Prop. 1975/76:130

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-04

Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjehn-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om stödåtgärder på fiskets område, m. m.

1 Inledning

Statens jordbruksnämnd har den 13 januari 1976 lagt fram förslag till reglering av prisema på fisk under budgetåret 1976/77, m. m.

Fiskerikommittén (Jo 1975:07) har i skrivelse den 15 januari 1976 föreslagit ökal slatligt stöd lUl säkerhetsutrastning på fiskefartyg.

Fiskeadminislrativa utredningen (Jo 1970: 25) avlämnade i december 1973 betänkandet (Ds Jo 1973: 3) Ny statlig fiskeadministration.

Efler remiss har yttranden över belänkandet avgetts av vattenöver-domstolen, kammarkoUegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens vatlenfaUsverk, domänverket, länsstyrelsema, kompelenskommitlén. Landstingsförbundet, Svenska samemas riksförbund. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund. Svenska kraftverksföreningen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Stalstjänstemannaförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Föreningen statens fiskeritjänslemän, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges fiskares riksförbund samt Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Lantbraksstyrelsen har bifogat yttranden av lantbraksnämnderna.

1 Statssekreteraren Ulf Lönnqvist, ordförande, överdirektören Lennart Han
nerz, kaptenen Carl Eric Hedin, departementsrådet Bengt Johansson, depar
tementsrådet Ingvar Lindström, ombudsmannen Thure Mattsson, byråchefen
Karl Säkk, avdelningsdirektören Sigmund Versländig och riksdagsledamoten
Georg Åberg.

2 Kanslirådet Claes Senning, ordförande, riksdagsledamoten Erik V. Jo
hansson och avdelningsdirektören Lillemor Kåhre.

Prop. 1975/76:130 4

Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av bl. a. fiskeriintendenterna. Andra remissinstanser har bifogat yttranden från olika myndigheter, organ och sammanslutningar.

I prop. 1975/76: 100 (bil. 11 s. 60) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskUd proposition i ämnet, för budgetåret 1976/77 beräkna till Fiskeristyrelsen ett förslagsanslag av 9 429 000 kr., till Fiskeriintendenter m. m. ett förslagsanslag av 1 384 000 kr. och tUl Främjande i allmänhet av fiskerinäringen ett reservationsanslag av 300 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2 Stödåtgärder på fiskets område 2.1 Reglering av prisema på fisk, m. m.

2.1.1 Nuvarande ordning

Prisregleringen pä väst- och sydkusten innebär att prisregleringsföreningen Svensk fisk, ekonomisk förening, fastställer minimipriser på viktigare fiskslag. Härigenom möjliggörs för fiskarna att få ut lägst dessa priser för den fisk som säljs till konsumtion inom landet eUer för export tiU sådana länder där införsel inte är centraliserad. Den fisk som inle kan säljas till fastställda minimipriser övertas av föreningen Svensk fisk. Den övertagna fisken säljs inom landet till djurföda eller lill beredning av fiskmjöl och för export tUl länder med centraliserad införsel. Föreningen får dessutom under vissa föratsättningar avsätta överskotlskvantiteter även till andra länder än sädana som har centraliserad införsel till priser som understiger minimipriset. Om särskilda skäl föreligger kan detta också tillfälligtvis ske vid avsättning på den inhemska marknaden. För fisk som har övertagits av föreningen Svensk fisk utbetalas till fiskaren ett garantipris. Minimipriset skall normalt överstiga garantipriset. Föreningen har dock möjlighet att påverka marknadsutvecklingen genom att i vissa fall fastställa ett minimipris som understiger garantipriset. Vidare lämnas prisutjämningsbidrag och regionalt fraktstöd.

Regleringsåtgärderna på ostkusten omfattar strömming samt på försök viss torsk. Prisregleringen för strömming omfattar de kvantiteter som tas emot av fiskförsäljningsföreningar anslutna till Ostkustfisk, centralförening u.p.a. Föreningarna får själva bestämma priserna på strömming för olika ändamål och avsätta överskotten. Föreningen Svensk fisk beslutar om det prisstöd som utgår som tillskott tUl de priser som medlemmarna i fiskförsäljningsföreningarna får ut för strömming som säljs lill djurföda eller exporteras. Som ett led i samordningen av prisregleringssystemen på de olika kuststräckoma kommer de nuvarande formerna för prisstöd tUl strömming på ostkusten att ersättas av minimi- och garantiprisreglering.

Prop. 1975/76:130 5

Prisregleringen för torsk pä ostkusten infördes i maj 1975 och omfattar fångster som tas emot av vissa förstahandsmottagare på Gotland och i Kalmar län. Regleringen är i huvudsak utformad enligt systemet på väst- och sydkusten.

Prisregleringarna finansieras med medel ur prisregleringskassan för fisk som förvaltas av statens jordbruksnämnd. Till kassan förs prisreglerings- och införselavgifter, särskilda avgifter föf strömming och torsk från ostkusten samt ränta på innestående medel och — i förekommande faU — vissa fettvaruavgifter.

Prisregleringsavgift tas ut på såväl svenskfångad saltvattensfisk som importfisk av motsvarande slag. På västkusten utgår avgift på flertalet fiskslag. För fisk som förs i land på sydkusten tas avgift ut på sill, torsk, horngädda, skrubba och rödspätta, I princip utgår avgift inte för fisk som säljs för annat ändamål än förbrakning tiU människoföda. På svenskfångad fisk utgår avgiften med 3 % av inköpspriset — lägst minimipriset — och på importerad fisk med belopp som motsvarar denna avgift. För saltad, sockersaltad eller kryddad sill som importeras eller bereds ombord på svensk fiskebåt är dock avgiften 0,2 % av värdet. Avgiften erläggs av förstahandsköpare resp. importörer. För viss import av filéad färsk, kyld eller fryst torsk, kolja, gråsej, vitling eUer kungsfisk utgår dessutom införselavgift. Avgifterna tas ut med stöd av lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskels område.

På ostkusten utgår f. n. ingen statlig avgift, men enligt grunderna för prisregleringen på strömming inbetalas särskilda avgifter till jordbraks-nämndens prisregleringskassa av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar som är anslutna till centralföreningen Ostkustfisk. Under innevarande budgetår kommer denna avgift att ersättas med statlig prisregleringsavgift. För torsk som förs i land inom de områden på ostkusten som omfattas av regleringen inbetalar berörda förstahandsmottagare en särskild avgift med 5 öre/kg.

Budgetåret 1974/75 uppgick inkomsterna i prisregleringskassan till totalt 9,5 milj. kr. Av. detla belopp svarade prisreglerings- och införselavgifter för 7,3 milj. kr., strömmings- och torskavgifter på ostkusten för 0,45 milj. kr. och ränteinkomster på medel som innestår i kassan för 1,8 milj, kr. Några fettvaraavgifter har under året inte överförts till prisregleringskassan. Utbetalningarna från kassan uppgick sammanlagt tiU 9,4 mUj. kr. Därav utbetalades tUl föreningen Svensk fisk 7 milj. kr. TUl Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa utbetalades i bidrag 2 milj. kr. och tUl Sveriges fiskares riksförbund 0,1 milj. kr. i organisationsbidrag. BehåUningen i prisregleringskassan för fisk uppgick den 30 juni 1975 tiU 24 milj. kr.

Budgetåret 1974/75 förfogade föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten över sammanlagt 8,5 milj. kr. Från prisregleringskassan för fisk tUlfördes föreningen 7 milj. kr. och ränteinkomsterna på för-

Prop. 1975/76:130 6

eningens egna medel var 1,5 milj. kr. Föreningen har för prisreglerings-åtgärder m. m. tagit i anspråk 14,3 milj. kr., varav inemot 0,6 milj. kr. för avsättningsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet. Underskottet på 5,8 mUj. kr. har täckts av medel från föreningens konjunkturutjämningsfond, som vid verksamhetsårets slut visade en behållning på 14 milj. kr.

För att bestrida kostnaderna för prisregleringsverksamheten budgetåret 1975/76 får föreningen Svensk fisk enUgt riksdagens beslut ett belopp av 7,5 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk. Föreningen får dessutom använda de ränteinkomster som under budgetåret uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond. Regeringen beslöt den 26 juni 1975 på grand av akuta svårigheter inom fisket ställa ytterUgare 2 milj. kr. av medel från prisregleringskassan för fisk till föreningens förfogande för särskilda stödåtgärder. Samtidigt medgav regeringen föreningen att för förluster som uppstår i samband med stödåtgärder disponera 4 milj. kr. ur konjunkturutjämningsfonden.

Riksdagen (prop. 1975/76: 101, JoU 1975/76: 31, rskr 1975/76:144) har beslutat atl för budgetåret 1975/76 anvisa 7 milj. kr. av budgetmedel till prisreglerande åtgärder på fiskels område.

2.1.2 Statens jordbruksnämnd

Efler överläggningar raed fiskets förhandlingsdelegation har jordbruksnämnden lagt fram förslag beträffande regleringen av priserna på fisk under budgetåret 1976/77, m. m.

Jordbruksnämnden anför att fiskets förhandlingsdelegation vid överläggningarna har föreslagit att föreningen Svensk fisk för finansieringen av den löpande verksamheten från prisregleringskassan skall erhåUa 17 milj. kr., vilket är 7,5 milj. kr. mer än vad som utgår innevarande budgetår. Föreningen skall enligt förhandlingsdelegationens förslag liksom tidigare för verksamheten få använda räntor på egna och konjunkturutjämningsfondens medel, vilka beräknas tiU omkring 0,5 milj. kr. Delegationen har således ansett att ett medelsbehov av 17,5 mUj. kr. föreligger för den löpande verksamheten under budgetåret 1976/77.

Fiskets förhandlingsdelegation har dessutom föreslagit att konjunkturutjämningsfonden skaU tillföras 10 mUj. kr. av budgetmedel. Vidare har förhandlingsdelegationen föreslagit att prisregleringsavgift införs för räka, för att göra det möjligt att vid behov genomföra prisreglering. Delegationen har förutsatt att det nuvarande prisstödet för strömming på ostkusten ersätts med det regleringssystem som tillämpas på väst- och sydkusten.

Jordbruksnämnden framhåller att den internationella marknadssituationen på fiskområdet under de senaste åren har kännetecknats av starka och tvära förändringar. Enligt nämnden är det f. n. svårt att bedöma om marknadssituationen under nästa budgetår kommer att

Prop. 1975/76:130 7

motivera den föreslagna medelstiUdelningen. Även om marknadsutvecklingen under den senaste tiden tyder på en viss förbättring har nämnden velat möjliggöra ökade stödinsatser, om sådana skulle visa sig påkallade. Nämnden föreslår att Svensk fisk för den löpande verksamheien under budgetåret 1976/77 tillförs 17 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk. Jordbmksnämnden framhåller atl ca 7 milj. kr. av del föreslagna beloppet bör betraktas som en extraordinär insats. Nämnden förutsätter att prisregleringsverksamheten bedrivs i enUghet med meddelade direktiv och inte påverkas av att medelstiUgången kan komma att överstiga behovet. Till den del beloppet inte behöver tas i anspråk under året överförs det till föreningens konjunkturutjämningsfond och står då alltjämt till förfogande för prisreglering under kommande år. Nämnden framhåller vidare att en medelstilldelning från prisreglerings-kassan av den storlek som nu föreslagits kommer att väsentligt reducera kassans behållning. Föreningen bör enhgt nämnden liksom tidigare få använda de ränteinkomster som uppkommer hos föreningen och dess konjunkturutjämningsfond och vilka vid fondens nuvarande behåUning kan beräknas tiU 0,5 milj. kr.

De medel som föreslås för den löpande verksamheten är avsedda att täcka såväl kostnaderna för den egentUga prisregleringsverksamheten som föreningens utgifter under budgetåret för marknadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet.

Jordbruksnämnden erinrar om att föreningen Svensk fisk vid särskilda behov kan disponera intill en fjärdedel av konjunkluruljämningsfonden för den löpande verksamheten. Fondens behållning får dock inte utan regeringens särskilda medgivande understiga 10 milj. kr. Jordbruksnämnden anser inte att den bör ta stäUning tUl förhandlingsdelegationens förslag att förstärka konjunkturutjämningsfonden med 10 milj. kr. av budgetmedel.

Inom föreningen Svensk fisk undersöks f. n. förutsättningarna för stöd tiU det svenska räkfisket. Bl. a. undersöks möjUgheterna att inordna räka i prisregleringen. I anslutning till förhandlingsdelegationens förslag och mot bakgrund av bl. a. det svenska räkfiskets relativt stora omfattning och ekonomiska betydelse hemstäUer jordbruksnämnden om bemyndigande att medge att den statliga prisregleringen utvidgas till att omfatta svenskfångad räka. Nämnden föreslår vidare att den bemyndigas atl införa prisregleringsavgift på såväl svenskfångad som importerad räka. Avgifl bör ulgå på räkor hänförliga till tulltaxenr 03.03 och 16.05. För kokta räkor med skal bör avgiften faststäUas till högst 20 öre/kg och för råa räkor med skal till högst 10 öre/kg. För övriga räkor (råa ulan skal samt beredda eller konserverade) förutsätts avgiften bli avvägd med ulgångspunkt i avgiften på råa räkor med skal. Avgiften torde därmed i regel inte komma atl överstiga 3 % av förstahands-värdel resp. importvärdel.

Prop. 1975/76:130 8

Jordbraksnämnden beräknar att den föreslagna avgiftsbeläggningen kommer att medföra att prisregleringskassans inkomster ökar med omkring 2,5 milj. kr. per år.

Som ett led i samordningen av regleringarna på de olika kuststräckorna kommer som förat nämnts de nuvarande formerna för prisstöd för strömming på ostkusten under innevarande budgetår att ersättas av det minimi- och garantiprissystem som tillämpas på väst- och sydkusten. Nämnden föratsätter i samband härmed att stathg prisregleringsavgift införs för ostkustströmming i stället för de särskilda avgifter som medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar som är anslutna tUl centralföreningen Ostkustfisk f. n. betalar in till nämndens prisregleringskassa. För oslkustströmming kommer således i fortsättningen att gälla samma grander och riktlinjer för prisregleringen som för väst- och sydkusten. Om vissa avsteg härifrån skulle behöva göras, bör nämnden få medge sådana.

Jordbruksnämnden föreslår vidare att, i likhet med vad som gällt under de senaste åren, högst 1 milj. kr. av de fettvaruavgifter som utgår vid härdning av sillolja av inhemskt ursprung, med avdrag för vad som kan beräknas restilueras vid export, skall föras över till prisregleringskassan för fisk.

Jordbruksnämnden anhåller om bemyndigande att under budgetåret 1976/77, i huvudsakUg överensstämmelse med de grunder som gäUer under innevarande budgetår, ta upp prisregleringsavgifler och besluta om att utbetala medel ur prisregleringskassan för att bestrida kostnaderna för fiskprisregleringen.

De allmänna riktlinjerna för prisregleringen som fastställts av statsmakterna bör enligt jordbruksnämnden i huvudsak gälla oförändrade under budgetåret 1976/77. Nämnden bör dock få medge att andra former för prisstöd än minimi- och garantiprisreglering får tillämpas vid särskilda förhållanden.

Jordbruksnämnden erinrar om att importen av fisk — inom ramen för gäUande internationella bindningar — av nämnden får regleras i den omfattning, som är nödvändig för att upprätlhåUa prisregleringssystemet.

Nämnden anhåUer om bemyndigande att även under budgetåret 1976/77 få använda erforderligt belopp från prisregleringskassan för att täcka kostnaderna för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver.

I samband med överläggningarna med statens jordbruksnämnd har fiskets förhandlingsdelegation hemställt att 125 000 kr. av medel från prisregleringskassan för fisk lämnas som organisationsbidrag till Sveriges fiskares riksförbund. Nämnden erinrar om att riksförbundet under vart och ett av de tre senaste budgetåren beviljats 100 000 kr. från prisregleringskassan. Höjningen motiveras med förbundets ökade arbets-

Prop. 1975/76:130 9

uppgifter. Nämnden vill inte motsätta sig att anslag till förbundets verksamhet utgår av prisregleringsmedel.

Jordbraksnämndens förslag har lagts fram i samförstånd med nämndens konsumentdelegation.

2.2 Stöd till säkerhetsfrämjande utrustning

2.2.7 Nuvarande ordning

Bidrag kan f. n. ulgå för radiotelefon och livräddningsflotte på fiskefartyg. Bidrag till radiotelefon kan lämnas för inköp av såväl större radiotelefonanläggning som kortvågsanläggning och utgå med högst 3 000 kr. per anläggning. Bidrag tiU livräddningsflotte utgår med högst 1 000 kr, per flotte. Bidrag lämnas i första hand för flotte tiU fiskefartyg under 50 bruttoton. Bidragen utbetalas från reservationsanslaget Främjande i aUmänhet av fiskerinäringen under nionde huvudtiteln.

2.2.2 Fiskerikommittén

Fiskerikommittén anför att riskerna för olycksfall i arbetet är stora inom fisket. Med tillfredsstäUande säkerhetsutrustning kan dock riskerna minskas betydligt.

En tUlfredsstäUande säkerhetsutrustning kräver enligt kommittén stora investeringar, som i och för sig inte ger någon ekonomisk avkastning. Med hänsyn till de svårigheter som råder inom fisket finns det enUgt kommittén risk för att säkerheten eftersatts. Kommittén anser därför att särskilda statliga insatser för att främja säkerheten för fiskets utövare är motiverade. Kommittén föreslår att statligt bidrag lämpas tiU anskaffande av livräddningsflotte, brandskyddsulrustning och ekolod. Bidraget föreslås utgå med 80 % av anskaffnings- och installationskostnaderna för sådan utrustning som svarar mot gällande minimikrav för ifrågavarande fiskefartyg.

Dessutom bör enUgt kommittén bidrag utgå för radar och radiotelefon, vilken utrustning f. n. inte är obUgatorisk för fiskefartyg. Bidrag tiU radiotelefon bör enligt kommittén lämnas för sådan UKW-anlägg-ning, VHF-anläggning eUer gränsvågsanläggning, vilken godkänts av televerket. För radar bör bidrag ges för en för fartyget i fråga lämplig anläggning. Bidraget bör utgå med 80 % av den del av godkänd anskaffningskostnad som Ugger under 10 000 kr., med 40% av den del av kostnaden som ligger mellan 10 000 kr. och 20 000 kr. och med 20 % av den del av kostnaden som ligger mellan 20 000 kr. och 50 000 kr. Bidrag bör inte utgå för del av anskaffningskostnad som överstiger 50000 kr. InstaUationskostnader bör få räknas in i anskaffningskostnaden. Fiskerikommittén, i vUken ingår representanter för Sveriges fiskares riksförbund, är enig i sitt förslag.

2t Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 130

Prop. 1975/76:130 10

3 Den statliga fiskeadministrationen 3.1 Fiskeristyrelsens organisation

3.1.1 Fiskeadministrativa utredningen, m. m.

Fiskeristyrelsen inrättades den 1 juU 1948 och förlades redan från början tiU Göteborg. Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden angående fiske och fiskerinäringen i den mån sådana ärenden inte ankommer på annan myndighet. Den skall beakta såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets intressen. Styrelsen är chefsmyndighet bl. a. för fiskeriintendentorganisationen.

Personalantalet uppgår tiU 94 varav 30 handläggare. Inom styrelsen finns fem organisationsenheter som är direkt understäUda verkschefen. Dessa är byrån för saltvattensfisket, byrån för sötvattensfisket och administrativa byrån samt havsfiskelaboratoriet och sötvattenslabora-toriet. Havsfiskelaboratoriet omfattar en biologisk enhet i LysekU och en hydrografisk enhet i Göteborg. Till hydrografiska enheten hör en undersökningsstation på Stora Bornö i Gullmarsfjorden. Sötvattens-laboratoriet är förlagt till Drottningholm.

Fiskeadministrativa utredningens förslag syftar till en anpassning av fiskeristyrelsens organisation till de ökade krav som utvecklingen av fisket ställer på styrelsen vad gäller dels fiskerinäringens rationaUsering, dels vården och utnyttjandet av fiskbestånden. Enligt förslaget skall fiskeristyrelsen under en styrelse och en överdirektör organiseras på tre huvudenheter, nämligen en administrativ enhet, en enhet för fiskets rationalisering och en enhet för fiskevård, undersökning och forskning m. m.

Förslaget innebär vissa ändringar i fråga om antalet ledamöter i styrelsen och styrelsens sammansättning. Nu gäUer att styrelsen skall beslå av verkschefen, som är överdirektör och styrelsens ordförande, samt minst fem andra ledamöter. F. n. ingår i styrelsen fyra företrädare för yrkesfisket, varav tre för saltsjöfisket och en för sötvattensfisket, samt en företrädare för fiskhandeln och en för fritidsfisket. Vid behandUng av ärende som rör undersöknings- eller försöksverksamhet ingår ytterUgare fyra ledamöter i styrelsen, som,regeringen utser särskilt bland företrädare för den vetenskapliga forskningen. Utredningen föreslår att antalet ledamöter skall ökas med en till åtta samt att i styrelsen skall ingå, förutom verkschefen som ordförande, fyra representanter för fiskerinäringen varav minst tre för yrkesfisket, en representant för fritidsfisket och två representanter för aUmänna intressen. Arrangemanget med fyra vetenskapUga ledamöter föreslås vara kvar.

Enheten för fiskets rationalisering omfattar enligt utredningens förslag en enhet för yrkesfisket och en enhet för fritidsfisket. Enheten för fiskevård, undersökning och forskning föreslås omfatta tre underenheter, nämligen havsfiskelaboratoriet, sötvattenslaboratoriet och en

Prop. 1975/76:130 11

enhet för övergripande frågor och samordning av laboratoriernas verksamhet. Förslaget tiU ny organisation innefattar visst tiUskott av tjänster. Dessutom har utredningen funnit att några av fiskeristyrelsens arbetsuppgifter kräver personalförstärkning.

3.1.2 Remissyttrandena

Vad gäUer styrelsens sammansättning biträder fiskeristyrelsen förslaget att även representanter för vissa allmänna intressen skaU ingå i styrelsen. Däremot anser styrelsen att den nuvarande representationen för fiskerinäringen och fiskhandeln bör behåUas. Sveriges fiskares riksförbund uttalar sig också för att nuvarande representation för yrkesfisket behåUs men delar utredningens uppfattning beträffande antalet ledamöter.

Några remissinstanser förordar minskad representation för yrkesfisket i styrelsen. Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser det vara tUlräckligt att yrkesfisket representeras av en företrädare för fisket och en för industrin. Däratöver bör ingå representanter för fritidsfisket, vattenägareintresset, naturvårdsverket samt kommunförbundet. För representation för vattenägareintresset uttalar sig även Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevattenägareförbund.

Utredningens förslag till ny organisation under verksledningen har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Fiskeristyrelsen avstyrker dock förslaget att laboratorierna skall ingå som underenheter i utredningsenheten. Fiskeriforskningen bör enligl styrelsen inte direkt hänföras till denna enhet. Riktiinjema för forskningen föreslås liksom hittills fastställas av styrelsen i plenum. Även SACO och Föreningen statens fiskeritjänslemän samt avdelningsföreståndarna för laboratorierna uttalar sig för att laboratorierna jämställs med övriga huvudenheter.

Remissinstanserna har i aUmänhet inte uttalat sig närmare om fiskeristyrelsens personalbehov. Statskontoret bedömer det som önskvärt att styrelsen får möjlighet att på ett kraftfullt och inträngande sätt verka för fiskerinäringens främjande vad gäller planering för den framlida utvecklingen, teknisk och ekonomisk rådgivning m. m. Fiskeristyrelsen framhåUer särskUt nödvändigheten av förstärkningar på rationaliseringsenheten. Även havsfiskelaboratoriet behöver personalförstärkning.

3.2 Den lokala fiskeadministrationen

3.2.1 Nuvarande ordning

Statens lokala uppgifter på fiskets område administreras främst av fiskeriintendentorganisationen och lantbraksnämnderna. Länsstyrelserna har planeringsfunktioner samt vissa beslutsfunktioner på fiskets om-

Prop. 1975/76:130 12

rade. Chefsmyndigheter för fiskeriintendentorganisationen och lantbruksnämnderna är fiskeristyrelsen resp. lantbruksstyrelsen.

Fiskeriintendentorganisationen. Organisationen omfattar fem distrikt för sötvattensfisket och två distrikt för kust- och havsfisket. Gränserna för sötvattensdistrikten följer vissa vattendelare.

I varje distrikt finns en fiskeriinlendent som chef. Enligt beslut av fiskeristyrelsen är fiskeriintendenterna i sötvattensdistrikten f. n. stationerade i Luleå, Hämösand, Gävle, Örebro och Göteborg. Intendenten i västerhavets distrikt är stationeråd i Göteborg och intendenten i österhavets distrikt i Kalmar.

Det åhgger fiskeriintendent särskilt att uppmärksamma fiskets tillstånd i distriktet samt verka för fiskets utveckling och för god fiskevård. Intendenten skall samverka med lantbruksnämnderna inom distriktet samt lämna råd och anvisningar tiU lantbruksnämndernas fiskerikonsu-lenter. TiU intendentens arbetsuppgifter hör också att lämna aUmänheten råd och upplysningar i fiskefrågor. Vidare skall intendenten göra undersökningar av och beskrivningar över fiskevatten i distriktet, i samarbete med länsstyrelsen söka motverka vattenföroreningar och andra for fisket skadliga ingrepp i fiskevatten samt följa fiskets utveckling i sjöar och vattendrag som berörs av vattenbyggnadsföretag. På begäran skall intendenten tillhandagå domstolar och andra myndigheter som sakkunnig.

Övrig personal i distriktet skall biträda fiskeriintendenten vid utredningar om vattenföretags inverkan på enskilt fiske. Personalen får tillfälligt anlitas även för andra uppgifter.

Kostnaderna för de sju fiskeriintendenterna och ytterligare sju hos intendenterna placerade tjänstemän bestrids från förslagsanslaget Fiskeriintendenter m. m. För fiskeutredningar i enskilda vattenmål finns vid de tre nordligaste sötvattensdistrikten anställd särskild personal vars antal uppgår lill 54. Därav är 19 handläggare och 35 övrig personal. 29 är uppförda på personalförteckning som extra ordinarie. Kostnaderna för denna personal finansieras med ersättningar som tas tUl uppbörd under förslagsanslaget Kostnader för fiskeutrediungar i vattenmål m. m.

Bestämmelser om ersättning för uppdrag som fiskerUntendent utför med anledning av företag enligt vattenlagen finns i kungörelsen (1962: 454) om ersättning för uppdrag som utförs av fiskeriintendent (fiskeri-intendentstaxa) (ändrad 1969:585). Taxeinkomsterna för budgetåret 1975/76 beräknas av fiskeristyrelsen till ca 80 000 kr. Styrelsen fastställer grunder för den ersättning som uppbärs för fiskeutredningar i enskilda vattenmål. Kostnadstäckningen är 100 %.

Lantbruksnämnd. Förutom uppgifter inom lanlbrakets område skall lantbruksnämnd även handlägga frågor inom fiskets område som enligt särskilda bestämmelser ankommer på nämnden. Vad gäller fiske åligger det särskilt nämnden att verka för bildande av fiskevårdsområden.

Prop. 1975/76:130 13

Nämnden skaU biträda bl. a. fiskeriintendenten om det kan ske utan att nämndens egna arbetsuppgifter eftersatts.

Arbetet inom lantbruksnämn,d leds av lantbruksdirektören. Frågor inom fiskels område behandlas i lantbruksnämndens produklionsdelega-tion. Ledamöter av produktionsdelegalion är lantbruksdireklören och högst fyra andra ledamöter som lantbraksnämnden utser särskilt bland nämndens ledamöter. TUl varje lantbraksnämnd är dessutom knuten en fiskerinämnd med beredande och rådgivande funktioner. TUl fiskeri-nämnd har vanligen delegerats uppgiften all bereda ärenden om lånegaranti tUl fiskeföretag samt om fiskerilån. Beslut i låne- och stödärenden fallas av fiskeristyrelsen. Fiskerinämnd skall bestå av de ledamöter som lantbruksnämnden utser, däribland representanter för inom länet verksamma yrkesfiskare, för fritidsfiskarorganisation, för hushållningssällskap samt i de tre nordligaste länen även för domänverket.

Lantbruksnämnd handlägger i regel endast fiskefrågor inom länet. Fyra lantbraksnämnder har ålagts ansvaret för fiskefrågor över länsgränserna. Sålunda svarar lantbruksnämnden i Värmlands län för fisket i Vänern, lantbruksnämnden i Jönköpings län för fisket i Vättern, lantbruksnämnden i Stockholms län för fisket i Mälaren och lantbruksnämnden i Örebro län för fisket i Hjälmaren. Vid beredning av ärenden i fiskerinämnderna som rör fisket i nämnda sjöar ingår representanter för fiskerinämnderna i övriga berörda län.

Vid lantbraksstyrelsen finns inte särskild personal anställd för handläggning av frågor som gäller fisket. Vid lantbruksnämnderna finns för ändamålet sammanlagt 41 fiskerikonsulenter. Fyra sysslar enbart med frågor på fritidsfiskets område och deras verksamhetsområden sträcker sig över flera län. Sådan fritidsfiskekonsulent hör till lantbruksnämnden i det län där han är stationerad. Övriga lantbruksnämnder inom konsulentens verksamhetsområde får begära erforderligt biträde hos vederbörande lantbruksnämnd.

Vid varje lantbruksnämnd finns minst en fiskerikonsulent. Lantbruksnämnderna i Stockholms, Jönköpings och Värmlands län har dessutom var sin fiskerikonsulent för fisket i resp. Mälaren och Hjälmaren, Vättern och Vänern. Av fritidsfiskekonsulenterna är en stationerad vid lantbraksnämnden i Kronobergs län med nio län i södra Sverige som verksamhetsområde. En är stationerad vid lantbruksnämnden i Örebro län med nio län i mellersta Sverige som verksamhetsområde. En är stationerad vid lantbruksnämnden i Västemorrlands län med tre län i meUersta Norrland som verksamhetsområde. Den fjärde fiskerikonsulenten är stationerad vid lantbraksnämnden i Norrbottens län och svarar för de två nordUgaste länen.

Lantbraksnämnds fiskerikonsulent har i stort sett samma uppgifier i fräga om fiskets tUlstånd och utveckUng, fiskevården, rådgivning lill allmänheten m. m. som åvilar fiskeriintendent. Konsulent skall med-

Prop. 1975/76:130 14

verka i sådana undersökningar och försök beträffande fisket som fiskeristyrelsen eUer fiskeriintendenten uppdrar åt honom. Till uppgifterna hör även att verka för bildande och vidmakthåUande av sammanslutningar bland fiskande av olika kategorier och fiskevattenägare.

I arbetsuppgiftema för fiskerikonsulent ingår vidare bl. a. att medverka i utbildningsverksamhet på fiskerinäringens område, handlägga frägor som rör restituerade bensinskattemedel, biträda lantbraksnämnden i fiskeriläneverksamheten och bereda nämndens yttranden över ansökningar om fiskberedningslån, fiskredskapslån och statsbidrag till fiskehamnar samt att bereda nämndens yttranden och förslag om användning av avgiftsmedel enligt vattenlagen.

Fritidsfiskekonsulents arbetsuppgifter avser rådgivning, planering, förrättningar m. m. för fritidsfiskets behov. Till uppgiftema hör bl. a. att utreda fastighets-, skiftes- och fiskerättsliga frågor, verkställa förrättning enligt lagen om fiskevårdsområden och annan lagstiftning om samfäUda fisken, biträda vid planering av anläggningar för fritidsfisket samt biträda turistorganisationer och enskilda med planering och rådgivning för turistinriktat fritidsfiske.

I den mån fiskerikonsulent utför uppdrag på beställning uttas avgift enligt lantbruksnämndstaxan (1967: 445, omtryckt 1975: 541).

Lantbraksverkets kostnader för fiskets rationalisering uppgick under budgetåret 1974/75 till ca 6,2 milj. kr. Det motsvarade 4% av verkets totala kostnader. Därav betalade arbetsmarknadsstyrelsen 256 000 kr. De kostnadsmässigt tyngsta ärendegrupperna var fiskevård (31 %), utredningar och remisser (22 %) och rådgivning (16 %). I fiskevård ingår provfisken, sjöundersökningar, fiskerättsutredningar, fisketiUsyn m. m. Kostnadema för individueU rådgivning uppgick till drygt hälften av de totala rådgivningskostnaderna för fiskets rationalisering. Ärendegrap-perna fiskerilån och lånegarantier, vattenärenden samt fiskeinventering och statistik upptog vardera 6—7%. Därefter följde fiskeritekniska ärenden (5 %), övriga ekonomiska stödåtgärder (3 %) och bensinskattemedel (2 %).

Länsstyrelse. Länsstyrelsen har det regionalpoUtiska ansvaret för utvecklingen i länet. Förutom planeringsfunktioner i den del de berör fisket har länsstyrelsen även vissa beslutsfunktioner på fiskets område. Bestämmelser om beslutanderätt för länsstyrelsen finns bl. a. i lagen (1950: 596) om rätt tiU fiske, fiskeristadgan (1954: 607), lagen (1960:130) om fiskevårdsområden och vissa kungörelser. TiU länsstyrelsens uppgifter hör bl. a. att meddela tillstånd att sätta ut fast fiskeredskap i allmänt vatten., utfärda länsfiskestadgor med särskilda bestämmelser om fiskets vård och bedrivande samt meddela beslut om bildande av fiskevårdsområde och faststäUa stadgar för fiskevårdsområde.

Personalens kvalifikationer. UtbUdningen av fiskeritjänstemän i den statliga fiskeadminislrationen varierar. Fiskeriinlendenterna och övrig

Prop. 1975/76:130 15

handläggande personal vid intendentskontoren har i regel akademisk UtbUdning. Utbildning av fiskeritjänstemän på konsulentnivå eller därunder skedde tidigare i form av verksutbildning hos fiskeristyrelsen. Enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 1 bil. 11, JoU 1970: 10, rskr 1970: 9) har den utbildningen inordnats i skolorganisationen som en specialkurs i gymnasieskolan.

3.2.2 Fiskeadministrativa utredningen

Allmänna synpunkter. Uiredningen framhåller att administrationen av fisket är sphttrad på flera olUia myndigheter. Enligt utredningen fungerar administrationen beroende på goda kontakter mellan tjänstemännen hos de olika myndigheterna. Uiredningen har dock bedömt det som väsentligt all administrationen samordnas så långl det är möjligt.

Utredningen diskuterar två alternativ i fråga om den lokala fiskeadminislrationen, nämligen dels inordning i länsstyrelsen, dels inrättande av fristående organ.

Som fördelar med inordning i länsstyrelsen pekar utredningen på att kust- och insjöfiskefrågor skulle kunna bättre än nu bevakas i länsplaneringen och att vattenmål, miljöskyddsärenden samt fritidsfiskefrågor har en naturlig anknytning till länsstyrelsen som redan i dag handlägger vissa fiskeärenden.

Enligl utredningen är den främsta nackdelen med en sådan lösning att havsfisket även i fortsättningen skulle ligga utanför länsstyrelsernas regionala planering. Vidare skulle bevakningen av naturUgt sammanhängande vattenområden och stora sjöar, t. ex. Vänern, Vättem, Mälaren, Hjälmaren, Bolmen och Sömmen, försvåras. Dessutom framhåller utredningen att länsstyrelserna skulle förlora en fristående remissinstans som bl. a. från regionalpoUtisk synpunkt bör vara av stor betydelse.

Som skäl för att inrätta fristående regionala organ för.fisket anför utredningen att befälslinjerna blir raka och att organen kan arbeta i områden av fiskeribiologisk betydelse. Utredningen framhåller att större verksamhetsområden dessutom ger bättre möjUgheter att samordna verksamheten över hela landet och mer utrymme för att anpassa den tiU behoven och för service. Nackdelarna med fristående organ är främst att möjligheterna till administrativ och annan service från länsstyrelse, lantbruksnämnd m. fl. organ inle kan fuUt tas till vara. Samförläggning med annan myndighet bör dock eftersträvas på orter där det är möjligt.

Enligt utredningens mening kan effektiva statliga insalser för såväl yrkesfisket som fritidsfisket göras bäst av en särskUd regional administration under fiskeristyrelsen som tar över bl. a. lantbruksnämndernas be fattning med fiskeärenden.

Huvudorganisation. Utredningens förslag innebär att fiskeadministra. tionen under fiskeristyrelsen organiseras i nio regioner med nederbörds-

Prop. 1975/76:130 16

områden som indelningsgrund utan specialisering på söt- och saltvattensfiske. För förvaltnmgen inrättas för varje region en fiskenämnd organiserad som lekmannastyrelse med personal för vilken fiskeriintendent är chef. Personalen i fiskeriintendentorganisationen och i organisationen för utredningar i enskUda vattenmål samt fiskerikonsulenterna vid lantbraksnämnderna förs enligt förslaget över till fiskenämnderna.

Huvuduppgifter för fiskenämnd bör enligt utredningen vara att inom verksamhetsområdet följa fiskets tiUstånd och utveckUng, motverka vattenföroreningar och andra för fisket skadliga ingrepp i fiskevattnen samt verka för god fiskevård och vidta eUer hos fiskeristyrelsen föreslå åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpUga. Utredningen anser att en effektiv samordning av insatser för yrkesfisket och fritidsfisket bör kunna åstadkommas utan att någondera intresset eftersatts.

Utredningen föreslår att ärenden rörande tillstånd att sätta ut fast fiskeredskap i allmänt vatten och tillstånd för utlänning all fiska inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiskezonen förs över från länsstyrelserna till fiskenämnderna. I övrigt föreslår utredningen inte någon omfördelning av fiskeärenden meUan regionala myndigheter. Utredningen understryker emellertid behovet av samråd med fiskenämndema vad gäller bl. a. ärenden angående lokala fiskestadgor, anläggningar för fritidsfiske och skötseln av statens fiskevatten.

Enligt utredningens förslag skall fiskeriintendenten i regionen vara ordförande i fiskenämnds styrelse. I styrelsen föreslås vidare ingå ytterligare högst åtta särskilt utsedda ledamöter. Hälften bör utses av regeringen och hälften av landstingen.

Styrelsen föreslås avgöra frågor om riktlinjer för nämndens verksamhet och andra frågor av slörre principiell natur.

Personalbehov m. m. Fiskenämndemas sammanlagda personalbehov beräknas till 97 tjänster, varav 9 fiskeriintendenter, 13 byrådirektörer, 40 fiskerikonsulenter, 31 biträden och 4 expeditionsvakter.

Behovet av biträdes- och expeditionspersonal har beräknats med ledning av uppgifter bl. a. från lantbruksverket enligt viUta det behövs i genomsnitt ett biträde för två fiskeritjänstemän.

Jämfört med nuvarande förhåUanden innebär förslaget enligt utredningens bedömning på sikt ett i huvudsak oförändrat personalantal i den regionala fiskeadministrationen.

Medel för fiskenämndernas verksamhet bör enligt förslaget anvisas på driftbudgeten under ett nytt förslagsanslag, benämnt Fiskenämnderna m. m. I denna del beräknas organisationsförslaget medföra kostnadsökningar pä ca 1,5 milj. kr.

Taxefrågor. Uiredningen föreslår att fiskeriinlendentstaxan och de bestämmelser för fiskerikonsulenter som finns i lantbraksnämndstaxan skall slopas och ersättas av en taxa för fiskenämnderna. Taxan bör avse aU ersättningsgrundande verksamhet hos nämndema. Med anledning av

Prop. 1975/76:130 17

att kritik frainförts från företrädare för såväl yrkesfisket som fritidsfisket mot att fiskerikonsulenternas rådgivning är belagd med avgift förordar utredningen att fiskeristyrelsen ges generell möjlighet att meddela dispenser t. ex. när det gäller rationalisering av yrkesfisket eUer insatser för fritidsfisket som är av allmän betydelse. De närmare förutsättningama bör utredas av fiskeristyrelsen.

3.2.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag till huvudorganisation har föranlett delade meningar. Förslaget att inrätta nio fiskenämnder tillstyrks bl. a. av vattenöverdomslolen, kammarkoUegiet, riksrevisionsverket, fiskeristyrelsen, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens vattenfaUsverk, fem länsstyrelser. Landstingsförbundet, Svenska kraftverksföreningen, LO och Sveriges fiskares riksförbund.

Majoriteten av remissinstanserna uttalar sig för att administrationen decentraliseras till länen och helt eller delvis inordnas i lantbraksnämnderna eller länsstyrelsema. Hit hör bl. a. lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, domänverket, nitton länsstyrelser. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, TCO och Stalstjänstemannaförbundet.

Statskontoret anser att den föreslagna organisationen sedd ur fiskeribiologisk synpunkt bör vara funktionsduglig. Statskontoret ifrågasätter emellertid om det är lämpligt att bryta ut fiskerisektom från den samhällsplanering som omhänderhas av kommunema och på regional nivå samordnas av länsstyrelsema. Samordnande åtgärder på det regionalpolitiska planet skulle sannolikt kunna beröra även fisket på ett sätt som är värdefuUt för sysselsättning och utkomst. Vidare pekar statskontoret på fritidsfiskets nära samband med länsstyrelsemas planering för naturvård och friluftsliv. Statskontoret anser dock att erfarenhetema från bl. a. 1973 års fiskevattensutredning bör avvaktas. För uppskov uttalar sig även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Utredningens förslag att regiongränserna skall anpassas efter nederbördsområden avstyrks av flertalet remissinstanser som i stället förordar att regiongränsema följer länsgränserna. Hit hör bl. a. samtliga fiskeriin tenden ter.

I fråga om huvuduppgifterna för fiskenämnd tillstyrker kammarkollegiet att ärenden rörande tillstånd att sätta ut fast fiskeredskap i aUmänt vatten förs över från länsstyrelsen tUl fiskenämnden. Kollegiet anser att nämnden även bör få hand om ärenden rörande upplåtelser av rätt tUl fiske med fast redskap vid havsstränder, skär och holmar som omfattas av förordningen 1950: 597. Lantbruksstyrelsen föreslår att även utfärdandet av lokala fiskestadgor förs över. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller dock att det föreligger visst samband mellan nämnda

Prop. 1975/76:130 18

grupper av ärenden och förordar att båda grapperna behålls hos länsstyrelsen. Svenska samernas riksförbund avstyrker att förvaltningen av fiskefrågor som rör samernas fiske och vatten ovan odlingsgränsen och på renbetesf jäUen förs över till fiskenämnd.

Beträffande sammansättningen av fiskenämnds styrelse anser Sveriges fiskares riksförbund att majoriteten av ledamötema bör utses efter samråd med och förslag från fiskels organisationer så att det finns garanti för att yrkesfisket blir tillräckligt representerat. För representation för fritidsfisket och fiskevattenägareintresset uttalar sig bl. a. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges vattenägare förbund och Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Svenska samernas riksförbund förutsätter att samema får oförändrad representation i fråga om de nordligaste fiskenämndema.

Utredningens förslag i fråga om taxa för fiskenämnderna som även omfattar fiskeutredningar i vatlenmål tillstyrks i princip. Fiskeristyrelsen och Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser att avgift inte bör tas ut för rådgivning i fiskefrågor. Riksrevisionsverket föreslår att kostnader för fiskeutredningar finansieras över ett förslagsanslag med möjlighet till differentierade driftbidrag. Avgiften i samband med undersökningar i anledning av vattenexploatering bör baseras på full kostnadstäckning. Taxor bör fastställas av fiskeristyrelsen i samråd med riksrevisionsverket. Statens vattenfaUsverk och Svenska kraftverksföreningen förordar att omläggningen av finansieringen av fiskeutredningar i vattenmål genomförs snarast.

4 Föredraganden

4.1 Stödåtgärder på fiskets område

4.1.1 Reglering av priserna på fisk m. m.

Jag vill erinra om de åtgärder som har vidtagits under innevarande budgetår för att lösa de akuta svårighelema inom fiskerinäringen. Efler förslag från fiskels förhandlingsdelegation beslöt slatsmaktema (prop. 1975: 44, JoU 1975: 8, rskr 1975: 144) att ställa 7,5 milj. kr. av medel från prisregleringskassan för fisk lill föreningen Svensk fisks förfogande för prisreglerande åtgärder under budgetåret 1975/76. Regeringen beslöt den 26 juni 1975 att ställa ytterligare 2 mUj. kr. av prisregleringsmedel till Svensk fisks förfogande för särskilda stödåtgärder. Samtidigt medgav regeringen att Svensk fisk fick använda 4 milj. kr. ur sin konjunkturutjämningsfond för förluster i samband med stödåtgärder. Vidare har efter förslag från fiskerikommittén (Jo 1975: 07) sammanlagt 15 milj. kr. av budgetmedel anvisats för akuta stödåtgärder inom fisket under i huvudsak försia halvåret 1976. Av.beloppet har 7, milj. kr. anslagils tUl regleringsföreningen Svensk fisk för ökat prisstöd. Dessa medel skall av

Prop. 1975/76:130 19

Svensk fisk användas så att i försia hand fiskargrupper med särskilt låga inkomster får inkomstförstärkning.

Efter överläggningar med fiskels förhandlingsdelegation har jordbruksnämnden lagt fram förslag om reglering av priserna på fisk för budgetåret 1976/77, m. m. Förslaget har lagts fram i samförstånd med nämndens konsumentdelegation och innebär bl. a. att föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten under budgetåret 1976/77 skaU tillföras 17 mUj. kr. från prisregleringskassan för fisk. Det föreslagna beloppet innefattar bl. a. 7 milj. kr. för att fullfölja de särskilda stödåtgärderna med inriktning på fiskargrapper med särskilt låga inkomster, som nyligen genomförts efler förslag från fiskerikommittén.

De betydande insalser som under innevarande budgetår har gjorts för att förbättra fiskets situation, bl. a. genom elt ökat prisstöd, måste enligt min uppfattning fullföljas även under budgetåret 1976/77. Jag ansluter mig därför tiU jordbraksnämndens förslag att tillföra föreningen Svensk fisk 17 milj. kr. från prisregleringskassan, varav 7 milj. kr. innebär ett fullföljande av stödåtgärderna tUl fiskargrapper med särskilt låga inkomster. Däratöver anser jag alt 10 milj. kr. av budgetmedel bör tUlföras prisregleringen på fisk som etl ytterligare led i de särskilda stödåtgärder som påbörjats under innevarande budgetår efler förslag av fiskerikommittén. Dessa medel bör användas för att förstärka Svensk fisks konjunkturaljämningsfond.

För den löpande verksamheten under budgetåret 1976/77 bör föreningen Svensk fisk således få använda 17 milj. kr. från prisregleringskassan samt dessutom de ränteinkomster som under detla år uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturaljämningsfond. Vid särskilda behov bör föreningen liksom hittills för den löpande verksamheien få disponera intill en fjärdedel av behållningen i den förstärkta konjunkturutjämningsfonden. Fondens behåUning bör dock inte utan regeringens särskUda medgivande gå under 10 milj. kr. De medel som anslås för den löpande verksamheien bör föreningen få använda även för marknadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet. Vid utformningen av stödåtgärderna bör liksom under innevarande budgetår särskilt beaktas att fiskargrupper med låga inkomster får inkomstförstärkning.

Vid bifall tUl det förslag som jag nu har lagt fram har sammanlagt 17 milj. kr. av budgetmedel anvisats för prisregleringen på fisk under en tid av elt och ett halvt år. Däratöver har kraftigt ökade medel släUls till förfogande från prisregleringskassan för fisk. Detta har möjliggjort en betydande salsnmg på inkomstförstärkning för fiskargrupper med särskilt låga inkomster.

Efter förslag av förhandlingsdelegationen har jordbraksnämnden hemställt om bemyndigande att utvidga prisregleringen till att omfatta svenskfångad räka. Jordbraksnämnden föreslår vidare att prisregleringsavgift införs för svenskfångade och importerade räkor, hänförliga till

Prop. 1975/76:130 20

tulltaxenr 03.03 och 16.05. Avgifien torde inle komma alt översliga 3 % av förstahandsvärdet resp. importvärdet. Även jag anser atl det svenska räkfisket vid behov bör kunna få prisstöd. Jag har därför för avsikt alt senare föreslå regeringen alt lämna jordbraksnämnden begärda bemyndiganden.

Regleringen på ostkusten är utformad på ett annat sätt än på väst-och sydkusten. Under de senaste åren har man försökt alt stegvis samordna regleringarna på de olika kuststräckoma. Som etl led i denna samordning kommer minimi- och garanliprisreglering redan under innevarande budgetår att införas för strömming på ostkusten.

Med undantag för de ändringar som jag nu har föreslagit bör prisregleringen på fiskels område liksom regleringen av importen och exporten av fisk under budgetåret 1976/77 ske i huvudsak på samma sätt som under innevarande budgetår. Regeringen, eller efler dess bemyndigande jordbruksnämnden, bör således få medge att prisstöd utgår genom minimi- och garantipriser, pristillägg, prisutjämningsbidrag och regionalt fraktstöd.

TUl prisregleringskassan för fisk bör liksom under innevarande budgetår föras över högsl 1 milj. kr. av de fettvaruavgifter som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som kan beräknas restilueras vid export.

För alt under budgetåret 1976/77 bestrida koslnaderna för kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver bör jordbruksnämnden få använda medel från prisregleringskassan för fisk. Medel i prisregleruigs-kassan för fisk bör även under nästa budgetår få användas för andra ändamål än vad som förut angetts, om regeringen anser det påkallat vid akuta svårigheter inom fisket.

I Ukhet med fiskets förhandlingsdelegation och jordbruksnämnden anser jag alt 125 000 kr. av medel från prisregleringskassan för fisk bör ställas tUl Sveriges fiskares riksförbunds förfogande för förbundels verksamhet.

4.1.2 Stöd till säkerhetsutrustning på fiskefartyg

Från reservationsanslaget Främjande i allmänhet av fiskerinäringen under nionde huvudtiteln utbetalas bidrag till radiolelefon och livrädd-ningsflotle på fiskefartyg. Fiskerikommittén har föreslagit alt stödet till säkerhelsf rämjande utrustning på fiskefartyg förbättras. Med hänsyn till de svårigheter som råder inom fisket finns det enligt kommittén risk för alt säkerheten eftersatts. Kommittén anser därför att särskilda statliga insalser för att främja säkerheten för fiskets utövare är motiverade.

Jag delar kommitténs uppfattning. Statligt bidrag bör som kommittén föreslår lämnas tUl livräddningsflotte, brandskyddsutrustning och ekolod med 80 % av anskaffnings- och installationskostnaderna för sådan utrastning som svarar mot gällande minimikrav för ifrågavarande fiske-

Prop. 1975/76:130 21

fartyg. Bidrag bör vidare få lämnas för radar och radiotelefon, med 80 % för den del av godkänd anskaffningskostnad som ligger under 10 000 kr., med 40 % för den del av kostnaden som ligger mellan 10 000 kr. och 20 000 kr. och med 20 % för den del av kostnaden som ligger mellan 20 000 kr. och 50 000 kr. Bidrag bör inte utgå för den del av anskaffningskostnaden som överstiger 50 000 kr. Installationskostnader bör få räknas in i anskaffningskostnaden. Stödet till säkerhetsutrastning bör administreras av fiskeristyrelsen. Den närmare utformningen av stödet bör få beslutas av regeringen eller efter dess bemyndigande av fiskeristyrelsen.

4.1.3 Vissa andra stödfrågor

I samband med internationella överenskommelser om fångstbegränsning lämnas särskUl slatligt stöd till de fiskare och fiskeföretag som berörs av fångstbegränsningarna. Vid arbetslöshet på grund av sådan fångstbegränsning lämnas ersättning enligt samma grunder som tiUämpas vid övrig arbetslöshet.

Vidare utgår enligt beslut av riksdagen (prop. 1975/76: 101, JoU 1975/76: 31, rskr 1975/76: 144) från förslagsanslaget SärskiU omstäU-ningsstöd lill fiskare m. m. under nionde huvudtiteln ett särskUt bidrag med 195—520 kr. per stilleståndsdag lill fiskeföretag som har haft fiskefartyg stillaUggande på grand av för Sverige gällande internationell överenskommelse om fångstbegränsning.

Bidragen till de fiskeförelag som har haft fartyg stillaliggande utbetalas f. n. av Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa av medel som fiskeristyrelsen ställer till kassans förfogande. Ansökan om bidrag skall ställas till arbetslöshetskassan och vara åtföljd av intyg om fartygets stUlaliggande enligl formulär som kassan tillhandahåller. Vid längre tids stillaliggande får bidrag utbetalas endast om fiskeristyrelsen har medgett det. Denna ordning har visat sig praktisk och bör bibehållas.

Det är förutsatt i regeringsformen att förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening, samfällighet eller stiftelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall överlämnandet ske i form av lag. Bland arbetslöshetskassans uppgifter i detta sammanhang ingår alt pröva om förutsättningarna för bidrag är uppfyllda. Detta är en form av myndighetsutövning som kräver ett bemyndigande i lag. För att kassan även i fortsättningen skaU kunna fungera som utbetalare av ifrågavarande statsbidrag föreslår jag alt ett sådant bemyndigande mhämtas. Det bör avse rätten att pröva fråga om statsbidrag till fiskeföretag som har haft fartyg stillaliggande liU följd av beslut om fångstbegränsning.

Under innevarande budgetår kan sammanlagt högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk lämnas ut som lån lill fiskeförelag som på grund av fångstbegränsningar har fått likviditelssvårigheler. Ifrågavarande låneslöd bör kunna lämnas även under budgetåret 1976/77.

Prop. 1975/76:130 22

Regeringen har med hänsyn till akuta svårigheter inom fisket stäUt högst 1 mUj. kr. av medel från prisregleringskassan för fisk lill fiskeristyrelsens förfogande för särskUda lån tUl fiskeföretag, vilka har lån med statlig lånegaranti (garanlUån). Lån får enligt regeringens beslut lämnas låntagare som fått likviditetssvårigheter och utgå med ett belopp som motsvarar högst ett års ränta på garantilånel, dock högst 30 000 kr. EventueUa förluster på ifrågavarande lån bör få täckas av anslaget Täckande av förluster vid statlig lånegaranti till fiske under nionde huvudtiteln.

Jag vill slutligen i detla sammanhang erinra om alt riksdagen (prop. 1975/76:101, JoU 1975/76: 31, rskr 1975/76:144) efler förslag av fiskerikommittén har beslutat att stöd lill storsjöfiske av långa försöksvis får lämnas enligl i huvudsak de regler som gäller för främjande av försöksfiske.

4.2 Den statliga fiskeadministrationen

4.2.1 Behovet av åtgärder

Utvecklingen inom svenskt yrkesfiske under de senasie årtiondena kännetecknas av en kraftig rationalisering. Antalet yrkesfiskare har minskat väsentligt. Den totala årliga fångslen har minskat men inte i samma takt som antalet yrkesfiskare beroende på övergång tUl större båtar och effektivare utrastning samt bättre fångstmetoder. För yrkesfiskarna som företagare innebär utvecklingen allt större kostnader för bålar och redskap. Därmed följer ökade krav på ekonomisk och teknisk planering i samband med investeringar i fisket. Genom atl avsättnings-förhållandena inom fisket försämrats under del senaste året har kraven på planering skärpts ytterligare.

De moderna fiskemetoderna kräver ökad uppmärksamhet vad gäller vården av fiskbestånden i de vatten där ett mera intensivt yrkesfiske bedrivs. Risken för utfiskning är i vissa områden överhängande. På internationella fiskevatten blir det alltmer vanligt med regleringar av fisket. Fritidsfiskets starka expansion under senare år har vidare skapat etl ökat behov av fiskevård i våra kustvatten och i sötvaltnen.

Den statiiga fiskeadminislrationen har setts över av fiskeadministrativa utredningen (Jo 1970: 25) vars förslag har lagts fram i betänkandet (Ds Jo 1973: 3) Ny statlig fiskeadministration. Utredningen föreslår ny organisation för fiskeristyrelsen. Vidare redovisar uiredningen vissa problem i den nuvarande lokala administrationen och anvisar vägar att lösa problemen.

Betänkandet har remissbehandlats. Behovet att nu effektivisera fiskeristyrelsens organisation har inle ifrågasatts av remissinstanserna. Vad

Prop. 1975/76:130 23

gäller den lokala fiskeadminislrationen har synpunkter framförts, bl. a. av stalskontoret, som går ut på att resultaten av bl. a. fiskevattensutredningens arbete bör awaktas innan mera genomgripande organisatoriska reformer genomförs.

Fiskerinäringens problem ses f. n. över av den år 1975 tUlsatla fiskerikommittén (Jo 1975: 07). Fiskelagstiftningen och fiskevården övervägs av 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973: 07). Såväl fiskerikommittén som 1973 års fiskevattensutredning kommer inom några år all redovisa sina förslag i fråga om fiskerinärmgen och fritidsfisket. Förslagen kan också komma att påverka utformningen av fiskeadminislrationen. Skäl kan därför anföras för alt inte ändra administrationen i avvaktan på utredningama. Det är dock enligt min mening nödvändigt alt snarast möjligt genomföra vissa angelägna förändringar i syfte alt effektivisera arbetet främst inom den lokala fiskeadminislrationen men även inom fiskeristyrelsen. Elt snabbt ställningstagande krävs också med hänsyn tUl behovet av planering vad gäller lokala insatser för såväl fiskerinäringen som fritidsfisket. Den lokala administrationen bör dock i avvaktan på detaljulrednmg av organisationen ändras först den 1 juli 1977. Jag vill framhåUa atl de förslag jag i det följande redovisar i fråga om den lokala fiskeadminislrationen skall ses som ett provisorium i avvaktan på resultaten av fiskerikommitténs och 1973 års fiskevattens-utrednings arbete.

4.2.2 Fiskeristyrelsens organisation

Fiskeristyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om fiskets rationalisering och fiskevården. Fiskeadminislrativa utredningens förslag till ny organisation för fiskeristyrelsen innebär atl antalet enheter som är direkt underställda verksledningen minskar med två. Enligt förslaget skall styrelsen bestå av tre enheter, en administrativ enhet, en enhet för fiskets rationalisering och en enhet för fiskevård, undersökning och forskning m. m.

Remissinsianserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget. För egen del anser jag alt fiskeristyrelsen bör vara organiserad på fem enheter. Dessa bör benämnas administrativa byrån, fiskebyrån, fiskevårdsbyrån, havsfiskelaboratoriet och sötvattenslaboratoriet.

Utredningens förslag att inordna de två laboratoriema i en enhet för fiskevård, undersökning och forskning m. m. kan jag inte biträda. Jag delar dock utredningens uppfattning att en ökad samordning av fiskeristyrelsens undersöknings- och forskningsarbete bör eftersträvas. Det är också angeläget att samordna denna verksamhet med likartad forskning som pågår på annat håll. Jag förordar att styrelsens organisation för dessa uppgifter tUlförs en rådgivande forskningsnämnd. Det ankommer på regeringen eller efler regeringens bemyndigande fiskeristyrelsen alt

Prop. 1975/76:130 24

besluta om arbetsuppgifternas fördelning på enheter. För riksdagens orientering viU jag emeUertid nämna följande.

Administrativa byrån bör ha i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter. Fiskebyrån bör handlägga frågor som rör fiskets bedrivande. Häri bör främst ingå frågor om fiskels rationalisering, låne- och stödärenden, information och rådgivning tUl fiskerinäringen, fiskehamnsärenden, övriga tekniska frågor, fiskestadgefrågor samt intemationella frågor. Fiskevårdsbyrån bör handlägga biologiska frågor om fiskevård och ärenden enligt vattenlagen i den mån dessa inte hör tUl administrativa byrån. Vidare bör byrån samordna styrelsens centrala och lokala undersöknings- och forskningsarbete samt informationen om resultaten av undersökningar m. m.

Havsfiskelaboratoriet och sötvattenslaboratoriet bör inte beröras av nu föreslagna organisatoriska förändringar på annat sätt än att fiskevårdsbyrån övertar uppgiften att sammanställa och publicera resultat av verksamheten som är av allmänt intresse.

Utredningens organisalionsförslag innebär också vissa förändringar vad gäUer fiskeristyrelsens styrelse. Det ankommer på regeringen att besluta om styrelsens storlek och sammansättning. Enligt min mening bör i styrelsen ingå företrädare för allmänintresset, yrkesfisket, fritidsfisket samt näringsliv med anknytning tUl yrkesfisket. Dessutom vill jag nämna att jag ämnar föreslå regeringen atl utse företrädare för personalen att ingå i styrelsen. Jag vill framhålla att mitt förslag i fråga om en rådgivande forskningsnämnd innebär atl nuvarande representation i styrelsen för den vetenskapliga forskningen bör upphöra.

Jag återkommer i det följande till anslagsfrågorna.

4.2.3 Den lokala fiskeadministrationen

För att omorganisationen av fiskeristyrelsen skall få avsedd effekt krävs enligt min mening även åtgärder för att effektivisera den lokala fiskeadminislrationen. Därmed avser jag i detta sammanhang de till lantbruksnämnderna knutna fiskerinämnderna samt fiskeriintendentorganisationen.

Nuvarande organisation med lantbruksnämnderna och de till dem knutna fiskerinämnderna som administrativa länsorgan för fisket tillkom år 1967. Dessförinnan var administrationen av de lokala statUga insatserna på fiskels område uppdelad mellan staten och hushållningssällskapen. Nämnda år beslöt riksdagen (prop. 1967: 74, JoU 1967: 18, rskr 1967: 214) att sällskapens uppgifter skulle tUls vidare — i avvaktan på resultatet av de överväganden i särskild ordning som kunde visa sig erforderliga rörande fiskerifrågorna — handläggas av lantbraksnämnderna. Samtidigt överfördes de personalförtecknade fiskerikonsulenterna hos sällskapen till lantbruksnämndernas personalslal.

Frågor inom fiskets område behandlas i lantbruksnämndens produk-

Prop. 1975/76:130 25

lionsdelegation. Fiskerinämnden har beredande och rådgivande funktioner. Den har till särskild uppgift alt bereda ärenden om lånegaranti till fiskeförelag samt om fiskerilån. Dessa ärenden avgörs av fiskeristyrelsen. Fiskerinämndens ledamöter utses av lantbruksnämnden. De representerar inom länet verksamma yrkesfiskare, fritidsfiskarorganisation, hushållningssäUskap samt i de tre nordligaste länen även domänverket. Beslutanderätten i fiskevårdsfrågor åvilar länsstyrelserna.

Fiskefrågorna handläggs vid lantbruksnämnderna av sammanlagt 41 fiskerikonsulenter. Det finns minsl en fiskerikonsulent vid varje lantbraksnämnd. Vissa lantbruksnämnder har dessutom var sin fiskerikonsulent för fisket i Mälaren, Hjälmaren, Vättern och Vänern. Fyra fiskerikonsulenter sysslar enbart med frågor på fritidsfiskets område. Även de har således flera län som verksamhetsområde. Enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 1 bU. 11, JoU 1970: 10, rskr 1970: 9) ingår utbildningen av fiskerikonsulenter som en specialkurs i gymnasieskolan.

Lantbraksverkets kostnader för lantbruksnämndernas och fiskeri-nämndernas verksamhet på fiskets område uppgick under budgetåret 1974/75 tUl ca 6,2 milj. kr. Det motsvarade ca 4 % av verkels totala kostnader. De kostnadsmässigt tyngsta ärendegrupperna var i tur och ordning fiskevård, utredningar och remisser, rådgivning, låne- och slödärenden, valtenärenden, fiskeriinventering och statistik, fiskeritekniska ärenden samt ärenden rörande fördelning av restituerade bensinskatle-medel. Lantbraksnämnderna och fiskerinämnderna har lanlbruksslyrelsen som central förvaltningsmyndighet. Enligt fiskeadministrativa utredningens bedömning medför det förhåUandet att fiskeristyrelsen inte är chefsmyndighet även för denna del av den lokala statliga fiskeadminislrationen nackdelar för fiskeadminislrationen totalt sett. Utredningen anser att rationaliseringsvinster står att vinna genom en samordning av administrationen under styrelsen.

Utredningens förslag innebär atl nya fiskenämnder som har flera län som verksamhetsområde inrättas. Förslaget har avstyrkts av flertalet remissinstanser. Dessa anser att administrationen av fiskefrågor bör decentraliseras lill länen vad gäller service till fiskets utövare, länsstyrelserna, kommunerna m. fl.

Också jag finner det naturligt alt den del av statens verksamhet på fiskels område som har utpräglad karaktär av service ål allmänheten — yrkesfiskare, fritidsfiskare, fiskevattenägare och andra intressenter — samt åt länsstyrelser, kommuner m. fl. organ även i fortsättningen skall vara förlagd tUl länen. De kvalificerade fiskeribiologiska uppgifterna av länsövergripande karaktär bör dock alltjämt omhänderhas av fiskeriintendentorganisationen.

Jag delar utredningens uppfattning alt det är mest rationellt att den lokala statiiga fiskeadminislrationen är understäUd fiskeristyrelsen. Jag förordar därför alt de nuvarande fiskerinämnderna ges stäUning av ad-

Prop. 1975/76:130 26

ministrativa länsorgan för fiskefrågor — fiskenämnder — med fiskeristyrelsen som chefsmyndighet. Genom att föra samman fiskeriintendenter och fiskerikonsulenter under en gemensam central förvaltningsmyndighet kan enligt min mening en betydande effektivisering uppnås. Den lösning jag förordar innebär samtidigt att administrationen inte fördyras. Jag räknar sålunda med att den av mig förordade lösningen inte skall medföra något behov av, ytterligare tjänster. Antalet tjänster bör motsvara lantbruksnämndernas, nuvarande fiskerikonsulenlpersonal med undantag av de konsulenter som tjänstgör vid rennäringsdelegationerna. Lantbruksnämnderna bör förse fiskenämnderna och deras personal med lokaler och administrativ service i den omfattning som krävs för atl någon särskild kansliorganisation hos fiskenämnderna inte skall behövas. Medel för fiskenämndernas verksamhet bör ställas till fiskeristyrelsens förfogande. Av dessa medel bör även bestridas bl. a. kostnader för alt ersätta lantbruksverkel för den administrativa service åt fiskenämnderna som jag nyss nämnl.

Fiskenämnderna bör i huvudsak handlägga ärenden rörande finansieringsstöd, rådgivning och fiskefrågor i övrigt som f. n. åvUar lantbruksnämnderna. Dessutom bör vissa uppgifter kunna delegeras från fiskeristyrelsen. Fiskenämnderna bör kunna fungera som beredande organ åt länsstyrelserna i fiskefrågor som länsstyrelserna handlägger. Som en följd av förslaget upphör lantbruksnämndernas befattning med fiskefrågor. Fiskefrågor som handläggs av rennäringsnämnd bör dock inte föras över.

Fiskenämnd bör enligt min mening bestå av fem ledamöter och utses av länsstyrelsen. I nämnden bör yrkesfisket, fritidsfisket och aUmänna intressen vara företrädda. Fiskeriintendenten i distriktet bör ha rält att närvara vid fiskenämnds sammanträden och anteckna sin mening tUl protokollet.

Jag avser alt föreslå regeringen atl ge fiskeristyrelsen i uppdrag att i samråd med stalskontoret och lanlbruksslyrelsen skyndsamt utarbeta detaljförslag vad gäller förvaltningsrutiner, kontorsservice m. m. samt kostnadsberäkningar för de nya fiskenämnderna. Som jag tidigare nämnt räknar jag med att den av mig förordade lokala fiskeadministrationen bör genomföras den 1 juli 1977.

I fråga om fiskeriintendentorganisationen är jag inte beredd att nu föreslå annan ändring än att jag i likhet med del helt övervägande flertalet remissinstanser anser att distrikten skall följa länsgränserna samt all nuvarande uppdelning i särskilda distrikt för sötvattensfisket och särskilda distrikt för kusl- och havsfisket bör slopas. Det ankommer på regeringen att besluta härom. Med hänsyn till frågans allmäima intresse anser jag dock att vad jag här anfört bör anmälas för riksdagen. .

Prop. 1975/76:130 27

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl

1. antaga förslaget till lag om rält för erkänd arbetslöshetskassa atl pröva fråga om statsbidrag till fiskeförelag,

2. medge all för liden till utgången av juni 1977 reglering av priserna på fisk m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel i statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk sker enligt de grunder som jag har förordat i del föregående,

3. medge alt lån i samband med internationella överenskommelser om fångstbegränsning lämnas enligt de grunder som jag har förordat i det föregående,

4. medge all stöd till säkerhetsutrustning på fiskefartyg lämnas enligt de grunder som jag har förordat i det föregående,

5. medge att förluster på särskilda lån till fiskeföretag vilka har lån med statlig lånegaranti får täckas från förslagsanslaget Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske under nionde huvudtiteln,

6. godkänna de riktiinjer för fiskeristyrelsens organisation som jag har förordat i det föregående,

7. godkänna de rikllinjer för den lokala fiskeadminislrationens organisation som jag har förordat i del föregående,

8. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för atl genomföra förslaget tUl organisation för fiskeristyrelsen och den lokala fiskeadminislrationen.

6 Anslagsfrågor för budgetåret 1976/77 E 1. Fiskeristyrelsen

1974/75 Utgifl 8 787 908

1975/76 Anslag 9 429 000

1976/77 Förslag 11 703 000

	1975/76	Beräknad ändring 1976/77
	1975/76	Fiskeri-	Föredra-
		styrelsen	ganden
Personal
Handläggande personal	30	-f 10	-f 2
Övrig personal	64	-t- 9
	94	+ 19	-f 2
Anslag
Lönekostnader
för tiänstemän	4 620 000	-f2 592 000	+1 321 000
Lönekostnader för annan
personal än tjänstemän	2 083 000	-f 656 000	-f 586 000
Sjukvård	15 000	-t- 5 000	-f 7 000
Reseersättningar	229 000	-h 136 000	-f 25 000
Därav utrikes resor	(15 000)	(-f- 10 000)	(-)
Lokalkostnader	799 000	-f 145 000	-1- 137 000
Expenser	267 000	-t- 91000	-1- 38 000
Fiskeriundersöknings-
fartygens omkostnader	1080 000	+ 211000	4- 122 000
Övriga utgifter	336 000	-f 208 000	-f 38 000
	9 429 000	-f4 044 000	+2 274 000

Fiskeristyrelsen

1. Pris- och löneomräkning 2 227 000 kr., varav 187 000 kr. avser höjt lönekostnadspälägg.

2. Alternativ O innebär minskad insats av extra personal och minskad verksamhet med fiskeriundersökningsfarlygen med en sammanlagd besparingseffekt av 573 000 kr.

3. Chefen för styrelsen behöver en sekreterare (-1-65 000 kr.).

4. Vid administrativa byrån krävs en amanuens för beredning av personalärenden (-F78 000 kr.).

5. För att bereda och handlägga internationella ärenden behövs en avdelningsdirektör vid byrån för saltvattensfisket (+138 000 kr.).

6. Frilidsfiskeseklionen beslår f. n. av en handläggare. Sektionen bör tillföras en assistent. Dessutom behövs tillfällig arbetskraft för karlrit-ningsarbele. ( + 103 000 kr.)

7. Sveriges medverkan i del internationella samarbetet i fråga om fångstbegränsningar m. m. medför att havsfiskelaboratoriel behöver förslärkas med ylterligare en laborator, elt institutionsbilräde och en forskningsassistent för beslåndsberäkning av havsfisk. För laboratoriets uppgifter inom den kemiska oceanografin behövs ytterligare en laborator. Samtidigt kan en tjänst som förste fiskeriinspektör dras in. För undersökningar av bottenfaunan och djurplanklon erfordras två forskningsassistenter. För hydrografiska observationer, som laboratoriet bedriver gemensamt med Sveriges meteorologiska och hydrografiska institut, behövs en halvtidstjänst som forskningsassistent. För att avlasta laboratorerna rutingöromål, särskilt på fiskeriundersökningsfarlygen, krävs yl-

Prop. 1975/76:130 29

leriigare en fiskerikonsulent. För rutinprovlagning på fisk behövs ytterligare två laboratorieassistenter. Vidare behövs en instramentmakare med verkstadsulrastning, (-1-856 000 kr.)

8. Vid sötvattenslaboratoriet behövs ytterligare två laboratorer, varav en för forskning som hör samman med fritidsfisket och en för forskning om kräftdjur. Två biträdestjänster vid laboratoriet, vUka f. n. avlönas av fiskeavgiftsmedel, bör föras över på ordinarie stal. TUl följd av att samförläggningen av sötvattenslaboratoriet och naturvårdsverkets undersökningslaboratorium upphör behöver sötvattenslaboratoriet en telefonist. Dessutom föreslås ökade medel för fiskmärkning. (-f502 000 kr.)

9. Tjänsten som förste styrman på det tidigare fiskeriundersöknings-fartygel Skagerak har ersatts av motsvarande tjänst på det nya fartyget Argos. På grund därav har anslagsposterna Lönekostnader för tjänstemän och Lönekostnader för annan personal än tjänstemän minskals resp. ökats med 76 000 kr.

10. Ökade tryckningskostnader motiverar en höjning av anslagsposten för expenser med 25 000 kr.

11. För all vidga informations- och utbUdningsverksamheten bland de anställda behöver anslagsposten för reseersättningar ökas med 50 000 kr.

Föredraganden

Jag har tidigare redovisat mina förslag i fråga om fiskeristyrelsens organisation. Jag ämnar föreslå regeringen alt ge fiskeristyrelsen uppdrag att i samråd med stalskontoret se över den närmare arbetsfördelningen mellan enheterna samt personalfrågor i anslutning härtill.

Den nya organisationen av fiskeristyrelsen bör enligl min mening genomföras den 1 juli 1976. I avvaktan på pågående utredningar räknar jag medel för en handläggare för ekonomiska frågor på den nya fiskebyrån. Dessutom räknar jag medel för en laborator vid havsfiskelaboratoriet för beståndsberäkning (7). På grund härav och med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 11 703 000 kr.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att lill Fiskeristyrelsen för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 11 703 000 kr.

E 2. Fiskeriintendenter m. m.

1974/75 Utgift 1 289 567

1975/76 Anslag 1 384 000

1976/77 Förslag 1 798 000

	1975/76	Beräknad ändring 1976/77
		Fiskeri-		Föredra-
		styrelsen		ganden
Personal
Handläggande personal	11		+ 2		____
övrig personal	3		-1- 2		—
	14		+ 4		—

Utgifter
Lönekostnader	1 248 000	+	861 000	. +	293 000
Sjukvård	1000	-1-	1000	-1-	1000
Reseersättningar	125 000	-f	31000	+	13 000
Lokalkostnader	198 000	+	105 000	+	105 000
Expenser	47 000	-1-	13 000	+	2 000
	1619 000	+ 1011000		-f	414 000
Uppbördsmedel
Bidrag av vissa fiske- och
arrendeavgiftsmedel	135 000	—	135 000		—
Ersättningar för under-
sökningar	100000	-	20 000		—
	235 000	-	155 000		—
Nettoutgift	1 384 000	+ 1166 000		+	414 000

Fiskeristyrelsen

1. Pris- och löneomräknmg 425 000 kr., varav 34 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.

2. Alternativ O innebär bl. a. mmskade möjligheter att få biträde vid konstraktion av fiskvägar m. m. vid dammbyggnader. Besparingseffekten beräknas till 88 000 kr.

3. Med hänsyn till den ökade arbetsbelastningen vid fiskeriinlendent-kontoren i nedre södra distrUttet och västerhavets distrikt krävs förstärkning med en byrådirektör och en kansliskrivare vid ett vart av kontoren. För erforderliga förstärkningar inom övriga delar av organisationen behövs dessutom tUlfällig arbetskraft. (-1-586 000 kr.) " .■

4. Tjänsterna som fiskerikonsulent vid statens fiskodlingsanstalt i Älvkarleby och statens fiskeriförsöksstation i Kälarne bör ej längre finansieras genom bidrag av fiskeavgiftsmedel. Under "Uppbördsmedel tas därför ej upp något bidragsbelopp. Nettoutgiften under anslaget höjs till följd härav med 155 000 kr.

Föredraganden

Jag avser att föreslå regeringen att ge fiskeristyrelsen uppdrag alt i samråd med riksrevisionsverket utarbeta förslag lill ny taxa för uppdrag som utförs av fiskeriintendent. Taxan bör även omfatta undersökningar i samband med fiskeutredningar i vattenmål.

Prop. 1975/76:130 32

ålsjukdomar och vattenföroreningar samt för undersökningar och försök inom området akvakultur förordas alt poslen tillförs 300 000 kr.

2. Garantiramen för försöksfisken är 250 000 kr. men kan vid behov
höjas av regeringen till 300 000 kr. Utvecklingen i fråga om kvoteringar
och fiskegränser väntas medföra behov av försöksfiske. Kostnadsutveck
lingen motiverar att garantiramen höjs lill högst 500 000 kr. Anslagspos-
len bör tillföras 300 000 kr.

3. Det finns ett uppdämt behov av nya radiolelefonanläggningar. Ett
växande antal äldre radiolelefonanläggningar behöver ersättas under de
närmaste åren. Reservationen under anslaget bör användas för andra
ändamål, främst under poslen lill regeringens disposition. En höjning av
posten med 50 000 kr. förordas.

Föredraganden

I det föregående har jag förordat ökat stöd till säkerhetsfrämjande ut- -rustning på fiskefartyg. Jag har för avsikt alt föreslå regeringen att medge fiskeristyrelsen att använda 100 000 kr. av under anslaget reserverade medel för försöksverksamhet med åtgärder inriktade på det yrkesmässiga insjöfiskel. Med hänvisning härtUl och lill sammanställningen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgetåret

1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag

av 800 000 kr.

E 13. Prisreglerande åtgärder på fiskets område

1975/76 Änslagi 7 qoo 000 1976/77 Förslag 10 000 000 » Anvisat på tilläggsstat II.

I det föregående har jag föreslagit alt slöd skall lämnas under förevarande anslagsrubrik lill prisreglerande åtgärder. Anslaget bör föras upp med 10 milj. kr.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

alt till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 10 000 000 kr.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 750156