifallits (4 S andra stycket).

Högre rätts befattning med rättegångskostnaderna i ett mål avser fördelningen mellan parterna av dels kostnaderna i underrätten, dels kostnaderna i den högre rätten. Vad gäller underrättskostnaderna blir fördelningen av dessa beroende på utgången i målel i den högre rätten. Har käranden vunnit i försia instans och därför enligt 18 kap. 1 S fött ersäitning för sina rättegångskostnader där men föriorat i hovrätten, skall denna alltså ålägga käranden att ersätta svaranden för dennes kostnader i första instans. Vad gäller kostnaderna i den högre instansen gäller alt skyldigheten att ersätta dessa skall bestämmas med hänsyn till den utgång målet får där (18 kap. 15 S).

Det bör slutligen också nämnas att domstolen inte kan ingå i prövning av frågan vem av parterna som skall stå för rättegångskostnaderna, om inte detta har yrkats i målet. Domstolen kan inte heller döma ut mer än vad som har yrkats eller mindre än vad som har medgivits.

Emellertid skall rätten självmant se till att statsverket tillerkänns ersättning, då delta är föreskrivet. Om t, ex. den vinnande parten har beviljats allmän rättshjälp i målet skall den lappande föreläggas att utge ersättning härför till statsverket (18 kap. 13 S RB jämfört med 31 S rätlshjälpslagen). Rätten prövar också självmant om rätiegångskostnadsersättningen skall sättas ned med hänsyn exempelvis till att käromålel har bifallits endasl delvis (4 S) eller alt den vinnande parten har gjort sig skyldig till vårdslöshet (6 S).

2.5 Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar som tillhör omyndig skall enligt 15 kap, 8 S föräldrabalken (FB) sättas ned i öppet förvar i den omyndiges namn hos riksbanken eller annan bank. Nedsättning behöver dock ske endast om handlingarnas sammanlagda värde överstiger 5 000 kr. Om fiera underåriga syskon har gemensam förmyndare, skall värdehandlingarna räknas samman. Fr, o, m, den 1 januari 1976 gäller (SFS 1974:1038) alt nedsättning behöver ske endast om handlingarnas sammanlagda värde överstiger ett belopp moisvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring saml all förmyndaren därvid skall räkna samman värdehandlingarna i samtliga förmynderskap som han innehar.

De nedsatta handlingarna skall under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighel med bestämmelserna i lagen (1924:322) om vård av omyndigs

Prop. 1975/76:170 80

värdehandlingar (VL).

Jämlikt 1 S VL ansvarar banken för de nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning enligl de närmare bestämmelsema i 2-7 SS VL. För sin vård av värdehandlingarna för banken tillgodoräkna sig en åriig avgift som inte får överstiga, när del gäller inhemska värdehandlingar två kronor och när det gäller utländska värdehandlingar en krona för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde (8 S VL).

Beträffande utländska värdehandlingarär banken ansvarig endast förderas förvaring medan bankens åligganden i fråga om inhemska värdehandlingar är mycket omfattande och innebär att banken generellt sett är skyldig all vidla alla de åtgärder som krävs för iakttagande av den omyndiges rätt i avseende på värdehandlingarna, dock endast under förutsättning alt erforderiiga uppgifter kan anskaffas av banken utan väsenilig omgång eller tidsutdräkt. Inom ramen för denna skyldighet anses depositionen medföra rält för banken alt företräda den omyndige. Åtgärder som banken vidtar inom området för sitt uppdrag blir således bindande såväl för den omyndige som för iredje man utan all förmyndaren givit banken särskilt bemyndigande.

De nu gällande förvaringsavgifterna fastställdes år 1963. Genom en lagändring år 1974 (SFS 1974:1042) har emellertid bestämts att de skall höjas till tre kronor resp. två kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Reformkrav

3.1 Faderskap till barn

När det gäller de nuvarande bördsreglerna har kritik bl. a. i riksdagen riktats mol att en frånskild man skall anses som far till ett barn som föds efler äktenskapets upplösning men på sådan tid att det kan ha avlats dessförinnan. I en motion lill 1974 års riksdag (mot. 1974:650) yrkades att bördsreglerna i dessa delar skulle bli föremål för utredning.

I motionen framhölls all gällande bördsregler och anvisningar för folkbokföringsmyndigheterna i praktiken medför alt ett barn, som har fötts efter del att modern fött äktenskapsskillnad, kan bli antecknat som fött i hennes äktenskap, även om det förfiutit avsevärd lid sedan hon sammanbodde med sin förre man. Detta förhållande måste anses högst otillfredsställande från såväl humanitär som rättslig synpunkt. Kvinnan måste

Prop. 1975/76:170 81

i den angivna situationen nämligen konfronteras med sin förre make inför domstol för att fö förklarat att barnet saknar äktenskaplig börd. Till dess domstolsutslagel blivit klart är barnet kyrkobokfört som barn till den f d, äkta mannen, vilket innebär att det har arvsrätt och skulle fö barnpension genom ATP, grupplivförsäkring m. m. efter honom, om han avlider innan, bördsfrågan hunnit klaras upp. Däremot saknar barnet arvsrätt, rätt till pension m. m. efter den "rätte" fadern till dess domen har vunnit laga kraft och denne därefter hunnit i laga ordning erkänna faderskapet.

I motionen påpekades vidare att ett nytt äktenskap klart prioriteras i förhållande till ett sammanboende i sådana fall som det härar fråga om. Gifter nämligen en frånskild kvinna om sig så snart efter äktenskapsskillnaden att barn som föds under det nya äktenskapet kan vara avlat i det gamla antecknar folkbokföringsmyndigheten mannen i det senare äktenskapet som far till barnet. Flyttar hon däremot samman med annan man utan att ingå nytt äktenskap antecknas i moisvarande fall mannen i det upplösta äktenskapet som far till barnet. Enligt motionen måste det anses.rimligt att samma regler skall gälla för gifta som för ogifta i bördsfrågor. Reglerna borde därför ändras så att ett barn som föds efter det att äktenskapsskillnaden vunnil laga kraft alltid betraktas som fött utom äktenskapet.

Lagutskottet inhämtade utlåtande över motionen från hovrätten över Skåne och Blekinge samt socialstyrelsen. På begäran av utskottet avgavs därjämte yttranden av Sveriges advokatsamfund, Sveriges socialtjänsteman-naförbund. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund.

Samtliga remissinsianser med undantag för Moderata samlingspartiets kvinnoförbund tillstyrkte att reglerna för äktenskaplig börd blev föremål för utredning. Några remissinsianser underströk att en utredning borde omfatta reglema i stort och inle vara avgränsad på det sätt som förordats i motionen. Hovrätten över Skåne och Blekinge ansåg bl. a. att det å ena sidan borde beaktas att den gällande regeln om bördspresumtion allmänt sett kan vara till barnels bästa och därför inle bör uppges, Å andra sidan bildar denna regel ett hinder, när del gäller alt bestämma det biologiskt rikliga faderskapet. Genom uppdelningen i vissa situationer av denna bestämning på en bördsprocess och en faderskapsprocess försvårades stundom ett utnyttjande av de förbättrade metoder att bestämma faderskapet som den medicinska vetenskapen under de senaste decennierna har tillhandahållit. Med hänsyn härtill ansåg hovrätten det påkallat att bördsreglerna i sin helhet sågs över och att därvid värdet och omfattningen av en presumtion på detta område övervägdes. I samband härmed måste processuella regler för tvister om faderskap i och utom äktenskap också granskas.

Socialstyrelsen framhöll bl.a. att det säkerligen förhåller sig så att barn

6 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 82

som föds efter det att äktenskap har upplösts i mycket liten utsträckning har moderns förre make till far. Genom att alltid betrakta sådana barn som födda utom äktenskap skulle förfarandet med alt faslslälla faderskapet förenklas. Eventuellt skulle kunna övervägas att på svagare indikationer än vad som nu gäller för fastställande av faderskap till barn utom äktenskap presumera att f. d. make är far till barn som föds efter äktenskapels upplösning, i de fall då ingen annan man kan utpekas som far till bamet. I sådana fall borde det eventuellt inte tillåtas den f. d. maken att föra processen mot bamet på samma villkor som annan man.

Sveriges advokatsamfund underströk att gällande bördsregler är givna väsentligen till skydd för barnel. Den ifrågasatta äktabördspresumiionen är ägnad att sätta barn i äktenskap i en bättre ställning än barn utom äktenskap. För att nå en ökad likställighet borde man enligt samfundet eftersträva en förbättring av de utomäktenskapliga barnens rättsställning framför en försämring av de inomäktenskapliga barnens. Samfundet underströk också all man borde beakta verkningarna av de nya reglerna om äktenskapsskillnad.

Folkpartiets kvinnoförbund ansåg bl. a. att man i skilsmässofall borde kunna betrakta bamet som avlat inom äktenskapet, om barnet föds inom nio månader efter det att makarna eller en av dem har begärt äktenskapsskillnad och makama är ense om faderskapet. Om endera maken däremot bestrider faderskapet, borde detta fastställas på samma sätt som för utomäktenskapliga barn.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund påpekade att den nya äktenskapslagstiftningen genom den nedkortade tiden för skilsmässoförfarandet visseriigen kunde komma att minska de problem som aktualiserades i motionen men att detta inte gjorde svårigheterna mindre för dem som problemen ändå kom att gälla. Samhället strävar i princip efter att ställa sig neutralt till olika samlevnadsformer. Förbundet ansåg att samhället också i denna situation måste ha regler som möjliggör en neutral bedömning av faderskapet, vilket skulle bli fallet med den i motionen föreslagna lösningen.

Svenska kvinnors vänsterförbund tillstyrkte motionsförslaget men tillfogade att utredningen även borde omfatta de fall där modern ännu ej är frånskild men sammanbor med en annan man och fått barn med denne som vill erkänna faderskapet.

I sill belänkande (LU 1974:27) påpekade lagutskottet att de nackdelar som påtalats i motionen viserligen i någon mån minskal genom att hemskillnadsåret fr.o.m. den 1 januari 1974 har avskaffats och ersatts med en sex månaders betänketid, som dessutom inte behöver tillämpas om makarna saknar barn och är ense om att skiljas. Härtill kom att frågan numera komplicerades av att makarna under betänketiden kan leva samman. Det kunde då synas naturligt att utgå från att äkta mannen är far till bam, som föds kort tid efter det att äktenskapet har upplösts. Nackdelarna med

Prop. 1975/76:170 83

gällande regler om bördspresumtion var enligl utskottets mening likväl så betydande alt reglerna enligt utskottets mening borde bli föremål för en översyn. Utskottet framställde att riksdagen hos regeringen skulle begära en sådan översyn. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottels hemställan (rskr 1974:292).

Även mol bestämmelserna om lalan angående äktenskaplig börd har det riktals kritik i riksdagen. I en motion innevarande år (1975:455) har yrkats att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 2 kap. 1 S föräldrabalken att bördstalan för föras utan tidsbegränsning. I motionen framhölls att det inträffar att mannen först efter preklusionstiden utgång, ofta i samband med skilsmässa, misstänker att han ej är far till barn som fötts inom äktenskapet. Mannen saknar då möjlighet att väcka talan mot barnet men undgår inte sin underhållsskyldighet. Vidare behåller barnet sin arvsrätt, I sådana fall är det bara barnet som har rätt att väcka talan, I motionen framhölls att samma grundprincip som förestavat reglerna i faderskapslagen, nämligen det allmänna intresset att ett faderskap blir rätt fastställt, borde gälla även talan om äkienskaplig börd. Om en man genom blodprov kan bevisa alt han inte är far till ett i äktenskapet fött barn borde han enligl motionen ha samma möjlighet som barnet att utan tidsbegränsning föra bördstalan.

I sitt belänkande över motionen erinrade lagutskottet (LU 1975:14) om att riksdagen tidigare hemställt hos regeringen att bördsreglerna i sin helhet skulle ses över. Med anledning av att den begärda översynen hade påbörjats inom justitiedepartementet och till att resultatet av översynen snart kunde väntas bli redovisat fann utskottet det inle påkallat med någon ytteriigare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen. Riksdagen anslöt sig lill utskottets uppfaltning,

3.2 Vårdnad och underhåll

Den partiella reform av den familjerätlsliga lagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1974 (SFS 1973:645-660) medförde betydelsefulla ändringar i fråga om vårdnaden om barn utom äktenskap. Tidigare gällde att modem automatiskt var barnels vårdnadshavare och alt fadern kunde tillerkännas vårdnaden endast om han visade att modern var olämplig som vårdnadshavare. Enligt de nya bestämmelsema är däremot föräldrarna likställda när det gäller rätten att efter särskild prövning fö sig tillerkänd vårdnaden om barnet. Den nya lagstiftningen har däremot inte medfört några förändringar med avseende på frågan om ogifta föräldrars möjlighet att gemensamt fö den rättsliga vårdnaden om sina barn. Delta hade emellertid föreslagits i familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1972:41) Familj och äktenskap I, som låg till grund för propositionen (1973:32) i ämnet. De sakkunniga föreslog att samlevande frånskilda föräldrar och samlevande

Prop. 1975/76:170 84

föräldrar till barn utom äktenskap skulle fö möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn på samma sätt som föräldrar som är gifta med varandra. Föräldrar som önskade utnyttja denna möjlighet skulle enligt förslaget kunna anmäla detta till myndighet som regeringen bestämde (betänk, s. 208 f.). De sakkunniga var emellertid inte eniga på denna punkt, utan en minoritet hade reserverat sig mot förslaget (betänk, s. 271 ff).

Även under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag var meningarna delade i den berörda frågan (prop. 1973:32 s. 258 fO- I propositionen (prop. s. 129 O anförde föredragande statsrådet att det praktiskt sett knappast innebär några egentliga olägenheter att ogifta föräldrar inte kan utöva vårdnaden gemensamt, särskilt inte så länge förhållandet mellan dem är gott. Skulle de däremoi utöva vårdnaden gemensamt kunde komplikationer av olika slag uppträda, om familjen upplöstes. Föredraganden pekade också på de svårigheter som skulle förorsakas av att tidigare domar eller avtal om underhåll skulle föriora sin verkan tjll följd av en anmälan om gemensam vårdnad. En annan komplikation utgjordes av det förhållandet att bidragsförskott inte utgick om båda föräldrarna hade vårdnaden. Vid en samlad bedömning fann föredraganden därför att nackdelarna med en ordning som gav ogifta föräldrar möjlighet till gemensam vårdnad övervägde fördelarna.

Även lagutskottet (LU 1973:20) ansåg att nackdelarna med en ordning där ogifta föräldrar hade gemensam vårdnad översteg fördelarna. Utskottet uttalade vidare att det var ovisst i vilken ulsträckning det kunde föreligga önskemål hos samboende om att få gemensam vårdnad om barnen. Skulle det sä småningom bli ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad borde emellertid enligt utskottet saken kunna tas upp till förnyad prövning, varvid reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott fick ses över. Även ändringar i barnavårdslagen kunde då bli aktuella.

Utskottets ställningstagande var ej enhälligt. 1 en vid betänkandet fogad reservation förordades sådana lagändringar att samboende föräldrar till barn utom äktenskap och föräldrar, som sammanbor efter dom på äktenskapsskillnad, skulle få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina bam (LU 1973:20 s. 138 f.). Enligt reservanternas mening fanns det inte något skäl att förmena den ene av två samlevande föräldrar vårdnaden om barn för vilka de gemensamt önskade ta ansvar. Utgångspunkten borde vara att förhållandet mellan barn och deras föräldrar i samma faktiska familjesituation också rättsligt skulle vara densamma vare sig föräldrarna var gifta eller inte.

Vid omröstningen i riksdagen vann utskottets mening med 199 röster mot 102 för reservationen. 14 ledamöter avstod från att rösta.

Frågan om införande av möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt få vårdnaden om sina barn har senare behandlats av 1974 års riksdag i anledning av en motion i frågan, I sitt av riksdagen godkända betänkande ansåg lagutskottet (LU 1974:1) att det inte fanns skäl att frångå uppfattningen att

Prop. 1975/76:170 85

ett system med gemensam rättslig vårdnad för samboende ogifta föräldrar rymmer vissa nackdelar som vid en bedömning grundad uteslutande på omtanken om barnets bästa måste anses överväga de med systemet förenade fördelarna. Skulle det emellertid visa sig alt det framträder ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad för samboende ogifta föräldrar borde frågan emellertid tas upp till förnyad prövning. Utskottet förutsatte att utvecklingen på området med uppmärksamhet följdes från regeringens sida.

Inte heller denna gång var utskottets ställningstagande enhälligt. Reservanterna förordade även denna gång sådana lagändringar att samboende föräldrar till barn utom äktenskap och föräldrar som sammanbor efter döm på äktenskapsskillnad skulle få möjlighet till gemensam vårdnad om och förmynderskap för sina barn. Reservanterna framhöll bl. a. att det både praktiskt och psykologiskt var en belastning att endast den ena av två föräldrar som samarbetade i vårdnadsangelägenheterna skulle vara rättsligt kompetent att företräda barnet. Följden kunde lätt bli en bristande balans i relationen föräldrarna emellan. I händelse av separation kunde vidare den förälder som inte hade den rättsliga vårdnaden komma att bedömas mindre positivt än den andre. Ett system med gemensam vårdnad hade dessutom den fördelen att vissa praktiska problem som det nuvarande rättsläget ger upphov till kunde undvikas, t. ex. i det fall att den rättslige vårdnadshavaren avlider eller av annan anledning blir förhindrad att utöva vårdnaden. De problem som ett system med gemensam vårdnad kunde föra med sig vid en separation mellan föräldrarna borde enligt reservanterna inte vara svåra att komma till rätta med. Ansökan om ändring lorde då komma att göras, varvid situationen skulle bli densamma som vid separation mellan gifta föräldrar.. Om föräldrarna trots separationen emellertid önskade behålla den gemensamma vårdnaden torde detta knappast behöva befaras innebära något socialt problem vare sig för bamet eller föräldrarna.

Vid omröstningen i riksdagen bifölls utskottets hemställan av 191 ledamöter, medan 116 ledamöter röstade för reservationen. 18 ledamöter avstod från att rösta.

Även innevarande år har frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar väckts i motioner i riksdagen. I motionen 1975:201 yrkades sådan lagändring att föräldrar till barn utom äktenskap som är ense om.att gemensamt utöva vårdnaden skulle kunna erhålla rätlens förordnande härom. I motionen 1975:1130 yrkades att föräldrar, som i samband med skilsmässa förklarar all de fortsättningsvis önskar dela det juridiska ansvaret för barnen, skulle kunna få denna möjlighet.

I motionen 1975:201 framhölls bl. a. att antalet utomäktenskapliga barn stiger och att del faktum att förevarande fråga berör ett stort och växande antal människor är ett starkt argument för en ändring av lagstiftningen. Det är vidare ur praktisk synvinkel en klar olägenhet att endasl den ene av två samboende, ogifta föräldrar kan företräda barnet rättsligt, eftersom detta försvårar möjligheterna att dela på föräldrauppgifterna. Nackdelarna

Prop. 1975/76:170 86

med den nuvarande ordningen är särskilt framträdande vid den rättslige vårdnadshavarens död. Barnen ställs då utan vårdnadshavare samtidigt som den efterievande föräldem tvingas till ett rättsligt förfarande i ett läge där trygghet och återhämtning för familjen är del angelägnaste behovei. Gifta föräldrar är automatiskt garderade mot en sådan situation. 1 motionen förordades inte något generellt införande av gemensam rättslig vårdnad för ogifta föräldrar, utan det förutsattes att varje särskill fall skulle efter ansökan av föräldrarna prövas av domstol, som skulle kunna vägra bifall om gemensam vårdnad bedömdes vara uppenbart stridande mot barnets bäsla.

I motionen 1975:1130 framhölls att det vid skilsmässor ofta uppstår onödigt konfiiktskapande diskussioner om vem av föräldrarna som skall fö vårdnaden om barnen. Detta förhållande drabbar i synnerhet barnen, som behöver och självfallel önskar goda relationer lill båda föräldrama men ofta tvingas ta ställning för en av dem.

1 sitt betänkande med anledning av motionerna (LU 1975:14) hänvisade lagutskottet lill att frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar var föremål för översyn inom justitiedepartementet. På gmnd därav fann utskottet det inte erforderiigt med något initiativ från riksdagens sida i den berörda frågan. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

3.3 Överflyttning av barn

Justitieombudsmannen (JO) har i skrivelse till regeringen kritiserat bestämmelsen i 21 kap. 12 § FB om att länsrättens beslut i fråga om överlämnande av barn omedelbart länder till efterrättelse, om inte annal förordnas. Enligt JO:s mening är denna bestämmelse myckel betänklig. Den för nämligen till följd att överflyttning tvångsvis kan genomföras innan besvärsinstansen kunnat pröva frågan om inhibition. Närdetta förekommer omöjliggör det ett återställande av sakläget i målet. Om överiämnandet sker till en umgängesberättigad är konsekvenserna visseriigen inte slutliga på samma sätt som då överiämnandet sker till vårdnadshavaren men även i sådana fall kan det enligt JO många gånger vara olyckligt att överlämnande sker innan saken hunnit prövas i besvärsmålet.

JO hemställde att regeringen måtte överväga en ändring av 21 kap. FB och dess tillämpningsföreskrifter. Ändringen borde enligt JO ske så alt huvudregeln blir att ett beslut om Överfiyttning av barn inte länder till efterrättelse innan del vunnit laga kraft. Emellertid måste enligt JO beaktas att det i åtskilliga fall, bl. a, då det är fråga om en nära föreslående um-gängesrättsperiod, kan vara påkallat att länsrätten förordnar om omedelbar efterrättelse. Länsrätten borde därför vid behov kunna förordna all dess beslut skall lända till omedelbar efterrättelse.

Prop. 1975/76:170 87

3.4 Rättegångskostnad 1 vårdnadstvister

Kritik har i olika sammanhang riktats mot att de nuvarande bestämmelsema i RB kan medföra all tappande part för betala motpartens rättegångskostnader i tvistiga vårdnadsmål. Bl. a. har frågan om en ändring av reglerna väckts i riksdagen innevarande år. 1 två motioner (1975:444 och 446) har yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om lagändring så att den tappande parten i en vårdnadstvist inte skall kunna förpliktas att betala motpartens kostnader. Som skäl har bl, a. anförts att varje förälder bör kunna processa om vårdnaden, när vederbörande anser alt omsorgen om barnens bästa kräver det, utan att behöva riskera att få betala både sina egna och motpartens kostnader. Motionerna har remissbehandlats.

3.5 Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Bankföreningen hemställer i sin skrivelse all de avgiftsbesiämmelser som skall träda i kraft den 1 januari 1976 kompletteras med en föreskrift om att bank får, utöver avgiften tre kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde, betinga sig särskild tilläggsavgift med hänsyn till de i vården ingående enheternas antal och förvaltningsarbetets omfattning. Bank skall dock alltid fö ta ul en sammanlagd åriig avgift per omyndigförvar om 100 kr. De förordade avgifterna föreslås gälla oberoende av om det är fråga om inhemska eller utländska värdepapper.

Som stöd för sin hemställan anför bankföreningen att kostnadsutvecklingen på bankområdel medför att avgifter baserade enbart på inneliggande handlingars värde numera inte förslår att täcka kostnaden för bankernas förvaltningsarbete. Denna grundläggande tendens i notariatverksamhetens inläktsstruktur framgår entydigt av en omfallande notariaitjänstuiredning som under åren 1970-1973 har utförts inom bankföreningen. Huvuddelen av bankernas nolariatdepåer skulle vid tillämpning av ett renodlat värde-grundat avgiftssystem uppvisa bristande kostnadstäckning. Särskilt ogynnsamt blir resultatet beträffande förvar med lågl värde och i synnerhet när innehållet är fördelat på ett flertal poster. Varje värdepapperspost ulgör nämligen ur förvaltningssynpunkt en särskild enhet som var för sig kräver individuella insatser i fråga om bevakning, emissionsåtgärder, uppbörd av utdelningar och räntor etc. insatser som i mindre grad är beroende av postens värde.

Mot bakgrund av de uppgiftersom framkom genom notariattjänstutred-ningen genomfördes vid årsskiftet 1973/74 en allmän höjning av bankernas noiariaiavgifter. Härvid ökade framförallt andra avgifter än de värdebaserade grundavgifterna. Minimiavgiften per förvar, 100 kr,, behölls.

Tilläggsavgifterna uttas i regel dels som en avgift per värdepapperspost, dels som en särskild avgift vid inlägg eller uttag av värdehandling. F. n, Uttas 12 kr. dels för varje vid avgiftsperiodens början inneliggande handling.

Prop. 1975/76:170 88

post av ensartade handlingar eller slutet konvolut, dels för varje deponering eller uttag under avgiftsperioden av sådana handlingar.

Bankföreningen beräknar att 65-70 % av omyndigförvaren har ett värde som understiger 25 000 kr. med ett medelvärde på 8 000-9 000 kr. och ined ett genomsnittsvärde per aktiepost på mindre än 2 000 kr. Bankföreningen finner det angelägel alt bankerna bereds inöjlighel alt i ökad utsträckning belasta omyndigförvaren med avgifter som står i relation till kostnaderna för förvaltningsarbetet. Med hänsyn till de fasta kostnader för uppläggning och underhåll av varje enskilt förvar som bankerna åsamkas även om inga värdepappersrörelser äger rum anser bankföreningen det vidare vara befogat att i lagen skriva in en bestämmelse om minimiavgift. Den föreslagna minimiavgiften, 100 kr,, motsvarar vad som i bankerna allmänt lillämpas,som lägsta avgift för vanliga öppna notariatförvar.

Motivet för slopandet av en lägre avgift för utländska värdepapper är
enligt bankföreningen att i den mån utländska värdepapper ingår i omyn
digförvar de i praktiken blir föremål för bevakningsåtgärder och utdelnings
uppbörd. , ■

4 Promemorian

4.1 Faderskap till barn

4.1.1 Äkta makes faderskap m.m.

I promemorian påpekas att de nuvarande bördsreglerna bör ses mol bakgmnd av att barn i äktenskap tidigare har haft en i rättsligt avseende mer gynnad slällning än andra barn. Genom att barn i stor utsträckning har presumerats ha äkienskaplig börd har reglerna därmed också tjänat som skydd för barnen. 1 och med att de utomäktenskapliga barnens situation numera har förbättrats, så all de i alla väsentliga avseenden har en rättsställning som motsvarar andra barns, finns emellertid enligt promemorian inte längre så stor anledning att i barnens intresse ställa upp regler som presumerar att de är födda i äktenskap och alt sålunda modems make är att anse som far. I stället bör reglerna utformas så att del så enkelt och samtidigt så säkert som möjligt skall kunna faslslällas vem som är ett barns far.

Enligt promemorian kunde det övervägas att hell slopa beslämmelserna om att en man i vissa fall skall automatiskt anses som far och i stället införa regler om att faderskapet för alla barn skall fastställas genom erkännande eller genom dom. Tanken härpå avvisas emellertid främst av del skälet att en sådan ordning skulle medföra åtskilligt onödigt arbete för både myndigheter och enskilda, 1 fall då barnels mor är gift vid födelsen lorde också enligt promemorian de nuvarande presumtionsreglerna ge ett materiellt riktigt resultat. Detsamma torde vara fallel då modern vid bamets födelse så nyligen har blivit änka att barnel kan vara avlat före mannens

Prop. 1975/76:170 89

död. Faderskapspresumtionen bör därför enligl promemorian behållas i dessa fall.

Då barn föds efler en skilsmässa torde emellertid enligl promemorian de nuvarande presumtionsreglerna ofta slå fel och det föreslås därför att den nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap slopas. Faderskapet för barn som föds efler en äktenskapsskillnad bör sålunda enligt promemorian fastställas genom erkännande eller dom.

Om man, sägs det vidare i promemorian, behåller den legala faderskapspresumtionen i fall då barnets mor är gift eller nyss har blivit änka, måsle lagen givetvis även i fortsättningen innehålla bestämmelser enligt vilka det blir möjligt att häva presumtionen. Det kan emellertid ifrågasättas om lagen alltjämt bör innehålla bestämmelser om vissa frister inom vilka mannen eller hans arvingar måsle väcka talan om hävande av faderskapspresumtion. Att i lagen behålla bestämmelser om all mannen måste väcka sådan talan inom viss tid kan inte längre grundas på tanken att barnet har ell väsentligt intresse av alt inte fö sin slällning som barn lill gifta föräldrar ifrågasatt och undanröjd. Enligt promemorian bör del tvärtom ligga i såväl bamets som mannens intresse att det legala faderskapet upphävs, om det visar sig all det inte stämmer överens med det verkliga. Det föreslås därför att man i lagen inte har någon tidsbegränsning för mannens rätt att väcka lalan i hithörande fall.

1 promemorian behandlas också nuvarande regler om all mannen, oavsett hur lång tid som har förflutit från bamets födelse, är avskuren från sin rält att väcka lalan angående äkienskaplig börd, om han har erkänt barnet som sitt efter del att bamet har fötts och efler det att han fött kunskap om att modern haft samlag med annan under tid då barnet kan vara avlat. Det framhålls bl, a. att mannens intresse av att i ett sådant fall även i fortsättningen gälla som far till barnel måste vara starkt beroende av att samhörigheten mellan honom, å ena sidan, och barnet och dess mor å andra sidan består. Om denna samhörighet brister är det naturiigt att mannen önskar få klariagt om han verkligen är far till barnet eller ej. Även från barnels synpunkt synes det i ett sådant fall vara värdefullt att frågan om mannens faderskap blir utredd. Sammanfattningsvis föreslås därför i promemorian att mannen skall få rätt alt väcka talan om att han inle är far till barnet även i de fall då han först har erkänt del som sitt.

Vad gäller mannens arvingars rält alt väcka talan om hans faderskap till barnel fastlås i promemorian att arvingarna liksom nu bör vara uteslutna från talerätt, om mannen har erkänt barnel som sill utan att därefter själv väcka någon talan mot barnel. Vad därefier gäller del fallet att den avlidne mannen inle har erkänt barnet som sitt bör enligt promemorian huvudregeln vara att arvingarna till mannen inle har någon talerätl. Dock bör arvingarna ha rätt att väcka talan, om mannen har dött före barnets födelse. Talerätl bör vidare föreligga, om mannen visseriigen avled efter barnets födelse men inte kände lill födelsen. Om mannen inte har varaktigt sammanbott med

Prop. 1975/76:170 90

barnel och heller inle har erkänt barnet, föreslås att arvingarna, i enlighet med vad som gäller f, n,, får rätt att föra talan mot barnel om mannens faderskap. Deras rätt härtill föreslås dock utesluten, om talan som grundats på att mannen är far lill bamet har väckts mot honom under hans livslid och det därefter vid hans död har förflutit mer än ett år från det han fick del av bamets talan utan att han själv väckt talan mot bamet angående sill faderskap. Vidare föreslås att arvingarna liksom nu bör vara skyldiga att väcka talan mot barnet inom ett år från det att talan som grundas på att mannen är far till barnet har väckts mot dödsboet.

Kretsen av arvingar som har talerätt bör enligt proemorian beslämmas på samma sätl som hittills. Talerätt bör alltså tillkomma var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen. Efteriämnar mannen sekundosuccessorer enligt 3 kap. 1 § ärvdabalken, bör envar av dem ha talerätl.

Bamet bör enligt promemorian även i fortsättningen ha rätt alt väcka talan om faderskapet mot den man som direkt av lagen utpekas som dess far. Någon lidsfrist för väckande av sådan talan bör inte anges. Om mannen är död bör likaledes som enligt gällande rätt talan kunna väckas mol mannens arvingar.

De nuvarande bestämmelserna om förutsättningarna för bifall till talan om hävande av faderskapspresumtionen bör enligt promemorian i sina huvuddrag gälla även i fortsättningen, I fall då modern har haft samlag med annan än maken bör del dock anses tillräckligt all del med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikl att barnel har avlats av den andre. Det framhålls att man på så sätt uppnår överensstämmelse med de regler som f. n. gäller för fastställande av faderskap beträffande bam utom äktenskap, I fall då makarna levt åtskilda under konceptionsliden bör vidare talan om hävande av faderskapspresumtionen kunna bifallas oberoende av orsaken lill att makarna bott i sär.

Alt väcka lalan vid domstol om hävande av faderskapspresumtionen kan enligl promemorian naturiigtvis te sig onödigt omständligt för de inblandade parterna i sådana fall då det står helt klart för dem att annan man än moderns make är far till barnet och denne dessutom är villig att erkänna faderskapet. Med nuvarande regler kan ett sådani erkännande inte ges förrän presumtionen för den äkta mannens faderskap har hävts av domstolen. Praktiska skäl talar för alt man ändrar denna ordning och gör del möjligt att lämna ett giltigt faderskapserkännande även i de fall då bördslalan inte har väckts eller avgjorts. Del föreslås alltså att, i de fall då modem är gift, annan man än hennes make skall kunna erkänna faderskapet lill barnet med verkan bl. a. att presumtionen förden äkta mannens faderskap hävs. De nuvarande reglema om erkännande av faderskap föreslås för dessa fall bli kompletterade med ett krav på att såväl modem som hennes make skall godkänna erkännandet.

Prop. 1975/76:170 91

Det föreslås vidare all regler införs som gör del möjligt att till gemensam handläggning med en talan om att moderns make inle är far lill hennes barn väcka talan om fastställande av att annan man är far till barnet. Dessa regler föreslås kompletterade med bestämmelser som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att redan närden äkta mannens faderskap har ifrågasatts börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet.

4.1.2 Fastställande av faderskap genom erkännande eller dom

När det gäller fömtsättningarna för att ett faderskapserkännande skall vara giltigt föreslås i promemorian inle någon ändring utöver vad som tidigare har anförts beträffande erkännande före del att makes faderskapspresumtion har hävts, Inle heller föreslås någon ändring i fråga om de materiella förutsällningarna för att en man av domstol skall förklaras vara far till ett barn.

Lagen (1969:618)om faslställandeav faderskapet lill barn utom äktenskap föreslås i promemorian bli inarbetad i FB. Härvid anses alt de bestämmelser som handlar om barnavårdsnämndens utredning kan flyttas över i sak oförändrade. Som lidigare har nämnts föreslås emellertid att bestämmelserna kompletteras med en regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att inleda ulredning om vem som är ett barns far även i sådana fall då modems make i och för sig är att anse som far enligl FB men faderskapet har satts i fråga av maken eller barnet.

Faderskapslagens bestämmelser föreslås i stor utsträckning bli tillämpliga även i sådan faderskapsmål där det inte åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet fastställs. Det föreslås dock att undantag görs för bestämmelserna-i 15 § som innehåller vissa regler om rättegångskostnader.

4.2 Vårdnad och underhåll

Enligl promemorian finns det flera skäl som talar för att föräldrarna bör ha möjlighet att efter skilsmässa behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn. Del framhålls att skilsmässosituationen avdramatiserades väsentligt genom 1973 års ändringar i giftermålsbalken och att den ändrade uppfattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års reform har gett många frånskilda makar bättre fömtsättningar att på ett mindre känsloladdat och prestige-betonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan inbördes och i förhållande till barnen. Därigenom har föräldrama också fått ökade möjligheter att la ett gemensamt rättsligt ansvar för barnen efter äktenskapets upplösning och efter det all de har flyital i sär. 1 de allra flesta situationer måste del vara till fördel för barnen om de efler skilsmässan kan bevara nära och goda förhållanden lill båda föräldrarna. Om en ordning med gemensam

Prop. 1975/76:170 92

rättslig vårdnad kan främja sådana goda förhållanden finns det enligl promemorian uppenbarligen skäl att allvarligt pröva införandet av en sådan möjlighel. Det framhålls alt en ordning med gemensam vårdnad ofla ses som betydelsefull inte minst med tanke på den situationen att den ena föräldern skulle avlida. Även om det enligt gällande rätt bara undantagsvis kan förekomma alt annan än den efterlevande förordnas till vårdnadshavare, om del är den vårdnadshavande föräldern som avlider, kan det innebära en trygghet för föräldrarna att veta alt vid den enes död den andre automatiskt slår kvar som vårdnadshavare för barnen.

Enligl promemorian skulle det också många gånger kunna vara till slor fördel för förhållandet mellan frånskilda föräldrar och deras bam om de vid skilsmässan kunde slippa all la ställning till frågan vem av dem som skall ha den rättsliga vårdnaden om barnen - med alla de prestigekonfiikter som kan följa därav. Detta talar för alt domstolen inte alltid skulle behöva meddela beslul angående vårdnaden i ett skilsmässomål. I stället skulle den lidigare gemensamma vårdnaden fortsätta automatiskt, så länge ingen av makarna yrkade att vårdnadsfrågan togs upp.

Om det införs en möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar, är det enligt promemorian uppenbart att man också måste allvarligt pröva att införa en motsvarande möjlighel för ogifta föräldrar, dvs. sådana föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra. Även om del praktiskt selt i allmänhet inte lorde innebära några egentliga olägenheteratt den rättsliga vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna, kan man enligt promemorian inte bortse från att det i många familjer där föräldrarna är ogifta finns ett starkt önskemål att de gemensamt skall fö hand om vårdnaden om barnen. Liksom när det gäller frånskilda föräldrar kan ett gemensamt rättsligt ansvar vara ägnat att främja de inbördes relationerna och förhindra onödiga störningar. Vidare kan det också för de ogiftas del vara tryggt att veta att vid den enes död den andre slår automatiskt kvar som vårdnadshavare.

Givetvis kan det ibland uppstå komplikationer, om föräldrar som inte bor tillsammmans har gemensam rättslig vårdnad om ett barn. Det framhålls dock att svårigheterna inle lorde ha avgörande belydelse och det erinras i sammanhanget om bestämmelsen i nuvarande 6 kap, 5 § FB, som vid fall av gemensam vårdnad ger den ene föräldern rätt att ensam fatta beslut, om den andre är förhindrad att delta. Med denna bestämmelse torde man komma lill rätta med många av de praktiska problem som kan uppstå på grund av all föräldrarna lever i sär.

I promemorian diskuteras om det skulle vara tillräckligt att ena föräldern önskar gemensam vårdnad för att en sådan ordning skall komma lill stånd. Det framhålls emellertid att detta skulle innebära att man lade en alltför svär uppgift på den av föräldrama som inte anser sig kunna upprätthålla de nära fortsatta kontakter med den andra föräldern som en jgemensam vårdnad förutsätter. Enligt promemorian bör därför ett villkor för en ordning

Prop. 1975/76:170 93

med gemensam vårdnad vara att föräldrarna är ense om att de vill ha vårdnadsfrågan ordnad på del sättet.

Sammanfattningsvis anses enligl promemorian övervägande skäl tala för att man inför en möjlighet för ogifta föräldrar alt gemensamt fö vårdnaden om sina barn. Denna rätt bör i princip vara oberoende av om föräldrama bor tillsammans eller ej. Vidare bör frånskilda föräldrar ha möjlighet att behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden om barnen.

När det gäller de ogifta föräldrarna bör det enligl promemorian uppenbariigen krävas ett beslut av myndighet föratt de skall få utöva den rättsliga vårdnaden om barnen gemensamt. Uppgiften att meddela sådana beslut bör liksom när det gäller övriga beslut i vårdnadsfrågor ligga på domstolama. I princip bör domstolen förordna om gemensam vårdnad i alla de fall då föräldrarna önskar det. På samma sätt som nu är fallet i liknande situationer bör dock domstolen ha möjlighel att vägra att följa föräldrarnas önskemål, om del skulle uppenbart strida mot barnets bäsla.

Har beslut meddelats om gemensam vårdnad och visar det sig sedan att denna ordning inte fungerar, bör enligt promemorian vardera maken kunna begära att beslutet upphävs. Det ankommer då på domstolen att förordna vem av föräldrarna som skall utöva vårdnaden. Är föräldrarna ense, bör rätten besluta i enlighet med deras önskemål, såvida det ej skulle uppenbart strida mot bamens bästa. Om det med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att ingen av föräldrama bör ha vårdnaden, bör vårdnaden liksom i andra motsvarande situationer anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Vad beträffar frånskilda föräldrar förelås all, om makarna före skilsmässan har haft gemensam vårdnad om barnen, så bör den gemensamma vårdnaden fortsätta automatiskt. Visar det sig senare alt föräldrarna inte kan enas bör var och en av dem ha rätt att påkalla domstolens beslut i vårdnadsfrågan. 1 promemorian föreslås inte någon ändring vad gäller barnavårdsnämndens möjlighet att ta initiativ till att vårdnaden fråntas fösumlig vårdnadshavare. Däremot föreslås att allmänne åklagarens nuvarande befogenhet i detta avseende upphävs.

Del påpekas i promemorian att en ordning med gemensam vårdnad för vissa konsekvenser i fråga om bl. a. underhållsbidrag och bidragsförskott. Ett beslut om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar medför sålunda att eventuella tidigare domar eller avtal om underhåll kommer au föriora sin verkan, eftersom skyldighel att utge underhållsbidrag inle åvilar den som själv har del i vårdnaden. Behåller frånskilda föräldrar gemensamt vårdnaden om barnen fastställs inte heller underhållsbidrag. Det anförs emellertid all eftersom gemensam vårdnad förutsätter att föräldrarna är ense på denna punkt, det normalt inte torde spela någon roll alt en dom eller ett avtal om underhållsbidrag förlorar sin verkan eller att vid skilsmässa underhållsbidrag inte fastställs att ulgå. Det för enligt promemorian förutsättas att föräldrarna i de angivna fallen följer huvudprincipen i 7 kap. 2 S FB och

Prop. 1975/76:170 94

gemensamt lar del i kostnaderna för barnens underhåll, var och en efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra sig sin underhållsskyldighet, kan detta vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Vad gäller frågan om bidragsförskott börenligt promemorian fördel första beaktas att även om det endast är den ene av föräldrarna som är rättslig vårdnadshavare och den andre därför blir skyldig att utge underhållsbidrag, så utgår inle bidragsförskott så länge den underhållsskyldige bor lillsammans med barnet. Från bidragsförskottssynpunkl är det därför likgiltigt om samboende föräldrar gemensamt har vårdnaden om barnen eller ej. Bor föräldrarna i sär är det däremot av avgörande betydelse om vårdnaden är gemensam eller inte. Är vårdnaden gemensam är, som tidigare nämnts, ingen av föräldrarna skyldig att utge underhållsbidrag. Därmed saknas också den formella grunden för bidragsförskott. Detta är enligt promemorian naturligtvis en sak som får tas med i beräkningen när frågan om gemensam vårdnad prövas.

En ordning med gemensam vårdnad för enligt promemorian också betydelse vid lillämpningen av reglema om studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349) och studiestödskungörelsen (1973:418) samt av bestämmelsema om barntillägg till ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.

1 promemorian berörs också vissa andra regler inoiri social- och skattelagstiftningen för vilkas tillämpning del i fiera fall har betydelse om en person har barn och om barnet bor tillsammans med föräldern. Det gäller t.ex, bestämmelsema om bostadstillägg enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och bestämmelserna om kommunalt bostadstillägg enligt kungörelsen (1973:379) om statsbidrag till statskommunala bostadstillägg.

Det påpekas vidare att del kan vara av betydelse för rätten att erhålla sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring om den försäkrade sam-tnanbor med barn. Likaså påpekas att förekomsten av hemmavarande barn kan påverka rälten till avdrag och skattereduktion enligt kommunalskaltelagen,

I vissa situationer är det alltså enligt promemorian av betydelse om en förälder har barn boende hos sig eller inte. Denna fråga påverkas dock enligt promemorian i och för sig inle av de föreslagna vårdnadsreglerna. Att en förälder har del i den rättsliga vårdnaden av ett barn betyder nämligen inle alt barnel också renl faktiskt måste bo hos den föräldern. 1 fall då föräldrarna har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan att bo tillsammans kan det tänkas alt barnet antingen bor huvudsakligen hos den ena av föräldrarna eller att del bor växelsvis hos båda. Det får enligt promemorian avgöras från fall till fall var barnet vid tillämpningen av de olika bestämmelserna skall anses ha sitt hemvist.

De i promemorian föreslagna ändringama i vårdnadsreglerna aktualiserar

Prop. 1975/76:170 95

frågan om förmynderskapet även i fortsättningen automatiskt skall följa med innehavet av vårdnaden. Enligt promemorian bör det härvid beaktas bl. a. att de föreslagna reglerna kan komma att medföra att vårdnaden beträffande ett och samma barn ändras oftare än f n. En motsvarande överflyttning av förmynderskapet mellan föräldrarna skulle kunna tänkas medföra vissa svårigheter när det gäller t. ex. förmyndarens redovisning för förmynderskapet. Övervägande skäl talar dock enligt promemorian för att man behåller det nuvarande systemet och alltså i princip låter förmynderskapet följa vårdnaden,

4.3 Överflyttnmg av barn

1 21 kap, 12 S FB föreskrivs att länsrättens förordnande om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad, umgängesrält eller överlämnande av barn liksom förordnande om handräckning för överflyttning av barn länder lill omedelbar efterrättelse, om inte annat förordnas. Bakgrunden lill denna regel är enligt promemorian att hilhörande ärenden har en exekutiv prägel och att det, liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden, är angeläget att sökanden skall fö sin rält förverkligad utan dröjsmål. Samtidigt bördock observeras alt länsrättens prövning inte är av rent formell karaktär utan att den omfattar också den materiella sidan av saken. Det innebär att det inte är självklart hur utgången i verkställighetsfrågan slutligen skall bli. Enligt promemorian kan det med hänsyn bl, a. härtill med fog ifrågasättas om det är lämpligt alt ha en huvudregel som innebär att avgörandena skall lända till omedelbar efterrättelse. Visseriigen kan länsrätten förordna all dess beslut inte skall lända till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. Detta torde emellertid i praktiken förekomma mycket sällan. Överrätten kan ocksä efter besvär förordna om inhibition med stöd av 28 S förvaltningsprocesslagen. Av tillämpningsföreskrifterna till 21 kap. FB följer vidare att polismyndigheten inte får verkställa hämtning, förrän den har erhållit besked om alt frågan om inhibition har prövats i besvärsärendet. Det fordras emellertid att länsrättens beslut kommer den enskilde lill banda i så god tid att besvär hinner anföras och meddelande härom nå polismyndigheten innan denna hunnit verkställa del överklagade beslutet, vilket ingalunda alltid är fallet.

Även då länsrätten endast har meddelat vitesföreläggande kan enligt promemorian en otillfredsställande situation uppslå. Ofta torde den i vitesföreläggandet utsatta frislen ha gått ul innan besvären hinner avgöras. Det blir i sådana fall omöjligt för klaganden att förutse om han kan avvakta besvärsinstansens prövning innan han överiämnar bamet. Han riskerar nämligen att vitet döms ut, om hans besvär inte leder till ändring i beslutet,

1 enlighel med vad JO har föreslagit bör enligt promemorian huvudregeln vara att beslut om överfiyttning av bam inte länder till efterrättelse förrän

Prop. 1975/76:170 96

det har vunnit laga kraft. Givetvis måste länsrätten dock i det enskilda fallet ha befogenhet att förordna att dess beslut skall lända till omedelbar efterrättelse. Det föreslås att beslämmelserna i 21 kap, 12SFB och lill-lämpningsföreskrifterna till 21 kap, FB ändras i enlighel med vad som har anförts.

4.4 Rättegångskostnad i vårdnadstvister

1 promemorian framhålls alt domstolens uppgift i vårdnadsmål inte primärt är att avgöra vem av makarna som har rält eller fel utan att träffa ett avgörande med hänsyn uteslutande till barnets bästa. I övervägande antalet tvistiga vårdnadsmål är förhållandena dessutom sådana att bägge föräldrama i och för sig får anses lämpliga som vårdnadshavare. Domstolens uppgift är då att avgöra vem av dem som med hänsyn till barnels bästa är lämpligast. Med nuvarande ersättningsregler innebär detta att en förälder som i och för sig är lämplig som vårdnadshavare kan komma alt ensam få stå för samtliga rättegångskostnader. Det bör enligl. promemorian också beaklas alt högre instans inte sällan kan komma till en annan slutsats än den lägre i vårdnadsfrågan. Part som då förlorar i hovrätten blir tvungen att betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader inte bara i hovrätten utan också i underrätten. Del bör därför enligt promemorian övervägas att ändra beslämmelserna så att rättegångskostnaderna i vårdnadsmål kvittas, dvs. att vardera parten för bära sin kostnad. Som skäl för en sådan ändring framhålls bl. a, att del från barnets synpunkt kan vara angelägel att frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för en mera ingående domstolsprövning.

Man skulle enligt promemorian eventuellt kunna tänka sig en regel enligt vilken kvittning skall ske, om inle särskilda skäl föranleder annal. Domstolen skulle i så fall kunna ta hänsyn till exempelvis i vad mån lappande part har haft fog för sin talan, Mol en sådan ordning anförs emellertid att den i många fall skulle kunna vålla problem i den praktiska tillämpningen. 1 stället föreslås alt i vårdnadsmål skall gälla den regeln att vardera parten skall bära sin kostnad.

4.5 Följdändringar 1 andra författningar m. m.

4.5.1 Allmänt

Det föreslås i promemorian alt termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen i samband med all börds- och vårdnadsreglerfia ändras. Del kan visserligen inte alltid undvikas all man på olika områden har skilda regler, beroende på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid tiden för barnets födelse

Prop. 1975/76:170 97

eller om de senare har ingått äktenskap med varandra, 1 så fall bör emellertid enligt promemorian del angivna förhållandet direkt anges i de berörda bestämmelserna.

Vad som sålunda föreslagits föranleder i första hand ändringar i FB, Ändringar behöver emellertid göras också i andra författningar.

De lagar som tas upp i promemorian är lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap, religionsfrihetslagen (1951:680), lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m, i mål om äkienskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap, bamavårdslagen (1960:97), namnlagen (1963:521), lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag samt studiestödslagen (1973:349). Det anmärks att de regler som behöver ändras i religionsfrihetslagen är av kyrkolags karaktär och att ändringarna således kräver medverkan av kyrkomötet.

Det påpekas också att det i och för sig kan finnas skäl att ändra såväl FB som andra av de nyss angivna författningarna, utöver vad som föreslås i promemorian. Författningarna är emellertid f. n. föremål för visst utredningsarbete. Sålunda har familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) i uppdrag att se över bl.a. FB:s regler om underhåll, medan namnlagen är föremål för översyn av namnlagsutredningen (Ju 1972:06). Vidare pågår inom arbetsmarknadsdepartementet en översyn av lagen om svenskt medborgarskap. Resultatet av det pågående utredningsarbetet bör enligt promemorian inte föregripas.

4.5.2 Lagen om svenskt medborgarskap

De föreslag till ändrade regler om faderskap som föreslås i promemorian medför vissa ändringar i medborgarskapslagen, framför allt när det gäller reglerna om barns förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen.

Enligt promemorian bör man i de fall då en man direkt i lagen anges som far till ett barn i medborgarskapshänseende låta de regler gälla som f. n. är tillämpliga på barn som föds i äktenskap. Är mannen svensk, bör alltså barnet bli svensk medborgare. Är modern svenska, bör barnet under de förutsättningar som nu gäller förvärva hennes medborgarskap. 1 övriga situationer, dvs. när ingen man automatiskt anses som far enligt lagen, bör barnet bli svensk medborgare, om modern har sådant medborgarskap. Denna regel blir alltså tillämplig inle bara på sådana barn som enligl nuvarande bestämmelser anses som barn utom äktenskap utan också på barn som föds kort tid efter en skilsmässa.

Förslaget om att ur lagstiftningen rensa ut termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap nödvändiggör enligt promemorian vissa ändringar i 5 S medborgarskapslagen. Bestämmelserna i paragrafen modifieras också med hänsyn till förslaget att även ogifta föräldrar skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn. En smärre ändring föreslås i 13 a S medborgarskapslagen.

7 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170.

Prop. 1975/76:170 98

4.5.3 Religionsfrihetslagen

Förslagen om ändring i de nuvarande bestämmelserna om faderskap samt om slopande av termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap medför enligt promemorian vissa ändringar i 7 och 8 SS religionsfrihetslagen. Bestämmelserna i dessa paragrafer gäller barns inträde i svenska kyrkan och är olika beroende på bl. a. om barnel är barn i äktenskap eller barn utom äktenskap. Enligt promemorian bör utgångspunkten i stället vara om föräldrarna är gifta med varandra vid bamets födelse eller ej,

4.5.4 Lagen om blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller
vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras i lagen med hänsyn till att reglerna om bams börd ändras och alt termema barn i och bam utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen.

4.5.5 Barnavårdslagen

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras med hänsyn till de föreslagna ändringarna i FB och upphävandet av faderskapslagen.

4.5.6 Namnlagen

De föreslagna ändringarna i bördsreglerna medför enligl promemorian vissa följdändringar i vissa beslämmelser i namnlagen. Bl.a, bör termerna barn i äktenskap, barn utom äktenskap och äktenskaplig börd slopas,

4.5.7 Lagen om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag samt
studiestödslagen

Vissa redaktionella ändringar bör enligl promemorian göras med hänsyn till att termen barn utom äktenskap föreslås slopad

4.6 Ikraftträdande m. m.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I juli 1976, De nya reglerna om faderskap föreslås bli tillämpliga fullt ul i fråga om bam som föds efter ikraftträdandet. När det gäller bam som har fölls dessförinnan föreslås äldre rätt bli tillämplig på så sätt alt om en man enligt de äldre bestämmelserna har varit alt anse som far, skall han anses som far även efter ikraftträdandet av de nya reglema även om han enligt dessa inte automatiskt ar att anse som barnets far. De nya reglerna om att annan man kan erkänna faderskapet till barn.

Prop. 1975/76:170 99

vartill moderns make enligt lagen är alt anse som far,bör enligt promemorian gälla, oavsett om barnet är fött före ikraftträdandet eller ej. Mera tveksamt anses vara i vad mån moderns make eller hennes förutvarande make skall få föra talan om att han inte är far till barnet, i fall då det är fött före ikraftträdandet. Har han inte försuttit de frister som tidigare gällt för väckande av sådan talan, är det dock klart att han efter ikraftträdandet bör kunna föra talan om faderskapet. Han börenligt promemorian kunna väcka talan även i fall då han har försuttit en äldre talefrist, eftersom de nya bestämmelserna annars skulle fö alltför liten räckvidd. Om däremot en tidigare väckt talan har ogillats genom lagakraftägande dom på annan grund än att en talefrist har försuttits, bör ny talan om samma sak i enlighet med allmänna principer vara utesluten.

Vad gäller mål om äktenskaplig börd som är anhängigt vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande föreslås att de nya reglerna om förutsättning för talans bifall blir tillämpliga. Om det alltså utreds att modern har haft samlag med annan än maken, bör talan bifallas om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att bamet har avlats av den andre.

Promemorieförslaget innebär en kraftig inskränkning i rätten för arvingar till avliden man att väcka talan om dennes faderskap. Har talan väckts före ikraftträdandet med iakttagande av gällande tidsfrister och är målet alltjämt anhängigt vid ikraftträdandet bör dock enligt de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna talan prövas slutligt utan hinder av att rätten att föra talan har fallit bort enligt de nya bestämmelserna. När det gäller förutsättningarna för bifall till talan föreslås dock att de nya reglerna tillämpas.

Vad därefter beträffar de föreslagna vårdnadsreglerna torde enligt promemorian några övergångsproblem knappast uppstå. Reglerna föreslås gälla fullt i och med ikraftträdandet.

I promemorian föreslås slutligen att faderskapslagen skall upphävas i samband med att de nya reglerna i FB sätts i kraft men att vissa övergångsbestämmelser till faderskapslagen alltjämt skall gälla.

5 Remissyttrandena

S.l Allmänna synpunkter

Promemorieförslagen har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Den kritik som har framförts har främst gällt förslaget om att föräldrar som är frånskilda eller som inte är gifta med varandra skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn, även om de inte sammanbor.

Hovrätten för Nedre Norrland menar att de i promemorian framlagda för-

Prop. 1975/76:170 100

slagen i allt väsentligt torde överensstämma med den syn på förhållandet mellan föräldrar och barn som har varit förhärskande i den allmänna debatten under senare år och all en modernisering av förevarande rättsområden är motiverad. Förslagen i promemorian är enligt hovrätten ägnade att ligga till grund för lagstiftning.

Skolöverstyrelsen anser det angeläget att sådana ändringar görs i FB:s regler att en större jämställdhet åstadkoms för moder och fader i frågor om ansvar och vårdnad om barn och ansluler sig därför till de i promemorian framlagda förslagen i denna fråga.

Invandrarverket är i princip positiv till de reformer som föreslås i promemorian. Verket anser att reformerna innebär en anpassning av familjerätten till de fortlöpande förändringarna i den allmänna uppfattningen och till den alll vanligare förekomsten av andra samlevnadsformer än äktenskapel. kven familjelagssakkunniga framhålleratl samhällsutvecklingen har medverkat till en ändrad syn på fiera av de frågor som regleras i FB. De sakkunniga påpekar att denna ändrade syn redan har lett till betydelsefulla ändringar i reglerna när det gäller t. ex. utomäktenskapliga barns rättsliga ställning och att endast en principiell skillnad egentligen återstår, nämligen när det gäller vårdnad och, som en följd därav, förmynderskap.

Svenska kommunförbimdet anser att de föreslagna ändringama kommer att leda till en forlsalt utjämning av skillnaderna i familjerättsliga och andra avseenden mellan barn till gifta och icke gifta föräldrar och tillstyrker av denna anledning att de föreslagna ändringarna genomförs. Stockholms sociala centralnämnd konstaterar att de föreslagna ändringarna i familjerätten ansluter till angelägna önskemål och behov och därför bör tillstyrkas. Enligt TCO ligger de föreslagna beslämmelserna i linje med TCO:s allmänna familjepolitiska strävanden, varför TCO tillstyrker de framlagda förslagen. SACOISR framhåller att de föreslagna förändringarna är i huvudsak nödvändiga till följd av samhällets ändrade synsätt på det förevarande området.

Malmö tingsrätt avstyrker uttryckligen all promemorieförslagen läggs till grund för lagstiftning. Tingsrätten anför att huvudsyftet med de föreslagna ändringarna synes vara dels att lagstiftningen skall vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer och att därför barns börd i eller utom äktenskap inte skall komma till uttryck i lagtext och att föräldrars civilstånd heller inte skall påverka deras rältigheter och skyldigheter gentemot barn, dels att det materiellt rikliga faderskapet skall fastställas i fler fall än f n. Sådana syften är naturligtvis riktiga, anför tingsrätten. Samtidigt är det angeläget att man vid strävan att uppnå sådana mål inle i något avseende åsidosätter den grundläggande principen om hänsyn till barnets bästa. Denna princip synes enligl tingsrättens mening i fiera fall ha frångåtts i promemorian. Tingsrätten finner härutöver all några övertygande skäl för behovet av fiertalet av de föreslagna ändringarna inte har utretts och analyserats tillräckligt. Dock innehåller promemorian enligl tingsrätten vissa tankegångar som skulle kunna leda till lagändringar. Tingsrätten ifrågasätter dock det lämpliga

Prop. 1975/76:170 101

i att alllför ofta göra ändringar i FB och anser därför att eventuella ändringar bör anstå tills familjelagssakkunnigas förslag kan tänkas bli genomförda. Domareförbiindei framför liknande synpunkter. Efiersom de berörda frågorna synes ha nära samband med vad den pågående utredningen på familjelagstiftningens område har att la slällning lill ifrågasätter förbundet starkt lämpligheten av att innan denna ulredning slutförts genomföra reformer av den art som nu föreslås.

Enligl länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län synes promemorieförslagen inle främsl gå ut på att tillgodose barnens bästa utan deras föräldrars önskan om valfrihet i fråga om levnadsform, Förslagel om gemensam vårdnad torde enligl länsstyrelsen sakna förankring hos den breda allmänheten och synes tillkommet för endast en exklusiv krets av föräldrar, Namnlagsutredningen anser att underlaget när det gäller de föreslagna ändringarna i FB förefaller väl tunt i vissa stycken. Enligl utredningens mening hade behovet av ändringar och de praktiska verkningarna av föreslagna ändringar behövt en djupare undersökning än som kunnat ske inom ramen för den framlagda promemorian.

Ett par remissinstanser, hovrätten för Nedre Norriand och invandraiverkei, pekar på de framlagda förslagens betydelse för förhållandet lill övriga nordiska länders rättsregler på de ifrågavarande områdena. Hovrätten anser alt det skulle ha varit värdefullt om delta hade diskuterats i promemorian. Invandrarverket konstaterar alt eii genomförande av förslagen skulle innebära all den samordning av lagstiftningen inom de nordiska länderna som har uppnåtts överges. En sådan samordning är enligt invandrarverket emellertid alltjämt av stort värde, inle minst med tanke på det stora antalet invandrare i Sverige från övriga nordiska länder. Invandrarverket påpekar också att de inlernationellt-rälisliga aspekterna inte berörs i promemorian. Det rör sig här delvis om komplicerade frågor som det enligt verkets mening hade varil värdefullt alt få belysta med tanke på det stora anlalel utländska medborgare i Sverige,

5.2 Faderskap till barn

5.2.1 Äkta makes faderskap m.m.

Övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till eller lämnar ulan erinran de förslag som gäller faderskap lill barn. Familjelagssakkunniga finner således förslagen i dessa delar väl underbyggda i materiellt hänseende och har ingen erinran mol dem. Den kritik som har riktats mot förslagen i dessa delar gäller främsl slopandet av de nuvarande fristerna för mannens rätt alt väcka lalan om hävande av den legala faderskapspresumtionen samt införandet av en möjlighet att fö faderskapspresumtionen hävd genom att annan man erkänner faderskapet till barnet.

Prop. 1975/76:170 102

Ingen remissinstans har förfäktat meningen att den legala faderskapspresumtionen bör slopas hell. Västerås tingsrätt och familjelagssakkunniga ullalar alt en sådan ordning hell visst skulle vara både opraktisk och orimlig. Moderata samlingspartieis kvinnoförbund är av motsvarande uppfaltning. Socialdemokratiska kvinnoförbundet säger sig med intresse ha tagit del av resonemangen om att ytterligare markera barns lika ställning genom alt ersätta äktenskapets automatiska bördsregler med ett särskilt faderskapserkännande för varje nyfött bam men instämmer i slutsatserna i promemorian att detta av praktiska skäl inte låter sig göra.

Praktiskl taget samtliga remissinstanser godtar förslaget om att faderskapspresumtionen bör behållas när modern vid barnets födelse är gift eller nyss har blivit änka men alt presumtionen inte längre skall gälla i de fall då modern vid barnels födelse är frånskild. Familjelagssakkunniga understryker att det inle längre finns riktigt samma starka intresse som tidigare att presumera att den man som är eller har varit gift med modern till barnet också är barnets far, eftersom skillnaden både i faktiskt och rättsligt hänseende mellan utomäktenskapliga och andra bam har suddats ut. Även Stockholms tingsrätt finner förslaget väl grundat och framhåller att den nuvarande ordningen är mindre väl förenlig med förhållandena i de flesta fall där barn föds efter äktenskapsskillnad. Västerås tingsrätt anser alt det är skäl att slopa presumtionsregeln för den frånskilde mannens faderskap, om erfarenheten visar att han sällan är far till barnet. Riksskatteverket konstaterar att vad som i promemorian anförs om att de nuvarande presumtionsreglerna ofta slår fel, när barn föds efter äktenskapsskillnad men på sådan lid att det kan vara avlat före äktenskapets upplösning, överensstämmer med folkbokföringsmyndigheternas erfarenhet. Ändringen är enligt verkets mening välmotiverad eftersom den medföratl både parter och myndigheter slipper ett tungrott förfarande utan att rättssäkerheten kan antas bli eftersatt.

Även familjestödsutredningen menar att den föreslagna ordningen lorde stå i bättre överensslämmelse med de faktiska förhållandena än nuvarande regler, Siockholms sociala centralnämnd tillstyrker förslaget och menar att det är väsentligt med regler som ger möjlighet all klariägga det rätta faderskapet, även om det någon gång kan leda till all faderskapet inte kan fastställas. Förslaget tillstyrks också av Göteborgs socialförvaltning och Malmö sociala centralnämnd. Centralnämnden finner erfarenheten tala för alt den frånskilde maken ytterst sällan är far lill ett barn som föds efter skilsmässa. Även om man enligt nuvarande regler genom bördstalan snabbt och i en enkel process kan få faderskapspresumtionen hävd, har dessa regler enligt nämndens mening skapat onödig irritation för alla parter. Även Yrkeskvinnors klubbars riksförbund finner övervägande skäl tala för förslaget i denna del, eftersom i övervägande antalet fall annan än den frånskilde maken är far till barnel. Domstolsverket anmärker att de föreslagna ändringarna i viss ulslräckning kan förväntas underiätta domstolsarbetet.

Sveriges advokatsamfund, som tillstyrker förslaget, framhålleratl garantier

Prop. 1975/76:170 103

måste skapas för att den frånskilde mannen blir hörd i faderskapsfrågan om barnet har fölls på sådan lid att det kan ha avlats före äktenskajjels upplösning.

Domareförbundet anser att de nuvarande reglema om faderskapspresumtion säkeriigen leder till ett riktigt resultat i de allra fiesta fall då barnet föds under pågående äktenskap eller kort tid efter dettas upplösning genom mannens död. Presumtionen i dessa fall för att den äkta mannen är far bör därför enligt förbundels mening behållas. Hur det i allmänhet förhåller sig med faderskapet till barn som föds efler ett äktenskaps upplösning genom äktenskapsskillnad anser förbundet emellertid ovisst. Att en äktenskapsskillnad kommer till stånd under hustruns graviditet kan dock möjligen sägas vara ett indicium på att den äkta mannen inte är far till det väntade barnet. Förbundet vill därför inle motsätta sig all regeln om faderskapspresumtion för dessa fall utgår.

Malmö lingsräit avstyrker att reglerna om bördspresumtion ändras på sätt som föreslås i promemorian. Tingsrätten framhåller att bestämmelserna har tillkommit för att tillgodose barnets bäsla och att de principer som ligger till grund för dem ej bör uppges utan vägande skäl. Sådana skäl har enligt tingsrättens mening inte anförts i promemorian. I promemorian tas det inte hänsyn till nuvarande möjlighet för makar att sammanleva under betänketiden före en äktenskapsskillnad. Mot vad som anförts i promemorian om att det inte längre finns så stor anledning att i barnens intresse ställa upp regler som presumerar att de är födda i äktenskap framhåller tingsrätten att det i varje fall ligger i bamets intresse att en presumtion om faderskap bibehålls. Även om tingsrätten avstyrker att ändring nu görs i gällande regler om bördspresumtion kan del dock enligt tingsrättens mening finnas skäl alt så småningom ändra reglema i den riktning som föreslås i promemorian. En sådan ändring måste emellertid enligt tingsrätten föregås av en ordentlig ulredning och bör vara statistisk underbyggd. Presumtionen bör anknyta inte bara till civilståndet utan också lill sammanlevnaden,

Riksskatteverket, domkapitlet i Stockholms stift och namnlagsutredningen framhåller slutligen i förevarande sammanhang att del ur folkbokföringssynpunkt vore önskvärt alt en bestämd konceptionstid angavs i FB. Verket påpekar att en regel av sådant innehåll eventuellt lorde medföra att det blir nödvändigt med regler om möjlighel lill positiv fastsiällelsetalan i fall då moderns make avlidit men ej antecknats vara barnets fader.

Förslaget om alt slopa nu gällande frister inom vilka mannen måsle väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen tillstyrks eller lämnas ulan erinran av fiertalet remissinstanser. Läns.styrelsen I Norrbottens län framhåller att det visseriigen kan hävdas att barnet har ett intresse av att det inte under obegränsad tid skall löpa risk att dess börd angrips. Med hänsyn till att de utomäktenskapliga barnen numera i allt väsentligt har samma rättsställning som andra barn är detta intresse dock inte av samma storiek som tidigare och bör enligt länsstyrelsen vägas mot intresset av att det

Prop. 1975/76:170 104

verkliga bördsförhåUandel fasisVälls. All så sker framstår inte endast som ett partsintresse utan som en angelägenhet av samhällelig betydelse. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att rätten för mannen att väcka bördstalan inte längre bör vara tidsbegränsad. Av samma skäl bör mannen tillerkännas rätt till bördslalan även om han tidigare erkänt barnet. Familjelagssakkunniga instämmer i att barnets intresse all få utrett vem som i själva verket är dess far när faderskapet sätts i fråga måste anses väga tyngre än dess intresse av att anses som bam i äktenskap och tillstyrker alltså förslaget i denna del. Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser det från såväl mannens som bamets synpunkt riktigt och rimligt inte minst av psykologiska skäl att ge möjligheter all utreda hur det verkligen förhåller sig med faderskapet. Förbundet tillstyrker därför förslagel om slopande av nuvarande tidsfrister.

Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård anser all tidsfristerna kan slopas men framhåller angelägenheten av all lalan angående barnets börd sker så tidigt som möjligt eftersom man bör undvika alt en process sammanfaller med känsliga utvecklingskriser hos barnel. Ju tidigare en bördstalan förs ju säkrare bör även möjligheten vara att fö det rätta faderskapet klarlagt. Stockholms sociala centralnämnd framför liknande synpunkter och påpekar vidare att man inte kan utesluta att rätten alt efter många år väcka talan angående faderskap kan utnyttjas för helt ogrundade misstankar.

Andra remissinstanser är mer tveksamma lill förslaget i denna del och ifrågasätter om det med hänsyn till barnets bäsla verkligen är lämpligt alt slopa tidsfristerna. Det framhålls all relationen mellan far och barn inte bara är av juridisk utan ocksä av känslomässig natur och att det måsle vara lill skada för barnet om mannen i familjen efter lång tid skall kunna föra talan mot barnet om att han inte är far till det. Till dessa tveksamma remissinsianser hör Göteborgs socialförvaltning. Malmö sociala centralnämnd. .Moderata samlingspartieis kvinnoförbund och S.ACOtSR. Malmö tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker uttryckligen förslaget i denna del.

Göteborgs socialförvaltning, som ytteriigare påpekar alt förslaget har den nackdelen alt det ger mannen möjlighet till obehörig påtryckning gentemot barnels mor, och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser all den nuvarande treårsfristen i stället för all slopas hell skulle kunna förlängas till förslagsvis fem år.

Några remissinstanser hyser viss tvekan i fråga om lämpligheten av en ordning som innebär alt mannen skall ha kvar sin rätt att väcka lalan om hävande av faderskapspresumtionen även om han har erkänt barnel efter det att han har fått kännedom om att hans hustru under konceptionstiden haft samlag med annan man, Stockholms tingsrätt, som allmänt sett ställer sig positiv till att mannens rätt att föra talan om barns äkta börd utvidgas, avstyrker att den angivna ordningen införs. Det måste enligl lingsrätlen antas, och kan med fog krävas, alt en man som erkänner eU barn som

Prop. 1975/76:170 105

sitt dessförinnan noga övervägt situationen och sannolikheten av faderskapet. När mannen erkänt faderskapet är det naturiigt all barnel tar för visst att han verkligen är dess far. Det kan då få förödande konsekvenser i personligt hänseende för barnel, om mannen kanske efter lång lid kan ta upp faderskapsfrågan på nytt. Den trygghet för barnet som den nuvarande bestämmelsen ger gäller inte bara dess intresse av att behålla sin famUjerättsliga status utan berör frågor av betydligt känsligare och mer personlig natur. Tingsrätten anser att det inte heller kan uteslutas att en talerätt för mannen i sådana fall kan användas i otillbörligt syfte som påtryckning på moder eller barn. Tingsrätten förmodar att del möjligen kan finnas vissa extrema undantagsfall där det kan te sig stötande om mannen binds vid sitt erkännande. När synneriiga skäl föreligger kan enligt tingsrätten möjligen en talerätt därför vara befogad. Tingsrätten är dock närmast benägen att anse att även i sådana situationer företräde bör ges åt barnets intresse av att frågan inte rivs upp i efterhand.

Socialutredningen hävdar att ett av mannen avgivet erkännande i angiven situation får ses som en förklaring från honom all han upptar barnet som sill oaktat han har vetskap om att ovisshet råder rörande faderskapet. Jämförelse kan enligt utredningens mening ske med reglema för adoption där på motsvarande sätt adoptantens vilja att dra försorg om barnet såsom vore det hans eget ulgör den rättsliga grunden för beslutet. På samma skäl som anförts för att beslut om adoption ej får hävas anser utredningen att mannen inte bör kunna frånfalla ell avgivet erkännande av barnet. Att göra erkännandets bestånd beroende av de fortsalla relalionerna mellan makama finner uiredningen klart otillfredsställande.

Hovrätten för Nedre Norrland menar alt skäl kan åberopas till stöd för att behålla nuvarande frister men finner inle alt dessa har sådan styrka att hovrätten vill motsätta sig den föreslagna ändringen. Hovrätten erinrar emellertid om all särskilda regler synes erforderliga för sådana fall då artificiell insemination har ägl rum, Enligl gällande räll lorde vid fall av in-semination kunna anses all sådant erkännande föreligger, att mannen inle får föra bördstalan. Om nu mannen såsom enligt förslaget skall få föra bördstalan utan lidsfrist och oavsett tidigare erkännande av faderskapet kan del uppenbarligen uppkomma icke önskvärda följder för barnet i insemi-nationsfallen.

Vad gäller mannens arvingars rätt att väcka talan om mannens faderskap anser hovrätten för Nedre Norrland alt del i promemorian inle har anförts lillräckliga skäl för att rätten skall vara så begränsad som har föreslagils, Malmö tingsrätt har, å sin sida, i och för sig inte något att erinra mol att arvingarnas talerält begränsas i den utsträckning som har föreslagits.

Förslagen i promemorian när del gäller förutsällningarna för bifall lill lalan om hävande av faderskapspresumtionen berörs särskill av domareförbundet och familjelagssakkunniga. Domareförbundet tillstyrker förslaget

Prop. 1975/76:170 106

om att prövningen skall ske enligl samma regler som nu gäller för faslslällande av faderskap till bam utom äktenskap, särskill med hänsyn till att del föreslås bli möjligt att i en och samma rättegång pröva frågan om hävande av och faslslällande av faderskap, Familjelagssakkunniga konstaterar all förslagel om alt man, i fall då makama har levt åtskilda vid den tid då barnel har avlats, skall bortse från orsaken lill särievnaden står i överensslämmelse med grundtanken bakom 1973 års ändringar i giftermålsbalken som innebär att domstol inte skall behöva lägga vikt vid makarnas personliga relationer.

Förslaget om all den legala faderskapspresumtionen skall kunna hävas genom en annan mans erkännande av faderskapet har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av övervägande antalet remissinsianser. Malmö lingsräit finner sålunda den föreslagna ordningen både materiellt och processuellt lämplig och socialstyrelsen anser den önskvärd, kven familjelagssakkunniga, familjestödsutredningen, Stockholms sociala centralnämnd, Göteborgs socialföivalt-iiing, Fredrika-Bremer-förbundet och Socialdemokratiska kvinnoförbundet är positiva lill förslaget i denna del och anseratt det innebären praktisk lösning.

Stockholms lingsräit har inget att invända mol att faderskapspresumtionen skall kunna hävas utan att lalan väcks vid domstol. Förfarandet måste emellertid omgärdas med lillräckliga garantier för alt den man som erkänner faderskapet också är den biologiske fadern. Det bör nämligen enligt tingsrättens mening inle slå dem som berörs fritt alt ulan vidare välja den man lill far som de själva önskar. Enligl hovrälien jÖr Nedre Norrland kan den föreslagna ordningen i förstone synas någol betänklig. Del skulle nämligen enligt hovrätten kunna befaras att en möjlighet här öppnades för alllför lättvindiga avgöranden av faderskapsfrågor. Hovrätten menar dock att skillnaden i förhållande lill gällande räll i sådana bördsmål vari parterna är ense inle lorde vara avsevärd. Vikten av kontroll från barnavårdsnämndens sida bör emellertid enligt hovrättens mening understrykas ytteriigare, i varje fall i motiven. Även Västerås tingsrätt framhåller vikten av kontroll från barnavårdsnämndens sida och anser all blodundersökning bör vara obligalorisk i alla fall där inle den äkta mannens faderskap kan uteslutas med säkerhet på grund av andra omsländigheler.

Familjelagssakkunniga påpekar att om alla parter är ense kan de disponera över faderskapet för det fall barnet är myndigt och alltså barnavårdsnämnd inte medverkar. Risken för ett obehörigt utnyttjande av reglerna torde dock enligt de sakkunniga vara så gott som obefintlig.

Andra remissinsianser är mer tveksamma till förslaget i här berörda del. Till dem hör Malmö sociala centralnämnd, som framhåller att det ofta kan bli fråga om myckel svåra avgöranden för barnavårdsnämnden, om de lämnade uppgifterna är sådana att erkännandet i och för sig kan godkännas. Del förekommer nämligen ej så sällan i faderskapsulredningar all felaktiga uppgifter lämnas lill utredare och alt man efter flera år uppger helt nya

Prop. 1975/76:170 107

omsländigheler, Mol bakgrund härav bör enligt centralnämndens uppfattning ytteriigare övervägas om inte nuvarande regler med bördstalan vid domstol och möjligheter lill sanningsförsäkran skall kvarstå oförändrade. Även riksskalieverket är tveksamt och hävdar att rättssäkerhetsskäl motiverar att' frågan om hävande av faderskapspresumtionen prövas inför domstol. Av samma uppfattning är länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Enligt riksskatteverket tillkommer vissa folkbokföringstekniska svårigheter i de fall erkännande görs före barnets födelse. Meddelande om sådant faderskapserkännande kan nämligen inte antecknas. Skulle modern före nedkomsten flytta till annan församling kan meddelandet bli bortglömt och barnet antecknas som barn till maken.

Domkapitlet i Stockholms stift, namnlagsutredningen, domareförbundei och Moderata sanUingspanieis kvinnoförbund avstyrker förslaget. Domkapitlet menar att det föreslagna tillvägagångssätlet visserligen förefaller enkelt och klart men all känslor kan befaras komma all spela in på ett sätt som ur rättssäkerhetssynpunkt inte kan anses tillfredsställande. Namnlagsutredningen finner det vanskligt att genom ett utomrättsligi förfarande bryta börds-presumtionen i äktenskapsfallen, eftersom de faderskapsärenden som avses här ofta är mer komplicerade än de vanliga där makar inte är berörda. Utredningen erinrar också om de komplikationer som följer då en bördsfråga är av inlernationellträitslig karaktär, Lagtekniskt torde bestämmelsen dessutom komma alt medföra komplikationer när fallet skall uppmärksammas i andra sammanhang. Domareförbundet framhåller att det inte kan bortses från risken att mindre insiktsfulla personer låter sig styras av tillfälliga känslomässiga eller ekonomiska motiv för att åstadkomma en för dem i den föreliggande situationen lämplig lösning. Barnets intresse av att faderskapet fastställs på ett materiellt riktigt sätt kan komma i andra hand. En barnavårdsnämnd som ställs inför samstämmiga uppgifter från parterna lär knappast finna anledning lill ytterligare utredning. Nämndens medverkan kan därför inte förväntas medföra några verkliga garantier mot ett missbruk av bestämmelsen. Även om ett domstolsförfarande heller inte kan anses garantera en materiellt riktig lösning av faderskapsfrågan finner förbundet dock att det ger större möjligheter därtill.

Flera remissinstanser lillslyrker uttryckligen den föreslagna ordningen med gemensam handläggning av talan om hävande av bördspresumtionen och talan om fastställande av faderskapet lill bamet. Bland dessa instanser märks Malmö tingsrätt, socialstyrelsen, lämiljelagssakkunniga, namnlagsutredningen och domareförbundet. Domareförbundet påpekar alt den föreslagna bestämmelsen om förening av mål i dessa fall synes göra del erforderiigt alt forumbestämmelserna utformas på sådani sätl att målen kan förenas utan all överfiyttning först måste ske jämlikt 3 kap. 7 S FB. Enligl Malmö ilngsrätt borde möjligen även mål om ogilligförklaring av faderskapserkännande kunna kumuleras med faderskapsmål. Emellertid fordras enligt tings-

Prop. 1975/76:170 108

rätten alt de processiekniska frågor som kan uppkomma i samband med dessa ändringar utreds.

Den föreslagna möjligheten för barnavårdsnämnden att, när den äkta mannens faderskap har salts i fråga, börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet berörs särskilt av Göteborgs socialföivalining, som anser förslagel fördelaktigt ur bl. a, processekonomisk synpunkt, Hovrälien för Nedre Norrland anmärker alt del varken i lagtexten eller i motiven ges några anvisningar om när det kan vara lämpligt all barnavårdsnämnden påbörjar utredning för faslslällande av faderskap i angivna fall. Socialstyrelsen anser alt barnavårdsnämnden i de angivna fallen inte endast skall ha möjlighet ulan också skyldighet all påbörja ulredning. Styrelsen menar därjämte all del bör finnas möjlighet att anföra besvär mol beslut av barnavårdsnämnden alt inie påbörja utredning eller att lägga ner påbörjad utredning. Barnavårdsnämnden bör vidare enligt styrelsens mening vid utredning i dessa fall verka för att blodundersökning äger rum inte bara beträffande modern, barnel och den man som kan vara far till barnet utan även beiräffande modems make.

Några reinissinslanser berör särskill promemorians förslag lill bestämmelser om rättegången i mål om faderskap. Sålunda tar hovrätten tor Nedre Norrland upp frågan om räll för svaranden att få målel prövat trots alt käranden har återkallat sin lalan. Hovrätten ifrågasätter om det finns anledning att i förevarande slags mål anknyta lill all svaranden har ingått i svaromål, dvs, uppgeil huruvida han medger eller bestrider framställt yrkande. Enligt hovrätten bör svaranden, om käranden återkallar, ha rätt att fä målet prövat oavsett om svaromål har avgivits eller inte. Malmö lingsräit menar all FB bör innehålla regler även för det fallel alt käranden uteblir från förberedelsen,

Stockholms sociala centralnämnd påpekar att domstolarna när del gäller utländska barn avvisar bördstalan, om sådan inte är tillåten enligt lagen i barnets hemland, vilket i vissa fall för med sig otillfredsställande konsekvenser.

5.2.2 Fastställande av faderskap jjenoni erkännande eller dom

När det gäller fastställande av faderskap genom dom påpekar Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård saml Stockholms sociala centralnämnd att en man med nuvarande beslämmelser anses sakna möjlighet alt väcka lalan med yrkande om att han skall förklaras vara far till ett vissl barn, vilket kan medföra att det rätta faderskapet inte kan fastställas, om nämligen modern vägrar att uppge mannen som far eller före barnels födelse gifter sig med en annan man. Den biologiske fadern går i sådant fall miste om möjligheten att få umgängesrält med barnel och att bli för-

Prop. 1975/76:170 109

myndare-vårdnadshavare vid moderns eventuella död. Även om situationen torde vara förhållandevis sällsynt borde dock frågan om rätt faderskap kunna aktualiseras även i detta fall. Familj och rätt och Folkpartiets ungdomsförbund är av motsvarande uppfattnmg.

Socialstyrelsen ifrågasätter mot bakgrund av att det inte sker någon officialprövning av den äkta mannens faderskap till barn som föds av hans hustru, om del i alla lägen är berättigat att i de fall då en ogift kvinna föder ett barn kräva en officialprövning av ett lämnat faderskapserkännande, vilket sker genom kravei på att erkännandet skall godkännas av barnavårdsnämnden. Styrelsen hävdar att en sådan prövning måsle av de ogifta föräldrarna uppfattas som ett misstroende från det allmännas sida. Enligt styrelsens mening bör det vara möjligt att fastställa faderskapet i dessa fall utan officialprövning. Del skulle kunna ske genom att mannen och kvinnan gjorde en gemensam skriftlig anmälan om barnets födelse till förslagsvis barnavårdsnämnden. Nämnden skulle godta denna anmälan, åtminstone om föräldrarna levde samman i ett stadigvarande, äktenskapsliknande förhållande. Frågan lorde emellertid enligl styrelsen kräva ytterligare ulredning. Folkpartiets kvinnoförbund framför liknande synpunkter och menar all barnavårdsnämndens ulredning i de fall då parterna levt samman under äktenskapsliknande förhållanden under konceptionstiden bör inskränkas till ett konstaterande av detta. Barnavårdsnämnderna bör enligl förbundet få klara direktiv för hur faderskapsutredningar bör bedrivas för att inte kränka den enskildes integritet.

Förslagel att arbeta in faderskapslagen i FB har berörts av familjelagssakkunniga. som anser att förslaget innebär vissa fördelar. Även Malmö lingsräit anser det lämpligt alt faderskapslagen arbetas in i FB,

I anslutning till bestämmelserna om barnavårdsnämndens rält att lägga ner påbörjad utredning framhåller FamUj och rätt att den som tror sig eventuellt vara far till barnet bör ha rätt all framföra besvär mot all utredningen läggs ner. SACOfSR anser att möjligheten för barnavårdsnämnden all lägga ner uiredningen i de fall då modem eller särskill förordnad förmyndare för barnet lämnat samtycke lill adoption bör slopas eftersom det innebär att modern förmenar barnet rätten att i en framtid kunna få vetskap om vem som är dess biologiske far,

Stockholms tingsrätt konstaterar alt gällande bestämmelser i 15 S faderskapslagen föreslås bli överflyttade till FB utan ändring och anmärker alt enligl dessa bestämmelser svarande i eti faderskapsmål i allmänhet skall åläggas att lill statsverket återgälda hälften av kostnaderna för blodundersökning eller annan undersökning av ärftliga egenskaper även när käromålet ogillas eller återkallas. Faderskapsmålen är visseriigen av speciell natur, men lingsrätlen anser ändå alt den nuvarande ordningen inte är tillfredsställande. Detta gäller särskilt när utgången i målel beror på att del inle ens styrkts att svaranden haft samlag med modern. Enligt tingsrättens mening bör

Prop. 1975/76:170 110

domstolarna ha möjlighet att när skäl föreligger avstå från att ålägga svaranden återbelalningsskyldighel. Fall kan även tänkas då annan kostnad som faller under 18 kap, 13 S rättegångsbalken skäligen inte bör belasta svaranden. Ett sådant fall föreligger när det först sedan kostnaden uppkommit klarläggs all käromålel exempelvis på grund av förväxling kommit att riktas mot fel person ulan att sådant fall är för handen som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken. Familj och rält framför liknande synpunkler och hävdar att en felaktigt utpekad man inte borde åsamkas kostnader för att visa att han inte är barnets far, såvida han inte bevisligen haft samlag med modern under konceptionsliden. Om så inte har varit fallet bör det enligt Familj och rätts åsikl vara samhällets plikt alt ersätta mannen hans kostnader och sedan konsekvent återkräva beloppet av modern, såvida hon inte haft bärande skäl för att ange mannen som presumtiv far.

5.3 Vårdnad och underhåll

Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller godtar under vissa förutsättningar förslaget om gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta föräldrar. Rent allmänt anses att förslaget härom i många fall kan få slor betydelse ur psykologisk synpunkt både för föräldrarnas inbördes relationer och för deras relationer till barnen och dessutom innebära en trygghet genom att vid den ena förälderns sjukdom eller död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare.

Hell avstyrks förslaget endast av Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, socialulredningen, domareförbundei och Moderata samUngsparilets kvinnoförbund. Malmö tingsrätt finner inte att några bärande motiv har förebragts i promemorian för de föreslagna djupgående ändringarna i vårdnadsreglerna. Tingsrätten finner det särskilt betänkligt alt resonemanget huvudsakligen förs med utgångspunkt från föräldrarnas önskemål och inlressen utan att bamens bästa beaktas tillräckligt. Domareförbundet framhåller att en gemensam vårdnad i enlighet med promemorieförsläget möjligen i vissa fall kan bidra till bättre känslomässiga relationer mellan föräldrar och barn. Förbundet anser emellertid att det finns anledning att inte se alltför optimistiskt på möjligheterna i praktiken till gemensam vårdnad närdet gäller icke sammanboende föräldrar eftersom de kan få svårigheter att enas när det gäller såväl ekonomiska frågor som frägan om hos vem barnet skall vistas. Visseriigen innebär förslaget att den gemensamma vårdnaden kan upplösas om någon av föräldrama önskar det. Ändringar i fråga om vårdnaden kan emellertid vara en påfrestning för barnet och det kan också befaras att en tid av gemensam vårdnad som inle fungerat medför motsättningar mellan föräldrarna som försvårar den framtida kontakten, Enligl förbundet torde

Prop. 1975/76:170 111

det f ö. också förhålla sig så att frågan om den juridiska vårdnaden är av mindre betydelse för föräldrar som har ett gott förhållande till varandra, vilkel synes vara en förutsättning för att systemet skall fungera. Sammanfattningsvis menar förbundet att gemensam vårdnad i vissa fall kan länkas medföra någonting positivt. Innan regler härom införs måste dock enligt förbundets mening övervägas om man inte samtidigt måste ändra reglema i frågor som hänger samman med vårdnaden såsom underhållsbidrag och umgängesrätt. Med hänsyn härtill menar förbundet alt förslaget om gemensam vårdnad inte kan genomföras nu.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund vänder sig mot förslaget om att föräldrarna måste vara ense för att de skall kunna fö gemensam vårdnad och att den gemensamma vårdnaden skall kunna upplösas på blott den ena förälderns begäran härom. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och ingen av dem har försummat sina förpliktelser härvidlag och barnel inte har tagit någon skada av förhållandel, bör enligt ungdomsjörbundet den ge-mensamina vårdnaden fortsätta, även om en av föräldrarna önskar att den skall upplösas. Tredje distriktet av Stockholms arbetarekommun är av motsvarande uppfattning och menar att gemensam vårdnad bör vara huvudregeln och att förälder som motsätter sig gemensam vårdnad därmed skall anses olämplig som vårdnadshavare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser alt möjlighet till fortsatt gemensam vårdnad efter skilsmässa bör prövas. Visseriigen kan bamet komma att påverkas ogynnsamt om det visar sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar i det enskilda fallet, Å andra sidan måste det åtminstone för ett något äldre barn framstå som ett trygghetsmoment att dess förhållande till föräldrarna så långt möjligt blir som lidigare. Även förhållandet mellan föräldrarna kan vid ett gemensamt vårdnadskap påverkas fördelaktigt och härigenom vara till gagn för barnet. Även beträffande: ogifta samboende föräldrar bör rätt till ett gemensamt vårdnadskap prövas, anser länsstyrelsen. Har föräldrarna väl erhållit gemensam vårdnad bör denna, om föräldrarna så önskar, kunna bestå även sedan sammanlevnaden har upphört. Däremot anser länsstyrelsen det mera tveksamt om grund föreligger att tillerkänna ogifta föräldrar som aldrig har sammanbott rält till gemensam vårdnad.

Också fiera andra remissinsianser menar att en möjlighet för frånskilda föräldrar att behålla den gemensamma vårdnaden om barnen skulle kunna minska riskerna för de svåra känslomässiga konflikter som lätt kan uppstå i fråga om vårdnaden om barnen. Domstolsverket antar att det många gånger kan vara lill fördel för förhållandet mellan parterna, om de vid skilsmässa slipper ta ställning lill vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen, och socialstyrelsen menar att en ordning med gemensam vårdnad i dessa fall skapar bättre förutsättningar för alt bamet efter skilsmässan skall kunna ha harmoniska relationer i förhållande till båda föräldrarna. Liknande uppfattningar uttrycker familjelagssakkunniga, Stockholms läns landstings psykiska

Prop. 1975/76:170 112

barna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centralnämnd. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, LO, Yrkeskxinnors klubbars riksförbund och Folkpartiets k-vinnoförbund.

Familjelagssakkunniga, Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare och Svenska kvinnors vänsterförbund menar också alt det måste innebära en trygghet att veta alt då en av föräldrarna blir ur stånd alt utöva vårdnaden vid sjukdom eller död den andre automatiskt slår kvar som vårdnadshavare.

Andra remissinsianser menar att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar antagligen inte skulle innebära någon större skillnad mot nuvarande förhållanden. Hovrätten för Nedre Norrland, som är av denna uppfattning, framhåller emellertid all frågan hur en ordning med gemensam vårdnad skulle komma att utfalla i del enskilda fallet helt naturiigt blott kan bli föremål för lösa förmodanden. Centerns kvinnoförbund hyser uppfattningen att den gemensamma vårdnaden kommer alt fö betydelse i sådana fall där föräldrarna redan i dag är överens i vårdnadsfrågan och att den inte kommer alt medföra någon minskning av antalet tvistiga vårdnadsärenden.

Sveriges advokatsamfund vitsordar all det finns behov av regler som gör det möjligt för föräldrar som inte är gifta med varandra att gemensamt vara vårdnadshavare för sina barn men påpekar att man inte får underskatta svårighelen för frånskilda föräldrar att nå enighet särskill när det gäller bidrag till kostnaden för barnets underhåll. Enligt samfundet är risken stor för alt den make som har den faktiska vårdnaden och därför måsle betala de nödvändiga utgifterna för barnen inte får tillräckliga och tillböriiga ekonomiska bidrag till dessa. Delta gäller särskilt om makama är oense i vårdnadsfrågan och den make som har barnen hos sig accepterar gemensam vårdnad som en förlikningsöverenskommelse till undvikande av en lång och uppslitande vårdnadsprocess.

Stockholms lingsräit, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, socialutredningen och Malmö sociala centralnämnd är tveksamma eller negativa till tanken att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar skulle vara ägnad att skapa större trygghet för barnet och bättre relationer mellan bamet och föräldrarna och mellan dessa inbördes. Stockholms tingsrätt anför att bestämmelser rörande vårdnad om barn måste byggas upp med den målsättningen all så goda förutsättningar som möjligt skall finnas för en lugn och harmonisk ulveckling av bamet. Föräldrarnas personliga inlressen måsle komma i andra hand. Tingsrätten anser att gällande rätt är väl avvägd i aktuellt hänseende och ifrågasätter slarkt om det nuvarande regel komplexet verkligen bör kompliceras med hänsyn till vad tingsrätten på grund av sina erfarenheter från tingsrättens familjerättsavdelning tror vara undantagsfall. Vad angå"-gemensam vårdnad för frånskilda tordeenligt tingsrättens mening även makar som i samband med skilsmässa verkligen lyckats bortse från sina eventuella känslokonflikter och som med de bästa föresatser åtar sig

Prop. 1975/76:170 113

gemensam vårdnad om sitt barn ha svårt alt överblicka de problem och andra påfrestningar som senare kan uppkomma i förhållandet både mellan dem inbördes samt mellan dem och barnet. Införs inte en särskild reglering om hur konflikter skall lösas när föräldrarna blir oense finns det i en konfliktsituation inte någon annan utväg än alt den gemensamma vårdnaden löses upp. Del går härvid enligt tingsrättens mening inte alt bortse från att den ena eller andra av föräldrarna kan i obehörigt syfte utnyttja de möjligheler som den gemensamma vårdnaden erbjuder. Med anledning av uttalandel i promemorian om alt barnet kan komma att växelvis vistas hos fadern och modern ifrågasätter tingsrätten om detta från psykiatrisk synpunkt verkligen skulle vara en godtagbar ordning för barnet. Enligt tingsrättens mening är del knappast ägnat att skapa gynnsamma uppväxtförhållanden att bo än hos den ena och än hos den andra av föräldrarna. Tingsrätten anser det vidare långsökt all genomgripande ändra nuvarande regler för att ge föräldrarna den tryggheten att vid den enes död vårdnaden automatiskt övergår på den andre. Om gällande rält inte anses tillfredsställande i detta hänseende kan tryggheissynpunkten tillgodoses genom ett enkelt lillägg till vårdnadsbestämmelserna. Över huvud taget framhåller tingsrätten att gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad torde ställa slora krav på föräldrarna genom alt de måste upprätthålla livliga kontakter med varandra i fråga om bamets uppfostran och utbildning och även komma överens närdet gäller barnets underhåll. Tingsrätten ifrågasätterom föräldrar vilkas samliv har brutit samman verkligen i allmänhet kommer att vara i stånd alt hålla den förtroendefulla kontakt som med hänsyn lill barnets bästa måste vara en förutsättning för gemensam vårdnad. Tingsrätten förmodar alt en ordning med gemensam vårdnad kan innebära att man bara skjuter upp problemen, som då kommer att utgöra en ständig orosfaktor och konfliktfara. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län framför liknande synpunkter och vänder sig mot uppfattningen i promemorian att vårdnadsfrågan skulle kunna lösas snabbt, om den gemensamma vårdnaden visar sig inte fungera. Enligt länsslyrelsen lorde det tvärtemot kunna befaras att i sådana fall starka motsättningar har uppkommit mellan parterna och att vårdnadsprocessen kommer att dra ut på tiden. Mål om verkställighet enligl 21 kap, 7 § FB torde vidare enligt länsstyrelsen bli inte sällan förekommande och lorde bli mer svårbedömda eftersom det inte skulle finnas någon domstolsprövning av vårdnadsfrågan:

Socialulredningen anser inte att den föreslagna ordningen med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar är förenad med tillräckliga garantier för att barnet kommer under betryggande förhållanden då oenighet råder mellan makarna. Äktenskapels upplösning har enligl utredningen ofta sin grund i att starka meningsskiljaktigheter uppkommit mellan makarna. Ovisshet om hur vårdnadsfrågan bör lösas i en sådan situation kan avhålla make från att begära rättens prövning av vårdnadsfrågan. Det kan vara till uppenbar

8 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 114

skada för barnet att båda föräldrarna har vårdnaden, om starka meningsmotsättningar råder mellan dem. Om å andra sidan samförstånd råder mellan föräldrama rörande barnet torde enligt uiredningen den omständigheten att den rättsliga vårdnaden tillkommer endast den ene inte föranleda sådana svårigheter att en lagändring är påkallad.

Malmö sociala centralnämnd anser att det i vissa fall kan vara en fördel för såväl föräldrarna som barnen att kunna undvika att ta slällning till vårdnadsfrågan i skilsmässosituationen. Del finns emellertid enligt nämnden stor risk för att många barn kommer att uppleva otrygghet på grund av föräldramas gemensamma vårdnad. Det kan komma att framstå som oklart för barnet hos vem av föräldrarna det har sitt egentliga hem. Denna oklarhet kan också komma att leda till slitningar när föräldrarna skall fatta för barnet betydelsefulla beslut om t. ex. skolgång och sommarvistelse. I många fall torde man få räkna med att den gemensamma vårdnaden ej utfaller bra med en uppslitande vårdnadslvist som följd. Enligt nämnden skulle det i sådana fall bättre ha gagnat bamet om vårdnadsfrågan hade avgjorts i samband med skilsmässan.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslagel om att föräldrar som sammanbor skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn, även om de inte är gifta med varandra. Länsstyrelsen i Norrbonens län och .familjelagssakkunniga framhåller att det för ogifta föräldrar ofta kan vara av stor vikt alt de har ett gemensamt rättsligt ansvar för sina bam. Detta kan i många fall hindra onödiga störningar. Enligt de sakkunniga skulle det också innebära en trygghet för föräldrar i denna situation att veta att vid den enes död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare.

Några remissinstanser anser att möjligheten för ogifta föräldrar att få gemensam vårdnad om sina barn bör begränsas till fall då föräldrarna bor tillsammans. Till dessa remissinsianser hör länsslyrelsen I Göteborgs och Bohus län, domkapitlet i Stockholms silfi, namnlagsutredningen och Malmö sociala centralnämnd.

Stockholms lingsräit. Malmö lingsräit. socialulredningen och domareförbundet avstyrker som förut nämnls helt förslaget om gemensam vårdnad och därmed även förslagel om alt ogifta föräldrar skall kunna ha vårdnaden om sina barn gemensamt, Stockholms tingsrätt skulle dock möjligen kunna tänka sig alt tillfälle öppnades för ogifta föräldrar som sammanbor stadigvarande med varandra och som har bamet hos sig att gemensamt få den rättsliga vårdnaden om detta. Tingsrätten finner del emellertid svårt alt tillräckligt tydligt lägga fast de kriterier som bör gälla som förutsättning för gemensam vårdnad. Tingsrätten anser också att behovei av en särreglering i praktiken är begränsat. I allt fall bör frågan fö anslå lill dess hela spörsmålet om de rättsliga förhållandena för ogifta samboende las upp till övervägande. Skulle förslaget om gemensam vårdnad likväl genomföras måste enligl tingsrättens mening regler

Prop. 1975/76:170 115

skapas för det fallet att någon av föräldrama undandrar sig sin medverkan i frågor som är att hänföra till vårdnaden och som måste kunna lösas ulan omgång. Den a v föräldrarnasom faktiskt har hand om barnet bör få rätt att närdet behövs ensam handla på dess vägnar utan att vårdnaden ovillkoriigen skall behöva flyttas över på denne.

Även Malmö lingsräit och socialulredningen finner skäl tala för all ogifta samboende föräldrar skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn men anser all en sådan ordning förutsätter att problemen särskilt vid separation emellan föräldrama löses, Tingsräiien anser det lämpligast all låta familjelagssakkunniga utreda dessa, Socialulredningen menar vidare all de fördelar som skulle vinnas med förslaget är obetydliga. Enligl utredningens mening medför inte den omständigheten alt endast en av föräldrarna är rättslig vårdnadshavare sådana ölägenheter all den motiverar en ändrad lagstiftning.

När det gäller förslaget om att föräldrar som inte är gifta med varandra skall kunna fö gemensam vårdnad om sina barn, även om de inte sammanbor, anser riksskatteverket att de svårigheter som kan uppkomma, har underskattats i promemorian. Visseriigen finns bestämmelsen i 6 kap. 5 S FB om alt bestämmanderätten i fråga om vårdnaden utövas av den ene föräldern, om den andre i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden, Riksskatteverket framhåller dock att denna bestämmelse är avsedd som undantag från huvudregeln om att det förutsätts beslut av båda föräldrarna rörande bamets angelägenheler. Om bestämmelsen i 6 kap. 5 § FB blir regel, har de fördelar man avser att vinna med en gemensam vårdnad urholkals.

Namnlagsutredningen varnar liksom riksskatteverket för en underskattning av de problem som följer med en ordning enligt vilken gemensam vårdnad kan anförtros även föräldrar som inte bor tillsammans. Utredningen påpekar all vårdnaden inte bara innefattar en räu alt ha hand om barnet utan också innebär en plikt att dra försorg om det. En mängd praktiska frågor måste lösas, t. ex. om var barnel skall bo. Så länge förhållandet mellan föräldrarna är gott torde detta inte medföra några svårigheter men när så är fallet lorde det också sakna nämnvärd betydelse om den rättsliga vårdnaden tilläggs den ena av föräldrarna eller bådadera. Samråd sker ändå. I de fall föräldrama inte är överens kan man enligt utredningens mening inle blunda för alt möjlighet till gemensam vårdnad kan bli ett obehagligt påtryckningsmedel för den ena av föräldrarna mot den andre. Genom alt vardera föräldern när som helst kan få den gemensamma vårdnaden hävd blir de föreslagna reglernas rättsliga betydelse ringa.

I likhet med riksskatteverket understryker namnlagsutredningen att bestämmelsen i 6 kap. 5 § FB är avsedd endast för undantagsfall. Utredningen framhåller också att uppkommande problem kan bli besvärande inte bara för föräldrarna själva utan även för tredje man. Många gånger skulle tredje man behöva kräva bevis rörande vårdnaden när en av föräldrarna vill genom-

Prop. 1975/76:170 116

föra en rättslig angelägenhet rörande barnet, någol som framstår som föga tilltalande. Särskill osäker blir situationen för iredje man i fall då den ena av föräldrarna vill åberopa 6 kap. 5 § FB för självsiändigt beslut.

Enligt Malmö sociala centralnämnd kan många invändningar anföras mot förslaget om gemensam vårdnad för icke sammanboende föräldrar. Det finns t. ex. stor risk för att många barn kommer att känna sig otrygga på grund av föräldrarnas gemensamma vårdnad, eftersom det kan bli oklart för bamet var del har sill egentliga hem. Nämnden befarar alt denna oklarhet kan komma att leda till slitningar när föräldrarna skall fatta för barnet betydelsefulla beslut om t. ex. skolgång eller sommarvisielse.

Åtskilliga av de remissinstanser som i och för sig är positiva till förslaget om gemensam vårdnad även i de fall då föräldrama inte sammanbor pekar på de följder i fråga om sociala förmåner och skatter som en ordning med gemensam vårdnad kommer att föra med sig när det gäller föräldrar som inte är gifta med varandra och som inte bor samman. Dessa remissinstanser menar att en viktig förutsättning för förslagets genomförande är att reglerna om sociala förmåner och skatter anpassas till det. I annat fall befarar remissinstanserna att den föreslagna reformen kommer att kunna utnyttjas endast av föräldrar med god ekonomi. Till de remissinstanser som har gjort sådana uttalanden hör centrala studiesiödsnämnden, familjelagssakkunniga, barnmiljöutredningen, familjestödsutredningen, Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård, Siockholms sociala centralnämnd. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, LO, Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Svenska kvinnors vänsterjörbund. Även domstolsverket förmodar att gällande bestämmelser om sociala förmåner kommer att få till följd att makar med begränsade ekonomiska möjligheter kommer all utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad endast i mindre omfallning.

Familjelagssakkunniga, barnmiljöuiredningen och familjesiödsuiredningen pekar särskilt på det stöd som bidragsförskotten i dag utgör för ett stort antal barn som har endast en av sina föräldrar som vårdnadshavare. Bidragsförskotten ulgör för dessa barn en belydande ekonomisk förmån, och en ordning med gemensam vårdnad skulle innebära försämrad ekonomi för dem. Barnmiljöutredningen vill för sin del starkt förorda att reglerna om bidragsförskott ses över, Enligl utredningens mening finns det skäl att överväga en förändring av bidragsförskotten till ell riktat ekonomiskt stöd till barn med föräldrar med låga inkomster och/eller många syskon. Om vårdnadsreformen skall ha någon reell innebörd för man enligt utredningen förutsätta att den delade rättsliga omvårdnaden också innebär något mått av delad faktisk omsorg om barnet. Föräldrarna måste då fö råd till dubbla bostäder som båda har en sådan standard all barnel kan vistas där. Föräldrarna måste också ha råd till dubbla uppsättningar av möbler och leksaker. Barnet och kanske någon av föräldrarna måste ha ekonomiska möjligheler att förflytta sig lill den andra förälderns bostad. Detta motiverar enligt ut-

Prop. 1975/76:170 117

redningen ett ekonomiskt stöd till barn som har föräldrar som lever åtskilda.

Om bidragsförskottsreglerna inte anpassas till de nya vårdnadsreglerna kan man enligt familjestödsutredningen förutse situationer där föräldrarna har beslutat sig för gemensam vårdnad men där det efteråt visar sig att hela ansvaret, också det ekonomiska, faller på den ena föräldern, utan att denne för någon ekonomisk hjälp vare sig i form av det underhållsbidrag som normall skulle ha utgått eller i form av bidragsförskott. De personliga relationerna mellan föräldrarna kan göra det svårt för den i praktiken vårdnadshavande föräldern att bryta arrangemanget med gemensam vårdnad. Man kan vidare tänka sig fall när förälder hos vilken barnet inte bor visseriigen vill men i varje fall tillfälligt inte kan utge underhållsbidrag, kanske på grund av underhållsplikterna mot en ny familj. För att bidragsförskott skall kunna ulgå blir det då nödvändigl att få domstol att upplösa den gemensamma vårdnaden, nägot som i realiteten ingen av föräldrarna önskar.

Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet tar upp frågan om ändring av reglerna för bidragsförskott och ifrågasätterom inte dessa regler och reglerna om skyldighet att utge underhållsbidrag skulle kunna ändras så att någon form av garanterat underhåll utgick också i de fall då föräldrarna har gemensam vårdnad.

Centrala studiesiödsnämnden påpekar att en ordning med gemensam vårdnad för föräldrar som inte bor tillsammans kommer att innebära att föräldrama jämställs med samboende föräldrar när det gäller ekonomiprövningen i studiehjälpsärenden beträffande bamet. Detta kan i praktiken leda till att föräldrar i dålig ekonomisk siluation tvingas avstå från gemensam vårdnad.

Flera remissinstanser, nämligen barnmiljöutredningen, kommunförbundet, Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centralnämnd. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda famiUe-rådgivare. LO samt Socialdemokratiska kvinnoförbundet, understryker att en ordning med gemensam vårdnad kräver insatser från samhällets sida i form av information samt stöd och hjälp lill föräldrarna, särskilt i fråga om hur den ekonomiska sidan av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vårdnaden skall ordnas för alt barnen skall få så trygga uppväxtvillkor som möjligt. Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård betonar vikten av en utbyggd förebyggande verksamhet med goda resurser i form av adekvat utbildad personal för alt erbjuda familjer i kris möjligheler lill att bearbeta konfliktsituationer och önskar alt den naluriiga gången vid en äktenskaps- eller umgängeskonfliki i första hand borde vara samtal exempelvis med familjerådgivning eller den psykiska barna- och ungdomsvården.

Den ökade informalions-och rådgivningsverksamheten kommer enligt Stockholms sociala centralnämnd och kommiinlörbimdei alt medföra ökade krav på socialvårdens kapacitet och behov av fortbildning för den hand-

Prop. 1975/76:170 118

läggande personalen saml därmed krav på ökade resurser för de sociala myndigheterna.

Socialdemokratiska kyinnojörbundet och barnmiljöutredningen menar att föräldrama borde kunna få hjälp med att upprätta avtal om underhåll. Barnavårdsnämnden eller sociala centralnämnden skulle kunna medverka till att en sådan överenskommelse blev föremål för regelbunden översyn.

Sveiiges advokatsamfund anser att man bör överväga om inle avtal om underhållsbidrag till barn skulle kunna fastställas av domstol, även om båda föräldrarna är vårdnadshavare.

Familj och rätt framhåller att den rält som vårdnadshavare har enligt 1 kap. 3 a S barnavårdslagen att få stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden också bör tillkomma föräldrar som inle är vårdnadshavare men som har umgängesrätt. Familj och rätt menar att det är en allvarlig brist i nuvarande lagstiftning att den förälder som inle är vårdnadshavare inte kan fö samma hjälp som vårdnadshavaren t. ex. i umgängestvister eller under en umgängesperiod. Familj och rätt efterlyser vidare normer för underhållsbidragens storiek och framhåller alt sådana normer otvivelaktigt skulle vara till hjälp för föräldrar som försöker genomföra gemensam vårdnad utan att vara sammanboende.

Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård anmärker att promemorian inte berör de följder som en ordning med gemensam vårdnad kan få om en av föräldrama är utländsk medborgare. Även invandraiverket berör denna fråga. Föreningen Kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare menar att man närmare än som skett i promemorian måste klariägga de komplikationer som kan uppstå vid gemensam vårdnad om den ena eller båda föräldrarna är invandrare och den ena maken för med sig barnet lill sitt hemland, kven famUJelagssakkunniga framhålleratl reglerna om gemensam vårdnad kan ge den ena av föräldrarna ökade möjligheler alt utan den andres samtycke föra barnel ur landet och menar alt reglerna om utfående av pass för barn bör ses över i sammanhanget. Familjestödsutredningen framför motsvarande synpunkter,

Stockholms lingsräit, riksskalieverket och familjelagssakkunniga framhåller att det förhållandet alt barn vid gemensam vårdnad renl faktiskt kan bo hos än den ene och än den andre av föräldrarna kan vålla svårigheter vid avgörandet av frågan hos vem av föräldrama barnet skall anses ha sitt hemvist. Detta kan enligt tingsrätten leda till rättsföriuster för den enskilde när det gäller alt avgöra om han har rätt lill förmåner enligt viss sociallagstiftning eller rätt lill vissa avdrag enligt skattelagstiftningen. Delta är enligt tingsrätten inte godtagbart och därför måsle det i de särskilda författningar där saken aktualiseras ges klara föreskrifier om vilka principer som skall gälla i fråga om bamets hemvist vid gemensam vårdnad, Riksskalieverket menar all även om de föreslagna vårdnadsreglerna inte i och för sig påverkar de skattemässiga reglerna kan besväriiga utredningssilualioner uppkomma för

Prop. 1975/76:170 119

beskatiningsmyndighelerna. Hur många ulredningsfall det kan bli fråga om finner verket dock svårt att nu bedöma.

Även Socialdemokratiska kvinnojörbundet framhåller att frågan om var barnet skall anses ha sitt hemvist måste lösas.

Riksförsäkringsverket berör bestämmelsen i 4S lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag enligl vilken rälten att uppbära bidraget tillkommer modern i de fall då föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet och föreslår alt del införs en möjlighel för föräldrarna att anmäla all bidraget skall betalas ut till fadem, efiersom barnet kan komma att bo lika myckel hos sin far som hos sin mor, om promemorieförsläget om gemensam vårdnad genomförs.

Sveriges socialdemokraiiska ungdomsförbund anser att föräldrar med gemensam vårdnad som bor på samma ort också bör ha den faktiska vårdnaden gemensamt. För sådana fall bör centrala riktlinjer arbetas ul för hur olika myndigheler skall handla i fråga om föräldrarnas rätt lill sociala förmåner. Då föräldrarna inte bor på samma ort kan det inte alltid antas vara till barnels fördel att inte ha ett fast hem utan alternera mellan föräldrarna, I sådana fall bör därför enligt förbundels mening domstolen i samband med skilsmässan fastställa hos vem av föräldrarna barnet huvudsakligen skall vistas. Vill föräldrarna i ett sådani fall ändra det faktiska vårdnadsinnehavet, bör det räcka med en anmälan härom lill domstol. I sådana fall bör underhållsbidrag och bidragsförskott kunna utgå. Domstolens faslslällande av vem av föräldrarna som härden faktiska vårdnaden skall också vara avgörande för myndighelerna i sådana frågor som bostadsbidrag och sjukpenning m. m. 1 dessa fall kommer visseriigen en ordning med gemensam rättslig vårdnad inte att innebära stora förändringar. Den förälder som inte har den faktiska vårdnaden kommer dock att kunna delta i beslut som rör barnel.

Riksskatteverket och namnlagsiilredningen påpekar att uppgift om vårdnad f. n. saknas i folkbokföringen och att man hittills har fått utgå från en presumtion att ej frånskilda föräldrar till barn i äktenskap har gemensam vårdnad om barnen och att vårdnaden om barn utom äktenskap tillkommer modern. Genomförs promemorieförsläget om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar är denna presumtion ej längre användbar och det blir i stället av vikt all vårdnadsförhållandet kommer till uttryck i något regisler, ur vilkel myndigheler och andra kan inhämta uppgift, när förhållandet är av belydelse i någon angelägenhet rörande bamet. Enligt riksskatteverket lorde del vara tillräckligt all uppgift införs i församlingsliggare och församlingsbok. Verket finner inle erforderiigt med särskild lagsliftning härom ulan menar all föreskrift i ämnet torde kunna meddelas av verket med stöd av folkbokföringskungörelsen.

Domstolsverket motsätter sig inie förslagel om all domstolarna i skilsmässomålen normall inte skall ta upp vårdnadsfrågan, om inte någon av föräldrama berör den. Hovrätten för Nedre Norrland, länsslyrelsen i Göteborgs

Prop. 1975/76:170 '20

och Bohus län, socialutredningen, Stockholms läns landstings psykiska barna-och ungdomsvård, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare saml Fredrika-Bremer-förbundet anser däremot att domstolen alltid bör ta upp vårdnadsfrågan och övertyga sig om föräldrarnas inställning i den. Härigenom ges domstolarna också enligl socialutredningen och advokatsamfundet möjlighel alt pröva om föräldrarnas överenskommelse strider mot bamets bästa. Socialstyrelsen anser att föräldrarnas önskan att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt bör uttryckas genom en skriftlig förklaring till barnavårdsnämnden, varvid styrelsen utgår från att nämnden dessförinnan informerat föräldrarna om innebörden av ställningstagandet. Genom en sådan ordning torde risken minskas att gemensam vårdnad kommer till stånd i fall där praktiska förutsättningar saknas för föräldrarna alt klara av gemensam vårdnad av barnet. När förklaring inte har avgivits bör det enligt styrelsen ankomma på rällen att pröva vårdnadsfrågan,

Siockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård framhåller i sammanhanget att det vore önskvärt om förfaringssättet vid vårdnadskonflikter också kunde tas upp. Möjligheter till barnpsykiatrisk kontakt borde erbjudas redan i inledningsskedet för all man skall kunna undvika en påfrestande vårdnadsutredning och utröna inöjligheterna till samförstånd mellan föräldrarna.

Hovrälien jör Nedre Norrland noterar med tillfredsställelse alt det krävs beslul av myndighet för alt ogifta föräldrar skall få gemensam rättslig vårdnad. Socialstyrelsen finner del emellertid svårt alt se varför vårdnaden om barn vars mor är ogift skall tillkomma båda föräldrarna först efter det att domstolen har prövat att arrangemanget inte är uppenbart stridande mot barnets bäsla, medan någon sådan prövning inte föregår föräldramas gemensamma vårdnad när modem är gift. Enligl styrelsens uppfallning borde gemensam vårdnad kunna tillkomma ogifta föräldrar ulan rättens prövning genom en anmälan till förslagsvis barnavårdsnämnden om att föräldrarna är ense om alt vårdnaden om barnel skall tillkomma dem gemensamt. I de fall gemensam vårdnad bedöms vara uppenbart stridande mot barnets bästa skulle frågan enligt styrelsens mening få avgöras av domstol. Även Fredrika-Bremer-förbundet ifrågasätter om del är nödvändigl med ett domstolsbeslut för att ogifta föräldrar som lever tillsammans skall få utöva vårdnaden gemensamt. Huvudregeln börenligt förbundet vara gemensam vårdnad. Ett faderskapserkännande skulle då innebära att fadern tillsammans med modem gemensamt färden rättsliga vårdnaden om barnet,såvida ingen av föräldrarna begär nägon annat. Svenska hinnors vänsterjörbund är av motsvarande uppfattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker viklen av all domstolarna även i sådana fall då föräldrarna är ense i vårdnadsfrägan undersöker om inte ett förordnande av den föreslagne vårdnadshavaren är stridande mot bamets bäsla. 1 åtskilliga fall har det nämligen enligl länsslyrelsen visat

Prop. 1975/76:170 '2'

sig att vårdnadshavare som förordnats i enlighet med föräldrarnas samstämmigaönskemål varil olämplig. Länsstyrelsen anser därför att domstolarna vid avgörande av vårdnadsfrågor alltid bör vara skyldiga att utreda om föräldrarnas önskemål strider mol barnens bästa och att som en följd härav ordel uppenbart bör utgå ur lagtexten i 6 kap. 7 och 8 S§ FB.

Hovrätten för Nedre Norrland påpekar att den föreslagna lagtexten inte berör del fallet att modern är gift vid bamets födelse och att annan man än hennes make redan dessförinnan har erkänt faderskapet med den verkan att den äkta mannens faderskap till barnet har hävts. Hovrätten ifrågasätter om inte i lagtexten klart bör anges att modem i detta fall blir ensam vårdnadshavare.

FamUj och rätt anser att i lagtexten bör införas en bestämmelse om att parterna i samband med ett interimistiskt yrkande om vårdnad har rätt att förebringa bevisning.

Riksåklagaren framhåller alt det allmänna har ett starkt intresse av att kunna ingripa mol försumliga vårdnadshavare och förmyndare och alt man därför ytterligare borde överväga om åklagarens initiativrätt i dessa hänseenden bör slopas i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian. Då det emellertid torde vara ytterligt sällsynt alt åklagare begagnar sin rält i detta hänseende motsätter sig riksåklagaren inte att åklagarens befattning med vårdnadsfrågor slopas. Riksåklagaren framhåller vidare att om förslaget om gemensam vårdnad genomförs bör man överväga att anpassa straffbestämmelsen i 7 kap, 4S andra stycket brottsbalken till denna situation. Gärningsbeskrivningen i lagrummet omfattar inle det fallet att den ena av två ogifta föräldrar vilka gemensamt har vårdnaden om barn under 15 år utan beaktansvärda skäl egenmäktigt bortför bamet.

Vissa remissinstanser framför synpunkler på reglerna om underhållsskyldighet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser all underhållsskyldigheten enligt 7 kap, 4 S FB gentemot styvbarn inte längre är motiverad av vare sig etiska skäl eller av hänsyn till barnets behov och föreslår därför att den slopas eller i varje fall inskränks så alt den inle omfallar barn som efter föräldrarnas skilsmässa slår kvar under bägges vårdnad. Centrala studiesiödsnämnden påpekar all den föreslagna ändringen i 3 kap. 28 S studiestödslagen inte endast är av redaktionell kraktär ulan innebär att siyv-föräldrars ekonomiska förhållanden inte skall beaklas om barnels föräldrar har gemensam vårdnad om del. Studiesiödsnämnden lillslyrker den föreslagna ändringen i sludiestödslagen men ifrågasätter om den står i överensstämmelse med beslämmelserna i 7 kap, 4 S FB om siyvföräiders underhållsskyldighet. Nämnden finner del därför angeläget alt sistnämnda lagrum blir föremål för närmare översyn.

Malmö sociala centralnämnd anser all den skillnad som görs mellan barn i äktenskap och barn utom äktenskap vid avtal om underhållsbidrag enligl 7 kap, 7 S FB bör slopas. Nämnden finner det ej moliveral att bibehålla

Prop. 1975/76:170 122

denna skillnad när alla andra olikheter mellan barn i äktenskap'och barn utom äktenskap är utjämnade. Familj och rätt berör också bestämmelserna i 7 kap, 7 § FB och menar att den underhållsskyldige bör ha samma möjligheter att få ett bidrag sänkt som den underhållsberälligade har att få det höjt. Familj och rätt anser vidare att ettårsfristen i 7 kap. 9 § bör slopas.

Malmö sociala centralnämnd, familjelagssakkunniga saml FamUj och rätt föreslår all möjligheten för modern all erhålla förlossningsbidrag enligl 7 kap. 10 S FB bör upphöra eftersom de socialförsäkringsförmåner som numera tillkommit har gjort detta bidrag överflödigt.

I 7 kap, 12 S, som handlar om räll att föra talan om underhåll till barn, borde enligl Familj och rätt införas en beslämmelse om att den som för barnets talan skall ersätta motpartens kostnad om barnet blir lappande part.

Den föreslagna nya bestämmelsen i 7 kap, 15 S angående ersättning för kostnader för barns försörjning i fall dä den legala faderskapspresumtionen har hävts berörs av familjelagssakkunniga, som finner det angeläget all hittillsvarande praxis ändras och därför ansluler sig lill förslaget i denna del.

1 fråga om förmynderskap delar namnlagsutredningen den mening som har kommit till uttryck i promemorian och som innebäratt förmynderskapet liksom hittills i princip bör följa vårdnaden, FamiUoch räll förordaren ordning med gemensamt förmynderskap även i sådana fall då vårdnaden inte är gemensam, åtminstone då föräldrar och bam någon gång har sammanbott, SACOISR finner det tveksamt med en ordning som innebär alt underårig som ingått äktenskap alltjämt står under förmynderskap av sina föräldrar,

Familjelagssakkunniga berör i sitt remissyttrande frågan om möjligheterna för ett sammanboende ogift par att adoptera. De sakkunniga framhåller att den ena av två makar kan adoptera andra makens barn eller adoptivbarn med verkan alt barnet blir att anse som makarnas gemensamma bam. Om däremot en kvinna och en man bor samman utan att vara gifta och mannen adopterar kvinnans bam medför det alt kvinnan avslår från barnet i den meningen alt det inte längre anses som barn till henne. En sådan konsekvens måste undvikas, menar de sakkunniga. De föreslår därför att förutsättningarna för en ändring i delta avseende undersöks. Enligl de sakkunnigas mening bör samlevnad i denna siluation jämställas med äktenskap.

5.4 Överflyttning av barn

Familjelagssakkunniga finner att starka skäl talar för den föreslagna ändringen av 21 kap, 12 S FB och tillstyrker således ändringen, Förslagel tillstyrks i denna del även av Malmö lingsräit, socialstyrelsen, länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Göteborgs soclalföivaltning. Stockholms sociala centralnämnd, Moderata samlingspaniels kvinnoförbund och Socialdemokraiiska kvinnotörbundet. Domsiolsveikei förklarar sig inle ha någon erinran mot förslagel. Enligl FamUj och räll däremoi finns del inte anledning att ändra nu-

Prop. 1975/76:170 '23

varande lagtext. Den ifrågasatta ändringen skulle, anser man, kunna medföra att en iredskande vårdnadshavare får ännu slörre möjligheter att sätta um-gängesrälten ur spel än han nu har.

5.5 Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Den föreslagna nya bestämmelsen om kvittning av kostnadema i vårdnadsmål kommenteras i några remissyttranden, Förslagel tillstyrks av Socialdemokratiska kvinnoförbundet, som finner det ur alla synpunkter rimligt all vardera parten slår för sin egen rättegångskostnad, Hiismodersförbundet Hem och samhälle finner det vara ett klart rätlvisekrav att kostnaden vid rättegång angående vårdnad skall bestridas av parterna gemensamt. Även domstolsverket, Stockholms sociala centralnämnd och Moderata samlingspartieis kvinnoförbund finner de föreslagna ändringama i denna del lillfredsslällande.

Såväl Siockholms tingsrätt som Malmö tingsrätt framhåller att domstolama inle i så begränsad ulsträckning som antyds i promemorian torde ha låtit tappande part i vårdnadsmål ersätta motpartens rättegångskostnad, Stockholms lingsräit finner emellertid den föreslagna regeln om kvittning välmotiverad. Den bör dock enligt tingsrätten förses med en reservation för vissa undantagsfall. Det kan förekomma mål i vilka visserligen inte 18 kap, 3 eller 6 S rättegångsbalken kan tillämpas men där det ändå med hänsyn till omständigheterna framstår som stötande att kvitta rättegångskostnaderna. Tingsrätten föreslår därför all del föreskrivs all kvittning skall ske när särskilda skäl inte föranleder annat. I motsats lill vad som anges i promemorian anser tingsrätten att en sådan reglering inte skulle vålla några större problem vid den praktiska tillämpningen. Malmö tingsrätt framför moisvarande synpunkler men finner det tveksamt om kvittning som huvudregel bör gälla även i högre instans. Enligt tingsrätten torde ofta prestigesynpunkter och andra ovidkommande skäl ligga bakom fullföljande av talan i vårdnadsmål, och utdragna vårdnadsprocesser bör enligt tingsrättens mening inte uppmuntras.

Även familjelagssakkunniga, som inte har något att erinra mol en huvudregel om kvittning av kostnadema i vårnadsmål, anser alt del behövs ett korrektiv mol att den föriorande parlen inleder eller föranleder onödig rättegång. De sakkunniga ifrågasätter om inte kostnadsreglerna för vårdnadsmålens vidkommande kunde utformas i närmare överensstämmelse med reglerna om kostnad i faderskapsmål. Även Familj och rätt anser all den som gång på gång utan rimlig anledning ansöker om vårdnaden bör stå inte bara sina egna utan även motpartens kostnader.

Domareförbundet förordar att några särbestämmelser om rättegångskostnader i vårdnadsmål inte införs i lagstiftningen. Förbundet finner del visseriigen ur barnets synpunkt angelägel all frågan om föräldramas lämplighet blir föremål för ingående domstolsprövning, Å andra sidan är det önskvärt

Prop. 1975/76:170 124

att vårdnadsprocesser inte görs vidlyftigare eller mer långdragna än nödvändigt. Förbundet anser att kvittning särskill i försia instans bör ske i slor omfattning, vilkel enligt förbundets mening lorde kunna ske ulan lagändring.

5.6 Följdändringar i andra författningar m. m. 5.6.1 Allmänt

Förslagel om alt i lagtexten slopa uttrycken barn i äktenskap och barn utom äktenskap har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Bland dem som tillstyrker förslagel i denna del märks socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län, familjelagssakkunniga, familjestödsutredningen, Siockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centralnämnd, Malmö .sociala centralnämnd. Yrkeskvinnors klubbars rikstörbund. Folkpanlels kvinnoförbund. Moderata samlingspartiels kvinnoförbund. Socialdemokratiska kvin-noförbiindel. Svenska kvinnors vänsterförbund och Folkpartiets ungdomsförbund. Socialstyrelsen menar att det visseriigen skulle kunna vara praktiskt alt ha kvar de gamla beteckningarna som arbetstermer. Detta praktiska önskemål måste dock enligl styrelsens mening stå tillbaka för den strävan som kommer till uttryck i promemorian, nämligen att moderns civilstånd skall ingå som en beskrivning av barnets situation endast där del är juridiskt motiverat. Slopandet av termerna kan också få betydelse när det gäller alt få bort de fördomsfulla attityder som inte bara bam till ogifta mödrar utan även mödrarna själva fortfarande kan bli utsatta för, Familjesiödsuiredningen understryker att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap med de nya regler som föreslås inte längre fyller någon funktion ulan bara kan bidra till att upprätthålla konstlade skillnader mellan barn och lill att befästa olika slag av fördomar,

Malmö tingsrätt har inte någon erinran mol att termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap utgår ur lagtexten om delta kan ske utan några materiella ändringar.

Några remissinstanser är emellertid tveksamma eller direkt avvisande lill all de här berörda termerna utgår ur lagtexten. Hiismodersförbundet Hem och samhälle påpekar att man inle har kunnat föreslå några adekvata er-sältningsbegrepp, varför omständliga omskrivningar används. Då i de allra flesta fall barn inom och utom äktenskap behandlas lika i lagen torde det enligt förbundets mening bli i ytterst få fall som termema kommeratt behöva användas. Detta bör inle förorsaka någol större problem eftersom del numera är relativt vanligl alt en man och kvinna sammanbor och sätter barn till väriden utan all vilja legalisera sin förbindelse. Förbundet menar all den känsloladdning som termerna hade för en äldre generation inte föreligger hos den unga generationen.

Prop. 1975/76:170 125

Riksskatteverket anser att så länge man har skilda rättsregler beroende på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid barnets födelse eller om de senare har ingått äktenskap med varandra börden hittillsvarande terminologin finnas kvar. Ett slopande av begreppen kommer att nödvändiggöra omfattande ändringar i kyrkobokföringen. En ny terminologi kommer dessutom att skapa svårigheter vid tillämpningen och kommer därigenom att vålla större rättsosäkerhet. Svårigheterna med den nya terminologin visar sig också enligt verkets uppfattning vid utformningen av de följdändringar i andra författningar som blir nödvändiga om FB ändras. De lagar som del främst är fråga om, namnlagen, medborgarskapslagen och religionsfrihetslagen, är alla av sådan art att de i hög grad berör de enskilda medborgarna och bör därför vara lättillgängliga för envar. Att i lagstiftning och anvisningar ersätta de lättförståeliga uttrycken barn i äktenskap och barn utom äktenskap med hänvisningar till FB blir lill hinder för läsaren. Domkapillei I Stockholms stift är av motsvarande uppfallning och avstyrker bestämt att termerna avskaffas innan de kan ersättas av andra med samma innehåll.

Enligt namnlagsutredningen förefaller det särdeles opraktiskt att avsäga sig användningen av sådana termer som de nu aktuella. De är enligt utredningens mening både lättfattliga och lätthanteriiga, och att slopa dem leder till språkliga oiympligheter som kan försvaras endast med starka skäl. Utredningen framhåller att termerna barn i och barn utom äktenskap inte innefattar några värderingar utan endast uttrycker del faktiska förhållandet att barnets föräldrar är eller inte är gifta med varandra. På vissa håll kan väl ännu dröja kvar en viss känsla av moralisk värdering i samband med de båda uttrycken men den syn på skilda samlevnadsformer som i våra dagar bryter igenom både inom och utom lagstiftningen torde enligl utredningens mening snart helt förta sädana intryck. I allt fall anser utredningen det olämpligt att nu innan man vel vart .familjelagssakkunnigas utredningsarbete leder i fråga om äktenskapet och andra samlevnadsformer göra sig av med den praktiska terminologin. Uiredningen avstyrker därför förslaget att slopa termerna i fråga.

Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget för befolkningsslatislikens del bl. a. innebäranden redovisning av barn födda inom och utom äktenskap som registrerats alltsedan den svenska befolkningsslatislikens begynnelse år 1749 inte längre kan genomföras. För användarna av befolkningsslalistik torde denna förändring dock vara relativt betydelselös, framhåller centralbyrån. Däremot föreligger vissa rekommendationer från internationella organisationer alt redovisa födda fördelade på födda inom äktenskap och utom äktenskap. Behoven i denna del synes emellertid kunna tillgodoses genom att man i fortsättningen i stället redovisar födda fördelade efter moderns civilstånd, vilket kommer att medföra endast marginella skillnader. För år 19741. ex. uppgick andelen födda barn med gift moder lill 68,2 %. Andelen barn, födda inom äktenskap, uppgick för samma år till 68,6 %.

Prop. 1975/76:170 126

Riksförsäkringsverket anmärker att lermen barn utom äktenskap bör slopas också i militärersättningsförordningen, lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om allmän försäkring.

5.6.2 Lagen om svenskt medborgarskap

De föreslagna ändringama i medborgarskapslagen kommenteras av nks-skaileverkei, invandraiverket. namnlagsutredningen och SACO t SR. Såväl riksskatteverket som invandrarverket och namnlagsutredningen anmärker på utformningen av lagtexten och menar att hänvisningen till FB är olämplig. Enligt invandrarverket bör bestämmelser som rör förvärv och föriust av svenskt medborgarskap uttryckas i klartext i den svenska medborgarskapslagen. Invandrarverket anmärker vidare alt den svenska medborgarskapslagen har tillkommit i samverkan med Danmark och Norge och att de nordiska medborgarskapslagama, numera även den finska, har i huvudsak likalydande bestämmelser beträffande barns förvärv och förlust av medborgarskap. En samordning av lagstiftningen är enligt verket allljämt av stort värde inte minst med tanke på del stora antalet invandrare i Sverige från övriga nordiska länder.

Invandraiverkei anför vidare alt de nya bestämmelserna kommer att medföra dubbelt medborgarskap i vissa fall, eftersom de föreslagna bördsreglema skiljer sig från bördsreglerna i många länder, bl, a, de nordiska. Som exempel nämner verket det fallet att en svensk kvinna skiljer sig från en dansk man. Kort efter äktenskapets upplösning föder kvinnan ett barn som blir svensk medborgare till följd av de nya beslämmelserna men också samtidigt dansk medborgare, efiersom mannen enligt de danska bördsreglerna anses vara far lill barnet. Au på della sätt införa regler som skulle medföra att nya grupper skulle kunna få dubbla medborgarskap vid födelsen strider enligl verkets mening mot den ledande principen inom svensk medborgarskapsrätt att undvika dubbelt medborgarskap.

Vad gäller förslaget till ny lydelse av 5 S medborgarskapslagen anser riksskatteverket all det synes orimligl att förvärv av svenskt medborgarskap för förälder, som inte sammanbor med barnet, medför svenskt medborgarskap för barnel därigenom att föräldern har del i vårdnaden. På samma sätl kan den omständigheten att föräldrarna har gemensam vårdnad förhindra all barnel upptas till svensk medborgare gemensamt med den förälder med vilken barnet sammanbor, Invandraiverket anser all 5 S medborgarskapslagen bör modifieras på det sättet all barn bör kunna få svenskt medborgarskap som biperson lill endera av föräldrarna, om föräldern antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden med den andre och denne är svensk medborgare. 1 övriga fall där gemensam vårdnad förekommer bör barnet kunna tas upp som svensk medborgare efter ansökan om naturalisation.

Prop. 1975/76:170 127

5.6.3 Religionsfrihetslagen

Invandrarverket diskuterar den föreslagna bestämmelsen i 7 S tredje styckei som innebär att barnet inträder i kyrkan vid födelsen, om modern är ogift och tillhör kyrkan. Enligt verket är bestämmelsen omotiverad i de fall båda föräldrarna får vårdnaden om barnet. Än mer omotiverad är bestämmelsen i de fall där fadem ensam blir vårdnadshavare. Verket menar alt det naluriiga vore att barnet, i de fall endast en av föräldrarna har vårdnaden, följer vårdnadshavaren vad gäller medlemskap i kyrkan och detta obereonde av vårdnadshavarens kön.

5.6.4 Namnlagen

Namnlagsutredningen kritiserar de föreslagna ändringarna i namnlagen från lagteknisk synpunkt, Bl.a. anser utredningen att den nuvarande dispositionen av lagen bör behållas.

Såväl riksskatteverket som namnlagsutredningen anmärker att förslaget till 15 S inte omfatiar del fall att bördspresumtionen hävs genom faderskapserkännande och menar att paragrafen bör omfatta även detta fall. Namnlagsutredningen påpekarail det i sådant fall dessutom krävs särskild ansökan till rätten eller namnmyndigheten om prövning av möjligheten för barnel alt få behålla mannens namn,

5.6.5 Studiestödslagen

Centrala studiesiödsnämnden tillstyrker, som tidigare nämnts, den föreslagna ändringen i 3 kap, 28 S sludiestödslagen. Nämnden finner det vidare angeläget att i sammanhanget aktualisera frågan om styvbarns studieekonomiska situation och menar alt man vid prövning av ansökan om inkomst-och behovsprövad studiehjälp bör bortse från styvförälders ekonomi. Gymnasieelev bör enligl nämndens mening inte vara beroende av ekonomiskt bidrag från slyvförälder för att direkl efter avslutade grundskolestudier fortsätta skolgången med gymnasiestudier.

5.7 Ikraftträdande m. m.

Riksskalieverket och kommunförbundet ifrågasätter om man inte bör skjuta på ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om faderskap och vårdnad lill den I januari 1977. Riksskatteverket framhåller att förslagen kommer att nödvändiggöra genomgripande ändringar i folkbokföringen. Kommunförbundet menar att de utbildningsinsatser beträffande den handläggande personalen inom socialvården som förslaget kommer att fordra svårligen kan tänkas bli genomförda i lid, om inte ikraftträdandet skjuts fram till nyssnämnda tidpunkt. Av samma skäl anser Stockholms sociala centralnämnd

Prop. 1975/76:170 128

att dagen för ikraftträdandet inte bör ligga alltför nära dagen för beslutet om ändrad lagstiftning.

Sveiiges advokatsamfund berör särskilt den nya bestämmelsen i 7 kap. 15 S FB om återkrav av underhållskostnader och anmärker att den inte bör gälla fall där talan om regresskrav väckts före lagens ikraftträdande.

5.8 Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Överförmyndarna i Göteboig och Föreningen Sveriges överförmyndare vill ej yttra sig över bankföreningens hemställan. De anser det dock rimligt att anta att bankernas notariatavdelningar har fött väsentligt minskade arbetsuppgifter genom värdepapperscentralens tillkomst och framhåller att man vid fastställande av en eventuell minimiavgift bör beakta att depåavgifterna drabbar underåriga och omyndigförklarade personer som i en del fall har små inkomster och som enligt lag tvingas alt ha sina värdehandlingar nedsatta i bank.

Siockholms överförmyndarnämnd anser att en lagändring i enlighet med bankföreningens hemställan bör kunna accepteras. Minimiavgiften bördock fastställas lill ett belopp motsvarande en procent av det vid varje årsskifte gällande basbeloppet för att man skall undvika en lagändring varje gång en höjning kan bli aktuell, Enligl nämnden kommer en höjning i enlighet med bankföreningens förslag visseriigen att bli kännbar för de små depåerna. Till följd härav kommer sannolikt förmyndare vars myndlingar äger sådana depåer att begära överförmyndarens tillstånd att la ut de deponerade värdehandlingarna, I den mån det sammanlagda värdet av dessa inte överstiger den gräns för depositionstvång som kommer att gälla fr. o. m. den I januari 1976 lorde sådana ansökningar bli beviljade. Avgiftshöjningen kommer därmed att medföra att redan inskrivna förmynderskap anpassas lill den nya lagstiftningens bestämmelser vilket i och för sig inte kan anses ha en negativ betydelse.

Socialstyrelsen godtar bankföreningens förslag till ändring av avgifterna under förutsättning alt i lagtexten las in en bestämmelse om maximering av tilläggsavgifternas storlek.

Sparbanksföreningen anser rent principiellt, i likhet med bankföreningen, att förvar av omyndigs värdehandlingar i notariatdepå bör likställas med övriga nolariatdepåer i avgiftshänseende, eftersom förvaltningskostnaderna beträffande s. k. omyndigförvar är av samma storleksordning som för övriga förvar. Då inte ens de högre avgifter som kommer alt gälla fr. o. m. den 1 januari 1976 ger full kostnadstäckning anser även sparbanksföreningen att avgifterna bör höjas. Sparbanksföreningen menar dock att denna höjning bör ske på annat sätt än det som bankföreningen har föreslagit. Enligl sparbanksföreningen ligger nämligen den av bankföreningen föreslagna ordningen inte i linje med grundtanken bakom förmyndarlagstiftningen, eftersom den kommer att innebära att avgifterna till sin storiek kommer att i viss

Prop. 1975/76:170 129

del kunna ensidigt bestämmas av förvaltande bank. Enligt sparbanksföreningen bör i stället en höjning av avgifterna åstadkommas genom att man företarenjusteringavdevärdebaseradeavgifterna. Starka skäl talar enligl föreningens mening föratt mani VL tar in en bestämmelse om särskilda tilläggsavgifter. Dessa bördock till sin storiek inle få överstiga i lagen angivna maximibelopp. Om lagen ändras på det sätt som föreningen föreslår framstår en till-läggsbestämmelse om årlig minimiavgift som överflödig.

Den värdebaserade åriiga avgiften bör vara enhetlig för svenska och utländska värdepapper. Bevakningsåtgärderna är i princip likartade för båda slagen av värdepapper. Förvaltningskostnaderna för utländska papper är heller inte lägre. Sparbanksföreningen biträder därför bankföreningens hemställan, såvitt gäller slopandet av differentieringen mellan de båda slagen av värdepapper.

Även bankinspektionen anser del motiverat med en höjning av de avgifter som bankerna får ta ut för vård av omyndigs värdehandlingar. Bankinspektionen anser alt den av bankföreningen åberopade nolarialtjänstutred-ningen och andra uppgifter tyder på att avgifterna för nolariatdepåer inte täcker de kostnader bankerna åsamkas för denna verksamhet. Vidare är det enligt inspektionen tydligt att kostnaderna står i proportion till antalet värdepappersposter, antalet transaktioner o. d. Mindre depåer för vilka VL är tillämplig inbringar lägre avgifter än andra depåer men medför motsvarande kostnader. Bankinspektionen framhåller också att det med hänsyn till föreskrifter i banklagstiftningen till skydd för insättarnas medel krävs att bankernas rörelse lämnar ett överskott som kan läggas till eget kapital. Bankernas överskott har sedan år 1969 inte varit så stort som hade erfordrats för att bibehålla oförändrad soliditet enligt reglema om kapitaltäckning. Under det senaste året har dessutom behovet av överskott ökat än mer till följd av den högre inflationstakten. Mot den bakgrunden har bankinspektionen bedömt att bankerna, med nuvarande hastiga arbetskostnadsstegring, inte i längden kan erbjuda tjänster till avgifter som inte läcker de däremot svarande kostnaderna.

Bankinspektionen tillstyrker därför bankföreningens framställning på så sätt att avgifterna för vård av omyndigs värdehandlingar får höjas till den nivå som bättre motsvarar bankernas kostnader för denna tjänst. Av sociala skäl kan det dock enligt bankinspektionens mening vara berättigat med en försiktig anpassning av avgifterna. Inspektionen rekommenderar därför en övergångsperiod om 2-5 år under vilken de aktuella värdehandlingarna exempelvis kan omplaceras i tillgångar som inte behöver förvaras i nolariatdepåer. Inspektionen utgår slutligen från att avgifterna i sin helhet specificeras i lag eller att de fastställs av inspektionen.

9 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 130

6 Föredraganden

6.1 Allmänna synpunkter

Regler om vem som skall anses vara far till ett bam finns i föräldrabalken (FB). Reglerna fäster avgörande vikt vid frågan huruvida modern vid barnets födelse är gift eller inte. Är hon gift anses mannen i äktenskapet som barnets far. Barnet anses i sådant fall ha äktenskaplig börd. Delsamma gäller, om modern vid barnets födelse är änka eller frånskild men hennes äktenskap har upplösts så kort tid före barnels födelse att barnet kan ha avlats dessförinnan. 1 andra fall anses barnet vara fött utom äktenskap. Faderskapet skall då fastställas genom erkännande eller dom.

Under vissa omständigheter kan domstol förklara att den man som bördsreglerna utpekar som far till ett visst barn inle är barnels far. Såväl bamet som mannen kan föra talan härom, s. k. talan om äktenskaplig börd. Barnets rätt att väcka sådan talan är lill tiden oinskränkt, medan mannens rätt enligt huvudregeln preskriberas tre år efter barnets födelse.

FB innehåller också regler beträffande vårdnad om barn. Reglerna är i viss mån olika, beroende på om barnets föräldrar är gifta med varandra eller ej. Sålunda gäller som huvudregel att barn vars föräldrar är gifta står under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Däremot kan ogifta föräldrar inle utöva den rättsliga vårdnaden gemensamt.

De berörda reglema har setts över i justitiedepartementet. Resultatet av översynen redovisas i promemorian (Ds Ju 1975:17) Faderskap och vårdnad. Promemorian har remissbehandlats.

För min del anser jag all del finns ett klart reformbehov när del gäller de nuvarande börds- och vårdnadsreglerna. Vad först beträffar reglerna om faderskap lill barn som föds efter en skilsmässa talar starka skäl för att den frånskilde mannen inte längre skall automatiskt anses som far till barnet. Behovet av en ändring på denna punkt kan visseriigen sägas ha minskat i och med de nya bestämmelser om äktenskaps upplösning som trädde i kraft den 1 januari 1974. Beslämmelserna har bl.a. medfört en avsevärd förkortning av tiden från det lalan om upplösning av äktenskapet anhängiggörs till dess slutlig dom på äktenskapsskillnad meddelas. Den ökade skilsmässofrekvensen kan dock verka i motsatt riktning. Under alla omständigheter är det klart att de nuvarande reglerna slår fel i åtskilliga fall. Jag anser därför att reglerna nu bör ändras. Delsamma gäller beslämmelserna om den lid inom vilken en man kan väcka lalan om all han inie är far lill ett visst barn. Det kan med fog göras gällande att de nuvarande lidsfristerna är alllför korta.

Vad därefter angår beslämmelserna om vårdnad har del vid upprepade tillfällen rests krav på att även ogifta eller frånskilda föräldrar skall få möj-

Prop. 1975/76:170 '31

lighet att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn. Vad som har framkommit i den allmänna debatten tyder på alt många föräldrar rent känslomässigt upplever det som viktigt för de inbördes relationerna att modern och fadern har samma rättsliga ställning i förhållande till barnen. Den av föräldrarna som inte har den rättsliga vårdnaden kan uppfatta detta som orättvist, vilket kan skapa onödiga störningar både mellan föräldrama och i förhållande till barnen. Inte minst gäller detta i en skilsmässosituation. Den ändrade uppfattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommii lill utiryck i 1973 års äktenskapsreform torde också ha gett frånskilda makar bättre förutsättningar att ta ett gemensamt rättsligt ansvar för sina bam.

Det sagda talar enligt min mening slarkt för att man ändrar gällande vårdnadsregler så att frånskilda och ogifta föräldrar får möjlighet att utöva gemensam rättslig vårdnad om sina barn. Även i övrigt, t, ex. när det gäller rättegångskostnader i vårdnadsmål, finns det skäl att ändra nuvarande bestämmelser om vårdnad.

Det reformbehov som sålunda finns i fråga om FB:s börds- och vårdnadsregler tillgodoses i allt väsentligt, om promemorians förslag genomförs. Jag förordar alltså att förslaget läggs lill grund för lagstiftning. 1 det följande ämnar jag närmare behandla olika detaljer i förslaget. Jag ämnar därvid bl.a. uppehålla mig vid frågan om samordning mellan vårdnadsreglerna och bestämmelserna på sociallagstiftningens och skattelagstiftningens område.

1 promemorian berörs inte närmare de internationellt-rättsliga verkningarna av de olika förslagen. Enligt min mening finns det inle heller nu anledning att gå in på sådana frågor. Hithörande problem för prövas i andra sammanhang.

Jag vill i delta avsnitt slutligen erinra om att familjelagssakkunniga enligt sina direktiv (Ju 1970:52) har att se över bl. a. reglerna om barns och föräldrars inbördes underhållsskyldighet. Frågan om en eventuell ändring av dessa regler bör i alll väsentligt anstå i avvaktan på förslag från de sakkunniga.

6.2 Faderskap till harn

6.2.1 Äkta makes faderskap m. m.

Sedan lång tid tillbaka har det haft stor betydelse för ett barns rättsliga ställning om det har varil fött inom eller utom äktenskap. Barn i äktenskap har haft en i rättsligt avseende mer gynnad ställning än andra barn. De nuvarande bördsreglerna bör ses mot denna bakgrund. Dessa regler innebär att barn anses ha äktenskaplig börd om det föds under bestående äktenskap eller så kort tid efter ett äktenskaps upplösning genom skilsmässa eller mannens död alt det kan vara avlat dessförinnan. Att barnet har äktenskaplig

Prop. 1975/76:170 132

börd innebär att mannen i äktenskapet anses som far lill barnet. Presumtionen om mannens faderskap gäller i alla rättsliga sammanhang och kan brytas endasl genom att domstol i mål om äktenskaplig börd förklarar alt barnet saknar sådan börd. Som närmare skall beröras i det följande är vidare mannens möjligheter att föra bördstalan mot barnet starkt begränsade.

Genom alt barn i så stor ulsträckning har presumerats ha äktenskaplig börd och genom begränsningarna i mannens rätt att föra talan om upphävande av den äkta börden har de nuvarande reglerna tjänat som skydd för barnet. Det kan emellertid ifrågasättas om inte denna grund för bördsreglerna i Slor utsträckning har fallit bort i och med all de utomäktenskapliga bamens siluation numera har förbättrats, så att de i alla väsentliga avseenden har en rättsställning som motsvarar andra barns. Denna utveckling har gjort att det inte längre är så angeläget att presumera att ett barn har äktenskaplig börd och att sålunda moderns make eller förutvarande make skall anses som far till barnel. Viktigare är att så säkert som möjligt kunna fastställa vem som verkligen är barnets far.

I de fall då modem är gift vid barnets födelse kan man utgå från all de nuvarande presumtionsreglerna i det alldeles övervägande antalet fall leder lill ett materiellt riktigt resultat. 1 allmänhel lorde det alltså vara riktigt att anse den äkta mannen som farlill barnel. Påsammasätt lorde presumiionsreglernai allmänhet geett riktigt resultat i fall då modern så ny ligen har bli vit änka att bamet kan vara avlat före mannens död.

I de nyss angivna situationerna, dvs. när modern vid barnels födelse är gift eller nyss har blivit änka, talar alltså starka skäl för att man behåller de nuvarande bördsreglema. I promemorian föreslås också att faderskapspresumtionen skall fortsätta att gälla i dessa fall. Remissinstanserna har allmänt godtagit promemorieförsläget på denna punkt, och ävenjag ansluter mig till det.

Enligt promemorian är situationen en annan i fall då barn föds efter en skilsmässa. I sådana fall torde oftast en annan man än den förre maken vara far till barnet. På grund därav föreslås i promemorian att man slopar den nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap. Enligt promemorian skall faderskapet för barn som föds efter en skilsmässa i stället bedömas på samma sätt som när del gäller barn vars mor inle har varil gift. Faderskapet skall sålunda fastställas genom erkännande eller dom.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar promemorieförslaget på denna punkt. Från socialnämndshåll understryks alt det erfarenhetsmässigt ytterst sällan torde vara den frånskilde maken som är far lill ett barn som föds efter en skilsmässa. Enligt riksskatteverket stämmer del också överens med folkbokföringsmyndigheternas erfarenheter att den nuvarande faderskapspresumtionen ofla slår fel i hithörande fall.

Även jag anser att den nuvarande presumtionsregeln är mindre lämplig i fall då barn föds efter en skilsmässa. Som har uttalals från flera håll torde

Prop. 1975/76:170 133

det i den angivna situationen vara ovanligt att det är modems förre make som är far till bamet. Hur stor frekvensen är kan det naturiigtvis vara svårt alt uttala sig om med säkerhet, såvida man inte gör ingående sociologiska undersökningar. Att genomföra sådana undersökningar kan av bl, a, integritetsskäl inle gärna komma i fråga. Man kan dock ulgå från att i flertalet hithörande fall annan än den förre maken är far till barnet. Att trots delta presumera att maken är far kan uppenbarligen medföra avsevärda nackdelar, Visseriigen finns det möjlighet all genom bördstalan relativt snabbt få faderskapspresumtionen hävd. Del äremellertid självklart att de inblandade parterna ofta måste uppfatta denna procedur som onödig och irriterande. Särskill stora problem uppstår, om maken eller barnet skulle avlida innan en bördsprocess har hunnit inledas eller avgöras.

Med hänsyn till det sagda ansluter jag mig till förslagel alt man slopar den nuvarande presumtionen för frånskild makes faderskap, I stället bör faderskapet till barn som föds efter en äktenskapsskillnad i samtliga fall faslslällas på samma sätl som nu sker i fråga om barn som föds av ogift kvinna. Del bör alltså krävas antingen erkännande eller dom.

Påpekas bör att om det i det angivna fallet skulle slå klart för såväl modern som hennes frånskilde make att del är han som är far till barnel, så torde faderskapet i regel kunna fastställas snabbt genom ett erkännande. Erkännande kan dessutom ske före barnets födelse.

När det gäller bam som föds av änka kört tid efter hennes makes död kan det naturligtvis ibland, liksom hittills i sådana fall, uppkomma svårigheter för folkbokföringsmyndigheterna alt avgöra om barnet verkligen är avlat på sådan lid all mannen kan vara far. Fall då tvekan kan uppkomma i detta avseende måsle dock antas vara mycket sällsynta. Jag finner därför inte skäl att, som ett par remissinstanser har föreslagit, föra in regler i lagen om en bestämd tidsgräns. Skulle i ett visst fall modem till barnet eller senare barnet självt ha en annan uppfattning än folkbokföringsmyndighe-terna i saken, finns möjlighet att föra lalan mol den avlidne mannens arvingar om att denne skall anses som far resp. frånkännas faderskapet.

1 de fall då en man direkt av lagen anges som far lill ett barn har han, som tidigare nämnls, enligt gällande regler möjlighet att föra talan om att barnet inte har äktenskaplig börd. Bifalls hans talan, innebär det alt faderskapspresumtionen hävs. Bestämmelserna om talan angående äktenskaplig börd är relativt restriktiva. Så t. ex. gäller vissa lidsfrister för mannens rätt att väcka talan. Huvudregeln är att talan måste väckas inom tre år från det att mannen fick kunskap om bamets födelse. Bakgrunden lill reglerna om tidsfrist är alt det har ansetts att barnel inte onödigt länge skall löpa risk att frågan om dess äkta börd angrips. Barnets intresse av alt behålla ställningen som barn i äktenskap har härvid tillmätts särskild vikt.

Även barnet kan väcka talan om äktenskaplig börd. För dess talerätl gäller däremot inte någon lidsbegränsning.

Enligt vad jag nyss har anfört bör den legala faderskapspresumtionen

Prop. 1975/76:170 134

behållas i fall då barnels mor är gift eller nyss har blivit änka. Givetvis måste lagen med tanke på dessa fall även i fortsättningen innehålla bestämmelser som gör det möjligt att häva presumtionen. I första hand bör detta liksom nu kunna ske efter förklaring av domstol. Detta är också innebörden i promemorieförslaget, mot vilket ingen remissinstans i den delen har haft någol att invända. Frågan är emellertid om man måste ha ett sådant relativt omständligt förfarande även i de fall då en annan man är villig att erkänna faderskapet. 1 en sådan situation skulle man kunna tänka sig att ett erkännande fick samma verkan som en förklaring av domstol att moderns make inte är far lill barnet. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Ett viktigt spörsmål, när det gäller talan om hävande av faderskapspresumtion, är om lagen allljämt bör innehålla bestämmelser om vissa frister inom vilka mannen måste väcka sådan lalan. På denna punkt har nuvarande regler kritiserats vid upprepade tillfällen.

Som jag lidigare har berört kan det inte längre hävdas att ett bams rättsliga ställning blir nämnvärt gynnsammare om föräldrarna är eller har varil gifta. Att i lagen behålla beslämmelser om alt mannen måsle väcka lalan om hävande av faderskapspresumtionen inom viss lid kan därför inte längre grundas på tanken alt barnel har ell väsentligt rättsligt intresse av all inte fö sin ställning som barn till gifta föräldrar ifrågasatt och undanröjd. Tvärtom borde det ligga i såväl barnels som mannens intresse alt del legala faderskapet upphävs, om det visar sig att det inte stämmer överens med det verkliga. En annan sak är att det kan uppstå bevissvårigheter, om talan väcks efter avsevärd tid. Dessa svårigheter är dock inte större om talan väcks av mannen än om det är bamet som väcker talan. Och i det sistnämnda fallet gäller som nämnts inte någon lalefrisi.

I promemorian föreslås att man helt och hållet slopar de tidsfrister som nu är föreskrivna för mannens rätt att väcka talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen. Förslaget härom tillstyrks eller lämnas utan • erinran av fiertalet remissinstanser. Så t. ex. menar familjelagssakkunniga att barnets intresse av att få utrett vem som i själva verket är dess far när faderskapet sätts i fråga måste anses väga tyngre än dess intresse av att anses som barn i äktenskap. Några remissinstanser som i och för sig godtar förslaget understryker dock angelägenheten av att bördstalan väcks relativt tidigt och inte under den känsliga period då barnel befinner sig i puberteten. Det framhålls i sammanhanget att förhållandel far-barn bör ses inte enbart som en juridisk relation utan också som en relation av känslomässig natur.

För egen del anser jag att det från flera synpunkler måste vara bäst för bamet att det blir utrett vem som verkligen är dess far. Samtidigt är del angeläget alt fastställelsen sker så tidigt som möjligt. Uppenbarligen kan det i vissa fall skapa psykiska störningar hos barnel, om det under en följd av år har haft den uppfattningen att en viss man är dess far och faderskapet

Prop. 1975/76:170 135

därefter ifrågasätts. Detta förhållande kan synas tala för att man ställer upp en tidsgräns inom vilken en äkta make måste väcka talan om alt han inte är barnets far. Beaktas bör dock all även om man skär av makens formella möjligheler att väcka lalan om faderskapet, så hindrar del naturiigtvis inte honom från att i sitt umgänge med barnet och modern ge uttryck för sin uppfaltning att han inle är far till barnet, Barnel kan alltså i vilket fall som helst utsättas för störningar. Att talerätten är förlorad kan också helt allmänt skapa en bitterhet hos mannen som går ut över barnel. Det för därför i allmänhet anses bäst för samtliga inblandade parter, även barnel, alt mannen har möjlighet att väcka lalan om faderskapet även om lång lid skulle ha gått efler barnets födelse. Det kan därvid inte anses ändamålsenligt att, som ett par remissinstanser har föreslagit, förlänga den nuvarande treårsfristen till fem år. 1 stället talar starka skäl för alt mannen liksom barnet skall kunna väcka talan inom obegränsad lid.

Farhågor har under remissbehandlingen framförts för alt även helt o-grundade misstankar skulle kunna föranleda mannen att väcka bördslalan. Delta har ansetts utgöra ett skäl för att ha en begränsad lalefrisi. Mot della vill jag säga att jag i det följande kommer att föreslå all såväl mannen som barnets vårdnadshavare i övrigi skall kunna vända sig lill barnavårdsnämnden och begära utredning om vem som kan vara far lill barnel. På det sättet kan mannen i viss utsträckning fö klariagt om hans misstankar är grundade eller ej. Man undviker då också att rättegång anställs i onödan.

Med hänsyn till det sagda förordar jag alt man slopar de nuvarande tidsfristerna för mannens rätt att väcka talan om sitt faderskap.

Enligt nuvarande regler om talan angående äktenskaplig börd är mannen, oavsett hur lång tid som har förfiuiii från barnels födelse, avskuren från sin rätt alt väcka talan, om han har erkänt barnet som sitt efter del all barnet har fötts och efter det att han har fått kunskap om att modem har haft samlag med annan under lid då barnet kan vara avlat. Vissa skäl talar för att man behåller en sådan beslämmelse även om man i övrigt slopar gällande tidsfrister. För barnet kan del synas innebära en trygghet att mannen inte kan få till slånd en omprövning av faderskapet sedan han en gång har erkänt barnet som sitt och därmed gett utiryck för sin vilja lill samhörighet med barnel. Det bör emellertid beaktas att mannens intresse av att även i fortsättningen gälla som far till bamet måste vara starkt beroende av att samhörigheten mellan honom, å ena sidan, och barnet och dess mor, å andra sidan, består. Det är naturiigt alt mannen, om denna samhörighet brister, önskar få klariagt om han verkligen är far lill barnet eller ej. I en sådan situation kan det även från barnets synpunkt vara värdefullt att frågan om mannens faderskap blir utredd. Det förhållandet att barnel härigenom skulle löpa risk att föriora status som barn i äktenskap kan, i enlighet med vad som tidigare har sagls, inle tillmätas någon avgörande betydelse.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att man slopar det hinder för mannens rätt att väcka bördstalan som ett erkännande f. n, utgör. Några

Prop. 1975/76:170 136

remissinstanser som annars ställer sig positiva lill en utvidgning av mannens rätt att föra lalan om sitt faderskap avstyrker förslaget i denna del. Del måste enligl dessa remissinstanser antas att mannen före erkännandet noga har övervägt situationen och sannolikheten för all han är far till barnet. Erkännandet måste vidare ge barnet uppfattningen att mannen verkligen är dess far. Tar mannen sedan efter lång tid upp faderskapsfrågan på nytt kan det få förödande konsekvenser i personligt avseende för barnet. En remissinstans jämför ett erkännande med adoption och menar alt lika litet som en adoption kan hävas bör mannen kunna gå ifrån ett erkännande i de här avsedda fallen.

Vid en bedömning av om ett erkännande skall medföra hinder för mannen att senare väcka talan om sitt faderskap lill barnet måste man enligl min mening beakta att det inte finns någol krav på att erkännandet skall ges i viss form. Det räcker alltså med ett konkludent handlande från mannens sida. Enligl min mening kan man inte alltid räkna med att mannen noga har övervägt konsekvenserna av detta handlande. Att jämföra ett erkännande av det slag som här diskuteras med det omständliga förfarande som en adoption utgör, anserjag därför missvisande. Inte heller bör man enligt min mening räkna med att erkännandet alltid skaparen speciell känslomässig trygghet för barnel, särskilt som barnet i de fiesta fall inle torde känna till erkännandet eller de omständigheter som har föranlett det.

För min del anser jag alt man måste se mannens erkännande främst som ett uttryck för hans känsla av samhörighet med hustrun och barnel och hans önskan att inte bryta denna samhörighet. Om vid en senare tidpunkt denna samhörighet inte längre är för handen talar enligt min mening övervägande skäl för att mannen skall ha möjlighet alt väcka talan om sitt faderskap. Jag har redan tidigare, i samband med alt jag förordade ett slopande av gällande lidsgränser för väckande av bördstalan, sagt alt det i allmänhet lorde vara bäst för bamet om mannen kan väcka bördstalan när han har grundad misstanke om att han inte är far till barnet, trots att lång tid har förflutit efter barnets födelse. Detsamma torde generellt sett gälla även när mannen i och för sig har erkänt barnet som sitt. Inte heller i detta fall torde alltså bamet normalt vara betjänt av att mannens talerätt är avskuren.

Sammanfattningsvis anser jag således att mannen bör ha rätt att väcka talan om all han inte är far till barnet även i de fall då han försl har erkänt det som sitt.

Har en man presumerats vara far till ett barn och är han avliden, har hans arvingar enligt gällande rätt möjlighet att föra talan mot barnet om att mannen inte är att anse som far. En förutsättning för arvingarnas talerätl är dock att mannen vid sin död inte hade försuttit sin egen rätt till talan eller efter barnets födelse erkänt det som sitt. Är denna förutsättning uppfylld har var och en som jämte eller näst efler barnet är berättigad till arv efter mannen ett år på sig att väcka talan från det han fick kännedom om mannens

Prop. 1975/76:170 '37

död och om barnets födelse. Om mannen inte hade varaktigt sammanbott med barnet, föriorar arvingarna sin talerätt först sedan ett år har förflutit från det att talan som grundas på att barnet har äkienskaplig börd har framställts mot dödsboet.

Enligt min mening bör arvingarna lill en man som har presumerats vara far även i fortsätlningen ha vissa möjligheter att föra lalan om att mannen inte skall anses som far. Denna rätt bör dock, som har föreslagits i promemorian, begränsas väsentligt i förhållande till vad som gäller f n. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Som tidigare nämnts har barnet enligt gällande regler en i liden oinskränkt rätt att väcka talan om äkienskaplig börd mol mannen eller, om han är död, hans arvingar. Om mannen jämte maka efteriämnar efterarvingar enligt 3 kap. 1 S ärvdabalken, skall därvid talan såvitt dem angår riktas mot dem som då talan väcks är närmast till arv.

Barnet bör även i fortsättningen ha rätt alt väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen. Lika litet som hittills bör i lagen anges någon lidsfrist för väckande av sådan talan. Talan bör liksom enligt gällande rätt riktas mot den man som av lagen utpekas som bamets far eller, om mannen ar död, mot hans arvingar.

När det gäller föruisäitningarna för bifall till en lalan om hävande av faderskapspresumtion är huvudregeln f. n. den att det i målet måste utredas att modern haft samlag med annan än maken och att del mäsle antas att bamet har avlats vid det samlaget. Även i annat fall kan emellertid talan bifallas, om det på grund av bamets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen inte är far lill barnet. Om barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna efter domstols beslul eller annars på grund av söndring levde åtskilda, får talan bifallas, om del inte görs sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under konceptionsliden.

Enligt promemorian bör de nu åiergivna beslämmelserna om förutsätl-ningarna för bifall lill lalan om hävande av faderskapspresumtion gälla i sina huvuddrag även i fortsättningen. Del föreslås emellertid att, om modern har haft samlag med annan än mannen, det skall anses tillräckligt att del med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre. Med ett sådant förslag uppnår man överensslämmelse med de regler som f n. gäller för fastställande av faderskap beträffande barn utom äktenskap. I fall då makama har levt åtskilda under konceptionstiden föreslås vidare att talan om hävande av faderskapspresumtionen skall kunna bifallas oberoende av orsaken lill att makarna har bott i sär.

Förslagen har tillstyrkts under remissbehandlingen och bör även enligt min mening genomföras.

Att väcka lalan vid domstol om hävande av föderskapspresumtionen kan naturiigtvis te sig onödigt omständligt för de inblandade parterna i sådana fall då det står hell klart för dem att annan man än moderns make är

Prop. 1975/76:170 138

far till barnet och denne dessulom är villig att erkänna faderskapet. Med nuvarande regler kan ett sådant erkännande inle ges förrän presumtionen för den äkta mannens faderskap har hävts av doinsiol. Praktiska skäl talar för all man ändrar denna ordning och gör det möjligt att lämna ett giltigt faderskapserkännande även i de fall då bördstalan inle har väckts eller avgjorts.

I promemorian föreslås också all, i de fall då modern är gift, annan man än hennes make skall kunna erkänna faderskapet med verkan bl, a. all presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs.

Enligt nuvarande regler skall faderskapserkännande för att vara giltigt bevittnas av två personer och skriftligen godkännas dels av modern till barnel eller särskilt förordnad förmyndare för barnel, dels av barnavårdsnämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande bara om del kan antas att den man som har erkänt fiiderskapel är barnels far. Har barnet uppnått myndig ålder skall i stället barnet självt godkänna erkännandet.

För alt erkännande i fall då modem är gift skall få den verkan all faderskapspresumtionen hävs bör enligt promemorian fordras att även moderns make har godkänt erkännandet.

För egen del anserjag i likhet med fiertalet remissinsianser att promemorians förslag om hävande av faderskapspresumtionen genom erkännande innebär en praktisk lösning. Genom kravei på barnavårdsnämndens godkännande skapas enligt min mening lillräckliga garantier för att faderskapet blir riktigt fastställt. Förslagel bör därför genomföras. Det får ankomma på socialstyrelsen att lämna barnavårdsnämnderna närmare anvisningar i fråga om den ulredning som bör föregå ett godkännande av nämnden i hithörande fall. Givelvis kan barnavårdsnämnden inte ulan vidare godta ett påstående från parterna om vem som enligl deras mening är barnets far. Föreligger minsta tvekan bör godkännande inte lämnas. Ofta lorde emellertid denna tvekan kunna hävas genom att parterna låter genomföra blodundersökning, 1 annal fall får lalan om hävande av den äkta mannens faderskap föras i vanlig ordning vid domstol.

Som har framhållits i promemorian bör kravei på alt såväl modern som hennes make skall ha godkänt erkännandet gälla även i fall då barnet är vuxet. Är modern eller hennes make inte längre i livet eller är de inte kapabla att lämna sitt godkännande kan det förenklade förfarandet inte komma till användning. Även i sådant fall får då vanlig bördslalan föras,

I fall då man vill få fastslaget att annan man än moderns make är far till bamet och möjlighelen med faderskapserkännande inte kan användas, måste man f. n. dela upp förfarandet i två processer, en bördsprocess, varigenom fastställs att den äkta mannen inte är barnets far, och en process om faslslällande av all en annan man är far lill barnel. Från processekonomisk synpunkt framsiår della förfarande många gånger som alltför om-siändligl. Detta gäller inte minst om man, som jag har föreslagit, ändrar förutsättningarna för hävande av den äkta mannens faderskap i ett av de

Prop. 1975/76:170 139

fall som kan komma i fråga, så att förutsättningarna hell stämmer överens med dem som gäller för fastställande av att annan man är barnels far. Härtill kommer alt ett utnyttjande av de förbälirade metoder att bestämma faderskapet som den medicinska vetenskapen under de senaste decennierna tillhandahållit stundom kan försvåras av att bestämningen av faderskapet delas upp på en bördsprocess och en faderskapsprocess. Vad gäller fall då barnavårdsnämnden har att sörja för fastställande av faderskapet tillkommer ytterligare alt del givetvis kan vara lill nytta för bördsprocessen om man där kan utnyttja den utredning som nämnden ändå måsle ombesörja för den efterföljande processen om fastställande av faderskapet.

Med hänsyn till de nu anförda synpunktema föreslås i promemorian regler som gör det möjligt att till gemensam handläggning med en talan om att moderns make inle är far väcka lalan om fastställande av faderskapet lill barnel. Vidare föreslås en beslämmelse som, närden äkta mannens faderskap har ifrågasatts, gördel möjligt för barnavårdsnämnden alt börja utreda vem som eljest kan vara far lill barnet.

Promemorieförsläget har i dessa delar tillstyrkts av remissinstanserna. Även jag anser att del bör genomföras. Till den närmare utformningen av reglerna ålerkommer jag i specialmoliveringen.

6.2.2 Fastställande av faderskap genom erkännande eller dom

Faderskapet lill bam utom äktenskap fastställs enligt nu gällande regler genom erkännande eller genom dom varigenom rällen förklarar viss man vara far lill barnet. Som jag tidigare har föreslagit bör beslämmelserna till-lämpas också när bam föds av frånskild kvinna och hennes äktenskap har upplösts så kort lid före barnels födelse att barnel kan ha avlats dessförinnan.

När det gäller förutsättningarna för alt ett faderskapserkännande skall vara giltigt bör enligt promemorian någon ändring inte göras, utöver vad som har föreslagils beträffande erkännande före det att makes faderskapspresumtion har hävts. Inte heller finns det enligt promemorian skäl att ändra de materiella föruisäitningarna för att en man av domstol skall förklaras vara far till ell barn. Det bör alltså liksom hittills krävas dels att det är utrett att mannen har haft samlag med barnets mor under tid då barnet kan vara avlat, dels att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikl att barnel har avlats av mannen.

Vad som sålunda anförts i promemorian har godtagits under remissbehandlingen. Även jag anser alt man bör behålla nuvarande regler om ftiderskapserkännande och om förutsättningarna för domstols förklaring om faderskap.

När det gäller erkännande av faderskap måsle della för all bli giltigt godkännas av bl, a. barnavårdsnämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande endasl om det kan antas att mannen är far till barnel. Givelvis måsle nämnden genom frågor till mannen och kvinnan skaffa sig upplysningar om om-

Prop. 1975/76:170 140

ständigheterna vid barnets tillkomst för all kunna bedöma om mannen kan antas vara fadern. Lever mannen och kvinnan samman i en stadigvarande förbindelse lorde dock barnavårdsnämnden kunna inskränka sin utredning. Nämnden måsle dock även i detta fall ställa vissa frågor för att få underlag för en bedötnning av faderskapsfrågan. Ett felaktigt erkännande av faderskapet kan nämligen leda till olyckliga konsekvenser för parterna längre fram. Det får givetvis förutsättas att undersökningen görs med all den respekt för de inblandades integritet som ämnet kräver. Liksom hittills bör det ankomma på socialstyrelsen alt meddela närmare anvisningar om barnavårdsnämndens förfarande i hithörande fall.

När det gäller rätten alt föra talan om faderskap förutsätts i gällande lag att barnet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive fadern lill domstol med yrkande om att han skall förklaras vara far till barnet. Någon uttrycklig lagbestämmelse om alt en man är förhindrad alt föra talan om all bli förklarad som far lill ett utomäktenskapligt barn finns inle. Någon rätt för honom att föra sådan lalan har emellertid inle ansetts föreligga (jft NJA 1970 s. 347).

Under remissbehandlingen har från ett par håll ifrågasatts om inte den man ,som anser sig vara far lill ett barn bör kunna själv väcka talan om fastställande av faderskapet. Det framhålls att mannen går miste om möjligheten alt få vårdnaden om eller umgängesrält med bamet, om modern underlåter att uppge hans namn vid barnavårdsnämndens ulredning av faderskapet eller om hon före barnets födelse gifter sig med någon annan. En remissinstans anser också all en utomstående man som anser sig vara far lill ett barn som har fötts i ett bestående äktenskap bör ha rätt att hos barnavårdsnämnden påkalla ulredning beiräffande faderskapet lill barnet.

För egen del finner jag det till en början uteslutet att införa en ordning enligt vilken en utomstående man skulle kunna påkalla utredning av faderskapet lill ett barn som har fölls under ell äktenskap och lill vilket alltså moderns make är all anse som far. Vad sedan gäller frågan om införande av talerätl för män i fråga om barn som föds av en ogift kvinna kan del naturiigtvis undantagsvis förekomma alt kvinnan underlåter att vid barnavårdsnämndens ulredning av faderskapsfrågan uppge en person som själv anser alt han är möjlig som far. Anledningarna härtill kan givetvis vara fiera. Vilken anledningen än kan vara föreligger dock inle något hinder för mannen all själv anmäla lill barnavårdsnämnden att han anser sig vara far till barnet. Barnavårdsnämnden, som utför sin utredning i barnets intresse, har naturligtvis att vid utförandet av denna beakta mannens uppgifter och lika noga undersöka sannolikheten för hans faderskap lill barnel som övriga eventuella fiiders.

Enligt min mening kan mannen alltså få sina intressen väl tillgodosedda genom alt hos barnavårdsnämnden aninäla sin uppfattning all det är han som är barnels far. Jag anser därför inte att del föreligger någol behov av en ord ningenligt vilken mannen ges räll all själv väcka talan vid domstol om

Prop. 1975/76:170 '41

faslställandeav faderskap.

1 redogörelsen för gällande rätt har nämnts att närmare bestämmelser om barnavårdsnämndens medverkan vid fastställande av faderskap och om rättegången i fall då barnavårdsnämnden medverkar finns intagna i en särskild lag, lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet lill barn utom äktenskap. Denna lag, vars bestämmelser i viss utsträckning får anses analogiskt tillämpliga i de fall då barnavårdsnämnden inle medverkar vid fastställande av faderskapet, bör, som föreslås i promemorian, arbetas in i FB. Härvid torde de beslämmelser som handlar om barnavårdsnämndens utredning kunna fiyttas över i sak oförändrade. 1 enlighel med vad som har föreslagits i del föregående bör bestämmelsema dock kompletteras med en regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att inleda utredning om vem som är ett barns far även i sådana fall då moderns make i och för sig äratt anse som far enligl FB men faderskapet har satts i fråga av modern eller maken.

Faderskapslagens bestämmelserom rättegången i faderskapsmål är,som jag nyss antydde, direkt tillämpliga endast i fall då del åligger barnavårds-nämndenattsörjaförfastslällandeav faderskapet. Vid inarbetandetav bestämmelserna i FB bör de i stor utsträckning kunna göras tillämpliga även i sådana faderskapsmål där del inte åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet fastställs. Till hithörande frågor återkom mer jag närmare i specialmotiveringen.

6.3 Vårdnad m. m.

Enligt gällande rätt kan föräldrar ha gemensam vårdnad om sina barn endast om de är gifta med varandra. Bestämmelserna om gemensam vårdnad bygger dessulom på förutsättningen all föräldrarna lever lillsammans. Emellertid uppställer lagen inle något uttryckligt krav på samboende. Gifta föräldrar kan alltså leva i sär men ändå ha vårdnaden om sina barn gemensamt. Beror särievnaden på söndring måste rätten dock på ansökan av endera maken förordna alt vårdnaden skall tillkomma endasl den ene av dem eller eventuellt, om de har flera barn, att vårdnaden om de olika barnen skall fördelas mellan makarna. Vidare skall rätten självmant i samband med alt det döms lill äktenskapsskillnad i ett äktenskap där det flnns barn förordna angående vårdnaden om barnen.

Som framgått av den tidigare redogörelsen har det vid upprepade tillfällen rests krav på att även ogifta eller frånskilda föräldrar skall fö möjlighet att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn. I första hand har man härvid yrkat att sammanboende föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad. Under senare tid har emellertid framkommit önskemål om att också frånskilda eller ogifta föräldrar som inte sammanlever skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn.

Genom 1973 års ändringar i giftermålsbalken avdramatiserades väsentligt

Prop. 1975/76:170 142

skilsmässosituationen. Make som vill skiljas har räll att fö skilsmässa utan att inför domstol behöva ange några skäl för sin önskan. Den nya lagen innehåller inga regler om att domstol skall pröva makarnas inbördes personliga förhållanden. Det är inte längre möjligt att åberopa andra makens skuld för att få skadestånd eller vårdnaden om gemensamma barn eller för alt slippa betala underhållsbidrag.

Jag har redan lidigare framhållil all den ändrade uppfattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års äktenskapsreform torde ha gett många frånskilda makar bättre förutsättningar att på ett mindre känsloladdat och prestigebetonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan inbördes och i förhållande till barnen. Därigenom har föräldrarna också fått ökade möjligheler att ta ett gemensamt rättsligt ansvar för barnen efler äktenskapets upplösning och efter del att de har flyttal i sär. Visserligen kan det i undantagsfall vara bättre för barnen att banden till den ena av föräldrarna definitivt klipps av efter en skilsmässa framför att barnen skall användas som ett vapen i föräldrarnas fortsatta inbördes stridigheter. I de allra fiesta situationer måsle det emellertid vara till fördel för barnen om de efter skilsmässan kan bevara nära och goda förhållanden lill båda föräldrarna. Om en ordning med gemensam rättslig vårdnad kan främja sådana goda förhållanden finns det uppenbarligen skäl att allvarligt pröva införandel av en sådan möjlighet.

Påpekas bör att en ordning med gemensam rättslig vårdnad inle nödvändigtvis innebär att föräldrarna i lika mån skall utöva den renl faktiska vårdnaden. Oavsett om barnet bor omväxlande hos båda föräldrarna eller om det vistas mera stadigvarande endast hos den ene, kan den rättsliga vårdnaden utövas av föräldrama gemensamt. Om den gemensamma vårdnaden skall ha någon reell innebörd får man likväl - som barnmiljöutredningen har påpekat - förutsätta att vårdnaden också innebär någol mått av delad faktisk omsorg om barnet.

Vad som har framkommit i den allmänna debatten tyder enligt promemorian på att många föräldrar rent känslomässigt upplever del som viktigt för de inbördes relationerna alt modern och fadem har samma rättsliga ställning i förhållande lill barnen. Den av föräldrarna som inte har den rättsliga vårdnaden kan uppfatta detta som orättvist, vilket kan skapa onödiga störningar. En ordning med gemensam vårdnad ses ofta som betydelsefull inle minst med tanke på den situationen att den ena föräldern skulle avlida. Även om del enligt gällande rätt bara undantagsvis kan förekomma all annan än den efterlevande förordnas lill vårdnadshavare, om del är den vårdnadshavande föräldern som avlider, kan det innebära en trygghet för föräldrarna att veta att vid den enes död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare för barnen.

På de anförda skälen föreslås i promemorian all frånskilda makar skall kunna behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn även efler skilsmässan. Förslagel tillstyrks av flertalet remissinstanser, som anser alt en

Prop. 1975/76:170 143

möjlighet för frånskilda att behålla den gemensamma vårdnaden om barnen skulle kunna minska riskerna för de svåra känslomässiga konflikter som annars lätt kan uppslå i vårdnadsfrågan och skapa bättre förutsättningar för att barnet efter skilsmässan skall kunna ha harmoniska relationer till båda föräldrama. Det framhålls också att det måste innebära en trygghet för föräldrarna att veta att den ena av dem automatiskt står kvar som vårdnadshavare om den andre skulle bli ur stånd att utöva vårdnaden vid sjukdom eller död.

Några remissinstanser är emellertid tveksamma eller direkl avvisande till förslaget om gemensam vårdnad efter skilsmässa. Det framhålls från dessa instansers sida att gemensam vårdnad förutsätter livliga kontakter mellan makarna och att det kan ifrågasättas om föräldrar vilkas samliv har brutit samman verkligen är i stånd att upprätthålla förtroendefulla sådana kontakter. Det påpekas också att en ordning med gemensam vårdnad kan innebära att föräldrarna och barnen skjuter upp problemen som då kan komma att utgöra en ständig orosfaktor.

För egen del vill jag försl understryka att en ordning med gemensam vårdnad om barn efler skilsmässa självfallet inte passar alla frånskilda föräldrar. I en del fall kan föräldrarnas inbördes förhållanden vara sådana att de inte gärna kan vara rättsliga vårdnadshavare gemensamt. Man kan emellertid inle bortse från all ålskilliga föräldrar som slår i begrepp att skiljas torde se relativt lidelsefritt på sin situation och vara beredda att även i fortsättningen ta ett gemensamt ansvar för barnen. Att föräldrar i dessa fall skall kunna ha möjlighet till fortsatt gemensam vårdnad om barnen finner jag önskvärt. Som har framhållits både i promemorian och under remissbehandlingen lorde ett delat rättsligt ansvar många gånger kunna främja ett harmoniskt förhållande mellan föräldrama och barnen. Inte minst för äldre barn kan det också framstå som en trygghetsfaktor att de rättsliga relalionerna till båda föräldrarna förblir oförändrade och bamet alltså inte behöver uppleva den ena föräldern som en mer eller mindre utanförstående person.

Beaktas bör vidare att det vid många skilsmässor är vårdnadsfrågan som vållar de allvarligaste motsättningarna mellan makama. Del är också förklarligt att nuvarande regler, som ju innebär att den ena maken alllid måsle förlora föräldramyndigheten över ett barn, skapar prestigekonflikter, I många fall torde förhållandena vara sådana all den ena maken förhållandevis lätt kan acceptera att den andre får hand om den faktiska vårdnaden, om han bara själv för slå kvar som rättslig vårdnadshavare jämte den andre.

Givelvis medför en ordning med gemensam rättslig vårdnad vissa praktiska problem för de föräldrar som bor i sär. Att vårdnaden är gemensam innebäratt föräldrarna i princip skall fatta beslul gemensamt i angelägenheter som rör barnet. Detta i sin tur förutsätter att föräldrarna hela tiden står i nära kontakt med varandra. Man får emellertid förutsätla alt de föräldrar som väljer all gemensamt ha vårdnaden om sina barn efter skilsmässan

Prop. 1975/76:170 144

bägge är inställda på alt samarbeta och att de känner ett slarkt tryck på sig alt verkligen göra det, eftersom en följd av bristande samarbete kan bli att den gemensamma vårdnaden måsle upphöra.

Beaktas bör också att det i praktiken inte kan krävas av föräldrarna att de skall i samråd bestämma om varje vårdnadsåtgärd beträffande barnel. Så lorde inte heller ske beträffande gifta föräldrar. Är det fråga om en mera vardaglig angelägenhet kan den avgöras av den förälder som är närmast till hands, oberoende av att också den andre föräldern har den rättsliga vårdnaden om barnet. Det är alltså bara när mera ingripande beslut skall fattas som del krävs samråd. Även i sådant fall har emellertid den ena föräldern viss möjlighet att ensam besluta. Sålunda gäller redan nu enligl 6 kap. 5 S FB att en av föräldrarna kan handla på bådas vägnar, när den andre av någon anledning är hindrad från att delta i beslut rörande vårdnaden. Som några remissinstanser har påpekat har bestämmelserna i 6 kap. 5 S FB tillkommit för alt användas endast i undantagsfall. Om möjlighet till gemensam vårdnad införs för frånskilda föräldrar torde bestämmelserna dock komma att fö tillämpas i större omfattning än hittills.

Öppnar man möjlighet lill gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar, är del uppenbart att man också måste allvariigt pröva att införa en motsvarande möjlighet för ogifta föräldrar, dvs. sådana föräldrar som inte är eller har varil gifta med varandra. Som påpekas i promemorian har det under senare år blivit allt vanligare att föräldrar bor tillsammans utan att gifta sig, 1 sådana fall torde de också i praktiken utöva den faktiska vårdnaden om sina bam gemensamt, även om endast den ene av dem är rättslig vårdnadshavare, Della gäller t. ex. den löpande uppsikten över barnen och omsorgen om bamens uppfostran och utbildning. Beslut rörande barnens personliga förhållanden som är av mer ingripande belydelse fattas med all sannolikhet av föräldrarna i samråd. Är det fråga om mera vardagliga angelägenheter torde de avgöras av den förälder som är närmast lill hands, oberoende av om han är den som är rättslig vårdnadshavare för bamet. Över huvud tagel torde situationen inte nämnvärt skilja sig från den som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra.

Även om det praktiskt setl i allmänhet inte torde innebära några egentliga olägenheteratt den rättsliga vårdnaden tillkommer endasl en av föräldrama, kan man enligt promemorian inte bortse från att det i många familjer där föräldrarna är ogifta finns ett starkt önskemål att de gemensamt skall få hand om vårdnaden om barnen. Liksom när det gäller frånskilda föräldrar kan ett gemensamt rättsligt ansvar vara ägnat att främja de inbördes relalionerna och förhindra onödiga störningar. Vidare kan det också för de ogiftas del vara tryggt att veta alt vid den enes död den andre står automatiskt kvar som vårdnadshavare.

Mot en ordning med gemensam vårdnad för ogifta föräldrar har lidigare framför alll anförts au del uppstår problem för den händelse föräldrarna skulle separera. Enligt promemorian kommer emellertid denna fråga i ett

Prop. 1975/76:170 145

nytt läge, om man inför en möjlighel för frånskilda att behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn. Det är ju i sådani fall fråga om föräldrar som normall inte bor tillsammans. På motsvarande sätt skulle man kunna låta ogifta föräldrar få gemensamt utöva vårdnaden, även om de inte delar bosiad.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att man inför en möjlighel för föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra all få gemensam rättslig vårdnad om barnen. Denna rält bör i princip vara oberoende av om föräldrama bor tillsammans eller ej.

De allra fiesta remissinstanserna har ställt sig positiva lill förslagel om en möjlighel till gemensam vårdnad för ogifta föräldrar, åtminstone när det är fråga om sammanboende föräldrar. Däremot är man på fiera håll tveksam till om ogifta föräldrar som inte bor tillsammans skall kunna utöva vårdnad gemensamt. Flertalet remissinstanser godtar dock förslagel också i den delen. Det påpekas emellertid att en viktig förutsättning föratt förslagel skall genomföras är att man anpassar reglema om sociala förmåner och skatter till det. 1 annat fall kan det befaras att föräldrar med begränsade ekonomiska möjligheter kommer alt utnyttja möjlighelen till gemensam vårdnad endast i mindre omfattning.

För min del anserjag att de skäl som kan anföras till stöd för en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar till stor del är giltiga också när del gäller föräldrar som inte är eller har varil gifta med varandra. Också för ogifta föräldrar kan del uppenbariigen ha stor betydelse från psykologisk synpunkt att de delar det rättsliga vårdnadsansvaret. En sådan ordning kan främja både föräldrarnas inbördes relationer och deras förhållande till barnen.

Skälen för alt möjliggöra gemensam vårdnad är naturligtvis särskilt starka när del gäller föräldrar som bor lillsammans. Sådana föräldrar kan många gånger direkt jämställas med dem som är gifta. I båda fallen bildar föräldrama och barnen en familj där det är naturligt alt vårdnadsansvaret är delat.

Enligl min mening talar emellertid starka skäl för att införa en möjlighel till gemensam vårdnad också i fall då föräldrama inte är sammanboende. Även för föräldrar som inle vill eller har möjlighet att bo tillsammans kan det vara av stort värde att dela det rättsliga ansvaret för de gemensamma barnen. Den av föräldrarna som inte har den faktiska vårdnaden lorde ofta få ett större intresse för barnet, om han är rättslig vårdnadshavare jämte den andre. Avsevärda praktiska problem skulle också uppslå, om man ställde upp ett krav på samboende som förulsällning för gemensam vårdnad. Myndigheterna skulle då för att bedöma vårdnadsfrågan behöva forska i parternas privatliv på ett sätl som inle kan anses önskvärt. Till det sagda kominer att om man, som nyss har diskuterats, öppnar en möjlighel lill gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar, som ju normall inte bor tillsammans, skulle del te sig egendomligt alt inte införa samma möjlighel för icke sammanboende, ogifta föräldrar. De förut anförda skälen för att frånskilda föräldrar skall ha möjlighet till gemensam vårdnad är också i stor ulsträckning till-

10 Riksdagen 1976. I .saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 146

lämpliga beträffande ogifta föräldrar som lidigare har sammanbott och då haft gemensam vårdnad om barnen.

Givetvis kan det ibland uppstå komplikationer, om ogifta föräldrar har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan alt bo lillsammans. Viss risk finns då för alt beslul i vårdnadsfrågor skall fördröjas på grund av svårigheter att få ett ståndpunktstagande från den av föräldrama som inte har hand om barnel. På samma sätt som jag tidigare anförde beiräffande frånskilda föräldrar torde emellertid beslul i vårdnadsfrågor många gånger kunna fattas av den förälder som är närmast lill hands. 1 nödfall kan man även när del gäller ogifta föräldrar lösa uppkommande problem med hjälp av bestämmelsema i 6 kap, 5 S FB,

Av stor belydelse såväl när det gäller frånskilda som ogifta föräldrar är naturligtvis föräldrarnas egen inställning till frågan om gemensam vårdnad, I den allmänna debatten har ifrågasatts om del inte skulle vara tillräckligt att den ena föräldern önskar gemensam vårdnad för att en sådan ordning skall komma till stånd. Liknande tankar har förts fram under remissbehandlingen. Enligt min mening skulle dock en sådan ordning innebära all man lade en alllför svår uppgift på den av föräldrama som inle anser sig kunna upprätthålla de nära fortsalla kontakter med den andra föräldern som en gemensam vårdnad förutsätter. Del bör därför vara ett villkor för en ordning med gemensam vårdnad all föräldrarna är ense om att de vill ha vårdnadsfrågan ordnad på del sättet. Skulle det visa sig att den gemensamma vårdnaden inte fungerar, bör vardera parten kunna utverka myndighets beslut om att vårdnaden inte längre skall vara gemensam. Del för dä ankomma på myndigheten att utse vårdnadshavare, Eu sädant beslul torde i allmänhel kunna meddelas så snabbi alt det inte hinner uppkomma några egentliga olägenheter lill följd av all en ordning med gemensam vårdnad inle fungerar. Om så behövs, kan myndigheten meddela interimistiskt beslut i avvaktan på det slutliga avgörandet.

Av stor belydelse är naturligtvis också de ekonomiska konsekvenserna av en ordning med gemensam vårdnad. Jag kommer därmed in på frågorna om underhållsbidrag och bidragsförskott.

Nuvarande reglerom underhållsbidrag till barn innebär alt sådant bidrag skall belalas av förälder som är skild från vårdnaden om barnet. Däremot utgår inle underhållsbidrag orn föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden gemensamt. I sådant fall gäller i stället den allmänna regeln i 7 kap, 2 S FB om att var och en av föräldrarna skall efter sin förmåga la del i kostnaden för barnets underhåll.

Bidragsförskott utgår lill barn som står under vårdnad av endasl den ena eller ingen av sina föräldrar. Är del bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden ulgår bidragsförskott med högst ett årligt belopp som motsvarar 40 % av basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring, dvs. f n. omkring 3 800 kr. Avdrag görs dock för vad den icke vårdnadsberältigade föräldem betalar i underhållsbidrag. Bor barnel lillsammans med den un-

Prop. 1975/76:170 147

derhållsskyldige utgår inte något bidragsförskott.

Bidragsförskott betalas ut av barnavårdsnämnden, som därefter har alt vända sig lill den underhållsskyldige och återkräva så myckel av bidragsförskottet som motsvarar fastställt men ej utgivet underhållsbidrag. Under vissa förulsällningar kan dock länsstyrelsen beslula alt återkrav mol den underhållsskyldige skall efterges.

F. n, utbetalas åriigen ca 600 milj. kr, i bidragsförskott. Sammanlagt berörs omkring 200 000 bam.

Om man inför en möjlighel lill gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar innebär de angivna reglerna för dem som väljer en sådan ordning att ingen av dem blir skyldig att betala underhållsbidrag för bamet och att inte heller något bidragsförskott kommer att utgä. Beaktas bör dock, såvitt gäller bidragsförskott, att rälten lill sådant förskott redan nu faller bort om föräldrarna bor lillsammans och har barnet hos sig. Från bidragsförskottssynpunkl är det därför likgiltigt om samboende föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden gemensamt eller ej. Bor föräldrarna i sär är del däremoi av avgörande betydelse om vårdnaden är gemensam eller inle.

Vad underhållsbidrag beträffar har någon remissinstans fört fram tanken alt man skulle införa en ordning med underhållsbidrag även för föräldrar som är gemensamma rättsliga vårdnadshavare. Enligl min mening stöter del dock på stora praktiska svårigheter all genomföra en sådan ordning. Del synes heller inte nödvändigt all införa ett system med underhållsbidrag bara för att säkerställa all ingen av föräldrarna undandrar sig sill ekonomiska ansvar. Som har framhållits i promemorian får det förutsättas alt föräldrar som väljer all utöva vårdnaden gemensamt följer huvudprincipen i 7 kap, 2 S FB och gemensamt tar del i kostnaderna för barnens underhåll, var och en efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra sig sin skyldighel au bidra, kan detta vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Ett slörre problem ulgör frågan om bidragsförskott. Flera remissinstanser har pekat på alt kretsen av dem som kommer all utnyttja systemet med gemensam vårdnad kan komma att begränsas lill följd av de villkor som gäller för räll till bidragsförskott.

Det är enligt min mening inle möjligt att lösa de problem i delta avseende som kan uppkomma vid gemensam vårdnad genom en enkel ändring av bidragsförskollslagen. Den nu akluella frågan om gemensam vårdnad kan inte heller föranleda ändring av de grundläggande reglerna för bidragsförskotten. Frågan om bidragsförskott vid gemensam vårdnad har ett direkl samband med reglema om underhållsbidrag eftersom bidragsförskottens funktion äratt ersätta eller komplettera ett underhållsbidrag. Viktigt är också alt inle skapa orättvisor i förhållande lill samboende föräldrar med låga inkomster. Det är därför angelägel att frågan om ekonomiskt stöd vid delad bosättning och gemensam vårdnad får ingå i en mer allsidig prövning av de frägor rörande bidragsförskott m, m. som anknytertill reglernaom underhållsbidrag.

Prop. 1975/76:170 148

Som tidigare nämnts har familjelagssakkunniga enligt sina direktiv i uppdrag all bl. a. se över reglerna om underhållsbidrag. Detta kunde synas tala för alt man låter de sakkunniga pröva även den nyss angivna frågan. Mol delta kan emellenid invändas att man här kommer in på ett område som ligger uianför den civilrältsliga lagstiftning som de sakkunniga annars har att syssla med. Del är dessutom angeläget att de sakkunnigas arbete, som redan nu rör ett flertal betydelsefulla frågor, inle försenas.

Med hänsyn till det sagda har jag kommit fram till att del inom justitiedepartementet bör tillsättas en särskild arbetsgrupp med representanter för berörda departement och med uppgifl all i nära samråd med familjelagssakkunniga och socialpolitiska samordningsuiredningen (S 1975:02) pröva de frågor rörande bidragsförskott m. m, som anknyter lill reglema om underhållsbidrag och all därvid även överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationersom kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam vårdnad.

Till övriga regler på det sociala stödområdet liksom till skallelagstiftningen ålerkommer jag i det följande. Jag vill emellertid redan här säga alt dessa regler i allmänhet torde sakna belydelse för frågan om ett syslem med gemensam vårdnad bör införas eller ej.

Mol bakgrund av vad jag lidigare anfört om angelägenheten av all reformera vårdnadsreglema anser jag alt de problem som möler beiräffande bidragsförskotten inte bör hindra att man nu infören möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar. Inte heller i övrigt harjag funnii några avgörande hinder föreligga mot ett sådant system. Tvärtom anser jag med hänsyn till vad jag tidigare har anfört att övervägande skäl talar för att man nu inför den berörda möjlighelen till gemensam vårdnad.

Jag förordar alltså att FB ändras så alt såväl frånskilda som ogifta föräldrar får möjlighel att utöva gemensam rättslig vårdnad om sina barn. Denna möjlighel bör gälla oberoende av om föräldrarna bor lillsammans eller inte.

Införs en möjlighet för frånskilda att behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden om sina barn, uppkommer frågan om del i fall då makama önskar utnyttja denna möjlighel bör åligga rätten all meddela ett formellt beslut i vårdnadsfrågan i samband med skilsmässan, 1 promemorian understryks all del måste vara till stor fördel för förhållandet mellan frånskilda föräldrar och deras barn om de i möjligaste mån kunde slippa att vid skilsmässan ta ställning lill frågan vem av dem som skall ha den rättsliga vårdnaden om barnen. Från både makarnas och bamens synpunkt lorde det enligl promemorian många gånger vara bäst. om domstolen avstår från att tvinga fram ett ställningstagande i fall då ingen av makarna yrkar att vårdnadsfrågan skall las upp. På grund därav föreslås i promemorian alt domstolen endasl om någon av föräldrarna yrkar upplösning av den gemensamma vårdnaden skall ta upp frågan till prövning och att i annal fall den gemensamma vårdnaden utan vidare skall fortsätta automatiskt.

Vad sålunda föreslagits har i allmänhet godtagits under remissbehand-

Prop. 1975/76:170 149

lingen. Några remissinsianser har dock framfört invändningar mol förslaget och menat alt det skapar risk för alt parterna ulan att tillräckligt diskulera igenom vårdnadsfrågan låter den gemensamma vårdnaden fortsätta med senare uppkommande problem som följd. Det har vidare hävdals all rätten måsle ha möjlighet att gå ifrån makarnas lösning i vårdnadsfrågan i fall då den uppenbarligen måste anses strida mot bamens bästa.

För egen del kan jag i och för sig ansluta mig till promemorians uppfattning att del många gånger kan innebära fördelar för de inblandade parterna om föräldrar som vill skiljas slipper att ta upp vårdnadsfrågan inför domstol. Beaktas bör dock att även om vårdnadsfrågan inle behöver behandlas i domstolsförfarandet, så måste föräldrarna naturiigtvis själva ta ställning till hur de vill ha vårdnadsfrågan ordnad efter skilsmässan. Inte minst med tanke på de ekonomiska verkningar som kan följa av en ordning med gemensam vårdnad är det viktigt all parterna verkligen penetrerar hilhörande problem. På denna punkt får man självfallet bättre garantier, om vårdnadsfrågan alltid måste tas upp vid domstolen, låt vara att domstolen i princip skall vara skyldig att meddela beslut i enlighel med parternas önskemål.

På grund av det sagda förordar jag att beslut i vårdnadsfrågan alltid skall meddelas i samband med en skilsmässa. Är parterna ense om alt behålla den gemensamma vårdnaden, skall domstolen i princip beslula i enlighet med deras önskemål. I annal fall får en av föräldrama utses lill vårdnadshavare. Även i en sådan situation bör domstolen i allmänhet följa parternas önskemål, på samma sätt som gäller nu. Är föräldrarna oense, får vårdnadsfrågan avgöras efter vad som är skäligt med hänsyn till barnens bästa. Om det med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att ingen av föräldrarna bör ha vårdnaden bör den liksom nu anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Givelvis kan del efter en skilsmässa visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar. I enlighel med vad jag lidigare haranfört bör vardera föräldern då kunna begära att den gemensamma vårdnaden upplöses och att en av föräldrama utses till vårdnadshavare. Enligt min mening bör det ankomma på domstolen alt meddela beslut i vårdnadsfrågan. Är föräldrama ense om vem som skall vara vårdnadshavare bör domstolen på samma sätt som vid en skilsmässa besluta i enlighet med deras önskemål, såvida det ej skulle uppenbart strida mot barnens bäsla.

När det därefter gäller frågan hur gemensam vårdnad skall komma till stånd för ogifta föräldrar sägs i promemorian att del i sådant fall bör krävas beslut av domstol. Domstolen skall enligt promemorieförslaget i princip förordna om gemensam vårdnad i alla de fall då föräldrarna önskar det. Domstolen skall dock kunna vägra att följa föräldrarnas önskemål, om det skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Promemorieförsläget har i denna del godtagits av de allra flesta remissinstanserna. På några håll ifrågasätter man dock om det är nödvändigt med ett domstolsbeslut för att ogifta föräldrar skall få utöva vårdnaden gemen-

Prop. 1975/76:170 150

samt, i varje fall om föräldrarna lever lillsammans. En remissinstans anser att gemensam vårdnad borde kunna komma lill slånd enbart genom en anmälan till förslagsvis barnavårdsnämnden.

Föregen del ansluterjag mig till promemorieförslaget i den nu aktuella frågan. Jag har nyss förordat all det i en skilsmässosilualion alltid skall krävas domstolsbeslut för att parterna efter skilsmässan skall kunna behålla den gemensamma vårdnaden om barnen. Är situationen den alt två ogifta föräldrar vill ha gemensam vårdnad är skälen för att alllid kräva domstolsbeslut starkare. Del är ju då fråga om föräldrar som i princip inte tidigare har utövat rättslig vårdnad gemensamt. Ibland kanske inte heller den faktiska vårdnaden har varit gemensam. Jag vill emellertid betona all domstolen liksom i skilsmässosiluationen normalt bör följa föräldrarnas önskemål och alltså förordna om gemensam vårdnad, när föräldrarna begär del, Endasl om ett sådani arrangemang uppenbart skulle strida mot barnets bäsla bör förordnande kunna vägras.

Skulle del efter det att beslut om gemensam vårdnad har meddelats visa sig att en sådan ordning inte kan fortsätta, bör. som jag tidigare har anfört, envar av föräldrarna kunna gå till domstol och begära alt vårdnaden upplöses. Det ankommer då på domstolen att förordna vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnen eller eventuellt hur barnen skall fördelas mellan föräldrarna. Domstolen skall i den situationen tillämpa samma grunder för sill beslul som när frånskilda föräldrar begär att en gemensam vårdnad skall upplösas.

Såväl i skilsmässosiluationen som i övriga fall när beslut skall meddelas i en vårdnadsfråga ankommer del på domstolen att la slällning till vilken utredning som behövs. Är parterna ense om hur vårdnaden skall ordnas, bördock några större krav på utredning inte ställas. Sålunda lorde domstolen endasl i undantagsfall behöva kontakta barnavårdsnämnden.

Uppenbarligen ligger det normalt i både bamens och samhällets intresse att eu vårdnadsbeslut har en viss stabilitet. Detta hindrar inte au ett vård-nadsbeslul ibland kan behöva ändras efter ganska kort tid. De regler som jag nu har förordat innebär också all exempelvis ell beslul om gemensam vårdnad skall ändras, så snart föräldrarna eller någon av dem finner alt de inte kan fortsätta med den gemensamma vårdnaden. Har en gemensam vårdnad en gång blivit upplöst, bör det i och för sig inte föreligga någol hinder för parterna att på nytt få till stånd en ordning med gemensam vårdnad, om de är ense om att göra ett nytt försök, I praktiken torde del dock sällan bli aktuellt all upprepade gånger ändra vårdnaden på delta sätt.

Liksom nu bör samhället alltid ha möjlighet att gripa in, om en vårdnadshavare visar sig vara grovt försumlig. Barnavårdsnämnden börda kunna ta initiativ till alt vårdnaden fråntas den försumlige. Däremot kan del, som anförs i promemorian, inte anses moliveral all behålla den nuvarande befogenheten för allmän åklagare aii föra sådan lalan. Åklagarens initiativrätt bör alltså slopas.

Prop. 1975/76:170 151

Utöver de tidigare behandlade beslämmelserna om underhållsbidrag och bidragsförskott flnns det skäl all i detta sammanhang beröra också vissa andra regler inom social- och skattelagstiftningen. Vid tillämpningen av dessa regler har det i flera fall betydelse om en person har barn och om barnet bor tillsammans med föräldern. När del t.ex, gäller bostadstillägg enligl kungörelsen (1968:425) om slalliga bostadstillägg lill barnfamiljer utgår sådani lillägg bara till förälder eller föräldrar som har bam boende hos sig, Däremoi kan kommunalt bostadstillägg enligl kungörelsen (1973:379) om statsbidrag till slatskommunala bostadstillägg utgå även till personer ulan bam. Del är dock möjligt för kommunerna alt lämna högre lillägg till barnfamiljer än lill dem som inle har barn boende hos sig.

Del kan vidare vara av betydelse för rätlen alt erhålla sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring om den försäkrade sammanbor med barn. Försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa har enligl huvudregeln rätt lill sjukpenning.om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår lill ell vissl minsta belopp. Understiger inkomsten delta belopp föreligger ändå rält till sjukpenning i vissa fall, bl. a. om den försäkrade sammanbor med barn under 16 år. Han har då också rält all teckna frivillig sjukpenninglbrsiikring.

Enligl kommunalskaltelagen (1928:370) har i vissa fall skatlskyldig med hemmavarande barn under 16 år rätt lill förvärvsavdrag pä högst 2 000 kr. Å andra sidan får den som har bam som inle är hemmavarande tillgodogöra sig avdrag for underhåll som han har utgett till barnet, dock högst 2 500 kr, per bam och år. Förekomsten av hemmavarande barn påverkar också rätlen till avdrag i andra hänseenden, liksom rätten lill skattereduktion för ensamstående försörjare. Vid bedömningen av barnels ålder och av om barnet är hemmavarande eller inte utgär man från förhållandena den I november beskattningsåret.

De nu behandlade reglerna visaratt det i vissa situationer iir av betydelse om en förälder har barn boende hos sig eller inle. Denna fråga påverkas i och för sig inte av de nya vårdnadsregler som har föreslagils i del föregående. Att en lar eller mor har del i den rättsliga vårdnaden av ell barn betyder ju inte att barnet också rent faktiskt måsle bo hos den föräldern. 1 fall då föräldrarna har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan all bo lillsammans kan det tänkas att barnet antingen bor huvudsakligen hos den ena av föräldrarna eller att del bor växelvis hos båda. Det får avgöras från fall lill fall var bamet vid tillämpningen av de olika bestämmelserna skall anses ha sitt hemvist. Au. som några remissinsianser har föreslagit, införa bestämmelser enligt vilka del skulle för alla sammanhang fastställas i förväg hos vilken av föräldrarna barnet skall anses hemmavarande, kan enligl min mening inte gärna komma i fråga.

Vid sidan av de regler som nyss har berörts och som fäster avseende vid om någon rent faktiskt har ett bam boende hos sig finns det också bestämmelser där det är av betydelse inle bara om en person har hem-

Prop. 1975/76:170 152

mavarande bam utan också om personen är rättslig vårdnadshavare. Hit hör framför alll de lidigare behandlade reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott. Vidare kan nämnas reglema om studiehjälp enligl sludiestödslagen (1973:349) och sludieslödsförordningen (1973:418). Vid avgörandet av om barn skall få studiehjälp i form av inkomstprövat eller behovsprövat tillägg lill studiebidrag eller återbeialningspliktiga studiemedel skall hänsyn tas till föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Som förälder i del sammanhanget räknas fader eller moder som är vårdnadshavare samt fader eller moder som visserligen inte har del i den rättsliga vårdnaden men som bor tillsammans med förälder som är vårdnadshavare. Av betydelse är även styvförälders ekonomiska förhållanden. Vidare kan det för återbetalning av återbeialningspliktiga studiemedel ha betydelse om den återbetalningsskyldige har vårdnaden om barn.

Del sagda innebär att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar kan påverka barnels möjligheter alt få studiehjälp, eftersom hänsyn skall tas lill båda föräldramas ekonomi. Så skall emellertid ske redan nu i fall då föräldrarna bor tillsammans. Det är alltså bara när föräldrama inle är sammanboende och ändå vill ha gemensam vårdnad som ett nytt läge från sludieslödssynpunkl inträffar.

Även om nuvarande regler om studiestöd i den situation som nyss har angeils kan innebära vissa nackdelar för de föräldrar ,som vill ha gemensam vårdnad om sina barn, kan man enligl min mening räkna med all dessa nackdelar slår kvar endasl övergångsvis, eftersom hela studieslödssyslemel är under utredning. Redan nu bör emellertid vissa ändringar göras i sludiestödslagen, så att man i de berörda fallen åtminstone inte lar hänsyn till styvförälders ekonomi. Jag ålerkommer lill den frågan i specialmoliveringen,

1 sammanhanget kan ytterligare nämnas beslämmelserna om barntiUägg lill ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Sådant tillägg kan ulgå för barn till den försäkrade eller hans make, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Pensionskommittén har emellertid i sill betänkande (SOU 1975:74) Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomsier m, m. föreslagit att barntiUägg skall utgå för varje barn under 16 år till försäkrad förälder oberoende av om föräldern har vårdnaden om barnet eller om barnet bor hos föräldern,

I anslutning lill de olika frågor om sociala förmåner och skatier som jag nu har diskuterat vill jag framhålla att den omständigheten au icke sammanboende föräldrar har gemensam vårdnad om ett bam inle i och för sig bör leda lill all de och barnel sammantaget kommer i åtnjutande av större ekonomiska förmåner än som skulle ha varit fallel, om endasl endera av föräldrarna hade varit vårdnadshavare.

Som har påpekats under remissbehandlingen kan man räkna med au en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta föräldrar kräver insatser från samhällets sida i form av informaiion samt stöd och hjälp

Prop. 1975/76:170 153

till föräldrarna, Särskill giiller della frågoma om hur de ekonomiska problemen i anledning av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vårdnaden skall ordnas för alt barnen skall få sä trygga uppväxlvillkor som möjligt. Stöd behövs också åt föräldrar som utövar ge-r!7ensan7 vårdnad men som överväger att begära förordnande om att vårdnaden skall upplösas. Innan föräldrama eller nägon av dem tar ett sådant steg kan del finnas skäl au pröva andra möjligheter all komma lill rätta med de uppkomna problemen.

Erinras bör om au föräldrar redan nu har möjlighet alt söka räd och hjälp hos medlare eller familjerådgivare. Varje vårdnadshavare kan ocksä, oavsett civilstånd, vända sig lill barnavårdsnämnden för stöd och hjälp. Om vårdnadshavare begärdet, kan nämnden i en sådan situation utse lämplig person (barnavårdsman) med uppgift att lämna vårdnadshavaren bistånd. Ett sådani bistånd kan få formen av ett samtal vid vilket barnavärdsmannen och vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna gemensamt söker vägar alt lösa de uppkomna problemen.

En särskild fråga är vem som skall vara förmyndare för ett bam. Av redogörelsen för gällande rätt framgår att de båda funktionerna vårdnadshavare och förmyndare i princip har kopplats samman i lagen. Den som är vårdnadshavare för ett barn är också barnets förmyndare, om inle vårdnadshavaren själv är omyndig och pä den grunden inte kan vara förmyndare. Del kan också förekomma att vårdnadshavaren entledigas från förmynderskapet utan att samtidigt entledigas som vårdnadshavare, 1 sådani fall kommer vårdnaden och förmynderskapet all utövas av olika personer.

Föräldrar som gemensamt är vårdnadshavare för sina barn är också gemensamt förmyndare för barnen, om inle den ene är omyndig eller har entledigats från förmynderskapet. Förordnas genom beslul av domstol att endast den ena föräldem skall vara vårdnadshavare för ett barn, skall han också ensam vara bamet.s förmyndare.

Om vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna inte klarar av att ensam eller ensamma vara förmyndare för ett barn skall en eller flera medförmyndare förordnas.

De nyss föreslagna ändringarna i vårdnadsreglema aktualiserar frägan om förmynderskapet även i fortsättningen automatiskt skall följa med innehavet av vårdnaden. Beaklas bör bl. a. all de nya reglerna kan komma att medföra att vårdnaden beiräffande ett och samma bam ändras oftare än f. n. En motsvarande överflyttning av förmynderskapet mellan föräldrama skulle kunna länkas medföra vissa svårigheter när del gäller t. ex, förmyndarens redovisning för förmynderskapet. För all komma lill rätta med dessa svårigheter skulle man kunna länka sig att om en av föräldrama från början har varil ensam vårdnadshavare och därmed också förmyndare forell barn, så fortsätier den föräldern alt ensam ha hand om förmynderskapet. trots att beslul meddelas om gemensam vårdnad. Man kan också länka sig en ordning enligl vilken förmynderskapet alllid utövas av båda föräldrarna,

Prop. 1975/76:170 154

oberoende av om vårdnaden utövas av dem bägge eller endast en av dem, Enligl promemorian talar emellertid övervägande skäl för att man behäller del nuvarande systemet och alltså i princip låter förmynderskapet följa vårdnaden. Praktiskt tagel samtliga remissinsianser har godtagit denna ordning. Även jag finner att det nuvarande systemet bör behållas. Det kan inte bortses frän alt de båda funktionerna vårdnad och förmynderskap är starkt beroende av varandra. Sä t, ex, ankommer del pä förmyndaren au förvalla bamets medel, samtidigt som del är dessa medel som i första hand skall användas för barnets upphälle och utbildning. Det skulle också otvivelaktigt vålla irritation hos föräldrama om de inle, samtidigt som de hade gemensam vårdnad om sina barn, ocksä gemensamt ansvarade för barnens ekonomi. Även i fortsättningen bör alltså principen vara att förälder som är vårdnadshavare också är barnels förmyndare.

6.4 Överflyttning av barn

Av redogörelsen för gällande räll framgår all länsrätts förordnande om verkställighet av dom eller beslul rörande vårdnad, umgängesrält eller överlämnande av barn liksom förordnande om handräckning för överflyttning av bam länder lill omedelbar efterrättelse, om inle annat förordnas. Bakgrunden till denna regel är all hilhörande ärenden har en exekutiv prägel och att del, liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden, är angeläget all sökanden skall få sin rätt förverkligad utan dröjsmål. Samtidigt bördock observeras alt länsrättens prövning inle är av rent formell karaktär ulan alt den omfatiar också den materiella sidan av saken. I vissa fall är prövningen nästan att jämställa med en omprövning av den sakfråga som har avgjorts genom domen eller beslutet. Under alla förhållanden skall länsrätten pröva om en-överflyttning är förenlig med barnets bästa. Detta innebär all del inle är självklart hur utgången i verkställighetsfrågan slutligen skall bli.

Med hänsyn till all länsrättens avgöranden haren delvis materiell karaktär och till att avgörandena ofta rör myckel känsliga frågor kan del med fog ifrågasättas om det är lämpligt alt ha en huvudregel som innebär all avgörandena skall lända lill omedelbar efterrättelse. Det kan visserligen invändas att länsrätten har möjlighet all förordna all dess beslul inte skall lända till efterrättelse förrän det har vunnil laga krafl, 1 praktiken torde det emellertid mycket sällan förekomma att länsrätten använder sig av denna möjlighel.

Det kan också invändas au överrälien efter besvär kan förordna om inhibition med stöd av 28 S förvaltningsprocesslagen. För all eu inhibitions-beslut skall kunna meddelas fordras inte obetingat att klaganden uttryckligen yrkat inhibition. Det är tillräckligt alt del av besvären eller av handlingarna i ärendel framgår au del överklagade beslutet i, v, inle bör få verkställas

Prop. 1975/76:170 155

(prop, 1971:30 s, 422 och 576),

Även de tidigare åiergivna lillämpningsföreskriflema lill 21 kap. FB bör beaktas i delta sammanhang, Beslämmelserna innebär bl, a. att om länsrätten har meddelat beslul om hämtning som fär verkställas omedelbart, så skall polismyndigheten genast underrättas härom. Inkommer besvär över beslulel skall överrälien genasi underrätta länsrätten om detta. Länsrätten skall i sin tur genast underrätta den polismyndighet som skall verkställa hämtningen om besvären. Polismyndigheten får då inle verkställa hämtningen, förrän den har erhållit besked om att frågan om inhibition har prövats i besvärsärendet.

Bestämmelserna om att överinstansen ex officio skall pröva frågan om inhibition jämte de refererade tillämpningsföreskrifterna kan lyckas ge lillräckliga garantier för att ett beslut om hämtning inle blir verkställt innan överrälien har hunnit pröva inhibitionsfrågan. Del fordras emellertid att länsrättens beslut kommer den enskilde till hända i så god lid att besvär hinner anföras och meddelande härom nå polismyndigheten innan denna hunnit verkställa det överklagade beslulel, Della lorde inle alllid vara fallel. Den enskilde har heller inle alla gånger klart för sig vikten av att omedelbart anföra besvär. Dessa blir därför ofta ell slag i luften.

Även i fall då länsrätten har avstått från all förordna om hämtning och i stället meddelat vitesföreläggande kan en otillfredsställande situation uppslå. Ofta lorde den i viiesföreläggandel utsatta fristen ha gått ut innan besvären hinner avgöras. Del blir i sådana fall omöjligt för klaganden alt förutse om han kan avvakta besvärsinslansens prövning innan han överlämnar barnel. Han riskerar nämligen all vitet döms ut om hans besvär inle leder till ändring i beslutet,

I promemorian understryks att frågan om överflyttning av barn är en för berörda parter mycket allvarlig och känslig fråga och att del uppenbarligen många gånger är olyckligt om överflyttning sker innan saken har hunnit prövas i besvärsmålel. Del föreslås därför att huvudregeln skall vara all beslul om överflyttning av barn inte länder lill efterrättelse förrän det har vunnil laga kraft, I det enskilda fallet bör dock länsrätten ha befogenhet att förordna all dess beslul skall lända lill omedelbar efterrättelse.

Vad som sålunda föreslagils i promemorian har godtagits av praktiskt taget samtliga remissinsianser, Ävenjag anser att förslagel bör genomföras. Bestämmelserna i 21 kap. 12 S FB bör alltså ändras så, att länsrättens beslul länder till omedelbar efterrättelse endasl om rällen särskill har förordnat om del. Ett exempel på fall där sådant förordnande kan vara påkallat är all saken rör umgängesrätt som skall utövas vid en nära föreslående tidpunkt.

Som har påpekats i promemorian kräver den nu föreslagna lagändringen all man ändrar tillämpningsföreskrifterna till 21 kap, FB, Denna fråga fär anmälas senare för regeringen.

Prop. 1975/76:170 156

6.5 Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Enligt huvudregeln i 18 kap, I S rättegångsbalken (RB) skall part som föriorar ett mål ersätta motparten hans rättegångskostnad. Gäller målel ett rättsförhållande som inte kan bestämmas annat än genom dom, t.ex. äktenskapsskillnad eller vårdnad om barn, kan domstolen dock förordna all vardera parten skall bära sin kostnad, 1 praktiken torde emellertid denna möjlighet användas sparsamt. Kvittning torde framför allt ske när parterna är ense i den fråga som målet gäller. Annars tillämpas regeln om förlorande parts ersättningsskyldighet även i indispositiva mål.

I olika sammanhang, bl. a. i motioner i riksdagen, har krävts att bestämmelserna ändras såatl rättegångskostnaderna i vårdnadsmäl alltid kvittas, dvs. att vardera parten får bära sin kostnad.

Enligt promemorian är det fiera omständigheter som talar för alt man vidgar domstolarnas möjligheler alt förordna om kvittning av rättegångskostnaderna i vårdnadsmål. Det framhålls emellertid att även om man genomför en sådan reform, så behöver man inte för den skull föreskriva att kvittning alltid skall ske. Man skulle i stället kunna länka sig en regel enligt vilken kvittning alltid skall ske, om inte särskilda skäl föranleder annat. Domstolen skulle i sä fall kunna la hänsyn till exempelvis i vad mån tappande part har haft fog för sin lalan. Tanken på en sådan regel avvisas emellertid i promemorian. De bestämmelser som redan nu finns i 18 kap. 3 och 6 SS RB om ersättningsskyldighet vid illojal och försumlig processföring torde enligt promemorian ge domstolen lillräckliga möjligheter alt ingripa, om en rättegång om vårdnad inleds helt utan skäl. Det föreslås alltså att man i FB för in en regel om all vardera parten skall bära sin

kostnad i vårdnadsmål.

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig lill tanken alt man bör ge domstolarna större möjligheter all förordna om kvittning av rätiegångs-kostnaderna i vårdnadsmål. På de flesia håll godtar man också promemorieförslaget. Några remissinsianser framhåller emellertid all del kan förekomma mål där 18 kap, 3 eller 6 S RB inle kan tillämpas men där förhållandena ändå är sådana all del skulle framstå som slötande att kvitta rättegångskostnaderna. De berörda remissinstanserna föreslär därför en regel om alt kvittning skall ske när särskilda skäl inte föranleder annal.

Även jag anser all flera omständigheter talar för all domstolarnas möjligheler all förordna om kvittning i vårdnadsmål vidgas. Del kan i många fall vara naturligt att föräldrar gär lill domstol med en vårdnadsfräga och alt de därvid har olika uppfallning om hur vårdnaden bör ordnas. Från barnets synpunkt kan det också vara angeläget alt frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för domstolsprövning. Detta gäller både i fall då föräldrarna vill upplösa en ordning med gemensam vårdnad och då del är fräga om att flytta över vårdnaden från den ene föräldern till den andre.

När en rättegång om vårdnad äger rum och vårdnadsfrågan är tvistig. är domstolens uppgift inle primärt all avgöra vem av makarna som har

Prop. 1975/76:170 157

rätt eller fel utan att träffa ett avgörande med hänsyn uteslutande till bamets bästa. I övervägande antalet tvistiga vårdnadsmål är förhållandena dessutom sådana att bägge föräldrarna i och för sig får anses lämpliga som vårdnadshavare. Domstolens uppgift är då att avgöra vem av dem som med hänsyn till bamets bäsla är lämpligasl. Med nuvarande ersättningsregler innebär delta att en förälder som i och för sig är lämplig som vårdnadshavare kan komma att ensam få stå för samtliga rättegångskostnader. Beaktas bör också att högre instans inte sällan kan komma till en annan slutsats än den lägre i vårdnadsfrågan. Part som då förlorar i överrälien blir tvungen alt betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader inte bara i högre utan också i lägre instans.

På grund av del sagda anser jag att gällande regler bör ändras så, att vardera parlen i princip skall bära sina egna kostnader i vårdnadsmäl. Samtidigt är det uppenbart att det måste finnas ett korrektiv mot part som inleder rättegång helt utan skäl eller som annars gör sig skyldig lill illojal eller försumlig processföring. Domstolarna måsle alltså ha vissa möjligheler att avvika från en huvudregel om kvittning. Jag delar på den punkten den uppfattning som har kommit fram under remissbehandlingen om att bestämmelserna i 18 kap. 3 och 6 SS RB inte ger domstolama tillräckliga möjligheler att ingripa. Observeras bör bl.a, att bestämmelsen i 18 kap. 3S om ersättningsskyldighet vid inledande av onödig rättegång gäller endasl det fallet att del är den vinnande parten som har inlett rättegången.

Enligt min mening uppnår man en tillfredsställande ordning om man för vårdnadsmålens del för in regler moisvarande dem som f n, gäller i sådana faderskapsmål där barnavårdsnämnden för talan. Huvudregeln bör alltså vara att vardera parten bär sina egna rättegångskostnader. Oberoende av utgången i målet bör dock part kunna förpliktas alt helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnader, om den förstnämnde har förfarit på sätl som avses i 18 kap, 3 eller 6 S RB eller om annars särskilda skäl föreligger.

Observeras bör att vårdnadstvister vid domstol handläggs som ärenden i sådana fall där yrkande om vårdnad inte har framställts i mål om äk-tenskap-sskillnad eller underhållsbidrag. Självfallel bör de nu föreslagna särskilda reglerna om kostnader i vårdnadsmål gälla även vårdnadsärenden,

6.6 Följdändringar i andra författningar m. m.

1 promemorian föreslås att termerna äkienskaplig börd, barn i äktenskap och bam utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen i samband med att börds- och vårdnadsreglerna ändras, Enligl promemorian kan det visserligen inle alltid undvikas att man på olika områden har skilda regler, beroende på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inle vid liden för bamets födelse eller om de senare har ingått äktenskap med varandra. I så fall bör emellertid det angivna förhållandet direkl anges i de berörda

Prop. 1975/76:170 158

beslämmelserna.

Vad som sålunda föreslagils har hälsats med tillfredsställelse av de fiesta remissinstanserna. Det betonas frän fiera håll att ett slopande av termerna barn i och barn utom äktenskap kan få betydelse när det gäller att få bort de fördomsfulla attityder som bam till ogifta mödrar fortfarande kan bli utsatta för.

Några remissinstanser är emellertid avvisande till alt de berörda termerna ulgär ur lagtexten. Det framhålls alt termerna är lättfattliga och lätthanteriiga och all ett slopande nödvändiggör omsländliga omskrivningar.

För min del ansluter jag mig till den uppfallning som har förts fram i promemorian och i de fiesta remissvaren. Även om det allmänna synsättet i familjefrågor har förändrats lorde det alltjämt kvarstå en känsla av moralisk värdering i samband med termerna barn i och barn utom äktenskap. Del är därför angeläget att termerna rensas ut ur lagstiftningen. All man därvid, i fall då moderns civilstånd har betydelse för en viss lagregel, tvingas använda en någol längre formulering än f. n. får enligl min mening accepteras. Jag tillstyrker alltså promemorieförsläget i den nu aktuella delen.

Vad nu har sagls föranleder i första hand ändringar i FB, Ändringar behöver emellertid göras också i andra författningar där del talas om barn i och bam utom äktenskap. Vidare påverkas vissa regler av förslaget att en frånskild man inte automatiskt skall anses som far till barn som föds kort tid efter äktenskapets upplösning. Även förslaget att en utomstående man skall kunna erkänna faderskapet lill gift kvinnas barn föranleder lagändringar.

De författningar som bör ändras i delta sammanhang är militärersättningsförordningen (1950:261), lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring, lagen (1958:642) angående blodundersökning m, m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap, barnavårdslagen (1960:97), lagen (1962:381) om allmän försäkring, namnlagen (1963:521), lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag, rätlshjälpslagen (1972:429) saml sludiestödslagen (1973:349),

Även i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och religionsfrihetslagen (1951:680) behöver ändringar göras, Beaklas bör emellertid, såvitt gäller religionsfrihetslagen, att den är av kyrkolags karaktär och alt den således inte kan ändras ulan medverkan av kyrkomötet. Eftersom kyrkomöte inte torde komma att äga rum under de närmaste åren innebär della ati frågan om ändring i lagen t. v. för anstå.

Lagen om svenskt medborgarskap är f. n. föremål för en allmän översyn inom arbetsmarknadsdepartementet. Jag har i samråd med statsrådet Leijon kommii fram till all de ändringar i lagen som bör göras med anledning av de nu aktuella ändringarna i FB:s faderskapsregler lämpligen kan vidlas inom ramen för arbelel inom arbelsmarknadsdepartementet. Något förslag om ändring i medborgarskapslagen läggs därför inle fram i delta sammanhang.

Prop. 1975/76:170 '

Också de nya reglerna om vårdnad föranleder vissa följdändringar i författningar utanför FB. Till de författningar som bör ändras nu hör, utöver studiestödslagen, brottsbalken. Jag ämnar i della sammanhang också föreslå att ändringar görs i utsökningslagen (1877 nr 31 s, I), lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och införsellagen (1968:621),

Påpekas bör all del i och för sig kan finnas skäl att ändra såväl FB som andra av de nu angivna författningarna, utöver vad som föreslås här. Författningarna är emellertid f. n. föremål för visst utredningsarbete. Sålunda har familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) i uppdrag att se över bl, a. FB:s regler om underhåll, medan namnlagen är föremål för översyn av namnlagsutredningen (Ju 1972:06).

De följdändringar som bör göras i detta sammanhang ämnar jag kommentera närmare i specialmoliveringen. Jag vill här endast beröra ändringarna i lagen om allmänna barnbidrag.

Enligt 4 S lagen om allmänna barnbidrag är del modern som har räll att uppbära sådani bidrag för barnet, om barnet står under båda föräldrarnas vårdnad. Är modern lill följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre lid förhindrad alt delta i vårdnaden har fadern rätt att uppbära bidraget, 1 andra fall än då föräldrarna gemensamt är vårdnadshavare uppbärs barnbidraget av den som har vårdnaden om barnet (4 S första slyckel).

Har barn placerats i enskilt hem genom barnavårdsnämndens försorg kan allmän försäkringskassa på framställning av barnavårdsnämnd förordna all barnbidraget skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnel placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnden, kan försäkringskassan meddela sådant förordnande efter framställning av modern eller annan som normalt har rält alt uppbära bidraget (4 S andra styckei).

Om det befinns all den som enligl 4S har rält att uppbära barnbidrag inle är skickad härför, kan försäkringskassan pä framställning av barnavårdsnämnd förordna att bidraget skall betalas ul lill den andra av föräldrarna eller till annan lämplig person. Om det föreligger synnerliga skäl kan försäkringskassan förordna all bidraget skall betalas ut till nämnden att användas lill barnets bäsla (5 S).

När barnbidragen lillkom anfördes som skäl för all modern skulle tillerkännas rält lill bidraget bl, a, all man dä med större säkerhel torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnel till godo och fick den slandardhöjande effekt som avsägs, Enligl min mening speglar det principiella företrädet för modern framför fadern en föråldrad syn på kvinnans och mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten bör vara all föräldrama skall ha valfrihet när del gäller att besiämma lill vem av dem som barnbidraget skall betalas ut. Denna uppfattning har ocksä framförts av familjepolitiska kommittén i betänkandet (SOU 1972:34) Familjestöd och av riksförsäkringsverket i dess yttrande över promemorian.

Riksförsäkringsverkel föreslår all beslämmelserna om barnbidrag ändras på så sätl au rällen alt uppbära bidraget då föräldrarna gemensamt har vårdnaden skall tillkomma modern, om föräldrarna inte anmäler att det

Prop. 1975/76:170 160

skall betalas ut till fadem, och au del i annal fall skall ulgå lill den som har vårdnaden om barnel. Jag finner riksförsäkringsverkels förslag lämpligt och förordar alt det genom förs i della sammanhang.

6.7 Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar som tillhör omyndig skall enligl FB sättas ned i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank, om handlingarnas sammanlagda värde överstiger 5 000 kr. Om underåriga syskon har gemensam förmyndare, skall värdehandlingarna räknas samman. Fr, o, m, den I januari 1976 gäller att nedsättning behöver ske endasl om handlingarnas sammanlagda värde överstiger ell belopp moisvarande tvä gånger gällande basbelopp enligl lagen om allmän försäkring samt att förmyndaren därvid skall räkna samman värdehandlingarna i samtliga förmynderskap som han innehar.

Nedsatta handlingar skall värdas av banken i enlighet med bestämmelserna i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar (VL). För sin vård får banken tillgodoräkna sig en årlig avgift som inie får överstiga, när del gäller inhemska värdehandlingar två kronor och när det gäller utländska värdehandlingaren krona för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde (8 S VL).

De nu gällande förvaringsavgifterna fastställdes är 1963. Genom en lagändring är 1974 (SFS 1974:1042) har emellertid bestämts att avgifterna skall höjas lill tre resp. två kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Lagändringen träder i kraft den I januari 1976,

Bankföreningen har i en skrivelse fört fram uppfattningen att de avgifter som bankerna har rält all la ul för vård av omyndigs värdehandlingar inle förslår alt täcka kostnaderna för bankernas förvaltningsarbete samt alt kostnadstäckning inte heller kommer att uppnås med de högre avgifter som får las ut för förvaltning som sker efter den I januari 1976.

Bankföreningens uppfattning delas av flertalet av de remissinstanser som har hörts i anledning av skrivelsen, bl. a, bankinspektionen och sparbanksföreningen. Dessa inslanser anser det alltså moliveral med en höjning av avgifterna utöver den som inträder vid kommande årsskifte.

För min del anser jag all en utgångspunkt vid bestämmandet av ifrågavarande avgifter är all bankerna skall fä kostnadstäckning för den värd av omyndigs värdehandlingar som del enligl lag åligger dem all ulföra. Jag anser mig böra godta bankföreningens uppfattning alt ytteriigare avgiftshöjningar behövs för all full kostnadsläckning skall uppnås.

När del gäller frågan om hur avgifterna närmare skall bestämmas anser jag lill en början liksom bankföreningen att den nuvarande lägre avgiften för värd av utländska värdehandlingar bör slopas, så au samma avgift gäller för utländska och inhemska värdehandlingar, I praktiken lorde nämligen, som bankföreningen har framhållil, arbelel med vården av de utländska

Prop. 1975/76:170 161

handlingarna vara lika arbetskrävande som vården av de inhemska.

När det sedan gäller själva konstruktionen av avgifterna framgår såväl av bankföreningens skrivelse som av remissyttrandena att enbart värdebaserade avgifter inte ger ett riktigt resultat, efiersom kostnaderna för vården till stor del står i proportion till antalet värdeposter som var för sig ur förvaltningssynpunkt utgör en särskild enhet och kräver individuella insatser i form av bevakning m. m. På grund härav bör följande ändringar i systemet göras. Den värdebaserade avgiften bör behållas som en grundavgift och härvid höjas, så att den per år utgör högst fyra kronor för varje påbörjat lusental kronor av handlingarnas värde. Samtidigt bör den värdebaserade grundavgiften kompletteras med ett system av tilläggsavgifter. Lämpligen kan tilläggsavgifterna efter förebild av vad som gäller för andra förvar än omyndigförvar bestämmas så, alt bankerna får ta ut högst 12 kronor dels för varje vid avgiftsperiodens början inneliggande handling, post av ensartade handlingar eller slutet konvolut, dels för varje deponering eller uttag under avgiftsperioden av sådana handlingar. Härvid bör begreppet post av ensartade handlingar tolkas så, att exempelvis aktier skall anses utgöra en post, oavsett om det är fråga om aktier i ett eller flera bolag.

1 likhet med sparbanksföreningen finner jag det överflödigt att, som bankföreningen har föreslagit, ytteriigare komplicera avgiftsbestämmelsema med en tilläggsbestämmelse om en minsta sammanlagd avgift.

Jag vill betona alt samtliga de avgifter som jag nu har förordat är maxi-miavgifter. I den mån kostnaden för ett förvar eller för en åtgärd understiger den högsta tillåtna avgiften, bör alltså endast det lägre belopp som motsvarar kostnaden las ut.

6.8 Ikraftträdande m. m.

Den nya lagstiftningen bör lämpligen träda i krafl den 1 januari 1977.

Vissa övergångsfrågor uppstår i samband med ikraftträdandet av de nya reglerna om faderskap. Klart är naturligtvis att de nya bestämmelserna blir tillämpliga fullt ut i fråga om barn som föds efter ikraftträdandet. När det gäller barn som har fötts dessförinnan blir äldre rätt tillämplig på så sätt att om en man enligt de äldre bestämmelserna har varit att anse som far, så skall han anses som far även efter ikraftträdandet av de nya reglema. Om alltså frånskild kvinna har fött barn före ikraftträdandet och födelsen har ägt rum så kort tid efter äktenskapsskillnaden all barnet kan vara avlat dessförinnan, så skall den frånskilde mannen även efter ikraftträdandet anses som far till barnel. Delta torde inte kräva någon särskild övergångsbestämmelse.

De nya reglerna om att en utomstående man kan erkänna faderskapet till barn, vartill moderns make enligt lagen är att anse som far, bör gälla, oavsett om barnet är fött före ikraftträdandet eller ej. Mera tveksamt är i vad mån moderns make eller hennes förutvarande make skall få föra talan om alt han inte är far till barnet, i fall då det är fött före ikraftträdandet.

II Riksdagen 1976. I saml. Nr 170.

Prop. 1975/76:170 162

Har han inte försuttit de frister som tidigare gällt för väckande av sådan talan, är det dock klart att han efter ikraftträdandet bör kunna föra talan om faderskapet. Övervägande skäl talar för att han bör kunna väcka lalan även i fall dä han har försuttit en äldre lalefrisi, I annal fall skulle de nya bestämmelserna få alllför liten räckvidd. Om däremoi en tidigare väckt talan har ogillats genom lagakraftägande dom pä annan grund än att en lalefrist har försuttits, bör ny talan om samma sak i enlighet med allmänna principer vara utesluten.

Är mål angående makes faderskap anhängigt vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande, bör de nya reglerna om förutsätining för talans bifall tillämpas. Om det alltså utreds alt modern har haft samlag med annan än maken, bör talan bifallas om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt alt barnel har avlats av den andre.

De nya reglerna innebär en kraftig inskränkning i rätten för arvingar till avliden man att väcka talan om dennes faderskap. Har talan väckts före ikraftträdandet med iakttagande av gällande tidsfrister och är målet alltjämt anhängigt vid ikraftträdandet, bör dock lalan prövas slutligt utan hinder av att rätten att föra talan har fallit bort enligl de nya beslämmelserna. När det gäller förutsättningarna för bifall till talan bör emellertid även i detta fall de nya reglerna tillämpas.

Vad därefier beträffar de nya reglerna om vårdnad torde några övergångsproblem knappast uppstå. Reglerna bör gälla fullt ut i och med ikraftträdandet.

Vid faderskapslagens tillkomst fogades vissa övergångsbestämmelser till lagen. Bestämmelserna innebar till en början att i fråga om barn utom äktenskap, som har fölls före utgången av år 1969, skulle alltjämt äldre lags bestämmelser gälla beträffande barnavårdsmannens skyldighet att sörja för alt barnets börd fastställs. Den nya bestämmelsen om skyldighet att föra lalan mot den man eller de män som skäligen kan komma i fråga som far lill bamet skulle dock äga tillämpning även i sådant fall.

I övergångsbestämmelserna till faderskapslagen föreskrivs vidare att i mål om faderskap till barn utom äktenskap kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre lag tas upp till prövning, om barnet är föll före den nya lagens ikraftträdande eller den uppgivne fadem har avlidit före ikraftträdandet.

1 samband med barnavårdsmannainstitulionens avskaffande den 1 januari 1974 kompletterades övergångsbestämmelserna med en föreskrift om att äldre lags beslämmelser om barnavårdsman i stället skulle gälla barnavårdsnämnden.

Tidigare har föreslagits att de nuvarande reglerna i faderskapslagen skall arbetas in i FB, Detta innebär att faderskapslagen bör upphävas i samband med alt de nya reglerna sätts i kraft. De nu behandlade övergångsbestämmelserna till faderskapslagen bör dock allljämt gälla. Lämpligen bör de tas in bland övergångsreglerna lill ändringarna i FB.

Prop. 1975/76:170 '63

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med del anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1),

4. lagom ändring i lagen(1924:322)om vård av omyndigs värdehandlingar,

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

7. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap,

9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i namnlagen (1963:521),

12. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

13. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag,

14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

15. lag om ändring i sludiestödslagen (1973:349).

Vid upprättande av lagförslagen har samråd skett, såvitt gäller 5, 7, 9 och 10 med chefen för socialdepartementet, beträffande 6 med chefen för försvarsdepartementet och beiräffande 15 med chefen för utbildningsdepartementet.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

De förslag som har lagts fram i det föregående föranleder omfattande ändringar i FB, Utöver ändringar av saklig natur är ett flertal redaktionella ändringar påkalla''.e. Jag har härvid också ansett det lämpligt all i viss omfattning ändra FB:s disposition. Utgångspunkten har varit att faderskapslagens bestämmelser, som till övervägande del är av processuell natur, bör flyttas över till FB. På grund av sammanhanget med de materiella reglerna om faderskap har de placerats i 2 och 3 kap. För alt man skall vinna större enhetlighet och överskådlighet har jag då ansett att också de processuella bestämmelser i 20 kap. som rör särskilda mål- eller ärendegrupper, nämligen faderskap, adoption, vårdnad, underhåll, omyndighetsförklaring och bävan-

Prop. 1975/76:170 164

de av sådan förklaring samt förordnande och entledigande av förmyndare och god man, bör flyttas från 20 kap. och placeras i de kapitel som innehåller de materiella reglerna om de olika instituten. Kvar i 20 kap. står enligt departementsförslaget i huvudsak vissa allmänna rättegångsbestämmelser.

/ kap. Om faderskapet Ull barn

Försia stycket anger de fall i vilka faderskapet till ett barn följer direkl av lagen. Som har berörts i avsnittet 6.2.1 har dessa fall inskränkts lill sådana situationer då modem är gift vid barnets födelse eller då hon vid denna tidpunkt är änka och maken har avlidit inom sådan tid att barnet har kunnat avlas dessförinnan. Mannen i äktenskapet är då enligt lagrummet att anse som far till barnet. Är modern vid barnets födelse omgift följer direkt av lagen att det är mannen i det nya äktenskapet som är att anse som barnets far, oberoende av om barnet har fötts på sådan tid alt det har kunnat avlas i moderns tidigare äktenskap. Det fallet att modern vid barnets födelse är ogift eller frånskild omfattas inte alls av lagrummet. Utanför lagrummet faller också den situationen att modern är änka sedan så lång lid tillbaka att barnet inte kan ha avlats före mannens död.

Med de nu föreslagna reglerna undviker man det problem som finns i dag, nämligen att i vissa fall två män enligt lagens ordalydelse kan vara att anse som barnets far. Om en änka gifter om sig kort tid efter mannens död och i det nya äktenskapet föder barn på sådan tid att del kan vara avlat i det tidigare äktenskapet kan enligt de nya reglema endast maken i det nya äktenskapet anses som far till barnel. Detta överensstämmer också med de anvisningar lill folkbokföringsmyndigheterna som f n. gäller i motsvarande situation.

Lagrummet innehåller inte någon regel om konceptionstid i fall då modern har blivit änka, dvs. någon regel om hur lång tid efter mannens död ett barn kan födas för att anses vara avlat av honom. Denna fråga får liksom hittills avgöras i praxis.

Presumtionen om den äkta mannens faderskap kan hävas av domstol, som alltså kan förklara att den äkta mannen inte är barnels far, Presumtionen om makens faderskap kan också hävas genom att en annan man erkänner faderskapet. Närmare regler i dessa frågor finns i 2 och 4 SS- I andra stycket av förevarande paragraf föreskrivs därför att vad som sägs i första stycket inte gäller, om rätten enligt 2 S förklarar all moderns make inte är far till barnet eller om annan man enligt 4 S erkänner faderskapet.

I paragrafen anges under vilka förutsättningar faderskapspresumtionen enligt 1 S första stycket kan hävas av domstol. De olika fall som kan föranleda

Prop. 1975/76:170 165

hävning av faderskapet har tagits upp i tre olika punkter, Reglema motsvarar i sina huvuddrag beslämmelserna i nuvarande 2 kap. 4 S FB.

Den försia punkten avser det fallet att det är utrett att modem har haft samlag med annan man än sin make under tid då barnet kan vara avlat. Under förutsättning att domstolen med hänsyn till samtliga omständigheter finner det sannolikt att den andre mannen är far till barnet skall faderskapspresumtionen hävas. Bestämmelsen skiljer sig något från motsvarande regel i 2 kap. 4 S FB. Enligt sistnämnda lagrum krävs alt det måste antas au den andre mannen är barnets far, 1 departemenlsförslaget har kravet alltså nägot mildrats så alt det överensstämmer med förutsättningen för att någon skall förklaras som far i mål om fastställande av faderskap (5 §). Detta gör det bl.a. lättare att i samma mål behandla frågan om hävande av faderskapspresumtionen enligt förevarande paragraf och frågan om fastställande av nytt faderskap för barnet, Möjlighelerna härtill skall behandlas

närmare under 3 kap. 16 S-Andra och tredje punkterna tar sikle på fall då del inte är visat alt modern

har haft samlag med annan man än maken. Faderskapspresumtionen för

maken skall i så fall hävas om del på grund av barnets arvsanlag eller

annan särskild omständighet måste hållas för visst all maken inte är barnets

far (andra punkten) eller om barnel har avlats före äktenskapet eller under

det alt makarna levde åtskilda och det inle är sannolikt att de haft samlag

med varandra under den lid då barnet kan ha avlats (tredje punkten). 1

nuvarande 2 kap. 4 S krävs ytterligare att den omständigheten all makarna

levde åtskilda berodde pä söndring mellan dem eller på alt domstol förordnat

om sammanlevnadens hävande. Enligt departementsförslaget räcker det

med att det utreds att makarna rent faktiskt inte har levt samman.

Bestämmelser moisvarande nuvarande 2 kap. 1-3 SS om vem som får föra talan om hävande av faderskapspresumtionen enligt 1 S första stycket har tagits upp i 3 kap. 1 och 2 SS-

Som närmare skall behandlas under 4 S kan faderskapspresumtionen enligl I S försia styckei under vissa omständigheter hävas också genom att annan man erkänner faderskapet lill barnet,

Paragrafen gäller i första hand fall då antingen förhållandena inte är sådana att make enligl I S första slycket skall presumeras vara far till barnet eller då faderskapspresumtionen har hävts. Enligt jörsta stycket fastställs faderskap i sådana fall genom erkännande eller genom dom. I likhet med vad som nu gäller enligt 3 kap. 2 S FB föreskrivs i andra slycket att erkännande kan ske även före barnets födelse.

Som har nämnls vid I S skall faderskap till barn som föds efter skilsmässa alltid fastställas enligt denna paragraf och detta oberoende av om födelsen skett på sådan tid att bamet kan ha avlats före upplösningen av moderns äktenskap.

Prop. 1975/76:170 166

Som närmare skall beröras i anslutning lill 4 S kan erkännande i vissa fall komma i fråga även om I S försia stycket är tillämpligt och modems make alltså skall anses som far till barnet. En erinran härom har tagits upp i första styckei av förevarande paragraf

Försia stycket motsvarar nuvarande 3 kap. 2 S FB första och andra stycke-ena med undantag av föreskriften om att erkännande kan ske även före bamets födelse. Denna föreskrift har som lidigare nämnls fått ny placering i 3 S andra styckei.

Andra Slyckel innehåller en ny regel om erkännande av faderskapet i sådana fall då modern var gift vid barnets födelse och hennes make alltså enligt 1 § försia stycket skall anses som far lill barnel. Lagrummet är avsetl att tillämpas i sådana fall då det för såväl modem som hennes make står klart att annan man är far till barnet och denne är villig att erkänna faderskapet. Genom erkännandet fastställs att del är den andre mannen och inte moderns make som är barnets far. För att erkännandet skall vara giltigt krävs alltid, förutom vad som föreskrivs i första slyckel, att del godkänns skriftligen av såväl modem som av den man som var hennes make vid tiden för barnets födelse. Moderns godkännande är alliså nödvändigl även om barnel har uppnått myndig ålder. Är barnet myndigt krävs däremot inte godkännande av barnavårdsnämnden, utan i stället skall barnel självt godkänna erkännandet. Det sagda innebär att det anvisade förenklade förfarandet för hävande av presumtionen om den äkta mannens faderskap kan komma lill användning endast om både den äkta mannen och modern är i livet och är kapabla att avge en viljeförklaring av angivet innehåll.

I Iredje stycket föreskrivs att rätten skall förklara erkännande sakna verKan mot den som har avgett det, om det senare visas all han inte är far till barnet. Bestämmelsen överensstämmer nästan hell med moisvarande regel i nuvarande 3 kap. 2 S tredje stycket FB. Uttrycket att erkännandet saknar verkan "mol" den som har avgett det har valts med tanke på erkännanden som har lämnats enligt paragrafens andra stycke. Härigenom förhindras att moderns makeautomaliskl kommeratt på nytt anses som far lill barnel,om erkännandet förklaras sakna verkan.

Paragrafen, som innehåller den materiella bestämmelsen om när domstol skall förklara en man vara far, överensstämmer i sak hell med nuvarande 3 kap. 3 S FB.

2 kap. Om barnavårdsnämnds medverkan vid läsiställande av faderskap

Prop. 1975/76:170 167

IS Första stycket motsvarar nuvarande 3 kap. 4 S första styckei FB.

Andra stycket är nytt. Del ger barnavårdsnämnden möjlighel att utreda frågan om vem som är far till ett barn, även om enligt 1 kap, I § försia styckei moderns make presumeras vara far till barnet. En förutsättning är emellertid alt vårdnadshavare för barnet, dvs. i normalfallet modern eller hennes make, begär att barnavårdsnämnden skall verkställa utredning. Har vårdnaden om bamet tillagts en särskilt förordnad förmyndare är del han som är behörig alt begära att barnavårdsnämnden skall verkställa utredning. Det krävs emellertid all någon av vårdnadshavarna är kyrkobokförd eller vistas i landet. Om så inte är fallet krävs att barnel är svensk medborgare. Skulle modems make inte vara vårdnadshavare, har han ändå rätt alt påkalla barnavärdsnämndsutredning.

En ytteriigare förutsättning för att ulredning skall sättas i gäng är i samtliga fall att nämnden finner det lämpligt. Nämnden bör alltså göra en viss förhandsprövning av del befogade i alt sätta i gång en utredning. Skulle exempelvis en makes misstankar om alt han inte är far till barnet framstå som uppenbart obefogade, bör nämnden kunna vägra att göra utredning.

Är de nu angivna villkoren uppfyllda, skall barnavårdsnämnden börja utreda frågan om faderskapet ulan att avvakta att del genom lagakraftägande dom har fastställts att moderns make inte är far till bamet. Som närmare skall beröras under 3 kap. 16 S blir det enligt departemenlsförslaget också möjligt att i samband med en lalan om hävande av den äkte mannens faderskap föra talan mot annan man om fastställande av faderskapet.

I tredje slyckel föreskrivs att talan mot barnavårdsnämnds beslul alt inte påbörja utredning då sådan har påkallats enligt andra styckei förs hos länsstyrelsen genom besvär samt att lalan mot länsstyrelsens beslul förs genom besvär hos kammarrätien.

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar nuvarande 3 kap. 5 S FB, innehåller bestämmelserom vilken barnavårdsnämnd som det åligger all fullgöra uppgift enligl I S, att sörja för all faderskapet lill barnet fastställs eller att i övrigt göra faderskapsuiredning. Påpekas bör all i sådana fall då ulredning skall göras lill följd av begäran enligt 1 S andra styckei utövas vårdnaden om barnel normall av modern och maken gemensamt. Enligt sisla punkten i förevarande paragraf skall man då ta hänsyn lill var modem är kyrkobokförd eller vistas, när del gäller att avgöra vilken barnavårdsnämnd som skall verkställa ulredning.

Paragrafen motsvarar nuvarande 3 kap. 6 S FB, Den blir tillämplig också i fråga om sådan utredning som avses i I S andra stycket.

Prop. 1975/76:170 168

4-7 SS

1 enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6,2.2 har bestämmelserna i lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet lill bam utom äktenskap (faderskapslagen) arbetats in i FB, Förevarande paragrafer motsvarar 2-5 SS faderskapslagen och blir tillämpliga även i fråga om ulredning som avses i I S andra Slyckel.

Vad gäller J ). där det sägs att barnavårdsnämnden bör bereda den som kan antas vara far lillfälle alt erkänna faderskapet, är det naturligtvis i fall då utredning har begärts enligt I S andra slyckel en förutsättning all såväl modem som hennes make är införstådda med alt erkännande skall ske.

Enligt 6 N- bör barnavårdsnämnden verka för att blodundersökning äger rum beträffande modern, barnet och den som kan eller skall anses vara far till bamet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern har haft samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat. I fall då utredningen har begärts enligt I S andra stycket kan alltså alllid moderns make begära blodundersökning, liksom annan man som enligt barnavårdsnämndens utredning kan vara barnels far.

Paragrafen motsvarar 6 S faderskapslagen. Första styckei, som handlar om barnavårdsnämndens skyldighet att föra protokoll, är tillämpligt både när nämnden enligt I S försia slycket har alt sörja för att faderskap fastställs och när nämnden enligt 1 S andra stycket har påbörjat faderskapsutredning.

Andra stycket innehåller en föreskrift om alt barnavårdsnämndens utredning bör bedrivas skyndsamt och att den skall vara avslutad inom ett år från barnets födelse, om inle särskilda skäl föranleder annal. Det anges uttryckligen att denna tidsangivelse gäller endasl sådana fall då barnavärds-nämnden enligt 1 S försia stycket har att sörja för att faderskapet till barnet fastställs,

3 kap. Vissa beslämmelser om rällegången i mål om faderskap

Mål om lörklaring all viss man ej är fader

De mäl som avses under denna rubrik är mål enligt I kap. 2 S om hävande av den legala faderskapspresumtionen,

1 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 2 kap. 1 och 2 SS FB. 1 enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.2.1 har emellertid i departementsförslaget de frister som f. n. gäller för mannens rält att väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen slopats. I jörsta styckei föreskrivs därför endast alt mannen, om han vill vinna förklaring att han inte är far till barnet.

Prop. 1975/76:170 169

skall väcka talan härom mot bamet eller mot dess arvingar, om det har avlidit.

I andra och tredje styckena anges under vilka förutsättningar mannens arvingar, om denne har avlidit, kan väcka lalan om att mannen inte är far lill barnet. I enlighet med vad som gäller enligt nuvarande 2 kap. 2 S FB är det var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen som under vissa förutsättningar har rätt att väcka sådan talan. Efteriämnar mannen jämte maka efterarvingar som anges i 3 kap. 1 S ärvdabalken har var och en av dem moisvarande rält att väcka talan.

Arvingarnas rätt att väcka talan om mannens faderskap har begränsats väsentligt i förhållande lill vad som gäller f n. Bakgrunden till beslämmelserna är följande.

Enligt gällande rätt är arvingarna uteslutna från talerätt, om mannen efter barnets födelse har erkänt det som sitt. Denna princip har jag ansett böra gälla även i fortsätlningen. Principen bör gälla oberoende av om mannen har känt till eller haft skäl att anta att modern under konceptionstiden haft samlag med annan man.

Vad därefter gäller del fallel att den avlidne mannen inte har erkänt barnet .som sitt bör beaklas att det vid hans frånfiille kan ha förflutit ålskilliga år från barnets födelse. Alt mannens arvingar i en sädan situation skulle ha rätt att väcka talan om mannens faderskap kan inte anses lämpligt. Frågan är då om arvingarna bör ha en sådan rätt. om mannens död har inträffat kortare lid efter barnets födelse. Olika synpunkler gör sig här gällande. Jag har dock ansett övervägande skäl tala för att mannens arvingar inte skall ha någon rätt att väcka talan om hans faderskap lill barnel när han själv inie har vidtagit några åtgärder för att få detta upphävt. Huvudregeln bör därför vara alt arvingarna till mannen inte har någon talerätl. Denna ståndpunkt intas också i promemorian. Vidare har så gott som samtliga remissinstanser anslutit sig till förslaget i den delen.

Fullt ul kan emellertid den angivna huvudregeln inte gälla. I promemorian sägs att arvingarna till en början bör ha rält att väcka talan, om mannen har dött före bamets födelse. Talerätt bör vidare föreligga, om mannen visseriigen avled efter barnels födelse men han aldrig kände lill födelsen.

Vad som sålunda föreslås har allmänt godtagits under remissbehandlingen. och även jag har ansett att förslaget pä denna punkt är lämpligt.

Enligl gällande rält är mannen bevarad i sin talerält utan lidsbegränsning, om han visserligen känner till barnels existens men inte har varaktigt sammanbott med barnet. Anledningen härtill är att det i sådant fall ofta står klart för berörda parter all mannen inte är far till barnet. Om barnet i della läge väcker lalan mot mannen som grundas på all barnel har äkienskaplig börd, t, ex. en talan om underhåll, prekluderas mannens rält att väcka talan mot barnel inom ett år från det han erhåller del härav. Om emellertid barnel inte väcker sådan talan och mannen avlider, har mannens arvingar motsvarande rätt att väcka talan mot barnet om äktenskaplig börd. En regel

Prop. 1975/76:170 170

av detta slag bör enligl promemorian finnas även i fortsättningen. Jag delar den uppfattningen. Om mannen inie har varaktigt sammanbott med barnel och heller inte har erkänt barnel bör alltså, om han avlider, hans arvingar ha räu au väcka lalan mot barnel om hans faderskap. Deras rätt härtill bör dock, som föresläs i promemorian, vara utesluten, om talan som grundats på att mannen är far till barnet har väckts mot honom under hans livslid och del därefter vid hans död har förflutit mer än ett år frän det han fick del av barnets lalan,

I enlighel med det anförda föreskrivs i andra styckei att arvingarna har räu att väcka lalan om mannens faderskap, om han inle har varaktigt sammanbott med barnet och heller inle efter barnets födelse har erkänt det som sitt. Arvingarnas talerält är dock utesluten, om vid mannens död mer än ell år förfiutit från det alt han fäll del av talan som väckts mot honom och som grundals på all han är far lill barnet.

Har arvingarna enligt andra styckei rätt all väcka lalan om mannens faderskap och har dödsboet utsatts för anspråk som grundas på all mannen är far lill barnel, måste arvingarna enligt iredje styckei instämma sin lalan inom ell år frän del att anspråket mol dödsboet framställdes. Bestämmelsen har sin moisvarighei i nuvarande 2 kap. 2 S andra punkten FB,

Paragrafen, som handlar om barnets räll all väcka lalan om hävande av faderskapspresumtion, motsvarar nuvarande 2 kap. 3 S FB,

Paragrafen, som innehåller forumbeslämmelser, motsvarar nuvarande 20 kap, 1 och 14 SS FB.

Paragrafen, som bl. a. reglerar frågan om vem som får föra talan för underårig part, motsvarar nuvarande 20 kap. 2 S FB i dess lydelse enligt SFS 1974:1038.

1 promemorieförsläget har som ett iredje stycke lagiis upp vissa beslämmelser om rätt för svaranden all påkalla prövning av frågan om hävande av faderskapspresumtion i fall dä käranden återkallar sin lalan. Beslämmelserna har utsatts för krilik av ell par remissinstanser. För min del har jag ansett bestämmelsema onödiga, Nägon moisvarighei till dem har därför inte lagils upp i departemenlsförslagei.

Prop. 1975/76:170 '71

Mål om faslslällande ov faderskap

I paragrafen anges vilka som är berättigade att föra talan om faslslällande av faderskap för ett bam som är underårigt, 1 fall som avses i 2 kap. I S förs barnets talan av barnavårdsnämnden. Härmed avses i första hand fall då ingen man enligt 1 kap. 1 S automatiskt skall anses som barnets far och då del enligt 2 kap. I S första slyckel åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet, fastställs. Barnavårdsnämnden har emellertid räll all föra lalan även i fall då visseriigen viss man skall presumeras vara far men talan har väckts om att han skall frånkännas faderskapet. Som jag närmare skall beröra vid 16 S har då nämnden möjlighel att - sedan faderskapsuiredning har skett-lill gemensam handläggning med nyssnämnda lalan väcka lalan om fastställande av faderskap.

Vid sidan om barnavårdsnämnden får bamets talan alltid föras av modern, om hon är vårdnadshavare. Denna talerält gäller, även om modem inle har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av särskilt förordnad förmyndare för bamet. Dessa bestämmelser motsvarar dem som nu är intagna i 7 S första stycket faderskapslagen.

Påpekas bör att moderns resp. särskild förmyndares talerätt gäller även i andra mål om fastställande av faderskap lill underårig än sådana där barnavårdsnämnden enligt 2 kap. I S har att verka för faderskapels fastställande.

6 S

Paragrafens forsla punki motsvarar delvis 7 S andra stycket faderskaps-lagen. Bestämmelsen gäller emellertid inte bara fall då det åligger barnavårdsnämnden att verka för faderskapels fastställande ulan också övriga situationer. Vad barnavårdsnämndsfallen beträffar innebär bestämmelsen liksom nu att nämnden är skyldig att föra talan mot den eller de män som skäligen kan komma i fråga som far lill barnet. Härvid skall beaktas vad som har kommit fram vid nämndens ulredning eller under målels handläggning vid domslolen.

Även i läll då barnavårdsnämnden beslutar all väcka lalan om fastställande av faderskap till gemensam handläggning med lalan om förklaring att viss man inie är far lill barnet, skall talan föras mot den eller de män som enligl nämndens ulredning skäligen kan komma i fråga som far till barnet. Kan flera män komma i fråga som ftir. kan del dock ibland vara lämpligt att nämnden avslår från sådan gemensam handläggning som nu har nämnls och i stället avvaktar utgången av den talan som är anhängig för att, om denna talan bifalls, väcka lalan om faslslällande av faderskapet för sig.

Andra punkten motsvarar 9 S faderskapslagen och föreskriver att i avliden mans ställe skall stämmas de arvingar till honom som anges i 2 S. Della torde ha gällt redan tidigare även i mål där barnavårdsnämnden inte haft

Prop. 1975/76:170 172

att föra talan. Bestämmelsen blir nu, genom placeringen i FB, lillämplig i alla mål om fastställande av faderskap.

7 S

Första Slyckel motsvarar helt 10 S försia stycket faderskapslagen. I lagrummet regleras alltså vid vilken domstol talan skall väckas i sådana mäl där det enligl 2 kap. I S första styckei åligger barnavårdsnämnden all sörja för alt faderskapet lill bamet fastställs. Vidare innehåller lagrummet en bestämmelse om överflyttning av mål.

Andra slycket avser mål i vilka del inle åligger barnavårdsnämnden att sörja lor att faderskapet fastställs. I sådana mål får talan väckas vid rätlen i den ort där mannen eller, om del är flera män som instäms, en av dem har sitt hemvist. Har mannen eller en av de män som talan gäller dött, får lalan väckas vid rätlen i den ort där dödsboet efter honom svarar. Som reservforum anges Stockholms tingsrätt.

I fall då enligt 16 S talan om faslställandeav faderskap väcks till gemensam handläggning med lalan enligt 1 kap, 2 S, dvs. talan om förklaring att viss man ej är för lill barnet, skall talan om faslslällande av faderskapet givetvis instämmas vid den domstol där talan enligl I kap. 2 S är anhängig. En föreskrift härom har tagits in i paragrafens iredje siycke.

Paragrafen överensstämmer med 10 S andra och iredje styckena fiider-skapslagen. Enligt paragrafens /ö/iVfl siycke fär. då mäl om fastställande av faderskap är anhängigt, frågan om faderskapet prövas endast i det målet. Enligt andra stycket fär lalan inle prövas slutligt före barnets födelse. Paragrafen är tillämplig i alla mäl om faslslällande av faderskap och alltså inle endasl i sädana mål dä barnavårdsnämnden har all sörja för alt faderskapet fastställs.

I paragrafen, som motsvarar 8 S faderskapslagen, föreskrivs att rätten på ansökan av svarande skall utförda stämning pä man som inie redan är instämd i målet och pröva om han är far lill barnel. Om sådan ansökan skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet om stämningsansökan. Paragrafen gäller i samtliga mål om fastställande av faderskap och alltså inle bara i mål där barnavårdsnämnden haratt sörja för alt faderskapet lill barnet fastställs.

Prop. 1975/76:170 '

10 S

Paragrafen motsvarar 11 S faderskapslagen. Är omständigheterna sådana att barnavårdsnämnden enligl 2 kap. 1 S försia stycket har att sörja för all faderskapet lill barnel fastställs föreligger givelvis alltid en av barnavårdsnämnden gjord faderskapsuiredning. En utredning kan emellertid ha gjorts också lill följd av en begäran härom enligt 2 kap, 1 S andra slycket, I bägge fallen är barnavårdsnämnden enligt 2 kap, 8 S skyldig att föra protokoll över vad som har förekommit av betydelse i faderskapsfrågan.

II S

I paragrafen, som motsvarar 12 S första stycket faderskapslagen, föreskrivs
att envar som kan föra talan på barnels vägnar skall beredas tillfälle all
yttra sig i målet. Paragrafens tillämpningsområde är inte inskränkt till mål
vari barnavårdsnämnden har att föra talan utan gäller generellt i mål om
fastställande av faderskap. '

12 S

Paragrafen motsvarar 13 S första och andra styckena faderskapslagen. Bestämmelserna har genom överflyttningen till FB fått generell tillämpning i alla mål om fastställande av faderskap.

Vad gäller andra slycket. som föreskriver att vittnesförhör inle får ske i syfte all siyrka att viunet har haft samlag med modern under den tid då barnel kan antas vara avlat, kan följande framhållas. Om en man kan komma i fråga som far till barnel. är det, för att frågan om faderskapet skall kunna bli så allsidigt behandlad som möjligt i målet, lämpligare alt han stäms in som svarande än att han hörs som vittne. Genom att barnavårdsnämnden har ålagts att stämma in alla de män som kan komma i fråga som far till barnel, finns det garantier för att mannen i fråga ocksä blir instämd i sådana mål där barnavårdsnämnden har alt sörja för alt faderskapet lill barnet fastställs. 1 andra mål finns inte några moisvarande garantier, Å andra sidan ligger del i de redan instämda svarandenas intresse att stämma in annan man som kan misstänkas ha haft samlag med barnels mor under konceptionstiden. 1 praktiken torde man därför även i andra mål än sådana där barnavårdsnämnden har att sörja för faderskapets fastställande kunna räkna med att ansökan om stämning görs mol icke instämd man under de angivna förhållandena. Något hinder mol all låta det berörda förbudet mot vittnesförhör gälla generellt i mål om fastställande av faderskap har därför inle ansetts föreligga.

En bestämmelse om att rätten kan hålla förhandling inom stängda dörrar flnns nu i 20 kap, 39 S FB, I departemenlsförslaget har bestämmelsen flyttats lill 20 kap, 10 S FB, Någon moisvarighei till 13 S tredje slyckel faderskaps-

Prop. 1975/76:170 174

lagen, som innehåller en beslämmelse av motsvarande innehåll, är därför inle erforderlig i detta sammanhang,

13 S

Paragrafen, som motsvarar 14 S faderskapslagen, innehåller bestämmelser om avskrivning av mål efter återkallelse. Genom överflyttningen till FB blir bestämmelsema direkl tillämpliga i alla mål om fastställande av faderskap,

14 S

Paragrafen, som motsvarar 15 S faderskapslagen, innehåller beslämmelser om rättegångskostnad i mål där barnavårdsnämnden för talan om fastställande av faderskapet till barnet, Beslämmelserna gäller i stället för 18 kap, 1-7 SS rättegångsbalken.

Vid tillkomsten av bestämmelserna i 15 S faderskapslagen anförde de-partementschefen (prop. 1969:124 s. 114 och 115) att den allmänna regeln i 18 kap. 1 S rättegångsbalken om all föriorande part skall ersätta vinnande part dennes rättegångskostnad var mindre väl lämpad i mål enligt faderskapslagen, såvitt angick kärandesidans ansvar. Om en av barnavärdsmannen (numera barnavårdsnämnden) väckt faderskapstalan ogillades, borde detta inle rimligtvis gä ul över barnet. Departementschefen anförde vidare att kravet på positiv sannolikhet för faderskap ökade risken för att talan kunde komma alt ogillas och att olägenheterna av de allmänna ersättningsreglerna blev särskill framträdande i sädana fall där barnavårdsmannen blev skyldig all stämma in flera män. Barnet borde därför aldrig kunna förpliktas alt ersätta motparts- kostnad i faderskapsmål. Beiräffande frågan om svarandes ersättningsskyldighet för motpartens rättegångskostnader anförde departementschefen att de nya reglerna, bl. a, den vidgade lalepliklen för barnavärdsmannen, innebar att faderskapsprocessen fick ell starkare inslag av officialförfarande an indisposiliva mål i allmänhel. Mot bakgrund bl, a, härav syntes det rimligt att svaranden i fortsättningen normalt inte skulle kunna förpliktas ersätta kärandens rättegångskostnader. Enligt departementschefen borde därför som huvudregel gälla att vardera parten skulle bära sin kostnad i faderskapsmäl.

Av de nu återgivna uttalandena framgår all de särskilda rättegängskosl-nadsreglerna i faderskapslagen har kommit lill framför allt med hänsyn till alt en företrädare för det allmänna tillagts en laleplikt i faderskapsmålen. Med hänsyn härtill har jag ansett att dessa särskilda ersättningsregler bör gälla även i fortsätlningen i mål där barnavårdsnämnden för talan, 1 andra faderskapsmäl föreligger däremoi inle samma skäl att införa en huvudregel om all vardera parten skall bära sin kostnad. I dessa mäl gäller alltså de allmänna bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken i sin helhet.

Under remissbehandlingen har Stockholms tingsrätt påpekat att gällande

Prop. 1975/76:170 175

bestämmelser innebär att svaranden i ett faderskapsmål där barnavärds-nämnden för talan i allmänhet skall åläggas att till statsverket återgälda hälften av kostnaderna för blodundersökning eller annan undersökning av ärftliga egenskaper även när käromålet ogillas eller återkallas. Enligt tingsrättens mening är denna ordning inte tillfredsställande. Tingsrätten anser därför att domstolarna bör ha möjlighet alt avstå från att ålägga svaranden återbelalningsskyldighel.

För min del anserjag liksom tingsrätten att det givetvis kan förekomma fall då det inte är skäligt att ålägga svaranden återbelalningsskyldighel beträffande kostnader för blodundersökning m. m. Som exempel kan nämnas att modern felaktigt har uppgett att hon har haft samlag med svaranden. Enligt min mening erbjuder emellertid de beslämmelser som har tagits upp i förevarande paragraf lillräckliga möjligheler att komma till rätta med den angivna situationen. Dessa beslämmelser innebär bl. a. att barnets ställföreträdare kan förpliktas ersätta kostnad som ställföreträdaren har vållat svaranden genom illojal eller försumlig processföring.

15 S

Paragrafen, som motsvarar 16 S låderskapslagen, innehåller bestämmelser för del fall att talan i faderskapsmål fullföljs till högre rätt. Enligt försia stycket åligger det dä den högre rätten att pröva faderskapsfrågan i hela dess vidd. Vidare föreskrivs i andra stycket all om den högre rälten härvid finner att någon som inle är part i målel skäligen kan komma i fräga som far lill barnet, skall pä yrkande av part domen undanröjas och målet i dess helhet återförvisas lill den domstol som först har dömt i det. Till följd av barnavårdsnämndens åliggande all sörja för alt faderskapet till barnel fastställs är det i praktiken garanterat att nämnden begär undanröjande och återförvisning för den händelse den högre rällen skulle finna au någon som inle är part i målet skäligen kan komma i fråga som far lill barnel. Givelvis kommer barnavårdsnämnden också all i ell sådani fall ansöka om stämning pä den mannen,

1 ett mål där barnavårdsnämnden inte för talan har man inte samma garanti föratt part yrkar undanröjande och återförvisning och sedan ansöker om stämning pä man som inte tidigare har varit part i målet, Å andra sidan har den som företräder barnet även i ett sådani mäl ett starkt tryck på sig att agera på det angivna sätiet. Syftet med bestämmelsen, att fä faderskapsfrågan allsidigt prövad i ett sammanhang, torde därför uppfyllas även i andra faderskapsmål än dem där barnavårdsnämnden har att sörja för fastställande av faderskapet. Med hänsyn till det sagda har första och andra styckena giorts generellt tillämpliga i alla mål om fastställande av faderskap,

1 //•prf/(";n'(A-('/föreskrivs att 11-13 SS äger motsvarande tillämpning i högre rätt och all detsamma gäller 10 S iredje stycket och 14 S i fall då barnavårdsnämnd för lalan i målel.

Prop. 1975/76:170 176

Förening av mål 16 S

För sådana fall då del för såväl modern som hennes make står klart att barn för vilket maken enligl I kap. 1 S första stycket skall anses som far i verkligheten är bam till annan man har det, som tidigare nämnls, öppnats möjlighet att genom erkännande av faderskapet i ett sammanhang få den äkta mannens faderskap hävt och den andre mannens faderskap fastställt. Beslämmelse härom finns i 1 kap. 4 S andra stycket. Emellertid är förhållandena givetvis inte alltid sådana alt det för de inblandade står klart vem som är barnets verklige far. Även om så är fallet är det inte säkert att den andre mannen är villig att erkänna faderskapet. I vissa fall kan dessutom mer än en man komma i fråga som far till barnet. Möjligheten att genom erkännande i ett samm.anhang fö makens faderskap hävt och den verklige faderns faderskap fastställt är då utesluten. Det krävs i så fall att parterna går till domstol. Genom förevarande paragraf har emellertid skapats en möjlighet att i en och samma rättegång fö prövat frågan om hävande av den äkta mannens faderskap och frågan om fastställande av faderskapet lill barnel. Det föreskrivs sålunda alt om lalan som avses i I kap. 2 S har anhängiggjorts, så för till gemensam handläggning med sådan talan väckas talan om fastställande av att annan man än som avses i 1 kap. 1 S första stycket är barnets far. Till denna bestämmelse är knuten en forumregel i 7 S tredje styckei.

Moderns make har inle rätt att väcka talan om alt annan man skall förklaras vara far till barnet. Detta gäller även om han, ensam eller tillsammans med modern, är vårdnadshavare för barnet. Maken kan bara väcka lalan med yrkande om alt han själv inte skall anses vara far. Har han emellertid väckt sädan talan kan barnet medge hans talan och å sin sida yrka att rätten skall fastställa att annan man är far till barnet. Skulle modems make återkalla sin talan eller utebli från sammanträde för muntlig förberedelse eller huvudförhandling, medför detta att det mål vari han för talan skall avskrivas och därmed även målel om fastställande av alt annan ,man är far till barnel. Barnet kan emellertid förekomma att detta sker genom att självt väcka talan om hävande av makens faderskap.

Tidigare har i anslutning till 2 kap. I S andra stycket nämnts att barnavårdsnämnden har möjlighet att under vissa förutsättningar börja utreda frågan om vem som är far till ell barn, även om det föreligger fall som avses i 1 kap. 1 S första styckei, dvs. fall då moderns make skall anses som far. Visar nämndens utredning att annan man än den som enligt 1 kap. 1 S första stycket skall anses som far till barnet skäligen kan komma i fråga som barnets far och väcks talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen, torde del i allmänhet fö anses åligga nämnden att till gemensam handläggning med denna lalan väcka lalan om faslslällande av faderskapet till barnet. Omständigheterna kan emellertid vara sådana att

Prop. 1975/76:170 177

det är naturiigt för nämnden att först avvakta utgången av målet om lörklaring av att viss man ej är far till barnet innan talan om faderskap väcks. Om modern fortfarande är gift med den man som enligt I kap. I S första stycket skall anses som barnels far, måste god man förordnas för barnet, om fråga uppkommer att väcka talan om förklaring enligt 1 kap. 2 S. Detsamma gäller om makarna är skilda och mannen har tillagts vårdnaden om barnel. Däremoi torde modern, om hon är vårdnadshavare för barnel, kunna föra barnels talan om att annan man är barnets far. Detta gäller oberoende av om hon fortfarande är gift med den man som enligt 1 kap. 1 S försia slycket skall anses som barnets far eller om hon är vårdnadshavare gemensamt med honom.

4 kap. Om adoption

5 S

1 iredje slycket har för tydlighetens skull gjorts ett lillägg som innebär att bestämmelserna där om samtycke avser endast samtycke enligt andra slyckel.

I paragrafen har endast gjorts en mindre ändring till följd av att termen barn i äktenskap har slopats.

Jag vill här nämna att familjelagssakkunniga i sitt remissyttrande har tagit upp frågan om möjligheterna för sammanboende ogift parait adoptera. Denna fråga för emellertid enligt min mening prövas i annat sammanhang,

9-11 SS

Paragrafema motsvarar nuvarande 20 kap. 5 och 14 samt 6 och 8 SS-

6 kap. Om vårdnaden

1 S

Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse om att barn står under vårdnad av bägge eller den ena av sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare, tills det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

2-5 SS

Paragraferna innehåller liksom nuvarande 2-5 SS bestämmelser om vårdnadshavares uppgifter m. m. I departementsförslagel utgår 2-4 SS från den situationen att det är endast en av föräldrarna som är vårdnadshavare. I 5 S sägs därefter att bestämmelserna i de föregående paragraferna skall

12 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 178

gälla föräldrarna i förening, om de gemensamt är vårdnadshavare för sina bam. Vidare ges i 5 S föreskrifter om hur uppkommande värdnadsfrågor skall lösas, om den ene av föräldrarna på grund av frånvaro, sjukdom eller liknande är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden. Dessa föreskrifier överensstämmer med moisvarande regler i nuvarande 5 S och innebär att den andre föräldern i sådant fall ensam får utöva bestämmanderätten. Är del fråga om beslut av ingripande betydelse för barnets framlid, får dock beslul fattas pä det sätiet endast om barnets bästa uppenbariigen kräver del.

Bestämmelserna i 5 S får inte tolkas så alt båda föräldrarna, om ingen är direkl förhindrad, skulle behöva delta i alla de vardagliga avgöranden som måsle träffas när det gäller vårdnaden om barnet. Det ligger i sakens natur att bestämmanderätten utövas än av den ene och än av den andre föräldern, beroende på vilken av dem som för tillfället är till hands eller på hur föräldrarna har organiserat utövandet av vårdnaden. Någon rättslig påföljd drabbar inte den förälder som driver igenom sin vilja i strid mot den andres. En utomstående tredje man som berörs av värdnadsbesluiet måste ocksä i allmänhet vara berättigad att anta att den förälder som han har att göra med handlar i samförstånd med den andre föräldern, om del inte finns nägon särskild anledning att anta att det föreligger meningsskiljaktighet mellan föräldrarna.

Om föräldrarna inle sammanbor måsle det med nödvändighet bli så all den av dem som har barnet hos sigtill stor del kommer alt träffa de vardagliga besluten i fråga om vårdnaden. Det kan gälla frågor om barnets mal och kläder, sovtider, hur barnet skall tillbringa sin fritid osv. Man kan utgå frän all föräldrarna i dessa fall vanliglvis kommer överens om hur vårdnaden i slorl skall utövas och vem som skall fatta de nödvändiga besluten.

När det gäller beslut av mera ingripande betydelse för barnets framlid, t.ex, frågor som rör barnets skolgång och bosättning, måste, som redan har nämnts, bägge föräldrarna della, om inte barnets bäsla uppenbarligen kräver att beslut fallas, trots att den ene av föräldrarna är förhindrad alt medverka. Är förhållandena inte sådana att beslut snabbi måste fattas, lorde den förälder som inte har deltagit i beslulel i vissa fall kunna hävda att detta inte skall gälla.

Uppenbarligen förutsätter ett system med gemensam rättslig vårdnad att föräldrama åtminstone i huvudsak kan komma överens i fräga om vårdnadens utövande. Är detta inte fallet, har föräldrama möjlighet att begära att den gemensamma vårdnaden skall upplösas. Bestämmelser härom finns i 7S,

1 paragrafen anges vem eller vilka som är vårdnadshavare för ett barn, så länge inte något annat har förordnats. Barnet står från födelsen under

Prop. 1975/76:170 179

vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Om föräldrarna efter barnets födelse gifter sig med varandra blir de från den tidpunkten gemensamt vårdnadshavare för barnet.

Observeras bör att moderns make inte blir vårdnadshavare, om barnet visserligen föds under bestående äktenskap men en annan man före födelsen har erkänt barnet som sitt. I sådant fall är enligt reglerna i 1 kap. maken inle att anse som förälder lill barnet. Den man som har erkänt barnet blir å andra sidan inte heller vårdnadshavare, eftersom han inle är gift med modern. 1 det angivna fallet blir i stället modern ensam vårdnadshavare. Detsamma gäller, om modem vid barnets födelse är ogift eller om hon är änka eller fränskild, oberoende av tidpunkten för äktenskapets upplösning.

Om barnel står under vårdnad av bägge föräldrarna till följd av att dessa är gifta med varandra kan det inträffa alt mannens faderskap senare hävs, antingen genom en förklaring enligt 1 kap, 2 S eller genom att en annan man lämnar faderskapserkännande enligt 1 kap. 4 S- 1 fall då föräldrama har gift sig efter barnets födelse kan del ocksä inträffa att mannens faderskap hävs genom att ett av honom lämnat faderskapserkännande förklaras sakna verkan mot honom eller genom att en dom varigenom hans faderskap lill barnel har fastställts ändras. I samtliga fall blir mannen inle längre att anse som förälder till barnet. Indirekt innebär detta enligt paragrafen att han inte längre kan vara vårdnadshavare för barnel. Detsamma blir förhållandet om mannen i egenskap av far har blivit förordnad som vårdnadshavare för bamet enligt 7-10 SS och hans faderskap senare blir hävt på sätt som nyss har sagls.

Första stycket behandlar det fallet att ett barn står under vårdnad av bägge föräldrarna och de eller en av dem vill att den gemensamma vårdnaden skall upplösas. Att föräldrarna har gemensam vårdnad kan bero på att de var gifta med .varandra vid barnets födelse eller att de senare har ingått äktenskap med varandra ulan att del därefter har förordnats att vårdnaden skall tillkomma endast den ene av dem. Det kan också förhålla sig sä all förordnande har meddelats enligl 8 S om all vårdnaden frän att ha lillkommil endasl den ene föräldern skall utövas av dem båda i förening- Enligt första styckei första punkten måsle domstolen, om den ene eller bägge föräldrarna begär det, upplösa den gemensamma vårdnaden, antingen sä att den ene föräldern får vårdnaden om barnet eller barnen eller så att barnen fördelas mellan föräldrarna, I likhei med vad som gäller enligl nuvarande 7 S skall domslolen enligt andra punkten besluta i enlighet med vad föräldrarna önskar, om de är ense och deras önskan inte är uppenbart stridande mot barnens bästa. Är föräldrarna inte eniga skall rätten enligt iredje punkten fatta sitt beslul på grundval uteslutande av vad som befinns vara skäligt med hänsyn till barnets bästa. Finner domstolen med hänsyn härtill uppenbart att inte

Prop. 1975/76:170 180

någon av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Frågan huruvida föräldrarna bor tillsammans eller ej är i och för sig utan betydelse, närdet gälleratt avgöra om en gemensam vårdnad skall upplösas. Det krävs alltså inte att föräldrarna fiytlar ifrån varandra för att de skall kunna fö den gemensamma vårdnaden upplöst. Vad nu sagts gäller också för det fall att föräldrama är gifta. Ell krav på alt föräldrarna skall flytta i sär för att vårdnaden skall kunna upplösas skulle vålla avsevärda svårigheter i den praktiska tillämpningen. En begäran från den ene föräldern om alt ensam tillerkännas vårdnaden skulle kunna mötas med påstående från den andre att samlevnaden fortfarande bestod. Härigenom skulle domstolsprövningen kunna fördröjas. Utredningen i vårdnadsärendet skulle dessutom inriktas på föräldrarnas inbördes relationer, något som man i övrigt sökl undvika. Man kan emellertid utgå frän att den ene av två samboende föräldrar i de allra fiesta fall tar upp frågan om vårdnad bara om del är hans avsikt att samlevnaden skall upphöra.

Enligt andra stycket skall domstolen alltid meddela beslut om vårdnaden i samband med att det döms lill skilsmässa. Detta stämmer överens med vad som nu gäller enligl 7 S andra stycket. Liksom nu föreskrivs vidare alt bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande tillämpning i skilsmässosituationen. Ett lillägg har dock gjorts med anledning av förslaget i avsnittet 6.3 att föräldrar skall kunna behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden efter en skilsmässa. Bestämmelsen innebär att om föräldrama är ense om att behålla vårdnaden gemensamt, så skall domstolen i princip alltid beslula i enlighet med deras önskemål. Bara om ett sådant arrangemang skulle uppenbart strida mol barnels bästa för domstolen förordna på annat sätt.

Vill föräldrama eller en av dem att den gemensamma vårdnaden om barnen skall upplösas i och med skilsmässan, skall della ske. Domslolen skall då tillämpa bestämmelserna i första styckei. Detta betyder bl.a. alt domstolen i princip skall följa föräldrarnas önskemål när del gäller alt ulse vårdnadshavare.

Paragrafen utgår från det fallel att ett barn slår under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar. Att så är fallet kan bero på all modern inle var gift vid barnets födelse eller att hon då var gitt med en man, som trots äktenskapel inte skulle anses som far lill barnet på grund av att annan man före födelsen erkänt barnet som sitt. Del kan ocksä förhålla sig så att vårdnaden ursprungligen lillkommil gifta föräldrar i förening men att domstol på deras yrkande i samband med dom pä skilsmässa eller eljest meddelat förordnande enligt 7 S att vårdnaden om bamet skall tillkomma

Prop. 1975/76:170 181

endast den ene av föräldrarna.

Står barnet under vårdnad av endast den ene av föräldrarna skall enligt jörsta punkten domslolen på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det befinns skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Är föräldrarna, då vårdnaden tillkommer endast en av dem, ense om att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall domstolen enligt andra punkten efter ansökan besluta i enlighet med föräldrarnas önskan, om detta inte är uppenbart stridande mot barnets bästa.

1 departementsförslagel ställs inle upp något krav på att föräldrarna skall bo tillsammans för att domstolen skall kunna förordna om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt. Som har framhållits i avsnittet 6.3 bör lagstiftningen inte lägga hinder i vägen för föräldrar att gemensamt få den rättsliga vårdnaden om sina bam, om de är ense om att ta detta ansvar. Det är härvid i princip ulan betydelse om föräldrarna är gifta eller ogifta och om de bor tillsammans i en familj eller ej. Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av ett beslul om gemensam vårdnad hänvisas lill avsnittet 6.3.

9 S

Paragrafen behandlar det fallet all vårdnadshavare gör sig skyldig lill grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande,

1 första stycket regleras den situationen all bägge föräldrama från början är vårdnadshavare och någon av dem grovt missbrukar eller försummar vårdnaden. Domstolen skall då pä anmälan av barnavårdsnämnd förordna alt vårdnaden skall tillkomma endasl den andre, såvida det inle är uppenbart med hänsyn lill barnets bästa att vårdnaden bör anförtros ät särskilt förordnad förmyndare,

Bestämmelsema i första stycket motsvarar delvis nuvarande 6 S- Några ändringar har dock gjorts i förhällande till gällande rätt. Sålunda har den omständigheten att vårdnadshavare är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv slopats som självständig grund för förverkande av rätten lill vårdnad. Om emellertid ell sådant förhällande medföratl vårdnaden grovt missbrukas eller försummas, kan vederbörande förälder fråntas vårdnaden. Som grund för förverkande av vårdnadsrätten anges i de nuvarande bestämmelserna också att vårdnadshavare är förhindrad för längre tid att delta i vårdnaden pä grund av frånvaro, sjukdom eller annan orsak. Även delta rekvisit har fått ulgä i departementsförslagel. Det förhållandet all nägon för längre tid är förhindrad all delta i vårdnaden lorde dock i vissa fall kunna anses ulgöra grov försummelse vid vårdnadens utövande och på del sätiet åberopas som grund för alt vederbörande skall fråntas vårdnaden..

I departementsförslagel har vidare gjorts den ändringen all allmänne åkla-

Prop. 1975/76:170 182

garens roll som initiativtagare slopats. Del har ansetts vara tillräckligt all domstolen kan på anmälan av barnavårdsnämnden ta upp vårdnadsfrågan till prövning. Den nuvarande bestämmelsen om all även den ene vårdnadshavaren i fall som avses i paragrafen kan ansöka om alt den andre skall entledigas har dessulom slopats som överflödig, Enligl 7 S skall vid gemensam vårdnad domstolen alltid på begäran av den ene eller båda vårdnadshavarna förordna alt vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av dem eller i undantagsfall anförtros åt en särskill förordnad förmyndare.

Om barnavårdsnämnden anmäler all den ene av ivå vårdnadshavare har gjort sig skyldig lill grovt missbruk eller grov försummelse skall domstolen, som nyss nämnls, normalt förordna att vårdnaden skall tillkomma den andre vårdnadshavaren ensam, I undantagsfall kan dock domslolen överflytta vårdnaden på särskill förordnad förmyndare. Så bör ske, om det framkommer att även den andre vårdnadshavaren har gjort sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse eller om han är förhindrad alt utöva vårdnaden.

Andra styckei behandlar del fallet att bamet slår under endast den ene förälderns vårdnad. Beslämmelserna, som delvis motsvarar nuvarande 12 S andra stycket, innebär att om den förälder som utövar vårdnaden grovt missbrukar eller försummar den. så skall rällen på anmälan av barnavårdsnämnden förordna den andre föräldern all utöva vårdnaden, om det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt en särskill förordnad förmyndare.

Jag får beiräffande andra slycket hänvisa till de kommentarer som jag ' har gjort lill första stycket.

10 S

Paragrafen behandlar frågan om vårdnaden då förälder som är vårdnadshavare dör. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller enligl 8S och 12 S andra slycket.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem, tillkommer enligt lörsta stycket vårdnaden den andre.

Slår barn under vårdnad av endast den ena av föräldrama och dör han, skall rätten enligl andra slycket förordna den andre som vårdnadshavare, om det inte är uppenbart med hänsyn lill barnels bäsla att vårdnaden bör anförtros äl en särskill förordnad förmyndare.

Är bägge föräldrama döda, utövas vårdnaden enligt iredje stycket av förmyndaren.

11 S

Paragrafen, som behandlar frågan om umgängesrält för förälder som inte är vårdnadshavare, överensstämmer i sak med nuvarande 10 S-

Prop. 1975/76:170 183

12 S

1 paragrafen, som motsvarar nuvarande 20 kap, 9 S första och iredje styckena samt 20 kap, 14 S, anges vilken domstol som är behörig att pröva frågor om vårdnad, Eniigt jörsta slyckel skall vårdnadsfrågor i första hand las upp av rätlen i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Är bägge föräldrarna vårdnadshavare och har de skilda hemvist är värderas forum behörig all pröva frågan. Den angivna forumbeslämmelsen medför dock inle hinder mot alt en vårdnadsfräga prövas i samband med äklenskapsmål.

Andra slyckel anger Stockholms tingsrätt som reservforum.

13 S

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 20 kap. 10 S, behandlar frågan om interimistiska beslul i mäl eller ärenden angående vårdnad om barn,

14 S

Bestämmelsema i paragrafen är nya. De rör frågan om rätlegångskosl-nadernas fördelning i mäl eller ärenden angående vårdnad om bam. Observeras bör härvid att även sådana mål eller ärenden som bara rör umgängesrätt omfattas av paragrafen.

Som har anförts i avsnittet 6.5 bör i mål och ärenden rörande vårdnad huvudprincipen vara altVardera parten slår sin kosinad. Denna princip bör gälla i stället för de huvudregler om rätiegångskosinadernas fördelning som finns i 18 kap, 1 och 2 SS rättegångsbalken (RB), Samtidigt måste det finnas ett korrektiv mol part som inleder rättsligt förfarande helt utan skäl eller som annars gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring.

Vissa allmänna reglerom ersättningsskyldighet för part som gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring finns i 18 kap, 3 och 6 SS RB. 3S avser fall då vinnande part uppsåtligen eller genom försummelse har föranletl onödig rättegång, 6 S gäller försumlighet under rällegången. Somjag redan har anfört i avsnittet 6.5 bör i mål och ärenden rörande vårdnad om bam båda parter kunna åläggas all utge ersättning för rättegångskostnader enligt de principer som ligger lill grund för 3 och 6 SS- Även om part inte har förfarit pä sätt som avses i de nämnda paragrafema kan ändå omständighetema vara sådana all en pari bör förpliklas att hell eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnader. Jag tänker här närmast på det fallel att den förälder som inle har vårdnaden gång på gång ulan framgång ansöker om all få vårdnaden överflyttad pä sig. Huvudregeln om alt vardera parten skall bära sin rättegångskostnad bör alltså kunna frångås även i sådant fall.

18 kap, 4 S RB innehäller beslämmelser för fall då parterna har ömsom vunnil och föriorat eller då parts yrkande har bifallits endasl lill en del. Sådana situationer kan väl i och för sig uppkomma i vårdnadsmäl, Oavsell

Prop. 1975/76:170 184

om ett sådant fall är för handen eller inte bör huvudregeln om att vardera parten skall bära sin kostnad vara tillämplig också i dessa fall. Med hänsyn härtill har jag ansett att 18 kap. 4 S RB inte bör gälla i vårdnadssammanhang.

1 18 kap. 5 S RB finns regler om fördelning av rättegångskostnaderna i fall då talan avvisas, målet avskrivs på grund av parts återkallelse eller utevaro eller då parterna föriiks. Regeln beträffande föriikning saknar aktualitet i mål eller ärenden om vårdnad, eftersom föriikning inte kan ske där. Vad gäller de övriga regler som finns i 18 kap. 5 S harjag ansett att de inte behöver vara tillämpliga i mål eller ärenden om vårdnad. Den tidigare förordade huvudregeln om att vardera parten skall bära sin kostnad jämte den därtill knutna undantagsbestämmelsen torde ge domstolarna tillräckliga möjligheter att avgöra frågan om rättegångskostnadernas fördelning, om talan skulle avvisas eller om målet eller ärendel skulle avskrivas.

I 18 kap. 7 S RB finns vissa specialregler rörande skyldighel för parts ställföreträdare, ombud eller biträde all vid fall av sådan illojal eller försumlig processföring som avses i 18 kap, 3 och 6 SS RB jämte parten utge ersättning för rättegångskostnad. Motsvarande regler har jag ansett böra tillämpas i mål och ärenden rörande vårdnad om bam.

I överensstämmelse med vad jag nu har anfört föreskrivs i jörsta stycket av förevarande paragraf alt andra och tredje styckena skall gälla i stället för 18 kap, 1-7 SS RB i mål och ärenden rörande vårdnad om barn.

I andra slyckel föreskrivs alt vardera parten skall bära sin kostnad men att, oberoende av utgången i målet eller ärendet, part dock kan förpliktas att ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om parten har förfarit på sätl som avses i 18 kap, 3 eller 6 S RB eller om det annars föreligger särskilda skäl,

1 tredje stycket föreskrivs att om part enligl andra stycket skall förpliktas alt hell eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och parlens ställföreträdare, ombud eller biträde har förfarit på sätt som avses i 18 kap, 3 eller 6 S RB och därigenom helt eller delvis vållat kostnaden, han kan förpliklas att jämte parlen ersätta denna, även om yrkande härom inle har framställts,

I fjärde Slyckel slutligen föreskrivs att försla-tredje styckena skall äga motsvarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre räll.

Påpekas bör att de regler i 18 kap, RB som inte har undantagits i förevarande paragraf, dvs, 18 kap. 8-15 SS. blir tillämpliga i mål och ärenden rörande vårdnad.

7 kap. Om underhållsskyldighet

2, 4 och 7 SS

1 paragraferna har gjorts en del redaktionella ändringar som i huvudsak är föranledda av all termerna bam i äktenskap och barn utom äktenskap har slopats. Vidare har i 2 S andra styckei gjorts en saklig ändring som innebär att om den ene av två makar är skild från vårdnaden av ett barn

Prop. 1975/76:170 185

och makarna lever åtskilda, så skall underhållsbidrag alltid ulgå, oavsett anledningen lill särievnaden.

10 S

Paragrafen innehåller f. n. regler om skyldighet rör fader till bam utom äktenskap att bidra till moderns underhåll i samband med föriossningen. Numera utgår ekonomiskt stöd från det allmänna i samband med nedkomsten och del kan ifrågasättas om ogifta mödrars situation verkligen är sådan att barnets far bör åläggas alt utge underhållsbidrag. Under remissbehandlingen har också några instanser, bl. a, familjelagssakkunniga och Malmö sociala centralnämnd föreslagit alt ifrågavarande bestämmelser skall slopas. Som skäl har härvid åberopats att nuvarande socialförsäkringsförmåner har gjort underhållsbidraget från fadern överfiödigl.

Själv delar jag de angivna remissinstansernas uppfattning och föreslår alliså att de nuvarande bestämmelsema i paragrafen upphävs. Till följd härav bör även beslämmelser på andra håll om sådani underhållsbidrag lill moder som avses här upphävas. Sådana bestämmelser finns f n. bl.a. i 18 och 20 SS faderskapslagen och 20 kap. 9 S andra stycket iredje punkten FB samt i 54 a S utsökningslagen och 5 S andra stycket införsellagen.

1 stället för berörda underhållsbeslämmelser innehåller förevarande paragraf i departemenlsförslaget föreskrifter om vid vilken domstol lalan om

underhåll skall väckas. Försia Slyckel motsvarar nuvarande 20 kap, 9 S andra slycket första och

andra punkterna FB samt 18 S faderskapslagen, såvitt delta lagrum angår lalan om underhållsbidrag till bam. Bestämmelserna innebär all lalan angående underhåll till barn tas upp av rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist, samt all sådan fråga också kan väckas i samband med mål rörande fastställande av faderskap lill barn. Har rätten i sådani mål all avgöra vilken av flera män som är far lill bamet, får talan om underhållsbidrag inie prövas slutligt, innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft,

I andra stycket, som motsvarar nuvarande 20 kap, 9 S iredje slyckel FB, sägs att bestämmelsema om behörig domstol i paragrafens första stycke inle ulgör hinder all ta upp fråga om underhåll i samband med äklenskapsmål.

Tredje slycket slutligen motsvarar nuvarande 20 kap. 14 S FB. Där föreskrivs all målel skall las upp av Stockholms tingsrätt, om del inle finns behörig domstol enligl bestämmelserna i första eller andra slyckel.

II S

Paragrafen, som innehåller regler om talerält och om bestämmande av underhållsbidrag, motsvarar nuvarande 20 kap, 11 S FBoch 19 S första punkten faderskapslagen.

Prop. 1975/76:170 186

12 S

Paragrafen innehäller beslämmelser om interimistiska beslul i mål om underhäll,

Försia Slyckel motsvarar nuvarande 20 kap. 12 S första styckei FB och 19 S andra punkten faderskapslagen.

Andra och iredje styckena motsvarar nuvarande 20 kap, 12 S andra stycket, jämfört med 20 kap. 10 S andra och iredje styckena FB.

13 S

Paragrafen motsvarar 20 S faderskapslagen med den ändringen att vad som där sägs om underhäll lill barnets mor har slopats, Della har närmare berörts vid 10 S.

14 S

I paragrafen har tagits in en ny beslämmelse som rör möjligheten för den som presumerats vara far till ett bam, dvs. moderns make, att återkräva utgiven ersättning till bamet från annan man, om det senare fastställs att denne är far till barnet. Det kan härvid röra sig såväl om kostnader som mannen har haft under äktenskapets bestånd som om underhållsbidrag som har betalats efter en skilsmässa. Enligt förevarande beslämmelse får kostnaderna återkrävas av den andre mannen endast om särskilda skäl föreligger. Delta innebär en ändring av rådande praxis (se NJA 1968 s. 183).

Särskilda skäl för återkrav torde kunna föreligga, om den andre mannen har haft skäl au misstänka att han är far till barnel men undandragit sig att medverka lill att faderskapsfrågan avgörs. Däremot torde återkrav normall få anses uteslutet, om maken trots vetskap eller misstanke om del rätta förhållandet dröjer med alt väcka lalan om all han inte skall anses som far.

10 kap. Om omyndighet [lå grund av rättens beslut

9-17 SS

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap, 15-23 SS FB,

// kap. Om förmyndare

1 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap, I och 2 SS FB. Beslämmelserna har ändrats som följd bl.a. av alt även föräldrar som inte är gifta med varandra kan ha gemensam vårdnad om sina barn.

Prop. 1975/76:170 187

Liksom gällande regler bygger departementsförslaget på principen all förmynderskapet följer vårdnaden. Är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare för sina barn är de också tillsammans förmyndare för bamet. Är endast den ene föräldern vårdnadshavare är han ensam barnets förmyndare. Är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare och dör en av dem eller kan någon av dem inte vara förmyndare på grund av att han själv är underårig eller blir en av dem entledigad från förmynderskapet, är den andre ensam förmyndare för barnet.

De nuvarande reglerna i 2 S har arbetats in i 1 S- 1 slällel har i 2 S en ny bestämmelse införts för all reglera frågan om vem som skall vara barnets förmyndare, om barnet före uppnådd myndighetsålder ingår äktenskap. Barnet slär nämligen från den tidpunkten inte längre under någons vårdnad. Det har härvid ansetts mest lämpligt att den som vid äktenskapets ingående var förmyndare för bamet fortsätier alt vara barnels förmyndare. Stod barnel vid äktenskapets ingående under vårdnad av bägge föräldrarna, fortsätter de all gemensamt utöva förmynderskapet,

12-16 SS Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 24, 24 a och 25-27 SS FB,

17 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap, 28 S till den del som rör förmyndares förordnande och entledigande. Den nuvarande 28 S innehåller en besiammel.se om alt förmyndare i fall av försumlighet får entledigas på ansökan av bl, a. allmän åklagare och barnavårdsnämnd. 1 departemenlsförslaget har allmänne åklagarens behörighel i della avseende slopats. 1 den situation det är fråga om torde den underäriges inlressen bli tillräckligt tillgodosedda genom barnavårdsnämndens möjligheter au ingripa. Del måsle dessutom anses vara en främmande uppgift för allmänne åklagaren all bevaka att förmyndare inte är försumlig när det gäller utövande av vårdnaden om underårig,

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap

1 S

1 paragrafen har gjorts endasl en mindre ändring, föranledd av förslagel om att föräldrar skall kunna gemensamt vara förmyndare för sina bam, även om de inle är gifta med varandra.

Prop. 1975/76:170 188

18 kap. Om god man

12 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap, 30 S FB.

13 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 31 S FB samt nuvarande 20 kap, 32 S i vad bestämmelsema däri hänvisar lill föreskrifterna i 20 kap. 28 S om förordnande och entledigande av förmyndare.

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

De nuvarande bestämmelserna i I, 2, 5, 6, 8-12, 14-24, 24a, 25-27, 28 (delvis), 30, 31 och 32 (delvis) SS har, som framgått av del föregående, med vissa ändringar flyttats över lill 3, 4, 6, 7, 10, 11 och 18 kap. Kvar i 20 kap. är vissa av de bestämmelser som f. n. är iniagna i 28 och 32 SS saml bestämmelserna i 29 och 33-41 SS- De har i förslaget placerats i 1-12 SS-De angivna ändringama har också påverkat kapitlets rubrik, som fått lydelsen Vis.sa gemensamma bestämmelserom rällegången. Kapitlets mellanrubriker har slopats.

1 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 36 S FB. Enligt sistnämnda paragraf skall vad som föreskrivs i 15 kap. 29 och 30 SS giftermålsbalken äga motsvarande tillämpning i mål om äktenskaplig börd, vårdnad, umgängesrält, underhäll och omyndighetsförklaring eller dess hävande. Mål om äktenskaplig börd motsvaras i departementsförslaget av mål om förklaring all viss man ej är far lill eu barn. Vad gäller mål om fastställande av faderskapet till barn föreskrivs i 12 S faderskapslagen alt 20 kap, 36 S FB skall äga motsvarande tillämpning, Beslämmelserna i faderskapslagen har i promemorieförsläget arbetats in i FB, Förevarande paragraf bör därför avse såväl mål om förklaring alt viss man ej är far som mål om fastställande av faderskap. Dessa båda slag av mäl har fått samlingsbeteckningen mäl om föderskap.

2 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap, 37 S FB,

3 S

Paragrafen motsvarar 20 kap, 28 S FB i den del detta lagrum inle rör förordnande och entiedigande av förmyndare.

Prop. 1975/76:170 189

4 S Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 29 S.

Paragrafen motsvarar 20 kap, 32 S FB i vad bestämmelsema inte hänvisar till föreskrifterna i 20 kap. 28 S om förordnande och entledigande av förmyndare. I sistnämnda del motsvaras 20 kap, 32 S FB, som jag tidigare har nämnt, av beslämmelser i 18 kap, 13 S i departementsförslaget.

6 S Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap, 33 S FB,

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 34 S FB,

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 35 S FB. Med hänsyn till bestämmelsernas ändrade placering hardet fått anges uttryckligen att bestämmelserna gäller endasl mäl om omyndighetsförklaring samt ärenden om förmynderskap och godmanskap.

9 S

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 38 S FB, På grund av att allmänne åklagaren inte längre skall vara behörig att ansöka om entledigande av förmyndare har viss ändring gjorts i paragrafens/o/-s/o siycke.

Andra stycket i 38 S föreskriver alt vad som sägs i paragrafens försia stycke inle skall gälla mål om underhåll lill barn utom äktenskap. Denna beslämmelse har med en redaktionell jämkning fiyilats över till andra stycket av förevarande paragraf Lagrummet har vidare kompletterats med en bestämmelse om att första stycket inte gäller mål om fastställande av faderskap. Sistnämnda komplettering har föranletts av alt faderskapslagens regler har arbetats in i FB.

10-12 SS Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap, 39-41 SS.

Prop. 1975/76:170 190

21 kap. Om verkstäUighet av dom eller beslul rörande vårdnad m. m. 12 S

I paragrafen föreskrivs f. n. alt beslul enligl 21 kap. FB som inte avser utdömande av vite eller ersättning för parts kostnad skall lända till omedelbar efterrättelse, om inte annat förordnas, 1 departementsförslaget har bestämmelsen ändrats på sä sätt att ifrågavarande beslul skall lända lill omedelbar efterrättelse endasl om länsrätten förordnar om det. Vad gäller skälen lill denna ändring hänvisas till avsnittet 6,4.

Övergångsbestämmelserna

I första punkten av övergångsbestämmelserna föreskrivs att lagen om ändring i FB skall träda i krafl den 1 januari 1977 och att i samband härmed faderskapslagen skall upphöra all gälla.

I punklerna 2-5 har tagils upp vissa övergångsregler som är föranledda av de nya bestämmelserna om faderskap och vårdnad. Jag för beträffande dessa övergångsregler hänvisa till vad som har anförts i avsnittet 6,8.

Som har framgått av specialmoliveringen lill 7 kap. 10 S FB innebär departemenlsförslaget att de nuvarande bestämmelsema i nämnda lagrum om underhållsbidrag till mor lill barn utom äktenskap slopas. Detta medför behov av vissa övergångsbestämmelser för sådana fall då talan om bidrag till modern har väckts före den nya lagstiftningens ikraftträdande men inte dessförinnan har kommit alt slutligt prövas. I sådana fall bör gälla att talan skall prövas enligt äldre lag. En bestämmelse härom har tagils in som en sjätte punkt bland övergångsbestämmelserna.

I 7 kap. 7 och 8 SS FB finns vissa beslämmelser om möjlighelen att fä ändring i avtal om underhållsbidrag. Dessa bestämmelser är tillämpliga också i fråga om avtal rörande underhällsbidrag enligt nuvarande 7 kap. 10 S- En särskild bestämmelse härom är intagen i fjärde stycket i sistnämnda lagrum. Upphävandet av 7 kap. 10 S aktualiserar frågan huruvida bestämmelsema i 7 kap, 7 och 8 SS om ändring av underhållsbidrag allljämt bör vara tillämpliga i fråga om sådana avial om underhållsbidrag enligl 7 kap. 10 S som har slutits före ikraftträdandet. För min del anserjag att denna fråga bör besvaras nekande. Rent allmänt måste behovet av en möjlighet till ändring av avtal om bidrag enligl 7 kap. 10 S vara ganska lilel, efiersom underhållsbidrag i dessa fall torde utgå under en myckel begränsad lid. Vad särskilt gäller möjligheten att få ett avtalat bidrag höjt, synes den mindre lämplig sedan rätten alt alls få bidrag har upphört. Sammanfattningsvis anser jag alltså alt 7 kap. 7 och 8 SS efter ikraftträdandet inle längre bör tillämpas i fråga om avtal om sådant underhällsbidrag som avses i nuvarande 7 kap. 10 S- Någon övergångsbestämmelse blir därför inte erforderlig i detta sammanhang.

Bestämmelserna i 20 S faderskapslagen har, som förut nämnts, i depar-

Prop. 1975/76:170 191

tementsförslagei fiyilats över till 7 kap. 13 S FB. Första stycket i nuvarande 20 S faderskapslagen rör verkställighet på grund av provisorisk förbindelse. Där föreskrivs att om någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling har åtagit sig all utge underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller barnets mor för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, så skall i fråga om verkställighet på grund av handlingen gälla vad som är föreskrivet om verkställighet pä grund av förbindelse att utge underhällsbidrag enligt FB, I andra styckei av 20 S faderskapslagen föreskrivs att beträffande sådan provisorisk förbindelse som avses i paragrafens första stycke skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten har meddelat interimistiskt förordnande om underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller barnets mor.

Vid överfiyiiningen till FB har vad som i 20 S faderskapslagen föreskrivs om underhållsbidrag till barnets mor slopats som en följd av upphävandet av de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 10 S FB, Har emellertid någon före ikraftträdandet jämlikt de nuvarande beslämmelserna i 20 S faderskapslagen skriftligen åtagit sig att utge underhällsbidrag till barnets mor, bör givetvis paragrafens bestämmelser om sådant åtagande alltjämt gälla. En särskild bestämmelse härom har intagits i punkt 7 av övergångsbestämmelserna.

8.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

I brottsbalken har en ändring gjorts i 7 kap, 4 S andra slyckel. Där föreskrivs nu att make skall dömas för egenmäktighel med barn, om maken utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under 15 är, som slår under båda makarnas vårdnad, eller om make eller annan som skall ha vårdnaden själv lar sig räll genom att obehörigen bemäkliga sig barnet. De nya reglerna i FB innebär bl, a. alt föräldrar kan ha vårdnaden om sina barn gemensamt, även om de inle är gifta med varandra och alltså inle är makar. Del angivna lagrummet i brottsbalken har med hänsyn härtill ändrats så all del avser även de fall då föräldrarna, ulan all vara gifta med varandra, gemensamt har vårdnaden om barnet.

8.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Andra stycket i 54 a S har ändrats som följd av att reglema om underhållsbidrag till ogift mor i 7 kap, 10 S FB upphävs. Några övergångsbestämmelser har inte ansetts behövliga.

Prop. 1975/76:170 192

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om vård av omyndigs vär
dehandlingar

Avgiftsbestämmelserna i 8 S lagen om vård av omyndigs värdehandlingar har ändrats i enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.7 i den allmänna motiveringen.

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna barnbidrag

I 4 S lagen om allmänna barnbidrag föreskrivs som huvudregel för det fall alt föräldrarna har vårdnaden gemensamt att rätten all uppbära allmänt barnbidrag tillkommer modern. Som jag har anfört i avsnittet 6.6 i den allmänna motiveringen bör möjlighet införas för föräldrarna alt anmäla till försäkringskassan att bidraget i stället skall betalas ut till barnets far. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

8.6 Förslaget till iag om ändring i militärersättningsförordningen

I 7 S 3 mom. har gjorts vissa smärre ändringar som en följd av att termerna bam i och barn utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen. I övrigt har en del redaktionella ändringar vidtagits i förordningen. Förordningen har vidare fått beteckningen lag.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring

I 21 S har gjorts ett par ändringar motsvarande dem i 7 S 3 mom, militärersättningsförordningen.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap

I rubriken saml i 1, 5 och 6 SS har gjorts vissa redaktionella ändringar lill följd av de föreslagna ändringarna i FB, 7 S,som handlarom att regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer meddelar tillämpningsföreskrifter, har upphävis som onödig,

8.9 Förslaget till lag om ändring i bamavårdslagen

1 12 S fjärde punkten har vissa redaktionella ändringar gjorts med hänsyn till ändringarna i FB och upphävandet av faderskapslagen.

Prop. 1975/76:170 193

8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

I 8 kap, 5 S har gjorts en redaktionell ändring på grund av all lermen barn utom äktenskap har rensats ut ur lagstiftningen.

8.11 Förslaget tili lag om ändring i namnlagen

Namnlagen innehåller olika regler för bams förvärv av släktnamn beroende på om barnet är fött i eller utom äktenskap. Med hänsyn framför allt till förslaget om att slopa termerna barn i äktenskap, barn utom äktenskap och äktenskaplig börd har vissa ändringar måst göras i 1,2, 15 och 37 SS namnlagen.

1 S

första stycket föreskrivs f n. att barn i äktenskap förvärvar faderns släktnamn vid födelsen. Departementsförslagel anknyter i stället till de nya reglerna i 1 kap. 1 S FB om i vilka fall en viss man skall presumeras vara far till ett barn, I överensstämmelse med dessa regler föreskrivs all om modern är gift vid barnets födelse, så förvärvar barnel vid födelsen makens släktnamn. Moisvarande skall enligl förslaget gälla om modern vid barnets födelse är änka sedan så kort lid tillbaka att barnet kan vara avlat före mannens död. Eftersom annan man än moderns make enligt I kap. FB kan erkänna barnet som sitt med verkan alt presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs, anges vidare i förevarande lagrum att vad som har sagts om bamets förvärv av makens släktnamn inte skall gälla, om det före barnets födelse har fastställls att annan än maken är far till bamet.

Andra styckei föreskriver f. n. att bam som får äktenskaplig börd genom att föräldrarna ingår äktenskap med varandra, härigenom automatiskt förvärvar faderns släktnamn, om barnel är under 18 år, och i annat fall kan förvärva faderns namn genom anmälan hos pastor, I lagrummet har gjorts vissa redaktionella ändringar som en följd av utmönstringen av uttrycket äkienskaplig börd.

Tredje styckei innehåller regler om hur barn i äktenskap kan förvärva moderns släktnamn som ogifl. Lagrummet har ändrats redaktionellt till följd av all uttrycket barn i äktenskap slopas.

2 S

Paragrafen innehäller f. n. reglerom släktnamn för barn utom äktenskap. Huruvdregeln är att barnel vid födelsen förvärvar moderns släktnamn. Barnel kan också genom anmälan hos pastor anta faderns namn.

Slopandet av uttrycket bam utom äktenskap har medfört vissa redaktionella ändringar i paragrafen. Bl, a. har första och andra styckena slagits ihop till ett stycke.

13 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

Prop. 1975/76:170 194

15 S

Paragrafen innehåller regler om föriust av släktnamn i vissa fall. Där föreskrivs f n, all om barn förklaras sakna äktenskaplig börd och modem har annat släktnamn än mannen, sä föriorar barnet mannens namn och förvärvar i stället moderns namn. Om synnerliga skäl föreligger kan rätlen dock tillåla barnet att behälla mannens namn.

Departemenlsförslaget utgår frän sådana fall då barnel har förvärvat faderns släktnamn enligl 1 S första eller andra stycket namnlagen, dvs. dels fall då barnel genast vid födelsen har förvärvat moderns makes släktnamn, dels fall då barnets föräldrar senare har ingått äktenskap med varandra och bamet härigenom antingen automatiskt eller efter anmälan hos pastor har förvärvat faderns släktnamn. Skulle det i sådant fall senare fastställas att mannen inte är far till barnet och har barnets mor annat släktnamn än mannen, förlorar barnet dennes namn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Liksom hittills skall rällen dock kunna tillåta att barnet behåller mannens namn, om det föreligger synnerliga skäl härför.

Bestämmelsen om fastställande av att viss man inte är far avser till en början fall då rätten har meddelat förklaring enligt 1 kap. 2 S FB om hävande av den legala faderskapspresumtionen. Vidare avses fall då rälten enligt 1 kap. 4 S tredje stycket FB har förklarat ett av mannen avgivet faderskapserkännande sakna verkan samt då dom varigenom mannens faderskap fastställts har blivit ändrad. Slutligen omfattar bestämmelsen den situationen att barnet vid födelsen har förvärvat moderns makes släktnamn men annan man därefter har erkänt faderskapet med verkan att presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs,

37 S

I ett nytt andra stycke i paragrafen har tagits in en forumregel för fall då barn göransökan om alt enligt 15 S få behålla släktnamn,

8.12 Förslaget till lag om ändring i införsellagen

Andra styckei i 5 S har ändrats som en följd av all reglema om underhållsbidrag lill ogift mor i 7 kap. 10 S FB upphävs. Några övergångsbestämmelser har inte ansetts behövliga.

8.13 Förslaget till lag om ändring i lagen om ersättning i vissa fall
för utgivna underhållsbidrag

Paragrafen innehåller regler om återbetalning av belopp som på grund av interimistiskt beslut i mål om fastställande av faderskap utgivits till barn eller, på grundval av reglerna i 7 kap, 10 S FB, lill barnets mor. Med hänsyn

Prop. 1975/76:170 '5

till att de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 10 S föreslås upphävda bör vad som sägs i förevarande paragraf om underhållsbidrag lill bams mor också slopas. Beslämmelserna härom i paragrafen har därför fött utgå. 1 övrigt har i paragrafen gjorts vissa redaktionella ändringar med hänsyn främst till att uttrycket barn utom äktenskap har mönstrats ut ur lagstiftningen,

2 S I paragrafen har gjorts smärre ändringar motsvarande dem i 1 S.

Övergångsbestämmelser

Till lagen har fogats vissa övergångsbestämmelser som tar sikte på det fallet alt underhållsbidrag enligt 7 kap. 10 S FB i dess hittillsvarande lydelse har getts ut före lagens ikraftträdande.

8.14 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

1 9 S andra stycket fjärde punkten har gjorts en redaktionell ändring som följd av all uttrycken äktenskaplig börd och bam utom äktenskap rensas ul ur lagstiftningen.

I 9 S andra stycket sjunde punkten har gjorts en redaktionell ändring som följd av förslaget om ändrad rubrik till den nuvarande lagen angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet lill barn utom äktenskap.

I 9 S tredje slycket har gjorts en redaktionell ändring som följd av att uttrycken äktenskaplig börd och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen,

8.15 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen

I 3 kap. 28 S sludiestödslagen i dess nuvarande lydelse föreskrivs att om den ena av två makar har vårdnaden om ett barn i lidigare äktenskap eller utom äktenskap, skall vid prövning av frägan om barnets rätt lill studiemedel andra makens inkomst och förmögenhet beaktas j slällel för inkomst och förmögenhet hos den av föräldrarna som är skild från vårdnaden. Paragrafen har ändrats på så sätl att den avser del fallet att make är ensam vårdnadshavare för barn som ej är även andra makens barn, I sådani fall skall andra makens inkomst och förmögenhet beaktas vid prövning av frågan om barnels rält till studiehjälp i slällel för inkomst och förmögenhet hos den av bamets föräldrar som är skild från vårdnaden. Däremoi skall någon hänsyn till styvförälders ekonomi inte las i sådana fall då bamets föräldrar gemensamt har vårdnaden om det. I sådana fall skall i stället föräldramas ekonomi beaktas.

Prop. 1975/76:170 196

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämias över förslagen lill

1- lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s, I).

4. lag om ändring i lagen (1924:322) om värd av omyndigs värdehandlingar,

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

7. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mäl om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet lill barn utom äktenskap,

9. lag om ändring i bamavårdslagen (1960:97),

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i namnlagen (1963:521),

12. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

13. lagom ändring i lagen (1969:620)om ersäitning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag,

14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

10 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Promemorieförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalken'

dets all II kap. 2S skall upphöra alt gälla.

dels att 1-3 kap., 4 kap. 8 S, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7 och 10 SS, II kap, I S, 12 kap, 1 S, 20 kap., 21 kap. 12 S saml rubrikerna lill 1-3 kap, skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas sjutton nya paragrafer, 4 kap, 9-11 SS, 7 kap, 11-15 SS samt 10 kap. 9-17 SS, av nedan angivna lydelse.

Barn. som födes under äktenskap eller å sådan Ud efter dess upplösning alt det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig börd (barn i äktenskap), såvida ej, i den ordning som sägs i 2 kap., förklaras att barnet icke har sådan börd.

År vid barns födelse modern gift. skaU hennes make an.ses som barnets fader. Moisvarande gäller, om modern vid barnets lödelse är änka och hennes make har avlidit på sådan tid att barnel kan vara avlat dessförinnan.

Vad som sagls i försia styckei gäller ej, om rätten enligl 2 | lörklarar an mannen ej är att anse som fader UU barnet eller om annan man enligl 4 if erkänner, faderskapet till barnel.

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevil mas av två personer saml skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särsklU förordnad förmyndare för barnel. Har barnel uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnel siälvl. Barnavårdsnämnden lår lämna sin godkännande endast om det kan antagas an mannen är fader liU barnet.

Avser erkännande faderskapet Ull barn vartUI någon enligt 1 § forsla stycket är alt anse som fader, krävs utöver vad som anges i första stycket alltid godkännande av denne saml av modern.

Visas senare all den .som har lämnat erkännande ej är läder lill barnet, .skall rällen jörklara an erkännandet saknar verkan mot honom.

VUI mannen vinna förklaring, alt barn som avses i I kap. 1 if icke har äktenskaplig börd. skall han väcka talan mot barnet eller, om barnet avlidit, dess aningar inom ire år från del han fick kunskap om barnetsfödelse. Har mannen ej varaktigt sammanbott med barnel, vare han dock ej föriustig sin talan förrän eft år förflutit från det att talan, som grundats på att barnel har äkienskaplig börd, blivit väckt mot mannen och han erhållit del därav.

Talan enligl försia styckei må ej äga rum, om mannen, sedan han fått kunskap om all modern haft samlag med annan under lid, då barnel kan vara avlat, efter barnetsfödelse erkänt barnel såsom sitt.

SkaU ei enligt I kap. 1 if forsla .stycket viss man anses som barns fader, åligger del barnavårdsnämnden all söria för att faderskapet lill barnet fästställes, om den .som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd I riket eller elfest vistas här eller om I annal fall vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare.

Skall viss man enligl I kap. 1 if forsla stycket anses som barns fader och är vårdnadshavare for barnet kyrkobokförd i riket eller vistas vårdnadshavare eljest här eller är barnel i annal faU svensk medborgare, får barnavårdsnämnden, om vårdnadshavare eller, om vårdnaden om barnel icke tiUkommer mannen, denne begär del och det finnes lämpligt, ulreda vem .som eljesi kan vara fader till barnel.

Nuvarande lydelse efter honom, väcka sådan talan inom ett år från det han erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död. Har mannen ej varaktigt sammanbott med barnel, vare arvinge dock ej jöriusiig sin lalan förrän ell år förtlutil från del att anspråk, som grundals på alt barnel har äktenskaplig börd. framslällls moi dödsboet. Efteriämnar den avlidne, Jäinie maka, arvingar som avses i 3 kap. I if ärvdabalken, äge envar av dem sådan rält.

Föreslagen lydelse

kyrkobokförd i riket, åvilar uppgiften barnavårdsnämnden i den kommun där han vistas etter, om tian ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Stockholm. Vad nu sagls om vårdnadshavare gäller modern IfaU då vårdnaden om barnel utövas gemensamt av henne och av man som avses i 1 kap. I if första styckei.

ViU barn som avses 11 kap. I if vinna lörklaring, att det icke har äktenskaplig börd, äge barnet väcka lalan därom mot mannen eller, om han är död, hans arvingar. Efterlämnar mannen, jämie maka, aningar som avses I 3 kap. I i! ärvdabalken, skaU talan, såvitt de.s.sa angår, riktas mol dem som då lalan väckes äro närmast tiU an.

Inträder ändring i törhållande som anges i 2 if sedan barnavårdsnämnden inlett ulredning för alt få läderskapei till barnel fasisiälli, är nämnden ändock skyldig alt slutföra utredningen.

Barnavårdsnämnden kan jörordna att ärendet skall överUyttas till barnavårdsnämnden i annan kommun, om del skulle avseväri underlätta utredningen. Om sådani beslul skall den andra barnavårdsnämnden o/ördrö/li-gen underrättas.

Talan mol barnavårdsnämnds beslul enligl andra stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mol länsstyrelsens beska föres lalan hos kammarrätten genom besvär.

Talan som avses I 1-3 . må ej bifallas, med mindre det är utrett, att modern haft samlag med annan än mannen och del måste antagas an barnel avlats vid .samlaget, eller ock, på grund av barnets ansanlag eller annan särskild omständighet, del eljest kan Itåltas för vi.ssl, all mannen ej är barnets fader. År barnet avlat före äktenskapel eller under det makarna efter domstols heslut eller eljesi på

Dä barnavårdsnämnd har all söria för all faderskap lästslälles. skall nämnden jörsöka utreda vem som är fader Ull barnet. För delta ändamål skall nämnden inhämta upplysningar från modern och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse jör utredningen.

Barnavårdsnämnden i annan kommun skall på begäran av den barnavårdsnämnd som del åligger all .söria

1 k

Bariiavårdsiiämnden far lägga ned påbörjad utredning angående läderskapei. om det

1. visar sig omöjligt att få erforder
liga upplysningar för bedömning av fä-
derskapsfrägon,

2. framstår som utsiktslöst att försöka fa faderskapet fastställt av domstol.

3. föreligger samtycke av modern eller särskilt förordnad förmyndare enligl 4 kap. 5 if föräldrabalken till adoption av barnel. eller

4. av .särskilda skäl linns anledning lill antagande an jörlsaii ulredning eller rättegång skulle vara lill men for barnet eller utsätta modern tör på-

Prop. 1975/76:170

Nuvarande Ivdelse

203

Föreslagen lydelse

maka arvingar som avses I 3 kap. I if ärvdabalken, har envar av dem räll all väcka talan. Rätt att väcka talan enligt detta stycke löreligger dock ej, om vid mannens död mer än en år lör/luiit från del att han erhållit del av talan som har väckts mot honom på den grund att han ärfader lill barnet.

Talan som avses i andra stycket skall väckas inom en år från det att anspråk, som grundas på att mannen är läder lill barnet, har framställts mot dödsboet.

Erkännande av faderskapet UU barn utom äktenskap sker skriftligen. Erkännandet skall beviitnas av två personer och skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden samt av modern eller särskiU förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i slällel godkännas av barnel självt. Erkännande kan ske även före barnets lödelse.

Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen ärfader Ull barnet.

Visas senare att mannen ej är fader UU barnet, skall rälten förklara, att er-kännandel saknar verkan.

VUI barn vinna förklaring enligl I kap. 2 if an man som avses där icke är dess föder, kan barnel väcka lalan härom mol mannen eller, om han är död, hans aningar. Efterlämnar mannen Jämte maka aningar som avses i 3 kap. I ii ärvdabalken, skaU talan, såviii angår dessa, riktas mot dem som då talan väckes äro närmast till arv.

Del åligger barnavårdsnämnden all söria lör att läderskapei till barn utom äktenskap fastslälles, om den som har vårdnaden om barnel är kyrkobokförd i liket eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden skall sörja för alt läderskapei till annal barn utom äktenskap jäslsiälles, om vårdnadshavaren begär det och barnel är .svensk medborgare.

Närmare bestämmelser om förfa-raiidet vid faststäUande av faderskapet IiU harn utom äktenskap i faU som avses i första Slyckel meddelas i särskild lag.

År part i mål .som avses I 1 eller 2 if underårig, får förmyndaren eller god man, där sådan enligl 18 kap. skall lörordnas. föra talan för honom.

Modern skall höras i målet, om det kan ske.

Återkallar kärande i mål som avses i I eller 2 if sin lalan sedan .svaranden liar ingått I svaromål. skaU målet likväl prövas, om svaranden begär det.

Uppgiften att söria for att barnets börd jasisiälles åvilar barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnel är kyrkobokförd. .Ar vårdnadshavaren ej kyrkobokförd i riket, åvilar upi>glfien barnavårdsnämnden i den kommun där han vistas eller, om han ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Stockholm.

Talan om fastställande av faderskap för underårig föres i fall som avses i 2 kap. 1 if av barnavårdsnämnden. Talan får vidare aUiid föras av modern, om tion har vårdnaden om barnel, eller av särskUt förordnad jörmyndare lör barnel. Har modern vårdnaden om barnet, får hon föra talan även om hon ef uppnått myndig ålder.

7 S

I faU då barnavårdsnämnd har all söria för an faderskap fastslälles väckes talan vid rällen i den ort där barnavårdsnämnden finns. Rätten kan lörordna att målel skall flyttas över Ulf annan domstol, om del skulle avseväri underlätta handläggningen av måtei.

I andra fall än som avses i första Slyckel väckes lalan om fastställande av faderskap vid rätlen i den on där mannen eller, om talan föres mot fiera män, en av dem har sin hemvist. År man som här avses död. får talan väckas vid den rätt där dödsboet efter honom svarar. Finns ej behörig domstot efter vad nu är sagt. upplages målel av Stockholms llngsräii.

År mål om faslslällande av faderskap anhängigt, kan frågan om faderskapet till barnet prövas endast i det målel.

Talan får ej prövas slulligt före barnels lödelse.

På ansökan av svarande skall rätten ulfärda stämning på man, som ej redan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader liU barnet. Om sådan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämningsansökan.

Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skaU beredas tilllälle att yttra sig i målet.

Rätten skall vaka över all frågan om barnels börd blir lillböriigen utredd.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte alt siyrka an vittnet haft samlag med modern under lid då barnel kan antagas vara avlat.

Återkallas talan mol en av flera män, får målet avskrivas i den delen endasl om de alla samtycka. Avser återkallelse den som stämts enligl 9 if. krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med att mål avskrives i viss del .skall rätlen fatta beslul om rättegångskostnaden i den delen.

ffall då barnavårdsnämnd har att söria för att faderskap fastställes gälla följande bestämmelser om rättegångskostnad i mål om läsiställande av läderskapei i stället lör 18 kap. 1-7 if rättegångsbalken.

Part skall bära .sin rättegångskostnad, om ej annat jöljer av denna paragraf

Oberoende av utgången i målet kan svarande förpliktas all helt eller delvis ersälla annan part dennes rättegångskostnader, om han lörfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 i rättegångsbalken eller om andra särskilda skäl föreligga.

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde löijarii på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 if rättegångsbalken, kan han förpliktas ersälla kosinad som därigenom vållats annan pan. oavsett om hans huvudman kon anses som vinnande part eller ej. Rätten kan besluta härom även ulan yrkande.

FiUlföljes lalan skall den högre rälten pröva låderskapsfrågan i hela dess vidd. Erinran härom skall inlagas iföreläggande all inkomma med genmä-le.

Finner högre rätt an någon som icke är part i målel skäligen kan komma i fråga som fäder lill barnet, skall domen på yrkande av pan undanröjas och målel i dess helhet visas åter till den domsiol som först dömt i målel.

Beslämmelserna i 12-14 ifif äga moisvarande tillämpning vid målels handläggning i högre räll. I fall då bar-

Vid lillämpning av beslämmelse i lag eller annan författning som tilllägger släktskap eller svågerlag rättslig belydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens bam / äktenskap och icke som barn lill sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnel anses som makarnas gemensamma.

Första stycket gäller ej, om annat rättsförhållandets natur.

Vid lillämpning av beslämmelse i lag eller annan författning som till-lägger släktskap eller svågerlag rättslig belydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn och icke som barn lill sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnel anses som makarnas gemensamma, är särskilt föreskrivet eller följer av

Prop. 1975/76:170

Nuvarande Ivdelse

209

Föreslagen lydelse

som huruvida vederlag eller bidrag ilU barnets underhåU är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden I den kommun där sökanden är kyrkobokförd och från barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke lUl adoptionen ej erfordras, skall ändock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skaU vad nu sagls i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andra makens barn, envar av makarna. Finns särskild jörmyndare, vars samtycke ei erfordras, skall även han höras.

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke, stadgas i 9 kap.

Hava föräldrarna låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom barnel blivit i slånd att försörja sig, äge barnet, sedan det fyllt sexton år, själv uppsäga avtalet ävensom sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Avtal, som barnet slutit efter vad i första stycket sägs, äge föräldrarna häva, om det må anses erforderligl med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, äge barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbeie, varigenom barnet blivit i stånd att försörja sig.får barnel, sedan del fyllt sexton år, själv säga upp avtalet samt sluta avtal om annat arbeie av liknande art.

Vårdnadshavare har rätt alt häva avtal som barnet har slutit enligt första stycket, om det är erforderiigt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, ,/aV barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

Aren av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilkel icke ulan olägenhet kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten av den andre. Denne må dock icke ensam fatta beslul av ingripande betydelse för barnets framtid, med mindre bamets bästa uppenbarligen kräver del.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna skall vad sotn sägs i 2-4 if gälla föräldrarna I förening. Är en av föräldrama i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad alt deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilkel icke utan olägenhet kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten av den andre. Denne får dock icke ensam fatta beslul av ingripande betydelse för barnels framlid, med mindre barnets bäsla uppenbarligen kräver det.

Gör en av föräldrarna sig skyldig Ull grovt missbruk eller Ull grov försummelse vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han tillföljd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak jÖr längre tid förhindrad all deltaga i vårdnaden, äge rätlen på ansökan av den andre eller på anmälan av aUmän åklagare efter barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skaU tillkomma allenast den andre. Inträffar sådani fall i fråga om bägge föräldrarna, äge rällen överjlylla vårdnaden å särskUt förordnad förmyndare.

År modern ogifl vid barnels födelse, slår barnel under hennes vårdnad. Åro föräldrarna gifta med varandra vid barnetsfödelse eller ingå de senare äklenskap med varandra, slår barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem bägge. Vad som nu sagls om vårdnaden gäller till dess annat har förordnats.

Leva jöräldrarna på grund av söndring åtskilda, har rätten på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, /x/nv de skola fördelas mellan föräldrama. Äro föräldrarna ense, give rälten .sin beslut i överensslämmelse med vad de önska, såframt del ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rälten efter vad med hänsyn till barnens bästa finnes skäligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart, alt ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros ät särskilt förordnad förmyndare.

Dömes IiU äktenskapsskiUnad mellan föräldrarna, meddde rällen tillika förordnande angående vårdnaden om

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja de eller en av dem att vårdnaden icke längre skaU illlkomma dem gemensamt har rätlen pä ansökan av endera alt förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå underden enes vårdnad,//ur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skaU rätlen besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bäsla. I annat fall beslutar rätlen efter vad som finnes skäligt med hänsyn lill barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bäsla uppenbart all ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros ål särskill förordnad förmyndare.

Har vårdnaden enligt 7 tillerkänts den ene av föräldrarna, och Inträffar i fråga om honom fall, varom i 6 § sägs, eller dör han, förordne rälten den andre all utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn UU barnets bästa linnes böra anjöriros åt särskilt förordnad förmyndare.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och gör sig en av dem skyldig till grovt missbruk eller UU grov försummelse vid vårdnadens utövande eller är han till följd av frånvaro. sfuk-dom eller annan orsak for längre lid förhindrad all dellaga i vårdnaden, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdsnämnd förordna all vårdnaden skaU illlkomma endasl den andre. Inträlfar sådani jaU i fråga om bägge föräldrarna, skall rätten öveifiytia vårdnaden på .särskilt jörordnad jörmyndare.

Står barn under vårdnad av endast den ene av jöräldrarna och inträ flår i jråga om honom sådan omständighet som avses I jörsta stycket. skaU rällen på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdsnämnd lörordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ei denna med hänsyn UU barnels bästa linnes böra anjörtros åt särskilt for-ordnad förmyndare.

10 S

Fader eller moder, som är skild från vårdnaden, må ej betagas lillfälle IiU umgänge med barnel, med mindre särskilda omständigheter löranleda därllll. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdnaden, skilje rälten dem emellan.

Slår barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem, Illlkommer vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endasl den ene av föräldrarna och dör han, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdsnämnd lörordna den andre att utöva vårdnaden, såvida el denna med hänsyn tiU barnels bästa finnes böra aiiförlros ål särskiU förordnad förmyndare.

Åro bägge föräldrarna döda, utövas vårdnaden av förmyndaren.

Barn utom äklenskap slår under moderns vårdnad UU dess del fyUt adenon år eller ingått äktenskap. På ansökan av fadern skall dock rällen överföra vårdnaden till honom, om det finnes .skäligt med hänsyn Ull barnets bästa. Åro föräldrarna ense, alt vårdnaden skaU överföras Ull fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighel därmed, om del ej är uppenbart stridande mol barnets bästa.

Inträffar ifråga om den av föräldrarna som har vårdnaden om barnel

Fråga rörande vårdnaden om barn upplages av rällen i den on där den som har vårdnaden om barnel har sin hemvist. Vad nu sagts utgör dock ej hinder alt upplaga fråga om vårdnad i samband med äklenska/wnål.

Finns ei behörig domstol enligl vad som sägs i första stycket, upptages målet eller ärendet av Stockholms Ungs-räii.

13 S

Utan hinder av vad rätten besluUt i fråga som avses I detta kapitel äge rätlen annoriunda förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla del.

1 mål eller ärende som angår vårdnad om barn äger rätten att jÖr tiden IntiU dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger lörordna därom efler vad som finnes skäUgt.

Förordnande enligl första stycket kan påyrkande meddelas utan huvud-förhandUng. Innan förordnande meddelas, skaU motparten beredas tillfälle alt yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelais. prövar rälten när målel eller ärendet avgöres. om åtgärden skall bestå. ' Förordnande som nu nämnts går i verkstäUighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rälten.

I kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrarna del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om bamet, skall beiala underhällsbidrag. Tillkommer vårdnaden om barn i bestående äktenskap endasl den ene av föräldrarna och leva de ej efter domstols beslut eller eljest på grund av söndring åtskilda, gälle dock vad i 5 kap, giftermålsbalken stadgas.

Del åligger barnavårdsnämnd, som enligl 3 kap. 4 if skall sörja för att faderskapet till bam utom äktenskap fastställes, all tillse att bamet tillförsäkras underhåll.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Åro föräldrarna gifta med varandra men tillkommer vårdnaden om barnet endast den ene av dem och leva de ej efter domstols beslut ellereljest åtskilda,.tföV/c/-dock vad i 5 kap. giftermålsbalken stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd, som enligl 2 kap. I skall sörja för att faderskapet till bam fastställes, all tillse att barnet tillförsäkras underhåll.