InU 1975/76: 44

Inrikesutskottets betänkande
1975/76: 44

med anledning av propositionen 1975/76: 136 om ändringar i lagen
(1950: 382) om svenskt medborgarskap

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76: 136, de under allmänna
motionstiden väckta motionerna 1975/76: 1846 och 1975/76:
2130 samt sex motioner väckta med anledning av propositionen.

Propositionen

I propositionen 1975/76: 136 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen
efter föredragning av statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att
antaga följande förslag till lag om ändring i lagen (1950: 382) om
svenskt medborgarskap.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap1 dels

att i 9 a, 11, 12 och 14 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att 1, 5, 6, 10 och 13 a §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse.

1 §

Föreslagen lydelse

Barn förvärvar svenskt medborgarskap
vid födelsen, om

1. fadern är svensk medborgare
och gift med barnets moder,

2. fadern är avliden men vid sin
död var svensk medborgare och
gift med barnets moder,

3. modern är svensk medborgare
och gift med barnets fader eller
änka efter honom, men fadern ej
har medborgarskap i någon stat
eller barnet icke vid födelsen förvärvar
faderns medborgarskap,

4. modern är svensk medborgare
och inte är gift med barnets fader
eller änka efter honom.

Hittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare
intill dess annat utrönes.

1 9 ja § senaste lydelse 1968: 704.

12 § senaste lydelse 1971: 602.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 44

Svenskt medborgarskap förvärvas
vid födelsen av

1. barn i äktenskap, vars fader
är svensk medborgare;

2. här i riket fött barn i äktenskap,
av vars föräldrar endast modern
är svensk medborgare, om
fadern ej har medborgarskap i någon
stat eller om barnet icke vid
födelsen förvärvar faderns medborgarskap; 3.

barn utom äktenskap, vars
moder är svensk medborgare.

InU 1975/76: 44

Nuvarande lydelse

5 §

Blir utländsk man svensk medborgare
enligt 3 eller 4 §, medför
detta svenskt medborgarskap
jämväl för hans ogifta barn i äktenskap,
som har hemvist här i
riket och ej fyllt aderton år. Vad
nu sagts gäller dock icke barn,
som efter äktenskapets återgång
eller äktenskapsskillnad eller under
hemskillnad står under moderns
vårdnad.

Vad i första stycket är stadgat
om att barn i äktenskap förvärvar
medborgarskap tillsammans med
fadern skall äga motsvarande tillämpning 1.

å förhållandet mellan barn
utom äktenskap och modern, om
ej fadern är utlänning och har
vårdnaden om barnet;

2. å förhållandet mellan barn i
äktenskap och moder, som är
änka;

3. å förhållandet mellan barn
i äktenskap och moder, vars äktenskap
eljest är upplöst eller som
är hemskild, om barnet står under
moderns vårdnad.

Föreslagen lydelse

Blir utländsk man svensk medborgare
enligt 3 eller 4 §, medför
detta svenskt medborgarskap jämväl
för hans ogifta barn som har
hemvist här i riket och ej fyllt
aderton år, om han ensam har
vårdnaden om barnet eller har
vårdnaden gemensamt med barnets
moder och modern är svensk
medborgare.

Vad i första stycket är stadgat
om att barn förvärvar medborgarskap
tillsammans med fadern skall
äga motsvarande tillämpning på
förhållandet mellan barn och modern.

Blir fader och moder till ogift
barn som har hemvist här i riket
och ej fyllt aderton år samtidigt
svenska medborgare enligt 3 eller
4 §, medför detta svenskt medborgarskap
jämväl för barnet, om
barnet står under bådas vårdnad.

Utlänning, som

1. fyllt aderton år;

2. sedan sju år har hemvist här
riket;

3. fört en hederlig vandel;
samt

4. har möjlighet att försörja sig
och sin familj,

2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år
har hemvist här i riket; samt

3. fört en hederlig vandel,

kan på ansökan upptagas till svensk medborgare (naturaliseras).
Fråga om naturalisation prövas av den centrala utlänningsmyndighet
som avses i 3 § utlänningslagen den 30 april 1954 (193).

Finnes det medföra gagn för
riket att sökanden upptages till
svensk medborgare eller har
sökanden förut ägt svenskt med *

Senaste lydelse 1971: 1189.

Finnes det medföra gagn för
riket att sökanden upptages till
svensk medborgare eller har
sökanden förut ägt svenskt med -

InU 1975/76: 44

Nuvarande lydelse

borgarskap eller är sökanden gift
med svensk medborgare eller föreligga
eljest med hänsyn till sökandens
förhållanden särskilda skäl
för dennes upptagande till svensk
medborgare, må naturalisation beviljas,
även om de i första stycket
stadgade villkoren icke äro uppfyllda.
Är sökanden dansk, finsk,
isländsk eller norsk medborgare,
må även om annat särskilt skäl ej
föreligger avvikelse ske från det
under punkt 2 angivna villkoret.

Förlorar sökande, som har utländskt medborgarskap, ej detta i och
med sin naturalisation utan fordras härför medgivande av den utländska
statens regering eller annan myndighet, må som villkor för medborgarskapets
förvärvande stadgas, att sökanden inför den centrala utlänningsmyndigheten
inom viss tid styrker att dylikt medgivande lämnats.

Då utlänning enligt denna paragraf upptages till svensk medborgare,
bestämmer den centrala utlänningsmyndigheten, huruvida naturalisationen
skall omfatta även sökandens ogifta barn under aderton år.

Föreslagen lydelse

Konungen äger, efter avtal med
Danmark, Finland, Island eller
Norge, förordna om tillämpning
av en eller flera av bestämmelserna
under a)—c) här nedan. Med.
fördragsslutande stat avses i dessa
bestämmelser den eller de stater,
med vilka Sverige ingått avtal om
tillämpning av bestämmelsen i
fråga.

a) Vid tillämpning av 1 § första
stycket punkt 2 likställes födelse
i fördragsslutande stat med födelse
här i riket.

I fråga om anmälan enligt 3 §
likställes hemvist i fördragsslutande
stat med hemvist i riket i den
mån hemvisttiden infallit före
sexton års ålder och tidigare än
fem år före anmälan.

§s

Regeringen äger, efter avtal
med Danmark, Finland, Island
eller Norge, förordna om tillämpning
av en eller flera av bestämmelserna
under a)—c) här nedan.
Med fördragsslutande stat avses
i dessa bestämmelser den eller de
stater, med vilka Sverige ingått
avtal om tillämpning av bestämmelsen
i fråga.

a) I fråga om anmälan enligt
3 § likställes hemvist i fördragsslutande
stat med hemvist i riket
i den mån hemvisttiden infallit
före sexton års ålder och tidigare
än fem år före anmälan.

Såvitt angår 4 § likställes hemvist intill tolv års ålder i fördragsslutande
stat med hemvist i riket.

Bestämmelsen i 8 § första stycket äger ej tillämpning på den som
under sammanlagt minst sju år haft hemvist i fördragsslutande stat.

* Senaste lydelse 1968: 704.

InU 1975/76: 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) Medborgare i fördragsslutande stat som

1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation;

2. fyllt aderton år;

3. sedan sju år har hemvist här 3. sedan fem år har hemvist här
i riket; samt i riket; samt

4. icke under denna tid dömts till fängelse,

förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län
där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid
sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

c) Den som förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet
varit medborgare i fördragsslutande stat, återvinner svenskt medborgarskap
genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen
i det län där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom.
Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

13 a §*

Bestämmelserna i denna lag om
barns förvärv eller förlust av
svenskt medborgarskap med anledning
av att barnets fader eller
moder förvärvar eller förlorar sådant
medborgarskap gäller i fråga
om adoptivbarn endast om barnet
också är adop tiv faderns eller
adoptivmoderns barn i eller utom
äktenskap.

Endast om fader eller moder
adopterat eget barn gäller i fråga
om adoptivbarnet bestämmelserna
i denna lag om barns förvärv eller
förlust av svenskt medborgarskap
med anledning av att barnets fader
eller moder förvärvar eller förlorar
sådant medborgarskap.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, såvitt gäller 6 §, och den
1 januari 1977, såvitt gäller 1, 5,10 och 13 a §§.

Till dess regeringen förordnar annat gäller i förhållande till Danmark,
Finland och Norge 10 § b) i dess äldre lydelse.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden
1975/76:1846 av fru Fredgardh (c) och fröken Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om

1. en översyn av medborgarskapslagen i enlighet med vad i motionen
anförs,

2. aktualiserandet av frågan om europeisk konvention på detta område.

1975/76: 2130 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari — i yrkandet 3 —
begärs att riksdagen uttalar att kvalifikationstiden för erhållande av

* Senaste lydelse 1971: 881.

InU 1975/76: 44

svenskt medborgarskap sänks till fyra år för icke nordbo och till två år
för nordbo.

Yrkandet 1 behandlas i betänkandet InU 1975/76: 41 och yrkandet 2
i betänkandet InU 1975/76: 36.

Motioner väckta med anledning av propositionen 136

1975/76: 2387 av herrar Svanström (c) och Börjesson i Falköping (c)
vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att efter översyn av
expeditionskungörelsens avgiftslista beslut bör fattas att avgift ej skall
utgå för förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation.

1975/76: 2415 av herr Persson i Heden m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar

1. att 1 § lagen om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap
ges följande lydelse:

Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen om fadern eller
modern är svensk medborgare.

2. att 5 § samma lag ges följande lydelse:

Blir utländsk man eller kvinna svensk medborgare medför detta
svenskt medborgarskap jämväl för hans eller hennes ogifta barn, som
har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år.

3. att vid bifall till vad i motionen under punkterna 1 och 2 föreslagits
bifalla de följdändringar som kan erfordras i ovan angivna lag
eller annan lag.

1975/76: 2433 av herr Hugosson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen i
anslutning till behandlingen av propositionen 1975/76: 136 måtte besluta
att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenskt
medborgarskap för barn i vissa fall måtte beviljas trots att ansökan
därom endast gjorts av modern till barnet.

1975: 76: 2434 av herr Hugosson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
i anslutning till behandlingen av propositionen 1975/76: 136 måtte besluta
att hos regeringen begära att förslag snarast framläggs för riksdagen,
innebärande att barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk
man efter anmälan av kvinnan blir svensk medborgare.

1975/76: 2458 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att utarbeta förslag
till ny lag om medborgarskap, byggd på den dubbla härstamningsprincipen,

2. att propositionen godkänns i väntan på ny medborgarskapslag.

1975/76: 2459 av herr Romanus (fp) vari yrkas att riksdagen, vid
antagande av förslaget till ändringar i lagen om svenskt medborgarskap,
gör de ändringar som föreslås i motionen och som innebär att barn,

InU 1975/76: 44

vars moder eller fader är svensk medborgare, får svenskt medborgarskap,
oavsett föräldrarnas samlevnadsform.

Utskottet

Inledning

Medborgarskapslagen tillkom år 1950 efter samarbete mellan Danmark,
Norge och Sverige. Under lagens 25-åriga giltighetstid har någon
allmän översyn av lagstiftningen inte ägt rum. Däremot har lagen ändrats
i sak vid två tillfällen.

Under den tid medborgarskapslagen gällt har Sverige tagit emot ett
stort antal invandrare. Särskilt stor var invandringen under slutet av
1960-talet. En rad åtgärder har vidtagits som gjort det lättare för invandrarna
att växa in i vårt samhälle. Åtgärderna har bl. a. syftat till
att ge invandrarna möjligheter att delta i svenskundervisning och till att
ge dem information om rättigheter och skyldigheter på skilda områden
samt om service av olika slag. Ett ytterligare steg mot en förbättring
av invandrarnas situation togs genom statsmakternas beslut år 1975 om
riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m. (prop. 1975:26,
InU 1975: 6). Till grund för beslutet låg de förslag som invandrarutredningen
framlagt i sitt huvudbetänkande (SOU 1974: 69) Invandrarna
och minoriteterna.

I riksdagen har under senare år vid flera tillfällen väckts motioner
om ändringar i medborgarskapslagen. Sålunda har vart och ett av åren
1971—1973 förslag framförts om att svenskt medborgarskap skall beviljas
nordbor, som vistats i vårt land sedan två år, och utomnordiska
medborgare, som vistats här sedan fyra år (InU 1971: 26, InU 1972: 11
och InU 1973:10). I en motion år 1973 har också föreslagits att utomnordiska
medborgare skall kunna bli svenska medborgare efter tre års
vistelse. Den medborgarskapsrättsliga ställningen för barn till svensk
moder har varit föremål för motioner åren 1967—1970 och 1975 (1LU
1967: 27, 1LU 1968: 54, 1LU 1969: 3, 1LU 1970: 50 och InU 1975/76:
14). De spörsmål som tagits upp motionsvägen har också behandlats av
invandrarutredningen i dess huvudbetänkande. I betänkandet förordade
utredningen en allmän översyn av medborgarskapslagstiftningen.

Frågor om barns medborgarskap har vidare aktualiserats inom Nordiska
rådet och Europarådet. Vid Nordiska rådets session i Reykjavik
1970 antogs sålunda en rekommendation vari regeringarna anbefalldes
att undersöka bl. a. om man vid fastställandet av medborgarskap kunde
ta större hänsyn till barnets intresse. En samnordisk arbetsgrupp tillsattes
för att behandla bl. a. rekommendationen. Arbetsgruppen har
nyligen slutfört sitt arbete genom avgivande av ett betänkande (Nordisk
utredningsserie 1976: 9) Medborgarskap för barn och jämlikhet vid naturalisation.
I en rekommendation år 1973 om särskilda aspekter på
förvärv av medborgarskap hemställde Europarådets rådgivande för -

InU 1975/76: 44

samling att ministerrådet skulle låta undersöka bl. a. frågan om medborgarskap
för barn födda i s. k. blandade äktenskap, dvs. äktenskap
mellan makar med olika nationalitet, och möjligheten att utarbeta en
konvention i hithörande frågor. Med anledning av rekommendationen
har tillsatts en expertkommitté med företrädare för varje medlemsland.

Invandrarutredningens synpunkter har behandlats i en inom arbetsmarknadsdepartementet
utarbetad promemoria (Ds A 1975: 14) Förvärv
av svenskt medborgarskap. Promemorian har remissbehandlats.

På grundval av förslagen i promemorian föreslås i propositionen en
sänkning av kravet på viss tids hemvist i Sverige vid naturalisation och
vid nordbos förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan. Naturalisation
skall kunna beviljas annan än nordbo efter fem år. Samma
tid föreslås gälla för nordbos medborgarskapsförvärv genom anmälan.
Medborgare i nordiskt land skall kunna naturaliseras redan efter två
års hemvist i Sverige. Nuvarande krav på försörjningsförmåga föreslås
utgå.

Propositionen innehåller vidare förslag till ändringar rörande barns
förvärv av svenskt medborgarskap. Barn till svensk moder skall inte
längre i något fall kunna bli statslöst vid födelsen. Barn skall i större
omfattning än hittills kunna få svenskt medborgarskap genom självständig
naturalisation.

Härutöver föreslås sådana ändringar i lagen om svenskt medborgarskap,
att dess bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap vid
födelsen eller som biperson till förälder i visst fall anpassas till de ändringar
i föräldrabalkens faderskaps- och vårdnadsbestämmelser som
har föreslagits i propositionen 1975/76: 170 om ändring i föräldrabalken,
m. m. (Faderskap och vårdnad). Ändringsförslagen tillstyrks av
lagutskottet i betänkandet LU 1975/76: 33.

De ändrade naturalisationsbestämmelserna föreslås träda i kraft den
1 juli 1976. Övriga ändringar avses gälla fr. o. m. den 1 januari 1977.

Barns förvärv av svenskt medborgarskap

Vår medborgarskapslagstiftning bygger sedan gammalt på härstamningsprincipen.
Enligt denna princip är föräldarnas medborgarskap och
inte födelseorten avgörande för ett barns ställning i medborgarskapsrättsligt
hänseende. Barn i äktenskap följer i princip fadern i medborgarskapshänseende
och får enligt 1 § medborgarskapslagen svenskt medborgarskap,
om fadern är svensk. Från regeln finns ett undantag. Även
om fadern inte är svensk medborgare, förvärvar nämligen barn i äktenskap
svenskt medborgarskap vid födelsen, om barnet föds i Sverige och
modern är svensk medborgare samt dessutom fadern är statslös eller
barnet inte förvärvar faderns medborgarskap.

För barn utom äktenskap är det avgörande om modern har svenskt
medborgarskap. Liknande principer ligger till grund för medborgarskapslagstiftningen
i ett stort antal länder, däribland övriga nordiska

InU 1975/76: 44

länder. Vissa av de stater som tillämpar härstamningsprincipen har infört
en ordning som innebär, att barnet får landets medborgarskap om
någon av föräldrarna är medborgare i landet. Andra varianter förekommer
också.

Barn kan vidare få svenskt medborgarskap bl. a. som biperson till
förälder. Enligt medborgarskapslagen kan utlänning under vissa förutsättningar
få svenskt medborgarskap efter anmälan hos länsstyrelse.
Sådan rätt tillkommer den som har levt i Sverige viss längre tid som
anges i lagen (increscens) och den som tidigare har varit svensk medborgare
(återvinning). Ogift barn under 18 år som är bosatt i landet får
enligt 5 § svenskt medborgarskap genom att dess fader eller moder förvärvar
svenskt medborgarskap efter sådan anmälan. Bestämmelserna
härom innebär att barn i äktenskap följer fadern som biperson vid dennes
förvärv av svenskt medborgarskap. Barn i äktenskap följer dock
modem om hon är änka eller om barnet efter äktenskapets upplösning
står under hennes vårdnad. Barn utom äktenskap blir svensk medborgare
tillsammans med modern utom i de fall då fadern är utlänning och
har vårdnaden om barnet.

Barn kan också beviljas svenskt medborgarskap efter ansökan (naturalisation).
För självständig naturalisation krävs enligt 6 § medborgarskapslagen
bl. a. att sökanden fyllt 18 år. Från villkoret kan ges dispens.

Vad som avses med barn i äktenskap och barn utom äktenskap framgår
av föräldrabalken. Med barn i äktenskap avses barn som föds under
bestående äktenskap eller inom sådan tid efter det att äktenskapet
har upplösts, att det kan vara avlat dessförinnan. Den man med vilken
barnets moder är eller varit gift presumeras i dessa fall vara fader till
barnet. Barnet sägs ha äktenskaplig börd. Under vissa förutsättningar
kan domstol häva faderskapspresumtionen, vilket även återverkar på
frågan om barnets medborgarskap. Med barn utom äktenskap avses
barn som inte har äktenskaplig börd. Vem som skall anses som fader
till sådant barn fastställs genom dom eller erkännande. I fråga om
vårdnaden av barn gäller att barn vars föräldrar är gifta står under
deras gemensamma vårdnad. Däremot kan frånskilda föräldrar inte ha
den gemensamma vårdnaden. I stället bestämmer domstol vem som
skall vara vårdnadshavare. Barn utom äktenskap står under moderns
vårdnad, såvida inte domstol förordnat att vårdnaden skall överföras
till fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

I propositionen 1975/76: 170 om ändring i föräldrabalken m. m. föreslås
såvitt nu är av intresse att frånskild fader inte längre skall presumeras
vara fader till barn, som fötts efter skilsmässa. Faderskapet till
sådant barn föreslås i stället bli fastställt på samma sätt som när modern
inte varit gift. Samtidigt föreslås att uttrycken barn i resp. utom
äktenskap utmönstras ur lagstiftningen. Vidare framläggs förslag om
att domstol skall kunna förordna om att frånskilda föräldrar liksom

InU 1975/76: 44

föräldrar som inte är eller varit gifta skall utöva vårdnaden gemensamt.

I den nu aktuella propositionen föreslås att medborgarskapslagens
regler anpassas till de ändrade börds- och vårdnadsreglerna. I sakligt
hänseende innebär förslaget att barn som föds kort tid efter en skilsmässa
i medborgarskapshänseende skall följa modern i stället för som
hittills fadern. Vidare föreslås att barn automatiskt får svenskt medborgarskap
som biperson till fadern eller modern i fall som avses i 5 §
medborgarskapslagen under förutsättning att den av föräldrarna som
blir svensk medborgare genom anmälan ensam har den rättsliga vårdnaden
om barnet. Motsvarande bör gälla om föräldrarna har gemensam
vårdnad, men den andre föräldern redan är svensk medborgare. Får
föräldrarna samtidigt svenskt medborgarskap och har de gemensam
vårdnad, bör barnet likaså få svenskt medborgarskap. I övriga fall bör
barnet däremot inte automatiskt få svenskt medborgarskap som biperson
till endera av föräldrarna. I syfte att förhindra att barn till svensk
moder skall bli statslöst föreslås slutligen att det nuvarande villkoret
för tillämpningen av undantagsbestämmelsen i 1 § medborgarskapslagen,
nämligen att barnet är fött i Sverige, slopas.

Med utgångspunkt i uppfattningen att barn till svensk moder alltid
bör förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen kritiseras medborgarskapslagen
och de i propositionen framlagda ändringsförslagen i motionerna
1846 av fru Fredgardh och fröken Andersson (båda c), 2415 av
herr Persson i Heden m. fl. (c), 2434 av herr Hugosson m. fl. (s) och
2459 av herr Romanus (fp) liksom i vpk-motionen 2458. Motionärernas
invändningar innebär sammanfattningsvis bl. a. följande. Lagstiftningen
är inte neutral till olika samlevnadsformer. Svensk moders och utländsk
faders val av samlevnadsform blir nämligen avgörande för barnets medborgarskap.
Enligt motionärerna strider lagstiftningen vidare mot principen
om jämställdhet mellan man och kvinna. Det är också oförenligt
med barnens intressen att barn i äktenskap mellan utländsk man och
svensk kvinna i allmänhet inte kan få svenskt medborgarskap. I motionen
2434 framhålls också att en regel av innebörd att barn i medborgarskapshänseende
skall följa modern skulle göra det lättare för
svenska myndigheter att hindra fall av kidnapping, där den utländske
fadern med anledning av äktenskapskonflikt rymmer utomlands med
det gemensamma barnet.

Yrkandena i motionerna 2415 och 2459 går ut på att medborgarskapslagen
skall ändras så att barn vid födelsen förvärvar svenskt medborgarskap,
om fadern eller modern är svensk medborgare. I den förstnämnda
motionen yrkas också sådan ändring av 5 § medborgarskapslagen
att barn till utländsk fader eller moder får svenskt medborgarskap,
när fadern eller modern blir svenskar. I motionen 2434 yrkas att
barn i äktenskap mellan utländsk man och svensk kvinna får svenskt
medborgarskap efter anmälan av kvinnan. I motionen 2458 hemställs

InU 1975/76: 44

att riksdagen skall föreläggas förslag till en ny medborgarskapslag, som
bygger på den dubbla härstamningsprincipen, samt att förslagen i propositionen
skall genomföras i avvaktan på en sådan lagstiftning. I motionen
1846 slutligen framställs önskemål om en ändring av medborgarskapslagen
så att självständig naturalisation av barn kan beviljas
omedelbart samt om aktualiserandet av frågan om en europeisk konvention
angående barns medborgarskap.

Som motionärerna framhåller innebär medborgarskapslagen otvivelaktigt
ett avsteg från principen om likställighet mellan man och kvinna.
Detta förhållande var man medveten om redan när medborgarskapslagen
antogs år 1950. Avsteget motiverades med att ett automatiskt förvärv
av moderns svenska medborgarskap i de fall fadern är utlänning
i många fall skulle medföra dubbelt medborgarskap, eftersom flertalet
länders medborgarskapslagar ger barn i äktenskap faderns medborgarskap.

Sedan medborgarskapslagen antogs har kraven på makars likställighet
vuxit i styrka och åtskilliga reformer har genomförts för att nå
jämställdhet mellan könen. Under senare år har också i ökande omfattning
önskemål framförts om att lagstiftningen bör vara neutral till olika
samlevnadsformer. Dessa önskemål har lett till att man i lagstiftningsarbetet
främst när det gäller skatter och sociala förmåner försökt undvika
att privilegiera en samlevnadsform framför andra.

Mot bakgrund av denna utveckling anser utskottet i likhet med motionärerna
att vår nuvarande medborgarskapslag ter sig otidsenlig. Härtill
kommer att det i många fall, särskilt när det är fråga om i Sverige
bosatta familjer, kan vara till fördel för barnet att kunna få svenskt
medborgarskap. Enligt utskottets mening föreligger därför starka skäl
för att medborgarskapslagen bör vara utformad med utgångspunkt i
principen om att barn får svenskt medborgarskap om någon av föräldrarna
är medborgare här i landet. Liknande synpunkter har framförts
av LO och TCO under remissbehandlingen av den till grund för propositionen
liggande departementspromemorian.

Som utskottet inledningsvis berört har hithörande frågor aktualiserats
inom Europarådet, vars rådgivande församling år 1973 antagit en rekommendation
om särskilda aspekter på förvärv av medborgarskap.
Enligt rekommendationen bör de problem som uppstår till följd av att
makar inte har samma medborgarskap få en adekvat lösning genom att
ländernas lagstiftning förbättras i detta avseende. De problem som
uppkommer beträffande medborgarskap för barn födda i äktenskap av
föräldrar med olika medborgarskap behandlas också. Möjligheterna att
utarbeta en europeisk konvention på detta område bör studeras. Med
anledning av rekommendationen har tillsatts en expertkommitté i vilken
Sverige är företrätt.

InU 1975/76: 44

De i motionerna upptagna spörsmålen har också behandlats i en av
Nordiska rådet år 1970 antagen rekommendation, vilken föranlett tillsättandet
av en arbetsgrupp med företrädare för Danmark, Finland,
Norge och Sverige. Arbetsgruppen har nyligen slutfört sitt arbete. Gruppens
majoritet har inte ansett sig kunna föreslå att de nordiska medborgarskapslagarna
f. n. bör ändras så att barn som är fött i äktenskap
mellan utländsk man och nordisk kvinna och som vid födelsen förvärvar
faderns medborgarskap, även skulle förvärva moderns medborgarskap.
Som skäl för ställningstagandet har arbetsgruppen bl. a. hänvisat
till det pågående arbetet inom Europarådet. Arbetsgruppen har vidare
ansett att rekommendationen i nuvarande läge bäst skulle kunna tillmötesgås
genom en väsentlig liberalisering av naturalisationspraxis.

Som ovan antytts ansluter sig utskottet helt till motionsförslagen. I
avvaktan på resultatet av det pågående arbetet inom Europarådet anser
emellertid utskottet i likhet med föredragande statsrådet och den nämnda
arbetsgruppen att man nu inte bör förorda så långtgående ändringar
i medborgarskapslagen som motionärerna önskar. Skulle det visa sig att
detta arbete inte inom rimlig tid leder till en tillfredsställande internationell
lösning av ifrågavarande problem, bör man enligt utskottets
mening ta upp överläggningar med övriga nordiska länder i syfte att få
till stånd erforderliga ändringar i de nordiska medborgarskapslagarna.

Skulle inte heller nordisk enighet kunna uppnås i frågan, måste man
givetvis överväga, om inte Sverige ensamt skall ändra sin medborgarskapslagstiftning.
I likhet med föredragande statsrådet och motionärerna
i motionen 1846 anser utskottet det angeläget att man redan nu vidtar
åtgärder för att underlätta naturalisation av barn.

Den praxis som hittills har utbildats beträffande självständig naturalisation
av barn är mycket liberal. I äktenskap mellan svensk kvinna
och utländsk man beviljas sålunda regelmässigt naturalisation för alla
barn som vid förvärv av svenskt medborgarskap förlorar sitt tidigare
medborgarskap. Detsamma gäller barn som inte förlorar sitt tidigare
medborgarskap ens om det upptas till svensk medborgare tillsammans
med fadern. Även sådana barn, som inte förlorar sitt tidigare medborgarskap
om det förvärvar svenskt medborgarskap genom självständig
naturalisation men väl om det naturaliseras som biperson till fadern
kan numera självständigt naturaliseras. I dessa fall avvaktas dock i allmänhet
faderns ansökan om svenskt medborgarskap för att dubbelt
medborgarskap för barnet skall undvikas. Om det visar sig att fadern
inte för egen del vill ansöka om svenskt medborgarskap trots att
han uppfyller villkoren, upptas barnet självständigt, fastän dubbelt medborgarskap
därigenom uppstår. Den omständigheten att även fadern
hade kunnat upptas till svensk medborgare har hittills varit avgörande
för bifall till barnets ansökan.

InU 1975/76: 44

För självständig naturalisation av barn gäller generellt att barnet skall
vara bosatt i Sverige och att båda föräldrarna samtycker till att barnet
upptas till svensk medborgare.

I propositionen förordas en liberalisering av praxis vid självständig
naturalisation av barn. En allmän riktlinje bör enligt statsrådet vara att
barn under 18 år i äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader
regelmässigt skall kunna naturaliseras om familjen är bosatt i Sverige
och båda föräldrarna har ansökt om naturalisation. Barn över tolv år
bör få tillfälle att yttra sig. Undantag bör kunna förekomma i de fall
då barnet förlorar sitt tidigare medborgarskap endast om det naturaliseras
samtidigt med fadern och denne kan väntas bli naturaliserad inom
kort tid.

De sålunda förordade riktlinjerna står i överensstämmelse med det
förslag som framförts av den tidigare nämnda arbetsgruppen, som tillsatts
på initiativ av Nordiska rådet. De innebär att den hittillsvarande
särbehandlingen av barn som kan förlora sitt medborgarskap endast
som biperson till fadern kommer att upphöra. Enligt utskottets mening
är förslaget väl motiverat och bör läggas till grund för praxis i ärenden
om naturalisation av barn.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen
till känna. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet
tillstyrker bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till
motionerna 2415, 2434, 2458, såvitt däri yrkats förslag till ny medborgarskapslag,
och 2459. Vad gäller yrkandena i motionen 1846, som
väckts under allmänna motionstiden i år, om aktualiserandet av en konvention
och om översyn av naturalisationsbestämmelserna är dessa i allt
väsentligt tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

I motionen 2433 av herr Hugosson m. fl. (s) tas upp en fråga om
naturalisation av barn som står under vårdnad av endast modem. Motionärerna
hänvisar till det ovan redovisade uttalandet i propositionen
att ansökan om naturalisation av barn skall göras av båda föräldrarna.
Enligt motionärerna kan en sådan regel leda till praktiska svårigheter
i fall då äktenskap mellan utländsk man och svensk kvinna upplösts.
Motionärerna yrkar därför att svenskt medborgarskap i de åsyftade fallen
skall kunna beviljas barn på ansökan av endast modern.

Med anledning av motionärernas önskemål vill utskottet erinra om
att enligt den redogörelse för medborgarskapslagstiftningen i Sverige
som intagits i den nordiska arbetsgruppens betänkande gällande praxis
innebär att ansökningar om naturalisation regelmässigt beviljas, när det
är fråga om barn med utländsk fader och svensk moder och äktenskapet
upplösts på grund av skilsmässa eller faderns död samt modem
tillerkänts vårdnaden om barnet och är bosatt i Sverige. Den frånskilde
fadern bereds dock i allmänhet tillfälle att yttra sig i ärendet. Detta
innebär självfallet inget krav på samtycke från fadern. Utskottet vill

InU 1975/76: 44

också peka på att den nordiska arbetsgruppen uttalat att naturalisationsansökningar
bör kunna tillmötesgås i betydligt större utsträckning än f. n.
i fall då föräldrarna har separerat och modern anförtrotts vårdnaden om
barnet, såframt mor och barn är bosatta i moderns hemland. Sedan äktenskapet
slutgiltigt upplösts bör enligt arbetsgruppen naturalisation av
barn vara självfallen. Utskottet vill understryka vikten av att arbetsgruppens
uttalanden följs i den praktiska tillämpningen av naturalisationsbestämmelserna.
Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda är motionärernas önskemål tillgodosett. Någon ytterligare
åtgärd med anledning av motionen är således inte erforderlig.

Hemvisttiden vid naturalisation, m. m.

Enligt 6 § medborgarskapslagen kan — som utskottet tidigare berört
— utlänning på ansökan upptas till svensk medborgare. Förutsättningarna
för naturalisation är att utlänningen fyllt 18 år, att han sedan sju
år har hemvist här i landet, att han fört en hederlig vandel samt har
möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om de angivna villkoren
inte är uppfyllda, kan naturalisation äga rum, om det med hänsyn till
sökandens förhållanden föreligger särskilda skäl för detta. Är sökanden
medborgare i annat nordiskt land, kan undantag göras från kravet på
sju års hemvist även om annat särskilt skäl inte föreligger.

I propositionen föreslås att kravet på hemvisttid för utomnordiska
medborgare sänks till fem år och för nordiska medborgare till två år.
I samband härmed föreslås att den särskilda dispensregeln för nordiska
medborgare avskaffas. Förslagen i propositionen innebär vidare att det
särskilda försörjningsvillkoret slopas.

Som inledningsvis redovisats har på senare tid en rad åtgärder vidtagits
för att underlätta för invandrarna att växa in i vårt samhälle.
Åtgärderna har lett till att det nuvarande kravet på sju års hemvist i
Sverige för rätt till naturalisation framstår som onödigt långtgående.
Ett ytterligare skäl för en sänkning av hemvisttidens längd är, som föredragande
statsrådet framhåller, att dispens från hemvistkravet numera
lämnas i sådan utsträckning att medborgarskapslagen inte ger en rättvisande
bild av gällande förutsättningar för förvärv av svenskt medborgarskap.
Också försörjningsvillkoret har i hög grad satts ur spel.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med föredragande
statsrådet att övervägande skäl talar för en sänkning av hemvisttiden
och ett upphävande av försörjningsvillkoret. Enligt utskottets mening
bör det inte krävas längre tids hemvist i Sverige än vad som erfarenhetsmässigt
behövs för att utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas
i vårt samhälle. Utskottet finner den föreslagna tiden om fem år för
utomnordiska medborgare och om två år för nordiska medborgare
lämpligt valda.

InU 1975/76: 44

Som framhålls i propositionen rubbar förslaget om sänkning av hemvisttiden
förutsättningarna för den praxis som hittills gällt i ärende om
dispens från hemvistkravet. I propositionen förordas vissa riktlinjer för
dispenspraxis vid en förkortning av den tid utlänning skall ha vistats
här för att få bli svensk medborgare. Riktlinjerna innebär bl. a. att
statslösa och politiska flyktingar generellt skall kunna upptas till svenska
medborgare efter fyra års hemvist i Sverige. Enligt utskottets mening
är de förordade riktlinjerna väl underbyggda och ägnade att läggas
till grund för praxis i dispensärenden.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu
behandlad del. Ställningstagandet innebär att önskemålet i den före
propositionen väckta folkpartimotionen 2130 om sänkning av kvalifikationstiden
för erhållande av svenskt medborgarskap till fyra år för utomnordiska
medborgare och till två år för nordbor i allt väsentligt blir
tillgodosett.

Expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden

I motionen 2387 av herrar Svanström och Börjesson i Falköping (båda
c) yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna att expeditionsavgift
ej skall utgå vid förvärv av svenskt medborgarskap. Enligt motionärerna
kan avgiften i vissa fall vara betungande. Motionärerna anser
att starka skäl talar för ett slopande av avgiften.

Enligt expeditionskungörelsen (1964:618) är sökande skyldig att
lösa bevis om förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation
med 115 kr och bevis om medborgarskap efter anmälan hos länsstyrelse
med 60 kr.

Frågan om slopande av expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden
har flera gånger tidigare tagits upp i olika sammanhang. Sålunda
framhöll invandrarutredningen i betänkandet Invandrarna och minoriteterna
att det från principiell synpunkt kunde ifrågasättas om det var
rimligt med en särskild avgift för bevis om svenskt medborgarskap. Utredningen
åberopade att man i övriga nordiska länder inte tog ut någon
avgift eller endast en mycket låg avgift och föreslog att expeditionsavgiften
för svenskt medborgarskap helt avskaffades.

I ett svar den 19 februari 1976 på en interpellation om slopande av
avgift för naturalisationsbevis för adoption anförde finansministern att.
det f. n. pågår en översyn i finansdepartementet av expeditionskungörelsens
avgiftslista i syfte att anpassa avgifterna till nu gällande kostnadsläge
och att han i det sammanhanget kommer att ta upp bl. a. frågan
om avgift för bevis om förvärv om svenskt medborgarskap över huvud
taget skall utgå.

Förslag om slopande av expeditionsavgiften har också upprepade
gånger framförts i motioner, senast i en under allmänna motionstiden

InU 1975/76: 44

i år väckt motion. På hemställan av skatteutskottet (SkU 1975/76: 56)
har riksdagen nyligen avslagit sistnämnda motion. I betänkandet framhöll
skatteutskottet att enligt de principer som gäller för bedömningen
av frågan om avgift skall utgå eller ej man skall mot varandra väga
serviceprincipen enligt vilken allmänheten har ett berättigat intresse av
att erhålla expeditioner avgiftsfritt och grundsatsen att den som utnyttjar
en myndighets tjänster också skall bidra till kostnaderna så att dessa
inte i sin helhet överlastas på skattebetalarna. Utskottet erinrade om
att vid tidigare års behandling av frågan om expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden
utskottet framhållit att dessa ärenden skulle få en
mer förmånlig behandling än andra ärendegrupper, om avgiften slopades
i dessa fall men behölls i övrigt. Det är emellertid i första hand regeringen,
fortsatte utskottet, som skall pröva om de särskilda skäl, som
kan åberopas till stöd för en avgiftsbefrielse i dessa ärenden, är tillräckligt
starka för att motivera en sådan åtgärd och utskottet var därför
inte berett att ta ställning till denna fråga. Utskottet hänvisade också
till att frågan om expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden kommer
att prövas särskilt i samband med den pågående översynen av
expeditionsavgiften.

Enligt inrikesutskottets mening saknas anledning att nu frångå riksdagens
ställningstagande i förevarande spörsmål. Utskottet avstyrker
alltså bifall till motionen 2387.

Utöver vad ovan anförts föranleder förslagen i propositionen inte
några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändringar i medborgarskapslagen att riksdagen
dels med anledning av motionerna 1975/76: 1846, 1975/76:
2415, 1975/76: 2433, 1975/76: 2434, 1975/76: 2458 och 1975/
76: 2459 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
barns förvärv av svenskt medborgarskap,
dels avslår motionerna 1975/76: 1846, 1975/76: 2415, 1975/76:
2433, 1975/76: 2434, 1975/76: 2458 och 1975/76: 2459 i den
mån de inte tillgodosetts genom vad utskottet ovan hemställt
samt motionen 1975/76: 2130, yrkandet 3, i den mån yrkandet
inte tillgodoses genom vad utskottet hemställt nedan,
dels antar det i propositionen 1975/76: 136 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap,

InU 1975/76: 44

2. beträffande expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden att
riksdagen avslår motionen 1975/76: 2387.

Stockholm den 20 maj 1976

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Jonäng (c), herrar Oskarson (m),
Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), fru Berglund (s),
herrar Fransson (c), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s), fru Ekholm-Frank
(s) och herr Carlström (fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 77005»