Kulturutskottets betänkande

KrU 1975/76: 22

1975/76: 22

med anledning av propositionen 1975/76:37 om ändring i lagen
(1970:939) om förvaltning av kyrklig .jord, m. m., jämte motioner

Inledning

Regeringen har i propositionen 1975/76:37 (utbildningsdepartementet) föreslagit
riksdagen att antaga de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord,

2. lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

3. lag om ändring i lagen (1963:633) om biskopsval,

4. lag om ändring i lagen (1957:577) om prästval,

5. lag om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord,

6. lag om upphävande av lagen (1932:465) om ändring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen.

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:134 av
herrar Elmstedt (c) och Nordin (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av propositionen 1975/76:37 beslutar

1. att avslå förslaget om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och
domstol,

2. att avslå förslaget om möjlighet till lån ur kyrkofonden för inköp av
självständig brukningsenhet,

dels den på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975:14 från 1975
års riksmöte uppskjutna motionen 1975:1324 av herr Nordin m. fl. (c) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av 90 5 kungörelsen
1971:860 om förvaltning av kyrklig jord och av 3 § kungörelsen
1971:861 om kyrkliga kostnader att möjligheter ges för användning av i
vart fall högst hälften av tillgångarna i prästlönefond och av de medel i
kyrkofonden, som ej behövs för utbetalningar från fonden, till inköp av
aktier och förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs.

Propositionen

1 fråga om lagarna om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader
föreslås i propositionen vissa förtydliganden och ändringar. Förslag
läggs fram bl. a. om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol,
om vidgad möjlighet att föra över ett slag av kyrklig jord till annat slag

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 22

KrU 1975/76:22

samt om lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet. Ändring
föreslås också av vissa besvärsbestämmelser.

1975 års kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslagen.

Vad först angår den i propositionen aktualiserade frågan om talerätt
för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol inhämtas
följande.

Av 15 S i lagen om förvaltning av kyrklig jord följer att jordbruk på
löneboställe, församlingskyrkas fastighet eller Lunds domkyrkas fastighet
inte får upplåtas på arrende annat än på de arrendevillkor som boställsnämnden
har bestämt. Själva arrendeavtalet ingås emellertid mellan pastoratet,
församlingen resp. det särskilda domkyrkorådet för Lunds domkyrkas
fastigheter och arrendatorn. Vid bestämmande av arrendevillkoren
skall bostälIsnämnden beakta grundsatsen att förvaltningen av den kyrkliga
jorden skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga skall tillgodogöras
på ekonomiskt bästa sätt. Arrendet skall således bestämmas till
det belopp som är skäligt med hänsyn til! jordbrukets storlek och kvalitet.
Med inkomsterna från sina prästlönetillgångar, dvs. bl. a. från eventuella
löneboställen, skall pastorat bestrida avlöningsförmåner åt församlingspräster.
Om dessa inkomster och ett belopp som motsvarar viss utdebitering
av församlingsskatt inte täcker kostnaderna för avlöningsförmånerna får
pastoratet tillskott ur kyrkofonden. Arrendets storlek är således av betydelse
inte bara för det berörda pastoratet.

Förvaltare av löneboställes jordbruk, pastoratet, som är missnöjd med
boställsnämnds beslut om arrendevillkor kan föra talan mot beslutet hos
stiftsnämnden. Arrendator som inte vill godta arrendevillkor kan vända
sig till arrendenämnd.

Stiftsnämnden i Lund har i skrivelse till regeringen anhållit om sådan
ändring i den kyrkliga förvaltningslagen att stiftsnämnd får föra talan för
kyrklig jord i mål om arrendevillkor. Bakgrunden till framställningen är
ett aktuellt fall där stiftsnämnden överklagat ett beslut av arrendenämnden.
1 detta beslut hade nämnden fastställt en förlikning angående ett arrende
som ingåtts mellan vederbörande pastorat och arrendator. Såväl tingsrätten
som hovrätten - och numera även högsta domstolen - har emellertid förklarat
att stiftsnämnd inte har talerätt i sådant ärende.

Föredragande statsrådet har i skrivelse nr 7 till 1975 års kyrkomöte uttalat
att 15 5 i lagen om förvaltning av kyrklig jord i förtydligande syfte bör
kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om vem som företräder den
kyrkliga jorden inför arrendenämnd och domstol i frågor om vilka arrendevillkor
som skall gälla. Han anser att uppgiften av praktiska skäl bör
anförtros stiftsnämnderna som har tillgång till den personal och de resurser
i övrigt som krävs. Han förutsätter som självfallet att stiftsnämnderna därvid
samarbetar med boställsnämnderna och förvaltarna i alla frågor som rör
arrendevillkor.

I propositionen föreslås nu den av statsrådet angivna ändringen av 15 5
i den kyrkliga förvaltningslagen och därjämte ändringar i en rad andra paragrafer
i samma lag. Ändringarna har formen av ovan redovisade förslag

KrU 1975/76:22

till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Som
redan omnämnts har kyrkomötet för sin del antagit detta lagförslag.

Enligt 13 § lagen om kyrkliga kostnader kan pastorat få lån ur kyrkofonden
bl. a. för åtgärd som syftar till rationalisering av driften på
löneboställe. Dylikt lån får emellertid inte utgå för annat än köp som syftar
till rationalisering beträffande ett redan befintligt löneboställe. Det är alltså
möjligt med nuvarande bestämmelse att få lån för köp av ytterligare mark
till ett boställe men däremot inte att få lån för köp av ett rationellt jordbruk
i stället för ett eller flera orationella löneboställen. 1 en inom utbildningsdepartementet
upprättad promemoria har denna fråga tagits upp. Där föreslås
att lånemöjligheten skall utökas till att även avse köp av självständig brukningsenhet.
Förslaget har tillstyrkts under remissbehandlingen.

I nyssnämnda skrivelse nr 7 till kyrkomötet har föredragande statsrådet
förordat en utvidgning av lånemöjligheten och därvid anfört följande.

Ett av de viktigaste motiven för den nya lagstiftningen var att underlätta
strukturrationaliseringen av den kyrkliga jorden. För att åstadkomma en
effektiv strukturrationalisering krävs att olönsamma löneboställen kan ersättas
av lönsamma sådana eller av prästlönefondsfastigheter. I den mån
pastorat inte omedelbart kan tillskjuta de medel som behövs för förvärvet
av den nya brukningsenheten, bör pastoratet ha möjlighet att få lån från
kyrkofonden. Detta bör gälla oavsett om den nya brukningsenheten är avsedd
att bli löneboställe eller prästlönefondsfastighet. För rätt till lån måste
krävas att den nya brukningsenheten i sig är en rationell brukningsenhet
och att förvärvet av den syftar till en rationalisering av det kyrkliga jordinnehavet
i stiftet. Om den förvärvas innan det varit möjligt att sälja ett
olönsamt löneboställe, måste krävas att köpet sker i syfte att när det gamla
lönebostället kan säljas helt eller delvis lyfta av lånet från kyrkofonden.
Den utökade lånemöjligheten bör föranleda ändring i 13 § i lagen om kyrkliga
kostnader. I denna paragraf bör i fortsättningen i första stycket anges att
lån kan lämnas ur kyrkofonden för åtgärd som syftar till rationalisering
av driften av löneboställe eller prästlönefondsfastighet eller för sådant förvärv
av jordbruksfastighet såsom löneboställe eller prästlönefondsfastighet, vilket
syftar till rationalisering av det kyrkliga jordinnehavet i stiftet.

1 propositionen föreslås nu den av statsrådet angivna ändringen i 13 S
lagen om kyrkliga kostnader och därjämte några andra ändringar i samma
lag. Ändringarna har formen av ovan redovisade förslag till lag om ändring
i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Som redan omnämnts har kyrkomötet
för sin del antagit detta lagförslag.

Motionerna

Som stöd för det i motionen 1975/76:134 framställda yrkandet om avslag
på propositionens förslag om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och
domstol framhålls till en början att det inte kan anses motiverat av ekonomiska
grunder att ge stiftsnämnden den föreslagna talerätten. Eftersom
avkastningen av löneboställe är avsedd till avlöning åt församlingspräst har

1* Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 22

KrU 1975/76:22

nämligen pastoratet alltid det kravet på sig att nå en fördelaktig uppgörelse.
Motionärerna bestrider också att praktiska skäl talar för att stiftsnämnderna
bör få företräda den kyrkliga jorden inför arrendenämnd och domstol. Man
kan inte räkna med att alla stiftsnämnderna har sakkunnig personal som
kan föra talan i arrendefrågor. Däremot kan pastoraten få sakkunnig hjälp
från Pastoratsförbundet. Motionärerna förutsätter också att pastoraten rådfrågar
boställsnämnderna vid uppkomna tvister.

Vad angår den i propositionen föreslagna utökade möjligheten till lån ur
kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet erinras i motionen
1975/76:134 om en partimotion från centerpartiet vid 1970 års riksdag
(1970:11:1568). I denna uttalades följande:

Enligt vår mening finns det i nuvarande samhälle inga särskilda skäl
att koncentrera placeringen av kyrkliga förmögenhetstillgångartill jordbruksoch
skogsfastigheter. Hyresfastigheter samt aktier eller förlagsbevis måste
anses som lika lämpliga placeringsobjekt.

Motionärerna framhåller att detta synsätt i samma utsträckning gäller
i dagens situation. Det kyrkliga jordinnehavet bör inte få öka och det finns
därför inte någon anledning att öppna en möjlighet till lån ur kyrkofonden
för köp av jordbruksfastigheter.

Motionärerna anför vidare följande.

För närvarande arbetar jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07) med frågor
om brukandet och ägandet av jordbruksmarken. Man torde komma att lägga
fram sitt slutbetänkande om något år. Då kan man göra en mer samlad
bedömning av problematiken kring förvärv av jordbruksfastigheter. I överläggningarna
om det framtida förhållandet mellan kyrkan och staten berörs
bl. a. de ekonomiska förhållandena. Där torde förslag komma fram om ändrade
regler för kyrkans kapitalplacering.

Enligt vår mening börjordförvärvslagstiftningen främja sambandet mellan
ägande och brukande av mark för att hindra spekulationsförvärv. Näringen
bör även i framtiden i huvudsak baseras på enheter av typen familjeföretag.
Det måste tyvärr konstateras att kyrkan på olika håll i landet genom inköp
av jordbruksfastigheter har kommit att driva upp priserna. Detta har varit
olyckligt, då de höjda priserna inneburit ökade svårigheter för den enskilde
- då ofta unga lantbrukare - att kunna köpa ett jordbruk. Det framstår
som mer motiverat att prioritera denna kategori än att främja kyrkligt ägande
av jordbruksmark.

I motionen 1975:1324 uttalas att kyrkan under den senaste femårsperioden
i betydande utsträckning sökt köpa ny mark som ersättning för mark som
sålts. Motionärerna anser att det vid flera tillfällen observerats att kyrkans
markförvärv haft spekulationskaraktär och uttalar att det också förekommit
protester från såväl aktiva jordbrukare och sågverksägare som kommunalmän
vilka menat att kyrkan köpt fastigheter till överpriser eller genom sitt
agerande rubbat prisnivån för åkerjord, skog och tomtmark. Det finns därför
enligt motionärernas uppfattning nu anledning att överväga ökade möjligheter
för de kyrkliga fonderna att placera sitt lösgjorda kapital i andra

KrU 1975/76:22

värdesäkra tillgångar. Enligt gällande bestämmelser finns det möjlighet att
placera ifrågavarande medel i börsnoterade aktier eller förlagsbevis, dock
inte i fråga om mer än en fjärdedel av tillgångarna. Denna bestämmelse
är enligt motionärernas uppfattning alltför snäv mot bakgrund av vad som
anförts om kyrkans markförvärv. I varje fall bör man kunna tillåta en placering
av hälften av tillgångarna i dylika värdepapper.

Utskottet

Utskottet får till en början erinra om att lag av kyrkolags natur, vilket
det i detta sammanhang är fråga om, stiftas genom att regeringen, riksdagen
och kyrkomötet fattar beslut som till alla delar överensstämmer med varandra.
Om ett av kyrkomötet antaget lagförslag av regeringen föreläggs
riksdagen har riksdagen därför att antingen anta förslaget i sin helhet eller
också avslå det. Om riksdagen för sin del önskar ändra någon detalj i ett
dylikt lagförslag men i övrigt önskar att det godtas är detta liktydigt med
att ett nytt förslag utgår från riksdagen. Detta nya förslag måste i sin helhet
antas av kyrkomötet och regeringen och utfärdas före närmast följande lagtima
riksmötes början.

De sex lagförslag som läggs fram i propositionen har antagits av 1975
års kyrkomöte. De gäller frågor som regeringen ansett kunna behandlas
utan hinder av pågående överläggningar om det framtida förhållandet mellan
staten och svenska kyrkan. 1 viss utsträckning rör det sig om förtydliganden
som kan behövas för att nå de resultat som åsyftades med den sedan den
1 januari 1972 gällande nya lagstiftningen på det kyrkligt-ekonomiska området.
I övrigt är det på detta område fråga om språkliga ändringar eller
ändringar på grund av ny lagstiftning men däremot inte om något principiellt
nytt.

Den föreslagna lagen om ändring i lagen om förvaltning av kyrklig jord
berör ett stort antal frågor, däribland den fråga om talerätt för stiftsnämnd
för vilken utskottet ovan redogjort. I motionen 1975/76:134 har avslag yrkats
på lagförslaget i denna del.

Utskottet delar regeringens och kyrkomötets uppfattning att det är lämpligt
att stiftsnämnderna får den angivna talerätten. Man kan utgå från som
självklart att stiftsnämnderna kommer att samarbeta med boställsnämnderna
och förvaltarna i alla frågor som rör arrendevillkor. Utskottet avstyrker därför
motionen 1975/76:134, yrkande 1, och tillstyrker propositionen i motsvarande
del. Då utskottet inte heller i övrigt haft någon erinran mot det nu
behandlade lagförslaget tillstyrker utskottet att riksdagen för sin del antar
propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning
av kyrklig jord.

Propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga
kostnader berör, förutom annat, även den ovan redovisade frågan om möjlighet
för pastorat att få lån ur kyrkofonden även för köp av självständig
brukningsenhet. 1 motionen 1975/76:134 har avslag yrkats på lagförslaget

KrU 1975/76: 22

i denna del.

Utskottet för med anledning av motionen framhålla att den utvidgade
möjligheten att erhålla lån ur kyrkofonden är avsedd att underlätta en strukturrationalisering
av den kyrkliga jorden. Behovet av en dylik rationalisering
var ett av de viktigaste motiven för den nu gällande lagstiftningen på det
kyrkligt-ekonomiska området, och den ifrågavarande lagändringen ligger
helt i linje med tidigare fattade beslut. Den innebär att man gör en konsekvensändring
i fråga om en tidigare förbisedd detalj. Avslagsyrkandet
i motionen har motiverats med jordbrukspolitiska skäl, vilket ger utskottet
anledning att erinra om det arbete som pågår inom jordförvärvsutredningen.
När resultatet av utredningens arbete föreligger bör man kunna göra en
samlad bedömning av problematiken kring förvärv av jordbruksfastigheter,
både de som görs av kyrkan och de som görs av andra. Enligt utskottets
mening är det i detta sammanhang som frågan om kyrkans möjligheter
att placera sina egna medel i jordbruksfastigheter hör hemma. Det bör inte
möta något hinder att nu, i konsekvens med den inriktning som gällande
lagstiftning har, göra den i propositionen föreslagna justeringen i möjligheterna
att erhålla lån ur kyrkofonden.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motionen
1975/76:134, yrkande 2, och tillstyrker propositionen i motsvarande del.
Då utskottet inte heller i övrigt haft någon erinran mot det nu behandlade
lagförslaget tillstyrker utskottet att riksdagen för sin del antar propositionens
förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

De i propositionen som nummer 3-6 upptagna lagförslagen tillstyrks av
utskottet.

I motionen 1975:1324 har önskats en utvidgning av möjligheterna att
använda prästlönefondsmedel och vissa kyrkofondsmedel till inköp av aktier
och förlagsbevis som är noterade på Stockholms fondbörs.

Vad angår kyrkofondsmedlen har kammarkollegiet i skrivelse till regeringen
föreslagit samma utvidgning som nu föreslås i motionen. Beslut i
detta ärende har ännu inte meddelats och frågan är alltså fortfarande under
prövning. Vad beträffar prästlönefondsmedlen tyder uppgifter, som utskottet
inhämtat under hand, på att nuvarande möjligheter att placera dylika medel
i aktier och förlagsbevis i stort sett endast utnyttjats i mycket begränsad
omfattning. Med hänsyn till det nu anförda avstyrker utskottet motionen
1975:1324.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 och med
avslag på motionen 1975/76:134, yrkande 1, för sin del antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 och med
avslag på motionen 1975/76:134, yrkande 2, för sin del antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

KrU 1975/76: 22

lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 för sin
del antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1963:633) om biskopsval,

b. lag om ändring i lagen (1957:577) om prästval,

c. lag om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring
i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål
anslagen jord,

d. lag om upphävande av lagen (1932:465) om ändring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen,

4. att riksdagen avslår motionen 1975:1324.

Stockholm den 4 december 1975

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c),
Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), fröken Sandell (s), herrar
Leander (s), Green (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Sörenson (s), Norrby (c), fru
Ryding (vpk), fröken Eliasson (c), fru Rönnung (s), herr Nisser (m), fru
Andersson i Täby (c) och herr Wikström (fp).

Reservationer

1. beträffande frågan om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol
av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Nilsson i Agnäs (m), herr
Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr Nisser (m)
och fru Andersson i Täby (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”kyrklig jord” bort ha följande lydelse:

Det har i propositionen angetts att de föreslagna ändringarna i lagarna
om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader (lagförslagen 1
och 2 i propositionen) endast innebär dels sakliga eller språkliga förtydliganden,
dels ändringar som är betingade av ny lagstiftning. Utskottet anser
emellertid att det på en punkt i vartdera lagförslaget finns anledning att
göra en viktig principiell invändning.

Det förslag om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol
som lagts fram i förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av
kyrklig jord har, som framgått i det föregående, föranletts av en framställning

KrU 1975/76: 22

av stiftsnämnden i Lund. Utskottet anser det viktigt att pastoraten även
i fortsättningen får ha ansvaret för förvaltningen av löneboställena. Man
kan också enligt utskottets mening förutsätta att pastoraten, som är väl
förtrogna med de lokala förhållandena, är medvetna om vikten av att få
skäliga arrenden för boställena. Det finns därför enligt utskottets mening
inte några vare sig ekonomiska eller praktiska skäl att föra över talerätten
till stiftsnämnderna. Utskottet anser att man inte bör ge stiftsnämnderna
den talerätt som föreslås i propositionen. Utskottet ansluter sig alltså till
den uppfattning som framförts i motionen 1975/76:134 och tillstyrker motionens
yrkande 1 om avslag på propositionen i nu ifrågavarande del.

Lag av kyrkolags natur, vilket det nu är fråga om, stiftas genom att regeringen,
riksdagen och kyrkomötet fattar beslut som till alla delar överensstämmer
med varandra. Om riksdagen för sin del beslutar att ändra
någon detalj i ett av kyrkomötet antaget lagförslag men godtar detta i övrigt
är detta liktydigt med att ett nytt förslag utgår från riksdagen. Detta nya
förslag måste i sin tur i sin helhet antas av kyrkomötet och regeringen
och utfärdas före närmast följande lagtima riksmötes början.

Med hänsyn till de sålunda redovisade lagstiftningsbestämmelserna anser
utskottet att den ståndpunkt som utskottet intagit i fråga om talerätt för
stiftsnämnd bör föranleda att ifrågavarande lagförslag i sin helhet avslås.
Utskottet anser alltså att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134
bör avslå propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:939) om
förvaltning av kyrklig jord. Detta innebär inte att utskottet i sak haft något
att erinra mot övriga punkter i lagförslaget. Vid lämplig tidpunkt bör dessa
därför kunna aktualiseras igen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande
1, avslår det i propositionen 1975/76:37 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig
jord,

2. beträffande frågan om utvidgning av möjligheterna att erhålla lån ur kyrkofonden
av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Nilsson i Agnäs (m),
herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr Nisser
(m) och fru Andersson i Täby (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”propositionens
förslag” och på s. 6 slutar med ”kyrkliga kostnader” bort ha
följande lydelse:

Vad därnäst angår förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkliga kostnader
har i motionen 1975/76:134 yrkats avslag på detta förslag i den del
som gäller möjlighet till lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i dagens samhälle
är önskvärt att placeringen av kyrkliga förmögenhetstillgångar inte

KrU 1975/76: 22

koncentreras till jordbruks- och skogsfastigheter. Jordbruks- och skogsnäringen
bör även i framtiden i huvudsak baseras på enheter av typen familjeföretag.
Sambandet mellan ägande och brukande av mark bör därför
främjas.

För närvarande arbetar jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07) med frågor
om brukandet och ägandet av jordbruksmarken. Utredningen torde komma
att lägga fram sitt slutbetänkande om något år, varvid underlag kommer
att föreligga för en mer samlad bedömning av alla de frågor som rör förvärv
av jordbruksfastigheter. I överläggningarna om det framtida förhållandet
mellan kyrkan och staten ingår för övrigt även de ekonomiska förhållandena,
och i detta sammanhang torde även de kyrkliga förmögenhetstillgångarna
och förändringar därvidlag kunna komma att aktualiseras.

Mot denna bakgrund finnér utskottet inte skäl att tillstyrka den föreslagna
lagändringen med innebörd att kyrkans nuvarande möjligheter att förvärva
mark för jord- och skogsbruk skall utvidgas. Utskottet tillstyrker motionen
1975/76:134, yrkande 2. Vad utskottet i det föregående sagt om nu gällande
bestämmelser i fråga om stiftande av lag av kyrkolags natur föranleder utskottet
att föreslå att nu ifrågavarande lagförslag i sin helhet avvisas. Riksdagen
bör alltså med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande 2, avslå
propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga
kostnader.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2, att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande
2, avslår det i propositionen 1975/76:37 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

3. beträffande frågan om placering av vissa kyrkliga medel i börsnoterade aktier
och förlagsbevis av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Nilsson i Agnäs
(m), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr
Nisser (m) och fru Andersson i Täby (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1 motionen”
och slutar med ”1975:1324” bort ha följande lydelse:

En konsekvens av vad utskottet anfört om kyrkans möjligheter att förvärva
mark är att ett ökat behov kan uppstå av att placera vissa kyrkliga
medel i aktier och förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs,
och att nuvarande regler om rätt att placera tillgångar på detta sätt kan
visa sig vara alltför snäva. För den händelse så är påkallat bör enligt utskottets
mening möjligheter kunna ges att placera en större andel av tillgångarna
i aktier och förlagsbevis än som enligt nuvarande regler kan ske. Vad utskottet
nu med anledning av motionen 1975:1324 anfört bör riksdagen som
sin mening ge till känna för regeringen.

KrU 1975/76: 22

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1324 som sin
mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om
placering av vissa kyrkliga medel i börsnoterade aktier och
förlagsbevis.