Inrikesutskottets betänkande

InU 1975/76: 25

1975/76: 25

med anledning av propositionen 1975/76: 19 om ändring i lagen
(1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs m. m. jämte motion

I betänkandet behandlas dels propositionen 1975/76: 19 (arbetsmarknadsdepartementet),
dels den med anledning av propositionen väckta
motionen 1975/76: 66.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen, efter föredragning av statsrådet
Bengtsson, att riksdagen skall antaga de lagförslag som återges i det följande.

Förslagen innebär vissa ändringar i lönegarantisystemet vid konkurs.
Ändringsförslagen syftar bl. a. till att arbetstagarna skall få betalt enligt
garantin snabbare än f. n. Sålunda föreslås ändringar i konkurslagen och
lönegarantilagen som skall göra det möjligt för kronofogdemyndighet
att vid s. k. fattigkonkurser få kännedom om löne- och pensionsfordringar
tidigare än som sker nu. Den s. k. gode mannen i fattigkonkurs skall
under arbetet med att upprätta konkursbouppteckningen efter hand underrätta
kronofogdemyndigheten om sådana fordringar. Tredskande gäldenär
kan hämtas eller häktas för att förmås fullgöra sin uppgiftsskyldighet
enligt lönegarantilagen.

Vid ordinär konkurs föreslås att konkursförvaltaren snarast efter konkursbeslutet
skall underrätta utbetalningsmyndigheten (länsstyrelsen) om
fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen är klar. Underrättelse
bör också lämnas om annan fordran som är klar. När underrättelse
lämnas om sådana fordringar skall förvaltaren för arbetstagarens
räkning bevaka fordringarna i konkursen och underrätta arbetstagaren
om bevakningen.

Den nuvarande ordningen att kronofogdemyndigheten kan hänvisa
arbetstagaren att väcka talan vid domstol om lönefordran är tvistig slopas.
I stället skall talan få föras genom besvär såsom f. n. gäller i övriga
fall.

Slutligen föreslås att lönegarantin utvidgas till att omfatta mätningsarvode
och facklig medlemsavgift samt underhållsberättigads fordran på
underhållsbidrag som innehållits genom införsel. Däremot avvisas med
utgångspunkt i en ingående utredning tanken på en utvidgning av garantin
till vissa underentreprenörsfordringar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

I propositionen 1975/76: 12 föreslås en höjning av maximibeloppet
för lönegarantin från fem till tolv basbelopp per arbetstagare. Propositionen
behandlas av lagutskottet (1975/76: 5).

1 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 25

InU 1975/76: 25

Lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs Härigenom

föreskrives att 3, 5—9, 11 och 12 §§ lagen (1970: 74Jj
om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Betalning enligt garantin utgår
endast för fordran som bevakats i
konkursen eller, i fall som avses i
7 §, blir känd för myndighet som
där sägs inom ett år från det att
konkursen avskrevs. Har arbetsgivaren
tidigare varit försatt i konkurs,
utgår icke betalning för fordran
som gjorts eller kunnat göras
gällande i den konkursen.

Föreslagen lydelse
§

Betalning enligt garantin utgår
endast för fordran som bevakats i
konkursen eller, i fall som avses i
7 §, blir känd för myndighet som
där sägs inom ett år från det att
beslut om avskrivning av konkursen
vunnit laga kraft. Har arbetsgivaren
tidigare varit försatt i konkurs,
utgår icke betalning för fordran
som gjorts eller kunnat göras
gällande i den konkursen.

5 §

Garantibelopp betalas av myn- Garantibelopp betalas av myndighet
som Konungen bestämmer. dighet som regeringen bestämmer.

Härvid verkställes skatteavdrag Härvid verkställes skatteavdrag

samt avdrag med belopp som skall samt avdrag med belopp som skall

innehållas på grund av beslut om innehållas på grund av beslut om

införsel eller utmätning i lön. införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp får ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga
kraft och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning.
Garantibelopp som avser fordran på lön för uppsägningstid får betalas
efter hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren,
får garantibelopp, som motsvarar sådan del av motfordringen
med vilken kvittning kan ske enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares
kvittningsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen
icke föreligger.

Betalning enligt garantin av
fordran som avses med underrättelse
enligt 6 § första stycket första
eller andra meningen får dock
ske utan hinder av att beslutet om
konkurs icke vunnit laga kraft.

6 §

När bevakad fordran som om- Konkursförvaltaren skall snafattas
av garantin lämnats utan rast efter konkursbeslutet underanmärkning
i konkursen eller se- rätta myndighet som avses i 5 §

InU 1975/76: 25

Nuvarande lydelse

nore blivit utdelningsgill, skall
konkursförvaltaren utan dröjsmål
underrätta myndighet som avses
i 5 § om fordringen.

Handlägges konkurs enligt
185 § konkurslagen (1921:225)
och finnes anledning antaga att
fordran, som omfattas av garantin,
kan göras gällande, skall konkursdomaren
genast sända underrättelse
därom till kronofogdemyndigheten
i den ort som avses i
7 $ första stycket samma lag. Sedan
tid för gäldenärens edgång
har bestämts, skall myndigheten
underrättas därom. Myndigheten
har behörighet som borgenär,
även om staten icke innehar fordran
hos gäldenären.

f2 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 25

Föreslagen lydelse

om fordran på lön för uppsägningstid
i den mån fordringen enligt
förvaltarens bedömande är
klar. Underrättelse bör lämnas
även om annan fordran som omfattas
av garantin under samma
förutsättning. 1 övrigt skall underrättelse
lämnas utan dröjsmål när
fordran som omfattas av garantin
efter bevakning blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första
stycket behöver icke lämnas i
den mån arbetstagaren får lyfta
betalning för sin fordran enligt
143 § konkurslagen (1921:225),
beträffande fordran på lön för
uppsägningstid på fordringens förfallodag
och beträffande annan
fordran utan dröjsmål sedan fordringen
blivit utdelningsgill.

När underrättelse lämnas enligt
första stycket första eller andra
meningen skall konkursförvaltaren
samtidigt för arbetstagarens räkning
bevaka fordran som avses
med underrättelsen. Bevakning
sker genom att förvaltaren tillställer
konkursdomaren två kopior av
underrättelsen med angivande av
att denna avser bevakning. Förvaltaren
skall i sådant fall genast
underrätta arbetstagaren om bevakningen,

Handlägges konkurs enligt
185 § konkurslagen (1921:225)
och finnes anledning antaga att
fordran, som omfattas av garantin,
kan göras gällande, skall konkursdomaren
genast sända underrättelse
därom till kronofogdemyndigheten
i gäldenärens hemortskommun.
Sedan tid för gäldenärens
edgång har bestämts, skall
myndigheten underrättas därom.
Myndigheten har behörighet som
borgenär, även om staten icke innehar
fordran hos gäldenären.

InU 1975/76: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller i tillämpliga delar, när konkursdomaren mottagit
anmälan som avses i 186 § konkurslagen (1921: 225) utan att underrättelse
som avses i 6 § lämnats dessförinnan.

8 §

Det åligger kronofogdemyndighet som får underrättelse enligt 7 § att
skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran
i konkursen. Detta gäller även när fordran i konkursen på annat

sätt blir känd för myndigheten.

Kronofogdemyndigheten skall
utan dröjsmål underrätta den i 5 §
avsedda myndigheten angående
fordran som vid prövning enligt
första stycket funnits vara betalningsgrundande.

Bestrider arbetsgivaren att arbetstagaren
har fordran och framgår
ej vid kronofogdemyndighetens
prövning enligt 8 § att fordringen
föreligger, skall myndigheten
hänvisa arbetstagaren att
inom en månad väcka talan mot
arbetsgivaren, vid äventyr att arbetstagaren
förlorar sin rätt till
betalning enligt garantin. Om ar -

Arbetsgivare är skyldig att vid
kronofogdemyndighetens prövning
enligt första stycket på anfordran
lämna uppgift om arbetstagares
anställnings- och avlöningsförhållanden
eller pensionsförhållanden.
Undandrager sig arbetsgivaren att
fullgöra detta, kan han efter omständigheterna
hämtas eller häktas.

Beslut om hämtning eller häktning
meddelas av konkursdomaren
efter framställning från kronofogdemyndigheten.
Kostnaden
för hämtning eller häktning utgår
av allmänna medel. 1 övrigt gäller
beträffande sådan åtgärd 95 §
konkurslagen (1921:225) i tilllämpliga
delar.

Kronofogdemyndigheten skall
utan dröjsmål underrätta den i 5 §
avsedda myndigheten angående
fordran som vid prövning enligt
första stycket funnits vara betalningsgrundande.
Förekommer anledning
därtill får kronofogdemyndigheten
återkalla sitt beslut,
om det sker innan utbetalning har
ägt rum.

InU 1975/76: 25

Nuvarande lydelse

betsgivaren bestrider en del av
fordringen, har vad som nu sagts
motsvarande tillämpning på den
delen.

Finner kronofogdemyndighet i
annat fall än som avses i första
stycket att arbetstagarens fordran
icke omfattas av garantin, får arbetstagaren
föra talan mot beslutet
genom besvär. I fråga om sådan
besvärstalan har bestämmelserna i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om
klagan över utmätning i allmänhet
motsvarande tillämpning. Mot
hovrätts beslut får dock talan icke
föras.

Överlåtes fordran, har förvärvaren
rätt till garantibelopp enligt
denna lag endast om förvärvet
skett sedan konkursbeslutet meddelats
och förvärvaren är arbetstagarorganisation
i vilken överlåtaren
är medlem eller fond i vars
förvaltning organisationen deltar.

Har någon genom oriktiga uppgifter
eller på annat sätt förorsakat
att betalning enligt denna lag
utgått obehörigen eller med för
högt belopp, eller har någon i annat
fall obehörigen eller med för
högt belopp uppburit ersättning
och har han skäligen bort inse
detta, skall återbetalning ske av
vad som betalats för mycket.
Föreligger särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet
efterges helt
eller delvis.

Föreslagen lydelse

Finner kronofogdemyndighet
att arbetstagarens fordran icke
omfattas av garantin, får arbetstagaren
eller den till vilken fordran
övergått enligt 11 § föra talan mot
beslutet genom besvär. I fråga om
sådan besvärstalan har bestämmelserna
i utsökningslagen (1877: 31
s. 1) om klagan över utmätning i
allmänhet motsvarande tillämpning.
Mot hovrätts beslut får dock
talan icke föras.

Överlåtes fordran, har förvärvaren
rätt till garantibelopp enligt
denna lag endast om förvärvet avsett
av arbetsgivaren innehållet, ej
utbetalt mätningsarvode eller därmed
jämförlig avgift eller facklig
medlemsavgift eller förvärvet
skett sedan konkursbeslutet meddelats
och förvärvaren är arbetstagarorganisation
i vilken överlåtaren
är medlem eller fond i vars
förvaltning organisationen deltar.

Rätt till garantibelopp enligt lagen
tillkommer underhållsberättigad
för underhållsbidrag som har
innehållits genom införsel. Sådan
rätt tillkommer dock ej kommun
som har utgivit bidragsförskott för
underhållsbidrag.

InU 1975/76: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har betalning enligt garantin
skett med tillämpning av 5 §
tredje stycket och upphäves därefter
konkursbeslutet genom beslut
som vinner laga kraft, skall
den som erhållit betalningen återbetala
uppburet belopp.

Föreligger särskilda skäl, får
återbetalningsskyldighet enligt första
eller andra stycket efterges
helt eller delvis.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om fordran som
har gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs i vilken konkursbeslutet
har meddelats före ikraftträdandet gäller 11 § i sin äldre lydelse.

2 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrives att 101 och 185 §§ konkurslagen (1921: 225)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

101 §

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att hos
konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk
på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rätt
han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift
eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för
sin talan.

I bevakningsinlaga bör borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress
angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två
exemplar.

Att fordran som omfattas av lagen
(1970: 741) om statlig lönegaranti
vid konkurs i vissa fall bevakas
genom förvaltaren är särskilt
föreskrivet.

185 §!

Finner konkursdomaren, då beslut om konkurs meddelas, anledning
till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnadema,
och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall
vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs
uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:

1 Senaste lydelse 1975: 244.

InU 1975/76: 25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse
med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i
kungörelsen dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande,
som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås i rättens
kansli samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång införas i
allmänna tidningarna ävensom en eller två tidningar inom orten; varjämte
konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta allmänna
åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller tjänsteman,
hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där
det prövas erforderligt, förordna
en god man att taga vård om gäldenärens
bo. Har icke till konkursdomaren
ingivits av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven
förteckning över hans tillgångar
och skulder med uppgift
om dels varje borgenärs namn och
postadress, dels i vad mån skuld
avser lön eller pension och dels de
böcker och andra handlingar, som
röra boet skall god man alltid förordnas.
Det åligger i sådant fall
gode mannen att ofördröjligen
upprätta och till konkursdomaren
inkomma med förteckning, som
nyss sagts. Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse
redligen uppgiva boet.

2) Konkursdomaren skall, där
det prövas erforderligt, förordna
en god man att taga vård om gäldenärens
bo. Har icke till konkursdomaren
ingivits av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven
förteckning över hans tillgångar
och skulder med uppgift
om dels varje borgenärs namn och
postadress, dels i vad mån skuld
avser lön eller pension och dels de
böcker och andra handlingar, som
röra boet, skall god man alltid förordnas.
Det åligger i sådant fall
gode mannen att ofördröjligen
upprätta och till konkursdomaren
inkomma med förteckning, som
nyss sagts, samt att så snart kunskap
vunnits om löne- eller pensionsskuld
genast anmäla detta till
kronofogdemyndigheten i gäldenärens
hemortskommun. Finnes
ej löne- eller pensionsskuld
skall detta anmärkas i förteckningen.
Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse
redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande
av konkurskostnadema, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa
sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i
91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efter
det beslutet om konkurs meddelades. Har konkursansökningen gjorts
av borgenär, varde underrättelse om tiden för edgången med posten
översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är
fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i
samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid
bouppteckningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall,
som här avses, äga motsvarande tillämpning.

4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningensi beedigande eller el -

InU 1975/76: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jest ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnadema,
och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren
beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat
bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts
honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs
fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas
till antagande, att genom edgången tillgång till kostnadernas bestridande
skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnademas bestridande eller ställes
säkerhet för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad som omförmäles
i 19 §, därvid likväl de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas
från det beslutet om konkurs meddelades, i stället skola räknas från
dagen för utfärdandet av kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen
skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser
föreskrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej
åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan
edgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968: 621)

Härigenom föreskrives att 24 § införsellagen (1968: 621) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har medel innehållits för fordran
som avses il § 2, 3 eller 4 är
gäldenären icke vidare betalningsskyldig
för den del av fordringen
som motsvaras av innehållet belopp,
även om det icke kan tagas
ut hos arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lag skall dock tilllämpas
när fordran på medel som innehållits ej omfattas av lagen
(1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs.

Föreslagen lydelse
§

Har medel innehållits för fordran
är gäldenären icke vidare betalningsskyldig
för den del av
fordringen som motsvaras av innehållet
belopp, även om det icke
kan tagas ut hos arbetsgivaren.

InU 1975/76: 25

Motionen

I motionen 1975/76: 66 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, s, m, fp)
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära skyndsam utredning
och förslag till en utvidgning av den statliga lönegarantin, innebärande
att denna även skall omfatta underentreprenörers anställda i enlighet
med vad i motionen anförs.

Utskottet

Utskottet har inte något att erinra mot de framlagda lagförslagen,
som alltså tillstyrks.

När det gäller motionsyrkandet om utredning och förslag att lönegarantisystemet
skall omfatta även underentreprenörs fordran i huvudentreprenörs
konkurs, får utskottet anföra följande. Den ifrågasatta
vidgade tillämpningen av lagen har på riksdagens begäran utretts,
och resultatet redovisas i den departementspromemoria (DsA
1975: 4) som ligger till grund för propositionen. I promemorian avvisas
tanken på att lagstiftningen helt eller delvis skall omfatta även
underentreprenörers fordringar i huvudentreprenörers konkurs. Så gott
som samtliga remissinstanser har godtagit denna ståndpunkt, och departementschefen
har samma inställning.

Utskottet har förståelse för det syfte som ligger bakom motionen,
nämligen att det är önskvärt att begränsa verkningarna av en huvudentreprenörs
konkurs så att inte också underleverantörer till följd av
utebliven betalning kommer på obestånd. Enligt utskottets uppfattning
är det emellertid inte lämpligt att lösa denna fråga inom ramen för
det statliga lönegarantisystemet. Både principiella och praktiska invändningar
kan riktas mot motionärernas förslag. Bl. a. skulle avgränsningsproblemen
bli betydande. Endast vissa slag av underentreprenörer
kan åberopa de sociala skäl som är grunden för lönegarantisystemet.
Det kan t. ex. ifrågasättas om större företag och verksamheter
drivna i aktiebolagsform bör tas med vid den föreslagna utvidgningen av
lagen. Motionärerna tar upp en annan gränsdragningsfråga då de anser
att endast den del av underentreprenörens fordran som representerar
hans anställdas löner bör omfattas av garantin. Man kan vidare diskutera
det berättigade i att göra skillnad mellan underentreprenörer och
underleverantörer. De senare omfattas inte av motionsförslaget.

Enligt utskottets mening bör man inte rubba på den bärande principen
för lönegarantisystemet att garantin skall förbehållas de fordringar
hos konkursgäldenär som anställda har i form av lön eller pension och
som omfattas av förmånsrätt i konkursen. Med det anförda avstyrker
utskottet motionsförslaget att man på nytt skall utreda frågan om
anslutning av underentreprenörer till lönegarantisystemet.

InU 1975/76: 25

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 66 bifaller propositionen
1975/76: 19.

Stockholm den 4 december 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Jonäng
(c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Granstedt (c), fru
Berglund (s), herrar Ekinge (fp), Andréasson i Falkenberg (s), fru Ekholm-Frank
(s) och herr Hallgren (vpk).

Särskilt yttrande

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m):

Enligt vår uppfattning finns det behov av ett skydd för mindre underentreprenörer
så att de inte drabbas så hårt av en huvudentreprenörs
konkurs att de själva kommer på obestånd. I viss omfattning kan det
finnas behov av motsvarande skydd även för underleverantörer. Vi är
medvetna om att dessa frågor inte kan lösas i förevarande sammanhang
men vill samtidigt framhålla nödvändigheten av att problemen snarast
tas upp till förutsättningslös prövning.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM I97S 7S00S*