InU 1975/76:1
Inrikesutskottets betänkande
1975/76:1
med anledning av motion om arbetstagares rätt till ledighet för studier
1
motionen 1975:1725 av herr Nordgren m. fl. (m) behandlas lagen
(1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. 1 motionen yrkas
att lagen skall ändras på följande punkter:
1. kvalifikationstiden för rätt till ledighet skall vara 12 månaders anställning,
2. rätt till ledighet för utbildning skall gälla utbildning i högst 18 månader,
3. objektanställd personal, praktikanter, vikarier och liknande skall endast
i undantagsfall ha rätt till ledighet för utbildning,
4. företrädesrätt till ledighet skall ej gälla för utbildning som avser fackliga
eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor.
Gällande regler
Lagen om rätt till ledighet för utbildning behandlades av 1974 års höstriksdag
(prop. 148, InU 31, rskr 399). Lagen trädde i kraft den 1 januari
i år.
Genom lagen har anställda fått lagfäst rätt till ledighet för utbildning.
Lagen omfattar i princip alla anställda och innehåller inte några begränsningar
i fråga om utbildningens längd eller art. Arbetstagare får alltså på egen hand
avgöra längden och inriktningen av utbildningen. Rena självstudier faller
dock utanför lagen.
För rätt till ledighet fordras normalt att arbetstagaren varit anställd hos
arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader
under de senaste två åren.
Lagen innehåller utförliga bestämmelser om förläggning av ledighetstid.
Kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer har tillförsäkrats ett stort
inflytande i sådana frågor. Reglerna innebär att om parterna inte kan komma
överens arbetsgivaren ensam bestämmer om ledigheten skall beviljas de
första sex månaderna efter ansökan (14 dagar vid facklig utbildning eller
korttidsutbildning). Därefter avgör vederbörande arbetstagarorganisation när
ledigheten skall tas ut. Saknas arbetstagarorganisation bestämmer arbetsgivaren
på egen hand. Enskild arbetstagare som inte fått påbörja sin utbildning
inom två år (ett år i vissa fall) kan påkalla domstols prövning av
förläggningsfrågan. Avgörande skall träffas med hänsyn till dels arbetstagarens
önskemål, dels intresset av att verksamheten på arbetsplatsen kan
fortgå utan allvarlig störning. Vid konkurrens om ledighet mellan olika
arbetstagare skall företräde ges åt facklig utbildning och i andra hand åt
1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr /
InU 1975/76:1
2
utbildning av arbetstagare som saknar grundskolekompetens.
Lagen innehåller vidare regler om anställningsskydd, återgång i arbete
efter avbrutna studier samt skadestånd. Vid sidan om bestämmanderätten
i fråga om ledighets förläggning har lokal kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation
tillerkänts tolkningsföreträde vid tvist om lagens tillämpning.
De grundläggande reglerna i lagen, bl. a. om rätt till behövlig ledighet,
Anställningsskydd och tolkningsföreträde, är tvingande. I övrigt är reglerna
dispositiva och kan modifieras genom kollektivavtal på förbundsnivå. Lagreglerna
om krav på viss anställningstid, ledighetens förläggning, företräde
för ledighet till viss utbildning och förfarandet vid avbruten utbildning kan
sålunda ersättas av kollektivavtalsbestämmelser.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget väcktes en motion 1974:1934
av herr Nordgren m. fl. (m). Den innehöll bl. a. samma yrkanden som är
aktuella i detta betänkande. Samtliga motionsyrkanden avslogs i enlighet
med inrikesutskottets begäran.
I fråga kvalifikationstiden, som motionärerna föreslog skulle bestämmas
till tolv månader, anförde inrikesutskottet:
Det är naturligt att det finns olika uppfattningar om regler av nu ifrågavarande
slag. Som framgår av propositionen kan det exempelvis diskuteras
om inte kvalifikationstiden bör stå i relation till utbildningens längd. Enligt
utskottets uppfattning bör behovet av specialregler kunna tillgodoses genom
överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Därvid kan man beakta
de särskilda krav som kan föreligga i skilda branscher. Som föreslås i propositionen
bör kvalifikationsreglerna därför vara dispositiva. De i propositionen
föreslagna bestämmelserna är enkla och får för normalfallen sägas
innebära en rimlig avvägning mellan olika intressen. Utskottet biträder alltså
propositionen och hänvisar beträffande motionsyrkandet till vad ovan sagts
om möjligheten till anpassning genom kollektivavtal.
Herrar Nordgren (m) och Strindberg (m) reserverade sig till förmån för
motionsyrkandet och anförde därvid att en arbetstagare borde ha en relativt
fast anknytning till en arbetsplats innan han tillerkändes rätt till ledighet
för utbildning. Vidare uttalade reservanterna att en tolvmånadersregel skulle
innebära att man i praktiken kom till rätta med problem som rör ledighetsanspråk
från vikarier och vissa korttidsanställda.
Ledighetens längd behandlades också förra året; motionärerna ansåg att
tiden borde begränsas till 18 månader.
Inrikesutskottet avslog motionsyrkandet med motivering att ett bifall
skulle kunna leda till att vissa typer av utbildning i praktiken inte blev
tillgängliga för arbetstagarna.
Reservation anmäldes inte i denna fråga.
InU 1975/76:1
3
Även frågan om huruvida objektsanställd personal, praktikanter och vikarier
borde omfattas av lagen togs upp förra året. Inrikesutskottet anförde härom:
Som framgår av motionen gör lagen inte undantag för de nämnda grupperna.
Utskottet vill emellertid inte ställa sig bakom kravet på ändring i
lagförslaget på denna punkt. Om de objektsanställda undantas skulle exempelvis
stora grupper anställda i byggnadsfacket ställas utanför lagfäst rätt
till studieledighet. Det kan inte vara rimligt. En annan sak är att det på
detta och andra områden blir nödvändigt att genom kollektivavtal anpassa
lagen till speciella branschförhållanden. När det gäller vikarier och praktikanter
kan utskottet ha en viss förståelse för motionärens synpunkter.
I praktiken torde emellertid problemen i de flesta fall lösas utan större svårigheter.
De i det följande behandlade bestämmelserna om kvalifikationstid
- sex månaders anställning enligt huvudregeln - och om förläggning av
ledighet samt möjligheten att avtala om andra regler än lagens torde ge
tillräckliga garantier för att korttidsanställda och praktikanter inte på ett
otillbörligt sätt gynnas av lagstiftningen. När det gäller långtidsvikariat o. d.
kan utskottet inte se något skäl för att sådan vikarie inte skall ha rätt till
ledighet på samma premisser som andra anställda. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet det förevarande motionsyrkandet.
Reservation anfördes inte på denna punkt men i ett särskilt yttrande
uttalade herrar Nordgren (m) och Strindberg (m) att det inte var rimligt
att arbetstagare som av särskilda skäl var anställda för en kortare, begränsad
tid skulle omfattas av lagen. 1 yttrandet hänvisades till att man i praktiken
borde kunna komma till rätta med problemen genom att kravet på den
anställningstid som fordras för rätt till ledighet bestämdes till tolv månader
i stället för sex. Därutöver kvarstående problem förutsattes kunna lösas
inom ramen för reglerna om ledighets förläggning.
Förtur för ledighet för facklig utbildning vid konkurrens arbetstagare emellan
kritiserades också förra året. Inrikesutskottet anförde i den frågan:
Departementschefen anser det angeläget att den fackliga utbildningen
ges företräde, eftersom den är nödvändig för att de fackliga organisationerna
skall kunna svara för de uppgifter som lagts på dem. Det är ett allmänt
intresse att organisationerna får det utbildningsutrymme som ger styrka
och stabilitet åt den fackliga verksamheten. Åtskilliga utbildningsbehov
täcks inte heller av förtroendemannalagen. Departementschefen anser dessutom
att det inte föreligger någon risk för att de fackliga organisationerna
kommer att föra fram överdrivna ledighetskrav.
Utskottet har samma uppfattning som departementschefen. Med hänvisning
härtill och till att den aktuella regeln är dispositiv avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
De tidigare nämnda reservanterna anförde att det i och för sig fanns
skäl att främja facklig utbildning och hänvisade till att sådan utbildning
redan var prioriterad i olika hänseenden i den aktuella lagen och enligt
förtroendemannalagen. Reservanterna ansåg sig emellertid inte kunna biträda
ett förslag som innebar exempelvis att en välutbildad person som
önskar delta i facklig utbildning prioriteras före en lågutbildad som vill komplettera
sina kunskaper till grundskolenivå.
InU 1975/76:1
4
Utskottet
Genom lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning har anställda
fått möjlighet att med bibehållen anställningstrygghet vidareutbilda sig. Lagstiftningen
omfattar dock icke studiesociala förmåner.
Lagen innehåller vissa förutsättningar för ledighet, däribland villkoret att
anställningen hos arbetsgivaren skall ha varat minst sex månader i följd
eller omfattat tolv månader under de senaste två åren. Lagen gäller i princip
alla arbetstagare och innehåller ingen tidsbegränsning i fråga om ledighetens
längd. Facklig utbildning prioriteras i vissa hänseenden.
I motionen kritiseras lagstiftningen främst med utgångspunkt från de
problem som kan uppstå i mindre företag. Motionärerna föreslår lagändringar
som går ut på att i vissa hänseenden begränsa lagstiftningens räckvidd.
Det gäller kvalifikationstiden sex månader som motionärerna vill ha ökad
till tolv. Vidare vill man införa en maximering av ledighetstiden till 18
månader och i princip utesluta objektsanställda, praktikanter och vikarier
från lagens förmåner. Inte heller vill man ha kvar företrädesrätten för facklig
utbildning i konkurrens med andra utbildningsönskemål.
De frågor motionärerna tar upp behandlades alla av riksdagen i samband
med att lagstiftningen infördes förra året. Riksdagen avvisade därvid ändringsförslagen.
Utskottet har inte annan mening i dag och vill tillägga att
erfarenheterna av lagstiftningen, som trädde i kraft vid årsskiftet, är begränsade.
Redan av den orsaken finns anledning att avvakta innan man
tar ställning till behovet av eventuella förändringar. Med hänvisning härtill
och då lagstiftningen i stora delar är dispositiv och alltså kan modifieras
genom avtal avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:1725.
Stockholm den 15 oktober 1975
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Nänarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren
(m). Nilsson i Östersund (s). Stridsman (c). Johansson i Simrishamn (s),
fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s). Gustafsson i Säffle (c). Granstedt
(c), fru Berglund (s), herrar Strindberg (m). Ekinge (fp), Andréasson
i Falkenberg (s) och Hallgren (vpk).
InU 1975/76:1
5
Reservation
av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”De frågor”
och slutar "utskottet motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet är medvetet om att studieledighetslagen i vissa hänseenden
har en diskutabel utformning och att lagstiftningens generella karaktär innebär
särskilda svårigheter inom vissa branscher och för mindre företag.
De frågor motionärerna tar upp är exempel på sådana problem.
Lagstiftningen har endast varit i kraft sedan årsskiftet och man saknar
därför tillräckliga erfarenheter av hur den fungerat. Det kan inte heller överblickas
i vad mån det varit möjligt att genom kollektivavtal anpassa lagstiftningen
till förhållandena i skilda branscher. Det är emellertid viktigt
att man så snart som möjligt söker få en bild av hur lagen verket så att
det blir möjligt att ta ställning till behovet av ändringar.
Utskottet föreslår därför att regeringen tar initiativ till en sådan utvärdering.
Arbetet bör utföras under medverkan av arbetsmarknadens parter
och resultatet redovisas för riksdagen. Det ter sig naturligt att de av motionärerna
aktualiserade problemen tas upp i sammanhanget. Regeringen
bör underrättas om utskottets ställningstagande.
dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionen 1975:1725 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvärdering
av hur lagstiftningen om rätt till ledighet för utbildning
fungerar.
GOTAB 75 10062 S Stockholm 1975