Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76: 107 Regeringens proposition

1975/76: 107

om ändrade regler för beskattning av rennäringen m. m.

beslutad den 29 januari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

GE. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa ändringar för beskattningen av rennäringen, dvs. den verksamhet som bedrivs av samebyarna och de enskilda renägarna. Ändringarna är betingade främst av den nya rennäringslagen (1971:437). Renägare, som övergår från konlanimässig till bokföringsmässig redovis­ning, föreslås få möjlighet att fördela värdena på vissa utgående balansposter under en femårsperiod. Vidare föreslås atl värderingen av djur i rensköl-selrörelse skall anknytas lill de principer som gäller inom jordbruket. Same­byarna föreslås bli oinskränkt skattskyldiga och beskattade till statlig in­komstskatt efter en skattesats på 15 96. Propositionen innehåller också förslag om alt vissa specialregler i taxeringslagen - däribland undantaget från de­klarationsskyldighet - skall avskaffas.

Dessutom föreslås att s. k. skötesavgift och sköteslega undantas från skat­teplikt för mervärdeskall.

De nya reglerna avses att tillämpas i princip fr.o. m. 1978 års taxering.

1  Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 107

 

Prop. 1975/76:107                                                              2

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives atl 53 !; 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

53 s

1 mom.' Skyldighel atl eriägga skall för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda beslämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslul, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken  han  varil  här i  rikel  bosall:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvals; saml

för tid, under vilken han ej varit här i riket bo­satt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämföriig förmån, som utgått av an­ställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvals genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän för­säkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring, som meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författ­ning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomslbidrag enligl sludiestödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i rikel förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör lill sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven social-

1 Senaste lydelse 1975:1347.

 

Prop. 1975/76:107                                                    3

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

försäkringsavgift lill folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 i; lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller all­män arbetsgivaravgift och med vilkel avdrag enligt 46 5; 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b)    staten:

för inkomsi av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätl upplåtna fastigheter; saml

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser alt lillgodose sta­tens egna behov;

c)   landsting, kommuner och andra menigheler ävensom hushållnings­
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d)   akademier, Nobelstiftelsen saml stiftelsen Dag Hammarskjölds Min­
nesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga all vara medlemmar saml samarbetsorgan för
sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligl
nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, företagareförening
som erhåller statsbidrag, norrlandsfonden, siatens utvecklingsfond, Apo­
tekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m., Stif­
telsen Industricentra, Sveriges exportråd, järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning ål sina delägare, aktiebolaget tipsljänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser som avses i
lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskas­
sor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verk­
samhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensions­
utfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbets­
löshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildals enligt avtal mellan
organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva av­
gångsersättning lill friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån
för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk alt bliva uppsagd till
följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av fö­
retags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses
i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomsi av fastighet;

e)   kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig
verksamhet.sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava lill huvudsakligt ändamål

 

Prop. 1975/76:107                                                    4

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

all under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller alt, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda per­soner, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för be­redande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska in­tressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

O svenska aktiebolag och sådana O svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning bolag, som enligl särskild författning äro skyldiga atl avstå sin vinst, eko- äro skyldiga att avstå sin vinst, eko­nomiska föreningar, samfund, stif- nomiska föreningar, samebyar, sam-lelser, underslödsföreningar, som fund, stiftelser, understödsförening-bedriva till livförsäkring hänförlig ar, som bedriva till livförsäkring verksamhet, verk, inrättningar och hänförlig verksamhet, verk, inrätt-andrå inländska juridiska personer, ningar och andra inländska juridiska dock såvitt gäller sådana juridiska personer, dock såvitt gäller sådana personer som enligt författning eller juridiska personer som enligt författ-på därmed jämföriigl sätt bildats för ning eller pä därmed jämföriigl sätt alt förvalta samfällighel endast om bildals för att förvalta samfällighel samfäUigheten har taxerats såsom endast om samfäUigheten har lax­särskild taxeringsenhet och avser erats såsom särskild taxeringsenhet marksamfäUighet eller reglerings- och avser marksamfäUighet eller re-sanifällighel, samtliga här under O gleringssamfallighei, samtliga här avsedda bolag, verk och andra ju- under O avsedda bolag, verk och ridiska personer i den mån de ej in- andra juridiska personer i den mån begripas under punkterna d) och e):     de ej inbegripas under punkterna d)

och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomsi av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härflyier av medel, som förvaltas av fjärde fond­styrelsen, samt i övrigt för inkomsi av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbele, i fråga om skattskyldighet eller efjest vid lillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan

 

Prop. 1975/76:107                                                                  5

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverkel återkallas. Över beslut, som riksskatte­verket meddelat enligl delta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

till 41 s

1. Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligl bok­föringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., saml lill fordringar och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och skulder skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 i; om lager fä i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, pä vilket den skattskyldige ulfört eller avser atl ulföra arbele i icke oväsentlig om­fattning, ulan hinder av alt den skaltskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. 1).

För skatlskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.

Därest vinstresultalet påverkals därav, alt bland intäkter upptagits sådana intäkter, vilka icke skola beskattas såsom inkomsi, eller uteslutits intäkt, som skolat medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana poster, för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall förelagas erforderiig jus­tering av det bokföringsmässiga vinslresullalel lill överensstämmelse med en inkomstberäkning enligl de i denna lag stadgade grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesätlningen å tillgångar avsedda för om­sättning eller förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen godtagas, därest denna värdesätlning icke slår i slrid med vad nedan sägs.

Ligret  vid beskattningsårets ul-      Lagret  vid beskattningsårets ut-

gång får icke upptagas lill lägre be- gäng får icke upptagas lill lägre be­lopp än fyrtio procent av lagrets an- lopp än fyrtio procent av lagrets an­skaffningsvärde eller, om åieran- skaffningsvärde eller, om återan­skaffningsvärdet på balansdagen är skaffningsvärdet på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekom- lägre, sistnämnda värde, i förekom­mande fall efter avdrag för inkurans. mande fall efter avdrag för inkurans. Dock får lager'av djur på jordbruks- Dock får lager av djur på jordbruks­fastighet icke upptagas lill lägre be-     faslighet eUer i rensköiselrörelse icke

Senaste lydelse 1973:1208. Förslag till ändrad lydelse framläggs iiven i prop. 1975/76:79.

 

Prop. 1975/76:107

Nuvarande lydelse

lopp än fyrtio procent av de värden som riksskatteverket faslställer för olika slag av djur i skilda åldersgrup­per på grundval av genomsnittspri­serna på dessa djurslag under en pe­riod av tolv månader närmast före den 1 oktober beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat lill anskaffnings- eller återanskaffnings­värdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskatt­ningsåren (jämförelseåren), må lagret vid beskattningsårets utgång i stället upplagas till lägst etl belopp molsva­rande förstnämnda värde å detla la­ger efler avdrag med sextio procent av sagda medellalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid jäm­förelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffningsvärdena å balansda­garna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. 1 fråga om djur på jordbruksfastighet gäller dock att värdei av djuren skall hava upptagits till fulla det värde som riksskatte­verket fastställt enligl föregående stycke eller till fulla allmänna salu­värdet. Föreligger sådanl fall atl sex­tio procent av nyssnämnda medel­lalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång, må av­drag åtnjutas jämväl för det över-

Föreslagcn lydelse

upptagas till lägre belopp än fyrtio procent av de värden som riksskat­teverkel fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grund­val av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv må­nader närmast föreden 1 oktober be­skattningsåret. Om sådanl värde icke fastställts, t. ex. i fråga om sär­skilt dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio proceni av allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffnings­värdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskatt­ningsåren Gämförelseåren), må lagret vid beskattningsårets utgång i stället upplagas till lägst etl belopp motsva­rande förstnämnda värde å detta la­ger efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid jäm­förelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffningsvärdena å balansda­garna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. 1 fråga om djur på jordbruksfastighet eller I rensköi­selrörelse gäller dock alt värdei av djuren skall hava upptagits till fulla del värde som riksskatteverket fast­ställt enligt föregående stycke eller till fulla allmänna saluvärdet. Före­ligger sådant fall att sextio proceni av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid be­skattningsårets utgång, må avdrag

 

Prop. 1975/76:107

ningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta värdesätlning å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, mä det lägre värde å lagret godtagas som skatlskyldig med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å skattskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas, har icke avseende ä penningförvaltande förelags och försäkringsföretags pla­ceringar av förvallade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller å skaltskyldigs lager av fasligheter och liknande tillgångar beträffande vilka en sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdei å lager av nu avsedda tillgångar skall upptagas lill vad som med hänsyn lill risk för förlust, prisfall m. m. framstår såsom skäligt.

Förvärvas aktie i svenskl aktiebolag av skatlskyldig, som driver bank-eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skattskyl­dig, för vilken aktien utgör varulagertillgång, och är det icke uppenbart all den skaltskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, må sädan nedgång i aktiens

Nuvarande lydelse

skjutande beloppet, därest en häre­mot svarande avsättning i räkenska­perna gjorts lill lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning med­givils, skall avsättningen återföras lill beskattning näslföljande beskatt­ningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller sta­pelvaror, må lagret av sådana varor ellerdel,därav upptagas till lägst sjut­tio procent av värdet ä tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta mark­nadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregå­ende nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn lagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskatt­ningsåren icke gälla.

Föreslagen lydelse

åtnjutas jämväl för det överskjutan­de beloppet, därest en häremot sva­rande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgi­vits, skall avsättningen återföras lill beskattning näslföljande beskatt­ningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller sta­pelvaror, må lagret av sådana varor ellerdel därav upptagas till lägst sjut­tio procent av värdet å tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta mark­nadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregå­ende nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två   närmast   föregående   beskatt-

 

Prop. 1975/76:107                                                    8

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

värde som beror på utdelning till den skattskyldige av medel, vilka vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet belopp,ej föranleda alt aktien vid inkomstberäkningen förden skattskyldige upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, upplagils till lägre belopp än den skatlskyldiges anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av del beskattningsår, varunder utdelningen äger rum, icke upptagas till lägre be­lopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ell belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skallskyl­diges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högsl av del utdelade beloppet. Sker utdelning ulan all del värde för aktien, som ligger lill grund för beräkningen av den skallskyldiges inkomsi, påverkas och medför delta atl den skattskyldige efler överiåielse av aktien eller upp­lösning av bolaget redovisar föriusl, skall därifrån avräknas del belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som molsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i delta stycke äger motsvarande lillämpning på aiidel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans mä icke medgivas med slörre belopp än vad den skaltskyldige enligl vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem proceni av del lägsta utav lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, därest delta ej fram­slår såsom uppenbart opåkallat, eller med del högre procenttal därav som riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandel av lagrets anskaffningsvärde skall sä anses som om de lagertillgångar, vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverkade. För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skola såsom an­skaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som av de indirekta tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar, där­vid hänsyn dock icke behöver tagas lill ränta å eget kapital.

Nedskrivning av värdet å rättigheter lill leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån del visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag ä balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick försäljas. Belräffande värdet å rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligl ej fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå godkännas endast

 

Prop. 1975/76:107                                                    9

i den mån den skattskyldige visar, atl inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres san­nolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av det år, varunder en inkomst skall anses hava åtnjutils eller en utgift skall an.ses hava ägt rum. 1 sistnämnda avseende gäller alltså, atl inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köp­mannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke av den skaltskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t.ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om in­komstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. 1 fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokför­ingsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till inkomsten fördel år, pä vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer del vara vedertaget, atl förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomsi.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i in­gående virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande lill den under varje år influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skatlskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år beskattat vinst, som enligl de vid bokföringen tillämpade grunderna först ell senare år framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid in­komstberäkningen för det följande är, då vinsten i bokföringen kommer lill synes, del sistnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultai med hänsyn härtill justeras på sådant sätt, att den redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.  .

Motsvarande gäller för det fall, alt beskatlningsmyndighet ansett förlust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstbe­räkningen för det år, under vilket den kommit till synes i räkenskaperna, eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skattskyldiges bok­föring i avseende, som kan hava inflytande på följande års inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1978 års taxering.

 

Prop. 1975/76:107                                                             10

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen

(1973:322)om ändring i kommunalskattelagen(1928:370), m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. dels att 2  skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas en ny paragraf 3 a ,av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse                       Föreslagen lydelse

2

Har vid den taxering till kommunal inkomstskatt eller till statlig in­komstskatt som skett år 1973 eller tidigare år skattskyldigs inkomst av rörelse beräknats på annat sätt än enligt bokföringsmässiga grunder, gäller 3 >; denna lag.

Inkomst av rörelse skall anses ha beräknats på annat sätt än enligt bok­föringsmässiga grunder, i den mån hänsyn icke tagits till in- och utgående lager, fordringar eller skulder, och underiåtenheten i detta avseende kan antagas vara hänförlig till sedvänja inom näringsgren, särskild ovana vid bokföringsmässig redovisning eller annan liknande omständighet.

Har inkomsten av rörelse vid tax­ering som skett efter år 1973 men se­nast år 1977 beräknats på annat sätt än enligt bokföringsmässiga grunder och avser Inkomsten rensköiselrörelse, äger den som övergår lill bokförings­mässig redovisning tUlämpa bestäm­melserna i 3 a § andra stycket.

3 a \

Beräkning av Inkomsi av rensköi­selrörelse enligt bokföringsmässiga grunder för skattskyldig, som avses i 2  tredje stycket, skaU ske senast från och med del beskallningsår. för vilket taxering skaU ske I första instans år 1978 eller, om den skaltskyldige på grund av omläggning av räkenskapsår icke har taxerats för inkomst nämnda år. år 1979. Den skaltskyldige äger dämd tillämpa bestämmelserna I and­ra stycket.

Om del sammanlagda beloppet av

 

Prop. 1975/76:107

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

utgående lager och fördringar med av­drag för utgående skulder under över­gångsåret uppgår lill minst 6 000 kro­nor, får för detta beskattningsår och de därpå följande som värde av ut­gående lager, fordringar eller skulder upplagas för del första beskattnings­året lägst en femtedel, for det andra lägst två femtedelar, fördel tredje lägst ire femtedelar och för det fjärde lägst fyra femtedelar av det värde som I så­dant hänseende elfest lägst kunnai upplagas vid beräkning av inkomsten enligl bokföringsmässiga grunder. Sker värdering av utgående lager eller fördringar enligl bestämmelserna i detla stycke skall värderingen av ut­gående skulder ske enligl samma grund.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamUng.

 

Prop. 1975/76:107                                                              12

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 6 >; 1 mom. lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

1 mom.' Skyldighel atl erlägga skall för inkomsi åligger, såframt ej annal föreskrives i denna lag eller i särskilda beslämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslul, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som angives i 53 >; 1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen saml, såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b)    svenska aktiebolag och sådana b) svenska aktiebolag och sådana
bolag.som enligt särskild författning bolag,.som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, eko- äro skyldiga atl avstå sin vinst, eko­
nomiska föreningar, samfund, stif- nomiska föreningar, .vamcöva/-. .sani-
telser, verk, inrättningar och andra fund, stiftelser, verk, inrättningar
inländska juridiska personer, dock och andra inländska juridiska perso-
såvitl gäller sådana juridiska perso- ner, dock såvitt gäller sådana juri-
ner som enligl författning eller på diska personer som enligt författning
därmed jämförligt sätt bildats föratl eller på därmed jämförligt sätt bil-
förvalta samfällighel endast om dals för att förvalta samfällighel en-
samfälligheten taxerats såsom sär- dast om samfäUigheten taxerats så-
skild taxeringsenhet och avser mark- som särskild taxeringsenhet och av-
samfällighet eller regleringssamfiiI- ser marksamfäUighet eller regle-
lighet:                                         ringssamfällighet:

för all inkomsi, som av dem här i riket eller å utländsk on förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen faslighet;

för inkomst av röreLse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fåstighet eller rörelse;

lör slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; saml

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, dä lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid  1978 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik  1974:770. -'Senaste Ivdelse 1975:261.

 

Prop. 1975/76:107                                                              13

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:623)' dels all 32 § och 61 § 3 mom. skall upphöra alt gälla, dels atl 22 § 3 mom., 50 § 1 mom. och 63 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

22 s

3 m o m .  Same är ej skyldig av­giva deklaration för inkomsi av ren­skötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid lill-lämpning av bestämmelserna i I mom. första stycket vid 3) och 4) så anses, som om dylik Inkomsi eller förmögen­het ef vore underkastad beskattning. Önskar same avgiva uppgift om In­komst eller förinögenhei. som nu sagts, må uppgift härom lämnas i själv­deklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning, eller ock särskild uppgift an­gående renskötsel avgivas på säu i 32 i stadgas.

Skallskyldig som uppburit folkpension och därutöver bruttointäkt på högst I 500 kronor och som icke har skattepliktiga förmögenhetstillgångar över­stigande 50 000 kronor ar, om han varit bosatt i riket under hela beskatt­ningsåret, skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration för inkomst endast om garantibelopp för faslighet skall upptagas såsoni skattepliktig inkomst för honom. 1 fråga om makar tillämpas I  mom. tredje stycket.

50 s 1  mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av tjänsteman, som utför dylik granskning enligt denna lag eller som eljest

utövar taxerings- eller skattekontroll,

ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, de ledamöter i taxeringsnämnd, som därtill utses av nämnden, saml domstol, som har att bedöma innehållet i självdeklaration. Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans biträde

påkallas.

'Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av

32 s 1972:764

I lagens rubrik 1974:773. Senaste lydelse 1972:764. Senaste lydelse 1974:773.

 

Prop. 1975/76:107                                                              14

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Ordningsman i lappby och förste konsulent Inom lappväsendet äga verkställa granskning av självdektara-lion, som lapp Inom vederbörande lappby eller förste konsulents verk­samhetsområde avgivit.

Vid taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman som avses i 16 >; 2 mom. må taga del av deklaration i den omfattning, som är erforderiig för arbetets utförande.

För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som erfordras för taxeringen. Självdeklaration må icke inlagas i taxeringsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin verksamhet böra erhålla del därav.

Självdeklaration må, påsatt regeringen förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till den ämbetsmyndighel eller tjänsteman, ål vilken regeringen uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om viss skallskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration, som skolat ligga till grund för taxeringen.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å laxeringen i fråga, biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilkel skall för­ses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den förkla­ringsskyldige eller annan vederbörande.

1 övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i allmän lag, icke vara för någon tillgänglig, utan atl den, som avgivit deklarationen, lämnat skrjftligt medgivande därtill.

63 §' Beslut om taxering, så ock annat beslut, som innefattar avgörande i sak, må icke fattas av taxeringsnämnd, såvida icke ordföranden och minsl två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Vid fattande av beslut på sammanträde i taxeringsnämnd med flera kronoombud får endast elt kronoombud deltaga i omröstningen. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande denna taxering.

'Senaste lydelse 1974:997.

 

Prop. 1975/76:107                                                   15

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Annat nämndens beslul än i första stycket sägs må fattas av ordföranden ensam.

Anser taxeringsnämndens ordförande ellertaxeringsinspektöratt taxering bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat, skall han på de­klaration eller därvid fogad handling angiva den taxering, han ansett böra åsättas, ävensom i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett.

Annan ledamot än ordföranden äger, om han deltagit i taxeringsnämndens beslut, anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas,avf\utas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig Av nämnden anlitad sakkunnig

0(7)/ö/)/;/o,i,'f/cöX'ö att beträffande lax- äger all beträffande taxering, vid
ering, vid vars handläggning de bi- vars handläggning han biträtt, i ena-
trätl, i enahanda ordning anteckna hända ordning anteckna särskild
särskild mening till protokollet. mening till protokollet.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och liilämpas första gången vid 1978 års taxering.

 

Prop. 1975/76:107                                                             16

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivesatl 2 och 11 !:;; lagen(1968:430)om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1)   skattepliktig vara, byggnad eller ijänsl,

2)  vara som anges 18;: 1-5, tjänst  2) vara som anges i 8 ;; 1-5, tjänst som anges i 10;:; första stycket och som anges i 10;; första stycket och avser vara som nu nämnts eller avser vara som nu nämnts eller tjänsl som anges i 11 § 1, 3, 4 eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt avser an- 5 i vad sistnämnda punkt avser an­nonsering eller annan reklam för ut- nonsering eller annan reklam för ut­ländsk uppdragsgivares räkning.          ländsk uppdragsgivares räkning eller

tjänsl som anges i 11 s'' 10.

Skatlskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom utförsel (export).

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 ;; första stycket eller II ;:;.

Niir särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta atl den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skatlskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59;;;;.

(Se vidare anvisningarna.)

11 S-' Från skatteplikt undantages

1)   tjänsl enligt 10 § 1 som avser vara, vilken införes till landet endasl för ijänsteprestationen i fråga för atl därefter utföras ur landel av den som ombesörjt prestationen,

2)   postbefordran av annal än postpakei och gruppkorsband saml resgods-befordran,

3)   transport av vara lill eller från utlandel, transport i samband med ren­hållning samt transport eller annan skattepliktig ijänsl inom landel som avser importvara eller exportvara och som speditör eller fraktförare tillhan­dahåller utländsk uppdragsgivare i samband med införseln eller utförseln;

'Liigen omtryckt 1969:237. Senaslelydelseav lagens rubrik 1974:885. Senaste lydelse 1974:885. Senaste Ivdelse 1973:928.

 

Prop. 1975/76:107                                                    17

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

omhändertagande och förstöring av vara; kontroll, analys eller lagring av vara för utländsk uppdragsgivares räkning,

4)   bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget frän skatteplikt enligt 8 § 1 och transport i anslutning lill sådan bärgning,

5)   införing eller ackvisilion av annons i tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6 saml annonsering eller annan reklam för utländsk uppdrags­givares räkning med avseende på vara eller tjänsl som anges i 2 § första Slyckel,

6)   visning av kinematografisk film,

7)   obligatorisk konlrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8)   Ijänsl som tillhandahålles av veterinär,

9)   kontroll eller analys av prov 9) kontroll eller analys av prov som tagits som etl led i läkarunder- som tagits som ett led i läkarunder­sökning eller sjukvård.       sökning eller sjukvård,

10) tfänst enligt fO I som avser skötsel genom samebys försorg av re­nar

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya be­stämmelserna tillämpas på tillhandahållande som sker efter utgången av år 1976.

2 Riksdagen 1975/76.  1 saml.  Nr 107

 

Prop. 1975/76:107                                                    18

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-01-29

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An­dersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Nor­ling, Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om ändrade regler för beskattning av rennäringen m. m.

1 Inledning

Den svenska rennäringslagslift ningen reformerades år 1971, då bl. a. lagen (1928:309) om de svenska lapparnas rätt lill renbete i Sverige (renbeleslagen) ersattes med en helt ny rennäringslag (prop. 1971:51, JoU 1971:37, rskr 1971:216, SFS 1971:437). Reformen syftade till att skapa en effektivare och mera lönsam renskötsel. Genom reformen omorganiserades de tidigare lapp­byarna till samebyar med huvudsaklig uppgift att bedriva renskotseln inom byns betesområde. Den nya organisationsformen bygger på principen om samverkan mellan bymedlemmarna på samma sätt som inom de ekono­miska föreningarna.

De skattemässiga aspekterna på denna nyordning behandlades inle i sam­manhanget. Ett par frågor angående den direkta beskattningen hade dock berörts i rennäringssakkunnigas betänkande (SOU 1968:16) Rennäringen i Sverige som låg liM grund för 1971 års lagstiftning. För att ge renägare ökade möjligheter till resultatutjämning mellan olika beskattningsår föreslog de sakkunniga att man med förebild i bestämmelserna om taxering av medel som insatts på skogskonto borde införa särskilda bestämmelser om s. k. rennäringskonton. De sakkunniga tog vidare upp frågan om samebyarnas skattskyldighet för inkomst och förmögenhet. De ändringar som kunde ak­tualiseras i övrigi borde enligt de sakkunniga övervägas i annan ordning.

Svenska samernas riksförbund har efter det atl rennäringslagen trält i kraft i skrivelser lill regeringen påpekat atl reformen har medfört vissa skat­tekonsekvenser som inle har blivit beaktade. Förbundet har i anslutning

 

Prop. 1975/76:107                                                   19

härtill hemställt atl regeringen skall utarbeta förslag om vissa skattelättnader för rennäringen.

För atl lösa skattefrågorna efter 1971 års reform har det inom finans­departementet utarbetats en promemoria (Ds Fi 1975:5) Beskattning av ren­näringen, m. m.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av kammarrätten i Sundsvall, kammarkollegiet, riksskatteverket, lantbruksstyrelsen, domän­verket, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Lant­brukarnas riksförbund och Svenska samernas riksförbund (SSR).

Lantbruksstyrelsen har lill sill yttrande fogat yttranden av lantbruksnämn­derna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och länsstyrelsen i Norrbottens län har bifogat yttranden från lokala skattemyndigheterna i Kiruna fögderi och Gällivare fögderi. Lantbrukarnas riksförbund hänvisar som sitt yttrande till elt ullålande som har upprättats inom Lantbrukarnas skaltedelegation.

2 Nuvarande ordning

2.1 Allmän orientering

Den renskötande befolkningen i Sverige har uppskattats till 2 500-3 000 personer. Omkring 800 hushåll torde för sin försörjning helt eller delvis vara beroende av renskötseln. Antalet renar i landel uppgår genomsnittligt till drygt 200 000 djur. Del i renhjordarna bundna kapitalet uppgår till ca 60 milj. kr. och investeringarna i fasta driftsanläggningar till ca 50 milj. kr. Det årliga slaktutlaget är ca I 200 ton kött och intäkterna av denna produktion är ca 15 milj. kr.

Som har framgått av det föregående regleras rennäringens omfattning och organisation i Sverige i första hand genom rennäringslagen. Genom denna lag har de tidigare lappbyarna omorganiserats lill samebyar. Ren­skötselområdet är uppdelat på 49 samebyar belägna i Kopparbergs, Jämt­lands, Västerbottens och Norrbottens län.

2.2 Rennärin!;sla(;en

Rält alt enligt rennäringslagen begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina renar(rensköiselrätt) är under vissa förulsätlningar förbehållet endast personer som är av samisk härkomst. 1 lagen har särskilt angivils på vilka områden och under vilka lider på året renskotseln får bedrivas.

För renskotseln skall det finnas samebyar, vilka bedriver sin verksamhet inom särskilt indelade byområden. Sameby har lill ändamål atl för med­lemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom byns betes­område. Del åligger sameby särskilt alt svara för att renskotseln drivs på ekonomiskt bästa säll och all ulföra, underhälla och driva de anläggningar

 

Prop. 1975/76:107                                                    20

som behövs för renskötseln. Sameby kan förvärva rättigheter och åtaga sig skyldigheter men får inte bedriva annan ekonomisk verksamhet än ren­skötsel. Byn företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt. Såsom medlem i sameby räknas i första hand renskötselberältigad som deltar i renskötseln inom byns betesområde.

Sameby äger i vissa fall rätl alt beslämma hur många renar medlem högsl får inneha eller meddela andra föreskrifter om innehavet. Vidare kan sameby medge atl inom byns betesområde får hållas skötesrenar, dvs. renar som tillhör annan än renskötande medlem i byn. Skötseln av sådana renar hand­has av samebyn. Sameby får endast om medlem medger det låta slakta dennes renar eller försälja vid slakt utvunna produkter. Renmärkning om­besörjs av samebyn, om inte byn beslular annat. Renägare får dock efter anmälan lill byns styrelse själv märka sina renar. Sameby skall ha stadgar. Dessa registreras hos länsslyrelsen, som också prövar alt stadgarna har till­kommit i föreskriven ordning och alt de inte innehåller något som strider mot lag eller annan författning.

Rennäringslagen innehåller vidare en del bestämmelser om samebys eko­nomiska förhållanden. Kostnaderna för renskötseln skall enligt huvudregeln fördelas mellan de renskötande medlemmarna efter reninnehavet. De ren­skötande medlemmarna har skyldighet atl förskoilera de medel som behövs för renskotseln. Dessa medel uldebiteras av styrelsen. Utdebiteringen skall göras med hänsyn inte bara till reninnehavet ulan också till omfattningen av det arbete som medlemmen och hans husfolk kan antas komma att utföra för byn under räkenskap:5årel. Samebyns kostnader fördelas slutligt mellan medlemmarna för varje räkenskapsår. Vid fördelningen gottskrivs niedlemmen vad han erlagt i lorskoti och värdet av det arbete som han och hans husfolk har utfört för byn. Samebyn skall i förväg ha bestämt värdei för dag eller timme av sådant arbete.

Räkning av samebyns renar skall enligt rennäringslagen ske årligen vid ungefär samma tidpunkt. Om sameby begär del, kan dock lantbruksnämn­den medge att räkningen får ske med större tidsmellanrum. Under vissa förutsättningar kan lantbruksnämnden förordna om extra renräkning. På grundval av den årliga renräkningen skall del upprättas en renlängd. Denna skall bl. a. uppta ägarna lill de renar som hålls på byns betesområde och del räknade eller uppskattade antalet renar för varje ägare. Renlängden fast­ställs av bystämman. Renlängden har vitsord, när renägares rättigheter eller skyldigheter enligt rennäringslagen beror på antalet renar, såvida det inte visas alt ägarens innehav har förändrats väsentligt sedan renlängden upprättades.

2.3 Beskattningen av rennäringen

Beskattningen av rennäringen är inte reglerad genom någon särskild lag­stiftning ulan sker med utgångspunkt i de på beskattningsområdet all-

 

Prop. 1975/76:107            .                                       21

mänt gällande författningarna. Införandet av den nya rennäringslagen, som medförde genomgripande förändringar i fråga om renskötselns organisation, har inte följts av några ändringar i sak av de bestämmelser som gäller på beskallningsområdel.

För taxeringen av inkomsi av renskötsel finns det dock ett antal spe­cialbestämmelser.

Enligt 22 ;; 3 mom. första stycket taxeringslagen (1956:623), TL, är same inte skyldig atl avge deklaration för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet. På grund härav skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 22 S 1 mom. 3) och 4) TL om lägsta belopp för brut­tointäkter och förmögenhetstillgångar såsom avgörande för skyldigheten all avlämna självdeklaration, inkomst av renskötsel och den däri nedlagda förmögenheten inte anses vara underkastad beskattning. Same, som likväl önskar avge uppgift om sådan inkomst eller förmögenhet, kan göra det antingen i självdeklaration, som dä skall avlämnas i vanlig ordning, eller i särskild uppgift angående renskötsel enligt 32 ;j TL.

Sådan särskild uppgift skall enligt 32 S TL avfallas på blankeit enligt fistställt formulär. Uppgiften bör avlämnas senast den 31 januari till länsslyrelsen, den lokala skattemyndigheten eller till taxeringsnämndens ordförande, men den kan också avlämnas till ordningsmannen i den sameby som uppgiflslämnaren tillhör. Enligl 32 § gäller vidare all det åligger ord­ningsman i sameby all granska till honom avlämnade uppgifter och all på dessa göra vissa anteckningar, bl. a. ur den senast upprättade renlängden. Ordningsmannen skall därefier enligt huvudregeln senast den 15 februari översända uppgifterna lill den lokala skaltemyndigheten.

Blankett enligl 32 ;j TL har fastställts av riksskatteverket (deklarations­blankett 4, RSV nr 3005). Blankellen lämnar utrymme bl. a. för uppgifter om reninnehavet vid årets början, om förändringar i reninnehavet under året och om reninnehavet vid årets slut. Vidare finns utrymme för uppgifter om intäkter och avdrag i renskötseln, om allmänna avdrag, om den i ren­skotseln nedlagda förmögenhelen, m. m. Utrymme har inte lämnats för sådana uppgifter om balansposter m. m. som är en förutsättning för atl inkomsten skall kunna beräknas efter bokföringsmässiga grunder.

Ordningsman i lappby och förste konsulent inom lappväsendet äger enligl 50 S 1 mom. iredje stycket TL verkställa granskning av självdeklaration, som lapp inom vederbörande lappby eller förste konsulents verksamhets­område har avgivit.

I 61 § 3 mom. TL har vidare föreskrivits all sammanträde med taxerings­nämnd för taxering av inkomsi av renskötsel bör hållas i god lid före den 15 april och att det åligger taxeringsnämndens ordförande atl samråda med förste konsulent inom lappväsendet om tid och plats för sammanträdena. Förste konsulenten och ordningsman i lappby inom taxeringsdislriktel skall kallas till sådant sammanträde. Ordningsmannen skall närvara vid sam­manträde för taxering av lappar som tillhör dennes lappby. Ordningsmannen, som skall medföra den senast upprättade renlängden, har rält all deltaga

 

Prop. 1975/76:107                                                   22

i nämndens överiäggningar men inle i besluten. Enligl ifrågavarande lagrum skall även förste konsulenten om möjligt närvara vid sammanträdel med rätt all delta i överiäggningarna men inte i besluten.

Här bör slutligen nämnas en i 63 S sista stycket TL inlagen beslämmelse enligt vilken av taxeringsnämnden anlitad sakkunnig och lappfogde äger anteckna särskild mening till protokollet avseende den taxering vid vars handläggning de har biträtt.

De nu nämnda för beskattningen av rennäringen särskilt utformade reg­lerna i TL kan härledas från och har i huvudsak haft sin motsvarighet i tidigare bestämmelser i  1928 års taxeringsförordning.

Som tidigare har antytts innehåller kommunalskattelagen (1978:370), KL, inte några för rennäringen speciellt utformade regler. Bestämmelserna om beskattningen av statligt avgångsvederiag till renskötselutövare i punkt 1 första stycket anvisningarna till 28 ;; KL och den tidigare återgivna regeln i 22 ;; 3 mom. TL får anses ge vid handen att inkomst av renskötsel enligt gällande rätl är alt hänföra lill inkomst av rörelse. Inkomst av rörelse skall enligl 41 ;? KL beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. 1 tillämpningen synes dock taxeringsmyndigheterna i allmänhet ha godtagit en konlani­mässig redovisning.

Till ledning för taxering av inkomst av renskötsel utfärdar skattechefen i de tre renskötsellänen årligen anvisningar till taxeringsnämnderna. Dessa anvisningar, som har utarbetats efter samråd med företrädare för lantbruks­nämndernas rennäringsavdelningar, kommer främst till användning i de ofta förekommande fall då renägaren varken har avlämnat självdeklaration eller särskild uppgift angående renskötsel enligt 32 ;5 TL. Bruttointäkterna kan enligl anvisningarna uppskattas med utgångspunkt bl. a. i vissa i an­visningarna angivna genomsnittsvärden för medelslaktvärdet per ren, slakt-uttagsprocenten och rennäringsutövarens egna uttag av renprodukter. För allmänna driftkostnader och avdrag för ökade levnadskostnader m. m. anges i allmänhet endast vissa schablonvärden.

Den ersättning som renägaren uppbär från samebyn för det arbete som han för byns räkning har utfört med egna och andras renar beskattas som inkomst av tjänsl.

Det ligger i sakens natur all i siori sell samtliga renägare bedriver sin renskötselverksamhet inom områden som omfatiar två eller flera kommu­ner. Taxering till kommunal inkomstskatt för inkomst av renskötsel torde undantagslöst ske endast i den kommun där renägaren är mantalsskriven.

Frågan om hur samebyarna skall beskattas är inle reglerad genom särskilda beslämmelser. De tidigare lappbyarna har blott i undantagsfall åsatts taxering för inkomsi eller förmögenhet. Förhållandet lorde vara detsamma beträf fande samebyarna.

Inte heller beträffande socialförsäkringsavgifterna eller mervärdeskatten finns det några särregler för rennäringen.

 

Prop. 1975/76:107                                                             23

3 Promemorian

De i promemorian föreslagna ändringarna i skattelagstiftningen är i första hand föranledda av den nya organisationen rennäringen har fått genom rennäringslagen.

3.1 Regler om förfarandet vid taxeringen m. m.

I promemorian framhålls till cn början att bestämmelserna i 22 § 3 mom. TL om frihet från deklarationsskyldighet ursprungligen har tillkommit bl. a. därför atl samerna till följd av sitt kringströvande liv har ansetts ha slörre svårighet än andra skattskyldiga att avge deklaration. Enligt tidigare gällande regler var försummelse att iakttaga deklarationsplikten förenad med förlust av rätten att överklaga taxeringen. Den risk för rättsförluster detla kunde medföra ansågs enklast kunna undvikas genom en föreskrift om frihet från deklarationsskyldighet.

1 promemorian föreslås all undanlagsregeln i 22 § 3 mom. TL upphävs och alt renägare således när del gäller skyldigheten alt avlämna självde­klaration jämställs med andra skallskyldiga. Det framhålls lill en början atl de motiv som har föranlett bestämmelsen numera inte är aktuella. Mo­dern renskötsel är visseriigen alltjämt beroende av renarnas årstidsbundna vandringar, men det förekommer inle alls i samma utsträckning som förr atl renskötarfamiljerna under långa lider är under förflyttning med djuren. 1 TL finns vidare ingen motsvarighet lill de tidigare bestämmelserna om föriusl av besvärsrällen.

Som ytteriigare skäl för atl regeln bör upphävas nämns i promemorian alt de renägare som är deklaralionsskyldiga för mervärdeskatt i skälig om­fattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligl sätt skall sörja för atl underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklarationen och för fastställande av skati. Detta medför att det redan enligt nu gällande regler är sörjt föratl huvuddelen av del underlag som krävs för att upprätta självdeklaration för inkomst av renskötsel skall finnas hos dessa renägare. Enligt promemorian måsle vidare den ersättning som medlem i sameby uppbär från byn för sitt arbele med renarna anses utgöra inkomsi av tjänsl. Flertalet renägare kommer därför i framtiden att bli skyldiga atl avlämna självdeklaration i egenskap av anslällda hos same­byn. 1 promemorian uppmärksammas också TL:s regler om eftertaxering, som i detta sammanhang bl. a. leder lill all renägare som inte har lämnat självdeklaration eller särskild uppgift angående renskötsel enligt 32 S TL och som antingen inte alls åsatts taxering för inkomst av renskötsel eller åsatts väsentligt för låg taxering för sådan inkomsi likväl inte kan efter-taxeras, eftersom någon skyldighet atl avge självdeklaration eller uppgift lill ledning för taxeringen inte har förelegal. Om renägare å andra sidan lämnat allmän självdeklaration med redovisning för inkomst av renskötsel eller lämnat särskild uppgift angående renskötsel, kan eftertaxering ske.

 

Prop. 1975/76:107                                                   24

Detta innebär att den renägare som lämnat självdeklaration eller särskild uppgift kommer i ett väsentligt sämre läge än den som inte har lämnat deklaration eller särskild uppgift.

Frågan om det finns skäl atl bibehålla de för taxeringen av renskötsel särskilt utformade reglerna i 32 S andra stycket, 50 S 1 mom. iredje slyckel, 61 v; 3 mom. andra slyckel och 63 S sista stycket TL diskuteras i promemorian mot bakgrund av förslaget att regeln i 22 S 3 mom. TL skall upphävas, och som skulle medföra att rennäringsutövare blir skyldiga atl avlämna självdeklaration enligt de allmänna reglerna. Genom denna ändring kan det enligl promemorian ifrågasältas, om del verkligen föreligger behov av obligatorisk medverkan inom taxeringsnämnderna av representanter för samebyns ledning och för lantbruksnämndernas rennäringsavdelningar.

Det påpekas att taxering av rennäringsutövare åtminstone i viss utsträck­ning sker i de särskilda s. k. rörelsetaxeringsnämnderna och att det genom medverkan av taxeringsassistenter i sådana nämnder är sörjt för att den rent tekniska granskningen av invecklade deklaralioner blir tillfredsställande. 1 den mån det skulle visa sig föreligga behov av särskild sakkunskap vid granskningen av rennäringsutövares självdeklarationer, kan sakkunniga till­kallas enligt bestämmelserna i 15 och 17;;;; TL. Som sakkunnig kan då givetvis anlitas samebys ordförande eller tjänsteman vid lantbruksnämndens rennäringsavdelning. Enligl promemorian kan del emellertid inle göras gäl­lande all behov av sådan sakkunskap är så allmänt att det finns fog för att' ha bestämmelser om obligatorisk medverkan av samebys ordförande eller tjänsteman vid rennäringsavdelning. Det föreslås därför alt ifrågava­rande specialbeslämmelser upphävs.

1 detta sammanhang betonas värdet av att det vid taxeringen finns tillgång till uppgifler om reninnehavet. Det finns enligl proniemorian övervägande skäl som talar för atl taxeringsnämnderna bör få tillgång lill renlängdernas uppgifter. Syflel kan enklast vinnas genom atl införa en regel om skyldighet för sameby att årligen ulan anmaning i kontrolluppgift lämna upplysning om reninnehav enligt senast verkställda renräkning och om tidpunkten för utförandet av den räkning som uppgiften avser.

1 promemorian föreslås slutligen atl även den i 61 ;; 3 mom. första stycket TL intagna föreskriften om att sammanträde med taxeringsnämnd för tax­ering av inkomst av renskötsel bör hållas i god tid före den 15 april skall upphävas. Som stöd för denna ståndpunkt åberopas bl. a. atl svårigheterna atl få kontakt med renägarna numera i allmänhet inte torde vara så stora atl en regel om särskild tidsfrist bör behållas.

3.2 Inkomstbeskattningen av renägare

3.2.1 Inkomstslaget

Inkomst av renskötsel är enligt gällande rätl att betrakta som inkomst av rörelse. Renskötsel bedrivs på mark som - i den män den alls är åsalt

 

Prop. 1975/76:107                                                   25

taxeringsvärde - i del närmaste undantagslöst torde vara taxerad som jord­bruksfastighet. Denna omständighet skulle, enligt promemorian, måhända tala för atl del vore logiskt atl betrakta inkomst av renskötsel som inkomst av jordbruksfastighel irots alt det ju inle är fråga om "jordbruk" i vedertagen bemärkelse. De nya jorbruksbeskattningsreglerna, enligt vilka inkomst av jordbruksfastighet - liksom inkomst av rörelse - skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, gör emellertid att det saknas anledning alt ändra den nuvarande ordningen. Inkomsi av renskötsel bör därför enligt promemorian även i fortsättningen beskattas som inkomsi av rörelse.

3.2.2 Övergång lill bokföringsmässig redovisning

Inkomsi av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. 1 praktiken har man dock hittills allmänt godtagit att inkomst av renskötsel beräknats enligt kontantprincipen, dvs. utan beaktande av in- och utgående lager av varor, däri inbegripet bl. a. djur, fordringar och skulder. Samma förhållande har tidigare gällt för åtskilliga andra former av rörelse. Genom vissa förlydliganden av begreppet bokföringsmässiga grunder haremellertid, med verkan i princip fr. o. m. 1974 års taxering, föreskrivits atl som värde av ingående lager, fordringar och skulder skall upptas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. För atl mildra effekten av dessa föreskrifter i fall liknande dem som här är aktuella, dvs. när egentligen bokföringsmässiga grunder skulle ha tillämpats men där i praxis en koniantmetod har tillåtits, infördes samtidigt vissa över­gångsregler (prop. 1973:119, SkU 1973:31, rskr 1973:191, SFS 1973:323) va­rigenom de skattemässiga effekterna fördelas på en treårsperiod. Om del sammanlagda beloppet av utgående lager och fordringar med avdrag för utgående skulder uppgår till minst 6 000 kr., får enligt nyssnämnda över­gångsregler vid 1974 och 1975 års taxeringar som värde av utgående lager, fordringar eller skulder upptas vid det förstnämnda årets taxering lägst en tredjedel och för det andra lägst två tredjedelar av det värde som annars lägst kunnat upptas vid beskattningen av inkomsten enligl bokföringsmäs­siga grunder.

1 promemorian konstateras att dessa övergångsregler givetvis blir tillämp­liga på renägare som fr. o. m. 1974 års taxering blir beskattade enligt bok­föringsmässiga grunder, men att flertalet eller i vart fall många renägare intill den tidpunkt då de nu föreslagna ändringarna av skattereglerna för ren­näringen kan komma att träda i kraft, torde - såsom hittills - bli beskattade enligt kontantprincipen. Om inte särskilda övergångsregler införs, skulle i dessa fall vid ett och samma års taxering hela värdet av utgående lager och fordringar med avdrag för utgående skulder tas upp till beskattning. Enligl promemorian bör renägarna skäligen beredas samma möjligheter som övriga rörelseidkare atl i denna situation fördela beloppet på tre år.

 

Prop. 1975/76:107                                                   26

3.2.3 Varulagervärderingen

1 femte stycket av punkt I anvisningarna lill 41 ;? KL finns en föreskrift om atl lager av djur på jordbruksfastighet inte får upptas till lägre belopp än 40 % av de värden, som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda årdersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv månader närmast före den 1 oktober be­skattningsåret. Denna regel tillkom vid 1972 års jordbruksbeksaltningsre-form och innebär alt vid värdering av djur i jordbruk skall tillämpas något mindre generösa regler än vad som i allmänhet gäller för värdering av va­rulager i rörelse. Härigenom gjordes i förenklande syfte en kompromiss mellan principen om strängare värderingsregler förs. k. siamdjuroch vanliga varulagervärderingsprinciper för omsättningsdjur.

Enligt promemorian saknas det anledning att inom rennäringen arbeta med skilda regler för skattemässig värdering av stamdjur och omsättnings­djur och inte heller torde skäl föreligga att ha generösare regler än för djur på jordbruksfastighet. Med uttrycket "djur på jordbruksfastighet" avses djur som är varulager i jordbruk. Det förhållandet att renarna uppehåller sig på mark, som normalt är taxerad som jordbruksfastighet, och att renar därför möjligen rent språkligt skulle kunna anses vara "djur på jordbruksfastighet" föranleder enligt promemorian atl det i klarhetens intresse i lagtexten bör anges all värderingsreglerna även gäller djur i renskötselrörelse. Härigenoni skulle riksskatteverket ärligen få fastställa värden även på olika slag av renar.

3.3 Beskattningen av samebyarna

3.3.1 Skattskyldigheten

Det konstateras i promemorian att de tidigare lappbyarna endast i undan­lagsfall torde ha åsatts taxering för inkomst eller förmögenhet och att det i vart fall saknas vägledande avgöranden i kammarrätt eller regeringsrätten.

Frågan om samebyarnas skattskyldighet berördes som har framgått av det föregående i rennäringssakkunnigas betänkande. De sakkunniga föreslog all samebyarna skulle tas upp bland de juridiska personer som enligt 53 ;? 1 mom. första slyckel d) KL har all erlägga kommunalskall endast för inkomst av fastighet och som enligl 7;; första slyckel e) lagen (1974:576) om statlig inkomstskatt, SI, är frikallade från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt.

Rennäringssakkunnigas uttalanden om utjämning av överskott och un­derskott inom ett visst verksamhetsår samt om fondering för framtida ut­gifter är enligt promemorian från skattesynpunkt i viss mån oförenliga, så­vida man inte inför regler om fondering med obeskattade vinstmedel. Bort­sett främst från den fondering som faktiskt kan ske inom ramen för gällande regler om varulagervärdering och avsättning till investeringsfonder m. m. är fondering med obeskattade vinstmedel främmande för skattelagstiftning-

 

Prop. 1975/76:107                                                   27

en. Enligt promemorian framslår del som uppenbart all samebyarna inte så väsentligt skiljer sig från andra skattesubjekt atl skäl föreligger alt i deras fall avvika från skattelagstiftningens principståndpunkt i delta avseende. 1 promemorian förklaras vidare att det inte kan förordas att samebyarna görs helt skattefria eller jämställs med t. ex. "menigheter" utan atl det tvärt­om framstår som självklart, att om vinst uppkommer i en verksamhet där intäkterna delvis beslår av likvid för sålda djur och för upplåtelser av rätt lill jakt och fiske, denna vinst skall tas till beskattning liksom all annan vinst av rörelsemässig verksamhet. I klarhetens intresse föreslås atl ordet "sameby" intas i uppräkningarna i 53 § 1 mom. första slyckel O KL och 6 § 1 mom. första slyckel b) SI av sådana juridiska personer, som är oin­skränkt skallskyldiga.

3.3.2   Skattesatsen

Vid ställningstagande lill frågan efter vilken procentsats den statliga in­komstskatten för samebyarna bör utgå är det enligt promemorian till en början uppenbart att man inte för den lilla grupp av skattskyldiga varom här är fråga bör införa en särskild procentsats. Man är därför hänvisad till någon av de procentsatser som enligt 10;; 2 mom. SI gäller för juridiska personer.

Rennäringslagens regler är uppbyggda med reglerna i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar som förebild, även om del på åtskilliga punkler föreligger skillnader mellan reglerna i de bägge lagarna. Enligt promemorian får övervägande skäl anses tala för atl tillämpa samma procentsats för same­byar som för flertalet ekonomiska föreningar, dvs. 32 "o'.

Det påpekas slutligen i promemorian all medlem i sameby inte äger del i byns förmögenhet, och alt detta enligt 6 ;? 1 mom. första stycket b) lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SF, får till följd atl byn blir skall­skyldig till statlig förmögenhetsskatt. Enligt 11 ;j 2 mom. SF utgår skatten efler 1,5 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 15 000 kr.

3.3.3   Avdragsrält för lönetillägg m. m.

Enligt promemorian föreligger det åtskilliga paralleller mellan rennärings-lagen och lagen om de s. k. sambruksföreningarna inom jordbruket. Vinst i sambruksförening kan disponeras bl. a. såsom lönetillägg till föreningens medlemmar. För atl undvika att sådana lönetillägg drabbas av inkomstbe­skattning både hos föreningen och hos medlemmarna infördes i samband med lagstiftningen om sambruksföreningar den numera i 22  andra stycket KL intagna regeln att, om sambruksförening med hänsyn till rörelsens re­sultat lämnat medlem eller annan lönetillägg eller annan sådan gottgörelse, föreningen äger åtnjuta avdrag för gottgörelsen.

 

Prop. 1975/76:107                                                   28

Då sameby kan tänkas komma i sådant läge att vinst helt eller delvis bör elimineras genom lönetillägg till medlemmarna, föreslås i promemorian att det införs en regel av i princip samma innehåll som den för sambruks­föreningar i nyssnämnda lagrum.

1 promemorian avvisas tanken på att infora regler som öppnar möjligheter för samebyarna att utnyttja lagstiftningen om investeringsfonder för kon-junkturutjäinning.

3.4      Socialförsäkringsavgifterna

Promemorian innehåller inte några förslag till ändringar i fråga om so­cialförsäkringsavgifterna. Det framhålls bl.a. att med den ställning rennä­ringslagen ger samebyarna såsom arbetsgivare i förhållande till renägande medlemmar, bör del inte komma i fråga att undanta samebyarna från den avgiftsskyldighet som åvilar andra arbetsgivare.

3.5      Mervärdeskatten

Beträffande mervärdeskatten konstateras till en början atl samebyarnas skötsel av renar - såväl bymedlemmarnas egna som s. k. skötesrenar - är alt betrakta som skattepliktig tjänst enligl lagen (I968:430)om mervärdeskatt, MVL, och vidare atl samebyns verksamhet har lill ändamål all göra rennäring­en så lönsam som möjligt för renägarna och därför måsle anses yr­kesmässig. Samebyn är på grund härav skattskyldig och redovisningsskyldig enligl MVL och skall påföras mervärdeskatt vid debileringen av skötesavgifi resp. sköteslega.

Det nu sagda medför alt den avgift som renägaren har att eriägga till byn blir högre än vad som annars skulle behöva vara fallet. Vid renägarens egen redovisning av mervärdeskatt äger han från utgående mervärdeskatt på sålda produkter avräkna inte blott den mervärdeskatt som belöper på i rörelsen inköpta varor utan även den skatt som belöper på skötesavgift och sköteslega. Som en följd av bestämmelserna alt redovisningsskyldighet inie föreligger för kalenderår under vilkel den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 10 000 kr., kan denna möjlighet till avräkning dock inte alltid utnyttjas. Vid i övrigt oföriindrade priser på rennäringens produkter kan detta förhållande enligt promemorian medföra all skattebelastningen blir högre och lönsamheten därför lägre än vad som var fallet före tillkomsten av rennäringslagen.

Arbetet i samebyarna innebär i huvudsak att medlemmarna - mol er­sättning - arbetar kollektivt med egna och andra bymedlemmars djur. Skat­tesituationen såvitt gäller mervärdeskatten har enligt promemorian onek­ligen blivit en annan än vad den skulle ha varit med renbeteslagens regler. Med hänsyn härtill och då del torde vara svårt att hitta paralleller inom

 

Prop. 1975/76:107                                                   29

andra näringar, bör enligt promemorian i och för sig befogade betänkligheter mot att införa en undantagsregel i MVL för ett litet antal skattskyldiga fä vika för angelägenheten att tillgodose materiella intressen. Det föreslås därför att i 11 ;; MVL såsom en ny punkt, 10), införs en regel, som medför att från skatteplikt undantas sådan avgift, som renskötande medlem i sameby med stöd av rennäringslagen har atl eriägga till byn i förhållande lill ren-innehavel. För alt skattefriheten skall bli fullständig bör enligt prome­morian i 2 ;; första stycket punkt 2) MVL införas en föreskrift enligl vilken även tjänsl som avses i punkt 10) medför skattskyldighet. Härigenom säkras rätt för sameby lill avdrag för ingående skall.

1 promemorieförslaget förklaras slutligen att det inte finns fog för alt införa molsvarande undantag beträffande sköteslega, dvs. sådan avgift som betalas för skötsel av ren som tillhör annan än renskötande medlem i sameby. Sköteslega utgick nämligen redan enligt de regler som gällde före tillkomsten av rennäringslagen.

4 Remiss.vttrandena

4.1      Allmänna sjnpunkler

Flertalet remissinstanser lillstyrker i huvudsak de i promemorian före­slagna ändringarna. Kammarräiien I Sundsvall anser del angeläget att skatte-och taxeringslagstiftningen får en utformning som väl ansluter sig till grund­tankarna i den nya rennäringslagstiftningen och finner de i promemorian framlagda förslagen innebära en i stort sett lämplig sådan anpassning. Riks­skatteverket delar i stort de uppfattningar som framförs i frågor rörande laxeringen och inkomstbeskattningen och finner förslagen i dessa delar väl ägnade för lagstiftning.

Delvis mycket kritiska synpunkter framförs å andra sidan av SSR, som anser att förslagen har utarbetats i första hand för att passa in i det nu befintliga regelsystemet och att man inte har beaktat de för rennäringen säregna förhållandena. Enligt förbundet måste frågorna bli föremål för en genomgripande överarbelning innan ny lagstiftning införs.

Även Lantbrukarnas skattedelegation, vars yttrande åberopas av Lant­brukarnas riksförbund, finner det naturligt att man beaktar rennäringens speciella situation vid utformningen av skattereglerna -även om det skulle leda ti]l att man måsle införa specialregler för en förhållandevis mycket liten grupp skattskyldiga.

4.2      Regler om förfarandet vid taxeringen m. m.

1 stort sett samtliga remissinstanser tillslyrker förslaget att undantags­regeln i 22 ;; 3 mom. första stycket TL upphävs, så att den allmänna skyl­digheten att avlämna självdeklaration kommer att omfatta även inkomst

 

Prop. 1975/76:107                                                   30

av och förmögenhet nedlagd i renskötselrörelse. Ulöver de i promemorian anförda skälen för att regeln bör upphävas nämner kammarräiien I Sundsvall den olikformiga behandling som nu kan uppslå genom TL:s regler om skat­tetillägg. För renägare, som har utnyttjat sin rätt alt avge självdeklaration eller särskild uppgift enligt 32 ;; TL kan oriktiga uppgifter komma att medföra atl skattetillägg påförs honom. Sådant tillägg kan emellertid inte komma i fråga för renägare som har underlåtit att avlämna självdeklaration eller särskild uppgift eftersom skyldighet därtill inte har förelegat. - Inte heller SSR motsätter sig att ifrågavarande beslämmelse upphävs och att allmän deklaralionsplikl införs även för inkomster från renskötsel.

Flertalet remissinstanser delar den uppfattningen att det numera inte finns tillräckliga skäl atl behålla de i 32;;, 50;; 1 mom., 61 ;; 3 mom. och 63;; TL för rennäringen särskilt utformade reglerna. Kammarrätten i Sundsvall påpekar i detta sammanhang all en strikt lillämpning av TL:s regler skulle komma att medföra slora problem för många rennäringsutövare på grund av deras röriiga tillvaro men också på grund av alt många saknar erfarenhet av atl upprätta en rörelsedeklaration. Kammarrätten förutsätter därför atl reglerna om uppskov med atl avlämna självdeklaration och om skattetillägg och förseningsavgift tillämpas generöst, åtminstone under ett övergångs­skede.

Förslaget atl genom ett tillägg till 37;; 1 mom. TL införa bestämmelser om skyldighel för sameby att årligen lämna kontrolluppgift om reninnehav enligl senast verkställda renräkning utsätts för kritik från flera håll. Länsslyrelsen i Jämtlands län uppger alt uppgifterna i renlängderna i viss ut­sträckning har visal sig vara osäkra och att de endasl kan användas för grova kontroller. Liknande erfarenheter har länsslyrelsen i Väsierboiiens län, som anser alt en sådan kontrolluppgift skulle ha ringa betydelse i taxerings-arbetet och all tillgången till de kontrolluppgifter, som skall lämnas av uppköpare av slakt- och livdjur, är av väsentligt större betydelse i detta sammanhang.

4.3 Inkomstbeskattningen av renägare

4.3.1 Inkomstslaget

Uppfattningen alt renskötselverksamheten även fortsättningsvis bör hän­föras till inkomstslaget rörelse har i allmänhet inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Lantbrukarnas skaltedelegation påpekardock att ren­skötsel företer större likhet med jordbruk än med traditionell rörelse bl.a. beroende på all produktionen hell baseras på djurhållning. Delegationen framhåller samtidigt all, eftersom båda inkomstslagen enligl nu gällande regler skall redovisas enligt bokföringsmässiga grunder, valet av inkomstslag i och för sig inte påverkar inkomslredovisningen, sedan övergången till denna redovisningsmelod väl har skell. Valet av övergångsregler får däremot stor betydelse.

 

Prop. 1975/76:107                                                   31

SSR anser att den ersättning som medlem uppbär från sameby för ren-skölselarbetei bör betraktas som inkomst av rörelse och inte - såsom har föreslagils i promemorian - inkomst av tjänst. Bl.a. mol bakgrund av atl renskötselinkomslerna i övrigt föreslås bli hänföriiga till inkomst av rörelse framstår det enligt förbundet som inkonsekvent att ifrågavarande ersätt­ningar skall undantas från den i övrigi gällande principen och betraktas som inkomsi av tjänst. Denna uppfattning delas av Lantbrukarnas skal­tedelegation, som framhåller att all ersättning som renägare uppbär för arbele utfört för samebyns räkning får anses ha sådant samband med hans egen renskötsel alt ersättningen skall ingå i denna verksamhet och inie hänföras lill inkomsi av ijänsl. Delegationen påpekar vidare alt elt sådanl synsätt också skulle lösa de oformligheter som föreligger på socialförsäkringssidan. Liknande synpunkter framförs av länsslyrelsen i Norrbottens län. Även lant­bruksstyrelsen ifrågasätter om inte ersättningen från samebyn, bl. a. med hänsyn till samebyarnas säregna organisation, närmast borde betraktas som inkomst av rörelse.

4.3.2 Övergång till bokföringsmässig redovisning

Förslaget alt rennäringsutövare - på samma sätt som enligl 1973 års lag­stiftning gäller för rörelseidkare i allmänhet - skall få särskilda möjligheter all fördela skillnadsbeloppet mellan balansposterna under en treårsperiod har inle föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Däremot aktualiseras från flera håll metoden atl åsatta ingångsvärden vid övergången från konlanimässig till bokföringsmässig redovisning. Lant­bruksstyrelsen påpekar i denna fråga bl. a. all tillämpningen av kontantprin­cipen vid beskattningen av rennäringsutövarna i praktiken har skett på elt annat sätt än vad som gällt för t. ex. jordbruket. Även om en renägare under elt antal år har gjort små eller ringa uttag ur renhjorden - och således har haft begränsade eller inga kontanta inkomsler från renskötseln - har han vid laxeringen blivit påförd en bruttointäkt motsvarande den s. k. kalv-ningsprocenien multiplicerad med medelvärdet per slaktren. I dessa fall har renägaren blivil beskattad för renhjordens tillväxt trots att några kontanta medel inte har uppburits. Lantbrukarnas skatteddegation anser, såsom redan har antytts i del föregående, atl djurhållningen i renskötsel i princip ligger nära djurhållningen i jordbruk. Lager av renar vid övergång till bokför­ingsmässig redovisning bör därför behandlas på samma sätt som gäller för djur i jordbruk i molsvarande situation. Det innebär således att renägarna bör få rält all åsälla ingångsvärden för siamdjur. Enligt delegationen bör därvid i normalfall samtliga renar per den 31 december kunna räknas som stamdjur. Med hänsyn till det ringa antalet skattskyldiga och de för ren­näringen speciella förhållandena bör det enligt delegationens uppfattning kunna godtas alt antalet stamdjur vid övergångsiillfallei läggs till grund för ingångsvärdet. En renräkning efter höstslakten året före övergångsårel

 

Prop. 1975/76:107                                                             32

skulle kunna ge underlag för hur antalet stamdjur skall bestämmas. SSR, som delar delegationens uppfattning att stamdjuren skall få åsättas in­gångsvärden, anser att som starndjur bör betraktas nettorenhjorden efter höslslakt och att det inte bör bli några svårigheter atl tillämpa en sådan regel, eftersom det i samband med övergången till del nya systemet bör kunna utföras en renräkning efter slakt. För att tillförlitligheten av en sådan renräkning skall kunna kontrolleras, kan värdena jämföras med uppgifterna i tidigare gjorda renräkningar.

4.3.3 Varulageivärderingen

Flerlaler remissinstanser finner det lämpligt all efter övergången på sätt som har föreslagits i promemorian anknyta värderingsreglerna för lagret av renar till de regler som gäller för djur i jordbruk. Lantbrukarnas skal­tedelegation framhåller atl man då kan utnyttja de erfarenheter som har vunnits vid den nu pågående övergången till bokföringsmässig redovisning i jordbruk. Kammarrätten i Sundsvall påpekar atl det i promemorian inie har framlagts något förslag om ändring i första punkten sjätte stycket av anvisningarna till 41 ;; KL, dvs. del stycke som innehåller en supplemenlär-regel för lagervärderingen, tillämplig även vid värderingen av lager av djur på jordbruksfastighet. Enligt kammarrättens mening bör denna regel kunna tillämpas även vid beskattningen av inkomst av renskötsel, varför lagtexten bör kompletteras med ett tillägg härom.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att renlängderna endast redovisar antalet renarutan uppdelning efter älder och kön och riksskatteverkel därför årligen bör fastställa ett genomsnittsvärde per ren i stället för den uppdelning av värdet på olika grupper som nu är föreskriven beträffande lager av djur på jordbruksfastighet.

4.4 Beskattningen av samebyarna

4.4.1 Skaiiskyldighelen

Den i promemorian framförda uppfattningen att sameby skall anses vara oinskränkt skattskyldig har i allmänhet inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. SSR har dock en avvikande uppfattning. Enligt förbundet kan samebyn knappast vara att betrakta som en ekonomisk för­ening. Förbundet anför att rennäringslagens konstruktion av samebyn bygger på den historiska organisationen för arbetsgemenskap mellan samer och familjer som fristående enheter och på att vissa administrativa uppgifter skulle flyttas över från lappväsendet till byarna. Det som i allmänhet för­anleder bildande av ekonomiska föreningar är enligt SSR medlemmarnas önskemål att bli befriade från personligt betalningsansvar för föreningens skulder. Detta nödvändiggör reglerom en obligatorisk fondbildning, i första

 

Prop. 1975/76:107                                                   33

hand föratl säkerställa borgenärsintresset. Genom atl medlemmarna är be­friade från personlig ansvarighet för skulderna skapas den riskvillighet och handlingsfrihet som är förutsättning för verksamheten i en ekonomisk för­ening. Enligt SSR bygger samebyns konstruktion emellertid främst på nämn­da faktorer av icke ekonomisk natur. Samebyn kan därför inte jämställas med en ekonomisk förening. Förbundet biträder i stället rennäringssakkun­nigas uppfattning och föreslår all sameby bör upptas bland de juridiska personer som skall eriägga kommunalskall endasl för inkomsi av fastighet och som är frikallade från skyldighel atl erlägga statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt.

4.4.2   Skattesatsen

1 promemorian har föreslagits att sameby bör hänföras till den grupp av juridiska personer som har att erlägga statlig inkomstskatt med 32 "o. Lantbruksstyrelsen liksom Lantbrukarnas skaltedelegation framhåller alt man när det gäller skatteuttaget bör beakta de för rennäringen säregna förhål­landena genom att begränsa skalteultaget lill 15 "o. Denna uppfattning delas av SSR för del fall att samebyarna skulle anses oinskränkt skattskyldiga.

4.4.3   Avdragsrält för lönetillägg

Förslaget att införa en regel om avdragsrätt för lönetillägg som sameby lämnar till medlemmarna biträds från flera håll. Lantbruksstyrelsen är dock kritiskt inställd till detta förslag. Styrelsen framhåller att de principer efter vilka samebyarna har alt arbeta inte kan ge upphov till någon utdelningsbar vinst. Utjämning sker genom de koslnadsbidrag som varje renskötande med­lem påförs vid årets slut. Det saknas därför såväl i rennäringslagen som i samebyarnas stadgar regler för hur uppkommen vinst skall fördelas. Enligl styrelsen föreligger det inte något behov av all införa en regel om avdragsrält i denna situation.

4.5 Socialförsäkringsavgifterna

Vid remissbehandlingen har man från flera håll berört frågor om arbets­givaravgifter och egenavgifter inom rennäringen. Länsslyrelsen i Väster­bottens län anser, i likhel med vad som har anförts i promemorian, alt samebyarna inte bör ha någon särställning när del gäller skyldigheten alt utge socialförsäkringsavgifter och att renägarna i samma omfattning som gäller för andra rörelseidkare bör erlägga egenavgifter avseende rensköt­selrörelse.

Länssivrelsen i Norrbollens län påpekar att enligt nuvarande regler skall två stora räkenskapsposter, som har samband med varandra, i del ena fallet upptas under inkomst av tjänst (lön med kostnadsersättning) och i det andra fallet utgöra en avdragsgill omkostnad i rörelsen (uttaxerade medel). 1 de

3 Riksdagen 1975/76.  I saml.  .\'r 107

 

Prop. 1975/76:107                                                   34

fall då inkomster och utgifter går jämnt upp eller då det uppslår överskott blir enligt länsstyrelsen resultatet avgifts- och förmånsmässigt sett måhända ungefär rätt. Men efter svåra år - t. ex. i samband med renkatastrofer -kan den situationen uppstå all tjänsteinkomsten inte blir tillräckligt stor för att täcka ett rorel.seunderskott. I sådana fall leder uppdelningen till ett otillfredsställande resultat.

SSR delar inte uppfattningen att sameby i detta sammanhang - liksom inte heller belräffande inkomsttaxeringen -skall betraktas som.arbetsgivare i förhållande till medlemmarna. Eiftersom utbetalning från sameby lill en­skild medlem enligt förbundet bör betraktas som inkomst av rörelse, bör socialförsäkringsavgifterna följaktligen utgå i form av egenavgifter.

4.6 Mervärdeskatten

Det i promemorian framlagda förslaget att från skatteplikt för mervär­deskatt skall undantas sådan avgift som renskötande medlem i sameby har att erlägga i förhållande till reninnehavet har fått ett blandat mottagande.

Kammarräiien I Sundsvall och lantbruksstyrelsen liksom även lantbruks­nämnden i Jämilands län tillstyrker en ändring i överensstämmelse med pro­memorieförslaget. SSR förklarar att förbundet hälsar förslaget med stor till­fredsställelse. Samtidigt påpekar förbundet att ändringen skulle få till följd atl mervärdeskatt kommer atl utgå för skötesavgift, som skall betalas av same som är skötesrenägare i sameby, samlidigl som icke-samisk skötes-renägare i koncessionssameby inle skall betala någon skatt. För att undvika gränsdragningsfrågor och administrativa svårigheter föreslår förbundet all befrielsen från skyldighet alt eriägga mervärdeskall utvidgas lill atl gälla även för samer som är skölesrenägare i sameby. Enligl kammarkollegiet bör del övervägas om inte undanlaget från skatteplikt kan utsträckas till att omfatta all samebys skötsel av renar.

Riksskatteverkel av.styrker den föreslagna ändringen och framhåller bl.a. att lagstiftaren redan genom att tillskapa gränsen 10 000 kronors omsättning för redovisningsskyldighet har givit uttryck för uppfattningen att "skat­teförluster" vid högst denna omsättning inte är av sådan storleksordning att de behöver beaktas i mervärdeskattesammanhang. Riksskatteverket an­ser vidare att det är otillfredsställande från rättvisesynpunkt att den fö­reslagna undantagsregeln medför olika beskattning av person som är medlem i sameby och person som inte är det. Även länsslyrelsen i Jämilands län av­styrker förslaget. Enligt länsstyrelsens uppfattning har det helt övervägande antalet renskötande medlemmar i samebyarna en skattepliktig omsättning som överstiger 10 000 kr. Renägare, som inle uppnår denna omsättning, har rätt alt göra avdrag för mervärdeskatten i inkomstdeklarationen. Enligl länsslyrelsen lorde därför de av rennäringslagen förorsakade negativa eko­nomiska konsekvenserna såvitt avser mervärdeskatten vara obetydliga. Lik­nande synpunkter framförs av länsstyrelsen I Norrbottens län.

 

Prop. 1975/76:107                                                   35

4.7      Övriga frågor

Flera remissinstanser anser - i likhel med den uppfattning som framförts i promemorian - atl del inle finns skäl alt med lagreglerna om skogskonto som förebild införa särskilda regler om rennäringskonton. SSR framhåller å andra sidan alt sådana regler med hänsyn lill de avsevärda inkomstfiuk-tuaiionerna inom rennäringen skulle få en utomordentligt slor betydelse för alt underiätta en fungerande livdjurshandel.

Ett par remissinstanser, däribland SSR. har särskilt berört frägan om att ge samebyarna möjligheter att utnyttja systemet med investeringsfonder för konjunkturutjämning. SSR anser att det föreligger behov av att införa ett sådant system bl. a. på grund av att samebyarna i framtiden kan komma att erhålla stora extraordinära intäkter i samband med exploateringar.

4.8      Ikraftträdande

Promemorians förslag att de nya reglerna om deklarationsskyldighet, bok­föringsmässig redovisning m. m. bör kunna tillämpas första gången vid 1977 års taxering har mötts av kritik frän flera håll. SSR förutser alt betydande svårigheter kommer att uppstå i det fall att regler om redovisning efter bokföringsmässiga grunder skulle liilämpas redan från den 1 januari 1976, eftersom en sådan övergång måste föregås av kurser och upplysningsverk­samhet m. m. Även Lantbrukarnas skaltedelegation är av den uppfattningen att övergången bör framskjutas. Delegationen uppger att erfarenheterna från jordbrukssidan visar att det är svårl att nå alla med informaiion på kort tid. Problemet för rennäringen är dessutom, påpekar delegationen, att för åtskilliga renägare skall steget tas från ell läge där deklarationsskyldighet för inkomst av renskötsel inte har förelegat till elt läge med fullständig bokföringsmässig redovisning. Även lantbruksstyrelsen och länsslyrelsen I Jämtlands län anser att övergångstidpunkten bör senareläggas.

5 Föredraganden

5.1  Allmänna utgångspunkter

Reformen år 1971 av rennäringslagstiftningen innebar atl statsmakterna genom olika ålgärder sökte förbättra förutsättningarna för att rennäringen i framtiden skall kunna bedrivas rationellt och med tillfredsställande krav på lönsamhet. Framtidsutsikterna för rennäringen ansågs goda, om man kunde skapa former för ett effektivt samarbete mellan renägarna och genom olika statliga åtgärder främjade rationaliseringsslrävandena.

En av dessa åtgärder - vid sidan av statliga stödåtgärder på det ekonomiska området - var omorganisationen av de tidigare lappbyarna till samebyar. Därigenom gjorde man del möjligl att samla renarna i slörre och mer ra-

 

Prop. 1975/76:107                                                   36

lionella driftsenheter. Organisatoriskt blev samebyarna en typ av juridisk person och i sina huvuddrag uppbyggd enligt de principer som gäller för ekonomiska föreningar.

1971 års reform haraklualiserat vissa förändringar på skatteområdet. Dessa har behandlats i promemorian (Ds Fi 1975:5) Beskattning av rennäringen, m. m. 1 sammanhanget bör tas upp vissa nu gällande bestämmelser av hu­vudsakligen taxeringsteknisk art och som är utformade direkt med tanke på förhållandena inom rennäringen.

Reglerna för beskattning av rennäringen har hittills principiellt sett inte skilt sig från de beskattningsregler som gäller i allmänhet. Den renskötande befolkningen i Sverige har uppskattats till drygt 2 500 personer. Rensköt­selområdet är uppdelat på 49 samebyar. Härjämte kan påpekas att rennä­ringen erbjuder vissa problem som är typiska för denna verksamhet och som knappast återfinns i andra näringsgrenar. Dessa omständigheter kan emellertid inle anföras som skäl för en skattemässig särbehandling. Prin­ciperna för beskattningen bör således vara desamma för rennäringen som förändra näringsgrenar även i fortsättningen. Endast på detta sätt kan man nämligen åstadkomma likformighet och rättvisa vid beskattningen. En ut­gångspunkt bör således vara alt man i princip bör försöka undvika särskilda beskattningsregler för rennäringen och i stället inrikta sig på alt skapa än­damålsenliga lösningar inom del befintliga regelsystemet.

Den rättsliga uppbyggnaden av rennäringens lokala organisalion har inte någon direki motsvarighet inom andra näringsgrenar. Det kan vara på sin plats atl här nämna några ord om de särdrag som har betydelse från skal­lesynpunkt.

Det kanske mest påfallande särdraget inom rennäringen är den form av ekonomisk samverkan som sker inom samebyns ram. Samebyns verksamhet har rättsligt sett anknutits till de principer som lagen om ekonomiska för­eningar bygger på. En sameby är således en juridisk person och kan som sådan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Byn har till ändamål att för sina medlemmars - de enskilda renägarnas - gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom byns betesområde. Detta sker genom att byn sköter medlemmarnas renar samt planerar, bygger och underhåller de för renskötseln nödvändiga gemensamma anläggningarna. Byns ekonomiska verksamhet är begränsad till vad som direkt har samband med renskötseln. Kostnaderna fördelas mellan medlemmarna efter reninnehavel.

Ekonomisk förenings stadgar skall ange grunderna för hur föreningen äger förfoga över uppkommen vinst och hur det skall förfaras med till­gångarna i samband med föreningens upplösning. För samebyarna saknas motsvarighet lill dessa regler. 1 samband med rennäringslagens (1971:437) tillkomst uttalades (prop. 1975:51 s. 173) att en samebys inkomster och utgifter i princip skall utjämnas för varje år och attdet därför inte uppkommer någon utdelningsbar vinst. Det uttalades vidare att man inte heller bör räkna med att en sameby upplöses - i varje fall inle på det sätt som kan ske

 

Prop. 1975/76:107                                                   37

med en förening eller ett bolag. Även om en samebys verksamhet i hu­vudsak skulle upphöra till följd av alt medlemmarna slutar bedriva renskötsel bör nämligen byn finnas kvar för all göra del möjligl för andra rensköt-selberälligade alt driva rennäring inom byns betesområde, eventuellt efter sammanslagning med annan sameby. Andra betydelsefulla särdrag i för­hållande till de ekonomiska föreningarna är alt del för samebyarnas del saknas regler om insatskapital, att medlemmarna har personlig ansvarighet för samebyns förpliktelser och alt rennäringslagen saknar bestämmelser om obligatorisk fondbildning.

Bestämmelserna i rennäringslagen gör det naturiigt atl jämföra same­byarna med de ekonomiska föreningarna. Detta utesluter inte all jämförelser med vissa andra associationsformer kan vara av intresse. Vad jag närmast tänker på är handelsbolag och vissa samfälligheter men också de s. k. sam­bruksföreningarna inom jordbruket. Samtliga dessa associationsformer tjänar syflel atl för delägarnas/medlemmarnas gemensamma räkning ombesörja viss ekonomisk verksamhet.

När det gäller ulformningen av beskattningsreglerna är det självklart all man bör ta de associalionsrällsliga reglerna som ulgångspunkl. Man bör å andra sidan inle överdriva kravet på överensslämmelse mellan den as­socialionsrällsliga och den skatteräUsliga regleringen. Praktiska synpunkler - t. ex. på frågan huruvida associationsformen skall utgöra särskilt skat­tesubjekt eller inle - måste få överväga. Även om handelsbolaget, som är juridisk person, men som i likhet med samebyn utmärks av personligt ansvar för bolagsmännen och avsaknad av bolagskapilal, skattemässigt inle betraktas som särskilt subjekt är del dock lämpligl all låta samebyn vara särskilt skattesubjekt. Den närmare innebörden av detta ståndpunklslagande skall jag redovisa närmare i avsnitt 5.3.

5.2 Inkomstbeskattningen av renägare

5.2.1 Övergång UU bokföringsmässig redovisning m. m.

Enligl gällande regler är inkomst av renskötsel atl hänföra lill inkomstsla­get rörelse. Inkomsten skall således egentligen beskattas enligt bokförings­mässiga grunder. Detta innebär atl taxeringen skall ske med beaktande av in- och utgående lager av varor - däri inbegripet bl. a. djur  liksom av in- och utgående fordringar och skulder. 1 verkligheten torde emellertid sedan länge inkomst av renskötsel ha beräknats enligl den s. k. kontant­principen. En av anledningarna lill all man i praktiken har godtagit kon­tantprincipen vid beräkningen av renskölselinkomst torde vara alt taxeringen sällan sker på grundval av självdeklaration och med utnyttjande av be­stämmelserna om undanlag från deklarationsskyldigheten i 22;? TL.

En situation liknande den som föreligger i fråga om rennäringen har fö­relegat också i andra slag av rörelse. Frågan behandlades av statsmakterna

4 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 107

 

Prop. 1975/76:107                                                   38

år 1973 (prop. 1973:119, SkU 1973:31, rskr 1973:191, SFS 1973:322, 323). Därvid beslutades, i syfte atl mildra skattekonsekvenserna vid en övergång från dittills tillämpad praxis, att utgående värden på lager, fordringar och skulder vid övergång skulle få tas upp lill reducerade belopp under en tre­årsperiod. Genom ett tillägg lill punkt I anvisningarna lill 41 ;:; KL har uttryckligen föreskrivits atl som värde av ingående lager, fordringar och skulder skall upptas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. Om inte nämnda övergångsregler hade införts, skulle det sammanlagda beloppet av utgående lager och fordringar minskal med beloppet för skulder på en gång lagils upp lill beskattning. Reglerna inne­bär nämligen samtidigt att den sorn vid föregående års taxering inle deklarerat utgående fordringar och lager, trots alt sådana tillgångar har funnits, inte heller kan få avdrag för motsvarande ingående balansposter. Genoni över­gångsreglerna får för övergångsåret värdena tas upp lill lägst en tredjedel av annars tillåtna värde och för nästa beskattningsår till lägst två tredjedelar saml till fulla värden vid utgången av andra året efler övergångsåret. En förutsättning för alt dessa regler skall få tillämpas är att del sammanlagda beloppet av utgående lager och fordringar med avdrag för utgående skulder uppgår till minst 6 000 kr. Bestämmelserna liilämpas med början i princip fr. o. m. 1974 års taxering.

1 promemorian framhålls att de nu redovisade övergångsreglerna givelvis skall tillämpas för sådana renägare som fr.o. m. 1974 års taxering blir be­skattade enligl bokföringsmässiga grunder. Dessuiom föreslås atl liknande regler skall kunna tillämpas, även om övergång skett senare än fr. o. m. 1974 års taxering. Förslaget har inte föranlett några erinringar från remiss­instansernas sida.

Jag delar den i proniemorian framförda uppfattningen att renägarna bör beredas samma möjligheter som andra rörelseidkare atl mildra verkningarna av en övergång till bokföringsmässig redovisning. Det kan visserligen göras gällande atl renägarna på samma sätt som alla andra rörelseidkare haft möj­ligheter att utnyttja 1973 års övergångsregler och att det därför saknas an­ledning all just i deras fall skjuta ytterligare på tidpunkten för övergången. Den i vissa avseenden oklara skattesituation som har uppstått efter ren­näringslagens ikraftträdande har medfört att kontantprincipen kommit att tillämpas i stor utsträckning även efter införandet av 1973 års regler om övergång lill bokföringsmässig redovisning. Som jag tidigare har framhållit lorde delta förhållande ha samband med den begränsade skyldigheten för samer atl avge självdeklaration. I de fall taxering har skett utan tillgång till deklaration på grund av att deklarationsskyldighet inte har förelegat, kan man uppenbarligen inte tala om att inkomstberäkningen skett efter bokföringsmässiga grunder - även om det möjligen fingeras att in- och utgående balansposter är oförändrade. Enligt min mening kan det under dessa förhållanden inle rimligen krävas atl renägarna bort tillämpa 1973 års övergångsregler.

 

Prop. 1975/76:107                                                    39

Jag biträder därför förslagel att renägare, som ännu inte har övergått till bokföringsmässig redovisning, genom särskilda övergångsregler bör få möjlighet alt i praktiken - på samma sätt som gäller för andra rörelseidkare - fördela skatteeffekterna under en period omfattande flera beskattningsår. Med hänsyn till inkomstförhållandena och kapitalstrukturen inom rennä­ringen föreslår jag alt skatteeffekterna skall kunna fördelas under en fem­årsperiod. - Övergången till bokföringsmässig redovisning bör anpassas lill ikraftlrädandebestämmelserna för de föreslagna ändringarna i taxeringsla­gen. Övergången bör således i princip ske senast vid 1978 års taxering.

Vid remissbehandlingen har föreslagits att renägare vid övergången till bokföringsmässig redovisning skall få rätt att åsatta ingångsvärden på stam­djur. Därvid har man bl.a. hänvisat till att det ligger nära till hands att jämföra djurhållningen inom rennäringen med vad som gäller inom jord­bruket.

Reglerna om ingångsvärden för djur vid övergång lill bokföringsmässig redovisning inom jordbruket har samband med att kostnaden för nyupp­sättning av stamdjur vid taxering enligl konlanimeloden enligt praxis inle har ansetts avdragsgill. Genom rätten till ingångsvärde för stamdjur har man sökt kompensera jordbrukaren för atl han inle har fått avdrag för ny-uppsällningskosinaden, trots alt han efter övergången till bokföringsmässig redovisning blir beskattad för intäkt vid försäljning även av stamdjur.

För rennäringen är förhållandena annorlunda. Inkomsi av renskötsel be­skattas som inkomst av rörelse. Vid inkomstberäkningen skall således de regler som gäller för delta inkomstslag tillämpas. 1 rörelsebeskatiningen finns det inte någon motsvarighet till den nyss nämnda skattemässiga be­handlingen av stamdjur i kontantmässigt redovisat jordbruk. Rörelseidkare har följaktligen inte heller medgivits rätt till ingångsvärden i samband med övergång till bokföringsmässig redovisning.

En renägare har således enligt rörelsereglerna rätl alt fullt ut få avdrag för sina kostnader för inköp av renar till renskötselrörelsen. I praktiken har det ofta förekommit alt renägare har taxerats ulan tillgång till själv­deklaration eller särskild uppgift enligt 32 S TL. 1 den mån andra uppgifter om kontanta inkomster m. m. inie har stått till förfogande i dessa fall, har taxeringarna fått ske schablonmässigt. Bruttointäkterna har enligt skatte­chefernas anvisningar kunnat beräknas som produkten av det antal renar som har sålts lill slakt och medelslaktvärdet per ren. De allmänna drifts­kostnaderna kan vidare enligt samma anvisningar uppskattas med ledning av vissa procentangivelser i förhållande till de beräknade neitointäkterna. Syftet med de.ssa anvisningar från skattecheferna har uppenbariigen varit atl ge taxeringsmyndigheterna vägledning för uppskattning av renägarens kontanta inkomsi av rensköiselrörelsen. Inkomstberäkningen kan således även i dessa fall sägas ha skett enligt kontantmetoden på samma sätt som tidigare har praktiserats för åtskilliga andra former av rörelse. De avdrag som har medgivils för allmänna driftskostnader och som enligt vissa an-

 

Prop. 1975/76:107                                                   40

visningar har kunnai uppskattas så högt som lill 50 "n av bruttointäkterna har uppenbariigen varil avsedda all läcka samtliga omkostnader i rörelsen och således även kostnader för djurinköp. Med hänsyn lill det nu anförda finns del enligl min mening inte skäl alt införa regler om ingångsvärden för stamdjur i rensköiselrörelse.

5.2.2 Varulagervärderingen

KL innehåller inle någon specialregel för värdering av djur i rensköi­selrörelse. 1 allmänhet har värderingsfrågorna saknat aktualitet, efiersom inkomsten i praktiken inle synes ha beräknats enligl bokföringsmässiga grun­der och således ulan hänsyn lill in- och utgående varulager.

Lager av djur på jordbruksfastighet får inle las upp lill lägre belopp än 40 % av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv månadernärmast föreden 1 oktober beskattningsåret.

Enligl promemorian föreligger det inle skäl alt inom rennäringen arbeta med skilda regler för skattemässig värdering av stamdjur och omsättnings-djur. Vidare saknas enligl promemorian skäl alt för rennäringen ha ge­nerösare regler än vad som gäller för värdering av djur inom jordbruket. Därför föreslås alt för djur i renskötselrörelse skall gälla samma värderings­regler som gäller för lager av djur på jordbruksfastighet.

Förslagel har i stort sell fått ell posilivi mottagande vid remissbehand­lingen. Från något håll har påpekats atl behov synes föreligga av en supp-lemeniärregel av del slag som nu finns i punkt 1 sjätte slyckel av an­visningarna lill 41 S KL i det fall värdet på lagret uppgår till lägre belopp än vad som motsvarar medeltalet av lagervärdena vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren.

Även enligl min mening ligger del närmast till hands atl anknyta la­gervärderingsreglerna för djuren till vad som gäller inom jordbruket. Del innebär all lagret av djur i renskötselrörelse (renhjorden) inle bör få tas upp till lägre belopp än 40 % av de värden som riksskatteverket fastställer och som grundas på genomsnittspriserna under en tolvmånadersperiod när­mast före den I oktober under beskallningsårel. Dessa liberala nedskriv­ningsregler ger slora möjligheler att åsladkomma en resullaluljämning mel­lan olika beskattningsår. De torde komma all få särskilt stor betydelse för rennäringsulövarna, efiersom dessa i förhållande lill flertalet jordbrukare och rörelseidkare har en mycket slor del av del lolala driflskapilalet nedlagt i sitt lager. - Som påpekats från remisshåll bör supplementärregeln när det gäller lager av renar tillämpas på samma säll som gäller för lager av djur på jordbruksfastighet.

Enligt ordalydelsen i punkt 1 femte slyckel anvisningarna lill 41 S KL skall riksskatteverket årligen fastställa värden för olika slag av djur i skilda åldersgrupper. Bestämmelsen syftar på lager av djur på jordbruksfastighet

 

Prop. 1975/76:107                                                   41

och tillämpas således på en mängd olika djurslag. Ett par remissinstanser har påpekat all del i renlängderna i allmänhet inle redovisas någon ålders-eller könsindelning av de räknade djuren. Del skulle därför vara enklast och minska risken för tvister om riksskatteverket i slällel åläggs alt fastställa ell genomsnittsvärde per ren.

Jag delar inle denna uppfattning. Ell genomsnittsvärde avseende samtliga renar kan lätt leda lill all beskattningen inle kommer att ske likformigt. Delta blir fallet så snart sammansättningen av den enskilde renägarens ren­hjord avviker från t.ex. den ålderskategori till vilken genomsnittsvärdet kan hänföras. För flertalet djurslag inom jordbruket föreligger del avsevärda värdedifferenser mellan olika åldersgrupper och olika kön. Samma förhål­lande torde gälla inom rennäringen.

5.3 Inkomstbeskattiunen av samebyarna

5.3.1   Allmänna synpunkler

De tidigare lappbyarna torde endast i undantagsfall ha åsatts laxeringar. Frågan berördes emellertid i rennäringssakkunnigas betänkande, där del fö­reslogs all renbyarna - dvs. motsvarigheten till samebyarna - skulle las upp bland de juridiska personer som enligt 53 § 1 mom. första stycket d) KL hade alt erlägga kommunalskatt endasl för inkomsi av faslighet och som enligl 7 ;? första stycket e) SI är frikallade från skyldighel all erlägga statlig inkomstskatt. Som skäl för denna ståndpunkt anfördes bl. a. all en renbys verksamhel inle var avsedd att resultera i vinster för byn och atl verksamheten i stället borde ses som en metod all ordna samarbetet mellan de enskilda näringsuiövarna.

Efter rennäringslagens ikraftträdande har det inte vidtagits några lagstift­ningsåtgärder på detta område. Inte heller ger praxis någon klar vägledning för den skattemässiga behandlingen av samebyarnas verksamhet. Det är därför enligt min mening angelägel all få klarhet i dessa frågor.

5.3.2   Skattskyldigheten

Belräffande först skattskyldigheten för kommunal och statlig inkomstskatt föreslås i promemorian att samebyarna skall hänföras lill den grupp av ju­ridiska personer som är oinskränkt skattskyldig enligt 53 ;; 1 mom. första stycket O KL och 6 ;;  1  mom. första stycket b) SI.

Vid remissbehandlingen har förslaget kritiserats endast av SSR. Det har enligt förbundet varit främst synpunkler av icke ekonomiskl slag som har legat bakom konstruktionen av samebyarna. Förbundet anser vidare att samebyn i ekonomiskt hänseende har givits begränsade funktioner - här nämns t.ex. avsaknaden av regler om obligatorisk fondbildning och om delägarnas personliga betalningsansvar för byns skulder - och att byn när-

 

Prop. 1975/76:107                                                   42

mast är alt se som en tämligen passiv clearingkassa för medlemmarnas mellanhavanden. Förbundet biträder rennäringssakkunnigas förslag alt skattskyldigheten för samebyarna begränsas lill kommunalskatt endasl för inkomst av fastighet.

För egen del vill jag framhålla följande. En ordning enligt vilken skall­skyldigheten för samebyarna begränsas till kommunalskatt för inkomsi av fastighet skulle enligt min mening kunna medföra opåkallade skattelätt­nader. Som länsslyrelsen i Västerbottens län har påpekat består samebyarnas intäkter till inte oväsentlig del av ersättningar för upplåtelser av fiskerätter och av likvider för sålda och rovdjursdödade djur. Även rän­teinkomster och skattepliktiga intrångsersätlningar kan nämnas som ex­empel på sådana intäkter som ligger vid sidan av ersättningarna för ren­skötseln. Om det uppkommer vinst i en verksamhel med intäkter av nu nämnda slag bör - som framhålls i promemorian - denna vinst las till beskattning på samma sätt som gäller för annan rörelsemässig verk­samhet. Regeln om personligt betalningsansvar för bydelägarna och avsak­naden av tvingande regler om Ibndbildning inom samebyn är från skalt-skyldighelssynpunkt frågor av mindre betydelse. Här får praktiska skäl spela den avgörande rollen för var skattskyldigheten skall läggas. Jag föreslår därför i överensstämmelse med vad som har anförts i promemorian, att samebyarna skall betraktas som oinskränkt skattskyldiga och att de inordnas i uppräkningen i 53 § I mom. första slyckel O KL och 6;; 1 mom. första Slyckel b) SL

5.3.3 Skattesatsen

1 promemorian har föreslagils att samebyarna bör jämställas med vad som gäller för flertalet ekonomiska föreningar när del gäller storleken av den statliga inkomstskatten. Skatten bör således utgå med 32 ">, av den beskattningsbara inkomsten.

Ett par remissinstanser, däribland lantbruksstyrelsen och Lantbrukarnas skattedelegation, anser att rennäringens speciella situation bör beaktas och att skatteuttaget skall begränsas till 15 %.

Även om samebyarna, som jag har framhållit i det föregående, företer lik­heter med de ekonomiska föreningarna och på det rättsliga och admini­strativa planet är uppbyggda med dessa som förebild och del på grund härav kan finnas skäl all beskatta dem på samma säll som ekonomiska föreningar, finns det enligt min mening även skäl som talar för atl för samebyarna tillämpa den lägre procentsatsen för den grupp skattskyldiga som avses i 10; 2 mom. d) SI. Trots atl rennäringslagen inle innehåller några regler om obligatorisk fondbildning inom byarna är det önskvärt att fondbildning kommer lill stånd för atl t. ex. underlätta finansieringen av slörre inves­teringar och för alt stärka samebyarnas ekonomiska slällning. Bestämmelser om sådan fondbildning förutsattes också vid rennäringslagens tillkomst kom­ma alt bli införda i de olika samebyarnas stadgar. Benägenheten atl göra frivilliga fondavsättningar skulle med all sannolikhet motverkas'om same-

 

Prop. 1975/76:107                                                   43

byarna hänfördes till samma skalteklass som fiertalet ekonomiska förening­ar.

Det bör vidare nämnas alt verksamheten inom rennäringen hell bygger på ett obligatoriskt medlemskap i samebyarna och all därför valet av skat­tesats inte leder till atl del inom rennäringen skapas olikformigheter eller snedvridna konkurrensförhållanden. Samebyarna företer slutligen stora lik­heter med en annan associationsform, som mer renodlat är uppbyggd med de ekonomiska föreningarna som förebild, nämligen sambruksföreningarna i nom jordbruket. Deras verksamhel regleras genom den nyligen av riksdagen antagna lagen (1975:417) om sambruksföreningar, vilken har ersatt 1948 års lag i samma ämne. För sambruksföreningar som hade bildats enligt de äldre reglerna gällde ursprungligen att den slalliga inkomstskatten utgick med 32 %. Bland annat med hänsyn till sambruksföreningarnas särdrag gentemot andra ekonomiska föreningar och alt en skattesats på 32 % innebar atl sambruksföreningens vinst kom att beskattas hårdare än vad som gällde för enskilda jordbrukare genomfördes år 1952 (prop. 1952:227, BevU 1952:55, rskr 1952:326, SFS 1952:378) den ändringen alt sambruksföreningarna hän­fördes till den kategori för vilka skattesatsen är 15 96.

De omständigheter som jag nu har anfört leder mig till slutsatsen alt samebyarna bör beskattas efter sistnämnda procentsals.

Enligl 10 S 2 mom. b) SI utgår den statliga inkomstskatten med 32 % för andra svenska ekonomiska föreningar än sådana, som ingår i jordbruks­kasserörelsen, och sambruksföreningar ävensom för vissa hypoteksinrält-ningar. En sameby kan - oaktat att den lill sin rättsliga uppbyggnad har vissa likheter med de ekonomiska föreningarna - inte betecknas som en ekonomisk förening av del slag som avses i nyssnämnda lagrum. Härav följer att sameby automatiskt blir att hänföra till den enligt 10 ; 2 mom. d) SI för gruppen "andra skattskyldiga" gällande skattesatsen på 15 %. Det föreligger därför inle något behov av en uttrycklig lagföreskrift i delta hän­seende.

Eftersom medlemskapet i en sameby inte är förenat med några kapi­talinsatser, saknas det normer för hur byns vinster eller förmögenhet skall fördelas mellan medlemmarna. Medlemmarna kan därför inle heller sägas äga del i byns förmögenhet och en renägare som upphör med sin renskötsel och lämnar byn lorde inte kunna göra anspråk på all få ut någon del av förmögenhelen. Det saknas vidare regler som möjliggör upplösning eller skiftning av sameby. Av det nu anförda följer alt sameby, som får anses utgöra en förening av det slag som åsyftas 161 mom. första stycket b) SF, är skatlskyldig för statlig förmögenhetsskatt. Enligt 11 ;j 2 mom. SF skall skallen utgöra 1,5 7.. av den del av den beskattningsbara förmö­genheten som överstiger 15 000 kr.

5.3.4 Avdragsrält för lönetillägg m. m.

1 promemorian har föreslagits alt sameby vid inkomsttaxeringen skall kunna få avdrag för lönetillägg eller annan sådan gottgörelse som med hänsyn

 

Prop. 1975/76:107                                                   44

till rörelsens resultat kan komma alt lämnas lill medlemmarna. Förslagel bygger på vad som gäller för sambruksföreningarna i motsvarande fall. Enligl promemorian kan även sameby länkas komma i ell sådant läge all vinst hell eller delvis bör elimineras genom lönetillägg lill medlemmarna.

Den nu föreslagna regeln har kritiserats av i första hand lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen framhåller bl.a. all enligl rennäringslagen skall same­byns rörelseresultat utjämnas genoni de koslnadsbidrag som varje renskö­tande medlem har all eriägga till byn och som påförs vid årets slut saml all samebyn redan i förväg skall beslämma värdet av del arbele som de renskötande medlemmarna utför för byns räkning. Styrelsen påpekar vidare atl del också hell naturligt saknas regler för hur etl överskott skall fördelas mellan medlemmarna såväl i rennäringslagen som i samebyarnas stadgar.

Jag delar lantbruksslyrelsens uppfattning atl del inte föreligger något be­hov av en regel om avdrag för lönetillägg. Enligt de för ekonomiska för­eningar och sambruksföreningar gällande associationsrättsliga reglerna skall stadgarna ange de grunder enligl vilka föreningen skall kunna förfoga över uppkommen vinst. Föreningen kan förfoga över vinsten genom t. ex. fond­avsättningar och utdelning på in:5atserna men också - när det gäller sam­bruksföreningarna - genom att medlemmarna erhåller lönetillägg. Någon motsvarighet till sådana fördelningsgrunder finns inle beträffande same­byarna. Som lantbruksstyrelsen har påpekat skall samebyn enligt 44 S andra stycket rennäringslagen redan på förhand beslämma värdet per dag eller timme av det arbete som renskötande medlem och hans husfolk utför för byn. Enligt rennäringslagen skall vidare samebyns kostnader för renskotseln fördelas slutligt mellan medlemmarna för varje räkenskapsår, varvid byn gottskriver medlem vad denne har betalat i förskott och värdei av del arbele som har utförts för byns räkning. Genom detla system har samebyn möj­lighet atl balansera sina kostnader. Byns underskott ellereventuella överskoll kan således helt överföras på de enskilda medlemmarna. Del ligger i sakens natur all överskott i en verksamhel som arbetar efter dessa principer inte kan komma att elimineras genom utbetalning av lönetillägg. I det undan­tagsfall att en sameby skulle ha så stora inkomsler av t. ex. räntor och arrenden alt dessa överstiger kostnaderna för renskötselarbetei, kommer de renskötande medlemmarna inte atl påföras några skötselavgifter. Det överskoll som här uppkommer bör givetvis inte kunna skattemässigt eli­mineras genom alt disponeras som elt lönetillägg utan skall på vanligt sätt beskattas hos byn. Jag anser därför alt del inie föreligger något behov av all införa en avdragsregel.

5.4 Socialfiirsäkringsavgifterna

Ulan atl del framläggs några förslag till ändringar behandlas i promemorian även vissa frågor om socialförsäkringsavgifterna inom rennäringen. Även vid remissbehandlingen har hithörande frågor uppmärksammats. Jag vill därför i korthet, efter samråd med chefen för socialdepartementet, redogöra

 

Prop. 1975/76:107                                                   45

för min inställning i denna del.

Som tidigare har framgått har sameby lill ändamål all för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskotseln inom byns betesområde. Del åligger sameby särskilt all bl. a. svara föratl renskötseln drivs på ekonomiskt bästa sätt. För denna verksamhet anlitas av byn inle bara renskötande by-medlemmar utan även renskötande medlemmars husfolk och utomstående arbetskraft. Del är uppenbart atl del arbele som de renskötande medlem­marna ulför för byns räkning inte behöver stå i proportion lill det egna ren innehavet.

Bortsett frän att renskötande medlems arbete per tidsenhet skall värderas i förväg, kan den slällning som denne intar i förhållande lill samebyn när del gäller arbetsinsatsen i princip inte anses skilja sig från vad som gäller för utomstående arbetskraft. Samebyn måsle således anses som arbetsgivare - med skyldighel alt eriägga socialförsäkringsavgifter - för samtliga de i renskötselarbetei engagerade personerna.

Jag delar inte länsstyrelsens i Norrbottens län och SSR:s uppfattning all samebyarna skall få inta en särställning när del gäller skyldigheten atl utge socialförsäkringsavgifter. Samebyarna bör givetvis erlägga socialförsäkrings­avgifter enligl de regler som gäller för andra arbetsgivare.

Rennäringsutövarna omfattas i samma utsträckning som gäller för andra egenförelagare av reglerna om skyldighet alt erlägga s. k. egenavgifter. Det kan enligt min mening inle heller här komma i fräga alt från avgifts-skyldigheten göra undantag för dem som bedriver renskötsel.

1 fräga om den allmänna arbetsgivaravgiften bör slutligen erinras om att den avgiftsfria delen av egenföretagarnas inkomsi nyligen har höjts från 10 000 kr. lill 18 000 kr. Denna ändring är att se som etl stöd ål små­företagarna och torde innebära en icke oväsentlig lättnad även för många rennäringsutövare.

5.5 Mervärdeskatten

1 promemorian har föreslagils atl från skatteplikt skall undantagas sådan avgift som renskötande medlem i sameby med stöd av rennäringslagen skall eriägga lill byn i förhållande till reninnehavet.

De renägare som är redovisningsskyldiga för mervärdeskatt har rätl att vid sin egen redovisning från den utgående skatten på egen försäljning av­räkna den ingående skatt som belöper på olika förvärv för verksamheten. Avdragsrätten omfattar givetvis inte bara skatten på inköpta varor utan även den skatt som belöper på den till samebyn erlagda skötesavgiften eller sköleslegan. Genom avdragsrätten får således den för mervärdeskatt re­dovisningsskyldige renägaren full kompensation förden mervärdeskatt som belöper på de till samebyn erlagda avgifterna. Förslaget att undantaga skö­tesavgiften från skatteplikt får därför inle någon reell ekonomisk betydelse

 

Prop. 1975/76:107                                                   46

för dessa rennäringsutövare.

Situationen blir emellertid en annan för den kategori renägare som har en skattepliktig omsättning under kalenderåret som inte överstiger 10 000 kr. och som därför enligt 6 S MVL inle är redovisningsskyldiga. Dessa ren­ägare kan inte tillgodoräkna sig något avdrag för den ingående skatt som hänför sig till skötesavgiften. Fcjre tillkomsten av rennäringslagen fanns del inte någon motsvarighet lill systemet med skötesavgifler för bymed­lemmarnas egna renar och frågan om mervärdeskatt var därför inte aktuell. Som påpekas i promemorian har skattesituationen såvitt gäller mervärde­skatten onekligen blivil en annan än vad den skulle ha varil med ren­beteslagens regler, trots atl renskötselarbetei som sådant bedrivs i samma former som tidigare.

Ett par remissinstanser har riktat kritik mol den föreslagna ändringen att skötesavgifterna skall undantagas från skatteplikt och framhåller att ren­näringen inte kan anses inta en sådan särställning all undantagsregler är befogade och vidare atl situationen i princip är densamma för alla rö­relseidkare med en omsättning som inle överstiger 10 000 kr. Andra re­missinstanser hälsar förslagel med slor tillfredsställelse. Lantbruksstyrelsen uppger sig ha erfarit att mervärdeskatten på skötesavgifterna har förorsakat stor irritation bland renägarna och aren faktor som motverkar all renskötseln organiseras i enlighet med rennäringslagens syften.

Som jag tidigare har framhållit bör man hysa betänkligheter mol alt införa undantagsbestämmelser för en begränsad grupp skattskyldiga. Samtidigt finns del skäl alt i detta sammanhang särskilt beakta de säregna former under vilka renskotseln bedrivs och bakgrunden till alt skötesavgifterna kommil atl belastas med mervärdeskatt. Genom 1971 års reform omor­ganiserades de tidigare lappbyarna lill samebyar. Syftet var i första hand att skapa förutsättningar för en effektivare och mera lönsam renskötsel. Den nya organisationsformen har emellertid genom mervärdeskatten på skö­tesavgifter lett till en ökad skattebelastning för de renägare som har den lägsta skattepliktiga omsättningen, trots att del kollekliva arbetet med re­narna i princip inte kan sägas ha förändrats genom reformen. Den ökade skattebelastningen har således sin grund i den nya säregna organisations­formen, vilken dessutom bygger på en obligatorisk anslutning. Någon direkt motsvarighet lill denna organisationsform lorde inte stå alt finna inom andra näringsgrenar. Dessa omständigheter gör att jag trots principiella betänk­ligheter kan biträda förslagel att skötesavgift bör undantagas från skatteplikt.

1 promemorian framläggs inte förslag om någon undantagsregel belräf­fande mervärdeskatten på sköteslega, dvs. den avgift som betalas för skötsel av ren som tillhör person som inte är renskötande medlem i sameby. Som skäl anges att sköteslega utgick även enligt de före tillkomsten av ren­näringslagen gällande reglerna.

Ett par reniissinstanser har reagerat mot att den föreslagna undantags­regeln har givits denna begränsnmg. SSR har påpekat alt det leder till all

 

Prop. 1975/76:107                                                   47

mervärdeskatt kommer all utgå för sköteslega som skall erläggas av same som är skötesrenägare i sameby samtidigt som en icke-samisk skötesrenägare i koncessions-sameby blir befriad från denna skyldighet. Enligt 86 S ren­näringslagen är nämligen ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet alt betrakta som medlem i den sameby som skall finnas för koncessions-området. Denna skillnad i lorhällande till övriga samebyar sammanhänger med alt koncessionsrenskötseln i regel är beroende av aii skötesrenägarna, dvs. ägare och brukare av jordbruksfastigheter inom koncessionsområdet, är villiga alt upplåta sina marker till renbelning. De har därför genom med­lemskapet givits möjlighet alt påverka ledningen och planeringen av byns renskötsel.

För egen del kan jag instämma i den kritik som SSR riktat mol förslaget i denna del. Del förhållandet att den föreslagna undantagsregeln får olika beskattningskonsekvenser beroende på om skötesrenägaren är medlem i sameby eller inte får anses vara otillfredsställande ur rättvisesynpunkt. Det skattebortfall som skulle bli följden av en utvidgning av undantagsregeln torde vidare vara försumbart samtidigt som man skulle slippa gränsdrag­ningsfrågor och kunna förenkla de administrativa rutinerna. Jag föreslår därför att även sköleslegan undantages frän skatteplikt.

De föreslagna ändringarna bör tas in under en ny punkt i uppräkningen av de från skatteplikt undantagna tjänsterna ill;; MVL. För att skatte­friheten skall bli fullständig bör vidare i 2 ;:; första stycket 2) MVL införas elt tillägg som medför atl omsättning av nu ifrågavarande tjänster föranleder skattskyldighet. Härigenom säkras rätlen för sameby alt göra avdrag för ingående skatt.

5.6 Regler om förfarandet vid taxeringen m. m.

Enligt 22 O mom. första stycket TL är same inte skyldig att avge de­klaration för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet. När deklarationsskyldigheten är beroende av reglerna om att bruttointäk­terna eller förmögenhelstillgängarna skall ha uppgått till vissa minimibelopp, skall därför anses som om sådan inkomst eller förmögenhet inte är un­derkastad beskattning. - Same är givetvis deklarationsskyldig enligt de all­männa reglerna för inkomst eller förmögenhet av annat slag än som åsyftas i nyssnämnda lagrum.

Om same trots denna regel önskar lämna uppgifter om sina inkomster eller sin förmögenhet i renskötselrörelsen, kan det ske antingen i en vanlig självdeklaration eller i en särskild uppgift angående renskötsel enligt 32;:; TL. Sådan uppgift, som skall lämnas på särskild blankett, bör avlämnas senast den 31 januari. Enligt lagrummet åligger det vidare ordningsman i sameby atl granska till honom avlämnade uppgifter och att på dessa göra vissa anteckningar, bl. a. om antalet renar enligt den senast upprättade ren­längden. Ordningsmannen skall därefter - i princip senast den 15 februari - översända uppgifterna till den lokala skattemyndigheten.

 

Prop. 1975/76:107                                                   48

Enligt 50;; 1 mom. tredje stycket TL äger ordningsman i lappby och förste konsulent inom lappväsendet granska självdeklaration, "som lapp inom vederbörande lappby eller förste konsulents verksamhetsområde av­givit". 1 61 § 3 mom. finns föreskrifter som berör taxeringsförfarandel. Tax­ering av inkomsi av renskötsel skall ske i god lid före den 15 april under laxeringsåret. Taxeringsnämndens ordförande skall samråda med förste kon­sulenten om tiden och platsen för taxeringsnämndens sammanträden. Den­ne, liksom även ordningsmannen i vederbörande lappby, skall kallas särskilt till dessa sammanträden. Ordningsmannen, som har närvaroplikt och rätt att deltaga i taxeringsnämndens (iverläggningar men inte i besluten, skall till sammanträdel medföra elt exemplar av den senast upprättade renläng­den. Även förste konsulenten har rätt atl deltaga i överläggningarna men inte i besluten.

I 63 ;; sista stycket TL finns slutligen en bestämmelse om rätl för av taxeringsnämnden anlitad sakkunnig och lappfogde att anteckna särskild mening till protokollet för den taxering vid vars handläggning de biträtt.

1 promemorian föreslås alt samtliga för same här nämnda specialregler i TL skall avskaffas.

Bland remissinstanserna råder det stor enighet om att undantagsregeln beträffande deklarationsskyldigheten bör avskaffas. Även jag delar denna uppfattning. För de renägare som inte har begagnat sig av möjligheten atl avlämna självdeklaration eller särskild uppgift för sin renskölselverksamhel har taxeringsmyndigheterna vid inkomstberäkningen i slor ulslräckning va­rit tvungna atl använda sig av uppskaltningsnormer och schablonregler. En sådan ordning är otillfredsställande. Det är en grundläggande förutsätt­ning alt taxeringsmyndigheterna har tillgång till självdeklarationer för all kunna fullgöra sin uppgift att åsälla likformiga och rättvisa taxeringar.

Som jag tidigare har nämnt är inkomsten av renskölselverksamhel alt betrakta som inkomst av rörelse, och den skall således bestämmas med utgångspunkt i de för rörelse gällande reglerna. Då många renägare vidare har inkomster av annat slag som skall redovisas i självdeklarationen finns det enligt min mening inle heller längre något behov av att behålla fö­reskrifterna om särskild uppgift angående renskötsel i 32 ;; TL.

Kammarrätten i Sundsvall har påpekat att en strikt tillämpning av TL:s regler skulle komma att medföra stora problem för mänga rennäringsutövare. Kammarrätten förutsätter därför alt reglerna om uppskov med att avlämna självdeklaration och om skattetillägg och förseningsavgift tillämpas generöst under övergångsskedet. Jag delar denna uppfattning.

TL:s särregler om obligatorisk medverkan av förste konsulent och ord­ningsman får ses bl. a. mot bakgrunden av alt renägarna inte har varit skyl­diga att avge självdeklaration för sin verksamhet och behovet för taxerings­nämnderna att få närmare kännedom om renägarnas inkomstförhållanden. Om deklarationsskyldigheten utvidgas i enlighet med vad jag har förordat i det föregående föreligger det enligt min mening inte längre något behov

 

Prop. 1975/76:107                                                   49

av att behålla nu ifrågavarande särregler. För taxeringsfrägor som kräver särskild sakkunskap har taxeringsnämnden enligl TL möjlighet all på eget initiativ anlita biiräde av sakkunnig. Även skallechefen har räll all anlita sakkunnig för alt utreda taxeringsfrägor. Sådan sakkunnig har vidare räll all granska självdeklarationen. 1 den mån det skulle anses föreligga behov av särskild sakkun.skap i samband med behandling av renägares laxeringar finns del således redan nu möjligheler atl lillgodose kravet på sakkunskap. Som sakkunnig kan givelvis anlitas t. ex. ordförande i samebys styrelse eller tjänsteman vid lantbruksnämndens rennäringsavdelning. Jag föreslår därför all de nij behandlade för rennäringen särskilt utformade bestäm­melserna i 50 5 1 mom. tredje slyckel, 61 S 3 mom. andra stycket och 63 S sista stycket TL upphävs.

Som har framgått av det föregående finns det i 61 § 3 mom. första slyckel TL en beslämmelse om att sammanträde med taxeringsnämnd för taxering av inkomsi av renskötsel bör hållas i god lid före den 15 april. Denna regel tillkom på grund av svårigheterna för taxeringsnämnderna all nå kon­takt med renägarna i samband med förflyttningarna under våren. Dessa svårigheter torde numera inte vara så slora alt det finns skäl all behålla en särskild tidsfrist. Även denna bestämmelse bör därför upphävas.

1 promemorian föreslås skyldighel för sameby all årligen lämna kontroll­uppgift om reninnehav enligl senaste renräkning. Tillgång lill sådan uppgift ärenligt promemorian värdefull vid deklarationsgranskningen och inle minsl i de fall då taxeringen måste bestämmas efter skönsmässiga grunder utan tillgång lill deklaration.

Flera remissinstanser uttrycker tveksamhet om behovet av en sådan be­stämmelse. Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar all uppgifterna i ren­längden inle alllid har visal sig vara hell olillföriitliga och atl de därför endasl kan användas för grova kontroller. Denna uppfattning delas av länsslyrelsen i Västerbottens län, som i slällel betonar betydelsen av de kontrolluppgifter som enligt särskilda bestämmel.ser skall lämnas av upp­köpare av slakt- och livdjur.

För egen del vill jag anföra följande. Enligt 68 ;; rennäringslagen skall renlängden bl. a. upplaga ägarna till de renar som hålles på byns betesområde och det räknade eller uppskattade antalet renar för varje ägare. Den i ren­näringslagen föreskrivna skyldigheten alt åriigen räkna renar omfattar emel­lertid endasl del sammanlagda renantalel i byn, inle varje ägares reninnehav. Ell beslul om all renräkningen skall innefatta en uppdelning av reninnehavel får fallas av samebyn i varje enskilt fall. En annan sak är all en uppdelning av renarna på de olika delägarna bör vara av intresse för dem själva genom alt den underiättar kostnadsfördelningen och minskar risken för tvister inom byn. Men om en sådan renräkning skulle möta 1. ex. praktiska svårigheter, slår del samebyn fritt atl nöja sig med den obligatoriska räkningen av byns sammanlagda anlal djur. I denna situation får uppdelningen av renantalel mellan ägarna i slällel ske genom uppskattning. Från kontroUsynpunkt kan

 

Prop. 1975/76:107                                                   50

således uppgifterna i renlängden i vissa fall vara helt utan värde. Jag är därför inle beredd alt föreslå en regel om skyldighet för sameby att lämna kontrolluppgift i enlighet med vad som har förordats i promemorian. 1 delta sammanhang vill jag i stället - liksom länsslyrelsen i Västerbottens län - betona betydelsen av de kontrolluppgifter som uppköpare av slakt- och livdjur har all lämna enligl kungörelsen (1955:671) om skyldighel i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen.

5.7     Övriga frågor

1 promemorian diskuteras möjligheterna att ge samebyarna möjlighet att använda investeringsfonder för konjunkturutjämning. Tanken på en sådan utvidgning avvisas dock, bl.a. under hänvisning till att de investeringar som kan komma i fråga skulle vara alltför obetydliga föratl få någon nämn­värd konjunkturutjämnandeeffekt.-Jag delardenna uppfattning. Dessutom vill jag tillägga att mitt förslag alt samebyarna skall hänföras till den grupp skattskyldiga för vilka stalsskatlen utgör endast 15 96 - bortsett från alt del kräver en mängd särregler i investeringsfondslagstiftningen - gör atl de skattemässiga fördelarna inle skulle bli av samma betydelse.

Enligt promemorian föreligger det inte heller skäl att med reglerna om skogskonto som förebild införa särskilda bestämmelser om s. k. rennärings­konton. SSR har ä andra sidan framhållit att sådana regler med hänsyn till inkomsinuktuationerna inom rennäringen skulle fä en utomordentligt stor betydelse.

Jag anser att frågan om rörelseidkares möjligheter till öppen resullalul­jämning bör bedömas i ett sammanhang. Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) har enligt sina direktiv bl. a. att utreda frågan om resultatutjämning och reservbildning genom skattefria avsättningar till olika slag av fonder. Jag är därför inte beredd att ta upp resultatutjämningsproblematiken inom rennäringen till särbehandling.

5.8     Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna i taxeringslagen bör träda i kraft under år 1976 och tillämpas första gången vid 1978 års taxering. Samma förhållande bör gälla beträffande de i övrigi föreslagna ändringarna i inkomstbeskattningen. Denna tidsfrist skapar bl. a. förutsättningar för samernas organisationer atl genom informationsverksamhet sprida kännedom om den nya ordningen. Situationen för åtskilliga rennäringsutövare är den atl steget skall tas från ett läge där deklarationsskyldighet inle har förelegat lill elt läge med full­ständig bokföringsmässig redovisning. Jag vill här dessuiom erinra om alt en tillämpning först fr.o. m. 1978 års taxering harmoniserar väl med vad som föreslagits i fråga om ikraftträdandet av den nya bokföringslagen.

Den föreslagna ändringen i mervärdeskattelagen bör tillämpas på tillhan­dahällande som sker efter utgången av år 1976.

 

Prop. 1975/76:107                                                             51

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all antaga förslagen till

1.    lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2.    lag om ändring i lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m.,

3.    lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4.    lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5.    lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskall.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

GOTAB 51010   Slockholm 1976