Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:162

Regeringens proposition

1975/76:162

med förslag tUI lag om alkoholutandningsprov;

beslutad den 4 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har tagits
upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
                        '

På regeringens vägnar OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag som reglerar poUsens befogenhet att företa alkoholutandningsprov.

Lagen föreslås innehålla bestämmelser om rätt för polisman att före­ta alkoholutandningsprov dels på den som är skäligen misstänkt för brott, främst trafiknykterhetsbrott, dels mtuimässigt på motorfordons-förare i vissa situationer utan att misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger. Förslaget innebär i fråga om personer som misstänks för alkoholpåverkan att den verksamhet med alkoholutandningsprov som hittills bedrivits av polisen i huvudsaklig överensstänunelse med regler­na om kroppsbesiktning i 28 kap. rättegångsbalken regleras särskilt. Vidare konuner de bestämmelser som f. n. finns intagna i lagen (1974: 829) om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov att permanentas. Enligt förslaget skall rutinprov sålunda få tas på mo­torfordonsförare vid i förväg beordrad trafikkontroll, vid trafikolyckor och vid vissa angivna trafiköverträdelser.

1    Riksdagen 1975/76.1 samL Nr 162


 


Prop. 1975/76:162

Förslag till

Lag om alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrives följande.

1    § Alkoholutandningsprov får företagas på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott. Detsamma gäller annat brott, vara fängelse kan följa, om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.

2    §   Alkoholutandningsprov får rutinmässigt företagas på

 

1.    förare av motorfordon som stoppas vid i förväg beordrad trafik­kontroll,

2.    den som kan antagas imder förande av motorfordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,

3.    den som kan misstäiUas för att under förande av motorfordon ha begått brott enligt 1—3 § lagen (1951: 649) om straff för vissa tra­fikbrott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972: 603) straffbelagd förseelse som avser

a. färdhastighet,

b. skyldighet att staima fordon,

c. skyldighet att ha föreskriven fordonslykta tänd.
Bestämmelserna i första stycket om förare av motorfordon gäller även

förare av terrängmotoffordon, traktor med släpfordon och spårvagn.

3 § Alkoholutandningsprov företages av polisman. Provtagningen skall
ske på sätt som ej utsätter den på yUken provet företages för allmän
uppmärksamhet. Om särskilda skäl ej föranleder annat, skall, provet före­
lagas i täckt fordon eller inomhus i avskilt mm.

Alkoholutandningsprov enligt 2 § får företagas endast på eller i nära anslutning till den plats där kontrollen eller polisingripandet äger rum.

4 § Vägrar den på vilken alkoholutandningsprov skall företagas att
medverka till sådant prov får blodprov tagas och läkarundersökning för
utrönande av alkoholpåverkan äga nun.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.


 


Prop. 1975/76:162

Utdrag
J USTITIEDEPARTEMENTET
              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition med förslag till lag om alkoholutandningsprov

1    Inledning

På motorfordonsförare som misstänks för trafiknykterhetsbrott får blodprov tas. Vid avgörande av om blodprov skall tas är polisen i första hand hänvisad att bedöma förarens nykterhetstillstånd på grundval av yttre iakttagelser t. ex. alkohollukt från andedräkten, sluddrande tal, hög ansiktsfärg och glansiga ögon. Denna på yttre iakttagelser grundade kontroll av förarens nykterhetstillstånd är emellertid osäker. Sedan år 1956 använder därför polisen i Sverige i likhet med polisen i många andra länder alkoholutandningsprov som ett hjälpmedel vid bedöm­ningen av om blodprov skall tas på en förare som nusstänks för ratt­fyUeri eller rattonykterhet. Utandningsprovet sker i huvudsaklig över­ensstämmelse med bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken (RB).

Polisens begränsade rhöjligheter att vid kontroll av en förares nykter-hetstUlstånd avslöja alkoholdoft eller andra tecken på alkoholpåverkan har ingående belysts av trafiknykterhetskommittén i dess betänkande (SOU 1970: 61) Trafiknykterhetsbrott — Förslag 1970 (s. 332, 421, 424). Kommitténs överväganden utmynnade bl. a. i förslag till en låg om alkoholutandningsprov på förare av motordrivet fordon. Den före­slagna lagen innehöll — förutom bestämmelser om alkoholutandnings­prov på förare som misstänktes för rattfylleri eller rattonykterhet — reg­ler om rutinmässiga alkoholutandningsprov på förare som inte visar några tecken på alkoholförtäring. Förslaget fick ett gynnsamt motta­gande av nästan samtliga remissinstanser.

ti   Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1975/76:162                                                               4

I prop. 1974: 154, som lades fram på grundval av trafiknykterhets-kommitténs betänkande, uttalades bl. a. att införandet av rutinmässiga alkoholutandningsprov var en fråga av principiellt viktig karaktär och att det med hänsyn härtill skulle vara värdefullt med en försöksverksam­het bland fordonsförare i trafiken innan man tog slutlig ställning till frågan om en permanent lagstiftning om sådana prov. Genom försöks­verksamheten skulle man få en säkrare uppfattning om både hur rutin­proven uppfattas av allmänheten och hur de i övrigt utfaller i den prak­tiska tillämpningen. Rutinprovens effekt från brotisbekämpningssyn-punkt skulle också kunna bli föremål för vissa studier. Därför föreslogs att en tidsbegränsad lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alko­holutandningsprov (LRA) skulle införas. Lagen antogs av riksdagen (JuU 1974: 37, rskr 1974: 352) att gälla under tiden 1 januari 1975— 30 juni 1976.

LRA ger polisman befogenhet att som ett led i åtgärderna för att främja trafiknykterheten i vissa situationer rutinmässigt företa alko­holutandningsprov på motorfordonsförare i trafiken utan att skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger. Rutinprov får enligt LRA företas vid i förväg beordrad trafikkontroll, vid trafikolyckor och vid vissa angivna trafiköverträdelser.

Med stöd av LRA har en försöksverksamhet med rutinmässiga alko­holutandningsprov bedrivits fr. o. m. den 1 febmari 1975. Verksamhe­ten har successivt utvidgats från att ha omfattat fem försöksområden till f. n. hela landet. På grundval av de redogörelser över erfarenheterna av försöksverksamheten som har tillställts regeringen från rikspolis­styrelsen (RPS) bör slutlig ställning nu tas till frågan om en permanent lagstiftning om rutinmässiga alkoholutandningsprov. I samband därmed bör även övervägas en lagreglering av sådana.utandningsprov som före­tas på grund av skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott.

2    Olika slag av alkoholutandningsprov

Alkoholanalys av utandningsluften bygger på det förhållandet att det normalt råder en viss bestämd relation (1 : 2100) mellan alkoholhalten i blodet och den utandningsluft som kommer från lungan. Bestämning­en av alkoholmängden sker i regel genom att man leder en känd luft­mängd som skall analyseras genom ett kemiskt preparat, som ändrar färg på grund av den alkohol som finns i den avmätta luften. Ju större alkoholmängden är desto mer utbredd och intensiv blir i princip.färg­förändringen.

Olika slag av utandningsapparater har konstruerats. De flesta kan hänföras till s. k. kvalitativa prov (sållningsprov). Dessa har till huvud­sakligt ändamål att påvisa närvaro eller frånvaro av alkohol i blodet eller att ge en grov uppfattning om blodalkoholhalten har nått upp till


 


Prop. 1975/76:162                                                                   5

ett visst gränsvärde.  I Sverige används två apparater av denna typ, Alcotest och Alcolyser. ■

Alcotest- och Alcolysérapparaterna består av gummimunstycke,' am-
pull och plastblåsa. Den som skall undergå prov blåser genom mun­
stycket och ampuUen blåsan full med luft. Om utandningsluften inne­
håUer alkohol, färgas kristaUerna i ampullen mer eller mindre gröna.
På ampuUen fiims en markeringsring som delar kristallskiktet i två de­
lar. På den version som används i Sverige markerar ringen en blod-
alkoholhalt på 0,5 "/qq. Om kristallerna färgas gröna upp tUl eller över
deima ring tyder detta"på en blodalkoholhalt på 0,5 %o ''er däröver.
Apparaterna utgör engångsmaterial. Utomlands används oftast den
s.k. 0,8-ampullen, som markerar om blodalkoholhalten uppgår till eller
överstiger 0,8 %q. Dess konstruktion är något annorlunda än 0,5-am-
pullens.
                                                                                   ■ '=

Ett annat slag av apparater utgör de' s. k. kvantitativa apparaterna vilka ger en betydligt noggrannare uppfattning om blodalkoholhalten än Alcotest och därmed jämförlig apparatur. Breathalyzer/Ethanograph är den kvantitativa apparat som utomlands har använts mest. Den är relativt skrymmande, kräver tillgång till elektrisk kraft, fordrar fortlö­pande kontroll och kan handhas endast av specialutbildad personal. Sådan apparatur är inte,utformad så att den lämpar sig för löpande, prov i trafiken.

Nya typer av utandningsapparatur är under utveckling. Under senare tid har apparater av en enkel lätthanterlig typ konstruerats, som medger direkt avläsning i promille (apparater av semikvantitativ typ). I tekniskt hänseende bygger dessa apparater på användning av en s. k. bränslecell (fuel cell). Till omfånget behöver de inte göras större än en ficklampa av platt format. Utprovningen i Sverige av olika modeller av denna typ av apparat pågår f. n. liksom även av kvantitativa apparater av såväl bärbart som stationärt slag. Undersökningarna leds av professor Leo­nard Goldberg vid Karolinska institutets institution för teoretisk alko­holforskning. De pågåeride, undersökningarna och utprovningen på fältet beräknas vara avslutade under år 1977.

3    Gällande rätt

3.1 Trafiknykterhetsbrott

Gällande bestämmelser om trafiknykterhetsbrott finns i 4 § trafik­brottslagen (1951: 649). Enligt 1 mom. första stycket inträder ansvar för rattfylleri när förare av rhotördrivet fordon eller spårvagn varit så på­verkad av starka drycker att det kan antas att hian inte har kunnat föra fordonet på ett betryggande sätt. Andra' stycket innehåller bestämmelser


 


Prop. 1975/76:162                                                     6

för det fallet att föraren har varit påverkad av annat berusningsmedel än starka drycker. I tredje stycket finns en presumtionsregel som inne­bär att den som fört motorfordon, terrängmotorfordon, traktor med släpfordon eller spårvagn efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i,blodet under eller efter färden upp­gick till minst l,5*/oo skall anses ha varit så påverkad under färden att det kan antas att han inte kunnat föra fordonet på ett betryggande sätt. Straffskalan för rattfylleri omfattar fängelse i högst ett år eller, där om­ständighetema är mildrande, böter, dock lägst tjugofem dagsböter.

Enligt 2 mom. inträder ansvar för s. k. rattonykterhet när förare fram­ fört motorfordon, terrängmotorfordon, traktor med släpfordon eller spårvagn efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkohol­koncentrationen i blodet under eller efter färden uppgick till minst 0*5 men ej till 1,5 /qo» uf* ti det kan styrkas att han varit så påverkad att ansvar för rattfylleri kan ådömas. Brottet rattonykterhet är alltså subsidiärt till det svårare brottet rattfylleri. Straffskalan omfattar dags­böter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

3.2 Utandningsprov på misstänkta förare

När det gäUer utandningsprov på misstänkt alkoholpåverkad motor­fordonsförare finns det i dag inte några särskilda bestämmelser som ut­tryckligen tar sikte på sådan kontroll. Ingripandet sker som tidigare har nämnts i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelsema om kropps-besiktning. Enligt 28 kap. 11 och 12 §§ RB får kroppsbesiktning företas på den som skäligen kan misstänkas för brott som kan straffas med fängelse för att ta reda på omständighet som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Om det behövs, får blodprov och annan under­sökning som kan ske utan nämnvärt men därvid genomföras. I vissa fall får kroppsbesiktning enligt 28 kap. 13 § beslutas av polisrrian. Protokoll skall föras. I detta anges ändamålet med kroppsbesiktningen och vad som har förekommit vid den. Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas inomhus och i avskilt rum. Kroppsbesikt­ning på kvinna får inte verkstäUas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare.

3.3 Rutinmässiga utandningsprov

Enligt LRA får i den omfattning regeringen bestämmer försöksverk­samhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov i vissa i lagen, särskilt angivna situationer äga rum som ett led i samhällets åtgärder för att främja trafiknykterheten (1 §). Utan att skälig misstanke om brott enligt 4 § trafikbrottslagen föreligger får sådana prov företas av polis-


 


Prop. 1975/76:162                                                              ,j

man på dels förare av motorfordon som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll, dels den som kan antas under förande av motorfordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka och dels den som kan misstänkas för att imder förande av motorfordon ha begått brott enligt 1—3 § trafikbrottslagen eller sådan enligt väg­trafikkungörelsen (1972: 603) straffbelagd förseelse som avser färdhas­tighet, skyldighet att stanna på tecken av polisman eller på gmnd av anvisning som meddelats genom vägmärke eller trafiksignal eller skyl­dighet att ha föreskriven fordonslykta tänd. Bestämmelserna om förare av motorfordon gäller även förare av terrängmotorfordon och traktor med släpfordon (2 §).

Rutinmässiga alkoholutandningsprov får enligt lagen endast företas på eller i nära anslutning till den plats där kontrollen eller polisingripan­det äger rum. Provtagningen skall vidare ske på ett sätt som inte utsät­ter den på vUken provet företas för allmän uppmärksamhet. Om ej sär­skilda skäl föranleder annat, skall provet sålunda företas i täckt fordon eller inomhus i avskilt rum (3 §). Den som vägrar att medverka vid alkoholutandningsprov får underkastas blodprovstagning och läkarun­dersökning för utrönande av alkoholpåverkan (4 §).

Med stöd av LRA har utfärdats föreskrifter, dels av Kungl. Maj:t i skrivelse den 20 december 1974 tiU RPS att gälla för tiden 1 februari— 1 maj 1975, dels av regeringen genom förordningar om fortsatt försöks­verksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov för tiden 2 maj 1975—30 juni 1976 (SFS 1975: 115, 666 och 1008). RPS har efter be­myndigande i nämnda föreskrifter meddelat ytterligare tillämpningsföre­skrifter rörande tillvägagångssättet vid rutinproven och deras genom­förande.

Enligt föreskrifterna skulle den första försöksperioden (1 februari—1 maj 1975) omfatta fem försöksområden, utvalda bland länen och de tre största polisdistrikten, den andra perioden (2 maj—31 augusti 1975) tio områden och den tredje perioden (1 september—31 december 1975) femton områden. Både storstadsområden och glesbygd skulle vara re­presenterade. RPS fick i uppdrag att efter samråd med statens trafik­säkerhetsverk välja ut lämpliga områden. Den nu löpande försökspe­rioden (1 januari—30 juni 1976) omfattar hela riket.

Enligt föreskrifterna skall rutinproven företas med 0,5-promilleampull av Alcotest eller Alcolyser. Provet skall anses positivt endast om grön-färgningen av kristallerna i ampullen når upp till eller förbi överkanten av den på ampullen anbringade markeringsringen. Vid tveksamhet skall ytterligare ett prov företas. Vid positivt prov får ytterligare utandnings­prov företas med annan utandningsapparatur i syfte att pröva använd­barheten av sådan apparatur. RPS har bemyndigats att meddela när­mare föreskrifter rörande tillvägagångssättet vid rutinproven och deras genomförande i olika situationer samt ålagts att för varje försöksperiod

t2    Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr .162


 


Prop. 1975/76:162                                                     8

komma in med en redogörelse angående erfarenheterna av verksam­heten.

RPS har den 15 januari 1975 utfärdat tillämpningsföreskrifter för försöksverksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov. Före­skrifterna innehåller bl. a. följande.

Med uttrycket "i förväg beordrad trafikkontroll" avses kontroll som är beordrad av lägst poliskommissarie. Med hänsyn till att mtinkon-trollerna är avsedda att ingå i polisens planerade verksamhet och till angelägenheten av att allmänheten inte får uppfatta kontrollerna som godtyckliga från polisens sida skall trafikkontroll av här avsett slag vara upptagen i månads- eller veckoplan. Rutinprov vid trafikolycka skall tas på samtliga förare av inblandade fordon när svår personskada upp-kommit, om inte tekniskt hinder föreligger eller ett. genomförande av rutinprov medför att andra angelägna uppgifter för poUsen eftersatts eUer särskUda skäl annars föreligger att underlåta provtagning. Beträf­fande övriga trafikolyckor skall mtinprov tas då särskilda, skäl talar därför, t. ex. vid singelolycka eller med hänsyn till förarens färdsätt före olyckan. Provtagning skall vidare ske, vid vissa trafikförseelser enligt angivna riktlinjer.

Rutinprov vid i förväg beordrade trafikkontroller skall genomföras så att utrymme för misstanke om godtycke från polisens sida inte ges, så att ett statistiskt sett godtagbart slumpmässigt resultat uppnås och så att kontrollen praktiskt kan genomföras. Tid och plats skall väljas ut helt slumpmässigt. Kontrollen av förare skall ske enligt ett av tre alter­nativ: a) samtliga förare underkastas prov b) förare underkastas prov i den omfattning personaltillgången medger c) varannan, var tredje, var fjärde etc. förare som passerar underkastas rutinprov.

För statistisk uppföljning av försöksverksamheten har tre olika blan­ketter utarbetats, varav blankett 1 skall fyllas i vid varje rutinmässigt alkoholutandningsprov medan blanketterna 2 och 3 används vid i för­väg beordrad trafikkontroll resp. trafikolycka. Vidare skall till varje fordonsförare som blir föremål för rutinprov överlämnas den av RPS utarbetade informationsfoldern "Alkoholtest? På mig?"

RPS:s tillämpningsföreskrifter har reviderats den 21 april 1975 var­vid vissa justeringar har vidtagits. Sålunda har föreskriften om slump­mässigt urval av tid och plats för trafikkontroll med rutinnrässiga alko­holutandningsprov utgått. I stället har förordnats att verksamheten mera skall inriktas på tider och platser där det enligt polisens erfarenhet förekommer trafiknykterhetsbrott i större omfattning. Vidare har för­ordnats att vid trafikolycka rutinprov i regel skall tas på samtliga fö­rare, om inte hinder möter däremot. Viss förändring av blankettrutinen har också genomförts. De reviderade tillämpningsföreskrifterna har gällt under huvuddelen av försöksperioden.


 


Prop. 1975/76:162

4    Erfarenheter av rutinmässiga alkoholutandningsprov 4.1 Allmänt om verksamheten

Försöksperiod I omfattade tiden 1 februari—1 maj 1975. RPS har den 8 april 1975 till regeringen lämnat en redogörelse för er­farenheterna av försöksverksamheten under nämnda period. Av redo­görelsen framgår bl. a. följande.

För samråd i frågor rörande uppläggningen av försöksverksamheten, särskilt i vad avser forskningsfrågor, har RPS tillsatt en referensgmpp med företrädare för statens rättskemiska laboratorium, transportforsk-ningsdelegationen, kriminologiska institutionen yid Stockholms univer-, sitet, statens trafiksäkerhetsverk och RPS. Utformningen och genom-, förandet av försöksverksamheten har skett i samråd med ledamöterna i referensgruppen, varvid de från vetenskaplig synpunkt uttalade önske­målen i fråga om uppläggningen har vägts mot de praktiskt polisiära synpunkterna.

Till försöksområden under period I utsågs Södermanlands, Jönkö­ pings, Malmöhus (med imdantag av Malmö polisdistrikt) och Väster­norrlands län samt Göteborgs polisdistrikt. Innan försöksverksamheten påbörjades skedde en noggrann genomgång av LRA och därtill knutna föreskrifter med vederbörande länspoUschefer eUer motsvarande samt andra av dem uttagna representanter för försöksområdena. Inom resp. område har särskild utbildning för all berörd polispersoiial anordnats.

Följande uppgifter har lämnats om utfallet av försöksverksamheten under tiden 1 februari—31 mars 1975.

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal stop­pade fordon

Antal prov

 

 

 

 

 

 

 

Vid

 

Därav

Utan

■ grön-

färg-

ning

Be­dömt nega­tiva

Be­dömt posi­tiva

Väg­ran att med­verka

Blodpi Taget

ov

I för-    Trafik­väg be- olycka ordrad Uafik-kontroU

Vissa trafik­brott

Ej

taget

15 822

15 392   1 352

1005

17 532

126

89

2

115'

12

Vid grönfärgning av kristaUema i ampullen hair provet bedömts som positivt, om grönfårgningen nått upp tUI eUer förbi den på ampullen anbringade markeringsringen, i övrigt som negativt.

Sammanfattningsvis kan enligt RPS konstateras att allmänhetens in-

■ Att antalet blodprov överstiger antalet som positivt bedömda prov samt vägransfaUen beror på att statistiken vad gäller i förväg beordrad trafikköntroU omfattar även förare som stoppats för rutinprovsändatnål men som verkat "skäligen misstänkta" redan före provet.


 


Prop. 1975/76:162                                                    10

ställning till förfarandet med rutinmässiga alkoholutandningsprov är mycket positiv. Genomförandet av proven går snabbt, normalt uiom en tidsrymd av 2—3 minuter. Bl. a. mot bakgrund av att allmänheten visat sig ha god kännedom om den pågående försöksverksamheten bedömer man vidare inom polisen att möjlighetema att företa mtinprov har stor preventiv effekt. Enligt RPS är erfarenheterna av den hittillsvarande försöksverksamheten sålunda mycket goda, såväl i vad avser allmänhe­tens inställning som polismännens intresse för verksamheten. Några negativa effekter av betydelse är inte kända.

Av de särskUda yttranden som bUdat underlag för RPS:s redogörelse framgår bl. a. att allmäiUieten i många fall uttalat sin tillfredsställelse över försöksverksamheten. Från Malmöhus län rapporteras dock att en del förare förklarat sig negativa till provtagningen, varvid de flesta som skäl uppgivit den tidsförlust de orsakats genom provtagningen.

Länspolischefen i Malmöhus län anser att resultatet med ett förhål­landevis ringa antal positiva utandningsprov förmodligen inte helt mot­svarar nykterhetstillståndet under normala förhållanden. Genom mass­medias stora engagemang vid igångsättandet av försöksverksamheten har allmänheten förmodligen skärpt sig utöver det normala. Den stora uppmärksamheten i pressen kan således förmodas ha haft en kraftig preventiv verkan.

Försöksperiod II omfattade tiden 2 maj—31 augusti 1975. TiU försöksområden utsågs Stockholms och Göteborgs polisdistrikt, Sö-dermaiUands, Jönköpings, Malmöhus (med undantag av Malmö polisdi­strikt), Hallands, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län. Samtliga fem försöksområden från period I ingår således även i period II.

RPS har den 18 jiUi 1975 lämnat en redogörelse för erfarenheterna av den fortsatta försöksverksamheten och därvid anfört i huvudsak föl­jande. Inom samtliga försöksområden har man vid valet av tider och platser för i förväg beordrade trafikkontroller beaktat intresset av en effektiv övervakning av trafiknykterheten och därför låtit poUsiära er­farenheter och synpunkter styra detta val. T Södermanlands län har man emellertid till en del använt slumpmässigt urval av kontrollplatser en­ligt det system som tillämpades under period I för att få den över­vakningsmetoden ytterUgare prövad. Vidare har man under period II som huvudprincip för rutinprov vid trafUcolycka tillämpat systemet att rutinprov skaU tas på samtUga förare av fordon i trafikolycka, om inte hinder möter däremot, medan man tidigare tagit prov då svår person­skada uppkommit och i övrigt endast när särskilda skäl talade för rutinprov, t. ex. vid singelolycka eller med hänsyn till förarens färdsätt före olyckan.

Följande uppgifter har lämnats om utfallet av försöksverksamheten under tiden 2 maj—30 juni 1975.


 


Prop. 1975/76:162


11


Antal    Antal prov

 

 

stop-

 

 

 

 

 

 

pade fordon

Vid

Därav

 

 

 

Blodprov

 

 

 

 

 

 

 

Iför-    Trafik- Vissa

Utan

Be-

Be-

Väg-

Taget   Ej

 

väg       olycka trafik-

gren- :

dömt

dömt

ran

taget

 

be-                    brott

färg-

nega-

posi-

att

 

 

ordrad

ning

tiva

tiva

med-

 

 

trafik-

 

 

 

verka

 

kontroll


25 131 24 871 2 972 3 795 30 863 403   372


325       52


Sammanfattningsvis konstaterar RPS att aUmänhetens inställnmg till förfarandet med rutinmässiga alkoholutandningsprov fortfarande är mycket positiv. Alkoholutandningsprov har under perioden tagits i 31 638 fall. Endast i sex fall av dessa har vägran att medverka vid prov­tagningen förekommit. Vidare finns det enligt RPS all anledning att anta att försöksverksamheten har en preventiv effekt som bidrar till större nykterhet i trafiken. Några negativa effekter av betydelse har inte kommit fram.

Ur de särskilda yttrandena tUI RPS från försöksområdena kan föl­jande av intresse hämtas. Från Stockholms polisdistrikt meddelas att ett utandningsprov normalt tagit ca 45—60 sekunder. I några yttranden framhålls att ett fåtal förare har uttalat sitt ogillande över försöksverk­samheten, bl. a. långtradarchaufförer, varvid dröjsmål oftast angivits som orsak. I flera yttranden anförs å andra sidan att förare i åtskiUiga fall uttalat sin tUlfredsställelse över försöksverksamheten och den ökade polisaktiviteten i fråga om "rattfyllerikontroll". Vad gäller den preven­tiva effekten förtjänar uppgifter från Kopparbergs län särskild upp­märksamhet. Av de 700 utandningsprov som företogs där under mid­sommarhelgen gav bara ett prov positivt utslag. Från Älvsborgs län an­förs att en betydande lokal publicitet har ägnats verksamheten och däri­genom sannolikt åstadkommit en preventiv effekt vad avser rattfylleri­brotten. Möjligt är också att massmedieinsatsen haft en viss preventiv verkan även vad gäller annan brottslighet.

Försöksperiod III omfattade tiden 1 september—31 decem­ber 1975. Som försöksområden utvaldes Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt samt Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Väst­manlands, Kopparbergs och Västernorrlands län. Samtiiga tio försöks­områden från period II ingår således i den fortsatta försöksverksamhe­ten.

RPS har den 20 november 1975 lämnat en redogörelse över försöks­verksamheten under period III. Följande uppgifter lämnas om utfallet av verksamheten under tiden 1 september—31 oktober 1975.


 


Prop. 1975/76:162                                                    12

 

 

 

 

 

 

Antal

Antal prov

 

 

 

 

 

 

pade fordon

Vid

 

Därav

Utan grön- , färg­ning

Be­dömt nega­tiva

Be­dömt ' posiT tiva

Väg­ran att med­verka

Blodprov

I för-   Trafik­väg       olycka be­ordrad trafik­kontroll

Vissa trafik­brott

Taget   Ej

taget

42 623

411365   5 953

4 686

50 845

567

592

10

550       52

Av RPS:s redogörelse framgår i övrigt följande. Verksamheten har be-drivUs efter samma riktlinjer som under period II. Sammanfattningsvis • kan konstateras att allmänhetens inställning tUl förfarandet med rutin­mässiga alkoholutandningsprov fortfarande är mycket positiv. Av de under perioden företagna mtinmässiga proven, sammanlagt 52 004, har alkoholutandningsprov föranlett blodprovstagning i 550 fall. I endast tio fall har föraren vägrat medverka vid provtagningen. Endast en av dessa tio förare hade en alkoholkoncentration i blodet understigande 0,5 %o. Det finns all aiUedning att anta att försöksverksamheten har en stor brottsförebyggande effekt. Några negativa effekter har inte kommit till RPS:s käimedom. Försöksverksarnheten bör från den 1 januari 1976 utökas att omfatta hela landet. Med hänsyn tUl de positiva erfarenhe­terna av verksamheten anser RPS att en permanent lagstiftning bör in­föras från den 1 juli 1976.

Ur de särskilda yttrandena tUI RPS från försöksområdena kan note­ras att endast ett ringa antal förare har uttalat sitt ogiUande över verk­samheten, i regel på grund av tidsförlust. Från Örebro län meddelas att långtradarchaufförerna, som tidigare har visat.viss irritation, nu synes ha vant sig vid att bli kontrollerade och fiimer sig i detta. Från Västman­lands län anförs att förarna mycket ofta har uttalat förståelse för vär­det och betydelsen av verksamheten. Även från personalhåll har uttalats stort intresse för verksanUieten och man tycker sig nu fylla en större uppgift i trafiksäkerhetens intresse.

Försöksperiod IV omfattar tiden 1 januari—30 juni 1976, då LRA upphör att gälla. Försöksverksamheten gäUer hela riket. Någon skriftlig redogörelse över verksamheten har RPS ännu ej upprättat. En­ligt uppgift från RPS har emellertid några omständigheter som motive­rar ett annat ställningstagande till verksamheten än som tidigare redo­visats inte framkommit. Enligt RPS är sålunda erfarenheterna av den fortsatta försöksverksamheten odelat positiva.

4.2 Vissa statistiska uppgifter

Tabell 1 utgör en sammanställning över totala antalet rutinmässiga alkoholutandningsprov och blodprov under tiden 1 febmari—31 decem­ber 1975.


 


Prop. 1975/76:162


13


Tabell 1


Utandnings­prov


Blodprov


Antal blodprov i procent av antalet utandningsprov


 


Trafikkontroll Trafikolyckor Vissa trafikbrott

Totalt


158 267 20 666 16 190

195 123


418 775 688

1881


0,26 3,75 4,23

0,96


Tabell 2 utgör en sammanställning av de uppgifter som i tabellform redovisats under 4.1.

Tabell 2

 

 

Statistikperiod under 1975

 

 

febr.—mars

maj —juni

sept.—okt.

TotaU

 

 

 

Utandningsprov

17 749

31638

52 004

Viss grönfärgning men

 

 

 

bedömt negativt

126

403

567

Som positivt bedömda

 

 

 

prov

89

372

592

Vägran att blåsa

2

6

10

Blodprov

115

325

550

Trafikkontroller

 

 

 

Utandningsprov

15 392

24 871

41365

Blodprov

38

66

129'

Blodprov i procent i för-

 

 

 

hållande till utandnings-

 

 

 

prov

0,25%

0,27 %

0,31 %

Trafikolyckor

 

 

 

Utandningsprov'

1 352

2 972

5 953

Blodprov

42

143

203

Blodprov i procent i för-

 

 

 

hållande till utandnings-

 

 

 

prov

3.11 %

4,81 %

3,41 %

Vissa trafikbrott

 

 

 

Utandningsprov*

1005

3 795

4 686

Blodprov

35

116

218

Blodprov i procent i för-

 

 

 

hållande till utandnings-

 

 

 

prov

3,48 %

3,06 %

4,65%

' Torde omfatta alla sådana blåsande förare som stoppats för rutinprovs-ändamål vare sig föraren verkat "skäUgen misstänkt" eller inte, däremot inte de förare som vid kontrollerna stoppats enbart av speciell orsak, t. ex. vinglig körning. För de två senare perioderna finns gruppen "skäligen miss­tänkta" särredovisad, se not 2 och 3.

*       Varav 14 skäligen misstänkta före provet.
' Varav 26 skäligen misstänkta före provet.

*   Torde omfatta endast sådana blåsande förare som inte verkat "skäligen
misstänkta".


 


Prop. 1975/76:162


14


Från RPS har som förklaring tUl att antalet blodprov i vissa fall är mmdre än antalet positiva utandningsprov uppgetts att kompletterande utandningsprov på polisstationen gett negativt utslag. I det faU antalet blodprov är större än antalet positiva utandningsprov uppges orsaken vara att även förare som stoppats för rutinkontroll men som redan före provet verkat skäligen misstänkta ingår i materialet.

Sammanställningen i tabell 2 visar bl. a. att utandnmgsproven vid i förväg beordrade trafikkontroller under resp. försöksperiod föranlett blodprovstagning i 0,25—0,31 % av fallen. Enligt tabell 1 är motsva­rande siffra för hela försöksperioden 1975 i genomsnitt 0,26 %. Vidare framgår att av de förare, som på grund av trafikolycka eller vissa trafik­förseelser blivit föremål för rutinprov, en betydligt större procentuell andel lämnat alkoholutandningsprov som bedömts som positiva och därför föranlett blodprovstagning. Slutligen framgår att vägran att med­verka vid utandningsprov förekommit endast imdantagsvis.

Tabell 3 anger sammanfattningsvis resultatet av de analyser statens rättskemiska laboratorium gjort beträffande blodprov som tagits i sam­band med rutinmässiga alkoholutandningsprov under tiden 1 februari-Si december 1975.

TabeU 3

 

 

 

Antal prov

Promille

 

 

 

 

 

Under 0,5

0,5-

-0,8

0,8-

■1,5    1,5-

Vid i förväg beordrad trafikkontroll I samband med trafik­olycka Vid vissa trafikförseelser

Totalt

418

775 688

1881

83

46 65

194

83

68 102

253

 

179

236 268

683

73

425 253

751

TabeU 3 visar bl.a. att blodalkoholhalten i 751 av totalt 1 881 blod­prov, dvs. i ca 40 procent av fallen, översteg 1,5 %o.

Tabell 4 utgör en särredovisning av promillehalten i de blodprov som tagits under tiden 1 februari—1 maj 1975.

Tabell 4


Antal prov


Promille


 


1 I förväg beordrad trafikkontroll


32             0,00, 0,28, 0,35,       0,41, 0,42,      0,51,    0,51,

0,57, 0,60,     0,73,       0,73, 0,85,      0,85,    0,89,

0,97,  1,03,    1,11,       1,17, 1,19,      1,24,    1,34,

1,35,  1,36,    1,42,       1,46, 1,61,      1,62,    1,62,

1,82, 2,05,     2,36,     2,63


 


Prop. 1975/76:162                                                                 15

Antal        Promille prov

2                                                  I samband med 62 0,01,   0,01,    0,28,    0,32,    0,40,    0,54,    0,56,
trafikolycka                                        0,57,
0,67, 0,67,       0,76,        0,76,    0,78,    0,81,

0,91,     0,92, 0,94, 1,00,       1,05,        1,20,    1,21,

1.24,     1,28, 1,32, 1,40,       1,42,        1,44,    1,45,
1,46,
     1,52. 1,52, 1,53,       1,57,        1,58,    1,58.
1,61,
     1,61. 1,67, 1,68,       1,72,        1,75,    1,82,
1,85,
       l,86j 1,93, 1,96,       1,99,        2,03,    2,05,
2,08,
     2,17, 2,18, 2,20,       2,29,        2,36,    2,53,
2,60,
     2,62, 2,62, 2,70,       3,03,        3,32

3                              Vid vissa brott och         54        0,01, 0,15, 0,41, 0,50, 0,52, 0,53, 0,57,
su-affbelagda be-
    0,60, 0,66, 0,67, 0,68, 0,72, 0,84, 0,85,
leenden
                   0,88, 0,90, 0,92, 0,96, 0,99, 1,00, 1,01,

1,02, 1,06.  1,09,   1,17,      1,18,         1.19,    1,21,

1.25, 1,33, 1,36,     1,40,      1,43,         1,43,    1,44,
1,52,
1,55, 1,60,     1,62,      1,62,         1,62,    1,73,
1,75,
1,77, 1,80,     1.81,      1,90,         1,91,    2,06,
2,11,
2,12, 2,24,     2,25,       2,86

SammanstäUningen i tabell 4 ger vid handen att blodalkoholhalten i sammanlagt 13 fall av 148 (8,7 %) understeg 0,5 %o-1 ya fall av dessa var blodalkoholhalten mellan 0,4 och 0,5 %o..

Tabell 5 utgör en sammanstäUning över resultat av blodprovsanalys beträffande de förare som under tiden 1 februari—31 december 1975 vägrat utföra alkoholutandningsprov.

Tabell 5

 

Period

Antal vägrare

Promille

 

 

 

 

 

1 febr. —1 maj

2

0,00, 1,77

 

 

 

 

 

2 maj—31 aug.

14

0,42, 0,45, 1,75,  1,89,

0,60, 2,05,

1,01, 2,15,

1,10, 2,20.

1.36, 2,45,

1,39, 3,07

1 sept.-31 okt.

10

0,01, 0,68, 2,40, 2,73,

1,56, 2,80

1,57,

1,77,

1,95,

2,27,

1 nov. —31 dec.

14

0,00,  1,21, 1,90, 2,00,

1,22, 2,02.

1,37, 2.09,

1,63, 2,25,

1,71,

2,57,

1,83,

2,71

SammanstäUningen visar att av det totala antalet vägrare, 40 fall, fem hade en blodalkoholhalt understigande 0,5 promille.


 


Prop. 1975/76:162                                                             16

5   Föredraganden

5.1 Inledning

I sin övervakning av trafiknykterheten använder polisen s. k. alkohol­utandningsprov. Vid sådant prov blåser den som skall kontrolleras i en apparat som i regel är så konstmerad att den genom färgning av vissa substanser ger ett mer eller mindre klart belägg för om blodalkoholhal­ten uppgår tiU straffbar promUle. Provet är främst avsett att användas när det gäller att avgöra om blodprov skall tas på en förare eller inte. I allmänhet företas utandningsprovet på den plats där polisingripandet äger rum.

F. n. företas alkoholutandningsprov dels på mötorfordonsförare som skäligen kan misstänkas för trafiknykterhetsbrott, dels mtinmässigt på förare utan att misstanke öm trafUcnykterhetsbrott föreligger. Prov på misstänkta förare sker i huvudsaklig överensstämmelse med bestäm­melsema om kroppsbesiktning i 28 kap. rättegångsbalken (RB). Rutin­mässiga prov verkstäUs enligt lagen (1974: 829) om försöksverksamhet med mtinmässiga alkoholutandningsprov (LRA)., LRA trädde i kraft den 1 januari 1975 och gäller tUl utgången av juni 1976.

Den försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov en­
ligt LRA som bedrivs här i landet sedan den 1 februari 1975 utgör ett
led i strävandena att minska antalet trafiknykterhetsbrott. Det har visat
sig att förvånansvärt många av de förare vars nykterhetstillstånd grans­
kas av polisen vid trafikkontroller o. d. undgår misstanke om trafik­
nykterhetsbrott trots att de faktiskt har högre blodalkoholhalt än lagen
tillåter. Rutinmässiga alkoholutandningsprov ökar upptäcktsrisken, dvs.
den risk som den enskilde fordonsföraren tror föreligger för upptäckt,
om han kör med för hög blodalkoholhalt. Detta bör i sin tur ha en
stark allmänpreventiv effekt.
  -

Att verksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov bedrivs endast på försök beror bl. a. på vissa i detta sammanhang framförda farhågor från rättssäkerhets- och integritetsskyddssynpunki. I först­nämnda hänseende gäller det risken för att en förare vars blodalkohol­halt ligger under den nedre promUlegränsen vid ett rutinprov framkal­lar ett utslag som felaktigt tyder på att blodalkoholhalten Ugger över denna gräns och tUI följd härav underkastas blodprovstagning. Från integritetsskyddssynpunkt är frågan om provtagningen kan genomföras på ett så smidigt sätt att den innebär endast ringa obehag för fordons­förarna samt om urvalet av kontrollerade förare kan ske så att något utrymme för godtycke inte ges och så att allmänheten inte ens får nuss-tanke om att ovidkommande faktorer spelar in. Genom en försöksverk­samhet skulle man få en säkrare uppfattning om både hur rutinproven uppfattas av aUmänheten och hur de i övrigt utfaller i den praktiska tUl-


 


Prop. 1975/76:162                                                    17

lämpningen. Rutinprovens effekt från brottsbekämpningssynpunkt skul­le också kunna bli föremål för vissa studier. Tiden för försöksverksam­heten bestämdes att gälla från den 1 januari 1975 till utgången av juni 1976 med hänsyn bl. a. till att trafiksäkerhetsverket planerade en tra-fiknykterhetskampanj under hela år 1975.

Trafiksäkerhetsverkets kampanj har nu genomförts. Som ett led i denna har information spritts bland allmänheten om den pågående för­söksverksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov. Även riks­polisstyrelsen (RPS) har vidtagit särskilda informationsåtgärder med anledning av försöksverksamheten. Det belopp om 75 000 kr., som har ställts tUI RPS:s förfogande för informationsändamål, har använts för framställning av en upplysningsskrift som överlämnas till de fordons­förare som blir föremål för rutinmässiga alkoholutandningsprov under försöksverksamheten samt för annan intern och extern information. : En upplysningsskrift har framställts även i en utländsk version på sex olika språk.

Sedan LRA har trätt i kraft har frågan om en lagstifttung om mtin­prov väckts även i övriga nordiska länder. I Finland har regeringen föreslagit att lagstiftningen om trafikfylleri ses över. Man föreslår bl. a. att förare skall vara skyldiga att vid trafikkontroll underkasta sig prov med alkoholdelektor. I Norge föreslås i ett betänkande (NOU 1975: 24) Endringer i promillelovgivningen att polisen skall ges befogen­het att företa mtinmässiga alkoholutandningsprov på motorfordonsföra­re i vissa i vegtrafikkloven särskilt angivna situationer. Remisstiden för förslaget gick ut den 1 februari 1976. I Danmark har frågan om infö­randet av promUleregler och bestämmelser om rutinmässiga alkohol­utandningsprov väckts i motioner till folketihget.

Försöksverksamheten med rutinprov i Sverige är ännu inte avslutad. RPS har emellertid fortlöpande hållit regeringen underrättad om utfal­let av den pågående verksamheten. Det finns nu så mycket material att ställning kan tas till frågan huruvida lagstiftningen om rutinmässiga alkoholutandningsprov bör permanentas. Samtidigt bör frågan om al­koholutandningsprov på förare som misstänks för trafiknykterhetsbrott m. m. regleras med hänsyn till att viss osäkerhet råder i vilken utsträck­ning de allmänna reglerna i 28 kap. RB om kroppsbesiktning är tUlämp­liga på sådana prov.

5.2 Rutinmässiga alkoholutandningsprov

Enligt LRA får alkoholutandningsprov i vissa i lagen särskilt angiv­na situationer företas på motorfordonsförare utan att skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger. Sådana prov får tas på förare som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll, som har haft del i upp­komsten  av trafikolycka eller som har begått  vissa  trafikförseelser.


 


Prop. 1975/76:162                                                    18

Provet tas av polisman på eller i nära anslutning tUl den plats där kon­trollen eUer polisingripandet äger mm. Den som vägrar att medverka vid mtinprov får underkastas blodprov och läkamndersökning.

Enligt de föreskrifter som utfärdats med stöd av LRA skall rutinprov företas med 0,5 promUIe-ampull av märket Alcotest eller Alcolyser. Al­cotest och Alcolyser-apparatema utgör engångsmaterial och består av gummimunstycke, ampull och plastblåsa. Den undersökte blåser genom munstycket och ampuUen blåsan full med luft. Om utandningsluften innehåller alkohol, färgas kristallerna i ampullen mer eller mindre grö­na. På ampullen finns en markeringsring som delar kristallskiktet i två delar. Ringen markerar en blodalkoholhalt på 0,5 %o. Provet skall an­ses positivt endast om grönfårgningen av kristaUema i ampullen når upp tiU eller förbi överkanten av markeringsringen. Vid provtagning vid i förväg beordrad trafikkontroll kan föraren i regel sitta kvar i sitt eget fordon.

Resultatet av LRA:s tiUämpning i praktiken har redovisats i statistiska tabeller i avsnitt 4.2.

Som nämnts föreligger stor risk att förare med straffbar blodalkohol­halt kan undgå upptäckt och rättsligt ingripande därför att polisen vid sin på yttre iakttagelser grundade bedömning inte finner några skäl att misstänka alkoholpåverkan. Detta gäller inte bara förare med lägre straffbara blodalkoholhalter utan i stor utsträckning också förare med blodalkoholhalter uppåt 1,5 °Iqq. Den statistiska redovisningen från för­söksverksamheten visar också att man genom rutinprovskontrollema fått fatt i ett inte obetydligt antal onyktra förare som armars skulle ha undgått upptäckt (tabell 3). Materialet tillåter inte några alltför långt­gående slutsatser om det s. k. mörktalet vid trafiknykterhetsbrott, dvs. det tal som anger skUlnaden mellan det verkliga antalet trafikonyktra förare och det antal som upptäckts. Det torde emellertid stå klart att tra­fikonykterheten utgör ett allvarligt problem från trafiksäkerhetssynpunkt.

Uppfattningen att mtinkontrollema har en preventiv effekt vinner stöd bl. a. av de redogörelser över verksamheten som RPS har avgivit på grundval av de erfarenheter som rapporterats från resp. försöksområde. Den brett upplagda informationen om försöksverksamheten och mass­medias intresse för och bevakning av genomförandet kan antas ha bi­dragit till den preventiva effekten. Enligt polisens erfarenheter har all­mänheten som utsatts för mtinprovskontroller varit väl informerad om den pågående verksamheten och dess betydelse från trafiksäkerhetssyn­punkt.

Starka skäl talar sålunda för att verksamheten med rutinmässiga alko­holutandningsprov har en stor allmänpreventiv effekt och därför bör permanentas. En fömtsättning härför är dock att några negativa effek­ter av betydelse inte uppstår till följd av verksamheten. Här kommer de tidigare nämnda rättssäkerhets- och integritetsskyddsaspekteraa in.


 


Prop. 1975/76:162                                                    19

En självklar fömtsättning för att mtinprov skall kunna godtas är att den undersökningsmetod som kommer till användning ger ett från rätts­säkerhetssynpunkt tillräckligt korrekt resultat. Ett positivt utandnings­prov, dvs. ett prov som indikerar att föraren har en blodalkoholhalt som överstiger promUlegränsen 0,5, leder i regel till vidare ingripanden mot föraren. Han tas med till polisstationen, blir föremål för blodprovstag­ning, klinisk undersökning m. m. Blodprovstagning är ett förhållandevis allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Det gäUer därför att i görlig mån se tUl att en förare, vars blodalkoholhalt ligger under grän­sen 0,5 "/oo) vid ett rutinprov inte riskerar att framkalla ett felaktigt positivt utslag.

Möjligheten att tUlgodose rättssäkerhetskravet är ytterst beroende av säkerheten i utslaget hos den apparatur som används. I SOU 1970: 61 redovisas vissa imdersökiungsresultat beträffande tillförlitUgheten av bl. a. 0,5 %0-ampuUen av märket Alcotest (s. 338). Undersökningarna avsåg bl. a. tillförUtligheten från rättssäkerhetssynpunkt av 0,5 "/oo-am-pullen med den avläsningsmetod som använts under försöksperioden, nämligen att provet skall anses som positivt endast när kristallerna i ampullen färgas gröna upp till eller förbi överkanten av den på ampul­len anbringade markeringsringen. Vid imdersökningama framkom att med sådan ampull och avläsningsmetod andelen s. k. falskt positiva prov uppgick tUl 1 % när blodalkoholhalten understeg 0,3 "/qo och 8 % när blodalkoholhalten var mellan 0,30 och 0,49 %o- Riksdagen har ansett att de angivna felprocenten ligger inom en godtagbar ram från rättssäker­hetssynpunkt (JuU 1974: 37, rskr 1974: 352). Ifrågavarande resultat har erhållits genom försök som irmebär att ett antal personer, vUka enUgt blodprov konstaterats ha viss blodalkoholhalt, därefter genomgått al-holutandningsprov. Eftersom en sådan undersökningsmetod av natur­liga skäl inte har kunnat tillämpas under försöksverksamheten ute i trafiken kan metoden inte ligga tiU gmnd för en jämförelse med ut­fallet i praktiken.

Sammanställningen över analysresultat av blodprov under försöks­perioden (tabeU 3) ger vid handen att av det totala antalet undersökta blodprov, 1 881 prov, blodalkoholhalten i 194 fall (ca 10 %) understeg 0,5 %o- EnUgt min mening kan den sålunda uppmätta genomsnittliga andelen felaktigt positiva utandningsprov inte anses stötande från rätts­säkerhetssynpunkt med hänsyn tUl att bland dem som underkastas blodprovstagning men visar en blodalkoholhalt under 0,5 "/oo återfinns förare som förtärt en inte obetydlig mängd alkohol även om blodalko­holhalten när blodprov tas understiger gränsen för det straffbara områ­det. Av tabeU 4 kan sålunda utläsas att 4 av de 13 förare, som vid blodprov visade en blodalkoholhalt under 0,5 %0'  en blodalkohol­halt som översteg 0,4 "/oo- Det bör observeras att i dessa fall 0,5-grän-sen med all sannolikhet har varit uppnådd under kömingen men blod-


 


Prop. 1915116:162                                                   20

alkoholhalten har under den tid som förflutit mellan utandningsprov och blodprov hunnit sjunka under den straffbara gränsen. Jag finner därför att några bärande invändningar inte kan resas mot den använda under­sökningsmetoden och att några hinder från rättssäkerhetssynpunkt så­lunda inte föreligger mot verksamheien med rutinmässiga alkoholut­andningsprov enligt den provtagningsmetod som hittills tUlämpats. Därtill kommer att de utprovningar som f. n. pågår beträffande utand­ningsapparatur av annan typ än Alcotest och Alcolyser kan väntas leda till att apparater med ännu säkrare mätningsegenskaper kan tas i bruk och ersätta de nuvarande inom en snar framtid.

Från integritetsskyddssynpunkt fordras att utandningsproven företas på sådant sätt att provtagningen inte kan uppfattas vare sig som ett otill­börligt eller ens ett särskilt besvärande ingrepp i den personliga integri­teten. Provtagningen måste ordnas så smidigt att den innebär ett endast ringa obehag för fordonsförama.

RPS har meddelat anvisningar för mtinproven som innebär att ur­valet av de förare som kontrolleras oberoende av inträffad trafikolycka eller begången trafikförseelse sker slumpmässigt. Av polisens redogörel­ser för försöksverksamheten framgår vidare att en trafikkontroll, vari mtinmässigt utandningsprov ingått, endast tagit ett par mmuter för varje kontrollerad förare. Provtagningen har oftast kunnat genomföras utan att föraren behövt lämna sitt fordon. Allmänhetens inställning tUl verksamheten har varit positiv under hela försöksperioden. Från flera försöksdistrikt har framhållits att förare uttryckt sin tUlfreds­ställelse över verksamheten. Informationen om den pågående verksam­heten liksom dess betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt kan antas ha varit en bidragande orsak till allmänhetens positiva inställning. Vägran att medverka vid provtagningen har förekommit endast i enstaka un­dantagsfall. 1 vägransfallen har blodprov tagits på förarna. Blodproven har i nära 90 % av dessa fall påvisat straffbar blodalkoholhalt hos fö­raren (tabell 5). Endast i två fall har blodprovet varit helt negativt medan blodalkoholhalten i 26 av totalt 40 fall överstigit 1,5 %o'.

Av det anförda framgår att provtagningen har kunnat genomföras på ett smidigt sätt, att den har uppehållit förarna endast obetydligt och att allmänhetens reaktion på verksamheten genomgående har varit positiv. Några invändnmgar från integritetsskyddssynpunkt synes därför inte kunna resas mot mtinmässiga alkoholutandningsprov som genom­förs i överensstämmelse med de mtiner som har gällt för försöksverk­samheten. Även skötsamma förare bör i trafiksäkerhetens intresse få finna sig i att kunna bli utsatta för den kontroll som rutinproven inne­bär. Om allmänheten i förväg är informerad om ändamålet liied proven och i vUka situationer de får tas finns det all anledning att anta att den även i fortsättningen kommer att visa en positiv inställning tUl mtin­proven.


 


Prop. 1975/76:162                                                   2i

Jag anser sålunda att alla tiUgängliga uppgifter tyder på att verksam­heten med mtinmässiga alkoholutandningsprov har en betydande pre­ventiv verkan från brottsbekämpningssynpunkt samt att några hinder mot en sådan verksamhet i trafiksäkerhetens intresse inte möter från rättssäkerhets- eller integritetsskyddssynpunkt. Jag förordar därför att polisen genom permanent lagstiftning ges befogenhet att företa rutin-prov. Befogenheten bör tillkomma polisen bara i vissa särskilt angivna och tydligt beskrivna situationer. De regler härför som gällt för för­söksverksamheten finner jag vara lämpligt utformade. Rutinprov bör sålunda få företas vid i förväg beordrade trafikkontroller, vid trafik­olyckor och vid vissa trafiköverträdelser.

Den positiva reaktionen hos allmänheten i fråga om försöksverksam­heten med rutinprov kan som jag tidigare har anfört till stor del antas vara betingad av den breda information om verksamheten och rutin­provens syfte och värde som givits under försöksperioden. För att vid­makthålla denna inställning hos allmänheten bör en informationskam­panj genomföras under sommaren och hösten 1976 om lagstiftningen och dess syfte.

5.3 Alkoholutandningsprov vid misstanke om brott

Alkoholutandningsprov har betydelse främst vid misstanke om tra­fiknykterhetsbrott som avses i 4 § trafikbrottslagen (1951: 649). Som tidigare har nämnts är befogenheten at ta alkoholutandningsprov på misstänkt alkoholpåverkad förare f. n. inte reglerad annat än genom be­stämmelsema om kroppsbesiktnmg i 28 kap. RB. Dessa bestämmelser passar i en del hänseenden inte in på alkoholutandningsprov. Som exempel kan nämnas att kroppsbesiktning på kvinna inte får verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare. Den lagstiftning om alkoholutandningsprov som jag nu förordar bör därför även innehålla regler om fömtsättningama för tagande av utandningsprov vid miss­tanke om trafiknykterhetsbrott.

Även vid utredning av annan typ av brottslighet än som avses i 4 § trafikbrottslagen kan alkoholutandningsprov vara ett lämpligt hjälpme­del. Jag tänker här särskUt på de bestämmelser som avser onykterhet i luft- och sjötrafiken. Den lagstiftning som föreslås bör därför avse även utandningsprov som tas vid misstanke om annat brott än trafik­nykterhetsbrott. För provtagning bör— i likhet med vad som gäller för kroppsbesLktning i allmänhet — genereUt krävas att fängelse kan följa på brottet samt att frågan om den misstänktes alkoholpåverkan kan ha betydelse för utredning om brottet. Genom att alkoholutand­ningsprov regleras i en särskUd lag blir bestämmelsema om kroppsbesikt­ning i fortsättningen inte tillämpliga på sådana prov.


 


Prop. 1975/76:162                                                    22

5.4 Övriga frågor

Utöver de bestämmelser som framgår av lagen om alkoholutandnings­prov behövs vissa verkställighetsföreskrifter. Dessa bör, liksom de som gäller under försöksverksamheten med rutinprov, innehålla bl. a. rikt­linjer för det tekniska tillvägagångssättet vid utandningsprov samt när­mare vägledning för provens genomförande i olika situationer. Av före­skrifterna bör framgå att rutinprov skall företas med s. k. 0,5 promille ampuU av Alcotest eller Alcolyser och att provet skall anses som positivt endast om grönfärgningen av kristallerna i ampullen når upp till eller förbi överkanten av den på ampullen anbringade markeringsringen. Skulle provtagningsapparatur av annat slag än Alcotest eller Alcolyser men med jämförliga eller säkrare mätningsegenskaper komma i markna­den bör föreskrifterna om apparatur självfallet anpassas härefter. Före­skrifterna bör efter regeingens bemyndigande meddelas av RPS.

På uppdrag av regeringen har RPS under försöksverksamheten med mtinprov fordrat in vissa uppgifter från polisdistrikten. Uppgiftema har tjänat som grund för den statistik och utvärdering av verksamheten som jag nu har redovisat. Jag förordar att liknande uppföljning sker även i fortsättningen. På så sätt kan bl. a. de allmänpreventiva effekter­na av lagstiftningen studeras. Dessa effekter är av särskilt intresse med hänsyn till att alkoholutandningsproven ingår som ett led i ett samlat åtgärdsprogram på rattfyllerilagstiftningens område som trafiknykter­hetskommittén har lagt fram i betänkandet (SOU 1970: 61) Trafik­nykterhetsbrott — Förslag 1970. I programmet ingår bl. a. en sänkning av rattfyUerigränsen från 1,5 "/oo tiU 1,2 %o och genomförande av ett mera nyanserat påföljdsval vid rattfylleri.

Med anledning av sistnämnda förslag bör anmärkas att av de domar för rattfylleri som meddelades av underrätt år 1972, totalt 5 630, ut­gjorde 4 110 fängelsedomar. Skyddstillsyn meddelades i 308 fall och villkorlig dom i 156 fall. Ar 1973 ådömdes fängelse i 4 056 fall, skydds­tillsyn i 318 fall och vUlkorlig dom i 147 fall av totalt 5 573 domar för rattfylleri. Är 1974 meddelades 5 790 domar för rattfylleri, varav 4 291 utgjorde fängelsedomar, 342 dom på skyddstiUsyn och 157 vill­korlig dom.

Vidare kan nämnas att Högsta domstolen (HD) år 1972 (NJA 1972 s. 60 under stark meningsskiljaktighet har meddelat villkorlig dom järnte böter för rattfylleri. Som domskäl anfördes bl. a. att vad som i läkar­utlåtanden uttalas om de med ett frihetsstraff förenade riskerna för den tUltalades psykiska hälsa, i förening med vad som eljest upplysts om hans personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt, fick anses innefatta sådana särskilda skäl att trots brottets art påföljd som innebär frihetsberövande inte borde ådömas. 1 ett annat fall (NJA 1972 Bil) ändrade HD påföljden för rattfylleri till vUlkorlig dom jämte böter.


 


Prop. 1975/76:162                                                                 23

Ar 1974 (NJA 1974 s. 682) dömdes en artonårig yngling för rattfylleri och olovlig köming likaledes till villkorlig dom jämte böter. HD fann sådana särskUda omständigheter föreligga att hänsynen tUl allmän lag­lydnad inte krävde fängelsepåföljd. I tre avgöranden år 1975 (DB 11, 12 och 34) har HD dömt alkoholmissbrukare för bl. a. rattfylleri till skyddstUlsyn resp. överlämnande till nykterhetsvård. 1 dom den 19 februari 1976 (DB 6) har HD undanröjt ett förordnande om återintag­ning i anstalt beträffande en internerad, som gjort sig skyldig tUl ratt­fylleri och grov olovlig körning. HD har vidare under hösten 1975 meddelat dispens i tre mål angående rattfylleri. Dessa mål är ännu inte slutiigt avgjorda.

Man kan i praxis spåra en tendens till ökad nyansering i valet av påföljd för rattfylleri. Domstolarna tar i ökande utsträckning hänsyn till att gämingen ofta har sin rot i den tUUalades personliga förhållan­den och ger nu större utrymme än tidigare åt individualpreventiva och humanitära överväganden i påföljdsfrågan. En nyanserad straffmätning kan visserligen lätt uppfattas som orättvis av andra tilltalade som inte kan göra gällande sådana särskilda omständigheter som motiverar annan påföljd än fängelse för rattfylleri och som till följd härav ådöms detta straff. En sådan uppfattning bottnar emellertid åtminstone till en del i en underskattning av den belastande effekt som t. ex. skydds­tillsyn med böter och eventueUa särskilda föreskrifter om nykterhets­vårdande behandling innebär för den dömde. För egen del hälsar jag därför med tillfredsstäUelse en, fortsatt utveckling som innebär att dom­stolama inom ramen för gällande ordning i större utsträckning än ti­digare tUlmäter individualpreventiva hänsyn betydelse när det gäller att bestämma påföljd för rattfylleri. Jag vill samtidigt erinra om att det ibland också finns beaktansvärda skäl av annat slag som bör kunna motivera att påföljden bestäms tiU villkorlig dom i förening med böter.

Att en höjning av risken för upptäckt och lagföring är av primär be­tydelse från allmänpreventiv synpunkt torde inte behöva betvivlas. Hittills vunna erfarenheter från försöksverksamheten med rutinmässiga utandningsprov ger också stöd för uppfattningen att vi här fått ett ef­fektivt hjälpmedel i kampen mot trafiknykterhetsbrotten. Dessa omstän­digheter talar för att återstående delar av trafiknykterhetskommitténs förslag nu bör tas upp till prövning. Därvid aktualiseras emellertid vissa frågor som kräver ytterligare överväganden. Det gäller bl. a. frå­gan om skyddstillsynens närmare utformning och innehåll med avseen­de på faU då ett vårdbehov är särskilt framträdande.


 


Prop. 1975/76:162                                                             24

6   Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upp­rättats förslag till

lag om alkoholutandningsprov.

7    Specialmotivering till framlagt lagförslag

Den föreslagna lagen om alkoholutandningsprov innehåller bestäm­melser beträffande provtagning dels på förare som är misstänkta för alkoholpåverkan, dels rutinmässigt på fordonsförare utan att skäUg misstanke om alkoholpåverkan föreligger. Den del som avser rutin-provstagning motsvarar helt och hållet den reglering som f. n. gäller enligt lagen (1974: 829) om försöksverksamhet med rutinmässiga alko­holutandningsprov.

1     §                                                                                                                                                                                     ■■ I denna paragraf regleras befogenheten för polisen att i och för ut­redning om brott företa alkohölirtandningsprov på den som skäligen' kan misstänkas för brottet. Inledningsvis finns bestämmelser om utand­ningsprov på den som är skäligen misstänkt för trafiknykterhetsbrott. Därefter regleras användningen av utandningsprov vid utredning om annat brott än trafiknykterhetsbrott. Som fömtsättning anges här att fängelse kan följa på brottet och att provet kan ha betydelse för ut­redning om brottet.                                                    .

2    §

Paragrafen reglerar de olika situationer i vilka polisman har befogen­het att företa utandningsprov rutinmässigt, dvs., utan att skälig miss­tanke om brott föreligger. Rutinprov får tas i tre olika situationer.

PrincipieUt viktigast är befogenheten att företa utandningsprov. på. förare av motordrivet fordon som stoppas vid i förväg beordrad tratik-, kontroll. Bestämmelse härom har tagits upp i första stycket 1. Med: "i förväg beordrad trafikkontroll" avses sådan kontroll som är beordrad av lägst kommissarie eller polisinspektör som är chef för avdelning. Under begreppet trafikkontroll faller inte bara s. k. fast kontroll utan också kontroll som företas vid rörlig bilpatrullering. Det är angeläget att rutin­prov vid trafikkontroller genomförs på ett sätt som inte gerutryrnme för godtycke från polisens sida utan som kan vinna förståelse hos all-, mänheten. Vid urval av de förare som skall undergå rutinprov i fall då, samtiiga förare inte hinner undersökas bör därför i så stor utsträckning som möjligt ett slumpmässigt urvalssystem användas. Det bör ankomma på rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om hur rutinproven skall genomföras vid trafikkontroller.


 


Prop. 1975/76:162                                                   25

1 första stycket 2 föreskrivs att rutinprov får företas på den som kan antas under förande av motordrivet fordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka! Eftersom utandningsprov förut­sätter aktiv medverkan av den person på vilken provet skall företas, kan tekniskt hinder mot provtagning föreligga när föraren är medvetslös eller svårt skadad. Om sådant hinder inte föreligger, bör rutinprov i regel tas. Begär en fordonsförare som varit inblandad i en olycka att få avge utandningsprov, skall hans begäran om möjligt bifallas. Provet kan vara av intresse vid bedömningen av skadestånds- och försäkrings­frågor.

1 första stycket 3 anges att rutinprov får företas på den som kan misstänkas för att under förande av motordrivet fordon ha begått någon av vissa närmare angivna trafiköverträdelser. Dessa förseelser kan ofta antas ha samband med alkoholpåverkan hos föraren.

För att nå överensstämmelse med promillereglema i trafikbrottslagen (1951: 649) har i andra stycket tagits in en bestämmelse som anger att vad som i första stycket sägs om förare av motorfordon gäller även förare av terrängmotorfordon, traktor med släpfordon och spårvagn.

§

Denna paragraf reglerar provtagningen och platsen för denna. Utand­ningsprov får enligt första stycket företas av polisman. Provtagningen skall ske på ett sätt som inte utsätter föraren för allmän uppmärk­samhet. Provet skall därför företas i täckt fordon eller inomhus i av­skilt mm, om särskilda skäl inte föranleder annat. Provtagning i täckt fordon innefattar även det fallet att föraren under utandningsprovet sitter kvar i sin bil med sidomtan neddragen. Särskilda skäl att göra undantag från den föreslagna föreskriften om plats för provtagningen föreligger exempelvis när mtinprov tas på en motorcyklist och polisen inte har nära tillgång till täckt fordon eller lokal där provet kan företas.

I andra stycket föreskrivs att alkoholutandningsprov enligt 2 § får företas endast på eller i nära anslutnmg till den plats där kontrollen eller polisingripandet äger mm. Denna föreskrift gäller aUtså endast rutinprov. Om föraren själv lämnar platsen, t. ex. smiter efter en tra­fikolycka, men efter förföljande anträffas långt därifrån, får po­lisingripandet anses äga mm på den plats där han anträffas. Likaså får rutinprov på förare som efter en trafikolycka förs till sjukhus företas på sjukhuset.

§

I paragrafen föreskrivs att den som vägrar medverka vid alkohol­utandningsprov får underkastas blodprov och läkamndersökning för utrönande av alkoholpåverkan.


 


Prop. 1975/76:162                                                             26

8    Ikraftträdande

Jag föreslår att lagen om alkoholutandningsprov träder i kraft den 1 juli 1976, då giltighetstiden för den nu gällande lagen (1974: 829) om försöksverksamhet med mtinmässiga alkoholutandningsprov löper ut.

9   Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att rege­ringen föreslår riksdagen att

antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om alkohol­utandningsprov.

10    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före­draganden har lagt fram.


 


Prop. 1975/76:162                                                             27

Innehållsförteckning

Propositionen    ..................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ .... 1

Lagförslag   ........................................................ .... 2

Utdrag av regeringsprotokoUet...............................      3

1   Inledning  ...................................................... .... 3

2   Olika slag av alkoholutandningsprov ....................      4

3   Gällande rätt...................................................      5

 

3.1    Trafiknykterhetsbrott   ................................ .... 5

3.2    Utandningsprov på misstänkta förare............... .... 6

3.3    Rutinmässiga utandningsprov......................... .... 6

4 Erfarenheter av rutinmässiga alkoholutandningsprov .... 9

4.1    Allmänt om verksamheten.............................. .... 9

4.2    Vissa statistiska uppgifter............................. .. 12

5 Föredraganden   ..............................................    16

5.1    Inledning   ................................................. .. 16

5.2    Rutinmässiga alkoholutandningsprov................    17

5.3    Alkoholutandningsprov vid misstanke om brott... .. 21

5.4    övriga frågor ..............................................    22

 

6   Upprättat lagförslag .........................................    24

7   Specialmotivering till lagförslaget.........................    24

8   Ikraftträdande................................................. .. 26

9   Hemställan   ................................................... .. 26

10 Beslut  ......................................................... .. 26

NORSTEDTS TRYCKERI    STOCKHOLM 1976 760204