JulJ 1975/76: 31

Justitieutskottets betänkande
JulJ 1975/76:31

med anledning av propositionen 1975/76: 90 med förslag till ny lag
om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.,

2. lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål,

3. lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda,

5. lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid
m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför på s. 9.

I samband med propositionen behandlar utskottet en i anledning av
propositionen väckt motion, 1975/76: 1065, och en under den allmänna
motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckt motion, 1975/76: 1091.
Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 9—10.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 31

JuU 1975/76: 31

1 Förslag till

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning
får ej underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet
än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet.

Häktad skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet
motverkas. I den mån det lämpligen kan ske, skall åtgärder vidtagas för
att ge häktad det personliga stöd och annan hjälp som han behöver. Sådana
åtgärder får dock vidtagas endast om den häktade samtycker
därtill.

2 §

Häktad skall senast vid ankomsten till förvaringslokalen visiteras.
Därvid skall iakttagas all den hänsyn som omständigheterna medger.
Om möjligt skall vittne närvara.

Föremål som häktad ej får inneha enligt denna lag eller bestämmelse
som har meddelats med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras
för hans räkning.

3 §

Vill häktad vistas tillsammans med en eller flera andra häktade, skall
han beredas tillfälle härtill i skälig utsträckning, om lokalförhållandena
medger det. Mer än en häktad får också förvaras i samma rum, om det
är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning.
Gemensam förvaring som angivits nu får dock ej ske, om den innebär
fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på
grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras. I annat fall än som angivits nu får ej förvaras
mer än en person i varje rum.

Förvaringen skall ske på sådant sätt att förbindelse mellan häktade
som kan antagas påverka varandra i mål eller ärende såvitt möjligt förhindras.
Även i övrigt skall häktad, särskilt om han är under 21 år, förvaras
så att han ej utsättes för olämpligt inflytande av annan häktad.

4 §

Vid behandlingen av häktad skall hänsyn tagas till hans hälsotillstånd.
Häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall tillkallas,
skall så snart det kan ske undersökas av läkare, om ej sådan undersökning
uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas.
Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så
snart det kan ske.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller
förlossningshem.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller tredje
stycket vistas på sjukhus eller förlossningshem stå under bevakning.

JuU 1975/76: 31

5 §

Häktad skall såvitt möjligt erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig
sysselsättning under häktningstiden. Han skall vidare beredas tillfälle
att utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar bestämmelser
om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig
sysselsättning som tillhandahålles honom.

6 §

I den utsträckning det lämpligen kan ske bör häktad, om ej annat följer
av tredje stycket, ges möjligheter att genom tidningar, radio och television
följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan förströelse
bör tillgodoses i skälig omfattning.

Under förutsättningar som anges i första stycket får häktad själv
skaffa sig eller mottaga böcker, tidsskrifter, tidningar och annat som
kan bereda honom förströelse.

I fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott får inskränkningar
helt eller delvis göras i hans rätt att ha tillgång till tidskrifter,
tidningar, radio och television, om det är påkallat för att undvika
att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

7 §

Häktad får inneha pengar, värdesaker och legitimationshandlingar i
den mån det kan ske utan olägenhet. Han får ej inneha alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel.

I övrigt får häktad, i den mån ej annat följer av denna lag, inneha
personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8 §

Häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en
timme, om ej synnerligt hinder möter däremot.

9 §

Brev från häktad till svensk myndighet eller hans offentliga försvarare
skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller
mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i
fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara
för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning
av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den
häktades medgivande.

Om kvarhållande i visst fall av brev från häktad som vistas på rättspsykiatrisk
klinik finns särskilda bestämmelser i 9 a § lagen (1966: 301)
om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig
handling.

JuU 1975/76: 31

10 §

Bestämmelserna i 9 § andra och tredje styckena är tillämpliga även på
försändelse av annat slag än brev eller annan skriftlig handling. Häktad
får dock ej mottaga försändelse som har angivits nu, om den kan äventyra
ordningen eller eljest medföra olägenhet.

Om det är påkallat för att hindra att otillåtna varor införes i förvaringslokal,
får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva att häktade ej utan särskilt medgivande får mottaga andra
försändelser än brev eller andra meddelanden.

11 §

Häktad får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske.
Han får ej mottaga besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt.
Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott
mottaga besök som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjes
eller utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera
personer vara närvarande vid besök.

Under förutsättningar som anges i andra stycket kan som villkor för
besök föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller
medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill
medföra vid besöket.

Om försvarares rätt att sammanträffa med den som är häktad finns
bestämmelser i rättegångsbalken.

12 §

Telefonsamtal mellan häktad och person utom förvaringslokalen får
äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade skall
vägras telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt.
Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott ha telefonsamtal
som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjes
eller utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera
personer på lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum
endast med den häktades vetskap. Telefonsamtal med hans offentliga
försvarare får icke avlyssnas.

13 §

Om missbruk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka närstående
som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat
fall, då synnerliga skäl föreligger, lämna förvaringslokalen för viss
kort tid. Under vistelsen utom förvaringslokalen skall den häktade vara
ställd under bevakning, om ej sådan tillsyn av särskilda skäl kan antagas
vara obehövlig.

14 §

Medför häktad kvinna spädbarn vid intagningen eller föder hon därefter
barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

JuU 1975/76: 31

15 §

Häktad får beläggas med fängsel

1. under transport och eljest under vistelse utom förvaringslokalen,
om det är nödvändigt av säkerhetsskäl samt

2. i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om
andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver
det.

Läkare skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt första
stycket 2.

16 §

Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott ankommer
det på undersökningsledaren eller åklagaren att

1. avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 § första
stycket första meningen eller 9—13 §§ eller för tillämpning av 3 § första
stycket andra meningen möter på den grund att åtgärden kan medföra
fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras,

2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.

Innebär avgörande enligt första stycket hinder för medgivande eller

eljest inskränkning i häktads rätt, skall avgörandet omprövas så ofta anledning
därtill uppkommer.

17 §

Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på

1. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,

2. den som har intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till
kriminalvårdsanstalt och

3. den som har tillfälligt placerats i häkte med stöd av 43 § första
stycket tredje meningen lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

18 §

När någon i annat fall än som avses i 1 och 17 §§ intages i kriminalvårdsanstalt
eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd
för brott eller tages i förvar i polisarrest, skall denna lag, med särskilt
beaktande av anledningen till intagningen och dennas varaktighet, gälla

i tillämpliga delar, om ej annat föreskrives i lag eller annan författning.

19 §

Om behandlingen i vissa fall av häktad som skall undergå rättspsykiatrisk
undersökning finns särskilda bestämmelser i 7 a § lagen (1966:301)
om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977 då lagen (1958: 213) om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall upphöra att gälla.

JuU 1975/76:31

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål

Härigenom föreskrives att i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål skall införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9a §

Vill misstänkt som vistas på
rättspsykiatrisk klinik enligt 7 eller
9 § avsända brev, får chefen
för kliniken kvarhålla brevet, om
den misstänkte lider av psykisk
sjukdom och anledning föreligger
antaga att brevet har ett sådant
av sjukdomen påverkat innehåll
att dess avsändande kan föranleda
betydande olägenhet för den
misstänkte. Medger den misstänkte
att brevet får öppnas och granskas,
får brevet kvarhållas om brevet
visar sig uppenbarligen ha ett
sådant innehåll som nu har sagts.

Första stycket gäller ej brev
som är ställt till svensk myndighet
eller den misstänktes offentlige
försvarare.

Vad i denna paragraf är föreskrivet
om brev gäller även annan
skriftlig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall

Härigenom föreskrives att i lagen (1966: 293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall skall införas en ny paragraf, 36 a §, av nedan
angivna lydelse.

JuU 1975/76: 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 a §

Har överläkare med stöd av 13
§ omhändertagit alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel
som påträffats hos eller ankommit
till den som är intagen på
sjukhus med stöd av denna lag,
skall den omhändertagna egendomen
bevisligen förstöras eller försäljas
enligt bestämmelserna om
beslagtagen egendom i 2 § lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. Belopp
som erhållits vid sådan försäljning
tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel inom
sjukhus där patienter som intagits
med stöd av denna lag vårdas, får
berusningsmedlen omhändertagas
av sjukhusdirektören eller styresmannen
för sjukhuset, om känd
ägare till berusningsmedlen ej finnes.
Första stycket har motsvarande
tillämpning på sålunda omhändertagen
egendom.

Bestämmelserna i första och andra
styckena har motsvarande tilllämpning
på injektionsspruta eller
kanyl som kan användas för insprutning
i människroppen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att i lagen (1967: 940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda skall införas en ny paragraf, 37 a §, av
nedan angivna lydelse.

JuU 1975/76: 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 a §

Alkoholhaltiga drycker eller
andra berusningsmedel som påträffas
hos eller ankommer till den
som är inskriven i specialsjukhus
med stöd av 35 § får omhändertagas
av överläkaren vid sjukhuset.
Sjukhusdirektör eller styresman
får omhändertaga alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel
som påträffas inom sjukhuset
eller sjukhusområdet, om känd
ägare till berusningsmedlen ej finnes.
Detsamma gäller injektionsspruta
eller kanyl som kan användas
för insprutning i människokroppen.

Egendom, som omhändertagits
enligt denna paragraf, skall bevisligen
förstöras eller försäljas enligt
bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § lagen (1958:205)
om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. Belopp, som erhållits
vid sådan försäljning, tillfaller
staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrives att 11 § lagen (1974: 202) om beräkning av
strafftid m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Den som skall förpassas till kri- Den som skall förpassas till kriminalvårdsanstalt
för att undergå minalvårdsanstalt för att undergå
påföljd får i anslutning härtill till- påföljd får i anslutning härtill tillfälligt
förvaras i allmänt häkte el- fälligt förvaras i allmänt häkte el -

JuU 1975/76: 31

Nuvarande lydelse

ler polisarrest, om det behövs med
hänsyn till transportförhållandena.

Föreslagen lydelse

ler polisarrest i avvaktan på beslut
om anstaltsplacering eller om det
behövs med hänsyn till transportförhållandena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1958 års lag om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl. skall ersättas med den i propositionen föreslagna lagen
i samma ämne.

Den nya häkteslagens huvudsakliga syfte är att underlätta de häktades
situation i olika hänseenden. Lagen ger de häktade möjlighet att
få kurativt, socialt stöd och rätt till viss gemenskap med andra intagna
i häkten och kontakt med omvärlden genom tidningar, tidskrifter, radio,
television, brevväxling, besök och telefonsamtal. I lagen ges också
närmare regler för åklagares och häktesföreståndares beslutsfunktioner i
frågor om tillstånd rörande olika förmåner för de intagna. Lagen är
tillämplig inte bara på häktade utan också på vissa andra personer
som berövats friheten, framför allt anhållna samt dömda som intagits
i häkte för förpassning till kriminalvårdsanstalt. När termen häktade
används i det följande avses i tillämpliga delar även dessa intagna.

Propositionen upptar också ett förslag om tillägg till lagen om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål. Förslaget ger bestämmelser om
möjlighet att av vårdskäl i vissa fall vägra den som vistas på rättspsykiatrisk
klinik såsom häktad eller tvångsintagen att avsända brev eller
annan skriftlig handling. Förslaget har tillkommit efter en hemställan
från justitieombudsmannen (JO).

Vidare föreslås genom tillägg till lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall och till lagen angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda bestämmelser om förfarandet med alkohol
och andra berusningsmedel m. m., som omhändertagits hos intagen.
Även dessa förslag har tillkommit efter hemställan av JO.

Slutligen föreslås en ändring i lagen om beräkning av strafftid som
ger möjlighet att förvara en dömd i allmänt häkte i avvaktan på beslut
om anstaltsplacering.

Motionerna

I motionen 1975/76: 1065 av herr Hermansson m. fl. yrkas att riksdagen
antar det i propositionen 1975/76: 90 framlagda lagförslaget och
hos regeringen hemställer om förslag till ändringar i lagförslaget om

Juli 1975/76: 31

behandling av häktade och anhållna m. fl. som angetts i motionen, att
föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte.

I motionen 1975/76: 1091 av herr Ullsten (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om det nya Kronobergshäktet i Stockholm.

Utskottet

I anslutning till de senaste årens utredningar och förändringar på
kriminalvårdens område har vid skilda tillfällen uppmärksamheten
riktats på behovet av en reform när det gäller behandlingen av häktade,
anhållna m. fl. Med anledning av motioner med begäran om ny
häkteslagstiftning förordade utskottet vid 1974 års riksdag (JuU 1974:
2) att hithörande frågor snarast skulle tas upp till övervägande i syfte
att förslag till ny häkteslagstiftning skulle kunna föreläggas riksdagen
inom kort. Utskottet hemställde att detta skulle ges Kungl. Maj:t till
känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1974: 99).

I överensstämmelse med riksdagens önskemål upprättades inom
justitiedepartementet i mars 1975 en promemoria (Ds Ju 1975: 8) med
förslag till ändrade bestämmelser när det gäller behandlingen av häktade
m. fl. Promemorian har remissbehandlats och promemorieförslaget
ligger till grund för det i den nu behandlade propositionen framlagda
förslaget till lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

I sammanhanget kan erinras om att chefen för justitiedepartementet
år 1974 har tillkallat sakkunniga för att se över bestämmelserna om
häktning m. m. (Ju 1974: 17). Utredningen (häktningsutredningen) har
främst till uppgift att överväga förutsättningarna för användningen av
skilda personella tvångsmedel i straffprocessen.

I motionen 1065 uttalas att lagförslagets inriktning att bryta de häktades
isolering i många fall motverkas av tänjbara formuleringar av typen
”såvitt möjligt”, ”om så kan ske utan olägenhet”, ”i den utsträckning
det lämpligen kan ske” etc. Motionärerna anser också att domstolen
i sina häktningsskäl skall fastställa om inskränkning i den häktades
rätt skall få förekomma. En undantagslös rätt att få besök, i första
hand av de närmast anhöriga, bör enligt motionärerna inskrivas i lagtexten.
Motionärerna understryker vidare att särskilda insatser måste
göras för häktade utlänningar och att en särskild bestämmelse härom
bör införas i den nya lagen. Ytterligare framhålls att den häktade bör
ha rätt att utan föregående granskning sända brev till statens invandrarverk
och att läkares anvisningar angående vården av den intagne ovillkorligen
bör följas. Slutligen uttalar motionärerna att det i lagtexten
bör föreskrivas att ett exemplar av lagen om behandlingen av häktade
m. fl. och ett exemplar av tillämpningsförordningen skall finnas tillgängliga
för de intagna. Motionsyrkandet går ut på att riksdagen skall

JuU 1975/76: 31

dels anta lagförslaget om behandling av häktade och anhållna m. fl.,
dels hos regeringen begära förslag till de ändringar som föranleds av
motionstexten, att föreläggas riksdagen innevarande riksmöte.

I motionen 1091 framhålls att häktesavdelningen i det nyuppförda polishuset
i kvarteret Kronoberg i Stockholm bör anpassas till moderna
behandlingsprinciper, bl. a. genom rivning av väggar och tillskapande av
större promenadgårdar. Motionären hemställer att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att förslag till ny häkteslagstiftning
föreläggs riksdagen i enlighet med utskottets önskemål 1974. Förslaget
är enligt utskottets mening väl ägnat att underlätta de häktades
situation i olika hänseenden och att förhindra att inskränkningar i deras
möjligheter till gemenskap och kommunikation med omvärlden görs i
större utsträckning än som är nödvändigt. Utskottet kan därför i stort
ansluta sig till lagförslagets materiella innehåll vilket ligger i linje med
grundtankarna bakom 1973 års kriminalvårdsreform och den i samband
därmed antagna lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

De i motionen 1065 framförda önskemålen om precisering av lagtexten
för att minska utrymmet för en fri tolkning överensstämmer med
vad som motionsvägen anfördes i lagstiftningsärendet 1974. Utskottet
uttalade då (JuU 1974: 2 s. 28) att det var fråga om en ramlagstiftning
för utformning av normativa regler för anstaltsvården och att lagbestämmelserna
skulle gälla för mycket skiftande förhållanden. Härtill kom
enligt utskottets praktiska hänsynstaganden till bl. a. byggnadsmässiga
förhållanden, tillgång till resurser, personalens säkerhet och samhällets
skyddsintresse som med olika grad av styrka gjorde det nödvändigt att
förse lagen med reservationer. Samtidigt framhöll utskottet vikten av att
erforderliga preciseringar vidtogs vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter,
varvid det borde vara en strävan att inskrivna reservationer förklarades
och förtydligades. Någon riksdagens åtgärd ansågs ej erforderlig.

Departementschefen gör i den nu framlagda propositionen uttalanden
av liknande innebörd, såvitt gäller häkteslagstiftningen. Han understryker
också att det är angeläget att man vid prövningen enligt lagen av de
omhändertagnas rättigheter och förmåner söker tillgodose de omhändertagnas
berättigade intresse i så hög grad som möjligt.

Utskottet finner för sin del att utskottets uttalanden vid behandlingen
av kriminalvårdslagstiftningen 1974 har motsvarande tillämpning på utformningen
av den nya häkteslagen. Utskottet godtar därför de formuleringar
som föreslagits i propositionen, samtidigt som utskottet understryker
vikten av att erforderliga preciseringar vidtas vid utarbetande av
tillämpningsföreskrifterna. Utskottet vill också instämma i departementschefens
uttalande om hänsynstagande till de intagnas intresse i så hög
grad som möjligt i den praktiska tillämpningen av de nya bestämmel -

JuU 1975/76: 31

serna. Med hänsyn till det sagda finner utskottet det ej erforderligt med
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen i nu berörd del.

I det följande upptar utskottet skilda ändringsförslag som aktualiserats
genom föreliggande motioner och detaljspörsmål som eljest tilldragit sig
utskottets särskilda uppmärksamhet.

I 1 § andra stycket i den nya lagen har föreslagits bestämmelser om
åtgärder för att tillgodose häktads behov av stöd och hjälp i personliga
angelägenheter av skilda slag. Departementschefen har i anslutning till
bestämmelserna uttalat att det här bl. a. gäller att påkalla de sociala organens
uppmärksamhet på den häktades behov av hjälp i socialt och kurativt
hänseende. Utskottet förutsätter att lagens bestämmelser kompletteras
med tillämpningsföreskrifter med närmare regler om vem som ytterst
har ansvaret för att hjälp i berört hänseende lämnas den häktade.
Erforderlig hjälp kan lämnas av häktes- eller frivårdspersonal eller av
polisen och i vissa fall av övervakare eller förtroendeman. Enligt utskottets
mening synes det ligga närmast till hands att ansvaret ytterst läggs
på häktesföreståndaren och att denne åläggs underrättelseskyldighet till
olika myndigheter och tjänstemän i enlighet med vad som förordats i
det förslag till tillämpningsförordning som intagits i den ovannämnda
departementspromemorian (prop. s. 85).

Beträffande de i motionen 1065 kritiserade reglerna om vård av intagen
som är sjuk innebär lagförslaget (4 §) att läkares anvisning rörande
vården av den häktade skall iakttagas, medan motsvarande bestämmelse
i den nuvarande häkteslagen (5 §) innehåller den regeln att
läkares anvisningar skall beaktas. Enligt uttalande av departementschefen
bör läkarens anvisningar vara avgörande för behandlingen, så
långt de avser åtgärder som är att hänföra till sjukvård i strikt bemärkelse.
Genom den utformning lagen sålunda erhållit har önskemålen i
motionen i nu berörd del blivit i huvudsak tillgodosedda.

I 4 § tredje stycket i förslaget sägs att förlossning av häktad kvinna
såvitt möjligt skall ske på sjukhus eller förlossningshem. Med hänsyn till
att beteckningen förlossningshem numera utmönstrats ur sjukvårdslagstiftningen
(prop. 1972: 104, SoU 37, rskr 286) bör orden ”eller förlossningshem”
utgå ur lagtexten.

Beträffande den i motionen 1065 upptagna frågan om rätten till besök
föreslås i 11 § som huvudregel att häktad får ta emot besök i den
utsträckning det lämpligen kan ske. Uttryckliga inskränkningar i besöksrätten
föreslås beträffande besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt
och, såvitt gäller den som är häktad på grund av misstanke
om brott, beträffande besök som kan medföra fara för att bevis undanröjs
eller att utredning om brott eljest försvåras (kollusionsfara). I anslutning
till dessa bestämmelser uttalar departementschefen att besök
skall tillåtas så långt det är möjligt med hänsyn till de rent praktiska
förutsättningarna såsom tillgång till lämpliga lokaler, dagsrutin och till -

JuU 1975/76: 31

gång till personal. Han framhåller också som angeläget att de häktade
inte hindras att ta emot besök av familjemedlemmar och andra närstående
annat än om det motiveras av starka skäl. Utskottet kan för sin
del instämma i dessa uttalanden. På skäl utskottet ovan anfört i anslutning
till motionsönskemålen om en generell precisering av lagtexten
synes den inskränkning i besöksrätten som innefattas i den föreslagna
lagtexten ofrånkomlig. Utskottet vill dock erinra om de i samma paragraf
upptagna bestämmelserna om möjlighet i vissa fall att låta besök
ske under bevakning och om möjlighet att i vissa fall som villkor för
besök föreskriva att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller
medger undersökning av väska, kasse eller dylikt som han vill medföra
vid besöket. Sistnämnda bestämmelser bör vara ägnade att underlätta
medgivandet av besök vars tillåtlighet kan ifrågasättas. Med dessa
uttalanden avstyrker utskottet motionen i nu berörd del.

Bestämmelsen om kroppsvisitation eller annan undersökning som
villkor för besök syftar enligt vad departementschefen uppger i propositionen
främst till att förebygga insmuggling av narkotika, vapen e. d.
Bestämmelsen överensstämmer i tillämpliga delar med vad som gäller
beträffande besök på kriminalvårdsanstalter enligt 29 § lagen om kriminalvård
i anstalt. Beträffande denna bestämmelse har JO i sin ämbetsberättelse
1975/76 (s. 203) uttalat att befarad narkotikasmuggling
är en sådan säkerhetsrisk som skall vara en förutsättning för att visitation
skall få genomföras. JO har emellertid också i detta sammanhang
framhållit att visitationer skall förekomma endast i rena undantagsfall.
Som huvudregel för visitation av besökande måste enligt JO trots allt
gälla att endast den får visiteras mot vilken misstanke föreligger om
insmuggling av föremål som innebär säkerhetsrisk. Särskilda omständigheter
kan dock någon gång enligt JO göra det motiverat att utvidga
visitationen till även andra personer. Som exempel nämner JO
att utanför narkotikasammanhang stående personer kan smuggla in
narkotika.

Utskottet vill med anledning av JO:s uttalanden understryka att lagtexten
som villkor för visitation, såvitt nu är i fråga, endast uppställer
att visitationen är påkallad av säkerhetsskäl. Det är enligt utskottets
mening angeläget att tillämpningen av de nya reglerna inte leder till att
narkotika kommer in på häktena. En sådan utveckling måste med all
kraft förhindras. Utskottet förutsätter att utvecklingen följs med uppmärksamhet.

Vad gäller situationen för häktade utlänningar delar utskottet den i
motionen 1065 framförda uppfattningen att särskilda insatser måste
göras för denna kategori häktade. Frågan har också uppmärksammats
av kriminalvårdsstyrelsen. I rundskrivelse 95/75 har styrelsen beträffande
behandlingen av utländsk medborgare inom kriminalvården lämnat
anvisningar bl. a. rörande tolkning och översättning, svenskundervis -

JuU 1975/76: 31

ning, information och fritidsverksamhet. Utskottet har vidare inhämtat
att man inom justitiedepartementet förbereder en informationsbroschyr
på flera språk, som skall delas ut till alla nyintagna.

I denna del kan utskottet också instämma i departementschefens yttrande
att det är angeläget att bryta häktade utlänningars språkliga isolering
genom att om möjligt tillhandahålla dem tidningar och annan
litteratur på deras eget språk. Beträffande utlänningar som är häktade är
det också som framhållits i remissyttrande av statens invandrarverk
viktigt att besöksfrågan särskilt beaktas. För de utlänningar som ej får
besök kan det, som verket framhåller, i en del fall vara lämpligt att
häktespersonalen efter förfrågan hos den intagne tar kontakt med invandrarbyrån,
som kan vara behjälplig med att skaffa fram en landsman
eller språkkunnig person som kommer på besök.

Utskottet förutsätter att kriminalvårdsstyrelsen ägnar frågan fortsatt
uppmärksamhet.

Av avfattningen av 9 § första stycket i förslaget framgår att brev
från häktad till svensk myndighet skall vidarebefordras utan föregående
granskning. Härigenom är önskemålet i motionen 1065 avseende rätten
att skicka brev till invandrarverket tillgodosett.

Beträffande det i motionen 1065 framlagda förslaget att det i lagen
skall införas en regel om att ett exemplar av häkteslagen och ett exemplar
av tillämpningsförordningen skall vara tillgängliga för de intagna
har utskottet inhämtat att en sådan regel kommer att införas i kriminalvårdsstyrelsens
vårdcirkulär. För närvarande finns en motsvarande regel
i tillämpningskungörelsen till 1958 års häkteslag. Enligt utskottets mening
får en bestämmelse i ämnet anses så viktig att den bör inflyta i
den nya tillämpningsförordningen som kommer att utarbetas i regeringens
kansli. Utskottet förutsätter att så sker utan särskild hemställan
härom.

Utskottets ställningstaganden ovan innebär att utskottet avstyrker
bifall till motionen 1065 såvitt däri yrkas ändring i förslaget till ny
häkteslag.

För att de föreslagna principerna för behandlingen av häktade m. fl.
skall kunna genomföras i praktiken krävs vissa ändringar i häktenas utformning
och inredning samt viss omdisponering av resurserna i övrigt.
Departementschefen har i detta sammanhang vad angår häktet
Kronoberg uttalat att tre dagrum, fyra motionsgårdar och 20 dubbelceller
torde kunna anordnas genom att utrymmen av olika slag slås
samman (prop. s. 55). Enligt departementschefen bör kostnaden för sådana
ombyggnadsarbeten bestridas från den i staten för statens allmänna
fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond, uppförda posten till reparations-
och underhållskostnader m. m. Av departementschefens uttalanden
framgår att önskemålen i motionen 1091 torde bli tillgodosedda
utan någon riksdagens åtgärd. Motionen bör därför avslås.

JuU 1975/76: 31

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen och motionerna
ej något yttrande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i propositionen 1975/76: 90 framlagda
förslaget till lag om behandlingen av häktade och anhållna
m. fl. med den ändringen att 4 § tredje stycket erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Förlossning av häktad kvinna Förlossning av häktad kvinna

skall såvitt möjligt ske på sjukhus skall såvitt möjligt ske på sjukhus.

eller förlossningshem.

2. att riksdagen beträffande begäran om lagändringar avslår
motionen 1975/76: 1065;

3. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål,

b) lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall,

c) lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda,

d) lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid
m. m.

3. att riksdagen beträffande förbättring av häktet Kronoberg avslår
motionen 1975/76: 1091.

Stockholm den 23 mars 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam
(c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c), fru
Bergander (s), herrar Schött (m), Nilsson i Visby (s), Fransson (c), fru
André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Pettersson i
Västerås (vpk) och Nyquist (fp).

JuU 1975/76: 31

Reservation

vid punkten 2 av herr Pettersson i Västerås (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 12 med ”berörd del” bort ha följande
lydelse:

För ett snabbt genomförande av den nya lagens intentioner att underlätta
de häktades situation är det enligt utskottets mening nödvändigt
att lagtexten innehåller bestämda regler om deras rättigheter i olika
avseenden. Uskottet finner i likhet med motionärerna att den föreslagna
lagtexten genom sina tänjbara formuleringar har allvarliga brister
i detta hänseende. Härigenom föreligger enligt utskottets mening risk
för en godtycklig tillämpning från vederbörande åklagares eller häktesföreståndares
sida. Departementschefens uttalande i detta sammanhang
om angelägenheten av att de häktades intresse tillgodoses i så
hög grad som möjligt utgör ej någon garanti mot sådan godtycklighet.
Lagtexten bör därför enligt utskottets mening i berörda delar ändras
så att de häktade enligt lagen tillerkänns en ovillkorlig rätt till de
lättnader som lagen föreskriver. Utskottet tillstyrker därför bifall till
motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande begäran om lagändringar i anledning
av motionen 1975/76:1065 hos regeringen hemställer
om förslag till ändringar i de avseenden som utskottet ange».

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM H76 740047