Regeringens proposition Prop. 1975/76:106

1975/76:106

med förslag till lag om felparkeringsavgift, m. m.;

beslutad den 22 januari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen alt aniaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar

G. E. STRÄNG

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lag om felparkeringsavgift. Enligt den föreslagna lagen avkriminaliseras de flesla formerav parkeringsförseelser och den nuvarande parkeringsbolen ersätts med en avgift, som fordonsägaren är belalningsansvarig för. Invändningar mot parkeringsanmärkningen avses inle in verka på skyldigheten all eriägga avgiften men avgiften återbetalas om invändningen godtas vid den rättsliga prövning som fordonsägaren kan begära om han bestrider anmärkningen. Deh nya avgiften föreslås i princip tillfalla vederbörande kommun efter avdrag för statsverkets administrationskostnader. Genom det nya sanktionssyslemet åstadkoms -utan avkall på rättssäkerheten -en enklare och mindre resurskrävande ordning för beivrande av parkeringsförseelser.

Vidare föreslås vissa jämkningar i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall. Ändringarna innebär bl. a. all felparkeral fordon får flyttas om del inle är osannolikt all parkeringen innebär fara för trafikolycka eller hinder i trafiken.

1 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 106

Prop. 1975/76: 106 2

1 Förslag till

Lag om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrives följande.

1 § Regeringen far förordna alt denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelse av föreskrift rörande parkering eller stannande av fordon som är upptaget i bilregistret eller molsvarande utländska register om överträdelsen ej är belagd med straff.

2 § Överträder någon föreskrift .som avses i 1 § är han skyldig atl eriägga avgift (felparkeringsavgift).

3 § Felparkeringsavgift utgör lägst femtio och högst etihundrafemtio kronor.

I kommun, som svarar för irafikövervakning enligt lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning, fa.stsläller kommunfullmäktige felparkerings-avgifiens belopp. 1 annan kommun fastslälles beloppet av länsstyrelsen.

4 § Den som när överirädelsen skedde var antecknad som fordonels ägare i register som avses i 1 § är ansvarig för atl felparkeringsavgiflen betalas. Detta gäller dock. ej om omständigheterna gör det sannolikt atl fordonet har frånhänts honörn genom broll.

5 § Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifl som avses i I §, får polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2 § lagen (1964:321) om kommunal irafikövervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan anmärkning skall innehålla uppmaning all inom viss lid belala den fastställda avgiften. Anmärkningen överlämnas till fordonels förare eller ägare eller fästes på fordonet.

6 § Betalas ej felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonels ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas atl inom viss tid betala avgiften.

Betalas ej avgiften efter uppmaning som avses i första slyckel, utfärdas åläggande för fordonets ägare atl belala avgiften inom viss lid. Efterkommes ej åläggandel, skall avgiften indrivas.

7 § Avgift skall eriäggas inom föreskriven tid även om talan föres om undan
röjande av betalningsskyldigheten.

Prop. 1975/76: 106 3

8 § Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare
atl så ej hade bort ske, får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten
i del polisdistrikt där anmärkningen meddelades. Bifalles ansökan, undan
röjer myndigheten betalningsansvaret.

Bifalles ej ansökan om rättelse eller kan frågan icke lämpligen prövas i denna ordning, erinras den som har begärt rättelse om möjligheten att bestrida betalningsansvar på del sätt som anges i 9 §.

Mol beslut med anledning av begäran om rättelse får talan ej föras.

9 § Ägare av fordon, i fråga om vilkel parkeringsanmärkning har meddelats,
får hos polismyndigheten i del polisdistrikt där parkeringsanmärkningeh
meddelades skriftligen anmäla all han bestrider betalningsansvar. Därvid
skall grunden för bestridandet anges.

Har bestridande anmälts, verkställer polismyndigheten den utredning som behövs. Sedan ulredningen har avslutats, meddelar polismyndigheten beslut med anledning av bestridandel. Finner myndigheten all parkeringsanmärkning ej hade bort meddelas eller att betalningsansvar av annan anledning ej åvilar den som bestritt sådant ansvar, undanröjer den betalningsansvaret.

Anmäles bestridande senare än sex månader efler det alt avgiften har eriagts eller utmätningsman vidtagit åtgärd för indrivning av avgiften, avvisas anmälan.

10 § Mot beslut enligt 9 !) som innebär att betalningsansvaret undanröjts
får talan ej föras.

Talan mot annat beslut enligt 9 § föres genom besvär hos den tingsrätt inom vaib domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden om ej annal anges i denna lag. Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Mol tingsrätts beslut får talan ej föras.

11§ I tingsrätt för allmän åklagare det allmännas talan.

12 § Tingsrätt är vid handläggning av ärende enligt denna lag domför med en lagfaren domare.

13 § Om ej annat följer av denna lag äger bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkorining och avskrivning molsvarande tillämpning i fråga om felparkeringsavgift.

Åläggande enligt 6 S andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efler den dag då överträdelsen skedde.

Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift får ej vidtagas senare än fem år efter den dag överträdelsen skedde.

14 § Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke om
fattas av förordnande enligl denna lag och ingår i gärningen förfarande som
kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan anmärkning ej meddelas.

Prop. 1975/76: 106 4

15 § Felparkeringsavgift återbetalas om

1. betalningsansvaret har undanröjts genom beslul som har vunnit laga kraft,

2. avgift tidigare har eriagts for samma överträdelse,

3. det i annat fall har förekommit fel som avsett ärendets handläggning och felet har varil lill men för den som eriagt avgift eller

4. avgiften redan har eriagts, när åtal väckes eller strafföreläggande utfärdas i fall som avses i 14 §.

16 § Har parkeringsanmärkning meddelats i kommun som svarar för tra
fikövervakning enligt lagen (1964:321) om komrnunal irafikövervakning till
faller felparkeringsavgiflen kommunen. I annal fall tillfaller avgiften stats
verket.

Vid utbetalning lill kommun av eriagd felparkeringsavgift avdrages statsverkets kostnader med belopp som fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer. När lagen träder i kraft skall lagen (1960:683) om parkeringsbol upphöra all gälla. 1 fråga om överträdelse som skell före den nya lagens ikraftträdande skall dock äldre bestämmelser tillämpas.

Nuvarande lydelse

2§

Fordon får flyttas enligl denna lag om del

1. är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mot föreskrift om uppställning av fordon så all renhållning, snöröjning eller annal arbele på väg avsevärt försvåras, eller

3. med hänsyn lill sill skick, den lid under vilken det stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måste anses övergivet.

Föreslagen lydelse

Fordon får flyttas enligl denna lag om det

1. är uppställt så atl fara för trafikolycka uppslår eller hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mol föreskrift om uppställning av fordon så att renhållning, snöröjning eller annat arbete på väg avsevärt försvåras, eller

3. med hänsyn lill sill skick, den tid under vilken det stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måsle anses övergivet.

Har fördon siäUis upp i strid mot föreskrift om stannande eller parkering skaUfaU som avses i första slyckel 1 anses föreligga, om det ej är osannolikt att fara uppstår eller hinder uppkommer.

6§

När beslul om flytlning meddelats, skall polismyndigheten underrätta ägaren så snarl del kan ske.

Har fordon ställts upp lill förvaring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträflås, skall polismyndigheten ulan dröjsmål kungöra flyttningen i tidning inom orten eller på annal lämpligl sätt saml vidtaga de fortsatta undersökningar och ålgärder som kan anses påkallade föratl göra underrättelse möjlig.

Ägare av fordon som flyttats enligt denna lag är skyldig ersätta kostnaden för flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet förelig-

När beslul om flyttning meddelats, skall den myndighet som meddelal beslutet underrätta ägaren så snarl del kan ske.

Har fordon ställts upp till förvaring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas, skall den myndighet som verkstäUt flyttningen kungöra den i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt saml vidtaga de fortsatta under-sökningarochålgärdersom kan anses påkallade för atl göra underrättelse möjlig.

Ägare av fordon som flyttats enligl denna lag är skyldig ersätta kostnaden för flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet förelig-

Prop. 1975/76: 106

ger ej, när ägaren gör sannolikt, all fordonet frånhänts honom genom brott, eller när fara eller hinder som avses i 2 § 1 uppstått till fölfd av omständighet som Inte bort förutses av den som ställt upp fordonet-

ger ej, när ägaren gör sannolikt, atl fordonet frånhänts honom genom brott eller att förhållandena vid tiden för uppställningen var sådana att den icke innebar eller kunde förutses komma att innebära fara eller hinder som avses i 2 § 1. Vid beräkning av kostnaderna skall avdragas fordonels värde, om äganderätten övergått enligl 7 §.

Fordon som förvaras på särskild uppställningsplats behöver ej utlämnas, förrän kostnaderna betalats.

Kostnad, som ej ullages av ägaren, bäres av statsverket eller, om flylt-ningsbeslulel verkställts av kommunal myndighet, av kommunen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samt
liga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar
eller penningars värde (b r u 11 o i n i ä k t) avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas färvärvande och bibehållande. Alt koncern
bidrag, som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall
och inräknas i bruttointäkt hos mollagaren framgår av 43 S 3 mom.
Avdrag må icke ske för: Avdrag må Icke ske för:

den skatlskyldiges levnadskostna- den skatlskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga utgifter, der och därtill hänföriiga utgifter.

däruti inbegripet vad skatlskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning lill person i sitt hushåll;

värdei av arbete, som i den skatlskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skallskyldige själv, andre maken, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skatlskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. sludiestödslagen (1973:349);

avgift enligl lagen (1972:435) om överiaslavgifl;

belopp för vilkel arbetsgivare är

däruti inbegripet vad skatlskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning lill person i sitt hushåll;

värdei av arbete, som i den skatlskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skaltskyldige själv, andre maken, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skallskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligl 8 kap. sludiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överiaslavgifl;

belopp för vilket arbetsgivare är

Prop. 1975/76: 106 10

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-01-22

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande,och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Noriing, Lidbom, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande: statsrådet Noriing.

Proposition med förslag till lag om felparkeringsavgift m. m.

1 Inledning

Rikspolisstyrelsen och Slockholms gatunämnd har i framställningar lill Kungl. Maj:t den 18 oktober resp. den 21 januari 1971 hemställt om åtgärder för all möjliggöra en bättre kontroll av parkeringsbeslämmelsernas efterlevnad och underiätta beivrandet av parkeringsförseelser.

Inom kommunikationsdepartementet har därefier utarbetats promemorian (Ds K 1973:6) Vissa frågor om kontroll av parkeringsbestämmelsernas efterievnad.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgelts av riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt, statens trafiksäkerhetsverk, statens planverk, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Slockholms, Malmöhus saml Göteborgs och Bohus län, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Motorbranschens riksförbund, Moiororganisalionernas samarbetsdelegation. Näringslivets trafikdelegation, Svenska kommunförbundet, Svenska Irans-portarbetareförbundet, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening saml Sveriges trafikbilägares riksorganisation. Några remissinstanser har bifogat yttranden från andra myndigheter eller sammanslutningar.

2 Nuvarande ordning

2.1 Bestämmelser om stannande och uppställning

Beslämmelser som reglerar rätten att stanna och ställa upp fordon på väg finns dels i vägtrafikkungörelsen (1972:603, ändrad senast

Prop. 1975/76: 106 11

1975:882-VTK), dels i lokala trafikföreskrifter som har utfärdats med slöd av VTK. Enligt 2 § VTK räknas som parkering uppställning av fordon med eller ulan förare. Som parkering räknas dock inle uppställning under kortare tid för på- eller avstigning eller på- eller avlastning av gods.

Enligt den allmänna bestämmelsen i 70 § VTK är det förbjudet att stanna eller parkera fordon på sådan plats' eller på sådant sätt atl fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs. 1 69 S första stycket VTK anges atl fordon får stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen om det inte finns skenor på högra sidan av vägen eller det är fråga om väg med enkelriktad trafik.

1 71-74 S§ VTK räknas vissa konkreta fall upp när stannande eller parkering inte får ske.

71 § VTK föreskriver att annat fordon än sådan tvåhjulig cykel eller moped som ej har sidvagn inle får stannas eller parkeras på gångbana eller cykelbana.

Enligt 72 § VTK får fordon inle stannas eller parkeras

1. på övergångsställe eller på korsande cykelbana eller inom etl avstånd av tio meter före övergångsstället eller cykelbanan,

2. i vägkorsning eller inom etl avstånd av tio meter från korsande vägbanas närmaste ytterkant,

3. i korsning mellan väg och järnväg eller spårväg,

4. på sådant sätt att vägmärke eller trafiksignal skymmes,

5. i vägpori eller tunnel,

6. på eller i närheten av backkrön eller i kurva där siklen är skymd eller nära sådan,

7. där körbanan före vägkorsning är delad i körfält genom spärrlinje eller sä nära början av sådan linje att inkörning i rätl körfält försvåras,

8. i annal fall än som sägs under 7 längs en spärriinje, om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter och en streckad linje ej löper mellan fordonet och spärrlinjen,

9. i krypfält eller cykelfäll.

1 73 S VTK regleras uppställning vid hållplats för buss eller spårvagn. Fordon får inle parkeras på en genom vägmarkering angiven sträcka på vardera sidan om märke som anger sådan hållplats. Om markering saknas får fordon inte parkeras inom tolv meter på vardera sidan om märket. Där fordon inte fär parkeras, får det inte heller stannas annat än för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för buss- eller spårvägstrafiken.

Enligt 74 S första stycket VTK för fordon inte parkeras

1. närmare än trettio meter från plankorsning,

2. framför infart lill faslighet eller annars så atl trafik med fordon lill eller från fastigheten väsentligt försvåras,

3. på huvudleds körbana utom tättbebyggt område,

4. på körbana bredvid annat fordon som stannats längs körbanans kant än sådan tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel som saknar sidvagn,

Prop. 1975/76: 106 12

5. så att det hindrar tillträde lill annat fordon eller så atl detta inle kan föras från platsen,

6. så all fordonet med något hjul står utanför parkeringsrula eller annan vägmarkering som anger var parkering skall ske.

Bestämmelsen i 74 § 3 liilämpas enligl kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning (ändrad senast 1974:750) inle före den 1 maj 1976.

Bestämmelser om stannande och parkering finns också i 142 § VTK där det anges all fordon inle får stannas eller parkeras på motorväg eller påfartsväg eller avfartsväg till sådan väg annat än på särskilt anvisad parkeringsplats.

Enligl 144 § VTK gäller bestämmelsen i 142 § även i fråga om trafik på molortrafikled och på- och avfartsväg lill sådan led.

För polisfordon och fordon som används i väghållningsarbete finns vissa undantag från uppställningsförbuden.

Enligt 147 § och 148 § andra stycket VTK får trafiknämnd meddela vissa lokala trafikföreskrifter bl. a. om förbud all stanna eller parkera fordon. Föreskrifterna får avse viss väg eller vägsträcka eller samtliga vägar inom visst område. Genom tillkomsten av terränglrafikkungörelsen (1972:594, ändrad senast 1975:1315-TTK) har öppnats möjlighet för irafiknämnd alt meddela förbud alt stanna eller parkera fordon också utanför väg (57 § andra stycket 2 TTK). Lokal trafikföreskrift skall offentliggöras. Beslämmelser härom finns i 152 § VTK och 59 § TTK. Ulmärkning med vägmärke skall ske enligl kungörelsen(1966:270)om vägmärkenm. m.(ändradsenast 1974:101-VMK).

Med slöd av lagen (1957:259) om räll för kommun alt uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats rn. m. (omtryckt 1972:102) kan kommun beslula om avgiftsbeläggning av parkeringsplatser om det behövs för atl ordna trafiken. Lagen gäller avgifter för rätl all under begränsad tid begagna av kommunen för allmän parkering upplåten plats på gala, torg eller annan allmän plats. 1 kommunens beslut bestäms också grunderna för beräkning av avgifterna. Del ankommer på trafiknämnden att meddela de lokala trafikföreskrifter varigenom bilisterna åläggs alt eriägga parkeringsavgifl. Nämnden anger vilka parkeringsplatser som skall avgifisbeläggas och bestämmer också avgiftsbeloppen, när beslut fallats om differentierade avgifter.

2.2 Åtgärder vid parkeringsförseelser

2.2.1 Straffrättsligt beivrande

Överträdelse av de redovisade bestämmelserna i VTK eller av lokal trafikföreskrift om stannande eller parkering av fordon kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik eller hinder i trafik enligl lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (ändrad senast 1975:611 - TBL). Är gärningen inte straffbar enligl TBL, döms till böler, högst 500 kr., enligt 164 S första stycket

Prop. 1975/76: 106 13

5,9 eller 10 VTK eller 71 § 5 TTK. Har molorfordon stannats eller parkerats i slrid mol 69 § första slyckel, 71 §, 72 § 1-5 eller 7-9, 73 § eller 74 § första stycket VTK eller förbud som gäller på grund av lokal trafikföreskrift enligt VTK och är del inte utrett vem som förde fordonet, döms i stället ägaren lill slraff (subsidiärt ägaransvar). Gör omsländighelerna del sannolikl alt fordonet har frånhänls ägaren genom broll, straffas han dock inle (164 § andra slyckel VTK). Bestämmelsen om subsidiärt ägaransvar har gällt sedan utgången av år 1969. Regeln är så avfattad atl utredning måsle ske inte endasl om ägaren bestrider ansvar utan även om han endasl underiåler atl betala parkeringsbolen.

Straff för broll mol reglerna om stannande och parkering kan givetvis utdömas av domslol efler åtal. Vidare kan åklagare genom strafföreläggande i stället för atl väcka åtal förelägga den misstänkte det slraff. han anser brottet förskylla. Slutligen finns möjlighet atl förelägga den misstänkte parkeringsbol eller ordningsbot.

Parkeringsbols fö r fa randel regleras i lagen (1960:683) om parkeringsbot (omtryckt 1968:194) och parkeringsbotskungörelsen (1968:200, ändrad senast 1973:977). Förfarandet kan bara tillämpas beträffande motorfordon och endast vid förseelser mot 69 »j första stycket,' 71 §, 72 ?:; 1, 2, 4, 5 och 7, 73 ij saml 74 i; första slyckel 2. 4. 5 och 6 VTK saml mot lokala trafikföreskrifter som avses i 147 S andra stycket 7 VTK (förbud mot stannande eller parkering). Förfarandet kan numera användas i samtliga polisdistrikt. Det innebär all, när en sådan förseelse har begåtts, polisman eller kommunal irafikövervakare som avses i lagen (1964:321) om kommunal irafikövervakning (ändrad senast 1967:61) kan lämna till föraren eller fästa på fordonet en anmaning att betala parkeringsbot inom viss lid. Botens belopp fastställs av riksåklagaren inom vissa i lagen angivna gränser, lägst lOoch högsl 100 kr. Enligt riksåklagarens beslut (1968:397)om parkeringsbot utgår parkeringsbot i Stockholms polisdistrikt med 50 kr. och i övriga polisdistrikt med 35 kr. Boten betalas lill rikspolisstyrelsen och tillfaller slalen. Under den tid som har angetts i anmaningen får åtal inte ske. Betalas boten inom liden eller senare men innan stämning, stämningsansökan, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har utfärdats vidtas inga ytterligare åtgärder. Om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har hunnit utfärdas kan den som utfärdat föreläggandel förklara atl betalningen skall gälla och återkalla föreläggandel. Har parkeringsbol betalats med giltig verkan företas ingen utredning om vem som begått förseelsen utan den skyldige behåller sin anonymitet. Vid dubbelbelalning och i vissa andra fall skall parkeringsbot återbetalas. Reglerna härom finns i parkeringsbotskungörelsen.

Även ordningsbolssystemet är numera tillämpligt i hela landet. Det regleras i 48 kap. rättegångsbalken och ordningsboiskungörelsen (1968:199, ändrad senast 1974:1078). Riksåklagaren bestämmer i samråd med rikspolisstyrelsen med viss i rättegångsbalken angiven begränsning vil-

2* Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 106

Prop. 1975/76: 106 14

ka förseelser som får beivras genom föreläggande av ordningsbot. Riksåklagarens nu gällande beslut (1973:154, ändrat senast den 11 april 1975)om ordningsbot för vissa broll upptar samtliga förseelser mot beslämmelser om stannande och parkering som redovisats tidigare utom förseelse mol 70 ij, 74 § första slyckel 3 VTK, som inle träder i kraft föreden 1 maj 1976,och mot föreskrift enligl 57 § andra stycket 2 TTK. Del bördock anmärkas, alt ordningsbot i praktiken knappast lorde användas, då parkeringsbolsförfarandet är tillämpligt. Riksåklagaren bestämmer också hotens belopp. Enligt riksåklagarens beslul är ordningsboten för alla de överträdelser som kan beivras med parkeringsbol densamma som parkeringsbolen. Medan parkeringsbolssyslemel bara är tillämpligt i fråga om molorfordon, kan ordningsbolssystemet tillämpas även när det gäller olaga stannande eller parkering av andra fordon, t. ex. släpfordon och cyklar. Föreläggande av ordningsbot får utfärdas av polisman med vissa kvalifikationer i fråga om tjänsteställning eller utbildning. För all föreläggande skall få utfärdas gäller bl. a. all den misslänkle inle förnekar gärningen. Föreläggandet utfärdas till godkännande omedelbart eller inom viss tid. Har visslidangettsfårfrågaomansvarförbrottei inleprövaspånylt förrän liden har gått ut. Om godkännande skersedan stämning eller stämningsansökan har utfärdals, ärdet ogiltigt. Detsamma gällerom godkännande efler del all åklagare har utfärdat strafföreläggande, om inte åklagaren förklarar godkännandet giltigt och återkallar slrafföreläggandet. Godkänt föreläggande gäller som lagakraflvunnen dom men kan undanröjas enligl bestämmelserna i 59 kap. 5-9 §§ rättegångsbalken.

Strafföreläggande regleras i 48 kap. rättegångsbalken och straff-föreläggandekungörelsen (1970:60, ändrad senast 1975:288). Strafföreläggande innebär atl åklagaren förelägger den misslänkle lill godkännande elt bötesstraff, fastställt efter vad åklagaren anser brottet förskylla. Eftersom strafföreläggande är ett alternativ till åtal förutsätts atl åklagaren har samma beslutsunderlag som vid beslut om åtal. Detta innebär atl reglerna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen (1947:948,omtryckll969:589,ändradsenasll975:969)skall tillämpas. Formell förundersökning behöver inle ske i fråga om bölesbroti om tillräckliga skäl för åtal ändå föreligger. Sedan strafföreläggande företl brott har utfärdats får frågan om ansvar för brottet inte prövas på nytt förrän tiden för godkännande utgått. Godkänt strafföreläggande gäller som lagakraftvunnen dom men kan undanröjas enligt reglerna i 59 kap. 5-8 §§ rättegångsbalken. Om slrafföreläggandet inle godkänns, får åklagaren väcka åtal i vanlig ordning.

Vid domstol handläggs mål om parkeringsförseelser på samma säll som andra brottmål. Eftersom endasl böler ingår i straffskalan är tingsrätt domför med en lagfaren domare. Om målet handläggs av tingsnotarie skall dock nämnd delta i avgörandet. Liksom andra brottmål förutsätter mål om parkeringsförseelser i tingsrätt huvudförhandling inför rätlen.

Om parkeringsbot har tillämpats kan anmälan till körkortsregistret inte ske. När parkeringsbolssyslemel infördes undantogs emellertid från anmälan lill

Prop. 1975/76:106 15

registret inlebaraförseelsersom har beivrats genom parkeringsbot ulan samtliga motsvarande förseelser oavsett hur de beivrats i det enskilda fallet. Enligl 119 § körkortskungörelsen (1972:592, omtryckt 1975:58, ändrad senast 1975:1038 - KKK) skall således anmälan inte ske när det gäller överträdelse av 69 § första stycket, 71 §, 72 § 1,2,4,5, 7,8 eller 9 eller 73 § eller 74 § VTK och inle heller närdel gälleröverlrädelseav lokal trafikföreskrift om stannandeeller parkering.

2.2.2 Flyttning av fördon

Enligt 2S lagen (1967:420) om flytlning av fordon i vissa fall (ändrad senast 1969:728), får fordon flyttas om det

1. är uppställt så atl fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mol föreskrift om uppställning av fordon så alt renhållning, snöröjning eller annat arbele på väg avsevärt försvåras, eller

3. med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken del stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måste anses övergivet.

Beslul om flyttning meddelas av polismyndigheten. Beslul om flyttning enligl 2 § 2 och 3 kan få fattas av vägförvaltning eller kommunal myndighet i den mån regeringen bestämt del. Etl tiotal kommuner har fått sådan rätl. Flyltningsbeslul verkställs av den som har fattat beslutet. Om flyttning skall ske enligl 2 § 2 eller 3 och beslulel har meddelats av polismyndighet verkställs flyttningen dock av den som påkallat beslutet.

När elt fordon flyttas skall det i första hand ställas upp så nära den plats där del anträffades atl det lätt kan återfinnas. Om någon sådan plats inte finns tillgänglig eller om fordonet är att anse som övergivet skall det flyttas till särskild uppställningsplats. Ägaren till fordonet skall underrättas om beslut om flytlning så snart del kan ske. Om fordonet flyttats till särskild uppställningsplats skall flyttningen kungöras på visst säll. Fordonsägaren är skyldig atl belala flyttningskostnaden, om han inle gör sannolikl alt fordonet frånhänls honom genom brott eller fara eller hinder som avses i 2 i; 1 uppstått lill följd av omständighet som inte bort förutses av den som ställde upp fordonet.

2.3 Ägaransvar i trafiklagstiftningen

Av den tidigare redogörelsen framgår all ägare av fordon har ett visst ansvar för parkeringsförseelser som begås med hans fordon. Därutöver har fordons-ägareelt långt gående ansvar för all fordonet inte brukas i strid mot gällande beslämmelser. Brukas fordonet trots att del är bristfälligt utrustat eller av vissa andra anledningar inte får användas stralTas ägaren enligt 105 och 106 §§ fordonskungörelsen (1972:595, ändrad senast 1975:881 - FK)om han inle visar att han hargjort vad han kunnat förall hindra alt fordonet brukades. Liknande ansvarsbestämmelser finns, när det gäller terrängfordon, i 70 och 71 §§ TTK

Prop. 1915116: 106 16

och, i fråga om förseelser mol bilavgaskungörelsen (1972:596, ändrad senast 1975:59 - BAK), i 10 § BAK. Vidare straffas enligl 163 ij VTK ägare av fordon som har brukals i slrid mot gällande last- och viklbesiämmelserom hanej visar att förseeisen harberotl påomständighetsom han inle harkunnal rådaöver. Beträffande dessa bestämmelser gäller parallellt även elt visst ansvar för föraren. Liknande bestämmelser om ägaransvar förekommer även i bilregisterkungörelsen (1972:599, omtryckt 1973:765,ändrad senast 1975:431 -BRK).

Om fordonet ägs av staten, kommun eller juridisk person gäller särskilda beslämmelser i de nämnda författningarna om vem som skall bära ägar-ansvarel (166 S VTK, 76;; TTK, 112;? FK, 92 § BRK). 1 fråga om bilar som innehas på grund av avbetalningsköp gäller enligt 165 ij VTK, 6 ij TTK, 6 !} FK, 14 S BAK och 7 § BRK att bestämmelserna om ägare i stället skall gälla innehavaren. I 138 ij KKK och 75 ij TTK finns beslämmelser om straff för vårdnadshavare eller arbetsgivare för det fall att moped eller lerrängskoler förs av barn som inte har fyllt temlon är.

Av intresse i förevarande sammanhang är också lagen (1972:435) om överlastavgift (ändrad senast 1974:292). Enligt denna påförs ägaren av ett fordon som framförs i slrid mol bestämmelserna om vägars och fordons belastning överiaslavgifl, vars storiek är beroende av överlastens omfattning. Denna lagstiftning infördes sedan det hade visat sig inle vara möjligl alt enbart inom ramen för elt straffrättsligt sanktionssystem komma till rätta med de alll vanligare, från en rad synpunkler allvariiga förseelserna mot belastningsbestämmelserna. Det kan nu - på grundval av bl. a. uppgifter från polishåll - konstateras alt det nya påföljdssystemet i allt väsentligt synes ha motsvarat förväntningarna.

2.4 Kommunal trafikövervakning

Kontrollen av all bestämmelserna i VTK och lokala trafikföreskrifter rörande stannande och parkering av fordon efterlevs sker i första hand genom polisens försorg.

Länsstyrelse kan enligt lagen om kommunal trafikövervakning förordna alt kommun inom visst område skall ombesörja övervakning av hur föreskrifter rörande stannande och parkering av fordon eflerievs. Förutsättning för sådant beslul är dock att kommunen tar ul avgift för begagnande av allmän parkeringsplats. Övervakningen gäller all fordonsuppställning och alltså inte bara den avgiflsbelagda parkeringen. Den fullgörs av särskilt utbildad personal, trafikövervakare. Förordnande för irafikövervakare meddelas av polischefen. Personalen slår också i sin ijänslgöring under polischefens ledning. Kommunen har däremot den administrativa ledningen av personalen och brukar också tillhandahålla tjänslelokaler för trafikövervakarna. Länsslyrelsen skall då den förordnar om kommunal trafikövervakning bestämma del område inom vilket kommunen skall ombesörja trafikövervakningen och det minsta antal övervakare som behövs. Kommunal irafikövervakning finns nu anordnad i etl stort antal kommuner.

Prop. 1975/76: 106 17

3 Framställningarna

Rikspolisstyrelsen har i sin framställning anfört att den andel av totala anlalel förseelser som ledde till betalning före polisutredning ökade omedelbart efter ikraftträdandet av reglerna om subsidiärt ägaransvar den 1 januari 1970. Från och med tredje kvartalet 1970 till och med första kvartalet 1971 sjönk betalningsfrekvensen successivt.

Om del nuvarande systemet skall fungera bra förutsätts enligt rikspolisstyrelsen atl del övervägande anlalel parkeringsanmärkningar betalas utan att utredning behöver tillgripas. Om inte tillräckligt ingripande ålgärder inträder snabbi efter förseelsen frestas den misstänkte atl förhålla sig passiv och därmed i onödan belasta utredningskapaciteten.

Enligl rikspolisstyrelsens uppfattning härden utformning ansvarsbestämmelserna fick fr. o. m. den 1 januari 1970 inle medfört tillräckliga lättnader i utredningshänseende. Varje ansvarsyrkande mot ägare måste nu föregås av utredning. Utredningarna ger sällan något i sak ulan har som huvudsaklig funktion atl uppfylla de legala kraven för atl ägarens ansvar skall kunna utkrävas.

Rikspolisstyrelsen har vidtagit vissa åtgärder föratl bemästra utrednings-situationen. Sålunda förstärktes utredningsresurserna, främsl i Slockholm, där personalen efterårsskiftel 1970-1971 merän fördubblades. Vidare företogs vissa ralionaliseringsåtgärder belräffande utredningsförfarandel. Del är emellertid enligl styrelsen uppenbart atl det krävs ytteriigare åtgärder för att avhjälpa bristerna och nå en långsiktig lösning av problemet.

Rikspolisstyrelsen föreslår därför alt det införs elt strikt straffrättsligt ansvar för fordonets registrerade ägare.

Stockholms gatunämnd framhåller atl införandet av ägaransvar den 1 januari 1970 mottogs mycket positivt. Våren 1970 vidtogs en intensifiering av övervakningen för att förbättra förhållandena för distributions- och kollektivtrafiken. Under första kvartalet 1970 hade del nya ägaransvaret den effekten all fordonsförarna i högre grad respekterade parkeringsbeslämmel-serna. Därefter har emellertid konstaterats atl respekten alltmer avtrubbats. Situationen upplevs av den övervakande personalen så att endast den normalt samvetsgranne bilisten straffas vid parkeringsförseelse genom frivillig inbetalning av parkeringsbol.

Gatunämnden föreslår mol denna bakgrund ett strikt, ej slraffrällsligi, ansvar för den registrerade ägaren. Vidare föreslår gatunämnden atl avgiften för felparkering säkras genom legal panträtt i fordonet saml atl parkeringsövervakning och uppbörd av avgifter blir helt kommunala angelägenheter.

1 en ny framställning den 4 september 1975 har gatunämnden - under hänvisning till sin tidigare framställning - ånyo anhållit om all lagliga förutsättningar skapas för genomförande av elt effektivt system för beivrande av parkeringsförseelser.

Prop. 1975/76: 106 18

4 Några utländska lösningar

I Danmark gällersedan år 1972 nya reglerom "afgiftforstandsnings-og parkeringsovertras delser". Sådan avgift används vid överträdelse av lokala restriktioner rörande stannande och parkering och vid vissa andra förseelser mot parkeringsreglerna. Belalningsanmaning lämnas lill föraren eller fästs på fordonet. Föraren är i första hand belalningsskyldig men om avgiften inte betalas inom föreskriven lid, tio dagar, är ägaren skyldig all belala den efter anmaning i brev. Om betalning ändå inte inkommer tillställs den belalningsskyldige elt kravbrev. Någon delgivning sker inte. En vecka efter avsändandet av kravbrevet anmodas utmätningsmannen all mäta ul avgiften hos fordonsägaren, om betalning inle skett.

Politimesleren prövar besvär över ålagd avgift och kan också medge anstånd med betalning. Eftergift sker när ägarförhållandena inle tillräckligt klart kan utredas, när rimligt bevistvivel uppstått och när förseelsen begåtts av allvarligt rörelsehindrad person eller, i vissa fall, av läkare.

Polisen har rätt atl flytta fordon som befinner sig på område där faerd-selsloven gäller bl. a. om fordonet är uppställt i strid mol beslämmelse om stannande eller parkering. Erfarenheterna av de nya bestämmelserna anses goda. 1 Finland gäller sedan år 1970 ell förenklat förfarande för beivrande av överträdelser av fbrbud och begränsningar belräffande stannande, uppställning och parkering, s. k. parkeringsfel. Anmaningalt belala parkeringsbol lämnas till föraren eller fästs på fordonet. Kan inle detla ske, tillställs fordonets ägare en belalningsanmaning. Ansvarig för betalningen är, förutom föraren, ägaren till fordonet ellerden som enligt anmälan lill molorfordonsregistrel varaktigt övertagit besittningen av fordonet. Denne kan göra sig fri från ansvar bara om han gör sannolikl all fordonet, när förseelsen begicks, olovligen brukades av föraren, eller påvisar all han lill följd av att han tillhör diplomalkåreneller av annan liknande anledning inle är skyldig alt svara för boten.

Eriäggs inte boten inom en vecka höjs beloppet med hälften. Polischefen, som är parkeringsövervakare, skall då i denna egenskap meddela fordonets ägare ett föreläggande alt inom ytterligare en vecka från delgivning betala den förhöjda boten. Om betalning inte sker i enlighet med föreläggandet, kan ulsökning ske omedelbart. Parkeringsövervakare kan föriänga betalningstiden om tvingande skäl föreligger.

Parkeringsövervakaren skall pröva protest mot belalningsanmaning, föreläggande att belala parkeringsbot eller förhöjning av parkeringsbolen. Protest skall inges inom betalningstiden. Om protest inges senare kan den ändå prövas om särskilda skäl till förseningen förelegat. Den som är missnöjd med parkeringsövervakarens beslul kan besvära sig hos länsslyrelsen. Mot länsstyrelsens beslul får talan ej föras. Även om besvär anförs över parkeringsövervakarens beslul måsle betalning ske om inte boten skall förhöjas

Prop. 1975/76:106 19

eller las ut genom utmätning. Besvären avvisas om klaganden inte visar att han fullgjort betalningsskyldigheten.

Om kommunal irafikövervakning är anordnad utses en kommunal tjänsteman till parkeringsövervakare. Denne står emellertid under ledning och tillsyn av polischefen.

Enligt finsk lag kan felparkeral fordon flyttas genom parkeringsövervakarens försorg. Avgifterna för bilflylt ning las ut på samma sätt som parkeringsbolen.

Erfarenheterna visar atl 60-70 % av parkeringsböterna betalas omedelbart och atl ytteriigare omkring 30 % betalas efter föreläggande. Erfarenheterna av det nya systemet anses goda och vägande anmärkningar har inte framförts sedan systemet tagits i bruk.

1 Norge finns två delvis gemensamma system för beivrande av parkeringsförseelser. Det ena avser överträdelse av avgiftsbelagd parkering. Sanktionen är en lilläggsavgift om 30 kr. Det andra systemet avser övriga parkeringsförseelser. Dessa medför en gebyr om 50 kr. Belalningsanmaning lämnas lill föraren eller fästs på fordonet. Om betalning inle sker inom föreskriven lid höjs beloppet, i fråga om lilläggsavgift till 50 kr. och beträffande gebyr med 50 %. Ägaren underrättas om förhöjning med rekommenderat brev. Om betalning ändå inte sker kan fordonet tas som säkerhet och eventuellt säljas till täckande av tilläggsavgiften eller gebyren. Rätl finns också alt utmäta beloppet hos den som begått förseelsen eller den registrerade ägaren till fordonet.

Möjlighet finnsallpåkalla rättsligprövningav såväl lilläggsavgift som gebyr. Betalningsskyldigheten påverkas dock inte av klagan

Avgiftsparkering administreras och kontrolleras av kommun men polisen skall godkänna var avgiftsparkering får användas.

Gebyr föreläggs av polisen. Kommun kan få rätt alt använda gebyr. Polisen har i så fall överinseendet.

Polisen kan kräva atl fordon flyttas eller, om nödvändigt, flytta eller ta i förvar fordon bl.a. om det är uppställt i strid mot bestämmelse i veg-irafikloven eller som meddelats med slöd av denna. 1 fråga om förfarande och ansvar för kostnader liknar reglerna de svenska.

5 Promemorian 5.1 Inledning

1 promemorian erinras om att frågan om ägaransvar för parkeringsförseelser behandlades av parkeringskommilién i dess belänkande(SOU 1968:18)

Prop. 1975/76: 106 20

Parkering. Belänkandet lades till grund förden propositiond 969:140)som ledde till de från och med år 1970 gällande reglerna om subsidiärt ägaransvar. Det anförs vidare atl elt av skälen lill all i propositionen inte förordades det av kommiltén föreslagna strikta ägaransvaret för parkeringsförseelser var atl del tidigare bilregistret var i hög grad missvisande. 1 propositionen förutskickades dock atl frågan kunde komma i ett annal läge sedan ell nytt förbättrat bilregister hade införts och tillämpats någon tid. Dessa förutsättningar för omprövning anses nu föreligga.

5.2 Avkriminalisering och strikt ägaransvar

I promemorian uttalas alt de förväntningar som ställdes pådel år 1970 införda systemet inle har infriats. Del främsta skälet anses vara all respekten för systemet inte har ökal i och med införandet av subsidiärt ägaransvar. Underiålenhet atl betala eller höra av sig till polisen har på grund av bristande utredningsresurser först efter lång lid medfört reaktion från myndigheternas sida. De felande har också varil medvetna om dessa brister, vilka har medfört att etl förnekande av gärningen i många fall på grund av bevissvårigheler och polisens arbetsbelastning lett till atl ärendet avskrivits.

1 promemorian framhålls att parkeringsförseelserna knappast uppfattas som broll i egentlig mening. De har i princip inte heller någon betydelse för körkorlsinnehavet. Sanktionen för överträdelse av parkeringsbestämmelser bör därför få formen av en avgift som inte har sträffrättslig karaktär.

Del mest effektiva sättet alt uppnå en bättre efterievnad av parkeringsbestämmelserna lorde enligl promemorian vara införandet av ett strikt ägaransvar. Regelmässigt är det också ägaren eller en denne närstående person som för bilen. Ägaren har då möjlighet atl utkräva eriagd felparkeringsavgift av den som fått disponera fordonet. Om sanktionen får formen av en avgift kan inle heller resas principiella invändningar mol en regressrätt. Leasingföretagen lorde också ha möjlighet att i avtal säkerställa sig för de ekonomiska följderna av kundernas agerande.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att sanktionen för parke-ringsöverlrädelser får formen av en avgift, förslagsvis kallad felparkeringsavgift, och att fordonets registrerade ägare görs strikt ansvarig för avgiften.

5.3 Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning

I promemorian anförs att en ovillkorlig betalningsskyldighet oberoende av invändning är en förutsättning för elt effektivt sanktionssystem. I annat fall kommer förfarandet att fördröjas genom obefogade beslridanden i förhalningssyfte. En sådan betalningsskyldighet kan inte heller anses orimlig med tanke på atl avgiften uppgår till ett förhållandevis ringa belopp. Om parkeringsanmärkningen vid senare prövning visar sig ha varit felaktig, kan återbetalning ske.

Prop. I915fl6: 106 21

Del framhålls i promemorian all man i vissa länder tillämpar ett system innebärande alt avgiften i något skede av förfarandet höjs. En sådan förhöjning kan motiveras dels som etl påtryckningsmedel mot den belalningsskyldige för att få denne alt belala inom förelagd lid, dels som en ersättning lill myndigheterna för de extrautgifter som uppkommer genom påminnelse-, delgivnings- och indrivningsåtgärder. En förhöjning anses kunna ulgå med enhetligt belopp ulan hänsyn till orsaken lill fördröjningen. Möjlighet bör dock enligl promemorian finnas för beslut att förhöjning i vissa fall ej skall utgå.

1 promemorian föreslås på grundval av nu redovisade överväganden all betalningsskyldighet skall inträda för felparkeringsavgift oberoende av om betalningsskyldighet bestrids. Vidare bör enligl promemorian övervägas om felparkeringsavgiflen i något skede av förfarandet bör höjas om betalning ej sker inom förelagd tid.

5.4 Rättelse och bestridande m. m.

I promemorian anges alt del är nödvändigt alt utforma enkla och praktiska tillvägagångssätt för atl framföra invändningar mot ålagd felparkeringsavgift.

Den enklaste formen - i promemorian kallad rättelse - innebär att föraren omedelbart uppsöker prövande myndighet och anger varför han inle kan godta anmärkningen. Ofta kan invändningen omedelbart prövas. Detla förfarande bör endast användas i enklare fall som kan avgöras snabbi. Ett beslut om rättelse bör enligt promemorian få formen atl parkeringsanmärkningen ålerkallas och besked därom lämnas till den myndighet som skall uppbära betalning.

Om begäran om rättelse inte bifalls eller om sådan begäran inte framställs, måste möjlighet lill rättslig prövning finnas. Den kan då utformas på så sätt att den som ålagts betalningsskyldighet genom en hänvändelse - i promemorian kallad bestridande- till myndighet kan fö betalningsskyldigheten prövad. Prövning av bestridande föreslås ankomma på polismyndighet, varvid behörighel atl fatta beslut bör tillkomma den som innehar eller uppehåller Ijänsl som polisöverintendenl, polisintendent, polissekreterare el ler polis- eller kriminalkommissarie (jämför förordningen (1975:986) om handläggning av vissa polischefsuppgifter). Prövningen bör, anförs del, ske med lillämpning av vanliga bevisvärderingsregler och utmynna i ell beslul, som kan överklagas lill tingsrätt och vidare lill hovrätt. Någon fullföljd från hovrätt bör enligt promemorian ej tillåtas.

Såväl för begäran om rättelse som för bestridande bör enligl promemorian gälla atl framställning i princip ej kan göras sedan det har bli vil möjligt all överlämna ärendet för indrivning.

1 promemorian anförs att behov kan finnas av en möjlighet all även efler utgången av betalningsfristen få betalningsskyldigheten prövad. Om

3* Riksdagen 1976. I saml. Nr 106

Prop. 1975/76: 106 22

begäran om rättelse eller bestridande inte tidigare förekommit beträffande avgiften bör ansökan om återupptagande kunna göras. En förutsättning för bifall lill ansökan äremellertid, enligt promemorian, alt förseningen ej har orsakals av den klagande. Ansökan om återupptagande bör göras så fort del blivil möjligt och senast inom sex månader från del att kronofogdemyndighet riktal krav mot den belalningsskyldige. Prövningen bör gestalta sig på samma sätt som om den skett efter bestridande.

1 promemorian föreslås således atl parkeringsanmärkning skall kunna bemötas dels - inom betalningsfristen -genom begäran om rättelse eller genom bestridande, dels - sedan betalningsskyldighet inträtt - genom ansökan om återupptagande.

5.5 Det administrativa systemet

Det inledande skedet av förfarandet bör enligt promemorian kunna gestalla sig ungefär som i det nuvarande parkeringsbotssystemet. Parkeringsanmärkningen bör emellertid kompletteras med uppgifter om vilken myndighet som upptar fråga om rättelse och bestridande. Anledning atl ändra nuvarande betalningsfrist - åtta dagar - anses inte föreligga.

Om betalning inte inflyter inom den i parkeringsanmärkningen föreskrivna tiden bör enligl promemorian ägaransvaret aktualiseras genom att den i bilregistret antecknade ägaren tillställs en kopia av anmärkningen med erinran om ägaransvaret och uppmaning alt betala avgiften inom en viss kortare tid. Om betalning ändå inte sker förordas del i promemorian alt ägaren i rekommenderat brev med mottagningsbevis åläggs att inom tio dagar från mottagandet eriägga betalning vid äventyr att ärendet överiämnas för indrivning. Skulle brevet inte bli avhämtal, föreslås atl åläggandel sänds ul på nytt i vanligt brev och anses mottaget dagen efter avsändandet. Om detta brev återkommer med anteckning av postljänsteman om obeställbar-het, anses vanliga delgivnings- och efterspaningsåtgärder få vidtagas.

Prövning av rättelse bor enligt promemorian ankomma på lokal polisenhet, vaktkontor eller motsvarande, medan prövning av bestridande - som jag nyss har angett - bör tillkomma polisbefäl med juridisk utbildning.

Inbetalning av avgift föreslås ske till rikspolisstyrelsen på samma sätt som nu sker med parkeringsbol. Om betalning ej sker, avses rikspolisstyrelsen skola överiämna indrivningen till kronofogdemyndighet som skall handlägga indrivningen i huvudsak på samma säll som nu gäller beträffande böter. Förvandling av felparkeringsavgift enligt lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff (ändrad senast 1974:386) anses av naluriiga skäl inte kunna komma i fråga.

5.6 Kommunal trafikövervakning

1 promemorian har, under hänvisning till att systemels effektivitet inte påverkas av om irafikövervakningen är kommunal eller statlig, inte tagits

Prop. 1975/76: 106 23

ställning lill frågan om staten eller kommunen bör ha överinseendet över parkeringsövervakningen och inle heller till frågan om avgifterna helt eller till någon del bör tillfalla vederbörande kommun.

5.7 Panträtt och flyttning av fordon

1 promemorian anförs beträffande Stockholms gatunämnds hemställan om införande av legal panträtt i felparkeral fordon till säkerhet för felparkeringsavgift alt det kan ifrågasättas om kostnaderna för att på elt effektivt sätt få lag på de fordon som skall bli föremål för panträtt står i rimlig proportion till resultatet. Vidare påpekas atl sådan panträtt, ett slags självpanträtt, är tämligen okänd för det svenska rättssystemet. Den huvudsakliga effekten av en panträtt som den föreslagna får enligt promemorian anses ligga i det hot som panträtten innebär. En effekt liknande denna lorde emellertid, framhålls det, kunna uppnås genom tillämpning av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. 1 promemorian ifrågasätts om inte flyttning redan nu borde kunna ske i betydligt fler fall på den grund att fordonet är uppställt så atl fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken. Nackdelarna med de nuvarande bestämmelserna anses emellertid bli alltmer märkbara efterhand som trafiken växer. Enligl promemorian lorde del med hänsyn till utvecklingen framstå som mera naturligt att utgå från att ett feluppställt fordon utgör en fara för trafiksäkerheten eller etl hinder i trafiken.

1 promemorian föreslås därför alt fiyttning av fordon får ske om fordonet 'är uppställt i strid mol VTK eller lokal trafikföreskrift och förhållandena ej är sådana alt uppställningen inte innebär fara för trafikolycka eller hinder för trafiken. Panträtt till säkerhet för felparkeringsavgift anses däremot ej lämplig.

5.8 Avgiftsdifferentiering

I promemorian anförs atl större differentiering av felparkeringssanktionen bör kunna ske även inom etl och samma polisdistrikt. Felparkeringsavgiflen kan t. ex. vara högre i de cenirala delarna av en stad där trängseln är stor och en felaktig uppställning orsakar allvarliga ölägenheter och lägre i ytterområden och på landsbygden. En differentiering anses också vara motiverad av att etl högre belopp krävs för alt den återhållande effekten skall vara tillräcklig när parkeringsulrymmena är begränsade och avgiften för uppställning i parkeringshus o. d. relalivi sett är högre.

5.9 Vissa andra frågor

5.9.1 Regislreringsfrågor

Om den i bilregistret antecknade ägaren inte är faktisk ägare och detla beror på felaktig registerföring, skall enligt promemorian ansvaret för fel-

Prop. 1915116: 106 24

parkeringsavgift inle vila på den i registret upptagne. När felaktighet har konstaterats bör,ansesdel,ansvarel undanröjaseflerrältelseav registeruppgiften. I samband med ägarskifte kan problem uppslå om både köpare och säljare underiåler att göra anmälan. Elt ansvar för den registrerade ägaren ökar emellertid dennes inlresseav all anmälaöveriålelsen,och del strikta ansvarel för säljaren kan enligl promemorian inle anses otillböriigl i en sådan situation.

När det gäller utlandsregislrerade bilar anses problemet vara ganska litet i förhållande till svårigheterna all bemästra den inhemska situationen. Det torde därför inte medföra alltför slora olägenheter all nu inle la upp frågan om parkeringsförseelser begångna av ulländska turister.

5.9.2 Lagkonkurrens

Enligt 167 5 VTK skall inte dömas lill straff för förseelse mot kungörelsen om gärningen är belagd med straff enligl brottsbalken eller TBL. Motsvarande bör enligt promemorian gälla även om sanktionen för felparkering förändras lill en avgift. Om ansvar för vårdslöshet i trafik eller hinder i trafik enligt 1 eller 2 § TBL ifrågasätts, antas parkeringsanmärkning som regel ej ha utfärdats. Har del emellertid skett bör förfarandet avbrytas, när frågan om straffansvar las upp. Om den felparkerande fälls lill ansvar anses parkeringsanmärkning och betalningsåläggande böra förfalla. Om avgiften undantagsvis har eriagts bör den återbetalas. Om ansvarstalan ogillas bör, enligt promemorian, domstolen ålägga felparkeringsavgift.

5.9.3 Delgivningsfrågor m. m.

1 promemorian framhålls atl delgivning normall sker enligl bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428, ändrad senast 1972:725). Ordinär delgivning enligl delgivningslagen sker genom att den delgivne till myndigheten återställer etl delgivningserkännande. Särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning sker genom personligt överiämnande av handlingen till den som söks för delgivning genom tjänsteman. 1 vissa fall kan delgivning ske även med andra än den som söks för delgivning (s. k. sur-rogatdelgivning).

Sanktionssyslemet bör enligl promemorian utformas på ett sådant sätt att man med tillräcklig grad av säkerhet kan räkna med atl åläggande av felparkeringsavgift kommer fordonsägaren tillhanda. Lättnader i delgiv-ningslvångei anses av flera skäl böra ske. Dels kan det endast sällan inträffa atl den till vilken etl åläggande riktas är omedveten om del pågående förfarandet, dels rör det sig om - i de enskilda fallen - bagalellartade överträdelser och små belopp. Några biföljder av åläggandet förekommer inte. Slutligen får den som ålagts atl betala felparkeringsavgift senast i samband med exekutionen vetskap om den ålagda avgiften och kan då ansöka om

Prop. 1975/76: 106 25

återupptagande.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian det syslem som jag tidigare har redovisat och som innebär atl betalningsåläggande tillställs bilens ägare i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Om brevet inte avhämlas bör del följas av ell vanligt lösbrev som anses mottaget dagen efler avsändandet. Om detta återkommer med anteckning av postljänsteman om obeslällbarhel får vanliga delgivnings-och efterspaningsåtgärder vidtas. Dessa fall anlas emellertid i promemorian bli ovanliga med hänsyn lill till-föriillighelen i bilregistrets adressuppgifter. Belalningsanmaning anses inle behöva tillställas ägare eller förare på annal säll än genom vanligt lösbrev.

1 promemorian uttalas atl det är naturiigt all ägaren då han får en belalningsanmaning invänder alt betalningsskyldigheten åvilar annan person som förare. En lösning kan vara atl den uppgivne föraren då för en belalningsanmaning med viss betalningsfrist. Om betalning inte inflyter, åläggs ägaren betalningsskyldighet. Det framhålls dock i promemorian atl detta innebär en fördröjning av förfarandet och all föraren redan genom parkeringsanmärkningen fått en belalningsanmaning som inle lett lill betalning.

5.9.4 Exekutionen

1 promemorian erinras om all böter som åläggs genom domstols dom, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utkrävs via rättsväsendets informationssystem. Bötesbeloppen registreras maskinellt hos rikspolisstyrelsen, som upprättar saköreslängd. Denna sänds via länsstyrelse till kronofogdemyndighet för indrivning. Indrivning av felparkeringsavgift föreslås följa samma adminislraliva rutin.

Genom atl kronofogdemyndigheterna sammanför flera samtidigt föreliggande ärenden mot samma person anses effekten av myndighetens arbele bli bättre. Belastningen på de exekutiva myndigheterna bör därför inte bli så slor som anlalel ärenden skulle kunna tyda på.

I promemorian påpekas, alt förvandling av felparkeringsavgift till fängelse på det sätt som nu kan ske med böler enligt lagen om verkställighet av bötesstraff naluriigtvis inte kan ske. Däremot anses de i utsökningslagen medgivna indrivningsformerna böra kunna tillämpas. Enligl bestämmelserna i införsellagen (1968:621, ändrad senast 1975:1265) kan införsel ske för bl. a. böter, skaller och vissa allmänna avgifter. Del förefaller enligt promemorian rimligt alt införsel får ske även för felparkeringsavgift.

6 Remissyttrandena

Förslagen om avkriminalisering av parkeringsförseelserna och om strikt ägaransvar för felparkeringsavgift har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av så gott som samtliga remissinstanser, däribland statens traflksäkerhetsverk. Näringslivets trafikdelegation och Svenska transportarbeta-

Prop. 1975/76: 106 26

reförbundei. Riksåklagaren har anfört att det synes nödvändigt att införa etl helt strikt ägaransvar. Göta hovrätt har funnit del föreslagna systemet vara en framkomlig väg för att komma till rätta med parkeringsöverträdelserna. Såvitt angår frågan om strikt ansvar har dock Motorbranschens riksförbund och Motororganisalionernas samarbetsdelegation avslyrkl förslaget och för sin del förordal en omarbetning av nu gällande reglerom subsidiärt ägaransvar. Riksförbundet har pekat på atl reglerna kan medföra att ägaren av praktiska skäl betalar avgiften även om han objektivt setl inle är skyldig att göra del. Samarbelsdelegationen har ansett det ej acceptabelt alt flytta över skyldigheten att uppspåra föraren från polisen lill ägaren.

Promemorians förslag om betalningsskyldighet oberoende av bestridande har .godtagits av samtliga remissinstanser.

Riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län saml Stockholms kommun har tillstyrkt all f e 1 p a r k e r i n g s a v g i f t e n i något skede höjs för atl stimulera till tidigare betalning. Göta hovrätt har avstyrkt att sådan förhöjning införs förrän det föreslagna systemet prövats. Därvid har hovrätten anfört att systemet kompliceras av en sådan regel eftersom den måste förses med begränsande undantag.

När det gäller sättet lör delgivning av parkeringsanmärkning har promemorians förslag i allt väsentligt lämnats ulan erinran. Länsstyrelsen i Malmöhus län har dock anfört alt det inle är nödvändigt att tillställa ägaren någon underrättelse om parkeringsanmärkningen innan han delges betalningsåläggande. Rikspolisstyrelsen har ansett omgången med rekommenderat brev onödig. Göteborgs kommun har förordal att parkerings-anmärkningen i slällel läggs till grund för ansökan om belalningsföreläggande.

Huvuddelen av remissinsianserna har ej haft någon erinran mol promemorians förslag om möjligheter till rättelse och bestridande. Slockholms kommun har emellertid föreslagit all klagan över parkeringsanmärkning prövas av kommunalt organ. Göteborgs kommun har anfört all önskemålen tillgodoses genom det av kommunen föreslagna förfarandet med betalningsföreläggande. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt och länsåklagaren i Uppsala län har förordat atl talan mot polismyndighets beslut i anledning av bestridande fullföljs i administrativ ordning.

1 promemorian har anförls att en kommunalisering av sanktionssyslemet lorde sakna betydelse för dess effektivitet. Någon ställning har därför inte tagits lill frågan. Flertalet remissinstanser har lämnal uttalandena utan erinran. Länsstyrelsen I Slockholms län, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner samt Svenska kommunförbundet har givit sitt stöd åt tanken atl felparkeringsavgift skall tillfalla vederbörande kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms och Göteborgs kommuner samt kommunförbundet har dessuiom förordat att kommunerna får huvudmannaskapet för parkeringsövervakningen. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län har ansett atl skäl inie föreligger atl ändra nuvarande ordning.

Prop. 1975/76: 106 27

Flertalet remissinstanser har avstyrkt alt en legal panträtt i fordon ■ tillskapas för all trygga exekutionen av felparkeringsavgift. Sådan panträtt har dock tillstyrkts av byggnadsstyrelsen och Stockholms kommun.

Så gott som samtliga remissinstanser har däremot ansett att en utvidgning av rätten att flytta fordon vore värdefull för atl motverka felparkeringar. Endasl Motororganisationernas samarbetsdelegation har motsatt sig en sådan utvidgning och därvid förklarat sig anse att nu gällande regler är tillräckliga.

Riksåklagaren, rikspolisstyrelsen och Göteborgs kommun har - främst av praktiska skäl - inte velat biträda förslaget atl fe I pa r k e r i n gs-avgiften differentieras inom elt och samma distrikt, varemot trafiksäkerhetsverkei tillstyrkt differentiering med hänsyn lill om parkering skett i strid mot stannandeförbud eller parkeringsförbud.

7 Utvecklingen efter departementspromemorian 7.1 Inledning

Sedan promemorian utarbetades har bilden i vissa hänseenden förändrats beroende på de särskilda resurskrävande insatser som har gjorts för atl komma till rätta med problemen. Inom departementet har ulvecklingen kartlagts i den omfattning som har bedömts erforderiig för att få en bild av läget. Intresset har därvid främsl inriktats på storstadsområdena vars problem på etl markant sätt dominerar bilden. Exempelvis utfärdades 1974 i Slockholms polisdistrikt 37,61 "u av samtliga i rikel utfärdade parkeringsanmärkningar. Molsvarande siffror är för Göteborg 15,20 "n och för Malmö 9,04 ",, medan återstående polisdistrikt svarade för 38,15 %.

En sammanställning över antalet utfärdade parkeringsanmärkningar och betalningsfrekvens bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga.

1.1 Parkeringsbotsrutinen

1 prop. 1969:140 påpekade jag atl belalningsfrekvensen inom parkeringsbotsrutinen - räknad som den andel av utfärdade (minus återkallade) parkeringsanmärkningar som har lett till betalning inom loppet av kalenderkvartalet efler det då anmärkning utfärdats - hade sjunkit kraftigt under loppet av år 1968 och första halvåret 1969 i landet som helhel. Betalningsfrekvensen hade första kvartalet 1969 gått ned till 66,4 %. Mot denna bakgrund utarbetades propositionens förslag om införande av ett subsidiärt ägaransvar för parkeringsförseelser. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1970 och medförde en tillfällig förbättring genom atl belalningsfrekvensen, som fjärde kvartalet 1969 hade sjunkit till 59,4 %, under första kvartalet 1970 steg lill 66,1 %. Den sjönk emellertid snabbt igen och var under återstoden av år 1970 obetydligt högre än 60 %. Fram lill och

Prop. 1975/76: 106 28

med tredje kvartalet 1972 låg den sedan på en nivå under 60 % (56,2 % under andra kvartalet 1972). Sedan rikspolisstyrelsen från årsskiftet 1970-71 genomfört vissa rationaliseringar i handläggningsrulinerna och gjort resurskrävande insalser föratl komma till rätta med problemen, började belalningsfrekvensen åter stiga under fjärde kvartalet 1972. Den tycks nu ha stabiliserat sig på en nivå omkring 70 % (70,3 % andra kvartalet 1975) eller endasl obetydligt över 1969 års nivå.

Särskilt kritisk var situationen i St oc k h o 1 m, där belalningsfrekvensen första kvartalet 1969 var endasl 52.4 %. Trots de regler om subsidiärt ägaransvar som infördes den 1 januari 1970 hade vid utgången av år 1970 betalningsfrekvensen gått ned lill 43,7 %. Från årsskiftet 1970-71 genomfördes i Slockholm en kraftig förstärkning av personalen i polisdistriktets parke-ringskonlor. Förstärkningen innebar att personalstyrkan ökades från ca 40 årsarbetskrafter till omkring 100 åi-sarbetskrafter. Vidare genomfördes rationaliseringar i utredningsförfarandel. Bakgrunden lill dessa förändringar var den oroande ulvecklingen beträffande betalningarna inom parkeringsbotsrutinen som hade iakttagits. Förstärkningsålgärderna tycks ha fått effekt på betalningsfrekvensen försl under tredje kvartalet 1972 då den för första gången steg över 45 % (45,1 %). En viss ytteriigare successiv ökning har sedan skett men ännu tre år senare - andra kvartalet 1975 - ligger betalningsfrekvensen fortfarande på en nivå (ca 60 %) som är helt otillfredsställande även om den är något högre än vid del lillfälle i början av år 1969 då särskilda ålgärder ansågs påkallade.

Även när del gäller Göteborgs polisdistrikt har förstärkningsåtgärder vidtagits. Omfattningen och effekten av dessa är dock inle lika lätt alt utröna. Från rikspolisstyrelsen har uppgetls att man vid flera tillfällen tillfört polisdistriktet ytteriigare personal när betalningsfrekvensen har sjunkit. När situationen sedan blivil bättre har personalen kunnat omdisponeras för andra uppgifler. Man har också mot bakgrund av erfarenheter från Stockholms polisdistrikt kunnat sälta in förstärkningarna på ell tidigare stadium.

1 fräga om övriga polisdistrikt låter sig några uppskattningar inte göras. Att ulvecklingen på olika håll varil likartad den i Stockholm och Göteborg visas av de ovan angivna siffrorna för landel som helhel. Självklart har situationen även utanför storstadsområdena inneburit påfrestningar, särskilt som möjligheten atl möta svårigheterna med rationaliseringar - beroende på enheternas mindre storiek - ofla varit begränsad.

7.3 Strafförelägganderutinen

I de fall då betalning inte sker inom parkeringsbotssystemet, utreds parkeringsförseelsen genom polisens försorg i form av förundersökning. Ärendet redovisas sedan till åklagare, som - om förutsättningar föreligger - utfärdar strafföreläggande.

För landet som helhet gäller att totala antalet inom åklagarvä-

Prop. 1975/76: 106 29

sendel årligen utfärdade strafförelägganden har ökal från något under 190 000

år 1971 till ca 230 000 år 1974. Del har inle varil möjligl all i detalj undersöka

hur stor andel av strafföreläggandena som avser parkeringsförseelser men

tillgängliga uppgifter ger vid handen atl den är omkring hälften. Detla in-

iiebär alt anlalel strafförelägganden för parkeringsförseelser har ökal med

ca 20 % under den senaste fyraårsperioden och för år 1974 sannolikt uppgick

lill bortåt 115 000.

Inom Slockholms åklagardistrikt, där problemen varit mest

markerade, utfärdades 1970 totalt omkring 22 600 strafförelägganden, varav

10 400 avsåg parkeringsförseelser. Därefter har ulvecklingen fortgått på det

säll som framgår av följande uppställning.

Ar Antal strafförelägganden

Totalt Avseende parkeringsförseelser

1971 42 800 35 200

1972 58 774 46 319

1973 71921 46 121

1974 84 888 57 786

Ökningen av antalet strafförelägganden på grund av parkeringsförseelser har alltså i Slockholm varil ännu kraftigare än i landel i övrigi. För den senaste fyraårsperioden har antalet näslan sexdubblals. Av del totala anlalel strafförelägganden utgör de som avser parkeringsförseelser numera nästan 70 96. Den angivna ulvecklingen torde kunna ses som elt resultat av de personalförstärkningar som har skett inom polisdistriktet och som har lett lill atl elt slörre anlal fall kunnat utredas.

Av utfärdade strafförelägganden godkänns 70 å 80 96. Så gott som alla ej godkända strafförelägganden fullföljs genom åtal.

1 Göteborgs åklagardistrikt utfärdas årligen omkring 26000 strafförelägganden, varav ca 15 000 avser parkeringsförseelser. Även i Göteborg fullföljs i stort sett alla inte godkända strafförelägganden till åtal.

Såsom framgår av siffrorna för landel som helhel kan man för ö v r i g a åklagardistrikt räkna med alt ulvecklingen - liksom i fråga om parkeringsbolsförfarandet - varit i princip likartad den i Stockholm och Göteborg.

7.4 Domstolsförfarandet

Problemet med parkeringsförseelser kan när del gäller domstolsväsendet statistiskt bäst klariäggas i fråga om Slockholms tingsrätt. Då tingsrätten vid årsskiftet 1969-1970 fick sin nuvarande organisation, sammanfördes samtliga s. k. böiesmål till en särskild bölesenhet inom nittonde avdelningen. Målutvecklingen på enheten framgår av följande labell.

''' Inkomna mål

1970 7 078

1971 7212

1972 16 305

1973 13 188

1974 11469

Prop. 1975/76: 106 30

Alt antalet mål, som redovisas som inkomna, har sjunkit de senaste åren innebär inte att måltillslrömningen minskat. Förklaringen ligger i atl många stämningsansökningar avser tilltalade mot vilka åtal redan har väckts men ej hunnit prövas. 1 sådana fall registreras den nya stämningsansökan under det tidigare målet, varför statistiken blir missvisande. Enligt uppgift från tingsrätten kan man även fortsättningsvis under överskådlig lid räkna med atl det kommer in 1 200-1 400 mål per månad till enheten. Av målen har under de senasle åren ungefär två tredjedelar rört parkeringsförseelser.

Den kraftigt ökade måltillslrömningen har lett lill alt bötesenheten fått förstärkas på personalsidan. Sedan enheten tillkom har antalet handläggare mångdubblats.

8 Föredraganden
8.1 Inledning

Bestämmelser som reglerar rätten att stanna och parkera fordon på väg finns dels i vägtrafikkungörelsen (1972:603, ändrad senast 1975:882 - VTK), dels i lokala trafikföreskrifter som har utfärdats med stöd av VTK. Enligt den allmänna bestämmelsen i 70 § VTK är det förbjudet alt stanna eller parkera fordon på sådan plats eller på sådant sätt atl fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs. 1 69 § första stycket och 71-74 §§ VTK anges vidare vissa konkreta fall där stannande eller parkering inle får ske. 1 fråga om stannande och parkering utanför väg gäller terränglrafikkungörelsen (1972:594, ändrad senast 1975:1315-TTK).

Överträdelse av parkeringsbeslämmelserna kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik eller hinder i trafik enligl lagen (1951:649) om slraff för vissa trafikbrott (ändrad senast 1975:611 - TBL). Är gärningen inte straffbar enligl TBL, döms till böter, högst 500 kr., enligt 164 5; första stycket 5,

9 eller 10 VTK. Har motorfordon stannats eller parkerats i strid mot vissa
av bestämmelserna och är det inle utrett vem som förde fordonet, döms
i stället ägaren till slraff (subsidiärt ägaransvar). Gör omständigheterna
det sannolikt alt fordonet har frånhänls ägaren genom brott, straffas han
dock inle (164 § andra stycket VTK). Bestämmelsen om subsidiärt ägar
ansvar har gällt sedan ingångenavår 1970.

Slraff för brott mol reglerna om stannande och parkering kan utdömas av domstol efter åtal. Vidare kan åklagare i stället för att väcka åtal genom strafföreläggande förelägga den misstänkte det straff han anser brottet förskylla. Slutligen finns möjlighet all anmana den misslänkle alt betala parkeringsbot eller förelägga honom ordningsbot. Parkeringsbot är den vanligaste påföljden. Anmaning att betala sådan meddelas av polisman eller kommunal trafikvakt. Ordningsbot får föreläggas endast av polisman med viss ulbildning eller tjänsteställning.

Enligl lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall (ändrad senast 1969:728), kan fordon flyttas bl.a. om det är uppställt så att fara för trafikolycka uppslår eller betydande hinder uppkommer i trafiken.

Prop. 1975/76:106 31

I prop. 1969:140 med förslag till kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951:648), m. m. påpekade jag - som en bakgrund till förslaget om subsidiärt ägareansvar - alt bilismens kraftiga expansion hade medfört atl långt gående begränsningar i möjlighelerna alt parkera fordon hade blivit nödvändiga. Denna utveckling har fortsatt under liden därefter. Möjlighelerna atl förverkliga trafik- och bebyggelsepoliliska målsättningar är i hög grad beroende av effektiviteten i systemet för beivrande av parkeringsöverträdelser. 1 detta sammanhang vill jag peka på de uttalanden som har gjorts av kommittén (K 1971:01) för utredning om kollektivtrafik i tätorter. För alt förbättra förhållandena för den kollektiva trafiken krävs sålunda effektiva styrmedel med avseende på framkomlighet och irafikav-veckling. Liknande önskemål gör sig också gällande i fråga om distribu-tionslrafiken. Slutligen pågår elt angelägel trafik- och bebyggelsesanerings-arbete i de centrala delarna av särskilt de största kommunerna. Detta arbete är också till stor del beroende av en väl fungerande parkeringsreglering.

Mot denna bakgrund vill jag nu ta upp frågan om en reform av sanktionssystemet beträffande överträdelser av föreskrifter om stannande och parkering. Såvitt gäller slopande av parkeringsbolen har jag samrått med chefen för justitiedepartementet.

Rikspolisstyrelsen och Stockholms gatunämnd har begärt särskilda åtgärder för att komma till rätta med parkeringsproblemen. 1 en departementspromemoria (Ds K 1973:6) Vissa frågor om kontroll av parkeringsbestämmelsernas efterievnad har föreslagits bl. a. alt den nuvarande parkeringsbolen skall ersättas med en särskild felparkeringsavgift. Promemorian har remissbehandlats.

8.2 Allmänt om reformbehovet

En av anledningarna till införandel av de nu gällande regierna om subsidiärt ägaransvar för parkeringsförseelser var atl allt färre parkeringsanmärkningar ledde till betalning. Författningsändringarna medförde också lill en början en förbättring av betalningsfrekvensen, mätt som betalningar inom kalenderkvartalet efter det då parkeringsanmärkning utfärdades. Denna förbättring visade sig emellertid vara av endast tillfällig natur. Trots författningsändringarna och kraftigt ökade utredningsinsatser har del inte lyckats atl inom ramen för del nuvarande systemet uppnå några avgörande förbättringar jämfört med förhållandena i början av år 1969, då förslagen lill författningsändringar utarbetades. Följande siffror belyser utvecklingen. Under första kvartalet 1969 betalades 66,4 % av utfärdade parkerings-anmärkningar. 1 slutet av årel hade siffran gått ner till 59,4 ".. Efler ikraftträdandet av de nya reglerna om subsidiärt ägaransvar steg betalningsfrekvensen tillfälligt till 66,1 "o första kvartalet 1970 men sjönk därefter åter snabbt. Först under slutet av år 1972, sedan de särskilda resursförstärkningarna fått effekt, började belalningsfrekvensen att stiga på nytt. Vid årsskiftet 1974-1975 synes emellertid ökningen ha upphört och andelen betalningar ha stabiliserats på en nivå omkring 70 "...

Prop. 1975/76: 106 32

I Slockholm betalades första kvartalet 1969 endasl 52,4 96 av antalet utfärdade parkeringsanmärkningar. Under de tre följande kvartalen sjönk betalningsfrekvensen ytteriigare så alt den under fjärde kvartalet uppgick till endast 41,8 96. Under de båda första kvartalen 1970 - sedan de nya bestämmelserna börjat tillämpas - steg betalningsfrekvensen för Slockholm till 54 96 respektive 52,6 96 men sjönk sedan åter. Av de under fjärde kvartalet 1970 utfärdade anmärkningarna betalades endasl 43,7 96 inom näslföljande kalenderkvartal. Förklaringen till denna utveckling torde - såsom ' framhållits i departemenlspromemorian och bestyrkts under remissbehandlingen - slå att finna i all del subsidiära ägaransvaret endasl kan aktualiseras efter utredning om vem som förde bilen vid anmärkningstillfällel. Detta förhållande började mer eller mindre systematiskt utnyttjas, vilkel medförde en orimlig belastning på utredningsresurserna. Denna oroande utveckling ledde till alt personalen vid parkeringskoniorel med början år 1971 ökades från 40 lill 100 årsarbetskrafter. Belalningsfrekvensen låg sedan kvar på en nivå mellan 41 och 45 "u lill och med tredje kvartalet 1972, då den ökade utredningsinsatsen började få effekt och belalningsfrekvensen började stiga. Trots de betydande, särskilda resursinsatserna har belalningsfrekvensen under de tre följande åren inte ökal till mer än ca 60 %. Detta får bedömas som hell otillfredsställande även om nivån är något högre än första kvartalet 1969, del år då särskilda lagstiftningsåtgärder ansågs erforderiiga.

Belalningsfrekvensen för övriga polisdistrikt visar - som framgår av uppgifterna för landel som helhet - ungefär samma utveckling även om den hela tiden legal något högre än i Slockholm (se bilaga).

1 hela landet utfärdas åriigen mer än 200 000 strafförelägganden. Antalet förelägganden som utfärdas inom åklagarväsendet har stigit från knappt 190 000 år 1971 till näslan 230 000 år 1974. Tillgängliga uppgifler ger vid handen att omkring hälften av föreläggandena avser parkeringsförseelser, vilkel visar den betydelse som frågan om utformningen av parkeringssank-tionssystemet har även i fråga om åklagarnas verksamhet. 1 Stockholm och Göteborg, där del har varit möjligl atl få mera exakta uppgifter, är andelen parkeringsförseelser ännu slörre. Såvitt gäller Stockholms åklagardistrikt utfärdades år 1970 för parkeringsförseelser 10 400 strafförelägganden av totalt 22 600. För åren 1971, 1972 och 1973 är molsvarande sin'ror 35 200 av totalt 42 800, 46 700 av totalt 59 000 och 46 000 av totalt 72 000. Under år 1974 utfärdades närmare 85 000 strafförelägganden, av vilka nästan 58 000 eller närmare 70 % avsåg parkeringsförseelser. Detla innebär en sexdubbling av antalet strafförelägganden för parkeringsförseelser under åren 1970-1974. Från Göteborgs åklagardistrikt har upplysts att man årligen utfärdar omkring 26 000 strafförelägganden, varav ca 15 000 eller närmare 60 % avser parkeringsförseelser.

Inom domstolsväsendet kan förhållandena statistiskt bäst kartläggas i fråga om Stockholms tingsrätt, där målen handläggs på en särskild bölesenhet inom en av avdelningarna. Under åren 1970 och 1971 inkom till enheten något över 7 000 mål per år. Under år 1972 ökadeemel lertid måltillslrömningen på etl uppseendeväckande sätt. Redan under första halvåret inkom över 7 000 mål

Prop. 1975/76: 106 33

och under hela år 1972 kom 16 305 mål in. År 1973 stämdes över 13 000 mål in lill enheten och år 1974 ca 11 500. Nedgången är emel lertid endasl skenbar och förklaras av alt ell nyll mål inle läggs upp i de fall nya stämningsansökningar avser redan tidigare åtalade personer, för vilka åtalet inle har prövats, något som pågrund av den betydande balansen är tämligen ofta förekommande.

Från tingsrätten har upplysts all man med ledning av uppgifler från åklagarmyndigheten beräknar att tillströmningen av mål till bötesenheten fortsättningsvis kommer all vara av slorieksordningen 1 200-1 400 mäl per månad. Undersökningar i tingsrätten ger vid handen all målen åren 1973 och 1974 lill omkring två tredjedelar har rört parkeringsförseelser. Den stegrade tillströmningen av mål åren 1970-1974 har föranlett en tredubbling av den handläggande personalen på bötesenheten.

När det gäller all bedöma behovet av en reform av systemet för sanktioner mol parkeringsförseelser vill jag till en början understryka viklen av atl bestämmelserna om stannande och parkering av fordon eflerievs. Överträdelser av dessa beslämmelser får - särskilt om de blir av större omfattning - allvariiga följder från både trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt. Även enstaka oriktigt uppställda fordon kan orsaka betydande olägenheter. De nu beskrivna problemen accentueras i takt med alt trafiken ökar och blir allt intensivare i främst våra tätorter. Behovet att effektivt kunna nedbringa antalet förseelser växer också genom de skärpta kraven pä förbättring av trafikmiljön och av den kollekliva trafikens betingelser. Särskilt i befintlig bebyggelse måste irafiksaneringen i stor utsträckning ske genom reglerande ålgärder och olika slag av restriktioner. Del arbele som i alll fler kommuner bedrivs i trafiksanerande syfte medför ett tilllagande behov av alt styra ulvecklingen bl. a. genom bestämmelser om stannande och parkering av fordon. Del finns således anledning förvänta atl kraven på sanklionssys-lemels effektivitet ökar.

Som framgår av den föregående redovisningen har del - trots de slora insatser som gjorts för atl komma till rätta med problemen - inle lyckats atl inom ramen för parkeringsbotssystemet nåden effektivitet som åsyftades med reformen år 1969. 1 stället har betalningsfrekvensen stabiliserats på en obetydligt högre nivå jämfört med lägel vid den tidpunkt då reformförslaget utarbetades. Systemet har kommit alt förutsätta en uppföljning genom resurskrävande förfaranden i en omfattning som måsle anses orimlig, bedömd med ulgångspunkl i en riklig prioritering av polis-, åklagar- och domstolsväsendets resurser. Jag kan exempelvis peka på alt del inom Slockholms kommun har krävts atl den vid polismyndigheten och tingsrätten med parkeringsförseelser sysselsatta personalstyrkan mer än fördubblats på etl par år. När del gäller åklagarväsendet kan konstaleras all i landet som helhel näslan hälften och i Slockholm och Göteborg avsevärt mer än hälften av alla strafförelägganden avser parkeringsförseelser. Självfallet måste de nu beskrivna förhållandena få negativa effekter när del gäller myndigheternas möjligheler all lillgodose andra angelägna behov. På sikt finner jag det inle godtagbart att resurser av den tidigare beskrivna omfattningen av-

Prop. 1975/76: 106 34

delas för del i ett större sammanhang setl begränsade syftel all åtgärda förseelser mol bestämmelser om fördons stannande och parkering.

Jag vill i sammanhanget också erinra om det ökade behov av övervakning som - enligt vad jag nyss redovisat - kan antagas bli en följd av trafik-saneringsarbetet. Mot denna bakgrund kan man alltså förutse en utveckling där etl bibehållande av nuvarande sanktionssyslem skulle ställa krav på att en allt större del av polisens, åklagarväsendets och domstolarnas resurser avdelas för uppföljning av parkeringssanktionssystemet.

Sammanfattningsvis föreligger enligl min mening elt angeläget behov av atl ändra sanktionssyslemet. Målet bör vara all genom en reform - med tillgodoseende av rätlssäkerhetsintressel - skapa etl enkelt syslem med rationella rutiner och en hög betalningsfrekvens. Härigenom vinner man dels en förbättrad efterievnad och därmed bättre trafiksäkerhet och framkomlighet på gator och vägar, delsen önskvärd omprioritering av de rältsvårdande myndigheternas resurser.

Den främsta brislen i dagens system ärenligt min bedömning att fordonels ägare genom en invändning eller ren passivitet åstadkommer alt förseelser måste utredas och frågan om uttagande av sanktion föras ända lill domslol innan betalningsskyldighet inträder och exekution kan ske. Härigenom uppnår ägaren - utan atl själv orsakas olägenheter - i första hand elt betydande uppskov med betalningen. Därutöver har han också möjligheten alt slippa betalning genom att sanktionsfrågan avskrivs på grund av bristande utredningsresurser. Detla har också under vissa perioder skett i betydande omfattning.

1 departementspromemorian har dessa problem belysts närmare. Den lösning som anvisas där ligger i en avkriminalisering och införandet av etl strikt ägaransvar och en betalningsskyldighet, som gäller i princip oberoende av invändningar men med återbetalning i efterhand, om gjord invändning godtages efter rättslig prövning. Denna lösning anknyter nära till de system som tillämpas i våra nordiska grannländer, varifrån redovisats positiva erfarenheter. Således tillämpas i Danmark, Finland och Norge sanktionssystem med strikt ägaransvar och ovillkoriig betalningsskyldighet. I Danmark och Norge har parkeringsförseelserna avkriminaliserals. Vidare skall konstateras atl en lösning i enlighet med förslagen i departemenlspromemorian har fått ett klart positivt bemötande av alla remissinstanser på något undanlag när.

På grundval av erfarenheterna i våra nordiska grannländer och remissbehandlingen av departemenlspromemorian vill jag med hänvisning till mina tidigare redovisade överväganden förorda en reform i enlighet med huvudlinjerna i departementspromemorian. Jag skall i del följande mera i detalj la upp de olika delfrågorna för sig, men jag vill redan här redovisa mina bedömningar rörande de resursbesparingar som kan uppnås genom den av mig förordade reformen. Jag utgår därvid - för att underiätta jämförelsen - från etl oförändrat antal parkeringsanmärkningar. Som framgår av den föregående redovisningen har det inle varit möjligt alt - annat än

Prop. 1975/76:106 35

för Stockholm - få en mera ingående kännedom om slorieken av de ex-irainsatser som har fått göras. Å andra sidan är parkeringsproblemen i Stockholm även med hänsyn till förhållandena i landel i dess helhet så betydande att besparingsmöjligheterna där får anses väga tungt. Min bedömning är

- såvitt gäller Slockholm - atl del med elt nytt sanklionssyslem bör vara
möjligl att nedbringa arbetsstyrkan på parkeringskoniorel lill den förutsedda,
nämligen 40 personer, vilkel innebär en minskning med ca 60 årsarbets
krafter. Vad gäller åklagarväsendet kan konstaleras alt all den personal som
sysselsätts med strafförelägganden på grund av parkeringsförseelser kan fri
göras för andra arbetsuppgifter. Med hänsyn till atl antalet parkeringsan
märkningar som förs upp till prövning i tingsrätten kan förväntas gå ner
kraftigt, blir del också i delta led en minskad belastning. Graden är inte
möjlig atl ange men en reducering av arbetsmängden såvitt avser parke
ringsförseelser med mer än hälften synes sannolik.

För landet i övrigt gäller all del inle är möjligt alt ange slorieksordningen av besparingarna men man bör märka atl det på många håll har inneburit större svårigheter än i Stockholm alt inpassa hanteringen av parkeringsanmärkningarna i övriga rutiner, vilket ofta medfört all mera kvalificerad personal fåll tas i anspråk. Jag bedömer därför all del även utanför Stockholm skall bli möjligl atl - genom införandel av etl förenklat sanklionssyslem

- göra vissa från allmän synpunkt angelägna omdisponeringar av perso
nalresurser inom rättsväsendet.

8.3 Avkriminalisering och strikt ägaransvar

Rikspolisstyrelsen understryker i sin framställning att en förutsätining för att del nuvarande systemet skall fungera bra är att det övervägande antalet ärenden leder till betalning ulan atl utredning behöver tillgripas. Trots all utredningsresurserna förstärktes vid årsskiftet 1970-1971 och rationaliseringar genomfördes i utredningsförfarandel, är del enligt rikspolisstyrelsens uppfattning uppenbart atl det krävs ytteriigare åtgärder för all avhjälpa brister och nå en långsiktig lösning av problemen. Rikspolisstyrelsen föreslår därför att det införs etl strikt straffrättsligt ägaransvar för parkeringsförseelser.

Stockholms gatunämnd anger i sin skrivelse att efterievnaden av parkeringsbestämmelserna närmast kan jämföras med förhållandena före ägar-ansvarets införande. Gatunämnden föreslår atl elt strikt - dock inte slraffrällsligi - ansvar för den registrerade ägaren skall införas genom all parkeringsbolen ersätts med en s. k. kontrollavgift.

1 departemenlspromemorian erinras om atl etl av skälen till alt det i prop. 1969:140 med förslag till ändringar i parkeringssanktionssystemet inte förordades etl strikt ansvar för bilägaren var atl det tidigare bilregistret var i hög grad missvisande men alt frågan kunde komma i etl annal läge när etl nytt förbättrat bilregister hade tagils i bruk. Del uttalas vidare atl förseelser

Prop. 1975/76: 106 36

av denna art inle uppfattas som brott i egentlig mening och i princip inte heller har någon betydelse för körkorlsinnehavet. Mot bakgrund av all del inle har bedömts vara möjligl all - inom ramen för nuvarande syslem och med rimliga resursinsatser - komrria till rätta med problemen föreslås i departemenlspromemorian all parkeringsförseelserna avkriminaliseras och alt sanktionen får formen av en avgift, felparkeringsavgift. Vidare föreslås atl den registrerade ägaren görs strikt ansvarig för betalning av felparkeringsavgift. Del framhålls därvid all fordonet i allmänhet förs av ägaren eller en denne närslående person och all del efler avkriminalisering inle heller lorde möta något hinder för ägaren atl i sin lur återkräva eriagd felparkeringsavgift av den som vid tillfället förde bilen.

Så gott som samtliga remissinstanser - däribland riksåklagaren, Göta hovrätt, statens trafiksäkerhelsverk, Niiringslivels trafikdelegation och Svenska Iransportarbelareförbundel - har godtagit eller lämnat utan erinran promemorians förslag i dessa delar. Motorbranschens riksförbund och Motororganisalionernas samarbetsdelegation har dock rest invändningar mol införandel av etl strikt ägaransvar.

Jag delar uppfattningen i promemorian atl parkeringsförseelser knappast anses som broll i egentlig mening. 1 princip påverkar parkeringsförseelser inte heller frågan om körkorisinnehav. Mol denna bakgrund föreslår jag att de förseelser mol bestämmelserna om stannande och parkering som nu kan beivras genom parkeringsbolsförfarande avkriminaliseras och alt sanktionen för sådana överträdelser får formen av en avgift, kallad felparkeringsavgift.

Jag anser också att frågan om strikt ansvar för den registrerade ägaren kommil i ett annal läge sedan del nya bi I registersystemet nu har varil i bruk en lid. Man har numera anledning all räkna med atl den registrerade ägaren - utom i rena undanlagsfall - också är faktisk ägare. Från denna synpunkt kan nu inte längre resas några rimliga invändningar mot ett strikt ägaransvar. Innebörden i ansvarel lorde kunna formuleras så all den som enligt bilregistret är ägare lill elt visst fordon svarar för betalningen av felparkeringsavgift. Skulle någon i ärende om felparkeringsavgift göra gällande alt ägaruppgiften i bilregistret är oriklig, bör han hänvisas lill alt begära rättelse enligl bestämmelserna i bilregisterkungörelsen (1972:599, omtryckt 1973:765, ändrad senast 1975:431 - BRK). Sker rättelse, skall hans betalningsskyldighet upphävas och förfarande inledas mol den som i slällel antecknats som ägare. Med den nu redovisade principen ligger del vid överlåtelse i säljarens intresse alt snarast lill bilregistret anmäla ägarbytet.

1 fråga om fordon som innehas på grund av avbelalningsköp gäller enligt 7 S BRK atl innehavaren i registreringshänseende skall anses som ägare.

1 166 S VTK finns bestämmelser om vem som skall bära ägarens ansvar i fråga om fordon som tillhör staten, kommun, aktiebolag eller annan juridisk person. Inom ramen för etl avgiftssystem möter inle något hinder atl i stället för denna ordning ha en regel som innebär atl den myndighet etc.

Prop. 1975/76: 106 37

som i registret har upptagils som ägare också svarar för betalningen.

Vid överväganden av hur etl sanktionssyslem bör utformas framhävs ibland viklen av att föraren - dvs. den som har begått förseelsen - inte lämnas utanför förfarandet i de fall han inte är fordonsägaren. Med anledning härav vill jag betona all del även enligt del av mig förordade sanktionssyslemet är föraren som en belalningsanmaning försl riktas till, genom alt parkeringsanmärkningen - liksom enligt dagens syslem - skall lämnas till föraren eller fästas på fordonet (jfr under 8.6). 1 allmänhet används också fordonen - i den mån de inle förs av ägaren - av en denne närstående person, vanligen en familjemedlem eller anställd. Ägaren har därför som regel inga svårigheter all utröna vem som har fört bilen. Om sanktionen för parkeringsöverträdelse är en avgift kan inga principiella invändningar göras mol atl ägaren riktar regresskrav mol den som verkligen har fört bilen. När det gäller långtidsförhyrda fordon uppslår inga problem med all göra regresskraven gällande. Något svårare släller del sig vid kortiidsför-hyrning. Jag anser emellertid inte atl problemen belräffande denna förhållandevis lilla grupp av fordon bör få hindra genomförandet av en i övrigi angelägen reform. Del lorde - som erfarenheten från våra nordiska grannländer visar - inle vara någon slörre svårighet för uthyrningsförelagen att ekonomiskt säkerställa sig för kundernas eventuella parkeringsöverträdelser.

Vissa problem uppkommer när det gäller utlandsregislrerade fordon. Dessa problem är inle heller helt lätta alt bemästra. Med hänsyn till atl denna grupp av fordon är relativt liten anser jag emellertid att man bör undvika en speciell reglering. Jag återkommer senare (avsnitt 8.10) till denna fråga.

Med hänvisning lill mina tidigare redovisade överväganden rörande behovet av en reform och om huvudpunkterna i en sådan förordar jag atl parkeringsbotssystemet ersätts med etl avgiftssystem som innebär strikt ägaransvar i enlighet med vad jag nu har beskrivit.

8.4 Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning

1 promemorian föreslås alt eventuella invändningar av fordonsägaren inte skall stoppa vidtagandet av sanktioner. 1 de fall då rättelse av en felaktig parkeringsanmärkning sker försl efler del all felparkeringsavgiflen har betalats, förutsätts återbetalning ske. Det har också anförts i promemorian all del kan övervägas all i något skede av förfarandet införa en förhöjning av avgiften för atl motverka ogrundade bestridanden, stimulera lill tidigare betalning och täcka myndigheternas extra kostnader för indrivning om betalning inle sker inom föreskriven tid.

1 remissyttrandena har förslagel om omedelbar betalningsskyldighet godtagits av samtliga remissinstanser. Riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Stockholms kommun har tillstyrkt atl regler om avgiflsförhöjning införs. Göta hovrätt har - med

Prop. 1975/76: 106 38

motivering att systemet kompliceras av en regel om avgiflsförhöjning -avstyrkt att sådan förhöjning införs, innan del föreslagna systemet har prövats.

Jag delar uppfattningen alt betalningsskyldighet oberoende av invändningar är nödvändig för att komma till rätta med bristerna i det nuvarande systemet. Jag vill härvidlag hänvisa till vad jag tidigare har anfört om viklen av en riklig prioritering av samhällets resurser för brottsulredande och brottsförebyggande ändamål.

När det gäller frågan om avgiftsförhöjning anser jag alt skäl i och för sig talar för införande av regler orn sådan förhöjning. Dels kan det anses rimligt att den som dröjer med att erlägga betalning utöver medgivna betalningsfrister får betala en - med nödvändighet schabloniserad - ersättning för de extrakostnader som orsakas myndigheterna, dels kan sådana regler behövas för att ge tyngd åt bestämmelsen om omedelbar betalningsskyldighet. Jag anser emellertid - i likhet med Göta hovrält - att regler om avgiftsförhöjning inte bör införas, innan erfarenheter har vunnits av det nu föreslagna systemet och behovet av en sådan förhöjning kunnat klarläggas.

8.5 Rättelse och bestridande m. mi.

1 promemorian föreslås atl klagan över parkeringsanmärkning skall kunna prövas på olika sätt. Del ena innebär möjlighet alt efler hänvändelse till myndighet i omedelbart samband rned parkeringsanmärkningen på ett tämligen formlöst sätt få felaktiga parkeringsanmärkningar återkallade. Detta förfarande kallas i promemorian rättelse och avses bli tillämpat endast då del är fråga om invändningar vars bärkraft kan prövas så gott som omedelbart och torde molsvara det informella rättelseförfarande som liilämpas redan i dagens system. Beslut i frågor om rättelse anses böra meddelas av personal vid lokal polisenhet, dvs. vaktkontor eller molsvarande. Vidare föreslås elt system för prövning av invändningar som antingen inle har godtagits i rältelseförfarandel eller inle är av den enkla beskaffenhet atl de lämpligen kan prövas på del sättet. Delta andra förfarande inleds med atl den som har fåll en parkeringsanmärkning skriftligen hos myndighet bestrider betalningsskyldighet, varefter myndigheten genom formligt beslut tar slällning lill framförda invändningar. Beslut i sådana frågor bör enligl promemorian ankomma på polismyndighet, varvid behörighel att fatta beslut bör tillkomma den som innehar eller uppehåller tjänst som polisöverintendenl, polisintendent, polissekreterare, poliskommissarie eller kriminalkommissarie. Talan avses sedan kunna fullföljas lill tingsrätt och därifrån till hovrätt. Del förutsätts dock för prövning all bevis om betalning bifogas besvärshandlingarna. 1 promemorian förutsätts vidare all bestridande inges inom föreskriven betalningsfrist. Slutligen föreslås elt syslem för klagan över parkeringsanmärkning efter betalningsfristens utgång. Detla syslem förutsätter en ansökan om återupptagande. Sådan ansökan skall kunna bifallas om rättelse- eller bestridandeförfarande inte tidigare har förekommit belräffande

Prop. 1975/76: 106 39

samma parkeringsanmärkning och förseningen inle har orsakats av den klagande. Vidare anges alt ansökan skall kunna bifallas endasl om den görs så snart det varit möjligt och senast inom sex månader från del kronofogdemyndighet riktal krav mot den betalningsskyldige. Om ansökan bifalls, handläggs sedan frågan på samma sätt som om del varil fråga om bestridande.

Huvuddelen av remissinstanserna har lämnal promemorians förslag i denna del utan erinran. Stockholms kommun haremellertid förordat att klagan över parkeringsanmärkning prövas av kommunalt organ. Göteborgs kommun har föreslagil atl parkeringsanmärkning läggs lill grund för ansökan om betalningsföreläggande och alt invändningar mol parkeringsanmärkning prövas inom detla förfarande. Länsstyrelsen i Slockholms län har förordat alt frågor om felparkeringsavgift haiidläggs enligl vanliga civilprocessuella regler. Överåklagaren i Slockholms åklagardistrikt och länsåklagaren i Uppsala län har föreslagit att talan mol beslul i anledning av bestridande skall föras i administrativ ordning.

Enligt min mening måste det givelvis finnas etl system för överprövning av parkeringsanmärkningar. Med tanke på ärendenas karaktär och frekvens finns anledning alt i första hand söka utreda och pröva eventuella misstag i fråga om parkeringsanmärkningar hos annan instans än dorristol. Den i promemorian föreslagna ordningen med rättelse genom hänvändelse lill polisvaklkontor e. d. tillgodoser i hög grad önskan om elt enkelt och snabbt syslem för att klara ut. uppenbara misstag vid utfärdande av parkeringsanmärkning. 1 denna del har inte heller vid remissbehandlingen riktats någon kritik mol förslaget. Jag bilräder delta. Förslaget innebär också att del mera formella överprövningsförfarandel, som inleds genom bestridande av fordonsägaren, skall las upp av statliga organ. Jag vill emellertid erinra om att en del remissinstanser har förordal en annan lösning. T. ex. har Stockholms kommun föreslagil all klagan över parkeringsanmärkning prövas av etl kommunalt organ. Någon naturiig och lämplig kommunal instans för en sådan uppgift synes emellertid f n. inle finnas. Mol bakgrund härav och i avvaktan på hur andra liknande frågor om övergång till avgiftssystem kommer atl få sin lösning bör man t. v. förlägga prövningen till samma organ som nu handlägger molsvarande frågor, dvs. polismyndighet och allmän domslol.

Den avkriminalisering av felparkeringarna jag har förordal bör ha till följd alt domslolsprocessen inle ges brotlsmålskaraktär. Den vanliga tvistemåls-processen är emellertid enligt min mening - även om man beaktar de möjligheter till förenklad handläggning som ges i lagen (1946:808)om lagsökning och betalningsföreläggande (ändrad senast 1974:183) och lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (ändrad senast 1974:387)- inte lämpad för mål av den typ som del nu är fråga om. Jag förordar därför atl handläggningen i stället får i huvudsak bygga på förfarandet enligl lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ändrad senast 1973:1155). Med hänsyn lill sanktionens ringa sloriek och arten av de frågor som kan

Prop. 1975/76:106 40

komma upp lill bedömning synes del vara tillfyllest med en prövning i två inslanser utöver den som sker vid begäran om rättelse.

Den i promemorian föreslagna begränsningen av rätten att anföra bestridande till i huvudsak tiden före betalningsfristens utgång anser jag inte behövlig. Om betalningsskyldigheten - i enlighet med vad jag tidigare har förordal - gäller oberoende av invändningar, har den betalningsskyldige inte något intresse av att dröja med bestridande. Den i departementspromemorian angivna sexmånadersfrislen, räknat från del all kronofogdemyndighet riktat krav mot den belalningsskyldige, skulle därmed inle gälla för ansökan om återupptagande ulan för bestridande. Härigenom kan del särskilda förfarandet i fråga om återupptagande slopas. Vidare bör det vara möjligt att i vissa avseenden förenkla det administrativa förfarandet, en fråga som jag strax återkommer till (avsnitt 8.6).

Med avvikelse från promemorian vill jag också förorda atl betalning av avgiften inte görs till förutsättning för prövning av fullföljd talan. De regler som föreslagits om omedelbar betalningsskyldighet anser jag innebära tillräckliga garantier för alt betalning sker i rält tid.

8.6 Det administrativa systemet

Det inledande skedet av förfarandet bör enligt promemorian kunna gestalta sig ungefär som i det nuvarande parkeringsbotssystemet. Parkeringsanmärkningen bör emellertid kompletteras med uppgifter om vilka myndigheter som upptar frågor om rättelse och bestridande. Om betalning inte inflyter inom den på parkeringsanrnärkningen angivna frislen, bör den för fordonet registrerade ägaren tillställas en kopia av anmärkningen med erinran om ägaransvaret och en uppmaning att inom viss kortare lid betala avgiften. Om betalning ändå inte sker, föreslås det i promemorian atl ägaren i rekommenderat brev med mottagningsbevis åläggs all inom tio dagar från mottagandet eriägga betalning vid äventyr att ärendet överiämnas för indrivning. Skulle brevet inte avhämtas förordas alt åläggandet utsänds på nytt i vanligt brev och anses mottaget dagen efter avsändandet. Om detla brev - eller den rekommenderade försändelsen - återkommer med anteckning av postljänsteman om obeslällbarhel, får vanliga delgivnings- och efterspaningsåtgärder vidtagas. Inbetalning av felparkeringsavgift föreslås ske till rikspolisstyrelsen. Om inbetalning inle sker, skall rikspolisstyrelsen enligt promemorian överiämna ärendet till kronofogdemyndighet för indrivning. Indrivningen bör kunna utformas i huvudsak på samma sätt som nu gäller beträffånde böter. Förvandling enligt lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff (ändrad senast 1974:386) kan av naluriiga skäl inle komma i fråga.

Promemorians förslag har i dessa delar i allt väsentligt lämnats utan erinran av remissinsianserna. Rikspolisstyrelsen har dock ansett omgången med rekommenderat brev onödig. Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört all det inte är nödvändigt att tillställa ägaren någon underrättelse om parke-

Prop. 1975/76: 106 41

ringsanmärkningen innan han delges betalningsåläggande. Länsstyrelsen i Slockholms län har uttalat att handläggningen av avgiftsfrågor bör ske helt efler civilprocessuella regler. Polisorganisationen bör enligt länsstyrelsens uppfattning befrias från befallning med dessa ärenden. Göteborgs kommun har förordat all parkeringsanmärkningen läggs lill grund för ansökan om belalningsföreläggande.

För egen del anser jag alt i promemorian gjorts en i allt väsentligt rimlig avvägning mellan rätlssäkerhelskraven och intresset all förfarandet blir snabbi och smidigt. Det innefattar tillräckliga garantier för att ägaren får kännedom om parkeringsanmärkningen innan indrivningsålgärder vidtas. Om särskilda krav - som jag nyss har förordat - inte ställs upp för prövning av bestridande efter betalningsfristens utgång, torde något behov av bevis om alt fordonsägaren fåll del av betalningsåläggandel inle föreligga. Med hänsyn härtill förordar jag - i enlighet med rikspolisstyrelsens förslag - all åläggandet tillställs fordonsägaren i brev som inte behöver vara rekommenderat.

8.7 Kommunal trafikövervakning

1 framställningen från Stockholms gatunämnd har föreslagits att parkeringsövervakning och uppbörd av felparkeringsavgifter blir en helt kommunal angelägenhet.

1 promemorian har någon slällning inte tagils i frågan med hänsyn lill alt den inle bedömts ha någon betydelse för systemets effektivitet.

1 flertalet remissyttranden har promemorian i denna del lämnats utan erinran. Länsslyrelsen i Stockholms län, Slockholms, Göteborgs och Malmö kommuner saml Svenska kommunförbundet har emellertid givit sill stöd åt tanken att felparkeringsavgift skall tillfalla vederbörande kommun och dessutom förordat all kommunerna för huvudmannaskapet för parkeringsövervakningen. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län har ansett atl det inle föreligger några skäl alt ändra nuvarande ordning.

Jag har redan tidigare erinrat om atl del - särskilt i de största kommunerna - pågår etl arbete för all genom irafiksaneringsåtgärder öka trafiksäkerheten, förbättra betingelserna för kollektiv- och distributionstrafiken och underiätta trafikavvecklingen i övrigi. Strävandena i dessa avseenden är - som jag påpekat - väsentliga också med hänsyn lill önskemålen att även utanför nybyggnadsområden genom trafiksanering förbättra trafiksäkerhet och miljö. Delta arbete åvilar kommunerna och medför att de får göra i många fall betydande insatser för trafikreglering. En slor del av de parkeringsreglerande bestämmelserna tillkommer också genom beslul på del lokala planet i form av lokala trafikföreskrifter. Del bör även'beaktas alt en slor del av parkeringsövervakningen redan nu sker genom kommunalt anställda trafikvakter. Väsentliga delar av parkeringsfrågan vilar alltså redan på kommunerna. Om parkeringsöverträdelserna avkriminaliseras är del enligl min mening naturiigt all felparkeringsavgifterna i princip tillfaller kommunerna, särskilt som det finns anledning alt förmoda all allt fler kommuner kommer att

Prop. 1975/76: 106 42

begära och få förordnande enligt lagen om kommunal trafikövervakning. Det är också all märka alt kommunerna därigenom kan få bättre möjligheler alt intensifiera övervakningen av parkeringsbeslämmelserna.

För atl systemet till rimlig kostnad skall fungera sä smidigt och effektivl som avsetls, måste - med hänsyn till ärendevolymen - enhetliga och rationella handläggningsrutiner eftersträvas, vilket torde förutsätta en samordnad hantering med utnyttjande av ADB-teknik. Rikspolisstyrelsen har inom parkeringsbolsförfarandet byggt upp dalaruliner för del nuvarande förfarandet som i de nu aktuella delarna företer stora likheter med den föreslagna handläggningsordningen. Den datorkapacitet som frigörs genom alt parkeringsbotssystemet slopas kan utnyttjas för del nya avgiftssystemet. Om kommunerna själva skall svara för administreringen försvåras uppbyggnaden av enhelliga och likartade rutiner med risk för en i hög grad fördyrande resurssplitlring. Det ankommer på regeringen all meddela föreskrifter i ämnet.

Genom atl förfarandet till en viss del innebär atl slalliga resurser ställs

till förfogande för handläggningsrutinerna måsle statsverket få gottgörelse för sina kostnader för verksamheten. Däri ingår blankett- och driftskostnader för datarulinerna, personal- och lokalkostnader vid polis- och åklagarmyndigheter, domstolar och utsökningsmyndigheler. En granskning av de olika posterna som gjorts inom kommunikationsdepartementet visar att kostnaderna i 1975 års penningvärde torde kunna beräknas lill ca 18 kronor för varje betald parkeringsanmärkning. Kostnaderna är i allt väsentligt löneberoende och kan därför beräknas stiga i samma takt som löneutvecklingen för offentligt anslällda. Jag förordaralltså atl ersättningen t. v. fastställs till ISkronori 1975års penningvärde med uppräkning till följd av löneutvecklingen. Del börankomma på regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer atl med utgångspunkt i del anförda fastställa avdragsbeloppel. Ulvecklingen bör följas och om några år kan del bli aktuellt all utvärdera resultaten av den angivna beräkningsgrunden. Vad jag nu har sagt är i huvudsak tillämpligt endast beträffande kommuner, där kommunal trafikövervakning finns anordnad. 1 övriga kommuner bör statsverket uppbära hela felparkeringsavgiflen.

Dessa överväganden har i och för sig ingen betydelse för bedömningen av frågan om hur huvudmannaskapet för den kommunala irafiköverva-karkåren skall anordnas. Jag vill emellertid erinra om atl jag - med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 oktober 1974 - har tillkallat en sakkunnig (K 1974:03) med uppdrag alt utreda vissa kommunala irafik-och Irafiksäkerhetsfrågor. Överväganden om huvudmannaskapet för trafik-övervakarkåren ligger inom ramen för den sakkunniges uppdrag. Jag anser del därför inle lämpligl all nu ta slällning till i vad mån några förändringar är påkallade.

Prop. 1975/76: 106 43

8.8 Panträtt och flyttning av fordon

1 framställningen från Slockholms gatunämnd har föreslagits införande - efler norskt mönster - av en legal panträtt i felparkeral fordon lill säkerställande av felparkeringsavgift.

1 promemorian har ifrågasatts om kostnaderna för atl på elt effektivl sätt få lag i de fordon som skall bli föremål för panträtt står i rimlig proportion till resultatet. Även principiella invändningar anses kunna riklas mot förslaget. Panträttens egenskap atl motverka benägenheten atl överträda parkeringsbestämmelserna kan enligt promemorian tillgodoses genom en även ur andra synpunkter önskvärd ulvidgning av möjlighelerna alt tillämpa lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Den nuvarande förutsättning för flyttning som innebär att fordonet skall vara uppställt så att fara för trafikolycka uppslår eller betydande hinder uppkommer i trafiken föreslås ändrad på det sättet att flytlning får ske om förhållandena inle är sådana all uppställningen inte innebär fara för trafikolycka eller hinder i trafiken.

Flertalet av remissinsianserna har godtagit promemorians förslag i dessa delar. Byggnadsstyrelsen och Stockholms kommun har dock ansett atl legal panträtt bör införas. Motororganisationernas samarbetsdelegation har möt-salt sig en utvidgning av möjligheterna att flytta fordon och ansett nu gällande regler tillräckliga.

Jag delar den uppfattning som kommil lill uttryck i departementspromemorian angående legal panträtt. Jag vill också framhålla all del kan te sig stötande all för etl anspråk på några tiotal kronor ta i pant elt fordon med ett värde av fiera tusen kronor. Däremot anser jag att skäl föreligger atl något utvidga möjlighelerna alt flytta felparkerade fordon. F. n. gäller i detla hänseende att fordon får flyttas bl. a. om det är uppställt så alt fara för trafikolycka uppstår eller betydande hinder uppkommer i trafiken. Som framhålls i promemorian finns det god grund för antagandel, all ell felparkeral fordon i allmänhet innebär en fara för trafikolycka eller elt hinder i trafiken. Jag anser därför alt en ändring av regelns innehåll på i huvudsak del säll som har föreslagils i promemorian är påkallad för alt uppnå de eftersträvade effekterna, nämligen dels möjlighet atl flytta felparkerade fordon som hindrar trafiken, dels påverkan på trafikanterna för atl förebygga felparkeringar. Jag vill också erinra om atl man i Danmark, Finland och Norge har regler som innebär vidare möjligheler all flytta felparkerade fordon än vad som gäller i Sverige f n. Såvitt känt har dessa regler inte medfört några olägenheter.

Enligt gällande beslämmelser skall etl flyttat fordon - om det inle är alt arise som övergivet - i första hand ställas upp så nära den plats där del anträffades atl del lätt kan återfinnas. Först om detta inle är möjligt får fordonet flyttas till särskild uppställningsplats. Möjligheterna att parkera etl flyttat fordon i närheten av den ursprungliga uppställningsplatsen har i praktiken visat sig vara mycket begränsade. Det torde vara mera realistiskt att utan särskilda förbehåll medge flyttning lill särskild uppställningsplats.

Prop. \91Stl&. 106 44

Med hänsyn till den omgång sorn är förenad med sådan flyttning firms inte anledning anta alt delta skall utnyttjas om enklare förfarande slår lill buds. Jag förordar således den angivna ändringen i lagen om flyttning av fordon i vissa fall.

Nuvarande bestämmelser innebär atl ett fordon som är uppställt så att det utgör fara eller hinder i trafiken får flyttas endasl efler beslul av polismyndigheten. I linje med del ökade kommunala ansvar för trafikmiljön som legat lill grund för milt tidigare förslag atl inflytande felparkeringsavgifter i princip skall tillfalla kommunen, vill jag förorda all kommun, som har anordnat kommunal irafikövervakning, får beslula om flyttning i nu angivna fall.

8.9 Avgiftsdifferentiering

1 promemorian har uttalats atl en differentiering av felparkeringsavgiflen bör kunna ske även inom ett och samma polisdistrikt t. ex. på det sättet atl avgiften är högre i de centrala delarna av en stad där trängseln är stor och en felaktig uppställning kan orsaka allvariiga olägenheter

Riksåklagaren, rikspolisstyrelsen och Göteborgs kommun har inte velat biträda detla förslag och främst åberopat praktiska skäl. Trafiksäkerhets-verket har tillstyrkt en differentiering med hänsyn lill om parkering skett i slrid mol stannandeförbud eller parkeringsförbud.

Enligt min mening finns det vissa skäl som talar för den i promemorian föreslagna ordningen. Jag vill emellertid framhålla all en differentiering medför all ytterligare en omständighet - avgiftens sloriek med hänsyn till var den felaktiga uppställningen har skett - kan bli föremål för invändningar och på det sättet komplicera systemet. Del kan emellertid förekomma situationer - t. ex. när del gäller storstädernas innerområden eller kollektiv-körfält - där särskilt starka skäl talar för en differentiering och där den nyss nämnda komplikationen inte är aktuell. Mot denna bakgrund vill jag inle förorda något direki förbud mol avgiftsdifferentiering. 1 den mån sådan liilämpas, är del emellertid av största vikt att man har en enkel och klar avgränsning.

8.10 Vissa andra frågor

Promemorian ulgår från alt det föreslagna systemet skall omfatta alla de typer av parkeringsöverträdelser som nu kan beivras med parkeringsbol. På denna punkt har promemorian inte föranlett några uttalanden under remissbehandlingen. Jag finner denna avgränsningsprincip rimlig och lämplig för det föreslagna systemet.

1 promemorian tas inte upp frågan om storleken av felparke-ringsavgifien. Del finns inle anledning all utforma regleringen på något principiellt annal sätt än vad som nu .gäller i fråga om parkeringsbol, nämligen

Prop. 1975/76: 106 45

all den lokall skall bestämmas inom ell visst intervall. En anpassning med hänsyn lill penningvärdesförändringarna sedan år 1960, då nuvarande intervall fastställdes, är dock påkallad. Förändringar av pris-och lönenivån sedan 1960 skulle motivera en två- lill fyrdubbling av del maximala beloppet. Med hänsyn lill atl de faktiska bötesbeloppen varit lägre förordarjag all uppräkningen av av-giflsinlervallel t. v. begränsas. 1 enlighet härmed böravgiften nu utgöra lägst 50 kronoroch högsl 150 kronor. 1 och med atl parkeringsöverträdelserna avkriminaliseras saknas skäl all lägga fastställelsen av avgiftensstoriek i olika kommuner på riksåklagaren. 1 stället bör kommun, som förordnats all svara för trafik-övervakningen, själv faslställaavgiftensstoriek inom angivna intervall. 1 övriga kommuner bör fastställelsen ankomma på länsstyrelsen.

1 promemorian har slällning inte tagils lill vilka fordonskalegorier som skall omfattas av det föreslagna systemet. Under remissbehandlingen har denna fråga inle heller föranlett några uttalanden. Parkeringsbotssystemet är endast tillämpligt på molorfordon, vilkel innebär all t. ex. släpfordon inle omfattas av delta syslem. Dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde i prop. 1960:175 med förslag lill lag om parkeringsbol m. m., all del - även om den föreslagna lagstiftningen inte lorde få någon praktisk betydelse med avseende på mopeder - inte syntes vara anledning att undanta den kategorin från lagens tillämpningsområde.

Del av mig förordade systemet är uppbyggt med syfte atl skapa enkla och rationella handläggningsformer ulan att rätlssäkerhelsintresset eftersatts. En väsentlig förutsättning för alt systemet skall kunna fungera på angivet säll är atl frågan om ägandeförhållandena normalt är ostridig och att särskild utredning därom inle behöver ske inom ramen för sanktionssyslemet. Detta innebär i princip alt systemet kan tillämpas endast i fråga om fordon som är intagna i bilregistret. Avgränsningen bör i enlighet härmed göras så alt felparkeringsavgift utlas endasl i fråga om registrerat motordrivet fordon och släpfordon - dvs. inte moped eller, med något undanlag, motorredskap.

När del gäller oregislrerade fordon - cyklar, mopeder och de flesta motorredskap - torde förekommande överträdelser av parkeringsbeslämmelserna inte ha den omfattningen alt de föranleder några problem. Jag avser alt senare föreslå regeringen att upphäva bestämmelserna om straff för sådana förseelser utan att de ersätts av andra regler om sanktioner. 1 de få fall då felparkerade fordon av dessa typer verkligen är lill olägenhet i trafiken, kan de flyttas enligl bestämmelserna i lagen om flyttning av fordon i vissa fall.

Jag har tidigare (avsnitt 8.3) uttalat alt avgiftssystemet i princip bör till-lämpas även i fråga om utlandsregislrerade fordon. 1 betydande ulslräckning rör det sig om fordon från de nordiska grannländerna, varifrån det är förhållandevis lält atl inhämta behövliga uppgifler. Det bör också finnas möjligheter all - liksom i fråga om överiasiavgift - nå överenskommelse med de andra nordiska länderna om indrivning av påförd avgift. Jag anser del därför rikligt alt inle utesluta i utlandel registrerade fordon från del föreslagna systemet.

Prop. 1975/76: 106 46

Det framhålls i promemorian atl systemet ger möjlighet alt tillställa en uppgiven förare belalningsanmaning. Uttalandet har under remissbehandlingen inte föranlett några synpunkter. Jag vill emellertid understryka atl själva parkeringsanmärkningen - som jag redan har påpekat - lämnas till föraren eller fästs på fordonet och alltså riktas mol den som vid tillfället brukar det. Om föraren inle ser sig föranlåten alt betala felparkeringsavgiflen redan på detta stadium, finns det inle någon anledning anta atl han skall belala på grund av en senare anmaning. Med hänsyn härtill finner jag inle skäl förorda att sanktionssyslemet betungas med särskilda påminnelser till föraren.

När del gäller del g i v n i ngs frågo rn a har jag i samband med behandlingen av det administrativa systemet redovisat vad som har anförts i promemorian och av remissinsianserna liksom mitt eget ställningstagande. Jag vill också erinra om alt arbete pågår för atl förenkla delgivningsför-farandel i andra sammanhang.

Beträffande exekutionen påpekas i promemorian atl indrivning av parkeringsböter liksom av andra böter f n. sker genom kronofogdemyndighet sedan rikspolisstyrelsen upprättat saköreslängd. Enligt promemorian synes det lämpligl att indrivningen av felparkeringsavgift sker på molsvarande sätt. Beialningsbestämmelserna beträffande böter återfinns nu i lagen om verkställighet av bötesstraff medan indrivningen regleras i utsökningslagen. Del anmärks vidare atl införsel enligl införsellagen (1968:621, ändrad senast 1975:1265) kan äga rum bl.a. för böter. 1 promemorian anförs all indrivning av felparkeringsavgift bör ske efter samma regler som nu gäller belräffande böler. Av naluriiga skäl kan dock förvandling av avgiften lill fängelse enligt reglerna om förvandling i bölesverkställighetslagen inle komma i fråga. Uttalandena i promemorian har inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen.

Sanktionen i det föreslagna systemet har snarast karaktär av offenllig avgift. Jag anser det därför naturiigt att anknyta lill reglerna om uppbörd och indrivning av resiförd skatt och förordar en lösning i enlighet härmed.

1 promemorian framhålls belräffande lagkonkurrens all 167 § VTK innebär alt straff inte utdöms för förseelse mot kungörelsen om gärningen är belagd med straff enligl brottsbalken eller TBL. Detta anses böra gälla även felparkeringsavgift. Som regel lorde parkeringsanmärkning inte ha utfärdats om fråga kan uppkomma om ansvar för brott. Skulle det ha skett, bör förfarandet avbrytas när frågan om ansvar prövas. Om straff utdöms bör parkeringsanmärkning och betalningsåläggande förfalla. Om ansvarstalan ogillas, bör domstolen ålägga felparkeringsavgift. Uttalandena föranledde inga erinringar under remissbehandlingen.

För min del vill jag förorda en förenkling i förhållande till förslagel i promemorian. Detla innebär att uttag av felparkeringsavgift inte kommer i fråga om åklagare utfärdar strafföreläggande eller ansöker om stämning för brott, vari felparkeringen ingår som ett led, och detla oavsett om föreläggandet godkänns resp. fällande dom meddelas.

Prop. 1975/76: 106 47

Slutligen vill jag efter samråd med chefen för finansdepartementet förorda alt genom ändring i 20 § kommunalskaltelagen (1928:370) (20 § ändrad senast 1975:1174) klargörs atl felparkeringsavgift inle är avdragsgill vid beräkning av skattepliktig inkomsi.

Det är inte nu möjligt att i alla detaljer bedöma hur lång tid som behövs för framtagning av behövliga blanketter, ändring av vissa dalaruliner, utarbetande av verkställighelsföreskrifter etc. Det bör därför ankomma på regeringen all besluta om i k r a f 11 r ä d a n d e av de föreslagna bestämmelserna och om upphävande av äldre bestämmelser i ämnet. 1 fråga om överträdelser som skett före den nya lagstiftningens ikraftträdande, bör dock äldre bestämmelser gälla.

8.11 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om felparkeringsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

3. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370).

8.12 Specialmotivering

8.12.1 Förslaget till lag om felparkeringsavgift

1§

När det gäller frågan om vilka typer av överträdelser som skall beivras med felparkeringsavgift, får regeringen meddela närmare föreskrifter. Som jag redan antytt (avsnitt 8.10) torde systemet i första hand böra tillämpas på de typer av överträdelser som nu kan beivras med parkeringsbol. Det ankommer på regeringen att beslula om upphävande av de straffbestämmelser som ersätts av reglerna om felparkeringsavgift.

3§

Som jag tidigare har påpekat (avsnitt 8.9) bör det i allmänhet inle förekomma all felparkeringsavgift sätts lill olika belopp för olika delar av samma kommun.

4§

Av formuleringen följer alt anteckning om äganderätten inte behöver vara införd när överträdelsen sker. Införs den senare måsle dock - om betalningsskyldighet skall inträda för ny ägare - uttryckligen anges atl anteckningen avser förhållandena vid tiden för överträdelsen. Jfr i sammanhanget 54 och 99 §§ BRK. Förfarandet mot den nye ägaren inleds i enlighet med 6 §.

Prop. 1975/76: 106 48

1 7 § BRK anges atl den som innehar fordon på grund av avbelalningsköp skall anses som ägare vid tillämpning av BRK.

1 fråga om fordon som ägs av slalen registreras som ägare den myndighet som disponerar fordonet.

1 paragrafen har också intagils en bestämmelse om att ansvarel inle gäller när omständigheterna gör del sannolikt all fordonet har frånhänls ägaren genom brott. Detta innebär ingen ändring i förhållande lill nu gällande regler.

5-7 §§

Vilka tidsfrister som bör användas lorde få anges i verkställighelsföreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.

Närmare föreskrifter om blanketter m. m. torde det ankomma på regeringen eller - efter regeringens bemyndigande - myndighet att utfärda.

8§

Med hänsyn till att ansökan om rättelse lämpligen bör framställas i nära samband med överträdelsen lorde det vara lämpligt all även förare som inte är ägare lill fordonet får begära rättelse.

Som jag tidigare anfört (avsnitt 8.5) är begäran om rättelse endast avsedd för prövning av vissa typer av invändningar. Delta kan t. ex. gälla invändning om att vederböriiga vägmärken inle funnits uppsatta eller andra invändningar som inte påkallar närmare utredning. 1 fråga om andra typer av invändningar - vilka som regel kräver mera ingående undersökning och prövning av sakförhållandena eller överväganden av rättslig natur - bör hänvisas till bestridandeförfarande. Begäran om rättelse bör prövas av lokal polisenhel (vaklkontoreller motsvarande), vilket kan fastställas i verkslällighetsföreskrifler lill lagen.

Med hänsyn lill möjligheten till bestridande saknas anledning atl medge rält atl fullfölja talan mot beslul om avslag på ansökan om rättelse. Av hänsyn lill systemets effektivitet torde del inte vara lämpligt alt medge räll alt fullfölja talan mot beslul som innebär bifall lill en ansökan om rättelse.

9§

Räll all anmäla bestridande bör tillkomma endast fordonets ägare med hänsyn lill all denne har alt svara för alt avgiften eriäggs. Om ägaren inle vill anmäla bestridande trots all föraren anser detta befogat, kan delta enligt allmänna civilrättsUga regler få återverkningar på ägarens regressrätt. .

Del torde inte vara motiverat att i lagen ge närmare bestämmelser om hur utredningen skall bedrivas ulan regler härom bör ges i verkställighets-föreskrifterna. Därvid bör utgångspunkten vara atl ulredningen skall bedrivas i huvudsak på samma sätt som en förundersökning, vilket torde vara en förutsättning för att polismyndigheten skall ha lillräckliBl underiag

Prop. 1975/76: 106 49

för beslul. Självfallet får ulredningen anpassas till vad som behövs i del särskilda fallet. Jag vill peka på alt utredning i egentlig mening kan vara obehövlig i de fall som åsyftas i 23 kap. 22 § rättegångsbalken.

Om bestridande har anmälts för sent lorde det inle finnas anledning lill annan utredning än som behövs för alt konstatera all anmälan inkommit för sent.

Av förordningen (1975:986) om handläggning av vissa polischefsuppgifler framgår alt beslut kan meddelas även av vissa andra befattningshavare inom polisväsendet (jf'' under 5.4).

Atl bestämmelserna i förvaltningslagen(l971:290,ändrad senast 1975:672) är tillämpliga på förvaltningsmyndighets handläggning enligt lagen om felparkeringsavgift följer av I och 2 §§ förstnämnda lag.

10 §

Grundprincipen för det föreslagna systemet är atl förfarandet skall vara enkelt och smidigt ulan all rätlssäkerhelskraven eftersatts. Med hänsyn härtill har jag inte velat förorda beslämmelser om räll atl fullfölja talan mol polismyndighets beslut atl undanröja betalningsansvar.

För handläggningen i tingsrätt bör - med hänsyn bl. a. till arten och omfattningen av den utredning som behövs - gälla reglerna för handläggning av domstolsärende. Vissa undantag har dock ansetts nödvändiga. Dessa undanlag har upptagits i 11 och 12 §§. Jag vill emellertid erinra om all 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken medför alt broll-målsreglerna i vissa hänseenden - bl. a. i fråga om rättegångskostnader -blir tillämpliga.

ll§

Med allmän åklagare avses åklagare i det åklagardistrikt lill vilket polisdistriktet hör.

15 §

Återbetalning av avgift efler begäran om rättelse eller anmälan av bestridande bör - för atl systemet inte skall kompliceras - ske först när avgörandet har vunnit laga kraft.

16§ Jag vill här endast hänvisa lill vad jag tidigare har anfört (avsnitt 8.7).

< 3 Cl

m rs oo r- rs oo »/ -

O " r- m oo rn in i oo oo »n o Cvi NO oo

.»riONOrrnoorn- nO — OiTtrnO — TtTtOOOTt

■"OONrN — -oooooorsin — ONrNor~-unmrNrs'/'. in rnvornrtTtON-ONOOTtinrsr-oooovomNOOoo

		C ca		rn
rsi m	rN		U
\0 r--			U
oo oo	o			01}
r- »v-i	ON	TZ	J=
m ON
m		ÖJ	O	C 1)
				rn
		Cl	C	Ji
		._	<	;0

Prop. 1975/76: 106 52

Innehåll

Propositionen................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.................. ......... 1

Lagförslag.................................................... ......... 2

Uldrag av protokoll vid regeringssaramanträdeden 22 januari 1976 6

1 Inledning....................................... ................... 10

2 Nuvarande ordning....................................... 10

2.1 Beslämmelser om stannande och uppställning 10

2.2 Åtgärder vid parkeringsförseelser.............. ........ 12

2.2.1 Straffrättsligt beivrande.................... 12

2.2.2 Flyttning av fordon.......................... 15

2.3 Ägaransvar i Irafiklagstiftningen................ 15

2.4 Kommunal trafikövervakning..................... 16

3 Framställningarna........................................ 17

4 Några utländska lösningar............................. 18

5 Promemorian............................................... 19

5.1 Inledning.............................................. ........ 19

5.2 Avkriminalisering och strikt ägaransvar....... ........ 20

5.3 Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning.. 20

5.4 Rättelse och bestridande m. m................. ........ 21

5.5 Det administrativa systemet.................... ........ 22

5.6 Kommunal trafikövervakning..................... ........ 22

5.7 Panträtt och flyttning av fordon............... ........ 23

5.8 Avgiftsdifferentiering.............................. ........ 23

5.9 Vissa andra frågor.................................. ........ 23

5.9.1 Regislreringsfrågor............................ 23

5.9.2 Lagkonkurrens................................. 24

5.9.3 Delgivningsfrågor m. m...... ............ 24

5.9.4 Exekutionen.................................... 25

6 Remissyttrandena........................................ 25

7 Utvecklingen efter departementspromemorian... 27

7.1 Inledning.............................................. 27

7.2 Parkeringsbotsrutinen............................. 27

7.3 Strafförelägganderutinen........................ ........ 28

7.4 Domstolsförfarandet............................... ........ 29

8 Föredraganden........................................... ........ 30

8.1 Inledning.............................................. 30

8.2 Allmänt om reformbehovet....................... ....... 31

8.3 Avkriminalisering och strikt ägaransvar....... ....... 35

8.4 Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning . 37

8.5 Rättelse och bestridande m.m.,................ ....... 38

8.6 Del administrativa svstemel..................... ....... 40

Prop. 1975/76: 106 53

8.7 Kommunal trafikövervakning..................... 41

8.8 Panträtt och flyttning av fordon............... 43

8.9 Avgiftsdifferentiering.............................. 44

8.10 Vissa andra frågor.................................. 44

8.11 Upprättade lagförslag............................. 47

8.12 Specialmotivering................................... 47

8.12.1 Förslaget till lag om felparkeringsavgift- 47

9 Hemställan............................................... 50

10 Beslut................................................... 50

Bilaga Statistiska uppgifter beträffande parkeringsbotsrutinen .. 51

o
₁	O _1
s:	<
Q