Prop.1975/76:145

Regeringens proposition

1975/76: 145

om ändrade regler för bostadstillägg

beslutad den 26 februari 1976.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pä regeringens vägnar

GUNNAR STRÄNG

INGVAR CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade regler för bostadstilläggen till barnfamiljer och hushåll utan barn. Beteckningen bostadstillägg föreslås ändrad till bostadsbidrag.

Bostadsbidraget föresläs liksom f n. bestå av en statlig del pä 900 kr. per barn och år och en statskommunal, bostadsanknuten del pä 80 % av bostadskostnaden i vissa intervall. Det bidragsberättigade inlervallel föreslås ligga mellan en nedre hyresgräns pä 350 kr. per månad och en övre gräns som liksom f n. är anpassad lill bostadsbehovet hos olika slora hushåll. De övre hyresgränserna höjs för samtliga hushållstyper.

Följande övre hyresgränser föresläs gälla: för I - och 2-barnsfamiljer 825 kr., för 3- och 4-barnsfamiljer 975 kr. och för familjer med 5 eller flera barn I 125 kr. För makar ulan barn föresläs den övre hyresgränsen bli 700 kr. och för ensamslående 600 kr.

Förslaget innebär att maximibeloppet för familjer med 1-4 barn höjs med I 200 kr. per år och för familjer med 5 eller flera barn med 1 440 kr. per är. För makar ulan barn ökar maximibeloppet med 960 kr. per år och för ensamstående blir det oförändrat.

Bostadsbidraget är inkomstprövat. Inkomstgränsen för fullt bidrag föreslås höjd för barnfamiljerna från 28 000 kr. till 32 000 kr. och för barnlösa hushall från 23 000 kr. till 26 000 kr.

Hushåll Ulan barn föreslås kunna fa bidrag redan vid 18 års ålder i stället för som r n. vid 20 år.

Gynnsammare regler än tidigare föreslås gälla för handikappade och för familjer med barn på institution.

I propositionen föresläs vidare alt en ändring görs av reglerna för in-

I Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145

Prop. 1975/76:145

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-02-26

Närvarande: statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Noriing, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Peterson.

Föredragande: statsrådet Carisson

Proposition om ändrade regler för bostadstillägg

1 Inledning

Boendeutredningen tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1970 för att utreda bostadsbyggandets omfattning och inriktning m. m.

Bosiadsflnansieringsutredningen tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 augusti 1972 för att göra en översyn av bostadsfinansieringen.

De båda utredningarna, som har haft ett nära samarbete, har gemensamt utarbetat ett slutbetänkande (SOU 1975:51 och 52) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag, vilket avlämnades i augusti 1975, Där behandlas bostadsförsörjningen inför 1980-talel, ökat hyresgästinflytande och förbättrade bostadsbidrag.

Yttranden över utredningarnas betänkande har efter remiss avgetts av justitiekanslern, bostadsdomstolen, Svea hovrätt, domstolsverket, hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg, datainspektionen, socialstyrelsen, statens handikappråd, riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), konjunkturinstitutet, skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, statens råd för samhällsforskning, centrala studiestödsnämnden, konsumentverket, arbels-

' Riksdagsledamoten Per Bergman, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, direktören Sten Källenius, direktören Gunnar Leo, direktören Olle Lindström, riksdagsledamoten Ivar Nordberg, länsrådet Maj-Britt Sandlund, förbundsordföranden Erik Svensson samt riksdagsledamöterna Bo Turesson och Ola Ullsten, 2 Riksdagsledamoten Per Bergman, ordförande, riksdagsledamoten Birgitta Dahl, f, d, riksdagsledamoten Einar Henningsson, riksdagsledamöterna Kjell Mattsson och Ivar Nordberg, direktören Arne Näverfeli. förbundsordföranden Enk Svensson samt riksdagsledamöterna Bo Turesson och Ola Ullslen.

Prop. 1975/76:145 4

marknadsstyrelsen, statens invandrarverk, bostadsstyrdsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, socialutredningen (S 1969:29), barnmil-jöulredningen (S 1973:08), pensionärsundersökningen (S 1974:06), kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08), 1972 års skatleutredning (Fi 1972:02), bostadssociala delegationen (B 1975:01), decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), fullmäktige i riksbanken. Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundel, Kommunalförbundet för Slor-Stockholms bostadsförmedling. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund, Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för., Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Näringslivets byggnadsdelegalion (NBD), Kommun-Dala AB, Pensionärernas riksorganisation. Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges villaägareförbund, Stockholms, Norrköpings, Jönköpings, Kristianstads, Malmö, Halmstads, Göteborgs, Ulricehamns, Örebro, Gävle, Sundsvalls, Skellefteå, Gällivare och Luleå kommuner.

Bostadssiyrelsen har bifogat yttranden frän vissa länsbostadsnämnder. Vid länsstyrelsernas remissyttranden har fogats yttranden från kommuner och vissa länsorgan m. m.

Vissa kommuner har bifogat yttranden från kommunala nämnder och förvaltningar.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Svenska bankföreningen har helt hänvisat till remissyrtrandet från NBD. SBEF har hänvisat till NBD:s ytirande i den del som gäller frägan om bostadstillägg.

Vidare har yttranden inkommit frän kriminalvårdsstyrelsen, MS-förbun-det. Handikappförbundens centralkommitté. De handikappades riksförbund, Stockholms bostadsföreningars centralförening ek. för.. Grupp 8 Stockholm, Ensamståendes inlresseorganisation och föreningen Familj och rält.

Bostadssiyrelsen gavs i skrivelse den 30 januari 1975 bl. a. i uppdrag att i samråd med RFV närmare pröva möjligheterna för förmedlingsorganen för bostadstillägg att fl tillgång till uppgifter frän försäkringskassorna om den sjukpenninggrundande inkomsten. Uppdraget har redovisats i en skrivelse till regeringen den 11 september 1975.

I prop. 1975/76:100 (bil. 14 s. 14) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan pä särskild proposition i ämnet, till Bostadstillägg m. m. för budgetåret 1976/77 beräkna ett förslagsanslag av 1 345 milj. kr. Jag anhåller nu all fa la upp frägan om ändrade regler för bostadstillägg. I sammanhanget behandlar jag bl. a. boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag beträffande bostadstilläggen. Till utredningarnas övriga ännu inte behandlade förslag avser jag att återkomma i annat sammanhang.

Prop. 1975/76:145 5

2 Gällande bestämmelser

F. n. finns tre former av individuella bostadsstöd: statligt och staiskom-munall bostadstillägg till barnfamiljer och hushåll utan barn, kommunall bostadstillägg till folkpension och kommunall bostadstillägg lill handikappade.

Bidragsbeslämmelserna rörande bostadstilläggen till barnfamiljer och hushåll utan barn finns i kungörelsen (1968:425, ändrad senast 1975:219) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och kungörelsen (1973:379, ändrad senast 1975:220) om statskommunala bostadstillägg.

De slalliga och de slatskommunala bostadstilläggen är inkomstprövade. De båda delarna av bostadstillägget läggs samman och utgär med oreducerat belopp om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten understiger för barnfamiljer 28 000 kr. och för barnlösa hushåll 23 000 kr. Överstiger den taxerade inkomsten dessa belopp reduceras bostadstillägget för barnfamiljernas del med 15 96 av den taxerade inkomsten mellan 28 000 kr. och 54 000 kr. och med 24 % av den laxerade inkomsten över 54 000 kr. Det statliga tillägget reduceras i första hand. För hushåll utan barn reduceras tillägget med 15 % av den taxerade inkomsten över 23 000 kr.

Till grund för inkomstprövningen ligger den lill statlig inkomstskatt taxerade inkomsten årel före bidragsäret. I fråga om makar eller med makar jämställda läggs deras sammanlagda taxerade inkomst till grund för beräkningen av bostadstilläggets storiek. Om det sammanlagda avdraget för underskott i förvärvskälla överstiger 4 000 kr., läggs det överskjutande beloppet till den taxerade inkomsten. Om inkomsten har förändrats väsentligt i förhällande till vad som framgår av taxeringen året före bidragsäret bestäms storieken av bostadstillägget i slällel med hänsyn lill en beräknad bidragsgrundande inkomst för det aktuella bidragsäret.

Med makar jämställs dels sädana sammanboende personer som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn tillsammans, dels man och kvinna som i annat fall än som nyss har sagts lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta, om de i ansökan om bostadstillägg uppger att de har gemensamt hushåll.

Har makar eller ensamstående samt barn under 17 är en sammanlagd förmögenhet som överstiger 50 000 kr. läggs en femtedel av del överskjutande beloppet till den taxerade inkomsten vid inkomstprövningen.

Oreducerat statligt bostadstillägg utgär med 900 kr. per barn och år till dess all barnet fyller 17 år.

Statsbidrag till statskommunala bostadstillägg ulgär under förutsättning att kommunerna lämnar bostadstillägg enligt vissa grunder. Tillägget kan ulgä såväl till barnfamiljer som till hushåll utan barn som har egen bostad.

Statskommunalt bostadstillägg till barnfamiljer kan utgå till familj med barn under 17 år. Det kan utgå även till familj med barn över 17 år som uppbär föriängt barnbidrag eller studiehjälp under förutsättning att familjen

Prop. 1975/76:145 6

uppbar statskommunalt bostadstillägg dä barnel fyllde 17 år.

Statskommunalt bostadstillägg lill ensamslående ulan barn kan utgå till den som har fyllt 20 år och inte åtnjuter kommunalt bostadstillägg till folkpension eller endast pä grund av reglerna om inkomstprövning är utesluten från sådant bostadstillägg. Till makar ulan barn kan statskommunalt bostadstillägg utgä, om en av makarna har fyllt 20 är och om ingen av dem åtnjuter kommunalt bostadstillägg till folkpension eller de endast på grund av reglerna om inkomstprövning är uteslutna från sådant bostadstillägg. Om synneriiga skäl föreligger kan statskommunalt bostadstillägg ulgå även till ensamstående och makar som inte har fyllt 20 är.

Statsbidraget utgår med 72 96 av kostnaderna för de slatskommunala bostadstilläggen, dock med högst 14 kr. 40 öre i månaden för varje helt 25-ial kronor av bostadskostnaden. När statsbidraget beräknas beaktas dock endast den bostadskostnad som ligger inom vissa gränser, nämligen

för ensamstående

utan barn 300-550 kr per månad

med ett eller två barn 300-650 kr. per månad

med tre eller fyra barn 300-800 kr. per månad

med fem eller flera barn 300-925 kr. per månad

för makar

utan barn 400-650 kr. per månad

med ett eller tvä barn 400-750 kr. per månad

med tre eller fyra barn 400-900 kr. per månad

med fem eller flera barn 400-1 025 kr. per månad

I princip innebär detta alt statskommunalt bostadstillägg ulgär med 80 % av bostadskostnaden inom dessa gränser.

Bostadskostnaden och därmed bostadstillägget reduceras i vissa fall: om bostaden är oskäligt slor i förhällande lill familjens behov, om kostnaden är oskäligt hög i förhållande lill bostadskostnadslägel pä orten och i vissa fall om bostaden disponeras även av annan än den som är berättigad till bostadstillägg och dennes familj.

Bostadstilläggen till barnfamiljer och hushåll utan barn administreras av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. Ansökan skall lämnas in lill kommunens förmedlingsorgan varje höst. Tillägg utgär fr. o. m. kvartalet närmast efler det kvartal då rält till tillägget har uppkommit. Det kan dock inte utgå för längre tid tillbaka än ett år före det kvartal dä ansökan lämnades in.

När antalet bidragsberättigande barn förändras skall bostadstillägget ändras kvartalet närmast efter det dä förändringen skedde. Detsamma gäller när del inträffar väsentliga inkomstförändringar och när familjeförhållandena ändras. Vid flyttning ändras bosladslillägget redan månaden efter flyttningen.

Prop. 1975/76:145 7

Bostadstillägget betalas ut månadsvis. Mindre belopp än 10 kr. betalas inte ut.

Vanligtvis betalas tillägget ut till familjeförsörjaren. Makar avgör själva vem av dem som skall vara betalningsmottagare.

Kommunall bostadstillägg till folkpension (KBT) utgår, om kommunen sä beslutar, till den som uppbär folkpension eller hustrutillägg. Kommunerna bestämmer efler vilka grunder tilläggen skall utgå,

KBT är inkomstprövade enligt former som regleras i lagen (1962:392, ändrad senast 1975:1187) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Reglerna är sålunda gemensamma för hela landet. De innebär att KBT skall minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst till den del den överstiger för var och en av gifta pensionärer 1 500 kr, och för annan 2 000 kr. Årsinkomsten är den som pensionstagaren kan väntas fl under den närmaste tiden. Såsom årsinkomst räknas inle bl, a, folkpension och pensionslillskotl eller motsvarande tilläggspension, allmänt barnbidrag, bostadstillägg eller socialhjälp. Underskott på fastighet fär inte dras av frän övriga inkomster när årsinkomsten skall bestämmas. Del gäller för både jordbruksfastighet och annan faslighet. Vid inkomstprövningen läggs till inkomsten 10 96 av den del av förmögenheten som för den som är gift överstiger 60 000 kr. och för annan 75 000 kr.

Ansökan om KBT skall göras hos försäkringskassan. Ärendet prövas av den försäkringsnämnd inom vars verksamhetsområde pensionstagaren är mantalsskriven. Ansökan behöver inle förnyas åriigen. Försäkringskassan kontrollerar fortlöpande att KBT utgär med rätt belopp. Pensionstagaren har dock skyldighet att anmäla om hans ekonomiska förhållanden förbättras väsentligt.

KBT betalas ut månadsvis lillsammans med folkpensionen.

Kommunah bostadstillägg till handikappade (KBH) utgår liksom KBT, om kommunen så beslutar och efter grunder som kommunen själv bestämmer. Också reglerna för inkomstprövning fastläggs av kommunerna själva. Ungefär hälften av landets kommuner har infört KBH. I stället för all införa KBH har vissa kommuner vall att bygga ul KBT så alt de täcker de merkostnader för boendet som handikappade människor förorsakas.

Kommunförbundet har utfärdat rekommendationer beiräffande KBH, vilka följs av de flesta kommuner som har infört KBH.

Prövning och utbetalning av KBH sköts av varje kommun för sig, vanligtvis av sociala centralnämnden/socialnämnden.

Prop. 1975/76:145 8

3 Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna

3.1 Boende- och inkomstförhållanden för hushåll med bostadsbidrag

För att belysa bostadstilläggens hittillsvarande effekter och vad vi kan vänta oss i framliden med oförändrade bidragssystem har utredningarna dels uppdragit ål bostadsstyrdsen att undersöka boende- och inkomstför-hållandena för de hushåll som uppbar bostadstillägg till barnfamiljer och hushåll ulan barn i december 1974, dels med ledning av tillgänglig statistik sammanställt uppgifter om motsvarande förhållanden för pensionärer. Bosladsslyrelsens rapport finns fogad som bilaga till betänkandet (bilaga F SOU 1975:52). Resultaten har använts som underlag för en jämförelse med de mål som har ställts upp för bostadsbidragen och utgör utgångspunkt för utredningens överväganden och förslag.

3.1.1 Barnjämiljer

Bostadstillägg till barnfamiljer utgick i december 1974 till 522 000 hushåll vilkel innebär alt ungefär varannan barnfamilj ingick i tilläggssystemet. Antalet som uppbar lillägg torde vara något högre är 1975 pä grund av ändrade inkomslprövningsregler och höjda bostadspriser. Antalet barn, för vilka till-lägg utbetalades, var drygt en miljon. Ökningen av antalet barnfamiljer med bostadstillägg under åren 1969-1974 belyses av följande tabell.

Ar 1 (X)0-tal barnfamiljer

1969	422
1970	452
1971	464
1972	519
1973	521
1974	522

Utredningarna konstaterar att den kraftigaste ökningen skedde de första åren. Sedan år 1972 har antalet varit tämligen oförändrat. Efter detta år har inte heller några förändringar gjorts i systemet som mera markant kunnat påverka kretsen av bidragstagare.

Undersökningen visar att det var 75 000 bidragstagare som uppbar endast den statliga delen av bostadstillägget på grund av att de inte uppnått den nedre hyresgränsen och 7 300 därför att de saknade egen bostad. Utredningarna konstaterar att andelen bidragstagare som uppbär den hyresanknutna delen av bostadstillägget ökat från ca en tredjedel under bidragssystemets forsla år till 84 "d vid undersökningstillfället.

Tre fjärdedelar av bidragstagama hade en lägre bostadsutgift än 765 kr./mån. De högre utgifterna var hänföriiga främst till smähusen. Drygt en femtedel hade utgifter som översteg de övre hyresgränserna.

Prop. 1975/76:145 9

Med hänsyn lill sin syfte bör stödet enligt utredningarna inriktas sä att del tar hänsyn till olikheter i försörjningsbörda och kompenserar för den kostnadsökning som följer av behovet av större lägenhet. Såväl för ivä-förälder- som för enförälderfamiljer har stödet också i huvudsak denna inriktning. Beroende på skilda nedre hyresgränser har stödet emellertid inte alltid uppnått detta syfte.

1 fråga om familjetyp konstateras att ungefär tre fjärdedelar av bidrags-lagarna var tvåförälderfamiljer och en fjärdedel enförälderfamiljer. De senares antal har ökat något och andelen som har bostadstillägg är dubbelt så stor som bland tvåförälderfamiljerna. Delta beror dels på inkomstskillnader, dels på skillnader i hyresgränser för de olika familjetyperna.

Omkring tre fjärdedelar av familjerna har ett eller tvä barn. Andelen hus-häll med bostadstillägg ökar dock med antalet barn.

Av samtliga barnfamiljer med bostadstillägg bodde närmare 60 "n i lägenheter med hyres- eller bostadsrätt och drygt en tredjedel i småhus som de själva ägde. Pä jordbruksfastighet bodde inte mer än 26 000. Skillnaden i boendeform mellan hushåll med olika antal barn var stor Ändelen hushall i lägenheter med hyres- eller bostadsrätt minskade med ökat barnantal. Det var färre ettbarnsfamiljer och fler tvåbarnsfamiljer och större hushåll som bodde i småhus bland dem som uppbar bostadstillägg än bland barnfamiljerna totalt.

Utredningarna konstaterar att andelen trångbodda' hushåll bland bidrags-lagarna var 19 96. För samtliga barnfamiljer torde den uppgä till endast 10 ä 15 96.

Barnfamiljer med bostadstillägg

Antal boende

Procentuell trångbodda

andel

Procentuell andel med utrymme överstigande norm II

2 3 4 5 eller flera

52 35 51 28

Utredningarna har funnit all det finns lydliga tecken på att de som har bostadstillägg inte bara är trångbodda i större utsträckning än barnfamiljerna i allmänhet utan ocksä, trots tilläggen, inte förmår följa den utveckling i bostadsstandard som sker bland de inkomststarkare hushällsgrupperna.

'Med trångboddhet menas au det bor fler än ivå personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. Denna definition betecknas i del följande "norm II",

Bidragens inriktning pä hushåll med lägre inkomster är klart markerad. Som exempel kan nämnas att endast ca 10 "n av hushållen hade en taxerad inkomst som översteg 40 000 kr.

Beroende på skillnader i barnantal och därmed olika stora bidrag i utgångsläget liksom olika boendeformer och därmed bostadskostnad uppkommer betydande skillnader också i inkomstfördelning.

	Medianir	ikomst.	Procentuell andel hushåll med
	kr,/år		inkomster under 20 000 kr.
,4 mal barn
1	21 500		45
2	29 200		24
3 eller flera	30 000		23
Boendejbrm
Hyres- och bostadsrätt	23 600		40
Ägt småhus	31 100		15
Jordbruksfastighet	21 200		45
Ingen egen bostad	7 300		83

3,1.2 Hushåll utan barn

Enligl bostadsstyrelsens undersökning var det i december 1974 sa ni man-lagl 58 000 hushåll utan barn som erhöll bostadstillägg. Utredningarna finner antalet lågt med hänsyn till den stora andelen inkomsttagare i de aktuella inkomstlägena.

6 500 hushåll bestod av makar, resten av ensamslående. Flertalet hushåll (94 "(i) bodde i lägenheter som upptäts med hyres- eller bostadsrätt. Inkomsterna bland bidragstagama var låga. Över hälften hade inkomsier som understeg 15 000 kr./är och endasl 10 "o hade mer än 25 000 kr

Hyror som översteg den övre gränsen för bidragsberättigad hyra hade ca en tredjedel av de gifta hushällen och omkring en fjärdedel av de ensamstående.

Utredningarna konstaterar alt skillnaderna i bidragsbelopp var små mellan ensamstående och gifta med samma inkomst och inte kompenserar de gifta hushållen för det högre bosladspris som följer med deras behov av större lägenhet.

En jämförelse med de belopp som utgär till barnfamiljer i motsvarande inkomstlägen visar alt de senare genomgående har högre bostadstillägg. Skillnaden beror nästan helt på den statliga delen av bostadstillägget som kan ulgå endast lill barnfamiljer.

Prop. 1975/76:145 11

3.1.3 Pensionärer

Bostadsbidrag inom folkpensionssystemets ram kan utgä till personer, som erhåller ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg, 1 januari 1974 utgick bostadsbidrag i form av kommunala bostadstillägg till närmare hälften av alla folkpensionärer.

Utredningarna konstaterar all antalet pensionärer med bostadstillägg har ökat med närmare en Qärdedel under den senaste lO-ärsperioden. Detta beror på dels en ökning av pensionärsgruppen totalt, dels utvidgningar av tilläggssyslemet genom kommunala beslut. Också prishöjningar i bostadsbeståndet har medverkat. Relativt sett har pensionärer med bostadstillägg dock minskat under några är, men riksdagens beslul år 1974 om ändrade inkomstprövningsregler har medfört att såväl antalet som andelen bostadslilläggslagare ökat kraftigt.

1 mer än vart fjärde bostadshushåll fanns det är 1970 minst en person i åldern 65 år och däröver. I glesbygden var andelen så hög som 40 "n. Fullständiga uppgifter om de äldres boendeförhållanden har inte samlats in sedan folk- och bostadsräkningen är 1970 (FoB 70). Sedan dess har dock inte oväsentliga förbättringar skett.

De äldre bor i något större utsträckning än andra i småhus, vilket hänger samman med att det är så många som bor i glesbygden och i de små tätorterna, där småhus är den mest förekommande hustypen.

Utredningarna framhåller att del alltjämt är ganska många äldre personer som bor i lägenheter som saknar en eller flera av de bekvämligheter som hör till modern ulrustningsstandard. De största bristerna finns bland dem som bor i småhusen i glesbygden. Antalet omoderna småhus minskar dock stadigt. Del finns dessutom ett antal, uppskattningsvis närmare 100 000, hushåll, som bor i halvmoderna lägenheter i tätorter, företrädesvis i flerfamiljshus.

Åldringshushåll är, konstaterar utredningarna, i regel små. De bor därför till stor del i mindre lägenheter. På grund av detta blir priserna för deras bostäder förhållandevis låga. Bidragande härtill är ocksä all majoriteten av de äldre bor i det äldre beståndet.

Utredningarna har utifrån en undersökning som Svenska kommunförbundet genomförde är 1974 visat att bostadstilläggens maximibelopp varierar starkt mellan kommunerna. Följande figur ger en sammanfattande bild av hur stor andel av pensionärerna som bodde i kommuner med olika maximibelopp vid undersökningstillfället.

Sedan juli 1974 har en del kommuner ändrat sina regler. Ändringarna innebär genomgående att maximibeloppen har höjts.

Bland förtidspensionärer har utredningarna funnit en lägre andel som uppbär bostadstillägg än bland ålderspensionärer. Bland dem som uppbar änkepension hade ca en tredjedel bostadstillägg, och bland dem som hade s. k. hustrutillägg mer än hälften.

Utredningarna framhåller att föga är känt om bostadsförhållandena för andra pensionärsgrupper än ålderspensionärerna. Punkiundersökningar har emellertid visat alt handikappade människor ofla bor under dåliga förhållanden.

3.1.4 Sambandet inkomst - bosladspris - bostadsstandard - bostadstillägg

Utifrån vissa grundläggande förhållanden med avseende pä bostadspriset, bostadsutbudet, bostadseflerfrågan och betalningsförmågan har utredningarna diskuterat olika boendegruppers behov av individuella bostadsbidrag och de nuvarande bidragsformernas effekter. Dessa har sedan jämförts med de syften som bidragen är avsedda att främja.

Även om det, som utredningarna kunnat visa, finns ett samband mellan inkomst och bostadsstandard resp. bosiadsutgift, är detta inte lika starkt för alla hushällslyper och inte heller för samma hushällstyp oberoende av hur stor inkomst hushållet har. En konsekvens härav blir att inle alla hus-hällstyper använder en lika stor del av en inkomstförstärkning till att öka sin bostadskonsumtion. Därför ger ett bostadsstöd, som kräver en viss uppoffring av hushållet självt, olika stor bostadsslimulans för olika hushällslyper och för hushåll med olika ekonomisk bärkraft.

Prop. 1975/76:145 13

För tvä fö raider fa mi Ijer.dvs. hushåll som består av tre eller flera personer, finns såvitt utredningarna kunnat konstatera i dag inget ellerendast ell svagt samband mellan inkomst och utrymmesslandard resp. bosiadsutgift i ett brett inkomstskikl, inom vilkel ca hälften av hushållen befinner sig. 1 det övre skiktet på inkomstskalan lycks inkomstsambandel däremoi vara starkt. Bland de hushåll som faller inom detta bor den övervägande delen i småhus som de själva äger. Genom inläkts-avdragskonstruktionen vid beskattningen har de för en viss kostnad ofta fåll en större lägenhet än det hushåll som bor med andra upplätelseformer.

Utredningarna drar slutsatsen alt bostadstilläggen lill barnfamiljer har medverkat till en höjning av bostadsstandarden för hushållen i de vanligare inkomsllägena. Tilläggens bostadsstimulerande effekt lycks emellertid nu vara liten, eftersom flertalet hushåll har uppnått den standard som tilläggen är avsedda att medverka till. Förmågan att av egna medel finansiera den utgiftsökning som följer av en ytteriigare utrymmesökning lycks nämligen vara ringa i de inkomstlagen som dessa hushåll befinner sig i. De som ligger högre upp på inkomstskalan och de som har möjlighet all köpa ell småhus tycks däremoi vara benägna att använda en stor del av en inkomstökning till alt förbättra sina bostadsförhållanden. Risk finns därför, enligt utredningarnas bedömning, alt skillnaderna i bostadsstandard mellan de ekonomiskt starkare hushållen och de övriga kommer att öka.

Den kvardröjande trångboddheten bland barnfamiljerna kan ofta återföras pä låg ekonomisk bärkraft. Praktiskt tagel alla hushåll som är trångbodda har redan bostadstillägg. Av detta drar utredningarna slutsatsen att bostadstilläggen inte gett en tillräcklig bostadsstimulans för de hushåll som har den allra mest pressade ekonomin. Tilläggens framtida effekt för denna grupp beror till största delen pä om det kan ske en bättre anpassning mellan hushållens egen betalningsförmåga och tilläggens storiek.

De studier som utredningarna har kunnat göra av bosiadsbesländets fördelning mellan olika boendegrupper pekar knappast pä att det skulle ha skett nägon mera påtaglig utjämning. Möjligen har hushållen i de vanligare inkomsllägena under de senaste åren halkat efler något i bostadsstandard i förhållande till både de sämst och de bäst ställda. Bostadsbidragen har. menar utredningarna, fungerat väsentligen så, all de motverkat en ökning av ojämlikheten i bostadsstandard, men de har inte varit tillräckliga för att öka jämlikheten.

E n f ö r ä I d e r f a m i I j e r n a har fått kraftigt förbälirade bostadsförhållanden under senare år. Först och främst tycks de ha kunnat skaffa sig egna bostäder i en utsträckning som inle var möjlig när bostadsbristen var som svårast. Dessutom har deras utrymmesstandard ökat påtagligt. Delta innebär dock inte att deras bostadsstandard har blivit högre än andra hushälls. Det är uppenbart att bostadstilläggen har betytt mycket för denna utveckling. De allra flesta enförälderfamiljer har bostadstillägg. Sambandet mellan inkomst och utrymmesslandard resp, bosiadsutgift är starkt i de mera vanligt

Prop. 1975/76:145 14

förekommande inkomstlägena, vilket kan tolkas sä att enförälderfamiljerna överlag är mottagliga för den stimulans som bostadstilläggen med sin nuvarande konstruktion ger.

Skillnaden mellan enförälder- och tvåförälderfamiljer därvidlag torde bero på att försörjningsbördan vid en och samma inkomst är så väsentligt olika.

Bostadstillägg till h ushäl I utan barn infördes den Ijanuari 1974, Tilläggen utgår i inkomstlägen, där benägenheten att använda en inkomstökning lill alt höja bostadsstandarden är mycket liten.

De kommunala bostadstilläggen till pensionärer har hiUills utgått

endast vid myckel låga inkomster. Antalet bidragstagare har dock varil stort.

Utredningarna har funnit att sambandet mellan inkomst och bostadsstandard resp. bostadsutgift är svagt för ålderspensionärerna i de vanligare inkomsllägena men ökar längre upp pä inkomstskalan. Eftersom bosladstill-läggen i flertalet kommuner är utformade så att de täcker hela hyran upp lill en viss nivä blir en standardförbättring som inte överstiger denna billig för de hushåll som bara har sin folkpension att leva av. En standardförbättring som överstiger den garanterade nivån blir däremot dyr och oöverstiglig för dem som inte har nägon inkomst utöver folkpensionen.

De flesta pensionärer bor redan nu i lägenheter som uppfyller de aktuella standardkraven. Del kan enligl utredningarna knappast vara ekonomiska skäl som hindrar dem som har dåliga bosläder från alt förbättra sin situation.

3.1.5 Bidragsbehov i framliden

Till grund för utredningarnas överväganden i fräga om bidrag i framtiden och om behovets omfattning ligger antaganden om befolkningsutveckling, utveckling av hushällslyper sarnt inkomst- och boendeförhållanden.

Enligt utredningarna kan folkökningen väntas bli svag, i genomsnitt 10 000-25 000 personer per år. Underlaget för hushållsbildning blir därför svagare än tidigare. Beroende på bl, a. osäkerhet om immigrationen anges en tänkbar ökning på mellan 10 000 och 40 000 hushåll per är.

Utredningarna bedömer att antalet familjer med barn under 18 år kommer att bli tämligen oförändrat under den närmaste tioårsperioden. Inte heller hushällens fördelning efter antal barn kommer att förändras nämnvärt. Däremot förefaller det sannolikt att andelen och anlalel enförälderfamiljer kommer att öka rätt avsevärt.

De hushållstyper som kommer att öka mest är de som består av en eller tvä personer. Det är i regel hushåll som tidigare bestått av flera medlemmar. Dessa kommer troligen all vilja behälla de lägenheter de bott i, när hushållet var större. Pensionärshushällen kommeratt uppgå lill drygl 1 milj, är 1985, Ensamboende pensionärer kan uppskattas öka med 13 000-15 000 i genomsnitt per år och tväpersonshushållen med inemot 5 000,

När det gäller den framtida utvecklingen av boendeförhållandena understryker utredningarna att del finns anledning all vara vaksam över hur

Prop. 1975/76:145 15

bostäderna fördelas, så att inte vissa grupper flr en mycket hög utrymmesstandard medan andra förblir trångbodda. Familjer med barn är det största problemet i detta avseende. Utredningarna pekar pä alt viktiga mål för bostadspolitiken under den närmaste lO-ärsperioden är alt förbättra bostadsmiljön med avseende pä såväl fysiska förhållanden som socialt innehåll och därigenom bryta segregationstendenser, att ytteriigare förbättra ulrym-messtandarden, alt åsladkomma en jämnare fördelning av såväl utrymme som miljöegenskaper. Individuella bostadsbidrag kan vara verksamma instrument för att förverkliga dessa mål.

Om bostadstilläggen skall fylla denna funktion måste de dock vara utformade sä, att de möjliggör en bostadsstandard som överensstämmer med vad majoriteten av hushällen vill ha. De inkomststarkare kommer sannolikt att fortsätta att höja sin standard. För hushåll med sämre ekonomisk bärkraft ger bidragen i sin nuvarande utformning dock inte den tillräckliga stimulansen alt följa de inkomslstarkas konsumtionsutveckling, än mindre att minska de skillnader i bostadsstandard som nu föreligger. Utredningarna drar slutsatsen att ett nytt mer ambitiöst etappmäl nu mäste ställas för bidragen. Bidragens storlek bör således avpassas sä att de möjliggör för varje hushåll att ha en bostad där det bor högsl två vuxna per rum och där varje barn har eget rum. Kök och vardagsrum skall inte räknas. I vissa hushåll kan varje vuxen behöva eget sovrum.

De grupper som i dag har bostadsbidrag kommer av allt att döma att ocksä framgent vara i behov av ekonomiskt stöd för sitt boende. Mycket talar dock för att foi k pensionärernas behov av särskilda bostadsbidrag kommer att minska eftersom ATP successivt byggs ut. När del gäller handikappade finns det knappast skäl att räkna med alt anspråken pä bostadsbidrag skulle öka som en följd av att gruppen blir större. Beträffande hushåll med barn bedömer utredningarna all behovet av bostadsbidrag borde minska som en följd av ökad förvärvsintensitet och därmed högre inkomster bland föräldrarna. När det gäller hushåll utan barn menar utredningarna att antalet, som med hänsyn lill bidragets syfte att utiämna bostadsstandarden mellan hushåll med olika betalningsförmåga behöver sädant stöd, är och kommer att vara litet.

3,1,6 Inkomsten som mäiarc på ekonomisk bärkraft

Som bakgrund för sina överväganden i det följande av metoder för inkomstprövning belyser utredningarna olika faktorer som påverkar hushällens hyresbetalningsförmåga.

Utredningarna konstaterar till en början att storieken av utgifterna för annat än boende är beroende av försörjningsansvarets omfattning.

Hushållels disponibla inkomst bestäms av dess bruttoinkomst minus skatt plus olika slag av transfereringar. Hushåll med en och samma bruttoinkomst kan skilja sig ål i fräga om disponibel inkomst, bl. a. därför att skatteuttaget

är olika stort och genom att transfereringarna är olika. Skatteuttaget vid en och samma hushållsinkomst varierar beroende av dels hur många personer som har bidragit lill den, dds hur den är förddad mellan inkomstlagarna. Viss hänsyn tas ocksä till försörjningsansvarets omfattning. Pensionärer har vid en viss inkomst lägre skatt än andra inkomsttagare. Studerande med studiemedel har högre ekonomisk bärkraft än en person som erhåller motsvarande belopp helt och hållet som inkomst av arbete.

I bilaga H (SOU 1975:52) redovisar utredningarna vissa normerade kalkyler som belyser olika hushälls ekonomiska bärkraft och hyresbetalningsförmåga. Följande tablå återger några uppgifter ur dessa kalkyler. De avser förhållandena för olika hushåll med en bruttoinkomst av 36 000 kr./är.

Hushållstyp	Hyresbetal-	Pris, kr.	/år.	för	en lägenhet
	ningsförmåga,	enligl norm		II
	kr./år
	kr./år	Modern	i bi	..	Nybyggd
		ståndet
En vuxen	13 200	3600			5000
Två vuxna	9 900	5 100			6 900
En vuxen och ett barn
(0-9 år)	14 500	5 100			6 900
Två vuxna och ett barn
(0-9 år)	7 400	6 900			8 200
Två vuxna och tvä barn
(1 barn 0-9 år och 1 barn
10-15 år)	3600	6 900			8 200
Två vuxna och tre barn
(2 barn 0-9 är och 1 barn
10-15 år)	1 100	8 300			9 800

I samtliga fall har antagits alt en vuxen har förvärvsarbete. Hyresbe-talningsförmågan sjunker som synes markant med ökande hushällsstoriek. Priset för en bostad av tillfredsställande storlek och standard ökar däremot.

I del följande illustreras hur hyresbetalningsförmågan ökar vid stigande bruttoinkomst för en tvåbarnsfamilj.

Prop. 1975/76:145 17

bättring av hushällens egen hyresbetalningsförmåga under de senaste tvä åren och ocksä i anpassningen mellan den och de bostadstillägg som har utgått. Utredningarna finner anledning räkna med ytteriigare förbättringar under de närmaste åren.

3.2 Allmänna överväganden

3.2.1 Bostadsbidragens syfte

Utredningarna anför inledningsvis att bostadsbidragen väsentligen ansluter lill riktiinjerna för den allmänna social- och familjepolitiken och därför skall betraktas som ett förddningspolitiskl instrument. Bostadsbidragens grundläggande syfte är dock att medverka lill att de mål som statsmakterna har angett för den långsiktiga bostadspolitiken skall kunna förverkligas. Bostadsbidragens storiek bör mot denna bakgrund bestämmas med hänsyn till skillnader i anlal barn, bosiadspriser och inkomster mellan olika hushåll.

Det bostadspolitiska syftet med bidragen gör det mindre lämpligt att utforma dem som ett allmänt konsumlionsslöd. Bidragen bör även framdeles verka som en stimulans för grupper med särskilda bostadsbehov och/eller sämre bostadsförhållanden att förbättra sin situation. Utredningarna anser det därför nödvändigt att bidragen även i framliden knyts lill bostaden.

Med hänsyn lill bidragens syfte att medverka till att utjämna skillnader i bostadsstandard mellan ekonomiskt bättre och sämre ställda grupper i samhället bör de vara inkomstprövade. Om bostadsbidragen inte in-komstprövades skulle de mera få karaktären av ett konsumtionsstöd. Ell system ulan inkomstprövning skulle dessutom föra med sig slora kostnader för samhället.

Bostadsbidragen skall enligt utredningarna ge en reell stimulans för hushåll med liten betalningsförmåga att förbättra sin bostadsstandard. De bör därför vara så utformade att en standardökning blir billig för dessa hushåll.

Utredningarna ser del som särskilt angeläget att förbättra utrymmesstandarden för barnfamiljerna. Bra bostäder är en viktig förutsättning för alt skapa goda uppväxtförhållanden för barnen. De barnfamiljer som är trångbodda behöver ytteriigare ekonomisk förstärkning för att kunna skaffa sig större bostäder. För dem som redan uppnått dagens norm i fräga om utrymme ger de nuvarande bidragen mycket lilen stimulans till ytteriigare förbättringar.

Utredningarna finner det ocksä viktigt all bidragssystemet ges en sådan konstruktion att del blir enkelt och överskådligt för allmänheten och lätt att administrera för handläggande myndigheter.

Följande huvudsyften anges för bostadsbidragen i framliden:

alt ge alla familjer med barn möjlighet all bo i lägenheter som är tillräckligt rymliga och ger rörutsäliningar för en god uppväxtmiljö,

att ge alla vuxna utan barn och med låga inkomsier möjlighet till en god bostadsstandard oavsett vilken typ av hushåll de tillhör,

2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145

Prop. 1975/76:145 18

att begränsa de skillnader i bostadsstandard som beror av olika inkomst och betalningsförmåga saml att fortlöpande förbättra bostadsstandarden för ekonomiskt svaga grupper sä att de inte släpar efler bätlre ställda grupper vid den fortgående förbättringen av bostadsstandarden,

all möjliggöra för handikappade att bo i en bostad som är anpassad till deras särskilda behov,

att göra det möjligt för pensionärer att bo kvar i egna bostäder av god kvalitet.

3,2.2 Behovet av samordning

Utredningarna konstaterar alt de olika bidragssystemen kommit alt fä väsentligt olika utformning. Det är t. ex. stora skillnader mellan systemen när det gäller bidragsbeloppens storiek, sättet för inkomstprövning och beräkning av bosladsutgiften.

Bostadsbidragen lill pensionärer och handikappade är kommunala bidrag, medan bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn består av dels en statligt finansierad del, dels en del som finansieras av både stal och kommun.

Det finns vidare stora olikheter mellan kommunerna i frägaom bostadstill-lägg till folkpension.

En bristande samordning råder ocksä mellan systemen för bostadstillägg till pensionärer och till hushåll utan barn.

För alt åstadkomma ell för olika grupper mera rättvist system som därtill är enklare och mera lättförståeligt krävs en samordning av de nuvarande systemen. Utredningarna ser som ett framtida mål att skapa ett enda bostadsbidragssystem som omfattar alla bidragsberättigade hushåll. Ett sådant skulle exempelvis kunna bygga pä principen om en gemensam grundnivå. Alla bidragsberättigade skulle kunna erhålla ett lika stort grundbidrag. Skillnader mellan hushållen, t. ex. vad gäller antal barn eller förekomsten av handikapp, skulle kunna beaktas genom olika stora tilläggsbelopp. Genom att ha ett enda system skulle bättre förutsättningar skapas för en enklare administration.

Utvecklingen mol ett enda bidragssystem försväras emellertid av nuvarande skillnader mellan de olika systemen och problem inom dessa. Det krävs genomgripande förändringar för att målet skall nås. En samordnad lösning måste därför ses på sikt och genomföras i etapper. Utredningarna erinrar i detta sammanhang om att kommunförbundet vid flera tillfällen tagit upp frägan om att samordna de olika formerna av bostadstillägg.

Frägan om en total samordning mellan de olika bostadsbidragssystemen kompliceras främsl av att kommunerna har sä vilt skilda bidragsniväer vad gäller de kommunala bostadstilläggen till folkpension. En första förutsäu-ning för en samordning mellan systemen är därför alt del sker en utjämning mellan kommunerna när det gäller dessa bidrag.

Prop. 1975/76:145 19

Med hänsyn till de svårigheter som föreligger att samordna systemen pä kort sikt har utredningarna tvingats begränsa behandlingen av bostadsbidragen lill att väsentligen avse förbättringar inom ramen för nuvarande bidragssystem.

3.2.3 Beskattning av bostadsbidrag

Frågan om beskattning av bostadsbidrag behandlas av 1972 ärs skatte-ulredning. Oberoende härav har utredningarna funnit anledning att överväga denna fråga men då enbart från bostadspolitiska utgångspunkter. Utredningarna har därvid funnit följande.

En principiell fördel med att beskatta bostadsbidragen är att den inkomst som bidragen utgör skulle behandlas på samma sätt som andra inkomsier. Frän rättvisesynpunkt skulle detta var en vinst. Del förutsätter emellertid all ocksä andra bidrag beskallas.

En beskattning av bostadsbidragen gör del ocksä möjligt att föra över stora belopp frän högre inkomstklasser till lägre. Ett sädant system kan således ses som ett led i en allmän utjämnings- och fördelningspolitik.

En renodlad konstruktion med beskattade bidrag ulan inkomstprövning medför att alla hushåll, eller alla hushåll med en viss minimiutgift för bostaden, skulle fl bidrag. En nackdel med detta är att även hushåll utan egentligt behov därav skulle fl bostadsbidrag.

Om ingen minimigräns sätts för bostadspriset kan beskattade bostadsbidrag bli effektiva som instrument för inkomstutjämning. Det är däremot svårare alt göra sädana bidrag till effektiva bsotadspolitiska instrument. Detta framgår bl. a. av några av de beräkningsexempel som utredningarna redovisar. På grund av marginalskatteeffekterna skulle vid en årsinkomst av drygt 35 000 kr. ca 50 "o av bidraget avgå i form av skatt. Vid högre inkomst blir marginalskatteeffekten högre. Om en familj i detta inkomsiläge byter till en bättre bostad med högre hyra kommer endast 50 "<> av hyreshöjningen all bli kompenserad genom ökat bostadsbidrag, allt under förulsällning alt bidraget motsvarar hela bostadspriset eller hela priset över ett visst belopp. Med ett bidragssystem som innebär att t. ex. 80 "o av en utgiftshöjning läcks av bidrag kompenseras en ännu mindre del av höjningen. Progres-sivitelen medför sålunda problem vad gäller del bostadspolitiska syftet att bostadsbidragen skall stimulera hushållen att skaffa sig bättre och därmed som regel dyrare bostäder. Ell högt bostadspris innebär vidare all skatten pä bidragen blir högre än vid en låg utgift. Därigenom försämras stimulansen att förbättra bostadsstandarden.

För att undvika alt bidragen försämras skulle bidragsbeloppen behöva ökas väsentligt så att marginalskatleeffekterna kompenserades. Detta skulle medföra betydande ökningar av bruttokostnaderna för stat och kommun.

Progressivitels- och fördelningsproblemen ökar ju större bidragsbeloppen blir. Problemen skulle bli särskilt kännbara om en beskattning av bostadsbi-

Prop. 1975/76:145 20

drag och barnbidrag kombinerades.

En möjlighet att komma lill rätta med problemen vore att ändra skattesystemet, men en sådan åtgärd måste, framhåller utredningarna, självfallet bedömas från andra utgångspunkter än dem som gäller för bostadsbidragen.

Effekten av en beskaUning av bostadsbidragen blir olika beroende på vem i hushållet som beskattas för dem. Om bostadsbidraget för makar beskattas hos den som har den lägsta inkomsten blir skallen ringa om inkomsten är noll eller tämligen låg. Om ä andra sidan den högsta inkomsten beskallas blir skallen pä bidragen hög även vid relativt måttliga inkomsier.

Största skillnaden i skaiieeffekter uppslår om den lägsta inkomsten beskattas. Den jämnaste skallefördelningen fär man om bidraget delas i tvä hälfter och läggs till vardera makens inkomst. Då kan emellertid det förhållandet uppkomma att del frän skattesynpunkt blir fördelaktigare all ha en högre inkomst inom familjen i stället för tvä lägre. Utredningarna framhäller alt detta kan få icke önskvärda effekter, som t. ex. kan hämma kvinnors benägenhet att förvärvsarbeta.

Del är sålunda, konstaterar utredningarna, av stor belydelse för bostadsbidragets storiek efler skatt hur inkomsten fördelar sig inom ell hushåll och hur beskattningen sker.

Skillnaden mellan nuvarande bidragssystem och eti system med beskattade bidrag exemplifieras i följande tablå.

Statlig och kommunal beskattning av bostadsbidrag (makar med en inkomst, två barn, bostadsbidrag beräknat på hela bosladsutgiften, 25 kr. i kommunal utdebitering)

Årsinkomst,	Bostadsbidrag efter skatt vid nedan-Nuva				rande bidrag	vid en bo-
kr.	stående bosiadsutgift.		kr,/år	stadsutgift av 8 000 kr,/är
	4 000	6000	8 000	Statligt	Stats-kommunalt	Totall
0	4000	5 860	7 277	1 800	-1- 2 400	4 200
10000	2 733	4 093	5 453	1 800	-1- 2 400	4 200
15 000	2 720	4 037	5 297	1800	-1- 2 400	4 200
20 000	2 527	3 745	4 905	1 800	-1- 2 400	4 200
30 000	2 127	2 864	3 939	1200	-1- 2 400	3 600
40 000	1880	2 778	3618	0	-1- 2 100	2 100
50000	1487	2 227	2 967	0	-1- 600	600
60 000	1480	2 230	3 037	0	-1- 0	0
80 000	1212	1818	2 424	0	-h 0	0
100 000	1 120	1680	2 240	0	+ 0	0
150 000	960	1440	1920	0	+ 0	0

Det framgår exempelvis att om bostadsutgiften ökar från 6 000 kr. lill 8 000 kr. vid en inkomst av 30 000 kr./år blir ökningen av bostadsbidraget 1 075 kr. Drygt 50 "o av utgiftsökningen täcks av bidrag mot nuvarande 80 "n. Stimulansen att förbättra bostadsstandarden minskar sålunda väsentligt. Äv tabellen framgår emellertid inte vilken effekt som uppkommer vid ett ökat barnantal eller den totala effekten av all beskatta både barn-

Prop. 1975/76:145 21

och bostadsbidrag. Av andra beräkningar som utredningarna redovisar framgår bl, a. att bostadsbidraget vid samma inkomst och bosiadsutgift i de flesta inkomstlagen blir lika eller mindre för ett hushåll med tre barn än för ett hushåll med ett barn. Denna effekt beror på den progressiva skatteskalan. Ett system för bostadsbidrag bör emellertid vara sä konstruerat att del utjämnar sådana skillnader i bosiadspriser som beror på olika utrymmesbehov för olika slora barnfamiljer framhåller utredningarna. En möjlighet att nä detta mål är att göra ingrepp i skattesystemet.

Utredningarna drar av sina beräkningar slutsatsen alt en beskattning av barnbidrag och bostadsbidrag innebär förbättringar främst vid låga och höga inkomster, medan mellaninkomslskikten får i stort sett samma bidragsbelopp som nu.

Sammanfattningsvis säger sig utredningarna ha funnit att flera faktorer talar för ett beskattat bostadsbidrag. Förutom tidigare nämnda principiella fördel, all bidraget jämställs med andra inkomster, undanröjer ett sädant system alla de problem som hör samman med andra slag av konventionella inkomstprövningssyslem, som t. ex. problemen med alt åstadkomma ett aktuellt och rättvisande inkomstbegrepp. De dubbla marginaleffekterna skulle falla bort och belopp skulle kunna föras över till hushåll med lägre inkomster utan att marginalskatteeffekten blir mycket högre än för närvarande.

Enligt utredningarna finns dock ett flertal argument ocksä mot ett sådant system. Ett stort anlal hushåll skulle fä bostadsbidrag utan att nägon bostadssocial motivering finns härför. Om man inför en inkomslgräns, vilket skulle motverka denna effekt, har man fortfarande att arbeta med en inkomstprövning som är svär all göra rättvisande. Del viktigaste skälet mot beskattade bostadsbidrag anses dock vara svårigheten alt förena ett sädant system med det bostadspolitiska syftet. Som utredningarna påvisat är del tveksamt om man över huvud taget kan konstruera ett rimligt system för beskattade bostadsbidrag, där hänsyn skall tas till såväl antal barn som ekonomisk bärkraft och bostadspris. Stimulansen alt förbättra bostadsstandarden är vidare komplicerad att åstadkomma.

En övergång lill beskattade bostadsbidrag medför också problem vad gäller hur utgifter och skaiieiniäkier skall fördelas mellan stat och kommun. Detta problem utgör emellertid enligl utredningarna inle något avgörande argument mot beskattade bidrag. Även tekniski-adminisirativa problem uppkommer i form av merarbete för arbetsgivaren och skatteadministrationen. Sannolikt torde dock ett sådant system innebära lättnader i andra administrativa avseenden.

Mot bakgrund av dels all frågan om beskattade bidrag har prövats av familjepolitiska kommittén men avvisats, dels alt skalteutredningen har all från mera övergripande synpunkter la upp frågan om beskattning av bidragen har utredningarna inte funnit skäl att föreslå en sådan. Utredningarna bedömer emellertid att en anpassning lill en eventuell framtida beskaUning av bidragen torde vara möjlig med det föreslagna systemet.

3.3 Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn

3,3,1 Utfor in ning

Utredningarna har prövat olika modeller för hur ett bosladsbidragssystem skulle kunna utformas för att tillgodose de krav och syften som skall ställas pä ett sädant. Del har därvid visat sig svårt att utan komplicerade konstruktioner göra nödvändiga justeringar helt inom ramen för det nuvarande systemet. Utredningarnas förslag bygger dock på samma grundprinciper som nu gällande system.

Följande h UV ud pr i ne i p skall gälla v i d beräkning av bostadsbidraget.

Bostadsbidraget = 80 96 av hyran + 900 kr. per barn och är - 14 96 av inkomsten.

Denna huvudprincip modifieras i vissa avseenden, främsl genom övergångsbestämmelser för all förhindra alt bostadsbidragen försämras för en del grupper i förhållande lill vad som utgår enligl gällande regler.

Utredningarna anser alt bostadsbidragen liksom nu bör beräknas med utgångspunkt i bostadsprisel, anlal barn i hushållet samt hushållets inkomst. Vid beräkningen utgår man frän ett belopp som motsvarar 80 "o av hela hyran upp till en övre gräns som varierar med hushållets storiek. De nuvarande nedre hyresgränserna tas sålunda bort. Beloppet per barn har satts till 900 kr./år, vilkel är detsamma som f. n. utgår i statligt bostadstillägg. Genom den barnanknulna delen beaktas den lägre betalningsförmåga som uppkommer när familjen blir större och genom de varierande övre hyresgränserna beaktas all utrymmesbehovet ökar.

Det utgängsbelopp som på detta sätt erhålls föresläs bli reducerat med hänsyn till inkomsten. Reduceringen skall ske med 14 "n i princip ända frän en inkomst av noll. Enligl regler som gällde är 1975 började reduceringen med 15 "n vid en inkomst som översteg 26 0(X) kr. för barnfamiljer och 21 000 kr. för hushåll ulan barn.

Jämfört med nuvarande system och 1975 års inkomstgränser skulle hy-resprocenten vid det föreslagna beräkningssättet och med utgångspunkt i en hyra på 650 kr. per månad bli följande.

Inkomst,	Ensamstående och		Ensamstående med		Makar med 1 barn		Makar med 2 barn
kr,/år	makar i	itan barn	1 barn
	Förslag	1975 års regler	Förslag	1975 ärs regler	Förslag	1975 ärs regler	Förslag	1975 års regler
10 000	29,6	54,0	20,6	35,4	20,6	45,0	11,6	36,0
20 000	21,8	27,0	17,3	17,7	17,3	22,5	12,8	18,0
30 000	19,2	22,5	16,2	13,8	16,2	17,0	13,2	14,0
40 000	17,9	19,5	15,7	14,1	15,7	16,5	13,4	14,3

Del föreslagna systemet skulle således medföra att låginkomsttagarna behövde sälta av en betydligt mindre del av sin inkomst för att betala hyran.

Prop. 1975/76:145 23

De bidragsbelopp som skulle komma att utgä enligl förslaget innebär förbättringar för de allra flesta hushåll. För makar utan barn resp. med ett eller två barn och en hyra pä 500 resp. 700 kr./mån. skulle bostadsbidraget per månad utgä med de belopp som framgår av följande tablå. Beloppen inom parentes är de tillägg, som utgår enligt 1975 års regler. Hänsyn har inte tagits till de justeringar av systemet som är nödvändiga och som redovisas längre fram.

Hyra,	Inkomst,	0 barn	1 barn	2 barn
kr./mån.	kr,/år
500	10000	283 ( 80)	358 (155)	433 (230)
	20 000	167 ( 80)	242 (155)	317 (230)
	30000	50 ( -)	125 (105)	200 (180)
	40000	-( -)	8( -)	83 ( 55)
700	10 000	443 (200)	518 (315)	593 (390)
	20 000	327 (200)	402 (315)	477 (390)
	30 000	210 ( 88)	285 (265)	360 (340)
	40 000	93 ( -)	168 (140)	243 (215)
	50000	- ( -)	52 ( 15)	127 ( 90)
	60 000	- ( -)	- ( -)	10 ( -)
För ensamstående utan barn resp. med ett och två barn skulle motsvarande
belopp bli följande.
Hyra,	Inkomst,	0 barn	I barn	2 barn
kr./mån.	kr,/år
500	10000	283 (160)	358 (235)	433 (310)
	20000	167 (160)	242 (235)	317 (310)
	30 000	50 ( 48)	125 (185)	200 (260)
	40 000	-( -)	8 ( 60)	83 (135)
700	10000	443 (200)	518 (355)	593 (430)
	20 000	327 (200)	402 (355)	477 (430)
	30 000	210 ( 88)	285 (305)	360 (380)
	40 000	93 ( -)	168 (180)	243 (255)
	50 000	-( -)	52 ( 55)	127 (130)
	60 000	-( -)	- ( -)	10 ( -)

Bidragsbeloppen blir således, till skillnad från i nuvarande system, lika för makar och ensamstående vid samma förutsättningar i fräga om inkomst och hyra, vilkel beror på alt de olika nedre hyresgränserna har slopats. Skillnaden mellan hushåll med resp. utan barn blir 75 kr. per barn och månad. I övrigt är villkoren desamma för dessa grupper.

Utredningarna har funnit att fördelarna med del presenterade förslaget till bostadsbidragssystem skulle vara bl.a. följande.

- ökningen av bidragen skulle i hög grad tillfalla hushåll med låga inkomster. Väsentliga förstärkningar sker även för mellaninkomsigrupperna,

- hushåll med lägre inkomster skulle behöva avsätta en betydligt mindre

Prop. 1975/76:145 24

del av inkomsten för bosladsutgiften,

- del särskilda bostadsbidrag tiU låginkomsttagare som nu lämnas i vissa kommuner skulle kunna slopas eller minskas,

- problemet med olika nedre hyresgränser för olika hushåll skulle försvinna,

- den extra marginaleffekten vid inkomstökningar skulle bli mindre,

- systemet är relativt enkelt och enhetligt. Det bör vara tämligen lätt för den enskilde att räkna ul hur stort bostadsbidrag som han är berättigad till.

Som tidigare nämnts är j usteri ngar i grundsystemet nödvändiga.

Enligt utredningarnas mening finns del skäl alt ha en inkomstgräns under vilken bidragsbeloppen är lika slora oavsett hur stor inkomsten är. Man föreslår därför att en sådan gräns införs i systemet och sätts till 10 000 kr. Under denna nivä skall reduceringen av bostadsbidragen vara konstant, 14'V, av 10 000 kr. dier 1400 kr.

Ett motiv för en sådan gräns är att beskattning sker först vid en inkomst av 4 500 kr. Eftersom den taxerade inkomsten används som underiag för prövning av bostadsbidragen, uppstår problem dä inkomsten understiger delta belopp och sålunda inte beskattas. Därtill kommer att det finns olika praxis hos taxeringsnämnderna i fråga om att redovisa inkomster som inte leder lill beskattning. Ett annat motiv för den föreslagna inkomstgränsen anges vara alt det bland hushåll med mycket låga inkomster finns sädana som inte kan anses vara i behov av den kraftiga förstärkning av bostadsstödet som del föreslagna systemet skulle innebära. Över huvud tagel är gruppen med inkomster under 10(X)0 kr. en blandad grupp, inom vilken hushållens ekonomiska villkor skiftar mycket starkt.

1 de fall inkomsten överstiger 10 000 kr. skall dock enligt utredningarnas förslag reducering ske på grundval av hela inkomsten, dvs. inkomsten räknad frän noll. Är inkomsten t.ex. 30000 kr. skall bostadsbidraget reduceras med 14 96 av 30000 kr.

Utredningarnas förslag om höjda hyresgränser och minskning av reduceringsfaktorn från 15 till 14 % skulle kunna innebära att bostadsbidrag utgick i betydligt högre inkomstlägen än enligt nuvarande syslem. En sådan utvidgning anser utredningarna inte motiverad och föreslår därför att reduceringen skärps från 14 till 20 96 för den del av inkomsten som överstiger 50 000 kr. för barnfamiljer och 33 000 kr. för hushåll utan barn.

Enligt utredningarnas bedömning försvinner med det föreslagna systemet behovet all åriigen anpassa inkomstgränserna. De gränser som ingår bör kunna justeras med längre intervall, förslagsvis vart femte år.

Utredningarna anser sig kunna konstatera all den föreslagna konstruktionen av bostadsbidragen till barnfamiljer och hushall utan barn innebär förbällrat ekonomiskt stöd för ca 95 "d av nuvarande bidragstagare. Emellertid kan försämringar uppkomma för vissa ensamstående med barn liksom

Prop. 1975/76:145 25

för hushåll med låga hyror. Detsamma gäller bidragstagare utan egen bostad.

För alt förhindra den negativa effekt som kan uppkomma för vissa ensamstående föreslår utredningarna att reduceringen av bidragsbeloppen för ensamstående med barn skall ske med en lägre procent (10 i stället för 14) för den del av inkomsten som understiger 26 000 kr./år. För inkomster över 26 000 kr. skall reduceringen ske med 14 ".>, En sådan lösning bör dock inte permanentas utan gälla endast under en kortare övergångstid, lämpligen fyra år. Under denna tid bör avirappningsprocenten höjas med en enhel om året. Efter utgången av del fjärde årel skulle bostadsbidragen sålunda vara lika för makar och ensamstående.

En annan grupp, för vilka bostadsbidragen skulle kunna minska, är barn-Himiljer med en hyra som understiger 400 kr./mån. Bl, a, mot bakgrund av att barnfamiljer med sä läg hyra mäsle höra lill undantagen, när de föreslagna ändringarna skall genomföras, föreslär utredningarna att man vid beräkning av bidragen till barnfamiljer alltid skall ulgå frän ett bosladspris pä 400 kr,/män oavsett den faktiska hyran,

Enligl utredningarnas mening bör bostadsbidrag ulgä endast till de hushåll som har egen bostad, dvs, till hushåll som har hyreskontrakt pä lägenheten eller innehar den med bostads- eller ä-ganderätl. Detta anses vara motiverat främst med hänsyn lill alt bostadsbristen nu väsentligen är avvecklad på de flesta orter, Alla hushåll som sä önskar bör kunna finna en egen bostad.

Delta villkor för att bostadsbidrag skall ulgä medför att barnfamiljer som nu har endast statligt bostadstillägg, därför all de saknar egen bostad, går miste om stödet, vilkel oreducerat uppgår till 75 kr. per månad och barn. Antalet bidragstagare som skulle beröras är knappl 8 000. Gruppen har successivt minskal under senare år.

Utredningarna finner del angelägel att söka förhindra all samhällets ekonomiska stöd till de hushåll som här avses försämras. Ett stort antal fall gäller sammanboende, där kvinnan har barn som inte är deras gemensamma och mannen innehar hyreskontraktet pä lägenheten. Till följd av de ändrade regler i fråga om bostadsbidrag till sammanboende, som utredningarna föreslår, skall emellertid bidrag kunna ulgå till det gemensamma hushållet. Pä detta sätt kan försämringar som regel undvikas för denna grupp.

En annan grupp som berörs är unga föräldrar som bor hemma hos sina föräldrar och enligt nuvarande regler erhåller statligt bostadstillägg. Många av dessa ungdomar behöver slödel av sina föräldrar och vill bo kvar hemma t. ex. för att fortsätta sina studier. Familjen har behov av större utrymme lill följd av att såväl barn som barnbarn bor hemma. Det kan, anser utredningarna, vara skäligt att i sädana fall ta hänsyn ocksä till barnbarnen, när mor- eller farföräldrarna söker bostadsbidrag. Utredningarna har emellertid funnit skäl att utvidga bestämmelsen sä, att hänsyn alltid skall las till barnbarn som stadigvarande bor hos sökanden när bostadsbidraget bestäms. Barnbarnet kan här i princip jämställas med fosterbarn. Regeln bör gälla oavsett om vårdnadshavaren bor kvar hemma eller ej.

Prop. 1975/76:145 26

3,3,2 Övre hyresgränser

De regler som nu gäller beträffande hyresgränser har behandlats i det föregående.

De övre hyresgränserna har höjts vid tvä tillfällen, nämligen åren 1972 och 1974, Motiven har då varil prisökningarna i nyproduktionen och, är 1972 dessutom, höjd ambitionsnivå beträffande utrymmesstandarden, Hyresgränserna har fastställls med utgångspunkt i prisnivån inom slorstads-omrädena.

Den snabba stegringen av priserna pä bosläder under senare är motiverar enligt utredningarnas uppfattning alt de övre hyresgränserna ånyo prövas. Produktionskostnaderna för såväl flerfamiljshus som småhus steg med 10-15 "» mellan åren 1973 och 1974, Kostnaderna under är 1975 och är 1976 kan väntas stiga i ungefär samma takt. Effekterna härav på hyror och avgifter för nybyggda bostäder kan inte direkt anges men torde bli betydande.

Kostnadsökningarna gäller inte endast nyproduktionen utan även ombyggnadsprojekt. Det är viktigt, säger utredningarna, att människor har råd att bo kvar i sina ombyggda lägenheter. Saneringsverksamheten får inte leda lill ekonomisk segregation. Genom all man anpassar bidragen till hyresnivåerna inom sanerade och ombyggda fastigheter bör en sådan utveckling kunna hejdas.

Kostnadsökningarna talar sålunda för all nuvarande övre hyresgränser höjs. En justering är motiverad även med hänsyn till utredningarnas ställningstagande i fräga om den framlida ulrymmesstandarden.

Sambandet mellan hushållstyp, utrymmesbehov och hyror för nybyggda lägenheter i flerfamiljshus och övre hyresgränser Illustreras i det följande.

Lä.genhetstyp	Hyra år 1975,	kr,/mån, inkl, bränsle	;, för lägenheter i nybyggda
	hus inom ex	ploateringsområden ti	illhöriga	1 allmännyttiga bo-
	stadsföretag
	Hela riket	Stor-Stockhol	m	Stor-Göteborg
1 rk	458	506		510
2 rk	629	689		704
3 rk	740	802		806
4 rk	865	933		901
5 rk	967	1044		1025
6 rk	1075	1 158		1 141

Nuvarande övre hyresgränser i relation lill faktiskt utgående hyror och krav på utrymmesslandard framgår av följande tablå.

Hushållstyp		Övre hyres-	Hyra,	kr./mån.		Hyra,	kr./mån.
		gräns, kr./mån.	hela riket			Stor-Stockholm
		gräns, kr./mån.
			Norm	II	Utredningarnas förslag	Norm	II Lltrcdningar-nas förslag
1 vuxen		550	458		629	506	689
2 vuxna		650	629		629	689	689
1 vuxen	1 barn	650	629		740	689	802
2 vuxna	1 barn	750	740		740	802	802
2 vuxna	2 barn	750	740		865	802	933
2 vuxna	3 barn	900	865		967	933	1044
2 vuxna	4 barn	900	865		1075	933	I 158

Det redovisade materialet tyder enligt utredningarna på att de övre hyresgränserna är relativt väl avvägda och fortfarande tillräckligt höga med hänsyn till en utrymmesslandard enligt norm II. Detta gäller dock främst på riksnivå. Inom storstadsområdena och vissa andra orter har en stor andel hushåll bostadsulgifter som betydligt överstiger nuvarande hyresgränser. Vid fortsalt snabb prisstegring och höjd ambitionsnivå vad gäller utrymmesstandarden blir gränserna allmänt sett snart för laga.

Utredningarna anser all det knappast är möjligt att mera exakt ange vilka hyresnivåer som kan gälla vid den tidpunkt dä en ändring av de övre hyresgränserna genomförs. Frågan bör därför prövas pä nytt senare eftersom de övre hyresgränserna successivt bör anpassas lill bosladsprisutvecklingen.

Mol denna bakgrund och i avvaktan pä en senare prövning, föreslär utredningarna all de övre hyresgränserna höjs till de belopp som redovisas i det följande. Med de föreslagna ulrymmesnormerna blir de övre hyresgränserna till skillnad från i dag lika för ensamstående och makar.

'Högst 2 boende per rum, kök och vardagsrum oräknade.

'Högst 2 vuxna per rum, ett barn per rum, kök och vardagsrum oräknade.

Prop. 1975/76:145 28

Hushållstyp Kr./mån.

hushåll Ulan barn 700

hushåll med ett barn 800

hushåll med två barn 950

hushåll med tre barn 1 050

hushåll med fyra eller flera barn 1 150

De övre hyresgränserna bör vara normerande för hela landet. Gränserna har, som nyss sagts, fastställts med utgångspunkt i hyresnivåerna i de båda största storstadsområdena. Hyrorna där är genomsnittligt sett de högsta i landet. Med hänsyn härtill bör undantag kunna medges från de övre hyresgränserna, när hyresnivån pä en ort betydligt understiger dessa. Utredningarna föreslär därför att länsbostadsnämnden skall kunna göra sädant undanlag, om kommunen föreslår det, och medge att hyresgränserna generellt sänks. Givetvis finns det inte något som hindrar en kommun från alt höja dessa gränser utöver fastställd nivå. Statsbidrag utgår dock inle för all täcka kostnaderna för bidrag för bostadsutgifter som överstiger de övre gränserna.

3.3.3 Särskilda frågor

Åldersgränser för bostadsbidrag

Utredningarna konstaterar att olika åldersgränser för barn och ungdomar - varierande mellan 16 och 20 är - har betydelse vid prövning av bidrag av olika slag. I samband med ati förslag lades fram ati myndighetsåldern och rösträttsåldern skulle sänkas lill 18 år diskuterades de problem och olägenheter som uppkommer pä grund av de oenhetliga åldersgränserna för bidrag. Lagutskottet anförde (LU 1973:31) alt man i del fortsatta lagstiftningsarbetet borde eftersträva så enhetliga gränser som möjligt. Varje åldersgräns måste dock bestämmas så all den verkligen tillgodoser det syfte som den avser att tjäna.

Någon ändring av åldersgränserna inom bosladstilläggssysiemet föreslogs inte när myndighetsåldern sänktes den 1 juli 1974. När det gäller att ta ställning till om en sänkning av myndighetsåldern med tvä är skall påverka andra åldersgränser, börenligt uttalande i proposition 1974:44 den principiella utgångspunkten vara att en anpassning bör ske överallt där åldersgränsen i väsenilig grad påverkats av den tidigare myndighetsåldern.

Det främsta motivet för alt ändra åldersgränserna för bostadsbidrag lill familjer med barn är enligt utredningarnas uppfattning behovet av all fl bort skillnaderna i bidrag mellan familjer där barnen studerar respektive förvärvsarbetar eller fortsätter utbildningen utan studiehjälp efler 17 år. Ell annat motiv är att man därigenom väsentligt underiättar administrationen av bostadsbidragen. Kommunerna anges ha stora svårigheter att kontrollera all berörda barn faktiskt går i skolan.

Prop. 1975/76:145 29

Utredningarna föreslär all åldersgränsen för bidragsberättigande barn generellt sätts lill 18 år. Höjningen skall gälla oavsett om de hemmaboende ungdomarna studerar eller arbetar. I det senare fallet kan övervägas om deras inkomsier skall läggas samman med föräldrarnas inkomsier vid prövningen av bidragen. Utredningarna anser emellertid all sä inle bör ske främsl med hänsyn till alt dessa ungdomar ofta blandar förvärvsarbete med studier eller praktikanttjänslgöring o. d., varför deras inkomster som regel är ganska låga. Därtill kommer de problem som skulle uppstå alt bestämma hur slora inkomsier ungdomarna har.

För all försämringar inie skall uppslå för familjer med ungdomar i åldern 18-19 år föreslås en särskild övergångsbestämmelse. Den skall gälla de familjer som vid utgången av år 1976 uppbär statskommunalt bostadstillägg för barn som har fyllt 17 är.

I fräga om åldersgränsen för bidrag till hushåll utan barn föreslär utredningarna en sänkning från 20 är lill 18 år. Även ungdomar i 18-20-årsåldern anses vara i behov av ekonomiskt stöd i form av bostadsbidrag. De ungdomar i denna ålder som söker egen lägenhet har i allmänhet låga inkomsier. De hänvisas ofta lill lägenheter i nyproduktionen med hyror som ligger över deras betalningsförmåga. En anpassning av åldersgränsen är dessutom motiverad mot bakgrund av gällande åldersgräns för rätlen au själv hyra bostad och den sänkta myndighetsåldern.

Enligt utredningarnas mening bör sänkningen av åldersgränsen även påverka beslämmelserna om studiehjälp, eftersom bostadsbidragen är samordnade med de inkomst- och behovsprövade tilläggen inom studiehjälpssystemet.

Reducering av bostadsbidrag p, g, a, för stor bostad

Vissa problem har uppställ pä grund av gällande bestämmelse om alt bostadskostnaden skall reduceras när bostaden är för stor i förhållande till familjestorleken. Kravet tillkom främst för att inle den höjning av de övre hyresgränserna för sialskommunalt bostadstillägg som gjordes den I april 1972 skulle leda till att ulrymmesstandarden väsentligt kom att överstiga de normer som lades fast för bostadsbyggnadsplaneringen i beslul av 1966 ärs riksdag. Den norm som här avses innebär högst tvä boende per rum, kök och ett rum oräknat.

Bostadsstyrelsen har utformat tillämpningsföreskrifter lill nyssnämnda bestämmelse. Utgångspunkten har varit att utrymmesstandarden inle kan anses väsentligt överstiga den angivna normen om familjen har ytteriigare ett rum.

Om synneriiga skäl föreligger kan fr. o. m. den i januari 1975 undantag medges från regeln om för slor bostad.

Erfarenheterna av reduceringsregeln visar att den i många fall fått mindre

Prop. 1975/76:145 30

lämpliga konsekvenser. Den bostad som en familj kan ha utan all bostadskostnaden skall reduceras anses visserligen i och för sig generöst tilltagen. Bestämmelserna kan dock i vissa fall fä den verkan att en familj inte har råd all bo kvar i sin lägenhet utan tvingas flytta, när antalet familjemedlemmar minskar sä att bostadstillägget mäste reduceras. När det gäller flyttning till en ny bostad kan regeln vidare medföra att barnfamiljer inte anser sig ha möjlighet att efterfråga bostäder som är tillräckligt stora för dem att växa i.

Genom all lägenheter som är lika till ytan kan ha olika antal rum framstår reduceringsregeln som orättvis för många som uppbär bostadstillägg. Vid i stort sell lika produktionskostnad och bostadsyta kan planlösningen för en lägenhet variera i hög grad. Delta gäller i första hand småhusen, medan lägenheterna i flerfamiljshus som regel har en mer likartad planlösning.

För kommunernas del anges reduceringsregeln orsaka betydande administrativa svårigheter i form av kontroll av lägenhetsstoriek, rumsytor m. m.

Bestämmelsen har sålunda fält vissa icke önskvärda effekter. Syftel var ursprungligen att hindra alt man skaffade sig alltför stora bostäder med hjälp av bostadstilläggen. Utredningarna anser att de övre hyresgränserna borgar för alt risken för detta är ganska liten. Härtill kommer möjligheten all reducera den bidragsgrundande bostadskostnaden med hänsyn till bostadskostnadsläget på orten. Det ankommer enligt bostadsstyrelsens anvisningar på kommunerna att bedöma vad som är skälig bostadskostnad i detta hänseende.

Med hänsyn till vad tidigare anförts anser utredningarna all den reduceringsregel som innefattar ett hänsynslagande till bostadens storiek kan undvaras. Enligt deras bedömning är bestämmelsen ocksä tveksam från bostadssocial synpunkt, eftersom ett av de främsta syftena med bostadsbidragen är alt möjliggöra en god utrymmesslandard. Utredningarna föreslär sålunda all bestämmelsen skall upphöra att gälla.

Bostadsbidrag till handikappade

Vid sidan av de extra kostnader för handikappades bostäder som kan läckas av bosladsanpassningsbidraget eller av landstingsmedel finns del, konstaterar utredningarna, kostnader för merylor som lill väsenilig del belastar den löpande bostadsutgiften och som kan förorsaka handikappade högre utgifter för bostaden än vad som gäller för icke handikappade.

Mot bakgrund av bostadsbidragens övergripande syfte anser utredningarna det angeläget att de i största utsträckning tar hänsyn till de särskilda bostadsbehov som t. ex. olika handikapp föranleder. De särskilda kommunala bostadsbidragen lill handikappade bör därför på sikt kunna avvecklas. Utredningarna föreslär att en rätt till dispens införs för högre bidragsberättigad bosiadsutgift än vad som medges enligt beslämmelserna om övre hyresgränser i systemet för bostadsbidrag lill barnfamiljer och hushåll utan barn.

Prövningen av huruvida särskilt skäl i form av handikapp föreligger bör

Prop. 1975/76:145 31

ankomma på sociala centralnämnden/socialnämnden. Utredningarna understryker det angelägna i alt de krav som kan ställas utifrån rehabilite-ringsaspekter särskilt beaktas.

Bostadsbidrag för barn som vårdas på institutioner

Utredningarna har funnit ati de tillämpningsföreskrifter som bostadsstyrelsen utfärdat rörande rätten att erhålla statliga och statskommunala bostadstillägg för barn som vistas på olika slag av institutioner i vissa fall kan komma att försvåra den angelägna kontakten mellan föräldrar och barn. Den allmänna regeln om att barnet skall vistas hemma minsl sä läng tid som svarar mot vanliga skolferier för att bostadsbidrag skall utgä bör därför mjukas upp.

Bostadsbidrag lill föräldrar som inte har barnel stadigvarande hos sig

I dag har den förälder som inle har sitt barn boende hos sig inte rätt att få bostadsbidrag för en bosiad som är slor nog för au denne skall kunna ta emot barnet för någon lids vistelse. Med utredningarnas förslag till höjning av ambitionsnivån beträffande utrymmesslandard och höjning av den övre hyresgränsen förbättras emellertid förutsällningarna härför.

Gäller föräldraansvaret mer än ett barn, kan dock även med de nya reglerna svårigheter uppstå alt ta hand om barnen pä ett tillfredsställande sätt. Utredningarna föreslär därför att rätt till dispens för högre bidragsberättigad bostadsutgift medges för sådana fall.

Sammanboende

Bostadsstödets storlek är i flera hänseenden beroende av om de sökande skall anses som ensamförsörjare eller jämställas med makar. Både inkomstprövningen och beräkningen av bosladsutgiftens storiek påverkas sålunda av delta.

De regler som nu gäller om vilka som skall jämställas med makar infördes den I januari 1975.

Dessförinnan gällde att med makar jämställdes endast sådana sammanboende personer som tidigare varil gifta med varandra eller som hade eller hade haft barn lillsammans. Konsekvenserna av reglerna hade starkt kritiserats bl. a. mot bakgrund av alt sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden blivit alltmera vanligt, särskilt bland ungdomar.

De nya reglerna innebar en vidgning av den grupp ogifta sammanboende som skall jämställas med makar. Till denna grupp hör sålunda numera även sammanboende man och kvinna för vilka nägot hinder mol äktenskap inle föreligger och som i ansökan uppger sig ha gemensamt hushall, Nägon bevisning om all hushållsgemenskap föreligger behöver inle förebringas.

Prop. 1975/76:145 32

Det är tillräckligt att sökandena uppger alt så är fallet. Detta innebär att sådana sammanboende som avses med de nya reglerna har möjlighet att välja om de skall jämställas med ensamförsörjare eller med makar. De har på grund härav en förmånligare slällning än både de som är gifta och sådana ogifta sammanboende som redan enligt tidigare gällande beslämmelser skall jämställas med makar. Någon motsvarande valmöjlighet finns nämligen inte för dessa häda grupper. Detta förhållande upplevs enligl utredningarna som orättvist.

Trots att de nya reglerna har varit i kraft endast sedan årsskiftet 1974/75 har det bl. a. frän kommunalt häll framförts kritik mot all reglerna är alltför generösa och kan leda till otillfredsställande resultat. Utredningarna bedömer denna kritik som befogad. Sett frän de berörda gruppernas synpunkt mäste reglerna bedömas som mycket förmänliga.

Bostadstilläggen till barnfamiljer och hushåll ulan barn är i princip hus-hållsinriktade. Det är sålunda hushållels sammanlagda inkomst som - vid sidan av bostadspris och antal barn - avgör bostadsbidragets storlek. Utredningarna anser det därför naturiigt att sammanboende man och kvinna som lever under äktenskapsliknande förhållanden skall bedömas enligl samma grunder som makar vid prövningen av bostadsbidrag. En dylik huvudregel bör gälla såvida inle de sammanboende kan styrka att de inle har någon hushållsgemenskap. Detta innebär sålunda all de sammanboende alltid förutsätts ha gemensamt hushåll och gemensam ekonomi om inle annal kan visas.

Utredningarna tar ocksä upp frågan hur sammanboendesituationen skall kunna konstateras resp. hur sökanden skall styrka alt hushållsgemenskap inte föreligger. Några enhetliga regler i dessa avseenden anses inle kunna ställas upp. 1 de flesta fall torde dock mantalsskrivningen ge tillräcklig information. Utredningarna betonar att den administrativa insatsen måste bedömas som rimlig gentemot förväntat resultat.

Utredningarna diskuterar även en vidgning av sammanboendebegreppet lill att omfatta alla sammanboende med ekonomisk hushållsgemenskap. Frågan kan emellertid enligt utredningarnas mening inte lösas isolerat inom bosladsbidragssysiemet utan förutsätter en mer övergripande lösning. Därför föreslås att den behandlas i anslutning till familjelagssakkunnigas förslag till lagreglering av ogifta sammanboendes ställning.

3.4 Bostadsbidrag till folkpensionärer

3.4.1 Utjörmnlng

De stora skillnaderna kommunerna emellan i fråga om utformningen av de kommunala bostadstilläggen till folkpension har lett till all krav förts fram från olika håll pä ett enhetligt regelsystem liksom på en utjämning av beloppen. Beroende på i vilken kommun pensionären är bosatt utgår

Prop. 1975/76:145 33

bidrag enligt' ett av följande tre allernaliv:

1. Tillägget utgär med ett generellt belopp, oberoende av pensionärens verkliga bostadskostnad.

2. Bostadstillägget är i sin helhet anknutet lill den verkliga bostadskostnaden.

3. Kombination av 1 och 2, dvs. dels ett generellt belopp, dels ett belopp motsvarande bostadskostnaden eller del därav.

Utredningarna finner det motiverat att pensionärer i detta sammanhang behandlas likartat, oberoende av i vilken kommun de är bosatta. De ser detta som ett viktigt steg på vägen mot en samordning mellan de olika bostadsbidragssystemen.

Kritik har ocksä riktats mol att pensionärer i vissa fall får ett lägre bostadstillägg än vad som kan utgå lill låginkomsttagare utan barn i samma inkomstläge. Ocksä i detta avseende anser utredningarna att en utjämning bör ske.

3.4.2 Utjämning av beloppen

SkiUnaderna mellan kommunerna i fråga om de kommunala bostadstill-läggens utformning hänger bl. a. samman med den ojämna åldersfördelningen i kommunerna och de skilda kommunalekonomiska förutsättningarna. Pä senare lid har del dock skett en viss samordning mellan kommunerna. En starkt bidragande orsak är enligt utredningarna kommunförbundels förslag lill grunder för bostadstilläggen.

Den mest påfallande skillnaden gäller de maximibelopp som kan betalas ut. Enligl en kartläggning i juli 1974 fanns det två kommuner som gav ett bostadstillägg om högst ca 1 000 kr./år medan det maximala bidragsbeloppet i andra kommuner uppgick till inemot 100(X) kr/år och i enstaka fall lill ännu mer. Till viss men dock endast mindre del återspeglar skillnaderna olika hyresnivåer i kommunerna. Det är därför enligt utredningarnas bedömning i första hand angeläget att beloppsskillnaderna mellan olika kommuner jämnas ut.

En fullständig likriktning av de maximala bidragsbeloppen är av naturliga skäl inle möjlig att genomföra pä en gång. Ett steg mot en samordning kan vara att i lagstiftningen rörande bostadsbidragen till folkpensionärer reglera en viss lägsta nivå för den maximala bostadsutgift som inom kommunen skall beaklas när bostadsbidraget beräknas. En sådan åtgärd utgör också närmast en förutsättning för att i vissa fall ge pensionärer möjlighet all fl del av bostadsbidragen till hushåll utan barn vilket utredningarna föreslår.

Utredningarna föreslår därför, efter överväganden bl. a. om utjämningseffekten vid olika nivåer, att bostadsbidrag till folkpensionärer fr. o. m. år 1977 oreducerat skall utgå med minst 400 kr./mån. under förutsättning att bostadsutgiften verkligen uppgår till lägst detta belopp.

3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145

Prop. 1975/76:145 34

3.4.3 Likartade regler i övrigi

De kommunala grunderna för bostadstilläggen varierar kraftigt också vad gäller berä k n i ng av bostadsutgiften och fördelning av denna mellan hushällsmedlemmarna. Utredningarna föreslär att beräkning av bostadsulgifter och fördelning av dessa mellan hushällsmedlemmar fr. o. m. är 1977 skall ske enligt regler som är gemensamma för alla kommuner. RFV:s anvisningar och de förslag till normalgrunder som kommunförbundet har utfärdat bör därvid vara vägledande.

Frågan om rält att behålla bostadsbidraget vid vård under längre tid på ålderdomshem, långvärdssjukhus o. d. tas ocksä upp av utredningarna. De finner del angeläget all stor generositet visas den som står inför situationen att nödgas lämna sin bosiad på grund av sjukdom eller allmän älderssvaghet. Även i detta avseende bör likartade regler gälla i de olika kommunerna. Kommunförbundets anvisningar bör vara vägledande också här,

3.4.4 Rält lör vissa folkpenslonärer all få bostadsbidrag lill hushåll utan barn

Bostadsbidrag lill barnlösa hushåll kan vid en och samma inkomst uppgä till olika belopp beroende på om inkomsten helt eller delvis uppbärs som pension och rätten till bidrag alltså skall prövas inom systemet för bostadstill-lägg till folkpension, eller om del rör sig om en icke-pensionär och prövningen skall ske enligl reglerna för statskommunalt bostadstillägg. Vanligen är pensionärens bostadstillägg högre än icke-pensionärens, I vissa fall blir dock pensionären försålt i ell sämre läge än icke-pensionären. Detta sammanhänger främst med skillnaderna i inkomstprövningen. Oreduceral bostadstillägg ulgär i högre inkomstlagen i systemet för statskommunala bostadstillägg än vad fallet är i systemet för kommunala bostadstillägg till folkpension. Ävtrappningen av tilläggen vid stigande inkomst sker ocksä snabbare i det senare systemet. 1 vissa situationer kan del därför inträffa att pensionärens bostadstillägg helt har fallit bort, medan statskommunalt tillägg skulle ha utgått med maximall belopp, f n. 200 kr./mån.

Skillnaden mellan de olika systemen blir större ju högre den verkliga bostadskostnaden är och ju lägre maximigräns kommunen har för det kommunala bosladstilläggel till folkpension. Utredningarnas förslag om en grundnivå för bostadsbidragen till folkpensionärer bidrar alltså lill all minska del antal pensionärer som får ett lägre bidrag än vad de skulle ha fått om prövningen skett enligt reglerna för statskommunalt bostadstillägg. Del kritiserade förhållandel elimineras emellertid inle helt genom förslaget.

Utformningen av inkomstprövningsreglerna för de kommunala bostadstilläggen gör att pensionärerna drabbas av problemet på olika sätt, beroende på vilken form av folkpension de uppbär. I den inkomst som skall reducera bostadstillägget inräknas inte bl. a. folkpension. Delta gör att pensionärer med låga folkpensionsbelopp kan bli särskilt illa ställda i jämförelse med

Prop. 1975/76:145 35

andra hushåll utan barn vid samma totala inkomst.

Problemet berör därför i särskilt hög grad sädana pensionärer som uppbär partiell pension, dvs. tvä tredjedels eller halv förtidspension eller sjukbidrag (totalt i riket ca 25 000) eller reducerad änkepension (totalt i riket ca 25 000, varav ca 13 000 har mindre än två tredjedelar av full pension). Effekten kan dock uppkomma även för pensionärer med full pension.

De beslut som statsmakterna har fattat på grundval av pensionsålders-kommitténs förslag innebär - förutom att den allmänna pensionsåldern sänks från 67 till 65 år - bl. a. ökade möjligheter lill förtida och uppskjutet uttag av hela eller halva ålderspensionen. Någon ändring i principen alt kommunalt bostadstillägg inte utgär vid förlida uttag har inte skett. Vid förtida uttag av ålderspension, liksom i samband med den likaledes beslutade lagfästa delpensionen, kan i stället statskommunalt bostadstillägg utgå. Utredningarna anser det inle motiverat att denna princip frångås. De pekar på att möjligheten att uppbära bostadsbidrag till hushåll utan barn för de pensionärer som nu inte har den rätten i viss mån blir än mer angelägen genom den här berörda pensionsreformen.

Utredningarna finner att starka rättviseskäl talar för all en folkpensionär inte skall behöva få ett sämre bostadsstöd än en icke-pensionär med samma inkomst, bara därför att han eller hon råkar ha nedsatt arbetsförmåga, ha en högre levnadsålder eller vara änka och föreslår därför att bostadsbidrag till folkpensionärer utan barn i princip skall utgä med det belopp som motsvarar det högsta av de båda bidragen. Förslaget innebär tekniskt sett att pensionärer i den aktuella situationen skall fä rätt till bostadsbidrag till hushåll utan barn i stället för del bostadsbidrag lill folkpensionärer som eventuellt annars skulle ha utgått.

Utredningarna sammanfattar sina förslag i fräga om bostadsbidrag lill pensionärer på följande sätt.

- För pensionärer med låg inkomst bibehålls bosladsbidragssysiemet för pensionärer i princip oförändrat.

- För pensionärer som p. g. a. inkomslprövningsreglerna är helt uteslutna från detta syslem prövas bidragsrätten enligt reglerna för bostadsbidrag till hushåll utan barn.

- I den mellangrupp som far bostadsbidraget lill pensionärer minskat p. g. a. inkomstprövningsreglerna hänförs pensionären till det förmånligaste bidragssystemet.

- För pensionärshushäll med barn sker prövning såsom (. n. inom båda bidragssystemen.

Enligt utredningarnas förslag bör pensionärer fä rätt till bostadsbidrag för hushåll ulan barn redan fr. o. m. år 1977. Utredningarna berör i detta sammanhang det tekniskl-adminislraliva utvecklingsarbete som mäste göras innan förslaget genomförs. Del bör lämpligen samordnas med del ulvecklingsarbele som krävs inför en överflyttning av administrationen av bo-

Prop. 1975/76:145 36

stadsbidrag till barnfamiljer och hushåll ulan barn till försäkringskassorna. Sistnämnda fråga behandlas i del följande.

3.5 Inkomstprövning

3.5.1 Inledande synpunkter

Utredningarna betonar inledningsvis att bostadsbidrag bör utgä till de hushåll som har störst behov av ekonomiskt stöd. Bidragens storiek bör med hänsyn härtill prövas i förhällande lill hushällens ekonomiska bärkraft.

1 nuvarande system för bosladslillägg till barnfamiljer och hushåll utan barn sker inkomstprövningen pä grundval av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. 1 fräga om makar läggs deras sammanlagda inkomst till grund för beräkningen av tilläggens storiek.

Inkomstprövningen för kommunall bostadstillägg till folkpension och handikappade sker efter en beräknad framlida årsinkomst.

Nuvarande inkomstprövningsmeloder har flera nackdelar och har därför kritiserats. Särskilt gäller detta prövningen mot den taxerade inkomsten. Denna anses vara ett osäkert mått på ett hushälls ekonomiska bärkraft. Dessutom är den inte aktuell vid prövningslillfället. Omprövningar av bostadstilläggen flr ske i stor utsträckning.

Utredningarna konstaterar emellertid att något entydigt inkomstbegrepp som ger en helt rättvisande och aktuell bild av den ekonomiska bärkraften hos en person eller ett hushåll inte finns och hänvisar i detta sammanhang till att familjepolitiska kommittén gjort samma bedömning år 1972 och bostadstilläggsgruppen år 1974. I en sådan situation har man alt välja det inkomstbegrepp som bäst tillgodoser kraven pä precision och rättvisa.

Höga ambitioner i dessa hänseenden måste vägas mot behovet av enkla och lättadministrerade system. Inte minst är detta senare ett krav som mäste ställas med hänsyn till de sökande. Mängden av bostadsbidrag som skall prövas omöjliggör alltför förfinade metoder som kräver lång behandlingstid per ärende.

3.5.2 Olika möjligheter till inkomstprövning

1 princip tre inkomstbegrepp är aktuella inom ramen för beskattningen: den sammanräknade inkomsten eller intäkter från samtliga förvärvskällor minus avdrag för intäkternas förvärvande, den laxerade inkomsten eller sammanräknad inkomst minus underskotlsavdrag, övriga allmänna avdrag och föriuslavdrag och slutligen den beskattningsbara inkomsten eller taxerad inkomst minus grundavdrag. Under åren 1969-1972 skedde inkomstprövningen av bostadstilläggen lill barnfamiljer på grundval av den beskattningsbara inkomsten. Genom de skatteregler som infördes år 1971 förändrades innebörden av delta begrepp. Därför skedde en teknisk anpassning av reduceringsregierna så att in-

Prop. 1975/76:145 37

komstprövningen i stället skulle göras mol den taxerade inkomsten.

Till grund för beräkning av bostadstilläggen ligger den till statlig skall taxerade inkomsten vid taxeringen årel före bidragsäret. Detta innebär att det som regel är inkomsten tvä är före bidragsåret som används vid prövningen.

Ett inkomstbegrepp inom beskattningens ram har enligt utredningarna bl. a. den fördelen alt det är ett för allmänheten välkänt och officiellt begrepp. En annan betydande fördel är att dessa inkomstuppgifter är prövade och fastställda genom taxeringsförfarande. Någon egentlig granskning behöver därför inte göras av förmedlingsorganen. Delta ger givetvis stora administrativa fördelar. Man kan vidare i den administrativa hanteringen av bostadstilläggen utnyttja befintliga dataregister från skatteväsendet. Del blir därigenom t. ex. möjligt att i förväg välja ut de grupper av hushåll som enligl inkomsttaxeringen kan komma i fråga för bostadstillägg och tillställa dessa ansökningshandlingar m. m. Del har även ansetts naturiigt att vid inkomstprövningen av en social förmän samma inkomstbegrepp används som vid beskattningen. Den vid beskattningen fastställda inkomsten har ansetts vara av grundläggande betydelse för inkomsttagarens förmåga all betala skatt och kan därmed användas ocksä som mätare pä hans ekonomiska bärkraft.

Utredningen har funnit följande nackdelar med ett inkomstbegrepp som hämtas från beskattningen,

Ingel av de tre inkomstbegreppen ger ett aktuellt och rättvisande mått pä hushållens ekonomiska situation och behov av bostadsbidrag. Den sammanräknade inkomsten tar inte hänsyn till vissa kostnader, t. ex. kostnader för barn eller för avgifter för olika försäkringar etc, vilka kan variera väsentligt mellan olika grupper och familjetyper. Inom skattesystemet används avdragen för att i viss mån utiämna sådana skillnader. Det komplicerade och vitt förgrenade avdragssystemet gör ä andra sidan att den taxerade inkomsten blir ett högst osäkert och i många fall inle rättvisande mätt pä hushållens ekonomiska standard. Skattereglerna ger stora möjligheter till avdrag av olika slag och att fördela inkomster och utgifter pä flera är. En källa till felbedömning ligger även däri alt inget av de till taxeringen knutna inkomstbegreppen innefattar skattepliktiga förmåner säsom vinster, gåvor, underhällsbidrag för barn etc. Olika studiestöd åstadkommer även problem i detta sammanhang.

Anknytningen till laxeringen medför att bidragsrätten i princip är beroende av en inaktuell inkomst. För bidragsåret 1975 utgår bostadstillägg på basis av 1973 års inkomster (1974 ärs taxering). Kravet på aktualitet är sålunda inte uppfyllt om inkomstprövningen helt grundas på ett inkomstunderiag från taxeringen. Den tvååriga eftersläpningen gör alt familjens ekonomiska situation kan ha förändrats högst väsentligt - såväl uppåt som nedåt - under tiden från det att den bidragsgrundande inkomsten intjänats till dess att bidraget utges. En möjlighet lill omprövning mäste därför finnas. Nuvarande

Prop. 1975/76:145 38

prövningssystem för bostadstilläggen innefattar regler för sädana omprövningar, vilka för med sig betydande administrationsarbete.

Prövningen av kommunalt bosladslillägg till pensionärer och till handikappade grundas pä berä k nad framtida i n k o m s t. Beräkningen görs med ledning av uppgifter som sökanden lämnar. Motsvarande inkomstuppgift används även i andra sammanhang, t. ex. för intagning och bestämmande av avgifter i förskolor och av olika vårdavgifter.

Även för prövning av bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn vore det i och för sig möjligt att utgå från en beräknad framlida inkomst.

När skaltemyndigheterna närmare vill bedöma ett hushålls faktiska ekonomiska siluation kan detta ske genom att myndigheten infordrar en särskild utredning från hushållet, en s. k. kontantberäkning. Denna kan sägas vara en utvidgad självdeklaration och ger en detaljerad bild av hushällens löne-och inkomslsituation samt förekommande bidrag och avdrag m. m. En form av förenklad kontantberäkning kunde eventuellt utvecklas och användas för prövning av bostadsbidrag.

Ett system med en självdeklarerad inkomst har enligt utredningarna den stora fördelen all bidragsbeloppet kan utgå i direkt relation lill den aktuella inkomsten. Ell sådant inkomstbegrepp kan vidare ge ell mer rättvisande mätt på ett hushälls ekonomiska bärkraft än i. ex. ett begrepp inom beskattningens ram. Vidare skulle en sådan lösning underiätta en samordning mellan de olika bostadsbidragssyslemen i fräga om inkomstprövningen.

Följande nackdelar med en självdeklarerad inkomst framhålls. Det skulle uppstå betydande svårigheter när det gäller att definiera vad som är ett hushålls beräknade framtida inkomst. Vilka olika slags inkomster, pensioner och bidrag skall tas upp? Vilka avdrag skall få göras?

Systemet skulle också medföra osäkerhet om hur stor inkomsten slutligt blir. Alltför slora avvikelser mellan beräknad och slutlig inkomst kan knappast accepteras, dä härigenom helt felaktiga bostadsbidrag kan ulgä. Det torde därför behövas en omfallande kontrollapparat och/eller en slutlig prövning av bidragen mot t. ex. den vid taxeringen fastställda inkomsten. En definitiv slutlig omprövning torde leda till en situation med äterkrav som kan bli besväriig i flera avseenden, inte minsl för bidragsmollagarna.

Systemet innebär vidare ett slags andra självdeklaration, vilkel kan upplevas som besvärande för den enskilde. Prövningen av bostadsbidragen skulle sannolikt ta väsentligt längre lid per ärende än nu.

Sjukpenningen skall läcka ell inkomstbortfall. Bedömningen av sjukpenningens storiek knyts till vederbörandes normala inkomst av förvärvsarbete. Till den sjukpenninggrundande inkomsten räknas sålunda endast inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete men inte pensioner, kapitalinkomster eller andra arbetsfria inkomster.

Den sjukpenninggrundande inkomsten har den fördelen all den ger en aktuell bild av inkomslsilualionen för ett hushåll. Frän administrativ synpunkt har detta inkomstbegrepp även vissa fördelar genom alt de uppgifter

Prop. 1975/76:145 39

som lämnas granskas inom ramen för sjukförsäkringen.

Som nackdelar kan framhållas att det för exempelvis egna företagare och jordbrukare är svårt att under löpande verksamhetsår avgöra hur slor inkomsten kommer all bli. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs vidare endasl för inkomster upp till 7,5 gånger basbeloppet. Över denna gräns är tillföriitligheten lägre när det gäller inkomslbeloppet. Man skulle behöva inhämta särskilda uppgifter om vissa grupper av bosladsbidrags-moilagare, som inte omfattas av sjukpenningsystemet. Den sjukpenninggrundande inkomsten skulle vidare behöva kompletteras och korrigeras i flera avseenden, bl. a. vad gäller inkomster av kapital och lillfällig förvärvsverksamhet samt sociala förmåner.

3.5.3 Överväganden och förslag

Utredningarna har inte funnit något mätt som ger en rättvisande och entydig bild av den ekonomiska bärkraften hos olika hushåll. Det är ocksä svårt att åstadkomma ett enkelt och rättvisande inkomstbegrepp som kan användas vid ett stort antal bidragsärenden, där varje prövning mäste ske under lidspress.

Det skaltepolitiska inkomstbegreppet är inte något tillföriilligt mätt pä köpkraft eller utkomst. Med utkomst avser utredningarna relationen mellan hushällens köpkraft och antalet familjemedlemmar.

Om man lyckades finna ett enhetligt och rättvisande mätt på en individs eller ett hushålls utkomst skulle del vara en stor fördel, inle bara för prövningen av bostadsbidragen. Utredningarna finner det därför i hög grad angeläget att frägan om ett enhetligt och tillföriilligt mätt att användas vid inkomstprövningen av olika sociala förmåner och bidrag fär en lösning. Frågan är dock av den arten att den inte bör prövas isolerat inom ramen för bostadsbidragen. Mol bakgrund av denna principiella syn har utredningarna kommit till den slutsatsen, alt nuvarande inkomstprövningssyslem och inkomstbegrepp för bostadsbidragen t. v. flr accepteras i avvaktan pä att frägan löses i ell störte sammanhang.

Utredningarna lar också upp frågan om hur olika former av studiestöd och stipendier bör bedömas vid prövning av bostadsbidragen.

Studerande har som regel en bättre ekonomisk siluation än vad som framgår vid inkomstprövningen av bostadsbidragen. Delta hänger bl. a. samman med nuvarande skattesystem, där studiestödet inte beskattas och sålunda inte ingår i den laxerade inkomsten. Så länge ell begrepp inom beskattningens ram används vid prövning av bostadsbidragen, kvarstår delta förhållande.

1 nuläget kan studerande av denna anledning erhålla högre bostadsbidrag vid lika villkor i fråga om bostadspris och ekonomisk standard än andra bidragstagare som har sina inkomsier genom förvärvsarbete. Dessa skillnader skulle öka genom förslaget till ny konstruktion av bostadsbidragen till barn-

Prop. 1975/76:145 40

familjer och hushåll utan barn. Mot bakgrund härav finner utredningarna att utgående studiestöd, såväl bidragsdel som äterbelalningspliktig del, och stipendier bör räknas samman med ev. övriga inkomster vid prövning av rätt till bostadsbidrag. Detta medför inle några försämringar för flertalet studerande, vilka som regel endasl har smärre inkomster vid sidan av studiestödet. Bidragen ökar tvärtom i dessa fall i jämförelse med nuvarande regler.

Utredningarna hänvisar till den sludiesociala utredning inom utbildningsdepartementet som har till uppgifl att pröva de studerandes hela sociala och ekonomiska situation. Förslaget ses som en temporär lösning.

3.6 Ansvarigt organ

3.6.1 Frågans tidigare behandhng

Frägan om ansvarigt organ för bostadsbidragen har diskuterats i olika sammanhang. Intresset har därvid främst knutits lill en överföring av de statliga och statskommunala bostadstilläggen från kommunerna till försäkringskassorna. Familjepolitiska kommittén föreslog i sitt slutbetänkande Familjestöd (SOU 1972:34) all administrationen av alla familjepolitiska förmåner, till vilka kommittén även räknade bostadstilläggen, skulle föras över till de allmänna försäkringskassorna. Bosladstilläggsgruppen behandlade också frågan om administrationsorgan i sitt betänkande (Ds B 1974:1) men ansäg sig inte beredd att föreslå nägon förändring bl. a. med hänsyn lill den pågående översynen av bostadsbidragen. Bland remissinstanserna var meningarna delade.

I delta sammanhang nämner utredningarna att en sakkunnig tillkallats i oktober 1974 för att göra en översyn av den statiiga organisationen för uppgifter avseende byggnads väsen, fysisk planering och bostadspolitik (bygg-administrationsutredningen). Enligt direktiven skall utredningen undersöka möjlighetema att flytta över flera uppgifter till kommunala organ och att ge dessa ökad självständighet och större befogenhet vid handhavandet av uppgifter som de redan förut har anförtrotts.

3.6.2 Skäl för och emot försäkringskassorna

Försäkringskassorna har ett väl utbyggt kontorsnät och därigenom en god lokal förankring. För administrationen av bl. a. sjukförsäkringen har RFV tagit i bruk ett nytt avancerat ADB-system, varigenom försäkringskassomas arbetsmtiner kommer att automatiseras i hög grad.

Administrationen av barnbidragen flyttades den 1 januari 1974 från kommunerna till försäkringskassorna. Den har utformats så all en senare integrering med bl. a. bostadstilläggen lill barnfamiljer skall kunna ske. Hänsyn har ocksä tagits till möjligheterna att inordna administrationen av bostadstilläggen till hushåll utan barn i systemet.

Prop. 1975/76:145 41

Vidare har RFV och statskontoret genom den s. k. RAFA-utredningen utrett de tekniska förutsättningarna för all föra över administrationen av bidragsförskotten frän kommunerna till försäkringskassorna.

Utredningen har föreslagit att verksamheien enligl lagen (1964:143) om bidragsförskott från och med den 1 juli 1976 skall ombesörjas av de allmänna försäkringskassorna och RFV.

Även kommunerna utnyttjar i hög grad ADB för handläggningen av bostadsbidragsärenden.

Enligl utredningarnas uppfattning finns det flera skäl som talar för att administrationen av bostadsbidragen förs över till försäkringskassorna. Frän den enskUdes synpunkt skulle del innebära en fördel att kunna vända sig till ett och samma ställe när det gäller olika former av familjeslöd. Försäkringskassorna gör i olika sammanhang en inkomstprövning och har tillgång lill inkomsluppgifler. Eftersom försäkringskassorna handlägger de kommunala bostadstilläggen till folkpension har de även viss erfarenhet av att pröva bostadsutgifter.

Betydande samordnings- och rationaliseringsvinster skulle kunna göras, inte minst genom att ett rikssystem kom lill stånd. En sammanföring av databehandlingen av bostadsbidragen till ett organ skulle innebära betydande förenklingar och minskade kostnader vid ingrepp och förändringar av bidragsregler eller administrativa rörutsäliningar för bidragsformerna. Koncentrationen torde också ge bättre möjligheter till revision samtidigt som bl. a. statislikinsamlingen skulle underiättas.

Samordningen mellan de olika bostadsbidragssyslemen skulle underiättas om de handhas av samma organ. Vissa kontrollrutiner skulle då kunna förenklas. För handläggningen av bostadsbidragen krävs redan i dag ett samarbete mellan förmedlingsorgan och försäkringskassa, bl. a. för samordning mellan de slatskommunala bostadstilläggen och de kommunala bostadstilläggen till folkpension och vid ändring av uppgift om mottagare av barnbidraget. RFV lämnar vidare vissa uppgifter om pensioner till förmedlingsorganet.

Del fordras också likartade rapporteringsrutiner till förmedlingsorgan och försäkringskassa från olika organ, t. ex. pastorsämbete och länsstyrelse, beträffande uppgifter som har belydelse för bostadsbidrag och barnbidrag. Mol en överföring talar all del i dag finns en uppbyggd ad-minislrationsapparat för bostadsbidragen i kommunerna. Denna skulle brytas sönder, varvid värdefulla kunskaper och erfarenheter skulle gä föriorade, om inte ocksä personalen skulle kunna föras över. Några direkla ölägenheter med nuvarande ordning har utredningarna heller inte funnit.

Vidare har kommunerna vissa uppgifter om bostäder och bostadskostnader, t. ex. lånehandlingar och ritningar, som kan utnyttjas vid bidragsprövningen.

Frän bostadspolitisk synpunkt kan det finnas skäl för att de förtroendevalda i kommunerna, som ansvarar för bostadsplaneringen, också är väl

Prop.1975/76:145 42

införstådda med bosiadsbidragsverksamhelen. Den skulle därigenom bättre kunna samordnas med andra åtgärder på bostadsområdet. Utredningarna har emellertid funnit att kommunerna inte i nägon större utsträckning utnyttjar bostadsbidragen som underiag för bostadsplaneringen. En väl utvecklad statistik om bostadsbidragen skulle kunna tillgodose kommunernas behov i detta avseende.

Utredningarna tar också upp frågan om försäkringskassornas möjligheter och kapacitet att ta över administrationen av bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn. Kassornas verksamhetsfält har byggts ut avsevärt de senaste åren bl. a. genom den beskattade sjukpenningen, tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen. Vidare har beslutats eller diskuterats att lägga ytteriigare uppgifter pä försäkringskassorna. Parallellt med denna utbyggnad pågår en omfattande administrativ förändring. En överföring av administrationen torde därför inle vara möjlig förrän tidigast år 1980. I samband med all kassorna åläggs nya uppgifter kan det också komma att uppstå svårigheter för de mindre lokalkontoren. Förutsättningarna för de små kontoren att klara handläggningen av bl. a, bostadsbidragen bör därför närmare undersökas,

3.6.3 Tillsynsmyndighet, besvärsordning

Vissa frågor angående tillsynsmyndighet och besvärsordning uppkommer vid en överföring. Dessa är möjliga att lösa på olika sätt.

Ett alternativ är att i princip nuvarande ordning bibehålls. Försäkringskassorna skulle endast sköta de administrativa uppgifter som handhas av kommunerna.

En annan lösning är alt bostadsstyrelsen efter en överflyttning av administrationen har ansvaret huvudsakligen för frågor som är av bostadspolitisk natur. Styrelsen skulle sålunda svara för frågor som rör t. ex. bostadsbidragets utformning och storiek, inkomstprövning och beräkning av bidragens storiek. 1 övrigt skulle ansvaret ligga hos RFV. I detta sammanhang nämns alt en utredning rörande besvärsorganisalionen inom socialförsäkringen har tillsatts.

3.6.4 Förslag

Utredningarna finner alt vägande skäl talar för en överföring och föreslår därför all administrationen flyttas över till försäkringskassorna. Enligt utredningarnas bedömning kan, mot bakgrund av tidigare redovisade kapacitetsproblem, en överflyttning inte bli aktuell förrän tidigast år 1980,

Dä överflyttningen av bostadsbidragen till försäkringskassorna måste föregås av ett ingående utredningsarbete föreslär utredningarna alt en arbetsgrupp bildas fördetta med representanter för siatskontoret, RFV, bostadsstyrelsen och kommunförbundei. Arbetet bör innefatta såväl en organisatorisk

Prop. 1975/76:145 43

utredning, som bl. a. belyser de mindre lokalkontorens möjligheter att klara uppgifterna, som en teknisk systemutredning.

Utredningarna understryker att del är viktigt att personalfrågorna beaklas. Försäkringskassornas möjligheter au överta kommunernas personal bör därför klariäggas.

Med hänsyn lill bidragens bostadspolitiska betydelse anser utredningarna del naturiigt alt de även efter en överflyttning till försäkringskassorna hör till bostadsdepartementets ansvarsområde. Bosladsslyrelsens roll i samband med bidragsgivningen bör också markeras. Tillämpningsföreskrifter och anvisningar bör utfärdas av bostadsstyrelsen i samråd med RFV. Vidare bör bostadssiyrelsen även i fortsättningen vara besvärsinslans med länsbostadsnämnderna som mellaninstans.

3.7 Administrativa rutiner

3.7.1 Allmänna mål

Del har från skilda häll riklats kritik mot de olika bostadstilläggssyslemen pä grund av brister av administrativ och teknisk natur. Mol denna bakgrund tar utredningarna upp ett flertal frågor av denna art.

Utredningarna ställer inledningsvis upp vissa allmänna mål för administrationen av bidragen.

Administrationen av ett bidragssystem bör utformas sä att man verkligen når de grupper som stödet avser au hjälpa. Med olika metoder bör man därför söka göra systemet effektivare i detta avseende. Samtidigt bör dock administralionsapparaten inte göras onödigt personal- och kostnadskrävande.

Del är ocksä angeläget alt skapa en så enkel adminislralion som möjligt. Bidragssystemet kan därigenom bli lättare att första för allmänheten, vilket bl. a. kan leda till att antalet felaktigt eller ofullständigt ifyllda ansökningshandlingar minskar. Den handläggande personalens arbete underiättas ocksä.

Utredningarna konstaterar att det krävs vissa ändringar av nuvarande adminislralionsformer och regler för bostadsbidragen för att bätlre uppfylla dessa syften. Förslagen begränsas lill alt väsentligen avse systemet för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn. Möjligheter att i olika avseenden skapa mer enhetliga regler mellan dessa bidrag och bostadsbidragen till pensionärer har dock påverkat bedömningarna.

Ett bidragssystem som har sä stor omfattning som bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll ulan barn förutsätter generella administrativa regler som inte nödvändiggör en detaljerad och tidskrävande manuell behandling av varje ansökan.

För att handläggningen skall fungera tillfredsställande, inte minsl tidsmässigt, måste man enligt utredningarna bygga upp ett system som i sä stor utsträckning som möjligt kan utnyttja redan befintliga dataregister. Här-

Prop. 1975/76:145 44

igenom kan bl. a. ansökningsförfarandet förenklas. Den sökande behöver inte belastas med omfattande uppgiftslämnande, det manuella kontrollarbetet kan begränsas och förenklas.

3.7.2 Förenklat ansökningsförfarande

De regler som nu gäller för bosladslillägg lill barnfamiljer och hushåll utan barn innebär au alla bidragstagare årligen måste lämna in en ansökan. Förmedlingsorganet sänder varje höst till barnfamiljer, som ligger i sådana inkomstlagen all de kan vara berättigade till bidrag, en ansökningsblankett, där vissa uppgifter, bl. a. taxerad inkomst, har tryckts i förväg. Övriga barnfamiljer får endasl ett meddelande med viss information. För ensamstående och makar ulan barn har det inte ansetts möjligt all lillämpa detta syslem. De får i stället en allmän information om möjligheterna all erhålla bostadsbidrag.

Det årliga ansökningsförfarandet vållar allmänheten stora svårigheter. Särskilt påtagliga är problemen med att fylla i ansökningsblanketten. Detta påverkar också förmedlingsorganels arbeie. Granskningsarbelel blir omfattande beroende pä dels det slora anlalel ansökningar, dels att en mycket slor del av blanketterna är felaktigt eller ofullständigt ifyllda.

Det åriiga ansökningsförfarandel är betungande ocksä frän handläggningssynpunkt, inte minsl pä grund av att prövningen mäsle ske under en sä kort lid - frän oktober till december - varje är. Arbetsbelastningen under året på förmedlingsorganen blir härigenom mycket ojämn. Flertalet kommuner är tvungna alt fördubbla arbetsstyrkan för detta ändamål under tiden oktober-januari.

Det är enligt utredningarnas bedömning angeläget all söka minska dessa svårigheter genom att förenkla ansökningsförfarandet.

Ca tre fjärdedelar av bostadstilläggen kan för närvarande beräknas vara löpande över årsskiftet. För dessa bidragstagare finns de uppgifter som behövs för prövningen redan i de register som lagts upp vid databehandlingen av bidragen. Del bör därför vara möjligt all använda ett enklare förfarande för dessa ärenden. Man kan då tänka sig antingen all helt slopa den nuvarande obligatoriska äriiga ansökningen eller alt använda en enklare blankett.

Om man slopar nuvarande ansökningsförfarande skulle i stället den åriiga omräkningen av bosladsbidraget i princip kunna tillgå pä följande sätt.

Beslut om fortsatt bostadsbidrag prövas automatiskt ulan ansökan pä grundval av tillgängliga registeruppgifter, dvs. dels de uppgifter om bidrags-tagaren som finns i bostadsbidragsregistret, dels uppgifter om den nya taxeringen som erhålls från riksskatteverket. Beslutet skrivs ut på särskild blankett som bostadsstyrelsen fastställer. Liksom för närvarande bör dalapost användas.

Beslutet sänds därefter till bidragstagaren som skall kontrollera det och

Prop. 1975/76:145 45

ändra de uppgifter som är felaktiga. Beslutshandlingen bör, förutom beslutsmotivering och de uppgifter på vilka beslutet grundats, innehålla information om gällande regler för bostadsbidrag och om vilka förändringar en bidragstagare är skyldig att meddela förmedlingsorganet. Härigenom llr bidragstagaren möjlighet att räkna ut att det fastställda bidragsbeloppet är riktigt. Efter underskrift skall beslutet återsändas till förmedlingsorganet. Alternativt kan man tänka sig all endast beslul där någon eller några uppgifter behöver ändras skall återsändas.

För sökande som inte tidigare har bostadsbidrag bör det finnas en särskild ansökningsblankett med upplysningar om möjligheterna att fl bidrag och om hur ansökan skall fyllas i. Det nuvarande systemet för information bör i princip kunna användas.

Vissa problem uppkommer emellertid pä grund av alt reducering av bidragen i vissa fall skall ske med hänsyn till förmögenhet. Eftersom endast förmögenhet som överstiger 200 000 kr. f. n. registreras vid laxeringen, kan det bli nödvändigt att sökanden kompletterar beslutet med uppgift om förmögenhet. Ett fullständigt administrativt fungerande system förutsätter därför att uppgift om förmögenhet finns med pä de inkomstförteckningar från RSV som används vid beräkningen av bidragets storiek.

Utredningarna har inle funnit några vägande skäl för att bibehålla nuvarande system med åriig ansökan för samtliga bidragstagare. Att säkerheten i de uppgifter som ligger till grund för en sådan bidragsprövning i nägon mån skulle kunna bli större måste vägas mot del arbeie som ansökningsförfarandet innebär för både bidragstagaren och förmedlingsorganen. Nuvarande ansökningsförfarande med åriig ansökan om bostadsbidrag för samtliga bidragstagare bör därför förenklas i enlighet med här redovisade system. Endast sökande som inte redan har bostadsbidrag skulle därigenom behöva lämna in en särskild ansökan.

Det ändrade ansökningsförfarandet bör genomföras inför bidragsåret 1977. Bostadsstyrdsen bör fl i uppdrag att i samråd med kommunförbundet utreda frågan om den närmare utformningen av ansökningsförfarandet och alt utarbeta blanketter m. m.

Enligt utredningarnas uppfattning bör del finnas goda möjligheter all utforma en enklare och mera lättförstäelig ansökningsblankett. I sammanhanget erinras dock om de svårigheter som uppkommer till följd av att del krävs ell relativt slorl antal uppgifter som underiag för beslut om bostadsbidrag lill följd av gällande regler för bidragen. Med utredningarnas förslag skulle emellertid dessa svårigheter minska.

Prop. 1975/76:145 46

3.7.3 Förändringar under löpande bidragsår Förfara nde

Förmedlingsorganen flr f n. genom aviseringar från länsstyrelserna löpande uppgifter om bl. a. födelse, flyttning, ändrad samhörighet för personer i åldern 0-17 är saml uppgifter om vigsel, ändrat civilstånd, äktenskapsskillnad och dödsfall för alla personer. Vidare får kommunerna kvartalsvis en lista från RFV över förändringar i pensioner m. m. som kan påverka bostadsbidragen.

Aviseringarna används för att ändra eller dra in bostadsbidrag som redan utgär. Frän kommunerna har framhållits att hanteringen av dessa personavier är arbetskrävande.

När större erfarenhet vunnits av nuvarande system bör enligt utredningarnas uppfattning undersökas om inte förenklingar skulle kunna uppnås genom att aviseringarna överlämnas till datacentralerna medelst magnetband.

Månadsvis ändring av löpande bostadsbidrag

Enligt gällande regler skall bostadstillägget omprövas om antalet barn i familjen ökar eller minskar eller bidragstagarens familje- eller inkomstförhållanden ändras. Del löpande bidraget utgär dock oförändrat under kvartalet. Ändringarna påverkar sålunda bostadstillägget först fr. o. m. nästa kvartal. Enligt utredningarna har bidragslagarna svårt att förstå varför de ändrade förhållandena inte påverkar bostadsbidraget omgående, dvs. månaden efler. Så sker t. ex. vid flyttning. Det har dessutom visat sig att bestämmelsen medför svårigheter, särskilt vid övergång från tväförälder-familj lill enförälderfamilj pä grund av skilsmässa.

De kvarlalsvisa förändringarna innebär ocksä extra belastning för förmedlingsorganen vid kvartalsskiftet.

Utredningarna föreslär att alla ändringar av bostadsbidragen i fortsättningen sker månadsvis. Bestämmelsen bör gälla också vid nybeviljande av bostadsbidrag.

Anpassning av bostadsbidraget lill ökade bostadsulgifter

Vid beräkning av bostadsutgiftens storiek i bidragssystemet för barnfamiljer och hushåll utan barn skall kommunen följa de föreskrifter som bostadsstyrelsen meddelar. Som bostadsutgift skall vid nyinflyttning anses den utgift som föreligger när bostadstillägget börjar utgå. I andra fall gäller i princip utgiften den 1 oktober året före del kalenderår som bidraget avser. Ökar bosladsutgiften därefter har kommunen rätt alt med bibehållet statsbidrag anpassa bostadstillägget till den ökade utgiften. Ungefär hälften av

Prop. 1975/76:145 47

kommunerna utnyttjar denna rätt.

Utredningarna anser alt det från bostadssocial synpunkt finns starka skäl för en snabbare anpassning av bostadsbidragen till prisökningar. Bostadsutgiften den I oktober motsvarar i allt mindre utsträckning den verkliga utgiften under bidragsåret.

Utredningarna föreslås därför att bestämmelsen att bostadsbidrag skall höjas på grund av ökad bosiadsutgift under ärel görs tvingande när det gäller hyres- och bostadsrättslägenhet. Beträffande egna hem bör bestämmelsen liksom hittills göras beroende av kommunens beslul. En höjning av bostadsutgiften på grund av exempelvis ökad belåning skulle kunna medföra avsevärt administrativt arbete för förmedlingsorganen.

3.7.4 Reiroaktivitet

Den långa retroaktiviietstid, som nuvarande beslämmelser medger beträffande bostadstillägg till barnfamiljer och hushåll ulan barn, ger upphov till ett betydande merarbete för förmedlingsorganen. Ofta berörs mer än ett bidragsär vilket medför svårigheter vid inkomstprövningen. Om den sökande flyttat eller fltt ökade bostadsutgifter uppstår svårighet alt fastställa den rätta utgiften. Vid flyttning uppstår också problem när del gäller all kontrollera boendeförhållandena i den tidigare bostaden.

Med den väl utbyggda informationen om bostadsbidragen anser utredningarna att risken för att nägon inte känt till bidragsformen och därför underlåtit att söka bidrag inle är sä slor som tidigare.

Mot bakgrund härav och tidigare nämnda svårigheter föreslår utredningarna alt retroakliviteten begränsas till tre månader. Härigenom kommer reglerna i princip att vara desamma som för kommunala bostadsbidrag för pensionärer, Retroakliviteten bör dock inte i nägot fall kunna gå tillbaka över ett årsskifte,

3.7.5 Minimibelopp

Utredningarna lar ocksä upp frågan om vid vilkel lägsta belopp bostadsbidraget skall betalas ut. Bestämmelsen har tillkommit främst föratt undvika den administrativa belastning som utbetalning av småbelopp skulle innebära.

Det nuvarande minimibeloppet 10 kr. har varit oförändrat sedan bosladslill-läggen infördes den 1 januari 1969. Med hänsyn till alt bostadsbidragen successivt ökats och att penningvärdet förändrats anser utredningarna det motiverat att höja beloppet till 20 kr. i månaden.

Prop. 1975/76:145 48

3.7.6 Förmögenhet

Höjning av förmögenhetsgränsen

Gränsen för sådan förmögenhet som skall påverka bostadstilläggen lill barnfamiljer och hushåll utan barn har varil oförändrad under flera är. Den höjdes senast för att neutralisera verkningarna på bostadstilläggen av de ökningar av taxeringsvärdena som 1970 års allmänna fastighetstaxering föranledde.

En ny allmän fastighetstaxering genomfördes år 1975. Den medför en nominell förmögenhetsökning som för många hushåll innebär au bostadsbidraget kommer att påverkas.

Mol bakgrund främst härav an.ser utredningarna att förmögenhelsreglerna bör justeras och föreslår att förmögenheisgränsen höjs frän 50000 lill 75 0(X) kr. En höjning har redan beslutats för pensionärerna. På samma sätt som enligt nuvarande regler bör 20 ".. av förmögenheten över gränsen läggas till den laxerade inkomsten vid bidragsberäkningen.

Den nya gränsen bör gälla frän den tidpunkt då 1975 års taxeringsvärden börjar tillämpas vid inkomstprövningen av bostadsbidrag, dvs. vid prövning av bostadsbidrag för år 1977.

Förbättrade kontrollmöjligheter

Reglerna om att hänsyn till förmögenhet skall tas vid inkomstprövningen medför behov av all kunna kontrollera förmögenhetsuppgiften i ansökan. Antalet felaktiga och inte ifyllda förmögenhetsuppgifter är stort. Del nuvarande kontrollarbetet är betungande för förmedlingsorganen, länsbostadsnämnderna och inte minst för skaltemyndigheterna själva genom att uppgiften om förmögenhet mäsle kontrolleras i självdeklarationen.

Vissa kontrollmöjligheter slär redan nu till förmedlingsorganens förfogande. Utredningarna anser att det skulle underiätta arbetet avsevärt om uppgifl om förmögenhet över den angivna gränsen fanns med i den in-komslförteckning som förmedlingsorganen erhåller från skattemyndigheten. En sådan lösning är f n. inle möjlig med hänsyn till de regler som gäller för taxeringsförfarandel.

3.7.7 Bostadsuigiftsberäkning

Reglerna för beräkning av bostadsutgiften innebär att det finns betydande skillnader mellan de statskommunala bostadstilläggen och bostadstilläggen till pensionärer, framför allt i fräga om egna hem. De medför dessutom all komplicerade och tidskrävande kontroller mäste göras. Handläggningstiden för egnahemsansökningar är betydligt längre än för ansökningar som avser hyreslägenheter. Detta gäller i båda bidragssystemen.

En samordning av reglerna är angelägen inte minsl för all underiätta genomförandet av förslaget om rätt till bostadsbidrag till hushåll utan barn för vissa pensionärer. Olika möjligheter lill förenklingar bör samtidigt tillvaratas.

När det gäller hyreslägenheter tillämpas i princip samma regler i de båda systemen. Förbosladsrällslägenheter överensstämmer däremot inle de nuvarande reglerna helt. Utredningarna föreslär en samordning sä att den fastställda årsavgiften skall anses utgöra bosladsutgiften.

De nuvarande metoderna för beräkning av bostadsutgiften för egna hem är i flera avseenden olika i de båda bidragssystemen. Bostadsstyrelsens föreskrifter för de statskommunala bostadstilläggen innebär att man i princip ulgär frän de faktiska utgifterna men all man beiräffande vissa poster använder schabloner. Schablonen för beräkning av driftkostnader vid sidan av bränslekostnader har kritiserats. Den är knuten till taxeringsvärdet och fungerar därför så att fastigheter i tätorter fär avsevärt högre belopp än likartade fastigheter i glesbygd. Detsamma gäller nya hus jämfört med äldre hus. Utredningarna har emellertid inhämtat att bostadsstyrelsen avser att ändra anvisningarna i denna del.

Enligt utredningarnas uppfattning bör man i princip utgå från de verkliga kostnaderna, trots att detta innebär ett omfattande administrativt arbete. För att få ett rättvisande resultat, främst för pensionärerna som ofta bor i äldre fasligheter med stora skillnader i bostadskostnader, är det inte möjligt att använda schabloner i någon större utsträckning. Bränslekostnaden borde dock kunna schabloniseras.

Utredningarna föreslär att ansvariga myndigheter, bostadsstyrelsen och RFV, flr i uppdrag att göra en översyn av anvisningarna om hur bosladsutgiftens storiek skall beräknas och dä i möjligaste mån samordna regelsystemen.

3.8 Kostnader för bostadsbidragen och fördelning stat/kommun

3.8.1 Nuvarande

De totala kostnaderna för bostadsbidragen var år 1974 nära 3 miljarder kr. De fördelade sig pä de olika bidragsformerna enligt följande.

Bidragsform Totalkostnad, milj. kr.

Statligt bostadstillägg 550

Statskommunalt bostadstillägg 1 050

Kommunalt bostadstillägg till folkpension 1 335

Summa 2 935

4 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 145

Prop. 1975/76:145 50

Dessa kostnader delas mellan siat och kommuner pä följande sätt.

Bidragsform	Statlig milj, k	kostnad, r.	Kommunal kostnad, milj, kr.
Statliga bostadstillägg Statskommunalt bostadstillägg Kommunalt bostadstillägg för folkpension	550 750		300 1335
	1300		1635

3,8,2 Kostnadsökningar till följd av utredningarnas .förslag

De förslag till förbättringar som lämnats innebär ökade kostnader. För bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn beräknas kostnaderna öka enligt följande:

Milj. kr.

1) nytt syslem för bostadsbidragen 400

2) ändring av bostadsbidragen p. g. a.

hyreshöjningar under året 40-50

3) gemensam åldersgräns (18 år) 40-50

4) borttagande av regeln om reducering

av bostadsbidragen vid för stor bostad 5

5) bostadsbidrag i vissa fall

(vid institutionsvård etc.) 5-10

Summa 490-515

1 kostnaderna för det ändrade bostadsbidragssystemet ingår även kostnader för höjda hyresgränser, vilka kan beräknas till 80-90 milj. kr.

I fråga om grundnivå på 400 kr. per månad för pensionärer uppskattas kostnaden till ca 300 milj. kr. med utgångspunkt i 1975 ärs förhållanden. Kostnaden för all öppna möjligheter för pensionärer att komma i åtnjutande av bostadsbidraget till hushåll utan barn, när deila är förmånligare, uppskattas till 25-30 milj. kr. under förutsättning att förslaget om förstärkning av bostadsbidraget till hushåll utan barn genomförs.

3.8.3 Kostnadsfördelning stallkommun

Utredningarna konstaterar att frägan om fördelningen mellan stat och kommun av de kostnadsökningar som föranleds av förslagen hör lill kommunalekonomiska utredningens uppgifter. I avvaktan pä utredningens förslag bör emellertid provisoriska åtgärder vidtas i finansieringsfrågan. Utredningarna anger vissa riktlinjer för sådana överväganden.

Prop. 1975/76:145 51

3.8.4 Genomförande

Utredningarna föreslår alt huvuddelen av de föreslagna åtgärderna genomförs pä så sätt alt de kan tillämpas fr. o. m. bidragsåret 1977. Vad gäller överföringen av adminislralionen av bostadsbidragen lill barnfamiljer och hushall ulan barn förutsätts att den sker under år 1980.

3.9 Reservationer och särskilda yttranden

Reservationer mol utredningarnas beslut i frågor som berör bostadsbidragen har avgetts dels av ledamöterna Andersson och Mattsson gemensamt, dels av ledamoten Turesson. Därtill har särskilt yttrande avgetls av ledamöterna Andersson, Mattsson och Ullsten gemensamt.

Ledamöterna Andersson och Mattsson framhäller alt orsaken till den stora skillnaden olika kommuner emellan vad gäller storieken av bostadsbidragen till folkpensionärer främsl är alt kommunerna själva har alt helt svara för finansieringen. Därmed blir belastningen mycket varierande. Kommunerna med det svagaste skatteunderiaget har de flesta pensionärerna.

En utjämning av kostnaderna mäste ske genom att statsbidrag införs även för pensionärernas bostadsbidrag. Lämpligt synes vara att statsbidrag utgär lill pensionärerna efter samma grunder som för bostadsbidrag till barnfamiljer och låginkomsUagare utan barn.

Del anses i hög grad önskvärt att bostadsbidragen till pensionärer förbättras på de orter där tilläggen nu är låga. Denna förbättring mäsle dock ske genom alt staten övertar större delen av kostnaden för bostadsbidragen för pensionärerna. Kommunalekonomiska utredningen bör snarast utarbeta förslag till detta. Reservanterna anser det vara fel av utredningarna att lägga fram förslag till ändrad lagstiftning pä förmänssidan ulan att lägga fram förslag eller ens göra bestämda uttalanden i fråga om ändrade finansieringsgrunder.

Ledamoten Turesson finner all det primära medlet mol behovet av bostadsbidrag rimligen måste vara all sänka skattetrycket. Det mäsle vara lika naturiigt all betala bostadskostnader som flertalet andra nyttigheier utan subventioner.

Den föreslagna modellen lill bidragssystem kommer att bidra till en permanenlning av ett otillfredsställande system och dessutom medföra ökat administrativt krångel.

På grund av det anförda anser reservanten att frågan om ändrade regler för hyresbidrag av olika slag, eventuell beskattning av dem liksom av övriga sociala bidrag samt skailesysiemet bör göras lill föremål för en samordnad och genomgripande studie, innan något förslag lill ändrade regler föreläggs riksdagen.

I ett särskilt ytirande anför ledamöterna Andersson, Mattsson och Ullsten att de synpunkter och skäl som utredningarna har redovisat för ett riktal stöd för bostadskostnaden kan accepteras i nuläget och för den närmaste framliden. När man fåll god tillgäng på bostäder av olika storiekar och

Prop. 1975/76:145 53

4. Remissyttrandena

4.1 Boende- och inkomstförhållanden för hushåll med bostadsbidrag

Den beskrivning som utredningarna har gjort av bostadsbidragens e f f e k t e r har inte mött några erinringar frän remissinstansernas sida. Några, däribland Hyresgästernas riksförbund, har understrukit utredningarnas konstaterande att bidragen lill barnfamiljer och hushåll utan barn numera inle ger nämnvärd stimulans lill att höja bostadsstandarden. Läginkomst-tagarnas situation har kommenterats av bl. a. barnmiljöutredningen, bo-siadssociala delegationen. Svenska kommunförbundet, LO, SABO, Norrköpings och Göteborgs kommuner. Bostadssociala delegationen noterar med instämmande utredningarnas påpekande att bidragen hittills inte i nägon högre grad har medverkat till alt utjämna olikheter i bostadsstandard mellan hushåll med olika ekonomisk bärkraft.

4.2 Allmänna överväganden

En klar majoritet av dem som uttalat sig i frågan anser att individuella bostadsbidrag bör finnas ocksä i framtiden./lommu-nalföibundet för Slor-Stockholms bostadsförmedling menar dock att del är sannolikt att kommande större förändringar i skattesystemet och förväntade förbättringar pä bostadsmarknaden kommer all nödvändiggöra nya principiella överväganden om hela bostadsbidragssystemet. NBD m. fl. anser att man pä sikt bör komma ifrån den styrning av konsumtionen som ligger i bostadsbidragen. Med hänsyn till deras betydelse för många hushåll anser delegationen det dock inte möjligt att snabbi avveckla dem. 1 vissa kommuner har representanter för de borgerliga partierna gett uttryck för en liknande uppfattning.

Flertalet remissinstanser anser också att en förbät t r i ng av bidragen är angelägen. Denna uppfattning uttalas av bl. a. bostadsstyrelsen, vissa länsbostadsnämnder, barnmiljöutredningen, bostadssociala delegationen. Svenska kommunförbundet, LO, Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen och flera kommuner. Grupp 8, som hävdar att bostadsbidrag behövs för att hjälpa stora hushåll med små inkomster lill en lillfredsslällande bostad, anser dock att ett så utbyggt system av bidrag som är aktuellt är ägnat au pacificera hyresgästerna och splittra hyresgästkollektivet. Företrädare för vänsterpartiet kommunisterna i vissa kommuner betonar all höjda bostadsbidrag inte fär ersätta älgärder som angriper orsakerna till de kraftigt stigande hyrorna. Ensamståendes intresseorganisation ger uttryck för en från övriga remissinstanser helt avvikande mening. Organisationen finner del helt förkastligt att höja bostadsbidragen. Organisationen anser att det föreligger större skäl för att sänka skatterna, så alt medborgarna fär råd att betala för sitt boende.

I likhet med utredningarna åberopar flera remissinsianser såväl b o -

Prop.1975/76:145 54

sladspolitiska som fördelningspolitiska motiv för ett syslem med bostadsbidrag. De flesta framhåller att det dock är de bostadspolitiska motiven som måste prägla utformningen och inriktningen av ett bostadsstöd i framtiden. SABO, t. ex., understryker vikten av att bosladsbi-dragsreglerna utformas så, att bidraget inte får karaktären av ett allmänt konsumlionsslöd. Om stödet fär denna karaktär är det, enligl SABO, naturiigt att de belalningssvagaste grupperna i slor utsträckning avstår från alt använda bidraget för alt förbättra sin bostadsstandard. NBD m. fl. uttrycker däremot en önskan om att del konsumtionsslyrande inslaget i bostadsbidragen skall reduceras.

SamUiga remissinstanser som berört frågan delar utredningarnas uppfattning om vilka huvudsyften som bostadsbidragen skall främja.

Socialutredningen betonar vikten av att bostadsbidragen utformas så att även familjer med svag betalningsförmåga far del av den sociala rättighet som en god bostad utgör.

Bostadssiyrelsen, bostadssociala delegationen. Hyresgästernas riksförbund m. fl. framhåller särskilt bostadstilläggens uppgift alt medverka lill en utjämning av skillnaderna i boendestandard mellan hushåll med olika ekonomisk bärkraft. Bostadssiyrelsen menar att i överensstämmelse därmed den av utredningarna angivna utrymmesnivän bör bilda underiag för utformningen av bostadsstödet.

Det råder också enighet rörande behovet av samordning av de olika bidragssystem som finns i dag. Statskontoret, kommunalekonomiska utredningen, ett flertal kommuner m. fl. framhäller att förutom rättviseskäl talar möjligheterna till en enklare hantering för en sådan ordning. 1972 års skatteutredning betonar att en samordning mellan skatte- och bidragssystemen underlättas härigenom. Kommunalekonomiska utredningen anser att utvecklingen mol ett enda bidragssystem försväras av nuvarande skillnader mellan de olika systemen och problemen inom dessa. Utredningen menar alt del krävs genomgripande förändringar för att åstadkomma ett enda system och föreslår all dessa frågor blir föremål för fortsatt utredning. SABO hemställer att arbetet för att åstadkomma en samordning påskyndas.

Pensionärernas riksorganisation, som i likhet med övriga remissinsianser ser en samordning som ett framtidsmål, framhäller att del dock inte, sä länge det finns en grupp av pensionärer med så låga inkomster som i dag, är möjligt att inpassa alla i nuvarande regler för statskommunalt bostadstillägg.

Frågan om beskattade bostadsbidrag har berörts endast av ett fätal remissinstanser. De är överens med utredningarna i bedömningen att en övergäng till beskattade bostadsbidrag möter slora svårigheter med nuvarande beskattningsregler. 1972 års skatteutredning anser all denna fråga lämpligen bör prövas i samband med en omläggning av skattesystemet och talar om att den i sitt fortsatta arbete kommer alt granska problemet ytterligare.

Prop. 1975/76:145 55

Kommunalförbundet för Stor-Siockholms bostadsförmedling och SACOISR framhäller att en beskattning av bidragen kan lösa de problem som är förknippade med en inkomstprövning.

4.3 Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn

4.3.1 Utformning

Mot bakgrund av den gemensamma grundsyn, som föreligger mellan remissinstanserna och utredningarna när del gäller bostadsbidragens syfte, delar remissinstanserna ocksä utredningarnas uppfattning att bidragens storlek liksofn hittills bör bestämmas med hänsyn till skillnader i antal barn, bosiadspriser och inkomsier.

Flertalet remissinstanser, däribland socialstyrelsen, RRV, vissa länsbostadsnämnder. Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundel, Svenska riksbyggen, HSB, SABO och åtskilliga kommuner, tillstyrker lill alla delar utredningarnas förslag till principer för konstruktion av bostadsbidragen.

Bostadssiyrelsen samt länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Västernorriands län, som tillstyrker huvudprinciperna i förslaget, föreslår dock en kompletterande bestämmelse för all undvika en betydande utvidgning av bidragsgivningen till hushåll utan barn med låga bostadsulgifter.

Kommunalekonomiska utredningen, som likaledes är positiv till förslagets huvuddrag, ifrågasätter, mot bakgrund av all antalet hushåll med läg taxerad inkomst har minskat snabbt de senaste åren om förslaget leder lill den utiämning mellan hushåll med olika ekonomisk bärkraft som ursprungligen var tänkt. Utredningen menar all andra varianter av den föreslagna modellen möjligen kan ge bättre utiämningseffekler.

Också Hyresgästernas riksförbund anser att utredningarnas förslag bör genomföras i princip. Förbundet, som har gjort en ingående analys av förslaget, tycker sig emellertid kunna konstatera att effekterna av det kommer au bli alltför begränsade och anser att ytteriigare åtgärder framstår som nödvändiga. En jämförelse har gjorts mellan de bidragsbelopp som utgär är 1976 enligt nu gällande regler och beloppen enligl utredningarnas förslag, under del att utredningarna själva har jämfört utfallet av sina förslag med 1975 års bidragsbelopp.

Förbundet utgär i sina överväganden frän utredningarnas belysning av hyresbetalningsförmågan hos olika hushåll och menar au den visar alt relationen mellan inkomst och hyra, dvs. hyresprocenten efler bidrag, bör vara

lägre ju fier barn som finns i hushållet,

lägre för hushall med två vuxna än för hushåll med en vuxen,

lägre ju lägre inkomsten är.

Utredningarnas förslag uppfyller inte helt dessa villkor.

Prop.1975/76:145 56

Som ett alternativ lill utredningarnas förslag har förbundet gjort en beräkning av bidragsbelopp efter följande formel:

Bostadsbidraget = 85 96 av hyran + 900 kr, per barn + 300 kr. per vuxen - 15 96 av inkomsten.

1 förhällande till utredningarnas förslag innebär denna formel all den andel av hyran som läcks av bidraget är fem procentenheter högre, att det utgär ett fast belopp per vuxen, oberoende av bostadsvillkor, samt att reduceringsfaktorn är en procentenhet högre.

Förbundet säger sig inte ha haft möjlighet alt studera alla effekter av den alternativa formeln men menar alt förändringar i den riktning som förbundet anfört allvariigt bör övervägas.

Ocksä föreningen Familj och rätt presenterar i sill remissyttrande en alternativ beräkningsprincip med utgångspunkt i utredningarnas uppgifter om hushållens hyresbetalningsförmåga.

Invändningar mot hela eller delar av förslaget har rests ocksä av konjunkturinstitutet, barnmiljöutredningen, TCO, NBD, och Skellefteå kommun m. fl, Konjunkturinsiltuiet hävdar all det i en dynamisk pris- och kostnadsutveckling med stor sannolikhet blir nödvändigt alt vidta täta förändringar, om man vill undgå att slödels reala innebörd förändras. Såväl vid en likformig som vid en olikformig utveckling av hyror och inkomster skulle effekterna enligl institutets uppfattning bli mest ogynnsamma för barnfamiljerna. Även barnmiljöutredningen och Skellefteå kommun anser att del kommer att krävas ofla återkommande förändringar i systemet, om del skall hällas värdebeständigi. Skellefteå kommun föreslår att inkomstgränsen indexregleras, t. ex. genom anknytning till basbeloppet.

TCO illuslerar med räkneexempel demarginale f f e k t e r som uppstår vid inkomstökningar pä grund av utredningarnas regel beträffande inkomstreducering. Nuvarande ordning med äriiga justeringarav inkomstgränserna sägs ha reducerat marginaleffekterna, men med utredningarnas förslag bortfaller detta element nästan helt, eftersom utredningarna tänker sig ändringar endast vart femte år, TCO anser sig mol denna bakgrund inte kunna tillstyrka utredningarnas förslag om reducering av bostadsbidragen.

Grupp 8 menar att bostadsbidragen i ganska ringa grad uppnår syftet att utjämna skillnaderna i levnadsnivå mellan barnfamiljer och andra. Organisationen finner det anmärkningsvärt att utredningarna i sina konkreta förslag i så ringa grad har tillämpat den insikt som ibland framskymtar i deras mera principiella överväganden.

NBD m.fl. finner det angeläget att höja det barnanknulna beloppet. En sådan höjning kunde .sammankopplas med en sänkning av hy-restäckningsprocenten. Delegationen finner att detta skulle vara ett sätt all minska det konsumtionsstyrande momentet i bidragssystemet.

Bostadssiyrelsen. länsbostadsnämnden i Norrbottens län, 1972 års skatteui-redning, bosiadssociala delegationen. Svenska kommunförbundet, Norrköpings

Prop. 1975/76:145 57

och Göteborgs kommuner m. fl. framhäller som speciellt värdefullt att den av utredningarna föreslagna konstruktionen av bostadsbidragen medför ett ökat stöd lill hushåll med låga inkomsier. Svenska kommunförbundet m. fl. påpekar att del särskilda bostadsbidrag till låginkomsttagare som nu lämnas i vissa kommuner härigenom skulle kunna minska eller slopas.

En annan positiv effekt av utredningarnas förslag är enligt bostadsstyrelsen, kommunalekonomiska utredningen, NBD m.fl. all problemet med olika nedre hyresgränser löses.

Norrköpings kommun finner det positivt auden nedre hyresgränsen slopas, eftersom del visat sig svårt för låginkomsttagare med låga hyror att betala skillnaden mellan den egna hyran och den nedre hyresgränsen, när en flyttning till modern bosiad eller upprustning är aktuell. Luleå kommun, däremot, är tveksam till förslaget alt slopa den nedre hyresgränsen. Kommunen har uppfattningen att denna mänga gånger har inneburit en stimulerande effekt att skaffa en god bostad.

Systemets enkelhet har betonats av bl. a. RR V, Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, flera kommuner sam t socialförvaltningen i Göteborg. Svenska kommunförbundet understryker i detta sammanhang vikten av att det nya systemet hålls fritt från undantag och särbestämmelser. Liknande synpunkter anförs av Aomwwnfl//oföwntfer./o>5;o/-5'/ofA.'/!o/msöos/fls/o/-we£//;>/g,A'ow-mun-Data AB och Gällivare kommun m. fl.

RRV och Svenska kommunförbundet m. fl. finneratt utredningarnas förslag beträffande bidragskonstruktion innebär ett steg pä vägen mot en samordning med andra former av bostadsbidrag.

Utredningarnas förslag om en konstant reducering med 1 4 00 kr. vid taxerade inkomster som understiger 10 000 kr. tas upp av några remissinsianser. Länsbostadsnämnden I Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet och Malmö kommun finner en sådan bestämmelse motiverad, medan SABO anser att man bör göra en behovsprövning i dessa inkomstlägen, eftersom förslaget i vissa fall kan komma att drabba sädana hushåll som bäsl av alla är i behov av bidrag.

Den föreslagna sk ärpn i ngen av reducerings faktorn vid högre inkomsier har mött invändningar frän ett flertal remissinstanser som finner att marginaleffekterna ökar genom förslaget. SACOISR och NBD m. fl. föreslår i stället en enhetlig reduktionsfaktor. Svenska kommunförbundet däremot finner skärpningen berättigad för alt bidrag inte skall utbetalas vid för höga inkomster. Malmö kommun, som tillstyrker förslaget, anser dock att den inkomslgräns vid vilken skärpningen inträffar bör vara lika för barnfamiljer och hushåll utan barn.

Förslaget om en övergångsperiod för skärpning av reduktionsfaktorn för ensamstående med barn har genomgående fåu ett negativt bemötande bland remissinstanserna. Flertalet åberopar att över-

Prop. 1975/76:145 58

skådligheten och enkelheten i del föreslagna systemet gär föriorade med särbestämmelser av denna typ. Till dem som anfört sådana synpunkter hör 1972 års skatleutredning. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsflir-medling, Kommun-Data AB och Skellefteå kommun. Konjunkturinstitutet och länsbostadsnämnden i Jönköpings län anger alternativa förslag till övergångsbestämmelser som enligl deras mening undanröjer vissa negativa effekter av utredningarnas förslag. Nämnden förordar bl. a. en övergångstid pä endast ett är. Svenska kommunförbundet är yUerst tveksamt lill bestämmelsen, Bostadssiyrelsen anser att del inle finns nägot motiv för all behandla den aktuella gruppen bidragstagare gynnsammare i bidragsavseende än makar med samma inkomst. Reglerna medför ocksä en avsevärd administrativ belastning. Liknande synpunkter anförs av bl, a, länsbostadsnämnden i Västernorriands län.

Utredningarnas förslag beträffande krav på egen bosiad som förutsättning för bostadsbidrag har mött erinringar från RFV och LO, som inle anser sig kunna biträda förslaget i denna del. Bada remissinstanserna anser att det statliga bostadstillägget till barnfamiljer utgör ell inkomstprövat konsumtionsstöd, varför det är principiellt oriktigt att göra detta stöd beroende av om familjen har eller inle har hyreskontrakt pä den lägenhet familjen bebor.

Bostadsstyrelsen som tillstyrker förslaget pekar på den försämring som förslaget innebär för unga föräldrar som bor hemma hos egna föräldrar och som f n, kan fä statligt bostadstillägg, Dgn av utredningarna föreslagna kompensationen - att far- eller morföräldrarna kan söka bidrag för barnbarn - uteblir i de fall far- eller morföräldrarna har för hög inkomst för att få bidrag. Även RFV påpekar denna konsekvens, Malmö kommun anför vissa betänkligheter mol förslaget bl. a. frän kontrollsynpunkt. Länsbostadsnämnden I Södermanlands län anser till skillnad från utredningarna att bidraget bör sökas och utbetalas lill den som har vårdnaden av barnet. Centrala studiestödsnämnden som tillstyrkt anser all utredningarnas förslag i fräga om hemmaboende föräldrar bör tillämpas även vid prövning av rätt lill s. k. inkomstprövat tillägg enligt studiestödslagen.

4.3.2 Övre hyresgränser

Utredningarnas förslag om höjda övre hyresgränser tillstyrks av bl. a. bostadssiyrelsen, RFV, Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO, SABO, NBD och ett antal kommuner. Flera av dessa påpekar nödvändigheten av att gränserna fortlöpande anpassas till kostnadsutvecklingen och förutsätter att de föreslagna gränserna anpassas till kostnadslägel vid genomförandet. Stockholms kooperativa bostadsflirening anser att de övre hyresgränserna helt kan undvaras bl. a. med hänsyn till bruksvärdeprincipen. Den torde medföra att hyrorna inte stiger sä oskäligt alt staten bör undandra sig konsekvenserna

Prop. 1975/76:145 59

härav. Länsstyrelsen i Västernorriands län och föreningen Familj och rätt anser alt de övre hyresgränserna fortgående borde indexregleras.

Svenska kommunförbundei och Norrköpings kommun anser att man bör ange ytteriigare en hyresgräns, nämligen för familjer med fem barn eller flera.

Utredningarnas förslag om m ö j I i g h e t för länsbostadsnämnd a 11 pä kommunens begäran säl t a ned de övre hyresgränserna med hänsyn till lägre bosladskoslnadsnivä pä orten har bemötts positivt av majoriteten av de remissinsianser som uttalat sig i frågan. Bostadsstyrelsen samt länsbostadsnämnderna i Kopparbergs och Västernorrlands län anser dock till skillnad frän utredningarna att avgörandet bör ligga pä kommunen, som enligl bostadsstyrelsen har den bästa överblicken över hyresläget pä orten. Länsbostadsnämnden i Örebro län förordar länsvis bestämmande av övre hyresgränser och finner det tänkbart med en anknytning till ortskoefficienten inom länesystemet.

Hyresgästernas riksförbund anser all den absolut angelägnaste reformen i fräga om bostadsbidragen är att åstadkomma ett bätlre system för att fastställa de övre hyresgränserna. Det är enligt förbundets mening inte tillräckligt alt utgä från genomsnitishyror även om dessa är hämtade från de områden som har de högsta hyresnivåerna i landet. De övre hyresgränserna skall enligt förbundets uppfattning medge fullt bostadstillägg i förhållande till inkomsten för de hushåll som bor i nyproducerade eller sanerade allmännyttigt ägda bostäder. En mera flexibel metod mäsle användas för fastställande av övre hyresgränser. Den bör medge att de högsta hyrorna kan täckas in samtidigt som de generella övre hyresgränserna" inte flr bli för höga. Kommunernas möjligheter att själva höja de övre hyresgränserna är inte tillräckliga. Den föreslagna möjligheten att sätta ned hyresgränserna mäste därför kompletteras med en möjlighet för länsbostadsnämnd att medge en justering uppåt av gränserna i vissa fall. Statsbidrag bör utgä för de kostnadsökningar som blir följden av sädana justeringar.

RR V har pekat pä att de regionala hyresvariationerna för likvärdiga lägenheter är stora, vilket kan motivera övre hyresgränser som är något mindre schabloniserade. Även länsbostadsnämnden I Södermanlands län förordar att man överväger skilda övre hyresgränser beroende pä ortens hyresnivå.

4.3.3 Särskilda frågor

Åldersgränser för bostadsbidrag

Utredningarnas förslag om en e n h e 11 i g åldersgräns - 18 är - för bidragsberättigande barn samt rätt till bostadsbidrag för hushåll ulan barn har genomgående fäu positivt bemötande av remissinstanserna. Förslagen tillstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna i Västernorriands och Norrbottens län. Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundei. Kommunalförbundet för Stor-Stock-

Prop. 1975/76:145 60

holms bosiadsförmedUng, TCO, SABO och många kommuner.

Bostadsstyrelsen anser all dispens bör kunna medges för bidrag lill h u s -häll utan barn även där sökanden är under 18 är under förutsättning alt synnerliga skäl föreligger. Länsbostadsnämnden i Värmlands län finner en sänkning av åldersgränsen för hushåll utan barn synneriigen angelägen då många ungdomar haft mycket svårt att skaffa sig moderna bostäder på grund av för höga hyreskostnader. Som motiv för en sänkning av åldersgränsen för nyssnämnda kategori åberopar Luleå kommun att nuvarande möjlighet lill undantag frän 20-årsgränsen ofta blir tillämplig. Mänga ungdomar i åldern 17-20 är skaffar egen lägenhet av olika anledningar, för all kunna studera i lugn och ro, trångboddhet i föräldrahemmet, lusten att klara sig själv etc.

Nuvarande samordning mellan inkomstprövat tillägg enligt studieslöds-lagen för barn som studerar och statligt bostadstillägg har föranlett erinringar från centrala studiesiödsnämnden och SACOISR. Centrala studiestödsnämnden anför all med nuvarande samordning skulle ett genomförande av förslaget nödvändiggöra en höjning av åldersgränsen för inkomstprövat tillägg frän 17 lill 18 är. Med tanke på bostadsbidragens speciella bostadspolitiska syfte finns, enligt nämndens mening, inget att erinra mot att dessa bidrag utgär lika för alla, oavsett om barnen studerar eller ej. Detta synsätt flr dock under inga förhållanden hindra att speciella bidrag av studiesociala skäl beviljas familjer med barn som studerar. Vid valet mellan fortsalla studier eller arbete efter den obligatoriska skolans slut kan en ekonomisk stimulans vara av avgörande betydelse inte minst för familjer med små och medelstora inkomster. Med utredningarnas förslag blir denna stimulans väsentligt mindre än f n. och inträder först efter 18 års ålder. Enligt nämndens mening bör därför av allmänt sociala och studiesociala skäl samt av behovet av rekryieringsstimulerande åtgärder studiehjälp kunna beviljas vid sidan av bostadsbidragen. Ett inkomstprövat bidrag bör kunna beviljas sä snart eleven påbörjar gymnasiala studier. SACOISR anför liknande synpunkter. Till skillnad från utredningarna anser SACOISR att barnens inkomster bör läggas till föräldrarnas inkomst vid prövningen av bidragen.

Reducering av bostadsbidrag p. g. a. för stor bostad

Utredningarnas förslag att slopa nuvarande reduceringsregler vid för stor bostad har med ett undanlag bemötts positivt av de många remissinstanser som uttalat sig i frägan. Förslaget tillstyrks sålunda av bl. a. bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna I Värmlands och Norrbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län, barnmiljöutredningen. Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO, samt Stockholms, Norrköpings, Göteborgs, Gällivare m. fl. kommuner. Luleå kommun finner nu-

Prop. 1975/76:145 61

varande regel mycket orättvis och anser dessutom alt den övre hyresgränsen i praktiken lill stor del motverkar att bostadstillägg utgår till för höga boendekostnader eller lill för stor bostad.

Kommun-DataABanser att förslaget kommer att förenkla handläggningen men erinrar samtidigt om all reducering av bostadskostnaden även i fortsättningen skall göras p. g. a. inneboende nära anhörig.

RRV har utan närmare motivering ifrågasatt utredningarnas förslag att slopa reduceringsregeln.

Bostadsbidrag till handikappade

Utredningarnas förslag beträffande dispensmöjligheter för handikappade inom ramen för bidragssystemet för barnfamiljer och hushåll utan barn har i stort sett bemötts positivt av remissinstanserna. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl, a, socialstyrelsen, RRV, bostadsstyrdsen. Svenska kommunförbundei. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO. SABO och flera kommuner.

Däremoi är meningarna delade när det gäller möjligheten alt på sikt a v -veckla de särskilda kommunala bostadstilläggen till handikappade (KBH). För en avveckling talar Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling och Gällivare kommun. Enligl slatens handikappråd bör utvecklingen mot enhetliga regler för hela landet påskyndas. Inte heller MS-förbundet har något att erinra mol en avveckling pä sikt under förutsättning att de handikappades särskilda krav pä merytor både ur rörelse- och rehabiliteringssynpunkt verkligen beaklas. Utrymmen för arbete i bostaden samt för garage eller biluppställningsplats mäste också inräknas som merkostnad vid behandlingen av dispens för högre bidragsberättigad bosiadsutgift.

Handikappförbundens centralkommhté anser det principiellt riktigt att det nuvarande bidragssystemet blir mera enhetligt, men känner viss oro för hur ett integrerat bidragssystem kan fungera i praktiken. Om kommunförbundets rekommendationer följts kan KBH i enskilda fall ge ett fördelaktigare utfall än utredningarnas förslag. Detta anses bero bl. a. på att rekommendationerna inle innehåller något "lönetak" medan bidragssystemen i övrigi innefattar en inkomstprövning. Organisationen accepterar dock med viss tvekan det föreslagna enhetliga bidragssystemet.

De handikappades riksförbund ställer sig direkt avvisande till en avveckling av KBH. Förbundet anför an utredningarna inle undersökt eller tagit slällning till vad som kommer att hända med de enskilda, som bor i kommuner där man i dag tillämpar generösare bestämmelser än dem som utredningarna föreslår för bostadsbidrag till handikappade. Förbundet finner alt det får så stora negativa verkningar att avskaffa KBH att detta lillägg skall beslå som en särskild förmän i likhet med KBT. KBH bör göras obligatoriskt och utgä ocksä lill föräldrar med handikappade barn pä institutioner.

Prop. 1975/76:145 62

Bostadsbidrag för barn som vårdas på inslilulioner

Den föreslagna uppmjukningen av beslämmelserna beiräffande bidrag lill familjer vars barn vistas på institutioner tillstyrks av ett flertal remissinstanser, däribland Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO, SABO, Stockholms, Göteborgs och Gällivare kommuner. Förslaget lämnas utan erinran av bostadsstyrelsen. Även Svenska kommunförbundet anser att det föreligger skäl för en regeländring som medger en generösare bedömning. Göteborgs socialförvaltning anser att bedömningen bör göras av den nämnd som beslutat om placering av barnet. Vidare ifrågasätter förvaltningen om inle familjer vilkas barn är placerade i enskilt hem har samma behov av bostadsbidrag som familjer med in-slilulionsplacerade barn.

Bostadsbidrag lill föräldrar som inte har barnel stadigvarande hos sig.

Utredningarnas förslag om rätt till högre bidragsberättigad bosiadsutgift för förälder som inte har sitt barn stadigvarande hos sig har fält ett blandat mottagande. Bostadsstyrelsen avstyrker under åberopande av de administrativa svårigheter som uppkommer på grund av behovet av kontroll för all förhindra missbruk. Styrelsen anser att resultatet av den utredning angående gemensam vårdnad av barn efter skilsmässa eller separation som pågår i justitiedepartementet bör avvaktas. Svenska kommunförbundet menar att förslaget innebär omotiverade svårigheter i administrativt hänseende. Även Stockholms kommun anför tveksamhet av administrativa skäl.

Förslaget tillstyrkes av bl. a. Försäkringskasseförbundel, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO och Norrköpings kommuner. Barnmiljöutredningen som också tillstyrker utredningarnas förslag framhåller att det i framtiden kommer att bli allt vanligare all barn har föräldrar som är bosatta på skilda håll. Utredningen hänvisar till de förslag som är alt vänta från justitiedepartementet beträffande gemensam vårdnad även för föräldrar som inle sammanlever. Om inte detta förslag skall bli en reform enbart för de materiellt privilegierade föräldrarna och barnen krävs all samhället på alla sätt stöttar föräldrar som separerat i deras strävan all hälla en god kontakt med sina barn, framhåller utredningen.

Sammanboende

Det råder delade meningar bland remissinstanserna i fråga om förslaget lill nya grunder för bedömning av sammanboendeförhällanden. Flertalet av dem som berört frägan är dock positiva till att sammanboende man och kvinna som lever under äktenskapsliknande förhållanden skall bedömas

Prop. 1975/76:145 63

efter samma grunder som makar vid prövning av bostadsbidrag, såvida de inte kan styrka all de inte har någon hushållsgemenskap. Positiva är bl. a, bostadssiyrelsen, flera länsbostadsnämnder. Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO samt Stockholms, Malmö, Göteborgs, Gällivare, Luleå m.fl. kommuner. Några av dem anser dock all administrativa problem kan uppkomma vid kontroll av sökandens uppgifter. Bostadsstyrelsen framhåller att sammanboende som inle har barn eller har barn som inte är deras gemensamma inte samtaxeras och därför saknar samhörighet i taxeringsregislren. Förmedlingsorganet blir således helt beroende av sökandenas egna uppgifter. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling vill inle vara med om ett system som innebär att förmedlingsorganen har att utföra en närgången kontroll av folks bostadsförhållanden. Del stora problemet anses vara att bidragslagarna ofta inte anmäler sammanboendet. Förmedlingsorganet har mycket svårt att fastställa hushållens faktiska boendeförhållanden. Skallelagstiftningens regler ger dålig hjälp. Länsbostadsnämnden i Värmlands län anser dock att man bör lila pä sökandens egna uppgifter. Liksom centrala studiestödsnämnden anser KommunaförbundetförStor-Siockholmsbostadsflirmedhngdet angeläget alt beakta resultatet av familjelagssakkunnigas utredning av ogifta sammanboendes slällning i delta sammanhang.

RFV anser att de föreslagna reglerna för beräkning av bostadsbidrag till ogifta sammanboende kan skapa stora praktiska problem såväl för de administrerande organen som för den bidragssökande allmänheten, när det gäller att bevisa om hushållsgemenskap föreligger eller inle. Eftersom entydiga bevisregler inte kan uppställas uppstår vidare risk för oenhetlighet i tillämpningen. De nu föreslagna reglerna innebär alt skillnaderna mellan KBT-systemet och systemet för bidrag till barnfamiljer och hushåll ulan barn ökar ytteriigare. Verket anser sig därför av administrativa skäl inte kunna biträda utredningarnas förslag i denna del,

1972 års skatleutredning anser att förslaget innebär att man avlägsnar sig frän en allmän strävan att behandla vuxna som självständiga i ekonomiskt avseende. På beskattningsområdet har utvecklingen gått mol en ökad in-dividualisering. För samordningen av skatte- och bidragssystemen synes det angeläget att utvecklingen inle gär i motsatt riktning vad gäller bostadsbidragen. Utredningen anser därför att frågan om individuella i stället för hushållsanknutna bostadsbidrag borde prövas närmare för att se om inte det är möjligt - åtminstone på sikt - att åstadkomma förändringar som syftar lill större individualisering av bidragen.

Prop. 1975/76:145 64

4.4 Bostadsbidrag till folkpensionärer

4.4.1 Utformning

Utredningarnas uttalade målsättning att pensionärer i fråga om bostadsbidrag bör behandlas lika oberoende av i vilken kommun de är bosatta har föranlett instämmanden från ett stort antal remissinsianser. Detta gäller med avseende pä såväl beräkningsgrunder som enhetlig grundnivå för bidragets storiek. Många har dock kopplat frågan om samordningen lill kostnadsansvaret för reformerna.

Bland dem som framhåller angelägenheten av eller uttalar sig allmänt positivt för en likformig behandling av pensionärer oberoende av bostadsort kan nämnas länsbostadsnämnderna i Malmöhus, Värmlands och Västmanlands län. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, LO, Hyresgästernas riksförbund, SABO samt ett flertal kommuner. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län utgör de jämlikhelsaspekter - socialt, ekonomiskt och geografiskt - som utmärker det politiska handlandet i värt land, starka motiv för att pensionärer behandlas lika oberoende av i vilken kommun de är bosatta.

Förslaget om en enhetlig grundnivå tillstyrks av bl.a. socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnden i Malmöhus län, LO och SABO. Några remissinstanser har inte ansett sig böra ta ställning till pä vilken nivä minimibeloppet bör ligga, medan andra gäll ett steg längre än utredningarna och knutit beloppet till kostnaden för bostad av viss storiek. Malmö kommun anför således alt beloppet skulle kunna anknytas till kostnaden i orten för en bostad med den av utredningarna föreslagna ulrymmesstandarden. Samma innebörd har den av Pensionärernas riksorganisation förordade principen. Länsbostadsnämnden i Kopparbergs län anseratt beloppet bör täcka kostnaden för en modern tvårumslägenhel, medan De handikappades riksförbund anser att det föreslagna beloppet på 400 kr, per månad är för lågt.

Förslaget om enhet liga grunder för beräkning av bostadskostnaden samt fördelning av denna mellan makar tillstyrks av Svenska kommunförbundet och Försäkringskasseförbundet. Det senare anser dock att reglerna inte skall vara tvingade utan ha formen av rekommendationer.

4.4.2 Rätt för pensionärer att få bidrag för hushåll utan barn

Utredningarnas förslag att pensionärer skall ges rätt till bostadsbidrag till hushåll ulan barn i de fall detta ger ett för pensionären förmånligare utfall har fått ett starkt gensvar bland remissinstanserna i fräga om den praktiska innebörden av förslaget. Däremoi har den tekniska utformningen föranlett erinringar från flera remissinstanser, dels av administrativa skäl, dels med hänsyn lill effekterna pä kostnadsfördelningen stat/kommun. Dessutom har lidpunkten för genomförandet ifrågasatts.

Prop. 1975/76:145 65

Förslaget tillstyrks av bl. a. socialstyrelsen, RFV, bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna i Jönköpings och Kopparbergs län. Svenska kommun-.förbundet, Försäkrlngskasseförbundet, Pensionärernas riksorganisation, Norrköpings kommun och De handikappades riksförbund. Av dem förordar emellertid RFV, bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Jönköpings län all del ulvidgade slödel i de fall detta blir aktuellt får formen av eU utfyllnad sb i drag, dvs aU del kommunala bostadstillägget till folkpension läggs i botten och kompletteras med bostadsbidraget till hushåll utan barn. Samma uppfattning har statskontoret.

Bostadsstyrelsen finner ett syslem med utfyllnadsbidrag enkelt i jämförelse med det av utredningarna förordade förslaget. Såväl bostadsstyrelsen som RFV anser att de regler som gäller för respektive system bör tillämpas.

Den tekniska utformningen har ocksä finansiella aspekter. Genom att del kommunala bostadstillägget i dag till övervägande del är kommunalt finansierat och det statskommunala bostadstillägget till slor ulsträckning bekostas av statsmedel, skulle den av utredningarna föreslagna ordningen enligl RFV:s uppfattning få vissa omfördelningseffekler som är svåra att kontrollera.

Svenska kommunförbundet som inte har någon erinran mot utredningarnas förslag beträffande den tekniska utformningen anför att en pensionär måste ha rätt att söka bidrag enligl båda systemen. Det kan nämligen inträffa att bostadsbidraget till pensionär vid ändrade förhållanden, t. ex. inkomstminskning, på nytt blir fördelaktigare än bostadsbidrag till hushåll utan barn. Kommunförbundei förutsätter också all försäkringskassorna även i fortsäitningen skall ha ansvaret för pensionärerna.

4.5 Inkomstprövning

Alla remissinstanser som behandlar frågan om inkomstprövning är ense med utredningarna om att de regler som nu tillämpas bör ändras.

Det nuvarande inkomstbegreppels inaktualitet framhålls av SACO/SR och Luleå kommun.

Inkomsten som mätare pä hushållets ekonomiska bärkraft berörs av bl. a. Luleå kommun. Grupp 8 och föreningen Familj och rätt.

Grupp 8 påpekar i likhet med utredningarna att hushåll med tvä förvärvsarbetande ofla har en sämre konsumlionsstandard än andra hushåll med lika stor inkomst, eftersom i den bidragsgrundande inkomsten ingen hänsyn tas till daghemskostnader och andra kostnader som följer av förvärvsarbete.

När det gäller frågan om vilket inkomstbegrepp som bör bilda underiag för inkomstprövningen har remissinstanserna delade meningar.

Centrala studiestödsnämnden förordar begreppet sammanräknad inkomst.

Statskontoret, Försäkringskasseförbundet och SACOISR m. fl. anser att den

5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145

Prop. 1975/76:145 66

sjukpenninggrundande inkomsten bör utnyttjas. Försäkringskasseförbundel menar att den sjukpenninggrundande inkomsten och den taxerade inkomsten bör kombineras vid prövningen. SACO/SR förutsätter alt vissa justeringar kan behöva göras av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Talesmän för den taxerade inkomsten som grund är bl, a, Sveriges villaägareförbund och Grupp 8.

NBD föreslår att den taxerade inkomsten kompletteras med erhållna underhåll och bidragsförskott.

Sveriges villaägareförbund ifrågasätter motiven för alt frångå den taxerade inkomsten på del sätt som nu sker, när viss del av underskottsavdragen skall läggas till denna vid prövningen. Förbundet hävdar alt regeln under alla förhållanden bör ändras så att endast belopp över 6 000 kr. behöver läggas till. Föratt underiätta situationen förde mest skuldsatta småhusägarna anser förbundet dessutom all en kompletterande regel bör införas om att endast 50 % av det underskotlsavdrag som ligger mellan 6 000 och 12 000 kr, skall läggas lill den laxerade inkomsten.

Grupp 8 har en från Sveriges villaägareförbund klart avvikande mening. Organisationen anser det orimligt att ett bostadsbidrag för identiskt lika hus kan bli olika stort beroende på om hushållet äger huset eller innehar del pä annat sätt och förordar därför att hela underskottsavdraget skall läggas till inkomsten innan bostadsbidraget beräknas.

Föreningen Familj och rätt, slutligen, föreslår som grund för inkomstprövningen ett inkomstbegrepp som i stort överensstämmer med vad utredningarna har kallat hyresbetalningsförmåga,

RFV, Svenska komnniiiförbundet, många kommuner m. fl, delar utredningarnas uppfattning att det är angelägel all frågan om ett enhetligt och tillförlitligt inkomstbegrepp för prövning av sociala förmåner flr en övergripande lösning, I avvaktan härpå anser dessa remissinstanser att den taxerade inkomsten liksom f n, bör få ligga lill grund för inkomstprövningen,

RFV menar att den övergripande prövningen bör kunna göras av socialpolitiska samordningsutredningen.

De remissinsianser som uttalat sig om utredningarnas förslag att studiestöd och stipendier skall beaktas vid inkomstprövningen har genomgående varil kritiska. Främst gäller detta i fråga om den återbetalningspliktiga delen av studiestödet. Centrala studiestöds-nämnden anser all de föreslagna effekterna på studieslödssyslemel är otillräckligt analyserade. Dels påvi.sas svårigheterna alt vid ansökan om bostadsbidrag bestämt ange vilket belopp som kommeratt ulgä i studiebidrag, dels påpekas alt de som inte utnyttjar möjligheterna att få återbetalnings-pliktiga studiemedel i många fall skulle ha större möjligheter att få bostadsbidrag än de elever som mäste utnyttja den äterbetalningsplikliga delen av studiemedlen. Sådana konsekvenser kan enligl nämnden inte vara i överensstämmelse med intentionerna för vare sig bostadsbidrag eller studie-

Prop. 1975/76:145 67

medel. Över huvud tagel anser nämnden att det från principiell synpunkt är myckel tveksamt all i detta sammanhang jämställa ett återbetalnings-pliktigt län med taxerad inkomst. Liknande synpunkter på den äterbetalningsplikliga delen anförs av bl, a, RFV. Förslaget i denna del avstyrks bl, a. av bostadssiyrelsen. Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling, SACOISR, Stockholms och Skellefteå kommuner och föreningen Familj och Rätt.

Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens län liksom föreningen Familj och Rätt tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att beakta bidragsdelen medan SACOISR och Skellefteå kommun hänvisar lill kommande prövning av studiesociala utredningen.

4.6 Ansvarigt organ m. m.

Utredningarnas förslag alt fl y Ila över adminislralionen av bostadsbidragen lill barnfamiljer och hushåll ulan barn till försäkringskassorna har fltt ett blandat mottagande bland remissinstanserna. Till stöd för av resp. tillstyrkan har i regel anförts argument som utredningarna själva analyserat. Således har i regel rationaliseringsvinster och bätlre möjligheter lill samordning varil motiv för alt tillstyrka förslaget medan den bostadspolitiska anknytningen varit huvudargument för dem som avstyrker. Ett nytt argument som anförts mot förslaget är att tillböriig hänsyn till integritet och sekretess är svår att la om administrationen av ett flertal bidragssystem förs samman till en enda myndighet.

RFV och RR V åberopar den positiva inställning lill en överflyUning som verken intagit redan i sina yttranden över familjepolitiska kommitténs och bostadstilläggsgruppens betänkanden. Rationaliseringsvinster och kostnadsbesparingar har därvid varit avgörande motiv. Positiva lill en överflyttning är vidare bl. a, länsbostadsnämnden i Norrbottens län. länsstyrelsen I Värmlands län, decentraliseringsulledningen. Försäkringskasseförbundet. Kommunalförbundet for Stor-Stockholms bosiads/örmedling, TCO och Göteborgs kommun.

Svenska kommunförbundei anser att ett gemensamt bidragssystem i enlighet med utredningarnas förslag förutsätter gemensam administration. Mot bakgrund av vad förbundet anfört om kostnadsansvaret tillstyrks en överflyttning. Liksom utredningarna anser förbundet all en överflyttning mäste föregås av ett ingående utredningsarbete som ocksä innefattar en samordning av olika regler mellan bidragssystemen. Länsstyrelsen i Stockholms län, som också funnit en överflyttning positiv från administrativ synpunkt, anser att utredningsuppdraget jämväl skall innefatta ett studium av förutsättningarna för hur kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen skall beaklas om administrationen av bostadsbidragen förs över till försäkringskassorna.

Statskontoret, som i tidigare yttranden över familjepolitiska kommitténs och bostadstilläggsgruppens betänkanden förordat en överflyttning, framhåller all den allmänna försäkringens organisation, enligt beslul som fattats

Prop.1975/76:145 68

på senare tid, skall svara för ett stort antal nya tillämpningar och alt flera kommer alt aktualiseras under de närmaste åren. Statskontoret gör f n, en total översyn av den allmänna försäkringens behov av ADB-kapacilet, varvid bl, a, även de här aktuella behoven beaklas. Liksom tidigare anser statskontoret alt bostadsbidragen bör administreras av en och samma organisation men i avvaktan pä resultatet av nyssnämnda översyn är man inle beredd alt biträda ett förslag om att administrationen skall läggas lill försäkringskassorna.

Bostadsstyrelsen, ett stort anlal länsbostadsnämnder, länsstyrelsen I Norrbottens län saml Malmö, Ulricehamns, Skellefteå m. fl, kommuner avstyrker eller har en allmänt negativ inställning till en överflyttning. Förutom betydelsen av den bostadspolitiska anknytningen åberopas bl, a. att visst administrativt merarbete kommer att uppstå, då försäkringskassorna mäste förses med uppgifter som redan finns hos kommunerna samt att en samordnad dalabehandling kan ordnas utan att ansvaret flyttas.

Datainspektionen har ingående belyst svårigheterna att upprätthålla i n -tegritelsskyddet vid en koncentration av ADB-verksamhet lill RFV, Dalainspektionen konstaterar utifrån en sammanställning av de register som RFV i framtiden skulle kunna komma att administrera, alt man pä en och samma registeransvarig lägger ansvaret för en informationsmängd, som både lill djupet och bredden torde sakna motsvarighet i landet. Frän in-tegritetssynpunkl är det angeläget att registeranvändandet kan hällas isär med hänsyn till varje registers avgränsade ändamål. Bäst skulle detta tillgodoses om ansvarel för registren fördelades så, att varje register föriades lill den myndighet vars verksamhetsområde är mest förenligt med registerändamålet. Med ett gemensamt registeransvar blir det svårare än i andra fall alt upprätthålla en av de grundläggande principerna i datalagstiftningen, att information som insamlats för ett visst ändamål inte skall fä i indi-vidbunden form användas för andra ändamål. Något tillfredsställande integritetsskydd torde inte kunna skapas för registren med sådana föreskrifter, varöver datainspektionen förfogar. Enligt inspektionens mening har utredningarna förbisett integriletsfrågorna.

Enligl datainspektionen är det angelägel all man, redan innan de närmast förestående besluten fattas, gör klart för sig vilka olika utvecklingsalternativ som finns. Med hänsyn till den snabba utvecklingen kan det eljest vara risk för all del redan efter kort tid visar sig alt t. ex. beslul om vissa utvidgningar av RFV:s ADB-verksamhet lett fram lill en inte avsedd och inte heller önskvärd syslem- och förvaltningsstruktur som det kan vara utomordentligt svårt alt förändra. Datainspektionen hemställer avslulningsvis att den arbetsgrupp som enligl utredningarnas förslag skulle utreda överflyttningen av bostadsbidragen till försäkringskassorna ges i uppdrag att även utreda de integritetssskyddsfrågor som nödvändigtvis mäsle beaktas. Även Örebro kommun har pekat på de för den enskilde betydelsefulla ingreppen i den personliga integriteten som utredningarnas förslag leder fram

Prop. 1975/76:145 69

till.

Remissopinionen är enig om alt bostadsbidragen även i framtiden skall tillhöra bostadsdepartementets ansvarsområde.

De remissinstanser som avstyrkt en överflyttning till försäkringskassorna har i regel ej uttalat sig om tillsynen av bidragsverksamhelen och besvärsgången vid en överflyttning. Länsstyrelsen I Norrbottens län som avstyrkt anser dock att bostadssiyrelsen bör utfärda anvisningar och samtidigt fungera som besvärsmyndighet. Bland dem som tillstyrkt överflyttningen avvisar flertalet utredningarnas förslag alt bostadsstyrdsen även i fortsättningen skall vara besvärsinstans med länsbostadsnämnden som mellaninstans. Till dem hör RFV, RRV och Försäkringskasseförbundel. I detta sammanhang hänvisar man också lill den pågående utredningen om besvärsorganisationen inom socialförsäkringen. Statskonioret anser alt det bör ankomma pä bosladsmyndighelen att svara för frågor om bidragens utformning, storiek och beräkningsgrunder, medan administrationen av utbetalningar m. m, och tillsynen bör åvila den allmänna försäkringens organisation,

4.7 Administrativa rutiner

4.7.1 Förenklat ansökningsförfarande

Utredningarnas förslag all ersätta den äriiga ansökningen för dem som redan har bostadsbidrag med en automatisk omprövning på grundval av tillgängliga registeruppgifter har fäll ett blandat mottagande. Svenska kommunförbundet och nästan alla kommuner finner att förslaget leder lill väsentliga förenklingar för de handläggande organen och bidragstagama. Liknande synpunkter anförs av Kommun-Data AB. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. statskontoret. Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet.för Stor-Stockholms bostadsförmedling, TCO och SABO. Luleå kommun finner förslaget vara en av de mesi angelägna förenklingarna i bidragssystemet. Bostadsstyrelsen och flertalet länsbostadsnämnder anser däremot att antalet felaktiga beslut kommer att bli så stort att förslaget i realiteten inte medför några administrativa förenklingar.

Länsbostadsnämnden i Västernorrlands län anser det orealistiskt att tro på eu praktiskt genomförande av det föreslagna systemet, som innebär att alla bidragstagare skall kontrollera de uppgifter som förprintas. För att fl in bidragstagarnas godkännanden kommer det enligt nämndens bedömning att krävas en arbetsinsats hos den beslutande myndigheten som ligger långt utöver vad som sker i dag. De preliminära beslut som skulle bli oförändrade sedan den bidragssökande hörts skulle bli (1. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län finner skillnaden mellan att göra en ny ansökan och att kontrollera uppgifter i enlighet med utredningamas förslag marginell. Därtill kommer tveksamhet beträffande noggrannheten i sökandens kontroll.

Prop. 1975/76:145 70

Bostadsstyrelsen liksom flera länsbostadsnämnder och kommuner har påpekat nödvändigheten av att inkomstförteckningarna kompletteras med förmögenhetsuppgift enligl självdeklarationen.

Datainspektionen säger sig ha förståelse för de rationaliseringsvinster som kan göras om den föreslagna förändringen genomförs. Verket delar också utredningarnas uppfattning all åtminstone vissa bidragstagare skulle kunna känna del som en lättnad att befrias från att vid återkommande tilirällen lämna en mängd uppgifter om sig själva. Utredningarna har i valet mellan höga ambitioner på precision och rättvisa i prövningssystemen och behovet av enkla och lättadministrerade system inte vägt in det skydd för den enskildes personliga integritet som datalagen förutsätter. Om integritetsskydds-intressena skall kunna tillgodoses bör andra möjligheter att förbättra de nuvarande rutinerna prövas och accepteras även om de inte alllid är lika rationella och effektiva,

4.7.2 Förändringar under löpande bidragsår

En stor majoritet av de remissinstanser som uttalat sig om utredningarnas förslag att omprövning av bostadsbidragen i fortsätlningen skall göras månadsvis i stället för som tidigare kvartalsvis tillstyrker förslaget. Till dem hör centrala studiestödsnämnden, bostadssiyrelsen, länsbostadsnämnden i Norrboitens län, Försäkringskasseförbundel, SABO, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsflirmedling samt ett flertal kommuner. Pensionärernas riksorganisation framhåller att principen även bör gälla vid omprövning av KET. Kommun-Data AB anser att mänadsvis omprövning ger fördelar när ADB används. Till dem som ställt sig tveksamma till eller direkl avstyrker förslaget hör länsbostadsnämnderna I Södermanlands och Värmlands län, som befarar administrativt merarbete. Statskontoret framhäller att del finns risk för all ändringar ej hinner registreras så snabbi all det nya bidragsbeloppet hinner utgå, vilket kan medföra en extra belastning på de administrativa organen i form av förfrågningar.

Den anpassning lill ökade bostadsutgifter under året som föreslås bli obligalorisk för hyres- och bostadsrätts-lägenheter har genomgående tillstyrkts. Ett flertal remissinstanser anser dock att regeln bör utvidgas till au omfatta även egnahem. Till dem som förordat en sädan utvidgning hör bl, a, länsbostadsnämnderna I Södermanlands och Värmlands län, Göteborgs kommun samt Sveriges villaägareförbund. Till dem som tillstyrkt regeländringar i enlighet med utredningarnas förslag hör bostadssiyrelsen, Försäkrlngskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling. Hyresgästernas riksförbund. Stockholms och Norrköpings kommuner.

Prop. 1975/76:145 71

4.7.3 Reiroaktivitet

Förslaget att begränsa möjligheten till retroaktivt bidrag till tre månader tillstyrks av samtliga remissinstanser som uttalat sig i denna fråga, RFV anser dock att bidrag bör ges utan begränsning bakat i tiden, i de fall bidragstagaren fåren retroaktiv hyreshöjning. Många remissinstanser förordar emellertid att retroaktiviteten generellt skall vara tre månader och inte begränsas lill årsskifte, som utredningarna har föreslagit.

Statens invandrarverk framhåller att det är angeläget all informationen lill invandrare förbättras, om förslaget skall genomföras. Om inte detta ger avsedd effekt bör möjligheter till dispens från retroaktivitetsregeln övervägas,

4.7.4 Minimibelopp

Ett fåtal remissinsianser har uttalat sig om utredningarnas förslag att höja minimibeloppet för utbetalning från 10 till 20 kr. per månad, Bostadsstyrdsen, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling och Norrköpings kommun m. fl. tillstyrker förslaget, medan RFV. bl. a. efter en jämförelse med minimibeloppet för pensionsulbeialningar, avstyrker.

4.7.5 Förmögenhet

Förslaget all höja förmögenheisgränsen har genomgående tillstyrkts. Sveriges villaägareförbund förordar emellertid en större höjning än den som utredningarna har föreslagit.

4.7.6 Bostadsuigiftsberäkning

Utredningarnas förslag om ett enhetligt system för alt beräkna bosladsutgiften har föranlett instämmanden frän bl. a. Svenska kommunförbundet och Försäkringskasseförbundel. Till skillnad från utredningarna anser dock Kom-munalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling all schablonberäkningar bör ersätta nuvarande regler. Den millimeterrättvisa som eftersträvas balanserar enligl förbundet inte de stora felaktigheter som accepteras vid inkomstprövningen. Förenklingar i fråga om egnahemmen är angelägna, eftersom handläggningstiden för deras del är längre än för andra ärenden. Dessutom är beräkningarna ofta onödiga att utföra eftersom bostadskostnaden för egnahem vanligtvis väsentligt överstiger gällande övre hyresgränser.

4.8 Genomförande

Remissinstanserna har i likhet med utredningarna ansett alt fl e r t a I e t reformer bör träda i kraft den 1 januari 1977. Enligt Kommun-Data AB är det dock nödvändigt att omgående börja utarbeta lösningar för ett

Prop. 1975/76:145 72

fungerande administrativt system. Detta arbete bör göras av företrädare för kommuner och dalacentraler. Många remissinsianser har anfört liknande synpunkter.

Ett flertal remissinstanser har uttalat tveksamhet beträffande möjligheterna alt genomföra förslaget om rätt för pensionärer all fä bidrag lill hushåll utan barn redan till bidragsåret 1977, Sra/s-kontoret och RFV anser att den lämpligaste lösningen är alt reformen samordnas med överflyttningen av bidragsverksamhelen till försäkringskassorna. Härigenom kan enligt RFV flera väsentliga svårigheter för såväl de berörda pensionärerna som administrationsorganen undvikas. Försäkringskasseförbundet anför liknande synpunkter. Olikheterna i regler och den nuvarande uppdelningen av administrationen innebär enligl Svenska kommunförbundet att det är mycket tveksamt om reformen kan genomföras redan vid årsskiftet 1976/77,

Pensionärernas riksorganisation har utifrån sina synpunkter instämt i utredningarnas bedömning all denna reform bör brytas ut och genomföras den 1 januari 1977,

Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling ser liksom utredningarna stora svårigheter att genomföra förslagen till årsskiftet 1976/77. Enligt kommunalförbundet är del nödvändigt att först fastställa en plan för hela genomförandel och alt i samband därmed lösa ansvarsfrågan och frägan om kostnadsfördelningen.

Utredningarna har bedömt all en överflyttning av administrationen lill försäkringskassorna kan ske tidigast är 1980. Denna uppfattning delas av bl. a. Försäkringskasseförbundet, som understryker att försäkringskassorna f n. och under de närmaste åren kommer alt vara hårt belastade av att genomfora reformer som redan har beslutals. Till detta kommer de problem som på senaste liden uppmärksammals vad gäller ADB-syslemet inom socialförsäkringen. Kassorna bör dessutom ges tillräcklig tid för rekrytering och utbildning av personal. Vidare bör den översyn av kassornas organisation som nyligen har påbörjats i samarbete med RFV, kassorna och personalens fackliga organisation avvaktas.

RFV anser för sin del att en överföring kan komma till stånd i samband med ingången av bidragsåret 1979. Denna tidpunkt bör anges som planeringsmål.

4.9 Kostnadsfördelning stat/kommun

Frågan om kostnadsansvaret förde föreslagna reformerna har föranlett meningsyttringar från en mängd remissinstanser. Framför allt kommunerna men även länsstyrelserna m. fl. har framhållit att staten bör ta ett ökat ansvar för bostadsbidragen såväl till barnfamiljer och hushåll ulan barn som till pensionärer. Flera remissinstanser har dessutom anfört alt det är svårt all bedöma realiserbarheten i utredningarnas förslag sä länge kostnadsfördel-

Prop. 1975/76:145 73

ningsfrägan inle är utredd. Det angelägna i att denna fråga snarast löses av kommunalekonomiska utredningen framhålls.

Till dem som förordar att hela kostnaden för de föreslagna reformerna skall bäras av staten hör Svenska kommunförbundei. Kommunalförbundet för Slor-Stockholms bostadsförmedling, Göteborgs, Ulricehamns, Örebro m. fl. kommuner.

Länsbostadsnämnden I Västmanlands län framhäller alt staten kan sägas garantera en viss bostadsstandard för människor i aktiv ålder, oberoende av bostadsort. Nämnden anser det därför rimligt all slalen övertar ansvarel även för bostadsbidraget till folkpensionärerna och genomför en utjämning mellan kommunerna i fräga om ekonomiska åtaganden för bostadstilläggen.

Svenska kommunförbundei motsätter sig bestämt att kommunerna skall bära någon del av kostnadsökningarna för bostadstilläggen lill pensionärer. Förbundet anser del inte heller rimligt att staten endast finansierar kostnadsökningarna för kommuner som genomför en obligalorisk höjning av bostadstilläggen, medan kommuner som i förväg genomfört denna höjning skulle fä bära hela kostnaden.

Flera remissinstanser, bland dem länsslyrelsen och länsbostadsnämnden i Värmlands län, Stor-Stockholms planeringsnämnd samt Sollentuna och Örebro kommuner, har berört frågor om ändring iskalteutjämnings-bid rågen eller särskilt statsbidrag till ekonomiskt svaga kommuner för att finansiera kostnadsökningarna. Kommunalekonomiska utredningen finner en fullständig utjämning mdlan kommunerna möjlig endast pä sikt. Utredningen kan inte förorda en reform som ökar obalansen mellan kommunerna och försämrar kommunernas ekonomi totalt sett. Utredningen finner del dessutom mindre tilltalande all genom tvingande regler ålägga kommunema all utbetala vissa minimisummor. Genomförs reformen mäste statsbidrag ulgä vars utformning noga måste övervägas, något som utredningen ännu ej hunnit med. Pensionärernas riksorganisation förordar att kommunerna bekostar de första 400 kr., medan statsbidrag skulle ulgä för bidrag överstigande denna nivä vilket skulle ge en stimulans för kommunema all höja bidragen.

Prop. 1975/76:145 74

5. Föredraganden 5.1 Historik

Redan i mitten av 1930-lalet infördes ett individuellt bostadsstöd till barnrika familjer för att hjälpa dessa till goda bostadsförhållanden. Stödformen, som kallades familjebidrag, utgick i kombination med finansieringsstöd till de fastigheter där dessa familjer bodde. Bidragen utgick i form av reducerad hyra lill familjer rued minst tre barn under 16 år. Bostaden skulle omfatta minsl två rum och kök och vara fullvärdigt utrustad. För rätt lill bidrag krävdes att familjen var mindre bemedlad men någon bestämd inkomstgräns gällde inle, Frägan om bidrag bedömdes från fall till fall med utgångspunkt i familjens sammansättning, dess inkomst och de olika familjemedlemmarnas särskilda behov.

År 1947 beslöt riksdagen att väsentligt utvidga den krets av familjer som skulle komma i åtnjutande av ett särskilt ekonomiskt stöd för sill boende, Beslulel grundade sig på förslag från bosiadssociala utredningen. Bakom beslutet låg en grundlig genomlysning av bostadsförhållandena i Sverige och ett klart uttalat mål att inom en lidrymd av 10-15 år radikalt förbättra dem.

På grund av att bostadsbeståndet till huvudsaklig del bestod av små lägenheter med låg standard kunde målet näs endast genom en omfattande nyproduktion av rymliga och välutrustade lägenheter. För att främja en nyproduktion av tillräcklig omfattning hade staten åtagit sig att bl, a, tillhandahälla lån utöver bottenlånen.

Grundläggande förutsättningar för den åsyftade standardhöjningen var emellertid dels att relationen mellan hyran för en nybyggd lägenhet och inkomsten var rimlig, dels att den hyresökning som hushållet ådrog sig vid en flyttning inte verkade avskräckande. Det individuella bostadsstödet var ett av de medel som skulle skapa dessa förutsättningar.

Eftersom bostadsförhållandena ansågs ha avgörande betydelse för barnens levnadsvillkor var det naturiigt all barnfamiljerna skulle komma i främsta rummet vid fördelningen av de tillgängliga resurserna. Bostadssociala utredningen framhöll under hänvisning lill de förhållanden som rådde i fråga om produktion, arbetsmarknad och inkomstbildning att en utjämning av barnförsörjningskoslnaderna måste åstadkommas genom socialpolitiska åtgärder. Detta var ett tungt vägande motiv för utredningen att föreslå ell särskilt ekonomiskt stöd för barnfamiljernas bostadsförsörjning.

Utredningen menade dock att bidraget inle nödvändigtvis för framliden behövde vara knutet till bostaden. Del kunde tänkas att eu sådant bidrag på längre sikt kunde uppgå i eu allmänt barn- och familjebidrag. För all del skulle låta sig göra måste emellertid vissa villkor vara uppfyllda. Vanor, anspråk och uppfattning om vad som är ett anständigt minimum i fräga om en familjebostad måste ha påverkals i tillfredsställande grad. Bostadsbeståndets struktur mäste ha förändrats pä ett genomgripande sätt. För-

Prop. 1975/76:145 75

hållandel mellan inkomsier och bostadskostnader borde ha förskjutits i gynnsam riktning.

Det nya individuella bosladssiödel, familjebosladsbidragel, uigick enligl de ursprungliga reglema till hushall med minsl två barn under 16 är och med en högsta inkomst som ökade med antalet barn, 1 likhet med vad som gällde för rätt till familjebidrag krävdes att familjen hade en rymlig och modernt utrustad lägenhet. Trångboddhet skulle inte få förekomma. Med trångboddhet menades vid denna lidpunkt au det bodde fler än två personer per boningsrum, köket oräknat. Till en början begränsades bidragsgivningen till hushåll som bodde i nybyggda hus,

Familjebosladsbidragel kompletterades under några år med del s. k, tre-kronorsbidragei. Det var ett äriigt bidrag motsvarande tre kr, per kvadratmeter lägenhetsyla till hushåll i nybyggda hus, som förvaltades av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag. Kommunerna fick själva avgöra vilka hushåll som skulle få detta bidrag. Det var avsett all dels förslärka familjebostadsbidragen för hushåll med särskilt svag betalningsförmåga, dels stödja även andra hushåll än familjer med minsl två barn. Bidragsformen avvecklades redan i början av 1950-talel utan all ersättas av någon motsvarande.

Under 1950-ialei togs vid några tilirällen frägan upp om familjebostadsbidragens bostadsanknyining skulle kunna slopas. Tanken avvisades med hänvisning till att del alltjämt förelåg behov alt stimulera barnfamiljerna all efterfråga rymliga bostäder.

År 1958 vidgades familjebostadsbidragens tillämpningsområde så all ocksä familjer med ell barn blev bidragsberättigade, Inkomslgränser och bidragsbelopp höjdes vid flera tillfällen under 1950- och 1960-talen,

Den I januari 1969 infördes ett nytt system för individuella bostadssubventioner till barnfamiljerna. Riksdagsbeslutet 1968 hade föregåtis av ett omfattande utredningsarbete inom familjepolitiska kommittén.

Kommittén fann slora brister i familjebosiadsbidragssystemet från såväl bostadspolitiska som förddningspoliliska utgångspunkter. Den föreslog därför att det ekonomiska stödet lill barnfamiljerna skulle utformas efter nya grunder. De fördelningspolitiska aspekterna präglade kommitténs förslag.

Många remissinstanser framhöll dock att bostadspolitiska aspekter alltjämt mäste tillmätas slor vikt. Jag vill erinra om att remissbehandlingen i tiden sammanföll med en förändring av bostadspolitiken, vilken innebar au de generella räntesubventionerna avvecklades och ett nytt lånesystem infördes.

Del system som blev resultatet av de delvis motstridiga intressena fick en klar fördelningspolilisk markering men kom ocksä att innehålla ett bo-stadsslödjande momeni. Det nya bostadstillägget besiod av dels en statlig, dels en kommunal del. Den senare finansierades delvis med statsbidrag.

Det slalliga tillägget besiod i sin tur av två delar: ett grundbelopp som uigick ulan bostadsvillkor och en del som var förbunden med villkor i fråga om bostadens utrymme och utrustning. Det kommunala tillägget knöts

Prop. 1975/76:145 76

till boendekostnaden och gjordes beroende av den faktiska boendekostnaden i vissa intervall. Dess syfte var att komplettera det statliga tillägget på ett sådant sätt att särskild hänsyn kunde tas lill bostadskostnadens storiek för barnfamiljer som hade låga inkomster och samtidigt höga hyror.

Bosladslillägget var inkomstprövat.

Betydande ändringar i bidragsvillkoren gjordes den 1 april 1972. Kraven på bostadens storlek och utrustning togs bort. I stället infördes ett enhetligt bidrag på 900 kr. per bam och år utan bostadsvillkor. Denna del av stödet blev därigenom helt och hållet ett allmänt konsumlionsslöd. Det finansierades uteslutande med statliga medel och kallades statligt bostadstillägg. Del hyresanknutna tillägget fördubblades och den övre hyresgränsen höjdes. Därigenom tillfördes stödet ell verksamt bostadsstimulerande moment. Denna del av bostadsstödet benämndes i fortsättningen statskommunalt bostadstillägg.

Mindre ändringar har gjorts i systemet ocksä efter år 1972, Bl, a, har den övre hyresgränsen höjts med hänvisning till ökade bostadspriser.

År 1974 blev även hushåll utan barn berättigade till bostadstillägg. Samtidigt infördes regler som innebäratt det bidragsberättigande hyresintervallet kom all ligga 100 kr. per månad lägre för ensamslående än för makar. Del gällde både barnfamiljer och barnlösa hushåll.

Kommunala bostadstillägg lill folkpensionärer (KBT) började ulgå i sin nuvarande form är 1954, De ersatte då en form av subvention som hade funnits sedan år 1948 och sorn besiod av dels ell inkomstprövat statligt bostadstillägg, dels ett likaledes inkomstprövat kommunall tillägg.

Au folkpensionerna pä detta sätt kompletterades med ett bostadstillägg var inte i första hand bostadspolitiskt motiverat. Bakom riksdagens beslul alt ge kommunema rätten att införa KBT synes främsl ha legat motivet all göra del möjligt att förbättra folkpensionärernas förmåner utan alt förbättringen behövde betraktas som fattigvård. Att bidragsrätten delvis kom all knylas till bostaden var motiverat bl. a. av att bostadsutgiften var en tung del i pensionärens budget och alt den varierade både mellan kommuner och mellan olika pensionärshushåll inom en kommun.

KBT har byggts ut allt mer och har i mänga kommuner numera en klar bostadspolitisk innebörd. Kommunerna bestämmer själva efter vilka principer och med hur slora belopp som tilläggen skall ulgå. Variationerna mellan kommunerna är slora. Endast till en del är skillnaderna motiverade av olikheter i bosladskoslnadsnivä.

KBT är inkomstprövade enligl lagfästa regler.

I ungefär hälften av landets kommuner finns ett särskilt bostadstillägg för handikappade (KBH). Det har till syfte att möjliggöra för handikappade att bo i bostäder som är väl lämpade för deras särskilda behov. Svenska kommunförbundei har mot bakgrund av socialhjälpslagens bestämmelser utarbetat normalgrunder för KBH. Flertalet kommuner följer dessa.

Prop. 1975/76:145 77

5.2 Motiv och principer för bostadsbidrag

Av den återblick som jag nyss har gjort står det klart att såväl allmänt fördelningspolitiska som rent bostadspolitiska motiv har styrt utbyggnaden och utformningen av det individuella bostadsstödet under de gångna åren. Enligt min uppfattning har det också varil ett verksamt medel för båda dessa syften. Stödet uppgår i dag till nära 3,7 miljarder kr.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har i betänkandet (SOU 1975:51-52) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag konstaterat att bostadsbidragen väsentligen ansluter till riktlinjerna för den allmänna social- och familjepoliliken och all bidragen därför skall betraktas som fördelnings-politiska instrument. Dock menar de att bostadsbidragens grundläggande syfte är att medverka lill att de mål som statsmakterna ställer upp för den långsiktiga bostadspolitiken skall kunna förverkligas.

Genom olika åtgärder av mer generell karaktär påverkar samhället bostadsprisel, prisstrukturen och relationen mellan bostadspris och inkomst. Del finns dock enligt utredningarnas mening även i framtiden behov av ett särskilt bostadsstöd för hushåll med begränsad ekonomisk bärkraft.

Denna uppfattning om bostadsbidragens uppgift och om behovet av bidrag i framtiden delas av en stor majoritet av remissinstanserna.

Även jag anser alt bostadsbidrag till hushåll med ringa ekonomisk bärkraft kommer all ha en viktig uppgift att fylla ocksä under den närmaste framtiden. Utredningarna har med ett rikhaltigt statistiskt material och egna räkneexempel visat pä den bristande överensstämmelse som råder för vissa hushåll mellan deras behov av bosiad och förmågan att betala vad bostaden kostar.

Del är bostadsbidragens uppgift att överbrygga dessa skillnader och att ge en reell stimulans för sådana hushåll att förbättra sina bostadsförhållanden. Alltjämt är det en slor skillnad i bostadsstandard mellan hushåll med högre och med lägre inkomsier. Av vad vi kan utläsa ur olika statistiska källor är det sällan av fri vilja ulan i slällel av ekonomiskt nödtvång som ett hushåll har en låg bostadsstandard.

Jag delar därför också utredningarnas grundsyn all ett av bostadsbidragens huvudsyften skall vara att minska de skillnader i bostadsstandard som beror av olika inkomst och betalningsförmåga och alt fortlöpande förbättra bostadsstandarden för ekonomiskt svaga grupper. Mot denna bakgrund är det naturiigt alt jag delar utredningarnas uppfattning att bostadsbidragen mäsle knytas till bostaden för att delta syfte skall nås. En slor majoritet av remissinstansema har samma uppfattning.

Samtidigt slår det enligt min mening klart alt ett ekonomiskt stöd som kräver motprestationer av hushållen själva inte får avsedd stimulanseffekt om hushållen inte har förmågan au göra de egna uppoffringar som stödsystemet förutsätter. De former av bostadsbidrag som f n. finns har inslag

Prop. 1975/76:145 78

också av allmänt konsumtionsförstärkande karaktär. Dessa delar av stödet, som utgär lill hushåll med låga inkomster och/eller tung försörjningsbörda ökar den egna hyresbetalningsförmågan och medverkar på så sätt till att ge det bostadsstimulerande inslaget i bidragen den avsedda effekten.

Utredningarna anser sig ha belägg för uppfattningen att bostadsbidragen för de stora grupperna av hushåll - med undanlag för enförälderfamiljerna - nu har föriorat det mesta av sin slandardhöjande stimulans. Den grundläggande orsaken härtill är enligt utredningarna att de utgifter som hushållen har för sina nuvarande bostäder ligger så nära det bidragsberättigande hy-resinlervallels övre gräns att hushållet vid en fiyttning till en större och bättre bostad måste betala hela eller en myckel stor del av merkostnaden av egna medel. För mänga hushåll, särskilt för dem som har flera bam, är en sådan ekonomisk uppoffring svår all göra.

Jag återkommer till dessa frågor när jag går in på det framtida bostadsbidragets konstruktion. Redan nu vill jag emellertid slå fast att jag i likhet med utredningarna finner alt bostadsbidraget bör bestämmas med utgångspunkt i hushållets bostadsbehov och ekonomiska bärkraft och att det bör ge en reell bostadsslimulans för hushåll med begränsad egen betalningsförmåga.

Utredningarna har också betonat att bostadsbidragens uppbyggnad bör vara enkel, sä att allmänheten har lätt att förstå bidragens innebörd och att kontrollera sina bidragsbelopp. Detta har starkt strukits under också av företrädare för kommunerna, som sköter handläggningen av bostadsbidragen. Också administrationen bör fungera smidigt för såväl bidragstagama som de handläggande organen.

Det är viktiga principer för bostadsbidragen som utredningarna här anger. Jag kommer i det följande att beröra vissa frågor av betydelse för hur allmänheten ser på bostadsbidragen och för den administrativa hanteringen hos de handläggande organen.

Ett spörsmål av slor betydelse i detta sammanhang är den splittrade bild som de skilda bostadsbidragssystemen uppvisar. Olika regler gäller för de olika formema av bostadsbidrag. Beräkningen av bostadsutgiften sker på olika sätt. Utfallet i bidragsbelopp blir väsentligt olika beroende på vilkel system som är tillämpligt i det enskilda fallet. När det gäller KBT tillkommer all kommunerna inbördes tillämpar olika principer för hur bidragen skall utformas och med vilka belopp de skall ulgå.

Utredningarna har behandlat dessa frågor och gett ullryck för uppfattningen att en samordning mäste komma till stånd. Målet bör vara ell enda system för alla typer av hushåll som behöver ett ekonomiskt stöd i sill boende. De har också lagt vissa förslag som skulle kunna främja en samordning på längre sikt. Ett av dem syftar till alt nä en större enhetlighet inom KBT-systemets ram och innebär att ell minimibelopp skulle läggas fast för KBT. Utredningarna har dock inte ansett sig ha befogenhet alt

Prop. 1975/76:145 79

anvisa vägar att finansiera en sådan reform. På denna punkt har de hänvisat till kommunalekonomiska utredningen.

Det råder enighet bland remissinstanserna om behovet av en samordning. 1972 års skatleutredning (Fi 1972:02) har understrukit att en samordning mellan de olika bostadsbidragssystemen i hög grad skulle underlätta en samordning också mellan skattesystemet och de olika bidragssystemen. Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08), som också ansluter sig till utredningarnas grundtanke, menar dock att frågan bör bli föremål för fortsalt utredning med syfte all utarbeta ett konkret förslag till hur samordningen skall utformas. Utredningen anser alt det finns flera motiv för en ändring i någon form av nuvarande ansvars- och kostnadsfördelning och pekar pä att övergängen lill ett enda bostadsbidragssystem reser frågan om en samordning med socialförsäkringssyslemet. Därmed kommer frågan om huvudmannaskapet in i bilden. Utredningen omtalar all den i sill fortsatta arbeie kommer att behandla det ekonomiska utrymmet för olika aktiviteter och att den därför räknar med att återkomma också till kostnadsansvaret vad gäller bostadsbidragssystemet.

För egen del anser jag det önskvärt att nå en ökad samordning mellan bostadsbidragssystemen. Enligt min mening finns det åtskilligt som redan nu kan göras för att undanröja vissa administrativa olikheter i regelsystemen. Jag har erfarit att bostadssiyrelsen redan har påbörjat ett sådant arbete i samråd med bl, a, riksförsäkringsverket (RFV) och Svenska kommunförbundet.

Remissbehandlingen har gett vid handen att det inte är möjligt all i detta sammanhang genomföra några mera genomgripande åtgärder för att samordna de olika bidragssystemen. Det behövs ytteriigare underiag, innan det är möjligt att ta ställning till frågorna om på vilkel sätt en samordning i framtiden skall ske och hur kostnadsansvaret för de olika stödsystemen skall fördelas mellan stat och kommun. Det arbete som har påbörjats inom socialpolitiska samordningsuiredningen (S 1975:02) kan komma all ge en del av det underlag som kommunalekonomiska utredningen efterlyser och som även jag anser måste till för att det skall vara möjligt att fullt ut bedöma konsekvenserna av ett beslul all samordna bostadsbidragen. Frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun behandlas som jag nyss har nämnt av kommunalekonomiska utredningen. Jag anser därför au eti ställningslagande i frågan om en närmare samordning mellan de olika stödsystemen måste anstå till dess att häda de här nämnda utredningarna har avslutat sitt arbete. Utredningarnas förslag beträffande KBT kommer jag därför inte heller au behandla i delta sammanhang. Jag kommer dock att beröra frågan om en ändring av KBT-reglerna för personer som uppbär partiell förtidspension eller inkomstprövad änkepension.

Prop.1975/76:145 80

5.3 Terminologi

Innan jag gär vidare vill jag beröra en terminologisk fräga som utredningarna har behandlat,

F, n, används bostadstillägg och bostadsbidrag som synonyma begrepp. Utredningarna har menat att benämningen bostadsbidrag ger en bätlre uppfattning om innehållet i systemen och att den dessutom ansluter till uttryck som barnbidrag och socialbidrag.

Jag instämmer med utredningarna på denna punkt. I det följande kommer jag därför alt använda beteckningen bostadsbidrag i fråga om de stödformer som nu benämns statliga och statskommunala bostadstillägg. Jag föreslär också att anslaget Bostadstillägg m. m. under tolfte huvudtiteln fr, o, m, budgetåret 1976/77 betecknas Bostadsbidrag m, m.

5.4 Beskrivning av bidragsmottagarna

Jag kommer i det följande, med del undantag jag nyss angav beträffande vissa pensionärer, alt behandla enbart frågor som gäller systemet med statliga och Slatskommunala bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan bam. Det är ocksä delta system som utredningarna har ägnat den största uppmärksamheten.

Som en bakgrund till mina förslag i det följande vill jag lämna en kortfattad beskrivning av de hushåll som fär bostadsbidrag inom del nuvarande systemet,

F. n. är det ca 500 000 barnfamiljer som uppbär bostadsbidrag. Del innebär att ungefär varannan barnfamilj och nära 60 96 av samtliga barn omfattas av systemet. Drygt 350 000 är tvåförälderfamiljer. I ca två tredjedelar av dessa familjer är det bara den ena av föräldrarna som är heltidsarbetande. Ca 130 000 enförälderfamiljer har bostadsbidrag. Det är praktiskt taget alla hushåll av denna typ.

Av hushällen ulan barn är del en mycket lilen andel som har bostadsbidrag. Närmare 90 96 av de bidragsmotlagande hushällen ulan barn är ensamstående.

Drygl en tredjedel av barnfamiljerna bor i småhus som de själva äger. Knappl 5 96 bor på jordbruksfastighet. Ett fltal, ca 1 96, saknar egen bostad. Av dem som bodde i småhus som de själva ägde hade i december 1974 ca 15 % en bidragsgrundande inkomst som understeg 20 000 kr. Bland de närmare 60 % av barnfamiljerna som bodde i hyres- eller bosladsrätlslä-genhel var andelen med så läg inkomst hela 40 96. Det genomsnittliga bidragsbeloppet var 245 kr. i månaden. Ca en femtedel hade bostadskostnader som läg över den övre hyresgränsen.

Nära nog var femte barnfamilj var trångbodd i den mening som begreppet används i dag. Det innebär alltså alt det i dessa familjer bodde fler än tvä personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. Del stora flertalet bland dem var tvåförälderfamiljer.

Prop. 1975/76:145 81

Av hushällen utan barn bodde nästan alla i hyres- eller bosladsrällslägenheter. Deras inkomster var myckel låga. Mer än en tredjedel hade inkomster under 10 000 kr. Också bostadsutgiflerna var låga och för mer än hälften understeg de 500 kr. i månaden. Det genomsnittliga bidragsbeloppet uppgick till 105 kr. i månaden.

5.5 Bostadsbidragets konstruktion

Jag går nu över till alt i korta drag beskriva hur det gällande bidragssystemet är uppbyggt samt redovisa utredningarnas synpunkter på denna uppbyggnad.

Stödet beslår av två delar. Den ena delen utgörs av ett statligt bidrag

på 900 kr. per barn och är. Det utgär helt utan bostadsvillkor, således även

till föräldrar som saknar egen bosiad. Den andra delen står i relation lill

hushållets bosiadsutgift. Den utgår med 80 96 av utgiften mellan följande

hyresgränser:

nedre grans övre grans

kr,/mån kr,/män

400	650
400	750
400	900
400	1025
300	550
300	650
300	800
300	925

för makar ulan barn för makar med 1-2 barn för makar med 3-4 barn för makar med 5 el, fl, barn

för ensamstående ulan barn för ensamstående med 1-2 barn för ensamstående med 3-4 barn för ensamstående med 5 el. fl. barn

Bidraget är inkomstprövat efter regler som jag berör längre fram.

Enligt de riktlinjer för bostadsbidragen som lades fast av 1971 ärs riksdag (prop. 1971:156, SoU 1971:42, rskr 1971:327) skall riktmärket för de övre hyresgränserna vara inflyllningshyrorna i storstäderna för lägenheter som medger en utrymmesstandard, som inle väsentligt överstiger de normer som gäller för bosiadsbyggnadsplaneringen enligt beslut av 1966 års riksdag. Denna norm innebär all vardagsrum och kök skall vara fria från sovplatser och all i varje sovrum skall bo högsl två personer. För en personshushåll skall dock lägenheter om ett rum och kök anses tillräckliga.

Som jag tidigare har nämnt anser utredningarna att bidragsbeloppen är för små för de ekonomiskt sämst ställda, bland vilka trångboddhet och dåliga bostadsförhållanden i övrigi alUjämt är vanligt. De menar också att bidragens bostadsstimulerande effekt numera är förhållandevis liten för den slora majoriteten av hushåll, eftersom dessa redan har uppnatt den bostadsstandard som tilläggen är avsedda att möjliggöra. En ytteriigare standardökning måste de till hela eller större delen betala av egna medel, vilkel utredningarna menar att många av dem inte har förmåga att klara av. De

6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145

Prop. 1975/76:145 82

ställer detta konstaterande mot del förhållandet att de ekonomiskt mer välbärgade hushåll, som inte omfattas av bosladsbidragssysiemet, fortsätter alt förbättra sina bostadsförhållanden i takt med att deras inkomsier ökar.

Därutöver finner utredningarna att själva bidragskonstruktionen ger vissa inte önskvärda effekter beträffande de utgående bidragens storiek. De olika nedre hyresgränserna för ensamstående och makar medför nämligen att en ensamstående vid samma inkomst och samma bostadsutgift kan fl ett högre bidragsbelopp än makar, trots att de senares försörjningsbörda är högre. 1 vissa lägen kan ensamslående utan barn t. o. m. fl ett högre belopp än makar med ett barn.

Utredningarna anser av dessa skäl alt bostadsbidragen behöver förstärkas och konstruktionen förändras. Delstora flertalet remissinstanser har samma mening.

Med utgångspunkt i sin principiella uppfattning om vilka syften som ett bostadsbidrag skall tjäna har boende- och bostadsfinansieringsulredning-arna prövat olika system och konstruktioner av ett framtida bidrag. Bl, a, har de grundligt belyst effekterna av beskattade bostadsbidrag. De redovisar argument såväl för som emot en sådan lösning. Den slutsats som utredningarna drar är att de negativa argumenten överväger. Fördelningseffekterna blir inte tillfredsställande, bl. a. därför att även hushåll med höga inkomster skulle fä bidrag. Framför allt är det dock enligt utredningarnas mening svårt att förena ett sådant system med de bostadspolitiska målen.

På bl, a, dessa grunder och med hänvisning till alt skatteutredningen har all från mera övergripande synpunkter ta upp frägan om beskattning av bostadsbidragen har utredningarna inte funnit skäl att nu föreslå en sådan.

Remissinstanserna har allmänt bedömt frägan pä samma sätt och framhäller bl, a, all nuvarande beskattningsregler skapar slora svårigheter, när det gäller alt ge bidragen den rätta bostadspolitiska inriktningen.

För egen del anser jag att en beskattning av bostadsbidragen har flera tilltalande effekter. Bl, a, skulle den lösa den besväriiga inkomstprövnings-problematiken, vilken jag skall beröra närmare i det följande. Vidare skulle de dubbla marginaleffekterna försvinna. Men jag kommer ändå i likhet med utredningarna fram lill att del i nuvarande läge inle är möjligt all som en isolerad åtgärd genomföra en sådan omläggning.

Efler att ha prövat men förkastat olika modeller har utredningarna stannat för att föreslå att del framtida bostadsbidraget konstrueras på följande sätt.

För varje barn utgår liksom i det nuvarande systemet 900 kr. per är. Därutöver ulgär i bidrag 80 % av hyran från O och upp lill en övre gräns, som läggs fast med hänsyn till hushållets storiek. Som riktmärke vill dock utredningarna sätta en högre ulrymmesnorm än dagens. Det sammanlagda beloppet skall reduceras med 14 % av årsinkomsten.

En fördel med den föreslagna konstruktionen, som har stora likheter med

Prop. 1975/76:145 83

dagens system, är enligl utredningarna att ökningen av bidragen i hög grad skulle tillfalla hushåll med låga inkomster. Väsentliga förstärkningar skulle komma även mellaninkomsigrupperna lill del. Konstruktionen löser även problemet med de olika nedre hyresgränserna för ensamstående och makar. Marginaleffekterna blir lägre än med nuvarande system. Systemet är enkelt och enhetligt.

Majoriteten av remissinstanserna har förordat den konslruklion som utredningarna har presenterat. De skäl som de därvid åberopar är i huvudsak desamma som utredningarna själva har angett.

Några remissinstanser, däribland konjunkturinstitutet, TCO och Hyresgästernas riksförbund, har emellertid funnit vissa allvariiga brister i del föreslagna systemet. De pekar på att det inle ger några förstärkningar för hushållen i mellaninkomstlägen . Det kan t. o. m. inträffa att det leder till försämringar för vissa hushåll. Systemet anges vidare i motsats lill vad utredningarna har funnit ge mycket kraftiga marginaleffekter.

Grundorsaken till de påtalade bristerna är enligt min mening de föreslagna reglerna för inkomstreducering. Genom att reduceringen sker med en fast procentandel av inkomsten sker ingen anpassning till inkomstutvecklingen. Därigenom urholkas systemet successivt. Del är alltså inte tillräckligt att som utredningarna har tänkt sig justera inkomsiprövningsreglerna vart femte år. Därmed förlorar del föreslagna systemet också en del av sin enkelhet, eftersom reduceringsfaktorn måste uttryckas på ett betydligt mer komplicerat sätt.

Mol denna bakgrund finner jag det inte möjligt all lägga utredningarnas föreslagna konstruktion till grund för ett framtida bostadsbidragssystem. I stället förordar jag all vissa grundläggande förbättringar görs inom ramen fördel nuvarande systemet. Jag häri mitt arbete haft samma utgångspunkter som utredningarna. Sålunda utgår jag från att ell framlida bidragssystem bör ge förstärkningar till hushåll med läg ekonomisk bärkraft och en bostadsstimulerande effekt för det stora flertalet hushåll. Jag finner det vidare angeläget att skapa större rättvisa mellan ensamstående och makar.

Jag lar lill att börja med upp frägan om den nedre hyresgränsen. Den är i dag 400 kr. per månad för makar och 300 kr. per månad för ensamstående. Det finns enligt min mening starka rättviseskäl som talar för en gemensam hyresgräns. Om den nedre hyresgränsen görs gemensam försvinner nämligen den av utredningarna påtalade olägenheten all större hushåll i vissa fall vid samma inkomst och samma bostadsutgift llr eu lägre bostadsbidrag än mindre hushåll. Jag föreslär därför att den i fortsätlningen läggs på en nivå av 350 kr. per manad för såväl makar som ensamstående.

Mitt förslag medför en bidragsökning med 480 kr. per år för alla hushåll som består av makar eller med makar jämställda, såväl för dem som har barn som för de barnlösa. Därigenom flr bl. a. en slor grupp av hushåll som på grund av låg ekonomisk bärkraft alUjäml har otillfredsställande bo-

Prop. 1975/76:145 84

stadsförhällanden en reell inkomstförstärkning.

För vissa ensamstående och enförälderfamiljer minskar ä andra sidan bidraget med 480 kr. per är. Denna förändring skati ses mol bakgrund av den inkomst- och hyresutveckling som har ägt rum sedan är 1974, dä den nedre hyresgränsen på 300 kr. infördes. Många inom de berörda hushållsgrupperna blir dessutom helt eller delvis kompenserade genom den höjning av de övre hyresgränserna, som jag kommer att förorda i det följande.

Jag går nu över till frägan om de övre hyresgränserna. Utredningarna har yrkat pä att dessa skall höjas av tvä skäl. För det första kommer de rent allmänt sell att vara för låga med hänsyn till den prisutveckling som har ägt rum sedan de sist justerades och som kan väntas komma alt äga rum fram till dess att ändringen kan genomföras. För del andra borde enligl utredningarnas mening en högre ambitionsnivå i fräga om utrymme fl utgöra riktmärket för var gränsen läggs.

En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget alt höja de övre hyresgränserna.

Även för egen del anserjag del vara angeläget att de övre hyresgränserna höjs. Innan jag går närmare in pä hur stor höjningen bör vara vill jag dock ange några riktlinjer för hur den övre hyresgränsen bör vara utformad för att tillgodose vissa bostadspolitiska mål.

Jag har tidigare nämnt vad som till en början var riktmärket för de övre hyresgränser som nu tillämpas. När bidragssystemet den 1 januari 1974 utvidgades till att omfatta även hushåll utan barn gjordes i praktiken vissa avsteg från detta riktmärke. Ensamstående med barn fick sålunda sin bosiadsutgift täckt till en lägre nivä än hushåll med två föräldrar. Delta kompenserades dock i realiteten genom all den nedre hyresgränsen ocksä sattes lägre.

Mot bakgrund av förslaget om en gemensam nedre hyresgräns anser jag att för barnfamiljernas del också den övre gränsen bör göras gemensam för en- och tvåförälderfamiljer med samma anlal barn.

Riktmärket för var den övre hyresgränsen skall läggas bör enligt min mening liksom hiuills vara att alla hushåll skall ges ekonomiska möjligheter all efterfråga en rymlig bosiad av nybyggnadsstandard i en god miljö. Detta är viktigt för att motverka att en uppdelning sker av hushållen efter ekonomisk bärkraft. Eftersom hyresnivån skiftar från en ort till en annan och dessutom är olika för lika slora lägenheter inom skilda delar av bostadsbeståndet är en hyresgräns givetvis ett trubbigt instrument för all styra hushållen mot en bestämd lägenheistyp. Enligt min mening är detta inle heller gränsens uppgift.

I stället bör hushållen ges störeta möjliga frihet alt själva avgöra vilken lägenhet som bäst tillgodoser deras behov inom den ekonomiska ram som statsmakterna anger.

Även om riktmärket för var gränserna nu läggs inle på ett avgörande sätt skiljer sig frän vad som tidigare har varil vägledande har jag inle ansett del riktigt att så hårt binda dem lill priset för en viss lägenheistyp som

Prop. 1975/76:145 85

tidigare har skett. Genom den möjlighet som kommunema har att i enskilda falt räkna med en lägre bosiadsutgift än den faktiska som bidragsberättigad finns en spärr för att bostadsbidragen inle utgår för oskäligt höga bostadsulgifter. Kostnadsläget för likvärdiga lägenheter börenligt min mening ligga lill grund för bedömningen. Liksom hittills bör bosladsutgiften givetvis reduceras om en del av lägenheten disponeras av andra personer än dem som hör till hushållet,

Ytteriigare ell skäl lill att jag anser att en hård bindning till viss lägenheistyp är olämplig är alt jag finner att en utveckling mot flexiblare lägenhetslösningar kan motverkas härigenom.

Med hänvisning till vad jag här har sagt föreslår jag att de övre hyresgränserna sätts till följande belopp.

Kr,/män

för makar utan barn 700

för makar med 1-2 barn 825

för makar med 3-4 barn 975

för makar med 5 el, fl, barn 1 125

för ensamstående ulan barn 600

för ensamslående med 1-2 barn 825

för ensamstående med 3-4 barn 975

för ensamslående med 5 el, fl, barn I 125

Med de hyresiniervall som på detta sätt skulle bli bidragsberättigande kommer bostadsbidraget, inkl, i förekommande fall den barnanknutna delen, före inkomslreduceringen att uppgä lill följande maximibelopp. Som jämförelse anger jag även de maximibelopp som kan utgä enligt nu gällande regler.

Maximibelopp, kr,/år

enligl miu	enligt nu
förslag	gällande
	regler
3 360	2 400
2 400	2 400
5 460	4 260
6 360	5 160
8 700	7 500
9 600	8 400
11940	10 500

för makar utan barn

för ensamstående utan barn

för makar och ensamstående med 1 barn

för makar och ensamstående med 2 barn

för makar och ensamstående med 3 barn

för makar och ensamstående med 4 barn

för makar och ensamstående med 5 barn

För varje barn utöver fem tillkommer 900 kr, både enligl mitt förslag och enligt de regler som nu gäller.

Utredningarna har föreslagit alt länsbostadsnämnden efter förslag från kommunen skall kunna medge en generell sänkning av de 7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 145

Prop. 1975/76:145 86

övre hyresgränserna, när hyresläget pä orten betydligt understiger det som har utgjort riktmärket för var gränsen har lagts. Remissopinionen är övervägande positiv till att en sädan möjlighet öppnas. Bostadsstyrelsen och ett par länsbostadsnämnder anser dock att avgörandet bör ligga hos kommunen själv som har den bäsla överblicken över situationen.

För egen del anser jag, mol bakgrund av min uppfattning om den övre hyresgränsens funktion, att en sådan sänkning endast i undantagsfall torde bli aktuell. I likhet med bostadsstyrdsen m.fl. finner jag att kommunen själv bäsl kan bedöma om den övre hyresgränsen ligger för högt i förhällande lill bostadskostnadsläget i kommunen. Kommunen bör därför liksom hittills ha möjlighet alt själv besluta att generellt sänka de övre hyresgränserna. Jag finner det angeläget att utfallet av nämnda regels tillämpning noga följs av bostadsmyndigheterna.

Jag övergår sä till spörsmålet om reducering av bostadsbidraget pä grund av bostadens storlek.

Enligt huvudregeln skall den bidragsgrundande bostadskostnaden och därmed bostadsbidraget reduceras om kostnaden är oskäligt hög med hänsyn till familjens bostadsbehov. 1974 års riksdag beslöt på grundval av förslag i prop. 1974:150 att undanlag frän huvudregeln flr medges, om synneriiga skäl föreligger. Skäl för undantag kan vara att nägon alternativ bosiad som inle medför reduktion av tillägget inle går att få inom rimligt avstånd. Ett annat skäl kan vara all bidragstagarens inkomst är påtagligt läg eller att bidragstagaren har kommit alt fä en för stor bostad i förhällande lill sitt behov genom skilsmässa eller dödsfall i familjen.

Utredningarna har påtalat alt huvudregeln har visat sig fl olämpliga konsekvenser i vissa fall. Bl.a. har det inträffat alt man har anpassat antalet rum pä den givna lägenhelsytan till vad som accepteras i bidragssammanhang. Därigenom har två familjer med exakt lika slora lägenheter kunnat bli behandlade på olika sätt vid bidragsprövningen. Mol bakgrund härav och med hänsyn till bostadsbidragens övergripande bostadspolitiska syfte att främja en god utrymmesslandard har utredningarna ansett att reduceringsregeln bör slopas. Ytteriigare ett skäl härför har utredningarna ansett vara all den skapar betydande administrativa svårigheter.

De remissinsianser som har tagit upp frägan har, med undantag av RRV, tillstyrkt förslaget.

Även om jag är medveten om all den regel som nu tillämpas vid reduceringen i vissa fall kan ge vissa mindre lämpliga konsekvenser anser jag att en reducering av den bidragsgrundande bostadskostnaden i undantagsfall kan behöva tillgripas för att stävja all en onödigt hög bostadsstandard främjas med bostadsbidragens hjälp.

Vissa hushåll kan behöva en dyrare bostad än som kan rymmas inom ramen för en övre hyresgräns som med nödvändighet måste läggas fast med utgångspunkt i generellt giltiga kriterier.

Jag tänker på hushåll, där det finns en handikappad hushällsmedlem.

Prop. 1975/76:145 87

Jag tänker ocksä pä föräldrar som inte har sina barn stadigvarande boende hos sig men som flr regelbundna besök av dem under kortare eller längre lid. Utredningarna har berört dessa problem.

Låt mig börja med de handikappades bostadsbehov.

Många handikappade måste ställa speciella krav på sin bosiad för all den skall tillgodose deras behov. Det kan gälla särskilda utrustningsdetaljer. Många behöver större yta för all kunna röra sig med exempelvis rullstol men ocksä för att rymma den extra utrustning som de kan behöva ha t. ex. föratt kunna sköta sin hygien. Såväl barn som vuxna måste träna sin förmåga att klara del dagliga livets rutiner. Också för detta krävs ofta merytor. Vissa handikappade behöver större avskildhet och frihel frän störningar än andra människor.

Till detta kommer, som utredningarna och vissa remissinstanser särskilt har understrukit, att mänga handikappade är hänvisade till att vistas större delen av dygnet i sin bosiad och ocksä av den anledningen kan behöva ett större utrymme än andra.

Därutöver kan finnas behov av särskilda komplement, t.ex. i form av parkeringsplats och utrymme som medger all arbeie ulförs i eller i anslutning till bostaden.

Till viss del täcks kostnaden för sådant som jag här har nämnt av bosladsanpassningsbidraget. Ungefar hälften av landets kommuner har vidare, som jag nämnde inledningsvis, infört särskilda bostadsbidrag för ati göra det ekonomiskt möjligt för handikappade att ha en bosiad efter sina behov.

Utredningarna har utifrån sin övergripande syn pä bostadsbidragens uppgift ansett att även sådana särskilda bostadsbehov som föranleds av ett handikapp bör kunna tillgodoses inom ramen för de ordinarie bostadsbidragen. För alt möjliggöra delta har utredningarna föreslagit alt en rätt till dispens införs för högre bidragsberättigad bostadsutgift än vad som medges enligt de generellt fastlagda övre hyresgränserna. Med en sädan möjlighet skulle man dessutom nä större enhetlighet över landet än vad som är möjligt med ett bostadsbidrag som är helt och hållet en kommunal angelägenhet.

En enig remissopinion tillstyrker förslaget.

Jag har i denna fråga samma uppfattning som utredningarna och remissinstanserna. De skäl som utredningarna anför talar enligt min mening starkt för förslaget om en dispensmöjlighet.

Jag förordar därför att dispens för högre bidragsberättigad bosiadsutgift än vad som ryms inom ramen för den övre hyresgränsen medges, när ett handikapp hos någon av hushällsmedlemmarna motiverar detta. En höjning med 150 kr. bör enligt min mening täcka in de flesta fall. Om synneriiga skäl föreligger, bör kommunen dock ha möjlighet att gå över denna gräns. I likhet med utredningarna anser jag all del bör ankomma på sociala centralnämnden/socialnämnden alt pröva huruvida skäl i form av handikapp föreligger.

Prop. 1975/76:145 88

Utredningarna har föreslagit att en dispensmöjlighet av liknande slag som för handikappade medges också för föra I d ra r som inte har sina barn stadigvarande boende hos sig. Som motiv anför utredningarna att den övre hyresgränsen inle generellt medger att de föräldrar som jag här talar om kan hålla sig med en bostad som är slor nog för att de skall kunna ha sina barn hos sig under nägon längre tid.

Vissa instanser ifrågasätter förslaget av administrativa skäl. Dess syfte framhålls däremot allmänt som mycket angeläget, Barnmiljöutredningen hänvisar till det förslag om gemensam vårdnad, som inom kort kommer att överiämnas till riksdagen. Om inte denna reform skall bli en angelägenhet enbart för de materiellt privilegierade föräldrarna och barnen, krävs del, menar barnmiljöutredningen, att samhället på alla sätt stöttar föräldrar som har separerat i deras strävan att hälla en god kontakt med sina bam. Också bostadssiyrelsen, som avstyrker förslaget av administrativa skäl, hänvisar till förslaget om gemensam vårdnad.

För egen del finner jag all det är viktigt både för barnen och föräldrarna all en nära och djup kontakt kan upprätthållas, även i de fall då man inte regelmässigt delar bostad. Familjelagssakkunniga (JU 1970:52) har i uppdrag bl. a. att se över frågor som gäller föräldrarnas underhållsskyldighet inbördes och gentemot barnen. Ell belänkande från de sakkunniga är alt vänta under år 1977. Vidare har en arbetsgrupp tillsatts inom justitiedepartementet för att bl. a. överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationer, som kan uppkomma vid delad bosättning. Båda dessa utredningsuppgifter hör nära samman med frågan om rält till bostadsbidrag för föräldrar som inte stadigvarande lever tillsammans med sina barn. Mot bakgrund härav finner jag att ett ställningstagande till boende- och bosladsfinansieringsutredning-arnas förslag i denna fråga bör anstå till dess att resultatet av del utredningsarbete som jag här har nämnt föreligger.

5.6 Inkomstprövningsregler

Bostadsbidragen är som jag tidigare har nämnt inkomstprövade. Syftel härmed är alt bidragets storiek skall kunna anpassas till hushållens ekonomiska bärkraft.

Prövningen tillgår så att tillägget utgår med sitt maximibelopp upp till en viss inkomst och därefter reduceras med början i den slalliga delen. Den gräns vid vilken reduceringen sätter in har förskjutits uppåt varje år sedan bosladstilläggssysiemet infördes. För innevarande bidragsår ligger gränsen för fullt bidrag för barnfamiljernas del vid 28 000 kr. och för hushåll utan barn vid 23 000 kr.

Mol bakgrund av den inkomslulveckling som har skett anserjag att denna gräns bör räknas upp även för bidragsäret 1977. Jag föreslär en höjning från 28 000 kr. till 32 000 kr. för barnfamiljerna och från 23 000 kr. till 26 000 kr. för hushåll ulan barn. Frän dessa gränser och upp lill en inkomst av

Prop. 1975/76:145 89

54 000 kr. bör reduceringen göras med 15 96, därefter med 24 96. Reduktionsfaktorerna är desamma som f n.

Om familjen har förmögenhet påverkar den under vissa omständigheter bostadsbidragets storiek. Regeln är att 20 % av den förmögenhet som överstiger 50 000 kr. skall läggas till inkomsten, innan bidraget reduceras. Som förmögenhet räknas alla familjemedlemmarnas sammanlagda nettotillgångar. Även barnens förmögenhet skall alltså räknas in.

Den nu gällande förmögenhetsgränsen har legat fast sedan bidragsåret 1973. 1975 års allmänna fastighetstaxering har emellertid medfört höjda fastigheistaxeringsvärden och därmed en nominell förmögenhetsökning för mänga hushåll.

Mol bakgrund härav framstår del som angeläget att justera förmögenhelsreglerna när det gäller bostadsbidraget. Jag förordar all förmögenhetsgränsen höjs från 50 000 kr. till 75 000 kr. Riksdagen har redan beslutat om en motsvarande justering av reglerna för inkomstprövningen av de kommunala bostadstilläggen till folkpension (prop. 1975:92, SfU 1975:17, rskr 1975:127),

Till grund för inkomstprövningen ligger den lill statlig skall laxerade inkomsten årel före bidragsäret. Väsentliga inkomslförändringar skall dock föranleda att det utgående bidragsbeloppet ändras. Utredningarna har kritiserat metoden för inkomstprövning dels därför att den inte belyser hushållets aktuella ekonomiska situation, dels därför att den inte tar hänsyn till hur stor försörjningsbörda hushållet har. De anser att liknande problem finns vid inkomstprövning av andra sociala förmåner och framhåller alt frågan om ett enhetligt och tillföriilligt mätt för inkomstprövning av sociala förmåner bör lösas i ett större och övergripande sammanhang. Många remissinstanser delar utredningarnas uppfattning. Jag vill därför nämna all frägan om ett enhetligt mätt för inkomstprövning av olika sociala förmåner ligger inom ramen för socialpolitiska samordningsulredningens (S 1975:02) arbete.

Reglerna för inkomstprövning av bostadsbidragen har samband med vissa regler för studiehjälpen. Också denna fråga bör behandlas i detta sammanhang.

Del inkomstprövade tillägget i siudiehjälpssysiemel utgår fr. o. m. den 1 januari 1976 för studerande som inle har syskon under 17 är med högst 75 kr./män. vid en taxerad inkomst för föräldrarna om högst 28 000 kr. Överstiger den laxerade inkomsten detta belopp reduceras tilläggets storlek. Reglerna om inkomstprövning och reduktion av del inkomstprövade tilllägget har sedan år 1973 motsvarat de regler som har gällt för det statliga bosladslillägget. Som jag har anfört i det föregående föresläs inkomslgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjas till 32 000 kr. den 1 januari 1977. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet föreslär jag motsvarande höjning för det inkomstprövade tillägget. För höstterminen 1976 bör man vid beviljandet av det inkomstprövade tillägget utgå frän inkomsten enligt 1975 års taxering och för vårterminen 1977 enligt 1976 års taxering.

Prop. 1975/76:145 90

Inom studiehjälpssystemet räknas vidare 20 96 av förmögenhet över 50 000 kr. som taxerad inkomst och påverkar därigenom möjligheterna att erhålla inkomstprövat tillägg. Fr. o. m. den lidpunkt då de nya taxeringsvärdena börjar tillämpas vid inkomstprövningen bör förmögenheisgränsen höjas så att möjligheterna att fä inkomstprövat tillägg blir oförändrade. Jag förordar efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet all förmögenhetsgränsen inom siudiehjälpssysiemel liksom inom systemet för bostadsbidrag höjs från 50 000 kr. till 75 000 kr.

Jag vill i anslutning till behandlingen av frägan om inkomstprövningen ocksä la upp boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag beträffande inkomstprövningen för studerande som uppbär studiemedel. Förslaget gär ut på att till den studerandes taxerade inkomst skall läggas studiemedel, såväl bidraget som den återbetalningspliktiga delen, samt stipendier. Del skall ses mol bakgrund av utredningarnas förslag till bidragskonstruktion som medförde kraftiga ökningar av bidragen för hushåll med låga inkomsier. Utredningarna ansåg sig ha funnit att studerande som uppbär studiemedel har en större ekonomisk bärkraft än personer med lika hög inkomst i form av t. ex. lön, eftersom lönen är beskattad men inle studiemedlen.

Förslaget har rönt starka invändningar från remissinstansernas sida. Kritiken har huvudsakligen gällt förslaget att jämställa ett äterbelalningspliktigi län med laxerad inkomst.

Mol bakgrund av vad jag har föreslagit i det föregående beträffande bostadsbidragets konslruklion och reglerna för inkomstprövning finner jag ingen anledning alt nu la upp utredningarnas förslag i denna del till prövning.

5.7 Sammanboendebegreppet

Enligt de regler som nu gäller för alt bestämma den bidragsberättigande hyran blir bidragsbeloppet olika beroende på om tvä sammanboende jämställs med äkta makar eller inte. Också inkomstprövningen påverkas.

1 prftp. 1974:150 (s. 475 fO behandlade jag dessa regler. Jag fann att det inte var möjligt att åstadkomma regler som i alla lägen verkade objektivt rikligt. Därför förordade jag att de som uppbär bostadsbidrag själva skulle medges viss frihel att bestämma om de skulle betraktas som äkta makar eller inte. Riksdagen biföll förslaget. Sedan den 1 januari 1975 gäller alltså regeln alt med makar jämställs, om de sä önskar, man och kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta och inte har barn eller har barn som inte är gemensamma, om de i ansökningen om bostadsbidrag uppger att de har gemensamt hushåll.

Kritik har framförts bl. a. från kommunalt håll mot all dessa regler är alltför generösa och kan leda till otillfredsställande resultat. Boende- och bostadsfinansieringsulredningarna anser att kritiken är berättigad. De finner del naturiigt att sammanboende man och kvinna som lever under äkten-skapliknande förhållanden skall bedömas enligt samma grunder som makar

Prop. 1975/76:145 91

vid prövningen av bostadsbidrag. Därför bör enligt utredningarnas uppfattning huvudregeln vara att sammanboende man och kvinna bedöms pä detta sätt, om de inle kan styrka alt de inte har någon hushåUsgemenskap, Utredningarna har föreslagit att regeln ändras i enlighet härmed.

Utredningarna har vidare diskuterat om begreppet sammanboende skulle kunna vidgas ytteriigare, sä att alla sammanboende med ekonomisk hushållsgemenskap innefattas. Utredningarna finner all det finns goda skäl för alt tillämpa en sådan syn men menar all frågan är av den arten all den kräver en mer övergripande lösning än inom bosladsbidragssysiemet isolerat. Därför föreslär utredningarna att den behandlas i anslutning lill förslag från familjelagssakkunniga.

En majoritet av remissinstanserna finner i likhet med utredningarna att regeln i sin nuvarande utformning har blivit alltför generös och tillstyrker därför utredningarnas förslag vad gäller sammanboende man och kvinna. Centrala studiesiödsnämnden anser dock att ett avgörande bör anstå till dess alt frägan kan prövas mot bakgrund av förslag frän familjelagssakkunniga. 1972 års skatteutredning påpekar vidare att den föreslagna regeln innebär att man avlägsnar sig frän den allmänna strävan att behandla vuxna människor som självständiga i ekonomiskt avseende.

För egen del vill jag än en gång framhålla att nägon objektivt riktigt verkande regel inte gär att skapa, även om riktmärket för den enligt min mening bör vara att sammanboende man och kvinna som lever under äktenskapsliknande förhållanden och har ekonomisk hushållsgemenskap bör behandlas lika vare sig de har ingått äktenskap eller inte. Jag delar utredningarnas och mänga remissinstansers uppfattning all regeln i sin nuvarande utformning har kommit att bli alltför generös genom alt den medger valfrihet för vissa sammanboende att med utgångspunkt i vad som ger det fördelaktigaste ekonomiska utfallet själva bestämma om de vill behandlas som makar vid bidragsprövningen eller inle.

Enligl min mening avlägsnar emellertid inle heller utredningarnas förslag helt denna olägenhet. Eftersom nägon ingående kontroll av det faktiska sammanlevandeförhållandet givetvis inte kan göras måste förmedlingsorganen även om utredningarnas förslag genomförs godta sökandenas egna uppgifter.

Man bör i stället söka komma till rätta med de problem som del nuvarande systemet ger upphov till genom en mindre ändring inom detta. Innebörden av ändringen skall vara att man och kvinna, som bor tillsammans utan att vara gifta och som inte har eller har haft barn tillsammans, pä sin ansökan om bostadsbidrag skall uppge om de lever under äktenskapsliknande förhållanden och har ekonomisk hushåUsgemenskap eller inte. 1 del förstnämnda fallet jämställs de med gifta, i del senare fallet däremot inle.

Genom alt en sädan ändring görs markeras att det är arten av samman-boendeförhällandet som sökandena skall uppge. Därmed uppnäs jämställdhet vid bidragsprövningen.

Prop. 1975/76:145 92

Jag vill i sammanhanget påpeka all den gemensamma nedre hyresgräns som jag har föreslagit i det föregående minskar skillnaderna i de utgående bidragsbeloppen mellan makar och ensamstående.

5.8 Åldersgränser

F. n. utgår statligt och statskommunalt bostadsbidrag lill dess att barnet har fyllt 17 år. Statskommunalt bostadsbidrag kan utgå även för barn över 17 är, om föriängt barnbidrag eller studiehjälp utgår.

Statskommunalt bostadsbidrag lill hushåll ulan barn kan utgå om den sökande eller, i fräga om makar, en av dem har fyllt 20 år. Undantag kan medges om särskilda skäl föreligger.

Utredningarna har föreslagit att en gemensam åldersgräns på 18 är skall tillämpas inom bosladsbidragssysiemet. Upp lill 18 ärs ålder skulle en person betraktas som barn och vara bidragsberättigande för familjen. Fr, o. m, 18 års ålder skulle å andra sidan den som har egen lägenhet kunna få eget bostadsbidrag, om han eller hon uppfyller de övriga villkor som gäller. Såväl bostadssociala som administrativa skäl talar enligt utredningarna för förslaget.

Remissopinionen stöder utredningsförslaget. Centrala studiehjälpsnämnden och SACO/SR framhäller dock de beröringspunkter som finns mellan studieslödssyslemel och bosladsbidragssysiemet.

Med hänsyn lill de samband som finns mellan det sludiesociala stödsystemet för ungdomar upp till 20 års ålder och bostadsbidragen till barnfamiljer anser jag del inle lämpligt all för barnfamiljernas del vidta nägon ändring i bosladsbidragssystemet isolerat. Frågan om det studiesociala stödsystemet utreds f n. inom sludieslödsulredningen (U 1975:16), Frägan om alt ändra åldersgränsen för bidragsberättigande barn inom bosladsbidragssysiemet bör anstå till dess att nämnda utredning har redovisat resultaten av sitt arbete.

En sänkning av åldersgränsen för räu lill eget bostadsbidrag finner jag däremot angelägen och möjlig att genomföra redan nu. Mänga ungdomar lämnar föräldrahemmet före 20 års ålder, t. ex. för att studera pä annan ort eller för alt få ett förvärvsarbete. De har dä givetvis samma behov som alla andra av all få disponera en god bosiad under trygga förhållanden. De har också rätt att hyra egna lägenheter, innan de har fyllt 20 är. Mot bakgrund härav förordar jag i likhet med boende- och bostadsfinansierings-utredningarna all åldersgränsen för rätt till statskommunalt bostadsbidrag för hushåll utan barn sänks frän 20 lill 18 år. Förslaget medför, om det genomförs, en anpassning till myndighetsåldern och till den åldersgräns som tillämpas i bosättningslånesystemet för hushåll utan barn.

Prop. 1975/76:145 93

5.9 Hyreshöjningar under året

Enligt de regler som nu gäller för prövning av bostadskostnadens storlek skall som grund för bidragsprövningen i princip ligga bosladsutgiften den 1 oktober året före bidragsåret. Vid nyinflyttning betraktas dock som bidragsgrundande bosiadsutgift den utgift som hushållet har när bostadsbidraget börjar utgä. Om utgiften därefter ökar, har kommunerna rält all med bibehållet statsbidrag anpassa bidraget till den ökade utgiften.

Utredningarna har föreslagit alt bestämmelsen alt bostadsbidraget kan höjas på grund av ökad bostadsulgifi under årets görs tvingande, när det gäller hyres- och bosladsrällslägenheter, Bosiadssociala skäl anförs för förslaget. När det gäller egna hem anser utredningarna däremot att en anpassning liksom hittills bör göras beroende av kommunens beslut. Anledningen är att sådan anpassning kan medföra ett avsevärt merarbete för förmedlingsorganen.

Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget. Några remissinsianser anser dock att småhusägarna bör ges samma villkor som de som bor med hyres- eller bostadsrätt,

I prop. 1974:1 bil. 14 (s. 16-17) redogjorde jag för en framställning från bostadsstyrelsen med likartat innehåll. Jag framhöll vid detta tillfälle att jag ansåg att de boende kunde anföra berättigade krav på en snabbare anpassning av bostadsbidragen lill kostnadsökningar. Jag underströk emellertid också alt omprövningar av delta slag kunde förorsaka kommunerna ett betydande administrativt merarbete. Med hänsyn lill alt bostadsbidragens administration dä var föremål för en översyn ansåg jag mig inte böra förorda ett obligatorium för kommunernas del. Enligt min mening fanns det anledning förutsätta all kommunerna även ulan ell sådant skulle lägga slor vikt vid de boendes behov.

När jag nu har att ta ställning till boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag om att en tvingande regel skall införas avseende anpassningar för hyres- och bostadsrättslägenheter kan jag konstatera att allt fler kom.muner pä eget initiativ anpassar bostadsbidraget till ökningar av bostadsutgiflerna. Mer än hälften av landets kommuner ändrar nu bidragen under löpande bidragsär av detta skäl.

Jag anser alt del finns anledning räkna med alt denna utveckling kommer att fortsätta och finner mot denna bakgrund inte anledning förorda en tvingande regel.

5.10 Retroaktivitet

Enligt nu gällande bestämmelser kan bostadstillägg utgå retroaktivt för så lång tid tillbaka som ett år före det kvartal då ansökan om sädant tillägg gjordes. Detta förorsakar förmedlingsorganen ett betydande arbete i enskilda ärenden. Bl, a, medför den svårigheter vid inkomstprövningen, eftersom ofta mer än ett bidragsår berörs. Del kan vidare vara besväriigt att fastställa 8 Riksdagen 1975/76. 1 saml Nr 145

Prop. 1975/76:145 94

den rätta bosladsutgiften, särskilt om den sökande har flyttat eller om utgiften har förändrats.

Utredningarna har därför föreslagit att bostadsbidrag skall utgä retroaktivt i högst tre månader. Vidare börenligt utredningarnas uppfattning bostadsbidrag inte i några fall kunna utgå retroaktivt över ett årsskifte.

En praktiskt taget enhällig remissopinion tillstyrker utredningsförslaget om begränsning till tre månader. Slatens invandrarverk understryker dock vikten av att informationen till invandrare utvidgas för att förebygga alt de går miste om sin rätt till bostadsbidrag.

Däremot råder det delade meningar, när det gäller förslaget att begränsa den lid för vilken bostadsbidrag kan utgå retroaktivt till samma är som ansökan har gjorts. Orättvisor kan uppstå med en sådan begränsning påpekar vissa remissinstanser.

Jag är ense med utredningarna och remissinstanserna om att den tid som bostadsbidrag nu kan ulgå retroaktivt är onödigt lång. Den kan knappast anses fylla någon funktion, eftersom en omfattande information med hjälp av massmedia och personligt riktade meddelanden numera sprids lill medborgarna. Utredningarna har visseriigen påpekat att hushåll utan barn har sökt bidrag i mindre ulsträckning an man hade anledning att vänta sig och menat att en av anledningarna till delta kunde vara att informationen om rätten till bidrag inte har nått ut just lill denna grupp. Utredningarna grundade sitt förmodande på uppgifter om antalet bidragstagare under är 1974, som var det första är då de hade möjlighet alt få bostadsbidrag. När nu möjligheten föreligger för tredje året har antalet bidragstagare inom gruppen hushall ulan bam ökat avsevärt. Det finns därför enligl min bedömning inle längre grund för farhågan att mänga går miste om bostadsbidrag av brist på kunskap om sin rätt till delta.

Det kan dock givelvis finnas anledning att, som statens invandrarverk påpekar, ägna ytteriigare uppmärksamhet ät vissa invandrargrupper. Jag vill nämna alt informationen till invandrare också konlinueriigt förbättras. Bostadsstyrelsen arbetar med denna fråga. I del informationspaket som varje invandrare får vid sin ankomst lill Sverige ingår information ocksä om bostadssociala frågor och om de möjligheter som finns att få bostadsbidrag. Härjämte har Invandrartidningen möjlighet att fortlöpande informera i dessa frågor.

Med hänvisning lill vad jag här har sagt tillstyrker jag utredningarnas förslag att begränsa den lid som bostadsbidragen kan ulgå retroaktivt lill tre månader. Genom en sådan ändring bör administrationen av bostadsbidragen i viss män kunna förenklas. Ändringen medför vidare att del på denna punkt kommer alt råda överensstämmelse med de regler som gäller för rätt till KBT. Detta är, som jag tidigare har understrukit, en önskvärd utveckling.

Däremot är jag inte beredd alt förorda den ytteriigare begränsning som ligger i att bidrag inle skall kunna ulgä retroaktivt över ett årsskifte. Jag

Prop. 1975/76:145 95

delar den uppfattning, som flera remissinsianser har gett uttryck för, att en sädan regel skulle kunna drabba enskilda bidragssökande orättvist och skulle vara svär all motivera.

Som en följd av mitt förslag föreslär jag att f o s t e r b a r n som har vistats i en familj under tre månader skall bli bidragsberättigande. 1 dag gäller att vistelsen skall ha varat i minsl sex månader. Efter vad jag har inhämtat blir det praktiskt tagel alltid inom tre månader avgjort om ett barn, som har placerats i fosterhem, skall stanna där för längre lid eller inle.

5.11 Barn på institution

För att statligt och/eller statskommunalt bostadsbidrag skall utgä för ett barn krävs bl. a, att bamet helt eller delvis försörjs inom familjen. Som delvis försörjt inom familjen betraktas ell barn som på grund av skolgång, sjukdom eller av annan orsak lidvis vistas utom hemmei. En förutsättning är dock att barnet vistas i hemmei under minsl så lång tid som svarar mot vanliga skolferier.

Utredningarna säger sig ha funnit att tillämpningen av dessa beslämmelser i vissa fall ger inte önskvärda resultat. Det kan gälla barn, som är så svårt handikappat all föräldrarna inte anser sig orka med alt ha del hemma mer än under kortare perioder ät gängen. Del kan också gälla familjer eller bam som är föremål för rehabiliterande insatser som syftar till att återförena föräldrar och barn. Den nuvarande tillämpningen gör det inle möjligt för dessa familjer att få bostadsbidrag för barnel. Utredningarna föreslär att bestämmelsen tillämpas pä ett generösare sätt än hittills.

Alla remissinsianser som har yttrat sig i frågan har samma syn som utredningarna och tillstyrker förslaget.

I likhet med utredningarna anser jag att del är angelägel att pä allt sätt underiätta för föräldrar att hålla kontakten med sina barn, även om dessa pä grund av ett handikapp, det må vara fysiskt, psykiskt eller socialt, för längre tid måste vistas på en institution. En viktig förutsättning för att konlaklen skall kunna vidmakthållas och ge positiva upplevelser för alla parter är givetvis att föräldrarna har en rymlig och väl fungerande bostad all ta emot barnel i.

Jag förordar därför all reglerna för bostadsbidrag till barnfamiljer utformas så alt barn som vistas pä institution skall kunna vara bidragsberättigande även om det är hemma endast under kortare perioder av året. Del bör ankomma på sociala centralnämnden/socialnämnden alt pröva om grund för en generösare tillämpning av bestämmelsen föreligger.

5.12 Folkpensionärer

F. n. har barnfamiljer, där den ena eller båda föräldrama uppbär folkpension, rält lill såväl statligt som statskommunalt bostadsbidrag. De har ocksä rätt lill KBT enligt de grunder som gäller i den kommun där de bor. En samordning mellan de båda systemen sker pä följande säu.

Prop. 1975/76:145 96

Statligt och statskommunalt bostadsbidrag utgär ograverat med det belopp som är aktuellt med hänsyn till familjens sammansättning, inkomst och bostadsutgift, 1 de fall KBT är beroende av den faktiska bostadskostnaden reduceras familjens bosiadsutgift med den statskommunala delen av bostadsbidraget. Rätten lill KBT prövas sedan mol den reducerade bostadskostnaden.

Pensionärshushåll som inte har barn har inle möjligheter att få bostadsbidrag från båda systemen. Sä snart nägon form av folkpension utgår, det må vara ålderspension, förtidspension eller änkepension, är personen i fräga hdt hänvisad till KBT,

1 dag finns sammanlagt ungefär 1,5 milj, folkpensionärer i landet. Av dem är drygl 1 milj, ålderspensionärer. Ungefär hälften av dessa pensionärer uppbär KBT. Det är relativt sett något fler bland ålderspensionärerna än bland förtidspensionärerna,

1 de flesta kommuner är i dag KBT i utgångsläget högre än de belopp som kan utgä i statskommunalt bostadsbidrag. För det slora flertalet folkpensionärer med full pension som inte har nägon inkomst alls eller endast mycket lilen sådan vid sidan om pensionen, ger KBT därför del fördelaktigare utfallet. För en liten grupp, som har dels ell något högre inkomstlillskoit vid sidan av folkpensionen, dels en förhållandevis hög bostadskostnad kan förhällandet dock vara det omvända. Del gäller bl. a. personer med partiell pension eller inkomstprövad änkepension. Uppskattningsvis torde det röra sig om ca 30 000 personer som med nu gällande regler fär ett lägre bostadsbidrag än de skulle kunna fä, om de hade möjlighet att fä bidrag enligl de regler som gäller för det slatskommunala bostadsbidraget.

Utredningarna har påtalat detta förhällande och föreslagit att pensionärerna generellt skulle beviljas bostadsbidrag enligl del system som i varie enskilt fall gav del förmånligaste utfallet. Med det förslag till nytt bidragssystem för barnfamiljer och hushåll ulan bam som utredningarna förde fram skulle skillnaderna mellan de båda systemen för pensionärernas del dessutom ha blivit ännu större än de nu är.

Jag är inte beredd att förorda en lösning i enlighet med utredningarnas förslag,

Enligl min mening är det emellertid angeläget att förbättra bostadsstödet för de grupper som inle tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom de nu gällande bidragsreglerna. Det gäller i första hand personer med partiell förtidspension eller inkomstprövad änkepension. Efter samråd med chefen för socialdepartementet förordar jag därför all en förbättring av stödet till dessa grupper i stället genomförs inom ramen för inkomsiprövningsreglerna för KBT, varvid inriktningen bör vara att KBT-beloppet för dessa pensionärer skall uppgä lill samma nivä som för övriga pensionärer i motsvarande inkomstläge, pensionen inräknad. Avsikten är alt förslag till närmare utformning av KBT-reglerna i delta avseende skall läggas fram för riksdagen i sädan tid att de kan träda i kraft den 1 januari 1977.

Prop. 1975/76:145 97

5.13 Administrativt organ

Jag gär så över till frågan om vilkel administrativt organ som i framtiden bör ha hand om bostadsbidragen.

Denna fråga har övervägts i flera sammanhang tidigare utan alt någon ändring har gjorts. Familjepolitiska kommittén föreslog i sitt belänkande (SOU 1972:34) Familjestöd att administrationen skulle föras över till försäkringskassorna. Motivet för förslaget var all samtliga familjepolitiska stödformer, lill vilka kommittén förde även bostadsbidragen, borde administreras

av samma organ.

Bosladstilläggsgruppen redovisade i belänkandet (Ds B 1974:1) Bostadstillägg - inkomstprövning och administration skäl både för och emot en förändring i enlighet med familjepolitiska kommitténs förslag. Det viktigaste skälet för en överföring till försäkringskassorna var enligt gruppens mening de rationaliseringsvinster som skulle kunna uppnås. Också samordningssynpunkter talade för en ändring, Mol förslaget kunde å andra sidan anföras att det fanns en administralionsapparat uppbyggd för bostadsbidragen som fungerade i huvudsak tillfredsställande. Vidare kunde administrationen av bostadsbidragen ses som en integrerad del av kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. Med hänsyn till alt boendeutredningen hade i uppdrag att se över bostadsbidragens framtida utformning lade bostadstilläggsgruppen inte fram något förslag i frägan.

Vid remissbehandlingen av bosiadslilläggsgruppens belänkande anförde flera remissinstanser, däribland bostadssiyrelsen och Svenska kommunförbundet, alt del fanns starka skäl för att bibehålla nuvarande ordning. Bostadsbidragens betydelse som bostadspolitiskt medel betonades. De remissinstanser, däribland RFV, som förordade all adminislralionen skulle föras över till försäkringskassorna, framhöll de rationaliseringsvinster som skulle kunna göras,

1 prop. 1974:150 redovisade jag mina allmänna överväganden i denna fräga. Jag fann i likhet med bosladstilläggsgruppen att spörsmålet om administrationen av bostadsbidragen inte borde prövas just dä med hänsyn till att bidragens framtida utformning var under utredning.

lioende- och bosiadsfinansieringsutredningarna har nu funnit au övervägande skäl talar för att administrationen av bostadsbidragen flyttas över till försäkringskassorna. De anser dock att en överflyttning mäste föregås av ett ingående utredningsarbete och därför inte kan ske förrän tidigast år 1980.

Remissopinionen i frågan är alltjämt delad, även om denna gäng en majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget om en överflyttning lill försäkringskassorna. Förslaget avstyrks liksom tidigare av bostadsstyrelsen. Också inom flera kommuner, större såväl som mindre, är opinionen negaliv. De som avstyrker förslaget anför främst bostadspolitiska skäl härför. Svenska kommunförbundet liksom vissa kommuner, RFV m. fl. tillstyrker förslaget.

Prop. 1975/76:145 98

Även statskontoret och RRV har tillstyrkt förslaget i princip. Statskontoret anser dock alt försäkringsorganisationens kapacitetsfrägor måste ses över, innan ett beslut om överflyttning fattas. En sådan översyn görs f n. av verket. Datainspektionen har inte tagit definitiv ställning i frågan men fäster uppmärksamheten på de risker, som del enligt inspektionens mening innebär från integritetsskyddssynpunkt alt alltmer koncentrera ADB-verksamhet hos ett enda organ på det sätt som kan komma all ske i framtiden hos RFV. Datainspektionen finner det angelägel att man redan innan ell beslul fattas i frägan gör klart för sig, vilka olika utvecklingsalternativ som finns.

För egen del vill jag anföra följande.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har pekat pä flera omständigheter som har betydelse för frågan om var administrationen av bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn bör ligga i framtiden.

Man mäste sålunda beakta bidragsprövningens samband med kommunernas övriga arbete pä bostadsförsörjningens område. Utredningarna säger sig inte ha kunnat fl belagt alt sambandet skulle vara särskilt starkt. Del gäller beträffande såväl behovet av all vid bidragsprövningen ha tillgäng lill kommunernas uppgifter om bosläder och bostadskostnader, t. ex. länehandlingar och ritningar, som behovet av all inför de bostadspolitiska övervägandena inom kommunen ha en detaljerad kännedom om bidragstagarnas ekonomiska och sociala situation.

Svenska kommunförbundet och flera kommuner gör samma bedömning som utredningarna har gjort. Några kommuner har dock en avvikande uppfattning.

Del gäller vidare att ta hänsyn till de rationaliseringsvinster som finns alt hämta vid en överföring till försäkringskassorna. En integrering av bosladsbidragssystemet i samma administrationssystem som barnbidragen är förberedd i ADB-rutinerna,

Hänsyn har också tagits lill möjligheterna alt inordna administrationen av bostadsbidragen till hushåll utan barn i detta syslem.

Det är enligt min mening uppenbart alt såväl allmänheten som samhällets organ skulle besparas åtskilligt arbete om möjligheterna att använda ADB utnyttjades. De administrativa rutinerna, lill vilka jag senare återkommer, skulle t. ex. kunna förenklas och färre uppgifter behöva lämnas av den bidragssökande själv.

Förutsättningarna för en samordning inom RFV:s ram och ADB-ka-paciteten inom delta verk kommer att belysas av statskontorets nyssnämnda utredning.

De överväganden som kommer all ske pä grundval av byggadministra-lionsulredningens (B 1974:04) förslag kan vara av väsentlig betydelse när det gäller all göra den mera övergripande bedömningen av vilkel organ som i framliden bör ha hand om de olika bostadsbidragssyslemen. Utredningsmannen beräknas avlämna sitt betänkande före sommaren 1976.

Enligt min mening bör ett ställningslagande till frågan om bostadsbi-

Prop. 1975/76:145 99

dragens framtida administration anstå i avvaktan pä det utredningsarbete som jag här har nämnt. Härvid fär även eventuella iniegritetsskyddsaspekter beaktas.

5.14 Administrativa rutiner

Såväl för allmänheten som för de myndigheter som har till uppgift att handlägga bostadsbidragsfrågor är del av belydelse att informationen om bidragssystemet är klar och entydig, alt ansökningsförfarandet är enkelt, att det är lätt att hämta in de uppgifter som behövs för prövningen av rätten till bidrag och av bidragsbeloppets storiek, att det är enkelt alt anpassa del utgående bidraget till en ändrad familjesituation och ändrade bostadsförhållanden saml att prövnings- och ulbelalningsruliner är enkla och snabba.

I alla dessa avseenden har det riklats kritik mot dagens bostadsbidragssystem. Boende- och bostadsfinansieringsulredningarna har kommit med flera förslag som syftar lill alt förenkla de administrativa rutinerna. Remissinstanserna har överiag vitsordat behovet av åtgärder i detta syfte, Ocksä flertalet av de förslag som utredningarna har fört fram har mottagits positivt.

Jag börjar med ansöknings för fa randet.

Enligl de rutiner som nu tillämpas skall bidragstagama varje höst lämna in en ansökan om bostadsbidrag för det kommande kalenderåret.

Utredningarna har pekat på möjligheten att ersätta den äriiga ansökan och handläggningen av den med automatiska beslut grundade pä tillgängliga registeruppgifter. Om en sådan metod skall gä att tillämpa beror givetvis bl. a. pä vilken kvalitet som dessa uppgifter har.

Ett alternativt tillvägagängssätl kan vara alt, som RFV föreslår, behälla del äriiga ansökningsförfarandet men underiätta det genom att i förväg trycka de registeruppgifter som behövs pä ansökningsblanketterna. Därigenom gör man det till en förutsättning för ett beslul i frågan all den bidragssökande själv har tagit slällning till de uppgifter som ligger lill grund för beslutet.

Vad jag här har berört är frågor som ligger inom ramen för bostads-styrelsens uppgift att utarbeta de närmare föreskrifterna för ansökningsförfarandet. De kan ocksä ses som en naturiig del av styrelsens konlinueriiga arbeie med au överarbeta och kontrollera bostadsbidragssystemet,

Efler vad jag har erfarit har styrelsen också tagit initiativ till en översyn av ansökningsförfarandel. För delta ändamål har styrelsen bildat en arbetsgrupp i vilken ingår företrädare även för statskontoret, RFV, riksskatteverket och Svenska kommunförbundei.

Vad jag hittills har berört är de tekniska aspekterna pä ansökningsförfarandel. Frågan måste emellertid bedömas också utifrån integritetsskyddsaspekter, vilket datainspektionen har understrukit.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag att slutlig slällning lill frägan om ansökningsförfarandet inte bör tas nu. Jag finner det dock

Prop.1975/76:145 100

angeläget att ett konlinueriigt arbete bedrivs med inriktning på största möjliga förenkling av de administrativa rutinerna.

Ett viktigt led i strävandena all förenkla de administrativa rutinerna är att göra ansökningsblanketterna enkla och överskådliga. Utredningarna har påpekat detta och gett förslag som i nägon män kan medverka härtill,

Bostadsstyrdsen har ocksä funnit att den kritik som riktats mot ansökningsblanketten i viss mån är berättigad och har i sill remissyttrande nämnt all den närmare skall undersöka möjligheterna lill förenkling. Detta är ett arbeie som styrelsen bedriver gemensamt med andra berörda administrativa organ i den arbetsgrupp som jag nyss nämnde om.

Reglerna förbosladsutgiftsberäkningarnaäri väsentliga avseenden olika förde slatskommunala bostadsbidragen och för KBT, Framför allt gäller detta egnahemmen. Utredningarna har föreslagit alt bostadsstyrdsen och RFV får i uppdrag att göra en översyn av anvisningarna om hur bosladsutgiftens storlek skall beräknas och i möjlig mån samordna regelsystemen.

Jag finner i likhet med utredningarna och Svenska kommunförbundei m, fl, all en samordning av reglerna bör eftersträvas, Enligl vad jag har erfarit pågår redan ett sådant arbete inom den arbetsgrupp som har bildals pä bosladsslyrelsens initiativ.

Enligt riksdagens beslut (prop, 1968:42, SU 1968:101, rskr 1968:253) ankommer det på bostadssiyrelsen att utarbeta anvisningarna för beräkning av bostadskostnaden. Vissa riktlinjer för arbelel drogs upp i nyssnämnda proposition. De fär därmed anses bundna med riksdagen. Med hänsyn till all olika detaljfrågor inom ramen för bosladskoslnadsberäkningarna konlinueriigt aktualiseras anser jag att del i fortsättningen bör överlåtas till regeringen alt ange riktlinjerna för bostadsstyrelsens arbete i denna del.

Förmögenhetsuppgiften, som behövs i samband med inkomstprövningen, vållar de handläggande organen slora bekymmer. Sökanden skall lämna uppgift härom pä ansökningsblanketten. Del har emellertid visat sig nödvändigt med en kontroll av denna uppgift, eftersom många sökande lämnar felaktiga förmögenhetsuppgifter eller underiåter att lämna några alls.

Förmögenhetsuppgiften tas f n, inle in på del inkomslband som ligger lill grund för inkomstprövningen. Sedan år 1974 görs dock en markering i inkomslförteckningen i de fall familjen vid föregående ärs taxering hade beskattningsbar förmögenhet. Dessutom erhåller förmedlingsorganet i slutet av årel en förteckning över dem som vid årets taxering har debiterats för-mögenhelsskatt. Utöver denna kontrollmöjlighet har förmedlingsorganen också möjlighet all med hjälp av skattemyndigheten fa en uppgift om förmögenheten direkt från självdeklaralionen. Sistnämnda kontroll, som sker endast slickprovsvis, är myckel tidskrävande.

Utredningarna anser att förmögenheter även under 200 000 kr., som f n.

Prop. 1975/76:145 101

inte är beskattningsbara, bör registreras och finnas tillgängliga i dataregister.

Bostadssiyrelsen och ett stort antal företrädare för de handläggande organen vitsordar i sina remissyttranden behovet av att på ett enkelt sätt kunna kontrollera sökandens förmögenhetsuppgift. Dalainspektionen är på denna punkt, i likhet med på andra punkter där utredningarna har föreslagit ökad användning av tillgängliga dalaregister, starkt kritisk. Även riksskatteverket anför betänkligheter från bl.a. skalterättsliga synpunkter.

Väsentliga arbetsinsatser görs av förmedlingsorganen i samband med ändringar under löpande bidragsår.

Också detta är frågor av i huvudsak teknisk natur som ligger inom ramen för bosladsslyrelsens ansvar för bidragsverksamhetens uppläggning, Förulsällningar för hur långt del är möjligt alt komma i förenkling och arbetsbesparing skapas emellertid i hög grad av de dalamässiga resurserna,

I prop, 1974:150 (s. 478-480) anmälde jag för riksdagen all jag avsåg att ge bostadssiyrelsen i uppdrag att utveckla en metod tor all kontrollera att inkomstförändringar, som skulle föranleda ändring av del utgående bidraget anmäldes lill de handläggande myndigheterna. Som grund för kontrollen skulle ligga den sjukpenninggrundande inkomsten.

Styrelsen har redovisat sill uppdrag och därvid omtalat att den i samråd med RFV har utarbetat en metod som tillgodoser del angivna syftel. Metoden innebär alt inkomstuppgifter inom sjukförsäkringen fortlöpande med hjälp av ADB skall föras över lill förmedlingsorganen.

Datainspektionen har emellertid ställt sig avvisande till all den av bostadsstyrdsen angivna metoden tillämpas.

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat är jag inte beredd all nu la slällning till frågan om lämpligt tillvägagångssätt när det gäller att 11 kännedom om den bidragssökandes förmögenhet och om sådana inkomst-förändringar som skall påverka det utgående bidragets storlek. Jag finner att dessa frågor behöver övervägas ytteriigare.

Enligt de regler som nu gäller skall vid omprövning under året bostadstillägget utgå oförändrat fram till påföljande kvartalsskifte, Eu undantag gäller vid flyttning, då bidraget ändras redan månaden efler den då flyttningen skedde. När nytt bidrag beviljas utgår det först fr. o, m, kvartalet efter det då rätten till bidrag uppkom.

Utredningarna har föreslagit att alla ändringar av bostadsbidragen i fortsättningen skall ske månadsvis. Som motiv för sitt förslag anför de dels den ojämna arbetsbelastning som nu gällande regler skapar hos förmedlingsorganen, dels allmänhetens reaktioner. Bidragslagarna upplever bestämmelsen som orättvis och har svårt att förstå del berättigade i den.

Alla remissinstanser, som har berört frägan, har funnit det angeläget att ändringar kan ske snabbare än i dag. En klar majoritet tillstyrker även utredningarnas förslag om månadsvisa ändringar, Siatskontoret ifrågasätter dock om det är möjligt au ändra bidraget sä snabbi som påföljande månad

Prop. 1975/76:145 102

med hänsyn lill riskerna föratt ändringar i bostads- och familjeförhållanden inle har hunnit registreras i sädan lid all del nya bidragsbeloppet hinner ulgå.

För egen del vill jag tillstyrka förslaget alt alla ändringar av utgående bidragsbelopp görs månaden efter den dä de bidragsgrundande förhållandena har ändrats. Likaså anser jag att bidrag som beviljas för första gängen bör utgä fr. o. m. månaden efter den då rält lill bidrag uppkom med de restriktioner som följer av mitt förslag i det föregående beträffande den tid för vilken bostadsbidrag skall kunna ulgå retroaktivt.

Risker av det slag som statskontoret har påtalat kan dock inte helt uteslutas. Enligt min mening bör i de flesta fall justeringar på grund av för myckel eller för lilel utbetalt bidrag kunna göras i samband med den bidragsutbetalning som följer närmast efter den då ändringen regelmässigt borde ha gjorts. Sä sker för övrigi enligt de regler som nu gäller.

Reglerna om bostadsbidrag har, som jag tidigare har sagt, visst samband med reglema fÖr del inkomstprövade tillägget inom siudiehjälpssysiemel. Det inkomstprövade tillägget bör därför i fortsättningen utgä fr. o. m. månaden efter den dä den studerande har fyllt 17 är. Detta kräver all 3 kap. 3 vj sludiestödslagen (1973:349) ändras. Förslag till sådan ändring kommer senare alt läggas fram av chefen för utbildningsdepartementet.

Av belydelse för det administrativa arbetet är också vilkel lägsta bidragsbelopp som skall betalas ut. Enligt gällande regler utbetalas inte bidrag som understiger 10 kr. i månaden. Beloppet har varit oförändrat sedan är 1969, då bosladstilläggssysiemet infördes. Utredningarna har föreslagit att minimibeloppet höjs lill 20 kr. i månaden med hänsyn dels till alt bidragsbeloppet successivt har ökats, dels till all penningvärdet har förändrats.

Alla remissinstanser som har tagit upp frågan, utom RFV, har tillstyrkt förslaget. RFV hänvisar till att minimibeloppet för utbetalning av folkpension är 12 kr. i månaden.

Jag har i denna fräga samma uppfattning som utredningarna och tillstyrker därför förslaget om all del minsta bidragsbelopp som skall betalas ut skall vara 20 kr. i månaden.

F.n. görs utbetalningarna månadsvis. Om månadsbeloppet understiger 30 kr. kan förmedlingsorganet, om det så finner lämpligt, låta utbetalningen ske halvårsvis. Denna möjlighet ulnyujas i dag av endast tvä kommuner, båda med manuell hantering av bostadsbidragen. Jag finner att denna regel inte längre fyller någon funktion och föreslår att den tas bort.

5.15 Ikraftträdande och kostnader m. m.

De föreslagna ändringarna i regelsystemet bör träda i kraft den 1 januari

1977,

Prop. 1975/76:145 103

Jag beräknar att de totala kostnadema för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll ulan barn enligl de ändrade regler som jag har förordat i det föregående kommer all uppgå till 2 133 milj, kr, för helt år. Statens del av dessa kostnader kan beräknas uppgå lill 1 738 milj. kr. Det innebär en ökning med nära 400 milj. kr. i förhållande till det anvisade anslagsbeloppet under innevarande budgetär. Av statens kostnad torde ca 500 milj. kr. avse de statliga bostadsbidragen.

Anslagsbehovet för budgetåret 1976/77 beräknar jag till 1 570 milj. kr., vilket är en ökning med 225 milj. kr. i jämförelse med anslaget för budgetåret 1975/76.

Frän anslaget bör bestridas kostnaderna för information lill allmänheten rörande bosladsbidragen. Del bör ankomma pä regeringen alt meddela beslämmelser om disposition av medel för delta ändamål.

6. Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de ändringar i grunderna för statiiga och statskommunala bostadsbidrag lill barnfamiljer och hushall utan barn som jag har förordat,

2. till Bostadsbidrag m. m. för budgetåret 1976/77 under tolfte huvudtiteln anvisa ell förslagsanslag av 1 570000 000 kr.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar au genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975/76:145 104

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... ....... 1

Utdrag ur regeringsprotokoUet den 26 februari 1976. ....... 3

1 Inledning....................................................... ....... 3

2 Gällande bestämmelser..................................... ....... 5

3 Boende- och bosladsfinansieringsulredningarna..... ....... 8

3.1......................................................... Boende- och inkomstförhällanden för hushåll med bostadsbi
drag ....................................................... ....... 8

3.1.1 Barnfamiljer....................................... 8

3.1.2 Hushåll ulan barn................................ 10

3.1.3 Pensionärer....................................... II

3.1.4 Sambandet inkomst - bostadspris - bostadsstandard

- bostadstillägg.................................. 12

3.1.5 Bidragsbehov i framliden....................... 14

3.1.6 Inkomsten som mätare på ekonomisk bärkraft,,.. 15

3.2 Allmänna överväganden.............................. 17

3.2.1 Bostadsbidragens syfte....................... ..... 17

3.2.2 Behovet av samordning....................... ..... 18

3.2.3 Beskattning av bostadsbidrag............... ..... 19

3.3 Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn .... 22

3.3.1 Utformning........................................ ..... 22

3.3.2 Övre hyresgränser.............................. ..... 26

3.3.3 Särskilda frågor.................................. ..... 28

3.4 Bostadsbidrag till folkpensionärer.................. ..... 32

3.4.1 Utformning........................................ 32

3.4.2 Utjämning av beloppen........................ 33

3.4.3 Likartade regler i övrigi........................ 34

3.4.4 Rätt för vissa folkpensionärer att få bostadsbidrag till hushåll utan barn 34

3.5 Inkomstprövning........................................ 36

3.5.1 Inledande synpunkter.......................... 36

3.5.2 Olika möjligheter lill inkomstprövning....... 36

3.5.3 Överväganden och förslag.................... 39

3.6 Ansvarigt organ......................................... ..... 40

3.6.1 Frågans tidigare behandling.................. ..... 40

3.6.2 Skäl för och emot försäkringskassorna.... ..... 40

3.6.3 Tillsynsmyndighet, besvärsordning......... ..... 42

3.6.4 Förslag............................................. ..... 42

3.7 Administrativa rutiner.................................. ..... 43

3.7.1 Allmänna mål..................................... 43

3.7.2 Förenklat ansökningsförfarande............. 44

3.7.3 Förändringar under löpande budgetär..... 46

Prop. 1975/76:145 105

3.7.4 Reiroaktivitet..................................... ..... 47

3.7.5 Minimibelopp...................................... ..... 47

3.7.6 Förmögenhet..................................... 48

3.7.7 Bostadsuigiftsberäkning....................... 48

3.8 Kostnader för bostadsbidragen och fördelning stal/kommun 49

3.8.1 Nuvarande........................................ 49

3.8.2 Kostnadsökningar lill följd av utredningarnas förslag 50

3.8.3 Kostnadsfördelning stat/kommun........... 50

3.8.4 Genomförande................................... ..... 51

3.9 Reservationer och särskilda yttranden........... ..... 51

4 Remissyttrandena .......................................... 53

4.1 Boende- och inkomslförhållanden för hushåll med bostadsbidrag 53

4.2 Allmänna överväganden.............................. ..... 53

4.3 Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn .... 55

4.3.1 Utformning........................................ ..... 55

4.3.2 Övre hyresgränser.............................. ..... 58

4.3.3 Särskilda frågor.................................. 59

4.4 Bostadsbidrag till folkpensionärer.................. 64

4.4.1 Utformning........................................ 64

4.4.2 Räu för pensionärer all fä bidrag för hushåll ulan bam 64

4.5 Inkomstprövning........................................ 65

4.6 Ansvarigt organ m, m................................. 67

4.7 Administrativa rutiner................................. 69

4.7.1 Förenklat ansökningsförfarande............. ..... 69

4.7.2 Förändringar under löpande bidragsår..... ..... 70

4.7.3 Reiroaktivitet..................................... 71

4.7.4 Minimibelopp...................................... ..... 71

4.7.5 Förmögenhet..................................... 71

4.7.6 Bostadsuigiftsberäkning....................... 71

4.8 Genomförande........................................... ..... 71

4.9 Kostnadsfördelning stal/kommun................... ..... 72

5 Föredraganden............................................... ..... 74

5.1 Historik.................................................... ..... 74

5.2 Motiv och principer för bostadsbidrag............ ..... 77

5.3 Terminologi............................................... 80

5.4 Beskrivning av bidragsmollagarna.................. 80

5.5 Bostadsbidragets konstruktion...................... .... 81

5.6 Inkomstprövningsregler............................... .... 88

5.7 Sammanboendebegreppel............................ .... 90

5.8 Åldersgränser............................................ .... 92

5.9 Hyreshöjningar under året........................... .... 93

5.10 Reiroaktivitet............................................ .... 93

5.11 Bam på institution...................................... .... 95

Norm IP	Utredningarnas
	förslag
1 rk	2 rk
2 rk	2 rk
2 rk	3 rk
3 rk	3 rk
3 rk	4 rk
4 rk	5 rk
4 rk	6 rk