Inrikesutskottets betänkande

InU 1975/76: 28

1975/76: 28

med anledning av propositionen 1975/76: 84 med förslag till lag om

skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga

arbetsförmedlingen, m. m. jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76: 84 (arbetsmarknadsdepartementet)
samt följande motioner:

1975:399, yrkandet 6, av herr Helén m. fl. (fp)

1975/76: 652, yrkandena 5 och 7, av herr Ahlmark m. fl. (fp)

1975/76: 658 av herr Persson i Karlstad m. fl (s)

1975/76: 850 av fröken Engman (s)

1975/76: 866 av herr Svensson i Kungälv (s)

1975/76: 1840 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m)

1975/76: 1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp)

1975/76: 1849 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. (s)

1975/76: 1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka (c)
1975/76: 1875 av fru Mogård (m)

1975/76: 1876 av fru Mogård m. fl. (m)

1975/76: 1883 av herr Nordgren m. fl. (m)

1975/76: 1887 av herr Olsson i Järvsö (c)

1975/76: 1901 av herr Strömberg i Botkyrka (fp)

1975/76: 1902 av herr Träff m. fl. (m)

1975/76: 1906 av herr Åkerlind (m)

Inrikesutskottet har inhämtat yttrande från kulturutskottet över propositionens
avsnitt Arbetsförmedling inom kulturområdet samt motionerna
1975/76: 1844, 1975/76: 1849 och 1975/76: 1876. Yttrandet fogas
till detta betänkande som bilaga.

Synpunkter på förmedlingsverksamheten inom kulturområdet har vidare
förts fram vid föredragningar inför utskottet av företrädare för
den offentliga arbetsförmedlingen, Svenska musikerförbundet, Svenska
teaterförbundet, Teatrarnas riksförbund och Folkparkernas centralorganisation.

Propositionen

I propositionen hemställer regeringen, efter föredragning av statsrådet
Bengtsson, att riksdagen skall

dels antaga i propositionen redovisade förslag till

1. lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den
offentliga arbetsförmedlingen,

2. lag om ändring i lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling,

dels godkänna

1 Riksdagen 1975176.18 sami. Nr 28

InU 1975/76: 28

2

1. de riktlinjer för ett inflytande för arbetsmarknadsparterna och
kommunerna i arbetsförmedlingen som departementschefen förordat,

2. de riktlinjer för organisation m. m. av arbetsförmedlingen inom
kulturområdet som departementschefen förordat,

3. att praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetet inleds den
1 juli 1976 i enlighet med vad departementschefen anfört.

Lagförslagen
1 Förslag till

Lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den
offentliga arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrives följande.

1 § Denna lag gäller arbetsgivare som avser att anställa arbetstagare
på ledig plats i sin verksamhet.

Lagen gäller ej

1. om anställning är avsedd att vara högst tio arbetsdagar,

2. vid tillsättning av statlig tjänst eller av sådan tjänst som lärare
eller skolledare för vilken avlöningsförmånerna fastställes under medverkan
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2 § Arbetsgivare som avses i 1 § första stycket skall anmäla ledig
plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

Anmälan som avses i första stycket skall göras innan annan åtgärd
vidtages för anställning.

3 § Anmälningsskyldighet enligt 2 § föreligger ej för arbetsgivare som
avser att besätta den lediga platsen med

1. arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren,

2. arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som skall arbeta i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som skall ha företagsledande eller därmed jämförlig
ställning,

5. arbetstagare som enligt lag eller annan författning eller kollektivavtal
har företrädesrätt till anställningen,

6. arbetstagare till anställning som förutsätter viss politisk inställning,

7. arbetstagare till anställning som tillsätts genom valförfarande.
Anmälningsskyldighet föreligger ej heller, om den lediga platsen enligt
överenskommelse mellan arbetsgivaren, berörd arbetstagarorganisation
och arbetsförmedlingen skall förbehållas arbetstagare som avses i
8 § lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen
får, om särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva
ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten.

4 § Anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet.
Närmare föreskrifter om vilka uppgifter anmälan skall
innehålla meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen
bestämmer.

InU 1975/76: 28

3

5 § När ledig plats som har anmälts till arbetsförmedlingen har blivit
tillsatt eller av annan anledning ej längre är aktuell, skall arbetsgivaren
så snart det kan ske anmäla detta till förmedlingen.

6 § Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
att anmäla ledig plats enligt vad som föreskrives i denna lag, dömes
till böter. Detsamma skall gälla arbetsgivare som i anmälan uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej saknar
betydelse.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast
efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas endast beträffande
visst eller vissa län.

2 Förslag til)

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling Härigenom

förordnas i fråga om lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling

dels att i 2 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 3, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av nedan angivna
lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a §

Utan hinder av 2 § må regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer bevilja enskild
person eller annan tillstånd att
bedriva arbetsförmedling för musiker
och sceniska artister i förvärvssyfte.
Tillstånd får givas endast
för verksamhet som avser
förmedling av anställning utomlands
åt den som är bosatt här i
riket eller av anställning här i riket
åt den som är bosatt utomlands.

Tillstånd enligt första stycket
må icke beviljas med mindre sökanden
utfäster sig att vid förmedling
eller eljest icke uppställa
villkor som begränsar förmedlingssökandes
möjligheter att anlita
den offentliga arbetsförmedlingen.

InU 1975/76: 28

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd enligt denna paragraf
må beviljas för högst ett år i sänder.

3 §

Vid meddelande av tillstånd skall angivas den ersättning för förmedlingen,
som högst må uppbäras, samt de övriga villkor och bestämmelser
för verksamheten som prövas erforderliga.

Ersättningen må i intet fall så Ersättningen må i annat fall än
bestämmas, att densamma kan som avses i 2 a § icke så bestäm förväntas

överstiga de nödiga ut- mas, att densamma kan förväntas

giftema för förmedlingen. överstiga de nödiga utgifterna för

förmedlingen.

8 §!

Den som bedriver arbetsför- Den som utan tillstånd bedriver

medling i förvärvssyfte dömes till arbetsförmedling i förvärvssyfte
böter eller fängelse i högst sex dömes till böter eller fängelse i
månader. högst sex månader.

Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning
dömes till böter.

Den som försummar att göra anmälan enligt 5 § dömes till böter
högst femhundra kronor.

9 §2

Den som uppsåtligen bereder Den som uppsåtligen bereder

arbete åt någon efter anvisning arbete åt någon efter anvisning

genom arbetsförmedling som be- genom arbetsförmedling som utan

drives i förvärvssyfte dömes till tillstånd bedrives i förvärvssyfte

böter eller fängelse i högst sex dömes till böter eller fängelse i

månader. högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast

efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte

1975:399, yrkandet 6, av herr Helén m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande lekmannastyrelse vid arbetsförmedlingar, distriktskontor
och större lokalkontor.

I motionen föreslås att arbetsförmedlingens distriktskontor och
större lokalkontor förses med lekmannastyrelser.

1 Senaste lydelse 1970: 877.

* Senaste lydelse 1970: 877.

InU 1975/76: 28

5

Motionen behandlas beträffande övriga yrkanden i betänkandena
InU 1975: 3,1975: 14 och 1975/76: 10.

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte 1975/76:

652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari yrkas

5. beträffande skyldigheten för arbetsgivare att anmäla lediga platser
till arbetsförmedlingen att riksdagen uttalar

a) att undantag inledningsvis görs för arbetsgivare med färre än tio
anställda,

b) att undantag görs för anställningar till vilka söks personer som förutsätts
ha viss politisk eller annan ideell inställning,

c) att skyldigheten jämväl omfattar statliga arbetsgivare.

7. att riksdagen beslutar ge distriktsnämndema beslutanderätt i frågor
som rör framställningar om utbildningsbidrag.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1—4 och 6 i betänkandet
InU 1975/76: 33.

1975/76: 658 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingarnas resurser
och verksamhet i skogslänen i enlighet med vad i motionen anförts.

1975/76: 850 av fröken Engman (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av kungörelsen 1966: 369 om arbetslöshetsnämndemas
uppgifter.

1975/76: 866 av herr Svensson i Kungälv (s) vari yrkas att riksdagen
i 3 § i lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till
den offentliga arbetsförmedlingen gör sådan ändring i punkt 6 att den
även innefattar anställning som förutsätter religiös inställning.

1975/76:1840 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att påföljdsbestämmelsema i 6 § i förslag
till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den
offentliga arbetsförmedlingen utgår,

2. att riksdagen — därest yrkandet under 1 inte skulle bifallas —
beslutar att påföljdsbestämmelsema i 6 § första stycket i lag om skyldighet
för arbetsgivare att anmäla ledig plats till offentlig arbetsförmedling
bestäms till penningböter med visst maximibelopp, förslagsvis
500 kr.

1975/76:1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp) vari yrkas
att riksdagen fastställer sådana riktlinjer för arbetsförmedlingen på kulturområdet
att manager och produktionsbolag som auktoriseras av arbetsmarknadsstyrelsen
undantas från förbudet mot enskild arbetsförmedling
inom Sverige.

2f Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 28

InU 1975/76: 28

6

1975/76:1849 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar

1. att Folkparkernas artistförmedling och Svenska musikerförbundets
arbetsförmedling erhåller direkta anslag, så att i första hand en verksamhet
av ungefär nuvarande omfattning kan bibehållas,

2. att båda dessa folkrörelser utan långtgående bestämmelser och
restriktioner från myndighet ges möjlighet att arbeta utifrån de mål och
med de arbetsformer som gäller för respektive organisation,

3. att verksamheten skall stå under tillsyn av AMS.

1975/76:1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka
(c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att företag med upp till 10 anställda ej skall omfattas av anmälningsplikt
till arbetsförmedlingen av lediga platser,

2. att anmälningsplikt ej gäller för anställningar kortare än 30 dagar.

1975/76:1875 av fru Mogård (m) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att även statliga tjänster, som föreslagits av AMS, skall
anmälas till arbetsförmedlingen,

2. ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler som
möjliggör att uppgiftslämnandet kan göras enkelt och smidigt.

1975/76:1876 av fru Mogård m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att godtaga den föreslagna utbyggnaden av den offentliga
arbetsförmedlingen för kulturområdet,

2. hos regeringen begär förslag till auktorisation enligt vad som i
motionen anförs,

3. beslutar att kulturområdet skall undantas från lag om skyldighet
för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

1975/76:1883 av herr Nordgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar

1. att lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till
den offentliga arbetsförmedlingen skall gälla till den 30 juni 1978,

2. att lagen skall gälla endast arbetsgivare i ett av de föreslagna länen,

3. att i lagen anges vilka organisationer som är att räkna till folkrörelserna
och således skall vara befriade från skyldigheterna enligt
lagen.

1975/76:1887 av herr Olsson i Järvsö (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att den obligatoriska skyldigheten för arbetsgivare att till offentlig
arbetsförmedling anmäla ledig plats inte skall gälla företag med
färre än 20 anställda.

1975/76:1901 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari yrkas att riksdagen
uttalar att ett lokalkontor för arbetsförmedlingen inrättas i Botkyrka
kommun.

InU 1975/76: 28

7

1975/76:1902 av herr Träff m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 1.

att den obligatoriska skyldigheten för arbetsgivare att till offentlig
arbetsförmedling anmäla ledig plats inte skall gälla företag med färre
än 20 anställda,

2. att anmälningsskyldighet ej skall föreligga om den lediga platsen
reserverats för särskild person,

3. att anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna ske
muntligen eller skriftligen.

1975/76:1906 av herr Akerlind (m) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionen 1975/76: 84 i vad avser förslag till lag om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

Utskottet

Propositionen innehåller olika förslag om arbetsförmedlingens verksamhet.
Det gäller obligatorisk platsanmälan, inrättande av distriktsnämnder,
arbetsförmedling inom kultursektorn samt användning av ADB
i förmedlingsarbetet. I anslutning till de olika avsnitten av propositionen
behandlar utskottet motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden i år och förra året.

Arbetsförmedlingens organisation

Arbetsförmedlingens nya kontorsorganisation, som trädde i kraft den
1 juli 1971, innebar bl. a. att de dåvarande huvudkontoren och avdelningskontoren
ersattes av 69 distriktskontor, som under länsarbetsnämnderna
skulle ha ansvaret för förmedlingsverksamheten inom var sitt
distrikt, och ett antal lokalkontor som underställdes distriktskontoren.
Regeringen angav i samband med omorganisationen på vilka orter
distriktskontor och lokalkontor skulle finnas.

1971 års riktlinjer för den yttre kontorsorganisationen gäller fortfarande.
Någon ändring av distriktskontorens antal eller lokalisering har
inte skett. Antalet lokalkontor har reducerats något och uppgår nu till
150. Härtill skall läggas ett mindre antal tillfälliga kontor. Den tidigare
ganska omfattande organisationen med arbetsförmedlingsombud är numera
praktiskt taget avvecklad.

Lokalkontor inrättas i förhållande till geografiska och befolkningsmässiga
behov. De flesta distrikten har 1—3 lokalkontor. I Stockholmsdistriktet
uppgår antalet till 13, medan sju distrikt saknar lokalkontor.
Såsom distrikts- och lokalkontoren är lokaliserade saknar f. n. 72 av landets
278 kommuner förmedlingskontor. På vissa orter utan fast kontor
finns i stället ambulerande förmedling, vilket innebär att personal från
distrikts- eller lokalkontor 1—3 dagar i veckan har mottagning på orten

InU 1975/76: 28

8

hela eller halva dagen. Ambulerande förmedlingar finns på ca 125 orter
i landet.

I propositionen anförs att arbetsförmedlingens organisation kontinuerligt
måste anpassas till de förändringar som sker på arbetsmarknaden.
Det framhålls vidare att sedan år 1971 flera omständigheter tillkommit
som gör att det kan ifrågasättas om riktlinjerna för kontorsnätets uppbyggnad
behöver ändras eller kompletteras. Departementschefen pekar
på att behovet av närhet till ett förmedlingskontor nu kan sägas vara
större än vad som förutsågs då organisationsbeslutet fattades men framhåller
samtidigt, att en fullständig förmedlingsservice kan finnas enbart
vid relativt stora kontor. Enligt föredraganden bör den fortsatta utbyggnaden
av organisationen ske inom de ramar som 1971 års riktlinjer angav.
Slutligen uttalas att det i första hand ankommer på AMS att anpassa
organisationen till arbetsmarknadsförhållandena i olika delar av
landet.

Utskottet har samma synsätt, som kommit till uttryck i propositionen,
vilket f. ö. framgår av betänkandet 1975/76:10 som utskottet avgav i
november förra året. Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning
att göra något uttalande med anledning av motionen 658 av herr
Persson i Karlstad m. fl. (s) med yrkande att arbetsförmedlingens resurser
och verksamhet i skogslänen skall ses över eller motionen 1901 av
herr Strömberg i Botkyrka (fp) med yrkande att ett lokalkontor skall
inrättas i Botkyrka. I anslutning till den sistnämnda motionen vill utskottet
erinra om att AMS i olika sammanhang gett uttryck för uppfattningen
att alltför stora förmedlingskontor bör undvikas i framtiden.
Vid sidan om utökning av befintliga mindre kontor planerar AMS därför
nya lokalkontor i bl. a. storstadsområdena. Utskottet antog förra
året att Botkyrka kommun skulle bli aktuell i det sammanhanget.

Obligatorisk platsanmälan

Andelen arbetssökande som utnyttjar arbetsförmedlingen som informationskanal
har ökat under de senaste åren. I mitten av 1960-talet utnyttjade
i genomsnitt 60 % av samtliga arbetslösa arbetsförmedlingen
då de sökte arbete. År 1970 hade denna andel stigit till ungefär 65 %.
Under första halvåret 1974 låg andelen i närheten av 80 %. Samtidigt
har det totala antalet platser som anmälts till arbetsförmedlingen minskat
kraftigt — med ca 500 000 — under den senaste tioårsperioden.
AMS har genom undersökningar funnit att ungefär 60 % av samtliga
platser som kommer ut på den externa arbetsmarknaden anmäls till arbetsförmedlingen.
Undersökningarna tyder också på att arbetsgivarna
i större utsträckning anmäler sådana platser som allmänt sett kan betraktas
som svårtillsatta.

Tillsättningen av lediga platser i enskild tjänst och sådan allmän
tjänst som inte är statligt reglerad sker i stor utsträckning utan medver -

InU 1975/76:28

9

kan av den offentliga arbetsförmedlingen. Någon skyldighet att anlita
denna finns inte vare sig för arbetstagare eller arbetsgivare utan parterna
kan i princip fritt välja på vilket sätt kontakt i syfte att åstadkomma en
anställning skall etableras dem emellan. Vissa bestämmelser som begränsar
handlingsfriheten finns dock. Som exempel härpå kan nämnas
bestämmelserna om företrädesrätt till ny anställning i lagen (1974:12)
om anställningsskydd.

När det gäller skyldighet att till förmedlingen anmäla statligt reglerad
ledig tjänst stadgas i cirkuläret (1974: 534) till statsmyndigheterna
om anmälan av personalantagning, m. m. att myndighet som avser att
anställa civil personal skall anmäla detta till arbetsförmedlingen så att
denna får tillfälle att anvisa sökande. Enligt av AMS i april 1975 utfärdade
tillämpningsföreskrifter till cirkuläret bör myndighet som har
anmält ledig plats till arbetsförmedlingen inte vidta andra åtgärder för
personalintagning förrän förmedlingen har beretts skälig tid anvisa lämplig
sökande. En tidsfrist av tio dagar från anmälningsdagen bedömer
AMS som tillräcklig härför.

Från anmälningsskyldigheten gäller en rad undantag, vilka redovisas
längre fram i betänkandet. Härutöver kan nämnas att AMS har rätt att
befria myndighet från anmälningsskyldigheten. Cirkuläret gäller bara
beträffande rent statliga anställningar samt för tjänster som lärare inom
grundskolan och gymnasieskolan.

I propositionen föreslås nu att riksdagen skall införa obligatorisk anmälningsskyldighet
av lediga platser. Förslaget baseras i huvudsak på en
utredning som utarbetats av en arbetsgrupp tillsatt av AMS. Utredningsarbetet
har inkluderat försöksverksamhet med vidgad platsanmälan under
ca sex veckor hösten 1974 i Gävleborgs län. En rapport från försöken
benämnd ”Utredningen om förbättrad platsinformation” (UPI)
framlades i oktober 1974.

Regeringens lagförslag innebär att anmälningsskyldighet i princip skall
omfatta alla arbetsgivare och alla typer av anställningar. Följande undantag
föreslås dock:

a) anställning som är avsedd att ha varaktighet av högst tio dagar

b) anställning av arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren

c) anställning av arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj

d) anställning i arbetsgivarens hushåll

e) anställning i företagsledande eller därmed jämförlig ställning

f) anställning som skall besättas med arbetstagare som enligt lag eller
annan författning eller kollektivavtal har företrädesrätt

g) anställning som förutsätter viss politisk inställning

h) anställning som tillsätts genom valförfarande

i) statlig tjänst eller tjänst som lärare eller skolledare för vilken gäller
statligt reglerade anställningsförmåner

Anmälningsskyldighet föreligger inte heller, om den lediga platsen
enligt överenskommelse mellan arbetsgivare, berörd arbetstagarorganisa -

InU 1975/76: 28

10

tion och arbetsförmedlingen skall förbehållas arbetstagare som avses i
8 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Enligt lagförslaget får regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
AMS för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten,
om särskilda skäl föreligger.

Anmälan om att en anställning är ledig skall göras innan annan åtgärd
vidtas för att tillsätta platsen. Anmälan skall innehålla de uppgifter
som behövs för förmedlingsarbetet. Arbetsgivare som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet underlåter att anmäla ledig plats skall kunna ådömas
dagsböter. Även arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift som inte saknar betydelse, skall kunna
dömas till böter. Atal får väckas först efter anmälan från AMS.

Obligatorisk platsanmälan föreslås bli införd på försök med början
den 1 juli 1976 i Malmöhus län, Kristianstads län och Blekinge län. Regeringen
skall därefter kunna besluta att successivt utvidga verksamheten
till övriga delar av landet. En förutsättning för att systemet skall
fungera är att platsmaterialet kan hanteras i listor framställda med ADBteknik.

I motionen 1906 av herr Akerlind (m) yrkas avslag på förslaget om
obligatorisk platsanmälan. Motionären anser att ett genomförande av
förslaget kommer att leda till ett mer omständligt förfarande både för
arbetsgivare och för anställda utan att fler personer totalt sett får arbete.

Utskottet delar inte motionärens uppfattning. Om arbetsförmedlingen
skall kunna göra en effektiv insats fordras att den får bättre kännedom
än f. n. om tillgången på lediga platser. Härigenom skapas förutsättningar
för en kvalitativ förbättring av förmedlingsresultaten och ökade
möjligheter för de arbetslösa att erhålla sysselsättning, inte minst gäller
detta handikappade och äldre.

Utskottet ställer sig bakom grunddragen i förslaget om obligatorisk
platsanmälan och avstyrker motionen. I det följande kommer utskottet
att närmare pröva olika detaljer i den föreslagna ordningen.

Som framgår av det föregående omfattar lagförslaget alla företag
oavsett storlek. Mot detta har rests invändningar i fyra motioner i vilka
föreslås att undantag görs för arbetsgivare med relativt få anställda.
I motionerna 652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) och 1869 av herrar Kristiansson
(c) och Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att företag med mindre
än tio anställda skall undantas. Motsvarande yrkande för företag
med mindre än 20 anställda framställs i motionerna 1887 av herr Olsson
i Järvsö (c) och 1902 av herr Träff m. fl. (m). I partimotionen från
folkpartiet framhålls att man efter en uppbyggnadstid av förmedlingens
resurser kan överväga att sänka den föreslagna gränsen på tio anställda.

Utskottet vill först framhålla att vid utformningen av ett system med
obligatorisk platsanmälan bör strävan vara att täcka in så stora delar
av arbetsmarknaden som möjligt. Som framgår även av propositionen

InU 1975/76: 28

11

kan det finnas vägande praktiska skäl för att göra vissa undantag från
denna princip. Vid bedömningen av de aktuella motionsyrkandena bör
det sålunda beaktas att antalet företag i landet med färre än tio anställda
uppgår till ca 185 000 och att i dessa företag finns ca 370 000
anställda. Detta innebär att 88 % av företagen i landet har färre än
tio anställda och att i dessa företag sysselsätts endast 12 % av det totala
antalet anställda i sådan verksamhet. I de redovisade siffrorna ingår
ej de s. k. enmansföretagen.

Enligt utskottets uppfattning talar övervägande skäl för att företag
med färre än tio anställda åtminstone i inledningsskedet undantas från
den obligatoriska skyldigheten att anmäla lediga platser. Förmedlingens
resurser kommer med säkerhet att vara hårt ianspråktagna för att
få systemet att fungera även med det föreslagna undantaget. Om även
den aktuella småföretagargruppen inkluderas uppstår å ena sidan behov
av att täcka ett stort antal kontaktpunkter på arbetsgivarsidan,
vilket, å andra sidan, kan beräknas ge ett relativt begränsat antal lediga
platser i utbyte.

I detta sammanhang vill utskottet betona att det föreslagna systemet
inte får leda till att förmedlingen enbart blir ett registrerande organ.
Syftet är att ge förmedlingen bättre möjligheter att bedriva mera aktiva
förmedlingsinsatser. Dessa synpunkter måste beaktas när man nu tar
ställning till hur förmedlingens resurser skall disponeras. Det finns
också anledning räkna med att småföretagarnas intresse att på eget
initiativ anlita förmedlingen kommer att öka om förmedlingen genom
bl. a. den nu aktuella reformen kan bedriva sin verksamhet mera effektivt
än tidigare.

Utskottet föreslår alltså i anslutning till motionsyrkandena att i lagen
(1 §) tas in en regel som undantar företag med färre än tio anställda.
Sedan försöksverksamheten varit i gång några år får det prövas hur
denna gränsdragning utfallit och om förändringar är påkallade.

Som tidigare nämnts skall anmälningsskyldighet inte föreligga när
anställningen är avsedd att vara högst tio arbetsdagar.

I motionen 1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka
(c) yrkas att tidsgränsen skall förlängas till 30 dagar. Motionärerna
anser att man härmed skulle undvika en betungande och onödig
administration.

önskemål om längre tid än tio arbetsdagar har förts fram från flera
håll under remissbehandlingen. Utskottet delar uppfattningen att tillfälliga
korttidsanställningar såsom vikariat och liknande av praktiska
skäl bör undantas från anmälningsskyldigheten. Var gränsen i fråga
om anställningstidens längd bör sättas är en lämplighetsfråga. Utskottet
ansluter sig för sin del till propositionens förslag. Erfarenheterna
från försöksverksamheten får visa om regeln behöver justeras i framtiden.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Karton&S. 29. Utskottets förslag, råd 5 Står: kr. Rättat till: kronor.

InU 1975/76:28

12

I propositionen föreslås vidare undantag från anmälningsskyldigheten
för anställning, som förutsätter viss politisk inställning. I ett par
motioner kritiseras denna regel, och det föreslås att den skall utvidgas
till att omfatta även anställningar som kräver viss religiös eller annan
ideell inställning.

I motionen 652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) yrkas att regeln skall
utformas så, att den avser anställningar med krav på viss politisk eller
annan ideell inställning hos innehavaren. Motionärerna anser att anmälningsskyldigheten
är helt onödig vid exempelvis anställning av person
inom ett kristet samfund som förutsätter viss trosuppfattning.

I motionen 866 av herr Svensson i Kungälv (s) föreslås utvidgning av
undantagsregeln till att gälla anställning som förutsätter viss religiös
inställning. Motionären framhåller att de religiösa samfunden arbetar
utifrån en viss ideologisk grundsyn, vilket gör anmälningsskyldighet
av lediga tjänster helt meningslös. I båda motionerna hänvisas till att
AMS i sitt utredningsförslag föreslagit att undantag skall ske när det
finns skälig anledning att förutsätta viss politisk eller ideell inställning
hos innehavaren.

Herr Nordgren m. fl. (m) kritiserar i motionen 1883 att det inte framgår
av lagtexten vilka organisationer som enligt departementschefens
uppfattning bör undantas från anmälningsplikten. Det är enligt motionärerna
olyckligt att med straffsanktion belägga brott mot en bestämmelse
vars innehåll endast kan bestämmas med hjälp av departementschefens
kommentar av innebörd att undantaget skall gälla ”anställningar
i de politiska och fackliga organisationerna och i folkrörelserna”.
Mot denna bakgrund yrkar motionärerna att i lagen skall anges
vilka organisationer som är att räkna till folkrörelserna och således
skall vara befriade från anmälningsskyldigheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att undantagsregeln när
det gäller befattningar som kräver viss ideell inställning fått en för snäv
utformning. Förutom befattningar som förutsätter viss politisk inställning
bör sålunda undantag även gälla för befattningar som kräver viss
religiös inställning. Likaså bör undantag göras för liknande befattningar
inom ideella organisationer som bygger på en speciell livsåskådning,
t. ex. nykterhetsorganisationer. Lagtexten bör justeras så att den i allmänna
termer ger uttryck för vad här anförts. Det får ankomma på
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, AMS att i tillämpningsföreskrifterna
närmare precisera regelns innebörd. Däremot är det
knappast lämpligt att i lagtexten ta in en uppräkning av det slag herr
Nordgren m. fl. tänker sig.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna
motionsyrkandena.

Statligt reglerade tjänster omfattas inte av lagförslaget. Anmälningsskyldigheten
när det gäller sådana tjänster föreslås även i fortsättningen
regleras genom föreskrifter som meddelas av regeringen.

InU 1975/76: 28

13

I motionerna 652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) och 1875 av fru Mogård
(m) reses invändningar mot föreslaget undantag för de statligt
reglerade tjänsterna.

Motionärerna framhåller bl. a. att även om statliga myndigheter redan
nu har viss skyldighet att anmäla lediga platser bör förmedlingen
kunna vara säker på att få samma kännedom om den offentliga arbetsmarknaden
som om den privata och kunna lägga upp och följa samma
rutiner för handläggningen. Därtill kommer, menar motionärerna, att
den offentliga arbetsmarknaden växer snabbare än den privata sektorn
och kan väntas göra så även i framtiden. Fru Mogård anser att en av
AMS föreslagen utsträckning av anmälningsskyldigheten för statliga
tjänster bör ligga till grund för lagregleringen.

Som framgår av det föregående regleras skyldigheten att anmäla
statliga tjänster till arbetsförmedlingen genom föreskrifter som meddelas
av regeringen. Bestämmelser härom finns i cirkuläret (1974: 534)
till statsmyndigheterna om anmälan av personalantagning, m. m. vari
stadgas skyldighet för myndighet som avser att anställa civil personal
att anmäla detta till arbetsförmedlingen. Från denna anmälningsskyldighet
gäller dock en rad undantag, nämligen för bl. a.

a) tjänst som tillsättes vid befordran i befordringsgång,

b) tjänst som kungöres ledig till ansökan,

c) tjänst i lägst lönegrad F 18,

d) tjänst för vilken omplaceringsförordningen gäller,

e) tjänst eller anställning som omfattas av Kungl. Maj:ts skrivelse
den 12 januari 1968 om tillsättning av tjänster vid försvaret m. m.,

f) anställning som förutsätter särskild utbildning som myndigheten
har anordnat.

De tjänster som inte behöver kungöras lediga till ansökan (jfr punkt
b i det föregående) anges i 9 § statstjänstemannastadgan.

Som framgår av det anförda är undantagen från anmälningsskyldighet
mycket omfattande. I själva verket faller endast ca en tredjedel av
de statligt reglerade tjänsterna in under anmälningsplikten.

Enligt utskottets uppfattning bör lediga statliga anställningar anmälas
till arbetsförmedlingen enligt i princip samma regler som gäller för
arbetsmarknaden i övrigt. Med hänsyn till konstruktionen av statliga
tjänster kan det vara praktiskt att som föreslås i propositionen låta anmälningsskyldigheten
i sin helhet regleras genom bestämmelser som
utfärdas av regeringen. Därigenom kommer tjänsterna att undantas
från lagen. Denna tekniska konstruktion innebär emellertid inte — som
tidigare framhållits — att för den statligt reglerade delen av arbetsmarknaden
skall gälla andra principer än för övriga delar av arbetsmarknaden.

Vid bestämmande av undantagen från anmälningsskyldighet för statliga
tjänster bör regeringen kunna utgå från de principer som anges i

3f Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 28

InU 1975/76: 28

14

lagen. Detta innebär att undantag bör göras för exempelvis fall som är
att betrakta som internrekrytering eller där omplacering är aktuell.
Även personliga tjänster bör undantas.

Utskottet vill härutöver framhålla att den omständigheten att en
tjänst inte behöver ledigkungöras i och för sig inte bör medföra att
tjänsten undantas anmälningsskyldighet. Vad ledigkungörandet beträffar
vill utskottet vidare erinra om att utskottet i ett tidigare betänkande
(InU 1975/76: 2) uttalat att det finns skäl som talar för ett öppnare tillsättningsförfarande
än det som f. n. tillämpas för chefstjänster i statlig
förvaltning. I fråga om statliga chefstjänster bör sålunda gälla samma
regel som för arbetsmarknaden i övrigt, dvs. undantag bör göras vid
tillsättning av tjänst i företagsledande eller därmed jämförlig ställning.
Vid tolkningen av dessa begrepp bör uttalandena i utskottets betänkande
om lagen om anställningsskydd vara vägledande (InU 1973: 36 s. 28).

Av det anförda framgår att utskottet i sak biträder de förevarande
motionsyrkandena. Någon ändring i lagförslaget är dock inte erforderlig Herr

Träff m. fl. (m) tar i motionen 1902 upp en annan fråga om
undantag från anmälningsskyldigheten. Det gäller anställningar som i
förväg reserverats för viss person. Motionärerna anser det orimligt att
anmälningsplikt skall föreligga om arbetsgivare redan vid anmälningstillfället
vet vilken person — ej anställd vid företaget — sorn skall
besätta den ledigblivna platsen. Det kan t. ex. vara fallet då en arbetssökande
tidigare fått löfte om att bli anställd så snart en vakans uppkommer.

Utskottet vill inte bestrida att det i en del fall av det slag motionärerna
tänker på ter sig onödigt med en anmälningsskyldighet. Denna
olägenhet får emellertid vägas mot de möjligheter till missbruk som
uppstår om man inför en regel av den typ motionärerna tänker sig.
Med hänvisning härtill och till att lagstiftningen är en försöksverksamhet
som får utvärderas efter någon tid avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Ett annat undantag från anmälningsskyldigheten föreslås i motionen
1876 av fru Mogård m. fl. (m). Motionärerna vill sålunda undanta kulturområdet.
Som skäl åberopas bl. a. ett yttrande av Sveriges Radio, i
vilket påstås att en anmälningsskyldighet skulle påverka företagets programutbud.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning. Genom undantagen
för korttidsanställningar lär man komma till rätta med flertalet
av de praktiska svårigheter som kan föreligga på kultursektorn. Utskottet
ser det i övrigt som en fördel både för arbetsgivare och för arbetstagare
att det hos den offentliga förmedlingen kommer att finnas en
samlad bild av platsutbudet på kultursektorn. Ett av problemen på detta
område är nämligen, som senare skall behandlas, att förmedlingsverksamheten
är splittrad på flera organ. I anslutning till det åberopade

InU 1975/76: 28

15

yttrandet från Sveriges Radio vill utskottet erinra om att den föreslagna
anmälningsskyldigheten inte innebär någon förpliktelse för en arbetsgivare
att anställa anvisad arbetstagare. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionsyrkandet.

När det gäller själva uppgiftslämnandet framhålls i propositionen att
platsanmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet
och att de arbetssökande har rätt till en utförlig information om
arbetsuppgifter och arbetsvillkor. Häribland ingår uppgifter om löneförmåner,
arbetsplatsens belägenhet, arbetsuppgifter, arbetets varaktighet,
arbetstider och kvalifikationskrav. Försöksverksamheten får utvisa
huruvida ytterligare uppgifter erfordras för en effektiv förmedlingsverksamhet.
Självfallet skall för förmedlingsarbetet onödiga uppgifter
ej tas med i platsanmälan. Detaljföreskrifter av ovan ifrågavarande art
bör enligt föredraganden överlämnas åt regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att utforma.

I motionen 1875 av fru Mogård (m) framhålls att uppgiftslämnandet
bör ske enkelt och smidigt, som regel per telefon. Även i motionen
1902 av herr Träff m. fl. (m) framhålls vikten av att anmälan till arbetsförmedlingen
kan ske muntligen per telefon.

Utskottet har inte annan uppfattning än motionärerna. Liksom hittills
bör alltså platser kunna anmälas till förmedlingen per telefon.
Även propositionen synes utgå från denna förutsättning, då något krav
på skriftlighet inte uppställs i lagtexten. Med hänvisning till det anförda
torde motionerna inte behöva föranleda någon åtgärd.

I propositionen framhålls att man med en lagreglering av skyldigheten
att anmäla lediga platser inte kan undvara en påföljd vid underlåtenhet
att fullgöra sådan skyldighet. Följaktligen föreskrivs i lagen
att arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
att fullgöra sin anmälningsskyldighet skall dömas till dagsböter. Detsamma
föreslås gälla för arbetsgivare som i anmälan uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej saknar betydelse. Allmänt
åtal får väckas först efter anmälan av AMS.

En försöksverksamhet av nu aktuellt slag bör enligt herr Carlström
m. fl. (fp, c, m) i motionen 1840 inte förenas med straffsanktion. I vart
fall bör påföljden inte vara strängare än penningböter.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. När det gäller
att på försök introducera ett nytt system, som ålägger arbetsgivare skyldighet
att lämna uppgifter till arbetsförmedlingen, bör man i första
hand genom upplysningsverksamhet få vederbörande att medverka. Utskottet
förutsätter därför att AMS kommer att göra stora insatser för
att sprida kunskap om anmälningsskyldigheten. För att få reglerna effektiva
bör det dock finnas en påföljdsmöjlighet. Utskottet ansluter sig
därför till propositionens förslag om bötessanktion men anser att man,
som också motionärerna i andra hand föreslår, bör stanna vid penningböter.
Åtalsmöjligheten bör begagnas restriktivt och främst användas i

InU 1975/76: 28

16

sådana fall då arbetsgivare inte rättar sig efter upprepade påpekanden
om skyldighet att anmäla eller eljest systematiskt i större skala söker
kringgå bestämmelserna.

Lagtexten bör ändras i enlighet med vad utskottet anfört.

Enligt den föreslagna författningstexten skall lagen träda i kraft den
dag regeringen bestämmer. Regeringen skall även ha möjlighet att föreskriva
att lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa län.

I propositionen föreslås att införandet av obligatorisk platsanmälan
skall ske på försök i Malmöhus län, Kristianstads län och Blekinge län
med början den 1 juli 1976.

Herr Nordgren m. fl. (m) yrkar i motionen 1883 att lagen skall tidsbegränsas
och att försöksverksamheten endast skall omfatta ett av de
föreslagna länen. De åberopar som skäl härför att det av AMS genomförda
försöket i Gävleborgs län var alltför kort — ca sex veckor —
för att tjäna som grund för ett principbeslut om obligatorisk platsanmälan.

Den i propositionen föreslagna försöksverksamheten, begränsad till
tre län, beräknas omfatta 15—20 % av hela platsutbudet i landet. Valet
av försökslän är fördelaktigt ur den synpunkten att man får se effekten
av systemet i både ett storstadslän och i ett mindre län. Utskottet bedömer
den föreslagna omfattningen av försöksverksamheten som väl
avvägd och avstyrker därför motionsyrkandet om begränsning till enbart
ett län. Utskottet vill inte heller biträda yrkandet om tidsbegränsning
av lagen. Utskottet utgår från att det skall visa sig ändamålsenligt
att med tiden utsträcka systemet till att omfatta hela landet. I vilken
takt denna utbyggnad skall ske får avgöras med hänsyn till bl. a. erfarenheterna
av den nu aktuella försöksverksamheten. Utskottet räknar
med att regeringen i kommande budgetpropositioner eller i annat lämpligt
sammanhang redovisar för riksdagen hur försöksverksamheten fortskrider.

Lekmannainflytande i arbetsförmedlingen

I likhet med flertalet centrala ämbetsverk har AMS en lekmannastyrelse.
Denna består, förutom av generaldirektören och överdirektören,
av elva ledamöter och två personalrepresentanter. Av ledamöterna utses
tre på förslag av SAF och sex på förslag av löntagarorganisationerna
LO, TCO och SACO/SR.

Även länsarbetsnämnd har lekmannarepresentation. Förutom ordföranden,
i regel landshövdingen i länet, och länsarbetsdirektören består
en länsarbetsnämnd av sju eller åtta andra ledamöter av vilka flertalet
företräder arbetsmarknadens parter. På länsplanet finns även andra arbetsmarknadsorgan
med lekmannarepresentation, t. ex. kursstyrelser för
arbetsmarknadsutbildningen och byggarbetsnämnder.

I propositionen föreslås nu att lekmannastyrelser skall inrättas vid
arbetsförmedlingens distriktskontor.

InU 1975/76:28

17

Departementschefen anser att ett inflytande för arbetsmarknadspartema
och kommunerna i arbetsförmedlingens distriktsorganisation bör
ses som en naturlig följd av den kraftiga utbyggnaden av arbetsmarknadsverkets
resurser. Han uttalar vidare att de arbetsmarknadspolitiska
insatsernas allt större betydelse för den enskilde pekar i samma riktning.

Förslaget innebär att varje distrikt fr. o. m. den 1 juli 1976 på försök
förses med en distriktsnämnd. I distriktsnämnden skall ingå, förutom
distriktskontorschefen, företrädare för de lokala arbetsmarknadspartema
och i distriktet ingående kommuner. Den närmare sammansättningen av
distriktsnämndema skall enligt förslaget bestämmas av regeringen.

Lämpliga arbetsuppgifter för distriktsnämndema bör enligt förslaget
bl. a. vara att

— stödja tjänstemännen i deras strävan att få riktig information om
arbetsuppgifter, lön, förekomst av kollektivavta], arbetsmiljö och
andra förhållanden av betydelse för de arbetssökande och företagen,

— fungera som en förbindelselänk när förmedlingen inte har tillräckliga
kontakter med en viss arbetsplats,

— ta initiativ till vissa omdisponeringar av förmedlingsresurserna och
anpassningar av organisationen till lokala förhållanden,

— delta i arbetsmarknadsbedömningar för distrikten,

— avge synpunkter till länsarbetsnämnderna på den arbetsmarknadspolitiska
prioriteringen mellan olika projekt som bedömts lämpliga
som beredskapsarbeten,

— medverka i planeringen av arbetsmarknadsutbildningens kursutbud,

— ägna särskild uppmärksamhet åt dem som är svårplacerade på arbetsmarknaden,
t. ex. äldre och handikappade,

— medverka i olika informationsinsatser,

— bidra till informationsutbyte och behövlig samordning mellan det
löpande förmedlingsarbetet och den sysselsättningsplanering som
kommunerna genomför.

Departementschefen uttalar att enligt hans uppfattning kommer distriktsnämndema
att underlätta och effektivisera förmedlingsarbetet
och därmed förbättra det totala arbetsresultatet redan med nu tillgängliga
personalresurser. Konsekvensen av den merbelastning på distriktskontoren
som kommer att uppstå till följd av förberedelser för sammanträden
och föredragningar behandlas i budgetpropositionen.

Departementschefen tar i sammanhanget upp den nuvarande handläggningsordningen
för bidragsärenden av typ utbildnings- och flyttningsbidrag.
F. n. beslutar i sådant ärende tjänsteman vid distriktskontor,
varvid i formellt hänseende beslutet fattas på länsarbetsnämndens
vägnar. I propositionen föreslås att även den formella beslutanderätten
skall ligga på distriktskontoren, varvid länsarbetsnämnden och i sista
hand AMS blir besvärsinstanser. Däremot skall det i framtiden inte bli
möjligt att som nu överklaga beslut hos regeringen.

InU 1975/76: 28

18

Frågan om inrättande av lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingens
regionala organisation har tidigare prövats av utskottet som därvid avstyrkt
då föreliggande motioner. Sedan frågan nu utretts och regeringen
föreslagit viss försöksverksamhet anser sig utskottet kunna biträda det
framlagda förslaget. Utskottet vill emellertid betona att nämnderna
måste tilldelas meningsfyllda arbetsuppgifter om verksamheten skall bli
framgångsrik. De uppgifter som anges i propositionen är i sig betydelsefulla
och intressanta för såväl arbetsmarknadens parter som kommunerna,
men uppgifterna är så allmänt angivna att det blir den praktiska
tillämpningen som blir avgörande för hur den nya ordningen skall utfalla.
Utskottet anser det därför värdefullt om försöksverksamheten varieras
så att det blir möjligt att vid den utvärdering som bör komma till
stånd efter någon tid jämföra olika slag av verksamhet. Utskottet räknar
också med att decentraliseringsutredningen i sitt arbete kan komma att
aktualisera förslag som kan få betydelse för försöksverksamheten.

Ett sätt att ge nämnderna mera konkreta uppgifter och därmed öka
intresset för verksamheten behandlas i motionen 652 av herr Ahlmark
m. fl. (fp). Motionen, som i denna del ansluter till ett förslag från AMS,
går ut på att distriktsnämnd skall få beslutanderätt i ärenden om utbildnings-
och flyttningsbidrag i de fall vederbörande tjänsteman inte anser
sig kunna bifalla ansökan.

Departementschefen som prövat frågan är inte beredd att generellt
förorda beslutanderätt för distriktsnämnd i enskilda bidragsärenden.
Däremot föreslår han att försök inleds i syfte att vinna erfarenhet av
den nya arbetsformen även i detta avseende.

Utskottet förutsätter att den aviserade typen av försök inom ramen
för den större försöksverksamheten kommer till stånd redan från början
och tillstyrker därmed propositionen i förevarande del. Motionsyrkandet
avstyrks således.

Som framgår av den redovisade uppställningen av motionsyrkanden
har utskottet från 1975 års riksmöte uppskjutit behandlingen av motionen
399 av herr Helén m. fl. (fp) i den del motionen behandlar lekmannastyrelser
vid arbetsförmedlingens distriktskontor och större lokalkontor.
Med det nu föreliggande av utskottet tillstyrkta förslaget har motionen
i förevarande avsnitt i allt väsentligt blivit tillgodosedd.

Fröken Engman (s) kritiserar i motionen 850 kungörelsen om arbetslöshetsnämnder
och begär en översyn av bestämmelserna. Utskottet delar
motionärens uppfattning att kungörelsen är föråldrad. Fråga om
arbetslöshetsnämndema och deras arbetsuppgifter kommer i ett nytt
läge genom den planerade försöksverksamheten med distriktsnämnder.
Även den pågående utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring har
betydelse i sammanhanget. Utskottet utgår från att frågan om nämndernas
bibehållande och arbetsuppgifter kommer att aktualiseras i samband
med utvärdering av försöksverksamheten eller i annat lämpligt sam -

InU 1975/76: 28

19

manhang. Motionen är därmed i sak tillgodosedd och behöver inte
föranleda någon åtgärd.

Arbetsförmedling inom kulturområdet

Arbetsmarknaden för kulturarbetare är i många avseenden särpräglad
och skiljer sig från arbetsmarknaden i övrigt. Detta har bl. a. medfört
att vid sidan om den offentliga förmedlingen verkar ett förhållandevis
stort antal enskilda förmedlingar som drivs av organisationer enligt
självkostnadsprincipen. Därjämte förekommer vinstsyftande förmedling
i enskild regi, vilket inte är tillåtet enligt nuvarande bestämmelser.

Frågan om åtgärder från samhällets sida för att tillhandahålla arbetstagare
inom kultursektorn en avgiftsfri, effektiv förmedling har i olika
sammanhang utretts de senaste tio åren. År 1972 överlämnade den s. k.
OLAF-utredningen ett förslag (Ds In 1972: 5) som i huvudsak gick ut
på att den offentliga förmedlingsverksamheten på kulturområdet skulle
anförtros en statlig stiftelse.

Efter remissbehandling av förslaget anmälde chefen för dåvarande
inrikesdepartementet att han till följd av vad vissa remissinstanser hade
anfört inte var beredd att ta ställning till förslaget förrän efter ytterligare
beredning.

En särskild arbetsgrupp lade hösten 1975 fram ett nytt förslag i
ämnet (Ds A 1975: 5) som ligger till grund för propositionen. I propositionen
uttalas att den offentliga arbetsförmedlingen skall bära ansvaret
även för arbetsförmedling på kulturområdet. Motiven härför är att
kulturarbetsmarknaden måste ses som en del av arbetsmarknaden i
stort och att en sammanhållen förmedlingsverksamhet ger de bästa
förutsättningarna för att kulturarbetarna i samma utsträckning som
övriga arbetssökande skall åtnjuta det stöd som de arbetsmarknadspolitiska
hjälpmedlen utgör.

Enskild arbetsförmedling som arbetar utan vinstsyfte bör enligt förslaget
få förekomma även i fortsättningen men skall liksom hittills förutsätta
tillstånd av AMS.

Förmedlingsverksamheten på kulturområdet bedrivs i dag inom den
offentliga arbetsförmedlingen från fyra kontor, placerade i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Umeå. Vid dessa kontor, som skall täcka hela
landet, finns ca 20 anställda.

I propositionen föreslås att förmedlingen skall byggas ut och att särskilda
kulturarbetarsektioner inrättas vid vissa kontor. Sådana sektioner
föreslås i första hand komma till stånd genom ombildning av existerande
artist- och musikerexpeditioner. Därutöver föreslås sådana sektioner
bli nyinrättade vid ytterligare ett antal förmedlingskontor. Kulturarbetarsektionema
skall ha till uppgift att lämna service till arbets -

InU 1975/76: 28

20

sökande inom samtliga delar av kulturområdet. De föreslås bli knutna
till distriktskontoren men ha större geografiskt verksamhetsområde än
dessa. Åtgärder måste enligt föredraganden vidtas för att förse dessa
sektioner med tillräcklig och för ändamålet utbildad personal. Det preciseras
inte hur stora personalförstärkningar man tänker sig, men i
promemorian föreslås 20 handläggare och 10 biträden.

Erfarenheten visar att på kulturområdet vid sidan om den offentliga
förmedlingen finns behov av andra typer av förmedlingsorgan. Under
senare år har prövats ett system som innebär att arbetsförmedlingstjänstemän
placeras och verkar inom s. k. centrumbildningar. F. n.
finns sammanlagt sex tjänstemän placerade vid fyra rikstäckande och
två regionala centrumbildningar. Enligt arbetsgruppen är erfarenheterna
av systemet goda. Grundläggande förutsättningar för ett sådant arrangemang
skall vara att vederbörande centrum åtnjuter stöd i annan ordning
från stat, kommun eller landsting och att arbetsuppgifterna ger sysselsättning
för en heltidsanställd tjänsteman. För att förmedlingstjänstemän
skall placeras regionalt hos en centrumbildning bör det enligt
arbetsgruppen finnas en organisation som fungerar som ett samarbetsorgan
för de inom regionen verksamma kulturarbetargruppema.

Föredraganden anför att det är nödvändigt att man på kulturarbetsområdet
prövar okonventionella vägar och föreslår därför att den påbörjade
verksamheten skall få fortsätta. Han betonar emellertid vikten
av att garantier skapas för en nära kontakt mellan vederbörande förmedlingstjänsteman
och det förmedlingskontor som tjänstemannen organisatoriskt
tillhör.

I propositionen föreslås också att ett formaliserat samråd etableras
mellan olika allmännyttiga kulturproducerande organ för att främja en
utvidgning av internationell förmedlingsverksamhet på kulturområdet.
Avsikten är att ett sådant samråd skall ge underlag för övervägande av
möjligheterna att etablera ett förmedlingsorgan, exempelvis i stiftelseform,
som kan utgöra ett alternativ till nu verksamma enskilda vinstsyftande
förmedlingar. Institutet för rikskonserter föreslås ta initiativ
till att det avsedda samrådet kommer till stånd samt svara för verksamheten
tills vidare. Institutet bör också enligt förslaget ha ansvar för att
verksamheten utvärderas efter en lämplig tidsperiod och lägga fram de
förslag som utvärderingen kan ge anledning till. I avvaktan på att ett
sådant förmedlingsorgan har bildats och funnit sin form föreslås att
enskilda förmedlingar övergångsvis får tillstånd att driva förmedling på
det internationella fältet. Tillstånd bör lämnas av AMS och — såvitt
gäller andra förmedlingar än s. k. organisationsförmedlingar — avse
endast förmedling till och från utlandet av musiker och sceniska artister.
Tillstånd föreslås lämnas för ett år i sänder och innefatta villkor
om bl. a. tillsyn och maximering av provision på samma sätt som gäller
vid prövning av tillstånd till organisationsförmedling. Som förutsättning

InU 1975/76: 28

21

för tillstånd bör enligt föredraganden också gälla att sökanden skall
utfästa sig att vid förmedling eller eljest inte uppställa villkor som begränsar
förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen.

För att tillföra AMS behövlig sakkunskap och så långt möjligt säkerställa
att förmedlingsverksamheten på kulturområdet utvecklas och bedrivs
på ett sätt som svarar mot kulturpolitikens och kulturarbetarnas
krav och önskemål föreslås att en särskild delegation med i huvudsak
rådgivande funktion inrättas hos AMS. I delegationen, som skall utses
av regeringen och få en bred sammansättning, avses ingå representanter
för olika intresseorganisationer på kulturområdet.

Som nämnts i det föregående har frågan om hur arbetsförmedlingen
på kulturområdet bör vara organiserad utretts vid ett flertal tillfällen
under årens lopp. Detta belyser på sitt sätt att det är svårt att finna
ändamålsenliga lösningar som tillgodoser olika intressen. Riktigheten av
denna bedömning har bekräftats då representanter för olika intressenter
på kulturområdet informerat utskottet om sin syn på förmedlingsfrågan.
Även kulturutskottets yttrande i ärendet speglar de föreliggande svårigheterna,
och någon säker vägledning för problemens lösning har inrikesutskottet
inte fått den vägen.

Inrikesutskottet delar departementschefens uppfattning att den offentliga
förmedlingen skall ha ett huvudansvar för arbetsförmedlingen på
kulturområdet. Förmedling på kulturområdet bör inte isoleras från övrig
arbetsförmedling, och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör
komma arbetssökande på kultursidan till del på samma sätt som andra
arbetssökande.

Utskottet ställer sig därför bakom förslagen om utbyggnad av den
offentliga förmedlingen. Utskottet vill därvid betona vikten av att kulturarbetarsektionema
tillförs resurser personellt och i andra hänseenden
så att verksamheten kan byggas ut i enlighet med det ansvar som statsmakterna
tagit på sig. Det kan vara lämpligt att starta på ungefär den
nivå som anges i arbetsgruppens promemoria. Behovet av ytterligare
insatser kan det vara naturligt att ta upp i den delegation för kulturarbetsförmedlingsfrågoma
som föreslås bli knuten till AMS.

Utskottet biträder också förslaget att det även i framtiden skall finnas
möjligheter att via AMS stödja centrumbildningarna i deras arbetsförmedlande
uppgifter.

Som tidigare anförts finns det på kulturområdet privata förmedlingar
av olika slag. Enligt lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
får avgiftskrävande förmedling endast bedrivas efter tillstånd
av AMS, och verksamheten får inte bedrivas i vinstsyfte. Tillstånd
ges endast till organisationer och är förenat med villkor bl. a. i fråga
om avgiftens storlek. De principer som skall ligga till grund för organisationsförmedling
har fastställts av statsmakterna, se prop. 1972:1

InU 1975/76: 28

22

bil. 13, s. 99—102, InU 1972: 3, s. 11—13. De tre största organisationsförmedlingama
på kulturområdet drivs av Svenska musikerförbundet,
Folkparkerna och den till restaurangbranschen knutna Musiketablissementens
förening.

Enligt propositionen skall organisationsförmedling vara tillåten även
i framtiden. Utskottet har inte något att erinra häremot men vill betona
att tillstånd endast bör ges organisationer som uppfyller stadgade förutsättningar.

I motionen 1849 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. yrkas att
Folkparkernas artistförmedling och Svenska musikerförbundets arbetsförmedling
skall tillerkännas statsbidrag för sin verksamhet. Motionen
innehåller också ett yrkande som rör de formella förutsättningarna för
de båda förmedlingarnas verksamhet, däribland att de skall stå under
tillsyn av AMS. I sistnämnda hänseenden hänvisar utskottet till vad
ovan redovisats. Något uttalande därutöver kan inte anses påkallat.

När det gäller frågan om statsbidrag noterar utskottet att Folkparkernas
centralorganisation får bidrag över utbildningsdepartementets anslag.
Utskottet hänvisar härtill och vill inte därutöver förorda ett särskilt
bidrag till förmedlingsarbetet.

När det gäller Musikerförbundets förmedling får utskottet anföra
följande. Denna förmedling har 34 kontor med ett femtiotal anställda.
Verksamheten bedrivs över hela landet från Kiruna i norr till Malmö i
söder. Under år 1976 förmedlades 200 000 arbetstillfällen, till övervägande
delen endagsengagemang.

Musikerförbundets förmedling med sin decentraliserade organisation
utgör ett värdefullt komplement till den offentliga förmedlingen. Enligt
utskottets mening är det angeläget att ett närmare samarbete mellan
den offentliga förmedlingen och Musikerförbundets förmedling kommer
till stånd. Detta gäller särskilt med hänsyn till att man får räkna med
att det tar tid innan den offentliga förmedlingen blir så utbyggd att
den täcker hela arbetsmarknaden. Det bör, som anförs i propositionen,
i första hand ankomma på AMS att söka finna lämpliga samarbetslösningar
mellan förbundet och den offentliga förmedlingen. Sådana lösningar
bör inte utesluta att förbundet får bidrag från staten om förbundet
tar på sig uppgifter som normalt bör utföras av den offentliga
förmedlingen men som bedöms åtminstone temporärt bättre kunna utföras
av förbundet. Med det anförda har utskottet i viss omfattning
tillgodosett önskemålen i motionen 1849.

Utöver organisationsförmedlingama förekommer som tidigare sagts
även annan enskild förmedling. Den privata förmedlingen av tonkonstnärer
sker praktiskt taget helt genom två enskilda företag, vilka bl. a.
förmedlar engagemang åt utländska tonkonstnärer i Sverige och åt
svenska tonkonstnärer i utlandet. Dessa företag fyller även en funktion
genom att följa den internationella utvecklingen på musiksidan så att de

InU 1975/76: 28

23

genom råd och upplysningar kan förmedla fullgoda artister. De har genom
särskilda avtal och kontakter samarbete med motsvarande företag
i andra länder.

Inom delar av kulturområdet, framför allt den kommersiella nöjesbranschen,
förekommer annan privat förmedling. Det finns ett stort
antal managers, impressarier och s. k. produktionsbolag vilka till en del
har arbetsförmedlande uppgifter.

En manager fungerar ofta som en personlig rådgivare till artisten,
orkestern etc. i alla frågor som rör vederbörandes verksamhet. Det kan
gälla planering av framträdanden, förhandlingar av olika slag, ekonomisk
rådgivning, PR-verksamhet etc. Huvudsyftet med verksamheten är
dels att hjälpa artister till engagemang genom en aktiv lansering, dels att
ordna de praktiska saker som hör till en artists verksamhet. På liknande
sätt fungerar impressarier och produktionsbolag.

Det hävdas stundom att själva förmedlingsverksamheten är kostnadsfri
och att den ersättning som erläggs enbart avser de tjänster i övrigt
som managern eller produktionsbolaget tillhandahåller.

I motionen 1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp) framhålls
bl. a. att det föreligger stora svårigheter att skilja ut de egentliga
arbetsförmedlande insatserna från andra insatser för att skapa engagemang
för en artist. Motionärerna anser därför att managers och produktionsbolag
i likhet med vissa andra enskilda institutioner bör undantas
från förbudet mot privat arbetsförmedling. Undantaget föreslås gälla
sådana managers och produktionsbolag som auktoriseras av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Fru Mogård m. fl. (m) redovisar liknande synpunkter i motionen 1876.
Man beklagar att propositionen inte behandlar det behov som kan föreligga
hos artisterna av managers och impressariers verksamhet i form
av andra insatser än de rent förmedlande. Motionärerna hävdar vidare
att vad som bör eftersträvas är samhällets kontroll av verksamheten, vilket
ernås med auktorisation eller licensiering.

Liknande synpunkter framförs även i två till kulturutskottets yttrande
bifogade avvikande meningar av företrädare för (c) och (fp) resp. (m).

Tanken att legalisera vinstsyftande arbetsförmedling avvisas i propositionen
redan av det skälet att Sverige har ratificerat en ILO-konvention
som avvisar enskild arbetsförmedling annat än som en övergångsföreteelse.
Föredraganden anser att det inte heller kan komma i
fråga att utforma ett system för auktorisation av manager- och impressarieverksamhet
eller av de på musikområdet verksamma produktionsbolagen
som ett sätt att legalisera en enskild vinstsyftande arbetsförmedling.
Ett undantag från denna principiella inställning föreslås emellertid.
Det gäller förmedling på det internationella fältet.

I propositionen framhålls att det för att bredda det internationella
kulturutbudet och skapa möjligheter för förmedling av kulturarbetare

InU 1975/76: 28

24

över gränserna också i sådana fall där detta inte kan väntas vara attraktivt
från affärsmässiga synpunkter är nödvändigt att de vinstsyftande
förmedlingarna ersätts av ett organ med kompetens och resurser men
som arbetar utan vinstmotiv. Som tidigare nämnts föreslår därför föredraganden
att ett formaliserat samråd etableras mellan olika allmännyttiga
kulturproducerande organ för att främja en utvidgning av internationell
förmedlingsverksamhet på kulturområdet. I avvaktan på att ett
sådant förmedlingsorgan har bildats och funnit sin form föreslås de nuvarande
enskilda förmedlingarna övergångsvis få fortsätta sin verksamhet.
Tillstånd föreslås lämnas för ett år i sänder och — såvitt gäller
andra förmedlingar än s. k. organisationsförmedlingar — avse endast förmedling
till och från utlandet av musiker och sceniska artister.

Förslaget kritiseras i motionen 1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström
(fp) vilka anser att den föreslagna ordningen innebär att ett förmedlingsinstitut
som i dag har hand om bokningar för en artist både i
Sverige och i utlandet också i fortsättningen får handha detta när det
gäller utlandet, men tvingas koppla in den offentliga förmedlingen när
det gäller engagemang i Sverige. Detta skapar, enligt motionärerna, onödiga
svårigheter.

I motionen 1876 av fru Mogård m. fl. (m) framhålls att det är orimligt
att tillstånd enbart skall lämnas för ett år i sänder. Motionärerna anför
att få ansvarskännande personer kan finna det värt att satsa på en
seriös verksamhet som får drivas på så osäkra villkor.

Utskottet är inte berett att generellt förorda att enskilda personer
skall få tillstånd att bedriva arbetsförmedling på kulturområdet. En sådan
ordning skulle stå i mindre god överensstämmelse med principen om
alla arbetstagares rätt till avgiftsfri förmedling och de satsningar som nu
görs att bygga ut den offentliga förmedlingen för att tillgodose detta
mål. Utskottet är emellertid berett att i anslutning till motionerna föreslå
en viss utvidgning av managers möjligheter att verka. I frågan om musiker
och sceniska artister föreslås i propositionen att tillstånd skall kunna
meddelas när det gäller förmedling på det internationella fältet. Denna
avgränsning går knappast att upprätthålla i praktiken. Den som fått tillstånd
att förmedla anställning åt svenska musiker eller sceniska artister
utomlands bör även få möjligheter att förmedla anställning åt sådana
artister inom Sverige.

Den av utskottet sålunda föreslagna vidgningen av 2 a § i lagförslaget
avser privata förmedlingar som driver en internationell verksamhet av
någorlunda stor omfattning och vars verksamhet är inriktad på konstnärliga
yrkesutövare som kommer i fråga för internationella engagemang.

Tillståndsgivningen skall i övrigt prövas efter de principer som anges
i propositionen. Utskottet föreslår dock en viss förlängning av tiden för
tillstånd. Tiden bör bestämmas till högst tre år i taget.

InU 1975/76: 28

25

Lagtexten bör justeras i enlighet med det anförda. Utskottets ställningstagande
innebär att de aktuella motionsyrkandena till en del blivit
tillgodosedda.

ADB i förmedlingsarbetet

Sedan ett par år utreds inom AMS möjligheterna att använda ADB i
den platsförmedlande verksamheten. ADB används redan för framställning
av platslistor i vissa delar av landet.

Efter det att AMS presenterat ett förslag fick styrelsen förra året i
uppdrag att — gemensamt med statskontoret och i kontakt med berörda
arbetsmarknadsorganisationer — arbeta fram erforderligt beslutsunderlag
för ett ställningstagande till frågan om upphandling av datorer
och terminaler m. m. I uppdraget ingick även att beskriva målen för den
platsförmedlande verksamheten och i vilken utsträckning dessa mål kunde
uppfyllas med nuvarande resurser.

AMS har nyligen redovisat en rapport som bl. a. innefattar en målstudie
och kostnadsberäkningar för olika alternativ med ABD-användning.

Följande mål för hjälpen till de arbetssökande anges:

— arbetssökande bör kunna få platsförslag vid varje besök

— nytillträdande och länge anmälda arbetssökande bör kunna få hjälp
med introduktion hos arbetsgivaren

— alla som har varit anställda mer än 14 dagar bör kunna få sina anställningsmöjligheter
bevakade dagligen genom matchning mot nyinkomna
lediga platser

— förmedlingen bör följa upp alla som har varit anmälda mer än en
månad.

De angivna målen kan långtifrån uppfyllas med nuvarande resurser.
Exempelvis kan nämnas att de ca 150 000 personer som under en månad
är aktuella hos arbetsförmedlingen endast kan få platsförslag i genomsnitt
en gång under denna månad, trots att många av dem besöker
förmedlingen varje vecka. Vidare kan endast var tredje arbetssökande i
genomsnitt matchas mot lediga platser vid ett tillfälle under månaden.

Med tillgång till ett väl fungerande ADB-system skulle bevakningsmatchning
enligt utredningen kunna erbjudas 70 % av sådana arbetssökande
som har varit anmälda mer än 14 dagar. Med ett sådant system
men utan ytterligare tillskott av personal skulle dessutom platsförslag
kunna lämnas vid i princip varje besök.

Med ett ADB-system skulle sökning med terminal i platsregister kunna
användas för att få reda på tillgängliga anställningar med t. ex. ett
visst slags arbetsuppgifter. Anvisning är ett helt manuellt arbetsmoment
som inte skulle påverkas av ett ADB-system. Ett ADB-system skulle
även göra det möjligt att framställa datalistor över sökande som är aktuella
för uppföljning.

InU 1975/76: 28

26

I rapporten anges följande mål för hjälpen till arbetsgivarna:

— arbetsgivarna bör i samband med anmälan av ledig plats direkt kunna
få upplysning om det finns lämplig sökande hos förmedlingen

— alla nyanmälda platser bör kunna matchas mot lokala arbetssökande

— förmedlingen bör närmare följa upp alla platser som har stått anmälda
mer än en månad.

I rapporten framhålls att man med ett ADB-system skulle genom sökning
med terminal i register över arbetssökande kunna lämna upplysning
om sökande som finns anmälda hos förmedlingskontor i andra delar
av landet. Sådana upplysningar skulle utan personaltillskott kunna
lämnas vid ca 20 % av platsanmälningama. Detta skulle innebära att
arbetsgivaren snabbare skulle kunna välja mellan olika rekryteringsaltemativ,
t. ex. mellan interlokal rekrytering eller anställning av en sökande
som behöver viss uppläming eller har visst handikapp.

Bevakning av lediganmälda platser sker i nuläget manuellt beträffande
ca 30 000 platser per månad. En utökad matchning av lediga
platser mot anmälda arbetssökande kan enligt rapporten endast ske med
tillgång till ett ADB-system för bevakningsmatchning.

Även den interlokala förmedlingen skulle förbättras avsevärt med ett
ADB-system. Genom sökning med terminal i de olika platsbanker som
finns skulle förmedlingen få omedelbar tillgång till alla lediga platser
i hela landet. Detta skulle också kunna åstadkommas, med viss eftersläpning
för postbefordran, till alla förmedlingskontor i landet.

Utredningen mynnar ut i tre alternativa grader av ADB-användning,
nämligen

1. Enbart dagliga ADB-listor

2. ADB-platslistor, bevakningsmatchning och enkel terminalsökning

3. ADB-platslistor, bevakningsmatchning och avancerad terminalsökning.

I rapporten föreslås att arbetsförmedlingen skall tillföras ADB-resurser
enligt alternativ 3, alltså såväl för produktion av dagliga platslistor
som för bevakningsmatchning och avancerad terminalsökning. Införandet
bör dock enligt utredningen ske etappvis från enklare former till
mer avancerade i den ordning alternativen anger. Avancerad terminalsökning
medger sökning i ett stort antal begrepp, både standardiserade
och icke standardiserade, stegvis och i valfri ordning.

Med ADB-resurser enligt de i det föregående berörda alternativen 2
eller 3 kan de uppställda målen för verksamheten enligt utredningen
uppnås med ett tillskott av 460 personer. Med enbart ADB-listor skulle
det enligt utredningen behövas ytterligare 2 070 personer för att målen
daglig bevakningsmatchning och platsförslag vid varje besök skulle
kunna uppnås. Sistnämnda beräkning redovisas dock endast som ett
mått på vilka personalinsatser ADB-tekniken kan motsvara.

I rapporten redovisas inget förslag till hur de datatekniska frågorna

InU 1975/76: 28

27

bör lösas slutgiltigt. I stället föreslås fortsatt försöksverksamhet under
budgetåret 1976/77.

I propositionen konstateras att utredningen på nuvarande stadium inte
kunnat lägga fram ett tillräckligt underlag för ställningstagande till frågan
om upphandling av datorer m. m. Föredraganden framhåller att denna
upphandling inte bör ske förrän statsmakterna har tagit ställning till
ett fullständigt systemförslag för ADB i förmedlingsarbetet. Något sådant
ställningstagande kan ej ske f. n., anser föredraganden.

Mot denna bakgrund ansluter sig regeringen till förslaget om praktiska
prov med sökning och matchning och förordar ett fortsatt utredningsarbete
i övrigt. Härvid bör, betonas det, särskilt beaktas hur sekretess-
och integritetsskyddet skall tillgodoses i samband med registrering
och matchning av arbetssökande.

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget om praktiska
prov med ADB i förmedlingsarbetet.

I den mån propositionen inte behandlats i den tidigare framställningen
tillstyrks den av utskottet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

i fråga om arbetsförmedlingens organisation

1. beträffande översyn av arbetsförmedlingen i skogslänen att
riksdagen avslår motionen 1975/76: 658,

2. beträffande inrättande av arbetsförmedlingskontor i Botkyrka
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1901,

i fråga om obligatorisk platsanmälan

3. beträffande avslag på propositionens förslag till lag om skyldighet
för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen att riksdagen avslår motionen 1975/76:
1906,

4. beträffande undantag för mindre företag att riksdagen med
bifall till motionerna 1975/76: 652, yrkandet 5 a, och 1975/76:
1869, yrkandet 1, samt med anledning av motionerna 1975/76:
1887 och 1975/76: 1902, yrkandet 1, och propositionens förslag
antar 1 § förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare
att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen i
följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Denna lag gäller arbetsgivare Denna lag gäller arbetsgivare
som avser att anställa arbetstagare som avser att anställa arbetsagare

på ledig plats i sin verksamhet. på ledig plats i sin verksamhet.

InU 1975/76: 28

28

Regeringens förslag

Lagen gäller ej

1. om anställning är avsedd att
vara högst tio arbetsdagar,

2. vid tillsättning av statlig
tjänst eller av sådan tjänst som lärare
eller skolledare för vilken avlöningsförmånerna
fastställes under
medverkan av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottets förslag

Lagen gäller ej

1. för arbetsgivare med färre än
tio anställda,

2. om anställning är avsedd att
vara högst tio arbetsdagar,

3. vid tillsättning av statlig
tjänst eller av sådan tjänst som
lärare eller skolledare för vilken
avlöningsförmånerna fastställes
under medverkan av regeringen eller
myndighet som regeringen
bestämmer.

5. beträffande undantag för anställningar som är kortare än 30
dagar att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1869, yrkandet
2,

6. beträffande undantag för anställning som förutsätter viss religiös
eller annan ideell inställning, m. m.

A. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 652, yrkandet
5 b, och 1975/76: 866 samt med anledning av propositionens
förslag antar 3 § förslaget till lag om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen
i följande som utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Anmälningsskyldighet enligt 2 §
föreligger ej för arbetsgivare som
avser att besätta den lediga platsen
med

1. arbetstagare som redan är
anställd hos arbetsgivaren,

2. arbetstagare som är medlem
av arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som skall arbeta
i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som skall ha företagsledande
eller därmed jämförlig
ställning,

5. arbetstagare som enligt lag
eller annan författning eller kollektivavtal
har företrädesrätt till
anställningen,

6. arbetstagare till anställning
som förutsätter viss politisk inställning,

7. arbetstagare till anställning
som tillsätts genom valförfarande.

Utskottets förslag

3 §

Anmälningsskyldighet enligt 2 §
föreligger ej för arbetsgivare som
avser att besätta den lediga platsen
med

1. arbetstagare som redan är
anställd hos arbetsgivaren,

2. arbetstagare som är medlem
av arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som skall arbeta
i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som skall ha företagsledande
eller därmed jämförlig
ställning,

5. arbetstagare som enligt lag
eller annan författning eller kollektivavtal
har företrädesrätt till
anställningen,

6. arbetstagare till anställning
som förutsätter viss politisk, religiös
eller annan ideell inställning,

7. arbetstagare till anställning
som tillsätts genom valförfarande.

InU 1975/76: 28

29

Anmälningsskyldighet föreligger ej heller, om den lediga platsen enligt
överenskommelse mellan arbetsgivaren, berörd arbetstagarorganisation
och arbetsförmedlingen skall förbehållas arbetstagare som avses i 8 §
lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen
får, om särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva
ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten.

B. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1883, yrkandet 3,

7. beträffande undantag för statliga tjänster m. m. att riksdagen
med anledning av motionerna 1975/76: 652, yrkandet 5 c, och
1975/76:1875, yrkandet 1, godkänner vad utskottet anfört,

8. beträffande undantag för anställning som reserverats för viss
person att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1902, yrkandet
2,

9. beträffande undantag för anställningar inom kulturområdet
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1876, yrkandet 3,

10. beträffande rätten att lämna uppgifter per telefon att motionerna
1975/76:1875, yrkandet 2, och 1975/76:1902, yrkandet
3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande påföljdsbestämmelserna att riksdagen med avslag
på motionen 1975/76:1840, yrkandet 1, och med bifall till
yrkandet 2 i samma motion samt med anledning av propositionens
förslag antar 6 § förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare
att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen
i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

Arbetsgivare, som uppsåtligen Arbetsgivare, som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet under- eller av grov oaktsamhet underlåter
att anmäla ledig plats enligt låter att anmäla ledig plats enligt

vad som föreskrives i denna lag, vad som föreskrives i denna lag,

dömes till böter. Detsamma skall dömes till böter, högst 500 kronor.

gälla arbetsgivare som i anma- Detsamma skall gälla arbetsgivare

lan uppsåtligen eller av grov oakt- som i anmälan uppsåtligen eller

samhet lämnar oriktig uppgift, av grov oaktsamhet lämnar orik vilken

ej saknar betydelse. tig uppgift, vilken ej saknar bety delse.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast
efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

12. beträffande begränsning av försöksverksamhet att riksdagen
avslår motionen 1975/76:1883, yrkandena 1 och 2,

13. att riksdagen med bifall till propositionens förslag antar förslaget
till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig
plats till den offentliga arbetsförmedlingen i den mån förslaget
inte behandlats ovan,

InU 1975/76: 28

30

i fråga om distriktsnämnder

14. beträffande distriktsnämndernas arbetsuppgifter att riksdagen
avslår motionen 1975/76: 652, yrkandet 7,

15. beträffande arbetslöshetsnämnderna att motionen 1975/76: 850
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

16. att riksdagen med bifall till propositionen i förevarande del
och med anledning av motionen 1975: 399, yrkandet 6, godkänner
de riktlinjer för ett inflytande för arbetsmarknadsparterna
och kommunerna i arbetsförmedlingen som förordas i
propositionen i den mån förslaget inte behandlats ovan,

i fråga om arbetsförmedling på kulturområdet

17. beträffande organisationsförmedling att riksdagen med anledning
av propositionen och motionen 1975/76: 1849 godkänner
vad utskottet anfört,

18. beträffande tillstånd för enskild person att driva förmedlingsverksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1975/
76:1844 och 1975/76: 1876, yrkandet 2, samt propositionens
förslag antar 2 a § förslaget till lag om ändring i lagen (1935:
113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling i följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 a §

Utan hinder av 2 § må rege- Utan hinder av 2 § må regeringen
eller myndighet som rege- ringen eller myndighet som regeringen
bestämmer bevilja enskild ringen bestämmer bevilja enskild

person eller annan tillstånd att person eller annan tillstånd att

bedriva arbetsförmedling för mu- bedriva arbetsförmedling för musiker
och sceniska artister i för- siker och sceniska artister i förvärvssyfte.
Tillstånd får givas en- värvssyfte. Tillstånd får givas endast
för verksamhet som avser dast för verksamhet som innefattar

förmedling av anställning utom- förmedling av anställning utomlands
åt den som är bosatt här i lands åt den som är bosatt här i

riket eller av anställning här i ri- riket eller av anställning här i riket
åt den som är bosatt utom- ket åt den som är bosatt utomlands.
lands.

Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med mindre sökanden
utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa villkor som begränsar
förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen.

Tillstånd enligt denna paragraf Tillstånd enligt denna paragraf
må beviljas för högst ett år i sän- må beviljas för högst tre år i sänder.
der.

19. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring
i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
i den mån förslaget inte behandlats ovan,

InU 1975/76: 28

31

20. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1975/76:1876, yrkandet 1, i de delar som inte behandlats ovan
godkänner de framlagda riktlinjerna för organisation m. m. av
arbetsförmedlingen inom kulturområdet i enlighet med vad utskottet
anfört,

i fråga om ADB 1 förmedlingsarbetet

21. att riksdagen godkänner att praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetet
inleds den 1 juli 1976 i enlighet med vad som
anförs i propositionen.

Stockholm den 16 mars 1976

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nordgren (m),
Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn
(s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i
Kalmar (s), Gustavsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Jonsson i Mora
(fp), Granstedt (c) och Rämgård (c).

Reservationer

1. Undantag från anmälningsplikten för företag med färre än tio
anställda

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i östersund (s), fru Hörnlund (s), herr
Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar
(s) och Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar ”Utskottet
vill” och på s. 11 slutar ”är påkallade” bort ha följande lydelse:

En självklar utgångspunkt vid utformningen av ett system med obligatorisk
platsanmälan är att göra systemet så heltäckande som möjligt.
Det måste därför finnas särskilda skäl om undantag skall göras från
anmälningsskyldigheten. Utskottet kan inte finna att det anförs bärande
skäl för att generellt undanta alla småföretag med färre än tio eller
tjugo anställda. Tvärtom finns det starka skäl för att också sådana
företag skall omfattas av anmälningsskyldigheten. Ett undantagande
skulle stärka de strävanden som i dag på vissa håll finns att dela upp
arbetsmarknaden i två delar med olika regler: en för mindre och en för
medelstora och större företag. En sådan utveckling är olycklig från flera
synpunkter och måste bestämt motarbetas.

Det bör också noteras att antalet anställda i företag i landet med

InU 1975/76: 28

32

färre än tio anställda är så stort som 370 000 och att ett undantagande
därför får betydande konsekvenser. Om man generellt undantar småföretagen
kommer vissa typer av arbeten att undandras det allmänna
förmedlingsarbetet, vilket är en klar nackdel för de arbetssökande.

Det finns också skäl för att anta att den i propositionen föreslagna
ordningen skall skapa möjligheter till en effektivare samverkan i olika
frågor mellan småföretagen och arbetsförmedlingen. Den kontakt som
uppstår i samband med anmälan av lediga platser är ett sätt att bygga
ut ett samarbete som i längden bör vara till nytta för alla parter. Det
kan knappast heller hävdas att anmälningsförfarandet skulle vara särskilt
betungande för företagen med hänsyn till att omsättningen av
personal i absoluta tal för ett enskilt småföretag i regel är ringa. Till
detta kommer det informella och föga betungande anmälningsförfarande
som propositionens förslag innebär.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena
att mindre företag skall undantas från lagstiftningen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande undantag för mindre företag att riksdagen med
avslag på motionerna 1975/76: 652, yrkandet 5 a, 1975/76:
1869, yrkandet 1, 1975/76: 1887 och 1975/76:1902, yrkandet
1, antar 1 § i propositionens förslag till lag om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

2. Distriktsnämndernas arbetsuppgifter

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar ”Utskottet
förutsätter” och slutar ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör såsom AMS föreslagit distriktsnämndema
redan från början få beslutanderätt när det gäller bidragsärenden
av det slag som tas upp i motionen. Utskottet tillstyrker alltså
densamma.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande distriktsnämndernas arbetsuppgifter att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76: 652, yrkandet 7, och med
avslag på propositionen i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört.

InU 1975/76:28

Bilaga

33

Kulturutskottets yttrande
1975/76:2 y

över motionerna 1975/76:1844, 1849 och 1876 samt viss del av
propositionen 1975/76:84 med förslag till lag om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,
m. m.

Till inrikesutskottet

Enligt utdrag av inrikesutskottets protokoll den 3 februari 1976,
§ 14.4, har utskottet beslutat att — under förutsättning av kulturutskottets
samtycke — inhämta kulturutskottets yttrande över motionerna
1975/76:1844, 1849 och 1876 samt propositionen 1975/76: 84 i motsvarande
delar (arbetsförmedling inom kulturområdet m. m.). Kulturutskottet
får med anledning härav anföra följande.

I propositionen fastslås sorn grundläggande principer att alla arbetssökande
i landet skall ha tillgång till kostnadsfri arbetsförmedling och
att det är samhällets skyldighet att se till att behovet av förmedlingstjänster
blir tillgodosett. Mot denna bakgrund förordas att arbetsförmedlingen
på kulturområdet utvecklas inom ramen för den offentliga
arbetsförmedlingen. Kulturutskottet har ingen erinran mot dessa principiella
uttalanden.

Den i propositionen föreslagna lagen om skyldighet för arbetsgivare
att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen innehåller
vissa undantag från den i princip generella anmälningsskyldigheten. Den
innehåller också en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen, att, om
särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag
från anmälningsskyldigheten. Vidare föreslås att regeringen skall
få föreskriva att lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa
län. Utskottet finner det för kulturområdets del mycket värdefullt att
de nu redovisade bestämmelserna gör det möjligt att man försiktigt
prövar sig fram.

Utskottet vill, liksom föredragande statsrådet, understryka att arbetsmarknaden
för kulturarbetare har vissa särdrag som skiljer den från
arbetsmarknaden i övrigt. Det är därför även enligt utskottets mening
nödvändigt med vissa särskilda organisatoriska anordningar för att den
offentliga arbetsförmedlingen skall kunna fungera tillfredsställande på
kulturområdet. Även härvidlag är det anledning att räkna med en försökstid.

InU 1975/76: 28

Bilaga

34

I de till utskottet för yttrande remitterade motionerna har bl. a. uttalats
farhågor för att de i propositionen angivna riktlinjerna för arbetsförmedlingen
inom kulturområdet i den praktiska tillämpningen kommer
att medföra vissa försämringar. Detta ger utskottet anledning att
även i detta sammanhang framhålla att vad som förordas i propositionen
bör betraktas som en försöksverksamhet. Utskottet vill särskilt markera
att denna försöksverksamhet enligt utskottets mening inte får utformas
så att man bryter sönder den väl fungerande verksamhet på föimedlingsområdet
som bedrivs av vissa folkrörelser. Under försöksverksamheten
bör man noggrant studera om de åtgärder som genomförs ger
de resultat man eftersträvar utan samtidiga negativa bieffekter.

Stockholm den 24 februari 1976

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad
(c), Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s),
Sundman (c), Green (s), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Sörenson
(s), Norrby (c), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), fru Diesen (m),
fru Jordan (s), fru Nordlander (vpk) och herr Wikström (fp).

Avvikande meningar

1. av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Sundman (c), Norrby (c),
fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c) och herr Wikström (fp) som anser
att utskottets yttrande från och med tredje stycket bort ha följande
lydelse:

Den i propositionen föreslagna lagen om skyldighet för arbetsgivare
att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen innehåller
vissa undantag från den i princip generella anmälningsskyldigheten.
Den innehåller också en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen, att, om
särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag
från anmälningsskyldigheten. Vidare föreslås att regeringen skall
få föreskriva att lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa
län. Utskottet finner det för kulturområdets del angeläget att man försiktigt
prövar sig fram denna väg.

I propositionen framhålls att arbetsmarknaden för kulturarbetare har
vissa särdrag som skiljer den från arbetsmarknaden i övrigt. Mot denna

InU 1975/76: 28

Bilaga

35

bakgrund föreslås vissa särskilda organisatoriska anordningar för att
den offentliga arbetsförmedlingen skall fungera tillfredsställande på kulturområdet.
Även härvidlag finner utskottet det väsentligt att verksamheten
får karaktären av försöksverksamhet.

I de till utskottet för yttrande remitterade motionerna har bl. a. uttalats
farhågor för att de i propositionen angivna riktlinjerna för arbetsförmedlingen
inom kulturområdet i den praktiska tillämpningen kommer
att medföra vissa försämringar. Det framhålls att det är viktigt att
förmedlingsinsatsema för kulturarbetarna vidgas och ökas, men att detta
kan ske på flera sätt och även med hjälp av organisationer utanför den
offentliga förmedlingen. Arbetsmarknadsstrukturen är på kulturområdet
väsentligt annorlunda än på andra områden, och en ensidig utbyggnad
av den offentliga arbetsförmedlingen befaras få negativa konsekvenser
för av folkrörelser, såsom folkparkerna och Svenska musikerförbundet,
bedrivet arbete och dessas kulturpolitiska inriktning. Vidare påpekas
motionsledes att de arbetsförmedlande insatser som görs av manager
och produktionsbolag enbart är en del av deras samlade verksamhet
och inte ett huvudsyfte, varför det torde erbjuda utomordentligt
stora svårigheter att skilja ut de egentliga arbetsförmedlande insatserna
från andra insatser för att skapa engagemang för en artist. I den mån
verksamheten fungerar bra kan det knappast vara ett intresse att förhindra
en fortsatt verksamhet. Således föreslås att av arbetsmarknadsmyndigheten
auktoriserade manager och produktionsbolag skall undantas
från bestämmelserna om den obligatoriska arbetsförmedlingen.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna beaktansvärda.
Enligt utskottets mening är det angeläget att iaktta återhållsamhet
när det gäller åtgärder som begränsar utrymmet för sedan lång tid
etablerad och väl fungerande enskild förmedlingsverksamhet som är av
särskild betydelse för vissa kulturarbetargrupper och det folkrörelsebedrivna
arbetet.

2. av herr Nilsson i Agnäs (m) och fru Diesen (m) som anser att utskottets
yttrande från och med andra stycket bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknaden för kulturarbetare skiljer sig i många avseenden
från arbetsmarknaden i övrigt. Väsentliga skillnader är att förmedling
på kulturområdet omfattar ett stort antal uppdrag samt kanske först
och främst att en kulturarbetare sällan kan fullt ut ersättas av en annan.

Propositionen behandlar inte det behov som kan föreligga av managers
och impressariers verksamhet och som förutom förmedling av engagemang
innebär planering, rådgivning och biträde i ekonomiska frågor.
Vi finner det inte rimligt att den del av managerns verksamhet som
kan betecknas som arbetsförmedling förs över till den offentliga arbetsförmedlingen.
Däremot bör en kontroll av verksamheten eftersträvas.
En dylik kontroll kan uppnås genom ett system med auktorisation.

InlT 1975/76: 28

Bilaga

36

Enligt vår mening borde kulturutskottet starkare än som skett ha
betonat särdragen på kulturområdet och hävdat att detta borde undantas
från lagens tillämpningsområde.

Vi kan ansluta oss till den föreslagna utbyggnaden av den offentliga
arbetsförmedlingen med hänvisning till principen att alla arbetstagare
skall ha tillgång även till kostnadsfri arbetsförmedling. Vi vill gärna
understryka departementschefens tveksamhet inför utplacering av förmedlingstjänstemän
i vissa centrumbildningar, då därigenom somliga
arbetssökande kan otillbörligt gynnas.

Med hänvisning till vad ovan anförts anser vi att kulturutskottet i sitt
yttrande till inrikesutskottet bort klart uttala dels att regeringen bör
framlägga förslag till auktorisation enligt vad som i motionen 1975/76:
1876 anförts härom, dels att kulturområdet bör undantas från den föreslagna
lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till
den offentliga arbetsförmedlingen.

InU 1975/76: 28

37

Innehållsf örtec kning

Inledning 1

Propositionen 1

Lagförslagen 2

Motionerna 4

Utskottet 7

Arbetsförmedlingens organisation 7

Obligatorisk platsanmälan 8

Lekmannainflytande i arbetsförmedlingen 16

Arbetsförmedling inom kulturområdet 19

ADB i förmedlingsarbetet 25

Utskottets hemställan 27

Reservationer 31

1. Undantag från anmälningsplikten för företag med färre än tio
anställda (s, vpk) 31

2. Distriktsnämndernas arbetsuppgifter (fp) 32

Bilaga

Kulturutskottets yttrande 33

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1074 760058

:>S?

< .-.t j. ■■

i

•jFÄi?- T •« ? "

.

... -

i*.

'

ilis»

■

- ' /- ;>

• ■

i» • * .