Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:112

Regeringens proposition

1975/76:112

om kungörande av lagar och andra författningar;

beslutad den 29 januari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag lill elt enhetligt system med författ­ningssamlingar för kungörande av förfatlningar I systemet ingår Svensk författningssamling. Riksdagens författningssamling, etl anlal författnings­samlingar som ges ul av cenirala myndigheler under regeringen eller riks­dagen saml en förfallningssamUng för varje län. För de kommunala för­fattningarnas del är del avsett all kommuner och landstingskommuner fri­villigt i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet skall ge ul författningssamlingar, som inte har någon kungörandefunklion i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den intresserade allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förekom­mande föreskrifter om kungörande av författningar på annat sätt än i för­fattningssamling behålls och byggs ul i någon mån. 1 propositionen ingår ell förslag till ändring i regeringsformens beslämmelse om kungörande av förordningar.

1 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1975/76: 112                                                             2

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives atl 8 kap. 19 S regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

8 kap. 19 S Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall intagas i grund­lag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.

Lagar    och   förordningar    skall Lagar skall kungöras så snarl det

kungöras så snart det kan ske.       kanske. Detsamma gäller förordning-

ar, om ej annal föreskrives I lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.


 


Prop. 1975/76: 112                                                             3

2 Förslag till

Lag om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom föreskrives följande.

1 § Författning som har beslutats av riksdagen, regeringen eller myndighet
under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligl denna lag, om ej
annat följer av 2 S-

Med författning skall i denna lag förstås lag eller förordning eller annan föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen.

2 § 1 fråga om annan författning än lag gäller att 4-9 SS ej äger tillämpning
på författning

1.   som på grund av lagen (I937i249) om inskränkningar i rätten att ut­bekomma allmänna handlingar ej får lämnas ut till envar eller

2.   som endasl reglerar statlig myndighets inre förhållanden eller förhål­landel mellan statliga myndigheter inbördes, förutsatt alt författningen ej innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning.

3 S För kungörande av förfatlningar skall finnas

1.   Svensk författningssamling,

2.   Riksdagens författningssamling,

3.   författningssamlingar för cenirala myndigheler,

4.   en författningssamling för varje län.

4 § Författning som utfärdas av regeringen skall kungöras i Svensk för­
fattningssamling. Denna utges genom regeringens försorg.

Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet underiäilas därav eller andra särskilda skäl föreligger, får regeringen beslämma att viss av regeringen beslutad författning i stället skall kungöras i annan angiven för­fattningssamling.

Gör utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen beslämma att viss författning skall kungöras på annat sätt än som anges i första stycket. Därvid skall tid som annars räknas frän kungörande i Svensk författnings­samling i stället räknas från det av regeringen föreskrivna kungörandet.

5  § Författning som utfärdas av riksdagen skall kungöras i Riksdagens för­fattningssamling eller på annat sätt som riksdagen föreskriver.

6  § Författning som beslutas av central myndighet under regeringen skall kungöras i författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter utge eller, om sådan författningssamling saknas, i annan av regeringen bestämd författningssamling som utges genom central myndighets försorg.

Skall författning som avses i första stycket lända till efterrättelse endast


 


Prop. 1975/76: 112                                                   4

inom etl eller några län, kan myndigheten beslula att författningen i stället skall kungöras i berörda läns författningssamling.

Finns ej författningssamling i vilken kungörande kan ske enligl första ellerandra stycket skall författningen kungöras i Svensk författningssamling.

I övrigt får författning som avses i första stycket kungöras i Svensk för­
fattningssamling endast när det av särskilda skäl finnes vara den lämpligaste
åtgärden.

7  § Regeringen får medge atl central myndighet under regeringen kungör författning på annat sätt än i författningssamling. Sådant medgivande får dock lämnas endast om del finns synneriiga skäl.

8  § Författning som beslutas av förvaltningsmyndighet under riksdagen skall kungöras i författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på annat säll .som riksdagen föreskriver.

9  § Författning som beslutas av länsstyrelse eller av annan regional eller lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen och ej tillhör för­svarsmakten skall kungöras i författningssamlingen för det län inom vilkel myndigheten har sitt säte. Delsamma skall gälla beträffande författning som beslutas av skogsvårdsstyrelse eller irafiknämnd. Länels författningssamling utges genom länsstyrelsens försorg.

Gör utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen medge att författning som avses i första stycket kungöres på annat sätt än i länels författningssamling.

Om kungörande av författning som beslutas av regional eller lokal myn­dighet som tillhör försvarsmakten beslular regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.

10      § Om kungörande av kommunal författning gäller vad som är särskilt
föreskrivet.

II § Finns beslämmelse om atl viss författning skall kungöras på annat
sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.

12  § Om författning, som har kungjorts i författningssamling som avses i denna lag, upphäves eller ändras efter besvär, skall den myndighet som har ombesörjt kungörandet låta kungöra upphävandet eller ändringen i de former i vilka författningen ursprungligen kungjordes.

13  § Äv författning skall framgå när den träder i kraft.

14  § Om kungörande i författningssamling som avses i denna lag av annat än författning gäller vad som är särskilt föreskrivet.


 


Prop. 1975/76: 112                                                   5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Genom denna lag upphäves lagen (1894i44 s. 1) angående tiden för all­männa författningars trädande i kraft.

Vad i lag eller annan författning föreskrives om kungörande i länels all­männa kungörelser eller länskungörelserna av författning skall från och med denna lags ikraftträdande avse kungörande i länels författningssamling.

Såvitt angår förordningar äger 2 S lillämpning endasl under förutsättning aU 8 kap. 19 § regeringsformen ändrats så all undanlag från bestämmelsen om kungörande av förordningar kan föreskrivas i lag.


 


Prop. 1975/76:112                                            6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1914:451) om hingstbesiktnings­tvång' dels atl i I och 2 SS ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 3 och 7 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

3S

/  förordnande   om   införande   av       Förordnande    om    införande    av

hingslbeslktningslvång skall tillika ut-     hingsibeslktnlngsivång må ej sättas / sältas viss dag för förordnandets ikraft-     kraft tidigare än två eller senare än trädande; och må denna dag ej sällas     sex år från del förordnandet gavs. tidigare än två eller senare än sex år från del förordnandet gavs.

7S

Förordnande   om   införande   av Förordnande   om   införande   av

hingstbesiktningstvång skall tillika     hingstbesiktningstvång skall tillika med erinran om påföljden för för-     med erinran om påföljden för för­seelse mot bestämmelserna i denna     seelse mol bestämmelserna i denna lag genom Kungl. MaJ:tsvederböran-     lag genom länsstyrelsens försorg in-de   befallnlngshavandes   försorg   på     föras i tidning inom orten. statsverkets    bekostnad    införas    i länskungörelserna och I tidning inom Orten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Senaste lydelse av 1 :; 1967i390.


 


Prop.1975/76: 112                                                              7

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1918:399)om förbud mot utsläppande av tjur

eller hingst å samfälld betesmark

Härigenom föreskrives atl 1,2 och 6 SS lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


 


Där förhållandena inom lant­bruksnämnds område sådant påkal­la, äger Konungen på framställning av lantbruksnämnden och lands­tinget förordna, att inom området el­ler viss del därav tjur, som är över sex månader, eller hingst, som är över elt år, icke må utsläppas å sam­fälld betesmark, med mindre alla, som äga rätt till bete därstädes, del medgiva.

/ dylikt förordnande skall tillika ut­sättas viss dag för dess Ikraftträdande.


Där förhållandena inom lant­bruksnämnds område sådant påkal­la, äger regeringen på framställning av lantbruksnämnden och lands­tinget förordna, alt inom området el­ler viss del därav tjur, som är över sex månader, eller hingst, som är över ett år, icke må utsläppas å sam­fälld betesmark, med mindre alla, som äga rätt till bete därstädes, del medgiva.


 


Den som bryler mot förordnande, som meddelats med stöd av I S för­sta stycket, dömes till böler, högst femhundra kronor.


Den som bryter mol förordnande, som meddelats med stöd av I S. dö­mes lill böter, högsl femhundra kro­nor.


 


6S
Förordnande   enligt   denna   lag
Förordnande   enligt   denna   lag

skall tillika med erinran om påföljd     skall tillika med erinran om påföljd


för förseelse däremot genom Kungl. Maj:ts befallnlngshavandes försorg på statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna och I en eller flera tidningar inom orten.


för förseelse däremot genom länsstyrelsens försorg införas i en eller flera tidningar inom orten.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Bestämmelserna i 2 och 4 SS äger tillämpning också med avseende på förordnande som med slöd av 1 S har meddelats av Konungen.

Senasle lydelse 1967i392. 'Senaste lydelse 1967i392.


 


Prop. 1975/76: 112                                                             8

5 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom föreskrives atl 2 kap. 67 S vattenlagen (1918i523) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap.

67 S'


När skyddsområde enligt 64 S fastställts eller tidigare meddelade beslämmelser för sådanl område ändrats eller upphävts, skall Konungens befallningshavande oför­dröjligen införa beslutet härom i länskungörelserna ävensom ombe­sörja atl kungörelse om beslutet an­slås å anslagstavla för kommun, som beröres av beslutet, och införes i en eller flera ortstidningar. Genom Ko­nungens befallnlngshavandes försorg skola tryckta exemplar av föreskrif­ter, som meddelats för visst skydds­område, flnnas all tillgå för allmän-

faslslällts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådanl område ändrats eller upphävts, skall länsstyrelsen ofördröjligen införa be­slutet härom i länets förfaitnlngssam-ling ävensom ombesörja atl kungö­relse om beslulel anslås å anslagstav­la för kommun, som beröres av be­slutet, och införes i en eller flera orts­tidningar. Genom länsstyrelsens för­sorg skola tryckta exemplar av fö­reskrifter, som meddelats för visst skyddsområde, finnas all tillgå för allmänheten mol betalning.

heten mot betalning.

Har beslul som i första stycket sägs meddelats i anledning av ansökan,

skola kostnaderna för kungörandet bestridas av sökanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

'Senaste lydelse 1964ill0.


 


Prop.1975/76:112                                                               9

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för

barn att idka viss försäljning

Härigenom föreskrives all 2 S 2 mom. lagen (1926i72) angående med­delande av förbud för bam alt idka viss försäljning skail ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


2. Beslut som omförmäles i 1 mom. skall av länsslyrelsen anting­en oförändrat fastställas eller ock ogillas. Vägras fastställelse, skall skälet därtill i beslulel angivas. Fast­ställt beslut skall ofördröjligen infö­ras i länskungörelserna eller, beträf­fande Stockholm, i den tidning vari överslåthållarämbetets kungörelser vanligen intagas. Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivan­de om beslulel på annat lämpligt sätt delgivas aUmänheten.


2. Beslul som omförmäles i 1 mom. skall av länsslyrelsen anting­en oförändrat fastställas eller ock ogillas. Vägras fastställelse, skall skälet därtill i beslulel angivas. Fast­ställt beslul skall ofördröjligen infö­ras i länets författningssamUng. Där­jämte skall genom vederbörande kommunala myndighels försorg till­kännagivande om beslulel införas i en eller flera ortstidningar.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.


 


Prop. 1975/76: 112                                                           10

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1928:196) om galtbesiktnings­tvång'

dels att i 1 S ordet "Konungen" och i 2 S ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 3 och 7 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

3S • I förordnande om införande av galt- Förordnande om införande av galt­besiktningstvång skall tillika utsättas besiktningstvång må ej sättas i kraft viss dag för förordnandets ikrafiträ- tidigare än sex månader eller senare dande; och må denna dag ej sältas än tre år från det förordnandet gavs. tidigare än sex månader eller senare än tre år från det förordnandet gavs.

7S Förordnande   om   införande   av        Förordnande  om   införande   av galtbesiktningstvång    skall    tillika     galtbesiktningstvång    skall    tillika med erinran om påföljden för för-     med erinran om påföljden för för­seelse mot bestämmelserna i denna     seelse mot bestämmelserna i denna lag genom länsstyrelsens försorg på     lag genom länsstyrelsens försorg in-statsverkets    bekostnad    införas    i     föras i tidning inom orten. länskiingörelsenia och i tidning inom orten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Lagen omtryckt  1967i393.


 


Prop.1975/76: 112


11


8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss

mark

Härigenom föreskrives atl 5 S lagen (1933i231)om utrotande av berberis å viss mark' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd av förseelse däremot genom veder­börande länsstyrelses försorg på siais-verkeis bekostnad införas i länskungörelserna och I en eller flera tidningar inom orten samt anslås på lämpliga ställen inom det område, förordnandet avser.


Föreslagen lydelse

5S

Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd av förseelse däremot genom länsstyrelsens försorg införas i en eller flera tidningar inom orten och anslås på lämpliga ställen inom det område, förordnandet avser.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Lagen omtryckt  1967i400.


 


Prop. 1975/76: 112                                                            12

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives att 100 S lagen (1939i608) om enskilda vägar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

100 S'

Där det finnes påkallat för tillgodoseende av trafiksäkerheten äger länsstyrelse med avseende å viss enskild väg inom länet eller del av sådan väg förordna, all inom ett avstånd av högsl tolv meter från vägbanans mitt ej må utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad, uppsättas stängsel, som skymmer utsikten över vägbanan, eller vidtagas annan dylik för tra­fiksäkerheten menlig anordning. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg må förordnandet utvidgas att avse etl område, som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mittlinjer högst femtio meter från korsningen.

Innan länsslyrelsen meddelar förordnande, som avses i första stycket, skall länsstyrelsen verkställa erforderiig utredning samt därvid bereda de väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, som hava elt väsentligt intresse av frågan, tillfälle alt muntiigen eller skrift­ligen yttra sig i ärendel.

Om meddelat förordnande skall. Om meddelat förordnande skall,
ulöver den underrättelse angående utöver den underrättelse angående
förordnandet som sker enligl all- förordnandet som sker enligl all­
männa beslämmelser, meddelande manna beslämmelser, meddelande
inlagas i länskungörelserna och orts- inlagas i ortstidning. Därjämte skall
tidning.
                               förordnandet Införas i länets författ-

ningssamling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

'Senaste lydelse 1954:197.


 


Prop. 1975/76: 112                                                            13

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrives atl 4 och 15 SS lagen (1942i350) om fornminnen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

4S Länsslyrelsen äger atl meddela särskild föreskrifl, som finnes påkallad för atl bevara fast fornlämnings helgd, så ock stadga för ändamålet erfor­deriigt vile. Sådan föreskrift må jämväl avse område som icke enligt 3 S hör lill fornlämningen, såvitt ej markens ägare eller annan därigenom åsam­kas intrång av någon betydelse.

Länsstyrelsens beslul skall kungö- Länsstyrelsens beslut skall kungö­
ras genom anslag på lämplig plats i ras genom införande i en eller flera
fornlämningens närhet.
          tidningar inom orten samt genom an-

slag på lämplig plats i fornlämning­ens närhet.

15 S Riksantikvarien äger all låta undersöka eller medgiva annan all under villkor, som riksantikvarien beslämmer, undersöka plats för fornfynd, ändå atl den ej är atl hänföra till fast fornlämning.

Å sådan undersökning skall vad i 5 S sista stycket är stadgat äga mot­svarande tillämpning.

Länsstyrelsen äger atl vid vile Länsslyrelsen äger att vid vite
fridlysa platsen intill dess undersök- fridlysa platsen intill dess undersök­
ningen ulförts, om del kan ske utan ningen utförts, om det kan ske utan
att därigenom vållas väsentlig olä- all därigenom vällas väsentlig olä­
genhet,
                              genhet. / fråga om kungörande av

länsstyrelsens beslut äger 4 I andra stycket motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.


 


Prop.1975/76:112


14


11 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954:132) angående markegångs-taxor

Härigenom föreskrives atl rubriken till förordningen (I954il32) angående markegångstaxor samt 9 S och 11 S 1 mom. förordningen skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Förordning angående marke­gångstaxor

Sedan markcgångsia.w blivit fast-siälld skaU taxan snarast möjligt kungöras i allmänna länskuiigörelser-na; därvidskaW tillika angivas i vilken ordning talan må föras mot fastsläl-lelsebesluiel.

7 mom. Den som icke åtnöjes med markegångsdepuierades beslut äger att hos Kungl. Maj:t söka ändring däri genom besvär, vilka skola hava in­kommit till finansdepariementei Inom en månad från den dag taxan varit Införd I alhnänna kungörelserna för det län, vars markegång överklagas, eller, såviti angår beshit som icke enligl 9  skall Införas i länskungörelserna, inom en månad fiån den dag, då kla­ganden erhöll del av beslutet.


Föreslagen lydelse

Lag om markegångstaxor

9S

Vid kungörande av fastställd inar-kegångstaxa skall angivas i vilken ordning talan må föras mot fastsiäl-lelsebeslutel.

11 S

I mom. Talan mot markegångsde­puierades beslut enligl denna lag föres hos regeringsrätten genom besvär.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.


 


Prop. 1975/76:112                                                             15

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives atl 22 S lagen (1958i295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

22 S

Beslul som avses i 21 S 1 mom. Beslut som avses i 21 S 1 mom. vid 1) och 2) skola intagas i särskilda vid 1)skola intagas iförfattningssam-av sjömansskatlenämnden utgivna ling som riksskatteverket låter utge. meddelanden.

Beslut som avses i 21 S 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru er­sättningen beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till vilken ersättning skall utbetalas genom nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskatlenämnden skall delgivas den som därigenom förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom i 24 S om­förmälda allmänna ombudet.

Beslul, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

'Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.


 


Prop. 1975/76:112                                           16

13 Förslag tUI

Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvalt­ningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrives atl 2 S 3 lagen (19711309) om behörighel för allmän förvaltningsdomstol atl pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§ 3. skatlläggningsmål, övriga mål        3. skallläggningsmål, övriga mål om grundskatter eller därmed jäm-     om grundskatter eller därmed jäm­föriiga utskylder, mål om märke-     föriiga utskylder, gångsprisen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  17

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-01-29

Närvarande: stalsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An­dersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Nor­ling, Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om kungörande av lagar och andra författningar

1 Inledning

Den nya regeringsformen innehåller en bestämmelse om att lagar och förordningar skall kungöras så snarl del kan ske. 1 övrigi reglerar inle re­geringsformen frågan om kungörandet av förfatlningar.

Med stöd av Kungl. Majits bemyndigande den 25 maj 1967 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet en sakkunnig med .uppdrag att utreda frägan om publicering av bl. a. förfatlningar. Ulredningen, som antog benämningen utredningen om förfatlningspublicering m. m., avgav i maj 1973 belänkandet (SOU 1973:23) Bättre överblick över lagar och andra be­stämmelser. Betänkandet innehåller bl. a. ett förslag till lag om kungörande av lagar och andra förfatlningar. 1 anslutning till betänkandet överlämnade ulredningen en särskild promemoria med förslag till ändring av vissa be­stämmelser om förfaiiningskungörande (Ds Ju 1973i7). Promemorian in­nehåller förslag lill vissa följdförfaltningar som ansågs vara av mindre all­mänt intresse. Ulredningen har tidigare avgetl belänkandet (SOU 1970i48) Svensk författningssamling, som utmynnade i elt förslag till kungörelse om Svensk författningssamling.'

Utredningens förslag till lag om kungörande av lagar och andra författ­ningar bör fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Över betänkandet Bättre överblick över lagar och andra beslämmelser saml den i anslutning därtill upprättade särskilda promemorian har efter remiss yttranden avgelts av riksåklagaren (RÅ), Göta hovrält, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, kri-

Uiredningsuppdråget har i nu angivna delar utförts av regeringsrådet Georg Ericsson.

2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1975/76: 112                                                  18

minalvårdsstyrelsen, domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), styrel­sen för internationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrel­sen, arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, sjöfarts­verket, luftfartsverket, statskontoret, tullverket, byggnadsstyrelsen, bankin­spektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, nämnden för samhällsinformation, statens avtalsverk, statens personalut­bildningsnämnd, universitetskanslersämbetet (UKÄ), cenirala studiehjälps­nämnden, skolöverstyrelsen (SÖ), lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens natur­vårdsverk, kommerskollegium, konsumentverket, överstyrelsen för ekono­miskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,statens invandrar­verk, statens planverk, lantmäteristyrelsen, statens brandinspektion, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), statens provningsanstalt, sta­tens råd för vetenskaplig information och dokumentation, domänverket, statens industriverk, juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm, sta­tens centrala frökontrollanslalt, siatens växtskyddsanstalt, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Mal­möhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gäv­leborgs. Jämtlands och Norrbottens län, ulredningen (C 1970i29) om den kommunala demokratin, kommunallagsutredningen (C 1970i30), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges in­dustriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Kooperativa förbundet (KF), Föreningen Auktoriserade revisorer, Sveriges domareförbund, Sveriges ad­vokatsamfund, Sveriges Radio AB, Svenska tidningsutgivareföreningen och Aktiebolaget Allmänna förlaget. Yttrande har därjämte inkommit från kon­sumentombudsmannen (KO).

SACO och SR har avgett gemensamt yttrande. Industriförbundet har in­stämt i SAFis yttrande och dessutom åberopat sitt yttrande över utredningens tidigare avgivna betänkande Svensk författningssamling. Köpmannaförbun­det har instämt i Industriförbundets yttrande.

Remissinstanserna har bifogat yttranden,

RÅ från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagarna i Hallands, Örebro, Västernorriands och Jämtlands län,

rikspolisstyrelsen från polisstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Mal­mö polisdistrikt samt länspolischefen i Värmlands län,

UKÄ från rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund och Stock­holm och tekniska högskolan i Stockholm,

kommerskollegium från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Sveriges standardiseringskommission.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  19

länsstyrelsen i Slockholms län från kommunstyrelserna i Slockholm och Vallentuna, länsslyrelsen i Malmöhus län från kommunstyrelserna i Malmö och Lund, länsslyrelsen i Värmlands län från kommunfullmäktige i Karlstad, Kristinehamn och Munkfors samt länsstyrelsen i Västmanlands län från kommunstyrelsen i Västerås.

Rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala och Lund har bifogat och åberopat yttrande från resp. universitets juridiska fakultet. Rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm har överiämnal yttrande från universitetets juridiska fakultet, som ingelt elt av professor Jacob Sundberg på fakultetens uppdrag utarbetat yttrande. Fakulteten har instämt i konklusionerna i pro­fessor Sundbergs yttrande och i övrigt i det väsentliga anslutit sig till ytt­randet. 1 fakultetens direki avgivna remissyttrande har fakulteten på samma säll instämt i professor Sundbergs yttrande.

Kommunstyrelsen i Stockholm har bifogat och åberopat en promemoria av föredragande borgarrådet John-Olof Persson samt även bifogat ett ge­mensamt yttrande av stadssekreteraren och stadsjuristen i Stockholm.

Jag lar i detta sammanhang i huvudsak bara upp de delar av ulredningens förslag som bör föranleda riksdagsbeslut i form av lag. Jag behandlar alltså inle utredningens förslag att det i anslutning lill statsrådsberedningen skall inrättas en författningscentral med uppgift bl. a. att samla och registrera författningar och alt lämna upplysningar om utfärdade författningar, råd och anvisningar. Till den frågan kan slutlig ställning inte tas på grundval av det material som nu föreligger.

2 Nuvarande förhållanden

2.1 Regeringsformens reglering av normgivningen

1 den nya regeringsformen regleras normgivningsmaklen främst i 8 kap., som har rubriken Lagar och andra föreskrifter.

På de för medborgarna viktigaste ämnesområdena tillkommer normgiv­ningsmakten riksdagen. Detta kommer till uttryck genom en uppräkning av olika viktiga ämnen, beträffande vilka normgivningen uteslutande eller i princip skall ske genom lag. Samtidigt slås i regeringsformens inlednings­kapitel, som handlar om statsskickets grunder, fast att lag stiftas av riks­dagen. Krav på lagform och därigenom på alt normer i ämnet skall beslutas av riksdagen finns i första hand i 8 kap. regeringsformen men även på andra håll. Riksdagens lagsliftningsbefogenhet är emellertid inte begränsad till de ämnen, beträffande vilka lagform är föreskriven. Med slöd av 8 kap. 14 S regeringsformen kan riksdagen gripa in och genom lag besluta normer i vilket ämne som helst. Alt beakla är vidare all enligl 8 kap. 17 S re­geringsformen lag inle får ändras eller upphävas annat än genoni lag. Be­träffande kyrkolag gäller en alldeles särskild beslutsordning. Enligt över­gångsbestämmelserna till regeringsformen stiftas, ändras och upphävs näm-


 


Prop.1975/76:112                                                    20

ligen kyrkolag av regeringen gemensamt med riksdagen och efter samtycke av allmänt kyrkomöte.

Enligl regeringsformen kan i angiven utsträckning riksdagen bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter i ämnen som tillhör lagområdet. Sådana bemyndiganden skall i allmänhet lämnas i lag. De föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av erhållet bemyndigande skall i allmänhet beslutas genom förordning. Med stöd av bemyndigande i lag kan regeringen vidare i viss uisträckning genom förordning bestämma att föreskrift i lag skall börja eller upphöra alt liilämpas. Äldre bemyndiganden som har beslutats av konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam får, även om de i nuvarande utformning inte kan beslutas med slöd av beslämmelser i den nya regeringsformen, fortfarande utnyttjas tills riksdagen bestämmer annorlunda.

Enligt regeringsformen har regeringen också en direkt på grundlagen vi­lande normgivningsbefogenhel, nämligen befogenhet - med vissa begräns­ningar - att besluta föreskrifter om verkställighet av lag och föreskrifter som ej enligl grundlag skall meddelas av riksdagen. Dessa normer skall undantagslöst beslutas genom förordning. Till föreskrifter som inte enligl grundlag skall meddelas av riksdagen hör bl.a. bestämmelser om stats­förvaltningens organisation och verksamhet. 1 fråga om regeringens norm-givningsbefogenheler kan slutligen också nämnas att riksdagens uppgifter, om riket befinner sig i krig, i vissa lägen kan handhas av regeringen, som därvid med vissa begränsningar bl. a. kan stifta, ändra och upphäva lag.

När det gäller föreskrifter som avser riksdagen eller dess myndigheter saknar regeringen däremot behörighet att meddela såväl föreskrifter om verkställighet av lag som sådana andra föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Del är förutsatt att föreskrifter av detla slag som avser riksdagen eller dess myndigheler skall beslutas av riksdagen. Något krav all föreskrifterna skall ges formen av lag finns inle.

Normgivningskompetens kan enligt regeringsformen tilldelas underord­nad myndighet. Bemyndigar riksdagen regeringen att meddela föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen därvid medge att regeringen överlåter ål för­valtningsmyndighet alt meddela bestämmelser i ämnet. I sådanl fall kan riksdagen också uppdra ål förvaltningsmyndighet under riksdagen att med­dela sådana bestämmelser. 1 förordning med föreskrifter om verkställighet av lag eller med föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen kan vidare regeringen överlåta åt underordnad myndighet alt med­dela beslämmelser i ämnet. Normgivningskompetens kan också tillkomma underordnad myndighet med stöd av äldre bemyndigande. Om riket är i krig eller omedelbar krigsfara kan med viss begränsning regeringen med stöd av bemyndigande av riksdagen besluta alt normgivningsbefogenhel Som enligl grundlag tillkommer regeringen skall fullgöras av annan myn­dighet.

Enligt regeringsformen har också kommunerna normgivningsbefogenhel.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  21

Med kommun förslås i regeringsformen såväl primärkommun som lands­lingskommun. Med primärkommun likställs kyrklig kommun. Med stöd av 1 kap. 6 S regeringsformen är det kommunerna som bestämmer det kom­munala skatteuttaget. 1 fråga om betungande avgifter för enskilda kan riks­dagen direkt bemyndiga kommun att meddela föreskrifter. Härutöver kan med slöd av 8 kap. 5 S regeringsformen kommun direki i lag tilldelas be­fogenhet att meddela sådana föreskrifter som faller utanför det obligatoriska eller principiella lagområdet. Bemyndigar riksdagen regeringen atl meddela föreskrifter i visst ämne, kan vidare riksdagen därvid medge atl regeringen överiåier åt kommun att meddela bestämmelser i ämnet. Slutligen gäller atl kommunerna eventuellt kan ha normgivningsbefogenhel med slöd av äldre bemyndiganden.

1 fråga om lagar föreskrivs i 8 kap. 19 S regeringsformen att beslutad lag utan dröjsmål skall utfärdas av regeringen. Lag med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som inte skall tas in i grundlag eller riksdagsordningen kan dock enligl lagrummet utfärdas av riksdagen. Att regeringen skall utfärda sina egna förordningar har ansetts självklart och nämns därför inte. 1 andra slyckel av den nämnda grundlagsparagrafen fö­reskrivs vidare att lagar och förordningar skall kungöras så snart del kan ske. 1 fråga om utfärdandel och kungörandet av andra normföreskrifter än lagar och förordningar innehåller 8 kap. regeringsformen inga beslämmelser.

Utmärkande för de föreskrifter som omfattas av normgivningsbestäm-melserna i regeringsformen är i första hand atl del är fråga om rättsregler. Som jag framhöll i propositionen I973i90 med förslag till ny regeringsform (s. 203) kännetecknas sådana regler i princip av att de är bindande för myn­digheter och enskilda. Rättsreglerna karakteriseras vidare av all de utgör generella föreskrifter. De skall inte uttryckligen avse ell konkret fall utan de skall ha generell tillämpbarhet. Innebörden av kravet på generell till-lämpbarhel är inle helt lätt all ange men i propositionen framhöll jag (s. 204) atl kravet lorde få anses uppfyllt om en föreskrift exempelvis avser situa­tioner av etl visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den berör en i allmänna termer bestämd krets av personer.

Till föreskrifter som omfattas av 8 kap. regeringsformen är, såsom tidigare antytts, att hänföra inle bara generella föreskrifter som reglerar enskildas rättigheter och skyldigheter eller i övrigt skall tjäna lill allmän efterrättelse ulan också sådana generella föreskrifter som reglerar olika beslutande organs och myndigheters organisalion och verksamhel. Bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen omfattar således bl.a. föreskrifter av typen instruktioner och arbetsordningar för myndigheter. 1 det sammanhanget är dock att ob­servera atl sådana föreskrifter om användningen av statens medel som riks­dagen meddelar genom budgelreglering eller s. k. specialdestinalion faller utanför normgivningsbeslämmelserna i 8 kap. regeringsformen (jfr 9 kap. 2 S regeringsformen). Inte heller de föreskrifter varigenom regeringen på angivna villkor släller av riksdagen beviljade anslag lill underordnade myn-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  22

dighelers förfogande - de s. k. regleringsbreven - är att betrakta som fö­reskrifter som omfattas av 8 kap. regeringsformen (jfr 9 kap. 8 S regerings­formen). Sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som omtalas i 9 kap. 7 S regeringsformen är inte heller alt anse som normföreskrifter. Enligt 9 kap. 9 S regeringsformen kan riksdagen vidare fastställa grunder för för­valtningen av statens egendom och förfogandel över den. Något hinder möter inte mol att sådana grunder fastställs utan iakttagande av bestäm­melserna i 8 kap. regeringsformen. Väljer emellertid riksdagen lagformen för ändamålet, skall föreskrifterna i 8 kap. om lagar iakttas.

1 många fall kan det vara svårl att dra gränsen mellan beslul som meddelas i särskilda fall och föreskrifter av den generella karaktär att bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen är tillämpliga. Sådana gränsdragningssvårigheler möter i fråga om såväl förbud och förelägganden som lillslånd. Jag åter­kommer i det följande lill frågan hur man i praktiken bör försöka komma till rätta med dessa svårigheter.

2.2 Svensk författningssamling

Det första, officiella kungörandet av författningar sker i allmänhet i sär­skilda publikationer. Den viktigaste av dessa är Svensk författningssamling (SFS). Utgivandet av denna regleras i kungörelsen (1928il)angående Svensk författningssamling (ändrad 1942i315). Anmärkas bör att kungörelsens ter­minologi bygger på äldre ordning.

Enligl kungörelsen skall i SFS tas in dels av regeringen utfärdade lagar, förordningar, kungörelser och övriga föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse, dels av regeringen utfärdade instruktioner, arbetsordningar, reg­lementen och stadgar för domstolar, ämbetsverk och andra myndigheter samt för allmänna inrättningar, om bestämmelserna befinns vara av be­skaffenhet alt böra komma till allmänhetens kännedom, dels av regeringen utfärdade beslut som anses vara av sådan vikt att de bör allmängöras genom SFS. Med stöd av 11 kap. 12 S regeringsformen kan regeringen göra undantag från dessa beslämmelser och om särskild anledning föreligger låta kungöra en av regeringen utfärdad författning i exempelvis förfaltningspublikalion som ges ut av underordnad central förvaltningsmyndighet. Sålunda har bl. a. vissa förordningar som rör försöksverksamhet med friare resursanvändning inom grundskolan enligl föreskrift i resp. förordning publicerats i publi­kationen Aktuellt från skolöverstyrelsen. Vissa förordningar av mera internt intresse för försvarsmakten har på motsvarande sätt kungjorts i publika­tionen Tjänslemeddelanden för försvarsmakten.

1 några fall finns bestämmelser om kungörande i särskild ordning av regeringsförfatlningar som tar sikte på ett lokalt begränsat område. Sålunda skall exempelvis enligt lagen (1914i451) om hingstbesiktningstvång, lagen (I9l8i399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld be­tesmark, lagen (1928il96)om galtbesiktningstvång och lagen (1933i231)om


 


Prop.1975/76: 112                                                   23

utrotande av berberis å viss mark förordnanden av regeringen avseende lantbruksnämnds område eller del därav genom länsstyrelsens försorg införas i länskungörelserna och ortstidning. Förordnande enligt den sistnämnda lagen skall dessutom genom länsstyrelsens försorg anslås på lämpliga ställen inom det område förordnandet avser. Nämnas kan också att enligt kungö­relsen (1967:10) om skyddsområden m. m. länsstyrelsen skall i ortstidning­arna och länskungörelserna tillkännage platser m. m. där enligt vad rege­ringen kan ha bestämt utlänning eller utländskt fartyg utan tillstånd får uppehålla sig utan hinder av att fråga är om skyddsområde eller kontroll­område. Kungörelsen innehåller även andra föreskrifter om upplysningar lill utlänningar och utländska fartyg.

Tidigare har det förekommit alt bl. a. vissa regeringsföreskrifter av in­struktionstyp till myndigheter och inrättningar lämnats i brev som riktats direkt till myndigheten eller inrättningen. Ibland har utdrag av sådana brev tagits in i SFS men oftast har breven inle blivil kungjorda.

Kungörelsen angående Svensk författningssamling öppnar möjlighet atl i SFS ta in också hovrätters samt centrala ämbetsverks och andra myn­digheters kungörelser och cirkulär som innehåller föreskrifter av vikt för en större allmänhet. Det äremellertid i mycket liten utsträckning som sådana författningar tas med i SFS. Det vanliga är att underordnad myndighet som beslutaren författning tar in författningen i en egen publikation. Orsaken till att en av underordnad myndighet beslutad författning förs in i SFS kan vara att myndigheten saknar egen förfaltningspublikalion eller att det anses att föreskriften inte blir tillräckligt spridd genom en sådan publikation.

Undantagsvis förekommer alt del i författning har föreskrivits atl beslut av myndighet under regeringen skall kungöras i SFS. Bestämmelser av den innebörden finns i exempelvis naturvårdskungörelsen (1974il028) beträf­fande vissa beslut av statens naturvårdsverk samt i rekvisitionsförordningen (1942i586) och allmänna förfogandekungörelsen (1957i294) beträffande av riksvärderingsnämnden upprättade taxor som skall offentligen kungöras.

2.3 Riksdagens författningssamling

En särskild författningssamling ges ut av riksdagens förvaltningskontor. Den benämns Riksdagens författningssamling. Utgivandet av denna regleras i bestämmelserna (RFS 1967il) angående Riksdagens författningssamling (RFS). 1 omtryckt skick återfinns bestämmelserna i sin nu gällande lydelse i RFS 1975il3.

Enligt dessa bestämmelser skall i RFS tas in dels av riksdagen enligt 8 kap. 19 S regeringsformen utfärdad lag, dels av riksdagen eller dess organ i övrigi antagna instruktioner, reglementen eller stadgor som avser riks­dagens organ eller arbetstagare, om instruktionen, reglementet eller stadgan inte tas in i SFS, dels av riksdagen eller dess organ beslutade andra för-


 


Prop. 1975/76:112                                                   24

fattningar eller föreskrifter som anses vara av sådan vikt att de bör all­mängöras genom RFS.

Vidare kan i RFS tas in författningar som kungjorts i SFS men som anses böra återges i RFS och dessutom av riksdagen eller dess organ beslutade föreskrifter eller andra bestämmelser av vikt för riksdagens organ, ledamöter, arbetstagare eller en större allmänhet.

2.4 Centrala myndigheters författningspublicering

2.4.1 Civila    myndigheler

1 stor utsträckning beslutas författningar av centrala myndigheter som lyder under regeringen eller riksdagen. Med centrala myndigheter avses härvid sådana myndigheter som har hela landet till verksamhetsområde. Någon enhetlig reglering av dessa myndigheters författningskungörande finns inle. Såsom framgår av vad jag har sagt förul publiceras de centrala myndigheternas förfatlningar i mycket ringa uisträckning i SFS. De kungörs i stället i andra former. Det vanliga är att varje myndighet tar in sina för­fattningar i en publikation som myndigheten ger ut. Det förekommer emel­lertid också atl central myndighet kungör författning i en av annan myn­dighet utgiven publikation.

De publikationer i vilka de centrala myndigheternas författningar tas in är av mycket skiftande natur. 1 allmänhet är de tryckta men det kan ocksä vara fråga om stencilerade utgåvor. De kan ha formen av periodiskt ut­kommande häften som skall ordnas kronologiskt, separata häften, blad, handböcker i lösbladssyslem m. m. En del publikationer är renodlade för­fattningssamlingar, medan andra är av annan typ. Ibland är det fråga om allmänna informationsskrifter i vilka författningar i skilda sammanhang tas in. Det förekommer också att författningar som meddelas av cenirala myn­digheler inle las in i någon egentlig publikation utan bekantgörs genom utgående expeditioner till andra myndigheter eller andra angivna adressater. 1 vissa fall förekommer en kombination av expeditioner och efterföljande kungörande i förfatiningspublikation. Kungörande i vanlig tidning, anslag och uppläsning i radio kan också undantagsvis förekomma.'

Endast i mindre utsträckning förekommer författningsbestämmelser om hur centrala myndigheter skall kungöra sina författningar och om de pub­likationer som skall användas för ändamålet. Tidigare gällde för de flesta av de centrala myndigheterna kungörelsen (1922i609) angående ämbetsverks och andra myndigheters samlingar av kungörelser, cirkulär m. m. Denna kungörelse reglerade inte vilka myndigheter som skulle ge ut författnings-publikationer men den innehöll bestämmelser om utformningen av sådana

' Utförliga uppgifter om formerna för de centrala myndigheternas förfatlningspub­licering finns i utredningens belänkande SOU  1973i23 s. 55-67 och  192-233.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  25

publikationer. I samband med tillkomsten av det statliga Aktiebolaget All­männa förlaget upphävdes kungörelsen (genom kung. 1969:367). Den upp­hörde att gälla vid utgången av juni  1969.

Av nu gällande författningsbestämmelser som rör centrala myndigheters kungörande av generella och liknande föreskrifter vill jag, utöver vad jag förut sagt, nämna följande som exempel.

En del myndighetsinstruktioner anger att myndigheten ger ut vissa pub­likationer. Sålunda föreskrivs exempelvis i instruktionen (1969i320) för sjö­fartsverket att verket ger ut bl. a. Sjöfartsverkets meddelanden och Un­derrättelser för sjöfarande. Instruktionen (1973i610) för kommerskollegium innehåller bestämmelsen att kollegiet ger ut publikationen Kommerskol­legiets författningssamling. 1 instruktionen (I974i476) för statens industri­verk anges att verket ger ut publikationen Industriverkets torfiutningssam-ling. Inslruktionsbestämmelser angående myndigheters författningspublika­tioner hör emellertid inte till vanligheten. Om Tullverkets författningssam­ling har bestämmelser meddelats i regleringsbrev.

1 luftfartskungörelsen (19611558) föreskrivs att trafikledningsbestämmelser för civil luftfart skall kungöras av luftfartsverket på lämpligt sätt. Av kungö­relsen skall framgå i vilka avseenden bestämmelserna skiljer sig från de internationella irafikledningsbestämmelserna. Övriga föreskrifter och andra beslut enligt luftfartskungörelsen skali kungöras av luftfartsverket i den omfattning och på det sätt verket finner lämpligt. Enligt lagen (1958i295) om sjömansskatt skall vissa beslut av sjömansskattenämnden, vilka har karaktären av författning, tas in i särskilda av sjömansskattenämnden ut­givna meddelanden. Enligt kungörelsen (I956i612) med tillämpningsföre­skrifter till allmänna prisregleringslagen den I juni 1956 (nr 236) skall pris­föreskrift eller annan bestämmelse som meddelas enligl allmänna prisreg­leringslagen delges genom kungörande i SFS eller, om den meddelas av myndighet som utger cirkulärserie, i denna. Bestämmelsen eller underrät­telse om dess meddelande skall dessutom uppläsas i radio och införas i en eller flera tidningar. Om så befinns ändamålsenligt skall den också anslås på lämpliga platser inom kommun som berörs av föreskriften. Avser sådan beslämmelse bara ett mindre antal näringsidkare och erhåller dessa del av bestämmelsen genom skriftliga meddelanden eller i annan betryggande ord­ning, gäller inte de förut nämnda kungörandebestämmelserna. Möjlighet lill elt motsvarande kungörandeförfarande öppnas i allmänna förfogande­kungörelsen (1957i294) när föreskrift enligl 3-9 SS allmänna förfogandelagen (1954i279) avser ett obestämt anlal ägare eller innehavare.

Vissa författningar innehåller beslämmelser om att föreskrifter som med­delats av central myndighet under regeringen skall tas in i publikationen Underrättelser för sjöfarande. Sådana beslämmelser finns bl. a. i lots- och fyrkungörelsen (1970i698), sjötrafikförordningen (1962i 150) och kungörelsen (1972i278) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

1 en del fall finns bestämmelser om ett lokalt inriktat kungörande av


 


Prop. 1975/76: 112                                                  26

föreskrifter som beslutas av central myndighet under regeringen. Sålunda föreskrivs exempelvis i kungörelsen (1970i300) om skydd mot flyghavre att när lantbruksstyrelsen meddelar, ändrar eller upphäver bekämpningsplan, underrättelse därom skall föras in i länskungörelserna och att i den mån så befinns erforderligt beslutet också skall kungöras i tidning med spridning inom orten eller tillkännages på annat lämpligt sätt. Vidare gäller enligt förordningen (1954il32) angående markegångstaxor att sedan markegångs-taxa - som årligen upprättas för varje län genom särskilda för hela riket gemensamma markegångsdeputerade - blivit fastställd taxan skall kungöras i länskungörelserna.

2.4.2 Militära myndigheter

Generella föreskrifter som beslutas av myndighet inom försvarsmakten och som riktar sig till annan myndighet eller personal som tillhör försvars­makten tas i betydande uislriickning in i den för försvarsmakten gemen­samma publikationen Tjänstemeddelanden för försvarsmakten. 1 denna pub­likation tas också in generella föreskrifter som med stöd av 7 kap. 3 S re­geringsformen och lagen (1974i613)om handläggningen av vissa regerings­ärenden beslutas av chefen för försvarsdepartementet under statsministerns överinseende. Som förut nämnts används denna publikation också för kungörande av vissa förordningar, som är av mera internt intresse för för­svarsmakten och som beslutats av regeringen som helhet. Publikationen ges ut av försvarets materielverk. Innehållet i publikationen utgörs till allra största delen av order och tillkännagivanden av helt annan karaktär än författningar. Särskilda bestämmelser gäller för publikationen i fråga.

2.5 Kungörande av författningar som beslutats av regionala och lokala stat­liga myndigheter m. fl.

2.5.1 Länsstyrelserna

1 ett betydande antal lagar och andra författningar har länsstyrelserna tillagts rätl att besluta föreskrifter av generell natur. Den grundläggande författningen eller en tillämpningsförfattning till denna innehåller ofta be­stämmelser om kungörande av de föreskrifter som länsstyrelsen sålunda meddelar. Det förekommer emellertid inte sällan att uttryckliga bestäm­melser om kungörande saknas. Enligt den nu upphävda länsstyrelseinstruktionen (1958i333) ålåg det länsstyrelsen att ombesörja att alla till allmän efterrättelse utfärdade föreskrifter och påbud, om vilkas kungörande annan ordning inte fanns föreskriven, blev behörigen kungjorda inom länet. Den nu gällande länsstyrelseinstruktionen (19711460) innehåller emellertid inte någon motsvarande bestämmelse.

Som exempel på kungörandeföreskrifter avseende generella eller liknande


 


Prop. 1975/76: 112                                                  27

beslut av länsstyrelse vill jag nämna följande. Enligt 2 kap. 67 S vattenlagen (I918i523) gäller att när skyddsområde enligt 2 kap. 64 S vattenlagen fast­ställts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådant område ändrats eller upphävts, länsstyrelsen skall införa beslutet härom i länskungörelserna samt ombesörja att kungörelse om beslutet anslås på anslagstavla för kommun, som berörs av beslutet, och införs i en eller flera ortstidningar. Genom länsstyrelsens försorg skall tryckta exemplar av föreskrifter som meddelats för visst skyddsområde finnas att tillgå för allmänheten mot betalning. Länsstyrelses beslut i fråga om vissa förbud enligt kungörelsen (1932i370) med föreskrifter till förebyggande av kräftpestens spridning skall tas in i länskungörelserna. Enligt 100 S lagen (1939i608) om enskilda vägar kan länsstyrelse av trafiksäkerhetsskäl förordna om förbud mot uppförande av byggnad, uppsättande av skymmande stängsel m. m. inom visst avstånd från enskild väg. Om sådant förordnande skall, utöver den underrättelse angående förordnandet som skerenligt allmänna bestämmelser, meddelande tas in i länskungörelserna och ortstidning. 1 byggnadsstadgan (1959i612) finns föreskrifterom underrättelser till markägarna genom kungörelse i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för orten tas in, eller på annat lämpligt sätt när bl. a. vissa nybyggnadsförbud och schaktnings-förbud meddelas. Enligt civilförsvarskungörelsen (1960i377) skall vissa länsstyrelsebeslut som innefattar föreskrift som skall allmänt iakttas inom länet, såsom beslut om vindsröjning och liknande, eller som avser ian­språktagande av all egendom av angivet slag inom civilförsvarsområde eller del därav anslås offentligen samt föras in i en eller flera ortstidningar. 1 vägtrafikkungörelsen (1972i603) föreskrivs i fråga om lokala trafikföreskrifter och föreskrifter enligt 41 S väglagen(1971i948) vilka beslutats av länsstyrelse, att föreskrift som ej skall tillkännages genom vägmärke skall föras in i länskungörelserna. Länsstyrelsen har dessutom atl föra in föreskriften i en för ändamålet avsedd liggare samt att årligen före mars månads utgång utfärda kungörelse om vägar och gällande lokala trafikföreskrifter inom länet. Enligt militära vägtrafikkungörelsen (1974i97) kan länsstyrelsen utfärda sär­skilda föreskrifter med anledning av militär övningsverksamhet. Sådana föreskrifter skall länsstyrelsen enligt kungörelsen tillkännage på lämpligt sätt.

2.5.2 Andra regionala statliga myndigheler än länsstyrelserna

Även åt andra regionala statliga myndigheter än länsstyrelserna har upp­dragits att besluta föreskrifter som kan vara av generell eller liknande natur. Delta gäller bl. a. lantbruksnämnderna. Som exempel kan nämnas att enligt jordhävdslagen (1969i698) lantbruksnämnd i vissa fall kan meddela förbud mol takt av matjord. När sådant förordnande avseende flera bruknings­enheter meddelas, ändras eller upphävs skall enligt jordhävdskungörelsen (1969i700) underättelse därom föras in i länskungörelserna och tillställas


 


Prop. 1975/76: 112                                                  28

varje känd sakägare. Om det behövs skall förordnandet också kungöras i tidning med spridning inom orten eller tillkännages på annal lämpligt sätt.

2.5.3   Lokala statliga myndigheter

Det förekommer att lokal statlig myndighet har befogenhet att besluta föreskrifter av generell eller liknande karaktär. Sålunda kan exempelvis efter länsstyrelsens bemyndigande civilförsvarschef i vissa fall meddela föreskrif ter som skall allmänt iakttas inom civilförsvarsområdel, exempelvis beslul om vindsröjning, och likaså kan under vissa förutsättningar civilförsvarschef beslula om ianspråktagande av all egendom av angivet slag inom civil­försvarsområdet eller del därav. Enligt civilförsvarskungörelsen (1960i377) skall sådana beslut kungöras på samma sätt som motsvarande beslul av länsstyrelse. Enligt rekvisitionsförordningen (1942i586) skall av allmän lokal värderingsnämnd upprättad taxa, som fastställts av riksvärderingsnämnden och som skall offentliggöras, föras in i länskungörelserna. Enligt militära vägtrafikkungörelsen (1974i97) får med vissa inskränkningar bl. a. bataljons­chef eller högre chef meddela lokal trafikföreskrift som avses i 147 i; väg­trafikkungörelsen (1972i603), om det behövs för att genomföra övning. Om det behövs för att genomföra militär operation får också kompanichef med­dela sådan föreskrifl. Sådana lokala trafikföreskrifter skall tillkännages genom vägmärken eller på annat lämpligt sätt. Om föreskrift rör trafiken under längre tid eller annars i större omfattning skall kungörelse utfärdas av länsstyrelsen.

2.5.4   Trafiknämnder och skogsvårdssiyrelser

Rält alt besluta lokala trafikföreskrifter tillkommer i viss utsträckning trafiknämnderna. Dessa nämnder är varken renodlat statliga eller renodlat kommunala ulan har både statliga och kommunala inslag. Enligt vägtra­fikkungörelsen (I972i603) skall av trafiknämnd beslutad lokal trafikföre­skrift, som ej skall tillkännages genom vägmärke, föras in i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för orten förs in. Nämnden skall också föra in sådan föreskrift i en för ändamålet avsedd liggare. 1 fråga om lokala trafikföreskrifter som irafiknämnd beslular med slöd av terräng­lrafikkungörelsen (1972i594) gäller molsvarande tillkännagivanderegler.

inte heller skogsvårdsstyrelsema kan hänföras till kategorin statlig myn­dighet. Skogsvårdsstyrelserna företer nämligen såväl statliga som lands­tingskommunala inslag. Skogsvårdsstyrelserna kan fatta beslut av generell karaktär. Hit hör exempelvis generella dispenser från avverkningsregeln i 7 S första stycket skogsvårdslagen (1948i237) i vad avser fastigheter med en viss högsta årlig produktionsförmåga. Några bestämmelser om hur ge­nerella beslut av skogsvårdsstyrelse skall kungöras synes inte finnas.


 


Prop. 1975/76: 112                                                                29

2.5.5 Länskungörelserna

I det föregående har jag flera gånger nämnt alt författning med lokall begränsat gillighetsområde enligl gällande bestämmelser skall föras in i länskungörelserna. Föreskrifter om länskungörelserna finns i kungörelsen (1915:421) angående länskungörelser (ändrad senast 1942i316). Länskungörelserna ges ut länsvis genom länsstyrelsernas försorg. 1 länskungörelserna skall enligt kungörelsen las in tillkännagivanden som enligt gällande författningar eller särskilda beslut av regeringen bör föras in i länskungörelserna, meddelanden av länsstyrelsen vilka är av den all­männa betydelse atl de anses böra bringas till vederbörandes kännedom genom länskungörelserna samt, efter länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall, tillkännagivanden som myndigheter, tjänstemän eller enskilda över­lämnat till intagande för allmänhetens kännedom.

Innehållet i länskungörelserna är mycket blandat. Förutom författnings-föreskrifter innehåller de underrättelser om varjehanda andra förhållanden som avses skola komma till allmän kännedom. Del mesta av innehållet grundar sig på beslämmelse i författning men det finns också kungörelser som tas in av tradition eller på grund av länsstyrelsens beslut i det särskilda fallet.

Enligt kungörelsen angående länskungörelser skall den som föranlett kungörelses införande eller vars angelägenhet kungörelse eller meddelande avser bekosta kungörelser av vissa slag, bl. a. kungörelser som angår lands­tingskommuns eller kommuns angelägenheter, brand- och hälsovårdsord­ningar saml reglementen, instruktioner, taxor m. m. för kommunala myn­digheter och dessutom trafiktaxor och därtill hörande ordningsföreskrifter. Undantag från denna skyldighel alt bekosta kungörelse kan dock vara fö­reskriven i allmän författning.

2.6 Kungörande av författningar som beslutats av kommunala myndigheter

2.6.1 Kommuner

En omfattande normgivningsbefogenhel tillkommer kommunerna. I vissa fall skall av kommun beslutade föreskrifter av generell natur underställas statlig myndighet, vanligen länsstyrelsen. 1 de flesta fall finns emellertid inte någon sådan statlig kontroll över den kommunala normgivningen. För en del fall finns särskilda bestämmelser i lag eller av regeringen beslutad författning om hur de kommunala normbeslulen skall kungöras. 1 allmänhet gäller emellertid bara de allmänna reglerna i kommunallagen (1953:753) och kommunallagen (1957i50) för Stockholm angående bekantgörande av kom­munala beslut.

Som exempel på särskilda kungörandebestämmelseravseende kommunala beslut kan nämnas 2 S brandstadgan (1962i91) där det föreskrivs att sedan av kommunfullmäktige anlagen brandordning fastställts av länsstyrelsen.


 


Prop.1975/76:112                                                              30

denna skall på kommunens bekostnad införa beslutet och brandordningen i länskungörelserna. Det åligger dessutom kommunstyrelsen att ombesörja att kungörelse om fastställelsen anslås samt förs in i den eller de tidningar, där kommunala meddelanden tas in, och att tryckta exemplar av brand­ordningen finns atl tillgå för allmänheten. 1 allmänna ordningsstadgan (1956:617) och hälsovårdsstadgan (1958i663) finns i huvudsak samma kungörandebestämmelser i fråga om lokal ordningsstadga och lokal häl­sovårdsordning som antagits av kommunfullmäktige och fastställts av länsstyrelsen. Dock föreligger den skillnaden att bara själva fastsiällelse-beslutet behöver föras in i länskungörelserna. Enligt lagen(1926i72)angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning skall av kommun­fullmäktige beslutat förbud som avses i lagen underställas länsstyrelsen för fastställelse. Fastställt beslut skall av länsstyrelsen föras in i länskungörel­serna. Dessuiom skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivande om beslutet på annat lämpligt sätt delges allmänheten.

De allmänna kommunallagsreglerna om bekantgörande av kommunala beslut innebär att sedan fört protokoll justerats, delta förhållande liksom uppgift om det ställe där protokollet finns tillgängligt tillkännages på kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall vidare vara försett med uppgift om den dag det anslagits. Syftet med dessa bestämmelser är att underlätta för dem som berörs eller är intresserade av fattade kommunala beslul atl ta del av besluten. Samtidigt bildar tillkännagivandet utgångspunkt för besvärstiden vid kommunalbesvär. De nu ifrågavarande bestämmelserna är gemensamma för alla slag av kommunala beslut, både normbeslut och beslut i särskilda fall.

Ett betydande anlal kommuner ger ut en kommunal författningssamling. Innehållet varierar något från kommun till kommun. Genomgående torde lokala ordningar och taxor tas med. Dessutom brukar reglementen för olika nämnder, instruktioner för befattningshavare, arbetsordningar och norme­rande beslut för förvaltningarna redovisas. 1 enstaka fall tas stadsplanebe­stämmelser med. De kommunala författningssamlingarna är huvudsakligen avsedda som hjälpmedel för kommunala förtroendemän och tjänstemän. Spridningen till personer utanför denna krets eller till allmänheten torde vara ytterst obetydlig. När det gäller uppläggning, format, typografi och numrering företer de kommunala författningssamlingarna stora skiljaktig­heter. Även i kommuner som saknar författningssamling trycks ofta olika föreskrifter av generell natur.

2.6.2 Landstingskommuner

Också landstingskommunerna kan beslula föreskrifter som äralt hänföra lill författningsområdei, även om landstingskommunernas normgivnings­kompetens är mindre omfattande än kommunernas. Bekantgörandet av landstingskommunala normbeslut torde genomgående regleras av bestäm-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  31

melserna i landslingslagen (1954:319) om tillkännagivande på lands­tingskommuns anslagstavla av justeringen av fört protokoll och av det ställe där protokollet finns tillgängligt.

2.6.3 Kyrkliga kommuner

1 mycket begränsad utsträckning kan också kyrklig kommun fatta beslut av generell natur. Bekantgörandet av sådana beslut regleras av bestämmelser i lagen (1961i436)om församlingsstyrelse angående tillkännagivande på för­samlings (samfällighets) anslagstavla av justeringen av fört protokoll och av det ställe där protokollet finns tillgängligt.

2.7 Kungörandets rättsliga betydelse

Bestämmelser om verkan av underiålet kungörande av lag eller annan författning saknas nästan helt. 1 167 S vägtrafikkungörelsen (1972i603) finns dock en bestämmelse i ämnet avseende lokala trafikföreskrifter m. m. Enligt bestämmelsen skall straff för överträdelse av sådan föreskrift inte ådömas, om föreskriften ej utmärkts enligt bestämmelserna i kungörelsen (1966i270) om vägmärken m. m. Detsamma gällerom lokal trafikföreskrift inte införts i därför avsedd liggare eller inle, när så skall ske, förts in i länskungörelserna eller i vissa fall i den eller de tidningar där kommunala meddelanden för orten tas in.

Frågorna om verkan av brister i författnings kungörande och betydelsen av ett korrekt kungörande ställs sällan på sin spels i rättspraxis.' 1 huvudsak torde rättsläget kunna beskrivas på följande sätt.

Beträffande författningar av alla slag gäller att de skall kungöras för att bli gällande mot envar. Med kungörande förstås i detta sammanhang åtgärder för spridning av kännedom om författningen och inte bara att författningen är offentlig. Om det finns föreskrifter om kungörande skall dessa iakttas. Allvariig underiålenhet att följa föreskrifterna torde medföra att författning­en inte blir gällande. Det är tveksamt om författningen i sådant fall anses gällande mot den som visas ha fått kännedom om författningen på annat sätt. Mindre allvarligt åsidosättande av föreskrifterna får till följd att för­fattningen inte kan föranleda straff förverkande eller annan ingripande på­följd för den som saknat vetskap om författningen (jfr vägtrafikkungörelsens ståndpunkt att straffrihet undantagslöst inträder). Om det inte finns någon föreskrift om kungörande, torde uteblivet eller bristfälligt kungörande i varje fall medföra straffrihet m. ni. för den som inte känt lill författningen. En författning som kungörs i SFS anses i princip tillämplig mol envar. En författning som i enlighet med givna föreskrifter kungörs på annat håll

En redovisning av befintlig rätispraxis återfinns i utredningens belänkande SOU 1973:23 s. 414.


 


Prop.1975/76: 112                                                   32

än i nämnda författningssamling torde i princip anses tillämplig mot envar, även om delta kan vara i någon mån tveksamt i händelse det uppställda kravet på publicering inte är särskilt långtgående, t. ex. bara omfattar ett införande i länskungörelserna. Saknas kungörandeföreskrifter torde författ­ningen anses tillämplig mot envar om kungörandet uppfyller rimliga krav. Även om en författning kungjorts torde den emellertid inte medföra straff­ansvar för en person som saknat kännedom om den och anses ha giltig ursäkt därför, t. ex. emedan författningen är ny och inte gjorts bekant över landet. Även utan kungörande torde tjänsleföreskrifter inom förvaltningen anses giltiga. Genomgående gälleratt samtliga omständigheter i det enskilda fallet bör beaktas.

2.8 Vissa ikraftträdandebestämmelser

Regler om ikraftträdande av författningar som förts in i SFS flnns i lagen (1894i44 s. 1) angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft. Enligt denna lag skall i SFS införd lag eller annan allmän författning, i vilken inte utsatts viss tid varifrån den kommer alt gälla eller av vars lydelse inte framgår att den länder till efterrättelse genast efter utfärdandet, träda i kraft fyra veckor efter den dag då lagen eller författningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket.

Molsvarande reglering beträffande författningar som tagits in i RFS finns i bestämmelserna (RFS 1967i2) angående ikraftträdande av vissa författ­ningar och föreskrifter, intagna i Riksdagens författningssamling. 1 omtryckt skick återfinns bestämmelserna i sin nu gällande lydelse i RFS 1975il4. Bestämmelserna har det innehållet att i RFS införd författning eller föreskrift, som inte las in i SFS, skall träda i kraft en vecka efter det författningen eller föreskriften enligt meddelad uppgift utkommit från trycket, i den mån viss tid inte utsatts varifrån den kommer att gälla eller av dess lydelse inte framgår att den länder till efterrättelse genast efter utfärdandet.

De nu återgivna ikraftträdandeförfattningarna saknar till större delen ak­tualitet. 1 varje fall när det gäller författningar som tas in i SFS bestäms numera regelmässigt ikraftträdandetiden på något sätt i själva författningen.

3   Utredningen

3.1    Kungörandets betydelse

Utredningen framhåller att kungörandet av lagar och andra författningar är av betydelse på flera olika sätt. För det första är spridningen av kännedom om författningarnas innehåll en förutsättning för att författningarna faktiskt skall bli efterlevda. Härtill kommerait medborgarna har ett legitimt intresse av att kunna följa vad statsorganen och förvaltningsmyndigheterna beslutar. Vidare måste i ett rättssamhälle den grundläggande principen gälla att ingen


 


Prop. 1975/76: 112                                                  33

författning äger bindande kraft innan den blivit offentliggjord. Det är näm­ligen ett räitssäkerhetsintresse att medborgarna inte binds vid straff vi­tesförelägganden eller andra betungande påföljder förrän de haft möjlighet atl få kännedom om reglerna. Medborgarna bör också få kännedom om föreskrifter som skapar rättigheter och förmåner så alt de kan planera och handla med utgångspunkt i bestämmelserna.

Enligt utredningens uppfattning är det lika stor anledning att offentliggöra normer som utgår från de förvaltande myndigheterna som dem vilka härrör från riksdagen eller regeringen. Den omständigheten att befogenhet att be­sluta generella föreskrifter delegerats till myndighet under regeringsnivån bör inte få medföra att medborgarna lär sämre möjligheter att få kännedom om normerna än om dessa utfärdats direkt av regeringen. Även generella beslut av kommuner bör enligt utredningen omfattas av kungörandekravet.

Som utredningen ser saken är offentliggörandet främst en praktiskt in­formativ fråga. Den formella juridiska sidan av offentliggörandet är således inte det primära för utredningen. Här åsyftas sådana frågor som förutsätt­ningarna för att en författning skall anses giltig samt den juridiska betydelsen av bristfiilligt offentliggörande och av bristande kännedom om författning­arna. Med avseende särskilt på förvaltningsmyndigheternas föreskrifter ut­talar utredningen alt när den föreslår regler om författningars offentliggö­rande avsikten inte är atl en författning regelmässigt skall betraktas som en nullitet i händelse offentliggörandet uteblir eller sker på etl bristfälligt sätt. Man torde böra ulgå från att författningen i så fall inte tillämpas mot den som saknat vetskap om den. Om emellertid en person på tillfreds­ställande sätt fått kännedom om författningen annorledes än genom regelrätt offentliggörande får han förutsättas vara skyldig atl rätta sig efter den. Hur härmed förhåller sig i alla de skiftande situationer som kan uppstå kan enligt utredningens mening omöjligen klarläggas i förväg. Del måste över­lämnas åt rältstillämpningen att bedöma förhållandena i de enskilda fallen.

3.2   Begreppet författning

Begreppet författning behandlas av utredningen i flera olika sammanhang. Till författning för utredningen främst vad som i den föreslagna lagtexten betecknas som föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse. Härunder ingår enligt utredningen främst föreskrifter som riktar sig till allmänheten, alltså etl större antal enskilda medborgare, ofta en obestämd krets av per­soner, företag, korporationer o. d. Hit hör emellertid också föreskrifter som riktar sig till en begränsad men obestämd krets, t. ex. näringsidkarna inom en viss näringsgren eller allmänheten inom ett geografiskt avgränsat område, såsom en kommun.

Till föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse hänför utredningen vidare föreskrifter från regeringen eller annan myndighet till en eller flera underordnade myndigheter, om föreskrifterna gäller den materiella tillämp-

3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1975/76: 112                                                  34

ningen av en viss författning och har betydelse för medborgarna. Härmed jämställs andra föreskrifter som regeringen riktar till ett större antal eller ett obestämt antal myndigheter. Organisationsföreskrifter som regeringen meddelar för en enda myndighet kan däremot enligt utredningen normalt inte sägas vara föreskrifter till allmän efterrättelse. Eftersoni emellertid all­mänheten har intresse av att få kännedom om statsförvaltningens orga­nisation utvidgar utredningen förfaltningsbegreppet och föreslår att genom en särskild bestämmelse kungörandekravet vidgas till att omfatta också av regeringen uttardade grundläggande föreskrifter om domstolars och andra myndigheters samt viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organi­sation. Därmed avses att utesluta sådana detaljerade bestämmelser .som åter­finns i personalförteckningar och regleringsbrev o. d. Utanför begreppet fö­reskrifter till allmän efterrättelse och utanför det nyssnämnda utvidgande tillägget faller vidare föreskrifter som annan myndighet än regeringen riktar till en underordnad myndighet och som avser handläggningsrutiner, bok­föring, statistik o. d. Generella föreskrifter som en myndighet riktar till tjäns­temännen inom den egna myndigheten betraktas inte heller av utredningen som föreskrifter till allmän efterrättelse, såvida inte föreskrifterna berör den materiella tillämpningen av författning eller i övrigt inverkar på enskilds rätt. Föreskrifter som en myndighet riktar till elt större antal sidoordnade myndigheter räknar utredningen som föreskrifter till allmän efterrättelse.

Utredningen diskuterar också författningsbegreppet med hänsyn till av­görandets innehåll och hur innehållet är sanktionerat. Bestämmelser som allmänt reglerar medborgarnas rättigheter och förmåner eller innehåller på­bud eller förbud måste enligl utredningen räknas till föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse. Rekommendationer om vad som bör göras torde däremot i allmänhet falla utanför. Föreskrifter vars åsidosättande med­för direkt verkande sanktioner räknas till föreskrifter till allmän efterrättelse. Även då sanktionen inte verkar direkt utan förutsätter att medborgaren först själv vidtagit en åtgärd, t. ex. ansökt om tillstånd, hör föreskriften vanligen hit. Utredningen finner det dock självfallet att inte alla föreskrifter som riktar sig till tjänstemän och vars åsidosättande kan föranleda ansvar för tjänstefel är att hänföra till föreskrifter som skall tjäna till allmän efter­rättelse.

Riksskatteverket kan med stöd av vissa lagrum, bl. a. 62 S lagen (1968i430) om mervärdeskatt, meddela bindande förklaringar i olika ämnen, exempelvis rörande tillämpningen av nämnda lag. Enligt utredningens uppfattning hör sådana bindande förklaringar närmast till kategorin författningar.

1 fråga om vissa typer av lokala beslut uttalar utredningen att de enligl dess mening närmast är av förtättningskaraktär, fastän kungörande i länskungörelserna f n. inte är föreskrivet. Som exempel nämns bl. a. vissa beslut om jaktvårdsområde, fast fornlämning, fiskeriplan, stadsplan och and­ra bebyggelseplaner, nybyggnadsförbud, fiskevårdsområde, vindsröjning o. d. samt odlingsförbud. Ulredningen framhåller att föreskrifter ibland kan


 


Prop. 1975/76: 112                                                  35

vara så lokalt begränsade att de avser bara en eller flera bestämda fastigheter. Om föreskrifterna då riktar sig endast till den aktuelle agaren är det inte fråga om författning. Om emellertid föreskriftema riktar sig också till fram­tida ägare och förutsätter att dessa rättar sig efter dem oavsett om de fått del av dem eller ej bör de enligt utredningens mening hänföras till författning. Utredningen är medveten om att det ibland kan vara svårt att avgöra huruvida ett beslut har karaktären av författning och därför skall kungöras. Dessa svårigheter framträder främst när del gäller föreskrifter av statliga regionala eller lokala förvaltningsmyndigheter och i fråga om vissa kom­munala föreskrifter. Utredningen anser därför att man i hithörande fall inte kan nöja sig med en allmän formel beträffande vad som skall kungöras utan att specialförfattningarna måste kompletteras med särskilda föreskrifter rörande kungörandet.

3.3 Kungörandets form

3.3.1   Allmän I

Utredningen föreslår att alla författningar skall föras in i en officiell pub­likation. För en sådan ordning talar främst det förhållandet att behov fö­religger av en bestående information. Den officiella texten behöver finnas tillgänglig och de intresserade bör i förväg veta var de kan finna en för­fattning. Bara en officiell författningspublikation fyller uppgiften att på en gång sprida kännedom om en författning när den kommer ut och att tjäna som uppslagsbok för den som senare vill få exakt kännedom om författ­ningen.

Utredningen avvisar tanken att i en odelad författningspublikation ta in alla förekommande förfatlningar eller alla författningar som beslutas av cen­trala organ. En sådan publikation skulle bli alltför omfångsrik och svår­överskådlig. Utredningen avvisar också alternativet att inrätta en gemensam publikation för de författningar som beslutas av de centrala förvaltnings­myndigheterna under regeringen. Dessa myndigheter har så skiftande upp­gifter och utfärdar föreskrifter av så varierande innehåll och omfång att det inte skulle vara ägnat att skapa önskvärd överblick att ta in denna växlande flora av föreskrifter i en enda publikation. Utredningen förordar ett system av författningspublikationer, bestående av SFS, ett antal särskilda författningspublikationer förde centrala förvaltningsmyndigheterna, en för­fattningspublikation för varje län samt helst en författningspublikation för varje kommun. Vid sidan av det av utredningen föreslagna systemet ligger RFS.

3.3.2   Av regeringen utfärdade förfailnlngar

Enligt 1 S i den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar skall samtliga lagar som utfärdas av regeringen tas


 


Prop. 1975/76: 112                                                  36

in i SFS. Detsamma skall enligt paragrafen gälla beträffande av regeringen utfärdade författningar som den beslutat själv. Av 3 S i lagförslaget framgår emellertid atl när det gäller föreskrift som har beslutats av regeringen och som skall Uäna till allmän efterrättelse bara inom ett lan avsikten är att möjlighet skall finnas för regeringen att kungöra författningen i länets för­fattningspublikation i stället för i SFS.

3.3.3 Författningar av centrala förvaliningsmyndigheier

Utredningen föreslår att var och en av de större centrala förvaltnings­myndigheterna skall ge ut en författningspublikation, benämnd författnings­samling, för kungörande av i första hand myndighetens egna författningar. Övriga centrala förvaltningsmyndigheter skall i allmänhet kungöra sina för­fatlningar i författningssamling som ges ut av någon i ämbetsområdet när­liggande central förvaltningsmyndighet. 1 SFS skall föreskrift, som beslutats av central förvaltningsmyndighet, tas in bara om föreskriften bör ges stor spridning eller om annat särskilt skäl föreligger. De tre nu nämnda formerna för kungörande av de centrala förvallningsmyndigheternas författningar an­ges i 2 S första slyckel i den av ulredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Det ankommer enligt lagen på regeringen att bestämma vilka cenirala förvaltningsmyndigheter som skall ge ut för­fattningssamling och att reglera utnyttjandet av annan central förvaltnings­myndighets författningssamling och förutsättningarna för införande av cent­ral förvaltningsmyndighets författning i SFS. Bestämmelser i dessa ämnen återfinns i en av utredningen föreslagen kungörelse om kungörande och registrering av författningar m. m.

När del gäller författningar som beslutas av myndighet inom försvars­makten och som avser annan myndighet eller personal inom försvarsmakten bör enligt utredningens mening den nuvarande ordningen med kungörande i den för försvarsmakten gemensamma publikationen Tjänstemeddelanden för försvarsmakten behållas. 1 anslutning härtill har utredningen i 2 S andra stycket lagförslaget angett att regeringen får förordna om undantag från första stycket i fråga om föreskrifter inom försvarsmakten. 1 den mån myn­dighet inom försvarsmakten beslutar föreskrifter .som skall lända till efter­rättelse bland allmänheten eller bland myndigheter utanför försvaret bör enligt ulredningens mening samma kungöranderegler gälla som inom den övriga förvaltningen. Såvitt utredningen kunnat finna förekommer emel­lertid f n. knappast några sådana fall.

Av 3 S i ulredningens lagförslag framgår att om central förvaltningsmyn­dighet beslutat föreskrift som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom etl län, myndigheten skall ha möjlighet atl kungöra författningen i länets förfaltningspublikalion i stället för på något av de satt som anges i 2 S lagförslaget.

Enligl utredningens mening bör en central förvaltningsmyndighet aldrig


 


Prop.1975/76:112                                                    37

ge ut mer än cn författningspublikation för det officiella kungörandet av författningar. Hinder bör emellertid inte möta att göra författningssamling­arna mer lätthanterliga genom serieindelning eller särskilda beteckningar för olika ämnesområden.

3.3.4   Förfatlningar av regionala och lokala slalliga förvaliningsmyndigheier
m.f.

Föreskrifter som beslutas av länsstyrelsen eller av annan regional eller lokal statlig förvaltningsmyndighet och som skall tjäna till allmän efter­rättelse inom myndighetens förvaltningsområde skall enligt 3 S i utredning­ens förslag till lag om kungörande av lagar och andra författningar föras in i länets förfatiningspublikation. Denna skall benämnas länets författnings­samling och ges ut genom länsstyrelsens försorg. 1 anslutning till förslag av informationsulredningen i betänkandet Kungörelseannonsering (SOU I969i7) förordar utredningen att länskungörelserna upphör att vara organ för kungörelseannonser och tillkännagivanden av allehanda slag och i stället görs om till den officiella författningspublikationen för länet.

Enligt utredningens förslag skall också de halvt statliga, halvt kommunala trafiknämnderna kungöra av dem beslutade lokala trafikföreskrifter i länets författningssamling. Såvitt angår trafikföreskrifter enligt vägtrafikkungörel­sen (1972i603) görs dock undantag för fall då föreskrifterna skall tillkännages genom vägmärke. Utredningens förslag beträffande trafiknämnderna kom­mer till uttryck i förslag till ändringar i vägtrafikkungörelsen samt terräng­lrafikkungörelsen (1972i594), vilka förslag anknyter till den av ulredningen i 3 S förslaget till lagom kungörande av lagar och andra författningar intagna bestämmelsen att i länets författningssamling skall kungöras vad som enligl lag eller annan författning skall föras in i denna författningssamling.

Den sistnämnda bestämmelsen täcker samtidigt de fall där i klariäggande syfte i specialförfaitning tas in bestämmelse om kungörande i länets för­fattningssamling av vissa föreskrifter av regional eller lokal statlig förvalt­ningsmyndighet därför att tvekan kan råda huruvida föreskrifterna har ka­raktär av författning eller ej. Som förut nämnts föreligger gränsdragnings­svårigheter främst när det gäller författningar som beslutas av regionala eller lokala myndigheter.

3.3.5   Kommunala författniiigar

Utredningens förslag beträffande kommunernas författningskungörande omfattar de borgerliga primärkommunerna. Landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna anses som tidigare nämnts vara av underordnad be­tydelse i normgivningssammanhang.

Utredningen föreslår att en mindre del av de av kommunerna beslutade författningarna skall kungöras i länels författningssamling. Denna kungör-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  38

andeform skall komma till användning i fråga om lokala ordningar och vissa andra föreskrifter enligt vilka den enskilde vid åsidosättande av fö­reskrifterna kan ådra sig straff eller annan samhällets åtgärd. 1 anknytning till den förut nämnda bestämmelsen i 3 S förslaget lill lag om kungörande av lagar och andra författningar att i länets författningssamling skall kungöras vad som enligt lag eller annan författning skall föras in i denna författ­ningssamling skall enligt utredningens förslag i de berörda specialförfatt­ningarna tas in en beslämmelse om kungörande i länets författningssamling av ifrågavarande kommunalt beslutade föreskrifter.

Tanken att i länets författningssamling ta in samtliga kommunala för­fattningar avvisas av utredningen. Länens författningssamlingar skulle där­igenom bli så omfattande och svårhanterliga att de inte skulle bli praktiskt användbara. Utredningen förordar i stället att de kommunala författningarna förs in i kommunala författningssamlingar, en för varje kommun. De kom­munala författningssamlingarna skulle omfatta också sådana kommunala föreskrifter som enligt vad förut sagts skall flyta in i länets författnings­samling. Enligt utredningens mening bör kommunerna i någon mån kunna välja att la med mer eller mindre material i sina författningssamlingar.

Utredningen har övervägt om de kommunala författningssamlingarna bör tilläggas rättslig betydelse så att en kommunal författning inte skall kunna träda i kraft förrän den införts i den kommunala författningssamlingen. Utredningen har dock stannat för att inte förorda en sådan ordning. Såsom skäl härför anförs att den kommunala verksamheten ar synneriigen vitt­förgrenad och mångskiftande. Frågan om den kommunala kompetensens omfattningar mycket svår att besvara. Kommunallagens kompeiensbestäm-melse ger föga ledning utan denna får i de flesta fall sökas i rättspraxis. Besvärsförfarandet är av grundläggande betydelse för såväl statens som med­borgarnas kontroll. Även frågan om verkställbarhelen av kommunala beslut i konkreta fall är besvärlig. En fast punkt i denna tämligen svårgripbara materia är beslutsfattandet med protokoll, justering och anslag om juste­ringen. Att härtill uppställa ett nytt krav på att kommunala normbeslut skall kungöras i en författningssamling vid äventyr att de ej kan verkställas synes enligt utredningen kunna få svåröverskådliga konsekvenser. Osäkerhet måste uppstå om vilka beslut som skall publiceras på detta sätt och om förutsättningarna för verkställighet av beslut föreligger. De kommunala för­fattningssamlingarna tilläggs därför enligt utredningens förslag inte någon offlciell kungörandefunklion utan betraktas bara som informationskällor vid sidan om andra, såsom tidningsannonsering och broschyrer till hushållen.

1 konsekvens med denna ståndpunkt föreslår utredningen inte att någon bestämmelse om kommunala författningssamlingar skall tas in i den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författ­ningar. Utredningen föreslår i stället att i kommunallagen (1953i753) tas in en bestämmelse av innehåll att kommunstyrelsen har att ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ut från trycket i en kom-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  39

munal författningssamling samt att molsvarande tillägg görs till kommu­nallagen (1957i50) för Stockholm. Utredningen upplyser i sammanhanget att Svenska kommunförbundet kan antas vara villigt att medverka till en rekommendation att kommunerna ger ul egna författningssamlingar och till utfärdande av riktlinjer för dessas innehåll m. m. i anslutning till vad utredningen anfört.

3.3.6 Föivskrifier om kungörande i särskild ordning

Såsom framgår av vad jag förut sagt förekommer f n. i olika special­författningar bestämmelserom kungörande av generella föreskrifter i annan ordning än den av utredningen föreslagna. Bestämmelser finns bl.a. om kungörande i en eller fiera ortstidningar, i specialpublikation, på anslagstavla, genom uppläsning i radio eller genom införande i liggare. Utredningen avser att dessa speciella kungörandeformer skall behållas vid sidan av dem som regleras i den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Detta kommer till uttryck i 6 S i lagförslaget. Där föreskrivs att om det i lag eller annan författning finns bestämmelse om att viss föreskrift skall kungöras på särskilt sätt, även den bestämmelsen skall galla.

1 detta sammanhang kan nämnas att utredningen för några specialför­fattningars del föreslagit att ortstidningsannonsering skall äga rum i fall där sådan inte nu är föreskriven som form för kungörande av generella föreskrifter som avses i författningen. När det gäller ortstidningsannonsering är numera den principen vedertagen att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom området. Denna princip kommer till uttryck i cirkuläret (1971i507) till statsmyndig­heterna om information genom dagspressannonsering. För att principen skall kunna tillämpas även i fråga om meddelanden av förfiittningskaraktär fö­reslår utredningen för flera specialförfattningars del att förekommande be­stämmelser om kungörande av författning genom annonsering i tidning inom orten skall bytas ut mot föreskrifter om annonsering i en eller flera tidningar inom orten.

3.4 Författningspublikationernas utformning

Bestämmelserom utformningen av de ställiga författningspublikationerna finns intagna i utredningens förslag till kungörelse om kungörande och re­gistrering av författningar m. in. Anledning saknas att i detta sammanhang gå in på några detaljer. Bara vissa huvuddrag skall beröras. Utredningen framhåller att en större likformighet hos författningssamlingarna är av värde bl. a. därför att den underiättar möjligheterna för var och en som så önskar att ställa i ordning systematiska handböcker innehållande författningar som utfardaLs av olika myndigheter och som berör ett gemensamt ämnesområde.


 


Prop. 1975/76:112                                                   40

En ökad enhetlighet bör också öka möjligheterna att förkorta sältnings-och iryckningstiden.

Utredningen föreslår att de centrala förvaltningsmyndigheternas och lä­nens författningssamlingar skall ha samma format och likartad typografisk utformning som SFS. Såvitt angår de centrala förvaltningsmyndigheternas författningssamlingar är dock avsikten att regeringen skall kunna medge undantag. Undanlag bör dock enligt utredningen medges bara om det finns vägande skäl. Som exempel härpå nämns atl en myndighet har ett ston antal ritningar fogade till sina föreskrifter och att dessa bilagor skulle bli svårlästa om de förminskades till det format som används i SFS, det s. k. statsformalet. Ett annat exempel är att det skulle ställa sig avsevärt dyrare att framställa en publikation i statsformalet än i det mindre A5-formatet.

Utredningen understryker alt om man med användning av ADB-teknik skall införa en gemensam registrering av författningar ett fast syslem för numrering av författningar är nödvändigt.

Beträffande de kommunala författningssamlingarna föreslår utredningen inte några förfatlningsbestämmelser utan ger bara vissa rekommendationer.

3.5      Ikraftträdande av författningar

Enligt utredningens förslag skall lagen (1894:44 s. 1) angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft upphävas och i stället i lagen om kungörande av lagar och andra författningar tas. in en bestämmelse av in­nehåll au om annat ej framgår av författningen, den träder i kraft två veckor efter del alt den enligl därå meddelad uppgift utgivits från trycket i för­fattningssamling. Denna bestämmelse skiljer sig från 1894 års lag främst genom att den tar sikte inte bara på författningar som tas in i SFS utan på alla författningar som förs in i statlig myndighets författningssamling samt genom att ikraftträdandefristen förkortats från fyra till två veckor. Enligt utredningens mening bör i slörsla möjliga uisträckning ikraftträ­dandedagen anges i vederbörande författning så att hjälpregeln i allmänhet inte behöver komma till användning.

3.6      Anvisningar öch råd samt annat fakultativt innehåll i författnings­
samlingarna

1 betänkandet Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser be­handlar utredningen inte bara författningar utan också anvisningar och råd som utfärdas av centrala förvaltningsmyndigheter och som har karaktären av rekommendationer av en viss allmängiltighet beträffande tillämpningen av lagar och andra författningar. Den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra förfiutningar reglerar emellertid inte offent­liggörandet av anvisningar och råd utan endast kungörandet av författningar. Beslämmelser rörande anvisningar och råd ålerfinns i ulredningens förslag


 


Prop. 1975/76: 112                                                           41

till kungörelse om kungörande och registrering av författningar m. m.

Enligt kungörelseförslaget kan anvisningar och råd tas in i författnings­samling men de kan också bilda en fristående serie.

Enligt utredningens uppfattning bör i författningssamling kunna las med också material av annal slag an författningar samt anvisningar och råd. Som exempel nämner utredningen bl.a. beslut i enskilda ärenden av pre-judicerande betydelse, uttalanden i enskilda fall av principiell räckvidd, typ­godkännanden av material och konstruktioner samt upplysningar i notisform om exempelvis lagförslag och nyutgivna publikationer, allt under förut­sättning att materialet har nära anknytning till myndighetens verksamhel och inte är så omfattande att författningssamlingens överskådiighet minskas. Det skall också vara tillåtet atl i författningssamling trycka av författningar som blivit officiellt kungjorda i annan författningssamling.

Utredningen understryker vikten av atl rubriken till infört material alltid anger innehållets karaktär så att det är fullt klart huruvida fråga är om en förpliktande föreskrift, en rekommendation eller enbart en upplysning.

3.7      Följdförfaltningar

Utöver här tidigare berörda förslag lill lag om kungörande av lagar och andra författningar, förslag till lag om ändring i kommunallagen (1953:753) och förslag till kungörelse om kungörande och registrering av författningar m. m. lägger utredningen fram 40 författningsförslag, som innefattar an­passning av olika specialförfaliningar till den förstnämnda av utredningen föreslagna lagen.

lett stort antal fall ärdet fråga endast om elt utbyte av ordet "länskungörel­serna" mot uttrycket "länets författningssamling". Såsom förut nämnts fö­reslås i en del fall en utvidgad användning av annonsering i ortstidningar samt i klarläggande syfte att beträffande vissa beslut, vars författningska­raktär kan diskuteras, skall anges atl kungörande skall ske i länets för­fattningssamling. Också vissa andra jämkningar och förlydliganden föror­das.

I fråga om de flesta av de av utredningen föreslagna ändringarna i olika specialförfattningar gäller att de inte behöver underställas riksdagen.

3.8      Ekonomiska frågor

Utredningens förslag innebär bl.a. att en del material som nu inie ges ut från trycket i fortsättningen skall tryckas. En ökad extern trycksaks­produktion torde i regel medföra minskade kostnader för internt mång­faldigande. Möjligheten att kompensera eventuell kostnadsökning genom alt ta ut ett visst pris vid spridning bland allmänheten torde vara större då det gäller tryckalster än stencilerade skrivelser. Sammanfattningsvis anser utredningen att förslaget om tryckning i ökad utsträckning i stället för sten-cilering o. d. i de flesla fall för statsmyndigheternas del närmast innebär


 


Prop.1975/76: 112                                                   42

en kostnadsomfördelning men i några fall en kostnadsökning, vars storlek är omöjlig att förutse.

Inte heller förslaget att de statliga författningspublikationerna skall ut­formas mer enhetligt medför enligt utredningens uppfattning några större kostnadsökningar. Vissa myndigheter, som nu har mycket enkla publika­tioner, torde dock åsamkas någon kostnadsökning. Utredningen framhåller emellertid också alt den föreslagna enhetligheten hos författningspublika­tionerna underlättar möjligheterna att få till stånd fördelaktiga avtal om tryckningen.

Förslaget att varje kommun skall ha en kommunal författningssamling anses för det stora flertalet av kommunerna medföra ökade trycknings­kostnader. Utredningen understryker emellertid att antalet föreskrifter starkt växlar från kommun till kommun och att del i väsentliga delar skall stå kommunerna fritt atl själva avgöra vad som skall föras in i samlingen.

Tryckningen av de statliga författningssamlingarna skall enligt utredning­ens förslag bekostas av statsverket. 1 fråga om länens författningssamlingar görs emellertid undantag för de fall då annat är särskilt föreskrivet. Sålunda skall kommunerna fortfarande bekosta införandet i länets författningssam­ling av beslutade lokala ordningar.

4 Remissyttrandena

4.1      Kungörandets betydelse

Mot utredningens ståndpunkt att offentliggörandet av författningar främsl är en praktiskt informativ fråga och att det får överlämnas ål rättspraxis att avgöra om kungörande skall vara en ovillkorlig förutsättning för för­fattnings giltighet har i allmänhet inte gjorts någon erinran. Sveriges ad­vokatsamfund framhåller att det ägnat särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Att viss oklarhet alltjämt råder om offentliggörandets rättsliga be­tydelse kan i och för sig sagas vara mindre tillfredsställande, men det synes samfundet knappast möjligt att härvidlag nå fram till enhetliga och klara regler. Kritisk är juridiska fakulteten vid universlieiet I Stockholm, som anser att utredningen behandlat hithörande frågor så knapphändigt att det knappast är möjligt att göra något uttalande om utredningens förslag kan tillstyrkas eller inte. Frågorna bör övervägas ytterligare och ges en mera ingående be­lysning. Vid en ytterligare bearbetning bör utredningen förstärkas med rätts­vetenskaplig expertis och det bör måhända undersökas om inle förutsätt­ningar föreligger för alt detta arbete bör bedrivas på gemensam nordisk basis.

4.2      Begreppet författning

Med anledning av utredningens uttalanden om begreppet författning för­klarar baiikinspekiiuiien au dess cirkulärskrivelser inte riktar sig till allmän-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  43

heten. Inte heller berör de allmänheten indirekt. Cirkulärskrivelserna riktar sig till en begränsad bestämd krets av personer. 1 den mån skrivelserna innehåller dekret torde dessa ha karaktär av tjänsteföreskrifter och tjän-steansvisningar som en myndighet riktar till en i varje särskilt fall bestämd grupp av juridiska personer som står under myndighetens tillsyn. Cirku­lärskrivelserna är därför inte att hänföra till författningar. Likaledes anser försäkringsinspeklionen att dess cirkulär till försäkringsanstalierna inte är att betrakta som författningar i den föreslagna lagstiftningens bemärkelse. In­spektionen framhåller emellertid att bland cirkulären finns vissa som indirekt ar av intresse för en större allmänhet, t. ex. cirkulär som rör den obligatoriska trafikförsäkringen.

I fråga om vissa beslut med begränsad geografisk räckvidd är länsstyrelsen I Södermanlands län av den meningen att utredningens bestämning av be­greppet författning är alltför vidsträckt. Detta gäller bl.a. beslut om jakt­vårdsområde, fiskeriplan, stadsplan och andra bebyggelseplaner, nybygg­nadsförbud, fiskevårdsområde och odlingsförbud. Länsstyrelsen kan inte finna att dessa beslut är av förlättningskaraktär. Besluten är visseriigen för­pliktande men inte för en större allmänhet. Besluten torde merendels rikta sig till en tämligen avgränsad grupp av personer, sakägarna.

Likaledes anser länsstyrelsen I Stockholms län att beslut om bildande av jaktvårds- eller fiskevårdsområde, beslut enligt 24, 28 och 29 SS lagen (1950i596) om rätt till fiske, beslut om förbud enligt 47-49 SS väglagen (19711948) och föreskrift enligt 36 S sistnämnda lag inte har författnings­karaktär och därför inte bör föras in i länets författningssamling. Där bör enligt länsstyrelsens uppfattning inte heller tas in underrättelse om fastställd plan enligt byggnadslagstiftningen. Beslut om planfastställelse riktar sig till en i markägarförteckning upptagen - ofta stor men aldrig obestämd - krets av personer. Av likartade skäl bör inle heller i länels författningssamling tas in förbud mot nybyggnad m. m. som meddelas med stöd av byggnads­lagen (1947:385).

Länsslyrelsen i Kronobergs län uttalar att behov knappast föreligger att i länets författningssamling ta in beslut enligt byggnadslagstiftningen om fastställda planer. 1 den mån anmärkning gjorts mot plan och framställt yrkande helt eller delvis lämnats utan bifall får sakägaren underrättelse om beslutet. Framtida fastighetsägare måste i allmänhet vända sig till plan­myndigheterna för att få fullständiga och säkra besked om vilka planbe-stammelser som galler. Däremot kan det vara lämpligt att underrättelse om beslutet införs i ortstidning som ett led i den allmänna informations­verksamheten rörande samhällsplaneringen. 1 fråga om nybyggnadsförbud kan enligt länsstyrelsens mening motsvarande sägas gälla. Sådant förbud införs redan nu i ortstidning i den mån underrättelse till vederbörande fas­tighetsägare ej sker direkt till denne. Inte heller länsslyrelsen I Blekinge län anser behov föreligga av underrättelse i länets författningssamling om fast­ställd plan enligt byggnadslagstiftningen.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  44

Ulredningens förslag rörande planer enligt byggnadslagstiftningen till­styrks däremot av länsstyrelsen i Jämtlands län och Svenska kommunförbundet. Den nämnda länstyrelsen anmärker emellertid att det inte är klart om även vissa upphävandebeslut i planärenden, vilka mera kan ha karaktären av beslut i enskilt fall än av allmänt normerande beslut, behöver införas i länets författningssamling.

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att till föreskrifter till allmän efterrällelse torde vara all hänföra bl. a. förbud enligt byggnads- och häl­sovårdslagstiftningen samt eventuellt även detaljplanebestämmelser enligt byggnadslagstiftningen. 1 ett regeringsbeslut om tillämpning av 3 S andra stycket 2 förvaltningslagen (1971:290) haremellertid ärende om fastställelse av detaljplan inte ansetts avse norm föreskrifter. 1 vilken omfattning fö­reskrifter av nu berört slag skall kungöras i länets författningssamling synes enligt länsstyrelsen böra få avgöras i det särskilda fallet. Länsstyrelsen ifrå­gasätter om inte en bestämmelse om kungörande av förbud enligt hälso­vårdslagstiftningen bör tas in i vederbörande specialförfattning. Enligt länsstyrelsens mening bör över huvud taget i tveksamma fall kungöran­deregler tas in i de särskilda författningarna.

Skogsstyrelsen ifrågasätter om inte vissa beslut av skogsvårdsstyrelse har karaktären av föreskrifter till allmän efterrättelse och därför bör kungöras i länets författningssamling. Skogsstyrelsen nämner i sammanhanget av­verkningsförbud enligt 13 S skogsvårdslagen (1948:237), som gäller mot framtida ägare av skogsmarken, och mot envar gällande föreskrift enligt lagen (1930i202) om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet ävensom generella dispenser frän avverkningsregein i 7 S första stycket skogsvårdslagen, som skogsvårdsstyrelse beviljar i vad avser fas­tigheter med en viss högsta årlig produktionsförmåga.

Önskvärdheten av en klarare gränsdragning mellan förskrifter till allmän efterrättelse på ena sidan samt anvisningar och råd på andra sidan framhålls av flera remissinstanser. Statens livsmedelsverk anser att det terminologiskt vore en bättre lösning au använda bara tre begrepp, nämligen föreskrifter för bestämmelser som är bindande, anvisningar för bestämmelser som hu­vudsakligen innebär rekommendationer saml såsom sammanfattande be­teckning för båda dessa kategorier termen författningar eller bestämmelser. Statens industriverk framlägger förslag beträffande såväl själva gränsdrag­ningen .som terminologin. Verket ansluter sig härvid till förslag till defi­nitioner från en med sikte på vissa internationella sammanhang tillsatt ar­betsgrupp, som består av företrädare för åtskilliga statliga myndigheter och enskilda organisationer med anknytning till standardiseringsområdet. Som föreskrift bör enligt arbetsgruppens mening betecknas en av regeringen eller behörig myndighet genom författning utfärdad regel, som är tvingande och kan medföra slraff eller annan i författningen angiven påföljd ( t. ex. vite, förbud, förverkande) för den som bryter mot regeln. Anvisning är en av regeringen eller behörig myndighet genom författning eller på annat sätt


 


Prop. 1975/76: 112                                                  45

utfärdad, ej tvingande regel, som anvisar ett eller Rera satt hur en viss fö­reskrift kan uppfyllas eller som, utan att vara knuten till viss föreskrift, anvisar hur den som berörs av regeln kan förfara i de hänseenden regeln avser. En anvisning är således aldrig bindande utan det står vederbörande fritt att välja en annan vag för att nå det mål för vilket anvisningen till­kommit. Anvisning har då samma innebörd som råd. Som lämpligt sam­lingsbegrepp för föreskrifter och anvisningar föreslås ordet regler. Detta ord är neutralt till skillnad från ordet bestämmelser, som vanligen upplättas ha en tvingande innebörd. Termen norm har alltmer kommit att lä samma innebörd som ordet standard, dvs. en anvisning som publicerats av ett erkänt standardiseringsorgan. Samma uppfattning om användningen av termerna föreskrift och anvisning framförs av kommerskollegium.

Vad angår sädana föreskrifter som riktar sig till myndigheter framhåller siatens personalulbildningsnämnd att också föreskrifter som har enbart myn­dighetsstyrande funktion kan vara av intresse för allmänheten såsoni del av den information allmänhelen bör ha om hur förvaltningsapparaten arbetar i egenskap av statsmakternas verkställande organ. Statens avialsverk ifrå­gasätter däremot om det ar lämpligt att behandla föreskrifter som vänder sig till allmänheten och föreskrifter som vänder sig enbart till myndigheter som ett gemensamt komplex när det gäller systematisering m. m. Rlks-levisinnsverket finner utredningens uttalande, alt föreskrifter som vänder sig till ett större antal sidoordnade myndigheter bör räknas till föreskrifter till allmän efterrättelse, något för vidsträckt. Konsekvensen härav skulle bli att t. ex. riksrevisionsverkets föreskrifter om redovisning och revision samt riksarkivets föreskrifter om arkivvård generellt underkastas krav på kungörande i författningssamling. Verkel föreslåratt kravet på kungörande i författningssamling av föreskrifter från ceniral förvaltningsmyndighet lill sidoordnade myndigheter begränsas att gälla sådana föreskrifter som på­verkar myndigheternas rättstillämpning i ärenden av betydelse för enskilda. Behovet av offentliggörande i författningssamling bör här i övrigi få avgöras av vederbörande myndighet från fall till fall.

Bl. a. några affärsdrivande verk uttalar att d'é inte utfärdar några författ­ningar av beskaffenhet att omfattas av det av utredningen framlagda lag­förslaget. Sålunda förklarar sig SJ bara utfärda tjänsteföreskrifter, låt vara att dessa stundom - såsom beträffande normalvillkoren i järnvägstrafik -kan gälla förhållanden av omedelbart intresse också för SJis kundkrets. Te­leverket räknar inte heller av verket utfärdade förvaltningsföreskrifter och andra bestämmelser om arbetets utförande vid verket såsom författningar i det remitterade lagförslagets bemärkelse. Delta synes enligt verkets mening bl. a. även gälla dess beslut om taxor och andra avgifter för utnyttjande av verkets tjänster.

Tullverket delar inie utredningens uppfattning att sådana föreskrifter som en myndighet riktar till tjänstemännen inom den egna myndigheten och som saknar intresse för allmänheten inte skall behöva kuneöras i förlätt-


 


Prop.1975/76: 112                                                                 46

ningssaniling. Även'sådana föreskrifter publiceras f n. i Tullverkets för­fattningssamling och tullverket anser att denna publiceringsform bör behållas så att verkets tjänstemän behöver handskas bara med en förfatiningspub­likation.

4.3 Kungörandets form

4.3.1 Allmän I

Mot utredningens system av författningspublikationer har i allmänhet inte gjorts någon erinran. SACO och SR föreslår dock att alla föreskrifter, anvisningar, råd m. m. som myndigheter utfärdar efter delegation av re­geringen skall tas in i SFS. Sveriges domarcförhund anser all genomgripande åtgärder är ofrånkomliga för att åstadkomma bättre överblick över författ­ningsmaterialet. Utredningens förslag innebär otvivelaktigt i flera avseenden förbättringar men är alls inte tillräckliga. Förbundet kan dock inte ge någon direkt anvisning på en mera ändamålsenlig lösning.

4.3.2    .4 v regeringen utfärdade lörfallnlngar

Utredningens förslag att lagar och andra författningar som utfärdas av regeringen i allmänhet skall kungöras i SFS möter inte någon erinran från remissinstansernas sida.

Den av utredningen föreslagna möjligheten för regeringen att i länets författningssamling i stället för i SFS kungöra sådan författning som har beslutats av regeringen och som skall tjäna lill allmän efterrättelse bara inom ett län biträds av länssivrelsen I Göteborgs och Bohus lan. Dubbel­publicering bör enligt länsstyrelsens mening inte förekomma bl. a. med hän­syn till kungörandets rättsliga betydelse. Kammarräiien i Göteborg och skogs-sivrelsen ifrågasätter däremot om inte dubbelpublicering alltid bör ske i an­givna fall. Härigenom främjas överblicken över den statliga verksamheten. En författning som har begränsad regional tillämpning kan många gånger vara av intresse också i andra landsdelar.

4.3.3 Förfatlningar av cenirala förvaliningsmyndigheier

Mot förslaget om fortlöpande publicering i författningssamling av de cen­trala förvaltningsmyndigheternas alla föreskrifter till allmän efterrättelse har från de flesta håll inte gjorts någon erinran. För förslaget uttalar sig särskilt A'.-. Gölo hovrätt, kriminalvårdsstyrelsen, lullverkel, stålens personaluthikl-nliigsnämiul. cenirala siudiehjälpsnäinnden. lantbruksstyrelsen. statens livsme­delsverk, siaicns jordbruksnänvul. arbeismarknadssiyrcisen. statens planverk, laninuiicrisivrelseii, stålens råd lor vcwiiskaplig inlörmaiion och dokumeiiiailon. doniönverkei. statens Industriverk, läiissiyrelserna i Värmlands och Norrbollens lan. rekiorsämhetei vid tekniska högskolan i Stockholm, kommunfullmäklige I Kristinehamn, kommunsivrelscn i Västerås och Svenska kommunlörbundet.


 


Prop. 1975/76: 112                                                                47

Inte heller hosiadssiyrelsen. som nu i huvudsak haren samlad författnings-utgivning två gånger om året och i övrigt löpande stencilerade serier för brådskande fall, vill motsätta sig förslaget, ehuru omläggningen medför ökade kostnader och vissa komplikationer. DON betonar att det inte bör få förekomma - såsom nu sker ibland - att bestämmelser första gången publiceras i en tryckt författningssamling men att ändring i bestämmelserna sedan görs genom cirkulär o. d. som tillställs bara vissa myndigheter.

Arheiarskyddssiyrelsen. statens iraUksäkerheisverk och luflfarlsverkei. som nu inte ger ut löpande författningssamlingar utan i stället publicerar sina föreskrifter - ofta tillsammans med anvisningar och råd - i systematiskt ordnade serier eller fristående publikationer för vissa sakområden, önskar att även denna form för kungörande godtas eller att kravet på kungörande i författningssamling modifieras på annat satt.

Arheiarskyddssiyrelsen framhålleratt styrelsen i ett stort antal fall godkänt normer och standarder som utarbetats av t. ex. Ingenjörsvetenskapsakade­miens kran- och hisskommission och Sveriges standardiseringskommission. Dessa normer och standarder har därefter betraktats som jämställda med styrelsens anvisningar. 1 vissa fall har i normerna även tagits in regler som är att betrakta som av styrelsen utfärdade föreskrifter. Publiceringen av normer och standarder har inte skett genom styrelsens försorg utan har ombesörjts av den organisation som utarbetat dem. På senare tid har styrelsen i särskilda meddelanden angett i vad mån vissa normer eller standarder, helt eller i vissa delar, skall gälla som anvisningar eller föreskrifter. 1 enstaka fall har styrelsen också i anvisningar eller föreskrifter hänvisat direkt till utlandska normer. Den av utredningen föreslagna lagstiftningen, som synes innebära att föreskrifter alltid skall publiceras i författningssamling, torde kunna komma i konflikt med den tillämpade ordningen med hänvisningar till normer och standarder. Det måste också beaktas att normer och stan­darder kan vara föremål för upphovsratt. Det bör därför klargöras att na­tionella eller internationella normer och standarder, till vilka hänvisas i myn­dighets anvisningar eller föreskrifter, inte nödvändigtvis behöver tas in i författningssamling. Även andra modifikationer i utredningsförslaget bör övervägas. Metoden att i författningssamlingen ta in endast hänvisningar skulle kunna tillämpas utom beträffande normer och standarder även i fräga om övriga föreskrifter och anvisningar av i vart fall större omfång. Föreskrifter och anvisningar som nu bara slencileras liksom kortare tryckta anvisningar och meddelanden kunde däremot återges fullständigt. Pä grund av den förestående fullständiga revisionen av arbetarskyddslagsliftningen är arbetarskyddsstyrelsen emellertid inie beredd au ta ställning i dessa frågor.

Statens iraUksäkerheisverk ifrågasätter om det finns något reellt behov av en kronologisk författningssamling vid sidan av de systematiska serier som verket under alla förhållanden måste framställa. Luftfoiisrerkci. som ger ut ett stort antal publikationer som samtliga har lösbladssyslem, för­utsätter att verkets författningar m. m. också i framtiden skall ha formen av lösbladssyslem. Ändringar sker ofta och är sådana au de måste föras


 


Prop. 1975/76: 112                                                  48

in i den berörda publikationen genom utbyte av aktuellt avsnitt. Annat system än lösbladssyslem är därför inie länkbart.

Statens planverk, som enligt vad förut sagts hör till de myndigheter som biträtt ulredningens förslagom fortlöpande publicering i författningssamling, förordar en ordning som innebär atl verkets tillämpningsbestämmelser på byggnadsväsendeis område liksom hillills får ges ut samlat under rubriken Svensk byggnorm.

Postverket hemställer att kungörande av postverkels förfatlningar liksom hittills får ske i publikationen Poststyrelsens allmänna cirkulär, vars karaktär av officiellt kungörelseorgan fastställts genom kungl. brev (1923:69). Cir-kulärsamlingen är i första hand avsedd för information till postverkets per­sonal och innehåller bara lill en mindre del förlättningar. Postverket mot­sätter sig aU namnet på cirkulärsamlingen ändras till Postverkets författ­ningssamling.

Riksförsäkringsverket framhåller att en författningssamling av föreslaget slag för verkel kommer all innebära bäde extra direkta kostnader och ökade arbetsinsatser. Utgivandet av en sådan författningssamling torde nämligen inte kunna medföra någon nämnvärd minskning av den informationsverk­samhet som redan sker på socialförsäkringens område.

Mot konstruktionen alt var och en av de större centrala förvaltnings­myndigheterna skall ge ul en egen författningssamling och alt regeringen skall bestämma vilka som skall göra det har, utöver vad förut sagts, i all­mänhet inte gjorts någon erinran. .Skogsstyrelsen anser emellertid att varje myndighet ulan undanlag bör ge ut en egen författningssamling.

Förslagel atl central förvaltningsmyndighet, som inte själv ger ut för-fallningssamling, i allmänhet skall publicera sina förfatlningar i annan central förvaltningsmyndighets författningssamling lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser och tillstyrks särskilt av tullverket, lantbruksstyrelsen och sta­tens centrala frökonirollanstalt. Tullverket och sjöfartsverket anser att rege­ringen bör förordna i vilken annan myndighets författningssamling för­fattningarna skall publiceras och att dessa förordnanden bör bekantgöras.

Från några håll förordas att förfatlningar av sådana myndigheter som inte ger ul egna författningssamlingar förs samman i en gemensam pub­likation eller las in i SFS. Försvarets materielverk och kommunstyrelsen i Mal­mö föreslår en gemensam författningssamling för sädana myndigheter. Te­leverket, som förklarar att det utfärdar bara ett fätal författningar, anser atl dessa myckel väl skulle kunna tas in i SFS eller eventuellt i en för alla affärsverken gemensam författningssamling. Riksrevisionsverkel uttalar atl vissa centrala förvaltningsmyndigheters förfatlningspublicering bör över­vägas särskilt. Detta gäller bl. a. riksrevisionsverkets, riksarkivets och statens personalnämnds föreskrifter till sidoordnade myndigheter. För riksrevisions­verket framstår en gemensam seriepublikation med ekonomi- och perso­naladminislraliva bestämmelser eller i andra hand SFS som tänkbara al­ternativ. Verkel ifrågasätter vidare om inte myndigheter med normgivnings-rätl vid behov sinsemellan kan träffa överenskommelse om gemensam an-


 


Prop.1975/76: 112                                                   49

vändning av författningspublikation. Beslut av regeringen skulle krävas bara om myndighet gör framställning härom. Län.sstyrelsen i Malmöhus län anser att det exempelvis kunde övervägas att låta flertalet verk som lyder under samma departement ha en gemensam författningssamling.

Fiskeristyrelsen anmärker att utredningens förslag synes kunna få som följd att SFS i mera begränsad omfattning än nu kommer att användas för publicering av centrala förvaltningsmyndigheters föreskrifter.

Sveriges grossislförbund anser all sädana föreskrifter av central förvaltnings­myndighet som tas in i SFS ocksä bör publiceras pä det sätt som i allmänhet sker beträffande myndighetens föreskrifter.

1 utredningens förslag att publikationen Tjänslemeddelanden för försvars­makten skall behållas i huvudsak oförändrad instämmer ÖB och försvarets clvilföivallning.

Försvarets materielverk framhåller atl inte alla föreskrifter som beslutas av myndighet inom försvarsmakten och avser personal inom denna las in i Tjänstemeddelanden för försvarsmakten. Materielverket utfärdar externa föreskrifter som vänder sig till försvarsmaktens personal, men av dessa tas f n. bara en begränsad del in i nämnda meddelanden. En stor del av dessa föreskrifter kan redan pä grund av sitt omfång inte tas in. Delta gäller t. ex. de allmänna förvaltningsinstruktionerna. Andra instruktioner, såsom allmän motormaterielinstruktion och ammunitionsröjningsinslruktion, no­teras ibland i Tjänslemeddelanden för försvarsmakten och det förekommer också att ändringar tas in där, men ibland sker detta i en annan publi­kationsserie, benämnd Tekniska order. Tjänstemeddelanden för försvars­makten används vidare i viss utsträckning för föreskrifter av regionala eller lokala myndigheter inom försvarsmakten, dock bara för kortsiktiga med­delanden av ordertyp och personalnoliser. Materielverket föreslår att i den mån myndigheter inom försvarsmakten utfärdar föreskrifter som skall tjäna lill allmän efterrättelse, de.ssa föreskrifter tas in i bådeden av verket förordade gemensamma författningssamlingen och Tjänstemeddelanden för försvars­makten.

1 fråga om den föreslagna möjligheten för ceniral förvaltningsmyndighet, som beslutat författning som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett län, att kungöra författningen i länets författningssamling yttrar sig länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län. kammarrätten i Göteborg och skogs­styrelsen på samma sätt som beträffande motsvarande förslag för regerings­författningars del.

För utredningens förslag att beteckningen författningssamling skall an­vändas för de centrala förvaltningsmyndigheternas publikationer för kungö­rande av förfatlningar uttalar sig särskilt sjöfartsverket, SÖ. statens livsme­delsverk, koiisumeniverkei och lantmäteristyrelsen. Mot beteckningen görs emellertid, utöver vad förut nämnts, invändningar av statens iraUksäker-hetsveik. riksrevisionsverket, riksskatteverket och statens avialsverk. Bl. a. åbe­ropas att beteckningen författningssamling skulle vara inadekvat för pub-

4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1975/76:112                                                                 50

likationer med ett så varierande innehåll som kan ifrågakomma enligl ut­redningens förslag.

4.3.4 Förfaitiiiiigar av regionala och lokala statliga /örvaliitiitgsinviidigheier m.ft.

Förslaget alt länskungörelserna skall göras om till författningssamlingar för länen tillstyrks av rJ. Göta hovrätt, länsstvrclserna I Slockholms. Ös-lergötJands. Blekinge. Värmlands. Västmanlands och Norrhoiiens län och Svenska kommunlörbundel samt lämnas i stort sett utan erinran av övriga remissinstanser.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län är dock i viss mån tveksamma om behovet av författningssamlingar för länen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att offentliggörande av länsstyrelsens normativa beslul som riktar sig till en större allmänhet i princip bör ske genom an­nonsering i ortstidningarna. Det i och för sig angelägna önskemålet att sådana bestämmelser skall vara lätt åtkomliga och överblickbara kan bättre än genom införande i en officiell publikation tillgodoses genom att allmänheten hos länsslyrelsen har tillgäng till fullständiga och aktuella sak- och inne­hållsregister. Sådana föreligger redan hos länsstyrelserna i fråga om vissa typer av beslut. 1 övrigt finns dock enligt länsstyrelsens mening beträffande vissa länsstyrelsebeslut behov av - utom att kungöra besluten i ortspressen - att införa dem i en officiell publikation, som emellertid inte skulle ha någon kungörandefunklion. Behovet skulle närmast galla lokala stadgor och andra beslul som innefattar påbud eller förbud och som är förenade med straffansvar för medborgarna. Länsslyrelsen i Malmöhus län framhåller att de flesta av de beslut som nu tas in i länskungörelserna riktar sig bara lill allmänheten inom en viss kommun. Om kommunala föreskrifter tas in i kommunal författningssamling, finns inte anledning att trycka fastställda kommunala föreskrifter också i en länets författningssamling. I varje fall borde det vara tillräckligt att i en periodisk länsstyrelsepublikation ta in en notis om fastställelsebeslutet. Länsstyrelsen tar numera in alla föreskrifter och meddelanden till allmänhelen i en veckoannons i tidningarna. .An­nonseringen tillsammans med register och beslut hos länsstyrelsen samt publicering i kommunal författningssamling borde vara tillräckligt. De fö­reskrifter, påbud och förbud som beslutas av länsstyrelsen eller annan re­gional myndighet och angår medborgarna i merän en kommun är så ytterst tå att de enligl länsstyrelsens uppfattning knappast motiverar en särskild författningssamling för länet. Det finns emellertid behov av en periodisk officiell regional publikation med vissa uppgifterom vagväsendet,taxeringen m. m. Om en sådan publikation ges ut, kan de fåtaliga, rent regionala för­fattningarna tas in i den och bilda en särskild serie. Lansstyrelsen hemställer därför alt frågan om publicering av regionala förfallningar och bekantgö­randen som behöver vara tillgängliga under viss tid utreds ytterligare.

Mot utredningens förslag att regionala och lokala statliga myndigheters


 


Prop.1975/76: 112                                                   51

författningar skall föras in i länets författningssamling görs inte någon erinran frånsett de förut nämnda allmänna reservationerna av läiissiyrelserna I Sö­dermanlands och Malmöhus län i fråga om behovet av författningssamlingar för länen.

Skogsstyrelsen förklarar att även om skogsvårdsstyrelse inte är en statlig myndighet, det principiellt ligger i linje med utredningens tankegångar att i länets författningssamling la in även en av skogsvårdsstyrelse meddelad föreskrift som skall tjäna till allmän efterrättelse inom skogsvärdsstyrelsens förvaltningsområde.

Utredningens förslag rörande kungörande i länets författningssamling av lokala trafikföreskrifter som beslutats av trafiknämnd biträds av länsstyrel­serna I Göteborgs och Bohus och Jämilands län.

De problem som uppkommer när av länsstyrelse beslutade eller fastställda föreskrifter överklagas berörs av juridiska fakulteten vid universitetet I Lund, till vars yttrande UK.4 särskilt hänvisar. Fakulteten erinrar om alt länsstyrel­sens kungjorda beslul kan komma att ändras eller upphävas efter besvär eller att åtminstone tidpunkten för deras ikraftträdande kan komma att förskjutas. De anförda förhållandena medför enligt fakultetens mening ett behov av klargörande regler i två avseenden. Dels behövs tydliga och helst enhetliga regler om vilken av flera samtidigt föreskrivna kungörelseformer som skall bilda utgångspunkt för besvärstidens beräkning. Dels bordet över­vägas om vid kungörande av beslut, som ännu inte vunnit laga kraft, detta förhällande bör anges samt om förnyat kungörande bör föreskrivas för den händelse ett redan kungjort beslut ändras efter besvär.

Länsslyrelsen i Slockholms län framhåller att generella bestämmelser inle finns om vilken verkan anförda besvär har på ikraftträdandet av en för­fattning. Sådana bestämmelser kunde möjligen behövas och borde ha sin plats i förvaltningslagen. Specialreglering finns emellertid på de mest aktuella områdena och frågan om en generell reglering synes därför ha relativt be­gränsad praktisk betydelse.

4.3.5 Kommunala förfallningar

För den av utredningen avvisade lösningen att införa alla kommunala författningar i länets författningssamling uttalar sig Göta hovrätt och kam­marrätten I Göteborg.

Utredningens förslag att en mindre del av de av kommunerna beslutade författningarna, bl. a. lokala ordningar som fastställs av länsstyrelsen, skall tas in i länets författningssamling tillstyrks av länsstyrelserna I Östergötlands och Norrhoiiens län samt Svenska kommunförhundei. Länsslyrelsen I Söder­manlands lan anser.såsom förul nämnts, att sådana föreskrifter skall tas in i de av länsstyrelsen förordade länsföreskrifterna. Däremol anser länssivrelsen i Väsimanlands län att beslut som rör bara en kommun bör föras in endast i kommunens författningssamling, även om beslutet fastställs av länsstyrel­sen. Ocksä länssivrelsen i Malmöhus län är, såsom förut nämnts, av den


 


Prop.1975/76: 112                                                                 52

uppfattningen atl det är onödigl atl kungöra fastställda kommunala före­skrifter i länets författningssamling. 1 varje fall är det tillräckligt att där ta in en notis om fasislällelsebeslutet.

Frägan om kommunernas författningssamlingar bör tilläggas rättslig be­tydelse berörs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Västmanlands län. Den förstnämnda länsstyrelsen anför alt den omständigheten atl beslut om kommunala föreskrifter anslås enligt kommunallagen inte i och för sig synes hindra att ett kungörande i kommunens författningssamling ges verkan av officiellt kungörande. Bestämmelser om kommunernas författningssam­lingar skulle därför kunna tas med i den föreslagna kungörandelagen. Med hänsyn till den pågående lagtekniska översynen av kommunallagarna m. m. och kommunförbundels avsedda medverkan lill riktlinjer för kommunala författningssamlingar vill dock länsstyrelsen inte göra någon erinran mot utredningens hithörande förslag. Länsstyrelsen i Västmanlands län, som enligt vad nyss sagts anser att beslut som bara berör en kommun inte bör tas in i länets forlättningssamling utan endasl i kommunens, uttalar att det inte föreligger något hinder mot att tillägga de kommunala torlättnings-samlingarna samma rättsliga betydelse som de statliga i fråga om sådana beslut som nu måste kungöras i länskungörelserna.

För ordningen att varje kommun fortlöpande skall ge ui sina viktigare föreskrifter! en egen författningssamling i enlighet med utredningens förslag till ändring i 30 S kommunallagen (1953:753) uttalar sig konsunteniverkei, länsstyrelserna i Östergötlands. Kronobergs, Malmöhus. Väsimanlands. Jämt­lands och Norrbottens län. handelskammaren i Malmö, kommunstyrelserna I Stockholm, Vallentuna och Lund. kommunfullmäktige I Kristinehamn och kommunstyrelsen i Västerås. Också hovrätten över Skåne och Blekinge till­styrker att frågan nu löses genom den föreslagna bestämmelsen i kom­munallagen. Hela systemet bör emellertid enligt hovrättens uppfattning re­lativt snart ses över med ledning av vunna erfarenheter. Därvid bör ocksä frågan om en mer direkt reglering av publiceringen av kommunala före­skrifter tas upp till prövning. Koinmunfullmäkiige i Karlstad synes likaledes med vissa reservationer godta förslaget. Enligt fullmäktiges mening bör för flertalet kommuner kravet på fortlöpande utgivning i författningssamling kunna anses uppfyllt, om författningssamlingen två eller tre gånger om året kompletleras med nya föreskrifter och ändringar.

Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar att kommunerna i allmänhet ger ut författningssamlingar men anser att någon ovillkorlig sådan skyldighet inte bör föreskrivas. Den föreslagna bestämmelsen i kom­munallagen avstyrks sålunda av länsstyrelserna i Hallands och Värmlands län, kommunstyrelsen i Malmö, kommunfullmäktige i Munkfors, utredningen om den kommunala demokratin, kommunallagsulredningen. Svenska kommun­förbundet och Landsiingsförhundei.

Länsslyrelsen i Värmlands län föreslår att i kommunallagen i stället för bestämmelsen om författningssamling tas in en mera allmänt hällen be­slämmelse alt kommunen är skyldig tillse att kommunmedlemmarna er-


 


Prop. 1975/76:112                                                   53

håller erforderlig kannedom om kommunala föreskrifter. Koinmunfullmäk­iige i Munkfors framhåller bl. a. att tryckningskostnaden för en kommunal författningssamling blir relativt betungande, särskilt i mindre kommuner.

Utredningen om den kommunala demokratin erinrar om att kommunerna har skyldighet att ge allmänheten upplysningar om bl. a. gällande bestäm­melser. Förslaget om lagstadgad skydlighet för kommunerna att ge ut tryckta författningssamlingar förefaller utredningen innebära en onödig begränsning av kommunernas handlingsfrihet inom en mindre del av det problemkom­plex som den kommunala informationen utgör. Önskemålet om en för­enkling av kommunallagarna talar också mot förslaget. Den lämpligaste vägen synes utredningen vara allmänna rekommendationer till kommunerna atl ha aktuella förfaltnings.samlingar och förslag till lämplig utformning av dem. Liknande synpunkter framförs av kommunallagsulredningen. Dessutom framhåller denna att kommunallagens karaktär av ramlag bör accentueras genom att detaljföreskrifter av olika slag utmönstras. Härtill kommer att i kommunallagsutredningens uppdrag ingår att göra kommunallagarna och landstingslagen mera enhetliga. Ett genomförande av det remitterade för­slaget innebär atl en särbestämmelse tillskapas för kommunernas del. Ut­redningen ifrågasätter om frågan är av sädan vikt att en dylik särreglering är nödvändig.

Svenska kommunförbundet framhåller att betydelsen av att varje kommun ger ut en kommunal författningssamling inte kan överskattas. Förslaget alt i kommunallagen ta in en bestämmelse varigenom kommunstyrelsen åläggs att ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ul från trycket i en kommunal författningssamling synes däremot kunna ifrågasattas. Med hänsyn till att de kommunala författningssamlingarna inte får ses som rättsliga förutsättningar för författningarnas tillämpning utan bara som hjälpmedel kan det inte vara nödvändigt att reglera utgivningen genom lagstiftning. Den av utredningen förutsatta friheten för kommunerna att i väsentliga delar själva avgöra vad som skall införas i samlingen står onekligen bäst i överensstämmelse med grunderna för den kommunala själv­styrelsen. Härtill kommer att uttrycket "viktigare kommunala föreskrifter" kan ge anledning till tolkningssvärigheter. Samtidigt som förbundet avstyr­ker den föreslagna bestämmelsen i kommunallagen förklarar förbundet att det är berett både att utfärda en rekommendation till kommunerna atl ge ul tryckta egna författningssamlingar och att utfärda riktlinjer för dessas innehåll och utformning i anslutning lill vad utredningen anfört.

Laniislingsförbundei framhåller all också landstingskommunala organ fat­tar beslut av normativ natur, t. ex. beslut om taxor och avgifter samt reg­lementen. Med hänsyn härtill finns enligt förbundets mening inte några egentliga skäl atl i förevarande hänseende reglera förhållandena inom kom­muner och landstingskommuner olika. Del av utredningen eftersträvade målet bör enligt förbundets mening för såväl kommunernas som lands­tingskommunernas del kunna uppnås genom lämpligl utformade rekom-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  54

mendalioner från de båda kommunförbunden. Landstingsförbundet är berett att verka för alt sådana rekommendationer skall kunna komma till stånd.

4.3.6 Föreskrifter om kungörande I särskild ordning

1 samtliga de fall då utredningen föreslår att författning skall kungöras i en eller fiera tidningar inom orten föreslår nämnden för samhälJsinformaiiön att annonsering skall föreskrivas äga rum i samtliga ortstidningar med sprid­ning i det eller de områden kungörelsen berör. Vidare föreslär nämnden att en kungörelseföreskrift av detla innehåll skall tas in i ytterligare fyra förlättningar, därav en fag, nämligen lagen (1942:350) om fornminnen.

4.4 Författningspublikationernas utformning

Principen att författningspublikationerna bör utformas enhetligt godtas av de allra flesta remissinstanserna och stryks särskilt under av siaiens per­sonalulbildningsnämnd, SÖ, lanimäierlslyrelsen samt länsstyrelserna i Malmö­hus och Jämtlands län. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter emellertid behovet av en uniformering beträffande andra författningar än sädana som primärt riktar sig till allmänheten.

Postverket, arbetarskyddsslyrelsen och luftfarlsverkel anser det för sin del inte lämpligl eller möjligt att tillmötesgå önskemålet om en enhetlig ut­formning av författningssamlingarna. Enligt postverkets uppfattning innebär det inte någon olägenhet att dess publikation, poststyrelsens allmänna cir­kulär, lill sin utformning inte helt överensstämmer med den typ av för­fattningssamling som föreslagits av utredningen. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att på arbetarskyddets område det inte finns något större behov av atl kunna samla forfattningar från ofika myndigheter i gemensamma pärmar. Smärre avvikelser i format eller typografisk utformning torde för övrigt inte hindra ett sådanl samlande. Med hänsyn till omfattningen av styrelsens publikationer och deras rikhaltiga illustrering kan det inte heller förmodas att en större enhetlighet skulle medföra nämnvärda minskningar i produktionstider eller produktionskostnader. Lufifartsverkei framhåller att några av dess publikationer redigeras efter internationellt fastställda normer som avviker från utredningens riktlinjer.

1 fråga om formatet på förfiittningssamfingarna anser de flesta av de cen­trala myndigheter som yttrat sig au det för SFS använda statsformatet är lämpligt för deras författningspublikationer. Sveriges slandardiseringskommis­sion framhåller att utredningen inte alls diskuterat det som svensk standard fastställda formatet G5, som föga avviker från statsformatet.

Luftfartsverket, arbeismarknadssiyrelsen och lantinäterisiyrelsen förordar det större A4-formatet för de av dem utgivna författningspublikationerna. Också


 


Prop. 1975/76: 112                                                                55

bosuidssiyreJsen synes föredra A4-formatet framför statsformalet. Luflfarls­verkei framhåller att ett mindre format än A4-fbrmatet är ytterst ofämpfigt för vissa av fuftfartsverkels publikationer. Bl. a. är det från flygsäkerhets-synpunkt viktigt atl flygkartornas läsbarhet inte försämras. Återstoden av luftfartsverkets publikationer kan utan alltför stora svårigheter anpassas till statsformatet, men lämpligheten härav kan ifrågasättas. Lanimäierisiyrelsen och bostadssiyrelsen anför kostnadsskäl mot en övergång till statsformalet.

Arbetarskyddsslyrelsen och statens avialsverk anser att det mindre A5-for-niatet lämpar sig bast förderas författningstryck. .Arbetarskyddsslyrelsen fram­hålleratt dess anvisningshiiften och andra publikationer används i det dagliga arbetet ute på de olika arbetsplatserna och att de därför måste ha ett format som tillåter att de lätt kan förvaras t. ex. på ett verkstadskontor eller i en ficka på arbetskläderna.

Kravet på likartad typografisk utformning med SFS f\nner siatens jord-bruksiuimiul svårt att uppfylla. För snabbhetens skull framställer nämnden sin fbrfättningssamling genom rotoprintförfarande. Detta förfarande innebär emeffertid avsevärda begränsningar i fräga om vafmöjligheterna beträffande stilsort och typstorlek.

4.5 Ikraftträdandet av författningar

Utredningens förslag att i lagen om kungörande av lagar och andra för­fattningar skall tas in en bestämmelse av innehåll att om annat inte framgår av författningen den träder i kraft tvä veckor efter det att den enligt därå meddelad uppgift utgetts frän trycket i författningssamling tillstyrks av so­cialslyrelsen. lullverkel och Sveriges domareförbund. Rikspolisstyrelsen, länsslyrelsen i Malmöhus län, polisstyrelsen i Stockholms polisdisiriki. Sveriges grossislförbund och KO anser däremot tiden två veckor vara för kort.

SÖ och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om det inte i stället borde föreskrivas att i författning alltid skall anges när den träder i kraft.

Från flera håff anmärks att kungörande i författningssamiing ofta sker alltför sent i förhållande till tiden för författningens ikraftträdande. Tullverket framhåiler att det alftför ofta händer att en författning kommer ut så sent att myndigheter och allmänhet inte hinner sätta sig in i bestämmelserna till den dag dä författningen träder i kraft. Ännu mindre finns det i sådana fall möjlighet att hinna utfärda och offentliggöra tiifämpningsföreskrifter och anvisningar. Det sena offentfiggörandet av författningar är den def av det nuvarande systemet för förtättningspubficering där det är mest angeläget att en förbättring kommer till stånd. Sveriges .grossistförbund betonar olä­genheterna för bl. a. näringslivet av att tidsfristen mellan publicering och ikraftträdande av författningar i mänga fall inte är tillräcklig. Statens jord-bruksnäniiid framhåUer all ett snabbt ikraftträdande i vissa fall är nödvändigt.


 


Prop. 1975/76: 112                                                                56

4.6 Anvisningar uch råd samt annat fakultativt innehåll i fiirfattnings-
samlingarna

Utredningens förslag att i författningssamlingarna skall kunna tas in an­visningar och råd tillstyrks av ett stort antal reniissinstanser, däribland Göta hovrätt, socialstyrelsen, postverket, statens licUiksäkerhetsverk, riksrevisionsver­kel, SÖ, stolens naturvårdsverk, arbeismarknadssiyrelsen, lunlmäterlslyrelsen. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och polisstyrelsen I Malmö polisdistrikt. Bl. a. statens planverk och statens proviilngsaiisiali framhåller att de funnit det ändamålsenligt alt föra samman föreskrifter samt anvisningar och råd i samma dokument. Arbetarskyddsslyrelsen understryker att det för använd­barheten av de av styrelsen utgivna anvisningarna varit betydelsefuflt att de innehållit såväl den aktuella anvisningslexlen och eventuella föreskrifter som i mänga fall även bakgrundsupplysningar om skaderisker m. m. och om författningstexter som är aktuella inom området.

Några remissinstanser anser emellertid att bara författningar bör inflyta i myndigheternas författningssamiingar. Denna uppfattning har rik.sföisäk-ringsverkei och länsslyrelsen i Värmlands län. Även stålens personahitbild-nlngsnämnd anser att en sådan begränsning bör övervägas.

Ett flertal remissinstanser framhåller vikten av att det klart framgår av utfärdade regler huruvida de har karaktären av bindande föreskrifter eller anvisningar och råd. Detta framhålls bl. a. av socialslyrelsen. sjöfarisverkei, statens planverk, länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands län samt po­lisstyrelsen I Göteborgs polisdistrikt.

Utredningens tanke alt prejudicerande beslut i enskilda ärenden, infor­mativa notiser m. m. i viss utsträckning bör kunna ingå i författningssamling biträds av Sveriges hantverks- och industriorganisation. Statens råd för ve­tenskaplig informaiion och dokuineniaiion anser att sådant material bör ingå i större omfattning än utredningen förordat. Länsslyrelsen i Kronobergs län vill däremot utesluta sådant material. Göta hovrätt förklarar att prejudi­cerande beslut i enskilda ärenden inte bör tas med i författningssamling.

1 fräga om länens författningssamlingar framhåller länsstyrelserna i Stock­holms. Malmöhus och Jämtlands län att däri bör ingå uppgifter om kom­munala förtroendemän och om vissa funktionärer tillhörande rättsväsendet i vidsträckt bemärkelse m. m., såsom stämningsmän, notarius publicus, sy­nemän och värderingsmän. Länsslyrelsen i Slockholms län förordaren generell regel om publicering av sådana uppgifter i länens författningssamlingar.

Utredningens uttalande att i författningssamling skall kunna tryckas av författning, som officiellt kungjorts i annan författningssamling, biträds av lullverkel.

4.7 Följdförfattningar

Mot utredningens förslag till ändringar i ett antal specialförfattningar görs inte andra erinringar eller yrkanden än som redovisats i det föregående


 


Prop. 1975/76: 112                                                  57

i främst avsnitten 4.2 om begreppet författning och 4.3.6 om föreskrifter om kungörande i särskild ordning.

4.8 Ekonomiska frågor

När det gäller de ekonomiska frågorna förklarar riksrevisionsverkel att det inte kan ta ställning till utredningens beräkningar, därför att något underlag härför inte redovisats. Nettokostnaderna synes dock inte bli så stora att verket på grund härav vill motsätta sig förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län. kommunstyrelsen i Slockholm och Svenska koininunförbuiidet anser all kostnaden för att införa kommunala författningar i länets författningssamling bör bestridas av statsverket. Länsstyrelsen fram­håller alt detta gäller även annat som införs i länets författningssamling. Det bidrag till tryckningskostnader som kan erhållas genom debitering av utomstående synes länsstyrelsen inte motivera det administrativa besväret.

5 Föredraganden

5.1 Behovet av lagstiftning

Genom att besluta lagar och andra föreskrifter ger riksdagen och regeringen normer som blir bestämmande för underiydande myndigheters och för en­skildas handlande. Även förvaltningsmyndigheter och kommuner i vid­sträckt bemärkelse beslutar sådana normer. Den nya regeringsformen in­nehåller främsl i 8 kap. en ulföriig reglering av normgivningsmakten.

Regleringen bygger på grundsatsen att riksdagens normgivningsmakt for­mellt är obegränsad. Av praktiska skäl är emellertid huvudregeln att endast de för medborgarna viktigaste normbesluten förbehålls riksdagen. Övrig normgivning kan alltså ombesörjas av regeringen, underiydande myndig­heter, kommuner, landstingskommuner eller kyrkliga kommuner. De nor­mer som riksdagen beslular skall i de flesta fall betecknas som lag och re­geringens normbeslul i regel som förordning. Någon särskild beteckning för andra offentliga organs normbeslul föreskrivs inte.

Innan lagar och förordningar blir gällande skall de enligt 8 kap. 19 S re­geringsformen utfärdas och kungöras. 1 fråga om lagar föreskrivs därvid att de utfärdas av regeringen. Lagar med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som inte skall tas in i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen. Gemensamt för lagar och förordningar föreskrivs att de skall kungöras så snart det kan ske. 1 övrigt är kungörandet av normbeslut inte grundlagsreglerat.

Något enhetligt system för hur normbeslul skall kungöras finns inte f n. Bestämmelser i ämnet finns spridda i många olika författningar och i sak företer de en splittrad bild.

Lagar som utfärdas av regeringen samt förordningar och   andra rege-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  58

ringsföreskrifter av normativ natur kungörs i regel i Svensk författnings­samiing (SFS) i enlighet med bestämmelser i kungörelsen (1928:1) angående Svensk författningssamfing (andrad 1942:315). Det förekommer emellertid också att regeringsförfattningar efter beslut av regeringen kungörs i pub­likationer som ges ut av centrala förvaltningsmyndigheter. 1 fråga om norm-beslut av regeringen med begränsat geografiskt giltighetsområde kan den materiella författningen innehålla bestämmelser om att regeringsbeslutet skall kungöras på särskilt sätt, t.ex. i länskungörelserna och ortstidning. Även andra tillkännagivandeformer kan vara föreskrivna i sarskifda för­fattningar.

Lagar som utfärdas av riksdagen kungörs i Riksdagens författningssamling med stöd av bestämmelserna (RFS 1967:1) angående Riksdagens författ­ningssamfing (RFS), vilka i sin nu gällande lydelse är omtryckta i RFS 1975:13. 1 denna författningssamling kungörs ocksä vissa andra av riksdagen eller dess organ beslutade normföreskrifter som inte kungörs i SFS.

Bara i ett mindre antal falf är centrafa myndigheters utgivning av pub­likationer för kungörande av normföreskrifter författningsreglerad. 1 mate­riella författningar förekommer ibiand bestämmelser om kungörande av fö­reskrifter som centrafa myndigheter under regeringen meddelar med stöd av dessa författningar. Dessa bestämmelser avser då i allmänhet vissa spe­ciella former av kungörande, såsom kungörande i tidning eller specialpub­likation, genom anslag eller uppläsning i radio eller, såvitt gäller föreskrifter med begränsad lokal räckvidd, genom införande i länskungörelserna. Ibland anges i bestämmelserna bara att föreskrifterna skall kungöras pä lämpligt sätt. Vidare öppnar kungörelsen angående Svensk författningssamling viss möjlighet att i denna författningssamling ta in centrala ämbetsverks och andra myndigheters föreskrifter som är av vikt för en slörre allmänhet.

Normföreskrifter som beslutas av centrala myndigheter under regeringen kungörs i allmänhet i publikationer, som ges ut av den beslutande myn­digheten eller ibland av annan central myndighet. Det förekommer emel­lertid också att föreskrifterna kungörs bara genom att expeditioner sänds ut till berörda myndigheter eller enskilda. De publikationer som kommer till användning i dessa sammanhang är högst skiftande i fråga om både innehåff, uppläggning och utformning. En del är renodlade författnings­publikationer. Andra kan vara informationsskrifter eller liknande i vilka författningar dä och då tas in. Vissa publikationer bildar en av myndigheten utgiven serie, medan andra har formen av självständiga blad eller häften. Också den närmare utformningen växlar starkt.

Ocksä central förvaltningsmyndighet under riksdagen kan ge ut publi­kationer för kungörande av normföreskrifter som myndigheten beslutat.

I fråga om normföreskrifter som beslutas av regionala eller lokala statliga myndigheter, främst länsstyrelserna, finns i regel föreskrifter om formerna för kungörandet i den grundläggande materiella författningen eller i en an­slutande verkstallighetsförfattning. Det förekommer emeffertid också att be-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  59

stämmelser i ämnet saknas. En kungörandeform som ofta föreskrivs är in­förande i iänskungörelserna. Dessa ges ut länsvis genom län.sstyrelsernas försorg. Bestämmelserom länskungörelserna finns i kungörelsen (1915:421) angående länskungörelser (ändrad senast 1942:316). Länskungörelserna an­vänds för kungörande av författningar inte bara i fall där detla är särskilt föreskrivet. I länskungörelserna tas f n. in inte bara författningar utan också underrättelser om andra förhällanden som avses skola komma till allmän kännedom. Även meddelanden frän enskilda kan tas in. En kungörandeform som ofta föreskrivs i fråga om norinbeslut av regionala och lokaia statliga myndigheter är kungörande i ortstidning. Sådant kungörande kan förekom­ma ensamt eller vid sidan av kungörande i länskungörelserna. Också andra kungörandeformer kan vara föreskrivna, t.ex. införande i siirskild liggare.

Normbeslut som fattas av kommunerna skall i ett mindre antal fall fast­ställas av statlig myndighet, i allmänhet länsstyrelsen. Detta gäller bl. a. vissa lokala ordningar som kommun beslutar. I fall av denna typ finns kungörandebestämmelser intagna i den författning som kräver att det kom­munala beslutet fastställs. När fastställelsen ankommer på länsstyrelse skall fastställelsebeslutet och ibland ocksä det fastställda kommunala beslutet införas i länskungörelserna. Härutöver skall vissa andra kungörandeätgärder vidtas. I fråga om lokala ordningar föreskrivs sålunda bl. a. kungörelse i ortstidning. Beträffande flertalet kommunala normbeslut finns emellertid inga andra kungörandebestämmelser än de för alla typer av ärenden gällande allmänna reglerna i kommunallagarna. Dessa innebär att tillkännagivande skall ske pä kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall dock bara avse det förhållandet att det kommunala protokollet har justerats liksom uppgift om platsen där protokollet finns tillgängligt. Ett betydande antal kommuner ger ut kommunala författningssamlingar, som huvudsakligen är avsedda att vara ett hjälpmedel för kommunala förtroendemän och tjäns­temän. Innehållet i de kommunala författningssamlingarna varierar från kommun till kommun. Uppläggningen och den närmare utformningen av samlingarna företer stora skiljaktigheter.

1 fråga om normbeslut av landstingskommunerna och de kyrkliga kom­munerna finns inga andra kungöranderegler i lag eller regeringsförfattning iin allmänna bestämmelser om tillkännagivande på anslagstavla.

Av vad jag har anfört i det föregående framgår att nuvarande system för publicering av författningar brister i enhetlighet och klarhet. Reglerna om kungörande ar spridda i många olika förftttningar och på vissa områden .saknas helt sådana regler. Många olika former för kungörande kommer till användning. 1 synnerhet när det gäller författningar som har beslutats av förvaltningsmyndigheter kan det därför vara förenat med betydande svå­righeter att ta reda på vad som gäller på ett visst område.

Det är givetvis i hög grad angeläget att författningar kungörs pä ett så effektivt sätt som möjligt. Härtill kommer att kungörandet också har en speciellt rättslig betydelse. Enligt förhärskande uppfattning är nämligen en


 


Prop. 1975/76: 112                                                  60

författning i princip inte bindande förrän den har kungjorts.

Utredningen om författningspublicering m. m. förordar i betänkandet (SOU 1973:23) Bättre överblick över lagar och andra beslämmelser att i princip alla författningar skall föras in i någon officiell författningssamling. Enligt utredningen räcker det inte med en enda sådan författningssamling. Utredningen föreslår därför ett system av författningssamlingar, bestående av SFS, elt antal författningssamlingar for de centrala förvaltningsmyndig­heterna, en författningssamling för varje län och helst en författningssamling för varje kommun.

Enligt utredningens förslag skall grundläggande bestämmelserom kungö­rande av lagar och andra författningar tas in i en enda lag. Mer detaljerade reglerom bl.a. författningspublikationernas utformning bör enligt förslaget kunna ges i regeringsförfattning. Som skäl för en lagreglering i ämnet hän­visas bl.a. till att sättet för kungörande av lagar och andra bestämmelser är av omedelbar betydelse för medborgarna.

Ulredningens förslag har i stort lämnats utan erinran av reniissinslan-. serna. Några av dem anser dock att det möter svårigheter för deras del att genomföra förslaget eller finner det förordade systemet alltför omfattande.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att författningar av alla slag i princip bör kungöras och att den lämpligaste formen att kungöra en författning är att la in den i en förfaUningssamling. Som ulredningen framhälfer har denna kungörandeform den fördelen att den både sprider kännedom om författningen i samband med att den beslutas och gör det möjligt för dem som senare vill få fram författningstexten att utan svårighet finna den. Mot denna bakgrund och då alla författningar självklart inle kan samlas i en enda författningssamling anser jag att det av utredningen föreslagna systemet av författningssamlingar är en i stort sett rationell lös­ning. Vissa modifikationer i systemet bör dock göras. Jag återkommer till den frågan i det följande. 1 många fall bör - som utredningen också har förutsatt - även andra åtgärder än införande i författningssamling vidtas för att sprida kännedom om utfärdade författningar. Jag förordar alltså att del införs ett system för kungörande som i huvudsak överensstämmer med vad utredningen har föreslagit.

Vad beträffar den författningstekniska regleringen av detta system är det givetvis en fördel om de grundläggande reglerna samlas i en enda författning. Enligl den nya regeringsformen ar det visserligen inte nödvändigt att ta in ens huvudgrunderna för en sådan reglering i lag. 1 den mån det inte blir fråga om ändring i nu gällande regler av lags natur är regeringen därför i och för sig behörig att meddela bestämmelser i ämnet. Jag anser emellertid alt formerna för kungörande av normbeslut är av sådan betydelse att riks­dagen bör beredas tillfälle att genom lag besluta om de allmäna riktlinjer som skall gälla på detta område. Jag förordar därför att en lag med sådana riktlinjer införs.


 


Prop. 1975/76:112                                                   61

Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen av systemet. Dessförinnan vill jag emellertid uppehålla mig något vid kungörandets rätts­liga betydelse och vid tillämpningsområdet för regleringen.

5.2 Kungörandets rättsliga betydelse

Som jag har framhållit i det föregående har kungörandet av en författning betydelse bl. a. från rättslig synpunkt. Författningsbestämmelserom verkan av etl bristfälligt kungörande är mycket ovanliga. En sådan bestämmelse är 167 S andra stycket vägtrafikkungörelsen (1972:603). Det föreskrivs där att straff för överträdelse av lokal trafikföreskrift m. m. inte skall ådömas, om föreskriften inte har utmärkts enligt bestämmelserna i kungörelsen (1966:270) om vägmärken m. m. eller om lokal trafikföreskrift antingen inte har införts i därför avsedd liggare eller inte enligt gällande bestämmelser har kungjorts i länskungörelserna eller ortstidning. 1 huvudsak haremellertid ulformningen av gällande rätts innebörd i denna del överlämnats till rälts­tillämpningen. Rätispraxis på området ar emellertid föga omfattande och rättsfäget är därför delvis oklart. Sammanfattningsvis kan dock sägas atl allvarlig underlätenhet atl följa gällande kungörandeföreskrifter torde med­föra atl författningen inle blir gällande. Let är tveksamt om den i sådant fall kan äberopas mot den som pä annan vag fått kännedom om författningen. Mindre allvarliga brister i kungörandet torde i allt fall få till följd att straff förverkande eller annan liknande rättsverkan inte kan inträda gentemot den som har saknat vetskap om författningen. Även utan kungörande lorde däremot tjänsteföreskrifter inom förvaltningen få anses giltiga. Genomgå­ende gäller att hänsyn måste tas till samtliga förhåflanden i dét särskilda fallet.

Ulredningen försöker inte lösa dessa juridiska problem utan ser på kungö­randet främst som en praktisk informationsfråga. Med sikte särskilt på för-vafiningsmyndigheternas beslut uttalar utredningen emellertid att avsikten med dess förslag inte är att en författning i händelse av uteblivet eller brist­fälligt offentliggörande regelmässigt skall betraktas som en nullitet. Man bör enligt utredningen däremot utgå från att författningen i så fall inte tillämpas mot den som har saknat vetskap om den men att den som på tillfredsställande sätt har fält kännedom om författningen på annan väg får förutsättas vara skyldig att rätta sig efter den. Det måste överlämnas åt rättstillämpningen att bedöma förhållandena i de enskilda fallen. Ut­redningens ståndpunkt har i stort sett inte mött några erinringar i remiss­yttrandena. Juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm är ensam kri­tisk och vill att hithörande frågor utreds ytterligare.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att dessa problem inte lämpar sig för en detaljerad författningsreglering. Övervägande praktiska skäl talar för att det även i fortsättningen bör överiämnas åt rättstillämp­ningen att lösa dessa frågor under hänsynstagande till omständigheterna


 


Prop. 1975/76: 112                                                  62

i det enskilda fallet. Jag förutsätter sålunda att den reglering av författ-ningskungörandet som jag förordar inte får till följd att eventuella brister i kungörandet leder till att författningar i ökad utsträckning kommer att betraktas som en nullitet.

I delta sammanhang vill jag slutligen framhålla att kungörandet av en författning har rättslig betydelse ocksä på det sättet att enligt 12 S andra stycket förvaltningslagen (1971:290) besvärstiden i fråga om föreskrift till allmän efterrättelse i allmänhet räknas från dagen för tillkännagivandet.

5.3 Tillämpningsområdet

Vid avgränsningen av tillämpningsområdet fören fagstiftning om kungö­rande av lagar och andra normföreskrifter är det nödvändigt att finna en gemensam beteckning på de föreskrifter som regleringen skall avse. Utred­ningen har i regel använt beteckningen författning. Någon erinran mot detta har inte rests vid remissbehandlingen. Också enligt min mening är det lämp­ligt att använda beteckningen författning. Jag återkommer strax till den närmare innebörden av detta begrepp.

Beträffande frägan vilka förfatlningar som skall kungöras framgår av 8 kap. 19 S regeringsformen att dess undantagslösa krav på kungörande gäller endast i fråga om lagar och förordningar, dvs. de allra flesta författningar som beslutas av riksdagen resp. regeringen. 1 fråga om författningar som beslutas av myndigheter under regeringen eller riksdagen ellerav kommuner saknas sålunda föreskrifter i regeringsformen. Såvitt gäller lagar finns det enligl min mening inle anledning att ändra gällande ordning. Lagar bör alltså kungöras utan undantag. 1 övrigt bör liksom nu huvudregeln vara att kungörande skall ske. Emellertid synes det påkallat att göra vissa be­gränsade undantag från denna regel. Detta förutsätter en mindre ändring i 8 kap. 19 S regeringsformen i fråga om förordningar. Till denna fråga åter­kommer jag i det följande. Dessförinnan vill jag beröra begreppet författning och i anslutning till detta några fall där kungörande i författningssamling bör ske av annat än författning.

Utredningen har i anslutning till terminologin i kungörelsen angående Svensk författningssamling ansett begreppet författning i stort sett identiskt med begreppet föreskrift som skall tjäna till allmän efterrättelse. Till för­fattning för utredningen dessutom av regeringen utfärdade grundläggande föreskrifterom myndigheters och viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organisation.

Sedan den nya regeringsformen tillkommit synes begreppet författning böra vara liktydigt med sådana föreskrifter som omfattas av regeringsformens regler om normgivningsmakten. Dessa återfinns, som förut har nämnts, främsl i 8 kap. regeringsformen. Bestämmelserna dar äger tillämpning på rättsregler. Dessa karakteriseras, enligt vad jag framhöll i propositionen 1973:90 med förslag till ny regeringsform (s. 203 och 204), av att de i princip


 


Prop. 1975/76: 112                                                  63

är bindande för myndigheter och enskilda och av att de inte avser bara ett konkret fall utan har generell tillämpbarhet. Det sistnämnda kravet får enligt propositionen anses uppfyllt om föreskriften avser exempelvis situa­tioner av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets av personer.

Till författning i nu angiven bemärkelse kan till en början hänföras fö­reskrifter som rör allmänhelen eller en viss kategori av allmänheten, t. ex. ett visst slag av näringsidkare. I sina remissyttranden konstaterar bankin­spektionen och försäkringsinspektionen i anslutning till detta att dessa myn­digheters cirkulärskrivelser med bindande föreskrifter till de rättssubjekt som står under myndigheternas tillsyn inte kan betraktas som författningar. Denna uppfattning torde ocksä stå i överensstämmelse med den nya re­geringsformen under förutsätining att skrivelserna avser vissa konkret an­givna rättssubjekt. Om däremot cirkulärskrivelserna är avsedda att äga till-lämpning också pä eventuellt tillkommande rättssubjekt av den ifrågava­rande kategorin och därigenom bli generellt tillämpliga på en viss kategori av företag eller liknande rättssubjekt, bör skrivelserna hänföras till författ­ningar.

S. k. bindande förklaringar som meddelas av riksskatteverket med stöd av vissa lagrum, t. ex. 62 S lagen (1968:430) om mervärdeskatt, har enligt utredningen närmast karaktären av författningar. 1 remissyttrandena har ingen erinran rests häremot. Förklaringarna i fråga, som kan röra olika äm­nen, är av så generell karaktär att de bör hänföras till kategorin författningar.

Särskilda gränsdragningssvårigheter möter i fall där en bindande föreskrift avser ett mycket litet lokalt område, kanske bara en eller flera bestämda fastigheter. Om föreskriften emellertid riktar sig inte bara till den nuvarande agaren utan också till framtida ägare och förutsätter att dessa rättar sig efter föreskriften oavsett orn de har fatt del av den eller inte, bör föreskriften eniigt utredningens mening anses som författning, f överensstämmelse här­med föresfår utredningen att ett antal beslut av denna typ skall kungöras i den författningspublikation för varje län, som utredningen föreslär att länskungörelserna skall omvandlas till. Sådant kungörande föreslår utred­ningen bl. a. i fråga om beslut om fiskådra enligt 28 eller 29 S lagen (1950:596) om rätt till fiske, beslut om åtgärder mot vanskötsel av fiske (fiskeriplan) enligt 31 S samma lag, beslut om fiskevårdsomräde, beslut om jaktvårds­område, beslut om stadsplan eller byggnadsplan, beslut om förbud mot ny­byggnad och schaktning m. m. enligt byggnadslagstiftningen och beslut om byggnadsförbud enligt 479 SS väglagen (1971:948). Beträffande en del av dessa beslut gäller att de f n. skall införas i länskungörelserna men be­träffande andra finns i dag inte någon sådan bestämmelse.

Utredningens ståndpunkt kritiseras i några remissyttranden. Länsstyrel­serna i Stockholms och Södermanlands lan anser att utredningen i detta sammanhang rört sig med ett alltför vidsträckt författningsbegrepp. Vad


 


Prop. 1975/76: 112                                                  64

särskilt angår beslut om fastställda planer enligt byggnadslagstiftningen finner också länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län att det inte finns något behov av kungörande i författningspublikation. Frän länsstyrelsehåll framhålls också att i ett regeringsbeslut om tillämpning av 3 S andra stycket 2 förvaltningslagen (1971:290) ärende om fastställelse av detaljplan inle har ansetts avse normföreskrifter samt att vissa beslut i planärenden mera kan ha karaktären av beslut i enskilt fall än av normbeslut. Svenska kommun­förbundet tillstyrker däremot utredningens förslag i vad det avser planer enligt byggnadslagstiftningen.

När del gäller att ta ställning till frågan om etl lokalt begränsat beslut skall anses ha karaktären av författning eller inte kan man till en början slå fast, alt beslutet får anses vara författning, om det helt eller främst riktar sig till medborgarna i gemen. Detta torde gälla även om beslutet medför visst intrång i förfoganderätten för ägare eller innehavare av liknande rätt till vissa bestämda fastigheter. 1 enlighet härmed synes t. ex. lokall förbud alt ta bort eller skada växt av viss art där den växer vilt vara alt hänföra till författning.

Läget synes vara elt annal när fråga är om lokalt begränsade föreskrifter som helt eller främst är avsedda att begränsa handlingsfriheten för ägarna till vissa bestämda fastigheter eller vissa därmed jämföriiga rättsinnehavare. Sådana föreskrifters generella natur kan starkt ifrågasättas. Detta gäller även när de meddelade föreskrifterna ar bindande inle bara för den aktuelle ägaren eller rättsinnehavaren utan även för framtida sådana. Ett uttryck för detta synsätt är att det vid tillämpningen av förvaltningslagen har ansetts att ärende om fatställelse av detaljplan enligt byggnadslagstiftningen inte avser föreskrift till allmän efterrättelse. Av intresse är vidare att beslut om bildande av naturreservat eller nalurvårdsområde med därtill hörande föreskrifterom inskränkningar i rätten att förfoga över faslighet vid nyligen företagna änd­ringar i naturvårdslagen (1964:822) inte ansågs falla under normgivriings-bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen (se SFS 1974:1025). Hade fråga varit om föreskrifter som avses i nämnda kapitel, skulle det inle ha varit tillåtet att, som skett, direkt i naturvårdslagen ange att beslul i nyssnämnda ärenden fattas av länsslyrelsen. 1 fråga om föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen kan nämligen förvaltningsmyndighet under regeringen vara behörig att besluta endast om regeringen efter vederböriigt bemyndigande har överiåtil beslutanderätten till myndigheten (se 8 kap. II S regerings­formen). Inte heller sådant förbud mot byggande m. m., som enligl 11 S naturvårdslagen kan meddelas sedan fråga har uppkommit om bildande av naturvårdsreservat, betraktades som en författning i nyss angivna be­märkelse.

I enlighet med det anförda anser jag att till författning inte bör hänföras beslut av typen beslut om naturreservat eller naturvårdsområde, beslut om bebyggelseplaner enligt byggnadslagstiftningen, beslul om arbetsplaner en­ligl väglagen (1971:948), beslul om förbud mot byggande, schaktning m. m.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  65

enligt byggnadslagstiftningen eller annan lagstiftning eller beslut om skydds­område för grundvattentillgång enligt 2 kap. 64 S vattenlagen (1918:523). Därmed är dock inte sagt atl anledning saknas att kungöra sådana beslut i en publikation som främsl är avsedd för författningar. Det kan nämligen vara av värde att sådana beslul kan återfinnas i en officiell publikation och det ligger då nära till hands att för ändamålet använda en författnings­publikation. Belräffande en del av besluten finns i dag bestämmelser om kungörande i länskungörelserna. Övervägande skäl talar enligt min mening för att i varje fall en del beslut av denna kategori bör kungöras på samma sätt som författningar, fastän de inte är sädana föreskrifter som omfattas av regeringsformens regler om normgivningsmakten. Beslutens verkningar sträcker sig ofta över en längre tid och inte bara de som berörs vid beslutens meddelande utan även andra personer har ofla intresse av besluten.

Vad jag nu har sagt gäller i regel inte beträffande beslut om samägares nyttjande av fiske enligl 24 S lagen (1950:596) om rätt till fiske, beslut om fiskådra, beslut om fiskeriplan, beslut om fiskevårdsområde, beslut om jakt­vårdsområde, beslut om avverkningsförbud enligt 13 S skogsvårdslagen (1948:237) och beslul om upplåtande av nyttjanderätt lill mark för tillfällig väg enligt 36 S väglagen (1971:948). Dessa beslul har i så hög grad karaktären av förvaltningsbeslut i särskilda fall och inte av författning att anledning i allmänhet saknas att ta med dem i en författningspublikation.

Slutlig ställning till frågan om vilka bindande beslut utöver författningar som det kan finnas anledning atl kungöra i en författningspublikation får tas efter en genomgång av de berörda materiella författningarna och verk­ställighetsföreskrifterna till dessa. I detta sammanhang tar jag bara upp så­dana ändringar av lag som är nödvändiga. 1 övrigt ankommer det på re­geringen eller, efter regeringens bemyndigande, underordnad inyndighet att fatta beslut i ämnet.

1 det föregående har jag behandlat vissa typer av föreskrifter som avser ett mycket litet lokalt område och främst riktar sig till ägarna till vissa bestämda fastigheter eller därmed jämförliga rättsinnehavare. Det förekom­mer emellertid ocksä föreskrifter som riktar sig till jordägare eller liknande personkategorier inom ett större område, t. ex. ett län. Föreskrifter av denna typ torde få anses ha så generell karaktäratt de bör bedömas höra till kategorin författningar. Var gränsen exakt går mellan denna typ av föreskrifter och föreskrifter som inle har författnings natur är omöjligt atl ange i generella termer. För att underlätta en enhetlig rättstillämpning synes del ändamåls­enligt att i ett antal förfatlningar, som behandlar lokala föreskrifter av den typ som enligl vad jag nu har sagt bör hänföras till begreppet författning, behålla eller föra in klariäggande kungörandebestämmelser även i fall där efter tillkomsten av en allmän kungörandelagstiftning avseende författningar skyldigheten att kungöra i och för sig följer av de allmänna föreskrifterna. Beslut om vilka författningar som skall förses med en kungörandeföreskrift i en eller annan form, fastän kungörandekravet följer av allmänna bestäm-

5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1975/76: 112                                                  66

melser i ämnet, torde få fattas i samband med en genomgång av de berörda författningarna. Bara när fråga uppkommer om ändring av lag krävs med­verkan av riksdagen. I övrigt ankommer del på regeringen eller, efter re­geringens bemyndigande, underordnad myndighet att fatta beslut i ämnet.

Vid en bestämning av begreppet författning räcker det inte att dra gränsen mellan generellt tillämpbara föreskrifter och föreskrifter som reglerar en konkret situation. Hänsyn måsle också tas till innehållet i de uppställda reglerna och verkningarna av underiålenhet att följa dem. Det gäller att dra gränsen mellan å ena sidan författningar och å andra sidan vad som i allmänhet kallas anvisningar och råd.

Utredningen uttalar att bestämmelser som allmänt reglerar medborgarnas rättigheter och förmåner eller innehåller påbud eller förbud mäste räknas som författningar och att överträdelse av en förliUtningsföreskrift vanligen direki eller indirekt är förenad med sanktioner. 1 remissyttrandena betonas frän flera häll önskvärdheten av en klarare åtskillnad mellan föreskrifter till allmän efterrättelse saml anvisningar och råd.

Jag har förut nämnt att regeringsformens bestämmelser om normgiv­ningsmakten äger tillämpning på rättsregler och alt sådana regler bl. a. ut­märks av alt de i princip är bindande för myndigheter och enskilda. 1 enlighet härmed bör lill begreppet författning hänföras bestämmelser som reglerar förhållandet mellan enskilda inbördes eller mellan enskilda och samhället och som anger vad enskilda och myndigheter skaU iaktta och vad följden blir om uppställda regler inte följs. Härmed är inte sagt attdet i en författning inle kan finnas beslämmelser om hur en enskild eller myndighet bör handla i vissa situationer. Formuleringen "bör" i stället för "skall" kan användas därför alt förhållandena är sådana att ett absolut krav inte kan uppställas. En "bör"-regel kan i sådana fall anses bindande i den bemärkelsen att det måste föreligga särskilda skäl för att avvikelse från regeln skall kunna anses tillåten. Hinder möter således inte mot att en författning innehåller före­skrifter av denna typ.

Regler som anvisar hur en person lämpligen kan förfara i vissa hänseenden men där det likväl står den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet bör inte anses som författningar. Sädana regler bör i framtiden benämnas allmänna råd. Termen anvisning bör om möjligt undvikas i sådana sammanhang, eftersom den sedan gammall ofta används i fråga om föreskrifter som ar att hänföra till författning. Ett typiskt exempel på detta är anvisningarna till kommunalskaltelagen (1928:370). Dessa har karaktären av tilläggsbestämmelser av lags karaktär lill den nämnda lagen.

Det förekommer emellertid också anvisningar av en annan typ. Jag tänker på sädana anvisningar som skall främja en enhetlig tillämpning av en viss författning eller som skall bidra till en utveckling i viss riktning av praxis. Dessa anvisningar binder inte formellt de myndigheter som har att tillämpa den bakomliggande sanktionerade författningen men de har i realiteten stor betydelse för rättsutvecklingen. De skiljer sig från de allmänna råden genom


 


Prop. 1975/76: 112                                                  67

att de inte ger berörda enskilda möjlighet att välja andra vägar än dem som anges i anvisningarna. Anvisningar av denna typ bör ses .som en ut­fyllnad av de bakomliggande sanktionerade föreskrifterna och bör anses falla inom ramen for begreppet författning. Termen anvisningar eller ut­trycket föreskrifter med anvisningar torde vara en iämplig benämning på dem.

Som gemensam term för dels författningar, dels allmänna råd rörande tillämpningen av viss författning torde termen regler vara den lämpligaste. Orden föreskrift och bestämmelse synes mindre lämpliga eftersom de van­ligen får anses ha en tvingande innebörd.

Generella föreskrifter som är riktade till myndighet eller till personalen hos myndighet anses av utredningen ha karaktären av författning, om de gäller den materiella tillämpningen av viss författning och har betydelse för medborgarna eller om fråga är om andra föreskrifter som regeringen riktar till ett slörre antal eller ett obestämt antal myndigheter eller fråga är om föreskrifter som myndighet riktar till ett större antal sidoordnade myndigheter. Som författning räknar utredningen ocksä föreskrifter som regeringen riktar till en enda myndighet, om föreskrifterna innefattar grund­läggande bestämmelser om myndighetens uppgifter och organisation. Utan­för författningsbegreppet faller däremot enligt jUtredningens mening sådana detaljerade regeringsföreskrifter till myndighet som finns i personalförteck­ningar och regleringsbrev. Utanför faller också generella föreskrifter som en myndighet riktar till en underordnad myndighet eller till den egna per­sonalen, om föreskrifterna avser handläggningsrutiner, bokföring, statistik och annat som saknar betydelse för enskilds rätt.

Utredningens ståndpunkt beträffande generella föreskrifter till myndighet eller personalen hos myndighet möter gensagor i några remissyttranden. Riksrevisionsverket anseratt utredningens författningsbegrepp äralltför vid­sträckt såviu angår föreskrifter som vänder sig till ell slörre antal sidoordnade myndigheter, medan däremot tullverket anser att föreskrifter som myn­dighet riktar till de egna tjänstemännen bör kungöras i författningssamling även om föreskrifterna saknar intresse för allmänheten. Av yttrandena frän några affärsdrivande verk framgår att de till författning inte hänför av verket beslutade taxor eller andra villkor for utnyttjande av verkets tjänster.

Även när det gäller föreskrifter till myndigheterna och personalen hos myndigheterna bör enligt min mening begreppet författning ha betydelsen föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen. Utanför begreppet författning faller då sådana föreskrifter om användning av statens medel som riksdagen meddelar genom budgetreglering eller s. k. specialdestinalion och vidare de föreskrifter-de s. k. regleringsbreven -varigenom regeringen på angivna villkorstallerav riksdagen beviljade anslag till olika myndigheters förfogande (jfr 9 kap. 2 och 8 SS regeringsformen). 1 övrigt är emellertid författnings­begreppet enligt den nya regeringsformen vidsträcktare än det författnings­begrepp som utredningen rör sig med. Till författning i den nu angivna bemärkelsen synes - med nyss angivet undantag - vara att hänföra alla


 


Prop. 1975/76: 112                                                  68

bindande föreskrifter som regeringen eller, i fråga om riksdagens myndig­heter, riksdagen riktar lill en eller flera underordnade myndigheter eller som annan myndighet än regeringen riktar till en eller flera sido- eller un­derordnade myndigheter eller som myndighet riktar till sin egen personal (jfr grundlagberedningens betänkande SOU 1972:15 s. 163). Det är i och för sig likgiltigt huruvida föreskrifterna är verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 S regeringsformen eller rör personalens rättsställning, myndighets uppgifter och organisation i stort eller rent interna förhållanden av mindre vikt. Även delaljbetonade föreskrifter om arkivering, bokföring, statistik o. d. omfattas av begreppet författning. Till författning är också att hänföra av myndighet beslutade taxor eller andra villkor för utnyttjande av myn­dighetens tjänster. Beträffande olika slag av anvisningar som myndighet riktar till annan myndighet eller lill den egna personalen hänvisar jag lill vad jag tidigare har anfört i delta ämne.

En förutsättning för att föreskrift till myndighet eller till personalen hos myndighet skall ha karaktären av författning är givetvis att föreskriften är av generell natur och inte utgör en föreskrift för ett visst konkret fall. Enligt bestämmelser i 11 kap. regeringsformen finns vissa begränsningar i rätten att bestämma hur myndighet skaft besluta i särskilda fall men i viss utsträckning är sådan direktivgivning tillåten. När det gäller att avgöra huruvida en föreskrift ar av generell natur eller är ett beslut avseende en viss konkret situation torde hänsyn få tas bl. a. till den tid för vilken fö­reskriften gäller. Föreskrifter som avser bara en kort tidsrymd torde ibland kunna ses som beslut i särskilda fall och därför falla utanför författnings-begreppet. Hurgränsen skall dras mellan generella föreskrifter till myndighet och beslut avseende särskilda fall kan inte anges exakt i generella termer utan torde få bedömas under hänsynstagande till samtliga föreliggande om­ständigheter.

Det förhållandet att begreppet författning i den nya regeringsformen har en vidsträckt innebörd när fråga är om generella föreskrifter som är riktade lill myndighet eller till personalen hos myndighet medför inte med nöd­vändighet att alla författningar av denna typ skall behöva kungöras på det sätt som föreskrivs beträffande författningar i allmänhet. 1 fråga om vissa sådana författningar är nämligen ett kungörande i samma former som för andra författningar inte påkallat av rättssäkerhetsskäl eller av betydelse för deras lillämpning. Jag syftar på författningar som bara reglerar en eller fiera statliga myndigheters inre förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes och som inte innehåller något som kan vara av vä­sentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller upp­dragstagares rättsställning. Det bör i princip stå myndigheterna fritt att avgöra hur de vill bringa sådana bestämmelser till den berörda personalens kän­nedom. Något hinder mot att ta med även sådana föreskrifter i en för­fatiningspublikation bör inle föreligga, om en sådan lösning bedöms rationell.

I fråga om andra författningar än lagar och förordningar föreligger inget


 


Prop. 1975/76: 112                                                  69

hinder mot att genomföra den nu angivna ordningen. När det gäller lagar och förordningar är däremol etl undantag från kungörandekravet inte för­enligt med 8 kap. 19 S regeringsformen. Något behov av ett sådant undantag beträffande lagar torde inte föreligga. Detta är emellertid fallet i fråga om regeringsförfatlningar. Sakligt sett synes del nämligen motiverat att också regeringsförfattningar undantas frän kungörandekravet när författningen bara reglerar en eller flera statliga myndigheters inre förhällanden eller för­hållandet mellan statliga myndigheler inbördes och inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda ar­betstagares eller uppdragstagares rättsställning. Att ta in sådana bestäm­melser i en författningssamling i stället för att bara expediera dem till de berörda myndigheterna är i allmänhet en föga rationell ordning. Tidigare har beslut av den karaktären inle sällan expedierats i form av brev eller ämbetsskrivelser. En motsvarande möjlighet synes böra behållas.

Ett annat fall då kravet på kungörande inte bör vara absolut är när fräga är om författning som har ett sådant innehåll att den bör vara hemlig. Undantagsvis kan del nämligen förekomma att innehållet i en författning är sådant att författningen omfattas av sädana bestämmelser i tryckfrihets­förordningen och lagen (1937i249) om inskränkningar i rattenatt utbekomma allmänna handlingar som anger att allmän handling inte får lämnas ul till envar. Det torde inte föreligga något behov av att ge lagar elt sådant innehåll. Däremot kan det vara påkallat i fråga om andra författningar, t. ex. en för­ordning med instruktion rörande viss myndighets krigsorganisation. Gi­vetvis bör en sådan författning inte kungöras. Den nuvarande avfattningen av regeringsformens bestämmelse i 8 kap. 19 S ger i och för sig anledning till tveksamhet om det är möjligt atl underlåta kungörande av förordning som skall hållas hemlig. Uppenbariigen kan en sådan möjlighet inte und­varas.

Med hänvisning till det anförda förordarjag att 8 kap. 19 S regeringsformen ändras så att möjlighet öppnas att i lag föreskriva undantag från kravet att förordningar skall kungöras. Vidare förordar jag att i anslutning härtill en särskild föreskrift tas in i den nya lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Föreskriften bör ta sikte på annan författning än lag och innehålla att lagens bestämmelser inte skall äga tillämpning på för­fattningar av den interna natur som jag nyss har nämnt och inte heller på hemliga förfatlningar.

5.4 Kungörandets form

5.4.1 .Av regeringen eller riksdagen utfärdade förfallningar

Enligt utredningens förslag skall av regeringen utfärdade författningar kungöras i SFS. 1 fråga om sådana författningar som beslutas av regeringen och som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett län skall dock


 


Prop. 1975/76: 112                                                  70

möjlighet finnas för regeringen att i stället låta föra in författningen i länets författningssamling. Av riksdagen utfärdade författningar omfattas inte av ulredningens lagförslag.

Utredningens förslag möter i denna del ingen annan erinran än att ett par remissinstanser ifrågasätter om inie sådana regeringsförfatlningar som kungörs i ett fäns författningssamfing också bör föras in i en central för­fattningspublikation.

Enligt min mening bör SFS även i fortsättningen innehålla de viktigaste statliga författningarna. Jag förordar därför liksom utredningen att författ­ningar som utfärdas av regeringen i allmänhet skall kungöras i denna för­fattningssamling. Detta innebär att både av riksdagen beslutade lagar som enligt 8 kap. 19 S regeringsformen utfärdas av regeringen och författningar som beslutas av regeringen skall kungöras i SFS.

Anledning alt använda annan kungörandeform an införande i SFS kan i viss utsträckning förekomma. Utredningen öppnar möjlighet därtill i fräga om författningar som beslutas av regeringen och bara berör ett län. Även i andra fall kan emellertid undantag från huvudregeln vara motiverade.

En del av regeringen beslutade författningar, som inte är undantagna från kungörelsekravet, kan vara mycket speciella eller beröra en starkt be­gränsad krets av intressenter. 1 viss utsträckning har sådana föreskrifter tidigare inte getts författningens form utan meddelats i form av brev eller ämbetsskrivelser. I fråga om sådana författningar kan anledning finnas att även i fortsättningen låta kungörandet ske annorstädes än i SFS. Denna skulle bli alltför omfattande och besväriig att överblicka, om den skulle betungas med ett större antal författningar av det slag som jag nyss sagt. Sådana författningar torde i många fall med fördel kunna placeras i någon författningssamling som utges av central myndighet under regeringen. De har inte sällan innehållsmässigt mer naturligt sin plats där än i SFS.

Även när fråga är om författningar som bara gäller för ett begränsat lokalt område kan det såväl med tanke på innehållet som för att avlasta SFS vara lämpligt att inte föra in dem i denna publikation utan i stället ta in dem i författningssamlingen för det eller de län som är berörda. Denna möjlighet bör sålunda inte vara begränsad till fall då ett enda län berörs ulan bör stå öppen också när flera län omfattas av bestämmelserna.

1 enlighet med det anförda förordar jag en lagbestämmelse av innehåll alt regeringen, om möjligheten att överblicka författningsmaterialet under­lättas därav eller andra särskilda skal föreligger, lar bestämma att viss uv regeringen beslutad författning skall kungöras i annan angiven författnings­samling än i SFS. Det torde fä ankomma på regeringen att överväga huruvida uppgift om de regeringsförfattningar som kungörs på annat håil bör tas in i SFS.

Det nyss behandlade undantaget från kravet pä kungörande i SFS avser bara författningar som beslutas av regeringen. Både i fråga om sådana för­fattningar och i fråga om lagar som regeringen utfärdar kan det emellertid


 


Prop. 1975/76: 112                                                  71

under extraordinära förhållanden bli nödvändigt att tillgripa en annan kungörandeform än införande i SFS. Jag tänker härvid på sådana fall där det på grund av krig eller arbetskonflikl eller andra utomordentliga för­hållanden är omöjligt att få en författning utgiven i SFS. En lagreglering av kungörandeskyldigheten bör täcka även sådana extraordinära situationer. Förhållandena kan ibland vara sådana att det just i dylika lägen är mycket angeläget att snabbi få en författning kungjord. Jag förordar därför en be­stämmelse av innehåll att regeringen, om utomordentliga förhållanden gör det påkallat, kan bestämma att viss av regeringen utfärdad författning skall kungöras på annat sätt an i SFS. Regeringen får därigenom fria händer att välja den kungörandeform som med hänsyn till omständigheterna fram­står som mest ändamålsenlig. Kungörande i annan författningssamling än SFS kan därvid komma i fråga. Men även kungörande på annat sätt än i författningssamling, t. ex. genom anslag, annonsering eller meddelande i radio och television, kan användas.

1 lag och annan författning föreskrivs inte sällan att författningen träder i kraft viss tid efter det att författningen utkom från trycket i SFS. Om regeringen på grund av utomordentliga förhållanden föreskriver att en sådan författning skall kungöras på annat sätt än i SFS, bör tiden i stället räknas från den dag dä författningen kungjordes på det sätt som regeringen har föreskrivit. Jag förordar att en särskild bestämmelse av denna innebörd tas in i den nya lagen.

I en lag om kungörande av lagar och andra författningar bör även ingå bestämmelser om kungörandet av lagar och andra författningar som riks­dagen utfärdar, även om dessa författningar bara uppgår till ett mindre antal. Det normala sättet att kungöra sådana författningar bör vara att de förs in i RFS. Det bör emellertid stå öppet för riksdagen att bestämma annat sätt för dessa författningars kungörande. I enlighet härmed föreslår jag en bestämmelse av innehåll att författning som utfärdas av riksdagen skafl kungöras i RFS eller på annal sätt som riksdagen föreskriver. Med denna avfattning finns inget behov av någon särskild reglering som tar sikte på extraordinära eller andra speciella situationer. Möjlighet står alltid öppen för riksdagen att besluta den kungörandeform som framstår som den fämp-figaste.

5.4.2 Förfatlningar av ceniral myndighet under regeringen eller av förvalinings-myndlghei under riksdagen

Utredningen föresfår att de större centrala förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer skall ge ut författningssamling vari författningar som myndigheten besfutar kungörs. Sådana centrala förvaltningsmyndigheter som inte ger ut egen författningssamling skall kungöra av dem beslutade författningar i annan central myndighets författningssamling. SFS skall få utnyttjas av de centrala förvaltningsmyndigheterna bara om en författning


 


Prop. 1975/76: 112                                                  72

bör ges stor spridning eller om annat särskilt skäl föreligger. Beslutar central förvaltningsmyndighet författning som bara skail gälla inom ett län, skall enligt utredningens förslag myndigheten kunna kungöra författningen i det iänets författningssamiing i stället för på förut angivet sätt. 1 fråga om sådana författningar som besfutas av en till försvarsmakten hörande myndighet och som riktar sig till myndighet eller personal inom försvarsmakten förordar utredningen den särregeln att de tas in i Tjänstemeddelanden för försvars­makten, som är en för hefa försvarsmakten gemensam publikation vilken ges ut av försvarets materielverk. Ingen central förvaltningsmyndighet skall enligt utredningens förslag ge ut mer än en författningssamling.

1 flertalet remissyttranden tillstyrks utredningens försfag rörande kungö­randet av centrafa förvaltningsmyndigheters författningar eller lämnas för­slaget utan erinran. Frän några berörda myndigheters sida görs dock in­vändningar. Det anses av dessa myndigheter nödvändigt eller i varje falf önskvärt att de även i framtiden kan få publicera sina författningar i för­fattningspublikationer av typen lösbladssyslem eller i form av fristående publikationer. Arbetarskyddsstyrelsen, som tillhör denna griipp, framhåller också nödvändigheten av att inte alla regler som skall iakttas skall behöva tas in i författningspublikation utan att det bl. a. skall vara tillåtet att göra hänvisningar till normer och standarder som utarbetats på annat håll. Några remissinstanser framhåller att den föreslagna ordningen medför ökade kost­nader och att det blir nödvändigt att bibehålla annat tryck vid sidan av de nya författningssamlingarna. Från några håll förordas att författningar av sådana centrala myndigheter som inte ger ut egen författningssamling skall föras samman till en eller flera gemensamma författningssamlingar eller tas in i SFS. Från ett par håll framhålls att regeringen bör bestämma i vilken annan myndighets författningssamling sådana författningar skall publiceras.

För egen del vill jag framhålla att det är i hög grad angeläget att en mera enhetlig ordning kommer till stånd i fräga om kungörandet av de många författningar som beslutas av centrala myndigheter under regeringen. Det mäste anses otillfredsställande att de publikationer som i allmänhet används är av högst varierande natur och har en mycket skiftande utform­ning. Sett i stort måste en större enhetlighet underlätta hanteringen av för­fattningarna för alla dem som berörs. För många verksamheters del skall samhällets reglering tillgodose flera olika intressen. Därför meddefar skifda centrafa myndigheter föreskrifter som berör dessa verksamheter. Särskilt i sådana fall är det i allmänhet en klar fördel om de publikationer som används for kungörandet är så enhetliga som möjligt. En reform i den an­givna riktningen bör därför genomföras även om den i en del fall kan tankas medföra vissa ökade kostnader för myndigheterna.

För överblicken över de enskilda centrala myndigheternas forfaitningsflora är det önskvärt att inte alltför många författningspublikationer förekommer. Jag biträder därför utredningens principiella ståndpunkt att ingen myndighet


 


Prop. 1975/76: 112                                                  73

skall ge ut fler än en publikation för det officiella, första kungörandet av författningar. Däremot bör naturligtvis hinder inte möta mot att myndighet vid behov ger ut handböcker m. m. som återger olika författningar. Myn­dighets författningspubfikation bör ocksä kunna serieindeias om detta fram­står som ändamålsenligt.

Den nu ibland förekommande ordningen att centrala myndigheters för­fattningar kungörs bara genom att expeditioner sänds över till dem som anses berörda bör inte behållas. Med tanke pä det angelägna i att allmän insyn finns i myndigheternas verksamhet bör det krävas att en central myn­dighets författningar afftid kungörs i en författningspubfikation. Hinder mö­ter naluriigtvis inte mot att myndighet, om den anser att det behövs, sam­tidigt särskilt underrättar vissa berörda om innehållet i en utfärdad för­fattning.

Arbetarskyddsslyrelsen har väckt frågan rörande formerna för kungörande av normer och standarder som har utarbetats av andra inhemska eller ut­ländska organ och som skall tillämpas här enligt beslut av styrelsen. Av upphovsrältsliga skäl kan hinder möta mot att ta in sådana normer och standarder i en av myndighet utgiven författning. Även om sådant hinder inte skufle möta, kan det vidare vara opraktiskt att i författningssamling publicera normer och standarder som i annan form redan är spridda i berörda kretsar. Det bör därför enligt min mening inte vara uteslutet att myndighet i författning hänvisar till normer eller standarder som utarbetats av annan än myndigheten. Jag förutsätter därvid att normerna och standarderna lätt kan anskaffas av dem som berörs av myndighetens föreskrifter. Hefst bör i anslutning till författningen upplysning lämnas om var normerna och stan­darderna finns publicerade.

1 likhet med utredningen anser jag att sådana centrala myndigheter under regeringen som kan antas utfärda ett större antal författningar bör ge ut var sin författningssamling. 1 denna bör myndigheten i regel vara skyldig att kungöra alla sina författningar med undantag av sådana föreskrifter av intern natur som enligt vad jag sagt i avsnittet om begreppet författning m. m. bör vara undantagna frän kungörandekravet. Det bör ankomma på regeringen att bestämma vifka centrala myndigheter som skall låta utge författningssamling.

För flertalet av de centrala myndigheter under regeringen som inte skall ge ut författningssamling synes den lämpligaste ordningen vara att de pub­licerar de förfatlningar, som de har beslutat och som skall kungöras, i en författningssamling som ges ut genoni annan central myndighets försorg. För att en fast och lättöverskådlig ordning skall komma lill stånd bör det vara regeringen som bestämmer i vilken av central myndighet utgiven för­fattningssamling som annan central myndighet under regeringen skall kungöra författningar. Regeringen bör härvid kunna bestämma såväl att en viss av central myndighet utgiven författningssamling skall utnyttjas också av en eller fiera andra angivna centrala myndigheter under regeringen


 


Prop. 1975/76: 112                                                                74

som att en författningssamling, som ges ut av viss central inyndighet, skall vara gemensam förden myndigheten och en eller flera andra angivna centrala myndigheter under regeringen. Väljs den sistnämnda formen torde författ­ningssamlingens gemensamma karaktär böra framgå av benämningen pä den.

När regeringen bestämmer vilka centrala myndigheter under regeringen som skall ge ut författningssamling och vilka centrala myndigheter som i en eller annan form gemensamt skall begagna en viss författningssamling bör eftersträvas alt ingen författningssamling blir sä omfångsrik och skiftande till sitt innehåll att den blir ohanterlig och svår att överblicka. Samtidigt bör emellertid tillses att man inte får alltför mänga centrala författnings­samlingar. Även det skulle vara förenat med olägenheter.

Med denna lösning blir det möjligt att utan någon särskild undantags­bestämmelse behälla det inom försvarsmakten tillämpade systemet med en författningspublikation, som är gemensam för alla centrala myndigheler inom försvarsmakten och som ges ut av en av de centrala förvarsmyn-digheterna.

Centrala myndigheter under regeringen kan ibland besluta författningar som skall tillämpas bara inom ett eller några län och som inte är undantagna från kungörandekravet. 1 sädana fall bör myndigheten kunna besluta att författningen skall kungöras i berörda läns författningssamling i stället för pä annat säll. Om myndighetens förfatlningar i allmänhet kungörs i en av central myndighet under regeringen utgiven författningssamling, talar vissa skäl för att i sådana fall upplysning i någon form bör lämnas i denna författningssamling om den ifrågavarande författningen. Denna fräga torde i ett senare sammanhang få övervägas närmare av regeringen.

Beträffande sådana centrala myndigheter under regeringen som endast i mycket ringa utsträckning beslutar författningar som skall kungöras kan anledning saknas för regeringen att bestämma att myndighetens författningar normalt skall kungöras i viss av central myndighet utgiven författnings­samling. Det kan också förhålla sig så att någon viss dylik författningssamling inte utpekats därför att det är svårt att finna en förfiUtningssamling där den ifrågavarande myndighetens författningar har en något sä när naturlig plats. Om fräga inle ar om författningar som enligt vad förut sagts får kungö­ras i ett eller några läns författningssamling återstår i nu nämnda fall ingen annan ändamålsenlig lösning än att låta den ifrågavarande centrala myn­digheten kungöra sina författningar i SFS. Jag förordar en bestämmelse som medger denna möjlighet.

Även i övrigt bör emellertid viss möjlighet finnas för centrala myndigheler under regeringen att få av dem beslutade författningar kungjorda i SFS. Jag tänker härvid främst på sädana av central myndighet beslutade för­fattningar som är av stort intresse fören bred allmänhet och som kan befaras inte bli tillräckligt uppmärksammade om de kungörs i annan ordning. Möj­ligheten torde också böra stå öppen om det på grund av extraordinära eller


 


Prop. 1975/76: 112                                                  75

andra speciella förhällanden möter svårigheter att kungöra pä normalt sätt. Jag föreslär därför en regel som öppnar möjlighet för central myndighet under regeringen att anlita SFS inte bara när annan författningssamling inte står till buds utan också när av särskilda skal kungörande i SFS befinns vara den lämpligaste kungörandeformen. Det får ankomma på regeringen att bestämma vem som skall fatta beslut i dessa frågor. Jag vill understryka att det, om ett författningsreglerat system med ett antal av centrala myn­digheter utgivna författningssamlingar genomförs, bör krävas mycket starka skäl för alt en av sådan myndighet beslutad författning skall tas in i SFS i stället för i annan förfaltningspublikalion.

Några centrala myndigheter under regeringen har i remissyttrandena fram­fört önskemål om vissa avsteg från det avsedda systemet med författnings­samlingar vari de av myndigheterna beslutade förfiUtningarna skall tas in. Jag är inte nu beredd att ta ställning till i vad mån speciella förhällanden på vissa områden skall få motivera undantag från det föresfagna kungö-randesystemet. Jag finner det emeffertid inte uteslutet alt det pä något eller några enstaka områden kan visa sig nödvändigt att frångå det föreslagna författningssamlingssystemet och exempelvis fortfarande tillåta kungörande av författning i specialpublikationer som vederbörande myndighet ger ut. Jag föreslår därför en lagbestämmelse av innehåll att regeringen, om syn­neriiga skäl föreligger, får medge att central myndighet under regeringen kungör författning på annat sätt än i författningssamling. Jag vill emellertid understryka att det, för att det avsedda enhelliga systemet för författnings­kungörande inte skall brytas sönder, är nödvändigt alt denna dispensmöj­lighet kommer att tillämpas med stor varsamhet.

Med stöd av dispensregeln får regeringen ocksä möjlighet att medge central myndighet under regeringen befrielse frän skyldigheten att utnyttja författningssamling i fall dä pä grund av krig, arbetskonflikl eller andra utomordentliga förhållanden kungörandet måste ske på annat sätt.

1 en allmän kungörandelag avseende författningar bör inte författningar som beslutas av förvaltningsmyndighet under riksdagen förbigås. Lagbe­stämmelsen i ämnet bör lämpligen få det innehållet att sådan författning skall kungöras i författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på annat sätt som riksdagen föreskriver. Med denna utformning av bestämmelsen har riksdagen möjlighet att utan att iaktta lagformen besluta den reglering för sina egna myndigheter som riksdagen finner ändamålsenlig. Bestämmelsen bör aga tillämpning i första hand på centrala myndigheter. I den mån förvaltningsmyndighet under riksdagen med geografiskt begränsat verksamhetsområde kan besluta författning som skall kungöras bör bestäm­melsen äga tillämpning också på sådan myndighet.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  76

5.4.3 Förfallningar av regional eller lokal slallig myndighet under regeringen m.ft.

Utredningen föreslår att författningar som beslutas av länsstyrelse eller av annan regional eller lokal statlig förvaltningsmyndighet skall kungöras i en författningssamling för länet, vilken ges ut genom länsstyrelsens försorg. Denna författningssamling skall ersätla de nuvarande länskungörelserna. En­ligt utredningens förslag skall i länets författningssamling också kungöras sådana författningar som beslutas av trafiknämnderna som har både statliga och kommunala inslag. Lokala trafikföreskrifter enligt väglrafikkungörelsen (1972:603) och trafikföreskrifter enligt 41 S väglagen (1971:948) skall dock enligl utredningens förslag inle införas i länets författningssamling, om de skall tillkännages genom vägmärke.

1 remissyttrandena har utredningens förslag i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. En länsstyrelse anser emellertid att läns-styrelseförfaltningar i princip bör kungöras i ortstidningarna och att i stor utsträckning allmänhetens behov av tillgång till och överblick över sådana författningar bättre tillgodoses genoni atl allmänheten hos länsstyrel­sen har tillgång till fullständiga och aktuella sak- och innehållsregister än genom att författningarna infors i författningssamling. En annan länsstyrelse anser att de egentliga regionala författningarna, som angår medborgarna i mer än en kommun, är så få att de knappast motiverar en författnings­samling för länet men att man bör utreda frågan om en periodisk länspublikalion för publicering främst av vissa andra uppgifter, varvid de fåtaliga regionala författningarna skulle kunna följa med. Skogsstyrelsen på­pekar atl skogsvårdsstyrelserna inte är statliga myndigheter men att det ligger i linje med ulredningens tankegångaratt i länets författningssamling ta in också författningar som beslutas av skogsvårdsstyrelse.

1 likhet med utredningen anser jag det ändamålsenligt att författningar, som beslutas av en regional eller lokal statlig myndighet och som inte på grund av sin interna karaktär är undantagna från kungörandekravet i all­mänhet publiceras i en författningssamling som ges ut genom länsstyrelsens försorg. Med regional och lokal myndighet avser jag därvid en myndighet, vars verksamhetsområde är begränsat till en del av landet. För att allmän­heten skall ha bekväm tillgång till nu ifrågavarande författningar är det inte tillräckligt att möjlighet finns att inhämta upplysningar om dem hos myndighet. Antalet författningar som kan antas komma att inflyta i länets författningssamling är så stort att det väl motiverar en förfaltningspubli­kalion. Jag förordar därför att för varje län ges ut en länets författnings­samling.

Enligt utredningens förslag skall länets författningssamling ersätta länskungörelserna som f n., förutom författningar och föreskrifter av an­gränsande natur, innehåller kungörelser av olika slag. Utredningen utgår därvid från ett av informationsutredningen i betänkandet (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering framlagt förslag att Iänskungörelserna skall upp-


 


Prop.1975/76: 112                                                   77

höra att vara obligatoriskt medium för kungörelseannonsering. Över in­formationsutredningens betänkande har yttranden inhämtats från ett stort antal instanser. Inom justitiedepartementet har därefter en kompletterande departementspromemoria (Ds Ju 1974i2) Effektivare kungörande utarbetats och varil föremål för remissbehandling. Flera skäl synes tala för infor­mationsutredningens förslag att länskungörelserna inle längre skall användas för kungörelseannonsering. Jag är emellertid ännu inte beredd att ta slutlig ställning i denna fråga. Det förhållandet att det f n. inte kan avgöras huruvida länskungörelserna skall finnas kvar eller inte som medium för ett antal kungörelser av olika slag bör inte utesluta alt beslut nu fattas om att det skall finnas en författningssamling för varje län.

Som skogsstyrelsen påpekat är skogsvårdsstyrelserna inte statliga myn­digheler. De har på en gång statliga och landstingskommunala inslag. 1 begränsad utsträckning lorde de ha möjlighet att fatta beslut som har ka­raktären av författning och som inte på grund av sin interna natur bör undantas från kungörandekravet. Jag föreslår därför att inte bara regionala och lokala statliga myndigheters utan ocksä skogsvårdsstyrelsernas författ­ningar normall skall kungöras i länets författningssamling.

Enligt lagen (1964i731) om trafiknämnder har sådana nämnder såväl stat­liga som kommunala inslag. Jag anser i huvudsaklig överensstämmel­se med utredningen atl också av Irafiknämnderna beslutade författningar som inte är av förut nämnd intern natur regelmässigt bör kungöras i länets författningssamling. Enligt mitt synsätt bör författningssamling ses som den primära kungörandeformen i fråga om författningar. Med hänsyn härtill bör samtliga av trafiknämnderna beslutade trafikföreskrifter - även sådana som skall tillkännages genom vägmärke - införas inte bara, som nu är fallet, i särskild liggare utan också i länels författningssamling. Motsvarande princip bör gälla beträffande trafikföreskrifter som länsstyrelsen beslutar. Jag förordaren särskild lagbestämmelse av denna innebörd. De i samman­hanget behövliga ändringarna i vägtrafikkungörelsen (1972i603) kräver inte medverkan av riksdagen och torde få anmälas vid etl senare tillfälle.

1 vissa situationer, t. ex. vid krig eller arbetskonfiikt, kan det bli omöjligt att kungöra författning i länets författningssamling. På grund härav bör i lagen föreskrivas alt regeringen, om utomordentliga förhållanden gör det påkallat, kan medge att författning som beslutas av regional eller lokal statlig myndighet eller av skogsvårdsstyrelse eller trafiknämnd kungöras på annat sätt än i länets författningssamling. Härvid kan komma i fråga såväl kungö­rande i annan författningssamling som kungörande annorledes an i för­fattningssamling, t.ex. genom tidningsannonsering, anslag eller liknande.

När jag förut i detta avsnitt har talal om regional och lokal statlig myn­dighet har jag inte syftat på myndighet inom försvarsmakten. 1 den mån regional eller lokal statlig myndighet som tillhör försvarsmakten beslutar författning, som inte bara reglerar en eller fiera myndigheters inre förhål­landen eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes, bör också


 


Prop. 1975/76: 112                                                   78

sådan författning kungöras. 1 lagen om kungörande av lagar och andra för­fattningar synes det lämpligen böra överiämnas åt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att reglera kungörandet av sådana författningar.

5.4.4 Kommunala författningar

Utredningen behandlar bara författningar som beslutas av kommuner­nas organ. Landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna an­ses sakna intresse i sammanhanget. Enligt utredningens förslag skall i kom­munallagen (1953i753) tas in en bestämmelse av innebörd att kommun­styrelsen har att ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ut från trycket i en kommunal författningssamling. 1 den av ulredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar ingår där­emot inte någon bestämmelse om kommunala författningssamlingar. Delta hänger samman medan utredningen inle anser sig böra föreslå att införandet av en författning i kommunens författningssamling skall tilläggas betydelse som ett rättsligt kungörande. Denna ståndpunkt beror på atl den kommunala kompetensen inte sällan är oklar och att frågan om den omedelbara verk-ställbarheten av kommunala beslut ibland är svär att besvara. På grund härav skulle det kunna få svåröverskådliga konsekvenser om det vid sidan av kommunallagsbestämmelserna om tillkännagivande på kommunens an­slagstavla av justering av fört protokoll och av det ställe där protokollet finns tillgängligt m. m. skulle för verkställbarhelen av kommunala författ­ningar krävas författningens införande i kommunens författningssamling. Beträffande ett mindre antal kommunala författningar, främst lokala kom­munala ordningar som skall underställas länsslyrelsen för fastställelse och vilkas åsidosättande är förenat med straffansvar, föreslår utredningen att de skall införas inte bara i kommunens författningssamling utan också i länels författningssamling. Det sistnämnda kungörandet, som skall före­skrivas i vederbörande specialförfattning, skall vara av rättslig betydelse. Eniigt ulredningens förslag skall också byggnadsstadgan (1959i612) kom­pletteras med en beslämmelse om att underrättelse om fastställd plan skall föras in i länets författningssamling.

Förslaget att varje kommun skall ge ut en författningssamling tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frä­gan. Från två domstolars sida förordas dock i stället att samtliga kommunala författningar tas in i länets författningssamling. Ulredningens förslag att kommunstyrelsen skall åläggas ombesörja att viktigare kommunala före­skrifter fortlöpande trycks i en kommunal förfaUningssamling tillstyrks i ett antal remissyttranden men blir från andra häll föremål för kritik. Svenska kommunförbundet, som starkt framhåller värdet av att varje kommun ger ut en kommunal författningssamling, understryker att reglering i lag inte är påkallad då den kommunala författningssamlingen blott skall vara ett hjälpmedel och införandet av en författning i samlingen inte skall vara en


 


Prop.1975/76: 112                                                   79

förutsättning för författningens tillämpning. Härtill kommerait omfattning­en av den föreslagna bestämmelsen i kommunallagen inte är klar. Kom­munförbundet förklarar sig berett att utfärda en rekommendation till kom­munerna om utgivande av författningssamling och att utfärda riktlinjer för de kommunala författningssamlingarnas innehåll och utformning i anslut­ning till vad ulredningen föreslagil. Landstingsförbundet framhålleratt också landstingskommunerna beslutar förfatlningar och anser att man också för landstingskommunernas del bör välja den lösning som Svenska kommun­förbundet förordat. Också utredningen om den kommunala demokratin och kommunallagsutredningen m. fi. vänder sig mot den föreslagna bestäm­melsen i kommunallagen. Denna anses onödigt begränsa den kommunala handlingsfriheten beträffande en mindre del av den kommunala informa­tionen till medborgarna och anses vidare stå i strid mot önskemålet atl förenkla kommunallagstiftningen. Förslaget att ett mindre antal kommunala föreskrifter skafl las in i länets författningssamling tillstyrks av bl. a. Svenska kommunförbundet. Etl par länsstyrelser anser emellertid att det är onödigt alt kungöra dessa föreskrifter i länets författningssamling. Frän några håll berörs frågan om möjlighelerna alt tillägga införandet av kommunal för­fattning i kommunens författningssamling rättslig betydelse.

För egen del anser jag att vissa kommunala författningar är av det slaget atl de normalt skall kungöras i författningssamling. Jag syftar främst på de lokala ordningar som kommun beslutar enligt allmänna ordningsstad­gan (1956i6l7), förordningen (1874i26 s. 11) angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarna i riket, hälsovårdsstadgan (1958i663) och brandstadgan (1962i91, omtryckt 1974i81). Hit hör också av kommun beslutat förbud enligt lagen (1926i72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning. 1 samtliga dessa fall är det fråga om kommunala författningar som skall underställas länsstyrelsen för fast­ställelse och vilkas överträdande kan medföra straff Fastställelsebeslutet eller såväl fastställelsebeslutet som den kommunala författningen skall i dag införas i länskungörelserna. I framtiden bör kungörandet ske i länets författningssamling och omfatta både länsstyrelsens fastställelsebeslut och den av kommunen beslutade författningen. 1 linje med vad jag tidigare har sagt i avsnittet 5.3 om begreppet författning m. m. torde det vara lämpligt att i länets författningssamling tas in också underrättelser om fastställda planer enligt byggnadslagstiftningen vilka beslutats av kommun, fastän så­dana planer trots sina verkningar mot framtida ägare m. fl. inte torde få anses vara författningar. Jag vill i detta sammanhang framhålla att lansstyrel­sens beslut, när länsstyrelsen fastställer en underställd författning, inte har karaktären av författning även om besiutet avser en föreskrift tiil allmän efterrättelse.

1 samtliga de fall då kommunala beslut skall kungöras i länets författ­ningssamling bör en bestämmelse i ämnet finnas i den berörda special­författningen. Frågan om att införa sådana bestämmelser behöver tas upp


 


Prop. 1975/76: 112                                                  80

i dag bara .såvitt angår lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning. Övriga i detta sammanhang behövliga för­fattningsändringar kräver inte riksdagens medverkan och torde få anmälas senare.

När det gäller andra kommunala författningar än de förut nämnda finns inget i lag eller i regeringsförfattning intaget krav på att de skall kungöras i en publikation som kan betraktas som en författningssamling. De är bara underkastade det tillkännagivandekrav som ligger i de allmänna kommu­nallagsreglerna om tillkännagivande på kommunens anslagstavla av jus­teringen av i kommunalt ärende fört protokoll, av det ställe där protokollet finns tillgängligt och av uppgift om dagen då anslaget skedde. Dessa tillkännagivanderegler är gemensamma för kommunala författningar och andra slag av kommunala beslut. De kommunala författningssamlingar som i dag förekommer har ingen rättslig funktion utan har bara karaktären av hjälpmedel för i första hand kommunala förtroendemän och tjänstemän.

Det kan ifrågasättas om inte de kommunala författningar som det här gäller bör ha kungjorts i en författningssamling för atl få någon verkan. Enligt min mening är det emellertid inte f n. påkallat atl genomföra en sådan reform. Härför talar både den omständigheten att det inte är fråga om några författningar som är sanktionerade genom straffbestämmelser e. d. och det förhållandet att medborgarna inom de relativt små enheter som kommunerna utgör får anses ha särskilt goda förutsättningar alt pä annat sätt än genom författningssamling få kännedom om kommunala författ­ningar. Jag vill här erinra om att alla viktigare kommunala författningar beslutas av kommunfullmäktige och att kommunfullmäktiges ärenden bru­kar annonseras i ortspressen och i allmänhet behandlas närmare där när fråga är om beslut av större intresse. Att införa ett krav på att alla kommunala författningar skall kungöras i en författningssamling för all bli gällande skulle vara en formalisering som f n. inte framslår som påkallad. Skulle i framtiden kommunernas normgivningsmakt väsentligt utvidgas så att kommunerna får besluta författningsbestämmelser på områden där statliga myndigheter i dag beslular, kan emellertid större anledning än nu finnas att ifrågasätta om inte principen bör vara att också kommunala författningar skall kungöras på sanima sätt som statliga för att bli gällande.

Vad jag har sagt nu innebär inte aU författningssamlingar som innehåller kommunala författningar skulle sakna intresse. 1 likhet med bl. a. Svenska kommunförbundet anser jag att det är av stort praktiskt värde såväl för medborgarna som för kommunala förtroendemän och tjänstemän alt i varje fall viktigare kommunala författningar kan återfinnas i en författningssam­ling. Så länge en sådan författningssamling inte skall ha någon rättslig be­tydelse saknas emellertid anledning att föreslå bindande bestämmelser om en författningssamling för kommunala författningar i allmänhet. Det kan också förväntas att kommunerna av eget initiativ kommer att se till att det ges ut författningssamlingar som innehåller kommunala författning-


 


Prop. 1975/76: 112                                                  81

ar. Svenska kommunförbundet har sålunda förklarat sig berett all rekom­mendera kommunerna att fortlöpande ge ut tryckta författningssamlingar och alt utfärda riktlinjer för dessas innehåll och utformning i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen har förordat. En sådan rekommen­dation fär anses innefatta tillräckliga garantier föratl tillfredsställande kom­munala författningssamlingar allmänt kommer till stånd. 1 enlighet med den kommunala självstyrelsens princip bör det närmare innehållet i de kom­munala författningssamlingarna avgöras av kommunerna själva efter samråd med Svenska kommunförbundet. 1 den ordningen lorde bl. a. fa bestämmas huruvida de fåtaliga kommunala författningar som skall tas in i länets för­fattningssamling också skall tas med i de kommunala författningssamling­arna.

Som Landstingsförbundet har framhållit kan inte bara kommunala utan också landstingskommunala författningar förekomma. Landstingsförbundet har förklarat sig berett att för landstingskommunernas del utfärda en re­kommendation av motsvarande innehåll som den som Svenska kommun­förbundet har ulloval. Det kan på grund härav förväntas all i varje fall de viktigare landslingskommunala författningarna kommer att redovisas i landslingskommunala författningssamlingar. Denna ordning synes i nu­läget fullt tillfredsställande.

De kyrkliga kommunerna kan också besluta vissa författningar. Dessa torde emellertid vara av så begränsad räckvidd att särskilda informations­åtgärder inte är påkallade.

5.4.5 Föreskrifler om kungörande I särskild ordning

1 likhet med utredningen anser jag att genomförandet av etl enhetligt system med författningssamlingar för kungörande av författningar inte bör leda till att man upphäver de specialföreskrifter om kungörande av för­fattningar i annan ordning som finns i ett mindre antal specialförfattningar. Dessa specialföreskrifter, som exempelvis kan avse kungörande i en eller flera ortstidningar, i specialpublikalion eller pä anslagstavla, bör således till-lämpas vid sidan av systemet med kungörande i författningssamling.. En bestämmelse som klariägger detta bör tas in i lagen om kungörande av lagar och andra författningar.

Utredningen och nämnden för samhällsinformation har föreslagit att fö­reskrift om ortstidningsannonsering av författning skall införas i ytterligare ett antal författningar. Jag återkommer till detta förslag i specialmotiveringen till vissa lagförslag. I övrigt torde ställning till denna fräga få tas i ett senare sammanhang.

Nämnden för samhällsinformation har vidare förordal au i förekommande bestämmelser om kungörande av författning genom annonsering i ortspress skall anges att kungörandet skall äga rum i samtliga ortstidningar med sprid­ning i det eller de områden kungörelsen berör. Jag är emellertid inte beredd

6 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 112


 


Prop. 1975/76: 112                                                   82

att i detta sammanhang föreslå någon ändring i gällande föreskrifter om ortstidningsannonsering rörande författningar.

5.5 Författningssamlingarnas utformning

Utredningen föreslår att de centrala förvaltningsmyndigheternas och lä­nens författningssamlingar skall utformas med SFS som förebild. Detta gäller bl.a. i fråga om format och typografi. För de centrala förvaUningsmyn-digheternas del skall undantag kunna medges om vägande skal föreligger. Ett fast system för numreringen av författningar skall komma till stånd för att möjliggöra en gemensam registrering. För de kommunala författ­ningssamlingarnas del lämnar utredningen vissa rekommendationer.

I några remissyttranden görs invändningar mot kravet på en enhetlig utformning av författningssamlingarna. Härvid åberopas bl. a. tekniska och ekonomiska skäl. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller bl. a. att dess publi­kationer bör ha ett format som är bekvämt atl använda ute på arbetsplatserna. Luftfartsverket anför att några av dess publikationer följer internationellt fastställda normer och att ett större format är önskvärt för läsbarheten av flygkartor.

För egen del vill jag framhålla att en grundläggande tanke bakom del av mig föreslagna enhetliga kungörandesystemet med författningssamlingar är att alla berörda lättare än vad nu är fallet skall kunna orientera sig bland de mänga olika slagen av författningar. Detla underlättas om författnings­samlingarna inte skiljer sig alltför mycket åt. Jag anser därför att för för­fattningssamlingarnas del likformighet bör eftersträvas i största möjliga ut­sträckning och det synes därvid ändamålsenligt att SFS får tjäna som förebild. Det ligger emellertid i sakens natur att det i en del fall kan föreligga vägande skäl för avvikelser. Det bör ankomma på regeringen att i ett senare sam­manhang besluta behövliga generella regler rörande ulformningen av de författningssamlingar som utges av myndigheter under regeringen och atl för vissa myndigheters del medge de undantag som av särskilda skäl kan finnas påkallade.

Beträffande RFS och författningssamling som utges av myndighet under riksdagen bör riksdagen eller myndighet som riksdagen bestämmer fatta beslut. Utformningen av de kommunala och landstingskommunala författ­ningssamlingarna ankommer på kommunerna och landstingskommunerna, som kan förutsättas samråde med Svenska kommunförbundet resp. Lands­tingsförbundet i frågan. Vad angår numreringen av författningarna i för­fattningssamling är det etl angeläget önskemål att elt fast, enhetligt system kommer till stånd. Härigenom underlättas en central författningsregistrering, om en sådan i framtiden anses böra genomföras.


 


Prop.1975/76:112                                                              83

5.6 Kungiirandet vid besvär över beslut om författning

1 en del remissyttranden har väckts frågan huruvida förnyat kungörande bör föreskrivas för den händelse en redan kungjord författning ändras efter besvär.

Om en författning, som kungjorts i författningssamiing som avses i fagen, upphävs effer ändras efter besvär, bör upphävandet effer ändringen enligt min mening kungöras i samma former som författningen av den myndighet som har ombesörjt det ursprungliga kungörandet. Jag förordar en särskild bestämmelse av denna innebörd.

5.7      Ikraftträdandet av författningar

Utredningen föreslår att i lagen om kungörande av lagar och andra för­fattningar skall tas in en bestämmelse av innehåll att författning, om inte annat framgår av den, träder i kraft två veckor efter del att den enligl därå meddeiad uppgift getts ut frän trycket i författningssamiing som avses i fagen. Bestämmefsen skafl ersätta lagen (1894:44 s. I) angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft, som bara omfattar i SFS införd lag eller annan allmän författning och i vilken den föreslagna tvåveckorstiden motsvaras av en fyraveckorstid, som räknas från dagen då författningen kom ut från trycket.

Den föreslagna tvåveckorstiden tillstyrks av en del remissinstanser. Andra anser att tiden är alltför kort. Två remissinstanser ifrågasätter om det inte borde föreskrivas att i författning alltid skall anges när den träder i kraft. 1 sammanhanget betonas från flera håll att en författning om möjligt inte bör sättas i kraft tidigare än att berörda myndigheter och enskilda hinner sätta sig in i de nya bestämmelserna och vidta olika åtgärder som kan för­anledas av författningen.

För egen del vill jag framhålla att det i författningar som tas in i SFS numera regelmässigt pä något sätt anges när författningarna träder i kraft. Den subsidiära fy ra veckorsregeln i lagen angående liden för allmänna för­fattningars trädande i kraft har spelat ut sin roll och bör därför upphävas. 1 stället bör med avseende pä alla författningar föreskrivas i lag atl det skall framgå av författning när den träder i kraft. En sådan ordning är väl motiverad frän rättssäkerhetssynpunkt. Antar riksdagen en sädan lagbe­stämmelse, kan det förväntas alt riksdagen av eget initiativ upphäver be­stämmelserna angående ikraftträdande av vissa författningar och föreskrifter som är intagna i RFS.

5.8      Allmänna råd rörande tillämpning av författning samt annat fakultativt
innehåU i författningssamlingarna

1 det av utredningen framlagda lagförslaget behandlas bara kungörande av författningar. 1 ett kompletterande förslag till kungörelse finns emellertid


 


Prop. 1975/76:112                                                   84

ocksä vis.sa regler om de anvisningar och råd for tillämpningen av lagar och andra förfatlningar som cenirala förvaltningsmyndigheter meddelar. Så­dana anvisningar och råd skall kunna tas in i författningssamling. Av ut­redningens betänkande framgår aU utredningen avsett alt också en del annat material skall kunna inflyta i författningssamling.

Förslaget att anvisningar och råd skall kunna införas i författningssamling tillstyrks av etl stort antal remissinstanser. Några remissinstanser framhåller att det kan vara lämpligt att föra samman författningsföreskrifter samt an­visningar och råd i samma dokument. Arbetarskyddsslyrelsen förklarar att det är lämpligl att också bakgrundsupplysningar kan lämnas i samman­hanget. Några reniissinstanser anser emellertid att bara författningar bör inflyta i författningssamfing. Beträffande införandet av annal materiaf än författningar samt anvisningar och råd kommer olika uppfattningar till ut­tryck i remissyttrandena.

1 fråga om gränsdragningen mellan författningar samt sådana anvisningar som enligt min mening bör benämnas allmänna råd hänvisar jag till vad jag har anfört i avsnittet 5.3 om begreppet författning m. m. Enligt min mening bör det vara tillåtet att i författningssamling föra in inte bara för­fatlningar utan ocksåallmänna råd angående tillämpningen av lagellerannan författning. Hinder bör inte heller möta mot att i samma dokument ta med förfallningsföreskrifter samt allmänna råd. Det bör inte heller vara uteslutet alt i dokumentet föra in vissa bakgrundsupplysningar.

1 alla sammanhang bör del emellertid krävas av myndigheterna att de utformar sina förfatlningar och allmänna råd så att det klart framgår vad som är författningsföreskrifl och vad som är aflmänna råd eller bakgrunds­material. Några lagbestämmelser om myndigheternas offentliggörande av allmänna råd synes inte vara nödvändiga. Såvitt rör myndigheter under regeringen ankommer det på denna att i behövlig utsträckning reglera ut­givandet av sådana råd.

Givelvis bör inget hinder möta mot att myndighet i författningssamling trycker av författning som har kungjorts i annan författningssamling. Härvid bör dock klart framgå att det inte är fråga om del offlciella kungörandet av den ifrågavarande författningen utan bara om ett återgivande.

Frågan i vad mån i författningssamling skall få tas in annal material än förfatlningar samt allmänna råd får avgöras av regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer. 1 detta sammanhang vill jag bara fram­hålla alt viss försiktighet bör iakttas så att inte författningssamlingarna i alltför hög grad får karaktären av annat än regelsamlingar. Referat av av­göranden i enskilda ärenden torde knappast ha sin plats i en författnings­samling utan bör offentliggöras i annan ordning.


 


Prop. 1975/76: 112                                                            85

5.9      Följdförfattningar

För ett genomförande av de förslag som jag har lagt fram i det föregående behövs inte bara en ändring i regeringsformen och en lag om kungörande av lagar och andra författningar. Dessutom måste smärre ändringar göras i elt betydande antal specialförfattningar. Flertalet av dessa författningar är av den naturen att ändringarna inte kräver medverkan av riksdagen. 1 detta sammanhang anmäler jag bara författningsändringar som måste ha formen av lag.

5.10    Ekonomiska frågor

Som utredningen har framhållit medför inte en övergång till elt enhetligt system med författningssamlingar för kungörande av författningar att en ny typ av kostnader uppkommer. Ett betydande antal myndigheter ger redan i dag ut författningssamlingar. Även övriga myndigheter som utfärdar för­fattningar har redan i dag kostnader för kungörande av författningarna, fastän kostnaderna inte avser tryckning i författningssamling utan avser framställning och spridning av författningarna pä annat sätt.

För sådana myndigheter som nu kungör sina författningar i enkla former uppstår givetvis vissa kostnadsökningar. Kostnadsökningarna bör emellertid mer än väl uppvägas av de fördelar som ett enhetligt författningssamlings­system erbjuder för både allmänheten och berörda förtroendemän och tjäns­temän. Jag erinrar i sammanhanget om alt riksrevisionsverkel har uttalat att nettokostnaderna inte synes bli så stora alt anledning finns alt motsätta sig förslaget.

F. n. åligger det kommunerna alt bestrida kostnaderna för införande av kommunala författningar i länskungörelserna. De bestämmelser härom som finns i ett fåtal specialförfattningar torde böra behållas när länets författ­ningssamling träder i stället för länskungörelserna såsom förfaltningspub­likalion.

Den medelstilldelning som myndigheterna behöver för författningskungö­rande torde få begäras i samma ordning som gäller för framställningar om niedel för andra delar av myndigheternas verksamhet. Något anslagsbehov är alltså inle aktuellt för dagen.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp­rättats förslag till

1.   lag om ändring i regeringsformen,

2.   lag om kungörande av lagar och andra författningar,

3.   lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,

4.   lag om ändring i lagen (19l8i399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark,

7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112


 


Prop.1975/76: 112                                                   86

5.    lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

6.    lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning,

7.    lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång,

8.    lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis ä viss mark,

9.    lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

 

10.   lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

11.   lagom ändring i förordningen (1954:132) angående markegångstaxor,

12.   lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

13.   lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvalt­ningsdomstol att pröva vissa mål.

Förslagen under 3, 4, 7 och 8 har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslaget under 6 i samråd med chefen för soci­aldepartementet, förslaget under 9 i samråd med chefen för kommunika­tionsdepartementet, förslaget under 10 i samråd med chefen för utbildnings­departementet och förslagen under 11 och 12 i samråd med chefen för fi­nansdepartementet.

7 Specialmotivering

7.1      Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

Förslaget innebär att 8 kap. 19 S regeringsformen ändras så att det blir möjligt atl i lag medge undantag från regeln att förordningar skall kungöras så snart det kan ske. Förslaget har behandlats i slutet av avsnittet 5.3.

7.2      Förslaget till lag om kungörande av lagar och andra författningar

1 S

1 första stycket slås fast att författning som har beslutats av riksdagen, regeringen eller myndighet under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligt lagen, om ej annal följer av 2 S.

I andra stycket anges vad som i lagen förstås med författning. Författ­ningsbegreppet har utförligt behandlats i avsnittet 5.3.

2S

Beträffande andra författningar än lagar görs här två undantag frän de i lagen intagna kungörandebestämmelserna. Ämnet har behandlats i av­snittet 5.3.

3S

1 denna paragraf anges sammanfattningsvis hur det föreslagna systemet av författningssamlingar är uppbyggt.


 


Prop.1975/76:112                                                    87

4S

Paragrafen behandlar kungörandet av författningar som utfärdas av re­geringen. Frågan har behandlats i avsnittet 5.4.1.

SS

Denna paragraf handlar om kungörandet av författningar som utfärdas av riksdagen. Också här kan jag hänvisa till avsnittet 5.4.1.

6 och 7 SS

Dessa två paragrafer innehåller regler om kungörandet av författningar som beslutas av central myndighet under regeringen. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 5.4.2.

8S

Paragrafen handlar om kungörandet av författningar som beslutas av för­valtningsmyndighet under riksdagen. Ämnet har berörts i avsnittet 5.4.2.

9S

Här ges bestämmelser om kungörandet av författningar som beslutas av regional eller lokal statlig myndighet under regeringen eller av skogsvårds­styrelse eller irafiknämnd. Hithörande frågor har behandlats i avsnittet 5.4.3. Jag vill här tillägga att sådana tillfälliga föreskrifter i anledning av trafik­övervakning, trafikolycka, väghållningsarbete eller liknande arbete som av­ses i 154 S vägtrafikkungörelsen (1972:603) på grund av sin starkl tidsbe­gränsade natur bör betraktas inte som författningar utan som föreskrifter i särskilda fall.

10      S

1 fråga om kungörandet av kommunala författningar görs i paragrafen en hänvisning lill vad som är särskilt föreskrivet. Hänvisningen avser dels föreskrifter i ett mindre antal specialförfattningar om atl vissa kommunala föreskrifter, som skall fastställas av statlig myndighet, skall tas in i länets författningssamling, dels de allmänna kommunallagsreglerna om tillkän­nagivande av fattade kommunala beslut. Frågorna om kungörande av kom­munala författningar har behandlats närmare i avsnittet 5.4.4.

11      S

Paragrafen ger uttryck för principen att specialföreskrifter om kungörande av författning på annat sätt än som anges i denna lag fortfarande skall gälla vid sidan av den i lagen angivna kungörandeordningen. Frågan har behandlats i avsnittet 5.4.5.

12      S

Här uppställs ett krav på kungörande i fall då författning som avses i lagen upphävs eller ändras efter besvär. Jag hänvisar här till avsnittet 5.6.


 


Prop.1975/76: 112                                                    88

13      S

Paragrafens bestämmelse att det av författning skall framgå när den träder i kraft har behandlats i avsnittet 5.7.

14      S

Av paragrafen framgår alt det kan finnas särskilda föreskrifter om kungö­rande i författningssamling av annat än förfallningar. I sammanhanget åsyf­tas i första hand vissa förfaltningsliknande föreskrifter som del är lämpligl att kungöra på samma sätt som författningar. På denna punkt hänvisar jag till vad jag har anfört i avsnittet 5.3. Hänvisningen täcker emellertid också föreskrifter som kan komma atl meddelas om intagande i författ­ningssamling av allmänna råd m. m. Sistnämnda fräga har berörts i avsnittet 5.8.

Ikraftträdandebestämmelser

En övergång till etl enhetligt system med författningssamlingar för kungö­rande av författningar kräver en ganska läng förberedelsetid. Det har därför föreslagits att lagen om kungörande av lagar och andra författningar skall träda i kraft först den 1 januari 1977.

Beträffande upphävandet av lagen (1894:44 s. 1) angående tiden för all­männa författningars trädande i kraft hänvisar jag till avsnittet 5.7.

Avsikten är all förekommande specialbestämmelser om kungörande i länskungörelserna av författning skall ändras till att avse länets författnings­samling. Eftersom det emellertid kan möta svårigheter att få fram alla för­fattningar med en sådan bestämmelse, torde en allmän föreskrifl böra med­delas om att vad i lag eller annan författning föreskrivs om kungörande i länets allmänna kungörelser eller länskungörelserna av författning skall från och med den förevarande lagens ikraftträdande avse kungörande i länets författningssamling.

De i 2 S upptagna undantagen från lagens kungörandebestämmelser för­utsätter när det gäller förordningar atl den föreslagna ändringen av rege­ringsformen kommer till stånd. Eftersom avsikten är att lagen om kungö­rande av lagar och andra författningar skall antagas av riksdagen redan innan grundlagsändringen kan beslutas slutligt, ingår bland ikraftträdande­bestämmelserna en föreskrift att 2 S äger tillämpning såvitt angår förord­ningar endasl under förutsättning atl 8 kap. 19 S regeringsformen ändrats så atl undantag från bestämmelsen om kungörande av förordningar kan föreskrivas i lag.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktnings­tvång

Ett förordnande av regeringen om införande av hingstbesiktningstvång inom lantbruksnämnds område eller del därav far anses ha den generella


 


Prop. 1975/76: 112                                                  89

karaktär alt det är fråga om en författning. Belräffande en sådan lokalt begränsad författning kan regeringen förväntas utnyttja sin befogenhet enligt 3 S i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andrij förfallningar att föreskriva att författningen skall kungöras i länets författningssamling. Något behov av en särskild bestämmelse om kungörande i länels författ­ningssamling av förordnande om införande av hingstbesiktningstvång fö­religger därför inte.

På grund av bestämmelsen i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar att av författning skall framgå när den träder i kraft behövs inle längre någon bestämmelse om alt i förordnande om införande av hingstbesiktningstvång skall utsättas viss dag för förordnandets ikraftträdande. Bestämmelserna i 3 S har ändrats i enlighet härmed.

Även utan särskild bestämmelse i ämnet kommer kostnaderna för för­ordnandets införande i länets författningssamling och i ortstidning atl be­kostas av statsverkel. Nuvarande föreskrift därom i 7 S har därför fäll utgå.

1 anslutning till den nya regeringsformen har vidare termen Konungen bytts ut mot regeringen.

7.4      Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:399) om Förbud mot utsläp­
pande av tjur eller hingst ä samfälld betesmark

De föreslagna lagändringarna motsvarar i huvudsak dem som har tagits upp i del närmast föregående lagförslaget. Den särskilda övergångsbestäm­melsen beror på bytet i 1 S av ordet Konungen mot regeringen.

7.5      Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Enligt 2 kap. 67 S vattenlagen (1918:523) skall beslul angående skydds­område förgrundvatlentillgång f n. införas i länskungörelserna. Vidare skall kungörelse om beslutet bl. a. las in i en eller flera ortstidningar. Såsom jag har framhållit i avsnittet 5.3 bör beslul om skyddsområde för grund­vattentillgång inte betraktas som författning. Del synes emellertid värdefullt all sådant beslut offentliggörs i sådana former att det både blir väl känt och lätt tillgängligt för framliden. Detta är av intresse bl. a. för framlida ägare av berörda fastigheter. 1 lagrummet har därför föreskrivits att beslut angående skyddsområde för grundvattentillgång, trots att del inle har ka­raktären av författning, skall tas in i länets författningssamling.

1 paragrafen har termen Konungens befallningshavande ersatts av länsstyrelsen. Jag kommer senare atl föreslå alt denna ändrade terminologi genomförs för hela vattenlagens del.


 


Prop. 1975/76: 112                                                            90

7.6      Förslaget till lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av
förbud för barn att idka viss försäljning

Beslut enligl denna lag av kommun angående förbud för barn att idka viss försäljning skall underställas länsstyrelsen för fastställelse. Överträdelse av sådant förbud är förenat med straff Fastställt beslut skall f n. enligt 2 S 2 mom. införas i länskungörelserna. Dessutom skall tillkännagivande om beslutet på annat lämpligl sätt delges allmänheten. Fräga ar här om en sådan kommunal författning som enligt vad jag har anfört i avsnittet 5.4.4 bör kungöras i länets författningssamling. En bestämmelse av del innehållet har därför intagits i lagrummet. Den nuvarande bestämmelsen om tillkännagivande på annat lämpligt sätt har samtidigt ersatts av en be­stämmelse om tillkännagivande i en eller flera ortstidningar.

7.7      Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång

Lagförslaget motsvarar helt förslagel under 3 om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång.

7.8      Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis
å viss mark

De föreslagna ändringarna har motsvarigheter i förslagel under 3 om änd­ring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång. Jag hänvisar därför till vad jag har anfört i avsnittet 7.3.

7.9      Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Enligl 100 S lagen (I939i608) om enskilda vägar kan länsstyrelsen av tra­fiksäkerhetsskäl beträffande viss enskild väg eller del därav förordna att det inom visst avstånd från vägen skall råda förbud mot att utan länsstyrel­sens tillstånd uppföra byggnad, uppsätta skymmande stängsel eller vidta annan för trafiksäkerheten menlig anordning. Om meddelat förordnande skall meddelande las in i länskungörelserna och ortstidning.

Såsom jag anfört i avsnittet 5.3 bör etl sådant förbud mol byggande m. m. inte betraktas som författning. På grund av de verkningar som förbudet har framåt i tiden mot bl. a. nya ägare till berörda fastigheter är det emellertid lämpligt alt förbudet blir allmänt känt och finns dokumenterat i lättillgänglig form. 1 lagförslaget har därför föreskrivits att sådant förordnande skall föras in i länets författningssamling och atl meddelande om förordnandet skall tas in i ortstidning.


 


Prop.1975/76: 112                                                             91

7.10    Förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Länsstyrelsen kan enligt 4 S denna lag meddela särskild föreskrift för att bevara fast fornlämnings helgd. Sådant beslut skall enligt samma paragraf kungöras pä lämplig plats i fornlämningens närhet. Länsstyrelsen har vidare enligl 15 S befogenhet atl fridlysa plats för fornfynd i avvaktan pä att un­dersökning av platsen kommer till stånd. Någon bestämmelse om hur sådanl fridlysningsbeslut skall tillkännages är inte meddelad.

De ifrågavarande besluten av länsstyrelse är av generell karaktär och om­fattas utan särskild föreskrift av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Det synes emellertid ända­målsenligt att därutöver vissa särskilda kungörandeätgärder vidtas. Med av­seende på båda kategorierna av länsstyrelsebeslut har därför föreskrivits att beslutet skall kungöras såväl genom införande i en eller flera tidningar inom orten som genom anslag på lämplig plats.

7.11    Förslaget till lag om ändring i förordningen (1954:132) angående mar­
kegångstaxor

1 9 S förordningen (1954il32) angående markegångstaxor är f n. bestämt att fastställd markegångstaxa skall kungöras i länskungörelserna. Vidare finns i 11 S 1 mom. en utförlig bestämmelse om besvär över markegångs-deputerades beslut. Som besvärsinstans anges Kungl. Majit, men av 2 S lagen (1971i309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol alt pröva vissa mål följer att besvären prövas av regeringsrätten. Besvärstiden är en månad.

Markegångsdeputerade har ställningen av ceniral myndighet under re­geringen och de fastställda markegångstaxorna har karaktären av författning. Efter tillkomsten av en lag om kungörande av lagar och andra författningar kommer det inte att behövas någon specialregel om kungörande av mar­kegångstaxorna. Kungörandebestämmelsen i förordningen angående mar­kegångstaxor har därför fått ulgå. Samtidigt har besvärsbestämmelsen i förordningen ändrats så att direkt anges alt talan mot markegångsdepu­ierades beslut förs hos regeringsrätten genom besvär. Några ytteriigare be­svärsregler har inte tagits med, därför att bestämmelser i ämnet finns i 12 S förvaltningslagen (1971i290). Något behov av atl pä det ålderdomliga markegångsomrädet behålla en annan besvärstid än den i förvaltningslagen föreskrivna treveckorstiden synes inte föreligga.

Rubriken till författningen har i sammanhanget ändrats till lag om mar­kegångstaxor.


 


Prop. 1975/76: 112                                                            92

7.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Enligl 22 S första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt skall vissa beslut av sjömansskattenämnden tas in i särskilda av nämnden utgivna meddelanden. Det rör sig dels om besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skall eriägga sjömansskall, och beträffande den tabell enligt vilken sjömansskatt skall beräknas, dels om beslut rörande de grunder enligt vilka drickspenningar skall uppskattas vid beräkning av sjömansskatt.

Sjömansskaltenämndens beslut om grunderna för uppskattning av dricks­penningar har karaktären av författning och omfattas av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Det kan förutsättas atl beslul kommer att fattas om alt riksskatteverket skall låta utge författningssamling. Sjömansskatlenämnden ingår i riksskat­teverket och nämndens beslut om grunderna för uppskattning av dricks­penningar kommer därför ulan särskild beslämmelse i ämnet att inflyta i riksskatteverkets författningssamling. Den nuvarande bestämmelsen om publicering av sådana beslut kan således utgå.

Beskeden om de fartyg ombord på vilka de anställda skall eriägga sjö­mansskatt och om tillämplig skattetabell har däremot inle karaktären av för­fattning. Det torde dock vara lämpligt att även dessa besked tas in i riks­skatteverkets författningssamling. Härför krävs en särskild bestämmelse. En föreskrift härom har fått ersätta den nuvarande bestämmelsen i 22 S första stycket lagen om sjömansskatt.

7.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för all­män förvaUningsdomstol att pröva vissa mål

1 avsnittet 7.11 har jag föreslagit att i förordningen (1954:132) angående markegångstaxor skall anges att talan mol markegångsdepuierades beslul förs hos regeringsrätten genom besvär. Med anledning härav har mål om markegångsprisen strukits i den i 2 S förevarande lag gjorda uppräkningen av mäl som skall prövas av regeringsrätten, fastän enligl författningarna besvär skall fullföljas hos Konungen.

8 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen atl dels i den ordning som anges i 8 kap. 15 S regeringsformen antaga förslaget lill

1.   lag om ändring i regeringsformen, dels antaga förslagen till

2.   lag om kungörande av lagar och andra författningar,

3.   lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,

4.   lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur
eller hingst å samfälld betesmark.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  93

5.    lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

6.    lag om ändring i lagen (1926i72) angående meddelande av förbud för barn atl idka viss försäijning,

7.    lag om ändring i lagen (I928il96) om galtbesiktningstvång,

8.    lag om ändring i lagen (1933i231) om utrotande av berberis å viss mark,

9.    lag om ändring i lagen (1939i608) om enskilda vägar,

 

10.   lag om ändring i lagen (1942i350) om fornminnen,

11.   lag om ändring i förordningen (1954il32) angående markegångstaxor,

12.   lag om ändring i lagen (1958i295) om sjömansskatt,

13.   lag om ändring i lagen (1971i309) om behörighet för allmän förvalt­ningsdomstol att pröva vissa mål.

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  94

Bilaga Utredningsförslaget

Förslag till

Lag om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom förordnas som följer.

1 § 1 Svensk författningssamling skall kungöras av Konungen utfärdade

1.   lagar, förordningar, kungörelser och andra föreskrifter, som skall tjäna till allmän efterrättelse,

2.   grundläggande föreskrifter om domstolars och andra myndigheters samt viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organisation.

Svensk författningssamling utges genom Konungens försorg.

2 § Av central statlig förvaltningsmyndighet beslutad föreskrift, som skall
tjäna till allmän efterrättelse, skall kungöras i Svensk författningssamling
eller i författningssamling som myndigheten utger eller i annan central myn­
dighets författningssamling enligt Konungens närmare bestämmande.

Konungen får förordna om undantag från första stycket i fråga om fö­reskrifter inom krigsmakten.

3      § 1 varje län utges genom länsstyrelsens försorg länets författningssamling.
Däri skall kungöras

1.   vad som enligt lag eller annan författning skall införas i länets för­fattningssamling,

2.   föreskrift som beslutas av Konungen eller central förvaltningsmyn­dighet och som skall tjäna till allmän efterrättelse endast inom länet, i de fall då föreskriften ej införes i annan författningssamling,

3.   föreskrift som beslutas av länsslyrelsen eller annan statlig regional eller lokal förvaltningsmyndighet och som skall tjäna till allmän efterrättelse inom myndighetens förvaltningsområde.

 

4  § Den som utfärdar författning skall i den mån det är behövligt sprida kännedom om författningen medelst lidningsannonsering, underrättelse i radio eller TV, utsändning av meddelanden med posten eller annan sådan åtgärd.

5  § Om ej annal framgår av författningen, träder den i kraft två veckor efter det att den enligt därå meddelad uppgift utgivits från trycket i för­fattningssamling.


 


Prop. 1975/76: 112                                                  95

6 § Finns i lag eller annan författning bestämmelse om att viss föreskrift skall kungöras på särskilt säll skall även den bestämmelsen gälla.

Denna lag träder i kraft den I januari 197

Vad i lag eller annan författning föreskrives om länets allmänna kungö­relser eller länskungörelserna skall i stället avse länets författningssamling.


 


Prop. 1975/76: 112                                                          96

Innehåll

Propositionen...................................................        ]

Propositionens huvudsakliga innehåll.....................        1

Lagförslag........................................................

1.         Lag om ändring i regeringsformen ................... ...... 2

2.         Lag om kungörande av lagar och andra författningar            3

3.        Lag om ändring i lagen (1914i451) om hingstbesiktningstvång         (,

4.         Lag om ändring i lagen (1918i399)om förbud mot utsläppande

av tjur eller hingst å samfälld betesmark........... ...... 7

5.         Lag om ändring i vattenlagen (1918i523).......... ...... 8

6.         Lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud

för barn att idka viss försäljning...................... ...... 9

7.         Lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång.  |0

8.         Lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis

å viss mark................................................. .... 11

9.         Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar           12

10.      Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen                13

11.      Lagom ändring i förordningen(1954:132)angående markegångs­taxor      :                  14

12.      Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt             15

13.      Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mäl                                                                   16

Utdrag av regeringsprotokollet den 29 januari 1976.. .... 17

1          Inledning.................................................... .... 17

2          Nuvarande förhällanden................................. .... 19

 

2.1     Regeringsformens reglering av normgivningen      19

2.2     Svensk författningssamling.......................      22

2.3     Riksdagens författningssamling..................      23

2.4     Cenirala myndigheters förfatlningspublicering .... 24

 

2.4.1     Civila myndigheter............................ .... 24

2.4.2     Militära myndigheter.......................... .... 26

2.5....................................................... Kungörande av förfatlningar som beslutats av regionala och
lokala statliga myndigheter m. fl.................
.... 26

2.5.1     Länsstyrelserna................................ .... 26

2.5.2     Andra regionala statliga myndigheter än länsstyrel­serna                   27

2.5.3     Lokala statliga myndigheter................ .... 28

2.5.4     Trafiknämnder och skogsvårdsstyrelser. .... 28

2.5.5     Länskungörelserna............................ .... 29

2.6....................................................... Kungörande av författningar som beslutats av kommunala
myndigheter...........................................
.... 29

2.6.1     Kommuner...................................... .... 29

2.6.2     Landstingskommuner.........................      30


 


Prop. 1975/76: 112                                                 97

2.6.3   Kyrkliga kommuner.........................      31

2.7      Kungörandets rättsliga betydelse...............      31

2.8      Vissa ikraftträdandebestämmelser..............      32

3    Utredningen................................................      32

3.1     Kungörandets betydelse...........................      32

3.2     Begreppet författning...............................      33

3.3     Kungörandets form.. :.............................. .... 35

 

3.3.1     Allmänt.......................................... .... 35

3.3.2     Av regeringen utfärdade författningar.. .... 35

3.3.3     Förfatlningar av centrala förvaltningsmyndigheter    36

3.3.4     Författningar av regionala och lokala statliga förvalt­ningsmyndigheter m.fl              37

3.3.5     Kommunala författningar....................      37

3.3.6     Föreskrifter om kungörande i särskild ordning...        39

 

3.4     Förfauningspublikationernas utformning....... .... 39

3.5     Ikraftträdande av förfallningar................... .... 40

3.6     Anvisningar och råd samt annat fakultativt innehåll i för­fattningssamlingarna                   40

3.7     Följdförfattningar.................................... .... 41

3.8     Ekonomiska frågor................................... .... 41

4    Remissyttrandena........................................ .... 42

4.1      Kungörandets betydelse    ....................... .... 42

4.2      Begreppet förfaUning............................... .... 42

4.3      Kungörandets form.................................. .... 46

 

4.3.1     Allmänt................................ ;........      46

4.3.2     Av regeringen utfärdade författningar..      46

4.3.3     Författningar av centrala förvaltningsmyndigheter    46

4.3.4     Författningar av regionala och lokala statliga förvalt­ningsmyndigheter m. fl             50

4.3.5     Kommunala författningar.................... ..... 51

4.3.6     Föreskrifter om kungörande i särskild ordning...        54

 

4.4      Författningspublikationernas utformning...... ..... 54

4.5      Ikraftträdandet av författningar................. ..... 55

4.6      Anvisningar och råd samt annat fakultativt innehåll i för­fattningssamlingarna                   56

4.7      Följdförfattningar....................................      56

4.8      Ekonomiska frågor................................... ..... 57

5    Föredraganden............................................ ..... 57

5.1     Behovet av lagstiftning............................      57

5.2     Kungörandets rättsliga betydelse...............      61

5.3     Tillämpningsområdet................................      62

5.4     Kungörandets form..................................      69

5.4.1   Av regeringen eller riksdagen utfärdade författningar       69


 


Prop. 1975/76: 112                                                  98

5.4.2  Författningar av central myndighet under regeringen

eller av förvaltningsmyndighet under riksdagen ..     71

5.4.3     Författningar av regional eller lokal statlig myndighet under regeringen m.fl             76

5.4.4     Kommunala författningar.................... ..... 78

5.4.5     Föreskrifter om kungörande i särskild ordning...        81

 

5.5      Författningssamlingarnas utformning........... ..... 82

5.6      Kungörandet vid besvär över beslut om författning....      83

5.7      Ikraftträdandet av författningar................. ..... 83

5.8      Allmänna råd rörande tillämpningav författning saml an­nat fakultativt innehåll i författningssamlingarna............................ ..... 83

5.9      Följdförfattningar.................................... ..... 85

5.10   Ekonomiska frågor...................................       85

 

6          Upprättade lagförslag................................... ..... 85

7          Specialmotivering......................................... ..... 86

 

7.1      Förslaget till lag om ändring i regeringsformen      86

7.2      Förslaget till lag om kungörande av lagar och andra för­fattningar               86

7.3      Försfaget tiff fag om ändring i fagen (1914:451) om hingst­besiktningstvång                    88

7.4      Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud

mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark          89

7.5      Förslaget lill lag om ändring i vattenlagen (1918:523)..    89

7.6      Förslaget lill lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning                                                    90

7.7      Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:196) om galt­besiktningstvång               90

7.8      Förslaget till lag om ändring i lagen(1933:231)om utrotande

av berberis å viss mark............................ ..... 90

7.9      Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar              90

7.10   Förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om forn­minnen                  91

7.11   Förslaget till lag om ändring i förordningen (1954:132) an­gående markegångstaxor           91

7.12   Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjö­mansskatt               92

7.13   Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om behö­righet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål                                             92

 

8          Hemställan..................................................      92

9          Beslut........................................................      93

Bilaga.............................................................      94