SkU 1975/76:32

Skatteutskottets betänkande
1975/76: 32

med anledning av propositionen 1975/76:91 om ändrade regler för
beräkning av existensminimum jämte motioner

Propositionen

1 propositionen 1975/76:91 föreslår regeringen (finansdepartementet) att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag til!

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

4. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

5. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

I propositionen föreslås gynnsammare och mera samordnade regler för
beräkning av existensminimum vid beskattning och indrivning. Förslagen
innebär att den enhetlighet som redan finns på beskattningsområdet genom
att skattemyndigheterna tillämpar fastställda normalbelopp för existensminimum
utsträcks till att omfatta även indrivningsområdet, främst då införsel.
Förslagen innebär även ett större hänsynstagande till sociala synpunkter
genom att normalbeloppen närmare anpassas till socialhjälpsnormerna. De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1976.

Vidare föreslås smärre ändringar i taxeringslagen (1956:623) i fråga om
de arbetsuppgifter som tillkommer sådan särskild taxeringsintendent som
avses i 3 § nämnda lag (s. k. ”riksintendent”):

1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 32

SkU 1975/76: 32

Författningsförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 50 $ 2 morn., 52 8 1 mom. och punkt 1 av
anvisningarna till 50 8 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 8

2 morn.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen
den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med
kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas
i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till
helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteformåga under beskattningsåret hava varit väsentligen
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet,
må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom
med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av
jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp,
varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter Om skattskyldigs inkomst, efter
avdrag av därå belöpande skatt, på avdrag av därå belöpande skatt, på

grund av nedsatt arbetsförmåga, grund av nedsatt arbetsförmåga,

långvarig oförvållad arbetslöshet, långvarig oförvållad arbetslöshet,

stor försörjningsbörda eller annan stor försörjningsbörda eller annan

därmed jämförlig omständighet un- därmed jämförlig omständighet understigit
vad han kan anses hava be- derstigit vad han kan anses hava behövt
till underhåll för sig själv och hövt till underhåll för sig själv och

för make och oförsörjda barn (e x i- för make och oförsörjda barn (e x i -

stensminimumlmorfffl skatt- s t e n s m i n i m u m) är den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämn- skyldige berättigad till avdrag för ned dens

eller, om besvär anförts eller ock satt skatteformåga.

'Senaste lydelse 1975:312.

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse

särskild framställning därom gjorts senast
den 30 juni äret näst efter taxeringsåret,
skatterättens beprövande,
erhålla avdrag för väsentligen nedsatt
skatteförmåga med belopp som ovan
sägs; dock må avdraget beträffande
skattskyldig med oförsörjda barn för
varje sådant barn ökas med högst
2 500 kronor. Vad i andra stycket sista
punkten här ovan sägs skall därvid äga
motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke
obetydlig del utgjorts av folkpension,
är - om särskilda omständigheter
icke föranleda annat - berättigad
till avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Vad i andra stycket sägs
angående tid och ordning för särskild
framställning om avdrag samt angående
minskning av avdraget med belopp,
varmed jämkning erhållits vid
beräkning av sjömansskatt, skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
avdrag enligt detta stycke.

Föreslagen lydelse

Aven skattskyldig, vars inkomst
till icke obetydlig del utgjorts av
folkpension, är - om särskilda omständigheter
icke föranleda annat -berättigad till avdrag för nedsatt
skatteförmåga.

Vad i andra stycket sägs angående
tid och ordning för särskild framställning
om avdrag samt angående
minskning av avdraget med belopp,
varmed jämkning erhållits vid beräkning
av sjömansskatt, skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om

avdrag enligt tredje och.fjärde styckena.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

52 S

1 morn.1 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt
eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst,
må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående
brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 5 2 morn.,
må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4
av anvisningarna till 46 ii, avräknas å förstnämnda makens inkomst och,
där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som

2 Lydelse enligt prop. 1975/76:77.

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst
i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag, som i 50 S 2 mom. andra
eller tredje stycket sägs, beräknas för
vardera maken för sig. Härvid iakttages
att vardera makens skatteförmåga
bedömes med hänsyn till makarnas
sammanlagda inkomst och
förmögenhet samt att avdraget för
makarna tillsammans icke må överstiga
det högsta belopp som bestämmelserna
i 50 2 mom. andra och

Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra
eller tredje stycket sägs, beräknas för
vardera maken för sig. Härvid iakttages
att vardera makens skatteförmåga
bedömes med hänsyn till makarnas
sammanlagda inkomst och
förmögenhet samt att avdrag enligt 50
§ 2 mom. andra stycket för makarna
tillsammans icke må överstiga det högsta
belopp som där angives.

tredje styckena medgiva.

Avdrag enligt 50 S 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken
för sig utan hänsyn tagen till andra makens inkomst. Fråga om jämkning
av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna
till 50 § prövas dock med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda
skattepliktiga förmögenhet.

Anvisningar

till 50 5

1." Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan,
till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan
anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden
till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena
under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss
sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat
i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten
utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör
existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer fastställer regeringen bestämmer meddelar när normalbelopp

för existensminimum för mare föreskrifter om bestämmande av

olika delar av riket, avsedda att tjäna existensminimum enligt de grunder

till ledning vid bestämmande av exis- som anges i det följande,

tensminimum i det särskilda fallet. Existensminimum i det särskilda

fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum. N'ormalbeloppen
utgöra för ensamstående

"Senaste lydelse 1974:769.

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattskyldig nittiofem (95) procent, för
sammanlevande makar etthundrasextiofem
(165) procent och för varje
barn fyrtio (40) procent av basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för december månad året före
det kalenderår sorn föregår taxeringsåret.
Normalbeloppen skola anses innefatta
alla vanliga levnadskostnader
utom bostadskostnad, som beräknas
särskilt och lägges till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga,
vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter
- inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit -i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens
förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag,
t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring
eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller
avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen
eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader
för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom
i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat
belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning
verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning,
vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre Har den skattskyldige haft lägre
levnadskostnader än normalt skall levnadskostnader än normalt skall

den skattskyldiges existensmini- den skattskyldiges existensminimum
anses hava i motsvarande mån mum anses hava i motsvarande mån

understigit normalbeloppet, t. ex. understigit normalbeloppet, t. ex.

om en ogift skattskyldig haft gemen- om en ogift skattskyldig haft gemensamt
hushåll med anhöriga eller and- samt hushåll med anhöriga ellerand ra

eller om en skattskyldig åtnjutit ra eller om en skattskyldig åtnjutit

särskild förmån i form av billig bostad särskild förmån i form av billiga livs eller

billiga livsförnödenheter eller förnödenheter eller andra liknande

andra liknande förmåner. I regel tor- förmåner. I regel torde anledning

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

de anledning överhuvud icke föreligga
att bevilja avdrag för nedsatt
skatteförmåga vid existensminimum
åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar.
Icke heller må avdrag
medgivas, om den skattskyldige ägt
tillgångar; dock att härvid bortses
från sedvanliga husgeråd, möbler
och kläder, arbetsredskap, mindre
bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet
osv. Å andra sidan må existensminimum
beräknas hava överstigit
normalbeloppet, om den skattskyldige
haft utgifter för underhåll
av make och barn, med vilka han
icke levt tillsammans under beskattningsåret.
Vidare kan anledningfinnas
a/l frångå normalbeloppet, om bostadskostnaden
varit högre än normalt.

Existensminimum för den skattskyldige
må jämväl i annat fall bestämmas
högre än normalbeloppet,
om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör
vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet,
såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel
å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar,
varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att
den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala
skattemyndighetens beslut.

överhuvud icke föreligga att bevilja
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existensminimum åts. k. hemmasöner
eller hemmadöttrar. Icke heller
må avdrag medgivas, om den skattskyldige
ägt tillgångar; dock att härvid
bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap,
mindre bostadsfastighet av enklaste
beskaffenhet osv. Å andra sidan må
existensminimum beräknas hava
överstigit normalbeloppet, om den
skattskyldige haft utgifter för underhåll
av make och barn, med vilka
han icke levt tillsammans under beskattningsåret.
Existensminimum
förden skattskyldige må jämväl i annat
fall bestämmas högre än normalbeloppet,
om särskilda skäl därtill
föranleda.

Har den skattskyldige icke haft
högre inkomst än det för honom beräknade
existensminimibeloppet
och har detta befunnits bero av förhållande,
varom i 50 § 2 mom. tredje
stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt
skatteförmåga medgivas med så
stort belopp, dock högst med belopp
som i nyssnämnda lagrum sägs, att den

Har den skattskyldige icke haft
högre inkomst än det för honom beräknade
existensminimibeloppet
och har detta befunnits bero av förhållande,
varom i 50 8 2 mom. tredje
stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt
skatteförmåga medgivas med så
stort belopp, att den skattskyldige
icke påföres beskattningsbar in -

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skattskyldige icke påföres beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige
rätt att åtnjuta skattereduktion
enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall avdrag
för nedsatt skatteförmåga beräknas
med beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts
men icke så stor, att inkomsten
minskad med skatten därå uppgår
till existensminimum, bör avdrag för
nedsatt skatteförmåga beviljas med
så stort belopp, maximerat pä sätt i föregående
stycke sägs, att större skatt
icke kommer att uttagas än att inkomsten,
minskad med skatten,
uppgår till beloppet av existensmi -

komst. Harden skattskyldige rätt att
åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4
eller 5 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall avdrag för nedsatt
skatteförmåga beräknas med beaktande
härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts
men icke så stor, att inkomsten
minskad med skatten därå uppgår
till existensminimum, bör avdrag för
nedsatt skatteförmåga beviljas med
så stort belopp, att större skatt icke
kommer att uttagas än att inkomsten,
minskad med skatten,
uppgår till beloppet av existensminimum.

mmum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige
på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av
psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1976 och tillämpas första gången
vid 1977 års taxering. Vid 1977 års taxering skall normalbelopp enligt bestämmelserna
i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 50 5 beräknas
med ledning av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för mars månad 1976.

SkU 1975/76: 32

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives att 41 S 2 mom. och anvisningarna till 41 jj uppbördslagen
(1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §

2 m o m . Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag gjorts,
jämte den inkomst den skattskyldige i övrigt kan åtnjuta understiger vad
den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och för
make och oförsörjda barn (existensminimum), äger den lokala skattemyndigheten
efter ansökan av den skattskyldige förordna, att skatteavdrag
icke skall ske eller skall verkställas med mindre belopp än som skulle ske
enligt bestämmelserna härovan. Nedsättning av skatteavdrag för preliminär
skatt må dock icke beviljas skattskyldig annat än vid nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller i annat därmed
jämförligt läge.

Det belopp, som motsvarar den Det belopp, som motsvarar den
skattskyldiges existensminimum, skattskyldiges existensminimum,

skall beräknas med ledning dels av skall beräknas med ledning av be bestämmelserna

i 50 § 2 mom. kom- stämmelserna i 50 $ 2 mom. kommunalskattelagen
och anvisningar- munalskattelagen och anvisningarna
till nämnda paragraf om avdrag na till nämnda paragraf om existens för

väsentligen nedsatt skatteförmäga minimum,

vid existensminimum, dels ock av
de normalbelopp för existensminimum,
sorn fastställas jämlikt nämnda
lagrum.

Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket
senast från och med det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit
från det han fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, inom fyra
dagar efter nämnda avlöningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp
som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats.

(Se vidare anvisningarna.)

‘Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 41 §

Då befrielse från eller nedsättning
av skatteavdrag för preliminär
A - s k a 11 medgives på grund av
existensminimum, har den lokala
skattemyndigheten att dels med
ledning av bestämmelserna i 50 8 2
mom. kommunalskattelagen och
anvisningarna till nämnda paragraf
ävensom de normalbelopp för existensminimum,
som fastställts jämlikt
nämnda lagrum, angiva den skattskyldiges
existensminimum, dels
ock förordna efter vilka grunder
skatteavdrag skall verkställas. Beräknas
den skattskyldiges inkomster
understiga existensminimum, kan
förordnande meddelas antingen att
skatteavdrag över huvud taget icke
skall verkställas eller att skatteavdrag
icke skall verkställas, såvida
icke inkomsten hos huvudarbetsgivaren
överstiger visst angivet belopp.
Kan det antagas, att inkomsterna
överstiga existensminimum, bör
förordnas, att vid varje avlöningstillfälle
visst angivet belopp alltid skall
förbehållas den skattskyldige, så att
för skatteavdrag får tagas i anspråk
allenast vad av lönen överskjuter det
förbehållna beloppet. Det belopp,
som sålunda skall förbehållas den
skattskyldige, bör som regel motsvara
fastställt existensminimum minskat
med de inkomster, den skattskyldige
kan åtnjuta från annan än
huvudarbetsgivaren. Det förbehållna
beloppet kan dock ökas med belopp
motsvarande dels sådana utgifter,
som äro nödvändiga för för -

Då befrielse från eller nedsättning
av skatteavdrag för preliminär
A - s k a 11 medgives på grund av
existensminimum, har den lokala
skattemyndigheten att dels med
ledning av bestämmelserna i 50 $ 2
mom. kommunalskattelagen och
anvisningarna till nämnda paragraf
angiva den skattskyldiges existensminimum
dels ock förordna
efter vilka grunder skatteavdrag
skall verkställas. Beräknas den skattskyldiges
inkomster understiga existensminimum,
kan förordnande
meddelas antingen att skatteavdrag
över huvud taget icke skall verkställas
eller att skatteavdrag icke skall
verkställas, såvida icke inkomsten
hos huvudarbetsgivaren överstiger
visst angivet belopp. Kan det antagas,
att inkomsterna överstiga existensminimum,
bör förordnas, att
vid varje avlöningstillfälle visst angivet
belopp alltid skall förbehållas den
skattskyldige, så att för skatteavdrag
får tagas i anspråk allenast vad av
lönen överskjuter det förbehållna beloppet.
Det belopp, som sålunda
skall förbehållas den skattskyldige,
bör som regel motsvara fastställt existensminimum
minskat med de inkomster,
den skattskyldige kan åtnjuta
från annan än huvudarbetsgivaren.
Det förbehållna beloppet
kan dock ökas med belopp motsvarande
dels sådana utgifter, som
äro nödvändiga för förvärvande av
den löneinkomst, varom fråga är,
och som äro avdragsgilla vid tax -

1* Riksdagen 1975/76. 6 sand. Nr 32

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse

värvande av den löneinkomst, varom
fråga är, och som äro avdragsgilla
vid taxering, t. ex. avgifter, som den
skattskyldige har att erlägga för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, sorn tagits
i samband med tjänst, eller avgifter,
som den skattskyldige i samband
med tjänsten har att erlägga för egen
eller efterlevandes pensionering annorledes
än genom försäkring, eller
kostnader för resor till och från arbetet,
dels ock tillfälliga utgifter
av ofrånkomlig natur som den skattskyldige
må hava att vidkännas och
som icke kunna beaktas vid fastställande
av existensminimibeloppet. 1
förekommande fall äger den lokala
skattemyndigheten vidare - för att
förhindra att den skattskyldige vid
stigande inkomst skall nödgas avstå
hela inkomstökningen till skatt
-förordna,att om den skattskyldiges
inkomst hos huvudarbetsgivaren stiger
utöver det förbehållna beloppet
skatteavdrag må, intill den gräns där
skatten kan uttagas till fullo, verkställas
högst med belopp motsvarande
viss angiven kvotdel av inkomstökningen.

Föreslagen lydelse

ering, t. ex. avgifter, som den skattskyldige
har att erlägga för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i
samband med tjänst, eller avgifter,
som den skattskyldige i samband
med tjänsten har att erlägga för egen
eller efterlevandes pensionering annorledes
än genom försäkring, eller
kostnader för resor till och från arbetet,
dels ock tillfälliga utgifter
av ofrånkomlig natur, som den
skattskyldige må hava att vidkännas
och som icke kunna beaktas vid fastställande
av existensminimibeloppet.
1 förekommande fall äger den
lokala skattemyndigheten vidare -för att förhindra att den skattskyldige
vid stigande inkomst skall nödgas
avstå hela inkomstökningen till
skatt - förordna, att om den skattskyldiges
inkomst hos huvudarbetsgivaren
stiger utöver det förbehållna
beloppet skatteavdrag må, intill den
gräns där skatten kan uttagas till fullo,
verkställas högst med belopp
motsvarande viss angiven kvotdel
av inkomstökningen. Har kronofogdemyndigheten
lämnat underrättelse
enligt 51 § andra stycket utsökningskungörelsen
(1971:1098) bör den lokala
skattemyndigheten vid prövning
av frågan om befrielse från eller nedsättning
av skatteavdrag för preliminär
A -skatt på grund av existensminimum
icke avvika från det av kronofogdemyndigheten
fastställda förbehållsbeloppet,
såvida icke nva omständigheter
framkommit. En sådan omständighet
föreligger exempelvis när den skattskyldige
äger tillgångar, som kronofogdemyndigheten
icke haft kännedom
om.

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatteavdrag för kvarstående skatt må såsom framgår av 42 §
icke verkställas förrän skatteavdrag för preliminär skatt till fullo verkställts.
Vid nedsättning av skatteavdraget för kvarstående skatt på grund av existensminimum
bör den lokala skattemyndigheten därför taga hänsyn till
dels den skattskyldiges existensminimum och dels den preliminära skatt
den skattskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger
den lokala skattemyndigheten dels i erforderlig mån höja det belopp,
som enligt vad nyss sagts skall förbehållas den skattskyldige, dels ock
förordna, att vid inkomstökning utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag
må verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel
av inkomstökningen. I fråga om skattskyldig som är försatt i konkurs skall
efter ansökan av den skattskyldige eller konkursboet tagas hänsyn även
till vad den skattskyldige har att avstå till konkursboet av sin lön.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.

SkU 1975/76: 32

3 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrives att 10 S införsellagen (1968:621) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Utmätningsmannen bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas
vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som skall förbehållas
gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till fullgörande
av betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika
rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (forbehållsbeloppet).

Förbehällsbeloppet bestämmes med
ledning av bestämmelserna i 50§
2 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) och anvisningarna till nämnda
paragraf om existensminimum. Regeringen
eller den myndighet regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter
angående beräkningen av forbehållsbeloppet.

Är i fall som avses i 1 8 1 eller 2 fråga om införsel för engångsbelopp
skall utmätningsmannen, när det behövs fördela beloppet på skilda poster
efter vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är
avsett och övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning
av införseln förfallna efter vad som sålunda bestämts.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.

SkU 1975/76: 32

4 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrives att 67 b S utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

67 b S'

För utmätning av innestående avlöning gälla följande villkor och begränsningar.

1. Förordnande om utmätning får meddelas beträffande avlöning som
förfaller under viss i förordnandet angiven tid eller beträffande viss avlöningspost.

2. Förordnande får icke meddelas, om det med skäl kan antagas att gäldenären
gjort vad han förmått för att betala skulden. Denna begränsning
gäller dock ej, när det är fråga om utmätning av ackordslön, provision eller
annan ersättning, som innestår för längre tid än en månad.

3. Förordnandet får omfatta en- 3. Förordnandet får omfatta endast
belopp som uppenbart översti- dast belopp som uppenbart överstiger
vad som åtgår för gäldenärens ger vad som åtgår för gäldenärens

och hans familjs försörjning samt till och hans familjs försörjning samt till

fullgörande av underhållsskyldighet fullgörande av underhållsskyldighet

som i övrigt åvilar honom. Vid till- som i övrgit åvilar honom. Vid till lämpning

av vad som nu sagts skall, lämpning av vad som nu sagts skall,

om förordnandet gäller ersättning om förordnandet gäller ersättning

som avses i 2 andra punkten, sär- som avses i 2 andra punkten, särskild
hänsyn tagas till detta förhål- skild hänsyn tagas till detta förhållande.
lande. Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av
det utmätningsfria beloppet.

4. Utan gäldenärens i utmätningsmålet lämnade medgivande får utmätning
ej under ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid
än tre månader eller, om fordringens art ger särskild anledning till det,
sex månader. Utmätning får ej heller under två kalenderår efter varandra
ske så att avlöningen kommer att i en följd eller utan större uppehåll tagas
i anspråk under längre tid än nu sagts. Om möjligt bör undvikas, att avlöningen
tages i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning
till den. Gäldenären äger återkalla medgivande som nyss sagts,

'Senaste lydelse 1968:623.

SkU 1975/76: 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

när utmätning tillämpats sex månader eller om förhållandena ändrats väsentligt.

5. Bestämmelserna i 4 äga ej tillämpning vid utmätning av ersättning
som avses i 2 andra punkten. Meddelas i annat fall förordnande om utmätning
beträffande viss avlöningspost, skall förordnandet vid tillämpning
av 4 anses gälla den tid på vilken den posten belöper.

6. Ersättning som utgår i stället för semester och innestår hos arbetsgivaren
får ej i något fall utmätas utan gäldenärens i utmätningsmålet lämnade
medgivande. Vad som nu sagts gäller även semestermedel, som av
arbetsgivaren inbetalats till och innestår hos särskild kassa.

7. Skatteavdrag har företräde framför utmätning. Om förhållandet mellan
införsel och utmätning gälla bestämmelser i införsellagen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.

SkU 1975/76:32

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 5

Kvittning enligt 3 § första stycket eller med stöd av kollektivavtal får
ske endast mot den del av lönefordringen som uppenbart överstiger vad
som åtgår för arbetstagarens och hans familjs försörjning samt till fullgörande
av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom.

Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av hur
stor del av lönefordringen som skall
vara skyddad mot kvittning.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1976.

SkU 1975/76: 32

6 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives att 3 5 taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3S2

Med skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning
eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning,
samt, såvitt avser mål som den mellankommunala skatterätten
äger pröva, allmänna ombudet för mellankommunala mål. Under benämningen
taxeringsintendent inbegripes, förutom nämnda tjänstemän
samt chef för taxeringsenhet och taxeringsintendent, jämväl den, åt vilken
uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankomma på taxeringsintendent
eller på allmänna ombudet för mellankommunala mål.

Om icke annat föreskrives, får skattechefen uppdraga åt chef för taxeringsenhet
eller chef för revisionsenhet att fullgöra uppgift som ankommer
på honom enligt denna lag. 1 Stockholms län får skattechefen även lämna
sådant uppdrag åt sin ställföreträdare.

Bestämmelse om länsstyrelse skall, såvitt angår den mellankommunala
skatterätten, gälla riksskatteverket.

Regeringen får förordna tjänsteman hos riksskatteverket att såsom taxeringsintendent
föra talan i visst mål eller viss grupp av mål enligt denna
lag.

Tjänsteman hos riksskatteverket Tjänsteman hos riksskatteverket
äger, i den mån verket så förordnar, har, i den mån verket så förordnar,

samma befogenhet som skattechef samma befogenhet och skyldighet

eller taxeringsintendent enligt 46,51 som skattechef eller taxeringsinten och

53 SS, 56 § 3 morn., 57 och 124 dent enligt 17, 46, 51 och 53 SS, 56

SS- S 3 morn., 57 S, 61 $5 morn., 67. 109

och 124 SS.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

‘Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.
'Senaste lydelse 1973:338 samt 1974:773 (ingressen).

SkU 1975/76: 32

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975/76:170 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga
(fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring i skattelagarna,
att matkostnaden för synskadades ledarhund blir avdragsgill vid taxeringen
såsom omkostnad för inkomstens förvärvande;

1975/76:295 av herrar Molin (fp) och Bengtsson i Göteborg (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) att taxeringsnämnderna får rätt att bevilja
avdrag för sådana kostnader för intäkternas förvärvande, som har samband
med kronisk sjukdom eller handikapp hos arbetstagaren, i enlighet med
vad som anförts i motionen;

1975/76:346 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att vid beräkning av extra avdrag för pensionärer vardera maken antas
inneha hälften av den gemensamma förmögenheten;

1975/76:396 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse:

50 §

2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med
kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat
belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp,
varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.

SkU 1975/76: 32

Skattskyldig, vars detta stycke.

Vad härefter beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid 1977 års taxering samt eftertaxering för år
1977 eller tidigare år.

1975/76:458 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamt förslag syftande till möjligheter till särskilda
skattelättnader för föräldrar som uppbär vårdbidrag för vård av handikappade
barn i hemmet i enlighet med vad i motionen anförts;

1975/76:535 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
om införande av skattefri folkpension, dvs. att grundavdraget för
ålders- och förtidspensionärer fr. o. m. nästkommande år skall ökas till 95 %
av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av pensionerade
makar till 77,5 % av basbeloppet i enlighet med vad i motionen anförts;

1975/76:704 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om utredning och förslag, syftande till
skattelättnader genom rätt till avdrag m. m. för vård och tillsyn av sjuk
eller åldrig nära anhörig i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna;

1975/76:959 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av anvisningarna beträffande
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för diabetiker i avsikt att successivt
anpassa avdragsbeloppen till diabetikernas verkliga merkostnader
och att utsträcka avdragsrätten till att omfatta alla vanliga inkomstlägen;

1975/76:989 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Eriksson i Arvika (fp)
vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att en betydande höjning
bör ske av det belopp som en folkpensionär kan få ha i skattefri extrainkomst;

1975/76:1036 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att 1972 års skatteutredning får tilläggsdirektiv att
lägga fram förslag till skattesystem som tar hänsyn till barnfamiljernas lägre
skatteförmåga utan att de i motionen påvisade mycket breda inkomstintervallerna
med i praktiken hundraprocentiga marginalskatter uppkommer.

Utskottet

Existensminimum m. m.

Reglerna om existensminimum innebär bl. a. att den skattskyldige under
vissa förutsättningar är berättigad till avdrag vid inkomsttaxeringen för väsentligen
nedsatt skatteförmåga med högst 10 000 kr. För skattskyldig som
har försörjningsplikt mot barn får avdraget ökas med högst 2 500 kr. per

SkU 1975/76: 32

barn. Avdrag enligt dessa regler kommer i fråga om den skattskyldige har
nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet eller stor försörjningsbörda
och hans inkomst på grund därav eller av annan jämförlig omständighet
understigit vad han behövt för sitt och familjens underhåll. Riksskatteverket
(RSV) fastställer varje år normalbelopp och andra föreskrifter
för beräkning av existensminimum. Detta får inte överstiga summan av
den skattskyldiges grundavdrag, inkomst motsvarande eventuell skattereduktion
och särskild skattereduktion samt högsta beloppet för extra avdrag.

Reglerna om existensminimum tillämpas beträffande avdrag för preliminär
och kvarstående skatt. Om den del av lönen, som återstår sedan
skatteavdrag gjorts, tillsammans med övriga inkomster skulle understiga
den skattskyldiges existensminimum, kan den lokala skattemyndigheten
efter ansökan befria från eller sätta ned skatteavdragen. I praktiken är RSV:s
normalbelopp för existensminimum vägledande också vid fastställande av
förbehållsbelopp vid införsel för underhållsbidrag, även om det också förekommer
att dessa förbehållsbelopp anpassas efter normerna för socialhjälp.

Förslagen i propositionen innebär att normalbeloppen anpassas till socialhjälpsnormerna
och att reglerna för beräkning av existensminimum vid
beskattning och indrivning samordnas. Normalbeloppen föreslås om fatta
alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad och skall i fortsättningen
bestämmas med ledning av basbelopppet i december närmast före det aktuella
året. De fastställs för ensamstående till 95 ">>, för sammanlevande
makar och likställda till 165 "<> och för barn till 40 "<> av basbeloppet. Jämfört
med nuvarande regler innebär förslaget följande.

	Normalbelopp enl.	RSV1 Normalbelopp enl. prop.
	år 1976	år 1976
	Ortsgrupp 5	Basbelopp 9 700 kr.2
Ensamstående	9 080	9215
Makar	16 080	16 005
Barn	2 500	3 880

1 Normal beloppet för ensamstående och makar har reducerats med
ingående hyra 3 360 kr. för år 1975 och 3 720 kr. för år 1976.

2 Faktiskt basbelopp för december 1975.

De angivna beloppen skall som redan nämnts ökas med bostadskostnad.

Utskottet anser - i likhet med motionärerna i motionen 1975/76:1036
- att propositionen innebär en angelägen förbättring jämfört med nuvarande
förhållanden. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del. Utskottet
har ej heller något att erinra mot propositionen i övriga här ej berörda
delar.

I motionen 1975/76:1036 anför motionärerna att förslaget i propositionen

innebär en avsevärd förbättring jämfört med nuvarande regler, inte minst

SkU 1975/76: 32

för barnfamiljerna. De framhåller emellertid, att reglerna leder till ej godtagbara
marginaleffekter för familjer i ett brett inkomstskikt där det extra
avdraget trappas av, och yrkar att 1972 års skatteutredning får tilläggsdirektiv
att lägga fram förslag som begränsar dessa problem.

Utskottet är medvetet om att de marginaleffekter som påtalas i motionen
utgör ett allvarligt problem. Med anledning av vad som anförs i motionen
bör framhållas, att den lokala skattemyndigheten redan enligt gällande regler
har rätt att förhindra att den skattskyldige vid stigande inkomst nödgas
avstå hela inkomstökningen till skatt genom att i det enskilda fallet föreskriva,
att skatteavdrag får verkställas högst med belopp motsvarande
viss angiven kvotdel av inkomstökningen. De problem som trots dessa regler
föreligger har givetvis uppmärksammats inom 1972 års skatteutredning i
samband med utarbetandet av det förslag, som ligger till grund för propositionen,
och frågan kommer att tas upp som en viktig del av hela den
marginalskatteproblematik som f. n. behandlas inom utredningen. De speciella
problemen i existensminimifallen kommer dessutom enligt vad
utskottet inhämtat att behandlas i RSV:s kommande föreskrifter för tilllämpningen
av de nya reglerna. Eftersom yrkandet i motionen 1975/76:1036
således redan är tillgodosett avstyrker utskottet bifall till detsamma.

Nedsatt skatteförmåga

I detta sammanhang behandlar utskottet ett flertal motionsyrkanden om
avdrag på grund av egen eller nära anhörigs sjukdom eller handikapp.

Gällande regler innebär att den skattskyldige kan få extra avdrag med
högst 10 000 kr., om hans skatteförmåga varit väsentligen nedsatt till följd
av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av närstående
eller annan därmed jämförlig omständighet.

I motionen 1975/76:396 yrkas att avdrag för nedsatt skatteförmåga skall
kunna medges även om skatteförmågan inte är väsentligen nedsatt och i
motionen 1975/76:704 att avdrag alltid skall medges för de faktiska kostnaderna
för vård och tillsyn av sjuka och åldriga anhöriga. I motionen
1975/76:170 yrkas att kostnad för blinds ledarhund och i motionen
1975/76:295 att kostnader för kronisk sjukdom skall anses som en avdragsgill
omkostnad för intäkternas förvärvande. Frågan om översyn av RSV.s anvisningar
för extra avdrag för diabetiker tas upp i motionen 1975/76:959,
och i motionen 1975/76:458 yrkas särskilda skattelättnader för föräldrar som
uppbär vårdbidrag för handikappat barn.

Vid sin behandling av motionsyrkanden på detta område våren 1975 anförde
utskottet (SkU 1975:8) att det givetvis var önskvärt att RSV med
nya anvisningar sökte åstadkomma en mer enhetlig praxis på detta område
med mer generella hållpunkter för taxeringsmyndigheterna inte endast beträffande
dem som fått sin skatteförmåga nedsatt genom egen sjukdom
utan också i sådana fall där barns och andra anhörigas sjukdom medfört

SkU 1975/76: 32

avsevärda kostnader för den skattskyldige.

RSV har den 15 januari 1976 utfärdat sådana anvisningar. Om den skattskyldige
gör sannolikt att han haft betydande merkostnader på grund av
kronisk sjukdom eller handikapp bör enligt dessa anvisningar extra avdrag
normalt medges vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter
under 300 kr. bör i regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att
utgifterna varierar såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att
avdragsrätten får bli beroende av en bedömning i varje enskilt fall. I detta
sammanhang kan nämnas att kostnader för blindhund skall medräknas.
Även utgifter för barn får beaktas. I så fall beräknas avdraget med utgångspunkt
i föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Vidare anförs att merkostnaderna vid diabetes, som kan
vara svåra att styrka, normalt skall anses ha uppgått till 1 000 kr. och att
vårdgivare som uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring regelmässigt kan anses ha betydande merutgifter. Tabellerna har
följande innehåll.

Ensamstående skattskyldig

Om inkomsten uppgår till

högst 20 000 kr.

mer än 20 000 kr. men inte över 30 000
kr.

mer än 30 000 kr. men inte över 35 000
kr.

över 35 000 kr.

Annan skattskyldig

Om makarnas sammanlagda inkomster
uppgår till

högst 30 000 kr.

mer än 30 000 kr. men inte över 40 000
kr.

mer än 40 000 kr. men inte över 50 000
kr.

mer än 50 000 kr.

Extra avdrag medges normalt med
belopp motsvarande

2 ggr beräknade merutgifter
beräknade merutgifter

hälften av beräknade merutgifter

hälften av den del av beräknade merutgifter
som överstiger 1/10 av inkomsten

Extra avdrag medges normalt med belopp
motsvarande

2 ggr beräknade merutgifter
beräknade merutgifter

hälften av beräknade merutgifter

hälften av den del av beräknade merutgifter
som överstiger 1/20 av inkomsten

Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan
angivna inkomstgränser ökas med 5 000 kr. för varje sådant barn.

Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s
anvisningar om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer
m. m. (RSV Dt 1975:40).

Enligt utskottets uppfattning tillgodoser dessa anvisningar inom ramen

SkU 1975/76:32

för gällande bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig
och generös bedömning av möjligheterna till extra avdrag på grund av sjukdom
eller annat handikapp. Utskottet har för sin del inga erinringar mot
utformningen av anvisningarna. Självfallet kommer RSV att se över dem
sedan närmare erfarenheter vunnits från den praktiska tillämpningen. Med
anledning av vad som anförts i de nu ifrågavarande motionerna, som väckts
innan innehållet i de nya anvisningarna blivit känt, vill utskottet liksom
tidigare år framhålla att avdrag för kostnader av ifrågavarande slag bör medges
endast inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga och att avdrag
inte bör komma i fråga i andra fall än då skatteförmågan blivit väsentligen
nedsatt. Utskottet vidhåller också sin i betänkandet SkU 1975/76:9 uttalade
uppfattning att motionärernas syfte att i möjligaste mån förbättra situationen
för de handikappade och deras familjer på ett bättre och enklare sätt tillgodoses
genom åtgärder på det sociala området än genom en svårbedömbar
avdragsrätt vid beskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1975/76:170, 295, 396, 458, 704 och 959 i den mån de inte redan
tillgodosetts.

Folkpensionärernas skatteförhållanden

Folkpensionsförmånerna är med undantag för kommunalt bostadstillägg
och tilläggsförmåner för handikappade i princip skattepliktiga. På grund
av bestämmelserna om extra avdrag för folkpensionärer blir emellertid folkpensionsförmånerna
inklusive viss mindre sidoinkomst i många fall helt
undantagna från beskattning på grund av reglerna om extra avdrag.

Fr. o. m. 1977 års taxering beräknas det extra avdraget individuellt vid
inkomstprövningen. Gift pensionär, vars make åtnjuter folkpension får -om den taxerade inkomsten inte överstiger vad som motsvarar 77,5 *V> av
basbeloppet och en sidoinkomst av 3 800 kr. minskat med schablonavdrag
på 100 kr. - extra avdrag med så stort belopp att beskattningsbar inkomst
inte uppkommer. För övriga pensionärer beräknas det extra avdraget på
motsvarande sätt men med utgångspunkt i 95 "> av basbeloppet. Om till
statlig inkomstskatt taxerad inkomst är högre reduceras avdraget med 40 "«
av inkomstökningen. Avdraget skall vidare jämkas om den skattpliktiga
förmögenheten för ensamstående eller för makar gemensamt överstiger
50 000 kr. Om förmögenhetsvärdet överstiger 80 000 kr. medges inte extra
avdrag. Vid 1977 års taxering gäller därutöver en garantiregel som hänför
sig till äldre bestämmelser.

Innebörden av reglerna kan belysas av två tabeller som hämtats ur skatteutredningens
betänkande SOU 1974:103, se bilaga 1 och 2.

I motionen 1975/76:535 yrkas att folkpensionerna skall göras skattefria
genom att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer höjs till 95 °»
av basbeloppet för ensamstående och till 77,5 "<> av basbeloppet för makar
som båda har folkpension. Förslaget motiveras av de marginaleffekter som

SkU 1975/76:32

uppkommer för folkpensionärer med sidoinkomst över 3 800 kr. genom
samtidig avtrappning av det extra avdraget och av hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg. Av motsvarande skäl yrkas i motionen 1975/76:989
ett riksdagsuttalande av innebörd att en sidoinkomst på 6 000-7 000 kr.
bör kunna vara skattefri.

Bifogade tabeller utvisar att folkpensionärer med begränsade ekonomiska
resurser erlägger väsentligt lägre skatt än andra i motsvarande förhållanden.
Tidigare års behandling av dessa frågor visar, att det är förenat med avsevärda
tekniska svårigheter att åstadkomma önskvärda förbättringar för denna
grupp utan att sådana sidoeffekter uppkommer som nu påtalas i motionerna.
Som utskottet anfört ovan utgör marginaleffekterna vid beskattningen en
väsentlig del i skatteutredningens uppdrag, och möjligheterna att lösa de
besvärande effekterna för folkpensionärernas del av den samtidiga avtrappningen
av extra avdrag samt hustrutillägg och kommunala bostadstillägg
kommer att undersökas ingående av utredningen. Vad beträffar det aktuella
yrkandet i motionen 1975/76:535 måste utskottet på samma sätt som i
fjol konstatera att det med hänsyn till skatteförmågeprincipen inte är rimligt
att ge föl k pensionärer med stora inkomster avsevärt större förmåner vid
beskattningen än andra i motsvarande inkomstlägen samt att motionärernas
förslag medför skattelättnader främst för denna grupp och för pensionärer
med inte oväsentlig förmögenhet. Inte heller yrkandet i motionen
1975/76:989 är ägnat att underlätta de problem som ligger till grund för
yrkandet i motionen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa motioner.

Avtrappningsreglerna för pensionärer med förmögenhet tas upp i motionen
1975/76:346. Vid 1975 års riksmöte yrkades att endast den egna
förmögenhetens storlek skulle beaktas vid beräkningen av det extra avdragets
storlek, ett yrkande som utskottet avstyrkte bl. a. med hänvisning
till att sådana regler kunde medföra förmögenhetsöverföringar mellan makar.
Med anledning härav yrkar motionärerna nu att vardera maken skall antas
inneha hälften av den gemensamma förmögenheten. 1 motionen anförs
bl. a. att båda makarnas avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet
och att detta leder till en dubbel avtrappning av avdragen. Motionärerna
framhåller dessutom att makarna tillsammans erhåller lägre folkpension än
om de varit ensamstående.

Med anledning av vad som anförs i motionen bör framhållas att ifrågavarande
avtrappningsregler skiljer sig från vad som gäller för ensamstående
endast så till vida, att makars förmögenhet här liksom i andra sammanhang
betraktas som en enhet. Det bör också påpekas, att det aktuella yrkandet
kan leda till en avsevärt förmånligare behandling i ifrågavarande hänseende
av gifta pensionärer inte endast i förhållande till nuvarande regler utan också
jämfört med ensamstående pensionärer, vilket skulle ändra förutsättningarna
för skatteutredningens utredningsuppdrag. Konsekvenserna av förmögenhetsinnehavet
bör också bedömas med hänsyn till de värderingsregler som

SkU 1975/76:32

tillämpas i detta sammanhang och som innebär att förmögenhetsvärdet av
bostadsfastighet i princip tas upp till endast 10 "<> av taxeringsvärdet. Enligt
utskottets uppfattning bör inte heller denna fråga ryckas loss ur sitt större
sammanhang utan prövas först när slutresultatet av skatteutredningens arbete,
som kommer att redovisas år 1977, föreligger. Utskottet avstyrker
således motionen 1975/76:346.

Utskottet hemställer

1. beträffande existensminimum m. m.
att riksdagen

a. antar vid propositionen 1975/76:91 fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

4. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

5. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvitt ningsrätt,

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

b. avslår motionen 1975/76:1036;

2. beträffande nedsatt skatte/örmdga
att riksdagen avslår

a. motionen 1975/76:170,

b. motionen 1975/76:295,

c. motionen 1975/76:396,

d. motionen 1975/76:458,

e. motionen 1975/76:704,

f. motionen 1975/76:959,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
anfört;

3. beträffande folkpensionärernas skatteförhåiianden
att riksdagen avslår

a. motionen 1975/76:346,

b. motionen 1975/76:535,

c. motionen 1975/76:989.

Stockholm den 24 februari 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Nä/varande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Andersson i Knäred
(c). Kristenson (s). Johansson i Jönköping (s). Josefson (c). Carlstein
(s), Mundebo (fp). Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s). Olsson i Järvsö*
(c), fru Normark (s), fru Troedsson (m) och herr Boström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1975/76:32

Reservationer

1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 22 med ”redan tillgodosetts” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning tillgodoser dessa anvisningar inom ramen
för gällande bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig
och generös bedömning av möjligheterna till extra avdrag på grund av sjukdom
eller annat handikapp. Den avtrappade avdragsrätten för merutgifter
innebär dock att många männirskor med handikapp eller vårdutgifter för
barn eller äldre anhöriga kommer att drabbas av en extra hög progressiv
beskattning. Det kan enligt utskottets mening inte vara rimligt att progressiviteten
i beskattningen ökar på grund av utgifter för en dyrare livsföring
som hänger samman med sjukdom eller handikapp hos den skattskyldige
eller hos barn eller andra anhöriga för vilka den skattskyldige har vårdeller
försörj ni ngsansvar.

Utskottet är därför berett att tillstyrka yrkandet i motionen 1975/76:396
om att ordet ”väsentligen” utgår ur bestämmelserna i 50 § 2 mom. andra
stycket kommunalskattelagen, vilka som motivering för extra skatteavdrag
anger att skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt. Även yrkandena

1 motionerna 1975/76:170, 295, 458, 704 och 959 synes därigenom bli helt
eller huvudsakligen tillgodosedda.

dels att utskottet under punkten l.a.l och 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:396 och med anledning
av motionerna 1975/76:170,295,458,704 och 959 antar
vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) med den ändringen att 50 § 2 mom.
erhåller följande lydelse:

50 §

2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit nedsatt
till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med
kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat
belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp,
varmed jämkning medgivits.

SkU 1975/76:32

Om skattskyldigs nedsatt skatteförmåga.

Även skattskyldig nedsatt skatteförmåga.

Vad i Qärde styckena.

Vad härefter beskattningsbar inkomst.

2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”1
motionen 1975/76:1036” och slutar på s. 20 med ”till detsamma” bort ha
följande lydelse:

I motionen 1975/76:1036 framhåller motionärerna att förslaget i propositionen
innebären ökad enhetlighet liksom ökat hänsynstagande till framför
allt flerbarnsfamiljernas problem. Det har alltför ofta hänt att familjer med
många barn fått behålla så litet av sin inkomst efter skatteavdrag att de
för sin försörjning varit hänvisade att söka kompletterande socialbidrag.
Samtidigt ställer förslaget enligt motionärerna bristerna i nu gällande skattesystem
i obarmhärtig dager och visar dagens orimligt hårda skattetryck.
Mycket breda skikt med i princip hundraprocentig marginalskatt skulle nämligen
uppkomma i de vanligaste inkomstlägena för de större barnfamiljerna.
I normalfallet skulle en trebarnsfamilj med ca 31 000 kr. inkomst, en fyrbarnsfamilj
med ca 36 000 kr. inkomst och en fembarnsfamilj med ca 40 000
kr. inkomst anses helt sakna förmåga att betala skatt. Hela inkomsten skulle
vid det nu aktuella basbeloppet behövas för uppehället och den del av hyran
som inte täcks av bostadstillägg.

Under motsvarande förutsättningar skulle en trebarnsfamilj först vid en
inkomst på ca 48 000 kr., en fyrbarnsfamilj vid en inkomst på 60 000 kr.
och en fembarnsfamilj vid en inkomst på 80 000 kr. kunna betala full skatt
enligt gällande skatteskalor och ändå få behålla ett belopp motsvarande existensminimum.
Det skulle i korthet knappast spela någon roll om en trebarnsfamilj
har 31 000 kr., 48 000 kr. eller något däremellan, en fyrbarnsfamilj
har 36 000 kr., 60 000 kr. eller något däremellan, en fembarnsfamilj har
40 000 kr., 80 000 kr. eller något däremellan. Först vid de högre inkomstgränserna
skulle dessa familjer med andra ord fä möjlighet att komma över
existensminimum.

Utskottet ser de påtalade marginaleffekterna som ett utomordentligt allvarligt
problem. Visserligen har de lokala skattemyndigheterna i existensminimifallen
rätt att efter ansökan föreskriva att skatteavdrag ”intill den
gräns där skatten kan uttagas till fullo” får verkställas högst med belopp
motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen, detta för att förhindra
att hela inkomstökningen går till skatt.

Detta skulle dock innebära att en fembarnsfamilj med t. ex. 40 000 kr.
inkomst, som medgivits avdrag för existensminimum och ökar sin inkomst
till 50 000 kr., skulle kunna få en ca 3 000 kr. högre behållning än vid
en inkomst på 80 000 kr. där skatt anses kunna tas ut till fullo.

SkU 1975/76:32

Utskottet ser också allvarligt på möjligheterna att uppnå likformighet och
rättvisa i beskattningen, eftersom ansökan hos lokal skattemyndighet resp.
taxeringsnämnd är en förutsättning för att befrielse från eller nedsättning
av skatt skall medges på grund av existensminimum. Det är att befara
att många av de hushåll som har störst behov av befrielse eller nedsättning
inte kommer att tillvarata denna rätt.

Även om utskottet är medvetet om att 1972 års skatteutredning behandlar
viss marginalskatteproblematik finner utskottet ovan anförda problem så
allvarliga att motionen 1975/76:1036 föreslås överlämnad till denna utredning
för förslag till snabba åtgärder.

dels att utskottet under punkten 1 b bort hemställa

att riksdagen begär att regeringen överlämnar motionen 1975/76:
1036 till 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) för snabba åtgärder.

3. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Avtrappningsreglerna
för” och slutar på s. 24 med ”motionen 1975/76:346”
bort ha följande lydelse:

Den individuella inkomstprövningen av det extra avdraget för pensionärer
har inte följts upp med någon motsvarande individuell förmögenhetsprövning.
Det extra avdraget jämkas således om värdet av makarnas sammanlagda
skattepliktiga förmögenhet överstiger 50 000 kr. Om det sammanlagda
förmögenhetsvärdet överstiger 80 000 kr. utgår inga extra skattelättnader.
Samma förmögenhetsgränser gäller för ensamstående pensionär vid beräkning
av det extra avdraget.

I motionen 1975/76:346 framhålls att denna ”sambeskattning” vid förmögenhetsprövningen
innebär att båda makarnas extra avdrag trappas av
mot en och samma förmögenhet. Makarnas förmögenhetsinnehav leder med
andra ord till en dubbel avtrappning av avdragen. Makar som vardera har
en förmögenhet på 40 000 kr. skulle, om de taxerats som ensamstående,
inte vidkännas någon som helst reduktion av det extra avdraget på grund
av förmögenhetens storlek. Eftersom emellertid det extra avdraget för gifta
sätts i relation till makarnas sammanlagda förmögenhetsvärden innebär detta
att makarna i detta fall helt går miste om extra avdrag på upp till ca 12 600
kr. som eljest skulle ha tillkommit dem.

Utskottet anser liksom motionärerna att det i avvaktan på skatteutredningens
arbete är angeläget att finna acceptabla lösningar på detta problem
och vill därför tillstyrka förslaget i motionen 1975/76:346 om att vid beräkningen
av det extra avdraget utgå från att vardera maken innehar hälften
av den gemensamma förmögenheten. En sådan lösning skulle vara helt
oberoende av förmögenhetsöverföringar mellan makarna och innebära största
möjliga rättvisa i förhållande till ensamstående pensionärer.

SkU 1975/76:32

dels att utskottet under punkten 3 a. bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:346 hos regeringen
anhåller om förslag till innevarande riksmöte om sådan
förmögenhetsprövning av pensionerade makars extra avdrag
som förordas i motionen.

4. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 23 börjar med "Bifogade
tabeller” och slutar med "dessa motioner” bort ha följande lydelse:
Från och med i år gäller individuell inkomstprövning av det extra avdraget.
Gift pensionär skall, oberoende av makens inkomst (men ej av dennes förmögenhet),
tilldelas ett så stort extra avdrag att folkpensionen och en sidoinkomst
på högst 3 800 kr. blir skattefria. 1 sidoinkomsten skall - i motsats
till tidigare - också pensionstillskotten inräknas. För ensamstående gäller
motsvarande bestämmelser.

De nya reglerna innebär emellertid att det extra avdraget trappas av med
40 procent av den inkomst som överstiger det skattefria beloppet. En pensionär
som har en sidoinkomst utöver 3 800 kr. i form av förvärvsarbete,
ATP eller dylikt kommer därigenom och genom bortfallet av bostadstillägg
och ev. hustrutillägg att drabbas av en marginaleffekt på mellan 75 och
100 procent i de vanligaste inkomstlägena.

Detta kan inte ses som en tillfredsställande lösning på problemet med
pensionärernas beskattning, även om det i och för sig kan konstateras att
folkpensionärer kan ha en något gynsammare total skatt än andra skattebetalare.
Det förtjänar också att påpekas att det extra avdraget måste
öka i takt med penningvärdeförsämringen, vilket medför att avtrappningseffekterna
måste sträcka sig överallt bredare inkomstintervall och därigenom
bli än hårdare. En höjning av den skattefria sidoinkomsten till 6 000 - 7 000
kr. som synes vara målsättningen i motionen 1975/76:989 skulle därför
med nuvarande skatteregler kunna medföra marginaleffekter på över 100
procent för många pensionärer med en beskattningsbar inkomst på omkring
30 000 kr. En sådan lösning kan därför i dag inte förordas. Utskottet avstyrker
därför motionen 1975/76:989.

Den lösning utskottet vill förorda är i stället den som föreslås i motionen
1975/76:535, nämligen att ett belopp motsvarande folkpensionen alltid hålles
skattefritt för ålders- och förtidspensionärer. Det extra avdrag som därutöver
skulle krävas för en skattefri sidoinkomst på 3 000 kr. eller högre belopp
skulle då begränsa sig till detta belopp och alltså bli betydligt mindre än
enligt nu gällande regler. Avtrappningen av detta extra avdrag skulle då
kunna göras betydligt mindre brant och således medföra mindre förödande
marginaleffekter för pensionärer i låga och vanliga inkomstlägen. Med det
anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1975/76:535.

SkU 1975/76:32

dels att utskottet under punkten 3 b. bort hemställa

att riksdagen på det sätt bifaller motionen 1975/76:535 att riksdagen
i skrivelse till regeringen uttalar att ett belopp motsvarande
folkpension bör vara skattefritt för ålders- och förtidspensionärer.

Särskilda yttranden

1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m):

I motionen 1975/76:458 yrkas särskilda skattelättnader för föräldrar som
uppbär vårdbidrag för handikappat barn. I riksskatteverkets anvisningar av
den 15 januari 1976 om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga
på grund av sjukdom m. m. framhålles att vårdgivare som uppbär sådant
vårdbidrag regelmässigt kan anses ha betydande merutgifter. Avdragsrätten
är dock i flertalet fall starkt begränsad med hänsyn till bestämmelserna
i 50 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen om att skatteförmågan
skall vara ”väsentligen” nedsatt.

Detta är enligt vår uppfattning inte tillfredsställande. Eftersom vårdbidraget
numera beskattas som inkomst av tjänst bör utgifter som har direkt
samband med detta vara avdragsgilla i sin helhet. Förvärvsarbetande ensamföräldrar
med svårt handikappade barn kommer alltid att drabbas av fördyrade
omkostnader, eftersom dessa barns handikapp gör att de inte kan
lämnas utan tillsyn ens för kortare perioder. Samma omkostnader drabbar
familjer där båda makarna förvärvsarbetar i sådan utsträckning att hjälp
med tillsyn och vård av de handikappade barnen måste anlitas och ersättas
i särskild ordning.

Vi menar att problemet bäst skulle lösas genom en kombination av förvärvsavdrag
för styrkta och nödvändiga vårdkostnader - ett förslag som
senast framförts i partimotionen 1975/76:1979 - och vidgade möjligheter
till extraavdrag för nedsatt skatteförmåga genom att ordet ”väsentligen”
i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen utgår. Det senare yrkandet framförs
i den till detta betänkande fogade reservationen 1.

2. av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist
(c) och Olsson i Järvsö (c):

Folkpensionärernas skatteförhållanden berörs i några motioner, bl. a.
1975/76:989.

Då 1972 års skatteutredning nu är på väg in i slutskedet av sitt arbete
- vilket bl. a. omfattar pensionärernas beskattning - har vi inte ansett det
motiverat att nu besluta om ändrade regler eller om uttalanden om skattenivå
m. m. Vi vill emellertid understryka att beskattningen av den allmänna
pensionen och av pensionärernas extrainkomster är en väsentlig fråga i samband
med en skattereform. Låginkomsttagarnas situation måste härvid också
beaktas.

Individualiserade extra avdrag för folkpensionärer enligt skatteutredningens förslag vid 1977 drs taxering

SkU 1975/76:32 30

Bilaga 1

-C:

I1
s:

°g

:S3

:<3

-C>

:«3

e>' --a

ÖC c^'
:<3

s -s

S5 I

«-• W co

« m E
•X 00 o

åiisH

UJ a

2 B

S o

å. c -

I— .= -*

*-> C8 CO

S-SE
« c 5

x >
UJ n

2 -o

O £

2 £

“ o

« f.
H .5

co C
00 O

- c -

c .E .*

2 B

% §
B -5É

.E i

8888 88888 88888

OO cC 't fN O «N M (N (N fN (N M (N| fN

O O O O O O O CG r- co CG)

8888
oo co rvi

8888'
oo co tj- rs

t g, n —i

Os Q\ Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os Os

88888 88888 88888 88888

OO Tt o O fN OO M n fN (N (N (N (N <N M X ^ O O (N

o8S88 88888 88888

r-Tf — OO os o — fN n Tf vi vo ts Tt

88888 88888 88888 8888°
Os rs in n — Oc n h- — ig os o r^- <g» io> ig) igi igi

so SO SO sO SO «G) Tj■ Tt n GsJ ■—' ^

88888 88888 88888 88888

IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG)

■t st st ^ if sf St Tt St T}- Sf St st St Sj- St St Tt St st

88888 88888 88888

St OS sf- Os st OS st Os st Os st Os st Os st

§88
I O O CG)

° 8 8 8 8 88888 88888 88888

I— sf — oo os o — (N n Tf IG) sO t— oo OS O SO O O

— rsirsi st rs os — c*-> ir) r^- os — c*-) ig) oo os — st

.—i — — — — rs| rs fN <N <n n n

88888 88888 88888 8888°

O St n O oo (N CO O st OO M co O st OO fN co IG) IG)

oo oo oo oo rs t- co co st st n n m - —

88888 88888 88888 88888

IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG) IG)

St st St Tt st St t St t st sf St st f sf St St st st f

88888 88888 88888 88888
— - cO — sO •— sO — so —1 c*o —• so —* sO — sO O CG)

Anni. Folkpensionens grundbelopp har tor inkomståret 1976 beräknats till 9 429 kr. för ensamstående m. fl. och till 7 692 kr. för gift vars make uppbär
folkpension. Pensionstillskott har för samma år beräknats till 2 285 kr.

Ökning (+) eller minskning (-) av den totala inkomstskatten enligt skatteutredningens förslag. Jämförelse mellanfölkpensionärer och skattskyldiga
i aktiv ålder. Kommunal utdebitering = 25 kr. /skr.

SkU 1075/76:32 31

Bilaga 2

2 » 3.

l/l c/>

JS .»-o

t/i "O

<D t

60 <U Q.
a ~ 00 c

^ c — ö -2

w (u « c: tfl

£ s J2

l/l w

« oo ;g

c/j *0 »«d

an oj o.

«j -J= 00 C

c « ö .2

(/) (D C/J «*-. c/J

I | ^ IO -OS Tj- —
O ^ Tj CN

I I I

I I «/"> O »O
- Ov OO

ro rf oo

I I I I ro

vO vo OO
OO T}- O

cn — rsi tj (N

(N (N

lilli

88888
fN <N M M M

lilli

OO tJ- Q Q Q

Os OO O O O

so — cn cn cn

m Tt tj oo

rs rf
— ro o tj- ■

so so so o »o

Tj- SO — Os OO

— T^- OO

^ »c> I I I

os ro —.

O — ro

i/-) SO OO

lilli

Ov ov n vo

VO ov so

so ^ O) oo n —

— OO (N so

88888
fN <N (N (N M

88888
fN fN (N fN fN

so so so O so
sO — SO Tf sO
r— ov O cn so

88888
(N fN fN fN fN

lilli

58888

fN fN fN (N fN

t' O fN OO

8888
(N fN (N fN

lill

8888
(N fN fN fN

lill

so so so «o
— so — —

n ov o o

i/i in O '/J

so — so Tf so

SO l-~ OO O

Ov t ^ ifi

Ov r fN r^~

111 +

so so so i/->

O vt vt ly-^

Ov I fN |—

O O o o

Ov o — —

— so ^ >n

O Os O CN
r^- oo n —

— CN

88888 8888

fN (N (N (N fN fN (N (N (N

88888 8888

<N <N fN fN fN (N fN fN fN

so so so so

— r— +t- i—

•C) so SO SO
Os vt Tt 1C
Ov r~- <n c--

iii +

SO SO SO SO

OV vt Tt 1/

Ov I— fN f'

111 +

O O O O

Os Os — —

Os Tf O O

— — (N vt
f" Os ro —
— fN

so O O O
CN SO O O
— — CN ro

'Skillnad i total skatt för folkpensionärer och skattskyldiga i aktiv ålder enligt förslaget. Minustecken betyder att folkpensionärernas skatt är
längre.

GOTAB 51328 Slockholm 1976