Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop 1975/76:169 Regeringens proposition

1975/76:169

med förslag tiil lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag;

beslutad den 18 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen antog år 1973 lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Lagen är av försökskaraktär och gäller till utgången av juni 1976.

I propositionen föreslås att lagen ersätts av en permanent lag. Vissa änd­ringar i förhållande till den nuvarande lagen föreslås. Arbetstagarna föreslås få rätt till styrelserepresenlation i bankinstitut och försäkringsbolag som har minst 25 anställda mot f. n. minst 50 anställda. En arbetstagarrepre­sentant lår rätt att ingå i direktion eller arbetsutskott, som förbereder sty­relseärenden, och i de regionstyrelser som finns inom de större bankerna. Vissa tvister om tillämpningen av lagen skall kunna prövas av arbetsdom­stolen.

I Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 169

 

Prop. 1975/76:169                                                              2

Förslag till

Lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag

Härigenom föreskrives följande.

1  § Denna lag syftar till att de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag genom styrelserepresentation skall beredas insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

2  § Med företag avses i denna lag bankinstitut eller försäkringsbolag, vara lagen är lillämplig.

Med koncern förstås i denna lag svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller vid en mot­svarande tillämpning av dessa bestämmelser är moderföretag och dotter­företag i förhållande till varandra, under förutsättning att moderföretaget är bankinstitut eller försäkringsbolag som avses i 4!; första stycket.

3 § Med anställd avses i denna lag

1.   den som är anställd tills vidare,

2.   den som är anställd för viss tid, viss säsong eller visst arbete och arbetar i genomsnitt minst 16 limmar per vecka.

Genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av berörda centrala arbetstagarorganisationer kan beslämmas att annan min­sta lid än som sägs i första stycket 2 skall gälla.

Med anställda i cenlralkassa avses i denna lag även anställda i ansluten jordbrukskassa.

4 § 1 bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, försäkrings­
aktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som ej är moderföretag och som
under del senast förflutna räkenskapsåret här i landet har sysselsatt i genom­
snitt minsl 25 arbetstagare har de anställda rätt att ulse två ledamöter i
styrelsen (arbetslagariedamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på moderföretag. Därvid skall anlalel arbetstagare avse koncernen i dess helhet och rätten lill styrelse­ represenlation tillkomma samtliga anställda inom koncernen.

5    § Har arbetslagariedamöter utsetts, förändras ej de anställdas rätt till sty­relserepresentation, om därefter antalet anställda underskrider 25,

6    § Bolagsstämma, sparbanks huvudmän eller centralkassas stämma kan utan ändring av företagets bolagsordning, reglemente eller stadgar besluta att denna lag skall äga tillämpning, även om antalet anställda ej uppgår till 25, eller att de anställda skall ha rätt alt enligl denna lag utse flera än två arbetslagariedamöter och suppleanter för dem.

 

Prop. 1975/76:169                                                    3

7 § Vid tillämpning av 71 § första styckei lagen (1955:183) om bankrörelse
och av 26 § första stycket första punkten lagen (1956:216) om jordbruks­
kasserörelsen skall hänsyn ej tagas till arbelslagariedamot.

8  § Bestämmelserna i 72 § andra slyckel lagen (1955:183) om bankrörelse, 37 § andra stycket 1 lagen (1955:416) om sparbanker och 26 § andra stycket lagen (1956:216) om jordbmkskasserörelsen äger ej tillämpning på arbels­lagariedamot.

9  § Om ej annat följer av denna lag, äger vad som är föreskrivet om sty­relseledamot och styrelsesuppleant i företags slyrelse motsvarande tillämp­ning på arbelslagariedamot och suppleant för sådan ledamot.

10§ Bestämmelserna 15 § första stycket 6 lagen (1955:183) om bankrörelse, 6 § 6 och 22 § andra slycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar samt 6§ första stycket 7 och 170 § första stycket 5 lagen (1948:433) om försäkringsrörelse gäller ej arbelslagariedamot eller suppleant för sådan le­damot.

11      § Beslut att inrätta styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal
arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till
företaget och företräder mer än hälften av de anställda vid företaget eller
av flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna om­
fattning.

Rör beslutet moderföretag, fattas det av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen och företräder mer än hälften av koncernens anställda, eller av flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans bar denna omfattning.

Företagets styrelse skall skriftligen underrättas om beslut att inrätta sty­relserepresenlation för de anställda.

12      § I förelag som ej är moderföretag utses arbelslagariedamot och sup­
pleant för sådan (arbetstagarrepresentanter) av de lokala arbetstagarorgani­
sationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget, I mo­
derföretag utses arbetstagarrepresentant av de lokala arbetstagarorganisa­
tioner som är bundna av kollektivavtal i förhållande lill förelag inom kon­
cernen.

13 § Enas ej organisationerna om annal, gäller följande ordning för utseende av arbetstagarrepresentanter.

Tillhör mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget samma lokala arbetstagarorganisation, får denna litse samtliga arbetstagarrepresentanter, om ej annan sådan organisation företräder minst en tjugondel av dessa arbetstagare. Denna organisation för i sådant fall utse

 

Prop. 1975/76:169                                                     4

en suppleant. Företräder ej någon organisation mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget, får de två lokala ar­betstagarorganisationer som företräder del största antalet sådana arbetstagare utse vardera en ledamot och en suppleant.

Vid tillämpningen av andra stycket anses lokala arbetstagarorganisationer som tillhör samma centrala arbetstagarorganisation som en organisation. I fråga om moderföretag skall vad som sägs i andra stycket om antal kol­lektivavtalsbundna arbetstagare avse koncernen i dess helhet.

14   § Arbetstagarrepresentant skall utses bland de anställda vid företaget eller, i fråga om moderföretag eller försäkringsbolag som är dotterföretag, bland de anställda inom koncernen.

15   § Tiden för arbetstagarrepresentants uppdrag bestämmes av den som utser honom. Uppdragstiden får dock ej omfatta mer än fyra hela räken­skapsår och skall bestämmas så, att uppdraget upphör vid slutet av ordinarie stämma på vilken styrelseval förrättas.

Förordnas ej annat med anledning av ansökan om undantag enligt 19 §, tillträder arbetstagarrepresentant sitt uppdrag vid tidpunkt som bestämmes av den som har utsett honom, dock tidigast tre månader efter det alt un­derrättelse enligt 11 § har kommit företagets styrelse tillhanda.

16   § Suppleant för arbelslagariedamot har rätt att närvara och ytlra sig vid styrelsens sammanträden, även om ledamoten är närvarande.

17   § En arbetstagarrepresentant får närvara och deltaga i överiäggningarna när ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förberedes av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i företaget.

Avser uppdrag enligt 74 § andra stycket lagen (1955:183) om bankrörelse eller 39 § första stycket lagen (1955:416) om sparbanker regionstyrelse eller motsvarande organ, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en representant för dem jämte en suppleant skall omfattas av uppdraget. Sådan representant har motsvarande rätt som avses i första stycket.

Enas ej arbetstagarorganisationerna om annat, utses representant som av­ses i första och andra styckena av den organisation som företräder del största antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget eller, i fråga om moderföretag, inom koncernen.

18 § Arbetstagarrepresentant fär ej deltaga i behandling av fråga som rör

1.   förhandling med arbetstagarorganisation,

2.   uppsägning av kollektivavtal eller

3.   stridsåtgärd.

 

Prop. 1975/76:169                                                     5

19 § Skulle styrelserepresentation för de anställda medföra väsentlig olä­
genhet för försäkringsaktiebolag på grund av att styrelsens sammansättning
är beroende av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper,
som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet. Hr re­
geringen medge undantag från denna lag, om olägenheten ej kan undanröjas
på annat sätt.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på ömsesidigt försäkrings­bolag. Med förhållande som avses i första stycket jämställes därvid för­hållande mellan olika intressentgrupper inom bolaget.

Undantag skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt till­godoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

20   § I mål om tillämpning av denna lag i annat fall än som avses i 19 S gäller lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, i den mån tvisten avser förhållandet mellan företaget och de anställda.

21   § Utöver vad som i övrigt gäller kan arbetsdomstolen i mål om till-lämpning av denna lag förordna att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan antagas att offentlighet skulle medföra risk för väsentlig skada för part eller annan genom yppande av affärs-, drifts- eller därmed jämföriigt förhållande hos företag eller organisation.

22   § I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 88 § lagen (1955:183) om bankrörelse, 37 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar samt 90 § och 204 § 3 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse skall anges om ledamot eller suppleant har utsetts enligt denna lag.

 

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Hänvisning till aktiebolagslagen (1975:1385) skall till utgången av år 1976 avse motsvarande lagrum i lagen (1944:705) om aktiebolag.

2.    Har beslut att inrätta styrelserepresentation fattats enligt lagen (1973:1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag och har undantag ej medgivits enligt 15 § samma lag, gäller beslutet alltjämt. Arbetstagarrepresentant som har utsetts enligt äldre lag Hr behålla sitt uppdrag till och med den ordinarie stämma med styrelseval som äger rum närmast efter det att tre hela räkenskapsår förflutit, om ej organisationerna bestämmer annat. 1 övrigt gäller i fråga om styrelserepre­sentation som nu har sagts den nya lagen.

3.    Har beslut fatlats om undantag som avses i 2, gäller det alltjämt.

 

Prop. 1975/76:169

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An­dersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Nor­ling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsiwlag

1 Inledning

Lagen (1973:1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag trädde i kraft den 1 januari 1974 och gäller till utgången av juni 1976. Lagen har försökskaraktär i likhet med lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska förening­ar. Genom beslut den 6 februari 1975 uppdrog regeringen åt bankinspek­tionen och försäkringsinspektionen att utvärdera försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut resp. försäkringsbolag enligt de riktlinjer som angavs i en inom finansdepartementet upprättad promemoria. Utvärderingen skulle leda fram till förslag till åtgärder i fråga om de anställdas styrelserepresentation efter den nu pågående försöksverk­samheten och bedrivas i kontakt med berörda arbetsmarknadsorganisationer. Med skrivelser den 24 september 1975 och den 7 november 1975 har bank­inspektionen resp. försäkringsinspektionen redovisat uppdragen att utvär­dera försöksverksamheten.

Efter remiss har yttranden över bankinspektionens skrivelse avgetts av Bankinstitutens arbetsgivareorganisation (BAO), Post- och Kreditbanken PK-banken, Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Cen­tralorganisationen SACO/SR.

Yttranden över försäkringsinspektionens skrivelse har avgetts av För­säkringsbolagens förhandlingsorganisation (FFO), Försäkringstjänstemanna-förbundet (FTF), Folksam och Centralorganisationen SACO/SR.

I fråga om försöksverksamheten med styrelserepresentation för de an-

 

Prop. 1975/76:169                                                    7

ställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar utom bankinstitut och för­säkringsbolag har statens industriverk på regeringens uppdrag gjort en ut­redning (SIND 1975:4) Slyrelserepresenlalion för anställda - erfarenheter från försöksperioden. Frågan om en fortsatt lagstiftning på delta område handläggs av chefen för industridepartementet. Med anledning härav har samråd ägt rum med denne i frågor av gemensam karaktär.

2 Gällande bestämmelser 2.1 Allmänt

De allmänna reglerna om sammansättningen av styrelserna inom b a n k -instituten finns i banklagarna. För affärsbankernas del finns reglerna i 71-73 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse (BL), Där föreskrivs bl, a. att för bankaktiebolag skall finnas en styrelse beslående av minst fem och högst tjugotre ledamöter. Regeringen har rätt all utse högst fem ledamöter i sty­relsen (offentliga styrelseledamöter). Övriga slyrelseledamöler, högst ader­ton, väljs på bolagsstämma. Enligt bestämmelser som har intagils i bo­lagsordningen kan dock en eller flera av dessa ledamöter tillsättas i annan ordning. Av styrelseledamöterna lår inte flera än en för varje påbörjat femtal vara befattningshavare i banken. Vid beräkningen av del högsta antal sty­relseledamöter som enlig denna regel får vara befattningshavare i banken skall hänsyn inle tas till offentlig styrelseledamot.

För sparbankerna gäller enligt 36 § lagen (1955:416) om sparbanker (SpL) att sparbanks slyrelse skall bestå av minst fem ledamöter vilka utses av sparbankens huvudmän. För sparbank finns däremot inte någon bestäm­melse i lagen om högsta antal styrelseledamöter.

Tjänsteman i sparbank fr inte vara styrelseledamot i sparbanken om inle reglementet uttryckligen medger det. Sådant medgivande får dock inte avse styrelsens ordförande. Sparbankernas normalreglemente innehåller medgivande för tjänsteman att vara ledamot eller suppleant i styrelsen. Dess­utom gäller alt styrelseledamot inte flr vara styrelseledamot eller tjänsteman i annan sparbank eller tjänsteman i annan affärsbank än Sparbankernas Bank eller i hypoteksforening eller kassa för jordbrukskredit. Av styrelseleda­möterna får sammanlagt högst en tredjedel dessulom vara styrelseledamöter i kreditinstilul som nu sagls (37 § SpL). Ytteriigare föreskrifter bl.a. om styrelseledamots mandattid finns i 38 § SpL och skall vara upptagna i spar­banks reglemente.

1 jordbrukskasserörelsen ingår dels jordbrukets kreditkassor-jordbruks­kassor och centralkassor för jordbrukskredit - dels en riksorganisation, Sve­riges föreningsbankers förbund, för central ledning av kreditkassornas verk­samhel. Varje jordbrukskassa är ansluten till en centralkassa och varje cenlralkassa till förbundet. Såväl kassorna som förbundet är organiserade som ekonomiska föreningar. Vad som föreskrivs om sådana föreningar enligt

 

Prop. 1975/76:169                                                    8

lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (EFL) gäller även för jordbruks­kasserörelsen, om inte annat framgår av bestämmelse i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen (JkL).

I fråga om sammansättningen av jordbrukskassornas och central kassornas styrelser gäller 21 och 22 §§ EFL med de modifikationer som anges i 16 och 26 §§ JkL.

Jordbrukskassas styrelse skall beslå av minst fem och högst sju ledamöler, dock att jordbrukskasseförbundet efter hörande av vederbörande central-kassa kan medge jordbrukskassa att för högst fem år utse nio ledamöter (16 § JkL). Styrelsen väljs på föreningsstämma. I stadgarna kan dock be­stämmas att styrelsen eller ledamot av denna skall tillsättas i annan ordning. 1 de normalstadgar som under medverkan av bankinspektionen har utar­betats för jordbrukskassorna finns inte någon sådan bestämmelse.

Centralkassas styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter, alla valda på föreningsstämma. Styrelseledamöterna skall utse verkställande direktör som, om han inte redan är styrelseledamot, skall ingå i styrelsen i vilket fall styrelsen kan komma att bestå av tio ledamöter. Av centralkassas styrelseledamöter fär högst en, eller om antalet ledamöter överstiger fem, högst två vara befattningshavare i jordbrukskassa som är ansluten till cen­tralkassan (26 § andra stycket JkL).

Verksamheten hos försäk rings bo lagen regleras i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (FL). Besiämmelserom försäkringsaktiebolags styrelse finns bl. a. i 70 och 72 §§ FL.

Styrelsen skall bestå av minst tre ledamöter. Av styrelseledamöterna i bolag, som inte uteslutande driver återförsäkring, skall minst en utses med uppgift alt särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas (försäkringstagarrepresentant). Sådan styrelseledamot får inte vara aktieägare eller befattningshavare i bolagel. Styrelsen väljs på bolagsstämma med det undantaget att försäkringstagarrepresentant enligl bestämmelse i bolagsordningen skall utses av försäkringstagarna eller av intressegrupp som har anknytning till dem eller genom förordnande av regeringen eller offentlig myndighet.. Även annan styrelseledamot får enligt bestämmelse i bolags­ordningen utses i annan ordning än genom val på bolagsstämma.

Ömsesidigt försäkringsbolag kan närmast karakteriseras som en typ av ekonomiska föreningar där delägarna består av'försäkringstagarna. För så­dant bolag gäller bestämmelser om styrelseledamöter som svarar mot vad som nyss angetts gälla för försäkringsaktiebolagen med det undantaget att regler om försäkringstagarrepresentant saknas (170 § första stycket och 204 § 1 mom. första stycket FL).

En utföriigare redogörelse för bestämmelserna i banklagarna och i FL finns i prop. 1973:186 s.6-10.

 

Prop. 1975/76:169                                                              9

2.2      1972 års lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda i aktiebo­
lag och ekonomiska föreningar, m. m.

På grundval av en inom industridepartementet upprättad promemoria förelade Kungl. Maj:t år 1972 riksdagen proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska för­eningar (prop. 1972:116). Förslaget antogs av riksdagen (NU 1972:62, rskr 1972:340). Lagen (1972:829) om styrelserepresenlation för de anställda i ak­tiebolag och ekonomiska föreningar, som trädde i kraft den 1 april 1973, är av försökskaraktär med giltighet till den 1 juli 1976. Genom lagen ges de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 ar­betstagare rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter). Från lagens tillämpningsområde undantas bl. a. bank- och försäkringsaktiebolag samt ekonomisk förening inom jordbrukskasserörelsen. Det huvudsakliga innehållet av lagen i övrigt framgår av vad som anges i avsnitt 2.3.

2.3      Lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och För­
säkringsbolag

Genom prop. 1973:186 förelade Kungl. Maj:t riksdagen förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkrings­bolag. Förslaget byggde delvis på betänkandet (SOU 1973:18) Styrelsere­presenlation för bankanställda. Riksdagen antog förslaget i propositionen (InU 38, rskr 373). Lagen (1973:1093) om styrelserepresentation för de an­ställda i bankinstitut och försäkringsbolag (LSAB) trädde i krafl den 1 januari 1974 och gäller till utgången av juni 1976. Lagen innebär i huvudsak följande.

De anställda i bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag iried minst 50 an­ställda har rätt alt utse två ledamöter i styrelsen (arbetslagariedamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot (I ij)- Anlalel anställda eller sysselsatta arbetstagare skall underdel senast förflutna räkenskapsåret ha varil i genom­snitt minst 50. Har arbetstagarledamot utsetts, består rätten lill styrelse­representation för de anställda, även om antalet sysselsatta därefter un­derskrider 50. Med anställda i centralkassa avses i lagen också anställda i ansluten jordbrukskassa.

Bolagsstämma, sparbanks huvudmän eller centralkassas stämma kan utan ändring av bolagsordning, reglemente eller stadgar besluta att lagen skall tillämpas på företaget, även om antalet anställda inte uppgår till 50 (3 §). Beslut kan också fattas om att fler än två arbetstagarledamöter flr utses.

Hänsyn skall inte tas till arbetstagarledamot vid tillämpningen av de regler i de olika banklagarna som begränsar antalet styrelseledamöter och befatt­ningshavares möjlighet att utses till styrelseledamot (4 och 5 §>;), Arbels­lagariedamot har i princip samma ställning och ansvar som andra ledamöter

 

Prop. 1975/76:169                                                    10

i styrelsen (6 §). Bestämmelser om arbetstagarledamöter behöver inle tas in i bolagsordning eller stadgar (7 i;).

Beslut om att arbetstagarrepresentation skall inrättas för fattas av lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande lill fö­relaget och som omfallar mer än hälften av arbetstagarna inom företaget (8 §). Tillhör de anställda olika sådana organisationer kan organisationer som lillsammans företräder en majoritet av arbetstagarna gemensamt beslula om inrättande av arbetstagarrepresentation. Arbetslagariedamöter utses av de lokala fackliga organisationerna (9 §). Om dessa inte kan enas, gäller en särskild hjälpregel. Denna innebär att organisation som omfallar mer än fyra femtedelar av de koUektivavtalsbundna arbetstagarna får utse båda arbetstagariedamöterna. I andra hand får de båda lokala organisationer som har störst antal sådana arbetstagare utse vardera en ledamot (10 §).

Arbetstagarledamot skall utses bland de anställda. 1 fråga om försäkrings­bolag som är koncernbolag får arbelslagariedamot dock utses bland de an­ställda i annal koncernbolag inom samma koncern (11 §). Arbetsiagarie-damots mandatlid bestäms av den som utser honom (12 ij).

Vissa jävsregler gäller för arbelslagariedamot. Han får sålunda inle delta i slyrelsens behandling av frågor som rör stridsåtgärd, förhandlingar om slutande av kollektivavtal och uppsägning av sådant avtal (13§).

Försäkringsbolag kan medges undantag från lagens tillämpning om ar­betstagarrepresentation skulle medföra väsentliga olägenheter för bolaget (15 §), Som sådana olägenheter anges att styrelsens sammansättning är be­roende av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper. Undan­tag skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verk­samhel (15 §). Fråga om undanlag prövas av regeringen (16 §) och inle, som enligt 1972 års lag, av en särskild, av regeringen utsedd nämnd.

3 Utvärdering av försöksverksamheten

3.1 Riktlinjer för utvärderingen

I den promemoria från finansdepartementet som låg till grund för bank­inspektionens och försäkringsinspektionens utvärdering av försöksverk­samheten angavs i huvudsak följande riktlinjer.

Uppföljningen och utvärderingen av försöksverksamheten skulle främst avse en undersökning av om del allmänna syftet med styrelserepresenlation hade uppnåtts, nämligen att ge de anställda ett ökat inflytande över och samtidigt större ansvar för fallandet och genomförandet av beslul i fråga om förelagets verksamhet och utveckling. Därvid borde en kartläggning och analys ske av hur slyrelserepresentationen har genomförts och av de problem som kan ha uppkommit. Det borde vidare undersökas om det finns några särskilda hinder för arbetstagarledamöterna alt följa och delta

 

Prop. 1975/76:169                                                    11

i slyrelsens behandling av olika frågor. Därvid borde uppmärksammas om t. ex. bristfällig information eller utbildningsproblem har försvårat för ar­betstagariedamöterna all följa styrelsearbetet.

Vid granskningen av försöksverksamheten borde ägnas särskild uppmärk­samhet åt frågan om det från företagsdemokratisk synpunkt kan vara befogat alt de anställda får styrelserepresenlation också i jordbrukskassornas styrelse och i de styrelser som i några av de större bankaktiebolagen har inrättats närmast under huvudstyrelsen. För bankaktiebolagens och cenlralkassornas del borde övervägas om det är befogat att ändra reglerna om högsta antalet styrelseledamöter med anledning av de anställdas styrelserepresenlation. Del borde också undersökas om försöksverksamheten gav anledning lill att över­väga ändringar i de bestämmelser som begränsar antalet befattningshavare som får ingå i den egna bankens slyrelse,

1 fråga om styrelserepresenlation i försäkringsbolagen borde särskilt upp­märksammas om problem uppkommit beiräffande styrdserepresentation i koncernbolag och tillämpningen av bestämmelsen om undantag från lagen i vissa fall där arbetstagarrepresentation kan medföra väsentliga olägenheter för försäkringsbolaget.

En viktig fråga gäller i vad mån arbetstagarledamöterna har möjlighet att informera och samråda med medansiällda i frågor som behandlas av styrelsen. Vid uppföljningen av försöksverksamheten borde undersökas hur praxis har utvecklats och om därvid några särskilda problem har uppkommit. Uppföljningsarbetet borde också belysa inriktningen och omfattningen av den utbildningsverksamhet som med stöd av statliga bidrag har organiserats av arbetstagarorganisationerna.

3.2 Utvärderingen i fråga om bankerna

3.2.1 AUmänt

Bankinspektionen har till skrivelsen den 24 september 1975 om utvär­deringen av försöksverksamheten med styrelserepresentation för de bank-anställda bifogat skrivelser den 16 maj 1975 från Sveriges föreningsbankers förbund och den 2 september 1975 från Svenska bankmannaförbundet. Detta förbund har också överlämnat en egen utvärdering av försöksverksamheten på grundval av en enkät våren 1975 bland de bankanställdas arbetslagar-representanter och en sammanfattning av de erfarenheter och önskemål som har redovisats av arbetstagarrepresentantema. Skrivelsen från Sveriges föreningsbankers förbund redovisas under avsnitt 3,2,4 och bankmanna-förbundets skrivelser under avsnitt 3.2.9.

I fråga om utvärderingens uppläggning och genomförande anför bankin­spektionen bl. a. att erforderliga undersökningar har skett i nära samarbete med berörda arbetsmarknadsorganisationer, Bankmannaförbundets enkät­material har ställts till inspektionens förfogande. Enkäten har kompletterats

 

Prop. 1975/76:169                                                    12

med information, som ansluter till de i finansdepartementets promemoria angivna frågeställningarna. Bankinstitutens arbetsgivareorganisation (BAO) har efter överenskommelse med inspektionen genomfört en motsvarande enkät hos bankledningarna. Eftersom föreningsbanksrörelsen inle är an­sluten till BAO, har en motsvarande undersökning genomförts bland för­eningsbankerna av Föreningsbankernas förbund i samråd med bankinspek­tionen.

Bankmannaförbundets enkät innefattar 80 avgivna svar och BAO:s inkl. föreningsbankernas enkät 75 svar. Bankinspektionen anför att försöksliden i bankinstituten har varit relativt kort och alt erfarenheterna av försöks­lagstiftningen är begränsade till omkring ett år.

3.2.2   Tillämpningen av LSAB

Lagfäst rätt till styrelserepresentation föreligger vid 75 banker och har utnyttjats vid samtliga utom en, nämligen Svenska Handelsbanken. I denna bank är representation i styrelsen ordnad genom en särskild stiftelse som förvaltar aktier som de anställda äger i banken. Styrelsen i stiftelsen (Ok-togonen) utses av bankmannaförbundets personalklubbar i banken. Denna styrelse utser i sin tur två representanter vilka inväljs i centralstyrelsen av bolagsstämman. Personalrepresentanterna för också möjlighet att utöva in­flytande via ett till centralstyrelsen knutet beredningsorgan genom att le­damöter från styrelsen med viss cirkulation dem emellan bereds plats där. En representant för personalen ingår också i var och en av de åtta region-bankstyrelserna. Denne utses av bankens styrelse på förslag av den fackliga organisationen i banken.

Beslut enligt 3 § LSAB om att lagen skall tillämpas, ehuru skyldighel därtill inte föreligger, har inte fattats i någon bank. Däremoi har i några fall styrelserepresentation för de anställda ordnats utan tillämpning av lagen, t. ex. representation med en ledamot.

Bankinspektionen anser att det bör undersökas i vad mån styrelserepre­sentation för de anställda kan ordnas på grund av lokala överenskommelser, i fall då LSAB inte tillämpas, ulan att alla de krav behöver uppfyllas som banklagstiftningen föreskriver.

3.2.3   Arbetstagarledamöternas möjligheter att följa och delta i styrelsens behand­
ling av olika frågor

Enligt enkätsvaren har arbetstagariedamöterna i stort sett kunnat följa och delta i slyrelsens arbete utan svårigheter. På både arbetsgivar- och ar­betstagarsidan går 80-90 % av svaren i den riktningen. Från arbetstagarhåll framhålls dock att det skulle underiätta arbetstagariedamöternas styrelse­arbete, om dagordning eller föredragningslista erhölls i god lid före sam­manträdena. Endast i ganska begränsad utsträckning är enligt bankman-

 

Prop. 1975/76:169                                                   13

naförbundets enkät så fallet för närvarande. Enligt arbetsgivarenkäten till-lämpar varje bank en enhetlig praxis för samtliga styrelseledamöter, vilket innebär alt skriftlig information av allmän natur eller avseende konkreta ärenden i flertalet fall lämnas först på sammanträdena.

Bankinspektionen anser att det förhållandet att information om styrel­seärenden endast i begränsad ulslräckning utsänds före sammanträdena för ses mot bakgrund av att kreditärenden intar en dominerande plats i sty­relsearbetet. Sekretess gäller beträffande dessa ärenden. Det bör iakttas stor försiktighet med sådant sekretesskyddal material, beträffande vilket bank har att iaktta särskilda föreskrifter angående betryggande förvaring etc. Även det förhållandet att styrelsen har att pröva fråga om kredit lill viss person går in under banksekretessen. Det sagda hindrar naturiigtvis inle att annan information än den här avsedda utsänds i förväg. En dagordning behöver inte specifikt ange ärenden av sekret natur. Det är lämpligt att en dagordning av sålunda modifierat slag jämte annal icke sekret material utsänds i förväg till samtliga styrelseledamöter och till sammanträde kallade suppleanter. Eftersom skäl finns att tillämpa en enhetlig praxis, vill dock inspektionen ifrågasätta all inta föreskrift härom i LSAB. Föreskriften borde snarare ges i banklagarna men enligt inspektionen finns knappast anledning att där införa lagbestämmelser rörande en sådan fråga av praktisk natur.

Sekretesskäl begränsar enligt inspektionens uppfattning även möjligheten att lill ledamöterna utsända protokoll från sammanträdena. Skall protokoll utsändas, är det inte lämpligt att del specifikt anger kreditärenden eller eljest enskilds förhållanden lill banken. Arbetstagariedamöterna bör ha goda möjligheter att ta del av originalprotokollet på den plats där det förvaras av banken.

3.2.4 Arbetstagarrepresentation i jordbrukskassas styrelse och i styrelse, direktion m. m. under bankstyrelsen

Från arbetstagarsidan har inte uttalats något önskemål om representation ijordbrukskassornas   styrelser.

Föreningsbankernas förbund erinrar i skrivelsen till bankinspektionen bl. a. om det starka organisatoriska sambandet mellan centralkassa (regional föreningsbank) och anslutna jordbrukskassor. Personaladministrativt är det fråga om en enhet. I samtliga 11 centralkassestyrelser, där personalrepre­sentation är införd, har minst en arbelslagariedamot utsetts bland anställda vid ansluten jordbrukskassa. Eftersom alla övergripande frågor av principiell natur avseende jordbrukskassorna behandlas i central kassans styrelse, anses det vara av större värde för de anställda på det lokala planet med repre­sentation i centralkassans styrelse än i de lokala styrelserna. Vidare är det bara 14 av de över 400 lokala kassorna som har över 10 anställda, endast en har över 20 anställda. På grund av vad sålunda hai" anförts motsätter sig föreningsbanksrörelsen en ordning, som innebär att de anställda inom

 

Prop. 1975/76:169                                                    14

ett centralkasseområde inte i förevarande sammanhang betraktas såsom en enda personalgrupp.

Även inspektionen delar uppfattningen att arbetstagarrepresentation i lo­kal jordbrukskassa inte är påkallad.

1 fråga om arbetstagarrepresentation i affärsbankernas och sparbankernas särskilda beslutsorgan, vilka finns inrättade under en banks sly­relse, redovisas från arbetstagarhåll genomgående den uppfattningen alt de anställda börwara representerade också i regionala styrelser, direktioner, arbetsutskott, ledningsgrupper och liknande beslutsorgan, i vilka personal­frågor och andra för personalen viktiga frågor handläggs och avgörs,

I arbetsgivarenkäten avges följande svar i fråga om arbetstagarrepresen­tation i annat ledningsorgan än styrelsen: 16 % i hög grad lämplig, 34 % i någon mån lämplig, 34 % utan betydelse, och 16 % snarast negativ. Från någol håll framförs synpunkten att beslutsorgan av här ifrågavarande slag väsentligen behandlar enskilda kredilärenden och att arbetstagarrepresen­tation i dessa organ därför inte är särskill meningsfull. Liknande synpunkter läggs från arbetsgivarsidan på behovei av arbetstagarrepresentation i lokala styrelser. Beiräffande dessa styrelser framförs inte från personalens sida några önskemål om representation annat än i fråga om styrelserna vid de allra största lokalkontoren.

Bankinspektionen framhåller att allt beslutsfattande under själva bank-styrelsen är grundat på delegering från denna. Omfattningen härav regleras i den av styrelsen åriigen fastställda instruktionen. Hur långt delegeringen kan och bör drivas är beroende av bankens storlek och organisation. Bank-styrelsen har ansvar för att formerna för delegering är betryggande och än­damålsenliga och därmed också för beslutsfattandet under siyrelsenivån. Med hänsyn till den centrala bankstyrelsens övergripande ansvar och kon­trollerande funktion ler sig representation av bankstyrelseledamöter mest meningsfull i sådana centrala ledningsorgan som bl, a. förbereder styrelsens beslut. Bankernas viktigaste uppgift är förvaltningen av anförtrodda medel och därav föranledda finansiella dispositioner. Bankerna har jämfört med andra företag en mycket väl utvecklad apparat för beslutsfattandet på olika nivåer under bankstyrelsen. Det reella ansvarel för besluten delas i stor utsträckning mellan befattningshavare, på vilka det ställs specielll höga kom­petenskrav. Möjligheterna till meningsfullt infiytande från icke specialister i sådana beslutsorgan är relativt små, I stället för att personalrepresentanter går in i dessa organ och delar ansvar för besluten bör undersökas om inle möjlighet finns att i frågor om bankens organisation och egna investeringar, personal- och arbetsförhållanden etc. åstadkomma ett meningsfullt perso-nalinflytande på nivåer under bankslyrelsen genom former för samråd, i den mån sådana inte redan skapats. Allernalivet härtill aren differentiering av beslutsorganen efter ärendelyp, vilket kanske är möjligt i de största ban­kerna men skulle leda lill ökad adminislralion.

Organ som lokala eller regionala styrelser, direktioner, arbetsutskott etc.

 

Prop. 1975/76:169                                                    15

är inte legalt reglerade i annan mån än att bankstyrelsen i den av styrelsen årligen fastställda instruktionen har att lämna föreskrifter om delegerade befogenheter. Det åren intern angelägenhet för bankerna alt på ett lämpligt sätt organisera dessa organ. Det bör därför enligl inspektionens uppfaltning finnas stort utrymme för lösningar i samförstånd mellan envar bank och dess anställda såvitt gäller medinflyiandeformer för de anställda. Att dra upp generella riktlinjer i delta avseende är däremot svårt.

3.2.5 Storleken av bankernas styrelser och proportionen mellan olika styrelsele­damöter

Enligl de flesta enkätsvaren från alla parter har arbetstagarrepresentationen inte medfört några svårigheter med hänsyn till det ökade antalet styrel­seledamöter.

Enkätsvaren anger genomgående att det inle har förorsakat några problem att arbelslagariedamot står uianför gällande begränsningsbestämmelser i frå­ga om proportionen mellan hela antalet ledamöter i banks styrelse och antalet ledamöter som är befattningshavare i banken. På både arbetslagar- och ar­betsgivarsidan anger över 90 % av svaren denna inställning.

Bankinspektionen konstaterar att undersökningarna entydigt visaratt lag­stiftningen i fråga om högsta antalet styrelseledamöter inte har medfört några komplikationer. På affärsbankssidan finns betydligt färre ledamöler i styrelserna än banklagen medger. Styrelsernas storiek har anpassats efter förhållandena i varje bank. Skandinaviska Enskilda Bankens styrelse skiljer sig med avseende på antalet ledamöter (tillhopa 25) markant från styrelserna i övriga affärsbanker. Delvis beror delta på det slörre antalet offentliga le­damöter i denna styrelse, fem sådana ledamöler mot två eller en i andra banker. Banken anser själv alt styrelsen är för stor och bankinspektionen delar denna uppfattning. Inspektionen anser därför att antalet ledamöter bör mins­ka på sikt både i fråga om offentliga och bolagsstämmovalda ledamöler.

I fråga om de regler som begränsar antalet styrelseledamöter, som är be­fattningshavare i den egna banken,är enligt bankinspektionen någon ändring inte påkallad, åtminstone inte när arbetstagarrepresentationen är begränsad till två ledamöter.

Enligt gällande lagsliftning kan befattningshavare oberoende av funktion i banken utses till ledamot av bankens slyrelse. Frågan har väckts om del är lämpligt att chef för banks revisionsavdelning eller s. k. internrevisor utses lill styrelseledamot. Sådan befattningshavare utför inte bara räken­skapsgranskning utan har ofta att övervaka att åtgärder och beslul slår i överensstämmelse med gällande lagstiftning, bolagsordning, styrelsens in­struktion eller utfärdade föreskrifter. Styrelsen utfärdar instruktion för re­visionen och utser vederbörande befattningshavare. Revisionschefen ansva­rar inför styrelsen. A andra sidan förekommer starkt samband mellan re­visionsavdelningen (internrevisionen) och de externa revisorerna, så till vida

 

Prop. 1975/76:169                                                    16

att de senare tar del av revisionsavdelningens rapporter. För att chef för revisionsavdelning eller internrevisor i bank i utövandet av sin funktion skall vara så självständig som möjligt anser inspektionen att han inte bör vara ledamot av bankens styrelse.

3.2.6 A rbetstagarledamöternas möjligheter att Informera och sam råda med med­ansiällda i styrelsefrågor

För att belysa samrådsmöjligheterna har i enkäterna bl. a. ställts frågan huruvida arbetstagariedamöternas möjligheter till samråd med medansiällda är stora eller oinskränkta i sådana frågor av organisatorisk och personell natur som kan anses särskill intressanta från de anställdas synpunkt. Av arbetsgivarna har 87 % besvarat frågan med ja, medan motsvarande siffra från arbetstagarna är 50 96. Sekretessen tillämpas enligt undersökningarna olika i instituten och därmed är arbetstagarnas samrådsmöjligheter också skiftande. Beträffande förhandsinformation ålägger ca 60 % av bankerna le­damöterna fullständig sekretess - dvs. även gentemot medansiällda - när fråga är om banksekreta ärenden. Motsvarande siffra för icke banksekreta ärenden är ca 15 %. Banksekreta ärenden för diskuteras i viss sluten krets av anställda i ca 25 96 av bankerna. Graden av sekretess anges i många fall vara beroende av styrelseledamötemas eget omdöme.   .

Varken arbetsgivar-eller arbetstagarsidan synes i någon större utsträckning ha upplevt problem på grund av sekretess eller tystnadsplikt. Det kan noteras alt 2/3 av arbetsgivarna och 3/4 av arbetstagarrepresentantema anser att enskilda kreditärenden inte är lärnpliga för arbetstagarsamråd.

Bankinspektionen framhåller bl.a. att bankverksamheten till sin natur är sådan att den inte medger en fri diskussion av ärenden utanför den krets av personer som i egenskap av beslutsfattare eller handläggare måsle få ta del av ärendena. Detta gäller även gentemot bankpersonalen, om ären­dena omfattas av banksekretess. Visseriigen gäller bestämmelserna om bank­sekretess för bankpersonalen, men bestämmelserna skulle föriora sin avsedda verkan, om informationen om enskildas förhållanden spreds till stora per­sonalgrupper. Man har att beakla - förutom den i banklagarna föreskrivna sekretessen - det förtroendeförhållande som etableras mellan bank ocb kund. Enligt inspektionens uppfattning bör av nämnda skäl enskilda kre­ditärenden inte vara föremål för arbetstagarsamråd eller information till med­ansiällda.

Det ligger i sakens natur att också icke banksekreta ärenden kan vara av sådan art att de i vissl skede av behandlingen inte lämpar sig för in­formation till en vidare krets. Som exempel på sådana ärenden nämns i kommentarer till enkätsvaren frågor om fusioner, etablering, fastighetsför­värv, utnämningar och vissa andra personalfrågor.

Att praxis i berörda avseenden utvecklat sig olika anser bankinspektionen vara naturligt, eftersom värderingarna om den diskretion som behöver iakt-

 

Prop. 1975/76:169                                                   17

tas kan vara skiftande. Enligt inspektionens uppfattning är det förenligt med godtagbar praxis all ärenden som omfaltas av banksekretess och andra, förut nämnda ärendelyper undantas från arbetstagarsamråd och information till medansiällda. En ovillkorlig rätt för arbelslagariedamot att lämna in­formation till och samråda med medansiällda kan därför inte lagfästas.

3.2.7   Andra erfarenheter och synpunkler

Utbildningsverksamhet har organiserats av arbetstagarnas fackliga orga­nisation och i några fall i arbelsgivarbankens regi. Bankmannaförbundet har anordnat nio tredagarskurser för fackliga styrelserepresentanter. Kur­serna har avsett lagstiftningen om styrelserepresenlation och har varit all­mänt inriktade på bankstyrelsearbetet. Kurserna har haft vardera 25-30 del­tagare. Vidare har hållils uppföljningskonferenser, vilka har möjliggjort ut­byte av erfarenheter.

I fråga om hur styrelsearbetet upplevs anger huvuddelen av arbets­tagarrepresentantema att arbetet i huvudsak medför insyn och samråd. En mindre del anser alt arbetet är begränsat till information. Ingen har dock funnit styrelsearbetet betydelselöst. En stor majoritet av arbetstagarieda­möterna anser att personalrepresentationen i bankstyrelserna i stort sett har motsvarat förväntningarna. Av bankledningarna anser ca 4/5 alt någon för­ändring i styrelsearbetet inte har inträtt medan knappt 1/5 anser att arbetet har förändrats positivt. Enligt bankledningarna har arbetstagariedamöterna tagit initiativ eller lämnat bidrag i styrelsen främst i fråga om arbetsmiljö, personalfrågor och bankservice men i ringa grad eller inle alls när det gäller bankens ekonomi, krediter och andra placeringar.

3.2.8   Bankinspektionens slutsatser

Bankinspektionen finner att resultatet av utvärderingen av de bankan­ställdas styrelserepresentation i stort sett är övervägande positivt. Hinder eller svårigheter för arbetstagariedamöterna att följa styrelsearbetet och olä­genheter av lagens tillämpning har redovisats endast i mycket begränsad omfattning. 190 96 av bankerna har några särskilda problem inte förekommit och 97 % av dem har inte haft någon negativ erfarenhet alt redovisa. Sam­tidigt redovisar bankerna dock den erfarenheten att själva styrelsearbetet endast i begränsad ulslräckning har förändrats positivt. Enligt ca 80 % av svaren har någon förändring - positiv eller negativ - inte inträtt. Synpunkter på ändring av LSAB har framförts endast från ett par enstaka banker.

Förväntningarna från arbetstagarhåll synes i stort sett ha infriats, åtmin­stone hos arbetstagarledamöterna själva. Bl, a. uppges att förväntningarna från början inte har varit särskilt högt ställda och att det tar tid alt nå märkbara resultat. I huvudsak har styrelsearbetet upplevts som insyn och samråd. Ingen har dock funnit styrelsearbetet betydelselöst. Svårigheter att

2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 169

 

Prop. 1975/76:169                                                    18

följa eller della i styrelsearbetet har inte funnits enligt 80 % av arbelsla-gariedamölerna. På det hela taget går alltså de bankanställdas erfarenheter i samma riktning som arbetsgivarnas.

Enligt bankinspektionen är en försökstid på endast omkring ett år en alllför kort tid för att bedöma frågan om LSAB bör ersättas av en permanent lagstiftning. Detta har också framhållits av fiera uppgiftslämnare, Bank­mannaförbundet kräver ganska genomgripande ändringar i försökslagslift-ningen. Skall sådana ändringar ske, minskar detta förutsättningarna för all lagstiftningen nu görs permanent. Myckel talar enligt inspektionen för all en föriängd försökslagstiflning bör övervägas,

3.2.9 Bankmannaförbundets skrivelser

Bankmannaförbundets egen utvärdering bygger på samma enkätmaterial som bankinspektionen har haft från arbetstagarsidan. Av de 80 företag, där de anställda hade styrelserepresenlation, var 13 affärsbanker, 51 spar­banker, 11 föreningsbanker (centralkassor) samt 5 aktiebolag med anknyt­ning till sparbanksrörelsen. Detta betyder att facklig styrelserepresenlation förekommer i alla banker där de anställda har laglig rätt att fordra sådan. Bland de 80 företagen finns 4 sparbanker som inte når upp till gränsen 50 anställda och där man har medgivit endast en ordinarie styrelseledamot och en suppleant.

I Svenska Handelsbanken har personalen fått tillsätta en ledamot i var och en av de 8 regionbanksslyrelserna. De fackliga styrelserepresentanlerna i Skandinaviska Enskilda Banken deltar även i sammanträden med resp. centralkontorsstyrelse i Stockholm, Göteborg och Malmö.

1 de större bankerna finns under olika benämningar ledningsorgan, där dock som regel inle ingår någon personalrepresentant. I några av de största sparbankema, bl. a. Stockholms Sparbank, Länssparbanken Stockholm och Sparbanken Östergötland finns facklig representation i dylika ledningsorgan med 1-2 personalrepresentanter.

I sammanfattningen av de erfarenheter och önskemål som arbetslagar-representanterna har redovisat anför bankmannaförbundet i huvudsak föl­jande.

Maklen över företaget anses allmänt ligga hos verkställande direktören samt direktion (ledningsgrupp) och arbetsutskott. Styrelsens storiek anses vara av mindre betydelse för arbetstagarrepresentanternas möjlighet till in­fiytande. Avgörande är arbetsformen. Behovet av dagordning och grund­material i god tid före sammanträdena understryks mycket kraftigt. Bättre planering av styrelsearbetet efteriyses. Antalet styrelsesammanträden va­rierar men tyngdpunkten lycks ligga på 10-12 per år, dvs. i princip ett sammanträde per månad. Normala mandattiden bör vara två år med växelvis avgång för att säkra kontinuiteten, alternativt kan mandattiden anpassas till ordningen i vederbörande bank (3 år). 1 allmänhel har inga större för-

 

Prop. 1975/76:169                                                   19

ändringar i styrelsearbetet inträffat hittills. Vissa frågor t. ex. personalfrågor synes dock fö en noggrannare handläggning. På sikt väntas en större kontakt och öppenhet. I första hand hos föreningsbanker och mindre sparbanker tycks det redan ha blivit en klar förändring i positiv riktning.

Kontakten med klubbstyrelse och företagsnämnd bedöms som mycket viktig. Förhandssamråd försvåras dock av brist på dagordning och hand­lingar. På sikt anser representanterna det möjligt att påverka planeringsfrågor och verksamheten i stort, sedan man har fött större vana och erfarenhet. Intresset hos medlemmarna i allmänhet för styrelserepresentation är i regel ej särskilt markant. Företagsnämndsarbetet är mera etablerat sedan lång tid tillbaka och därför på många håll mera känt hos medlemmarna.

Någon ytteriigare utbildning och information om den fackliga styrelse­representationens syfte synes ej påkallad. Däremot kan ytteriigare klariäg­ganden av rättigheter och skyldigheter behövas. Det behövs också utbildning i företagsekonomi och administration. Styrelsefrågorna anses intressanta ur personalsynpunkt bl. a. på grund av beroendet av bankens framtida utveck­ling. Arbetstagarrepresentantema framför ett enhälligt krav på att lagstift­ningen skall permanentas och byggas ut på de punkter där brister nu fö­religger.

I skrivelsen till bankinspektionen den 2 september 1975 preciserar bank­mannaförbundet sina krav på ändringar i lagstiftningen på följande punkter.

Nuvarande lag av försökskaraktär bör ersättas av en permanent lagstift­ning. Beräkningar av antalet anställda bör grundas på faktiskt antal personer (inkl. deltidsanställda) och inte på anlal årsarbetare ellerändra genomsnitts­siffror som kan ge lolkningstvister. Förbundet har dock den principiella uppfattningen att minimikravet på 50 anställda för facklig styrelserepre­senlation är en godtycklig gräns, som bör slopas.

Styrelserepresentationen bör utsträckas till de tre branschorganen Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund, gemensamägda företag såsom Bankgirocentralen och Bank­data ävensom koncernledningar (för t, ex. de sparbanksägda aktiebolagen). Anledningen är att i dessa organ - varav fiertalet har ett betydande antal anställda - fattas beslut av stor betydelse för de där anställda men också av övergripande karaktär, som direkt påverkar arbetsförhållandena inom bankerna och bankväsendet som helhet.

Antalet fackliga styrelseledamöter bör anges till minst 2 jämte lika många suppleanter. Av den nya lagen bör klart framgå att i större bankinstitut med som regel åtföljande större antal styrelseledamöter bör också den fack­liga styrelserepresentationen utvidgas. Rätt till representation för de anställda bör finnas även i regionbanks- och regionstyrelser inom olika bankinstitut. Dessa organ arbetar ofta självsiändigt med stora befogenheter i bl. a. per­sonalfrågor. Styrelserepresentationen måste kompletteras med facklig repre­sentation i direktioner, arbetsutskott, ledningsgrupper och liknande besluts­organ. En rad för personalen viktiga frågor handläggs och avgörs på dessa

 

Prop. 1975/76:169                                                   20

beslutsnivåer.

Av lagen bör framgå att föredragningslista och övriga handlingar skall sändas ut till styrelsen så att ledamötema vel vilka frågor som skall komma upp till behandling. Styrelsens protokoll bör delges alla ledamöter. Rätlen till information och samråd mellan facklig styrelseledamot och de anställda bör fastslås i lagen. Styrelsen skall inte kunna fatta generella beslut om sekretess, som hindrar intern information och samråd i den fackliga or-garMsalionen. Allmänt bör likställigheten mellan de anställdas styrelsere-presentanler och övriga styrelseledamöter markeras.

3.3 Utvärderingen 1 fråga om försäkringsbolagen

3.3.1   AUmänt

Försäkringsinspektionen har i skrivelsen den 7 november 1975 redovisat uppdraget att utvärdera försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda i försäkringsbolag. Inspektionen har därvid bifogat skrivelser från de i förberedelsearbetet medverkande, nämligen Försäkringsljänste-mannaförbundet (FTF), Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation (FFO), Försäkringsanställdas förbund samt Folksam. Innehållet i skrivel­serna redovisas i huvudsak i inspektionens utvärdering.

1 fråga om utvärderingens uppläggning och genomförande anför försäk­ringsinspektionen bl. a. att arbetet har lagts upp som en enkätundersökning där arbetsmarknadsorganisationerna från styrelseledamöter och arbetsgivare har inhämtat det erfarenhetsmaterial, som ligger till gmnd för organisa­tionernas bedömningar. Största delen av materialet har insamlats av FTF, som genom sina medlemmar täcker hela styrelseledamotsfältet utom i Folk­sam, samt FFO, som fyller motsvarande funktion på arbetsgivarsidan. För­säkringsanställdas förbund redovisar erfarenheter endast från ett försäkrings­bolag, Folksam. Till gmnd för FTF:s och FFO:s redovisningar och ställ­ningstaganden har legat enkäter med därtill anknutna uppföljningskonfe­renser, kompletterande intervjuer och annal tillgängligt erfarenhetsmaterial.

3.3.2 Tillämpningen av LSAB

Enligt försäkringsregistret, som förs hos försäkringsinspektionen, har med stöd av lagens bestämmelser styrelserepresenlation anmälts i 27 försäkrings­bolag, varav 22 riksbolag och 5 bolag med begränsat verksamhetsområde, I två bolag med begränsat verksamhetsområde har rätt till styrelserepre­senlation för de anställda ej förelegat utan har tillkommit genom frivilligt beslul av bolaget. Där försäkringsbolag ingår i koncerner eller tillhör samma "grupp", har i allmänhet samma personer utsetts till styrelseledamöter/supp­leanter i alla koncemens ellergruppens förelag.

Regeringen har genom beslut den 20 september 1974 medgett Arbets-

 

Prop. 1975/76:169                                                    21

marknadens Försäkringsaktiebolag undantag från lagen men har förenat undantaget med vissa villkor.

3.3.3   Arbetstagarledamöternas möjligheter att följa och delta I styrelsens be­handling av olika frågor

Enligt FTF:s undersökning är antalets styrelsesammanträden i genom­snitt sju per år. Sammanträdena tar i genomsnitt två timmar och hålls på arbetstid i nästan alla företag. Försvårande faktorer synes inte föreligga i dessa procedurfrågor.

Främst upplevs det som en brist att man saknar personalmedverkan i styrelsens olika delorgan, t. ex. arbetsutskott. Man anser sig behöva repre­sentation i alla arbetsgmpperingar av fast eller tillfällig karaktär inom eller förbundna med styrelsen. Här handläggs eller avgörs i realiteten många ärenden, som är mycket viktiga för företaget och de anställda.

Ett annat starkt understmket krav är att bättre förberedelsemöjligheter i många fall är erforderiiga. I ungefär hälften av företagen förekommer det att nödiga handlingar inte tillställs ledamötema i god lid före samman­trädena och att inte ens dagordning distribueras före sammanträdet. Denna ordning anser man inte kan accepteras i framtiden. Protokoll från styrelsens sammanträden måste tillställas ledamöterna. På många håll brister det också i planeringen av styrelsearbetet. Enligt FFO:s redovisning av enkäten på arbetsgivarsidan har några problem i egentlig mening inte rapporterats från försöksverksamheten. Organisationen betonar dock att erfarenheterna är relativt begränsade eftersom så kort lid förflutit sedan de nya ledamöterna tog plats i styrelserna. Några negativa effekter av de anställdas styrelse­representation har inte noterats. Innehållsmässigt har styrelsearbetet förblivit detsamma som tidigare, dvs. inriktat på att översiktligt planera och kon­trollera verksamheten i företaget. I intet fall har formell omröstning fö­rekommit. Samtliga ordinarie ledamöter får utom i något fall samma skrift­liga information före sammanträdena. Informella diskussioner förekommer vid sidan av styrelsearbetet också med arbetstagarrepresentantema.

Försäkringsanställdas förbund, vars erfarenheter bygger på styrelserepre­sentation endast i ett bolag, Folksam, redovisar endast några få kritiska synpunkter. Skriftlig dokumentation bör utsändas i god tid före styrelse­sammanträdena. I styrelsen redovisade åtgärder och planerade verksamheter bör ges en djupare analys. 1 anslutning till en överenskommelse om re­presentation i Folksams styrelse träffades avtal om de anställdas represen­tation i de andra beslutsorgan som ingår i företagsorganisationen. Eftersom de anställda är representerade i alla centralorgan utom direktionen är de flesia frågor som kommer upp till behandling i styrelsen redan kända och påverkade av de anställdas representanter. Arbelstagarrepresentanlernas ar­bete i styrelsen har därför inskränkt sig till att bevaka frågomas slutgiltiga behandling i enlighet med de riktlinjer som har beslutats i de förberedande

 

Prop. 1975/76:169                                                   22

organen.

I skrivelse till försäkringsinspekiionen lämnar Folksam en bred re­dogörelse för sin omfattande försöksverksamhet med arbetsplatsdemokrati på alla nivåer i företaget. Slyrelserepresentationen är en av flera åtgärder för att säkra inflytande åt de anställda. Styrelsens arbetsformer har under försöksperioden varit desamma som tidigare. De anställdas representanter har hittills inte funnit anledning till större aktiviteter eller särskilda ingri­panden i styrelsens arbete. Enligt Folksams bedömning har tyngdpunkten för beslutsmedverkan och inflytande för de anställda mera varit knuten till beslutsorgan i Folksams interna organisation än till arbetet i styrelsen. Styrelserepresentationen och avtalet om arbetsplatsdemokrati har inneburit ett ökal engagemang i och inflytande på frågor som rör Folksams skötsel. Arbetet med att hitta de bästa formerna för samverkan aren utvecklingsfråga på lång sikt. Ett ökat inflytande för personalen kan inte åstadkommas endast genom organisatoriska förändringar. Det kräver ett målmedvetet och lång­siktigt arbete med samarbetsträning, information och utbildning som efter­hand gör fler och fler anställda intresserade av och delaktiga i den före­tagsdemokratiska processen.

3.3.4   Storleken av försäkringsbolagens styrelser och proportionen mellan olika styrelseledamöter

I fråga om graden av ökat inflytande och ansvar i styrelsebesluten be­tecknas enligl FTF:s enkät förändringarna ännu så länge som måttliga. Förändringar noteras främst på kontakt-, informations- och insynsområdel. Storieken på styrelsen har dock påtaglig betydelse såtillvida att den fackliga sidans möjlighet till genomslag för sina synpunkter är starkt avhängig av denna. Två fackliga ledamöter i en styrelse, som i något fall närmar sig 30 ledamöter, är en helt felaktig proportion. En bätlre balans måsle å-stadkommas med sikte på likaställning för de anställda. Ett steg i den rikt­ningen kunde tills vidare anges genom en med tiden successivt ökande kvoteringsregel i lagen.

Enligt FFO är styrelserepresenlation en samverkansform bland många andra för att tillvarata och tillgodose intresset för medinflytande från de anställdas sida. Storieken av representationen måste dock bedömas genom en intressenlavvägning. Därvid måste det konsumentbelonade inslaget i för­säkringsrörelsen särskilt beaktas.

När del gäller sammansättningen av styrelsen i ett fackligl-kooperativt företag som Folksam, har Försäkringsanställdas förbund den principiella åsikten att konsumenterna bör inneha styrelsemajoriteten. Del kan dock ifrågasättas om inte de anställdas styrelserepresentation bör utökas så alt den omfattar fler än som f. n. två av tretton ledamöter.

 

Prop. 1975/76:169                                                   23

3.3.5 Arbetstagarledamöternas möjligheter att informera och samråda med
medaiiställda i styrelsefrågor

På sekretessområdet synes enligt FTF:s undersökning råda en betydande osäkerhet och någon fast praxis förefaller inte ha utbildats. En precisering i lagtexten anses önskvärd. Del anses inte tillfredsställande att slyrelsens majoritet skulle kunna hindra den fackliga sidans interna samråd i viktiga angelägenheler. 1 finans- och låneärenden bör dock en sekretess jämförbar med den som gäller i bankärenden kunna tillämpas. I övriga ärenden bör de fackliga representanterna i likhei med övriga styrelseledamöter ha rätt till intern information och överiäggning med sina uppdragsgivare efter egen bedömning.

Enligt övriga enkäter har några speciella problem med sekretessfrågor inte förekommit. De ärenden som blir föremål för särskilda beslut om tyst­nadsplikt rör sig huvudsakligen om mera känsliga konkurrensfrågor samt finans- och låneärenden. I övriga frågor har det varit fritt för arbetstagar­representantema att informera och samråda med berörda medlemmar.

3.3.6 Andra erfarenheter och synpunkter

Inga avgörande olägenheter har rapporterats vad gäller arbetet i koncern­företag. Del har dock påpekats att någon alternativ lösning behöver utarbetas för utländska företag utan egentlig styrelse i Sverige. Erfarenheterna från arbetet i de s, k. partsbolagen, dvs. där arbetsmarknadsparter är ägare, tyder enligt FTF på att lagens undantagsbestämmelser helt kan utgå eller be­gränsas.

Likvärdigheten mellan löntagarrepresentanter och övriga styrelseledamö­ter bör enligt FTF:s enkät markeras också i ersättningsfrågan, dvs. ersättning bör utgå efter samma regler för alla styrelseledamöter. Detta förekommer nu endasl i mindre utsträckning. Tillämpningen av kreditjäv anses i vissa fall otillfredsställande, speciellt för de i tjänsten reseskyldiga med egen bil. Sådana genom avtal eller praxis bundna arbetsvillkor eller förmåner för den anställde bör inte få inskränkas genom styrelseuppdraget.

I fråga om utbildning framgår av redovisningen att FTF har arrangerat gmndutbildning för de valda representantema. Denna har ägt mm i gmpper om ca 20 personer per gång och i allmänhel omfattat tre dagar. Utbild­ningsinriktningen har avsett arbetets formella ram, de praktiska formerna för styrelsearbetet och de fackliga kontakt- och kommunikationsfrågorna. Förbundet avser att fortsätta denna verksamhet för nytillträdande repre­sentanter och att hålla löpande vidareutbildning i konferensform. Statsun­derstödda aktiviteter - genomförda gemensamt med arbetsgivarsidan - kan vara önskvärda.

 

Prop. 1975/76:169                                                   24

3.3.7   Försäkringsinspektionens slulsalser

Försäkringsinspektionen anför som en allmän värdering av styrelsere­presentation för de anställda att den på alla håll upplevs som ett positivt inslag i den nya förelagsmiljö, som successivt synes växa fram. En på rimligt sätl begränsad personal medverkan i företagsledningen måste vara av stort värde även för det konsumentintresse på försäkringsområdet, som inspek­tionen främst är inrättad för alt tjäna. Den hittillsvarande lillämpningsliden har varil alltför kort för att definitiva omdömen skall kunna göras om i vad mån den valda tekniken med styrelserepresentation på sikt får någon större belydelse då det gäller inflytande och ansvarstagande. Tills vidare torde värdet i de nya reglerna ligga i de ökade kontakt-, informations- och insynsmöjligheter, som anordningarna ger som komplettering till andra på­verkans- och kontrollvägar.

Det tekniska genomförandet av styrelserepresentationen synes enligt in­spektionen ha löpt problemfritt i de aktuella företagen. Som allmänt för­svårande hinder i styrelsearbetet har FTF angett, att den fackliga sidans möjligheter att driva sina synpunkter begränsas av det antal ledamöter som de anställda för tillsätta enligt lagen. Styrelserna är många gånger stora. Bättre balans bör enligt FTF åstadkommas med sikte på paritetsslällning i styrelsen för de anställda. Vidare framhålls att man saknar personalmed­verkan i styrelsens olika delorgan, t. ex. arbetsutskott.

Frågan om representationens omfattning kan enligt inspektionen knappast bedömas inom ramen för en utvärdering av erfarenhetema av försökslag-sliftningen. Inspektionen gör emellertid den reflexionen, att det med gäl­lande gmndvärderingar lorde vara uteslutet att ge de anställda lika stort inflytande som konsumenterna/ägarna på det i övervägande grad konsu-mentägda försäkringsområdet. Även med andra värdepremisser som gmnd synes en dylik ordning strida mot konsumentintresset.

Då det gäller personalmedverkan i arbetsgrupperingar mom eller förbund­na med styrelsen konstaterar försäkringsinspek-tionen att man rör sig på ett ej i lag reglerat område. Övervägande skäl talar för att man till en början söker komma överens om lösningar, som är meningsfyllda och acceptabla för bägge parter. Inspektionen är dock inte främmande för att i ett längre perspektiv på försäkringsområdet kan tänkas en lagfäst rätt till medverkan

r

på något lägre men från personalsynpunkt mera meningsfyllda beslutsnivåer. I fråga om möjligheterna för de anställdas representanter i styrelsen att informera och samråda med medansiällda i frågor som behandlas i styrelsen synes någon fast praxis ännu inte ha utvecklats. Uppenbart är dock, att representation för de anställda i styrelsen rimligen måste fömtsätta rätt till viss information och samråd "bakåt". Denna fråga hör till de avgjort vik­tigaste på området. Målet bör vara att frihet skall föreligga för de anställdas representanter i den utsträckning som är möjlig utan skadeverkningar för bolaget. Förhållandena växlar från företag till företag och att lagfästa en

 

Prop. 1975/76:169                                                   25

generell ordning måste därför betraktas som mindre lämpligt. Spörsmålet kan lämpligen tas upp till överiäggningar mellan de anställdas organisationer och försäkringsbranschen i syfte att nå fram till vissa gemensamma riktlinjer.

Informationen till styrelseledamöterna före sammanträdena tycks brista på vissa håll liksom den tidsmässiga planeringen av styrelsearbetet och for­men för interninformationen efter sammanträdena om vad som har be­slutats. Betydande skillnader föreligger i olika företag.

Funktionen som styrelseledamot kräver åtskillig specialutbildning även då uppdraget anförtros åt mycket branschkunniga personer. FTF - som är den på området helt dominerande organisationen - har här nedlagt ett mycket förtjänstfullt arbete. Detta kommer att fortsätta med löpande vidareutbild­ning, vilket är positivt och nödvändigt.

Några speciella problem vid styrelserepresentation i koncernbolag synes inte ha förekommit. Inte heller tillämpningen av lagens undantagsbestäm­melse, enligt vilken undantag kan förekomma från lagen där arbetstagar­representation kan medföra väsentliga olägenheter, har erbjudit några pro­blem.

Sammanfattningsvis uttalar försäkringsinspekiionen att representation för de anställda i försäkringsbolagsstyrelser av alla upplevs som ett värdefullt inslag i arbetet. Försöksverksamheten har hittills varit för kort för ett de­finitivt ställningstagande till en permanent lagstiftnings innehåll. Övervä­gande skäl synes därför tala för att försöksperioden utsträcks med förslagsvis ytteriigare två år.

4   Remissyttrandena

4.1 Bankområdet

Remissinstanserna är positiva till den hittillsvarande försöksverksamheten med styrelserepresenlation förde anställda i bankinstitut. I likhei med bank­inspektionen anser man att utvärderingen har gett ett övervägande positivt resultat och att särskilda problem inte har förekommit i nämnvärd utsträck­ning. De flesta remissinstanserna anser att lagstiftningen nu bör perma­nentas, dvs. göras icke tidsbegränsad. En permanentad lagstiftning tillstyrks av bankföreningen, bankmannaförbundet, Banklnslitutensarbetsgivareorganisa-tlon (BAO), PK-banken, Sveriges föreningsbankers förbund och centralorgani­sationen SACOISR.

För en förlängd försökslagstiftning uttalar sig endast sparbanksföreningen, som bl. a. anför att det i praktiken inte har någon större betydelse om man väljer detta altemativ eller ger lagen permanent karaktär. För det första alternativet talar emellertid den korta försöksperiod som eventuella änd­ringsförslag måste baseras på och osäkerheten om effekterna av kommande lagstiftning på arbetsrättens område. Sparbanksföreningen framhåller alt erfarenheterna av lagen enligt den presenterade utvärderingen måste be-

 

Prop. 1975/76:169                                                   26

tecknas som goda.

Bankföreningen och BAO anser att erfarenheterna under försöksperioden är sådana att den nu gällande lagen bör kunna göras permanent. Båda för­utsätter därvid att lagen får samma innehåll som f. n.

Ett i stort sett oförändrat innehåll i en permanentad lagstiftning fömtsätts också av PK-banken och Sverigesföreningsbankers förbund. PK-banken vits­ordar att erfarenheterna av de anställdas deltagande i styrelsearbetet för bankens del varit positiva och alt en permanentning av nuvarande för­sökslagstiflning kan ske utan olägenhet. Insynen för de anställda har för­bättrats icke oväsentligt genom deras representation i styrelsen, såväl kvan­titativt som kvalitativt. Förbundet anser sig inte ha anledning alt nu dis­kutera de förslag om utvidgning av lagstiftningen som har framförts av bankmannaförbundet, i synnerhet som dessa är mycket ofullständigt moti­verade. Skulle dessa frågor aktualiseras i en ny lagstiftning förutsätter för­bundet att ell sådani förslag remissbehandlas.

Bankmannaförbundet delar inte bankinspektionens uppfattning att ytter­ligare försökslagstiftning är erforderiig. Även om lagen har varit i kraft under relativt kort tid har en så grundlig utvärdering skett att lagstiftningen kan göras permanent. Förbundet pekar också på de erfarenheter som har framkommit vid liknande utvärderingar från näringslivet i övrigt. Dessa erfarenheter har betydelse för frågan i stort om facklig styrelserepresenlation för de anställda och lagstiftningens uiformning. Det specifikt banksekreta är det enda, som inte är gemensamt med förhållandena i näringslivet i övrigt. En rad skäl kan anföras för att lagstiftningen om facklig styrelse-representation bör vara i princip lika för hela arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund är det angeläget att bankförelagen, vad avser facklig styrelsere­presentation, omfattas av samma lagstiftning som kan komma att gälla för arbetslivet i övrigt. Sistnämnda synpunkter anförs också av SACOISR.

I fråga om tillämpningsområdet har bankmannaförbundet den principiella uppfattningen att minimikravet på 50 anställda för facklig sty­relserepresentation är en godtycklig gräns, som bör slopas. Om detta sker, skulle behovet av lokala överenskommelser minska. Sådana överenskom­melser, som enligt bankinspektionen kan vara ett alternativ i sådana fall då lagen inte är lillämplig, torde mestadels få den innebörden, alt styrel­serepresentationen för de anställda begränsas i förhållande till den lagstad­gade rätten. Förbundet är därför tveksamt till värdet av sådana överens­kommelser. Trots rekommendationer från departementschefen i prop. 1973:186 har bankerna ställt sig negativa till styrelserepresentation i bank­institut med mindre än 50 anställda.

Bank/öreningen anser att minimikravet på 50 anställda bör behållas. Såvitt gäller bankföreningens medlemsbanker skulle ett slopande av varje stor­leksbegränsning få betydelse endast för Bohusbanken med f. n, 13 anställda. Facklig styrelserepresenlation i ett bankföretag av så begränsad storiek skulle innebära ett avsleg från den allmänt accepterade principen om viss mi-

 

Prop. 1975/76:169                                                   27

nimistoriek på företaget för att sådan styrelserepresenlation skall vara me­ningsfull.

BAO anser att en minimigräns bör finnas med tanke på att styrelsere­presentation för anställda i små banker kan vålla praktiska problem och att en viss minimistoriek på företaget krävs för alt en facklig representation .skall vara meningsfull. Del finns inget sakligt skäl att minimigränsen skall vara en annan för bankerna än vad som gäller för näringslivet i övrigi. BAO motsätter sig ej all hittillsvarande minimigräns behålles.

Sparbanksföreningen framhåller att utvärderingen klart har visat att sty­relserepresentation för de anställda i försia hand har betydelse för infor­mation, insyn och samråd. En lagstiftning bör främsl omfatta företag, där dessa problem inte på annat sätt för en naturlig lösning. Erfarenhetsmässigt vet man att informationsproblem etc. bör uppstå just vid en företagsstorlek av ungefär den i lagen angivna. Inte minst med tanke på att en styrel­serepresenlation för de anställda kan vålla vissa praktiska problem i riktigt små sparbanker anser sparbanksföreningen att den hittills gällande gränsen 50 anställda kan behållas.

Antalet arbetstagarledamöter i bankernas styrelser bör enligt bankmannaförbundet anges till minst två jämte lika många suppleanter, I större bankinstitut med som regel större antal styrelseledamöter bör den fackliga styrelserepresentationen utökas. Ett annat sätt, om än mindre till­fredsställande, att uppnå en utökning är alt arbetstagariedamöternas supp­leanter ges närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden. I den mån slyrelsens suppleanter i övrigt kallas till sammanträden skall också arbetstagarsidans suppleanter kallas.

Övriga remissinstanser, som yttrat sig över bankmannaförbundets förslag om ett utökat antal arbetslagariedamöter, är kritiska mot en sådan ändring. BAO och sparbanksföreningen framhåller att bankmannaförbundets förslag går längre än vad som gäller för näringslivet i övrigt och avstyrker en sådan särbehandling av banksektorn. Bankernas styrelser var enligt BAO slora redan före lagen om de anställdas styrelserepresentation och en ytteriigare utökning av antalet styrelseledamöter nu skulle sannolikt ej främja sty­relsearbetet. Bankföreningen vänder sig emot alltför stora styrelser och anser att antalet bankanställda i förhållande till antalet övriga styrelseledamöter inte bör vara för högt. Varken resultatet av försöksverksamheten eller andra omständigheter talar för ett behov av mer än två arbetslagariedamöter jämte suppleanter.

PK-banken anser det angeläget att styrelsen av rent praktiska skäl inte tillåts växa alltför mycket, PK-bankens styrelse har f. n. 16 ordinarie le­damöter, av vilka endast en, verkställande direktören, representerar bank­ledningen och tre de anställda. Av de fyra suppleanterna representerar en bankledningen och två de anställda. Med den mångskiftande och lands­omfattande verksamhet, som PK-banken bedriver, är det önskvärt att hu-

 

Prop. 1975/76:169                                                   28

vudparten av styrelseledamöterna rekryteras utanför banken, dvs. att banken i största möjliga omfattning tillförs erfarenheter utifrån. En utökad per­sonalrepresentation i de största bankernas styrelser kan därför ifrågasättas.

Frågan om arbetstagarrepresentation i branschorgan, koncernföretag  m.  m.   tas upp av några remissinstanser.

Bankmannaförbundet upprepar sitt förut framförda yrkande att styrelse­representationen bör utsträckas till de tre branschorganen Svenska bank­föreningen. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers för­bund, gemensamägda företag såsom Bankgirocentralen och Bankdata även­som koncernledningar(föri. ex. de sparbanksägda aktiebolagen). Anledning­en är att i dessa organ - varav flertalet har ett belydande antal anställda - fattas beslut dels av stor betydelse för de där anställda men också av övergripande karaktär, som direkt påverkar arbetsförhållandena inom ban­kerna och bankväsendet som helhet.

De två först nämnda branschorganen avstyrker bankmannaförbundets för­slag medan Sveriges föreningsbankers förbund inte tar upp frågan till diskus­sion. Bankföreningen understryker att bankföreningens styrelse inte fattar några beslut av övergripande karaktär. De beslut, som påverkar arbetsför­hållandena i bankerna, fattas av bankerna var för sig. Bankföreningen anser därför att skäl saknas att införa möjlighet till facklig styrelserepresentation i dess styrelse.

Sparbanksföreningen anför bl. a. att den som ideell förening och branschor­gan har att ge service till och företräda den samlade sparbanksrörelsen. Däremot fattas inte beslut som verkar helt bindande för enskilda sparbankers styrelser. Anställda i enskild sparbank kan sålunda via sina representanter i varje fråga föra fram sin mening i den egna sparbankens styrelse. Denna möjlighet beskärs inte av beslut i sparbanksföreningens styrelse. Represen­tanter för sparbanksföreningens anställda i föreningens slyrelse kan där rim­ligen inte bevaka de för sparbankspersonalen mycket vitala intressen som bankmannaförbundet anser föreligga. Vad däremot gäller styrelserepresen­lation i exempelvis koncernledningar kan sakskäl tala för bankmannaför­bundets uppfattning. Sparbanksföreningen vill dock hävda att en särskild lagstiftning för koncernföretag knutna till banksektorn inte kan vara moti­verad utan denna fråga bör regleras enhetligt för hela näringslivet.

Arbetstagarrepresentation i regionstyrelse, direktion, ar­betsutskott m. m. under själva huvudstyrelsen diskuteras av de fiesta remissinstansema.

Bankmannaförbundet anser att rätt till representation för de anställda bör finnas i regionbanks- och regionstyrelser inom olika bankinstitut. Styrel­serepresentationen måste också kompletteras med facklig representation i direktioner, arbetsutskott, ledningsgrupper och liknande beslutsorgan. En rad för personalen viktiga frågor handläggs och avgörs på dessa t)eslutsnivåer.

När det gäller styrelser inrättade under den centrala bankstyrelsen måste enligt bankmannaförbundet skillnad göras mellan å ena sidan lokala kon-

 

Prop. 1975/76:169                                                   29

torsstyrelseroch styrelser förjordbrukskassa samt å andra sidan regionstyrelser (distrikts-, områdesstyrelser etc). I de förra anser förbundet alt ar­betstagarrepresentation har ett begränsat värde. I sitt remissvar angående förslaget till utökad offentlig representation i affärsbankerna bar förbundet dock anfört att frågan om representation för de anställda även på kontors-styrelsenivå kan aktualiseras, om den föreslagna kommunala representa­tionen i de lokala kontorsstyrelserna skulle innebära att dessa fär ökad be­tydelse och därmed en på sikt stärkt ställning. Regionstyrelserna har av den centrala bankstyrelsen ofta utmstats med betydande självständiga be­fogenheter. Därför är det väsentligt att arbetstagarrepresentationen i den centrala styrelsen kompletteras med representation i regionstyrelse eller motsvarande organ.

De delegatgmpper såsom arbetsutskolt och liknande, som ibland utses inom den centrala styrelsen, har ofta styrelsens uppdrag att avgöra många för banken och därmed för de anställda viktiga frågor. De av regeringen utsedda offentliga styrelserepresentanterna i vissa affärsbanker ges enligt banklagen räll alt ingå i dessa gmpper. Motsvarande regler bör enligt bank­mannaförbundet införas för arbetstagarrepresentantema. Förbundet anser i likhei med bankinspektionen att - med hänsyn till den centrala bank­styrelsens övergripande ansvar och kontrollerande funktion - representation av banksiyrelseledamöter är mest meningsfull i sådana centrala lednings­organ som bl.a. förbereder styrelsens beslut. Härmed avses i första hand bankernas direktioner (ledningsgrupper) och liknande beslutsorgan som, för­utom att de har tilldelats beslutsrätt i en rad betydelsefulla frågor, också förbereder styrelseärenden såväl vad gäller planerings- och budgetfrågor som enskilda ärenden.

En facklig representation på nivåer under styrelsen förordas också av SACO/SR. Styrelsearbetet bar i huvudsak upplevts som insyn och samråd. Detta talar för att de bankanställdas medbestämmande måste kompletteras med representation även på andra nivåer inom bankerna, t. ex. i regionala styrelser, direktioner, arbetsutskott m. fi. organ, där bl. a. ur personalsyn­punkt viktiga frågor behandlas.

Negativa lill lagregler om arbetstagarrepresentation i de nämnda organen inom bankerna är bankföreningen, BAO, PK-banken och sparbanksföreningen. Samtliga ansluter sig i allt väsentligt till bankinspektionens uttalanden. De anser sålunda att det med hänsyn till olikheter i bankernas storiek och organisation är svårt att fastlägga generella regler och att goda fömtsättningar finns att i samförstånd mellan varje bank och dess anställda skapa erforderiiga former för medinfiytande, i den mån sådana inte redan har etablerats. PK­banken anför bl. a. att bankens organisation och arbetsformer kan behöva ändras och att en bundenhet i fråga om facklig representation i vissa be­slutsorgan kan innebära en låsning, som inte gagnar några intressen.

När det gäller representation för de anställda i de lokala föreningsban­kernas, dvs. jordbrukskassornas styrelser framhåWer Sveriges föreningsbankers

 

Prop. 1975/76:169                                                   30

förbund starkt det nära organisatoriska samband som finns inte bara mellan regionbank och lokalbank ulan även mellan lokalbankerna inbördes. Detta gör att personalen i dessa banker bör betraktas som en personaladminislrativ enhel och alt någon särskild representation i de lokala föreningsbankernas styrelser inte är motiverad. Förbundet konstaterar med tillfredsställelse att dessa synpunkter delas av bankinspektionen.

I fråga om styrelsearbetets former och innehåll anser bankmannaförbundet att enkäten har visat att dagordning eller föredragnings­lista och annat material avsett att behandlas på styrelsesammanträdena endast i begränsad omfattning utsänds till styrelseledamöterna i god tid före sammanträdena. Ett sådant förfarande medverkar till att styrelsens ar­bete uppfattas som en formalitet. Även om lämpligheten av att lagfästa regler om hithörande frågor kan diskuteras, anser bankmannaförbundet att del är av utomordentlig betydelse att lagstiftarens uppfattning om vad som skall anses vara god sed vid styrelsearbetet kommer till klart uttryck. Till god sammanträdesordning hör även all tillställa styrelseledamöter och supp­leanter protokoll från sammanträdena. För arbetstagarrepresentantema är de nu upptagna frågorna av stort intresse vad gäller samrådsmöjligheter och vidareinformation lill de anställda. Förbundet motsätter sig självfallet inte att information av banksekret natur utesluts från i förväg utsänt material och från utsända protokoll.

Sparbanksföreningen delar bankmannaförbundets uppfattning att styrel­seledamöternas möjligheter att på ett meningsfullt sätt delta i styrelsearbetet ökar om föredragningslista och övriga handlingar utsänds i förväg. Detta är emellertid ett generellt problem som gäller lika för alla ledamöter och bör därför inte regleras i en lagstiftning som gäller endast de bankanställdas representanter. I stället måste varje banks styrelse på egen hand finna ett effektivt arbetssätt. Praktiska skäl kan i vissa fall tala för att förhandsin­formation inte kan distribueras till styrelsens medlemmar. Sparbanksför­eningen avstyrker därför en generell lagregel i denna fråga.

BAO och bankföreningen anser i likhet med bankinspektionen att det av sekretesskäl måste iakttas stor försiktighet vid utsändandet av material till styrelsens ledamöter. Liksom inspektionen anser bankföreningen all en dag­ordning, som inte specifikt anger ärenden av sekret natur, jämte annat icke sekret material bör kunna utsändas före styrelsesammanträde. Däremot finns det knappast anledning att införa lagbestämmelser härom. Även be­träffande styrelseprotokollen begränsar sekretesskäl möjligheten till distri­bution. Arbetstagariedamöterna har goda möjligheter att ta del av origi-nalprotokollel på den plats där del förvaras av banken.

Rätten lill information och samråd mellan facklig sty­relseledamot och de anställda bör enligt bankmannaförbundet fastslås i lagen. Styrelsen skall inte kunna fatta generella beslut om sekretess, som hindrar intern information och samråd i den fackliga organisationen. Förbundet delar bankinspektionens uppfattning att enskilda kreditärenden inte bör vara

 

Prop. 1975/76:169                                                    31

föremål för förhandssamråd och vidareinformation. Frågor som omfattas av banksekretess, dvs. frågor om enskilds förhållande till banken, har sällan sådant intresse för de anställda att konflikter mellan banksekretess och in­formationsbehov ter sig sannolika. Bortsett från ärenden som omfattas av banksekretess är en bank jämförbar med vilket förelag som helst. De ärenden som en bankstyrelse har till behandling bör med nämnda undantag från informationssynpunkt bedömas på samma sätt som i andra företag.

BAO, bankföreningen och sparbanksföreningen avstyrker bankmannaför­bundets förslag om att lagfästa en ovillkorlig rätt för arbelslagariedamot att vidareinformera och samråda med övriga anställda. Enligt BAO:s mening borde nuvarande praxis, som innebär att styrelsen fattar beslut i frågan, vara tillfyllest. Bankföreningen och sparbanksföreningen ansluter sig till bank­inspektionens uppfattning att vissa frågor bör undantas från arbetstagar­samråd och information till medansiällda, nämligen dels frågorsom omfattas av banksekretess, dels frågor i vilka banken själv har ett sekretessintresse, t. ex. om etablering, fastighetsförvärv, utnämningar och vissa andra per­sonalfrågor. Bankinspektionens uppfattning synes enligt bankföreningen överensstämma med vad departementschefen uttalade i denna fråga vid den nuvarande försökslagstiftningens tillkomst (prop. 1973:186 s. 32).

PK-banken framhåller att sekretesshänsyn, särskilt gentemot iredje man, måsle i en bankverksamhet alltid komma att tillmätas stor betydelse. Banken ansluter sig därför till bankinspektionens uppfattning att vissa frågor bör undantas från arbetstagarsamråd och vidareinformation.

4.2 Försäkringsområdet

Remissinstanserna anser liksom försäkringsinspektionen att utvärdering­en i stort setl har gett ett positivt resultat och att styrelserepresentationen för de anställda har genomförts problemfritt i försäkringsbolagen. En per­manentad lagstiftning förordas av Försäkringsbolagens förhandlingsorganisa­tion (FFO). Försäkringsijäiistemannaförbundet (FTF) och SACO/SR.

För en föriängd försökslagstiftning utlalar sig endast Folksam, som an­sluter sig lill försäkringsinspektionens förslag, Folksam konstaterar därvid att inspektionens förslag väl sammanfaller med Folksams erfarenheter. An­visningen om förhandlingar för att finna fastare former för styrelserepre­sentation uppfattar Folksam som lämplig med hänsyn till de olika förut­sättningar som råder.

FFO anser att lagen bör permanentas i oförändrat skick. Sökandet efler ändamålsenliga och tillfredsställande metoder för samråd och beslulsmed-verkan kommer att i hög grad påverkas av den förestående omdaningen av arbetsrätten. Den nya lagstiftningen på detta område kommer att snart leda fram till nya föreiagsanpassade samverkansformer som tillförsäkrar de anställda en kontinueriig påverkan på de mest intressanta och viktiga be­sluten i företagel. Arbetstagarrepresentation i styrelsen är en samverkans-

 

Prop. 1975/76:169                                                   32

form bland många för alt tillgodose och tillvarata intresset för medinflytande från de anställdas sida. Representationens storlek måste dock bedömas genom en intressentavvägning, varvid det konsumentbelonade inslaget i försäkringsrörelsen måste särskilt beaktas. Övriga instmment för medin­flytande i företagen kan komma att medföra en höggradig personalpåverkan på besluten i den löpande förvaltningen. Behovet av insyn och deltagande i styrelsens kontrollerande och planerande verksamhet måste därför anses vara rimligt tillgodosett genom nu gällande lagbestämmelser.

SACOISR anför bl. a. att styrelseart)etet i huvudsak har upplevts som insyn och samråd. Detta talar för alt medbestämmandet kan behöva kom­pletteras med representation även på andra nivåer, t. ex. i arbetsutskott m. fl. organ, där bl. a. ur piersonalsynpunkt viktiga frågor behandlas. De försäk-ringsanställda får inte ges en särställning gentemot anställda i aktiebolag och motsvarande. SACO/SR tillstyrker att lagen i övrigt ersätts av en per­manent lagstiftning om styrelserepresenlation för de anställda i försäkrings­bolag.

FTF anser det inte acceptabelt med en ytteriigare föriängning av försöks­perioden. Systemet har prövats i drygt 2 år. Under denna period har inget remissorgan påvisat några nackdelar med systemet. Tvärtom synes flertalet ha den uppfattningen att styrelserepresentationen har medfört påtagliga för­delar för såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Det är därför angeläget att försökslagsliftningen ersätts med en permanent lag. En sådan ny lag kan dock kringgås, t. ex. genom att styrelserna inrättar arbetsutskott eller andra liknande organ. För den skull är det helt nödvändigt att arbetstagarna också i dessa organ tillförsäkras representation via lagligt stöd.

FTF berör också frågan om antalet ledamöter. Förbundet har som sin principiella målsättning att arbetstagarna skall tillförsäkras en med arbets­givarnajämbördig ställning. Denna uppfattning skall självfallet inte uppfattas så att förbundet i alla lägen eftersträvar hälften av styrelseposterna. 1 den mån statsmakterna vill bereda plats för andra intressenter än arbetsgivare och arbetstagare, t, ex. konsumenter eller offentliga företrädare, i försäk­ringsföretagens styrelser innebär FTF:s uppfattning en gentemot arbetsgi­varen jämbördig ställning i övrigt. Detta innebär att arbetsgivare och ar­betstagare, sedan övriga intressenter tillträtt sitt antal platser, delar lika på återstoden av platserna.

Det av FTF förordade systemet kan enligt förbundet möjligen vara en för tidigt väckt tanke att genomföra omedelbart i samband med en per­manentning av lagstiftningen. I så fall vill FTF dock att antalet arbets­tagarledamöter i förhållande till arbetsgivariedamöterna utökas i styrelsen och andra organ. Detta skulle kunna ske genom någon kvoteringsregel. I övrigt hänvisar förbundet till vad som har anförts i dess yttrande till försäkringsinspektionen i samband med utvärderingen.

Del kan slutligen nämnas att Försäkringsanställdas förbund och Svenska försäkringsbolags riksförbund har avstått från all yttra sig vid remissbehand-

 

Prop. 1975/76:169                                                   33

lingen. Försäkringsanställdas förbund, som företräder de anställda inom Folksam, har avgivit yttrande till försäkringsinspektionen i samband med utvärderingen. Yttrandet har redovisats under avsnitl 3,3.

5 Föredraganden

5.1 Allmänna synpunkter

Genom lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i ak­tiebolag och ekonomiska föreningar flck de anställdas lokala fackliga or­ganisationer rätt att utse två ledamöter i styrelsen för företag med mer än 100 anställda. Undantagna från lagen är bl. a. bankaktiebolag, försäk­ringsaktiebolag och ekonomiska föreningar inom jordbrukskasserörelsen.

De anställda i bankinstitut och försäkringsbolag som har minst 50 anställda fick rält till styrelserepresenlation genom lagen (1973:1093) om styrelse­representation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Lagen trädde i kraft den I januari 1974. Skälet lill alt dessa institut särbehandlades var främst att banklagarnas bestämmelser om styrelse i bankinstitut för­anledde särskilda överväganden. Begränsningar finns sålunda i fråga om del totala antalet styrelseledamöter och antalet anställda som får ingå i sty­relsen. Med hänsyn lill försäkringsbolagens roll som kredilmarknadsinsti-tutioner ansågs det lämpligt att de anställdas styrelserepresenlation i dessa bolag löstes i nära anslulning till vad som kom i fråga för bankinstitulen.

Båda lagarna om styrelserepresenlation för de anställda är av försökska­raktär och gäller lill den I juli 1976. På regeringens uppdrag har den hittills pågående försöksverksamheten blivit utvärderad. På grundval av de erfa­renheter som har gjorts under försöksperioden gäller det att nu ta ställning lill frågan om de anställdas styrelserepresentation i fortsättningen. Frågan om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska för­eningar i allmänhet kommer senare denna dag att behandlas av chefen för industridepartementet. Frågan om styrelserepresenlation förde anställda i bankinstilul och försäkringsbolag bör också i fortsättningen behandlas särskilt. Med hänsyn till alt många spörsmål är gemensamma i de båda lagstiftningsärendena har de beretts i samråd mellan mig och chefen för industridepartementet. Jag vill redan nu förutskicka att de förslag som läggs fram i fråga om bankinstitut och försäkringsbolag överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreslås i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och för­säkringsbolag omfattar bankaktiebolag, sparbanker, centralkassor för jord-bmkskredit, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. En för­utsättning är att företaget undet det senasle räkenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt minsl 50 arbetstagare. De anställda har rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbetslagariedamöter) och en suppleant för varje

3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 169

 

Prop. 1975/76:169                                                   34

sådan ledamot. Även om antalet anställda inte uppgår till 50, kan bolags­stämma, sparbanks huvudmän eller centralkassas stämma besluta att lagen skall tillämpas på förelaget eller att flera än två arbetslagariedamöter får utses av de anställda. Hänsyn skall inte tas till arbetstagarledamot vid till-lämpningen av de regler i banklagarna som begränsar antalet styrelsele­damöter och befattningshavares möjlighet alt utses till styrelseledamot.

Beslut om alt arbetstagarrepresentation skall inrättas i ett företag fattas av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företagel och som omfattar mer än hälften av arbetstagarna inom fö­retaget. Särskilda regler gäller om de anställda tillhör olika sådana orga­nisationer. Arbetstagarledamöter utses av lokal facklig organisation och skall utses bland de anställda hos företaget, 1 fråga om försäkringsbolag, som är koncernbolag, får arbetstagarledamot dock utses bland de anställda i annat koncernbolag inom samma koncern. Försäkringsbolag kan undantas från lagens tillämpning, om arbetstagarrepresentation skulle medföra väsentliga olägenheter för bolaget. I sådant fall skall föreskrivas åtgärder som på annal sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i företaget. Fråga om undantag prövas av regeringen.

På regeringens uppdrag har bankinspektionen och försäkringsinspektionen utvärderat försöksverksamheten såvitt avser bankinstitut resp. försäkrings­bolag. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med berörda arbetsmarknads­organisationer. En motsvarande utvärdering i fråga om styrelserepresenlation för de anställda i övriga aktiebolag och ekonomiska föreningar har gjorts av statens industriverk.

Jag skall i det följande ta upp nägra huvudpunkter i utvärderingen och hänvisar i övrigt till avsnitt 3.2 och 3.3, där inspektionernas utvärdering redovisas utföriigare.

Lagfäst rätt till styrelserepresenlation föreligger vid 75 bankinstitut med hänsyn till den nu gällande storleksgränsen 50 anställda. Rätten har ut­nytljals vid samtliga banker utom en, nämligen Svenska Handelsbanken, I denna bank är representation i styrelsen ordnad via en särskild stiftelse som förvallar aktier som de anställda äger i banken. Styrelserepresenlation för de anställda finns f n. i 13 (inkl. Svenska Handelsbanken) av totalt 14 affärsbanker, i 51 av sammanlagt 216 sparbanker och i 11 av totalt 12 centralkassor för jordbrukskredit. Ingen bank har utnyttjat möjligheten alt besluta om att lagen skall tillämpas på banken trots all antalet anställda är mindre än 50. I några sådana banker finns styrelserepresenlation utan tillämpning av lagen. På försäkringsområdet finns f. n. styrelserepresenlation i 27 försäkringsbolag, varav två bolag med mindre än 50 anställda frivilligt beslutat lillämpa lagen. Ett bolag med mer än 50 anställda har efter beslut av regeringen medgetts undantag från lagen på vissa villkor.

Försöksverksamheten vid både banker och försäkringsbolag har enligt inspektionernas utvärdering utfallit övervägande positivt. Slyrelserepresen­tationen för de anställda har sålunda genomförts i stort sett utan problem.

 

Prop. 1975/76:169                                                   35

De anställdas deltagande i styrelsearbetet upplevs i huvudsak som insyn och samråd och som ett komplement lill andra former för medinfiytande. Arbelstagarrepresentanlernas insatser har främst avsetl frågorom arbetsmiljö och personalpolitik.

Enligt utvärderingen anser arbetstagarrepresentantema alt den gällande lagen bör ändras på några punkter. Kraven på ändringar går bl. a. ut på att siorieksgränsen 50 anställda för rätt till styrelserepresentation bör slopas. Representation för de anställda anses befogad också i arbetsutskott, direk­tioner och liknande organ, som förbereder styrelseärenden. Från de bank­anställdas sida krävs representation i bankernas regionala styrelser.

Bankinspektionen och försäkringsinspektionen anser att försökstiden vid utvärderingen är alltför kort för att definitivt avgöra hur en permanent lag­stiftning skall se ut. Inspektionerna förordar därför att försöksperioden för­längs. Remissinstanserna delar uppfattningen all erfarenheterna av försöks­verksamheten är övervägande positiva. Så gott som alla instanserna både på arbetslagar- och arbetsgivarsidan förordar att lagstiftningen nu perma­nentas. Arbetsgivarorganisationerna förutsätter därvid att en ny lag får sam­ma innehåll som den gällande. Bankmannaförbundet och försäkringstjän-stemannaförbundel framför däremot krav på vissa ändringar i lagen.

För egen del vill jag framhålla följande. Försöksverksamheten med sty­relserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag har enligt de utvärderingar som nu har gjorts i stort sett utfallit myckel väl. De anställda har utnyttjat sin rätt lill styrelserepresenlation i alla bank-och försäkringsförelag som omfattas av lagen och där de inte redan är re­presenterade på annal sätt. Genom sina representanter i styrelserna har de anställda fått möjlighet att följa och delta i beslutsprocessen i företagens högsta beslutande organ i frågor som har betydelse för dem. Reformen har gett de anställda möjlighel till en bättre insyn i och ett ökat inflytande på sill förelags verksamhel och kan sålunda ses som en viktig del i den pågående demokratiseringen inom arbetslivet. Den omfattande utvärdering som har gjorts av industriverket i frågaom styrelserepresentation i aktiebolag och ekonomiska föreningar - ca 1 500 företag - överensstämmer i stort selt med erfarenhetema från bankerna och försäkringsbolagen.

Försökstiden har som inspektionerna framhållit varit förhållandevis kort. Med hänsyn till att erfarenheterna av försöksverksamheten är så goda anser jag emellertid att det nu finns tillräckligt underiag för att göra lagstiftningen ej tidsbegränsad och för alt bedöma hur en permanent lag bör utformas. Chefen för industridepartementet kommer senare denna dag att föreslå re­geringen alt lägga fram förslag om en permanent lag för aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Den gällande lagen bör läggas till grund förden nya permanenta lagen. Liksom hittills bör lagstiftningen alltså utgå från att de anställda skall ha minoritelsrepresentation och att deras lokala fackliga organisationer får be­sluta om styrelserepresentation skall inrättas eller inte. Om slyrelserepre-

 

Prop. 1975/76:169                                                   36

sentation i ett företag anses vara en mindre lämplig form för samarbete mellan de anställda och företaget, kan de anställdas fackliga organisationer i stället träffa överenskommelser om andra former för insyn och inflytande i företaget.

Jag vill framhålla att en permanentning av lagen om de anställdas sty­relserepresenlation givetvis inte innebär att lagreglerna på området skall anses slutgiltiga. Det förslag till ny lag om medbestämmande i arbetslivet som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag avser att anmäla innehåller viktiga nyheter i fråga om de anställdas inflytande och medbestämmande i förelagen. I princip varje fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare kommer att kunna tas upp till för­handling och regleras i avtal. Jag vill inle utesluta att det så småningom kan bli aktuellt att se över lagstiftningen om de anställdas styrelserepre­senlation på grund av erfarenheter av redan genomförd och kommande lagstiftning på det företagsdemokratiska området.

5.2 Tillämpningsområde

Vid utvärderingen och remissbehandlingen har bankmannaförbundet fö­reslagit ändringar i fråga om vilka slag av förelag som lagstiftningen bör omfatta. Förbundet anser att rätten till styrelserepresenlation bör utsträckas till de tre branschorganen Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksför­eningen och Sveriges föreningsbankers förbund. De båda föreningarna mot­sätter sig bankmannaförbundets förslag bl. a. av det skälet att deras styrelser inte fattar nägra beslut av övergripande karaklär som är direkl bindande för medlemsbankerna.

För egen del vill jag påpeka att bankföreningen och sparbanksföreningen är organiserade som ideella föreningar. Frågan om styrelserepresenlation för de anställda i sådana föreningar bör enligt min mening bedömas enhetligt för alla föreningar av denna typ. Jag är ense med chefen för industride­partementet att lagstiftningen inte heller fortsättningsvis bör omfatta sådana föreningar. Jag vill alltså inte förorda alt lagen om styrelserepresentation skall omfatta de två nämnda branschorganen. 1 konsekvens härmed bör lagen inte heller omfatta moisvarande organ inom jordbrukskasserörelsen, dvs. Sveriges föreningsbankers förbund.

En särskild fråga är om rätt lill styrelserepresentation skall införas också för de anställda i andra kredit-och försäkringsinrättningar än sådana som omfattas av den gällande lagen. Jag tänker närmast på sådana inrättningar som landshypoleks- och siadshypoleksinslilutionerna samt understödsför­eningarna. De flesta understödsföreningarna har över huvud tagel inga an­ställda och föreningarna inom hypoteksinstitutionerna i regel endast ett fåtal arbetstagare. Till följd av den slorleksgräns i fråga om antalet anställda som jag kommer att föreslå i det följande skulle lagen f. n. inte bli tillämplig på mer än ett av dessa institut. Med hänsyn härtill och till inrättningarnas

 

Prop. 1975/76:169                                                   37

speciella art och organisationsform är jag inle beredd alt nu förorda att lagen skall omfatta också dessa slag av inrättningar.

Jag återkommer senare till frågan om de anställdas styrelserepresentation i koncemföretag. Jag vill emellertid redan nu ta upp en närbesläktad fråga, nämligen frågan om sådan representation i föreningsbankerna, dvs. jord­brukskassor och centralkassor för jordbrukskredit.

Enligl nuvarande lag avses med anställda i centralkassa också de anställda i ansluten jordbrukskassa. Della innebär att en centralkassa tillsammans med anslutna jordbrukskassor betraktas som en enhel och att de anställda inom en sådan enhet utser arbetslagariedamöter i centralkassans slyrelse.

I jordbrukskassornas styrelser finns däremot ingen lagfäst representation
för de anställda. Något krav på ändring i lagen i detta avseende har inte
framförts. Föreningsbankernas förbund har uttryckligen motsatt sig alt de
anställda inom ett centralkasseområde inle betraktas som en enda perso­
nalgrupp. Av de över 400 lokala kassorna är del f. n. bara 14 som har över
10 anställda, varav endasl en har något mer än 20 anställda. I samtliga

II centralkassestyrelser, där personalrepresentalion är införd har minst en
arbelslagariedamot utsetts bland de anställda vid ansluten jordbrukskassa.

Jag anser med hänsyn till vad som nu har anförts att lagen bör innehålla samma regler som tidigare i fråga om de anställda inom centralkassor och anslutna jordbrukskassor. Om ändrade förhållanden skulle medföra ett annat ställningslagande från de anställda inom jordbrukskasserörelsen är jag gi­vetvis beredd att ompröva frågan.

Som jag tidigare har nämnt omfattar den gällande lagen banker och för­säkringsföretag med minst 50 anställda. Bankmannaförbundet och försäk-ringstjänstemannaförbundet föreslår att gränsen slopas och att rätt till sty­relserepresenlation alltså skall föreligga i alla bankinstitut och försäkrings­bolag oavsett antalet anställda. Bankföreningen och övriga arbetsgivaror­ganisationer vill behålla nuvarande storieksgräns under hänvisning till bl. a. praktiska problem som kan uppslå i de minsta företagen.

För egen del vill jag erinra om att den nuvarande gränsen 50 anställda valdes för all ett lämpligt antal bankinstitut och försäkringsbolag skulle omfaltas av försöksverksamheten. Från principiell synpunkt kan skäl anföras för att den nya lagen bör avse alla företag oavsett antalet anställda. Man kan emellertid inte bortse från att styrelserepresentation för de anställda i de minsta företagen kan medföra praktiska problem. I företag med endast fö anställda kan dessa för övrigt genom personliga kontakter mera informellt framföra sina synpunkter till företagsledningen och få sina krav på insyn och inflytande tillgodosedda. Enligt det lidigare nämnda lagförslaget om medbestämmande i arbetslivet får de anställda i alla företag, oavsett antalet anställda, möjlighet till insyn och inflytande i former som är anpassade till det enskilda företaget. Del kan därför finnas skäl att avvakta erfaren­heterna av arbetsrättsreformen, innan man tar slutlig ställning till frågan om även de anställda i de minsta företagen bör ges lagfäst rätt till sty-

 

Prop. 1975/76:169                                                   38

relserepresentation.

På grund av vad jag nu har anfört förordar jag alltså att lagens tillämp­ningsområde liksom hittills begränsas till banker och försäkringsbolag med ett visst antal anställda. Enligt min mening bör siorieksgränsen nu lämpligen sänkas lill 25 anställda. Denna gräns har använts i vissa förelagsnämndsavial för att skilja småföretag från andra förelag. Chefen för industridepartementet kommer senare denna dag att föreslå samma gräns i fråga om styrelse­representation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Som jag nyss har antytt får det bero på erfarenheterna under de närmaste åren om det finns skäl alt ytteriigare sänka siorieksgränsen såvitt gäller banker och försäkringsbolag.

Med den lösning jag nu har förordat kommer lagstiftningen att på bank­området omfatta 13 bankaktiebolag liksom f. n., ca 75 sparbanker mol f. n. ett 50-tal och 12 centralkassor mot f. n. 11. Att siorieksgränsen sänks får alltså frätnst belydelse för de anställda i sparbankema. På försäkringssidan kommer lagen alt omfatta ca 50 försäkringsbolag mol f. n. 27. Anlalel riks­bolag ökar från 22 till 36. För läns- och häradsbolagen innebär förslaget en ökning av tillämpningsområdet från 5 till 13 med nuvarande antal an­ställda.

De nuvarande lagarna om de anställdas styrelserepresenlation innehåller ingen regel om vad som avses med begreppel anställd. Beräkningsmetoderna har hittills varierat och medfört en viss osäkerhet. En definition av begreppet anställd bör därför las in i lagen. För banker och försäkringsbolag bör be­greppet anställd ha samma innebörd som för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Jag kan därför hänvisa till vad chefen för industridepartementet kommer att anföra i denna fråga,

5.3 Styrelserepresentationens omfattning

Enligl den gällande försökslagstiftningen får de anställda utse två sty­relseledamöter, dvs. arbetslagariedamöter, och två suppleanter. Bankman­naförbundet föreslår alt anlalel arbelstagarledamöter anges till minst två och ökas i större styrelser. Som ett altemativ föreslås att suppleanterna får rätt att närvara och yttra sig vid styrelsesammanträdena. Försäkringsljän-stemannaförbundet förordar också att antalet arbetslagariedamöter ökas i större styrelser, t. ex. genom någon kvotregel. Förslagen möler kritik av arbetsgivarorganisationerna. Från bankhåll framhålls bl. a, att styrelserna inte bör vara för stora och att antalet arbetstagarrepresentanter inte bör vara större än i näringslivet i övrigt.

Jag vill erinra om alt frågan om bankstyrelsernas storlek behandlades ingående i samband med försökslagstiflningens tillkomst. Jag anförde därvid bl. a. (prop. 1973:186 s. 29) all jag ansåg det angeläget att bankstyrelserna inte blir för stora och att resultatet av försöksverksamheten borde avvaktas innan eventuella ändringar i de nuvarande reglerna om styrelsernas storlek

 

Prop. 1975/76:169                                                   39

övervägdes. I lagen om styrelserepresentation anges f. n. alt hänsyn inte skall las till arbetstagariedamot vid lillämpningen av reglerna i banklagen och jordbrukskasselagen om högsta antal styrelseledamöter.

Vid utvärderingen har bankinspektionen konstaterat att lagstiftningen inle har medfört några komplikationer i fråga om högsta antalet styrelseleda­möter. Enligt inspektionen är därför någon lagändring inte påkallad i detta avseende och inte heller i fråga om de regler som begränsar antalet sty­relseledamöter som är befattningshavare i banken. Jag delar inspektionens uppfattning på denna punkt.

I fråga om antalet arbelstagarrepresenlanler anserjag - i likhei med vad chefen för industridepartementet senare kommer att föreslå regeringen -att del inte finns skäl alt nu ändra lagen så alt antalet ökas lill mer än som f. n. två ordinarie ledamöter och två suppleanter. Däremot anser jag bl. a. för all tillgodose behovet av kontinuitei i siyrelsefunktionen för de anställda att arbelstagarledamöternas suppleanter bör ges rätt all närvara och yttra sig vid alla styrelsesammanträden, även om de ordinarie leda­möterna är närvarande.

1 della sammanhang vill jag nämna alt någol hinder att tillsätta endast en ledamot och en suppleant som representant förde anställda inle föreligger enligl lagen, om parterna är ense om en sådan ordning.

5.4 Arbetstagarrepresentation i arbetsutskott, regionstyrelser m. m.

Enligl försökslagsliftningen har de anställda rätt lill representation i sty­relsen men inte i styrelsens arbetsutskott, direktion eller liknande organ. Bankmannaförbundet, försäkringsljänslemannaförbundel och SACO/SR vill ha rätt för de anställda att vara representerade i sådana organ, Bank­mannaförbundet anser vidare att de anställda bör vara representerade i de regionstyrelser eller motsvarande organ som numera finns i de slörre ban­kerna. I de lokala konlorsstyrelserna anser förbundet däremoi alt repre­sentation för de anställda åtminstone tills vidare har ett begränsat värde.

Vid utvärderingen har bankinspektionen konstaterat att organ som di­rektioner, arbetsutskott och regionslyrelser inle är reglerade i lag och att det är svårt all ge generella riktlinjer bl. a. med hänsyn till att varje bank internt får bestämma sin organisation. Både bankinspektionen och försäk­ringsinspektionen anser att det bör vara möjligt att komma överens mellan varje företag och dess anställda. Arbetsgivarorganisationerna och PK-banken anför att frågan bör lösas förhandlingsvägen med hänsyn till olikheterna i förelagens storlek och organisation.

För egen del vill jag framhålla att representation för de anställda på grund av överenskommelser redan finns i de regionstyrelser eller moisvarande organ som är inrättade i tre av de fyra största affärsbankema och i fyra slörre sparbanker. De anställda har i regel en ledamot i sådan styrelse. 1 en affärsbank har personalrepresentanten bara rätt alt närvara och yttra sig.

 

Prop. 1975/76:169                                                   40

Överenskommelser om att arbetstagarrepresentant får ingå i direktion eller arbetsutskott förekommer endast i PK-banken, några större sparbanker och i ett försäkringsbolag, nämligen Folksam. Enligt överenskommelse år 1974 om nya former för de anställdas inflytande och beslulsmedverkan är de anställda i Folksam representerade förutom i styrelsen också i andra be­slutsorgan med en ledamot i t. ex. direklionens olika utskott.

Jag finner det motiverat att de anställda nu i lagen ges möjlighel lill insyn och inflytande också i direktion, arbetsutskott eller annal organ, där flera för personalen viktiga frågor förbereds och därvid ofta i praktiken avgörs. Enligl min mening bör en av arbetstagarrepresentantema ha rätt att della i överiäggningarna när sådant organ, beslående av särskilt utsedda styrel­seledamöter eller befattningshavare i företaget, förbereder ärende som senare skall avgöras av styrelsen. Arbetstagarrepresentanlens rätt att della i arbetet inom direktion eller annat liknande organ kommer alltså att bli densamma som f. n. tillkommer offentlig styrelserepresenlant i affärsbankerna.

Vad gäller frågan om rätt till arbetstagarrepresentation i banks regions-lyrelse och liknande lopporgan för visst geografiskt område finns inom vissa banker en väl utvecklad organisation för beslutsfattandet på denna nivå under huvudsiyrelsen. De nu avsedda organen har i betydande ulsträckning fått rätt all besluta i vikliga frågor inom sitt geografiska område på grund av delegering från styrelsen. De anställda inom sådan region bör därför i lagen ges rätt till arbetstagarrepresentation i regionstyrelsen. Delta innebär med andra ord att den ordning som i princip redan tillämpas av flertalet berörda stora banker blir lagfäst. Rätten till styrelserepresenlation bör avse en ledamot jämte suppleant i regionslyrelsen eller, som t. ex. i Göiabanken, direktion med samma funktion som regionstyrelse. Jag förordar tillika att personalrepresentanten i regionstyrelse skall - i likhet med representanten i huvudsiyrelsen - ha räll all della i beredningen av styrelseärenden.

Det ligger närmast till hands att personalrepresentanten i regionstyrelse utses bland de anställda inom regionbankens område. Hinder bör dock inte föreligga all utse annan anställd inom banken, t, ex. arbetstagarrepresentant i huvudsiyrelsen.

Rätten till arbetstagarrepresentation i arbetsutskott liksom i regionstyrelse bör tillkomma den största lokala arbetstagarorganisationen. Rätten att ulse suppleant bör följa samma princip, om inte annat överenskoms mellan ar-betstagarorganisalionerna,

5.5 Koncernfrågor

Enligl gällande lag om styrelserepresenlation för de anställda finns inga särskilda regler för koncernföretag utom i fråga om försäkringsbolag. Ar­betstagarledamot i försäkringsföretag som är koncernbolag får utses också bland anställda i annat bolag inom samma koncern. Denna undantagsregel tillkom med tanke på de fall där samma personer bildar slyrelse i olika

 

Prop. 1975/76:169                                                             41

koncernbolag och gör det möjligt att samma arbetstagarrepresentanter får vara styrelseledamöter i fiera koncernbolag.

Vid utvärderingen har inga speciella problem framkommit i fråga om styrelserepresenlation i koncernbolag på försäkringsområdet. Bankmanna­förbundet yrkar såvitt avser bankområdet att de anställda får styrelsere­presentation i koncernledningar, t. ex. för de sparbanksägda aktiebolagen. Med koncernledning avses här moderföretags styrelse. Sparbanksföreningen anser att sakskäl kan tala för bankmannaförbundets krav. Föreningen fram­håller dock att frågan bör regleras enhetligt för hela näringslivet.

Jag vill påpeka att industriverket i sin utvärdering av försöksverksamheten i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslår att de anställda inom en koncern skall fö rält lill styrelserepresenlation i moderbolaget. De anställda i dotterbolag och doiterdotierföretag skulle alltså - förulom rätten att utse arbetstagarrepresentanter i det egna företagets slyrelse - ha rätt alt tillsammans med de anställda i moderbolaget välja representanter i kon­cernstyrelsen, dvs. moderföretagets styrelse. Förslagel har överiag tillstyrkts vid remissbehandlingen. Enligt vad jag har inhämtat kommer chefen för industridepartementet att föreslå regeringen alt genomföra industriverkets förslag.

Med hänsyn till vad jag nu haranfört anser jag att en motsvarande regel om koncernstyrelserepresentation bör införas också för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Rätlen till styrelserepresentation i ett mo­derförelag bör alltså tillkomma samtliga anställda inom koncernen. De an­ställda i 1. ex. de bankägda factoring-, och leasingbolagen får sålunda rätt att delta i valet av arbetstagarrepresentanter också i ägarbanks styrelse till­sammans med de i banken anställda. I konsekvens härmed bör arbetsta­garrepresentant i moderbolags styrelse kunna utses bland de anställda i annat företag inom samma koncern. Jag förordar alltså att regler med detta innehåll ges i den nya lagen.

Liksom f. n. bör vidare gälla att i försäkringsbolag som är koncernbolag, dvs. även i fråga om dotterföretag, får arbetstagarrepresentant utses bland de anställda inom koncernen.

Den nuvarande aktiebolagslagens definition av en koncern förutsätter att moderföretaget är ett svenskt aktiebolag. Enligl den nya aktiebolagslagen (1975:1385), som träder i kraft den 1 januari 1977, innebär koncernbegreppet i sak ime någon avvikelse från vad som f. n. gäller. Om ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i en annan juridisk person att del har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är det för­ra bolaget moderbolag och den andra juridiska personen dotterföretag. Detsamma gäller om ett aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande över juridisk per­son och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet (1 kap. 2S nya aktiebolagslagen). Koncernbegreppet i styrelserepresentationslagen bör ha motsvarande innebörd som enligt aktiebolagslagen, dvs. under förul-

 

Prop. 1975/76:169                                                   42

sättning alt moderförelaget är bankinstitut eller försäkringsbolag som om-fallas av lagen.

5.6      Styrelsearbetets former och innehåll

Nuvarande lag om de anställdas styrelserepresenlation innehåller inga regler om styrelsearbetets former och innehåll. För arbetslagariedamöter lik­som för övriga styrelseledamöter gäller de bestämmelser som finns i ak­tiebolagslagen, banklagen och motsvarande lagar, I praktiken ankommer det på styrelsen i varje företag alt själv avgöra formema för styrelsearbetet och dess innehåll.

Enligt inspektionernas utvärdering av försöksverksamheten har arbets­tagariedamöterna i stort sett utan nämnvärda problem kunnat följa och della i slyrelsens behandling av olika frågor. Bankinspektionen framhåller att möjligheterna alt i förväg lämna information till styrelseledamöterna om ärenden som skall behandlas på styrelsesammanträde är avsevärt be­gränsade på grund av den banksekretess som gäller främst i kreditärenden. Enligt inspektionen finns del inte anledning att i lag reglera sådana frågor av praktisk natur som gäller utsändande av dagordning och andra handlingar,

Bankmannaförbundet och försäkringsljänslemannaförbundet vill ha bättre förberedelsemöjligheter för arbetstagarledamöterna genom att dagordning och annat förhandsmaterial utsänds i god tid före styrelsesammanträdena. 1 många fall sker inte detta f n. Styrelseledamöter och suppleanter bör vidare tillställas protokoll från sammanträdena. Material som omfattas av bank­sekretess får givetvis undantas. Enligt förbundens mening kan del kanske diskuteras om det är lämpligt att i lag reglera sådana praktiska frågor som nu har berörts.

Bankorganisationerna delar uppfattningen alt dagordning och annat male­rial, som inte iir sekretessbelagt, bör utsändas i god tid före sammanträdena för alt styrelseledamöterna skall kunna' della i styrelsearbetet på ett me­ningsfullt sätt. Däremot anses del inte lämpligt att införa lagbeslämmel.ser om sådana praktiska frågor, i varje fall inte i en lag som endast gäller ar­belstagarrepresenlanler:

Jag bilräder bankinspektionens och bankorganisationernas uppfattning att några lagregler i berörda frågor inte är erforderiiga. Det bör liksom hittills ankomtna på varje styrelse att bestämma formerna för styrelsearbetet och därmed sammanhängande frågor. Alt döma av de uttalanden som har gjorts från arbetslagar- och arbetsgivarorganisationerna bör det vara möjligt all i samförstånd komma fram lill en ännu bättre ordning i styrelsearbetet till gagn för alla styrelseledamöter.

5.7      Övriga frågor

I de båda gällande lagarna om styrelserepresenlation finns inte några be­stämmelser som reglerar arbetstagarledamots möjlighet alt informera och

 

Prop. 1975/76:169                                                   43

samråda med andra anställda i företaget. Enligt utvärderingen är delta en viktig fråga, där någon fast praxis ännu inte har utvecklats, Samrådsmöj-lighelerna växlar därför från företag lill förelag. Bankinspektionen anser all från arbetstagarledamots möjlighel till samråd med och informaiion till övriga anställda måste undantas kreditärenden, andra ärenden som omfattas av banksekretess samt vissa andra ärendetyper, t, ex, frågor om fusion, etablering o, d. ärenden, åtminstone i vissa känsliga skeden. Försäkrings­inspektionen anför att målet bör vara en frihet för de anställdas styrelse­representanter all informera och sainråda med de medansiällda i den ul­slräckning som är möjlig ulan skadeverkningar för bolaget. Båda inspek­tionerna anser att det med hänsyn till de växlande förhållandena inom fö­relagen är olämpligt alt lagfästa en allmän rätt till information och samråd.

Bankorganisationerna ansluter sig till bankinspektionens ståndpunkt. Bankmannaförbundet liksom försäkringstjänstemannaförbundet förordar däremoi lagregler som preciserar rätten till information och samråd. Båda förbunden delar uppfattningen att vissa ärenden måste undantas från en sådan lagfäst rätt, på bankområdet kreditärenden och andra ärenden som omfaltas av banksekretess samt på försäkringsområdet vissa finans- och låneärenden.

Jag har tidigare - i samband med lagstiftningsärendet år 1973 (prop. 1973:186 s. 32) - anfört bl. a. att arbetstagariedamot i princip likställs med övriga styrelseledamöter och att han därför måste iaktta tystlåtenhet i fråga om sådant vars offentliggörande kan skada banken eller försäkringsbolaget. Vidare gäller enligt banklagstiftningen alt enskilds förhållanden till bank­institut inte får yppas i oträngt mål. I delta sammanhang hänvisade jag också till vad chefen för industridepartementet anförde i prop. 1972:116 (s. 134) om betydelsen av att företagsledningen eftersträvar största möjliga öppenhet mot de anställda rörande företagets förhållanden. Samtidigt måste den interna informationen i viss utsträckning begränsas av de skäl som nyss har nämnts.

Vad som har förekommit i detta lagstiftningsärende föranleder mig inte att nu frångå uppfattningen att frågan om arbetstagarrepresentants möjlighet att informera och samrådå med andra anställda i företaget inte bör regleras i lag. Jag anser sålunda all det bör vara möjligt att efter hand inom förelagen - eventuellt efter överiäggningar mellan berörda organisationer - utveckla en allmän praxis som tillgodoser både företagets och de anställdas intressen. I detta sammanhang vill jag påpeka att viktiga regler om arbetstagarnas rätt lill informaiion om företaget avses bli intagna i förslagel lill lagen om medbestämmande i arbetslivet.

Enligt min mening bör även den nya lagen innehålla en dispensregel, varigenom undantag från lagen kan medges försäkringsbolag, om arbets­tagarrepresentation skulle medföra väsentliga olägenheter för bolaget på grund av att slyrelsens sammansättning är beroende av förhållande mellan

 

Prop. 1975/76:169                                                   44

olika aktieägare eller aktieägargrupper. Frågor om undantag bör liksom hit­tills prövas av regeringen.

I fråga om lagens tolkning och tillämpning kan naturligtvis uppkomma spörsmål, där arbetsgivaren och de anställda kan ha olika meningar och kan ha ett intresse av alt få saken avgjord av en opartisk instans. En tvis­tefråga kan vara t. ex. vem som skall anses som anställd i lagens mening eller om koncernförhållande föreligger. Möjlighet att hänskjuta sådana tvister till prövning av en lämplig instans bör därför finnas. De tvistefrågor som kan bli aktuella lorde vara av främst arbetsrättslig natur. Prövningen av sådana tvister bör därför läggas på arbetsdomstolen. Vissa bestämmelser om rättegången i sådana tvister bör finnas i lagen. Enligt vad jag har inhämtat kommer chefen för industridepartementet alt förorda samma lösning i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Styrelserepresentationsreformen har medfört ett behov av utbildning av arbetstagarrepresentantema. Arbetslagarnas organisationer har här gjort ak­tiva insatser och bedrivit en omfattande utbildningsverksamhet. Bidrag lill utbildningskostnaderna har utgått genom all viss del av de medel som har tillförts arbetarskyddsfonden genom arbetarskyddsavgift för år 1974 har fått disponeras för ändamålet (prop. 1973:130, SoU 1973:25, rskr 1973:290). Det är angeläget att utbildningen kan fortsätta. Jag får i bidragsfrågan hänvisa till vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag kommer att anföra i samband med förslaget till lagen om medbestämmande i ar­betslivet.

I överensstämmelse med vad som angavs i prop. 1973:186 (s. 37) får det ankomma på vederbörande företag och de lokala fackliga organisatio­nerna att avgöra i vad mån arvode skall utgå till arbetstagarrepresentanter.

En särskild fråga, som har tagits upp i försäkringstjänstemannaförbundets utvärdering, avser förbudet i 339 § försäkringsrörelselagen för försäkrings­bolag att lämna ut lån till styrelseledamot. Förbundet anser att förbudet inte bör avse lån som utgör förmån för den anställde på grund av avtal eller i enlighet med praxis. Enligt min mening bör frågan om ändring i nämnda kreditjävsregel övervägas i samband med att försäkringsrörelselagen ses över för all anpassas till den nya aktiebolagslagen. Jag är därför inte beredd att nu pröva denna fråga.

I de frågor som jag inte lidigare har närmare berört överensstämmer det av mig förordade lagförslaget i allt väsentligt med det förslag i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar som chefen för industridepartementet senare denna dag kommer att föreslå regeringen. Jag kan därför i övrigt hänvisa till vad denne kommer att anföra rörande sådana frågor som bör regleras enhetligt i lagförslagen.

Jag förordar att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1976.

 

Prop. 1975/76:169                                                            45

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och för­säkringsbolag.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före­draganden har lagl fram.

 

Prop. 1975/76:169                                                             46

Innehållsförteckning

Propositionen....................................................        1

Propositionens huvudsakliga innehåll......................        1

Lagförslag........................................................        2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1976-03-18 ......  6

1     Inledning......................................................        6

2     Gällande beslämmelser.....................................        7

 

2.1     Allmänt  .................................................        7

2.2     1972 års lagstiftning om styrelserepresenlation förde anställda

i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m..        9

2.3 Lagen om styrelserepresenlation förde anställda i bankinstitut

och försäkringsbolag .................................        9

3  Utvärdering av försöksverksamheten..................       10

3.1      Riktlinjer för utvärderingen   ....................... ..... 10

3.2      Utvärderingen i fråga om bankerna...............       11

 

3.2.1      Allmänt   .........................................        II

3.2.2      Tillämpningen av LSAB.........................       12

3.2.3      Arbetstagariedamöternas möjligheteratt följa och delta

i styrelsens behandling av olika frågor....       12

3.2.4    Arbetstagarrepresentation i jordbrukskassas styrelse

och i slyrelse, direktion m.m. under bankstyrelsen     13

3.2.5      Storieken av bankernas styrelser och proportionen mel­lan olika styrelseledamöter              15

3.2.6      Arbetstagariedamöternas möjligheter att informera och samråda med medansiällda i styrelsefrågor.'..................................       16

3.2.7      Andra erfarenheter och synpunkler........       17

3.2.8      Bankinspektionens slutsatser................       17

3.2.9      Bankmannaförbundets skrivelser............       18

3.3 Utvärderingen i fråga om försäkringsbolagen...       20

3.3.1     Allmänt.............................................       20

3.3.2     Tillämpningen av LSAB......................... ..... 20

3.3.3     Arbetstagariedamöternas möjligheter att följa och delta

i styrelsens behandling av olika frågor.... ..... 21

3.3.4     Storieken av försäkringsbolagens styrelser och propor­tionen mellan olika styrelseledamöter  ...................................................... 22

3.3.5     Arbetstagariedamöternas möjligheter att informera och samråda med medansiällda i slyrelsefrågor.....................................       23

3.3.6     Andra erfarenheter och synpunkter........       23

3.3.7     Försäkringsinspektionens slutsatser........       24

4  Remissyttrandena........................................... .... 25

4.1     Bankområdel............................................ .... 25

4.2     Försäkringsområdet................................... .... 31

 

Prop. 1975/76:169                                                   47

5  Föredraganden..............................................      33

5.1     Allmänna synpunkter..,...............................      33

5.2    Tillämpningsområde..................................      36

5.3     Styrelserepresentationens omfattning ..........      38

5.4     Arbetstagarrepresentation   i   arbetsutskott,   regionstyrelser m.m             39

5.5     Koncernfrågor..........................................      40

5.6     Styrelsearbetets former och innehåll.............      42

5.7     Övriga frågor   .........................................      42

 

6      Hemställan.................................................... .... 45

7      Beslut..........................................................      45

 

mi976

°«''5   s,cc*,„„