Finansutskottets betänkande

FiU 1975/76: 20

1975/76: 20

med anledning av den i propositionen 1975/76:100 framlagda finansplanen
jämte motioner

Propositionen 1975/76:100 bilaga 1 (finansdepartementet) har remitterats
till finansutskottet utom beträffande Särskilda frågor 2, hemställan
under 6 samt bilaga 6 rörande allmänna pensionsfondens fjärde
fondstyrelse som hänvisats till näringsutskottet.

I detta betänkande behandlar finansutskottet

dels propositionens hemställan i vad avser följande moment vari
föreslås att riksdagen

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
och för budgetregleringen som förordats i propositionen,

2. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1976/77, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad i propositionen
förordats intill ett sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr.,

3. medger att det av riksdagen givna bemyndigandet (prop. 1975: 1,
FiU 1975: 1, rskr 1975: 30) att besluta om utgifter intill ett sammanlagt
belopp av 1 000 000 000 kr. får utnyttjas i enlighet med vad i propositionen
förordats,

4. bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad
även för andra lagerstödsperioder än den som nu gäller,

7. medger att en konsolideringsfond för postverket får inrättas i enlighet
med vad i propositionen förordats,

dels följande motioner

1975/76: 187 om utvidgat prisstopp av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76: 257 om åtgärder mot inflationen av herr Hermansson m. fl.
(vpk),

1975/76: 926 om AB Industrikredits och AB Företagskredits upplåning
av herr Andersson i örebro m. fl. (fp, c, m),

1975/76: 934 om den ekonomiska politiken av herr Hermansson m. fl.
(vpk),

1975/76: 936 om lantbrukets kreditförsörjning av herr Josefson m. fl.
(c),

1975/76: 1979 om den ekonomiska politiken av herr Bohman m. fl.
(m),

1975/76: 1987 om regeringens förslag rörande en finansfullmakt av
herr Bohman m. fl. (m),

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

2

1975/76: 2042 om den ekonomiska politiken av herrar Fälldin (c)
och Ahlmark (fp) och

1975/76:2159 om ökning av kreditkapaciteten hos Industrikredit
och Företagskredit av herr Bohman m. fl. (m).

Trafikutskottet har beretts tillfälle avge yttrande över regeringens förslag
till konsolideringsfond för postverket m. m. (prop. 1975/76: 100 bilaga
1 Finansplanen, Särskilda frågor punkt 3 och hemställan under 7).
Detta yttrande återfinns i slutet av detta betänkande.

Finansutskottet har vidare beretts tillfälle yttra sig till dels skatteutskottet
över motionerna 1975/76: 1993 om höjda investeringsavdrag
och 2043 om höjt investeringsavdrag för maskiner och inventarier, dels
näringsutskottet över propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 (finansplanen),
såvitt den hänvisats till näringsutskottet, samt motionerna 1975/
76: 188, 2027 och 2044, de båda sistnämnda såvitt de avser allmänna
pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen. Finansutskottets yttrande till dessa
utskott avgavs 1976-02-12 i form av protokollsutdrag. Yttrandet ingår
som bilaga i SkU 1975/76: 29 och NU 1975/76: 34.

Propositionen

Beträffande de internationella konjunkturutsikterna görs i finansplanen
bedömningen att den djupa konjunkturnedgång som rått i industrivärlden
1974 och 1975 har vänt. Vändningen sker emellertid från ett
läge med stor arbetslöshet i flertalet OECD-länder, betydande kapacitetsöverskott
och alltjämt hög inflationstakt. Arbetslösheten väntas förbli
omfattande under 1976, eftersom de stimulansåtgärder som satts in är
otillräckliga för att föra ned den till tidigare normala nivåer. Produktionen
inom OECD-området som helhet beräknas stiga med ca 4 %
efter en minskning med ca 2 % under 1975. Som en följd av ökande
efterfrågan väntas underskottet i bytesbalanserna stiga något. Det samlade
underskottet för OECD-ländema beräknas för 1976 till ca 17 miljarder
dollar, mot ca 5 miljarder dollar 1975. Inflationstakten beräknas
bli lägre, eller ca 8 % under loppet av 1976 mot ca 10 % under

1975.

Världshandeln förutses åter öka, främst handeln mellan OECD-ländema.
OPEC-ländemas efterfrågan väntas också fortsätta att stiga i
snabb takt, dock inte fullt lika kraftigt som de närmast föregående två
åren. övriga u-länder och statshandelsländer väntas däremot av betalningsbalansskäl
bli tvingade att hålla tillbaka sin import. Bedömningarna
av världshandelns ökning 1976 varierar inom ett relativt brett intervall
— mellan 4 och 8 %.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige bedöms mot denna internationella
bakgrund bli snabbare innevarande år än 1975. Orsaken härtill

FiU 1975/76: 20

3

är framför allt att exporten väntas öka påtagligt efter den kraftiga nedgången
1975. Det är främst exporten av skogsprodukter och övriga
råvaror som beräknas stiga snabbt. För järn och stål samt verkstadsprodukter
väntas däremot endast en obetydlig ökning av exportvolymen.

Näringslivets investeringar förutses bli i stort sett oförändrade 1976.
Industrins investeringar beräknas, mot bakgrund av konjunkturutvecklingen
och de investeringsstimulanser som satts in, visa en mindre
ökning.

En kraftig tillväxt förutses däremot för de statliga myndigheternas
och affärsverkens investeringar. Till avsevärd del hänger detta samman
med bl. a. ökade beredskapsarbeten och igångsättning av statliga
byggen. Även de kommunala investeringarna förutses öka i betydande
omfattning efter tre år med avtagande investeringar. En stor del av
den väntade ökningen beror på utbyggnaden av barnomsorgen samt utökade
kommunala beredskapsarbeten.

Investeringarna i bostäder väntas fortsätta att minska med ca 8 %
1976, efter en nedgång med nära 10 % 1975. Antalet färdigställda lägenheter
1976 beräknas uppgå till inemot 55 000.

Investeringarna i lager kommer att minska betydligt under 1976
efter den kraftiga lageruppbyggnaden 1974 och 1975. En viss fortsatt
ökning av lagren torde dock komma till stånd, bl. a. som en följd av
det statliga lagerstödet. Lagerinvesteringama för 1976 väntas bli drygt

2 miljarder kr. mot nästan 10,5 miljarder kr. 1975.

Hushållens reala disponibla inkomster beräknas öka med ca 2 % från
1975 till 1976. Sparkvoten bedöms komma att visa en viss nedgång
efter två år med kraftigt höjt sparande. Den privata konsumtionen väntas
därmed öka med 3 % i volym 1976, dvs. i samma takt som under

1975. Konsumentpriserna väntas stiga med 7 å 8 % under loppet av

1976.

Den offentliga konsumtionen beräknas öka i samma takt som hushållens
efterfrågan under 1976.

En sammanfattning av finansplanens bedömningar av efterfrågeutvecklingen
inom olika sektorer återges i tabellen på s. 4. Som framgår
av denna tabell beräknas bruttonationalprodukten öka med 1,6 %.
Räknat från produktionssidan motsvaras detta av en ökning med 1,9 %.

Den sålunda skisserade efterfrågeutvecklingen väntas leda till en importökning
med ca 1 %, medan exporten skulle gå upp med 6,5 %. Exportpriserna
beräknas öka med ca 4 % och importpriserna med drygt

3 %. Handelsbalansen skulle därmed visa ett överskott på ca 1 miljard
kr. för 1976.

Sjöfartsnettot, som minskade mycket kraftigt från 1974 till 1975 till
följd av världshandelns förlopp, väntas visa en obetydlig återhämtning

1976. En viss ytterligare försämring i turistnettot förutses. För transfereringarna
beräknas en kraftig försämring från 1975 till 1976. Detta för 2f

Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

Preliminär försörjningsbalans för 1976

4

Miljarder kr. Procentuell volymförändring

	1975	1974—1975	1975—1976
Tillgång
Bruttonationalprodukt	285,9	0,5	1,6
Import	75,7	-2,6	1,3
Summa tillgång	361,6	-0,1	1,5
Efterfrågan
Bruttoinvestering	59,5	-3,9	0,7
näringsliv	29,6	— 1,6	0,4
därav: industri	14,6	4,3	1,0
statliga affärsverk och
myndigheter	7,0	-0,7	10,2
kommuner	10,8	-4,8	5,0
bostäder	12,1	-9,7	-7,8
Lagerinvestering	10,4	(+0,8)1	(—2,3)1
Privat konsumtion	149,7	3,0	3,0
Offentlig konsumtion	70,6	4,9	3,4
Export	71,4	-8,4	6,5
Summa efterfrågan	361,6	-0,1	1,5

1 Lagerinvesteringens förändring i procent av föregående års bruttonationalprodukt.

klaras främst av räntebetalningarna på den ökade upplåningen utomlands
samt den fortsatta ökningen av u-landsbiståndet. Totalt väntas
bytesbalansen för 1976 visa ett underskott på ca 5 miljarder kr. Detta
innebär en förbättring med ca 2,5 miljarder kr. jämfört med 1975.

Föredraganden, statsrådet Sträng, preciserar i finansplanen en mer
långsiktig målsättning för bytesbalansen. Sålunda framhålls att balansen
i utrikesbetalningarna successivt skall återställas fram till 1980. Den
mera strukturella obalans, som främst skapats av oljeprisstegringarna,
kräver anpassningsåtgärder genom en begränsning av ökningstakten i
den inhemska förbrukningen till förmån för ökad export. Under mellantiden
får underskottet finansieras genom upplåning i utlandet. Sveriges
internationella skuldsättning kan beräknas komma att öka med 15
å 20 miljarder kr. under åren 1974—1976. Den väntas därefter stiga ytterligare
innan balans i de utrikes betalningarna uppnåtts. Vid utgången
av 1976 kan den årliga räntekostnaden på utlandsskulderna beräknas till
1,5 å 2 miljarder kr. Härtill kommer växande krav på amorteringar på
tidigare utlandslån. År 1980 får man räkna med en årlig räntebetalning
på ca 2 å 3 miljarder kr. och dessutom en betydande utlandsskuld att
avveckla under de kommande åren. Det kan nämligen inte anses rimligt
att Sverige permanent finansierar sina utgifter via utländsk upplåning.

I propositionen framhålls att bytesbalansproblemet bör lösas genom
att snabbt öka investeringarna och därigenom öka exportmöjlighetema.
Föredraganden understryker att den utländska upplåningen kan försvaras
endast om den används så att den varaktigt och långsiktigt stärker

FiU 1975/76: 20

5

bytesbalansen. Härutöver finns emellertid även en rad andra motiv för
fortsatt snabb ökning av industriinvesteringarna. Arbets- och naturmiljöaspekterna
tillmäts numera en väsentligt större betydelse vid planeringen
och utformningen av nyinvesteringarna än vad som var vanligt förr. Den
dämpade produktivitetsutveckling som förekommit under senare år nödvändiggör
också omfattande löpande rationaliseringsinvesteringar.

Föredraganden påpekar att statsmakterna vidtagit en rad åtgärder,
ägnade att stimulera näringslivsinvesteringarna. Speciellt erinras om de
särskilda avsättningar till arbetsmiljö- och särskilda investeringsfonder
som företagen fick göra för 1974 på grund av den då exceptionella
vinstutvecklingen. Dessa fonder liksom även de vanliga investeringsfonderna
för konjunkturutjämning är för närvarande fria för användning.
I början av december 1975 fanns ca 6 800 milj. kr. innestående
på sådana fonder. Under perioden den 1 januari—den 1 december 1975
frisläpptes ur de tre fonderna sammanlagt ca 4 800 milj. kr. En mycket
stor del av de faktiska investeringsarbetena beräknas falla på 1976. Regeringen
har vidare beslutat att de nuvarande möjligheterna att utnyttja
investeringsfonderna för konjunkturutjämning förlängs till utgången av
år 1976. Slutligen erinras om det särskilda skatteavdraget resp. bidraget
för maskininvesteringar som riksdagen nyligen fattat beslut om.

Även kreditpolitiken har varit inriktad på att stödja industrins investeringar.
Inte minst har höjningen av den långa räntan haft effekt,
och en inte obetydlig del av förvärven av obligationer och förlagsbevis
görs nu av privatpersoner, företag och fonder, placerargrupper som
på lång tid inte varit aktiva på obligationsmarknaden. Emissionerna
av industrilån har år 1975 stigit till 2 635 milj. kr. mot 1 395 milj. kr.
år 1974.

Regeringen föreslår nu att AP-fondens möjligheter att förvärva aktier
skall ökas med 500 milj. kr. Vidare anmäls att regeringen i särskild
proposition avser föreslå medel för ökad aktieteckning i Statsföretag AB
på sammanlagt 1 500 milj. kr.

Utredningsarbetet om den konkreta utformningen av Stålverk 80 går
vidare, och avsikten är att chefen för industridepartementet skall presentera
resultatet av dessa överväganden senare under 1976. För att
få en realistisk medelsberäkning har ett belopp härför avsatts under
anslaget till oförutsedda utgifter. Ställning till statens tillskott i Stålverk
80 bör tas i samband med presentationen av de nya projekten.

I syfte att möjliggöra en fortsatt stark investeringsökning inom näringslivet
inom den nordligaste delen av landet, inte minst i fråga om
mindre och medelstora företag, avser regeringen föreslå att den nuvarande
femårsramen till regionalpolitiskt stöd för budgetåren 1973/74—
1977/78 utvidgas från 2,5 till 4 miljarder kr.

Extraordinära åtgärder krävs för att inte den internationella rederioch
varvskrisen hårt skall drabba sysselsättningen inom den svenska

FiU 1975/76: 20

6

varvsindustrin. Förhandlingar pågår med representanter för varven och
fackföreningarna om dessa åtgärders omfattning. Därutöver har träffats
principavtal om statlig medverkan i varvsindustrins omstrukturering i
konkurrensstärkande syfte. I avvaktan på slutliga förslag i dessa frågor
har vissa medel härför beräknats under anslaget till oförutsedda utgifter.

I fråga om sysselsättningspolitiken konstateras att den totala sysselsättningen
under 1975 ökat snabbare än vad som förutsågs i början av
året och att åtgärderna för att motverka arbetslöshet varit effektiva. Under
perioden januari—november 1975 uppgick sålunda antalet sysselsatta
till i genomsnitt ca 4 059 000, vilket utgjorde en ökning med ca
100 000 personer jämfört med motsvarande period 1974. Samtidigt låg
arbetslösheten under de tre första kvartalen 1975 på den lägsta nivån
sedan 1970.

För att möta den försvagning av arbetskraftsefterfrågan som kan förutses
på vissa områden bör det sysselsättningspolitiska programmet byggas
ut.

I budgetpropositionen föreslås således att arbetsmarknadsverket får
möjligheter att effektivisera arbetsförmedlingen. AMS bör tillföras medel
för 250 tjänster och för en utbyggnad av ADB-verksamheten i förmedlingsarbetet.
Vidare föreslås den uppsökande studie- och yrkesorienterande
verksamheten få ökade resurser. Gymnasieskolans yrkesinriktade
linjer byggs ut.

I syfte att ytterligare stärka utvecklingen på arbetsmarknaden, främst
inom industrin och inom byggnadssektorn, har regeringen beslutat att
införa en ny period för lagerstöd, att förlänga rätten att använda investeringsfonderna
under hela 1976 samt att tidigarelägga statliga byggnadsinvesteringar
för ca 300 milj. kr. Samtidigt har regeringen anvisat ytterligare
300 milj. kr. för beredskapsarbeten och höjt skolbyggnadsramen
med 100 milj. kr.

Lagerstödet har hittills kommit till god användning. Fram till mitten
av december 1975 hade ansökningar om lagerstöd kommit in från 550
företag med tillsammans 127 000 anställda. Det beräknade värdet på den
bidragsberättigade lagerökningen angavs till ca 3,2 miljarder kr. Tiden
för ansökningar om statsbidrag till lagerökning utgick den 31 december
1975. Mot bakgrund av den vikande efterfrågan på arbetskraft har regeringen
beslutat införa en ny period för lagerstöd till företag, som inte
ansökt om statsbidrag före utgången av 1975. Den nya stödperioden
torde främst komma att avse företag i verkstadsindustrin. Bidraget bör
utgå för lagerökning under tiden mellan den 1 januari och den 31 december
1976. Den omständigheten att ett företag för någon del av år
1976 beviljas utbildningsbidrag för personal, som eljest skulle ha permitterats
eller sagts upp, bör inte utgöra hinder för beviljande av lagerstöd
för angiven period. Mot denna bakgrund har anslaget för budget -

FiU 1975/76: 20

7

året 1976/77 för dessa ändamål, vilket finns uppfört under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel, beräknats till 300 milj. kr.

När det gäller byggnadsverksamheten har regeringen beslutat att tidigarelägga
statliga byggnadsinvesteringar i hus, vägar och broar för ca
300 milj. kr. för att i tid möta tendenser till en avmattning i efterfrågan
på vissa orter under första halvåret 1976. Vidare har skolbyggnadsramen
höjts med ytterligare 100 milj. kr. till totalt drygt 650 milj. kr.
under budgetåret 1975/76.

Det framhålls i finansplanen att regeringen kommer att följa utvecklingen
för ungdomen på arbetsmarknaden med speciell vaksamhet.
Det är särskilt angeläget att alla parter nu i samverkan arbetar för att
ge arbete, praktik och vidareutbildning för ungdom.

För att värna rätten till arbete krävs en fortsatt hög planberedskap.
Nyligen har inom regeringens kansli en ny uppföljning av sysselsättningsplaneringen
avslutats, och de nu beslutade eller föreslagna åtgärderna
är ett resultat därav. Planeringen kommer att drivas vidare i nya
etapper under 1976. Som ett led i denna planering ingår att skapa de
finansiella förutsättningarna för de åtgärder som kan behövas. Under
innevarande budgetår disponerar regeringen en finansfullmakt om 1 000
milj. kr. Den fullmakten kan för närvarande inte användas för bidrag
till näringslivet och bostadssektorn. För att värdefull tid inte skall gå
förlorad i lägen där snabba åtgärder erfordras, bör fullmakten utvidgas
till att gälla även åtgärder inom näringslivet och bostadssektorn. Finansfullmakten
bör dessutom höjas till 1 500 milj. kr. för nästa budgetår.

I finansplanen betonas även vikten av att föra en inflationsbekämpande
politik. Genom vår omfattande utrikeshandel kan vi dock inte
utan mycket omfattande ekonomisk-politiska ingrepp avskärma oss från
prisutvecklingen i vår omvärld. Prispolitiken får därför inriktas på att
bl. a. begränsa genomslaget och verkningarna av de internationella
prisstegringarna. Genom det sociala trygghetssystemets utformning hålls
de svagaste grupperna tämligen väl skyddade för effekterna av inflationen.
Samma syfte har även den subventionering som utgår via statsbudgeten
till de viktigaste baslivsmedlen. Kostnaderna för detta prisstöd
beräknas under innevarande budgetår uppgå till inemot 2,9 miljarder
kr. De nyligen genomförda reformerna på bostadspolitikens område
innebär även att hyreshöjningarna för den stora del av beståndet
som består av nybyggda lägenheter blivit markant lägre än vad de eljest
skulle blivit. Prisövervakningen har vidare verksamt bidragit till att
hålla tillbaka prisstegringen.

Internationellt håller inflationen nu på att bromsas upp. Denna utveckling
förklaras åtminstone delvis av att regeringarna i de stora industriländerna
fört en ekonomisk politik som lett till en kraftigt ökad
arbetslöshet som ofrånkomligen måste komma att sätta sina spår i arbetskraftskostnadernas,
och därigenom den allmänna prisnivåns, ut -

FiU 1975/76: 20

8

veckling. Bakom denna politik kan man skönja en omprioritering mellan
de ekonomisk-politiska målen: från den fulla sysselsättningens politik
till en allt större betoning av prisstabiliseringen.

För Sveriges vidkommande kan detta komma att innebära växande
svårigheter. Eftersom vi inte är beredda att ge upp sysselsättningsmålet
för att uppnå fördelar på prisstabiliseringens område krävs ökade ansträngningar
för att vår pris- och kostnadsutveckling skall hålla jämna
steg med omvärldens.

Under förutsättning av att inga nu oförutsedda faktorer tillkommer
kan konsumentpriserna beräknas stiga med 7 å 8 % under 1976. Detta
skulle i stort sett ligga i linje med den förutsatta prisuppgången i vår
omvärld och innebära en klar dämpning i förhållande till 1975. Sett i
ett längre perspektiv framstår emellertid detta som en alltför snabb prisstegring.

En första förutsättning för att få ner inflationstakten är att den ekonomiska
politiken utformas med sikte på en fortsatt bibehållen samhällsekonomisk
balans. Man måste vara beredd att snabbt ingripa mot
en alltför snabb tillväxt i efterfrågan och mot uppkomsten av kostnadsuppdrivande
flaskhalsar i produktionen. Politiken måste vidare inriktas
på att vidmakthålla en snabb produktivitetsstegring i vårt näringsliv.
Härför krävs fortsatta satsningar på investeringar och rationaliseringar
i produktionen.

En ytterligare förutsättning är att avtalsrörelsen i framtiden kan
genomföras inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet.
Regeringen kommer senare under våren 1976 att till riksdagen
redovisa sin syn på dessa frågor.

Finanspolitiken har under senare år haft en klart expansiv effekt.
De nu föreliggande perspektiven för 1976 motiverar att politiken bibehåller
en försiktigt expansiv inriktning. De totala statsinkomsterna för
budgetåret 1976/77 beräknas stiga med ca 11 % till 98,2 miljarder kr.
Detta innebär en väsentligt lägre ökningstakt än vad som beräknats
mellan de närmast tidigare budgetåren, vilket bl. a. är en följd av att
löneutvecklingen 1976 och 1977 beräknas bli väsentligt lägre än 1975.
Till detta kommer effekten av de beslutade skatteomläggningarna, vilka
får full verkan budgetåret 1976/77. Lönesumman har i beräkningarna
förutsatts öka med 11 % 1976, och för 1977 har företagits en schablonmässig
framskrivning med 7 %.

Statsutgifterna beräknas enligt förslaget öka med drygt 10 % till
110,2 miljarder kr. Det är en väsentligt lägre ökningstakt än den beräknade
ökningen med 20 % mellan budgetåret 1974/75 och innevarande
budgetår. I likhet med innevarande budgetår har ett täckningsanslag
lagts in för budgetåret 1976/77 för att täcka schablonmässigt framräknade
höjningar av statstjänarlönema kalenderåret 1977. Beloppet
har beräknats till 400 milj. kr. Vidare har under huvudtiteln Oförut -

FiU 1975/76: 20

9

sedda utgifter beräknats ett belopp av 1 500 milj. kr., vilket avser att
täcka oförutsedda och ofrånkomliga behov. Detta innebär en uppräkning
med 500 milj. kr. från anslaget innevarande budgetår och motiveras
av den ökande omfattningen av medel som anvisas på tilläggsbudget.
Enbart på tilläggsbudget I och II till statsbudgeten innevarande budgetår
har anvisats resp. begärts anslag på tillhopa ca 2 200 milj. kr.

Under huvudtiteln Oförutsedda utgifter har vidare beräknats medel
för vissa större utgifter, om vilka regeringen avser att senare i särskild
ordning lägga fram förslag. För att få erforderlig realism i beräkningen
av statsbudgeten bör anslaget till oförutsedda utgifter räknas upp med
ett belopp motsvarande anslagen till Stålverk 80 enligt 1974 års riksdagsbeslut,
nämligen avrundat 500 milj. kr. Vidare har medel beräknats
avseende varvsnäringen och de statliga företagsinvesteringama
med avrundat 1 000 milj. kr.

I finansplanen har anmälts vissa Särskilda frågor, av vilka två remitterats
till finansutskottet. Beträffande utnyttjandet av finansfullmakten
pekas på att regeringen för innevarande år disponerar en finansfullmakt
om 1 000 milj. kr. För budgetåret 1976/77 föreslås att regeringen
tillåts disponera ett belopp om 1 500 milj. kr.

Den nuvarande finansfullmakten kan användas för att förskottsvis
finansiera statliga och kommunala investeringar. För budgetåret 1976/77
anförs att fullmakten liksom tidigare bör få användas för finansiering
av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar
som normalt finansieras med anslag på drift- eller kapitalbudgeten
samt för utgifter för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala
projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten bör
få fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock oförändrat
högst till 75 %.

Erfarenheten från hösten 1975 har visat att värdefull tid förlorats
genom att fullmakten inte kunnat användas för bidrag till näringslivet
och bostadssektorn. Regeringen var således tvingad att avvakta riksdagens
beslut om anslag på tilläggsbudget innan medel kunde ställas till
förfogande för energibesparande åtgärder inom industrin och bostadsbeståndet.
Därför föreslås att fullmakten även bör få användas för att
utvidga existerande bidragsgivning till näringslivet och bostadssektorn.
Med hänsyn till angelägenheten att i vissa situationer få en snabb stimulanseffekt
bör bidragssatsema av regeringen kunna tillfälligt förhöjas
med högst hälften. Det utvidgade användningsområdet bör gälla
redan fr. o. m. innevarande budgetår.

I propositionen lämnas också en redogörelse för finansfullmaktens
hittillsvarande användning under innevarande budgetår.

Som särskild fråga har också anmälts inrättandet av en konsolideringsfond
för postverket.

FiU 1975/76: 20

10

Postverket skiljer sig från övriga affärsverk i flera avseenden, bl. a.
genom sin höga personalintensitet. I förhållande till omsättningen är
kapital och lagertillgångar väsentligt mindre än för de övriga verken.
Postverkets möjligheter att genom försiktig lagervärdering och extra avskrivningar
konsolidera sin verksamhet är i förhållande till andra affärsverk
härigenom mycket begränsade.

För postverket innebär en vikande konjunktur oftast ett inkomstbortfall
till följd av minskad efterfrågan. Möjligheterna för postverket
att i ett sådant konjunkturläge kompensera sig är begränsade och leder
till att taxehöjningar kommer vid mindre lämpliga tidpunkter. De krav
på hög servicenivå över hela landet som ställs på postverket kan härigenom
inte på ett effektivt sätt samordnas med en mer marknadsanpassad
taxepolitik. En sådan samordning är emellertid en förutsättning
för att postverket skall kunna drivas rationellt såväl ur statsmakternas
som de anställdas och kundernas synvinkel. Därför bör postverket
beredas möjlighet att då årets resultat överstiger gällande förräntningskrav
efter särskild prövning av regeringen avsätta skillnaden mellan
förräntningskrav och faktiskt resultat till en särskild konsolideringsfond.
Fonderade medel bör sedan, efter särskild prövning av regeringen,
kunna utnyttjas i syfte att tidsmässigt bättre anpassa taxeåtgärder
till förutsättningarna på marknaden. Det bör ankomma på regeringen
att fastställa de närmare reglerna för konsolideringsfonden för postverket.

Motionerna

I motionen 187 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om att prisstoppet utvidgas
till alla dagligvaror.

I motionen 257 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändiga åtgärder i kampen mot inflationen.

I motionen 926 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna
vad i motionen anförts angående AB Industrikredits och AB Företagskredits
lånebehov.

I motionen 934 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen anhålla om förslag till lag om samhällelig investeringsstyming
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att uttala sig mot statlig styrning av lönepolitiken och mot att rikt -

FiU 1975/76: 20

11

linjer för den ekonomiska politiken dras upp vid korporativa rundabordskonferenser,

3. att uttala sig för en sänkning av diskontot med 2 % och för övergång
till lågräntepolitik,

4. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i övrigt i motionen
anförts om den ekonomiska politiken.

I motionen 936 av herr Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i motionen
anförts rörande förbättring av lantbrukets kreditförsörjning.

1 motionen 1979 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen
godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som
förordats i motionen.

I motionen 1987 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen
avslår regeringens förslag om en finansfullmakt på 1 500 milj. kr.

I motionen 2042 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp) hemställs
att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken
till känna vad som anförts i motionen beträffande överföring av APmedel
till AB Industrikredit, AB Företagskredit och andra s. k. mellanhandsinstitut,
bl. a. innebärande att de nämnda instituten tillförsäkras
en sammanlagd årlig utlåningskapacitet av minst 1 miljard kr.,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande kommunernas ekonomiska situation,

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i övrigt anförts
i motionen beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken.

I motionen 2159 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen 1979 anförts om ökning av
kreditkapaciteten hos Industrikredit och Företagskredit.

I motionen 934 av herr Hermansson m. fl. (vpk) analyseras monopolkapitalismens
funktionssätt. Man konstaterar att regeringens ansträngningar
inriktas på att dölja den kapitalistiska krisens yttringar genom att
stimulera kapitalet att öka den ekonomiska aktiviteten. Däremot går de
inte ut på att ändra maktförhållandena i ekonomin eller ekonomins utvecklingsgrund
— kapitalets profitjakt.

Om den ekonomiska politiken skall komma ur sitt ”ekorrhjul” krävs,
enligt motionärerna, en samhällelig investeringsstyming. Detta innebär
i och för sig inte socialism, även om investeringsstyming strider mot
kapitalismens logik och föregriper en högre form av organisering av
produktionen. Den samhälleliga investeringsstymingen bör utformas så
att de arbetande tillförsäkras ett avgörande inflytande över den.

31 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

12

Motionärerna pekar på att löneandelen av produktionen krympt under
senare år. Staten har understött denna omfördelning genom bl. a. stora
insatser för kapitalisterna. Staten har också på senare år alltmer aktiverat
en löneåterhållande inkomstpolitik. Den har de senaste åren genomfört
sänkningar av inkomstskatterna och ökningar av de allmänna
abetsgivaravgifterna för att pressa de fackliga organisationerna att ställa
låga lönekrav.

De borgerliga partierna har länge drivit idén att ekonomin skulle välsignas
om representanter för arbete, kapital och de stora partierna träffades
till rundabordsöverläggningar om den ekonomiska politiken. Detta
är ett uttryck för en öppen korporativistisk inställning. Det är riksdagens
uppgift att bestämma innehållet i den ekonomiska politiken. Det
är de fackliga organisationernas uppgift att självständigt kämpa för sina
medlemmars intressen. Riksdagen bör bestämt avvisa försöken till statlig
inkomstpolitik och försöken till korporativa beslut vid sidan av riksdagen
om inriktningen av den ekonomiska politiken.

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att stödja lönearbetarna.
Gåvopolitiken till kapitalägarna måste upphöra. Inflationen måste angripas
kraftfullt. De arbetande måste ha vidgade förhandlingsrättigheter,
verklig strejkrätt och rätt till facklig och politisk agitation och möten
på arbetsplatserna. Mervärdeskatten på mat måste slopas och beskattningen
av kapitalet skärpas. Barnbidrag och pensioner bör höjas kraftigt.

Motionärerna finner det slutligen också viktigt att hyresnivån pressas
ned. För detta krävs en ny bostadspolitik och kraftfulla åtgärder mot
markspekulation. De viktigaste byggnadsämnesföretagen bör förstatligas.
Finanspolitiskt kan en lägre hyresnivå främjas genom övergång till lågräntepolitik.
En sänkning av diskontot med 2 % är en åtgärd som gynnar
såväl hyresgäster som mindre företag. Den bör ses som ett led i övergång
till lågräntepolitik.

Även i motionen 257 av samma motionärer framförs synpunkter på
den ekonomiska politiken. Man pläderar för en rad åtgärder ägnade att
bekämpa inflationen, av vilka de viktigaste kraven är följande:

1. Ingrepp mot monopolistisk prissättning.

2. Skärpt kontroll över och åtgärder mot de multinationella företagens
prispolitik.

3. Ingrepp mot märkesvaruraseri och fördyrande reklamjippon.

4. Slut på gåvopolitiken till företagen.

5. Åtgärder mot markspekulation.

6. Hyresstopp.

7. Lågräntepolitik.

8. Prisstopp på alla dagligvaror.

9. Slopad mervärdeskatt på mat — skärpt beskattning av kapitalet.

10. Ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun.

FiU 1975/76: 20

13

I motionen 1979 av herr Bohman m. fl. (m) konstateras i avsnittet
Ekonomisk politik (s. 49—73) att den internationella konjunkturbedömning
för 1976 som OECD gjort i sin decemberrapport 1975 synes
realistisk. För OECD-området som helhet skulle produktionsuppgången
bli ca 4 %, medan tillväxten i de västeuropeiska OECD-länderna skulle
stanna vid 2,5 %. Omsvängningen väntas bli långsam jämfört med tidigare
konjunkturuppgångar. Effekterna på den svenska ekonomin under
1976 kan därför väntas bli begränsade. Mot bakgrund av den ogynnsamma
kostnadsutvecklingen i Sverige torde exportökningen inte bli
större än ca 4 %, dvs. omkring 2 1/2 procentenhet lägre än finansplanens
bedömning.

Även på en rad andra områden anser motionärerna att finansplanen
tecknar en alltför optimistisk bild av den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1976. Motionärerna bedömer sålunda att hushållssparande! i år sannolikt
kommer att ligga kvar på fjolårsnivån, och den privata konsumtionens
ökning torde därmed inte överstiga 1,5 å 2 %.

När det gäller investeringarna konstateras att man i finansplanen räknat
med en ökning med 0,7 % för 1976 medan den preliminära nationalbudgetens
kalkyl slutade med en minskning med 1 %. Motionärerna anser
att denna skillnad mellan beräkningarna inte kan förklaras med de
nya åtgärder som aviseras i finansplanen ägnade att förbättra investeringsaktiviteten.
Inte minst torde den kraftigt försämrade lönsamheten
inom näringslivet utgöra spärr mot en investeringsökning och kräva ytterligare
åtgärder för så vitt man vill åstadkomma en kapacitetsutbyggnad.
Motionärerna finner det ej heller realistiskt att räkna med någon
ökning av lagerinvesteringarna. Sammantaget anser motionärerna det
sannolikt att efterfrågan i den svenska ekonomin under 1976 blir väsentligt
lägre än vad som anges i finansplanen. Man finner anledning att
räkna med en viss nedgång i bruttonationalprodukten om inte ytterligare
stimulansåtgärder vidtas.

En omläggning av den ekonomiska politiken i expansiv riktning är
därför erforderlig, och man diskuterar i motionen ett flertal potentiella
stimulansåtgärder. Man finner därvid att valet bör stå mellan investeringsstimulans
till näringslivet och sänkning av arbetskraftskostnaderna.
En minskning eller helt borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften
skulle leda till flera positiva resultat, bl. a. lägre prisuppgång, högre
privat konsumtion och högre investeringsvilja. Det argument som talar
mot en sänkning eller ett borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften
är främst att dennas höjd spelade en roll i förra årets avtalsförhandlingar.
Arbetstagarorganisationerna kan, i varje fall formellt,
sägas ha beaktat de höjda arbetsgivaravgifterna vid angivandet av sina
lönekrav. Ett borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften skulle
kunna sägas innebära en förändring av förutsättningarna för ingångna

FiU 1975/76: 20

14

avtal och nya förhandlingar påfordras. Motionärerna anser emellertid att
frågan om arbetsgivaravgifternas höjd och om deras betydelse för det
svenska näringslivets internationella konkurrenskraft både på kort och
lång sikt bör prövas av finansutskottet i samband med dess behandling
av finansplanen. Frågan bör också tas upp till prövning i samband med
den stabiliseringspolitiska konferens som riksdagen begärt och som
aviserats i finansplanen.

När det gäller stimulans av industriinvesteringarna anser motionärerna
att det för närvarande utgående 10-procentiga investeringsavdraget
för maskininvesteringar bör fördubblas. Det bör vidare kompletteras
med ett 10-procentigt investeringsavdrag för näringslivets byggnadsinvesteringar.
Dessutom torde en viss ökning av bostadsbyggandet —
främst småhus — vara möjlig. Sanering av äldre fastigheter bör underlättas
genom en förenkling av nu gällande regler, genom gynnsamma
lånevillkor och inte minst genom hävande av de restriktioner på enskild
byggnadsverksamhet som följer av en extrem tillämpning av det
s. k. markvillkoret och andra liknande uttryck för en doktrinär bostadspolitik.

Kreditpolitiken måste samtidigt läggas om i mer expansiv riktning.
Nu gällande bestämmelser om 2 % kassakvot för affärsbankerna bör
tas bort. Motionärerna förutsätter att någon höjning av likviditetskvoterna
inte genomförs under året. En faktor, som begränsar bankernas
möjligheter att ge krediter till näringslivet, är att bankerna tvingas köpa
stora mängder bostadsobligationer. Dessa regler bör mildras.

Beträffande den finansfullmakt som regeringen begärt för budgetåret
1976/77 hänvisar motionärerna till att man för ett år sedan motsatte
sig en liknande fullmakt. Man ifrågasatte då om en finansfullmakt
står ”i överensstämmelse med den nya regeringsformens bestämmelser
om finansmakt, i första hand reglerna om användning av statsmedel
i RF 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 §”. Motionärerna är fortfarande av den
uppfattningen att det från principiell synpunkt är olämpligt att ge regeringen
en finansfullmakt och anser att förslaget bör avslås.

I motionen 2042 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp) anförs inledningsvis
att den ekonomiska utvecklingen i vårt land under 1976 i
första hand kommer att bero på hur exporten utvecklar sig. Regeringen
hyser i detta avseende relativt stor optimism och räknar i finansplanen
med en uppgång på 6,5 % under 1976. Mot detta bör bl. a. ställas
de mera pessimistiska bedömningar av styrkan i den internationella
uppgången som gjorts både här hemma och i utlandet. Allmänt gäller
att näringslivet i våra viktigaste avnämarländer för närvarande dels
arbetar med mycket lågt kapacitetsutnyttjande, dels byggt upp ansenliga
lager. Även i Sverige har en omfattande lageruppbyggnad ägt rum, och
enbart under 1975 ökade lagren med drygt 10 miljarder kr., vilket motsvarar
exportvärdet för drygt 1 1/2 månad. Sammantagna talar dessa

FiU 1975/76: 20

15

förhållanden för att en vändning till det bättre när det gäller exporten
kan dröja längre än vad regeringen väntar sig. Beredskapen måste därför
hållas hög för att man snabbt skall kunna sätta in tillräckliga sysselsättningsfrämjande
åtgärder om arbetsmarknadsläget snabbt skulle försämras.
Detta kan bl. a. ske inom ramen för den finansfullmakt som
riksdagen har lämnat regeringen. Till det som i första hand bör övervägas
i en sådan situation hör en ökning av det direkta sysselsättnings- och utbildningsstödet.
Den utvidgning av finansfullmaktens användningsområde
som föreslås i budgetpropositionen kan motionärerna godta i nuvarande
budgetläge. Därmed blir det möjligt att utnyttja finansfullmakten
för snabba stimulansinsatser även inom näringslivet och bostadssektorn.
Finansfullmakten får således ses som ett uttryck för den höga
sysselsättningsberedskap som alltjämt bör råda.

Motionärerna kan däremot inte acceptera en så låg tillväxttakt för
industrins investeringar som den finansplanen förutser. Man påpekar
att långtidsutredningen har beräknat att industrins investeringar måste
öka med i genomsnitt 5 å 6 % under resten av 1970-talet, om det
skall gå att nå balans i utrikesbetalningama 1980. Motionärerna anser
mot den bakgrunden att det är anmärkningsvärt, att regeringen tycks
nöja sig med en investeringsökning på bara 1 %. Med så låg ökningstakt
kommer den politik som regeringen säger sig förorda för att
nå balans i utrikesbetalningama att misslyckas på den avgörande punkten.
För att stimulera investeringsverksamheten nu när kapacitetsutnyttjandet
i näringslivet är lågt föreslås i motionen bl. a. att det gällande
extra avdraget för investeringar i maskiner och inventarier skall
höjas från 10 till 20 % och att ett motsvarande avdrag skall införas
för investeringar i byggnader med 10 %. Företag som inte kan utnyttja
dessa avdrag skall på samma sätt som hittills ha möjlighet att få ett motsvarande
bidrag (8 resp. 4 % av nedlagda kostnader). De förhöjda avdragen
och bidragen skall i första hand gälla under 1976.

När det gäller den av regeringen föreslagna ökade möjligheten för
fjärde AP-fonden att köpa aktier biträder motionärerna detta förslag på
villkor att de mindre företagens tillgång till lån och riskvilligt kapital
samtidigt förbättras. Ett villkor för tillskottet bör också vara att aktieköpen
fortsättningsvis begränsas så att röstvärdet av aktieinnehavet i
enskilda företag ej tillåts överstiga 5 %.

Enligt motionärernas åsikt bör AP-fonderna tillföra Industrikredit,
Företagskredit och andra s. k. mellanhandsinstitut medel så att den nuvarande
lånekön elimineras och instituten i fortsättningen får en årlig
utlåningskapacitet på minst 1 miljard kr. Anslaget till Statens hantverksoch
industrilånefond, som förser företagarföreningarna med lånemedel,
bör vidare höjas till 150 milj. kr. för nästa budgetår. Det maximala
lånebeloppet för varje enskilt lån föreslås samtidigt höjt från 200 000
kr. till 500 000 kr.

FiU 1975/76: 20

16

När det gäller styrelserepresentation för fjärde AP-fonden anser motionärerna
att det ibland kan vara motiverat att fjärde AP-fonden är
representerad i styrelsen. Detta får emellertid inte leda till att den makt
och det inflytande som pensionsfondens kapitalplacering ger koncentreras
till ett fåtal centralt placerade människor. Principen bör tvärtom
vara att styrelsen alltid i första hand överväger att söka sin styrelserepresentant
bland resp. företags anställda.

Den privata konsumtionen håller sig fortfarande väl uppe, anser
motionärerna, bl. a. som följd av den nya sänkning av statsskatten
som trädde i kraft vid nyår och barnbidragshöjningen i höstas. Några
ytterligare konsumtionsstimulerande insatser är därför f. n. inte behövliga.

I motionen framhålls det angelägna i att kommuner och landsting
kan upprätthålla och helst utvidga sin verksamhet i ett läge där det
finns tendenser till ökad arbetslöshet. Detta måste beaktas när regeringen
och kommunförbunden inom kort möts för s. k. kontrollstationsöverläggningar
om kommunalskatterna.

Avslutningsvis erinras om riksdagens beslut från december 1975,
innebärande att regeringen i god tid före 1977 års avtalsrörelse skall
ta initiativ till överläggningar om ett program mot inflationen och åtgärder
för att förbättra bytesbalansen. I detta forum för samråd skall
företrädare för regeringen, riksbanken och de politiska partierna delta.
Vidare skall företrädare för arbetsmarknadens parter beredas tillfälle att
medverka. Enligt beslutet skall regeringen presentera de principiella
huvuddragen av ett inflationsprogram och formerna för överläggningarna
för riksdagen senast i samband med den reviderade finansplanen
för 1976, och riksdagen får då ta ställning till detta. Motionärerna understryker
nödvändigheten av att regeringen fullföljer riksdagens hemställan
i detta avseende.

Utskottet

Den ekonomiska politikens förutsättningar och inriktning

Det råder ett stort mått av enighet när det gäller bedömningen av
den internationella konjunkturutvecklingen under 1976. De allra flesta
bedömare räknar med att lågkonjunkturen under 1975 kommer att följas
av en konjunkturåterhämtning i år. Däremot varierar åsikterna om
styrkan och snabbheten i uppgången. Det är också att märka att uppsvinget
startar från ett läge med lägre kapacitetsutnyttjande och större
arbetslöshet än under någon tidigare konjunkturnedgång under efterkrigstiden.
Det kommer därför att ta tid innan uppsvinget utomlands
leder till hög sysselsättning och ökade investeringar. Detta har betydelse
för prognosen över den svenska exporten. Regeringen räknar i finans -

FiU 1975/76: 20

17

planen med en volymökning i år med 6 1/2 % jämfört med 1975. Partimotionerna
2042 (c, fp) och 1979 (m) om den ekonomiska politiken
ger uttryck för en något mer pessimistisk syn på det konjunkturstöd en
exportuppgång kan ge. Man pekar i sammanhanget bl. a. på den stora
lagerökningen i Sverige under 1975 — till ett värde över 10 miljarder
kr. Detta motsvarar drygt 1 1/2 månads export. Innan dessa lager reducerats
till normal nivå blir återverkningarna av en exportuppgång på
inhemsk produktion och sysselsättning begränsade. Enligt utskottets
bedömning gör man klokt i att inte räkna med någon större draghjälp
från exporten i den svenska konjunkturutvecklingen under 1976. Särskilt
gäller detta första halvåret. Först under 1977 torde någon mera
påtaglig effekt av exportökningen vara att förvänta.

Den senaste konjunkturbarometern för industrin, som publicerades i
slutet av januari, konstaterar att sysselsättningen minskat påtagligt under
fjärde kvartalet 1975, en utveckling som beräknas fortsätta under
de två första kvartalen i år. Enligt undersökningen har industrins produktionsplaner
totalt sett reviderats nedåt och pekar nu på en klar sänkning
av produktionsnivån jämfört med andra halvåret i fjol.

Mot bakgrund av denna konjunkturbedömning finns det enligt utskottets
mening starka skäl att understryka behovet av en hög arbetsmarknadspolitisk
beredskap. Den kortsiktiga beredskapen på detta område
är god. Betydelsefull i detta sammanhang är den konjunkturpolitiska
beredskapsplan som riksdag och regering lade grunden till redan
i början av 1975 efter initiativ av centern och folkpartiet.

En viktig fråga, som, berörs såväl i finansplanen som i långtidsutredningen,
är balansen i våra utrikes betalningar. Regeringen har tillmätt
denna fråga sådan betydelse att man brutit ut den ur behandlingsgången
för långtidsutredningen och redan nu föreslagit att målsättningen bör
vara att balansen i våra utrikes betalningar successivt skall återställas
fram till 1980. Utskottet delar i princip denna inställning. Det är enligt
utskottets uppfattning inte rimligt att Sverige som är ett rikt land på
sikt skall ha en nettoinlåning från omvärlden. I stället bör vi sträva
efter att genom en ökad utlåning snabbt ställa mer resurser till de fattiga
ländernas förfogande.

För att underskotten i bytesbalansen skall kunna vändas i överskott
fordras som framhålls såväl i propositionen som motionerna en ökad
satsning på näringslivets investeringar, framför allt inom de export- och
importkonkurrerande sektorerna. Betydande insatser har här gjorts under
senare år, då inte minst de svenska industriinvesteringarna hållits
uppe på ett sätt som har få motstycken i andra industriländer. Till en
del har dock dessa industriinvesteringar inriktats på miljöförbättrande
åtgärder av olika slag. Att så skett är av allra största betydelse. För att
höja exportkapaciteten är emellertid enligt utskottets mening ytterligare
insatser erforderliga. Därför behövs en investeringsstimulans som går
utöver den av regeringen föreslagna.

FiU 1975/76: 20

18

Konsumentpriserna steg under loppet av 1975 med ca 10 %. För
1976 förutses i finansplanen en uppgång på 7 å 8 %. Det kan inte uteslutas
att prisuppgången blir ännu större. Därför är det enligt utskottets
mening nödvändigt att ge de inflationsbekämpande åtgärderna en mera
central plats i den ekonomiska politiken. Någon ytterligare stimulans
av den privata konsumtionen är däremot inte påkallad i nuläget.

Utskottet vill sammanfatta sin syn på den allmänna inriktningen av
den ekonomiska politiken på följande sätt.

Sysselsättningsberedskapen bör stärkas inför de väntade påfrestningarna
under innevarande år.

Näringslivets investeringar måste stimuleras ytterligare för att bytesbalansutvecklingen
skall kunna vändas snabbare.

Åtgärder för att begränsa prisstegringarna måste prioriteras högre
vid utformningen av den ekonomiska politiken.

Sysselsättningsberedskapen

Den osäkerhet som rått angående den internationella konjunkturutvecklingen
sedan den s. k. oljekrisen i slutet av 1973 har understrukit
behovet att hålla en hög sysselsättningsberedskap. Detta framhölls av
utskottet bl. a. i betänkandet över 1975 års finansplan (FiU 1975: 1,
s. 18), i vilket utskottet ställde sig bakom tanken på en konjunkturpolitisk
beredskapsplan. Sedan riksdagen begärt en sådan inledde regeringen
på våren 1975 ett omfattande arbete för att inventera och bygga
ut beredskapen inom sysselsättningspolitiken. En rad av de sålunda
initierade åtgärderna genomfördes därefter under året. Härutöver beslöt
riksdagen, såsom framhålls i motionen 2042, på förslag av oppositionspartierna
mer omfattande stimulansåtgärder än vad regeringen avsett.
Bland dessa åtgärder kan nämnas barnbidragets höjning fr. o. m.
sista kvartalet 1975 och sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften
inom inre stödområdet fr. o. m. 1 januari 1976.

Sysselsättningen kom härigenom att ligga på hög nivå under hela år

1975. Räknat som genomsnitt för året var antalet sysselsatta nära
100 000 högre under 1975 än 1974 enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar.
Denna sysselsättningsökning har emellertid
kommit till stånd nästan uteslutande genom en expansion av den offentliga
sektorn. I december 1975 var sålunda antalet offentligt anställda
nära 75 000 fler än i slutet av 1974. För industrin, som sysselsätter ungefär
lika många som hela den offentliga sektorn, noterades samtidigt
en stagnerande utveckling över året som helhet. Arbetslösheten låg på
låg nivå under 1975. Det relativa arbetslöshetstalet uppgick i årsmedeltal
till 1,4 % mot 1,5 % för år 1974.

När det gäller utvecklingen under 1976 måste man räkna med att

FiU 1975/76: 20

19

sysselsättningen försvagas. Länsarbetsnämndernas bedömningar för
första halvåret 1976 är på den punkten tämligen sammanfallande. Svårigheterna
att finna arbete för bl. a. ungdomar och andra grupper nyeller
återinträdande såsom kvinnor, arbetshandikappade m. fl. har ökat
de senaste månaderna som en följd av dels begränsade nyanställningsbehov
inom näringslivet, dels allt lägre personalomsättning. Riskerna
för friställningar inom industrin har också ökat kraftigt under den senaste
tiden, vilket bl. a. framgår av att antalet personer som varslades
om permitteringar och avskedanden inom industrin var dubbelt så stort
fjärde kvartalet som tredje kvartalet 1975. Det torde dessutom finnas
en betydande latent undersysselsättning i näringslivet, varjämte antalet
personer utanför den reguljära arbetskraften med anspråk på möjligheter
till sysselsättning är betydande. Detta gäller också ungdomar, som
i princip bör ha rätt till arbete efter avslutad utbildning.

Utskottet finner det mot den bakgrunden angeläget att framgent
ytterligare förstärka sysselsättningsberedskapen. I finansplanen framhålls
(s. 22) att det redan med befintliga resurser finns möjligheter att
vidta betydande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Således kan intagningen
till arbetsmarknadsutbildning vid behov snabbt ökas. Vidare
understryks att omfattande sysselsättningsskapande åtgärder kan åstadkommas
i form av beredskapsarbeten.

En annan åtgärd ägnad att förbättra sysselsättningsberedskapen, som
anmäls i finansplanen, gäller förlängningen av lagerstödet. Regeringen
har beslutat om en ny period för lagerstöd till företag, som inte har
ansökt om lagerstöd före utgången av år 1975. Den nya stödperioden
som främst kommer att avse verkstadsföretag omfattar kalenderåret

1976. Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att ge statliga garantier
för lån för finansiering av lagerökning även för andra lagerstödsperioder
än den som nu gäller.

Utskottet vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på den viktiga
roll som kommuner och landsting spelar för sysselsättningen. Denna synpunkt
understryks såväl i finansplanen som i motionen 2042. I finansplanen
framhålls vikten av att kommunerna utnyttjar de stödmöjligheter
statsmakterna ställt till förfogande i form av medel för beredskapsarbeten
och för projektering av sysselsättningsobjekt. Utskottet
finner det angeläget att framhålla att kostnadsstegringarna för kommunernas
vidkommande varit mycket omfattande på senare tid. De har
väsentligt överstigit vad som förutsattes när Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet i början av år 1975 träffade överenskommelse
med regeringen om begränsning av kommunalskattens höjning. I denna
överenskommelse ingick dock att en ny diskussion mellan parterna skall
äga rum under våren 1976 för att pröva om den kommunala ekonomin
för 1977 kan förmodas på ett påtagligt sätt utvecklas i negativ riktning
i förhållande till de förutsättningar som ligger till grund för överens 4f

Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 20

FiU 1975/76: 20

20

kommelsen. Utskottet noterade detta vid behandlingen av frågan om
extra bidrag till kommunerna (prop. 1975: 51, FiU 15, rskr 109).

Som framhålls i motionen 2042 är det nödvändigt att man vid de
s. k. kontrollstationsöverläggningama tar vederbörlig hänsyn till de kraftiga
kostnadsstegringar som kommunerna fått vidkännas. Speciellt angeläget
är att kommuner och landsting ges möjlighet att bidra till att en
konjunkturnedgång motverkas. Utskottet delar likaså motionärernas
uppfattning att statens utbetalning av kommunalskattemedel bör läggas
om så att kommunernas ekonomiska situation förbättras. Regeringen bör
även undersöka möjligheterna att låta kommunerna få sin del av skatten
på ersättningarna från försäkrings- och arbetslöshetskassor. Enligt
utskottets mening bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet nu anfört om kommunernas ekonomi.

Kredit- och investeringspolitiken

Finansplanen innehåller på s. 17 en redogörelse för de åtgärder statsmakterna
vidtagit för att stimulera näringslivets investeringar. I flera
fall är det fråga om åtgärder till vilka finansutskottet tagit initiativet. Det
gäller bl. a. det särskilda skatteavdraget respektive bidraget till maskininvesteringar,
som riksdagen beslöt i december i fjol (SkU 1975/76: 26,
rskr 101). Utskottet medverkade även till att kreditpolitiken fick en utformning
som på sikt skulle återställa balansen i de utrikes betalningarna
och tillföra de mindre och medelstora företagen ökade finansiella
resurser. Det senare skedde bl. a. genom att mellanhandsinstitut av typen
Företagskredit, Industrikredit och Hypoteksbanken fick ett ökat utrymme
på kapitalmarknaden under 1975. Vägledande i detta sammanhang
var utskottets av riksdagen godkända uttalanden rörande kreditpolitiken
i betänkandet FiU 1975: 1 s. 19 ff. Regeringen har vidare beslutat att de
nuvarande möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna för konjunkturutjämning
förlängs till utgången av år 1976.

En utförlig redogörelse för kreditpolitiken under 1975 finns i fullmäktiges
i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1975 till vilken utskottet
hänvisar. En sammanfattande översikt över mellanhandsinstitutens
utlåning ges i följande tabell som hämtats därur.

Som framgår av tabellen skedde under 1975 i enlighet med riksdagens
beslut en kraftig stegring av utlåningen från de institut som finansierar
företag och kommuner. Särskilt kraftig var utlåningsökningen från
kommuninstituten, som till en del refinansierade sig utomlands. Även
Exportkredit och Investeringsbanken lånade upp pengar utomlands.

Kreditpolitikens inriktning på att vidga den svenska kapitalmarknadens
kapacitet och prioritera det export- och importkonkurrerande
näringslivets finansiering på denna marknad bör enligt utskottets mening

FiU 1975/76: 20

Kreditaktiebolags och hypoteksinrättningars utlåning

21

Nettobelopp			Mkr
1971 1972	1973	1974	1975

Kommuninstitut Kommunlåneinstitutet Kommunkredit	90 44	lil 203	79 131	53 250	103 943
Summa	134	314	210	303	1 046
Bostadsinstitut
Stadshypotekskassan Kreditaktiebolag för	4 282	2 701	3 418	4 789	4 735
bostadsfinansiering	3 198	3 432	4 567	5 169	6 872
Summa	7 480	6133	7 985	9 958	11 607
Företagsinstitut
Investeringsbanken Industrikredit, Företagskredit	428	428	268	476	675
och Företagskapital	479	456	587	555	751
Exportkredit	256	79	6	300	307
Lantbrukskredit	129	150	151	139	147
Allmänna' hypoteksbanken	207	172	179	241	410
Skeppshypotekskassor	75	99	81	8	54
Summa	1 574	1 384	1 272	1 719	2 344
Totalt	9188	7 831	9 467	11980	14 997
Källa: Riksbankens förvaltningsberättelse 1975.

fullföljas. Samtidigt bör man se till att bankernas utlåningsexpansion
i första hand kommer näringslivet till godo och inte leder till en inflationistisk
ökning av utlåningen till allmänheten. Tendenser härtill framträdde
under andra halvåret 1975. För att främja tillflödet av medel
till kapitalmarknaden ökade riksbanken den 30 januari i år ytterligare
spännvidden mellan korta och långa räntor genom att sänka diskontot
från 6 till 5 1/2%. Samtidigt uppmanades bankerna att använda sitt
utlåningsutrymme för att tillfredsställa industrins kreditefterfrågan. Utskottet
utgår från att avsikten är att inte blott prioritera industrikrediter
utan även krediter till andra näringsgrenar, som kan bidra till att hålla
uppe sysselsättningen och förbättra bytesbalansen. Detta bör enligt utskottets
mening alltfort vara ledstjärnan för riksbankens kreditpolitik.

Vad som nu sagts om kreditpolitikens inriktning innebär att utskottet
avstyrker yrkandet i motionen 934 moment 3 om ett riksdagens uttalande
för en sänkning av diskontot med 2 % och för övergång till lågräntepolitik.
Utskottet kan inte heller biträda yrkandet om förslag till
lag om samhällelig investeringsstyrning i moment 1 i samma motion.

Utskottet övergår därmed till att behandla de övriga förslag som
framförts beträffande investeringspolitiken.

I finansplanens hemställan föreslås under moment 6 att riksdagen

FiU 1975/76: 20

22

skall bestämma om ett tillskott på 500 milj. kr. till fjärde AP-fondstyrelsens
förvaltning. Vidare aviseras i finansplanen förslag om utökade
satsningar inom Statsföretagsgruppen och en vidgning av den nuvarande
femårsramen till regionalpolitisk! stöd för budgetåren 1973/74—1977/78
från 2,5 till 4 miljarder kr. Riksdagen kommer senare att få ta ställning
härtill.

Den del av finansplanen som berör fjärde fondstyrelsen har av kammaren
remitterats till näringsutskottet, som i sin tur berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig häröver samt över de yrkanden i samma fråga
som ingår i motionerna 1975/76: 188 av herr Hermansson m. fl. (vpk),
1975/76: 2027 av herr Bohman m. fl. (m) och 1975/76: 2044 av herrar
Fälldin (c) och Ahlmark (fp).

Yrkanden som går ut på en ytterligare ökning av de s. k. mellanhandsinstitutens
— i första hand AB Industrikredit och AB Företagskredit
— utlåningskapacitet framförs i motionerna 926, 936, 2042 och
2159, vilka som redan nämnts samtliga remitterats till finansutskottet.

Slutligen har skatteutskottet inhämtat yttrande från finansutskottet
över motionerna 1975/76: 1993 av herr Bohman m. fl. (m) om höjda
och utvidgade investeringsavdrag och 1975/76: 2043 av herrar Fälldin (c)
och Ahlmark (fp) om höjda och utvidgade investeringsavdrag och investeringsbidrag.

Som framgår av den preliminära nationalbudgeten (s. 160) skedde
under 1975 en kraftig minskning av vinstmarginalerna inom industrin.
Totalt beräknas näringslivets finansiella sparande ha sjunkit med 7 å 8
miljarder kr. 1975. För 1976 förutses ytterligare vinstförsämringar.
Även om nedgången i lagerinvesteringarna blir betydande måste man
enligt utskottets mening räkna med ytterligare minskning av det finansiella
sparandet och likviditeten i år.

För att näringslivets investeringar under dessa omständigheter skall
kunna öka i erforderlig omfattning krävs, som understryks såväl i finansplanen
som i motionerna 1979 och 2042, ytterligare stimulans. Profilen
i den satsning som föreslås i finansplanen är emellertid enligt utskottets
mening mindre väl utformad. Mindre och medelstora företag
har svåra finansieringsproblem, som ej lättas genom de förslag som
framförs där. Dessa förslag gynnar alltför ensidigt de stora börsnoterade
företagen, där fjärde fondstyrelsen satsar sitt kapital, och den
statliga företagssektorn. De innebär en överföring av medel från de tre
första fondstyrelsernas förvaltning till den fjärdes — dvs. från den
långa kapitalmarknaden till aktiemarknaden.

För att uppfylla centrala sysselsättningspolitiska mål bör — som
framhålls i motionen 2042 — ske en omläggning av näringspolitiken,
vilket självfallet även måste påverka investeringspolitiken. Denna omläggning
bör enligt utskottets mening ha som mål att ta tillvara den
betydande utvecklingspotential som finns i de mindre företagen sett

FiU 1975/76: 20

23

även ur sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt. En nyorientering
av denna innebörd i samhällets syn på näringslivet är enligt utskottets
mening angelägen.

Utskottet är samtidigt medvetet om att en expansion av våra stora
export- och importkonkurrerande industrier är nödvändig för att bytesbalansmålet
skall nås så snabbt som möjligt. Det vill därför inte motsätta
sig förslaget att den fjärde fondstyrelsen tillförs ytterligare högst
500 milj. kr. Ett oeftergivligt villkor härför är emellertid att styrelsens
aktieköp i fortsättningen sker på ett sådant sätt att fondens innehav av
aktier ej motsvarar mer än högst fem procent av röstvärdet i varje enskilt
företag.

Om detta villkor uppfylls tillstyrker utskottet bifall till finansplanens
hemställan i moment 6. Härigenom tillgodoses till en del yrkandena i
motionen 2044 momenten 1 och 2. Även yrkandet i motionen 2027
moment 2 torde härigenom tillgodoses. Däremot innebär det nu redovisade
ställningstagandet att utskottet avstyrker bifall till motionerna
188 och 2027 moment 4.

Enligt utskottets mening är det också av stor vikt att satsningen på
fjärde fondstyrelsens aktieköp i storföretagen kompletteras med motsvarande
förbättring av finansieringen för de mindre och medelstora
företagen. Detta bör, som föreslås i motionen 2042, ske genom att första,
andra och tredje fondstyrelserna ytterligare ökar sina placeringar i de
mellanhandsinstitut, som i första hand finansierar den mindre och medelstora
företagsamheten. Ett riktmärke bör därvid vara att lånekön hos
AB Industrikredit och AB Företagskredit — för närvarande ca 300 milj.
kr. — elimineras och att dessa institut i fortsättningen tillförsäkras en
årlig nettoutlåningskapacitet på 1 miljard kr. Ökat utrymme på kapitalmarknaden
bör också beredas AB Lantbrukskredit och — i enlighet med
förslaget i motionen 936 — Allmänna Hypoteksbanken.

Utskottet tillstyrker bifall till motionen 2042 moment 1. Härigenom
torde också yrkandena i motionerna 926, 936 och 2159 få anses tillgodosedda.

Av de allmänna riktlinjer för investeringspolitiken som utskottet förordat
i det föregående följer att ett visst ytterligare investeringsstöd
är erforderligt utöver det av regeringen i finansplanen föreslagna. Därför
bör investeringsavdrag och investeringsbidrag höjas på sätt som
föreslås i motionerna 1993 och 2043 beträffande vilka skatteutskottet
begärt finansutskottets yttrande. I moderatmotionen 1993 föreslås
att det för år 1976 utgående investeringsavdraget för maskiner
och inventarier skall höjas från 10 till 20 % samt att ett motsvarande
10-procentigt avdrag skall införas för näringslivets byggnadsinvesteringar.
Den gemensamma center-folkpartimotionen 2043 har identiskt
samma förslag, men föreslår dessutom att nu utgående investeringsbidrag
på 4 % för maskiner och inventarier skall höjas till 8 %

FiU 1975/76: 20

24

samt att ett nytt investeringsbidrag för byggnader på 4 % skall införas,
allt för 1976. För att i än högre grad förstärka viljan att tidigarelägga
investeringar bör avdragen/bidragen enligt motionärerna kunna följas
av en investeringsavgift, om en senare högkonjunktur når en sådan nivå
att efterfrågan på investeringsvaror hotar att driva på inflationen.

Enligt utskottets mening bör det föreslagna höjda och utvidgade
investeringsstödet gälla för perioden 15 mars—31 december 1976.

Det nu sagda betyder att utskottet biträder yrkandena om investeringsstöd
i motionen 2043 och de mindre långtgående förslagen i samma
riktning i motionen 1993.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp ytterligare två förslag som
framförts i den till näringsutskottet hänvisade motionen 2044 av herrar
Fälldin (c) och Ahlmark (fp). Där föreslås att reglerna för AB Företagskapitals
verksamhet skall ses över i syfte att öka dess möjligheter
att förse mindre företag med riskvilligt kapital. Vidare yrkas att övre
gränsen för företagarföreningarnas lån till ett och samma projekt skall
höjas från 200 000 kr. till 500 000 kr. samt att investeringsanslaget för
budgetåret 1976/77 till Statens hantverks- och industrilånefond i konsekvens
därmed höjs till 150 milj. kr. Båda dessa åtgärder ligger enligt
utskottets mening i linje med vad utskottet förordat.

Finanspolitiken

Några av de åtgärder utskottet har förordat i det föregående kan leda
till en viss ökning av budgetunderskotten. På sikt bör de emellertid ge
staten ökade skatteinkomster. Underskottet i totalbudgeten beräknas i
finansplanen (s. 33) stiga från ca 11 miljarder kr. under innevarande
budgetår till ca 12 miljarder kr. under budgetåret 1976/77. Om hänsyn
tas till den förväntade prisstegringen innebär detta ett realt sett ungefär
oförändrat underskott. Tar man hänsyn till budgetens hela inkomstoch
utgiftssida tyder verkställda modellberäkningar på att budgeten under
kalenderåret 1976 kommer att ha en något större stimulerande effekt
än under 1975 (se s. 148 i den preliminära nationalbudgeten). Å
andra sidan kommer den kommunala sektorns tidigare expansiva inverkan
på samhällsekonomin att förbytas i en i stort sett neutral effekt.
Även socialförsäkringssektorn blir mindre expansiv. Sammanlagt kommer
den offentliga sektorns expansiva effekt enligt dessa schematiska
kalkyler att bromsas från 1,7 % 1975 till 0,7 % 1976, allt räknat i procent
av bruttonationalprodukten i fasta priser. Detta ligger enligt utskottets
mening i linje med de långsiktiga strävandena att öka det samlade
finansiella sparandet i landet för att därigenom förbättra bytesbalansen.
Samtidigt finns det på kort sikt en risk för att en sådan nedgång
i finanspolitikens expansiva effekt kan visa sig mindre lämplig om

FiU 1975/76: 20

25

konjunkturen försvagas. Detta understryker ytterligare behovet av de
investerings- och sysselsättningsstimulerande åtgärder, som utskottet
tidigare förordat.

Pris- och inkomstpolitiken

Utskottet vill understryka att ökade industriinvesteringar i ett längre
perspektiv är ett verkningsfullt medel när det gäller att komma till
rätta med kostnadsutvecklingen och därmed även med prisutvecklingen.
Genom ökad produktionskapacitet och ökad produktivitet förbättras betingelserna
för ett lägre kostnadsgenomslag i prisnivån. Utskottet har vid
flera tillfällen poängterat nödvändigheten av att bromsa inflationen, senast
i sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975/76: 16. Detta
krav ges hög prioritet även i finansplanen och i partimotionerna. Det är
framgent angeläget att tillse att inhemska inflationsfaktorer kraftfullt
bekämpas.

Riksdagen hemställde därför i början av december med anledning av
utskottets nyssnämnda betänkande, att regeringen i god tid före 1977
års avtalsrörelse skall ta initiativ till överläggningar om ett program mot
inflationen och åtgärder för att förbättra bytesbalansen. I detta forum
för samråd bör enligt riksdagens beslut företrädare för regeringen, riksbanken
och de politiska partierna delta. Vidare bör företrädare för arbetsmarknadens
parter beredas tillfälle att medverka. Viktiga frågor att
ta upp är bl. a. skattesystemets roll i inflationssammanhanget, det samhällsekonomiska
utrymmet för löneutveckling och privat konsumtion,
näringslivets och offentliga myndigheters och företags prispolitik, behovet
av priskontroll och prisövervakning samt åtgärder för att förstärka
konsumenternas prismedvetenhet. Enligt riksdagens beslut skall regeringen
presentera de principiella huvuddragen av ett antiinflationsprogram
och formerna för överläggningarna för riksdagen senast i
samband med den reviderade finansplanen för 1976.

Utskottet vill i likhet med vad som framhålls i motionerna 1979 och
2042 understryka vikten av att detta antiinflationsprogram ges en effektiv
utformning. Utskottet avstyrker däremot bifall till motionen 934 moment
2.

I motionerna 187 och 257 förordas en rad åtgärder, som enligt motionärernas
uppfattning är ägnade att bekämpa inflationen. Utskottet
behandlade för endast ett par månader sedan identiska krav i betänkandet
16, varvid samtliga yrkanden avstyrktes. Utskottet finner ej att
några förhållanden ändrats på sådant sätt att riksdagen nu bör inta en
annan ståndpunkt.

FiU 1975/76: 20

26

Särskilda frågor

Utnyttjande av finansfullmakten

För innevarande budgetår har regeringen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp
om 1 miljard kr. (prop. 1975: 1 bil. 1, FiU 1, rskr 30). I finansplanen
föreslås att riksdagen för budgetåret 1976/77 skall bemyndiga
regeringen att disponera en finansfullmakt om 1 500 milj. kr.

Fram till årsskiftet 1975/76 har fullmakten för innevarande budgetår
utnyttjats vid två tillfällen. Genom beslut den 16 oktober disponerades
förskottsvis sammanlagt 869 890 000 kr. Riksdagen har med anledning
av förslag i prop. 1975/76: 25 därefter anvisat anslag till de med utnyttjande
av finansfullmakten beslutade åtgärderna med sammanlagt
865 740 000 kr. Därefter har fullmakten den 29 december utnyttjats
för att förskottera insatser om totalt 560 800 000 kr. Vid årsskiftet uppgick
således det odisponerade beloppet till 435 050 000 kr.

Föredraganden framhåller att finansfullmakten liksom tidigare bör få
användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande
av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på
drift- eller kapitalbudgeten samt för utgifter för beredskapsarbeten och
för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten
bör få fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet,
dock oförändrat högst till 75 %.

Föredraganden påpekar att erfarenheten från hösten 1975 har visat
att värdefull tid förlorats genom att fullmakten inte kan användas
för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Regeringen var således
tvingad att avvakta riksdagens beslut om anslag på tilläggsbudget innan
medel kunde ställas till förfogande för energibesparande åtgärder inom
industrin och bostadsbeståndet. Därför föreslås att fullmakten även bör
få användas för att utvidga existerande bidragsgivning till näringslivet
och bostadssektorn. Med hänsyn till angelägenheten att i vissa situationer
få en snabb stimulanseffekt bör bidragssatserna av regeringen kunna
tillfälligt förhöjas med högst hälften. Det utvidgade användningsområdet
bör gälla redan fr. o. m. innevarande budgetår.

Utskottet vill, mot bakgrund av vad som framförts om behovet av
hög sysselsättningsberedskap, tillstyrka att riksdagen beviljar regeringen
en finansfullmakt för budgetåret 1976/77 om 1 500 milj. kr. Utskottet
finner det vidare rimligt att finansfullmakterna för såväl budgetåret
1975/76 som 1976/77 får användas över det vidgade område som föreslås
i finansplanen. Enligt utskottet bör ett sådant bemyndigande innebära
ett väsentligt bidrag till en höjd sysselsättningsberedskap.

Utskottets ställningstagande i denna fråga innebär att motionen 1987
avstyrkes.

FiU 1975/76: 20

27

Konsolideringsfond för postverket

I finansplanen redogörs för de speciella problem som vidlåder postverkets
verksamhet. Verket skiljer sig således från övriga affärsverk
bl. a. genom sin höga personalintensitet och, i förhållande till omsättningen,
små kapital- och lagertillgångar. Härigenom begränsas postverkets
möjligheter att genom försiktig lagervärdering och extra avskrivningar
konsolidera sin verksamhet. Mot den bakgrunden föreslår föredraganden
att postverket ges möjlighet att då årets resultat överstiger
gällande förräntningskrav efter särskild prövning av regeringen avsätta
skillnaden mellan förräntningskrav och faktiskt resultat till en särskild
konsolideringsfond. Fonderade medel bör sedan, efter särskild prövning
av regeringen, kunna utnyttjas i syfte att tidsmässigt bättre anpassa
taxeåtgärder till förutsättningarna på marknaden.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande (TU 1975/76: 1 y) över förslaget
att man i sitt betänkande TU 1975:2 fann starka skäl tala för
ett motionsledes väckt förslag om rätt för postverket att bilda en särskild
portoutjämningsfond, och utskottet förutsatte att förslag härom
i en nära framtid skulle underställas riksdagens prövning. Mot denna
bakgrund tillstyrker trafikutskottet med tillfredsställelse det framlagda
förslaget.

Finansutskottet hyser förståelse för postverkets strävanden att stärka
sin konkurrensförmåga och så långt möjligt begränsa portohöjningar.
Detta är ett viktigt led i strävandena att stabilisera prisnivån. Utskottet
tillstyrker därför förslaget om inrättande av en konsolideringsfond för
postverket.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om tillskott av medel till fjärde fondstyrelsen
på högst 500 milj. kr. under förutsättning att styrelsen fortsättningsvis
inte gör sådana aktieförvärv att fondens andel av
röstvärdet i ett enskilt bolag överstiger 5 %,

2. beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till mindre
och medelstora företag att riksdagen med bifall till motionerna
1975/76: 2042 moment 1, 2159, 936 och 926 som sin mening
ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet
anfört beträffande ökning av utlåningskapaciteten hos
Allmänna Hypoteksbanken, AB Företagskredit, AB Industrikredit
och AB Lantbnikskredit,

3. beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd att riksdagen
godkänner vad utskottet anfört om höjning för tiden

FiU 1975/76: 20

28

15 mars—31 december 1976 av gällande extra avdrag för investeringar
i maskiner och inventarier till 20 % och införande
av motsvarande avdrag för investeringar i byggnader på 10 %
samt om att företag som inte kan utnyttja dessa avdrag ges ett
bidrag motsvarande 8 % av investeringskostnaden i maskiner
och inventarier och 4 % av investeringskostnaden för byggnader,

4. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
i övrigt och för budgetregleringen att riksdagen med anledning
av regeringens förslag i propositionen 1975/76: 100 bilaga
1 moment 1 och motionen 1975/76: 1979 samt med avslag på
motionerna 1975/76: 187, 257 och 934 bifaller motionen 1975/
76: 2042 moment 3 och med godkännande av vad utskottet
anfört som sin mening ger regeringen detta till känna,

5. beträffande kommunernas ekonomiska situation att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76: 2042 moment 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande bemyndigande för regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att besluta om statlig garanti för förluster
i samband med lån till lageruppbyggnad även för andra
lagerstödsperioder än den som nu gäller att riksdagen bifaller
propositionen 1975/76:100 bilaga 1 moment 4,

7. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret
1976/77, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter
i enlighet med vad i propositionen förordats intill ett
sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr. att riksdagen bifaller
propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 2 och avslår motionen
1975/76: 1987,

8. beträffande medgivande att det av riksdagen givna bemyndigandet
(prop. 1975:1, FiU 1975:1, rskr 1975:30) att besluta
om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 1 000 000 000 kr.
får utnyttjas i enlighet med vad i propositionen förordats att
riksdagen bifaller propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment
3,

9. beträffande medgivande att en konsoliderings)ond för postverket
får inrättas i enlighet med vad i propositionen förordats
att riksdagen bifaller propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment
7.

Stockholm den 24 februari 1976

På finansutskottets vägnar

NILS G. ÅSLING

FiU 1975/76: 20

29

Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Burenstam Linder (m), Knut
Johansson i Stockholm (s), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo
(c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder
(c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp), Bergman i Nyköping (s)
och Rämgård (c).

Reservationer

Reservation 1) beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses förvaltning

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i
Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping
(s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 23 slutar med ”2027 moment 4” bort ha följande
lydelse:

När det gäller kapitaltillskott till allmänna pensionsfondens fjärde
fondstyrelse vill utskottet peka på att de börsnoterade företagens nyemissioner
under 1975 har uppgått till ca 900 milj. kr., vilket kraftigt
överstigit genomsnittet under senare år. Detta ökade tillskott av riskvilligt
ägarkapital har varit av stor betydelse för företagens vilja och
möjligheter att göra nya investeringar. Det leder till en förbättrad soliditet
och bättre möjligheter för företagen att motstå olika former av
finansiella påfrestningar. Det underlättar också företagens möjligheter
att uppträda på de internationella lånemarknaderna. En fortsatt väl hävdad
investeringsutveckling förutsätter därför att nyemissionsverksamheten
kan hållas på en hög nivå.

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse har i sin skrivelse den
3 november 1975 till regeringen framhållit att dess verksamhet bidragit
till den gynnsamma utvecklingen av nyemissionsvolymen under 1975.
Den fjärde fondstyrelsens aktieköp har således ingått som ett viktigt led
i den ekonomiska politik som syftar till att hålla industrins investeringar
på en hög nivå och att långsiktigt stärka vår industriella produktionskapacitet.
Men det bör samtidigt också framhållas att fjärde fondstyrelsens
förvärv av aktier medfört att samhället och löntagarna fått del i
ägarinflytandet över företagen. En sådan breddning av inflytandet över
näringslivet ligger i linje med de allmänna strävandena mot en mer utvecklad
ekonomisk och industriell demokrati.

Styrelsen har i sin tidigare nämnda skrivelse anhållit om att ytterligare
medel ställs till förfogande för dess aktieplaceringsverksamhet.
Medelsbehovet har beräknats till 500 milj. kr., vilket regeringen i finansplanen
föreslagit riksdagen skall överföras till fjärde styrelsens förvaltning.
Med hänvisning till det fortsatta behovet att tillföra näringslivet

FiU 1975/76: 20

30

riskvilligt kapital för att därigenom bidra till en väl hävdad investeringsoch
sysselsättningsutveckling finner utskottet att detta förslag ligger väl
i linje med de allmänna riktlinjer som bör gälla för den ekonomiska
politiken.

I motionerna 2027 moment 2 och 2044 moment 2 föreslås att fjärde
fondstyrelsens aktieköp skall begränsas till högst 5 % av röstvärdet i
varje enskilt företag. De av fjärde fondstyrelsen hittills utförda placeringarna
har inneburit att man i flera fall redan överskridit 5 % av röstvärdet.
En viktig anledning härtill är att aktieposter ofta utbjuds som
svarar mot en större andel än 5 %. Fondstyrelsens möjligheter att på
ett effektivt sätt medverka i nyemissionsverksamheten skulle således försvåras
genom införandet av en sådan gräns. Det grundläggande syftet
med denna verksamhet — nämligen att underlätta näringslivets försörjning
med riskvilligt kapital — skulle därigenom komma att motverkas.

Utskottet tillstyrker bifall till finansplanens hemställan i moment 6
och till viss del av yrkandet i motionen 2044 moment 1. Däremot avstyrker
utskottet bifall till motionerna 188, 2027 momenten 2 och 4 och
2044 moment 2.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om tillskott av medel till fjärde fondstyrelsen
på 500 milj. kr.,

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”För att
uppfylla” och på s. 23 slutar med ”2027 moment 4” bort ha följande
lydelse:

För att uppfylla centrala sysselsättningspolitiska mål bör en omläggning
av näringspolitiken ske, vilket självfallet även måste påverka investeringspolitiken.
Denna omläggning bör enligt utskottets uppfattning
ha som mål att ta tillvara den betydande utvecklingspotential som finns
i de mindre företagen sett även ur sysselsättnings- och regionalpolitisk
synpunkt. Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande att till fjärde
AP-fondstyrelsen få överföra 500 miljoner kronor för aktieköp. Utskottet
anser, i likhet med vad som anförts i motionen 1979 (m), att bortsett
från att de spekulativa drag som fondförvaltningen därigenom ges strider
mot fondens syften kan starka principiella skäl anföras mot det slags
maktkoncentration i det allmännas hand som därigenom uppkommer
och vilken vid AP-fondens tillkomst uttryckligen förklarades vara icke
åsyftad. Utskottet delar alltså kapitalmarknadsutredningens åsikt att aktieköp
för AP-medel innebär en principiell ändring i fondens placerings -

FiU 1975/76: 20

31

politik, som kan få ”vittgående konsekvenser för inflytandet inom näringslivet
och för den ekonomiska utvecklingen över huvud taget”. APfondens
aktieköp kan, som från olika håll anfördes när denna fråga för
första gången behandlades i riksdagen år 1974, bli ett kraftfullt socialiseringsinstrument.
I den mån AP-medel avdelas för aktieköp minskar
utrymmet på den långa kreditmarknaden i samma mån. Det är enligt
utskottets uppfattning oklart på vilket sätt kursuppdrivande aktieköp
på börsen från AP-fondens sida bidrar till att tillföra näringslivet nytt
kapital. Utskottet anser att AP-fonden skall behålla de uppgifter på kapitalmarknaden
som den ursprungligen tilldelades och att näringspolitiken
skall drivas genom andra instrument, som handhas av politiskt
ansvariga instanser.

Den fjärde AP-fondstyrelsen förfogar för närvarande redan över ett
kapital på 500 miljoner kronor för aktieköp. I motionen 1979 (m) har
begärts, att en ytterligare spärr mot långtgående politiskt betingade ingrepp
i svenskt näringsliv bör skapas genom att den av kapitalmarknadsutredningen
föreslagna regeln att AP-fonden inte skall få köpa upp mer
än 5 % av röstvärdet i något enskilt företag införes i reglementet angående
allmänna pensionsfondens förvaltning. I motionen 2042 (c, fp)
har samma synpunkter framförts. Utskottet delar denna uppfattning.

dels den mening på s. 23 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar
med ”medelstora företagen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att åtgärder vidtages för
att medverka till en förbättring av finansieringen i de mindre och medelstora
företagen.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om att ytterligare medel ej skall överföras till
fjärde fondstyrelsen samt att reglementet för allmänna pensionsfondens
förvaltning ändras så att allmänna pensionsfonden
ej skall få inköpa mer aktier i ett bolag än som svarar mot 5 %
av röstvärdet,

C. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 23 slutar med ”2027 moment 4” bort ha följande
lydelse:

Tillkomsten av den fjärde AP-fonden måste ses mot bakgrunden av
skärpningen av det kapitalistiska systemets motsättningar. Denna skärpning
har medfört statliga insatser i ekonomin på alla nivåer. Staten svarar
för en vidgad infrastruktur, tillhandahåller kapital, ger skattelättna -

FiU 1975/76: 20

32

der, subventioner och direkta gåvor. Staten svarar för växande delar av
forsknings- och utvecklingskostnader.

Den fjärde AP-fonden är exempel på en omedelbar statlig insats i
kapitalackumulationen. Dess tillkomst blåstes upp till en ideologisk principfråga
mellan regeringen och den borgerliga oppositionen — men i
själva verket handlade den fjärde AP-fondens tillkomst om ett nytt sätt
att förse fondbörsen med tillskott av riskvilliga medel.

Den hittillsvarande verksamheten har inneburit att lönarbetarnas
pengar i AP-fonden använts för att stödköpa aktier i stora privatkapitalistiska
bolag. Något ökat lönarbetarinflytande har inte blivit följden.

AP-fondens verksamhet bör samordnas. Utskottet delar därför den
uppfattning som Landsorganisationen och flera fackförbund uttalat och
som finns uttryckt i motion 188 att AP-fonden bör skötas av en enda
fondstyrelse. I denna gemensamma fondstyrelse bör representanterna för
lönarbetarnas organisationer ha majoritet: det är lönarbetarnas pengar
som ligger i AP-fonden. Därför är det också direkt olämpligt att representanter
för storfinansen — rikssammanslutning av arbetsgivare — skall
ha representanter i fondstyrelsen.

Fondstyrelsen bör, enligt utskottets mening, kunna placera medel i
aktier i statligt ägda företag, företrädesvis i nyetablerade basindustrier.
Riksdagen skall samtidigt kunna ålägga fondstyrelsen att mobilisera APfondsmedel
för statlig industrialisering. Däremot bör den nuvarande
fjärde AP-fondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag avvecklas.

Utskottet delar den ståndpunkt som uttrycks i motion 188 att 5 % av
fondmedlen (f. n. cirka 4,3 miljarder kronor) skall kunna placeras i aktier
i statligt ägda företag, företrädesvis nystartade basindustrier. Utskottet
kan däremot inte oförbehållsamt tillstyrka bifall till regeringens förslag
om att ytterligare 500 miljoner kronor skall få användas av den
fjärde AP-fonden för aktieköp. Det hela beror på hur dessa pengar används.
Är avsikten med denna ökning vidgade stödköp av aktier i privatkapitalistiska
storföretag bör förslaget avstyrkas. De villkor som sätts
upp i motion 2044 för att regeringens ökningsförslag skall kunna tillgodoses
blir mot bakgrund av utskottets ovan förda resonemang förda
ur bilden. Detsamma gäller avslagsyrkandet i motion 2027.

Den inskränkning som föreslås i motionerna 2044 och 2027, som innebär
att AP-fondema icke skall få äga mer än 5 % av röstvärdet i
varje enskilt företag, faller också mot bakgrund av det ovan förda resonemanget.
Utskottet vill här också notera att om det skulle bli riksdagens
beslut att AP-medel även i fortsättningen skall få användas till stöd
för privatkapitalet, föreligger inga särskilda skäl att begränsa just APfondens
ägarandel av ett företags aktiestock. Finansutskottet avstyrker
därför bifall till motion 2027 och momenten 1 och 2 i motion 2044.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

FiU 1975/76: 20

33

1. beträffande allmänna riktlinjer för allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses förvaltning att riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om att medel ur AP-fonden ej skall användas
för aktieköp i privata företag utan i stället för att bygga upp

nya statsägda industrier samt att reglementet för AP-fondens

förvaltning ändras i enlighet med vad utskottet förordat,

Reservation 2) beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till
mindre och medelstora företag

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i

Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Ny köping

(s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”anses tillgodosedda” bort ha följande lydelse: I

motionen 2042 moment 1 kräver motionärerna att de mindre och
medelstora företagens kredittillförsel förbättras genom att de tre andra
AP-fondstyrelsema åläggs att tillförsäkra AB Industrikredit och AB
Företagskredit en vidgad utlåningskapacitet. I första hand bör man sikta
till en avveckling av lånekön.

Utskottet vill erinra om att lånekön hos dessa institut kraftigt minskat
under 1975 och i dagsläget närmar sig den storlek som är oundviklig
med hänsyn till helt normala handläggningstider för ärendenas avgörande.
Instituten har under senare delen av 1975 tillförts medel från
bl. a. AP-fonden i den takt som varit motiverad av lånekundemas behov
av avlyft. Att det fortfarande finns en viss del beviljade men ännu ej
avlyfta lån sammanhänger — förutom med i processen helt normala
fördröjningar — också med att den nuvarande relativt betydande skillnaden
mellan den långa och den korta räntan inte på samma sätt som
tidigare motiverar låntagarna att lyfta av de korta krediterna.

Över huvud taget har de institut som är inriktade på de mindre och
medelstora företagens kapitalförsörjning intagit en mycket gynnad ställning
på den svenska kapitalmarknaden under 1975. Medan de totala
kapitalmarknadsplaceringama ökade med drygt 25 % ökade utlåningen
från Industrikredit, Företagskredit och Företagskapital med 35 % och
Allmänna Hypoteksbanken med hela 70 %. De mindre och medelstora
företagen har även erhållit krediter från Sveriges Investeringsbank i en
omfattning som överstiger deras andel av de industriella investeringarna.

Utskottet tar för givet att den markant bättre tillgången på långa krediter
även fortsättningsvis kommer att stå de mindre och medelstora
företagen till förfogande. Utskottet finner det klart olämpligt att såsom
skett i motionen 2042 direkt ange en ram för utlåningskapaciteten hos
en viss grupp av kapitalmarknadsinstitut. Den närmare utformningen av

FiU 1975/76: 20

34

kreditpolitiken måste ske med hänsynstagande till de ständigt föränderliga
betingelserna. Den kan inte låsas på det sätt som föreslagits i motionen
utan att detta i så fall skulle medföra en påtaglig risk för ineffektivitet
och för en orättvisa olika låntagargrupper emellan. Riksbanken
och riksbanksfullmäktige bör inom ramen för de allmänna riktlinjer
som gäller för den ekonomiska politiken garanteras en rörelsefrihet
vid utformningen av sin del av denna politik för att kunna fullgöra
sina viktiga funktioner.

Utskottet avstyrker således bifall till motionen 2042 moment 1 och
därmed även till de likasyftande motionerna 926, 936 och 2159.

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”utskottet förordat” bort utgå,

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till mindre
och medelstora företag att riksdagen avslår motionerna 1975/
76: 2042 moment 1, 2159, 936 och 926 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”anses tillgodosedda” bort ha följande lydelse: Utskottet

finner inte nu anledning att som föreslås i motionen 2042
öka placeringarna i AP-fondsmedel i de s. k. mellanhandsinstitut som
i första hand skall ge krediter till mindre och medelstora företag. Detta
innebär att utskottet också föreslår avslag på motionerna 2159, 936 och
926. Utskottet menar att hela kreditpolitiken måste ses över och monopolens
och storföretagens övermakt på kreditmarknaden brytas genom
ett förstatligande av kreditväsendet, bl. a. av de privata affärsbankerna.
Sådana åtgärder skulle vara till fördel för de mindre företagen och underlätta
och effektivisera en statlig investeringsstyming, som föreslås i
motion 934.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande allmänna riktlinjer för kreditgivningen till mindre
och medelstora företag att riksdagen avslår motionerna 1975/
76: 2042 moment 1, 2159, 936 och 926,

Reservation 3) beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i
Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping
(s) som anser att

FiU 1975/76: 20

35

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Av de
allmänna” och på s. 24 slutar med ”motionen 1993” bort ha följande
lydelse:

Den svenska industrin har under senare år givit prov på en betydande
investeringsvilja. Investeringsvolymen har uppvisat en oavbruten stegring
ända sedan slutet av 1960-talet och ligger nu på en nivå som är
nästan 50 % högre än vad den var 1968. Härigenom har den industriella
produktionskapaciteten successivt förstärkts och vår internationella konkurrenskraft
kunnat vidmakthållas samtidigt som aktiviteten i de investeringsvaruproducerande
sektorerna hållits uppe på en tillfredsställande
nivå. I dessa avseenden skiljer sig utvecklingen i vårt land från omvärldens,
där i allmänhet industriinvesteringarna kraftigt minskat under
senare år, vilket både förvärrat konjunktur- och arbetsmarknadssituationen
och på längre sikt satt tillbaka tillväxttakten.

Den expansiva utvecklingen i Sverige är resultatet av en rad samverkande
omständigheter. Av väsentlig betydelse har varit företagens växande
insikt om att världsmarknaden kännetecknas av ständigt fortgående
växlingar mellan uppgång och nedgång. Ett investeringsprogram insatt
under en avmattningsperiod leder till att man står bättre rustad inför
den kommande högkonjunkturen och inte lika snabbt kommer in i en
situation med brist på produktionskapacitet. I denna mening har de
svenska företagen dokumenterat en vilja att satsa på framtiden som både
framstår som företagsekonomiskt välmotiverad och som samhällsekonomiskt
önskvärd.

Den faktiska utvecklingen skulle emellertid inte ha kommit till stånd
utan den långa rad av ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits i syfte
att stimulera näringslivets investeringar. Här bör särskilt erinras om de
särskilda avsättningar till arbetsmiljö- och särskilda investeringsfonder
som företagen fick göra för 1974 på grund av den då exceptionella
vinstutvecklingen. Dessa fonder liksom även de vanliga investeringsfonderna
för konjunkturutjämning är f. n. fria för användning. Vid årsskiftet
1975/76 fanns ca 6 300 milj. kr. innestående på sådana fonder.
Under 1975 frisläpptes ur de tre fondslagen sammanlagt ca 5 100 milj.
kr. för användning, vilket beräknas ge upphov till en total investering
på 6 500 milj. kr. En mycket stor del av dessa investeringar beräknas
falla på 1976. Regeringen har vidare beslutat att möjligheterna att utnyttja
investeringsfonderna för konjunkturutjämning förlängs till utgången
av 1976. Riksdagen har vidare helt nyligen fattat beslut om ett
särskilt skatteavdrag resp. bidrag för maskininvesteringar.

För de mindre och medelstora företagen har lokaliseringsstödet haft
en alldeles särskild betydelse. Inemot 90 % av de rena bidragen har
tillfallit företag med mindre än 200 anställda, drygt 60 % av bidragen
har tillfallit företag med mindre än 50 anställda. Även lånestödet har
till sin huvuddel gått till mindre och medelstora företag. Det är i detta

FiU 1975/76: 20

36

sammanhang även värt att notera att dessa företagsgrupper i allt större
utsträckning utnyttjar investeringsfondsystemet. Deras andel av såväl
de kvarstående fondavsättningarna som av ianspråktaganden har ökat
under 1970-talets första del. Dessa olika åtgärder kan vara en anledning
till den starka tillväxt i gruppen av företag med mindre än 20 anställda
som inträffat under dessa år.

Som tidigare nämnts har även kreditpolitiken varit inriktad på att
stödja industrins utbyggnad. Inte minst för de mindre och medelstora
företagen torde de hittills vidtagna åtgärderna ha inneburit en markant
förbättrad kreditförsörjning.

Sammantaget innebär alla dessa åtgärder att näringslivet nu erhåller
ett betydande stöd för sin investeringsverksamhet. De enkäter som företogs
under senare delen av 1975 pekar även på att investeringsviljan
inom industrin skulle komma att vidmakthållas under 1976 trots det i
vissa branscher låga kapacitetsutnyttjandet under 1975. Den fortsatt
relativt goda likviditetssituationen inom näringslivet, den förhållandevis
tillfredsställande vinstsituationen jämte de under 1976 successivt förbättrade
konjunkturutsikterna understryker ytterligare det sannolika i en
väl hävdad investeringsutveckling under detta år.

Mot denna bakgrund finner utskottet att de i motionerna 1993 och
2043 framförda förslagen om en förstärkning av investeringsstödet är
för tidigt väckta varför de bör avslås. Det redan nu utgående stödet till
investeringarna är så pass betydande att behovet av ytterligare stödåtgärder
— både med hänsyn till deras konjunkturpolitiska och deras fördelningspolitiska
effekter — måste vara bättre dokumenterat än vad
som nu är fallet för att kunna motiveras. Under senare delen av mars
blir resultaten av en ny enkätundersökning om företagens investeringsplaner
tillgängliga. Då kommer förutsättningar att föreligga för en bedömning
av dessa frågor, vilken då också kan vägas in i det totala ekonomiska
perspektiv som redovisas i kompletteringspropositionen.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd att riksdagen
godkänner vad utskottet anfört om bibehållande av nu
gällande regler,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Av de
allmänna” och på s. 24 slutar med ”utskottet förordat” bort ha följande
lydelse:

En statlig investeringsstyrning och etableringskontroll, en mobilisering
av AP-fondema för ett statligt industrialiseringsprogram är exempel
på effektiv investeringspolitik och åtgärder som skulle vara verkningsfulla
för att bekämpa arbetslöshet. Investeringsstöd till kapitalis -

FiU 1975/76: 20

37

terna är passiva medel som inte är ägnade att styra den ekonomiska utvecklingen
i annan riktning än den, den kapitalistiska profitjakten avgör.
Kapitalister investerar för profit. De måste investera för att inte konkurreras
ut. De gör totalt inte större investeringar än vad de bedömer som
lönsamma bara därför att de får statligt stöd. Men de vill naturligtvis
gärna ha statligt stöd. Det stärker deras kassor. Om de medel som kapitalet
vinner genom investeringsavdrag har några som helst sysselsättningspolitiska
effekter kan inte avgöras. Ingen kan säga om inte investeringarna
skulle göras ändå. Den enda säkra effekten av investeringsavdragen
och investeringsbidragen är inkomstöverföring till kapitalet. I
motionerna 1993 och 2043 vill man gå än längre på denna väg. Även
om förslagen något skiljer sig åt är den gemensamma linjen att än mer
stödja privatkapitalet än vad regeringen redan gör.

Utskottet vill mot denna bakgrund förorda att investeringsbidragen
och investeringsavdragen slopas. Detta innebär att utskottet yrkar avslag
på motionerna 2043 och 1993.

Förslagen i den till näringsutskottet hänvisade motionen 2044 av hrr
Fälldin och Ahlmark ligger inte i linje med den syn på kredit- och investeringspolitiken
som utskottet förordat.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande allmänna riktlinjer för investeringsstöd att riksdagen
godkänner vad utskottet anfört om avskaffande av investeringsstöd
till privat kapital,

Reservation 4) beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
i övrigt och för budgetregleringen

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson i
Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping
(s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Det
råder” och på s. 19 slutar med ”nu gäller” bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska utvecklingen i vårt land har under senare år på avgörande
punkter avvikit från omvärldens. Samtidigt som den internationella
lågkonjunkturen har lett till kraftiga minskningar i produktion och
realinkomster och kraftigt ökad arbetslöshet i vår omvärld har vi genom
en kraftfull ekonomisk politik lyckats öka sysselsättningen, förstärka
hushållens inkomster och på väsentliga områden vidmakthålla den ekonomiska
aktiviteten.

Denna olikhet synes i betydande omfattning sammanhänga med skillnader
i prioriteringar i den ekonomiska politiken. I flera av de stora industrinationerna
har denna givits en deflationistisk inriktning motiverad
främst av syftet att skapa balans i utrikesbetalningarna och att dämpa

FiU 1975/76: 20

38

inflationstakten. Även om politiken haft vissa begränsade framgångar i
den meningen att prisstegringstakten begränsats något och bytesbalanserna
åtminstone temporärt förbättrats har den dock lett till en mycket
hög arbetslöshet. Den har också lett till att länder som inte delat dessa
ekonomisk-politiska prioriteringar via utrikeshandeln tvingats in i en
situation med vikande efterfrågan på exportprodukterna.

Det primära målet för den ekonomiska politiken i vårt land är att
upprätthålla den fulla sysselsättningen. För att kunna göra detta i en
tid med en internationell konjunkturavmattning kan man tvingas att temporärt
acceptera en försvagning av utrikeshandelsbalansen. För att kompensera
en otillräcklig utländsk efterfrågan har politiken därför inriktats
på en stimulans av den inhemska efterfrågan. För att på längre sikt
upprätthålla en full sysselsättning måste emellertid den yttre balansen
återställas och pris- och kostnadsstegringen dämpas så att den kommer
i harmoni med omvärldens.

I finansplanen har regeringen — i anslutning till en första presentation
av 1975 års långtidsutredning — preciserat att en rimlig målsättning för
den ekonomiska politiken bör vara att balansen i våra utrikes betalningar
successivt skall återställas fram till 1980. Utskottet delar denna uppfattning.
Det är enligt utskottets uppfattning inte rimligt att Sverige som är
ett rikt land på sikt skall ha en nettoinlåning från omvärlden. Vi bör i
stället söka underlätta kapitalbildningen i t. ex. de länder som håller på
att industrialiseras. På sikt kräver detta en viss restriktivitet i vår inhemska
resursanvändning så att utrymme skapas för exportproduktion
och för de därför nödvändiga förstärkningarna av exportindustrins produktionskapacitet.

Den förutsedda internationella konjunkturåterhämtningen bör innebära
att exporten under 1976 blir ett expansivt element i vår ekonomi. Det
råder ett stort mått av enighet när det gäller bedömningen av den internationella
konjunkturutvecklingen under 1976. Uppgången har redan
nått en betydande styrka i USA och en klar vändning har inträffat i
flera av de stora industriländerna i Europa. Men som framhålls i finansplanen
beräknas inte denna uppgång få den styrka och omfattning att
man helt kan avstå från en stimulans av den inhemska efterfrågan. Med
hänsyn till den successivt växande exportefterfrågan och med hänsyn
till det långsiktiga målet att skapa jämvikt i vår utrikes balans bör emellertid
denna utformas med stor försiktighet och med ett betydande inslag
av selektiva åtgärder.

Mot bakgrund av de prognoser som presenterats i finansplanen framstår
det därför inte som påkallat att i nuläget ytterligare stimulera den
privata konsumtionen. Den ekonomiska politiken bör i stället inriktas
på att hålla en hög beredskap på sysselsättningsområdet, att begränsa
prisstegringarna så att dessa utvecklas i överensstämmelse med vår omvärld
och att även fortsättningsvis främja kapacitetsutbyggnaden inom
industrin.

FiU 1975/76: 20

39

Sysselsättningspolitiken

Under 1975 har sysselsättningen i den svenska ekonomin varit väl
hävdad. Räknat som genomsnitt för året var antalet sysselsatta nära
100 000 högre under 1975 än 1974 enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar.
Även arbetslösheten har enligt dessa undersökningar
legat på en låg nivå under 1975, vilket även varit fallet med
de arbetslösa kassamedlemmama. Vid årsskiftet uppgick dessa till drygt
45 000 personer motsvarande 1,7 % av antalet medlemmar. Inemot 1/3
av dessa var över 65 år.

Denna gynnsamma utveckling har kunnat uppnås trots en svag utveckling
av produktionen. En viktig förklaring härtill synes vara den
förändring i företagens personalpolitik som inträffat under senare år.
Erfarenheterna från 1973 och 1974 var i många branscher att bristen på
arbetskraft blev ett avgörande hinder för produktionsökningar. Dessa
erfarenheter jämte den nya lagstiftningen om anställningstrygghet och
det statliga stödet till lagerproduktion och till utbildning av personalen
har medfört att företagen i väsentligt större utsträckning än tidigare behållit
sin personalstyrka under avmattningsperioden. Härigenom står
de nu väl rustade inför den kommande uppgången. Genom denna politik
har man skapat bättre möjligheter för företagen att öka sin produktion
utan att detta behöver få några större kostnadsuppdrivande effekter på
arbetsmarknaden.

Hela denna politik representerar en första huvudlinje i ansträngningarna
att möta uppkommande sysselsättningsproblem. Genom att möta
dessa redan inne på arbetsplatserna förhindras permitteringar och uppsägningar
av den redan sysselsatta arbetskraften. Den andra huvudlinjen
i regeringens arbetsmarknadspolitik har varit att försöka lösa problemen
för dem som trots allt blir arbetslösa samt för de nytillträdande som har
svårt att finna arbete. Redan vid årsskiftet 1974/75 intensifierades beredskapen
inom regeringskansliet. En särskild beredskapsplan utarbetades.
Regeringen gavs även de i finansplanen 1975 föreslagna finansfullmakterna
att användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning
eller påskyndande av statliga investeringar eller för bidrag till kommunala
projekt för investering och sysselsättning. För att möta en avmattning
i efterfrågan på arbetskraft som inträffat inom vissa sektorer
har regeringen under 1975 vidtagit en rad åtgärder för vilka en närmare
redogörelse lämnats i 1976 års finansplan. Utskottet noterar också med
tillfredsställelse att regeringen under februari 1976 vidtagit ytterligare
åtgärder med särskild inriktning på att lösa sysselsättningsfrågorna för
de nytillträdande på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstyrelsen får möjlighet
att lämna 20 % i bidrag till kommunala industribeställningar som
skulle ha skett först 1977 men som nu tidigareläggs till 1976. För att
förbättra beredskapen inom byggnadsbranschen och stimulera sysselsättningen
för byggtekniker föreslås även statsbidrag till projektering av nya

FiU 1975/76: 20

40

flerfamiljshus. Vidare kan ett 75 %-igt statsbidrag utgå till de kommuner
som ordnar beredskapsarbeten med låg dagsverkskostnad. Det är i
första hand arbeten inom vårdsektorn, service samt natur- och landskapsvård
som här blir aktuella.

Genom dessa olika åtgärder bör en god grund ha lagts för en väl
hävdad sysselsättning och nyrekrytering under 1976. Inte minst bör de
vidtagna åtgärderna ha underlättat för ungdomar och kvinnor som är
nya på arbetsmarknaden att få möjligheter till arbete och utbildning.
För att värna rätten till arbete krävs emellertid en fortsatt hög planberedskap.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att sysselsättningsplaneringen
inom regeringens kansli kommer att drivas vidare i nya etapper
under 1976 och att regeringen med särskild vaksamhet kommer att följa
utvecklingen för ungdomen på arbetsmarknaden. Genom de nya stödformer
som har skapats bör både kommuner och företag i samverkan
med staten arbeta för att ge arbete, praktik och vidareutbildning för
ungdom.

Utskottet vill också i anslutning till dessa frågor behandla den i finansplanen
anmälda åtgärden rörande förlängningen av lagerstödet. Regeringen
har beslutat om en ny period för lagerstöd till företag som inte
har ansökt om lagerstöd före utgången av 1975. Den nya stödperioden
som främst är inriktad på verkstadsföretagen omfattar kalenderåret 1976.
Utskottet tillstyrker att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
får besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån
till lageruppbyggnad även för andra stödperioder än den som nu gäller.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Finanspolitiken”
och på s. 25 slutar med ”tidigare förordat” bort ha följande
lydelse:

Finanspolitiken

I finansplanen redovisas ett beräknat underskott på statsbudgeten för
innevarande budgetår på ca 11 miljarder kr. För budgetåret 1976/77
beräknas underskottet uppgå till ca 12 miljarder kr., dvs. en viss försvagning
i förhållande till innevarande år.

Trots bytesbalansunderskottet och trots de anspråk som ställs på kapitalmarknaden
kan detta upplåningsbehov enligt utskottets mening anses
försvarbart mot bakgrund av behovet att åtminstone tills vidare föra
en fortsatt expansiv konjunkturpolitik. Den internationella konjunkturuppgången
förefaller att endast gradvis få effekt på den svenska konjunktursituationen,
vilket innebär att aktiviteten i vår egen ekonomi under
ännu någon tid måste upprätthållas med hjälp av en inhemsk efterfrågestimulans.

Även om det statliga budgetunderskottet för 1976/77 framstår som
försvarbart mot bakgrund av den föreliggande konjunkturutvecklingen
ställer dess finansiering betydande anspråk på kreditmarknaden. Den

FiU 1975/76: 20

41

statliga upplåningen konkurrerar där om utrymmet med kommuner,
näringsliv och bostadsbyggande. Genom olika åtgärder under senare år
har visserligen utbudet på kapitalmarknaden ökat och man har kunnat
placera en stor del av den statliga upplåningen utan att detta behövt inkräkta
på utrymmet för andra låntagargrupper. Men det statliga budgetunderskottet
har nu blivit så stort att dess finansiering kan komma att
utgöra ett problem — särskilt om den allmänna ekonomiska utvecklingen
skulle motivera en skärpning av kreditpolitiken.

Utskottet vill därför understryka vikten av att statsbudgeten inte ytterligare
försvagas. Skulle det uppstå behov av en mera expansiv finanspolitik
bör denna ges en selektiv inriktning med syfte att uppnå
en så stor sysselsättningseffekt som möjligt.

Utskottet vill också understryka vad som framhålls i finansplanen
om behovet av att på längre sikt reducera budgetunderskottet. Ett successivt
återställande av den yttre balansen förutsätter nämligen en
motsvarande ökning av det samlade finansiella sparandet i vårt samhälle.
Eftersom man knappast kan räkna med att vare sig företagssektorn
eller hushållssektorn i någon större utsträckning kan bidra härtill
blir det således den offentliga sektorn och då i första hand staten som
får påtaga sig ett ansvar härför. Detta ställer i sin tur bestämda krav
på en långsiktigt stram finanspolitik med ett mycket begränsat utrymme
för nya utgiftsåtaganden.

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Prisoch
inkomstpolitiken” och slutar med ”934 moment 2” bort ha följande
lydelse:

Prispolitikcn

Starka prisstegringar har kännetecknat den ekonomiska utvecklingen
i västvärlden under senare år. Från att under 1960-talet ha ökat med
ungefär 4 % om året har konsumentpriserna i vårt land stigit med ca
10 % om året under både 1974 och 1975. Även om prisstegringen i
Sverige legat lägre än genomsnittet för Västeuropa vill likväl utskottet
understryka att en så kraftig inflation som vi upplevt under dessa år
på längre sikt kan skapa fördelningspolitiska orättvisor och sociala
spänningar. Det är därför av utomordentlig vikt att prisstegringen nedbringas
till en takt som är klart lägre än vad vi upplevat under senare
år.

Enligt de prognoser som redovisas i den preliminära nationalbudgeten
beräknas prisstegringen under loppet av 1976 uppgå till ca 7 å 8 %,
vilket skulle innebära en viss avsaktning i förhållande till 1975. Utskottet
vill här understryka att man med skärpt vaksamhet följer prisutvecklingen
under 1976 och att man snabbt ingriper mot omotiverade
prishöjningar.

En dämpning av vår pris- och kostnadsutveckling framstår också

FiU 1975/76: 20

42

som nödvändig med hänsyn till behovet av en förstärkning av vår internationella
konkurrenskraft. Såsom framhålls i finansplanen vill
emellertid utskottet understryka att ansvaret för att stabilisera kostnadsutvecklingen
inte allenast kan läggas på löntagarna och deras organisationer.
Visserligen spelar lönekostnadsutvecklingen en betydande roll
vid bestämningen av industrins kostnadsläge men samtidigt måste löntagarna
tillförsäkras rimliga garantier för att deras reallöner håller jämna
steg med produktionsresultatets utveckling. Detta förutsätter att alla
grupper i vårt samhälle som genom sina åtgärder och sina krav påverkat
prisutvecklingen måste ålägga sig återhållsamhet. Detta gäller såväl
företag, producenter som löntagare. Men kravet kan med särskild skärpa
framställas i fråga om de näringar och sektorer som på grund av naturliga
förhållanden eller regleringar skyddas från utländsk konkurrens.
Näringslivets prispolitik och samhällets inflytande över denna måste
därför ingå som ett viktigt led i de överväganden som syftar till en stabilisering
av prisutvecklingen.

Att riksdagen skulle göra ett generellt uttalande mot statlig styrning
av lönepolitiken på sätt som föreslås i motionen 934 moment 2 finner
utskottet däremot ej påkallat.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
i övrigt och för budgetregleringen att riksdagen med godkännande
av regeringens förslag i propositionen 1975/76: 100 bilaga
1 moment 1 avslår motionerna 1975/76: 187, 257, 934,
1979 och 2042 moment 3 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Det råder”
och på s. 19 slutar med ”nu gäller” bort ha följande lydelse:

Det finns två huvudlinjer i den ekonomiska politiken. Den ena går ut
på att med olika medel söka bevara och stärka kapitalägarnas makt över
näringslivet. Den försöker att med subventioner, med skattelättnader,
med gåvor och med lämpor få kapitalisterna att göra det de måste göra
för att kunna förbli kapitalister: ackumulera eller investera. Denna politiks
syfte och verkan blir därför att trygga och förbättra kapitalets profitutsikter.
Denna politiska grundlinje uttrycks klarast i de borgerliga
ekonomisk-politiska motionerna till riksdagen men även i regeringens
finansplan.

Den andra huvudlinjen går ut på att bryta kapitalets makt över ekonomi
och samhällsliv, att ställa den hushållning alla medborgare är beroende
av under deras samfällda demokratiska kontroll. Den kräver in -

FiU 1975/76: 20

43

vesteringsstyrning efter samhälleliga mål, den kräver kraftfulla och
verksamma åtgärder mot inflationen. Den kräver en inkomstomfördelning
till de arbetandes fördel. Denna politik uttrycks bl. a. i motionerna
187,188, 257 och 934 från vänsterpartiet kommunisterna.

Trots stora statliga insatser har de kapitalistiska ekonomierna fått
växande problem. Arbetslösheten och prisstegringarna har under det senaste
årtiondet accelererat samtidigt. Sverige är inte undantaget från
denna utveckling. Tillväxten av den svenska produktionen går allt långsammare.
Lågkonjunkturerna fördjupas successivt, perioderna av högkonjunktur
tycks bli kortare och mattare. Trots att dessa tendenser tydligt
kan urskiljas som långsiktiga i ekonomiska data finns det de som
tror att behovet av ”en hög sysselsättningsberedskap” skulle grundas
på en osäkerhet om konjunkturutvecklingen orsakad av den s. k. oljekrisen
i slutet av 1973!

Orsakerna till de ökade sysselsättningsproblemen är större än så. De
ligger i den tilltagande motsättningen mellan ekonomins samhälleliga
karaktär — dess arbetsdelning och inbördes beroende — och monopolens
ökade kamp för profiter. Storkoncernernas profitintressen har fått
avgöra den ekonomiska utvecklingens inriktning och användningen av
en huvuddel av de samhälleliga tillgångarna.

Arbetslösheten har nu åter konjunkturmässigt börjat att öka. Ungdomar,
kvinnor och äldre arbetare drabbas hårt. Denna situation kräver
omedelbara åtgärder. Men åtgärderna måste inriktas på att roten till
arbetslösheten och kriserna angrips. Konkreta sysselsättningsåtgärder
kommer att behandlas i näringsutskottet, dit bl. a. motion 2141 remitterats.
Tron att bidrag och andra stimulanser till det privata näringslivet
skulle vara en effektiv metod att bekämpa arbetslöshet borde ha
skingrats av det faktiska händelseförloppet. Trots en synnerligen generös
politik mot de kapitalistiska företagen har den ekonomiska stagnationen
inte kunnat hävas och den långsiktigt växande arbetslösheten inte kunnat
minskas.

Bland stödformerna till kapitalet finns det s. k. lagerstödet, som innebär
gåvor eller lån till företag som vill bygga upp sina lager. Denna
form av stöd är ett spekulations- eller profitstöd. Lager måste användas
eller säljas om det skall vara idé att bygga upp dem. Om man under en
period av minskad efterfrågan i stället ökar sin lagerproduktion uteblir
en motsvarande produktionsökning i en period av ökad efterfrågan.
Utskottet anser därför regeringens beslut om en ny period för lagerstöd
till företag vara felaktigt och avstyrker att regeringen bemyndigas att ge
statliga garantier för lån för finansiering av lagerökning även för andra
lagerstödsperioder än den som nu gäller.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Finansplanen
innehåller” och på s. 21 slutar med ”samma motion” bort ha följande
lydelse:

FiU 1975/76: 20

44

Övergång till lågräntepolitik är ett riktigt krav i kampen mot inflationen.
Tillsammans med ett förstatligande av kreditväsendet utgör lågräntepolitik
en hörnsten i en sund kreditpolitik. Yrkandet i motionen
934 om att riksdagen uttalar sig för en sänkning av diskontot med 2 %
och för övergång till lågräntepolitik tillstyrkes därför.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Några
av” och på s. 25 slutar med ”annan ståndpunkt” bort ha följande lydelse:

Inflationen har accelererat sedan 1960-talet. Den drabbar hårdast dem
som har små inkomster. Den drivs fram av de stora monopolens spekulation
och av en växande improduktiv sektor. Ett program mot inflationen
måste enligt utskottet ta fasta på att frågan gäller fördelningen i
samhället. De punkter som redovisas i motionen 257 tjänar som en god
grund för en inflationsbekämpande politik. Utskottet ansluter sig till
dessa riktlinjer, liksom till kravet i motion 187 om utvidgat prisstopp.

Av det sagda framgår att utskottet förordar den andra av de båda
huvudlinjer för den ekonomiska politiken som redovisats ovan. Kraven
på åtgärder mot kapitalets makt över ekonomi och samhällsliv ställs inte
för att hävda några abstrakta principer. De gäller människomas arbete
och liv, de gäller om storkapitalisters och börsspekulanters intressen skall
få avgöra hur samhällets tillgångar används eller om detta skall avgöras
genom demokratiska beslut.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
i övrigt och för budgetregleringen att riksdagen med anledning
av regeringens förslag i propositionen 1975/76:100 bilaga 1
moment 1 och med avslag på motionerna 1975/76: 1979 och
2042 moment 3 bifaller motionerna 1975/76: 187, 257 och 934
och med godkännande av vad utskottet anfört som sin mening
ger regeringen detta till känna,

Reservation 5) beträffande kommunernas ekonomiska situation

A. av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Larsson
i Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s) och Bergman i Nyköping
(s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 20 slutar med ”kommunernas ekonomi” bort ha följande
lydelse:

Såväl i finansplanen som i motionen 2042 påtalas den viktiga roll som
kommuner och landsting spelar för sysselsättningen.

FiU 1975/76: 20

45

Enligt de beräkningar som redovisats i den preliminära nationalbudgeten
skulle den offentliga sektom under 1976 stimulera ekonomin med
ytterligare inemot 1 % av BNP efter den kraftiga köpkraftspåspädningen
under 1974 och 1975. I motsats till vad som varit fallet under
senare år svarar den statliga finanspolitiken för praktiskt taget hela
effekten under 1976. Under 1974 och 1975 bidrog även kommunerna
till den expansiva inriktningen av politiken, men de kraftiga skattehöjningar
som kommunerna vidtagit inför 1976 har medfört att den samlade
effekten från denna sektor blir svagt kontraktiv under detta år. Å
andra sidan kan kommunerna härigenom begränsa sitt upplåningsbehov
och konsolidera sin ekonomi, vilket — tillsammans med de kraftigt ökade
utbetalningarna av kommunalskattemedel — innebär att det föreligger
goda förutsättningar för en lugn skatteutveckling under 1977.1 fråga
om den långsiktiga utvecklingen av kommunernas ekonomi vill utskottet
hänvisa till det pågående arbetet inom den kommunalekonomiska utredningen,
som enligt vad utskottet inhämtat förväntas framlägga en lägesrapport
om kommunernas ekonomi under innevarande år. Mot denna
bakgrund finner utskottet det ej nödvändigt att riksdagen nu gör något
uttalande angående kommunernas ekonomiska situation. Utskottet avstyrker
därför motionen 2042 moment 2.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kommunernas ekonomiska situation att riksdagen
avslår motionen 1975/76: 2042 moment 2 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

B. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 20 slutar med ”kommunernas ekonomi” bort ha följande
lydelse:

Kommuner och landsting har drivits in i en ekonomisk kris, samtidigt
som skattetrycket på låg- och mellaninkomsttagare skärpts. Kommuner
har tvingats uppta lån i utlandet samtidigt som kapitalexporten
från Sverige uppgår till över 2 miljarder kronor årligen.

Kommunernas dåliga finansiella läge har medfört ökade kommunala
skatter, höjda taxor och avgifter och försämrad social och annan kommunal
service. Kommunernas svårigheter är i främsta hand beroende
av att kapitalets intressen får styra användningen av de samhälleliga
tillgångarna. Kommunernas sociala och för medborgarna nyttiga verksamhet
kommer i kläm.

För att möjliggöra att kommunerna bättre skall kunna motsvara
medborgarnas behov av kommunala tjänster måste kommunernas ekonomi
förstärkas. Utskottet anser en ändrad kostnadsfördelning mellan

FiU 1975/76: 20

46

stat och kommun vara grundläggande för att förbättra kommunernas
finanser. Detta kan ske genom att staten övertar utgifterna för skolan
och sjukvården samt huvuddelen av kostnaderna för den sociala servicen
och kollektivtrafiken. Landstingen och kommunerna bör vidare
befrias från den allmänna arbetsgivaravgiften. Staten bör också medverka
till att kommunerna får bättre lånemöjligheter på den inhemska
marknaden. De statliga bidragen till investeringar i och drift av kommunala
anläggningar för motion och idrott samt miljövård bör öka.
Detta är för medborgarna bättre ”investeringsbidrag” än de som går
i kapitalets fickor.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kommunernas ekonomiska situation att riksdagen
med anledning av vad som anförts i motionen 1975/76: 257
och med avslag på motionen 1975/76: 2042 moment 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Reservation 6) beträffande bemyndigande för regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer att besluta om statlig garanti för förluster i
samband med lån till lageruppbyggnad även för andra lagerstödsperioder
än den som nu gäller av herr Hermansson (vpk) som — under förutsättning
av bifall till reservationen 4 B — anser att utskottets hemställan
under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande bemyndigande för regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att besluta om statlig garanti för förluster
i samband med lån till lageruppbyggnad även för andra
lagerstödsperioder än den som nu gäller att riksdagen avslår
propositionen 1975/76: 100 bilaga 1 moment 4,

Reservation 7) beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret
1976/77, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i
enlighet med vad i propositionen förordats intill ett sammanlagt belopp
av 1 500 000 000 kr. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström
(m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”1987 avstyrkes” bort ha följande lydelse:

I motionen 1987 (m) anförs, att det ur principiell synpunkt är olämpligt
att regeringen ges en finansfullmakt av den storleksordning som
föreslagits. Fullmakten innebär att regeringen då den själv så bedömer
erforderligt får medge igångsättning av statliga eller statsunderstödda
sysselsättningsprojekt utan att dessa i förväg redovisats för eller godkänts
av riksdagen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta

FiU 1975/76: 20

47

är betänkligt, inte minst med tanke på reglerna om användning av statsmedel
i RF 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 §. Vårt land befinner sig för närvarande
i ett läge med vikande konjunktur. Risken för en betydande
ökning av arbetslösheten är stor. Inför detta perspektiv är det planerade
och väl förberedda ekonomisk-politiska insatser som erfordras,
inte hastigt tillkomna åtgärder inom ramen för en finansfullmakt. Utskottet
har i det föregående berört den beredskapsplan, varom riksdagen
har fattat beslut. En sådan plan bör öppet redovisas för riksdagen
och kunna bli föremål för debatt. Därigenom skulle en väsentligt bättre
ekonomisk-politisk beredskap kunna upprätthållas än vad som åstadkommes
genom en finansfullmakt. Vad beredskapsplanen nu innehåller
är delvis oklart. Utskottets ställningstagande i denna fråga innebär sålunda
bifall till motionen 1987.

Regeringen har vidare begärt utvidgade befogenheter att utnyttja den
av 1975 års riksdag beviljade finansfullmakten för nu löpande budgetår.
Eftersom denna finansfullmakt redan är beviljad, finns det enligt utskottet
ingen anledning att motsätta sig den föreslagna utvidgningen av
befogenheterna, om än givetvis ovan anförda synpunkter på lämpligheten
av en finansfullmakt har relevans även på det av 1975 års riksdag
fattade beslutet om en sådan.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande bemyndigande för regeringen att för budgetåret
1976/77, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter
i enlighet med vad i propositionen förordats intill ett
sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr. att riksdagen med
bifall till motionen 1975/76: 1987 avslår propositionen 1975/
76: 100 bilaga 1 moment 2,

FiU 1975/76: 20

48

Bilaga

Trafikutskottets yttrande
1975/76:1 y

över den i propositionen 1975/76: 100 framlagda finansplanen såvitt
avser konsolideringsfond för postverket m. m.

Till finansutskottet

I enlighet med beslut av finansutskottet den 20 januari 1976 har
trafikutskottet beretts tillfälle avge yttrande över regeringens förslag
till konsolideringsfond för postverket m. m. (prop. 1975/76: 100 bilaga
1 Finansplanen, Särskilda frågor punkt 3 och hemställan under 7). Med
anledning härav får trafikutskottet anföra följande.

Enligt föredragande departementschefens mening bör postverket beredas
möjlighet att då årets resultat överstiger gällande förräntningskrav
efter särskild prövning av regeringen avsätta skillnaden mellan förräntningskrav
och faktiskt resultat till en särskild konsolideringsfond. Avsatta
medel skall enligt förslaget insättas på särskilt konto i riksgäldskontoret,
och postverket skall tillgodogöras ränta på desamma. Fonden
anses i första hand böra byggas upp till en sådan omfattning att en
verklig konsolidering kan anses föreligga. Fonderade medel skall sedan,
efter särskild prövning av regeringen, kunna utnyttjas i syfte att tidsmässigt
bättre anpassa taxeåtgärder till förutsättningarna på marknaden.
Det föreslås få ankomma på regeringen att fastställa de närmare reglerna
för fonden.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att en fond av angivet
slag bör upprättas. I anslutning härtill må f. ö. erinras om att utskottet
redan i sitt betänkande TU 1975: 2 (punkten 2) fann starka skäl
tala för ett i motionen 1975: 1464 framfört förslag om rätt för postverket
att bilda en särskild portoutjämningsfond. Utskottet förutsatte
också att förslag härom i en nära framtid skulle underställas riksdagens
prövning.

Utskottet finner det tillfredsställande att så nu skett samt tillstyrker
förslaget.

Stockholm den 10 februari 1976

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lothigius (m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c),
Hjorth (s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Clarkson (m),
Östrand (s), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp), Johansson
i Hållsta (c) och Johansson i Åmål (s).

FiU 1975/76: 20

49

Innehåll

Inledning 1

Propositionen 2

Motionerna 10

Utskottet 16

Den ekonomiska politikens förutsättningar och inriktning 16

Sysselsättningsberedskapen 18

Kredit- och investeringspolitiken 20

Finanspolitiken 24

Pris- och inkomstpolitiken 25

Särskilda frågor 26

Utnyttjande av finansfullmakten 26

Konsolideringsfond för postverket 27

Hemställan 27

Reservationer 29

Trafikutskottets yttrande 1975/76 1 y 48

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760045