Motion

1975/76:68

av fru Nordlander m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag,
m. m.

Förslagen i propositionen 1975/76:34 innebär utan tvivel ett steg i rätt
riktning för ökade möjligheter för konsumenterna till information och kontroll
över inköpta varor. Men frågan är huruvida konsumenternas möjligheter
att påverka produktutformningen och utbudet av produkter ökat.

Visserligen har lagstiftningen skärpts på vissa punkter, så att varor som
på grund av sina egenskaper medför "särskild” risk för skada på person
eller egendom kan förbjudas, och detsamma gäller varor som är "uppenbart”
otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål. Men i övrigt skall verksamheten
som hittills i första hand bedrivas på frivillighetens väg genom förhandlingar
med näringslivet. Vänsterpartiet kommunisterna tror inte på den frivilligheten.

I det kapitalistiska samhället gäller som marknadslagar att det är vinsten
och lönsamheten, inte konsumenternas behov, som är avgörande för om
en vara skall tillverkas och hur den skall marknadsföras. Därför är en mera
långtgående styrning från samhällets sida nödvändigare än den som föreslagits
i propositionen. Den är nödvändig som en garanti för att våra
knappa resurser verkligen används för människornas behov. Målet måste
vara att skapa ett samhälle där fortsatt industriell utveckling och samhällsutveckling
förenas med god hushållning och en rättvisare fördelning av
resurserna.

Men då måste konsumenternas ställning stärkas gentemot producenter
och säljare. Inte bara otjänliga varor utan även klart överflödiga varor som
inte fyller några väsentliga behov borde rensas ut. Det blir svårt att avgöra
vilka varor som är "uppenbart” otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål.
Hur går det exempelvis med produkter som bara välutbildade demonstratriser
och försäljare kan få att fungera? Dessa kommer sannolikt aldrig att
fungera i ett vanligt hushåll men kan som så mycket annat likväl säljas
med en mördande reklam för att sedan bli liggande oanvända i många
hem. Här kan konsumenterna bli mera jämbördiga genom en skärpt lagstiftning.
Redan när beslutet om konsumentverket fattades anfördes från
ansvarigt håll att producentpåverkan i första hand skulle bygga på frivilligt
samarbete med producenterna under obundna former. Därest detta visade
sig vara otillräckligt skulle andra former övervägas. En otillräcklighet i påverkan
tycks nu tydligen ha konstaterats eftersom en proposition om ny.
marknadsföringslag föreligger, innehållande vissa skärpta bestämmelser.
Förslagen är dock enligt vår mening inte till fyllest.

Mot. 1975/76:68

9

KO, som bör anses ha den största erfarenheten i fråga om såväl konsumenternas
som KO:s egen möjlighet att påverka producenterna, har på
flera områden krävt en skärpning av lagen. Det gäller ”beriktigande av
vilseledande uppgifter i marknadsföring”, där behovet enligt KO är särskilt
framträdande när det gäller reklam som vänder sig till mindre kritiska konsumentgrupper
eller då en felaktig uppgift kan leda till en farlig användning
av en vara eller fl ekonomiskt kännbara verkningar för konsumenten. KO
föreslår här att en bestämmelse om beriktigande tas in i marknadsföringslagen.
Vidare skulle bestämmelsen begränsas till att avse beriktigande av
sådana uppgifter som är ägnade att medföra särskilt menlig verkan för konsumenterna.

Med vetskap om de kapitalistiska marknadslagarna är det enligt vår mening
inte möjligt att tala om att reklam för produkter kan bli en objektiv
sådan. Reklam och annonsering för varor kan inte ses som en saklig upplysning,
utan där läggs huvudvikten på säljargumenten. Föredraganden är
medveten om att det inom flera områden förekommer osund reklam och
säger sig vara positiv till åtgärder mot överdrivet bruk av reklam. Men
föredraganden vill inte nu ta närmare ställning i denna fråga. Den bör enligt
hans mening utredas i särskild ordning. Först måste klarhet skapas om
bl. a. de tryckfrihetsrättsliga frågorna i samband med ingripande mot annonsering.
Vi kan inte anse att en bestämmelse som gör det möjligt att
ålägga näringsidkare att rätta vilseledande uppgifter i reklamen strider mot
tryckfrihetsförordningen.

Vidare vill KO ha skärpta regler för tilläggs- och kombinationserbjudanden
och hänvisar till att lagens 4 S inte har lett till den sanering på området
som KO finner önskvärt. KO hänvisar till den norska motsvarigheten till
marknadsföringslag, som går betydligt längre än den svenska när det gäller
att motverka användningen av kombinerade utbud. Det finns enligt vår
mening ingen anledning att det vid inköp av en vara skall vara nödvändigt
att köpa en tilläggsvara, även om det sker till ett tillfälligt billigare pris.
Det blir alltid konsumenterna som slutligen får betala alla tillfällighetspriser.

Men en marknadsföringslag är inte tillräcklig om inte informationen når
ut till konsumenterna, och här finns de stora bristerna. Även om konsumentombudsmannen
alltsedan starten 1971 handlagt ett stort antal ärenden
och det är konsumenterna som i stor utsträckning utnyttjat möjligheten
till anmälan, är det dock vissa varu- och tjänsteområden som överväger.
Det gäller bilar och bilreparationer, böcker och tidskrifter samt sällskapsresor.
Även om också detta är i och för sig viktiga områden, så tyder det inte
på en bredare konsumentupplysning. Avståndet mellan konsumenten och
konsumentombudsmannen är för långt. De s. k. resurssvaga konsumenterna
har varken tid eller råd att tillägna sig den informationen. Konsumentupplysningen
måste föras ut på det lokala planet. Alla är positiva till detta
men av olika anledningar händer ingenting i kommunerna. Därför måste
staten och konsumentverket ta på sig ett större ansvar. Detta bör gälla

Mot. 1975/76: 68

10

även ansvaret för att initiativ blir tagna för inrättandet av lokala konsumentnämnder
eller kommittéer i varje kommun.

Mot bakgrund av det anförda vill vi sålunda förorda att riksdagen uttalar
sig för här nedan anförda förslag till kompletteringar i marknadsföringslagen.
Utskottet förutsätts därvid utarbeta den erforderliga lagtexten.

Vi hemställer

1. att riksdagen beslutar att det i marknadsföringslagen införs en
bestämmelse enligt vilken näringsidkare åläggs att rätta vilseledande
uppgifter i reklam (beriktigandereklam),

2. att riksdagen beslutar att skärpta regler införs för tilläggs- och
kombinationserbjudanden i enlighet med konsumentombudsmannens
förslag om ändring av 4 S i förslaget till marknadsföringslag,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om en utvärdering av
den hittillsvarande lokala konsumentverksamheten och initiativ
i syfte att påskynda bildandet av lokala konsumentkommittéer
samt om en prövning av frågan om ett statligt stöd
till kommunerna till stöd åt denna verksamhet.

Stockholm den 13 november 1975

KARIN NORDLANDER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk)

JOHN MAGNUSSON (vpk)
i Kristinehamn

EIVOR MARKLUND (vpk)
INGA LANTZ (vpk)