11
Motion
1975/76: 862
av herr Rämgård m. fl.
om ökat statsbidrag till kommun i det inre stödområdet för
uppförande av industrifastighet
Den aktiva lokaliseringspolitiken har pågått i tio år, och det är först
nu som man kan räkna med att få påtagliga resultat av verksamheten.
Det visar bl. a. den positiva befolkningsökningen i skogslänen. Ändå
har man inte kunnat bryta den s. k. spontana koncentrationen av näringslivet.
Denna koncentration har också sin orsak i den av riksdagen
fastställda ortsklassificeringen. Vi har alltså fått en regional koncentration
inom länen till primära centra men också i vissa fall till regionala
centra.
De kommuner som ligger runt dessa orter — typ servicecentra och
kommuncentra — har i dag stora svårigheter med sysselsättningen och
befolkningsutvecklingen. Inom stödområdena, där i princip samma stöd
skall utgå till kommuner, är det ofta ortsklassificeringen och serviceutbudet
som fäller avgörandet vid lokalisering av företag.
Ett exempel på detta är den nu pågående försöksverksamheten med
industricentra. Industricentra är det senaste näringspolitiska medlet för
att skapa arbetstillfällen i Norrland. Två centra har uppförts, i Strömsund
och Lycksele, för tillsammans 11 milj. kr.
Premisserna för lokaliseringen av dessa industricentra är att de skall
ligga i ett regionalt centrum och innehålla en kapacitet av 300 arbetsplatser.
Som ett komplement till industricentra i kommuner, som inte
klassificeras som regioncentra, vore byggande av mindre industrifastigheter/-lokaler
värdefullt.
Kommunerna har tidigare kunnat bygga industrifastigheter som beredskapsarbete
och då med 50 procents statsbidrag. Lokalerna hyrs sedan
ut till företag till självkostnadspris. Tanken bakom denna verksamhet
har varit att ge företag möjligheter att pröva sig fram när det gäller
verkstadsyta m. m. inför en planerad nyetablering eller expansion. För
kommunens del har detta fungerat utomordentligt väl. Företagen har en
hyra som kan sägas motsvara den de skulle ha haft i en lokal som de
byggt med lokaliseringsbidrag.
För de anställda har lokalerna ofta inneburit en avsevärt förbättrad
arbetsmiljö. Statsbidraget för byggnader av detta slag slutade utgå
den 1 juli 1973. I vissa fall kan i dag bidrag erhållas med 33 % till
hantverkshus, avsedda för företag med lokalt begränsad servicemarknad,
om de byggs som beredskapsarbeten. Vi anser inte detta vara till
fyllest. Även företag med servicefunktioner, t. ex. bilverkstäder, bör i
Mot. 1975/76: 862
12
glesbygdskommun få möjlighet till lägre lokalhyror som kompensation
för t. ex. högre kostnader på grund av lägre utnyttjandegrad än den som
gäller för större verkstäder. Samhällsekonomiskt måste det ändå bli en
förtjänst, eftersom kommuninvånarna slipper långa resor och tidsspillan
som innebär kostnader och inkomstbortfall.
Detta stöd är särskilt viktigt nu när arbetsmiljön skall förbättras på
alla arbetsplatser. I synnerhet för de små och medelstora företagen, som
inte har möjligheter att avsätta till arbetsmiljöfonder, är det synnerligen
angeläget att få tillgång till nya lokaler.
Inrikesutskottet, som behandlade denna fråga våren 1975, ansåg då
att vissa möjligheter skulle öppnas för att stödja kommuner vid uppförande
av lokaler för uthyrning även till andra företag än hantverksoch
serviceföretag. En fortsatt restriktivitet ansågs dock motiverad, och
endast orter inom det inre stödområdet med särskilt stora sysselsättningssvårigheter
ansågs böra komma i fråga för sådana beredskapsarbeten.
Utskottets förslag bifölls också av riksdagen.
Vi anser att riksdagen borde förorda en positivare och generösare
linje för statsbidrag till kommunala industrihus.
Det är också angeläget och nödvändigt att kommunerna informeras
om de beslut som riksdagen tog 1975, så att kommunerna ute i landet
får kännedom om möjligheterna att via beredskapsarbeten bygga industrilokaler.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå med 50 % till
kommuner i det inre stödområdet för uppförande av industrifastighet.
Stockholm den 22 januari 1976
ROLF RÄMGARD (c)
PER STJERNSTRÖM (c)
KARL GUST. H. BOO (c)