JuU 1975/76:47

Justitieutskottets betänkande
1975/76: 47

med anledning av propositionen 1975/76:191 om avfattande av dom
och slutligt beslut i tvistemål enligt formulär jämte motion

Propositionen

I propositionen 1975/76:191 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken bl. a. för att möjliggöra införande av ett system med
formulär vid avfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål, liknande
det som redan tillämpas för brottmålens del.

Med anledning av propositionen har väckts en motion som redovisas
på s. 4.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om rättegångsbalken1

dels att 30 kap. 14 § och 45 kap. 18 § skall upphöra att gälla,

dels att 17 kap. 7, 8 och 9 §§ samt 30 kap. 7 § skall ha nedan angivna

17 kap.

7 §

Dom skall avfattas skriftligen och Dom skall avfattas skriftligen och

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud eller
biträden;

3. parternas yrkanden och invändningar
samt de omständigheter,
varå de grundats;

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och invändningar
samt de omständigheter,

4. domskälen med uppgift å vad i vard de grundats; samt

målet är bevisat; samt
5. domslutet.

5. domskälen med uppgift å vad i
målet är bevisat.

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 47

JuU 1975/76:47

Högre rätts dom skall, i den mån det finnes erforderligt, innehålla redogörelse
för lägre rätts dom.

Äger part fullfölja talan mot dom eller söka återvinning, skall i domen
givas tillkänna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som
tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 §.

8 §!

Tredskodom, dom, varigenom kä- Tredskodom,dom, varigenom kärandens
talan bifalles på grund av randens talan bifalles på grund av

svarandens medgivande, samt dom, svarandens medgivande, samt dom,

varigenom högre rätt fastställer lägre varigenom högre rätt fastställer lägre

rätts dom, må utfärdas i förenklad rätts dom, må utfärdas i förenklad

form. Närmare bestämmelser därom form.

meddelas av regeringen.

9 §s

Innan dom beslutas, skall överläggning hållas.

Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag
överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Erfordras
på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande
eller avfattande, må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om
ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas inom två veckor
efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen,
skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas
genom att den hålles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen
skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande.

Vad nu sagts om måls avgörande efter huvudförhandling galle ock, då
mål avgöres vid sammanträde för muntlig förberedelse.

Avgöres eljest mål utan huvudförhandling, skall, så snart ske kan, överläggning
hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet
skall ske genom att domen hålles tillgänglig å rättens kansli. Underrrättelse
om tiden för meddelandet skall senast samma dag avsändas
till parterna.

Avkunnande av dom må ske Avkunnande av dom må ske
genom återgivande av domskälen genom återgivande av domslutet och

och slutet jämte meddelande av full- skälen jämte meddelande av full följdshänvisning.

följdshänvisning.

Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma
tid och sätt som domen.

JuU 1975/76:47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När mål avg/orts, skall skriftlig underrättelse
om utgången i målet snarast
givas parterna.

30 kap.

7 §4

Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Har nämnd säte i rätten,
framställe ordföranden saken och vad lag stadgar därom.

Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag
överläggning hållas och, om det kän ske, dom beslutas och avkunnas. Finnes
rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen erforderligt,
må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder
möter, skriftligen avfattas och meddelas, då den tilltalade är häktad, inom
en vecka och i annat fall inom två veckor efter förhandlingens avslutande.
Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat
rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig
å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden
och sättet för domens meddelande.

Avgöres mål utan huvudförhandling, skall, så snart ske kan, överläggning
hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet
skall ske genom att domen hålles tillgänglig å rättens kansli. Underrättelse
om tiden för meddelandet skall senast samma dag avsändas till parterna.

Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen
jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma
tid och sätt som domen.

När mål avgjorts, skall skriftlig När mål avgjorts, skall skriftlig
underrättelse om utgången i målet underrättelse om utgången i målet

snarast givas den tilltalade. Närmare snarast givas den tilltalade.

föreskrifter härom meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977, då lagen (1974:802) om försöksverksamhet
med avfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt
formulär skall upphöra att gälla.

' Senaste lydelse av
30 kap. 14 5 1974:573
45 kap. 18 5 1974:573.

‘Senaste lydelse 1974:573.

3 Senaste lydelse 1973:240.

‘ Senaste lydelse 1974:573.

1* Riksdagen 1975/ 76. 7 sami. Nr 47

JuU 1975/76:47

Motionen

I motionen 1975/76:2422 av herr Israelsson (vpk) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1975/76:191 uttalar att, i det fall part
företräds av ombud, både parten och ombudet skriftligen skall underrättas
om utgången i målet och att lösenskyldigheten avskaffas.

Utskottet

Inledning

Enligt rättegångsbalken skall en dom avfattas skriftligen och i skilda avdelningar
ange - förutom uppgifter om domstolen och parterna - parternas
yrkanden och invändningar samt grunderna härför, domskäl och domslut.
Reglerna härom återfinns beträffande tvistemål i 17 kap. 17 § rättegångsbalken
och beträffande brottmål i 30 kap. 5 § samma balk. De båda bestämmelserna
var från början likalydande. År 1969 gjordes emellertid i fråga
om domar i brottmål en ändring som innebar nya regler beträffande ordningsföljden
mellan de olika avsnitten i domen. Enligt dessa regler skall
i brottmålsdomar, i motsats till vad som gäller för tvistemålen, domslutet
anges före avsnitten om grunder och domskäl. Ändringen 1969 utgjorde
ett led i en större reform beträffande domskrivning i brottmål och tillkom
för att möjliggöra utnyttjande av ADB-teknik för uppläggningen av olika
brotts- och polisregister inom ramen för rättsväsendets informationssystem
(RI). Domen skrivs på en särskild blankett och dess första sida innehåller
i princip de för registerföringen erforderliga uppgifterna. Närmare bestämmelser
härom finns i cirkuläret (1973:749) till hovrätterna och tingsrätterna
om avfattning av dom och slutligt beslut i brottmål.

Genom domskrivningsreformen 1969 skapades också möjlighet att på ett
enkelt sätt lämna den tilltalade en skriftlig underrättelse om domen genom
att till honom översända en kopia av domens första sida och besked om
tid och sätt för fullföljd. En föreskrift härom infördes i 30 kap. 7 § rättegångsbalken.

Enligt 17 kap. 8 8 rättegångsbalken skall närmare föreskrifter om utfärdande
av dom i förenklad form meddelas av regeringen. Enligt 30 kap.
7 8 rättegångsbalken skall närmare föreskrifter om skriftlig underrättelse
om dom till tilltalad meddelas av regeringen. Detsamma gäller enligt 30
kap. 14 8 rättegångsbalken beträffande föreskrifter om avfattning av dom
och beslut i brottmål. Enligt 45 kap. 18 8 rättegångsbalken skall regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer utfärda närmare föreskrifter
om avfattning av stämningsansökan och stämning som utfärdas av åklagare.

JuU 1975/76:47

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i rättegångsbalken att domslutet
vid tvistemålsdomars avfattande och avkunnande skall anges före yrkandena
och skälen samt att skriftlig underrättelse i målet snarast skall ges parterna.
Vidare föreslås att de ovan berörda reglerna om bemyndigande för regeringen
att meddela vissa närmare föreskrifter skall upphävas enär regeringen redan
enligt 8 kap. 13 § regeringsformen utan särskilt bemyndigande får besluta
föreskrifter om verkställighet av lag och är behörig att överlåta åt underordnad
myndighet att meddela bestämmelserna.

Formulärsystem m. m.

För att pröva frågan huruvida fördelar kunde förväntas med ett blankettsystem
även för tvistemålen antog riksdagen 1974 en lag om försöksverksamhet
med avfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt
formulär. Enligt denna lag (1974:802) skall domar och slutliga beslut i tvistemål
vid de domstolar och i den utsträckning som regeringen bestämmer
försöksvis avfattas enligt formulär. Vid försöksverksamheten får avvikelser
ske från den i rättegångsbalken föreskrivna ordningsföljden mellan avdelningarna
i domarna. I enlighet med 1974 års lag har försöksverksamhet
bedrivits i vissa domstolar fr. o. m. den 1 januari 1975.

1 en skrivelse till regeringen i november 1975 har domstolsverket uttalat
att erfarenheterna från försöksverksamheten är mycket goda. Domskrivning
och expediering har enligt domstolsverket underlättats avsevärt samtidigt
som rapporteringen till andra myndigheter blivit säkrare.

1 propositionen anför departementschefen i anslutning till förslaget om
formulärsystem för tvistemål att skälen för ett sådant system delvis är andra
än de som motiverade ett sådant system på brottmålssidan. Enligt departementschefen
är det inte nu aktuellt att utsträcka RI till att omfatta även
tvistemålsprocessen varav följer att utrymmet för avsteg från fastställda
föreskrifter i formellt avseende kan göras större än som varit möjligt i fråga
om brottmålen.

Utskottet anser liksom departementschefen att det föreslagna formulärsystemet
för tvistemålens del innebär praktiska fördelar som ger möjlighet
till ytterligare rationaliseringar. Det har också den positiva konsekvensen
att bestämmelserna om dom i tvistemål och brottmål blir mer enhetliga.
Med hänsyn härtill ansluter sig utskottet till förslaget att införa ett system
med formulär för avfattande av dom och slutligt beslut även i tvistemål
och tillstyrker de i propositionen i detta syfte föreslagna lagändringarna.

Underrättelse om utgången av målet

Med anledning av motioner vid 1973 års riksdag angående tillhandahållande
av dom utan kostnad m. m. framhöll utskottet (JuU 1973:33) angelägenheten
av att part inte hålls i okunnighet om tidpunkten för och

JuU 1975/76:47

innehållet i de domstolsavgöranden som berör honom. Med hänvisning
till de gällande reglerna om underrättelseskyldighet till den tilltalade i brottmål
uttalade utskottet att några motsvarande garantier ej kunde anses föreligga
för tvistemålens del. Utskottet uttalade vidare att det inte minst
från rättssäkerhetssynpunkt framstår som betänkligt att den situationen kan
uppkomma att part i tvistemål - främst om han saknar ombud - ej ens
får kännedom om att målet avgjorts.

De nu föreslagna bestämmelserna angående underrättelse om dom i tvistemål
är enligt utskottets mening ägnade att skapa tillfredsställande garantier
mot de olägenheter som utskottet berörde 1973. Utskottet tillstyrker därför
bifall till propositionen i denna del.

Vad gäller den närmare utformningen av underrättelsen hemställs i motionen
2422 att riksdagen uttalar att, i det fall part företräds av ombud,
både parten och ombudet skriftligen skall erhålla underrättelse.

Motionären hänvisar till motiveringen i en vid 1973 års riksdag väckt
motion 1080, vari bl. a. yrkades sådana ändringar i berörda författningar att
alla parter och ombud i mål i svenska domstolar utan kostnad skulle erhålla
var sitt exemplar av kallelser och protokoll m. m. Motionärerna uttalade
då att det från rättssäkerhetssynpunkt borde vara angeläget att såväl parterna
som deras ombud verkligen fick del av handlingarna i ett mål i domstol.

Rättegångsfullmakt medför enligt 12 kap. 14 ij rättegångsbalken behörighet
för ombud att bl. a. motta delgivning av alla inlagor och andra
handlingar utom föreläggande för part att inställa sig personligen. Ombudet
är således behörigt att mottaga sådan underrättelse om utgången av tvistemål,
som föreslås i propositionen, och underrättelsen bör därför i första hand
ges ombudet. Denne har en allmän skyldighet att ta till vara sin huvudmans
intressen, och frågan huruvida parten personligen genom ombudet erhåller
underrättelse om domen är i detta fall främst en fråga om förhållandet mellan
ombudet och parten. I den mån olägenheter förekommer med denna ordning
torde de i första hand böra lösas genom förbättring av kontakten mellan
parter och ombud och motiverar inte föreskrift om att både parten och
ombudet skall erhålla meddelande om domen. Med hänsyn härtill och till
den nu föreslagna skyldigheten för domstol att sända underrättelse till parter
utan ombud avstyrker utskottet bifall till motionen 2422 i nu berörd del.

Bemyndiganden

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om upphävande av
de särskilda bestämmelserna om bemyndigande rörande doms avfattning
m. m.

Den i detta hänseende föreslagna ändringen i 30 kap. 7 § RB innebär
att sista meningen i sjätte stycket skall utgå. Enligt förslaget skall lagrummet
i övrigt erhålla oförändrad lydelse. Hänsyn har därvid ej tagits till den ändring
i paragrafen som föreslås i propositionen 1975/76:153. Enligt detta förslag

JuU 1975/76:47

skall forsta stycket erhålla ändrad lydelse. Denna ändring föreslås träda i
kraft den 1 januari 1977, dvs. samtidigt med det i detta betänkande behandlade
förslaget. Propositionen behandlas i utskottets betänkande JuU
1975/76:44.

Utskottet har ingen erinran mot den i förevarande proposition föreslagna
ändringen. Båda de berörda förslagen bör emellertid behandlas av riksdagen
i ett sammanhang. Ställningstagandet bör göras vid behandlingen av propositionen
1975/76:153. 1 sitt betänkande JuU 1975/76:44 lägger utskottet
fram förslag om antagande av båda de här berörda ändringarna.

I motionen 2422 yrkas också att lösenskyldigheten skall avskaffas.

Vid behandlingen 1973 av motionen 1973:1080 uttalade utskottet att föreliggande
skyldighet att erlägga expeditionsavgift för protokoll och domar
i mål vid allmän domstol har ansetts vila på grundsatsen att den som vänder
sig till domstol och tar dess arbetskraft i anspråk också skall bidra till täckande
av den kostnad som härigenom orsakas det allmänna.

Liknande synpunkter har senare framförts bl. a. av skatteutskottet i anledning
av motioner om slopande av expeditionsavgifter i vissa fall (SkU
1975/76:56).

Utskottet hänvisade vidare i 1973 års ärende också till att enskild parts
möjligheter att utan särskild kostnad erhålla domar, protokoll och andra
handlingar betydligt vidgats genom reformen av samhällets rättshjälp 1972.

1 detta sammanhang märks vidare att parterna i mål enligt lagen (1974:8)
om rättegången i tvistemål om mindre värden genom rättens försorg utan
begäran kostnadsfritt skall erhålla domen i målet /se 5 § KK (1974:465)
om tillämpning av lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden och 8 §17 expeditionskungörelsen/.

Med hänsyn till de goda möjligheter som enskild part enligt det sagda
numera har att utan kostnad erhålla ett exemplar av domen finner utskottet
ej skäl att för de allmänna domstolarnas del förorda ett borttagande av
lösenskyldigheten. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 2244 också
i denna del.

Personnummer m. m.

Genom år 1973 vidtagna ändringar i 33 kap. 1 § rättegångsbalken infördes
skyldighet för käranden att i sin första inlaga till rätten lämna uppgift bl. a.
om sitt personnummer. Vidare bör enligt samma lagrum stämningsansökan
innehålla uppgift om svarandens personnummer. Vid riksdagsbehandlingen
av berörda ändringar uttalade utskottet att om reglerna om personnummer
i rättegångsinlagor skall få betydelse även beträffande verkställigheten av
domstols avgörande det är uppenbart att personnummer bör anges även
i domar och beslut. Utskottet fann emellertid att någon direkt föreskrift
härom inte var erforderlig i rättegångsbalken.

JuU 1975/76:47

Frågan om angivande av person- och organisationsnummer i vissa domar,
beslut och andra avgöranden har som framgår av propositionen aktualiserats
hos regeringen år 1974 genom framställningar från Svenska Bankföreningen
och Sveriges Jordbrukskasseförbund. Yttranden över framställningarna har
inhämtats från domstolsverket m. fl. Departementschefen uttalar med anledning
härav att det enligt hans mening är naturligt att parternas personnummer
anges i domar och andra beslut av allmänna domstolar. Domsformulär
och anvisningar i det nya systemet bör enligt departementschefen
utformas med tanke härpå. En uttrycklig bestämmelse i ärendet skulle emellertid
enligt departementschefen förutsätta antingen att domstolen själv i
sista hand har att ta fram uppgiften eller att skyldigheten för sökanden
att lämna uppgiften förknippas med en verksam processuell påföljd t. ex.
avvisande av talan. Inget av dessa alternativ är enligt departementschefen
tilltalande. Han är därför inte f. n. beredd att förorda någon skärpning av
reglerna om parts skyldighet att lämna uppgift om motparts personnummer.
En konsekvens av detta ställningstagande är enligt departementschefen att
redovisning av personnummer (organisationsnummer) i dom och beslut flr
begränsas till fall där uppgifter finns tillgängliga hos rätten.

Utskottet kan forsin del i allt väsentligt instämma i departementschefens
uttalande som ligger i linje med vad utskottet anförde 1973. Det bör understrykas
att i de mål där domen också skall användas för rapportering,
exempelvis till äktenskapsregistret, pastorsämbeten och barnavårdsnämnder,
uppgifterna som regel torde vara tillgängliga hos domstolen på grund av
särskilda bestämmelser. Vad gäller övriga tvistemål är det som departementschefen
framhåller inte tilltalande vare sig att föreskriva en skyldighet
för domstolen att ta fram uppgifterna eller att förknippa en underlåtenhet
härvidlag från parts sida med någon processuell påföljd. Det bör alltså ankomma
på parterna, närmast då sökanden, att lämna domstolen besked
om erforderliga personnummer. Vad som sagts hindrar emellertid inte att
domstolarna i största möjliga utsträckning aktivt bör verka föra» uppgifterna
blir tillgängliga för domstolen. Uppgift om personnummer är kanske framför
allt av värde i samband med verkställigheten av domar i dispositiva tvistemål.
Av intresse i detta sammanhang är att det i 10 § utsökningskungörelsen
(1971:1098) föreskrivits att om motparten är fysisk person vid ansökan
hos kronofogdemyndighet bör fogas uppgift om hans personnummer, om
sådant fastställts för honom och i annat fall hans födelsetid.

Under hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens
ställningstagande att någon ytterligare föreskrift i rättegångsbalken
i berört hänseende inte är erforderlig. Avslutningsvis vill utskottet erinra
om vikten av att användningen av de berörda uppgifterna i automatisk
databehandling inte leder till otillbörligt intrång i vederbörandes personliga
integritet.

Juli 1975/76:47

Övrigt

I övrigt föranleder propositionen och motionen inget yttrande från utskottets
sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2422 i motsvarande
del antar det i propositionen 1975/76:191 framlagda
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken utom såvitt
avser 30 kap. 7 §;

2. att riksdagen beträffande lösenskyldighet avslår motionen
1975/76:2422 i motsvarande del.

Stockholm den 25 maj 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Bengtsson i Göteborg
(c), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Nilsson i Visby (s), Lövenborg
(vpk), fru Wiklund (c), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s) och herr
Mathsson i Fagersta (s).