TU 1975/76:14

Trafikutskottets betänkande
1975/76:14

med anledning av propositionen 1975/76:106 med förslag till lag
om felparkeringsavgift, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:106 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om felparkeringsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

I propositionen läggs fram förslag till lag om felparkeringsavgift. Enligt
den föreslagna lagen avkriminaliseras de flesta formerav parkeringsförseelser
och den nuvarande parkeringsboten ersätts med en avgift, som fordonsägaren
är betalningsansvarig för. Invändningar mot parkeringsanmärkningen
avses i nte i nverka på skyldigheten att erlägga avgiften men avgiften återbetalas
om invändningen godtas vid den rättsliga prövning som fordonsägaren
kan begära om han bestrider anmärkningen. Den nya avgiften föreslås
i princip tillfalla vederbörande kommun efter avdrag för statsverkets
administrationskostnader. Genom det nya sanktionssystemet åstadkoms -utan avkall på rättssäkerheten - en enklare och mindre resurskrävande ordning
för beivrande av parkeringsförseelser.

Vidare föreslås vissa jämkningar i lagen (1967:420) om flyttning av fordon
i vissa fall. Ändringarna innebär bl. a. att felparkerat fordon får flyttas om
det inte är osannolikt att parkeringen innebär fara för trafikolycka eller hinder
i trafiken.

1 Riksdagen 1975/76 15 sami. Nr 14

TU 1975/76:14

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrives följande.

1 § Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelse
av föreskrift rörande parkering eller stannande av fordon som är
upptaget i bilregistret eller motsvarande utländska register om överträdelsen
ej är belagd med straff.

2 § Överträder någon föreskrift som avses i 1 § är han skyldig att erlägga
avgift (felparkeringsavgift).

3 § Felparkeringsavgift utgör lägst femtio och högst etthundrafemtio kronor.
I kommun, som svarar för trafikövervakning enligt lagen (1964:321) om

kommunal trafikövervakning, fastställer kommunfullmäktige felparkeringsavgiftens
belopp. I annan kommun fastställes beloppet av länsstyrelsen.

4 § Den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare
i register som avses i 1 § är ansvarig för att felparkeringsavgiften betalas.
Detta gäller dock ej om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet
har frånhänts honom genom brott.

5§ Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrift som avses i
1 §, får polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2 § lagen (1964:321)
om kommunal trafikövervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan anmärkning
skall innehålla uppmaning att inom viss tid betala den fastställda
avgiften. Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller
fästes på fordonet.

6 § Betalas ej felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonets ägare
erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala avgiften.

Betalas ej avgiften efter uppmaning som avses i första stycket, utfärdas
åläggande för fordonets ägare att betala avgiften inom viss tid. Efterkommes
ej åläggandet, skall avgiften indrivas.

7 § Avgift skall erläggas inom föreskriven tid även om talan föres om undanröjande
av betalningsskyldigheten.

TU 1975/76:14

8 § Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare
att så ej hade bort ske, får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten
i det polisdistrikt där anmärkningen meddelades. Bifalles ansökan, undanröjer
myndigheten betalningsansvaret.

Bifalles ej ansökan om rättelse eller kan frågan icke lämpligen prövas
i denna ordning, erinras den som har begärt rättelse om möjligheten att
bestrida betalningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan ej foras.

9 § Ägare av fordon, i fråga om vilket parkeringsanmärkning har meddelats,
får hos polismyndigheten i det polisdistrikt där parkeringsanmärkningen
meddelades skriftligen anmäla att han bestrider betalningsansvar. Därvid
skall grunden för bestridandet anges.

Har bestridande anmälts, verkställer polismyndigheten den utredning som
behövs. Sedan utredningen har avslutats, meddelar polismyndigheten beslut
med anledning av bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärkning
ej hade bort meddelas eller att betalningsansvar av annan anledning
ej åvilar den som bestritt sådant ansvar, undanröjer den betalningsansvaret.

Anmäles bestridande senare än sex månader efter det att avgiften har
erlagts eller utmätningsman vidtagit åtgärd för indrivning av avgiften, avvisas
anmälan.

10 § Mot beslut enligt 9 8 som innebär att betalningsansvaret undanröjts
får talan ej föras.

Talan mot annat beslut enligt 9 8 föres genom besvär hos den tingsrätt
inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären
tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden om ej annat
anges i denna lag. Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs
om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Mot tingsrätts beslut får talan ej foras.

11 § I tingsrätt för allmän åklagare det allmännas talan.

12 § Tingsrätt är vid handläggning av ärende enligt denna lag domför med
en lagfaren domare.

13 § Om ej annat följer av denna lag äger bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkortning och avskrivning motsvarande tillämpning
i fråga om felparkeringsavgift.

Åläggande enligt 6 8 andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efter
den dag då överträdelsen skedde.

Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift får ej vidtagas senare än fem
år efter den dag överträdelsen skedde.

14 § Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke omfattas
av förordnande enligt denna lag och ingår i gärningen förfarande som
kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan anmärkning ej meddelas.

1* Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr 14

TU1975/76:14

15 § Felparkeringsavgift återbetalas om

1. betalningsansvaret har undanröjts genom beslut som har vunnit laga
kraft,

2. avgift tidigare har erlagts för samma överträdelse,

3. det i annat fall har förekommit fel som avsett ärendets handläggning
och felet har varit till men för den som erlagt avgift eller

4. avgiften redan har erlagts, när åtal väckes eller strafföreläggande utfärdas
i fall som avses i 14 §.

16 § Har parkeringsanmärkning meddelats i kommun som svarar för trafikövervakning
enligt lagen(1964:32Dorn kommunal trafikövervakning tillfaller
felparkeringsavgiften kommunen. I annat fall tillfaller avgiften statsverket.

Vid utbetalning till kommun av erlagd felparkeringsavgift avdrages statsverkets
kostnader med belopp som fastställes av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. När lagen träder
i kraft skall lagen (1960:683) om parkeringsbot upphöra att gälla. I fråga
om överträdelse som skett före den nya lagens ikraftträdande skall dock
äldre bestämmelser tillämpas.

TU 1975/76:14

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967:420) om flyttning av fordon
i vissa fall,

dels att i 11 § ordet ”Konungen” skall utbytas mot ordet ”regeringen”.
dels att 2, 3, 4, 6 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Fordon får flyttas enligt denna lag
om det

1. är uppställt så att fara för trafikolycka
uppstår eller betydande
hinder uppkommer i trafiken,

2. är uppställt i strid mot föreskrift
om uppställning av fordon så
att renhållning, snöröjning eller annat
arbete på väg avsevärt försvåras,
eller

3. med hänsyn till sitt skick, den
tid under vilken det stått uppställt
på samma plats eller annan omständighet
måste anses övergivet.

3 §

Beslut om flyttning av fordon som
avses i 2 § 1 meddelas och verkställes
av polismyndigheten.

Föreslagen lydelse

Fordon får flyttas enligt denna lag
om det

1. är uppställt så att fara för trafikolycka
uppstår eller hinder uppkommer
i trafiken,

2. är uppställt i strid mot föreskrift
om uppställning av fordon så
att renhållning, snöröjning eller annat
arbete på väg avsevärt försvåras,
eller

3. med hänsyn till sitt skick, den
tid under vilken det stått uppställt
på samma plats eller annan omständighet
måste anses övergivet.

Har fordon ställts upp i strid mot
föreskrift om stannande eller parkering
skall fall som avses i första stycket 1
anses föreligga, om det ej är osannolikt
att fara uppstår eller hinder uppkommer.

Beslut om flyttning av fordon som
avses i 2 § 1 meddelas och verkställes
av polismyndigheten. / kommun
som svarar för traftkövetyakning enligt
lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning
får sådant beslut meddelas
och verkställas av kommunal
myndighet.

TU 1975/76:14

Nuvarande lydelse

Beslut om flyttning av fordon som
avses i 2 § 2 eller 3 meddelas av polismyndigheten,
om vägförvaltning
eller kommunal myndighet begär
det, och verkställes av den som påkallat
beslutet. I den mån Konungen
bestämmer får vägförvaltning eller
kommunal myndighet själv besluta
om sådan flyttning.

Föreslagen lydelse

Beslut om flyttning av fordon som
avses i 2 § 2 eller 3 meddelas av polismyndigheten,
om vägförvaltning
eller kommunal myndighet begär
det, och verkställes av den som påkallat
beslutet. I den mån regeringen
bestämmer får vägförvaltning eller
kommunal myndighet själv besluta
om sådan flyttning.

I flyttningsbeslut anges om fordonet är fordonsvrak.

4 S

Fordonsvrak som flyttas skall så snart det lämpligen kan ske skrotas
eller undanskaffas på annat sätt.

Flyttas annat fordon, skall det
ställas upp så nära den plats där det
anträffades, att det lätt kan återfinnas.
Kan fordonet ej lämpligen ställas
upp på sådant sätt eller är det att anse
som övergivet enligt 2 § 3, skall det
förvaras på särskild uppställningsplats
för fordon sorn flyttas enligt denna lag.

Flyttas annat fordon, skall det. förvaras
på särskild uppställningsplats för
fordon sorn flyttas enligt denna lag eller
ställas upp så nära den plats där det
anträffades att det lätt kan återfinnas.

6 §

När beslut om flyttning meddelats,
skall polismyndigheten underrätta
ägaren så snart det kan ske.

Flar fordon ställts upp till förvaring
på särskild uppställningsplats
och har ägaren ej kunnat anträffas,
skall polismyndigheten utan dröjsmål
kungöra flyttningen i tidning inom
orten eller på annat lämpligt sätt
samt vidtaga de fortsatta undersökningar
och åtgärder som kan anses påkallade
för att göra underrättelse möjlig < Ägare

av fordon som flyttats enligt
denna lag är skyldig ersätta kostnaden
för flyttningen och övriga åtgärder
som vidtagits med stöd av lagen.
Ersättningsskyldighet förelig -

När beslut om flyttning meddelats,
skall den myndighet som meddelat
beslutet underrätta ägaren så
snart det kan ske.

Har fordon ställts upp till förvaring
på särskild uppställningsplats
och har ägaren ej kunnat anträffas,
skall den myndighet som verkställt
flyttningen kungöra den i tidning
inom orten eller på annat lämpligt
sätt samt vidtaga de fortsatta undersökningarochåtgärdersom
kan anses
påkallade för att göra underrättelse
möjlig.

Ägare av fordon som flyttats enligt
denna lag är skyldig ersätta kostnaden
för flyttningen och övriga åtgärder
som vidtagits med stöd av lagen.
Ersättningsskyldighet förelig -

TU 1975/76:14

ger ej, när ägaren gör sannolikt, att
fordonet frånhänts honom genom
brott, eller när fara eller hinder som
avses i 2 § I uppstått till följd av omständighet
som inte bort förutses av
den som ställt upp fordonet.

ger ej, när ägaren gör sannolikt, att
fordonet frånhänts honom genom
brott eller att förhållandena vid tiden
för uppställningen var sådana att den
icke innebar eller kunde förutses komma
att innebära fara eller hinder som
avses i 2 § I.

Vid beräkning av kostnaderna skall avdragas fordonets värde, om
äganderätten övergått enligt 7 §.

Fordon som förvaras på särskild uppställningsplats behöver ej utlämnas,
förrän kostnaderna betalats.

Kostnad, som ej uttages av ägaren, bäres av statsverket eller, om flyttningsbeslutet
verkställts av kommunal myndighet, av kommunen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

TU 1975/76:14

3 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives, att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga
ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar
eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag,
som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall
och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.
Avdrag må icke ske för: Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostna- den skattskyldiges levnadskostna der

och därtill hänförliga utgifter, der och därtill hänförliga utgifter,

däruti inbegripet vad skattskyldig
utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt
understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning till person
i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv, andre
maken, hemmavarande barn under
16 år eller hemmavarande barn,
som fyllt 16 men ej 18 år och som
ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i
hans förvärvsverksamhet nedlagda
kapital;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning å skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen
(1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om
överlastavgift;
belopp för vilket arbetsgivare är

däruti inbegripet vad skattskyldig
utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt
understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning till person
i sitt hushåll;

ränta å den skattskyldiges eget, i
hans förvärvsverksamhet nedlagda
kapital;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning å skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen
(1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om
överlastavgift;
belopp för vilket arbetsgivare är

'Senaste lydelse 1975:1174.

TU 1975/76:14

Nuvarande lydelse

ansvarig enligt 75 § uppbördslagen

(1953:272);

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

ansvarig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272);

avgift enligt lagen (1976:000)om.felparkeringsavgift; förlust,

som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

TU 1975/76:14

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden vid riksmötet 1975/76 väckta motionerna 1975/76:276

av herrar Signell och Blomkvist (båda s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att frågan om en utökning av trafikvakternas
arbetsuppgifter, i syfte att skapa större trivsel och säkerhet i trafiken, utreds.

1975/76:723 av herrar Åberg och Jonsson i Alingsås (båda fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i syfte att ge polismyndigheten
möjlighet att ta hand om och transportera bort fordon som
viss tid lämnats utan tillsyn av ägaren efter stopp på grund av motorfel
etc. eller av annan anledning övergivits av föraren.

1975/76:1541 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begären översyn av bestämmelserna med sikte på att staten lämnar
kommunerna ersättning för kostnader för parkeringsövervakning.

1975/76:1609 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
att kommunerna får ta hand om avgifterna för felparkering enligt de riktlinjer
som anges i motionen.

dels de med anledning av propositionen 1975/76:106 väckta motionerna

1975/76:2178 av herr Polstam (c) och fru Kristensson (m) vari föreslås
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:106 dels beslutar
att 10 § sista stycket förslaget till lag om felparkeringsavgift utgår ur lagtxten,
dels hos regeringen hemställer om de förslag till jämkningar i lagstiftningen
i övrigt som erfordras för att genomföra full följdsmöjlighet till hovrätt.

1975/76:2189 av herr Hallgren m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen måtte
besluta bifalla propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om felparkeringsavgift
med den ändring som föreslås i motionen beträffande 3 § enligt
följande:

Propositionens förslag Motionärernas förslag

3 §

Felparkeringsavgift utgör lägst Felparkeringsavgift utgör lägst

femtio och högst etthundrafemtio trettiofem och högst sjuttiofem kro kronor.

nor.

1 kommun, som svarar för trafikövervakning länsstyrelsen.

1975/76:2190 av herr Löfgren (fp) vari anhålls att riksdagen vid behandling
av proposition 1975/76:106 även beaktar de synpunkter som riksdagens
revisorer kan komma att framföra vid slutbehandlingen inom kort av granskningspromemorian
nr 12/1975 angående indrivning av parkeringsbot.

TU 1975/76:14

Utskottet

Förstäf’ till Lag om felparkeringsavgi/i

Bestämmelser som reglerar rätten att stanna och parkera fordon på väg
finns dels i vägtrafikkungörelsen (1972:603, ändrad senast 1975:822-VTK),
dels i lokala trafikföreskrifter som har utfärdats med stöd av VTK. I fråga
om stannande och parkering utanför väg gäller terrängtrafikkungörelsen
(1972:594, ändrad senast 1975:1315-TTK).

Överträdelse av parkeringsbestämmelserna kan medföra ansvar enligt lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott (ändrad senast 1975:611-TBL).
Är gärningen inte straffbar enligt TBL döms till böter, högst 500 kr., enligt
164 § forsta stycket 5, 9 eller 10 VTK. Har motorfordon stannats eller parkerats
i strid mot vissa av bestämmelserna och är det inte utrett vem som
förde fordonet döms i stället ägaren (subsidiärt ägaransvar). Sistnämnda bestämmelse
har gällt sedan ingången av år 1970.

Straff för brott mot reglerna om stannande eller parkering kan utdömas
av domstol efter åtal. Vidare kan åklagare i stället för att väcka åtal meddela
den misstänkte strafföreläggande för brottet. Slutligen finns möjlighet att
anmana den misstänkte att betala parkeringsbot eller förelägga honom ordningsbot.
Parkeringsbot är den vanligaste påföljden.

Som en bakgrund till förslaget om subsidiärt ägaransvar angav departementschefen
(prop. 1969:140) att bilismens kraftiga expansion medfört
att långt gående begränsningar i möjligheterna att parkera fordon hade blivit
nödvändiga. Denna utveckling anses ha fortsatt under tiden därefter. Den
främsta bristen i dagens system är enligt departementschefens bedömning
att fordonets ägare genom en invändning eller ren passivitet åstadkommer
att förseelser måste utredas och frågan om uttagande av sanktion måste
föras ända till domstol innan betalningsskyldighet inträder och exekution
kan ske. 1 propositionen föreslås mot bakgrund härav en avkriminalisering
och införandet av strikt ägaransvar för parkeringsforseelser samt en betalningsskyldighet,
som gäller oberoende av invändningar. Till grund för forfattningsförslaget
ligger en inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria
(Ds K 1973:6). I det följande behandlar utskottet lagförslaget mot
bakgrund av vissa i ämnet väckta motionsyrkanden.

I propositionen framhålls att parkeringsforseelser knappast anses som brott
i egentlig mening. I princip anses parkeringsforseelser inte heller påverka
frågan om körkortskrav. Mot denna bakgrund föreslås att de förseelser mot
bestämmelserna om stannande och parkering som nu kan beivras genom
parkeringsbot förfarande avkriminaliseras och att sanktionen för sådana överträdelser
får formen av en avgift, kallad felparkeringsavgift. Man har numera
enligt departementschefen anledning räkna med att den registrerade ägaren
- utom i rena undantagsfall - också är faktisk ägare. Från denna synpunkt
anses inte längre några rimliga invändningar kunna resas mot ett strikt

TU 1975/76:14

ägaransvar. Innebörden i ansvaret formuleras i propositionen så, att den
som enligt bilregistret är ägare till ett visst fordon svarar för betalningen
av felparkeringsavgift. Om sanktionen för parkeringsöverträdelsen är en avgift
anses heller inga principiella invändningar kunna göras mot att ägaren
riktar regresskrav mot den som verkligen fört bilen.

I motionen 2190 hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen
även beaktar de synpunkter som riksdagens revisorer kan komma att
framföra vid slutbehandlingen av granskningspromemorian nr 12/1975. I
en efter det motionen väckts avgiven tilläggspromemoria till den nämnda
granskningspromemorian har riksdagsrevisorerna i fråga om det strikta ägaransvaret
bl. a. påpekat att detta ansvar bör gälla även parkeringsanläggningar.
I den mån det ingår i den offentliga trafik- och bebyggelseplaneringen att
anordna parkering på tomtmark m. m. anses sådan mark i fråga om ägaransvar
böra bli jämställd med gatuparkering.

Även utskottet finner att den sålunda aktualiserade frågan bör prövas
och anser den därför böra överses i regeringens kansli. Erfarenheter av lagstiftningen
torde dock böra erhållas innan området för dess tillämpning
vidgas. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen sin uppmärksamhet riktad
på problemet och avser att närmare granska förutsättningarna för att tillämpa
den föreslagna bestämmelsen på mark som inte är gatu- eller vägmark.
Utskottet förutsätter att de förslag i ämnet som må föranledas av regeringens
prövning framläggs så snart det kan ske. Med hänsyn till det anförda finner
utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet ej erforderlig.

Vad departementschefen anfört beträffande avkriminalisering av parkeringsföreseelserna
och det strikta ägaransvaret i övrigt har ej gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Felparkeringsavgift föreslås utgöra lägst 50 kr. och högst 150 kr. Avgiftens
belopp fastställs enligt förslaget i kommun som svarar för trafikövervakning
av kommunfullmäktige och i annan kommun av länsstyrelsen.

Det nuvarande intervallet beträffande avgifterna fastställdes år 1960.
Förändring av pris- och lönenivån sedan dess skulle enligt propositionen
motivera en två- till fyrdubbling av det maximala beloppet. Med hänsyn
till att de faktiska bötesbeloppen varit lägre förordar departementschefen
emellertid att uppräkningen av avgiftsintervallet t. v. begränsas.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag i denna del och avstyrker
följaktligen yrkandet i motionen 2189 att felparkeringsavgiften skall vara lägst
35 kr. och högst 75 kr.

Enligt lagförslaget skall eventuella invändningar inte stoppa vidtagande
av sanktioner. 1 de fall då rättelse av en felaktig parkeringsanmärkning
sker först efter det att felparkeringsavgiften har betalats, förutsätts återbetalning
ske. Anser fordonets förare eller ägare att parkeringsanmärkning
ej bort meddelas får han söka rättelse hos polismyndigheten i det polisdistrikt

TU 1975/76:14

där anmärkningen gjorts. Detta innebär en möjlighet att få felaktiga parkeringsanmärkningar
på ett tämligen formlöst sätt återkallade. Ägare av
fordon föreslås också kunna skriftligen hos polismyndigheten anmäla bestridande
av betalningsansvar. Myndigheten tar därvid genom formligt beslut
ställning till framförda invändningar. Talan avses kunna fullföljas till
tingsrätt. Den avkriminalisering av felparkeringarna som förordas bör enligt
departementschefen ha till följd att domstolsprocessen inte ges brottmålskaraktär.
I propositionen föreslås att handläggningen i huvudsak får
bygga på förfarandet enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
(ändrad senast 1973:1155). Med hänsyn till sanktionens ringa storlek
och arten av de frågor som kan komma upp till bedömning synes det enligt
departementschefen till fyllest med en prövning i två instanser utöver den
som sker vid begäran om rättelse.

I motionen 2178 hemställs om förslag till de jämkningar i lagstiftningen
som erfordras för att ge fullföljdsmöjlighet till hovrätt. Den hittillsvarande
prövningen i överrätt i parkeringsmål har enligt motionärerna inneburit att
praxis stadgats och kunnat vinna efterföljd. Mot bakgrund av hittills vunna
erfarenheter på området anses någon form av prejudikatsinstans för prövningen
av ifrågavarande ärenden böra fordras. Tingsrätterna kan enligt motionärerna
ej fungera som sådana instanser.

Med hänsyn till behovet av prejudikat på området finner utskottet det
erforderligt att i varje fall under en övergångstid talan mot ifrågavarande
ärenden kan föras i hovrätt. Skulle det visa sig att det blir en stor tillströmning
av ärenden av ifrågavarande slag till hovrätterna bör denna överklagningsmöjlighet
efter övergångstiden kunna avskaffas. Utskottet vill också erinra
om att enligt propositionen behandlingen av ärendena i fråga t. v. förlagts
till polismyndighet och allmän domstol i avvaktan på hur andra liknande
frågor om övergång till avgiftssystem kommer att få sin lösning. 1 samband
därmed torde - mot bakgrund av erfarenheter av lagens tillämpning - även
frågan om prejudikatsinstans komma att upptas tili förnyad prövning.

Utskottets ställningstagande i denna del föranleder en redaktionell ändring
i förslagets 11 §.

Sanktionen i det föreslagna systemet har snarast karaktär av en offentlig
avgift. Departementschefen anser det därför naturligt att beträffande indrivning
av felparkeringsavgift anknyta till reglerna om uppbörd och indrivning
av restförd skatt och förordar en lösning i enlighet härmed. I den
ovannämnda granskningspromemorian behandlas ett i en motion till 1971
års riksdag framlagt förslag om att indrivningen av parkeringsbot skall samordnas
med uppbörden av vägtrafikskatt. Det framhålls i anslutning härtill
i tilläggspromemorian att förslaget innebär en alternativ lösning, som framdeles
kan bli aktuell om den nu förestående ordningen inte visar sig fylla
förväntningarna. Detta alternativ anses dock förutsätta vissa ytterligare överväganden,
främst i fråga om verkningarna för skatteuppbörden och för han -

TU 1975/76:14

deln med begagnade bilar. Verkningarna bör dock enligt riksdagsrevisorerna
klarläggas i så god tid att ytterligare dröjsmål inte uppstår om systemet
med felparkeringsavgifter skulle behöva omprövas.

Även utskottet finner att frågan härom kräver ytterligare överväganden
och förutsätter att den följs upp inom regeringens kansli. Det sålunda aktualiserade
spörsmålet bör därför f. n. ej föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Om parkeringsöverträdelserna avkriminaliseras är det enligt departementschefens
mening naturligt att felparkeringsavgifterna i princip tillfaller
kommunerna. För att systemet till rimlig kostnad skall fungera så smidigt
och effektivt som avsetts, bör enhetliga och rationella handläggningsrutiner
eftersträvas. Genom att förfarandet med hänsyn härtill i viss utsträckning
anses innebära att statliga resurser ställs till förfogande för handläggningsrutinerna
måste statsverket dock få gottgörelse för sina kostnader för verksamheten.
Departementschefen förordar att ersättningen t. v. fastställs till
18 kr. i 1975 års penningvärde för varje betald parkeringsanmärkning med
uppräkning till följd av löneutvecklingen. Det anses böra ankomma på regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att med utgångspunkt
i det anförda fastställa avdragsbeloppet. Vad departementschefen anfört i
sammanhanget anges i huvudsak tillämpligt endast beträffande kommuner
där kommunal trafikövervakning finns anordnad. I övriga kommuner avses
statsverket böra uppbära hela felparkeringsavgiften.

Genom det anförda synes syftet med de under allmänna motionstiden
väckta motionerna 1541 om ersättning till kommunerna för parkeringsövervakning
och 1609 om att kommunerna får ta hand om avgifterna i huvudsak
komma att tillgodoses, varför motionerna avstyrks.

1 riksdagsrevisorernas tilläggspromemoria påtalas behovet av information
om den föreslagna lagstiftningen för att bl. a. åstadkomma ökad efterlevnad
av parkeringsbestämmelsernaoch för att höja betalningsbenägenheten. Även
utskottet finner det vara mycket angeläget att allmänheten av vederbörande
myndigheter informeras på området och vill understryka vikten därav.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 276 hemställs att
frågan om en utökning av ira/ikvaktenias arbetsuppgifter utreds i syfte att
skapa större trivsel och säkerhet i trafiken. Utskottet vill i anslutning härtill
framhålla att frågan om huvudmannaskapet för trafikövervakarkåren f. n.
utreds av trafiknämndsutredningen som, enligt ett nyligen avgivet betänkande
Lokala trafikföreskrifter m. m. (SOU 1976:18), avser att lämna en
särskild promemoria i ämnet före innevarande sommar. Utskottet förutsätter
att vid den fortsatta behandlingen av denna fråga även de synpunkter som
framkommit i motionen samt i riksdagsrevisorernas tilläggspromemoria, såvitt
gäller trafikvaktpersonalens medverkan vid övervakningen av att fordonen
är försedda med giltiga kontrollmärken, beaktas. Med hänvisning här -

TU 1975/76:14

till finner utskottet att nyssnämnda motion samt motionen 2190, såvitt nu är
i fråga, icke bör föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd.

Vad förslaget till lag om felparkeringsavgift i övrigt innehåller har ej gett
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Förslag lill Lag om ändring i lagen (196 7:420) omflyttning av fordon i vissa Jall

Beträffande möjligheterna att flytta felparkerade fordon gäller f. n. att
fordon får flyttas bl. a. om det är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår
eller betydande hinder uppkommer i trafiken. Ett felparkerat fordon får
dock i allmänhet anses innebära en fara för trafikolycka eller ett hinder
i trafiken. Departementschefen anser därför en ändring av regelns innehåll
vara påkallad. Den föreslagna ändringen innebär att flyttning av fordon
får ske om det uppställts i strid mot föreskrift om stannande eller parkering
och förhållandena ej är sådana att uppställningen inte innebär fara för trafikolycka
eller hinder för trafiken.

Utskottet tillstyrker vad propositionen innehåller i denna del.

1 motionen 723 hemställs om utredning i syfte att ge polismyndigheten
möjlighet att ta hand om och transportera bort fordon som viss tid lämnats
utan tillsyn av ägaren efter stopp på grund av motorfel etc. eller av annan
anledning övergivits av föraren.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att ifrågavarande lag redan
i sin nuvarande utformning medger den av motionärerna åsyftade möjligheten
att flytta fordon samt avstyrker motionen.

Förslag lill Lagom ändring i kommunalskallelagen (1928:370)

Ovan nämnda förslag har inte gett utskottet anledning till erinran eller
särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a. med bifall till propositionen 1975/76:106 och med avslag på
motionen 1975/76:2189 antager 3 $ förslaget till lag om felparkeringsavgift,

b. med anledning av propositionen 1975/76:106 och motionen
1975/76:2178 antager 10 och 11 $$ förslaget till lag om felparkeringsavgift
med de ändringarna att paragraferna erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelser:

TU 1975/76:14

Regeringensförslag

Utskottetsförslag

10 s

Mot beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får
talan ej föras.

Talan mot annat beslut enligt 9 § föres genom besvär hos den tingsrätt
inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären
tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden om ej annat
anges i denna lag. Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs
om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Mot tingsrätts beslut får talan ej fö- Talan mot tingsrätts beslut föres
ras. genom besvär i hovrätten.

c. med bifall till propositionen 1975/76:106 och med avslag
på motionerna 1975/76:1541, 1975/76:1609 och 1975/76:2190
antager förslaget till lag om felparkeringsavgift i de delar förslaget
inte omfattas av utskottets hemställan under 1 a och b ovan,

d. avslår motionen 1975/76:276,

2. att riksdagen

a. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1967:420) om
flyttning av fordon i vissa fall,

b. avslår motionen 1975/76:723,

3. att riksdagen antager förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Stockholm den 23 mars 1976

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c). Lothigius
(m), Lindahl i Lidingö (s). Persson i Heden (c). Hjorth (s). Hugosson (s).
Håkansson i Rönneberga (c). Rosqvist (s). Östrand (s). Stjernström (c), Magnusson
i Kristinehamn (vpk). Sellgren (fp), Johansson i Vrångebäck (m)
och fru Sandéhn (s).

M o t hovrätts beslut får talan ejföras.

I tingsrätt för allmän åklagare det
allmännas talan.

I tingsrätt och hovrätt för allmän
åklagare det allmännas talan.

TU 1975/76:14

Reservation

av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De nuvarande”
och slutar med ”högst 75 kr.” bort ha följande lydelse:

I motionen 2189 yrkas att Jelparkeringsavgiften skall vara lägst 35 kr. och
högst 75 kr. Det finns enligt utskottets mening säkert skäl för att avgiften
skall kunna differentieras för olika områden med hänsyn till graden av
den negativa effekt en felparkering kan medföra. Däremot bör avgiftsintervallet
begränsas och högsta avgiftsuttaget sänkas i förhållande till regeringens
förslag för att inte förleda kommunerna till alltför stora avgiftshöjningar.
Sådana skulle rimma illa med tanken bakom ett avkriminaliseringsförfarande.
Även utskottet förordar därför en lägsta avgift av 35 kr.
så att den nya lagen inte behöver medföra någon omedelbar höjning. Högsta
avgiften bör begränsas till 75 kr. Utskottet tillstyrker följaktligen ifrågavarande
motionsyrkande.

dels utskottets hemställan under 1 a bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen

a. med anledning av propositionen 1975/76:106 och med bifall
till motionen 1975/76:2189 antager 3 § förslaget till lag om
felparkeringsavgift med den ändringen att paragrafen erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Felparkeringsavgift utgör lägst Felparkeringsavgift utgör lägst

femtio och högst etthundrafemtiö trettiofem och högst sjuttiofem krokronor.
nor.

I kommun, som svarar för trafikövervakning enligt lagen (1964:321) om
kommunal trafikövervakning, fastställer kommunfullmäktige felparkeringsavgiftens
belopp. I annan kommun fastställes beloppet av länsstyrelsen.