LU 1975/76:31

Lagutskottets betänkande
1975/76: 31

med anledning av propositionen 1975/76:196 med förslag till lag
om motortävlingsförsäkring, m. m.

Propositionen

I propositionen 1975/76:196 (justitiedepartementet, föredragande statsrådet
Lidbom) föreslås att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag
till

1. lag om motortävlingsförsäkring,

2. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).

Författningsförslagen har intagits i bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Enligt trafikförsäkringslagen skall trafikförsäkring i princip finnas för varje
motorfordon. Undantag gäller dock bl. a. för motorfordon som används uteslutande
inom inhägnat tävlingsområde.

1 propositionen 1975/76:15 med förslag till trafikskadelag föreslogs att
även sådana fordon skulle omfattas av de nya trafikskadereglerna och följaktligen
bli trafikförsäkringspliktiga. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen
framkom emellertid att ett införande av tävlingsfordonen under
trafikskadelagen med all sannolikhet skulle föra med sig kraftigt ökade försäkringskostnader
för ägarna av dessa fordon vilket i sin tur skulle kunna
få negativa konsekvenser för motorsporten. Vidare konstaterade utskottet
i sitt betänkande (LU 1975/76:3) att det skulle bli svårt att administrera
och kontrollera individuellt tecknade trafikförsäkringar för tävlingsfordon
som utgör en heterogen grupp av fordon och maskiner och som under
en tävling kan få praktiskt taget alla delar utbytta. Utskottet förordade med
hänsyn till det anförda att motordrivet fordon som används uteslutande
inom inhägnat tävlingsområde skulle undantas från trafikskadelagens tilllämpning.
Enligt utskottets mening borde i stället utformas ett särskilt skadestånds-
och försäkringsskydd för tredje man vid körning och tävling med
motorfordon inom inhägnat tävlingsområde. Förslag till lagstiftning härom
borde av regeringen föreläggas riksdagen under våren 1976.

Utskottet konstaterade dessutom att gällande förarolycksfallsförsäkringar
inte gav förarna ett tillfredsställande skydd. Utskottet utgick emellertid från
att motorsportorganisationerna skulle vidta åtgärder för att få till stånd en
väsentlig höjning av de maximibelopp, som kunde utgå från försäkringarna.
Riksdagen borde dock enligt utskottets mening ge regeringen till känna
att den borde följa utvecklingen på området och vidta erforderliga åtgärder

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 31

LU 1975/76:31

om en förbättring av förarnas försäkringsskydd inte kunde åstadkommas
på frivillighetens väg.

Riksdagen biföll till alla delar utskottets förslag (rskr 1975/76:113).

I förevarande proposition läggs fram förslag till särskild lag om motortävlingsförsäkring.
Enligt förslaget måste den som anordnar en motortävling
inom inhägnat tävlingsområde ha en särskild försäkring, s. k. motortävlingsförsäkring,
från vilken full ersättning utgår till åskådare och funktionärer
som skadas vid tävlingen. Ersättningen skall utgå oberoende av om någon
har skuld till olyckan eller inte, och det skall i princip vara utan betydelse
om den skadade själv har medverkat till skadan. Lagen om motortävlingsförsäkring
föreslås träda i kraft den 1 juli 1976, alltså samtidigt med den
nyligen beslutade trafikskadelagen. I sistnämnda lag föreslås vidare den ändringen
att från lagens tillämpning undantas alla motordrivna fordon, när
de används för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande
ändamål inom inhägnat område.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse det förslag till lösning av problemen
med försäkring av tredje man vid motortävlingar m. m. som sålunda förelagts
riksdagen. Förslaget har tillkommit efter överläggningar med företrädare
för motorsportorganisationerna, försäkringsbranschen, rikspolisstyrelsen
och trafikförsäkringsverket. Förslaget innebär att åskådarna vid motortävlingar,
träning m. m. får ett försäkringsskydd som är betydligt bättre
än det skydd som de i dag har genom de av arrangörerna tecknade frivilliga
ansvarsförsäkringarna. Vidare stärks försäkringsskyddet väsentligt för tjänstgörande
funktionärer. En avgjord fördel med förslaget är också att ansvaret
för att motortävlingsförsäkring finns vid tävling, träning e. d. inom inhägnat
tävlingsområde inte lagts på de enskilda fordonsägarna utan på i
första hand arrangören av tävlingen. De föreslagna ersättningsreglerna kommer
vidare att gälla för samtliga fordon som deltar i en tävling e. d. oavsett
vilken kategori de tillhör. Motortävlingsförsäkringen blir således tillämplig
även på t. ex. bantävlingar med standardvagnar. Förslaget i denna del innebär
enligt utskottets mening betydande administrativa fördelar. Ett försäkringssystem
utformat på det föreslagna sättet behöver enligt vad som har upplysts
från försäkringshåll inte föranleda några större premiehöjningar i förhållande
till premierna enligt de gällande frivilliga ansvarsförsäkringarna.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det föreslagna försäkringssystemet
till alla delar tillgodoser riksdagens önskemål om ett försäkringssystem
som ger tredje man ett fullgott försäkringsskydd vid motortävlingar
inom inhägnat område utan att medföra kraftigt ökade försäkringskostnader
och som är lätt att administrera och kontrollera. Utskottet tillstyrker följaktligen
bifall till förslaget. De skilda bestämmelserna i lagförslagen föranleder
inga särskilda uttalanden från utskottets sida.

Utskottet vill avslutningsvis peka på att föredragande statsrådet, när det
gäller försäkringsskyddet för förare och passagerare som deltar i en motortävling,
ansluter sig till ståndpunkten att man tills vidare bör avstå från

LU 1975/76:31

att föra in lagregler om försäkring till förmån för dessa kategorier. Statsrådet
förklarar sig emellertid ha för avsikt att följa utvecklingen på området med
uppmärksamhet. Han uttalar vidare att frågan om förares och passagerares
försäkringsskydd får tas upp på nytt, om den hittillsvarande frivilligförsäkringen
inte skulle leda till ett allt bättre försäkringsskydd. Vad statsrådet
sålunda anfört överensstämmer helt med de uttalanden som riksdagen gjorde
hösten 1975. Utskottet vill för sin del ånyo stryka under vikten av att motorsportorganisationerna
fortlöpande arbetar på att förbättra försäkringsskyddet
för förare och passagerare.

Utskottet hemställer på anförda skäl

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:196 antar förslagen
till

1. lag om motortävlingsförsäkring

2. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).

Stockholm den 6 maj 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Sundelin (s). Sjöholm (fp). Andersson
i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s), Winberg (m), Olsson i Sundsvall (c),
fru Fredgardh (c), fru Tillander (c), herr Gustafsson i Stockholm (s)*, fru
Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp (s), herr
Lövenborg (vpk)* och fru Karlsson (c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1975/76:31

Bilaga

1 Förslag till
Lag om motortävlingsförsäkring

Härigenom föreskrives följande.

1 § Motortävlingsförsäkring skall finnas vid tävling med motordrivet fordon
inom inhägnat tävlingsområde. Försäkringsplikten fullgöres av den som
anordnar tävlingen. Finns ej sådan anordnare, fullgöres försäkringsplikten

1 stället av tävlingsområdets ägare eller, om området har upplåtits till annan
för tävling, av denne.

Med tävling likställes träning, övningskörning, uppvisning eller liknande
användning av motordrivet fordon inom inhägnat tävlingsområde.

2 § Motortävlingsförsäkring meddelas av försäkringsanstalt som har fått tillstånd
därtill av regeringen. Försäkringsanstalt som har fått sådant tillstånd
är skyldig att på begäran meddela motortävlingsförsäkring och att utfärda
bevis därom enligt formulär som försäkringsinspektionen fastställer.

3 § Från motortävlingsförsäkring utgår ersättning för person- eller sakskada
som orsakas genom motordrivet fordon när det användes inom inhägnat
tävlingsområde för ändamål som avses i 1 §. Ersättning utgår dock ej för

1. person- eller sakskada som tillfogas den som framför eller medföljer
motordrivet fordon när det användes inom inhägnat tävlingsområde för
ändamål som nyss nämnts,

2. skada på motordrivet fordon inom inhägnat tävlingsområde eller egendom
i sådant fordon, vare sig fordonet användes vid skadetillfället eller

ej,

3. sakskada som tillfogas försäkringstagaren eller tävlingsområdets ägare
eller nyttjanderättshavare.

4 § I fråga om ersättning från motortävlingsförsäkring äger 5 kap. och 6
kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) samt lagen (1973:213) om ändring av
skadeståndslivräntor motsvarande tillämpning.

5 § Från motortävlingsförsäkring utgår ersättning med anledning av en och
samma händelse med högst femtio miljoner kronor, ränta och ersättning
för rättegångskostnader oräknade. Förslår beloppet ej till gottgörelse åt var
och en som har rätt till ersättning ur beloppet, utgår i första hand ersättning
för personskada. Ersättningarna till dem som ej kan beredas full gottgörelse
nedsättes med samma kvotdel för var och en. Kan efter inträffat skadefall
befaras att sådan nedsättning blir nödvändig, kan regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer förordna att ersättning tills vidare skall utgå
endast med viss kvotdel.

LU 1975/76:31

6 § Saknas motortävlingsförsäkring vid ett skadetillfalle, svarar samtliga försäkringsanstalter,
som vid detta tillfälle hade tillstånd att meddela sådan
försäkring, solidariskt för den ersättning som skulle ha utgått, om försäkring
hade funnits. Försäkringsanstalternas inbördes ersättningsansvar fördelas
efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade motortävlingsförsäkringar
som för var och en av dem belöper på näst föregående
kalenderår.

7 § I fråga om rätt för försäkringsanstalt som har utgett ersättning från
motortävlingsförsäkring att kräva ersättningen åter från annan äger 20 §
första stycket och 21 § trafikskadelagen (1975:1410) motsvarande tillämpning.

1 fråga om rätt för försäkringsanstalter som har utgett ersättning enligt
6 § att kräva ersättningen åter från den som var skyldig att taga motortävlingsförsäkring
äger 24 § andra stycket första punkten trafikskadelagen
(1975:1410) motsvarande tillämpning.

Den som har utgett ersättning på grund av återkrav enligt första eller
andra stycket får efter vad som är skäligt kräva ersättningen åter från annan
som är ansvarig för skadan på sätt som anges i 20 g första stycket trafikskadelagen
(1975:1410).

8 § Ersättning som har utgetts enligt denna lag får utöver vad som följer
av 7 g krävas åter endast på grund av åtagande av annan än försäkringstagaren.

9 § Så snart den som har tagit motortävlingsförsäkring har fått kännedom
om händelse som kan medföra försäkringsfall enligt denna lag skall han
underrätta försäkringsanstalten om händelsen. Han är vidare skyldig att
på begäran lämna försäkringsanstalten behövliga upplysningar och handlingar.

10 § I fråga om motortävlingsförsäkring tillämpas i övrigt 17-19, 28 och
29 gg trafikskadelagen (1975:1410). Härvid skall vad som sägs om avtal om
trafikförsäkring och trafikskadeersättning i stället avse avtal om motortävlingsförsäkring
respektive ersättning från sådan försäkring.

11 g Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att taga motortävlingsförsäkring
dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

LU 1975/76:31

2 Förslag till

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrives att 1 § trafikskadelagen (1975:1410) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller trafikförsäkring
för motordrivet fordon och ersättning
från trafikförsäkring för skada
i följd av trafik med motordrivet fordon
(trafikskadeersättning). Lagen
tillämpas dock ej på

1. motordrivet fordon som är avsett
att föras av gående,

2. motordrivet fordon som användes
uteslutande inom inhägnat tävlingsområde.

3. motorredskap.

1. motordrivet fordon som är avsett
att föras av gående,

2. motordrivet fordon när det användes
för tävling, träning, övningskörning,
uppvisning eller liknande ändamål
inom inhägnat tävlingsområde,

3. motorredskap.

Har till motordrivet fordon som omfattas av lagen kopplats fordon av
annat slag, tillämpas lagens bestämmelser om skada i följd av trafik med
motordrivet fordon på fordonskombinationen i dess helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

GOTAB 51922 Stockholm 1976