Mot. 1975/76
64-65

Motion
1975/76: 64

av herr Olsson i Järvsö

med anledning av propositionen 1975/76: 34 med förslag till marknadsföringslag,
m. m.

1 regeringens proposition 1975/76:34 om marknadsföringslag föreslås en
vidgning av möjligheterna att inom ramen för samhällets konsumentpolitik
påverka företagens produktutformning och den information som företagen
lämnar om sina produkter.

Den föreslagna lagen innebär bl. a. att näringsidkare kan åläggas att lämna
sådan information om de produkter som han marknadsför som har särskild
betydelse från konsumentsynpunkt. Den innebär vidare att försäljning och
uthyrning av varor som på grund av sina egenskaper medför särskild risk
för skada på person eller egendom kan förbjudas. Detsamma gäller för varor
som är ”uppenbart otjänliga för sitt ändamål”.

När det gäller möjligheterna till förbud för vara som anses uppenbart
otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål berör man ett område som är mycket
känsligt från såväl konsument- som producentsynpunkter. Det kommer att
ställa den tillämpande myndigheten inför mycket svåra avvägningsproblem.

Innebörden av denna bestämmelse blir att en vara skall kunna förbjudas,
även om den inte medför skada på person eller egendom.

Som exempel på behovet av en lagstiftning mot ”uppenbart otjänliga
varor” anför man bl. a. att ”en tvättmaskin som över huvud taget inte
rengör tvättgodset självfallet inte bör förekomma på en sund marknad oavsett
om den bristande funktionen framgår av marknadsföringen”. Konstaterandet
är riktigt, men det avsedda kommer att kunna uppnås redan med
de möjligheter som myndigheterna får i informationshänseende i den nya
marknadsföringslagen. Nyssnämnda vara kommer alltså att försvinna ur
marknaden, om myndigheterna använder sig av ålägganden i informationshänseende.

En lagbestämmelse om förbud mot otjänliga varor kan komma att kollidera
med konsumentens valfrihet och konsumentens behov av billiga varor.

Den kan dessutom verka hämmande på producenternas intresse av att finna
nya produkter. Ett osäkerhetsmoment kan komma att uppstå hos producenterna.

Skiljaktigheter kan uppkomma vid bedömningen om en vara skall anses
”otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål” eller inte. Visserligen anförs i specialmotiveringen
till 4 S att bedömningen skall grunda sig på objektivt påvisbara
förhållanden, att till grund för bedömningen bör normalt ligga resultatet
av provningsverksamheten eller sammanställningen av konsument

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 64-65

Mot. 1975/76:64

2

erfarenheter. Rekvisitet för att förbjuda en ”otjänlig vara” är sålunda inte
entydigt och kommer att kunna leda till tillämpningssvårigheter. Därför
bör kriterierna för om en vara skall anses "uppenbarligen otjänlig för sitt
huvudsakliga ändamål” stärkas!

Till de i specialmotveringen till 4 $ föreslagna bedömningsgrunderna om
förbud mot otjänliga varor bör även läggas att det vid saluförandet av en
vara skall ha varit fråga om ett vilseledande av konsumenten.

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen i samband med beslut om marknadsföringslag uttalar
att det vid bedömningen om en vara skall anses ”uppenbart
otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål” även skall ingå rekvisitet
att det varit fråga om ett vilseledande av konsumenten.

Stockholm den 13 november 1975

JOHAN A. OLSSON (c)
i Järvsö