NU 1975/76: 3

Näringsutskottets betänkande
1975/76:3

med anledning av propositionen 1975:52 med förslag till lag om tillfällig
handel jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975:52 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att antaga förslag till lag om tillfällig handel.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner, som redovisas
nedan.

Propositionen

Tillfällig handel - salubjudande av varor på tillfälligt begagnat försäljningsställe
eller under kringföring - regleras f. n. av förordningen (1968:564)
om tillfällig handel (ändrad 1971:670). 1 propositionen föreslås en skärpt
reglering av tillfällig handel. Denna handelsform kommer enligt förslaget
att starkt begränsas. Den nuvarande rätten att inomhus bedriva handel utan
tillstånd upphör. Tillstånd skall meddelas endast om särskilda skäl föreligger.
Vid bedömningen skall främst beaktas om den avsedda handeln har väsentlig
betydelse från konsumentsynpunkt. Tillståndsprövningen flyttas från polismyndighet
till länsstyrelse. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1
juli 1976.

Motionerna

Yrkanden
Motionerna är följande:

1975:1899 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee
(c), vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att länsstyrelse vid prövning av tillstånd för tillfällig handel skall beakta
glesbygdsbefolkningens behov av tillfällig handel,

2. att personer med mångårig verksamhet inom tillfällig handel med fasta
kunder i största möjliga utsträckning skall få sina ansökningar bifallna så
att de kan fortsätta med sin verksamhet,

1975:1984 av herr Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1975:52,

2. hos regeringen hemställer om förslag till ny lagstiftning, innebärande
åtgärder för att komma till rätta med de avarter av den tillfälliga handeln

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 3

NU 1975/76:3

som kan förekomma, och att överläggningar i detta syfte upptas med bl. a.
handelns organisationer,

1975:1985 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen

1. avslår propositionen 1975:52,

2. begär att regeringen lägger fram förslag om reglering av tillfällig handel
på sätt som tillvaratar konsumentintresset utan att därför innebära förbud
mot sådan handel,

1975:1986 av herr Magnusson i Nennesholm (c), vari hemställs att riksdagen
vid behandling av propositionen 1975:52 beslutar att undantag ej
skall göras för tillfällig handel med blommor.

Motivering

I motionerna 1975:1984 och 1975:1985, vari yrkas avslag på propositionen,
hävdas att lagförslaget innebär att den fria konkurrensen
inskränks alltför mycket. Principiellt deklarerar motionärerna att den tillfälliga
handeln i första hand måste ses från konsumentsynpunkt och att
den i en marknadsekonomi måste accepteras även om den av många köpmän
uppfattas som en besvärande konkurrens. De missförhållanden som kan
förekomma i samband med tillfällig handel bör det, menar motionärerna,
vara möjligt att komma till rätta med utan en så genomgripande reglering
som den föreslagna. Motionärerna återger avsnitt ur remissyttranden av
näringsfrihetsombudsmannen och konsumentombudsmannen,vari framförs
argument mot en kraftig generell begränsning av den tillfälliga handeln.
Föreskrifter som kan underlätta dels reklamationer etc., dels ingripanden
mot otillbörlig marknadsföring rekommenderas. I motionen 1975:1985 anförs
ytterligare bl. a. att möjligheterna att få fram nya, för konsumenterna
fördelaktiga försäljningsformer minskar genom begränsningen av den tillfälliga
handeln. Flertalet kunder synes vara nöjda med de varor som de
kan köpa i den tillfälliga handeln, vilken fungerar som lågpriskanal, sägs
det också i denna motion. Avslutningsvis påpekas att frågan om restriktioner
för direktförsäljning i hemmen prövas av hemförsäljningskommittén (Ju
1973:10).

I motionen 1975:1899 berörs den föreslagna lagens konsekvenser för
gårdfarihandel n. I glesbygder, där företag som bedrivit fast handel
har tvingats upphöra, är utövare av tillfällig handel ofta välkomna, säger
motionärerna. Gårdfarihandlaren är ofta en person som regelbundet i många
år kommit till sina fasta kunder med varor. De berörda konsumenternas
intresse av fortsatt sådan service bör, anser motionärerna, beaktas då ansökningar
om att få bedriva tillfällig handel prövas.

I motionen 1975:1986, vari föreslås tillståndstvång för handel
med blommor, rekapituleras dels vissa uttalanden i förarbetena

NU 1975/76:3

till förordningen (1968:564) om tillfällig handel samt tidigare motioner i
ämnet, dels synpunkter i den promemoria som ligger till grund för propositionen.
Motionären berör det fall då olika tätorter besöks av försäljare
från andra delar av landet, ofta med utländska varor. Oftast är det mycket
undermåliga produkter som saluförs, t. ex. utblommade krukväxter, sägs
det i motionen. Om tillfällig handel med blommor undantas från tillståndstvång,
såsom föreslås i propositionen, är det enligt motionärens mening
risk för att de som nu försörjer sig genom kringföringshandel med tavlor,
pälsar, textilier etc. kommer att övergå till blomsterförsäljning.

Aktuella utredningar

Dislributionsutredningen har i augusti 1975 avgivit sitt betänkande (SOU
1975:69) Samhället och distributionen. Vissa bilagor återges i en särskild
betänkandedel (SOU 1975:70). Utredningens uppgift har främst varit att
bedöma konsekvenserna för hushållen av den pågående strukturomvandlingen
inom dagligvaruhandeln. En översikt över distributionens utveckling
för andra varor och tjänster än dagligvaror lämnas också. Ett omfattande
empiriskt material rörande företag, handelsanställda och hushåll redovisas
i betänkandet. Den tillfälliga handeln belyses dock inte i vidare mån än
som skett i propositionen 1975:52. Bland utredningens förslag är att varje
kommun skall upprätta en särskild varuförsörjningsplan samt att nyetablering
och utbyggnad av detaljhandel med livsmedel skall underkastas kommunal
tillståndsprövning enligt en särskild lag.

Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10; ordförande: generaldirektör Lars
Ag) verkställer en översyn av reglerna om hemförsäljning m. m. Lagen
(1971:238)om hemförsäljning m. m.,som gerkonsument möjlighet att inom
en "ångervecka” frånträda vissa köp- eller s. k. abonnemangsavtal, är inte
tillämplig på avtal som ingås per telefon och inte heller på rena kontantköp.
1 utredningsdirektiven erinras om att sistnämnda undantag kom till som
resultat av en avvägning mellan skilda intressen och att i riksdagen på
vissa håll har gjorts gällande att denna avvägning borde ha lett till att lagen
i princip blev tillämplig även på kontantköp. Några nya omständigheter
som kan rubba helhetsbedömningen synes inte ha redovisats, sägs det
i direktiven. Det anges dock som naturligt att även frågan om kontantköp
tas upp till omprövning vid översynen av hemförsäljningslagen. Kommittén
skall undersöka om det finns anledning att utvidga lagens tillämpningsområde
till att omfatta vissa sådana köp samt överväga hur en erforderlig
begränsning kan utformas.

Frågan om en generell tvingande lagstiftning angående öppet köp berörs
också i direktiven. De sakkunniga skall förutsättningslöst väga mot varandra
de skäl som talar för och emot införande av en rätt för köpare vid konsumentköp
att återlämna den köpta varan. Om de anser att en sådan lag -

1* Riksdagen 1975/7fr 17sand. Nr 3

NU 1975/76:3

stiftning bör införas skall föreskrifternas innehåll - begränsningar i tillämpningsområdet
etc. - närmare övervägas. I enlighet med direktiven prövar
kommittén i första hand ett system med frivilliga åtaganden från handelns
sida. Förhandlingar mellan konsumentverket och Sveriges köpmannaförbund
har inletts.

Utskottet

Tillfällig handel regleras sedan år 1969 genom förordningen (1968: 564)
om tillfällig handel. Bestämmelser om gårdfarihandel och realisation fanns
tidigare i 1864 års näringsfrihetsförordning, vilken upphörde att gälla vid
utgången av år 1968. Med tillfällig handel förstås att någon yrkesmässigt
salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe
eller under kringföring. Från begreppet tillfällig handel undantas dock
försäljning till återförsäljare, torghandel och handel på marknad, mässa eller
utställning, handel i samband med vissa slag av offentlig tillställning samt,
under vissa betingelser, kringförings- eller utomhushandel i anslutning till
rörelse som bedrivs på stadigvarande driftställe.

1 förordningen finns en huvudregel enligt vilken det krävs tillstånd av
polismyndighet för att tillfällig handel skall få drivas. Det finns emellertid
åtskilliga undantag från denna huvudregel. För tillfällig handel med tryckt
skrift gäller inga restriktioner. Tillfällig handel med livsmedel, blommor
och alster av inhemsk hemslöjd får utan tillstånd drivas av svensk medborgare
eller juridisk person och av utlänning som har bosättningstillstånd.
Även med andra varor får sådan person driva handel utan tillstånd, om
det sker i lokal som han förfogar över. I praktiken har kravet på tillstånd
sålunda ganska begränsad omfattning. Normalt skall ansökan om tillstånd
från sådan person som nyss har nämnts bifallas. Enligt förordningen får
nämligen tillstånd vägras bara om det finns skäl att anta att sökanden med
hänsyn till sina personliga förhållanden inte är lämplig att driva verksamheten
eller att denna kan störa allmän ordning. Om en ansökan avslås kan
sökanden efter besvär få saken prövad av förvaltningsdomstol.

I propositionen föreslås att regleringen av den tillfälliga handeln skall
skärpas väsentligt. Förslaget är grundat på en inom handelsdepartementet
upprättad promemoria (Ds H 1973:3), som har remissbehandlats. Till belysning
av den tillfälliga handelns beskaffenhet och omfattning redovisas
i promemorian en undersökning av affarstidsnämnden och uppgifter som
departementet fått genom en enkät till bl. a. branschorganisationer inom
handeln, konsumentföreträdare och Handelsanställdas förbund. Vad som
har aktualiserat frågan är, sägs det i promemorian, kritik från olika håll
främst mot de fria former under vilka inomhusförsäljningar av tillfällig art
kan bedrivas. En huvudpunkt i kritiken är att tillfällig handel kan till nackdel
för konsumenterna slå ut fast handel inom vissa branscher på en ort. Det
hävdas också att konsumenterna vid tillfällig handel inte får önskvärt skydd

NU 1975/76:3

mot utbud av undermåliga varor som inte är värda sitt pris. Vidare anförs
att det i rätt stor utsträckning förekommer skatteflykt och annan kriminalitet
i samband med den tillfälliga handeln till följd av de begränsade kontrollmöjligheterna.
Ett ytterligare argument är att tillfällig handel ofta bedrivs
på ett sätt som inte är förenligt med samhällspolitiska krav i fråga om arbetsvillkor
- inklusive arbetsmiljöns beskaffenhet - för de anställda.

En skärpning av den nuvarande regleringen kan genomföras enligt olika
principer. En möjlighet är att införa längre gående kompetens- och ordningsföreskrifter,
med bibehållande av rätt för envar att få tillstånd om
han fyller de krav som har ställts upp. En annan möjlighet är att övergå
till en tillståndsprövning som i väsentlig mån innefattar näringspolitiska
överväganden. Den senare principen förordas i propositionen. Tillstånd skall
enligt lagförslaget med visst undantag lämnas bara om särskilda skäl föreligger.
Härvid skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentlig
betydelse från konsumentsynpunkt. Även ordningsföreskrifterna skärps enligt
lagförslaget på en punkt. Tillståndshavare blir skyldig att på försäljningsstället
samt i reklam och på kvittenser och emballage tydligt ange sitt
namn samt fast adress och telefonnummer. Ansökan om tillstånd skall prövas
av länsstyrelsen. Besvärsinstans blir i fortsättningen regeringen.

En del remissinstanser, bland dem kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen
och konsumentombudsmannen, har fäst större vikt vid
effekter av den tillfälliga handeln som är positiva för konsumenterna -ökat varuutbud, hårdare priskonkurrens - och förordat ett tillslåndssystem
utan behovsprövning. Liknande synpunkter framförs i motionerna
1975: 1984 och 1975: 1985. Med åberopande av marknadsekonomins princip
och de fördelar som tillfällig handel kan ha för konsumenterna vänder sig
motionärerna mot den inskränkning av den fria konkurrensen som lagförslaget
innebär. De vill att riksdagen skall avslå propositionen och begära
att regeringen lägger fram ett nytt lagförslag som främst syftar till att avarter
av tillfällig handel skall stävjas.

Utskottet anser att riksdagen bör godta ett system med en näringspolitiskt
inriktad tillståndsprövning på den tillfälliga handelns område. Från denna
utgångspunkt finnér utskottet att riksdagen inte har anledning att, som
förordas i motionerna 1975: 1984 och 1975: 1985, tillbakavisa lagförslaget.
Utskottet avstyrker följaktligen dessa motioner. Till spörsmålet om vilka
kriterier som skall tillämpas vid tillståndsprövningen återkommer utskottet
i det följande.

Tillstånd att driva tillfällig handel skall, som redan nämnts, utom när
det gäller vissa slags varor inte lämnas utan särskilda skäl. Utgångspunkten
bör, enligt vad som anförs i propositionen, vara att tillstånd skall ges mycket
restriktivt. Det torde, yttrar föredraganden, endast i undantagsfall kunna
föreligga sådana särskilda skäl att tillstånd kommer i fråga. För att en försäljning
skall kunna sägas ha väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt
måste sålunda enligt föredraganden krävas att den täcker ett behov hos

NU 1975/76:3

konsumenterna vilket inte annars kan tillgodoses på orten. Det understryks
att kravet på väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt skall gälla även
beträffande varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning.

Utskottet tillstyrker att lagbestämmelsen om förutsättningar för tillstånd
utformas på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet ansluter sig
också till de allmänna riktlinjer för tillståndsprövningen som föredraganden
anger i sin motivering.

I motionen 1975: 1899 berörs den skärpta regleringens konsekvenser för
gårdfarihandeln. Motionärerna fäster uppmärksamheten på att det på sina
håll förekommer en tämligen regelbunden kringföringshandel bland fasta
kunder, ofta i glesbygd, vilka härigenom får en service som de uppskattar.

Det ena yrkandet i motionen tar närmast sikte på gårdfarihandlan^ egen
situation. Personer med mångårig verksamhet inom detta slag av tillfällig
handel bör i största möjliga utsträckning få sina ansökningar om tillstånd
bifallna, så att de kan fortsätta med sin verksamhet, säger motionärerna.
Utskottet finner synpunkten beaktansvärd och förutsätter att vid tillståndsprövningen
kommer att tas berättigad hänsyn till sedan många år verksamma,
seriöst arbetande gårdfarihandlares önskemål att inte behöva lämna
sitt yrke.

Motionärernas andra yrkande går ut på att länsstyrelse vid sin tillståndsprövning
rörande gårdfarihandel skall beakta glesbygdsbefolkningens behov
av tillfällig handel som ett komplement till den krympande fasta handeln.

I detta hänseende finner utskottet det inte motiverat med något särskilt
uttalande utöver de allmänna riktlinjer som har behandlats ovan.

Slutligen tar utskottet upp de avsnitt i lagförslaget som gäller gränsdragningen
mellan tillfällig handel och viss annan försäljningsverksamhet samt
undantag från regeln att tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Försäljning till återförsäljare anses enligt lagförslaget - liksom enligt den
nu gällande förordningen - inte som tillfällig handel. Enligt motiveringen
till förordningen (prop. 1968: 98 s. 214 f.) bör som återförsäljare anses även
den som avyttrar inköpt vara först efter bearbetning. Med hantverksutövare
som kundkrets torde förekomma viss kringföringshandel avseende materiel
som inte försäljs vidare. Det synes inte finnas anledning att ålägga sådan
handel eller annan försäljning till näringsidkare restriktioner vilka inte gäller
för försäljning riktad till återförsäljare i den vida mening som angivits. Med
hänsyn härtill föreslår utskottet att i 1 S andra stycket under 1 ordet "återförsäljare”
byts ut mot ”näringsidkare". Detta begrepp bör här anses ha
samma betydelse som i annan nyare näringsrättslig lagstiftning och sålunda
omfatta var och en - fysisk eller juridisk person - som yrkesmässigt driver
verksamhet av ekonomisk art.

Vad gäller gränsdragningsfrågan noterar utskottet vidare att, jämfört med
den nu gällande förordningen, "sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som
tillhör dödsbo eller enskild person" nämns som en ytterligare handelsform
vilken icke anses som tillfällig handel. Utskottet vill härvidlag understryka

NU 1975/76:3

motivuttalandet, som klart anger att den föreslagna regeln inte gäller försäljning
av lösöre som har förvärvats från dödsbo eller enskild.

Undantag från tillståndskravet gäller nu, som ovan nämnts, för tillfällig
handel dels med tryckt skrift, dels med livsmedel, blommor och alster av
inhemsk hemslöjd. De senare undantagen skulle enligt promemorian bli
slopade. Synpunkter som har framkommit vid remissbehandlingen har föranlett
att de i propositionen föreslås bestå. Tillståndsplikt för dessa varor
skulle, anförs det, kunna leda till många svåra gränsdragningsproblem och
en omfattande administrativ apparat. I motionen 1975: 1986 begärs att tillstånd
skall krävas för tillfällig handel med blommor. Motionären hävdar
att i denna handel oftast saluförs undermåliga produkter och uttrycker farhågor
för att personer som hittills försörjt sig genom kringföringshandel
med andra varor kommer att övergå till blomsterförsäljning när de inte
får fortsätta med sin tidigare verksamhet.

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att det inte
finns tillräckligt starka skäl att göra ingrepp i den hävdvunna friheten för
handel med blommor. Motionen 1975: 1986 avstyrks följaktligen av utskottet.

I övrigt föranleder lagförslaget och motivuttalandena i propositionen inte
någon erinran från utskottets sida. Regeringen har i propositionen
1975/76: 18 - vilken har hänvisats till inrikesutskottet - föreslagit en formell
ändring i den nytillkommande lagen om tillfällig handel, innebärande att
i 3 § begreppet bosättningstillstånd utbyts mot begreppet permanent uppehållstillstånd.
Till det ändringsförslaget kan ställning inte tas i detta sammanhang.

Utskottet hemställer

1. beträffande yrkanden om avslag på propositionen m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1975: 1984 och 1975: 1985,

2. beträffande allmänna riktlinjer för tillståndsprövning
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande gårdfarihandel

att riksdagen med anledning av motionen 1975: 1899 godkänner
vad utskottet anfört,

4. beträffande lagförslaget

att riksdagen med avslag på motionen 1975: 1986 antager det
i propositionen 1975: 52 framlagda förslaget till lag om tillfällig
handel med ändrad lydelse av 1 5j i enlighet med vad som
i det följande betecknas som utskottets förslag:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Med tillfällig handel förstås i denna lag att någon yrkesmässigt salubjuder
medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller
under kringföring.

NU 1975/76:3

Regeringens förslag

Som tillfällig handel anses icke

1. försäljning till återförsäljare,

2. torghandel eller handel på
marknad, mässa eller utställning,

3. handel anordnad i samband
med sådan offentlig tillställning som
avses i 9 § allmänna ordningsstadgan
(1956:617),

4. kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat
led i en eljest på stadigvarande driftställe
bedriven rörelse och avser sådana
varor som regelmässigt saluföres
eller framställes där,

5. sedvanlig auktionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild
person.

Stockholm den 11 november 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Nätyarande: herrar Svanberg (s). Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i
Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors
(s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c). Blomkvist (s), fru Hambraeus
(c), fru Hansson (s), herrar Komstedt (m) och Siegbahn (m).

Reservationer

1. beträffande allmänna riktlinjerJör tillståndsprövning (utskottets hemställan
under 2) av herrar Andersson i Örebro (fp), Komstedt (m) och Siegbahn
(m) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med
"Utskottet tillstyrker” och slutar med ”sin motivering" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan godta att lagbestämmelsen om förutsättningar för tillstånd
utformas på det sätt som föreslås i propositionen. Mot de allmänna riktlinjer
för tillståndsprövningen som föredraganden anger har utskottet emellertid
allvarliga invändningar. Dessa riktlinjer går ut på en restriktivitet som kan
snarare skada än främja konsumenternas intressen. Den allmänna sanering
av den tillfälliga handeln som är motiverad bör i första hand åstadkommas
genom konsumentpolitiska åtgärder av sedvanligt slag och genom en förbättrad
kontroll över hela linjen, bl. a. i fråga om arbetsförhållanden samt
taxering och skatteuppbörd. Den föreslagna bestämmelsen om skyldighet
för den som driver tillfällig handel att i olika sammanhang tydligt ange

Utskottets förslag

Som tillfällig handel anses icke

1. försäljning till näringsidkare,

2. torghandel eller handel på
marknad, mässa eller utställning,

3. handel anordnad i samband
med sådan offentlig tillställning som
avses i 9 § allmänna ordningsstadgan
(1956:617),

5. sedvanlig auktionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild
person.

NU 1975/76:3

sitt namn bör underlätta åtgärder från konsumentombudsmannens och allmänna
reklamationsnämndens sida gentemot avarter inom denna handel.
HemfÖrsäljningskommitténs arbete kan komma att utmynna i lagstiftning
som förbättrar konsumenternas ställning i förhållande till utövare av kringforingshandel.
Om konsumenternas, de handelsanställdas och samhällets
intressen tillgodoses på det sätt som här har nämnts bör det vara möjligt
att lämna tillstånd till tillfällig handel i betydligt större utsträckning än riktlinjerna
i propositionen medger. Att den avsedda handeln har väsentlig
betydelse från konsumentsynpunkt blir alltjämt ett krav, men bedömningen
kan grundas på en mera positiv uppfattning av konkurrensens roll inom
handeln och av fördelar med att nya distributionsformer och distributionskanaler
prövas. Utskottet förordar sålunda en väsentlig modifikation av de
stränga kriterierna för tillståndsprövning som föredraganden har angivit.
Genom sådana riktlinjer som utskottet föreslår tillgodoses i väsentlig mån
de synpunkter som kommer till uttryck i de ovan behandlade motionerna
1975:1984 och 1975:1985.

2. beträffande gårdfarihandel (utskottets hemställan under 3) av herrar Börjesson
i Glömminge (c). Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp),
Sjönell (c), fru Hambraeus (c), herrar Komstedt (m) och Siegbahn (m) som
anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "I detta”
och slutar med ”behandlats ovan” bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér motionärernas önskemål befogat. Utöver vad som allmänt
sagts om ”väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt” som ett avgörande
kriterium vid tillståndsprövningen bör alltså understrykas att glesbygdsbefolkningens
intresse av inköpsmöjligheter genom gårdfarihandel bör särskilt
beaktas.