Riksdagens protokoll 1975:18

Nr 18

Fredagen den 7 februari 1975

Fredagen den 7 februari

Kl. 15.00

§ 1 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om tjänstledighet från riksdagsuppdraget under tiden den 16 mars - den 10 maj för att som svensk delegat kunna deltaga i den av FN anordnade havsrättskonferensen i Geneve. Stockholm den 6 februari 1975 Georg Åberg

Herr talmannen anmälde att herr Annerås från och med den 16 mars skulle inträda som ersättare för herr Åberg under hans ledighet från riks-dagsmannauppdraget.

§ 2 Anmäldes och bordlades

Redogörelser och förslag

Nr 5 Styrelsens för riksdagsbiblioteket berättelse över förvaltningen för

år 1974 Nr 8 Fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens

vinstmedel för år 1974 Nr 10 Skrivelse från riksdagens förvaltningsstyrelse om kompletterande

anslagsframställning för budgetåret 1974/75 Nr 17 Riksdagens förvallningsslyrelses berättelse om verksamheten

inom riksdagens förvaltningskontor under år 1974

§ 3 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

Nr 71 över granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning 1974

Justitieutskottets betänkande

Nr 1 med anledning av propositionen 1974:149 med förslag till organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m. m. jämte motioner

Nr 18

Fredagen den 7 februari 1975

Anmälan av interpellationer

Utbildningsutskottets betänkande

Nr 1 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om lilläggsstat II till riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt gäller atomforskning

Trafikutskottets betänkande

Nr 3 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om lilläggsstat II till riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt avser kommunikationsdepartementels verksamhetsområde

§ 4 Anmäldes och bordlades Motioner

Nr 1817 av herrar Boo och Torwald

Nr 1818 av herr Fälldin m. fl. med anledning av propositionen 1975:12 med förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207), m. m.

§ 5 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 6 februari

Nr 29 av herr Lövenboig (vpk) till herr kommunikationsministern om vägverkets planerade omorganisation:

I börian av 1972 tillsatte vägverket en utredning för att bl. a. göra en översyn av landets indelning i arbetsområden. Denna utredning har i sin tur begärt en undersökning från vägdirektörerna i de olika länen. På basis därav har modellstudier utformats med förslag om hur arbetsområdena bör vara uiforinade. För Norrbottens del skulle del, enligt modellskissen, innebära att antalet arbetsoinråden minskar från 23 till 17.

Uppgifterna om delta har väckt stor oro både bland vägverkels egen personal och bland befolkningen i berörda områden. Man befarar dels minskat antal arbetstillfällen, dels regionala konsekvenser och försämrad vägservice. Ju fler indragningar och centraliseringar som sker, desto sämre blir förutsättningarna för glesbygdens samhällen, all överleva.

Som exempel på den oro som råder inför vägverkels planerade indragning av arbetsområden vill jag citera ur en skrivelse som den 12 november 1973 tillställdes vägverkets cenlralförvaltning. Den kom från ett av de områden som nu hotas av indragning, nämligen Kolers arbetsområde. I skrivelsen heter del bl. a.:

"De arbetare som arbetar inom arbetsområdet bor och har sina fastigheter inom området och är inställda på all i fortsättningen bo och verka här.

Del får inle bli så all vägverket skall utplåna s. k. glesbygden, för i och med att Koler arbetsområdet är borta, blir delta ett slag mot hela Piteå Markbygd med en försämrad driftservice, även andra samhällsfunktioner blir lidande.

Med hänvisning till ovanstående fakta, och med förvissningen all vi för hela Markbygdens talan, anhåller vi att vägverket och kommunikationsdepartementet beslutar i enlighet med utredningens alternativ O vilket innebär all arbetsområdet bibehålies i nuvarande skick, med ett tillägg, all nuvarande intagningsstopp slopas och alt flera r-tjänslemän anställes så all a-områdets maskinpark bättre nyttjas."

Det åberopade är bara ett i raden av de många initiativ, brev och uppvaktningar som har skett i anledning av vägverkels planerade omorganisation. De stämningar som här kommer till ullryck får inte nonchaleras. De vittnar om oro införde regionalpolitiska konsekvenser man kan förutse, men också om det ansvar många känner när det gäller ambitionen all hålla en hygglig vägstandard även i glesbygdsområdena.

Tar man Norrbotten som exempel, så är jag i likhet med många andra övertygad om alt en indragning av ett antal vägområden med all säkerhet kommer all innebära försämrad väghållning inom stora delar av länet. Alt sådan indragning får svåra konsekvenser för arbetare som blir ulan jobb eller måste flytta står också helt klart. Det innebär i sin tur minskade förutsättningar att överieva för vissa berörda orter. Del finns alltså all anledning att gå fram med stor varsamhet och beakta de regionalpoliliska konsekvenserna av sådan planerad indragning av vägområden, som säkerligen berör landet som helhet. Kommunikationsministern bör ha intresse av all skingra den oro som råder och förhindra åtgärder i negativ riktning.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr kommunikationsministern få ställa följande frågor;

1. Blir riksdagen i tillfälle att behandla vägverkets planerade omorganisation?

2. Är kommunikationsministern beredd alt säga nej till centraliseringsförslag som får negativa regionala konsekvenser?

Nr 18

Fredagen den 7 februari 1975

Anmälan av interpellationer

Nr 30 av herr Mattsson i Lane-Herreslad (c) till herr statsrådet Lidbom om reglerna rörande förlida tillträde vid expropriation:

Expropriationslagen (1972:719) utgår liksom tidigare expropriationslag-sliftning från all ersättningen skall vara slutligt bestämd innan egendomen får tas i anspråk av den exproprierande. Från principen gäller och har gällt undanlag, avsedda all tillgodose ett starkt intresse alt snabbt få ta egendomen i besittning. Förhandstillträde - enkelt eller kvalificerat - kan då medges efter prövning av parternas intressen. I dom eller beslut om medgivande till förhandslillträde skall domstolen ange när medgivandet tidigast får utnyttjas. Tiden skall bestämmas så att fastighetsägaren eller annan, vars rätt berörs, får "skäligt rådrum".

Nr 18

Fredagen den 7 februari 1975

Anmälan av Interpellationer

Del ligger i sakens natur all domstolen har alt väga de motstridiga intressena möt varandra. Utvecklingen har dock gått mot ett starkare betonande av den exproprierandes intresse. Sålunda har del tidigare kravet på att elt förtida tillträde skall vara av "synnerlig vikt" ersatts med regeln all det skall vara "av väsentlig betydelse" för den exproprierande. Tidigare har utmönstrats krav på anknytning till laga fardag när det gäller avflyttning från bostad.

Från intressenter har framförts oro för all näringsverksamhetens intressen inle alllid kommer att bli tillräckligt beaktade. Särskilda problem uppstår i samband med expropriation av näringsverksamhet då del är aktuellt att skaffa likvärdig egendom. Möjligen kan här gälla att detta får beaktas vid bestämmandel av s. k. annan ersättning. Men även en formellt korrekt beräknad sådan ersättning räcker inle alllid för alt berörda intressenter skall få möjlighet att inrätta sig efter de nya förhållandena, om det måste ske under stor lidspress. Ekonomisk ersättning kan inte alltid kompensera ett otillräckligt rådrum.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag all lill statsrådet Lidbom få rikta följande frågor:

Är enligt statsrådets mening tillämpningen av reglerna om lidpunkten för förtida tillträde vid expropriation godtagbar med hänsyn till behovet av nödigt rådrum?

Är enligt statsrådels mening ersättningsreglerna vid expropriation så utformade all de läcker även de särskilda ölägenheter som kan följa av ett förtida tillträde?

den 7 februari

Nr 31 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) till herr finansministern om laxeringen av olika kategorier skattskyldiga:

Från inkomst av tjänst får enligt kommunalskattelagens regler avdrag göras för utgifter som är alt anse som kostnader för fullgörande av tjänsten. Dit hör t. ex. i tillämpliga delar hyra, arbetsbiträde, resor, facklitteratur, instrument o. d. Som reglerna är utformade i lagstiftningen är de för avdragen gällande principerna myckel lika de principer som enligt bestäminelserna gäller för övriga inkomstslag. I praktiken har emellertid avdrag från inkomst av tjänst kommit alt behandlas avgjort snävare.

Genom t, ex, handel med vinst- och föHustbolag och genom interna aklieöveriåtelser har under senare år stora vinstmedelsbelopp kunnat tas ut nära nog skallefrilt. Även andra liknande vägar har använts i skal-leflyklssyfte. Efter hand har visserligen bestämmelser tillkommit för att slävja den organiserade skatteflykten, men det finns anledning att fästa uppmärksamheten på även den normala "olikabehandlingen" mellan de stora löntagargrupperna och övriga. Denna olikabehandling gäller dels tillämpningen av reglerna, dels kontrollens omfattning och noggrannhet.

En tjänsteman som exempelvis har till uppgift all varie dag rätta många

tiotal böcker och har behov av stort utrymme för detta får knappast någonsin avdrag för del i bosladshyran, medan däremot en tjänsteman som på sin frilid författar en ganska enkel bok kan få avdrag för hyra i både sin fasta bostad och sin sommarbostad med tiotusentals kronor, om han förlägger bokutgivningen till ett särskilt bildat aktiebolag. Bilar, dyrbara möbler och mattor i bostaden, maskinell utrustning av skiftande slag osv. blir med lätthet avdragsgilla i rörelse, särskilt om ett aktiebolag slår för rörelsen, medan däremot arbetsredskap för löntagare behandlas myckel restriktivt, även där det är fråga om små belopp och arbetsredskap av stor betydelse för möjligheten all på ett fullgott säll sköta arbetsuppgifter i enlighet med lidens krav. Dessa exempel skulle kunna mångfaldigas. En s. k. representationskostnad kan t. ex. enligt bestämmelserna vara avdragsgill även för löntagare och kan vara lika välmotiverad för dem som för rörelseidkare elleTTtem som har inkomst av tillfälliga uppdrag och tillfälligt arbete, men avdraget blir för löntagare i allmänhet avvisat. Delsamma gäller studieresa till utlandet. Dessutom gäller denna olikabehandling i ett flertal olika hänseenden, faslän avdragen här tagits som exempel. Nämnas bör dock redovisningen av inkomsiuppgifler, som är väsentligt olika för olika kategorier.

Inte endast beträffande graden av generositet eller reslriklivitet är del en skillnad mellan löntagare och övriga. Det är även en markant skillnad i kontrollens omfattning. Varie löntagares deklaration gås igenom minutiöst i fråga om varie litet belopp. För rörelser av olika slag är däremot granskningen ofta mycket summarisk, utom vid särskilda taxeringsrevisioner. Dessa är emellertid så begränsade i sin omfattning, all ingen torde bli föremål för taxeringsrevision oftare än en gång vart fyrtionde år.

Under hänvisning till del anförda hemställer jag att till herr finansministern få ställa följande frågor:

1. Har finansministern observerat den olikabehandling vid taxeringen som här påtalats och som drabbar lönlagarna?

2. Vilka åtgärder ämnar finansministern vidta för all åstadkomma den likhet inför lagen som varie medborgare har rätt till?

Nr 18

Fredagen den 7 febmari 1975

Anmälan av interpellationer

Nr 32 av fru Krislensson (m) lill herr justitieministern om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken:

Frågan om konsekvenserna från sekretessynpunkl av alt statistiskt primärmaterial avidenlifieras har tilldragit sig intresse i samband med justitiedepartementets prövning av tillstånd m. m. för SCB:s register Lev--nadsförhållandena i samhället. (Justitiedepartementets beslut 1974-12-13, dnr 2557 och 2559/74.)

Datainspektionens föreskrift all individuella uppgifter på såväl frågeformulär som dalamedium skulle avidenlifieras i syfte all skydda de intervjuades integritet mötte som bekant invändningar från bl. a. SCB. Dessa gick ul på att en dylik avidentifiering gav till inle åsyftat resultat

Nr 18

Fredagen den 7 febmari 1975

Anmälan av interpellationer

alt uppgifterna inte längre åtnjöt skydd enligt 16 § sekretesslagen. Sekretesskydd enligt lagrummet i fråga skulle med andra ord förutsätta ett bibehållande av namn eller annan idenlitetsbeleckning.

Enligt del förenämnda beslutet har regeringen anslutit sig till denna bedömning och uttalar all föreskrift om avidentifiering av personuppgifter i och för sig visserligen är ägnad att stärka intervjuades integritet. "Föreskriften får emellertid lill följd alt materialet enligt nuvarande sekretessbestämmelser förlorar sitt sekretesskydd. Även om möjligheterna att identifiera en viss person bland de intervjuade med ledning av undersökningsmaterialet kan synas små, kan man dock inte bortse från denna risk. Att undersökningsmaterialet blir fritt tillgängligt för allmänheten kan därför, såsom både JK och SCB anfört, inle accepteras."

Mol denna bakgrund framstår SCB:s registerhanlering av sådana uppgifter och anteckningar, som avses i lagen om polisregister m. m. och lagen om allmänt kriminalregister, som anmärkningsvärd.

Med SCB:s registerhantering härulinnan avser jag i del följande SCB;s kriminalstatistik, som enligt Produktbeskrivningar för SCB:s löpande statistik upptar statistikgrenarna polisstatistik-månadsstatistik, polissta-tistik-årsstalistik, domstols- och åklagarslatistik, verkslällighelsstatistik och återfallsstatislik.

I flertalet av de nu nämnda registren används personnummer som sökbegrepp. Identiteten är med andra ord fullständig.

Gällande polisregisierlagstiftning är resultatet av en långvarig diskussion och har en målmedveten inriktning att begränsa registreringens omfattning och tillgången lill registerinformationen. Sålunda äger ju i princip enskild person numera bara få upplysning ur polis- och kriminalregisler, om han styrker att hans rätt är beroende av upplysningen. I syfte främst att främja en rehabilitering har noggrant reglerats de fall där uppgift från polisregister får medtagas i sådan sammanställning som RPS utger lill bl. a. länspolischefers och lokala polischefers hjälp i den broltsbe-kämpande verksamheten. I uppgift frän polisregister får exempelvis ej medtagas anteckning om böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande.

Mot denna allmänna bakgrund bör föreskrifterna i 12 S i 1963 års lag om allmänt kriminalregister resp. 9 § i 1965 års lag om polisregister m. m. bedömas. Båda de nu nämnda sladgandena upptar bestämmelser om att erforderliga uppgifter (utdrag) skall lämnas lill den officiella statistiken.

"Upplysning må dock icke lämnas om namnen på dem utdragen avse." (12 § kriminalregisteriagen; polisregisierlagen har samma lydelse frånsett att "utdragen" utbytts mol "uppgifterna".)

Föreskriften om att namn skall borttagas vid uppgifternas överlämnande lill den officiella statistiken, dvs. SCB, har uppenbarligen kommit till för att tillförsäkra den som avses med uppgifterna erforderligt skydd i olika avseenden.

SCB:s nämnda register, som tillhopa utgör ett mycket fullständigt straffregister, åtnjuter såvitt jag förstår inte det sekretesskydd som sek-

reiesslagen eljest ger. Förfarandet tillgodoser inte heller skäliga anspråk på skydd för den personliga integriteten.

Förhållandet kompliceras av att SCB uppdaterat sina register med hjälp av personnummer. Den omständigheten att polisregislerlagsiiftningen inte exkluderat också personnumren torde få ses mol bakgrunden av den tidigare ringa förtrogenheten bland jurister och andra med ADB-teknikens möjligheter. Lagstiftarens syfte på den punkt del nu gäller är emellertid under alla förhållanden så entydigt all del enligt ming mening inte ger utrymme för att tillämpa ett förfarande så som nu sker. Att SCB sålunda strängt taget i strid med lagstiftningens anda och mening använder sig av personnumren vid slatislikbehandlingen ändrar rimligen inle detta synsätt.

Dalalagen behandlar uttryckligen i 4 § frågan om tillstånd att inrätta och föra personregister, som innehåller uppgifter vilka ansetts särskilt ömtåliga såsom uppgifter om begångna brott och ådömda påföljder. Offentlighets- och sekretesslagsliftningskommittén (OSK) har i anslutning härtill vidare anfört alt de mest känsliga uppgifterna, t. ex. brottspåföljder, i princip inle bör få antecknas i ADB-regisler annat än av myndighet som enligt lag har att föra register över dem. Bara för det fall all enskilda personers namn inle offentliggörs, bör undantag kunna medges för statistiska bearbetningar och vetenskapliga undersökningar.

Detta restriktiva betraktelsesätt synes mig rimma illa med del förfarande som jag redogjort för.

Åberopande del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att lill herr justitieministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder.är statsrådet beredd all vidta för all garantera sekretesskydd beträffande kriminalstatistiken?

Nr 18

Fredagen den 7 februari 1975

Anmälan av interpellationer

Nr 33 av herr Enlund (fp) till herr utbildningsministern om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan;

Vi har f n. i vårt land en betydande ungdomsarbetslöshet. Samtidigt rapporteras att 7 000 av gymnasieskolans elevplalser slår lomma. Alt ungdom bl. a. på grund av bristfällig utbildning går arbetslös, samtidigt som gymnasieskolans utbildningsresurser inte utnyttjas, kan inle anses försvarligt.

Arbetslösheten kan vålla särskilt stora skador då den drabbar unga människor. Förutom de ekonomiska bekymren tillkommer den svåra psykologiska belastning det innebär alt inte finna en plats i samhället - att inle behövas. Ungdomsarbetslösheten måste därför med alla medel bekämpas.

De outnyttjade elevplatserna i del svenska skolväsendet borde tas i anspråk i kampen mot ungdomsarbetslösheten. Del är sannolikt den tanken som ligger bakom skolöverstyrelsens skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen den 17 januari 1975. Där redovisas ett antal gymnasieregioner "där SÖ känner stor ovisshet beträffande gymnasieskolan". Det gäller

Nr 18

Fredagen den 7 februari 1975

Anmälan av interpellationer

g-regioner som har färre än 500 16-åringar 1975. Enligt läroplanen för gymnasiet bör elevunderlaget för en vanlig gymnasieskola vara minst 400-500 per årskull. Bland de 35 gymnasieskolor av traditionell typ som nämnts i skrivelsen återfinns tre av de fem gymnasierna i Västmanlands län.

Del vore mindre märkligt om "SÖ känner stor ovisshet" beträffande någon enstaka gymnasieskola med sviktande elevunderlag. Men om ovissheten gäller ett stort antal, och som i Västmanland tre femtedelar av antalet gymnasieskolor inom länet, måste detta anses myckel oroande. Del är enligt min mening nödvändigt att de undersökningar och överväganden som ligger bakom SÖ:s kortfattade skrivelse lill arbetsmarknadsstyrelsen redovisas för allmänheten.

Beträffande det totala antalet 16-åringar inom en gymnasieregion kan naturligtvis några förändringar inte åstadkommas genom skolpolitiska åtgärder. Del är en följd av den allmänna befolkningsutvecklingen inom regionen. Men del finns fiera andra faktorer än årskullarnas storiek som påverkar elevantalet vid gyinnasieskolan. Under de senaste åren har många elever i grundskolans avgångsklass gått direkt ut i arbetslivet. Andra har planerat all göra det men blivit bittert besvikna, då de har funnit all de på grund av brist på yrkesutbildning inte får något arbete.

Den nya organisation för studie- och yrkesorientering (SYO) som infördes för något år sedan har en viktig uppgift all hjälpa eleverna lill rätta vid det viktiga val de måste göra i grundskolans avgångsklass. Det vore olyckligt om de senaste årens tendens lill minskat intresse för gymnasial utbildning skulle bli bestående.

En annan orsak lill sjunkande elevial vid gymnasieskolan är att elevernas förstahandsönskemål inte kan tillgodoses. Av de många sökandena i hela landet lill vårdyrkesutbildning hösten 1974 avvisades mer än hälften. Delsamma gäller el-ieleieknisk utbildning. De som avvisades vid dessa linjer sökte sig inle alltid till linjer där del fanns gott om platser -1, ex. teknisk linje, där det fanns nästan dubbelt så många platser som det fanns sökande. Många av de avvisade gav upp och ökade måhända antalet sysslolösa ungdomar.

Självfallet kan inte gymnasieskolans olika linjer omdisponeras helt i enlighet med ungdomarnas linjeval. Hänsyn måste även tagas lill arbetskraftsbehovet på arbetsmarknaden. I årets statsbudget föreslår departementschefen ändringar i de olika linjernas dimensionering, som innebär en bättre anpassning till elevernas efterfrågan. Bl. a. föreslås en avsevärd utbyggnad av vårdlinjen. Enligt min mening boren ytterligare anpassning till elevernas linjeval ske, om man därigenom kan fylla de lomma elevplatserna och minska antalet sysslolösa ungdomar.

Även när det gäller elevernas linjeval är SYO:s information och vägledning av största betydelse. Garantier bör skapas för alt varie elev vid valiillfället är väl underrättad, dels i fråga om utbildningsmöjligheterna, dels i fråga om tillgången på arbete inom det yrke som eftersträvas. Framför allt bör eleverna få en god inblick i de svårigheter de

kan komma all möta senare i livet, om de inte tar lill vara de möjligheter som erbjuds i fråga om en gedigen grundutbildning.

Ytterligare en möjlighet all tillvarata gymnasieskolans resurser i regioner med svagt elevunderlag är att bygga ul de specialkurser som är kortare än ett år eller som fordrar tidigare gymnasial utbildning eller viss ålder. Enligt statsbudgeten beräknas den totala dimensioneringen av dessa kurser nästa läsår bli oförändrad, dvs. 29 330 elevårsplatser. För de elever som av skilda orsaker inte vill fortsätta sina studier direkt från grundskolan eller som inle vill binda sig för minst två års ytterligare utbildning kan dessa specialkurser utgöra lämpliga alternativ. Del är även troligt att sysslolösa ungdomar har lättare att välja dessa kortare kurser.

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill herr utbildningsministern framställa följande fråga:

Vilka åtgärder har vidtagits och vad kan ylleriigare göras för att utnyttja de lediga platserna inom gymnasieskolan med särskild hänsyn till del stora antalet sysslolösa ungdomar?

Nr 18

Fredagen den 7 febmari 1975

Meddelande om frågor

§ 6 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 6 februari

Nr 70 av fru Hambraeus (c) lill herr utbildningsministern om planerna på ett internationellt FN-universilet:

Den 6 december 1973 beslöt FN:s generalförsamling all upprätta ett internationellt universitet i form av ett programorienlerat samarbete för forskning och forskarutbildning beträffande de trängande och allomfattande problemen kring människans fortlevnad, utveckling och välfärd. Verksamheten skall enligt förslag från Sverige byggas på redan existerande institutioner och vara tvärvetenskaplig lill sin karaktär.

Jag anhåller om kammarens tillstånd att till herr utbildningsministern få ställa följande fråga;

Är ulbildningsrninistern villig alt redogöra för hur långt planerna med FN-universitetet framskridit och om någon speciell institution i Sverige kommer att erbjudas åla sig uppgifter för delta universitet?

Nr 71 av herr Blomkvist (s) lill herr socialministern om tillhandahållande av kläder ål socialhjälpsiagare:

En av landets större kommuner håller sig med ett eget utdelningsförråd av kläder och hemtextilier till socialhjälpsiagare i stället för alt låta dessa köpa sina kläder i vanliga butiker.

Anser statsrådet att en sådan verksamhet står i överensstämmelse med de grundläggande principerna för socialvårdens arbetssätt år 1975?

Nr 18

Fredagen den 7 februari 1975

Meddelande om frågor

den 7 februari

Nr 72 av herr 0/sson i Edane (s) lill herr finansministern om lokalmässig integrering av förskola med låg- och mellanstadieskola:

Såväl ekonomiska som pedagogiska och sociala skäl talar för en integration mellan förskola och låg-och mellanstadieskola. En förutsättning härför är dock all en samordning härvidlag kan ske mellan berörda statliga myndigheter. Ett flertal integrationsprojekt har emellertid kullkastats därför att myndigheterna haft skilda lagliga möjligheter all medge statsbidrag. Med anledning härav får jag ställa följande fråga lill herr finansministern:

Vill statsrådet, med hänsyn lill de ekonomiska och budgetmässiga fördelar som slår all vinna, ta initiativ som syftar lill sådana ändringar i statsbidragsbestämmelserna som gör del möjligt för kommunerna all lokalmässigt integrera förskola med låg- och mellanstadieskola?

Nr 73 av herr Enlund (fp) till herr finansministern om reglerna för anstånd med avlämnande av självdeklaration:

Enligt anvisningar från riksskatteverkel den 9 januari 1975 (dnr 32/75-302) bör, om gift skatlskyldig har anstånd enligt 34 S 1 mom. TL (dvs. lill den 31 mars) eller om sådan skallskyldig efter ansökan medgetts anstånd, motsvarande anstånd ges make och hemmavarande barn under 18 år, otti ansökan görs därom.

Vill finansministern medverka lill all make och hemmavarande barn under 18 år i ovannämnda fall beviljas generellt anstånd utan särskild ansökan och därmed minska den anhopning av arbete med ansökningsärenden som eljest kommer att drabba skattskyldiga, deklarationsbyråer och berörda myndigheter?

Nr 74 av herr Boo (c) till herr försvarsministern om utbildningen för erhållande av militärt förarbevis för buss;

För framförande av militära fordon på allmänna vägar krävs alt föraren skall ha genomgått viss förarutbildning och därefter tilldelats s. k. förarbevis. I del civila livet krävs alt förare av tyngre fordon, bussar, tung lastbil etc. skall ha avlagt prov för särskilt trafikkort.

Mot bakgrund av de förekommande långa militära bussiransporterna och med anledning av den nyligen inträffade svåra olyckan i Dalarna, vid vilken militär buss var inblandad, vill jag lill herr försvarsministern rikta följande frågor:

1. Anser statsrådet alt utbildningen för erhållande av militära förarbevis för buss motsvarar den utbildning som krävs för erhållande av rätt att framföra buss i civil trafik?