Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

RIKSDAGEN

PROTOKOLL BIHANG

1975

Sami. 2:2-3 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse
för år 1974

Redogörelse för riksdagens lönedelegations
verksamhet under år 1974

Band C 2

RIKSDAGENS REVISORERS
VERKSAMHETSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1974

1 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

Innehållsförteckning

Riksdagens revisorers skrivelse 3

Den statsfinansiella utvecklingen 5

Skatteuppbörden 47

Viktigare förvaltningsorganisatoriska förändringar m. m. under år
1974 82

Revisorernas organisation och verksamhetsformer 94

Särskilda föredragningar och besök 95

Granskningsverksamheten 99

Resultatet av de till Kungl. Maj:t och till riksdagen under år 1973
avlåtna skrivelserna 130

Bilagor

Riksdagens revisorers remissyttrande över budgetutredningens
betänkande Budgetreform (SOU 1973:43—46) 137

Till Kungl. Maj:t under år 1974 avlåtna skrivelser 154

Sakregister till granskningsärendena åren 1971—1974 19g

3

Till RIKSDAGEN

Enligt föreskrift i 14 § instruktionen för riksdagens revisorer får revisorerna
härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år 1974.
Redogörelsen har utformats efter i stort sett samma principer som föregående
år. Stockholm den 10 januari 1975.

FRITZ BÖRJESSON STURE PALM

YNGVE NILSSON GILLIS AUGUSTSSON

JAN-IVAN NILSSON NILS HJORTH

SIGFRID LÖFGREN KARL RASK

NILS-ERIC GUSTAFSSON KARL-GUSTAF ANDERSSON

CARL GÖRAN REGNÉLL HUGO BENGTSSON

j Per Dahlberg

5

DEN STATSFINANSIELLA UTVECKLINGEN

Riksstat och tilläggsstater

I riksstaten för budgetåret 1973/74 har inkomsterna på driftbudgeten
tagits upp med 59 448 149 000 kronor och utgifterna med 59 558 385 000
kronor. Ett underskott av inkomster på 110 326 000 kronor har således
beräknats komma att uppstå. Senare har på tilläggsstat sammanlagt

3 699 379 000 kronor anvisats, vilket innebär en ökning av det beräknade
underskottet med detta belopp till 3 809 705 000 kronor.

Under riksstatens kapitalbudget har investeringsanslag om sammanlagt
7 666 646 000 kronor anvisats. Denna bruttoinvestering har avsetts
skola finansieras med avskrivningsmedel från riksstaten till ett belopp av
981 074 000 kronor, med avskrivningsmedel inom vederbörande kapitalfond
till ett belopp av 1 806 074 000 kronor, med övriga kapitalmedel
till ett belopp av 153 866 000 kronor och med kapitaltillskott från
riksgäldskontoret (investeringsbemyndiganden) till ett belopp av

4 725 632 000 kronor. Det sistnämnda beloppet motsvarar efter avdrag
av 29 632 000 kronor, utgörande kapitalåterbetalning, de på kapitalbudgeten
upptagna utgifterna, 4 696 000 000 kronor. På tilläggsstat har
sedermera investeringsanslag om sammanlagt 667 700 000 kronor anvisats.
 Om detta belopp minskas med summan av de på tilläggsstat till
driftbudgeten befintliga posterna Avskrivning av nya kapitalinvesteringar
på 39 526 000 kronor och Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
på 50 000 000 kronor, erhålls det belopp på 578 174 000
kronor med vilket de på kapitalbudgeten upptagna utgifterna ökat till

5 274 174 000 kronor.

Den på grundval av drift- och kapitalbudgeterna upprättade totalbudgeten
omfattar inkomster om sammanlagt 61 436 721 000 kronor
och utgifter om sammanlagt 67 192 957 000 kronor, vilket innebär ett
beräknat underskott på 5 756 236 000 kronor. Genom de till totalbudgeten
hänförliga anslag på totalt 4 277 553 000 kronor som sedermera
anvisats på tilläggsstat har underskottet ökat till 10 033 789 000 kronor.

Budgetutfall

Totalbudgeten

Utfallet av totalbudgeten redovisas i tabell 1 på närmast följande
sida. Som framgår av tabellen har de sammanlagda statsinkomsterna
under budgetåret 1973/74 uppgått till 61 488,7 milj. kronor och utgifterna
till 70 881,4 milj. kronor. Totalbudgeten har således utfallit med
ett underskott på 9 392,7 milj. kronor.

6

Tabell 1. Totalbudgeten 1973/74 (milj. kronor)

Inkomster

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Utgifter

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Skatter, avgifter,
m. m.

55 906,1

55 355,8

Utgiftsanslag

70 520,5

70 928,1

Inkomster av
statens kapital-fonder

3 542,0

3 776,8

Beräknad övrig
finansiering
Avskrivningar
och övriga ka-pitalmedel inom
statens kapital-fonder

Övrig kapital-återbetalning

1 959,9
28,6

2 344,6
11,4

Beräknad övrig
medelsförbrukning
Minskning av
anslagsbe-hållningar 800,0
Ökad disposi-tion av rörliga
krediter 150,0

-46,8

61 436,7

61 488,7

Underskott

10 033,8

9 392,7

Summa

71 470,5

70 881,4

71 470,5

70 881,4

Det redovisade underskottet anger det belopp varmed statens utgifter
har bestridits genom upplåning på marknaden och motsvarar i princip
statsskuldens ökning. Av olika skäl, såsom förändringar i myndigheternas
kassahållning, eftersläpning i inleverans av vissa uppbördsmedel
m. m., avviker dock i regel den av riksgäldskontoret redovisade förändringen
av statsskulden från totalbudgetens saldo. Under budgetåret
1973/74 har statsskulden ökat med 9 464,1 milj. kronor, vilket är 71 milj.

kronor mer än totalbudgetens underskott. Statsskulden uppgick därmed

vid utgången av budgetåret 1973/74 till 52 675 milj. kronor.

Sambandet mellan totalbudgetens underskott och utfallet av driftoch
kapitalbudgetema framgår av följande sammanställning.

Kapitalbudgeten 4 603 milj. kronor

Underskott på driftbudgeten 4 836 ” ”

Avgår: Minskning av rörliga krediter 47 ” ’’

Totalbudgetens underskott 9 393 ” ”

Uppgifter över statens tillgångar och skulder, vilka brukar införas
som poster i rikshuvudboken, föreligger inte för budgetåret 1973/74 vid
tidpunkten för denna verksamhetsberättelses tryckning.

De redovisade inkomsterna på totalbudgeten, 61 488,7 milj. kronor,
överstiger de beräknade, 61 436,7 milj. kronor, med 52,0 milj. kronor,
vilket motsvarar en avvikelse på +0,1 procent. I redovisade belopp under
utgiftsanslag, 70 928,1 milj. kronor, ingår utgifter på reservations- och
investeringsanslag, varför förändring i anslagsbehållningar inte redovisas
som en särskild post på det sätt som görs i riksstaten. För jämfö -

7

Tabell 2. Totalbudgeten för budgetåren 1969/70 — 1973/74 (milj. kronor)

Budgetår

Budgeterat i
statsverkspro-positionen

Budgeterat i
komplette-ringsproposi-tionen

Riksstaten
inkl. tilläggs-stater

Ny beräkning
enl. följande
års statsverks-proposition

Utfallet enl.
budgetredo-visningen

1969/70 Inkomster

39 467

40 565

40 605

40 519

40 404

Utgifter

41 955

42 123

42 631

43 587

44 221

Saldo

-2 488

-1 558

-2 026

-3 068

-3 817

1970/71 Inkomster

44 834

45 576

45 576

46 751

45 637

Utgifter

45 633

46 435

48 385

48 009

48 269

Saldo

-799

-859

-2 810

-1 258

-2 632

1971/72 Inkomster

51 519

52 260

52 270

52 147

51 830

Utgifter

51 725

52 149

54 966

56 466

55 497

Saldo

-206

+ 112

-2 696

-4 319

-3 667

1972/73 Inkomster

55 831

56 107

56 397

54 112

54 513

Utgifter

59 110

59 739

62 059

61 333

60 718

Saldo

-3 278

-3 632

-5 662

-7 221

-6 205

1973/74 Inkomster

60 513

61 437

61 437

62 777

61''489

Utgifter

66 247

67 104

71 471

71 150

70 881

Saldo

-5 733

-5 667

-10 034

-8 373

-9 393

reise med de redovisade beloppen under utgiftsanslag bör därför till i
riksstat och tilläggsstat upptagna belopp, 70 520,5 milj. kronor, läggas
den beräknade minskningen av anslagsbehållningar på 800 milj. kronor.
En sådan jämförelse utvisar att de redovisade utgifterna understiger de
i riksstat och tilläggsstat beräknade med 392,4 milj. kronor, vilket motsvarar
en avvikelse på — 0,6 procent.

Dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1973/74 har minskat
med 46,8 milj. kronor mot en i riksstaten beräknad ökning av 150
milj. kronor.

Tabell 2 visar totalbudgetens utfall för budgetåren 1969/70—1973/74
jämfört med de budgeterade eller skattade beloppen vid fyra tillfällen
i budgetcykeln. För de fem observerade budgetåren upptog såväl riksstat
som budgetredovisning ett utgiftssaldo. För två budgetår, 1970/71 och
1973/74, överskattades utgiftssaldot i riksstaten, för de tre övriga budgetåren
underskattades det. Den största underskattningen av utgiftssaldot
i riksstaten gjordes inför budgetåret 1969/70.

Driftbudgeten

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1973/74 redovisas i tabell 3
på nästföljande sida. Av tabellen framgår att de redovisade inkomsterna
uppgår till 59 132,6 milj. kronor och de redovisade utgifterna till
63 968,8 milj. kronor. Som redan nämnts har således driftbudgeten utfallit
med ett underskott på 4 836,2 milj. kronor. Om detta belopp adderas
till ökningen av reservationerna om sammanlagt 554,8 milj. kronor,
 erhålls det underskott som har avförts på budgetutjämningsfonden,
nämligen 5 390,9 milj. kronor.

8

Tabell 3. Driftbudgeten 1973/74 (milj. kronor)

Inkomster

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Utgifter

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Skatter, av-gifter, m. m.

55 906,1

55 355,8

Egentliga

statsutgifter

59 611,2

60 049,5

Inkomster av
statens kapital-fonder

3 542,0

3 776,8

Utgifter för
statens kapital-fonder

3 646,6

3 919,3

Därav

Riksgälds-

fonden

2 575,0

2 696,5

Avskrivning av
nya kapital-investeringar

1 020,6

1 171,8

Avskrivning av
oreglerade kapi-talmedelsför-luster

51,0

51,0

Säger för drift-budgetens in-komster

59 448,1

59 132,6

Säger för drift-budgetens ut-gifter

63 257,8

63 968,8

Reservationer
från föregående
budgetår

4 405,0

Reservationer
till följande
budgetår

4 959,8

Avräkning mot
statens budget-utjämningsfond
Avsättning till
budgetutjäm-ningsfonden av
kommunal-skattemedel
Underskott att
avföras på
budgetutjäm-ningsfonden

-825,0
4 634,6

-1 800,0
7 190,9

Säger för av-räkning mot
statens budget-utjämningsfond

3 809,6

5 390,9

Summa

63 257,8

68 928,6

63 257,8

68 928,6

Vid ingången av budgetåret 1973/74 redovisades en behållning på budgetutjämningsfonden
av 804,6 milj. kronor. Av de på budgetutjämningsfonden
upptagna posterna utgjordes 6 600,0 milj. kronor av kommunalskattemedel
och 3 003,4 milj. kronor av medel som har tillförts
fonden som överskott på automobilskattemedlens specialbudget. Summan
av särredovisade överskott på automobilskattemedlens specialbudget
och kommunalskattemedel uppgick således till 9 603,4 milj. kronor,

9

varför för driftbudgeten i övrigt redovisades en brist på budgetutjämningsfonden
på 8 798,8 milj. kronor.

I och med att underskottet på driftbudgeten för budgetåret 1973/74
om 5 390,9 milj. kronor avförts på fonden har behållningen minskat til!
4 586,3 milj. kronor. Fondens sammansättning har ändrats vid utgången
av budgetåret 1973/74 på så sätt att de på fonden särredovisade kommunalskattemedlen
ökat till 8 400,0 milj. kronor och överskottsmedel
hänförliga till automobilskattemedlens specialbudget ökat till 3 180,0
milj. kronor, varigenom den till budgeten i övrigt hänförliga bristen har
ökat till 16 166,3 milj. kronor.

Kapitalbudgeten

De sammanlagda kapitalinvesteringarna under budgetåret 1973/74
har uppgått till 8 182,2 milj. kronor. Dessa kapitalinvesteringar har finansierats
till ett belopp av 1 171,8 milj. kronor genom avskrivningsmedel
från riksstaten, till ett belopp av 2 145,7 milj. kronor genom avskrivningsmedel
inom statens kapitalfonder och till ett belopp av 199,0
milj. kronor genom övriga kapitalmedel inom fonderna. Återstående
belopp eller 4 665,8 milj. kronor har täckts genom kapitaltillskott från
riksgäldskontoret till respektive kapitalfonder, varvid de på kapitalbudgeten
uppförda investeringsbemyndigandena i motsvarande mån har belastats.

Under den på kapitalbudgeten uppförda posten lånemedel har för
budgetåret 1973/74 redovisats ett belopp av 4 709,7 milj. kronor. Sambandet
mellan detta belopp och investeringsbemyndigandena belyses i
nedanstående tablå (milj. kronor).

Riksstat

och

tilläggsstat

Utfall

Riksstat

och

tilläggsstat

Utfall

Lånemedel

5 274,2

4 709,7

Investeringsbe-

Avgår: Ökning

myndiganden

5 353,8

4 665,8

av outnyttjade

Avgår: Kapi-

belopp av inve-

talåter-

steringsanslag

—

106,4

betalning

79,6

62,4

Summa

5 274,2

4 603,3

5 274,2

4 603,3

Om från det redovisade beloppet lånemedel dras det belopp på
106,4 milj. kronor varmed outnyttjade belopp av investeringsanslag har
ökat, erhålls det belopp om 4 629,0 milj. kronor varmed den på riksgäldsfonden
redovisade skulden har ökats.

Av det redovisade beloppet för kapitalåterbetalning utgör 51,0 milj.
kronor avskrivningsmedel som har överförts från driftbudgeten till fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster.

10

Fördelningen av statens kapitalinvesteringar på olika ändamål kommer
att beröras i det följande i samband med redogörelsen för utvecklingen
av statsutgifterna under de olika departementens verksamhetsområden.
 I detta sammanhang må endast påpekas att de genom investeringsanslag
finansierade kapitalinvesteringarna till väsentlig del
avser statlig utlåning. Detta är främst fallet för de under statens utlåningsfonder
och fonden för låneunderstöd redovisade investeringsanslagen,
 vilka för budgetåret 1973/74 har belastats med 3 256,1 respektive
439,0 milj. kronor. De under de båda nämnda kapitalfonderna redovisade
utgifterna motsvarar därmed 45 procent av de sammantagna kapitalinvesteringarna.

Statens inkomster

Skatter

Av de på totalbudgeten redovisade statsinkomsterna om sammanlagt
61 488,7 milj. kronor utgörs 53 281,2 milj. kronor av skatter, vilket
motsvarar 87 procent av de sammantagna inkomsterna. Skatterna fördelar
sig med 21 800,0 milj. kronor på direkta skatter och med 31 481,1
milj. kronor på indirekta skatter. Härvid har såsom direkta skatter räknats
intäkterna under de till skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse
hänförliga inkomsttitlarna och såsom indirekta skatter intäkterna under
inkomsttitlar hänförliga till automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift
samt tullar och acciser.

I följande tablå har den procentuella fördelningen på direkta och indirekta
skatter under vissa senare år sammanställts.

1966/67

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

Direkta

skatter

Indirekta

skatter

47,6

52,4

46,4

53,6

49,7

50,3

47,2

52,8

44,8

55,2

40,2

59,8

40,9

59,1

De förskjutningar i relationerna mellan direkt och indirekt beskattning
som kan iakttas hänger samman med å ena sidan den statliga inkomstskattens
progressivitet och å andra sidan de successiva höjningar
som har företagits av den allmänna varuskatten, införandet fr. o. m. år
1969 av mervärdeskatt samtidigt med den allmänna varuskattens avveckling
och höjningarna åren 1970 och 1971 av mervärdeskatten. Även
höjningarna av den allmänna arbetsgivaravgiften har påverkat relationerna.

11

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. är den helt dominerande
inkomsttiteln under skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. De
skatter som slutligt skall redovisas på inkomstskattetiteln utgörs av
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, sjömansskatt och folkpensionsavgifter.
 De uträknade beloppen av dessa skatter vid 1973 och
1974 års taxeringar framgår av följande tablå (milj. kronor, där ej annat
anges).

Taxeringsår
1973 1974

Förändring 1973—74
Belopp Procent

Statlig inkomstskatt

16 637

16 227

-410

Därav: A-längden

15 254

14 667

-587

B- och C-längderna

1 383

1 560

+ 177

Förmögenhetsskatt

491

515

+ 24

Folkpensionsavgift

3 500

3 709

+ 209

Sjömansskatt*

188

212

+ 24

Totalt

20 816

20 663

-153

- 2,5

- 3,8
+ 12,8
+ 4,9
+ 6,0
+ 12,8

- 0,7

1 Influtna belopp budgetåren 1972/73 och 1973/74.

Som framgår av tablån har det totala beloppet uträknade skatter minskat
med 153 milj. kronor, motsvarande 0,7 procent, från 1973 till 1974
års taxering. För skattskyldiga som är uppförda på A-längden, d. v. s.
fysiska personer m. fl., på vilka den helt övervägande delen av de uträknade
skatterna belöper, har den statliga skatten minskat med 3,8
procent. Minskningen beror på den sänkning av den statliga inkomstskatten
för fysiska personer m. fl. som beslöts år 1972 och trädde i
kraft fr. o. m. taxeringsåret 1974. Samtidigt ökade fysiska personers m. fl.
sammanräknade beskattningsbara inkomster med 9,0 procent.

För skattskyldiga upptagna på B- och C-längderna, d. v. s. främst
svenska aktiebolag, har de uträknade skatterna ökat med 12,8 procent.

De på inkomstskattetiteln redovisade inkomsterna under budgetåret
1973/74 uppgår till 20 957 milj. kronor. Skillnaden mellan uträknade
belopp för de skatter som slutligt skall redovisas på titeln och den faktiskt
redovisade behållningen hänger samman med dels att det i det
förra fallet är fråga om kalenderår och i det senare fallet om budgetår,
dels att över titeln redovisas även andra skatter och avgifter, främst
kommunal inkomstskatt, dels att betydande avvikelser regelmässigt förekommer
mellan den skatt som slutligt debiteras för visst år och den för
samma år influtna preliminärskatten.

De i preliminärskatten ingående kommunalskattemedlen betalas ut
till kommunerna för varje kalenderår enligt kommunernas per den 1
januari framräknade fordran på statsverket. I kommunernas per den 1
januari 1973 framräknade fordran, som till halva sitt belopp har be -

12

lastat budgetåret 1973/74, ingår dels förskott grundade på 1972 års
taxering och de kommunala utdebiteringarna för år 1973, dels slutavräkningsmedel
motsvarande skillnaden mellan slutligt uträknad kommunal
inkomstskatt enligt 1972 års taxering och under kalenderåret 1971
utbetalade förskott. På motsvarande sätt har kommunernas per den 1
januari 1974 framräknade fordran, som betalats ut under kalenderåret
1974, med halva sitt belopp belastat budgetåret 1973/74.

Genom eftersläpningen i avräkningsförfarandet överstiger i regel de
av staten i källskatteuppbörden uppburna kommunalskattemedlen de
till kommunerna samtidigt utbetalade medlen. För att möjliggöra en utjämning
av de svängningar som kunde föranledas av den då tillämpade
ordningen för utbetalning av kommunalskattemedel inrättades enligt beslut
av 1952 års riksdag en fond för reglering av utbetalningarna av
kommunalskattemedel. Denna fond redovisas fr. o. m. budgetåret 1955/
56 på budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar och återföringar
inte längre direkt påverkar de redovisade inkomsterna på inkomstskattetiteln.
 Som nämnts i det föregående uppgår de på budgetutjämningsfonden
särredovisade medlen vid utgången av budgetåret 1973/74 till
8 400 milj. kronor, vilket motsvarar vad staten beräknats sedan budgetåret
1955/56 ha uppburit av kommunerna tillkommande skattemedel utöver
vad som t. o. m. budgetåret 1973/74 faktiskt betalats ut till kommunerna.

Automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser

De redovisade inkomsterna under de största till automobilskattemedel,
 allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna
under budgetåren 1971/72—1973/74 framgår av följande tablå
(milj. kronor).

1971/72

1972/73

1973/74

Fordonsskatt

1 278,4

1 356,8

300,0

Bensin- och brännoljeskatt

2 050,5

2 093,5

2 009,1

Vägtrafikskatt

—

—

1 306,6

Allmän arbetsgivaravgift

1 944,1

3 086,5

4 554,6

Tullmedel

955,6

979,5

1 021,6

Mervärdeskatt

11 625,8

13 096,0

13 929,6

Särskilda varuskatter

373,5

342,7

401,3

Omsättningsskatt på motorfordon

465,1

531,2

572,8

Tobaksskatt

1 638,2

1 692,4

1 878,8

Skatt på sprit

2 100,0

2 178,2

2 244,1

Skatt på vin

297,7

340,6

356,3

Skatt på malt- och läskedrycker

607,8

631,1

680,7

Energiskatt

1 073,1

1 066,5

1 222,4

Särskild skatt på motorbränslen

744,3

776,5

715,7

Fordonsskatten enligt 1922 års automobilskatteförordning upphörde
med 1973 års utgång. Den ersattes fr. o. m. den 1 januari 1974 av väg -

13

trafikskatten enligt 1973 års vägtrafikskatteförordning. Vägtrafikskatt
utgår i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Inkomstminskningen
av bensin- och brännoljeskatt från budgetåret 1972/73 till budgetåret
1973/74 kan förklaras av den bränsleransonering som rådde under en
period i början av år 1974 i samband med den s. k. oljekrisen.

Allmän arbetsgivaravgift infördes den 1 januari 1969. Avgiften utgick
under åren 1969 och 1970 med 1 procent, under åren 1971 och
1972 med 2 procent och utgår fr. o. m. år 1973 med 4 procent av vad
arbetsgivare under respektive år har utgett som lön åt arbetstagare. I
fråga om rörelseidkare och jordbrukare utgår i vissa fall avgiften på
den egna inkomsten (egenavgift).

Den under budgetåren 1972/73 och 1973/74 ökade tulluppbörden förklaras
av ökad importvolym.

Mervärdeskatten utgjorde fr. o. m. år 1971 15 procent av beskattningsvärdet.
 Den var tillfälligt sänkt till 12 procent under tiden den 1
april—den 15 september 1974, varefter den åter höjdes till 15 procent.

Ökningen i intäkterna av omsättningsskatt på motorfordon från budgetåret
1972/73 till budgetåret 1973/74 beror dels på den ökade fordonsförsäljningen,
 dels på en höjning av skatten med i medeltal 460
kronor per fordon fr. o. m. februari 1973.

Ökningarna i procent under budgetåren 1970/71—1973/74 för inkomsttitlarna
skatt på sprit, skatt på vin samt skatt på malt- och läskedrycker
framgår av följande sammanställning.

Ökning i procent

1970/71— 1971/72- 1972/73—

1971/72 1972/73 1973/74

Skatt på sprit + 6,5 + 3,7 + 3,0

Skatt på vin +16,0 +14,4 + 4,6

Skatt på malt- och läskedrycker + 4,8 + 3,8 + 7,9

Spritskattens s. k. grundavgift höjdes dels den 1 januari 1973, dels
den 23 maj 1974. Grundavgiften för vin och skatten på öl utom lättöl
höjdes likaså den 1 januari 1973. Att skatteintäkterna på sprit växte i
något långsammare takt budgetåret 1973/74 än tidigare beror på att
skatten redovisades av försäljningsställena vid elva betalningsterminer
mot normalt tolv. Vinskatteintäkternas minskade tillväxttakt samma
budgetår orsakas dels av nämnd elvamånadersredovisning, dels av ökade
importpriser. Ökningen i intäkterna av skatten på öl motsvaras inte
av någon ökning i konsumtionen.

Uppgången i särskild skatt på motorbränslen under budgetåret
1972/73 beror framför allt på effekterna av de höjda skattesatser som
trädde i kraft i februari 1973. Skatten upphörde vid utgången av år 1973.

14

Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet redovisas inkomster
för statliga myndigheter och inrättningar, i huvudsak motsvarande ersättningar
eller avgifter för av vederbörande myndigheter utförda tjänster
eller uppdrag. Taxor och avgifter fastställs i allt väsentligt av Kungl.
Maj:t. Dessutom redovisas under uppbörd i statens verksamhet vissa
andra inkomster.

I samband med viss anslagsteknisk omläggning har en ny uppbördstitel
av speciellt slag, benämnd Pensionsmedel m. m., införts fr. o. m.
budgetåret 1969/70. Omläggningen innebär bl. a. att ett lönekostnadspålägg,
 avseende pensions- och socialförsäkringskostnader samt av den
allmänna arbetsgivaravgiften föranledda utgifter, påförs de anslag från
vilka löner bestrids. Dessa lönekostnadspålägg jämte medel som tidigare
har redovisats under uppbördstiteln personalsjukpenningar och vissa
socialförsäkringsavgifter m. m. tas upp som inkomster under uppbördstiteln
pensionsmedel m. m., medan faktiskt utbetalade personalpensionsförmåner,
 arbetsgivaravgifter m. m. tas upp som utgifter på
titeln. Det överskott som redovisas på uppbördstiteln för budgetåret
1973/74 — 218,2 milj. kronor — hänger i så måtto samman med den
statliga verksamhetens expansion som lönekostnadspålägget hänför sig
till löner till under budgetåret anställda, medan de pensioner som betalats
ut avser pensionerade tjänstemän.

Den under budgetåren 1970/71—1973/74 pågående försöksverksamheten
med programbudgetering har medfört att verksamheten för vissa
myndigheter redovisas på ett nytt sätt. Ändringen innebär bl. a. att
uppdragsverksamheten för statens bakteriologiska laboratorium, numera
statens lantmäteriverk, statens provningsanstalt, skeppsprovningsanstalten
och styrelsen för teknisk utveckling samt fr. o. m. budgetåret
1972/73 även arbetsmarknadsstyrelsen redovisas över förslagsanslag på
driftbudgetens utgiftssida, medan de dittillsvarande inkomsttitlarna under
uppbörd i statens verksamhet har utgått. En övergång från bruttotill
nettoredovisning har således företagits.

Under rubriken diverse inkomster redovisas bl. a. totalisator-, tipsoch
lotterimedel.

De under uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster influtna
medlen under budgetåren 1971/72—1973/74 redovisas i följande
tablå (milj. kronor).

1971/72 1972/73 1973/74

Uppbörd i statens verksamhet
Diverse inkomster

1 107,3 1 288,2 1 313,1

687,2 745,3 761,6

15

Inkomster av statens kapitalfonder

I riksstaten under inkomster av statens kapitalfonder upptagna och
i budgetredovisningen redovisade belopp för budgetåret 1973/74 belyses
i nedanstående sammanställning (milj. kronor).

Riksstat Budget- Brist (—)

redo- resp. mer visning

inkomst (+)

Statens affärsverksfonder

820,8

949,5

+ 128,7

Därav:

Postverket

68,8

47,6

— 21,2

Televerket

158,0

237,0

+ 79,0

Statens järnvägar

15,0

100,0

+ 85,0

Luftfartsverket

25,5

11,5

— 14,0

Förenade fabriksverken

0,5

0,3

— 0,2

Statens vattenfallsverk

530,0

530,2

+ 0,2

Domänverket

23,0

22,9

— 0,1

Riksbanksfonden

200,0

250,0

+ 50,0

Statens allmänna fastighetsfond

314,2

345,6

+ 31,3

Försvarets fastighetsfond

124,9

138,5

+ 13,6

Statens utlåningsfonder

1 746,3

1 747,8

+ 1,5

Fonden för låneunderstöd

75,3

72,2

- 3,1

Fonden för statens aktier

26,1

51,9

+ 25 9

Fonden för beredskapslagring

79,2

70,4

— 8,8

Statens pensionsfonder

93,3

95,8

+ 2,5

Diverse kapitalfonder

61,9

55,1

- 6,7

Summa

3 542,0

3 776,8

+ 234,8

Det kan påpekas att uppgifter om affärsverkens driftstater jämte
vissa därtill knutna kommentarer är intagna på s. 26.

Statens utgifter

Utgifter inom de olika departementens verksamhetsområden m. m.

I tabell 4 på s. 16 har, med fördelning på de olika departementens
verksamhetsområden m. m., sammanställts de belopp på drift- och
kapitalbudgetema för budgetåret 1973/74 som tagits upp i riksstat och
tilläggsstat (budgeterade belopp) och redovisats i budgetredovisningen.
I det följande kommer utgifterna inom de olika verksamhetsområdena
att kommenteras.

16

Tabell 4. Utgifter på drift- och kapitalbudgeterna budgetåret 1973/74

(milj. kronor)

Verksamhets- Budgeterade belopp Redovisade belopp

område

Drift-

budge-

ten

Kapital-

budge-

ten

Summa

Drift-

budge-

ten

Kapital-

budge-

ten

Summa

Kungl, hov- och
slottsstatema

10,8

10,8

10,7

10,7

Justitie-

departementet

2 526,7

234,0

2 760,7

2 662,9

216,9

2 879,8

Utrikes-

departementet

1 804,6

10,3

1 814,9

1 564,6

10,8

1 575,4

Försvars-

departementet

7 298,6

326,2

7 624,9

7 749,4

319,4

8 068,8

Social-

departementet

21 683,1

45,6

21 728,7

22 184,1

59,7

22 243,8

Kommunikations-

departementet

3 505,3

1 654,8

5 160,1

3 411,8

1 604,5

5 016,3

Finans-

departementet

4 531,8

576,5

5 108,3

4 582,9

443,4

5 026,3

Utbildnings-

departementet

9 529,0

708,0

10 237,0

9 627,2

879,0

10 506,2

Jordbruks-

departementet

2 039,5

67,1

2 106,6

2 121,7

59,6

2181,3

Handels-

departementet

228,9

73,4

302,3

241,2

86,0

327,2

Inrikes-

departementet

4 895,7

3 087,0

7 982,7

4 267,1

2 938,6

7 205,7

Civil-

departementet

1 039,2

30,5

1 069,7

1 081,3

28,7

1 110,0

Industri-

departementet

414,9

1 520,9

1 935,8

434,2

1 535,3

1 969,5

Oförutsedda

utgifter

1,0

1,0

0,4

0,4

Riksdagen och
dess verk m. m.

102,0

_

102,0

110,1

110,1

Riksgäldsfonden

2 575,0

—

2 575,0

2 696,5

—

2 696,5

Summa

62 186,1

8 334,3

70 520,5

62 746,0

8 182,2

70 928,1

De inom justitiedepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1973/74 överstiger de för budgetåret 1972/73
redovisade med 437 milj. kronor. Av denna ökning hänför sig 267 milj.
kronor till polisväsendet. Den del av utgiftsstegringen som hänför sig
till sistnämnt belopp beror i viss utsträckning på ökad tilldelning av nya
polistjänster.

Utgifterna under utrikesdepartementets verksamhetsområde har ökat
med 408 milj. kronor från budgetåret 1972/73 till budgetåret 1973/74,
vilket motsvarar 35 procent. Utgifterna för internationellt utvecklingssamarbete
uppgår under budgetåret 1973/74 till 1 304 milj. kronor, vilket
motsvarar 83 procent av de under utrikesdepartementets verksamhetsområde
redovisade totalutgifterna.

Försvarsutgifternas storlek under budgetåret 1973/74 regleras genom
1972 års försvarsbeslut. Utgifterna inom försvarsdepartementets verk -

17

samhetsområde har ökat med 539 milj. kronor mellan budgetåren
1972/73 och 1973/74.

Utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde skiljer sig
från utgifterna inom övriga departementsområden såtillvida som de till
övervägande del avser inkomstöverföringar till hushållen. Under de
fyra största anslagen härvidlag, nämligen Folkpensioner, Allmänna
barnbidrag, Bidrag till sjukförsäkringen och Bostadstillägg för barnfamiljer
m. m., redovisas under budgetåret 1973/74 utgifter om sammanlagt
16 824 milj. kronor, motsvarande 76 procent av de under
socialdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna. I jämförelse
med motsvarande utgifter budgetåret 1972/73 har utgifterna
under de fyra nämnda anslagen ökat med 3 174 milj. kronor, vilket utgör
den dominerande delen av den för departementsområdet totalt
redovisade utgiftsökningen om 4 327 milj. kronor. Av utgiftsökningen
svarar folkpensioner för 1 376 milj. kronor, vilket får ses mot bakgrunden
av dels ökat antal pensionärer och värdesäkring av folkpensionerna
vid prishöjningar, dels höjning av pensionstillskotten till pensionärer
som saknar ATP eller har låga ATP-belopp, dels reformering av förtidspensioneringen.
 Utgifterna för allmänna barnbidrag och för bostadsbidrag
till barnfamiljer har under budgetåret 1973/74 ökat med 265
respektive 137 milj. kronor. Bidrag till sjukförsäkringen har ökat med
1 395 milj. kronor på grund av omläggning av sjukförsäkringen den

1 januari 1974.

De redovisade utgifterna för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
har från budgetåret 1972/73 till budgetåret 1973/74
ökat med 598 milj. kronor. Av denna utgiftsökning hänför sig 259 milj.
kronor till vägväsendet och 51 milj. kronor till trafiksäkerheten.

De för finansdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
är 1 280 milj. kronor högre under budgetåret 1973/74 än under närmast
föregående budgetår. Av denna utgiftsökning faller 1 041 milj.
kronor på bidrag och ersättningar till kommunerna. Totalt uppgår därmed
dessa bidrag och ersättningar till 3 686 milj. kronor under budgetåret
1973/74, motsvarande 73 procent av de på totalbudgeten redovisade
utgifterna för finansdepartementets verksamhetsområde.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde redovisas för
budgetåret 1973/74 de — näst utgifterna inom socialdepartementets
verksamhetsområde — största sammanlagda statsutgifterna. Av utgifterna
belöper sig 5 890 milj. kronor, motsvarande 56 procent av de
sammanlagda utgifterna inom verksamhetsområdet, på skolväsendet.
Jämfört med budgetåret 1972/73 innebär detta en ökning med 352
milj. kronor. De redovisade utgifterna för högre utbildning och forskning
har uppgått till 1 894 milj. kronor under budgetåret 1973/74, motsvarande
en ökning från närmast föregående budgetår med 184 milj.
kronor. Dessa utgiftsökningar motsvarar i allt väsentligt en fortsatt ut 2

Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

18

byggnad av undervisningsväsendet. Utgifter för studiesociala ändamål
har uppgått till 1 180 milj. kronor, av vilket belopp 640 milj. kronor
utgörs av studiemedel anvisade på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

Utgifterna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde har
under budgetåret 1973/74 uppgått till 2 181 milj. kronor, vilket är 714
milj. kronor mer än under budgetåret 1972/73. Den största utgiftsökningen
hänför sig till jordbruksprisregleringen, vars kostnader har stigit
från 380 milj. kronor budgetåret 1972/73 till 1 002 milj. kronor budgetåret
1973/74. Detta innebär en ökning av 164 procent.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde har de redovisade
utgifterna ökat från 248 milj. kronor budgetåret 1972/73 till 327 milj.
kronor budgetåret 1973/74.

Utgifterna inom inrikesdepartementets verksamhetsområde under
budgetåret 1973/74 utgörs till ett belopp av 2 756 milj. kronor av utgifter
för bostadsbyggande. Av detta belopp, som motsvarar 38 procent
av de sammantagna utgifterna inom verksamhetsområdet, utgörs 2 551
milj. kronor av medel anvisade på investeringsanslag till Lånefonden
för bostadsbyggande. Utgifterna inom delområdena arbetsmarknad och
regional utveckling har under budgetåret 1973/74 uppgått till 4 384
milj. kronor, innebärande en ökning i jämförelse med föregående budgetår
på 83 milj. kronor.

Av de under civildepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1973/74 hänför sig 1 005 milj. kronor till utgifter
för länsstyrelserna, vilket motsvarar 91 procent av de för verksamhetsområdet
på totalbudgeten redovisade utgifterna.

De inom industridepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1973/74 på sammanlagt 1 970 milj. kronor utgörs
till ett belopp av 1 535 milj. kronor av investeringsutgifter. Den
största investeringsutgiften, 1 385 milj. kronor, avser kraftstationer
m. m.

Utgifter efter anslagsform

Av de för budgetåret 1973/74 anvisade medlen på driftbudgeten om
sammanlagt 63 258 milj. kronor utgörs 9 966 milj. kronor av reservationsanslag
och 53 292 milj. kronor av förslagsanslag och obetecknade
anslag. De på reservationsanslag redovisade utgifterna uppgår till 9 334
milj. kronor. Den vid budgetårets början föreliggande anslagsbehållningen
av reservationer om 4 405 milj. kronor har härigenom ökat till
4 960 milj. kronor.

På kapitalbudgeten har för budgetåret 1973/74 anvisats investeringsanslag
till ett sammanlagt belopp av 8 334 milj. kronor. Den redovisade
nettoutgiften uppgår till 8 182 milj. kronor. Det vid budgetårets början
föreliggande beloppet av outnyttjade investeringsanslag om 2 256 milj.

19

kronor har härigenom (efter avdrag av besparingar reglerade över titeln
lånemedel om 46 milj. kronor) ökat med 106 milj. kronor till 2 362
milj. kronor.

Beloppen utestående reservationer respektive outnyttjade investeringsanslag
vid utgången av budgetåret 1973/74 redovisas, med fördelning

på departement m. m., i

följande tablå (milj. kronor).

Utestående reservationer

Outnyttjade
belopp inves-

Egentliga

statsutgifter

Avskrivning
av nya kapital-investeringar

teringsanslag

Justitiedepartementet

43,5

21,3

45,5

Utrikesdepartementet

1 320,7

5,2

9,6

Försvarsdepartementet

9,4

38,4

76,4

Socialdepartementet

Kommunikations-

165,2

12,4

61,1

departementet

1 326,0

4,3

140,2

Finansdepartementet

33,2

36,6

270,5

Utbildningsdepartementet

134,6

196,2

211,2

Jordbruksdepartementet

401,8

2,7

29,5

Handelsdepartementet

12,8

55,8

105,2

Inrikesdepartementet

978,0

11,2

1 161,2

Civildepartementet

23,0

4,9

16,4

Industridepartementet

112,2

9,2

235,3

Riksdagen och dess verk

1,2

—

—

Summa

4 561,5

398,4

2 362,1

De största beloppen för utestående reservationer och outnyttjade investeringsmedel
redovisas inom inrikes-, kommunikations-, utrikes- och
utbildningsdepartementens verksamhetsområden i nämnd ordning. Inom
inrikesdepartementets verksamhetsområde har Lånefonden för bostadsbyggande
ett outnyttjat investeringsbelopp på 833 milj. kronor och
de båda anslagen Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa och
Särskilda åtgärder för arbetsanpassning reservationer på sammanlagt
687 milj. kronor. De största posterna av denna art inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde avser anslagen Drift av statliga
vägar med 586 milj. kronor, Byggande av statliga vägar med 495 milj.
kronor och Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator med
198 milj. kronor. Dessa anslag avräknas med hela sina belopp mot
automobilskattemedlen.

För utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisas de största
reservationerna under anslagen Bilateralt utvecklingssamarbete med
784 milj. kronor och Bidrag till internationella biståndsprogram med
521 milj. kronor. Det största beloppet outnyttjade kapitalmedel inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde redovisas för Studiemedelsfonden
med 167 milj. kronor. Reservationerna på driftbudgeten är
spridda på ett stort antal anslag. Hela anslagsgruppen Högre utbildning
och forskning redovisar reservationer på inalles 58 milj. kronor vid utgången
av budgetåret 1973/74.

20

Härutöver må nämnas att en reservation av 346 milj. kronor redovisas
på det till jordbruksdepartementets verksamhetsområde hörande
anslaget Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin. Reservationerna
under anslagen till miljövård uppgår totalt till 383 milj. kronor.

Under förslagsanslag och obetecknade anslag redovisas för budgetåret
1973/74 merutgifter till ett sammanlagt belopp av 2 644 milj. kronor
och besparingar till ett sammanlagt belopp av 1 304 milj. kronor.
Som besparing reglerad över specialbudget redovisas dessutom ett belopp
av 75 milj. kronor och som merutgift reglerad över specialbudget
ett belopp av 1 milj. kronor. Det förstnämnda beloppet kan antingen
läggas till övriga besparingar eller hellre dras ifrån merutgifterna, eftersom
det till större delen motsvarar som merutgift upptagen avsättning
under det på kommunikationsdepartementets huvudtitel anvisade anslaget
Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Med sistnämnt
betraktelsesätt skulle merutgifterna begränsas till 2 568 milj. kronor. Det
som merutgift över specialbudget redovisade beloppet kan lämpligen
dras ifrån besparingarna. Besparingarna skulle härigenom begränsas till
1 303 milj. kronor. Under budgetåret 1972/73 uppgick merutgifterna
till 2 722 milj. kronor och besparingarna till 1 160 milj. kronor, om de
då redovisade besparingarna och merutgifterna reglerade över specialbudget
behandlas på motsvarande sätt som här gjorts för budgetåret
1973/74.

Eftersom utgifterna under obetecknade anslag, vilka till övervägande
del utgörs av statliga bidrag till olika ändamål, i regel uppgår till hela
de anvisade beloppen, faller inte endast merutgifter utan även besparingar
i allt väsentligt på förslagsanslagen.

Fördelningen av besparingar och merutgifter budgetåret 1973/74 under
de olika departementens huvudtitlar m. m. framgår av följande
tablå (milj. kronor).

Departement m. m.

Merutgift

Besparing

J ustitiedepartementet

194

54

Utrikesdepartementet

18

3

Försvarsdepartementet

997

542

Socialdepartementet

701

128

Kommunikationsdepartementet

*42

9

Finansdepartementet

80

•20

Utbildningsdepartementet

184

95

Jordbruksdepartementet

*98

42

Handelsdepartementet

17

4

Inrikesdepartementet

45

389

Civildepartementet

38

7

Industridepartementet

12

1

Riksgäldsfonden

121

—

övrigt

21

10

Summa 2 568

1303

1 Besparing (netto) som regleras över specialbudget har fråndragits.

2 Merutgift (netto) som regleras över specialbudget har fråndragits.

21

Besparing eller merutgift redovisas för snart sagt alla förslagsanslag.
Det får också anses vara naturligt för dessa anslag att faktiskt redovisade
utgifter avviker från de i riksstat och tilläggsstat beräknade beloppen.

Som framgår av tablån har merutgifterna överstigit besparingarna
under budgetåret 1973/74 med 1 265 milj. kronor, medan för budgetåret
1972/73 enligt ovan lämnade uppgifter merutgifterna översteg besparingarna
med 1 562 milj. kronor.

I efterföljande tablå har sammanställts vissa förslagsanslag för vilka
mera betydande merutgifter redovisas (milj. kronor).

Anslag

Anvisat

belopp

Mer-

utgift

II

B

9

Polisenheter med särskild budget

0,0

79,8

II

F

9

Kriminalvårdsenheter med särskild budget

0,0

42,3

IV

B

1

Ledning och förbandsverksamhet

(arméförband)

1 731,0

186,0

IV

B

2

Materielanskaffning (arméförband)

536,9

164,7

IV

C

1

Ledning och förbandsverksamhet

(marinförband)

533,7

105,0

IV

C

2

Materielanskaffning (marinförband)

364,0

57,5

IV

D

1

Ledning och förbandsverksamhet

(flygvapenförband)

961,2

111,0

IV

D

2

Materielanskaffning (flygvapenförband)

879,8

156,3

IV

D

4

Forskning och utveckling

391,6

98,8

V

B

4

Folkpensioner

10 560,0

427,9

V

B

6

Bidrag till sjukförsäkringen

2 220,0

90,4

V

C

4

Ersättning för bidragsförskott

194,0

40,0

VIII G

6

Bidrag till studiecirkelverksamhet

205,0

41,9

IX

C

3

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område 770,0

67,3

XI

D

1

Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet

189,1

33,0

XII B

1

Länstyrelserna

613,1

30,0

Automobilskattemedlens specialbudget

Automobilskattemedlens specialbudget utgör numera den enda inom
riksstaten kvarstående specialstaten av någon betydelse. Redovisningsformen
gör det möjligt att följa i vad mån vissa statsinkomster som
direkt härleds ur motorfordonstrafiken, främst fordonsskatt, bensin
och brännoljeskatt samt vägtrafikskatt, kommer till användning för vägoch
vägtrafikväsendet eller detta närstående ändamål. De på specialbudgeten
uppkommande skillnaderna mellan inkomster och utgifter
salderas år från år. Slutbeloppet visar alltså inte årsresultatet utan det
slutliga saldot efter hela den tid under vilken systemet varit i tillämpning.

Inkomster och utgifter som hänför sig till automobilskattemedlens
specialbudget redovisas såväl i riksstaten som i budgetredovisningen
blandade med övriga poster. Någon särredovisning av medlen förekommer
alltså inte. I syfte att möjliggöra en samlad överblick över dessa
medel har riksdagens revisorer sedan ett antal år tillbaka i sin berät -

22

telse intagit en sammanställning av automobilskattemedlens specialbudget
för det senast förflutna budgetåret.

Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1973/74 framgår av följande sammanställning.

Ingående balans den 1/7 1973
Tillgångar:

Reservationer 1 262 904 558: 74

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 003 369 352:95 4 266 273 911:69

Inkomster

A. I. 2. a) Fordonsskatt 299 952 135: 65

2. b) Bensin- och brännolje skatt

2 009 088 679: 84

2. c) Vägtrafikskatt 1 306 597 282: 16

A. II. 13. Inkomster vid statens väg verk

695 196: 65

14. Inkomster vid statens

trafiksäkerhetsverk 25 699 933: 65 3 642 033 227: 95

7 908 307 139: 64

Utgifter:

II. JUSTITIEDEPARTEMENTET

B. Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen 5 350 000: —

Polisverket:

2 Inköp av motorfordon m. m. 21 135 000: —

3 Underhåll och drift av motorfordon
m. m. 34 400 000: —

Lokala polisorganisationen:

6 Förvaltningskostnader 280 257 000: —

7 Utrustning 2 890 000:— 344 032 000: —

V. SOCIALDEPARTEMENTET

L. Arbetarskydd m. m.

1 Arbetarskyddsstyrelsen 189 000: —

2 Yrkesinspektionen 1 354 000:— 1 543 000: —

VI. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET A.

Kommunikationsdepartementet
m. m.

2 Kommittéer m. m. 2 167 965: 51

B.

Vägvåsendet

1

Statens vägverk: Ämbetsverks-

uppgifter

4 954 513: 53

2

Drift av statliga vägar

1 030 848 192: 36

3

Byggande av statliga vägar

755 858 841: 20

4

Bidrag till drift av kommunala

vägar och gator

158 529 838: 96

5

Bidrag till byggande av kommu-

nala vägar och gator

323 551 336: 63

23

6

Bidrag till drift av enskilda

vägar m. m.

69 624 175: 51

7

Bidrag till byggande av enskilda

vägar

24 205 618: 99

8

Tjänster till utomstående

10 700 000: -

C.

Trafiksäkerhet

Statens trafiksäkerhetsverk:

1

Förvaltningskostnader

15 040 637: 60

2

Uppdragsverksamhet

21 250 616: 88

4

Bidrag till trafiksäkerhetsfräm-jande åtgärder vid järnvägskors-

ningar

6 499 916: -

5

Bidrag till nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande

2 550 000: —

6

Kostnader för nytt bilregister m. m.

55 764 698: 48

E.

Institut m. m.

1

T ransportnämnden

5 098 718: 29

9

Bidrag till statens väg- och

trafikinstitut

5 850 000: —

10

Statens väg- och trafikinstitut

265 126: 83

17

Transportforskningsdelegationen

7 971 217: 77

18

Bussbidragsnämnden

398 421: 40

F.

Diverse

2

Ersättning till trafikföretag för
drift av icke lönsamma buss-

linjer

14 363 582: —

3

Ersättning till postverket för

befordran av tjänsteförsändelser

3 000 000: —

VIII. UTBILDNINGSDEPARTE-

MENTET

E.

Högre utbildning och forskning
Universiteten m. m.

22

Tekniska fakulteterna m. m.:

Avlöningar till lärarpersonal

750 000: —

24

Teknisk utbildning och forskning
m. m. Chalmers tekniska högskola

och högskolan i Linköping

603 000: -

IX.

JORDBRUKSDEPARTE-

MENTET

B.

Jordbrukets rationalisering m. m.

14

Restitution av bensinskatt till

trädgårdsnäringen

176 500: —

Äldre anslag 1972/73

244 391: 30

16

Kompensation för bensinskatt

till rennäringen

200 000: —

D.

Skogsbruk

4

Vägbyggnader på skogar i enskild

ägo

2 378 272 617: 18

101 105 868: 96

19 583 484: 29

17 363 582: —

1 353 000: -

620 891: 30

13 343 467: 37

24

E. Fiske

7 Restitution av bensinskatt till

fiskerinäringen 1 020 529: 98

H. Miljövård

8 Stöd till idrotten:

Anläggningsstöd m. m. 9 000 000: —

XI. INRIKESDEPARTEMENTET

B. Arbetsmarknad m. m.

2 Sysselsättningsskapande åtgärder

för arbetslösa 268 819 922: 58

4 Särskilda åtgäider för arbetsanpassning
165 414 614: 51 434 234 537: 09

Summa utgifter 3 323 640 943: 68

Utgående balans den 30/6 1973
Tillgångar:

Reservationer 1 404 711 881: 43

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 179 954 314: 53 4 584 666 195: 96

7 908 307 139: 64

Alltsedan budgetåret 1955/56 har ett överskott förelegat på specialbudgeten.
 Överskottet steg under loppet av tre budgetår från 259 till
743 milj. kronor och varierade därefter kring sistnämnt belopp t. o. m.
budgetåret 1967/68. För budgetåren 1968/69—1973/74 redovisas en betydande
ökning av fondens överskott. Utvecklingen framgår av följande
uppställning, i vilken beloppen har avrundats till jämna miljontal kronor.

Budgetår

Reserva-

tioner

överskott

Summa

behållning

1955/56

511

259

771

1956/57

681

287

968

1957/58

548

588

1 136

1958/59

383

743

1 126

1959/60

365

766

1 131

1960/61

376

747

1 123

1961/62

400

687

1 087

1962/63

509

742

1 251

1963/64

498

828

1 326

1964/65

784

594

1 378

1965/66

916

652

1 568

1966/67

920

718

1 638

1967/68

1 015

807

1 822

1968/69

1 013

1 270

2 283

1969/70

1 039

1 796

2 835

1970/71

990

2 454

3 444

1971/72

1 209

2 754

3 963

1972/73

1 263

3 003

4 266

1973/74

1 405

3 180

4 585

25

Under budgetåret 1973/74 har inkomsterna uppgått till 3 642 milj.
kronor och utgifterna till 3 324 milj. kronor. Inkomsterna har alltså
överstigit utgifterna med 318 milj. kronor. Samtidigt har reservationerna
ökat med 142 milj. kronor, varför automobilskattemedlens fordran
på budgetutjämningsfonden ökat med 176 milj. kronor. Den 30 juni
1974 utvisar specialbudgeten som följd härav en behållning på 4 585
milj. kronor, varav 1 405 milj. kronor i form av reservationer på anvisade
men för sitt ändamål ännu inte utnyttjade anslag samt 3 180
milj. kronor som fordran på budgetutjämningsfonden. Sistnämnt belopp
motsvarar alltså vad som vid budgetårets utgång har flutit in i automobilskattemedel
men ännu inte anvisats för vägväsendet och övriga
med dessa medel avsedda ändamål.

Att outnyttjade automobilskattemedel är avsedda att framdeles komma
vägväsendet till godo innebär inte att någon fondering i egentlig
mening förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet visar endast
specialbudgetens ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas
att utfallet av specialbudgeten inte lämnar något slutligt svar
på frågan, om automobilbeskattningen är rättvist utformad eller i vad
mån vägväsendets krav tillgodoses från statens sida. I den allmänna
budgeten förekommer nämligen såväl inkomster som utgifter med betydande
belopp, vilka äger nära samband med biltrafiken men likväl
inte redovisas över automobilskattemedlens specialbudget.

Övriga specialbudgeter

Utöver automobilskattemedlens specialbudget återstår inom riksstatens
ram de båda specialbudgeter som hänger samman med bankinspektionens
respektive försäkringsinspektionens verksamhet. Dessa
specialbudgeter är i stort sett så konstruerade, att de företag som är
underkastade det nämnda ämbetsverkets tillsyn har att leverera in vissa
bidrag, vilka redovisas såsom uppbörd i statens verksamhet på riksstatens
inkomstsida och vilka över särskilda avsättningsanslag på finansdepartementets
huvudtitel förs över till de fonder som är inrättade
för att finansiera hithörande kostnader. Eventuellt uppkommande
överskott står kvar på fonderna.

I budgetredovisningen lämnas uppgifter endast om belastningen på
nyssnämnda avsättningsanslag, däremot inte om utfallet av själva specialbudgeterna,
 d. v. s. bankinspektionens och försäkringsinspektionens
förvaltningskostnader. Uppgifter härom är intagna i efterföljande båda
tabeller.

26

Bankinspektionens fond budgetåret 1973/74 (1 000-tal kr.)

Banktill-

synens

fond

Fondtill-

synens

fond

Jordbruks- Sparbanks-kassetill- tillsynens
synens fond
fond

Summa

Ingående balans

2 417,6

246,1

225,1

1 402,8

4 291,5

Inkomster
Bidrag till bankin-spektionen

2 218,9

453,5

398,1

2 522,1

5 592,6

Summa

4 636,5

699.6

623,2

3 924,9

9 884,1

Utgifter

Avlöningar

Omkostnader

1 714,6
427,8

329,9

74,3

290.8

124.9

1 901,1
458,0

4 236,4
1 085,0

Summa utgifter
Utgående balans

2 142,4
2 494,1

404.2

295.3

415,7

207,5

2 359,1
1 565,8

5 321,4
4 562,7

Summa

4 636,5

699,6

623,2

3 924,9

9 884,1

Bankinspektionen har härutöver haft vissa utgifter, redovisade under
anslaget Stämpelomkostnader och uppgående till 127 300 kronor. Av
detta belopp avser 104 200 kronor avlöningar och 23 100 kronor omkostnader.

Försäkringsinspektionens fond budgetåret 1973/74 (1 000-tal kr.)

Ingående balans

1 871,6

Inkomster

Bidrag till försäkringsinspektionen

3 497,2

Anslag till understödsföreningsavdelningen

500,0

Uppbördsmedel: försålda publikationer

3,2

4 000,4

Summa

5 872,0

Utgifter

Avlöningar

2 997,2

Omkostnader

571,5

3 568,7

Utgående balans

2 303,3

Summa

5 872,0

Affärsverkens driftstater

För de affärsdrivande verken är redovisningen utformad på sådant
sätt, att riksstaten innehåller uppgifter om beräknande rörelseöverskott
och planerade investeringar, medan löpande driftinkomster och
driftutgifter är upptagna på s. k. driftstater, vilka fastställs utan riksdagens
medverkan. Liksom rent administrativa myndigheter tillämpar
affärsverken budgetårsredovisning. Ett undantag utgör domänverket,
vars rörelse är knuten till kalenderåret.

27

I det följande lämnas vissa uppgifter om utfallet av affärsverkens
driftstater för sistförflutet räkenskapsår.

Postverket

En tabell, utvisande utfallet av postverkets driftstat för budgetåret
1973/74, är införd på s. 29.

Utfallet av postverkets rörelse budgetåret 1973/74 visar en högre
såväl intäkts- som kostnadsnivå än den för budgetåret fastställda driftstaten.
 På intäktssidan sammanhänger detta med att postvolymen har
utvecklats gynnsammare än vad som beräknades när driftstatsförslaget
upprättades. Till den förbättrade volymutvecklingen har förutom den
allmänna konjunkturuppgången energiska marknadsföringsinsatser bidragit.
 Av väsentlig betydelse är också att en allmän portohöjning har
kunnat undvikas efter den 1 juli 1972. En ökad omsättning i centralupphandlingen
och en ökning av vissa engångsersättningar (för distributionsuppdrag
på grund av sjukpenningreform, omläggning av bilskatteuppbörd,
 ny bilregistrering m. m.) har i övrigt medverkat till den
höjda intäktsnivån. På kostnadssidan utvisar främst personalkostnaderna
en högre nivå än beräknat, vilket bl. a. sammanhänger med den nya
folkpensionsavgift som har införts fr. o. m. år 1974. Dessutom har
en extraordinär avsättning för intjänade men ej uttagna semestrar
och kompensationsledigheter gjorts i bokslutet med 38,4 respektive 11,4
milj. kronor. Avsättningarna till dessa skulder är ett led i postverkets
strävan att ge en rättvisande bild av den finansiella ställningen.

På sakkostnadssidan har i tabellen upptagits två bokslutsdispositioner,
 som ej har motsvarighet i den fastställda driftstaten. Dessa utgörs
dels av en avsättning till lagerreserv i centralupphandlingen med 4,7
milj. kronor, dels av en extra avskrivning på anläggningstillgångar med
20,0 milj. kronor. Avskrivningen har medgetts av Kungl. Maj:t i avvaktan
på en samlad bedömning av förslag från bl. a. postverket om
rätt för affärsverken att avsätta medel till resultatregleringsfonder. Den
motsvarar i stort det belopp som postverket i samband med en inkomstberäkning
inför 1974 års kompletteringsproposition förutsatte bli avsatt
till en sådan fond. Ett överskott motsvarande skälig förräntning av
det disponerade statskapitalet har därmed kunnat redovisas för budgetåret.
 Bland sakkostnaderna visar i övrigt beloppet för inventarier och
förbrukningsartiklar ett lägre utfall än vad som budgeterats, vilket
främst beror på att en aktivering av vissa större investeringsutgifter har
inletts under budgetåret.

I tabellen över utfallet av postverkets driftstat redovisas på intäktssidan
liksom tidigare endast så stor del av Postbankens ränteintäkter
som tas i anspråk för att täcka saldot av bankens driftintäkter och driftkostnader,
 inkl. ränta på statsverkslån. Eftersom Postbankens totala
ränteintäkter, övriga räntekostnader och rörelseresultat således ej brutto -

28

redovisas i tabellen, utvisar denna en lägre intäkts- och kostnadsnivå
än vad som redovisas i postverkets officiella bokslut.

De totala rörelseintäkterna i postverket har under budgetåret ökat
med 12 procent till 3 311,9 milj. kronor, medan rörelsekostnaderna har
ökat med 13 procent till 3 103,8 milj, kronor. Årets avskrivningsbehov
har fastställts till 34,2 milj. kronor. Rörelseresultatet efter avskrivningarna
uppgår således till 173,9 milj. kronor. Resultatet efter avdrag för
extraordinära poster men före bokslutsdispositioner utgör 124,5 milj.
kronor. Efter bokslutsdispositioner redovisas ett överskott på 13,6 milj.
kronor. Inkl. ränta på Postbankens statsverkslån, 6,0 milj. kronor,
uppgår årets avkastning därmed till 19,6 milj. kronor.

Portointäkterna inkl. avgifterna för befordran av tidningar och tjänsteförsändelser,
 vilka tillsammans med Postbankens ränteintäkter utgör
den dominerande posten på intäktssidan, har under budgetåret ökat
med 8 procent till 1 715,7 milj. kronor. Postvolymen mätt i portointäkter
i fasta priser har ökat med 7 procent.

Personalkostnaderna har under budgetåret ökat med 12 procent till
1 937,2 milj. kronor och uppgår till 80 procent av driftkostnaderna.
Ökningen kan så gott som helt hänföras till höjningar av löner och
sociala avgifter. Rationaliseringsverksamheten inom postverket har nämligen
lett till att antalet årsanställda under budgetåret kunnat hållas
på en i stort sett oförändrad nivå.

Det gångna budgetåret var Postbankens sista. Den 1 juli 1974 har
nämligen Postbanken och Sveriges Kreditbank förts samman till en ny
bank, Post- och Kreditbanken, PK-banken. Postbankens verksamhet utvecklades
mycket gynnsamt under budgetåret, vilket gäller både volym
och resultat. Under budgetåret steg Postbankens inlåning med 1,9 miljarder
kronor till 20,0 miljarder kronor den 30 juni 1974. Därav var

6,2 miljarder kronor innestående på postgirokonton, 2,2 miljarder kronor
på personkonton och 11,6 miljarder kronor inom den egentliga
sparrörelsen. Postgirot förmedlade under budgetåret 293 miljoner betalningar
till ett värde av 1 243 miljarder kronor.

Postverkets investeringar har under budgetåret uppgått till 80,2 milj.
kronor, varav Postbanken har svarat för 17,3 milj. kronor. Drygt hälften
av investeringarna, 44,3 milj. kronor, har avsett byggnader och
tomter. Enbart det fortsatta uppförandet av postterminalen Malmö Ban,
som beräknas bli färdigställd hösten 1974, har svarat för 29,8 milj.
kronor av utgifterna. Nya postterminaler har under budgetåret tagits i
bruk i Södertälje och Umeå, och nya terminalbyggen har påbörjats i
Linköping, Spånga och Västerås. Arbetena på en postterminal i Karlstad
har fortsatt under året.

Under budgetåret har fastigheter till ett värde av 121,4 milj. kronor
förts över från Postbanken till Allmänna poströrelsen. För att motverka
den därav föranledda reduceringen av Postbankens risktäckande

29

Postverkets driftstat budgetåret 1973/74 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Porton

1 261,5

1 291,3

Tjänstepost

239,4

259,9

Tidningar

150,1

164,5

Transitersättning m. m.

11,8

18,9

Uppdrag åt staten

96,7

82,6

För driftkostnader ianspråktagna ränteintäkter

571,1

567,6

Industrierna

3,5

4,4

Diligenstrafiken

25,3

25,7

Fastighetsförvaltningen m. m.

5,4

6,9

Centralupphandlingen

41,0

46,7

Ersättning från Tidningstjänst AB

5,0

4,6

Vinst vid försäljning av anläggningstillgångar

0,3

0,4

Övriga intäkter

61,5

67,1

Summa intäkter

2 472,6

2 540,6

Kostnader

Personalkostnader

Löner m. m.

1 437,8

1 438,3

Upplupna personalkostnader

—

49,8

övriga avlöningsförmåner

180,4

184,6

Pensioner m. m.

226,2

249,2

Allmän arbetsgivaravgift m. m.

64,0

65,1

Sakkostnader

Transporter

131,6

133,9

Fastigheter och förhyrda lokaler

102,0

100,5

Inventarier och förbrukningsartiklar

140,6

126,7

Centralupphandlingens inköp för andra myndig-

heter

34,4

39,6

Förändring av lagerreserv

—

4,7

Avsättning till värdeminskningskonton för

byggnader, fordon m. m. (kapitalmedel)

18,4

19,3

Extra avskrivning (kapitalmedel)

—

20,0

Avsättning till värdeminskningskonton för

inventarier m. m. (driftmedel)

16,3

14,9

Övriga sakkostnader

71,1

74,4

Ränta på statsverkslån, postbanken

5,9

6,0

Summa kostnader

2 428,7

2 527,0

överskott

43,9

13,6

Inleverans

47,6

Därav

från föregående budgetår

31,4

av årets överskott

10,2

ränta på statsverkslån, postbanken

6,0

kapital har postverket i stället tillfört banken ett belopp av 121,2 milj.
kronor över det statliga investeringsanslaget. Avskrivningar på fastigheter
och motorfordon har under budgetåret uppgått till 39,7 milj.
kronor, varav 0,4 milj. kronor har finansierats över riksstaten. I beloppet
ingår den tidigare nämnda extra avskrivningen på 20,0 milj. kronor.
Från det statliga investeringsanslaget har lyfts dels ovannämnda 121,2
milj. kronor för Postbankens kapitaltäckning, dels 10,4 milj. kronor för

30

investeringar. Efter en avsättning på 10,0 milj. kronor av Postbankens
överskott för år 1973 har det förräntningspliktiga statskapitalet totalt
ökat med 141,6 milj. kronor till 462,7 milj. kronor. Postbankens andel
av statskapitalet vid budgetårets slut, 161,2 milj. kronor, har den 1 juli
1974 tillförts den nybildade PK-banken.

Televerket

En tabell, utvisande utfallet av televerkets driftstat för budgetåret
1973/74, är införd på s. 32.

Konjunkturuppgången har medfört en ökad efterfrågan på televerkets
produkter och tjänster. Sålunda har antalet beställningar av nya
telefonapparater ökat starkt fr. o. m. andra kvartalet 1973. Uppgången
har medfört att 332 300 nya telefonapparater har beställts under budgetåret
1973/74 mot 291 000 under 1972/73, en ökning med 14,2 procent.
 Trots att antalet beställda annulleringar har fortsatt att öka, från
141 000 under 1972/73 till 152 800 under 1973/74, har antalet nettobeställningar
vuxit från 149 900 till 179 500, d. v. s. med 29 600 eller
med 19,7 procent.

Antalet flyttningar av befintliga telefonapparater ökar alltjämt och
uppgick under budgetåret 1973/74 till 596 100, vilket innebär att ca
12 procent av det totala apparatantalet årligen berörs av sådana åtgärder.

Den inländska telefontrafiken är fullständigt automatiserad. Av trafiken
till utlandet expedierades 86 procent automatiskt vid utgången av
budgetåret 1973/74, att jämföra med 84 procent ett år tidigare. Den
totala automatiskt expedierade trafiken har under budgetåret 1973/74
ökat med 4,7 procent.

Telegramtrafiken har fortsatt att minska även under budgetåret
1973/74. Den inländska trafiken har minskat med 18 procent och den
utländska med 5 procent. Av den inländska trafiken har 76 procent
utgjorts av lyxtelegram, vilkas antal har minskat med 21 procent sedan
föregående år. Telegraf rörelsen har under en följd av år lämnat ett
ekonomiskt underskott, trots att olika åtgärder har vidtagits för rörelsegrenens
rationalisering. Inom televerket pågår en utredning om möjligheterna
att minska verksamhetens underskott.

Ökningen av antalet telexanslutningar, som under 1960-talet var i
genomsnitt 11,5 procent per år, har under de senaste åren visat en viss
avmattning. Under år 1973 blev ökningen sålunda 7,6 procent och antalet
apparater i telexnätet utgjorde därmed 9 540 den 1 januari 1974.

För dataöverföring tillhandahåller televerket sedan år 1962 s. k. modemutrustningar
jämte förbindelser, vilket innebär att kunden själv svarar
för dataterminaler, datorer etc. Data kan överföras såväl över det
allmänna telefonnätet som över fast uppkopplade, uthyrda förbindelser.

31

Denna rörelsegren expanderar mycket snabbt och förutses på längre
sikt bli av betydande omfattning. Antalet modemer uppgick den 1 januari
1974 till 3 500, vilket innebär en ökning under år 1973 med
53,4 procent.

Det redovisade nettoresultatet för budgetåret 1973/74 uppgår till

157,7 milj. kronor mot 295,0 milj. kronor för budgetåret 1972/73.
Skillnaden gentemot föregående år beror till väsentlig del på avsevärt
höjda överavskrivningar enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t. Televerkets
resultat budgetåret 1973/74 före bokslutsdispositioner uppgår
till 929,5 milj. kronor för den egentliga televerksamheten (d. v. s. exklusive
rundradiorörelse), vilket motsvarar 41,3 procent av det i medeltal
disponerade lånemedelskapitalet. Motsvarande resultat under budgetåret
1972/73 var 958,8 milj. kronor, motsvarande 42,1 procent av
lånemedelskapitalet.

Det gynnsamma utfallet före bokslutsdispositioner beror på flera
faktorer, bl. a. ökade rörelseintäkter, lägre personalomsättning och rationaliseringar
med bl. a. personalminskande effekter.

Någon generell taxehöjning har inte företagits under budgetåret, varför
det i förhållande till budgeten gynnsamma utfallet av intäkterna
beror på att ökningen av teletrafiken har blivit väsentligt större än vad
som prognostiserats. Däremot har under budgetåret vissa taxesänkningar
företagits som ett led i de beslutade åtgärderna för utjämning
av samtalsavgifterna inom olika regioner i landet. Sålunda har under
året sänkt taxa för samtal till centralort inom egen kommun införts.
Vissa andra taxesänkningar har till en början genomförts partiellt, såsom
slopande av samtalstaxeringar enligt den högsta avståndsklassen
(samtal på ett avstånd över 450 km) och sänkning av högsta avgift till
att motsvara en markering var 24 :e sekund för samtal inom en region
till och från sådan ort som enligt riksdagens beslut är att betrakta som
primärt centrum.

Rörelsekostnaderna har kunnat hållas inom budgeterad ram trots att
vissa kostnadsökningar inte kunde förutses vid driftstatens framläggande.

Avskrivningar utöver plan har ökat mer än vad som förutsetts på
grund av att kostnadsindex stigit starkt och de s. k. anläggningsbidragen
blivit större än beräknat. Vidare har gjorts en särskild avskrivning på

201,9 milj. kronor (i tabellen upptagen under rubriken bokslutsdispositioner)
i enlighet med Kungl. Majrts och riksdagens beslut ”för att konsolidera
verkets ekonomi i syfte att långsiktigt vara till gagn för verksamheten”
(prop. 1974: 100). Härigenom har överskottet för budgetåret
1973/74 begränsats till att motsvara det för televerket fastställda
avkastningskravet, d. v. s. 157,7 milj. kronor.

Totalt har investeringarna i teleanläggningar under budgetåret 1973/
74 uppgått till 929,0 milj. kronor, varav 790,0 milj. kronor över riks -

32

Televerkets driftstat budgetåret 1973/74 (milj. kr.)

Budgeterat

Redovisat

Intäkter

Telefon

3 310,9

3 509,7

Telegraf

48,9

59,7

Telex

70,1

83,8

Rundradio

160,8

157,2

Övrig radio

20,4

23,2

övriga rörelseintäkter

55,0

177,1

Ränteintäkter

0,5

9,6

Extraordinära intäkter

13,4

26,8

Summa intäkter

3 680,0

4 047,1

Kostnader

Rörelsekostnader1

2 564,0

2 569,1

Räntekostnader

33,2

26,2

Extraordinära kostnader

19,2

34,0

Avsättning till värdeminskningskonton

Teleanläggningar m. m.

830,8

1 005,3

Rundradioanläggningar

37,0

35,8

Summa kostnader

3 484,2

3 670,4

Bokslutsdispositioner

-219,0

Överskott

195,8

157,7

Inleverans

237,0

Därav

från föregående budgetår

119,4

av årets överskott

117,6

1 I televerkets driftstat tas sedan budgetåret 1972/73 endast de samlade rörelsekostnaderna
upp utan någon specificering på delposter. Anledningen härtill är
att televerket internt budgeterar de samlade utgifterna uppdelade på utgiftsslag
för verksamheten inkl. anläggningsverksamheten.

staten och 139,0 milj. kronor motsvarande av abonnenterna erlagda
s. k. anläggningsbidrag.

Av det totala investeringsbeloppet har 1,0 procent finansierats med
driftbudgetsanslag (för försvarsberedskapsanläggningar och tidigarelagda
investeringar) och återstoden genom egenfinansiering. Enligt gällande
föreskrifter är televerket skyldigt att — i den mån det totala avskrivningsbeloppet
överstiger investeringarna — till statsverket återbetala
ifrågavarande belopp, vilket avräknas mot det vid budgetårets början
befintliga lånemedelskapitalet. För budgetåret 1973/74 har sålunda

286,9 milj. kronor återbetalats.

I rundradioanläggningar har 35,8 milj. kronor investerats. Rundradioinvesteringarna
finansieras med allmänna mottagaravgifter liksom Sveriges
Radios och televerkets kostnader för produktion av program
respektive distribution av programmen. För rundradioverksamheten har
för budgetåret 1973/74 ett överskott av 55,5 milj. kronor redovisats,
varigenom rundradiorörelsens balanserade överskottsmedel per den 30
juni 1974 har ökat till 333,0 milj. kronor.

33

Statens järnvägar

En tabell, utvisande utfallet av statens järnvägars driftstat för budgetåret
1973/74, är införd på s. 34.

Transportutvecklingen vid SJ under budgetåret 1973/74 har präglats
av den gynnsamma konjunkturen. För såväl gods- som persontrafiken
har volymtillväxten blivit betydligt större än vad som hade förutsatts
i driftstaten. De redovisade intäkterna har härigenom väsentligt överstigit
de budgeterade. Vid denna jämförelse har de budgeterade intäkterna
uppräknats till den höjda taxenivån den 1 januari 1974. Även på
kostnadssidan har budgeten överskridits, vilket till stor del beror på
oförutsett starka prisstegringar för drivmedel och råvaror. Avskrivningarna,
 som i budgeten enligt tidigare principer har baserats på avskrivningsunderlaget
vid budgetårets början, beräknas fr. o. m. budgetåret
1973/74 även på objekt som har färdigställts under budgetåret.
Som följd härav har de planenliga avskrivningarna blivit högre än de
budgeterade.

I jämförelse med föregående budgetår har de totala intäkterna ökat
med 16,4 procent till 3 262,8 milj. kronor. Drygt hälften av intäktsökningen
hänför sig till godstrafiken. Persontrafikens intäkter har ökat
snabbare än godstrafikens, vilket får ses mot bakgrunden av bensinransoneringen
under januari och höjda drivmedelspriser. Vidare har
reseutvecklingen gynnats av en återhämtning i den privata konsumtionen.

Kostnaderna har ökat med 12,1 procent till 3 097,9 milj. kronor.
Denna ökning är — liksom för övrigt även intäktsökningen — den
snabbaste som har registrerats under något år sedan budgetåret 1951/52
(då SJ övergick till att beräkna avskrivningarna på grundval av nuvärden).
 Av kostnadsökningen faller drygt hälften på personal och arbetsgivaravgifter.
 Stegringen av dessa kostnader har dämpats genom att
personalantalet för drift och underhåll har minskat med i medeltal 839
personer (2,1 procent). Detta har möjliggjorts genom en effektivare
personalanvändning i samband med den fortlöpande rationaliseringsverksamheten.

Det redovisade resultatet för budgetåret 1973/74 efter pianenliga avskrivningar
har blivit ett överskott om 165,0 milj. kronor, vilket innebär
9,4 procents förräntning av det disponerade statskapitalet. Överskottet
överstiger med 38,2 milj. kronor gällande avkastningskrav. Enligt
bemyndigande av Kungl. Maj:t har det nämnda beloppet disponerats
för extra avskrivningar.

Statens järnvägars investeringar har under budgetåret uppgått till
444,8 milj. kronor, varav ca 95 milj. kronor avser ekonomiskt-politiskt
motiverade beställningar och arbeten. Investeringssumman, som inkluderar
arbeten inom det ersättningsberättigade järnvägsnätet, är 74,8 milj.
kronor större än föregående budgetår.

3 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

34

Statens järnvägars driftstat budgetåret 1973/74 (milj. kr.)

Budgeterat1 Redovisat

Intäkter

Järnvägs-, färje- och busstrafik
Gods- och posttrafik 1 701,9 1 820,6

Persontrafik 851,7 953,2

Ersättning för drift av olönsamma järnvägslinjer
m. m. 380,0 380,0

övriga rörelsegrenar 24,6 24,9

Ersättning för försvarsberedskap 5,4 5,6

Diverse intäkter 54,5 78,5

Summa intäkter 3 018,1 3 262,8

Kostnader

Personalkostnader

Löner 1 709,5 1 715,3

Pensionskostnader 423,0 423,5

övriga personalkostnader 113,3 134,1

Sakkostnader

Planenliga avskrivningar 258,9 284,5

Övriga sakkostnader 470,6 540,4

Summa kostnader 2 975,3 3 097,8

Resultat före bokslutsdispositioner 42,8 165,0

Bokslutsdispositioner:

Extra avskrivningar — 38,2

Överskott 42,8 126,7

Inleverans 100,0

Därav

från föregående budgetår —

av årets överskott 100,0

1 Efter justering av intäkterna till taxenivån 1974-01-01.

Av investeringsmedlen har 181,1 milj. kronor använts för fasta anläggningar
(bangårdar, spåröverbyggnader, fj ärrblockering, eldrift
m. m.), 228,9 milj. kronor för lok och vagnar samt 34,8 milj. kronor för
investeringsinventarier (arbetsmaskiner, transportredskap etc.) och försvarsberedskap
m. m.

Luftfartsverket

En tabell, utvisande utfallet av luftfartsverkets driftstat för budgetåret
1973/74, är införd på s. 36.

Luftfartsverkets intäkter under budgetåret 1973/74 har uppgått till

191,2 milj. kronor, innebärande 13,5 milj. kronor eller 8 procent mer
än föregående budgetår.

Intäkterna för budgetåret 1973/74 har blivit mer än 8 milj. kronor
lägre än de i driftstaten fastställda, beroende huvudsakligen på lägre
passagerarfrekvens än budgeterat och på de av flygbolagen genomförda
inskränkningarna i trafikprogrammen till följd av den under slutet av
år 1973 inträffade bränslekrisen. Eftersom en stor del av kostnaderna

35

är fasta inom rätt stora trafikvolymsintervall, har en motsvarande anpassning
av kostnadssidan inte varit möjlig på den korta sikt det här
har varit fråga om.

Några generella höjningar av trafikavgifterna har inte gjorts under
verksamhetsåret. Emellertid har den 1 maj 1974 s. k. undervägsavgifter
införts, vilka är avsedda att täcka verkets kostnader för undervägshjälpmedel,
 såsom trafikledning en route samt flygvädertjänst-, navigations-
och kommunikationsutrustning.

Passagerarfrekvensen i inländsk trafik har ökat med 9 procent jämförd
med föregående budgetår. Ökningen kan delvis förklaras av att
Linjeflyg AB (LIN) har nyanskaffat tre jetflygplan, vilket medfört avsevärt
kortare restider på vissa inrikes flyglinjer. I utrikes linjefart har
passagerarantalet ökat med 3 procent i jämförelse med budgetåret
1972/73, medan det för utrikes chartertrafik kan noteras en minskning
med 3 procent vid motsvarande jämförelse. Denna situation är unik i
fråga om chartertrafikens utveckling, vilken under 1960-talet och under
de första åren av 1970-talet har inneburit passagerarökningar på i genomsnitt
ca 20 procent per år.

Landningsfrekvensen budgetåret 1973/74 jämförd med föregående
budgetår minskade i fråga om utrikes trafik med nästan 6 procent, medan
ökningen i inrikes linjefart uppgick till endast 2 procent.

Kostnaderna under budgetåret 1973/74 har överstigit kostnaderna under
föregående budgetår med 21,2 milj. kronor eller med 14 procent.
För nästan hälften av ökningen svarar lönekostnader inkl. sociala kostnader,
 vilka tillsammans har uppgått till 82,1 milj. kronor. Av övriga
kostnader som har ökat kan nämnas materielkostnader m. m.; kostnadsökningarna
i detta fall beror huvudsakligen på betydande höjningar av
priser på materiel, olja och elkraft. Kostnader för tjänster från utomstående
har även medfört kraftiga kostnadsökningar, främst beroende på
omfattande reparationer av flera landningsbanor. De planenliga avskrivningarna
har ökat med 4,6 milj. kronor och uppgår till 20 milj.
kronor. Större delen av denna ökning eller ca 3,5 milj. kronor avser
flygplatsen i Sturup, vilken togs i bruk i december 1972 och började
avskrivas under budgetåret 1973/74.

Investeringarna under budgetåret 1973/74 har totalt uppgått till 122,4
milj. kronor, varav luftfartsverkets andel har utgjort 89,1 milj. kronor
och kommunernas andel 33,3 milj. kronor. Under budgetåret har 11
milj. kronor investerats i den nya flygtrafikledarskolan i Sturup, vilken
invigdes under hösten 1974. Totalt har anläggningen kostat 27
milj. kronor, varav ena hälften för själva byggnaden och andra hälften
för ATS-simulator och övrig övningsteknisk utrustning. På Arlanda
flygplats har de totala investeringsutgifterna uppgått till 35 milj. kronor,
 avseende ny utrikesterminal med tillhörande stationsområde. För
den nya flygplatsen i göteborgsområdet, Göteborg-Landvetter, har un -

36

Luftfartsverkets driftstat budgetåret 1973/74 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Flygplatserna

Trafikintäkter:

Landningsavgifter 51,2 48,4

Passageraravgifter 64,6 61,1

Stationstjänstavgifter 18,5 16,7

Hangar- och parkeringsavgifter 1,4 1,7

Undervägsavgifter 6,0 2,7

Övriga intäkter 48,7 48,7

Centralförvaltningen, exkl. luftfartsinspektionen 2,1 2,4

Luftfartsinspektionens avgifter 4,5 4,5

Extraordinär intäkt — 5,0

Summa intäkter 197,0 191,2

Kostnader

Personalkostnader

Löner m. m. 70,0 69,5

Sociala kostnader 12,6 12,6

Diverse personalkostnader 3,6 3,5

Sakkostnader

Förbrukningsmateriel 5,2 6,0

Administrativa kostnader 8,8 10,6

Tjänster från utomstående 12,2 12,4

Ersättning till flygvapnet, televerket, SMHI m. fl. 28,8 30,8

Avskrivningar 20,8 20,0

Ersättning till kommuner 6,4 5,0

Övriga kostnader 3,1 3,4

Summa kostnader 171,5 173,8

Överskott 25,5 17,4

Inleverans 16,4

Därav

från föregående budgetår 15,0

av årets överskott 1,4

der budgetåret 1973/74 investerats för 26 milj. kronor. Den återstående
delen av budgetårets investeringsutgifter fördelar sig med 31 milj.
kronor på byggnader och anläggningar vid övriga statliga flygplatser,
med 12 milj. kronor på kommunikations- och navigationshjälpmedel en
route och med 7 milj. kronor på fordon, maskiner m. m.

Det av luftfartsverket disponerade statskapitalet uppgick den 30 juni
1974 till 431 milj. kronor.

Luftfartsverkets överskott för budgetåret 1973/74 uppgår till 17,4
milj. kronor, vilket är 7,7 milj. kronor lägre än överskottet för budgetåret
1972/73. Budgetårets överskott understiger med 7,7 milj. kronor det av
statsmakterna fastställda ekonomiska målet för luftfartsverket, motsvarande
räntan på det i medeltal disponerade statskapitalet. Räntan
beräknas härvid efter statens normalränta, som för budgetåret 1973/74
har uppgått till 7 procent.

37

Förenade fabriksverken

Förenade fabriksverken (FFV) utvecklar, tillverkar, säljer och underhåller
försvarsmateriel samt tillverkar i mindre omfattning civila produkter.
 Vidare bedriver FFV tvätterirörelse och säljer överskottsmateriel
samt förvaltar vissa aktier för statens räkning. Verksamheten bedrivs vid
huvudkontor, tillverkande enheter, underhållsverkstäder och tvätterier.
Dessutom förekommer överskottsförsäljning.

Den framtida inriktningen av verksamheten vid FFV har varit föremål
för en av chefen för industridepartementet tillsatt särskild utredning,
vars betänkande förelåg i juni 1974. Utredningen har bl. a. utfört en
analys av framtida efterfrågan på materiel och tjänster från försvaret
inom FFV:s kompetensområde samt utrönt möjligheterna till export av
försvarsmateriel. Den har även kartlagt förutsättningarna för tillverkning
av civila produkter. Utredningen utmynnar i ett majoritetsförslag
att den försvarsmaterielinriktade verksamheten jämte överskottsförsäljningen
skall drivas i form av tre fristående aktiebolag samt att tvätterirörelsen
så småningom skall överföras till landstingen. Mot utredningens
förslag finns reservationer. Betänkandet har remissbehandlats, och man
väntar att en proposition i ärendet skall avges i början av år 1975.

En tabell, utvisande utfallet av FFV:s driftstat för budgetåret 1973/74,
är införd på s. 39.

De totala intäkterna vid FFV, omfattande extern fakturering jämte
diverse andra intäkter, har under budgetåret 1973/74 uppgått till 745,7
milj. kronor, vilket innebär en ökning med nära 7 procent jämfört med
föregående budgetår. I driftstaten redovisas faktureringen i huvudsak
uppdelad på kundkategorier. Om faktureringen under 1973/74 i stället
fördelas efter produktslag och verksamhetsområden, faller 516,8 milj.
kronor på försvarsmateriel, vilket innebär en ökning med 10 procent.
Denna ökning hänför sig nästan helt till de tillverkande enheterna. Underhållsverksamheten
avseende försvarsmateriel visar däremot endast en
obetydlig uppgång. Av resterande fakturering hänför sig 137,2 milj. kronor
till tvätteriverksamheten, som sålunda har ökat med 8 procent, samt

91,7 milj. kronor till civil produktion, försäljning av överskottsmateriel
och diverse verksamheter. Av totalfaktureringen avser 71,2 milj. kronor
exportleveranser av huvudsakligen försvarsmateriel och i någon omfattning
civila produkter.

Den totala orderingången för FFV har under budgetåret 1973/74
uppgått till 823,0 milj. kronor, vilket innebär en ökning med 131,8 milj.
kronor eller 19 procent i förhållande till föregående budgetår. Beställningarna
från det svenska försvaret, exklusive tvätt, har härvid ökat med
122,6 milj. kronor till 518,2 milj. kronor, samtidigt som beställningarna
av civila produkter har minskat med 9,8 milj. kronor till 23,0 milj. kronor.
 Ordersituationen på försvarsmaterielområdet beräknas på längre
sikt komma att försämras till följd av 1972 års försvarsbeslut. Genom

38

fortlöpande exportfrämjande åtgärder har denna minskning kompenserats,
 vilket resulterat i en ökning av orderingången från exportmarknaderna
med 13,0 milj. kronor till 87,5 milj. kronor. Orderingången vid
tvätterierna bygger på långsiktsavtal och sammanfaller med hänsyn till
den snabba omsättningen i huvudsak med faktureringen. Verksamheten
vid överskottsförsäljningen är också av sådan art att begreppen orderingång
och orderstock är mindre relevanta.

Vid utgången av budgetåret 1973/74 uppgick orderstocken för försvarsmateriel
till 596 milj. kronor och för underhåll till 236 milj. kronor.

På personalsidan har konsekvenserna av 1972 års försvarsbeslut ännu
inte blivit så kännbara som hade väntats. Antalet anställda i koncernen
har minskat obetydligt under året. Minskningen faller huvudsakligen
på underhålls- och tvätterisektorerna. Personalomsättningen måste anses
vara mycket låg inom FFV och uppgick, om tvätterisektorn undantas,
till 9 procent för R-tjänstemän och 10 procent för L-tjänstemän. Motsvarande
andelar för tvätterisektorn är 35 respektive 21 procent, vilket
är lägre än tidigare år. Genomsnittliga antalet anställda har utgjort
7 938, varav 5 040 R-tjänstemän och 2 898 L-tjänstemän.

I löner och ersättningar har under budgetåret 1973/74 betalats ut till
R-tjänstemän 163,6 milj. kronor och till L-tjänstemän 123,5 milj. kronor
eller sammanlagt 287,1 milj. kronor mot drygt 271 milj. kronor 1972/73.

Den pågående FFV-utredningen har från personalsynpunkt medfört
ett osäkerhetstillstånd som bl. a. lett till en ökad tendens till personalavgång
och till försvårade möjligheter att rekrytera ledningspersonal.

Under budgetåret 1973/74 har FFV fortsatt att satsa på utbildningen.
 Verksamheten har koncentrerats till utbildning av chefspersonal och
arbetsledare. I utbildningsprogrammet ingår även en strävan att höja
kvaliteten hos bl. a. den produktionstekniska personalen samt löpande
fortbildning främst i tekniskt avseende.

Under budgetåret har ett utvecklingsprogram inom det administrativa
och ekonomiska området presenterats och till vissa delar genomförts.
Målet är bl. a. att inom FFV bygga upp förbättrade informations- och
styrsystem, som är väl anpassade till FFV:s reella behov och förutsättningar
och som förbättrar företagets grepp på verksamheten, så att lönsamhetskravet
lättare kan uppfyllas. En ökad decentralisering av verksamheten
med mer preciserat resultatansvar är ett annat väsentligt inslag
i utvecklingsarbetet. Verksamheten har koncentrerats på begreppet ”integrerat
administrativt styrsystem”, vilket bl. a. avser en effektiv samordning
av marknads- och produktplanering med resursplanering och
ekonomisk planering. Bland väsentligare aktiviteter kan anges ökad
satsning på långsiktsplanering, översyn av kalkyl- och redovisningsprinciper,
 vidareutveckling av ADB-verksamheten samt effektivisering av
den ekonomiska rapporteringen.

Liksom under tidigare år har produktionskapaciteten för maskiner och

39

Förenade fabriksverkens driftstat budgetåret 1973/74 (milj. kr.)

Budgeterat

Redovisat

Intäkter
Fakturering
Svenska beställare

Försvarsbeställningar

423,6

435,9

Civila beställningar

46,1

30,1

T vätteri verksamheten

140,7

137,2

Utländska beställare

58,9

71,2

Intäkter vid försäljning av överskottsmateriel

25,4

28,2

Diverse intäkter

4,0

14,1

Särskilda uppbördsmedel

-4,4

0,7

Summa intäkter

694,3

717,4

Kostnader

Gemensamma driftkostnader

74,7

71,4

Vissa kostnader för försöks- och utvecklings-

arbeten m. m.

14,5

14,5

Driftkostnader vid fabriker

Avlöningar m. m.

218,2

203,0

Material

156,0

162,0

Diverse driftkostnader

70,9

77,9

Avsättning till värdeminskningskonto

8,9

15,3

Driftkostnader vid tvätterier

Avlöningar m. m.

72,6

71,8

Material

9,3

15,6

Diverse driftkostnader

25,7

27,2

Avsättning till värdeminskningskonto

8,8

9,7

Kostnader vid försäljning av överskottsmateriel

23,9

17,7

Driftkostnader vid vissa försvarets materielverk

tillhöriga anläggningar för krigstillverkning

0,8

0,8

Summa kostnader

684,3

686,9

Överskott

10,0

30,5

anläggningar inte kunnat utnyttjas tillfredsställande, framför allt inte
vid de mekaniska verkstäderna och tvätterierna. Översyn av organisation
och bemanning samt utgallring av outnyttjad eller orationell produktionsutrustning
har successivt utförts. Stor restriktivitet har också
iakttagits beträffande kapacitetshöjande investeringar.

Däremot har satsningar gjorts på modem rationell utrustning. Under
året har ansträngningarna fortsatt för att förbättra produktionsekonomin
genom nya system för bl. a. materialadministration och ekonomisk styrning.
 Som en följd av dessa insatser har varulagret minskat under året,
trots ökad omsättning och stigande materialpriser. Investeringarna har
under budgetåret 1973/74 för byggnader och utrustning uppgått till ca
25 milj. kronor. Av detta belopp är 7,3 milj. kronor följ dinvesteringar,

3,7 milj. kronor nyinvesteringar och 14,0 milj. kronor ersättningsanskaffning
av maskiner och utrustning.

FFV:s utvecklingsverksamhet inom försvarsmaterielområdet har inriktats
på ett förverkligande av de möjligheter som marknadsplanen visar
för svenska försvaret och export. Målet är bl. a. att vapensystem med

40

hög innovationsnivå och med konkurrenskraft även på det internationella
planet skall utvecklas. Möjligheter till kunskapsutbyte och samverkan
med företag och institutioner inom och utom landet har tagits till
vara. För att säkerställa tillgången på konkurrenskraftiga produkter i
framtiden och skapa förutsättningar för lönsamhet och kontinuitet i
sysselsättningen har FFV utarbetat ett långsiktigt produktutvecklingsprogram.
 Koncentrerad utveckling pågår inom följande produktområden:
pansarvärn, specialammunition till artilleri, granatkastare, finkalibervapen
med ammunition, flygplansbeväpning och torpeder. Verksamheten
inom respektive produktområde avser utveckling av nya produkter,
 förbättring av existerande produkter samt teknikutveckling och
systemstudier. De under budgetåret utförda systemstudierna har resulterat
i nya produktorienterade projekt inom pansarvärns- och granatkastarområdena.
 För att koncernen skall tillförsäkras erforderlig framtida
tillväxt och lönsamhet, bedrivs visst utvecklingsarbete även för framtagning
av produkter för den civila marknaden. Utvecklingsverksamheten
inom underhållssektom syftar till att få fram nya produkter, att förbättra
underhållsverksamheten genom tillämpning av nya metoder och hjälpmedel
samt att modernisera existerande flygmateriel. Avancerade metoder
utvecklas för analyser och undersökning av material samt kontroll
av komponenter.

Främst till följd av högre försäljningspriser på försvarsmateriel men
även genom rationaliseringsåtgärder och införda planerings- och ekonomistyrningssystem
har lönsamheten totalt sett utvecklats positivt under
budgetåret 1973/74. Sålunda har det redovisade rörelseresultatet efter
avskrivningar inneburit ett överskott på 20,9 milj. kronor, att jämföras
med ett överskott för budgetåret 1972/73 på enbart 1,3 milj. kronor.
Verksamheten har vidare gottskrivits vissa finansiella och extraordinära
intäkter på sammanlagt 9,6 milj. kronor netto, bl. a. frigjorda medel i
inkuransreserv till följd av lagerminskning. Detta har medfört att ett
totalt överskott på 30,5 milj. kronor redovisas för budgetåret 1973/74.
Överskottet har i sin helhet disponerats för täckning av från tidigare
budgetår kvarstående underskott på 54,2 milj. kronor.

Statens vattenfallsverlc

En tabell, utvisande utfallet av statens vattenfallsverks driftstat för
budgetåret 1973/74, är införd på s. 41.

De redovisade rörelseintäkterna under budgetåret 1973/74 har överstigit
1972/73 års intäkter med 502,8 milj. kronor och de budgeterade
intäkterna med 288,2 milj. kronor. Den fasta kraftförsäljningen, som
påverkats av sparkampanjer och elrestriktioner, har volymmässigt blivit
lägre än beräknat — ökningen i jämförelse rned budgetåret 1972/73
har uppgått till endast 7 procent mot 8 procent föregående budgetår.
Den mycket kraftiga intäktsökningen har främst sin grund i de bränsle -

41

Statens vattenfallsverks driftstat budgetåret 1973/74 (milj. kr.)

Budgeterat

Redovisat

Rörelseintäkter

1 780,0

2 068,2

Driftkostnader

. - 776,3

-1 118,1

Rörelseresultat före avskrivningar

1 003,7

950,1

Avskrivningar

- 425,0

- 436,2

Rörelseresultat

578,7

513,9

Finansiella intäkter

19,0

14,4

Finansiella kostnader

- 12,7

- 18,9

Realisationsvinster

—

1,7

Extraordinära kostnader

—

- 0,9

Resultat före bokslutsdispositioner

585,0

510,2

Bokslutsdispositioner:

Förändring av lagerreserv

—

51,0

Resultat före skatter

585,0

561,2

Kommunalskatt

- 25,0

- 25,2

Årets överskott

560,0

536,0

pristillägg som utlöstes av de höga oljepriserna. Ökade indextillägg på
de fasta kraftavgifterna har också bidragit till de högre intäkterna.
Även den tillfälliga kraftförsäljningen har gett betydande intäkter på
grund av att priset stigit kraftigt genom inverkan av oljeprisutvecklingen.

Driftkostnaderna har likaledes stigit mycket kraftigt. Ökningen i jämförelse
med budgetåret 1972/73 uppgår till 460,3 milj. kronor. Budgeten
har överskridits med 341,8 milj. kronor. Ingående delposter kommenteras
i det följande.

I jämförelse med budgetåret 1972/73 har drift- och underhållskostnaderna
stigit med 32,7 milj. kronor, huvudsakligen beroende på löneökningar
samt personalökning på grund av utvidgad verksamhet. En
delkostnad för utbyte av Konti-Skankabeln ingår bland kostnaderna och
har bidragit till att de budgeterade kostnaderna överskridits med 7,7
milj. kronor.

Kostnader för bränsle i värmekraftstationer och för inköpt kraft har
ökat med sammanlagt 435,7 milj. kronor i jämförelse med budgetåret
1972/73 och överstiger de budgeterade kostnaderna med 343,6 milj.
kronor. Orsakerna till den kraftiga kostnadsökningen är prisstegringarna
på olja i förening med en volymmässig ökning av egen värmekraftproduktion
och inköp av kraft. Volymökningen beror delvis på mindre god
vattenkrafttillgång vid slutet av budgetåret.

Kostnader för projektering, utveckling och standardisering är 17,0
milj. kronor lägre än budgetåret 1972/73, som var belastat med betydande
engångskostnader.

De administrativa kostnaderna har ökat på grund av löne- och personalökningar
med 10,8 milj. kronor.

Avskrivningarna blev 11,2 milj. kronor högre än beräknat belopp be -

42

roende på kostnadsökningar under året som påverkat avskrivningsunderlagets
nuanläggningskostnad.

Finansiella och extraordinära intäkter och kostnader har sammantagna
medfört en resultatförsämring med 18,3 milj. kronor i jämförelse med
föregående år, som innehöll vissa intäktsposter av engångsnatur. I jämförelse
med budget blev resultatförsämringen 10,0 milj. kronor. På
grund av ökat kapitalbehov för bl. a. oljelager har den rörliga krediten
hos riksgäldskontoret utnyttjats i större omfattning än beräknat, vilket
i förening med höjd räntefot har lett till högre räntekostnader.

För att förräntningskravet skall uppfyllas har 51,0 milj. kronor av lagerreserven
för olja återförts till rörelsen. Värdet av denna reserv har
ökat väsentligt under budgetåret genom omvärdering av inneliggande lager
till aktuella återanskaffningspriser.

Efter skatter, som tagits upp med 25,2 milj. kronor, motsvarande
beräknad garantiskatt för fastigheter, redovisas ett nettoöverskott om
536,0 milj. kronor. Överskottet motsvarar för året fastställt förräntningskrav,
 7,0 procent på i medeltal disponerat statskapital.

Statens vattenfallsverk driver kraftverksrörelse och kanalrörelse. Den
senare är finansiellt sett obetydlig i jämförelse med den förra. Kanalrörelsens
intäkter under budgetåret utgör endast 0,7 procent av de totala
rörelseintäkterna. Av nettoöverskottet faller 534,6 milj. kronor
på kraftverksrörelsen och 1,4 milj. kronor på kanalrörelsen.

Domänverket

En tabell, utvisande utfallet av domänverkets driftstat för kalenderåret
1973, är införd på s. 43.

Domänverkets huvuduppgift är att driva skogsbruk och därmed
sammanhängande verksamhet samt att förvalta den fasta egendom och
de tillgångar som hör till domänverkets fond. Därutöver förvaltar och
utövar domänverket tillsyn över vissa andra allmänna skogar. Av landets
totala produktiva skogsmark innehar domänverket ca en femtedel eller
omkring 4 milj. hektar.

Domänverkets mål och företagspolitik har närmare presenterats i
en ekonomisk femårsplan för 1970—1974. Kungl. Majit har på grundval
av den ekonomiska femårsplanen fastställt ett avkastningskrav på
23 milj. kronor per år för den nämnda perioden.

Domänverket påbörjade under år 1973 en successiv övergång till den
nya organisation som trädde i kraft den 1 augusti 1974. I den nya organisationen
samverkar två centralt placerade produktavdelningar, en för
skogsbruk och en för nyttjanderätter, med sex regioner i en s. k. matrisorganisation.

Domänverkets virkesförsäljning under år 1973 uppgick till 9,3 milj.
skogskubikmeter mot 8,5 under år 1972. Försäljningen av upparbetat
virke uppgick till 8,6 milj. skogskubikmeter, vilket motsvarar en ökning
med 9 procent jämfört med föregående år. Försäljningen av rotstående

43

Domänverkets driftstat kalenderåret 1973 (milj. kr.)

Budgeterat

Redovisat

Virkesrörelsen

Försäljning

Awerkningskostnader m. m.

505,0

—271,0

615,9

—294,5

234,0

321,4

Skogsvårdsåtgärder, plantskolor m. m.
Övriga driftkostnader
Nyttjanderätter
Intäkter
Kostnader
Övriga verksamheter
Intäkter 1
Kostnader/

Förvaltning och administration

— 44,0

— 9,0

40,0

— 12,0

4,0

—140,0

— 42,7

— 7,1

47,1

— 13,8

7,5

—150,6

Rörelseresultat före avskrivningar

73,0

161,8

Avskrivningar

Vägar

Byggnader

Maskiner, inventarier

— 5,0

— 5,0

— 37,5

- 4,2

- 4,5

- 37,7

Rörelseresultat efter avskrivningar

25,5

115,4

Finansiella intäkter och kostnader
Ränteintäkter och aktieutdelning
Avgår i räntekostnader

5,0
- 5,5

4,5
— 6,2

Resultat efter finansiella intäkter och kostnader

25,0

113,7

Bokslutsdispositioner

4,7

Resultat före skatt

25,0

118,4

Kommunala skatter

10,0

30,0

Årets vinst

15,0

88,4

Inleverans för år 1973

22,9

skog ökade i förhållande till år 1972 med 13 procent till 0,7 milj. skogskubikmeter.

Resultatmässigt blev 1973 ett bra år för skogsnäringen. Priserna för
sågade varor på export steg mycket kraftigt under året. Avsättningsläget
för massa och papper förbättrades också starkt. Som en följd av
de goda avsättningsförhållandena höjdes marknadspriserna på timmer
med 50—100 procent. Barrmassapriserna steg med 30—50 procent och
lövmassaved med ca 25 procent. Domänverkets sammanlagda försäljningssumma
för virke blev under år 1973 615,9 milj. kronor mot 471,2
under år 1972.

Domänverkets omsättning för år 1973 uppgick till 670,5 milj. kronor,
vilket motsvarar en ökning med 29 procent jämfört med föregående år.

Rörelseresultatet efter planenliga avskrivningar med 46,4 milj. kronor
slutade på 115,4 milj. kronor mot 24,7 milj. kronor för år 1972.

Efter finansiella intäkter och kostnader, bokslutsdispositioner (minskning
av lagerreserv med 4,7 milj. kronor) samt skatter, 30 milj. kronor,
kvarstod en nettovinst på 88,4 milj. kronor. Av denna vinst har under
år 1973 i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut 23 milj. kronor levererats in

44

till staten. Resterande vinstmedel har tillförts domänverkets dispositionsfond.

Under året har domänverket investerat 48,4 milj. kronor i maskiner,
vägar och byggnader. Huvudparten av investeringarna eller 43,9 milj.
kronor utgjordes av maskiner och inventarier.

För kalenderåret 1974 förväntas en kraftig resultatförbättring. Årsvinsten
beräknas enligt verkets delårsrapport för år 1974 till omkring
160 milj. kronor.

En ny ekonomisk femårsplan för perioden 1975—1979 har upprättats.
Kungl. Maj:t kommer att mot bakgrunden av denna femårsplan fastställa
de årliga avkastningskraven för perioden 1975—1979.

Socialförsäkringarna

I årets verksamhetsberättelse har revisorerna infört en sammanfattande
redovisning av socialförsäkringssektorn. Denna har numera genom
storleken av betalningsströmmarna och tillväxten av de samlade
försäkringsfonderna stor betydelse för samhällsekonomin, även om
själva statsbudgeten endast till en del berörs av socialförsäkringarna.

I socialförsäkringssektorn ingår allmän sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring,
 arbetslöshetsförsäkring, folkpensionering, allmän tjänstepensionering
och frivillig pensionsförsäkring. Socialförsäkringarnas bokslut
redovisas i tabellerna 5 a och 5 b. Den statistik som för närvarande är
tillgänglig visar inte tillräckligt tydligt den statliga budgetens roll i
sammanhanget, eftersom bokföringen av socialförsäkringarna är centrerad
till fonderna. I tabell 5 a redovisas dock statens utgifter i form av
avgifter, hänförliga till statsanställda, och bidrag. Under rubriken Folkpensioneringen
i tabell 5 b redovisas endast utbetalningar, uppdelade
på folkpensioner och kommunala bostadstillägg, eftersom någon avsättning
till folkpensioneringsfonden inte förekommer.

Tabell 6 är ett sammandrag av socialförsäkringarnas årsresultat för
åren 1969—1973. På grund av att fondsaldot för sjuk- och yrkesskadeförsäkringen
redovisas som en post, har dessa båda försäkringsfonder
förts samman till en huvudpost. I posten Utbetalningar ingår även administrativa
kostnader till skillnad från vad förhållandet är i tabell 5 b.
År 1973 uppgick dessa kostnader till 706 milj. kronor, vilket utgör 3,2
procent av vad som i tabellen har angetts som utbetalningar.

Som en särskild huvudpost i tabellerna 5 och 6 har arbetsgivarbolagens
olycksfallsförsäkring tagits upp. Denna försäkringsform upphörde
med utgången av år 1973, varvid den uppgick i riksförsäkringsverkets
skadeförsäkringssystem. Under de fem år som tabellerna 5 och
6 avser (1969—1973) avvecklades arbetsgivarbolagens olycksfallsförsäkringsverksamhet
successivt. En följd härav är att endast räntor redovisas
på inkomstsidan.

45

Tabell 5 a. Socialförsäkringarna åren 1969 — 1973: Finansiering (milj. kr.)

1969

1970

1971

1972

1973

Sjukförsäkringen

4 247

4 854

5 316

5 722

6 494

Avgifter, utom från staten

3 546

3 847

4 148

4 808

5 257

Avgifter från staten

126

134

161

194

221

Bidrag från staten

553

847

981

697

992

Räntor

22

26

26

23

24

Yrkesskadeförsäkringen

210

251

289

321

349

Avgifter (ej från staten)

170

202

231

254

275

Räntor

40

49

58

67

74

Arbetslöshetsförsäkringen

353

359

445

595

602

Avgifter (ej från staten)

81

96

103

125

178

Bidrag från staten

244

232

309

440

391

Räntor

28

31

33

30

33

Folkpensioneringen

6 972

7 919

9 234

10 192

11 404

Avgifter (ej från staten)

2 386

2 669

3 246

3 500

3 700

Bidrag från staten

3 871

4 440

5 096

5 640

6 571

Bidrag från kommuner

647

742

833

986

1 062

Räntor

68

68

59

66

71

Allmän tjänstepensionering

7 362

8 315

10 029

11 885

13 065

Avgifter, utom från staten

5 241

5 624

6 716

7 866

8 259

Avgifter från staten

402

476

548

623

729

Räntor

1 719

2215

2 765

3 396

4 077

Frivillig pensionsförsäkring

32

34

36

39

38

Avgifter från hvshåll

11

11

11

11

9

Räntor

21

23

25

28

29

Arbetsgivarbolagens

olycksfallsförsäkring

Räntor

38

38

37

36

34

Summa

19 214

21 770

25 386

28 790

31 986

Tabell 5 b. Socialförsäkringarna åren 1969 —

1973: Utbetalningar (milj. kr.)

1969

1970

1971

1972

1973

Försäkringskassorna

Utbetalningar

3 970

4 478

4913

5 269

6013

Fondsaldo (inkl. yrkesskade-

försäkringen)

101

163

133

145

82

Y rkesskadeförsäkringen

Utbetalningar

91

115

140

164

199

Arbetslöshetsförsäkringen

Utbetalningar

345

322

427

604

561

Fondsaldo

-20

13

-3

-29

10

Folkpensioneringen

Statens utbetalningar

6 210

7 054

8 228

9 096

10 224

Kommunernas utbetalningar

747

849

988

1 075

1 156

Allmän tjänstpensionering

ATP-pensioner

832

1 166

1 660

2 213

2 943

Fondsaldo

6 469

7 074

8 307

9 584

10 026

Frivillig pensionsförsäkring

Utbetalningar

19

20

22

25

26

Fondsaldo

13

14

14

12

12

Arbetsgivarbolagens

olycksfallsförsäkring

Utbetalningar

53

46

43

42

40

Fondsaldo

-16

-8

-5

-4

-12

Administrationskostnader för

alla försäkringsformerna

400

464

519

594

706

Summa

19 214

21 770

25 386

28 790

31 986

46

Tabell 6. Socialförsäkringarna åren 1969 — 1973: Sammandrag (milj. kr.)

År

Sjukför-säkringen
och yr-kesskade-försäk-ringen

Arbetslös-

hetsför-

säkringen

Folkpen-

sione-

ringen

Allmän

tjänste-

pensione-

ring

(ATP)

Frivillig Arbets-pen- givar-si ons- bolagens
försäk- olycks-ring fallsför-säkring

Summa

social-

försäk-

ringar

1969

Finansiering

4 457

353

6 972

7 362

32

38

19 214

Utbetalningar

4 356

373

6 972

893

19

54

12 667

Saldo

101

-20

6 469

13

-16

6 547

1970

Finansiering

5 105

359

7 919

8 315

34

38

21 770

Utbetalningar

4 942

346

7 919

1 241

20

46

14 514

Saldo

163

13

7 074

14

7 256

1971

Finansiering

5 605

445

9 234

10 029

36

37

25 386

Utbetalningar

5 472

448

9 234

1 722

22

42

16 940

Saldo

133

- 3

8 307

14

- 5

8 446

1972

Finansiering

6 043

595

10 192

11 885

39

36

28 790

Utbetalningar

5 898

624

10 192

2 301

27

42

19 084

Saldo

145

-29

9 584

12

- 6

9 706

1973

Finansiering

6 843

602

11 404

13 065

38

34

31 986

Utbetalningar

6 761

592

11 404

3 039

26

46

21 868

Saldo

82

10

10 026

12

-12

10 118

47

SKATTEUPPBÖRDEN

Från riksskatteverket har revisorerna erhållit en redogörelse för dels
den ordinarie uppbörden av preliminär skatt under uppbördsåret 1973—
74 (tabell 1), dels den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt under
uppbördsåret 1974—75 (tabell 2). Från ämbetsverket har även erhållits
uppgifter om den slutliga, kvarstående och överskjutande skatten
för beskattningsåret 1973 (tabell 1). Vidare har revisorerna mottagit
vissa redogörelser för resultatet av restindrivningen t. o. m. utgången
av år 1973 i fråga om särskilt uppdebiterad A-skatt, preliminär B-skatt,
kvarstående skatt, särskilt uppdebiterad preliminär allmän varuskatt,
mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter och bötesmedel. Av redogörelserna
framgår såväl det ackumulerade som, med undantag av bötesmedel, det
årliga resultatet. Slutligen omfattar redogörelserna summariska sammanställningar
av alla skatter och allmänna avgifter samt bötesmedel
som under år 1973 redovisats till länsstyrelserna i utmätningsmännens
månadsräkningar.

Såsom de överlämnade redogörelserna utvisar inflöt under uppbördsterminerna
uppbördsåret 1973—74 preliminärskatt med ett sammanlagt
belopp av 48 206 milj. kronor, varav 42 181 milj. kronor såsom
A-skatt (88 procent) och 6 025 milj. kronor såsom B-skatt (12 procent).
 I jämförelse med närmast föregående uppbördsår har A-skattens
andel av den totala preliminärskatteuppbörden ökat med en procent.
1 förhållande till senast förflutet uppbördsår har den totalt influtna preliminärskatten
ökat med 1 767 milj. kronor. Av ökningen hänför sig
1 703 milj. kronor till A-skatt och 64 milj. kronor till B-skatt.

Av den debiterade B-skatten, 6 162 milj. kronor, inflöt i rätt tid med
bortseende från verkställda överbetalningar 5 882 milj. kronor (95
procent). Närmast föregående uppbördsår, då den debiterade B-skatten
uppgick till 6 171 milj. kronor, inflöt i rätt tid 5 838 milj. kronor (95
procent).

För att en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden skall erhållas,
 måste till de belopp som influtit under uppbördsterminerna läggas
de fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt som verkställts efter uppbördsårets
utgång och som tas med vid avräkningen av den preliminära
skatten mot den slutliga. För uppbördsåret 1973—74 uppgick fyllnadsinbetalningarna
till 3 178 milj. kronor, varav 1 027 milj. kronor (32 procent)
såsom A-skatt och 2 151 milj. kronor (68 procent) såsom B-skatt
(tabell 1). För närmast föregående uppbördsår uppgick inbetalningar
av sådant slag till 2 408 milj. kronor, av vilket belopp 837 milj. kronor
(35 procent) utgjorde A-skatt och 1571 milj. kronor (65 procent)
B-skatt. Fyllnadsinbetalningarna har således ökat med 770 milj. kronor

48

Tabell 1. Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1973.

Län Influten preliminär skatt

Under uppbördsterminerna

Såsom fyllnadsinbetalningar

Prel. A-skatt Prel. B-skatt

Prel. A-skatt Prel. B-skatt

Milj. kr. % av Milj. kr.

% av

Milj. kr. % av Milj. kr.

% av

s:a

s:a

s:a

s:a

infl.

infl.

infl.

infl.

0.

o.

o.

o.

restf.

restf.

restf.

restf.

prel.

prel.

prel.

prel.

skatt

skatt

skatt

skatt

Stockholms

10 388,85

79

Uppsala

1 144,68

85

Södermanlands

1 233,29

84

Östergötlands

1 882,48

84

Jönköpings

1 394,96

81

Kronobergs

722,79

80

Kalmar

1 007,17

81

Gotlands

210,19

82

Blekinge

694,05

85

Kristianstads

1 105,32

80

Malmöhus

3 738,82

80

Hallands

886,43

79

Göteborgs och Bohus

3 946,41

83

Älvsborgs

1 890,24

82

Skaraborgs

1 056,34

79

Värmlands

1 288,96

85

örebro

1 408,38

85

Västmanlands

1 337,19

86

Kopparbergs

1 283,68

82

Gävleborgs

1 368,65

85

Västernorrlands

1 296,62

84

Jämtlands

532,58

82

Västerbottens

1 049,16

83

Norrbottens

1 313,78

86

Hela riket

42 181,02

82

1 713,54

13

291,66

2

674,58

5

139,93

10

26,47

2

34,14

3

149,45

10

21,87

2

59,64

4

246,18

11

40,61

2

66,36

3

194,24

11

42,82

2

82,57

5

133,56

15

15,82

2

31,10

3

150,49

12

28,21

2

49,34

4

31,55

12

5,46

2

7,76

3

77,66

9

15,01

2

26,40

3

187,00

13

29,18

2

60,07

4

584,93

12

104,39

2

236,04

5

156,98

14

28,20

2

50,13

4

501,88

10

94,26

2

193,92

4

274,08

12

47,80

2

80,67

4

204,24

15

19,70

1

58,28

4

153,68

10

28,55

2

42,68

3

164,41

10

25,28

2

48,16

3

152,99

10

19,36

1

31,19

2

154,74

10

28,90

2

95,79

6

143,70

9

25,56

2

56,68

4

162,77

11

23,23

1

57,86

4

69,77

11

14,87

2

23,35

4

132,33

11

27,42

2

50,32

4

144,49

10

22,41

2

33,54

2

6 024,59

12

1 027,04

2

2 150,57

4

under det sistförflutna uppbördsåret. De största beloppen har i fråga om
A-skatt betalats in i Stockholms län (292 milj. kronor), Malmöhus
län (104 milj. kronor) och Göteborgs och Bohus län (94 milj. kronor).
Beträffande B-skatten, som i huvudsak avser aktiebolag m. fl. juridiska
personer, har de största beloppen influtit i Stockholms län (675 milj.
kronor), Malmöhus län (236 milj. kronor) och Göteborgs och Bohus
län (194 milj. kronor).

Av den kvarstående skatten, som enligt 1973 års taxering uppgick
till 2 464 milj. kronor, inflöt under uppbördsterminerna 1 838 milj.
kronor (75 procent). Enligt närmast föregående års taxering uppgick
den kvarstående skatten till 2 295 milj. kronor; av detta belopp inflöt
i rätt tid 1 646 milj. kronor (72 procent). Den kvarstående skatten har
ökat i samtliga län utom i ett. Den största ökningen uppvisar Malmöhus
län (20 milj. kronor), Stockholms län (15 milj. kronor) och Älvsborgs

49

Restförd

S:a infl.
o. restf.
prel. skatt

Slutlig

skatt

Kvarstående

skatt

Å kvar-stående
skatt
påförd
ränta

över-

skjutande

prel.

skatt

S:a prel.
skatt

piel. u-sivau

Milj. kr.

Milj. kr.

% av
s:a
infl.
o.

restf.

prel.

skatt

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

% av
slutlig
skatt

Milj. kr.

Milj. kr.

13 068,63

89,74

1

13 158,37

12 772,74

662,92

5

48,84

975,59

1 345,22

6,26

—

1 351,48

1 295,84

70,36

5

4,48

121,57

1 464,25

5,64

—

1 469,89

1 412,44

74,43

5

5,19

128,00

2 235,63

9,79

—

2 245,42

2 155,01

108,26

5

6,78

194,07

1 714,59

10,67

1

1 725,26

1 673,45

104,91

6

6,99

152,37

903,27

4,04

—

907,31

866,81

50,05

6

3,12

87,08

1 235,21

6,05

—

1 241,26

1 204,31

73,50

6

4,57

109,76

254,96

1,73

1

256,69

247,06

16,84

7

1,06

26,56

813,12

4,31

1

817,43

784,71

44,26

6

2,87

74,49

1 381,57

9,48

1

1 391,05

1 355,11

97,33

7

6,65

132,25

4 664,18

24,99

1

4 689,17

4 475,71

226,19

5

14,34

414,32

1 121,74

6,17

1

1 127,91

1 093,84

73,73

7

4,87

105,12

4 736,47

25,62

1

4 762,09

4 569,67

236,26

5

16,06

410,01

2 292,79

10,85

—

2 303,64

2 193,44

118,40

5

7,51

219,83

1 338,56

7,10

1

1 345,66

1 301,21

90,25

7

6,39

131,03

1 513,87

7,87

—

1 521,74

1 453,60

79,06

5

4,86

143,69

1 646,23

7,04

—

1 653,27

1 578,29

73,88

5

4,63

146,97

1 540,73

7,10

1

1 547,83

1 475,64

61,87

4

3,67

128,88

1 563,11

5,87

—

1 568,98

1 499,98

76,47

5

4,83

142,87

1 594,59

6,57

—

1 601,16

1 523,98

69,67

5

4,19

144,04

1 540,48

7,65

—

1 548,13

1 447,71

61,58

4

3,67

156,56

640,57

4,39

1

644,96

618,04

39,82

6

2,65

66,78

1 259,23

4,76

—

1 263,99

1 206,73

63,59

5

3,91

118,76

1 514,22

6,38

—

1 520,60

1 437,01

64,01

4

4,10

144,96

51 383,22

280,07

—

51 663,29

49 642,33

2 637,64

5

176,23

4 475,56

län (15 milj. kronor). Uppbördsresultatet har förbättrats i 18 län. Den
högsta inflytandeprocenten uppvisar Skaraborgs län (86,62 procent),
Kopparbergs län (84,76 procent), Kronobergs län (84,45 procent) och
Kalmar län (84,00 procent). Den lägsta förekommer i Stockholms län
(63,38 procent) och i Göteborgs och Bohus län (67,86 procent).

Enligt föreliggande uppgifter beräknas den slutliga skatten enligt
årets taxering uppgå till 49 642 milj. kronor, den kvarstående skatten
till 2 638 milj. kronor och den överskjutande preliminära skatten till
inemot 4 476 milj. kronor (tabell 1). Jämförd med de uppgifter som
vid motsvarande tidpunkt förra året förelåg i fråga om 1973 års taxering
har den slutliga skatten ökat med 2 905 milj. kronor. Den kvarstående
skatten har ökat med 257 milj. kronor och den överskjutande
skatten minskat med 165 milj. kronor. Den kvarstående skatten uppgår
till fem procent av den slutliga skatten, vilket innebär att den kvar 4

Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

50

Tabell 2. Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1973 års taxering med fördelning
efter län.

Län

Debiterade

belopp

Influtna

belopp

Inflytande-

procent

Restförda

belopp

Stockholms

643 551 127

407 908 115

63,38

235 643 012

Uppsala

66 318 824

50 449 976

76,07

15 868 848

Södermanlands

63 411 090

49 065 380

77,38

14 345 710

Östergötlands

95 776 244

79 286 116

82,78

16 490128

Jönköpings

95 721 074

79 057 370

82,59

16 663 704

Kronobergs

49 199 434

41 548 453

84,45

7 650 981

Kalmar

68 294 980

57 368 508

84,00

10 926 472

Gotlands

16 678 286

13 498 608

80,94

3 179 678

Blekinge

41 548 995

31 594 545

76,04

9 954 450

Kristianstads

78 581 157

64 736 188

82,38

13 844 969

Malmöhus

209 784 415

156 466 224

74,58

53 318 191

Hallands

67 210 756

54 998 694

81,83

12 212 062

Göteborgs och Bohus län

205 754 475

139 627 140

67,86

66 127 335

Älvsborgs

115 908 651

91 481 670

78,93

24 426 981

Skaraborgs

72 742 507

63 006 734

86,62

9 735 773

Värmlands

76 696 241

59 430 371

77,49

17 265 870

örebro

77 001 673

61 786 533

80,24

15 215 140

Västmanlands

60 909 220

45 780 204

75,16

15 129 016

Kopparbergs

68 892 337

58 391 241

84,76

10 501 096

Gävleborgs

69 195 044

55 914 179

80,81

13 280 865

Västernorrlands

61 028 003

49 199 125

80,62

11 828 878

Jämtlands

36 767 787

28 995 929

78,86

7 771 858

Västerbottens

61 869 386

50 734068

82,00

11 135 318

Norrbottens

60 847 803

47 291 646

77,72

13 556 157

Hela riket

2 463 689 509

1 837 617 017

74,59

626 072 492

stående skattens andel i den slutliga skatten är oförändrad i jämförelse
med 1973 års taxering. Den ränta som med vissa begränsningar utgår
på kvarstående skatt uppgår till drygt 176 milj. kronor, vilket innebär
en ökning med 22 milj. kronor i förhållande till föregående års taxering.

Av den restförda B-skatten för uppbördsåret 1967—68 har t. o. m.
år 1973 84 procent levererats och 16 procent skrivits av. Vad som levererats
och skrivits av har vid denna beräkning ställts i relation till
vad som restförts efter avdrag för avkortade belopp, eftersom avkortningsförfarandet
är en från restindrivningen skild företeelse. Leveransprocenttalet
är detsamma som för närmast föregående års B-skatt. I
18 län uppgår leveransprocenten till 90 procent eller mer.

Av 1972—73 års restförda B-skatt har hittills 65 procent levererats
av det efter avkortning återstående beloppet. Inflytandeprocenten efter
ett års indrivning för ifrågavarande skatteslag har minskat med två
enheter i jämförelse med närmast föregående år. Sju distrikt har uppnått
leveranstal som överstiger 90 procent, medan ytterligare trettiotre
distrikt redovisar leveranstal som överstiger 80 procent. En jämförelse
av resultatet efter ett års indrivning i fråga om B-skatt för hela
riket visar under indrivningsåren 1965—1969 en stigande skala. Under
indrivningsåret 1970 sjönk resultatet för att under närmast följande år

51

återigen stiga. Under år 1973 har återigen en försämring inträtt. I tabell
3 återfinns en sammanställning av indrivningsresultatet i fråga om
B-skatt för uppbördsåren 1967—68 — 1972—73 (B 67—B 72).

Av den restförda kvarstående skatten enligt 1966 års taxering (K 67)
har 74 procent levererats, vilket är slutresultatet för denna skatt. I förhållande
till närmast föregående års skatt har inflytandeprocenten minskat
med två enheter. Två län har uppnått ett resultat över 90 procent
och fyra ett resultat mellan 85 och 90 procent. Av den restförda kvarstående
skatten enligt 1971 års taxering (K 72) har vid 1973 års utgång
hittills 50 procent levererats av det efter avkortning återstående
beloppet. Detta innebär en minskning av inflytandeprocenten med närmare
tre enheter i jämförelse med närmast föregående år. I två distrikt
har mer än 80 procent flutit in.

Resultatet av indrivningen av kvarstående skatt efter ett år uppgick
år 1968 till 56 procent och hade för indrivningsåret 1972 minskat till
53 procent. För det senaste indrivningsåret har 50 procent uppnåtts.

Av tabell 4 framgår indrivningsresultatet för kvarstående skatt enligt
1966—1971 års taxering (K 67—K 72).

Under år 1973 restfördes skatter och allmänna avgifter till ett sammanlagt
belopp av 1 817 milj. kronor mot 1 941 milj. kronor under
närmast föregående år. Vid ingången av år 1973 utestod ett belopp av
1 926 milj. kronor oredovisat. Vid årets utgång kvarstod 1 894 milj.
kronor oredovisade. Under året avkortades 419 milj. kronor, inflöt
897 milj. kronor och avskrevs 533 milj. kronor. Under närmast föregående
år inflöt 949 milj. kronor och avskrevs 382 milj. kronor. Uttryckt
i relativa tal inflöt under år 1973 27,0 procent av vad som skolat
indrivas; detta innebär en försämring med 2,2 procent i jämförelse
med år 1972.

Den högsta leveransprocent som uppnåtts i ett distrikt är 54,6 och den
lägsta 15,7. En sammanställning häröver återfinns i tabell 5.

Av tabellerna 6—8 framgår indrivningsresultatet under år 1973 för
särskilt uppdebiterad A-skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter
enligt lagen om allmän försäkring.

52

Tabell 3. Restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren 1967—68—1972—73 (B 67 —
B72) t.o.m. år 1973. Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avser förhållandena vid utgången
av det kalenderår under vilket den sista av de sex uppbördsterminerna infallit.

Län

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

Stockholms

kronofogdedistrikt

Stockholms1

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

B67

B68

B69

B70

B71

B72

B67

B68

B69

B70

B71

B72

Efter 1 år

35

52

2 ”

49

64

—

—

—

3 ”

—

—

—

—

59

69

—

—

» ^»

—

—

—

63

72

—

5 ”

—

—

66

74

6 ”

—

67

1 år

60

63

58

61

59

63

60

64

45

47

48

45

2 ”

75

75

71

68

69

75

78

58

57

57

3 „

81

80

77

72

80

82

64

63

4 -•

84

82

79

83

84

67

»» ^ »»

85

83

83

85

6 ”

85

84

j „

75

76

75

72

65

73

76

81

74

70

72

71

2 „

85

85

85

80

81

86

88

85

79

79

3 ”

89

88

89

85

91

91

89

83

» 4«

91

89

91

92

92

90

5 „

91

90

92

92

6 ”

91

92

i ”

81

82

84

83

87

85

87

86

87

84

86

85

2 **

87

89

89

88

89

92

91

91

89

90

3 ”

91

91

91

90

94

93

93

91

4 >»

91

91

91

94

93

93

5 ”

92

92

94

93

6”

92

94

j „

75

78

79

79

80

78

79

81

81

81

79

78

2 ”

85

85

85

85

86

88

88

87

88

85

3 ”

87

88

88

88

89

90

89

89

4 •-

88

88

88

89

90

89

5 ”

88

89

89

90

6 ”

88

89

1 ”

71

81

80

80

80

77

72

84

83

79

79

74

2 ”

86

88

87

87

86

88

90

89

86

85

3 „

90

91

90

90

92

93

91

88

4 >>

91

92

90

92

94

92

5 ”

91

92

93

94

6 ”

91

93

j „

70

82

84

80

78

80

78

81

83

81

80

76

»» ^ **

88

89

89

86

83

89

89

89

88

85

3 ”

92

91

92

89

93

92

92

90

4 --

93

92

92

94

93

93

5 ”

93

93

95

94

6 ”

93

95

j „

80

82

81

81

84

83

82

85

83

83

86

83

2 ”

87

87

87

86

88

88

90

89

88

90

3 ”

90

90

90

89

90

92

91

90

4 »

90

91

91

91

93

92

5 „

91

91

91

93

6 ”

91

91

11 procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m. B69 avser leveransprocenttalen
även Stockholms kronofogdedistrikt.

53

Län Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

B67

B68

B69

B70

B71

B72

B67

B68

B69

B70

B7

Gotlands

Efter 1 år

86

92

88

87

83

81

87

92

89

88

86

2 ”

94

95

93

93

93

95

94

94

92

95

3 ”

96

96

94

95

96

96

95

95

4 ”

96

97

95

96

96

96

5 ”

96

97

96

96

6 ”

96

96

Blekinge

1 ”

65

61

68

60

63

66

66

67

59

68

67

*» ^ **

78

74

83

77

80

81

79

79

75

78

3 ”

82

85

87

81

86

84

83

80

4 ”

86

86

88

87

85

85

5

87

87

88

86

6 ”

87

88

Kristianstads

1 ”

77

79

79

79

81

79

78

81

82

81

80

2 ”

85

84

85

83

86

85

87

87

85

86

3 ”

87

87

87

86

88

89

88

88

” 4 ’•

89

88

87

89

89

89

5 ”

89

88

89

90

6”

89

89

Malmöhus

1 ”

55

61

55

53

53

55

56

73

54

51

50

2 ”

72

76

69

69

70

76

85

71

71

71

3 ”

78

79

74

73

81

88

77

76

4 >>

79

81

76

82

89

78

5

80

81

83

89

6 ”

80

83

Hallands

j

77

75

73

79

85

83

76

82

78

77

75

2 ”

87

86

86

86

89

87

89

85

85

85

3 ”

90

91

89

89

91

92

88

88

4 ”

92

92

90

92

93

89

5

92

93

93

93

6 ”

92

93

Göteborgs och

j

43

44

50

57

58

61

41

49

47

57

57

Bohus

» 2 ”

64

63

63

64

65

66

71

67

65

65

3 „

73

71

69

71

74

76

72

71

4 >•

76

73

71

75

78

73

5 ”

76

74

76

78

6 ”

77

77

Älvsborgs

j „

85

86

83

83

83

81

84

88

83

83

83

2 ”

90

90

87

87

87

90

91

88

88

87

3 ”

92

91

89

89

91

92

90

89

M ^ »

92

92

90

91

93

90

5 ”

92

92

92

93

6 ”

92

92

Skaraborgs

j

83

87

89

87

87

85

83

89

90

88

90

2 ”

91

92

93

91

90

92

94

94

92

92

3 ”

93

94

94

93

95

95

95

94

» ^ »

94

94

95

96

96

96

5

94

95

96

96

6 ”

94

96

Värmlands

1 ”

81

81

81

80

81

79

77

74

77

76

76

»» ^ **

92

90

89

88

87

90

88

86

85

84

»> ^ ”

94

92

92

91

93

91

89

89

4 ”

95

93

92

94

92

89

5 „

95

93

94

92

6 ”

95

94

54

Län

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

B67

B68

B69

B70

B71

B72

B67

B68

B69

B70

B71

B72

Efter 1 år

77

82

83

84

84

81

76

86

84

84

85

81

2 ”

85

88

88

88

88

87

91

90

89

88

3 ”

88

90

91

91

90

93

91

91

4 •>

89

92

91

91

93

91

5 ”

90

92

91

94

6 ”

90

91

1 ”

73

77

78

77

76

74

73

80

77

75

75

73

» 2 ”

82

85

83

82

81

83

87

83

81

80

3 „

86

87

86

85

88

89

85

84

” 4 >»

88

88

87

89

89

86

5 ”

89

88

90

90

6 ”

89

90

j „

75

74

81

83

84

86

70

76

79

82

84

85

” 2 ”

86

82

87

88

88

83

86

88

88

89

** 3 **

90

88

90

90

88

90

90

91

4”

91

89

91

89

91

91

5 „

92

90

90

91

6 ”

92

90

1 ”

77

85

84

84

81

81

75

86

85

84

85

83

” 2 ”

87

90

90

89

87

86

92

91

90

90

3 ”

90

93

92

91

90

94

93

92

4 -

91

93

93

91

95

94

5 ”

92

94

91

95

6 ”

92

91

1 ”

74

73

81

80

76

79

76

85

81

79

77

79

** ^ **

85

81

86

88

85

87

91

87

87

85

3 ”

88

83

89

91

90

93

90

90

” 4 ”

89

87

90

91

94

91

5 ”

90

88

91

94

6”

90

91

1 ”

90

92

91

89

89

88

90

92

90

87

87

86

2 ”

94

95

94

93

92

94

95

93

92

90

3 ”

95

96

95

95

95

96

94

94

96

96

96

96

96

95

5 ”

96

96

96

96

6 ”

96

96

»* J M

84

86

87

88

88

90

83

90

88

89

90

89

2 ”

91

93

94

94

94

92

96

95

95

95

3 „

95

95

95

96

95

97

97

96

” 4 ”

95

96

96

96

97

97

5 ”

96

96

96

97

6 ”

96

96

j „

79

84

82

82

85

80

78

89

84

86

87

84

” 2 ”

89

92

90

90

92

89

95

92

93

93

3 ”

91

94

93

92

92

96

95

94

4 ••

92

95

94

93

96

95

5 „

93

96

93

97

6 ”

93

93

»» J »»

62

71

66

67

67

65

» 2 ”

76

81

77

76

75

3 ”

—

—

—

—

81

85

81

79

•> 4 »

—

—

—

83

86

82

5 „

—

—

84

87

6 ”

—

84

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Hela riket

55

Tabell 4. Restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1966 — 1971 års taxeringar (K67—K72)
vid utgången av respektive första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten
förfallit till betalning.

Län

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

K67

K68

K69

K70

K71

K72

K67

K68

K69

K70

K71

K72

Efter 1 år

29

38

2 ”

41

48

—

—

3 ”

—

—

—

—

49

53

—

4 ”

—

—

—

54

56

5 ”

—

—

56

58

6 ”

—

57

1 ”

66

67

64

67

65

64

56

56

43

41

40

37

2 ”

72

73

71

74

71

67

66

51

49

48

3 ”

75

76

74

76

71

71

56

54

4 ”

77

78

76

74

73

59

5 ”

77

78

75

74

6 ”

78

75

1 ”

71

60

71

71

73

73

63

65

65

61

64

62

2 ”

77

68

78

79

81

72

72

73

69

71

3 ”

79

70

81

81

78

76

77

73

4 »

81

71

82

80

79

79

5 ”

81

72

81

80

6 ”

81

81

j „

74

73

75

76

75

74

77

74

71

69

67

60

2 ”

77

77

79

80

79

82

80

76

76

74

3 ”

78

78

80

82

84

81

78

79

4 -»

79

78

81

85

82

79

5 ”

79

79

85

82

6 ”

79

85

1 ”

71

72

73

73

74

74

73

71

70

69

68

69

2 ”

75

76

77

78

77

79

77

75

74

73

3 „

77

77

78

78

80

79

77

76

4 •>

77

77

79

81

80

77

5 ”

78

78

81

80

6 ”

78

82

1 ”

68

70

70

71

71

71

67

61

66

67

62

60

2 ”

74

75

77

77

77

75

69

74

75

70

3 ”

77

78

79

79

79

72

78

78

4 ”

78

79

81

81

74

80

5 ”

79

80

81

78

6 ”

79

81

j „

82

74

77

76

74

74

70

72

71

65

65

67

2 ”

82

78

81

80

79

79

78

76

72

74

3 ”

84

79

83

83

82

81

79

73

4 -

85

81

84

83

82

80

5 ”

85

83

83

83

6 ”

85

83

1 ”

72

72

75

76

78

76

74

73

71

73

74

71

2 ”

76

76

80

81

82

80

78

77

79

79

3 ”

78

77

82

82

83

80

79

81

4 ”

79

78

82

83

82

80

5 ”

79

78

84

84

6 ”

79

84

Stockholms

kronofogdedistrikt

Stockholms1

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

11 procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m. K69 avser leveransprocenttalen
även Stockholms kronofogdedistrikt.

56

Län Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört efter

avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och
Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

K67

K68

K69

K70

K71

K72

K67

OO

VO

K69

K70

K71

K72

Efter 1 år

81

85

85

83

85

80

85

86

80

79

79

75

2 ”

87

89

89

87

89

90

90

84

84

87

»» ^ ”

89

90

90

89

92

91

86

88

*♦ ^ »»

90

91

91

92

92

87

5 ”

90

91

92

92

6 ”

90

92

j

74

73

71

72

71

71

64

68

63

64

58

58

2 ”

80

80

78

83

77

75

76

71

72

68

3 ”

83

82

83

85

78

79

74

76

” 4»

85

83

84

80

80

76

»» ^ 9»

86

83

80

81

6 ”

86

80

1 ”

79

79

78

76

77

77

72

71

70

69

69

67

99 ^ ”

84

83

81

80

81

80

76

76

75

75

3

85

85

84

82

82

79

79

78

4 ”

86

85

84

83

80

79

5 ”

86

86

83

80

6 ”

86

83

j „

61

63

61

60

61

62

58

60

54

52

49

48

2 ”

67

69

68

67

67

69

69

63

61

57

3 ”

70

72

71

69

73

72

66

65

4 »

70

72

72

74

73

68

5 ”

71

73

75

74

6 ”

71

75

1 ”

77

80

76

82

82

77

71

72

68

66

68

65

99 ^ ”

82

84

84

88

86

80

79

77

77

76

3 ”

84

85

87

90

82

83

81

80

4 ”

85

86

87

84

85

83

99 ^ 99

86

86

84

85

6”

86

85

j „

53

54

56

55

54

54

47

45

43

41

39

35

99 2 ”

62

63

63

62

61

59

56

52

49

49

3 ”

67

67

67

66

63

60

56

53

4 ”

69

68

69

65

62

59

5

70

69

67

63

6 ”

71

67

99 J 99

73

73

75

76

76

74

73

73

71

71

69

64

2

77

77

79

80

79

78

78

77

76

74

3 ”

79

79

81

81

81

80

78

78

» ^»»

79

79

81

81

81

79

99 ^ 99

79

79

82

81

6 ”

79

82

i ”

77

79

80

81

79

78

79

79

78

78

74

73

2 ”

83

82

83

85

83

85

85

82

82

78

3 ”

85

84

85

86

88

87

84

84

4 ’•

85

85

85

89

88

85

5 ”

86

85

89

88

6 ”

86

89

1 ”

75

75

76

76

76

75

73

71

69

67

65

54

2 ”

80

79

81

81

81

80

77

76

73

73

3 ”

81

81

83

82

83

81

78

76

4 -

82

81

84

84

82

79

5 ”

82

81

84

82

6 ”

82

84

57

Län Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

K67

K68

K 69

K70

K71

K72

K67

K68

K69

K70

K71

K72

Örebro

Efter 1 år

71

73

75

76

76

74

70

72

74

71

70

69

2 ”

76

76

79

80

79

77

77

79

78

76

3 ”

77

78

81

81

80

79

82

80

4 ”

78

78

81

80

80

82

99 5 ”

78

78

81

81

6 ”

78

81

Västmanlands

1 ”

69

70

71

72

70

70

64

67

64

63

60

59

2 ”

76

75

76

76

74

73

74

72

69

67

3 ”

78

77

78

77

76

77

75

72

» ^ »

79

77

79

77

78

76

5 ”

80

78

78

79

6 ”

80

78

Kopparbergs

1 ”

72

75

77

78

78

77

65

70

70

71

72

70

»» 2 **

78

80

82

82

82

77

79

78

77

79

3 „

81

81

84

84

82

82

81

81

” 4 >>

81

82

84

83

84

83

5 ”

82

82

84

84

6 ”

82

84

Gävleborgs

1 ”

67

71

75

76

75

75

66

69

71

69

66

68

2 ”

74

76

79

80

80

75

77

78

75

73

3 ”

77

78

81

82

79

79

81

78

4 ”

77

79

82

81

81

82

5 ”

78

79

82

81

6”

78

82

Västernorrlands

»» J 99

72

74

76

73

73

74

68

71

68

66

67

69

99 ^

77

79

80

79

77

78

78

74

73

74

3 ”

79

81

80

80

81

80

77

76

4 ”

79

81

81

82

82

78

5 ”

80

81

83

82

6 ”

80

83

Jämtlands

1 ”

84

86

85

85

84

84

80

78

75

71

74

72

” 2 ”

88

89

89

88

88

86

82

79

77

79

3 ”

89

90

91

90

89

84

81

79

” 4 ”

90

90

91

89

85

85

»» 5 **

90

91

90

85

6 ”

90

90

Västerbottens

1 ”

80

81

81

82

83

82

77

77

78

76

78

75

2 ”

84

85

86

86

87

85

83

83

82

84

3 „

86

86

88

88

87

85

86

84

4 »

87

87

89

88

86

86

5 ”

88

88

88

87

6 ”

88

88

Norrbottens

99 | 59

71

71

73

75

73

72

71

72

71

71

72

69

2 ”

76

77

80

80

78

79

80

78

77

78

3 „

79

79

82

83

82

82

82

80

4 ”

80

80

83

83

83

83

5 „

80

80

83

84

6 ”

80

84

Hela riket

1 ”

—

56

57

56

55

53

50

95 ^ ”

66

66

64

63

61

3 ”

—

—

—

—

71

70

67

66

4 ”

—

—

—

73

72

69

5 ”

—

74

73

6 ”

—

74

58

Tabell 5. Indrivningen av skatter och allmänna avgifter under år 1973.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

Handen

Huddinge

Nacka

Norrtälje

Sollentuna

Solna

Stockholm

Södertälje

53 317 812
35 483 051
41 781 313
27 229 720
10 106 706
50 602 084
47 976 496
450 668 561
26 562 525

43 143 244

27 031 834

28 098 646
22 853 245

8 537 031
35 555 140
33 119 642
379 463 209

29 863 091

13 414 397
7 205 637

7 322 720
5 895 649
2 354 270

10 944 357
10 275 200
105 904 628

8 970 522

83 046 659
55 309 248
62 557 239
44 187 316
16 289 467
75 212 867
70 820 938
724 227 142
47 455 094

Uppsala län
Uppsala

34 130 170

38 233 708

6 982 273

65 381 605

Södermanlands län
Eskilstuna
Katrineholm
Nyköping

17 983 122
6 928 052
6 319 657

18 756 604
8 725 203
11 100 353

4 278 797
1 589 044
1 797 376

32 460 929

14 064 211

15 622 634

Östergötlands län
Linköping
Motala
Norrköping

12 114 754
11 505 199
19 587 117

16 481 314
13 207 006
25 593 089

3 967 768
2 474 388
5 675 679

24 628 300
22 237 817
39 504 527

Jönköpings län
Eksjö
Jönköping
Värnamo

17 729 308
23 748 947
10 442 539

21 028 169
24 266 051
14 045 917

3 739 384

4 931 420
3 142 932

35 018 093
43 083 578
21 345 524

Kronobergs län
Växjö

25 152 909

22 643 270

4 131 227

43 664 952

Kalmar län
Kalmar
Oskarshamn
Västervik

12 327 014
8 434 719
10 680 560

16 301 261
8 201 214
11 693 385

2 878 608
1 498 605
1 580 501

25 749 667
15 137 328
20 793 444

Gotlands län
Visby

8 156 450

9 552 360

1 395 274

16 313 536

Blekinge län

Karlshamn

Karlskrona

14 409 767
13 952 588

15 516 909
13 866 383

3 186860
3 448 406

26 739 816
24 370 565

Kristianstads län
Hässleholm
Kristianstad
Ängelholm

12 012 781
22 755 142

13 033 011

12 494 576
23 729 606
16 873 852

2 299 564
4 725 284
2 672 871

22 207 793
41 759 464
27 233 992

Malmöhus län
Eslöv

Helsingborg

Landskrona

Lund

Malmö

Trelleborg

Ystad

6 808 228
41 944 357
10 487 032
18 296 425
108 935 572
7 498 652
7 574 648

7 719 358
29 301 041
9 663 652
16 468 266
77 704 191
5 803 236
9 177 679

1 678 287
8 372 992

2 238 495

3 486 846
18 706 658

1 323 876
1 308 389

12 849 299
62 872 406
17 912 189
31 277 845
167 933 105
11 978 012
15 443 938

59

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

10 316 204 12,4

7 717 509 13,9

9 294 328 14,9

7 983 609 18,1

2 343 441 14,4

12 009 185 16,0

11 327 785 16,0

151 998 383 21,0

5 885 968 12,4

7 955 721 12,2

4 699 531 14,5

1 284 074 9,1

1 467 478 9,4

2 924 765 11,9

4 082 429 18,4

8 612 946 21,8

4 027 632 11,5

3 940 163 9,2

3 189 273 14,9

3 526 434 8,1

2 906 027 11,3

2 562 205 16,9

2 882 666 13,9

1 456 549 8,9

4 884 476 18,3

3 304 091 13,6

2 137 555 9,6

4 156 598 9,9

4 069 513 14,9

1 302 331 10,1

12 312 202 19,6

2 526 291 14,1

2 696 411 8,6

29 232 572 17,4

2 040 439 17,0

2 234 686 14.5

22 271 480 26,8

8 658 099 15,7

12 086 853 19,3

8 278 383 18,7

5 487 415 33,7

15 601 805 20,7

12 864 952 18,2

127 350 738 17,6

12 675 047 26,7

21 484 884 32,8

10 750 225 33,1

6 622 208 47,1

7 874 373 50,4

10 506 592 42,6

7 817 751 35,1

15 272 535 38,7

11 045 725 31,5

9 495 819 22,0

7 787 509 36,5

14 847 100 34,0

10 542 461 40,9

5 880 633 38,9

7 990 364 38,4

7 088 472 43,5

7 010 909 26,2

7 802 304 32,0

7 728 005 34,8

15 274 114 36,6

11 102 079 40,8

4 651 076 36,2

15 276 441 24,3

4 831 539 27,0

8 952 671 28,6

32 089 157 19,1

3 241 408 27,1

6 161 795 39.9

50 458 975 60,8

38 933 641 70,4

41 176 057 65,8

27 925 323 63,2

8 458 611 51,9

47 601 876 63,3

46 628 200 65,8

444 878 021 61,4

28 894 078 60,9

35 940 999 55,0

17 011 173 52,4

6 157 927 43,8

6 280 782 40,2

11 196 941 45,5

10 337 637 46,5

15 619 047 39,5

19 944 736 57,0

29 647 594 68,8

10 368 740 48,6

25 291 418 57,9

12 301 178 47,8

6 694 490 44,2

9 920 413 47,7

7 768 515 47,6

14 844 430 55,5

13 264 169 54,4

12 342 233 55,6

22 328 752 53,5

12 062 399 44,3

6 895 892 53,7

35 283 763 56,1

10 554 360 58,9

19 628 762 62,8

106 611 374 63,5

6 696 165 55,9

7 047 457 45.6

60

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län

Halmstad

Varberg

14 688 282
17 402 550

15 196 532
19 784 226

2 324 969

3 802 242

27 559 845
33 384 534

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

Uddevalla

243 316 646
19 247 866

188 788 354
16 228 914

51 448 215
3 590 916

380 656 785
31 885 864

Älvsborgs län

Alingsås

Borås

Trollhättan

Vänersborg

7 098 409
30 621 364
7 722 081
9 047 225

12 466 739
31 809 883
11 298 665

13 161 828

2 142 362
6 328 881

1 587 816

2 191 356

17 422 786
56 102 366
17 432 930
20 017 697

Skaraborgs län

Falköping

Lidköping

Mariestad

Skövde

7 658 876
11 762 051

8916013

8 888 113

9 775 576
12 655 679
7 141 801
12 448 131

1 492 401

2 293 842
1 252 646
1 685 097

15 942 051
22 123 888
14 805 168
19 651 147

Värmlands län

Arvika

Karlstad

Kristinehamn

Sunne

11 000 120
21 457 021
8 724 676
4 288 984

10 500 713
28 300 279
9 871 861
6 635 122

2 005 060
5 164 282
1 868 387
1 019 482

19 495 773
44 593 018
16 728 150
9 904 624

Örebro län

Hallsberg

Karlskoga

Lindesberg

Örebro

4 993 072

3 671 466

4 932 071
12 687 986

7 851 286
5 820 655
9 734 280
22 690 271

1 054 802
1 225 831
1 531 406
3 066 706

11 789 556
8 266 290
13 134 945
32 311 551

Västmanlands län

Köping

Västerås

8 830 681
35 035 187

10 541 553
34 831 483

1 623 684
5 570 240

17 748 550
64 296 430

Kopparbergs län

Avesta

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora

5 432 777

6 030 384
8915915
3 526 679

7 022 076

5 630 587
8 236 251
13 783 553
5 704 716
8 092 183

891 112
1 544 867
1 833 467
1 147 941
1 611 303

10 172 252

12 721 768
20 866 001

8 083 454

13 502 956

Gävleborgs län

Gävle

Hudiksvall

Sandviken

Söderhamn

16 970 434

5 102 328
8 211 497

6 736 084

17 634 653

10 777 985
6 446 214

11 292 594

3 182 717

1 574 844

2 268 003

3 030 995

31 422 370
14 305 469
12 389 708
14 997 683

Västernorrlands län

Härnösand

Sollefteå

Sundsvall

Örnsköldsvik

5 029 572
5 471 542
16 520 924
5 184 738

7 550 068

4 946 052
19 596 779

5 601 272

1 019 106
788 329
3 090 044
1 237 771

11 560 534
9 629 265
33 027 659
9 548 239

Jämtlands län
Östersund

14 230 477

20 287 633

2 680 396

31 837 714

Västerbottens län
Lycksele
Skellefteå
Umeå

6 612 140
6 928 395
14 119 873

6 266 235
8 146 633
12 867 744

1 216 507
1 133 751
4 524 647

11 661 868
13 941 277
22 462 970

61

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

2 793 311 10,1

5 805 576 17,4

67 001 803 17,6

3 333 011 10,5

2 716 852 15,6

9 061 438 16,2

1 876 763 10,8

1 699 365 8,5

1 254 630 7,9

2 685 058 12,1

3 993 448 27,0

2 758 641 14,0

1 737 372 8,9

9 004 067 20,2

2 612 257 15,6

864 147 8,7

1 924 164 16,3

877 038 10,6

1 038 732 7,9

6 105 536 18,9

2 057 276 11,6

7 713 690 12,0

935 650 9,2

1 711 722 13,5

1 646 711 7,9

1 295 079 16,0

1 037 515 7,7

3 566 275 11,3

2 073 178 14,5

1 970 046 15,9

1 924 509 12,8

1 969 937 17,0

1 980 397 20,6

4 626 943 14,0

977 228 10,2

3 986 509 12,5

1 468 743 12,6

2 532 660 18,2

8 226 004 36,6

10 440 993 37,9

12 738 740 38,2

69 089 151 18,2

11 102 725 34,8

7 143 783 41,0

18 192 361 32,4

6 561 650 37,6

7 544 908 37,7

5 355 588 33,6

8 522 576 38,5

5 773 992 39,0

7 731 734 39,4

6 126 661 31,4

11 179 274 25,1

5 356 874 32,0

4 933 514 49,8

5 212 635 44,2

3 685 130 44,6

5 383 649 41,0

13 014 779 40,3

5 954 398 33,5

19 517 578 30,4

3 652 065 35,9

5 550 288 43,6

6 362 977 30,5

3 852 236 47,7

5 710 370 42,3

11 548 284 36,8

8 062 014 56,4

4 819 466 38,9

6 106 981 40,7

5 866 113 50,8

3 572 368 37,1

11 583 268 35,1

3 992 185 41,8

13 174 045 41,4

4 335 493 37,2

5 971 048 42,8

8 421 192 37,5

14 325 539 52,0

14 840 217 44,4

244 565 831 64,2

17 450127 54,7

7 562 151 43,4

28 848 565 51,4

8 994 516 51,6

10 773 423 53,8

9 331 832 58,5

10 916 254 49,4

5 037 727 34,0

9 160 772 46,6

11 631 739 59,7

24 409 677 54,7

8 759 018 52,4

4 106 963 41,5

4 652 756 39,5

3 704 121 44,8

6 712 563 51,1

13 191 236 40,8

9 736 876 54,9

37 065 163 57,6

5 584 536 54,9

5 459 758 42,9

12 856 312 61,6

2 936 138 36,3

6 755 071 50,0

16 307 811 51,9

4 170 276 29,1

5 600 195 45,2

6 966 192 46,5

3 724 483 32,2

4 076 500 42,3

16 817 447 50,9

4 578 825 48,0

14 677 159 46,1

5 857 631 50,2

5 437 567 39,0

5 815 774 25,9

62

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 5 082 859 5 000 025 871 630 9 211 254

Gällivare 6 774 398 4 243 203 637 285 10 380 316

Haparanda 7 885 288 10 815 653 1 386 078 17 314 863

Kiruna 3 631 325 4 289 605 729 249 7 191 681

Luleå 7 136 946 8 553 384 1 661 041 14 029 289

Piteå 4 619 304 7 815 220 1 202 379 11 232 145

Hela riket 1 925 843 683 1 816 924 808 419 333 269 3 323 435 222

63

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

010 093

11,0

3 632 508

39,4

4 568 652

49,6

608 645

15,5

2 951 633

28,4

5 820 038

56,1

149 079

6,6

7 278 723

42,1

8 887 060

51,3

776 902

10,8

3 220 724

44,8

3 194 054

44,4

756 588

5,4

5 866 254

41,8

7 406 448

52,8

186 036

10,6

6 138 842

54,6

3 907 265

34,8

622 094

16,0

896 634 691

27,0

1 894 178 386

57,0

64

Tabell 6. Indrivningen av särskilt uppdebiterad A-skatt under år 1973.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

Handen

Huddinge

Nacka

Norrtälje

Sollentuna

Solna

Stockholm

Södertälje

3 468 057

2 546 841

3 910 427
1 873 772

647 772
6 036 417
5 368 510
57 160 507
3 304 252

3 387 044
1 227 684
1 525 484

1 015 461
401 373

2 338 394
2 327 679

26 374 840
1 940 501

25 760
12 009
94 191
12 115
15 400
17 957
43 912
456 963
22 822

6 829 341
3 762 516
5 341 720
2 877 118
1 033 745
8 356 854

7 652 277
83 078 384

5 221 931

Uppsala län
Uppsala

3 735 265

2 187 660

9 147

5 913 778

Södermanlands län
Eskilstuna
Katrineholm
Nyköping

2 033 659
1 182 669
816 740

1 666 495
399 110
969 014

91 212
37 092
2 135

3 608 942
1 544 687
1 783 619

Östergötlands län
Linköping
Motala
Norrköping

1 191 618

2 032 999
2 970 410

1 189 626
1 253 578
1 996 399

22 621
35 076
19 654

2 358 623

3 251 501

4 947 155

Jönköpings län
Eksjö
Jönköping
Värnamo

2 712 782
2 910 445
1 343 464

850 819
1 412 767
992 088

2 082
25 152

3 561 519

4 298 060
2 335 552

Kronobergs län
Växjö

4 027 170

1 588 835

9 700

5 606 305

Kalmar län
Kalmar
Oskarshamn
Västervik

2 509 569

1 672 479

2 217 634

1 887 970
630 976
689 960

213 597
27 768
19 143

4 183 942
2 275 687
2 888 451

Gotlands län
Visby

1 534 460

989 693

10 961

2 513 192

Blekinge län

Karlshamn

Karlskrona

1 828 285
1 772 084

909 470
1 412 557

28 815
4 748

2 708 940

3 179 893

Kristianstads län
Hässleholm
Kristianstad
Ängelholm

1 820 448
3 553 803

2 446 288

1 584 357

2 118 187
1 261 060

2 316
27 801
11 080

3 402 489
5 644 189
3 696 268

Malmöhus län
Eslöv

Helsingborg

Landskrona

Lund

Malmö

Trelleborg

Ystad

605 930
2 002 423
1 290 989
1 932 980
11 630 518
1 417 436
1 209 199

615 584
1 568 490
742 042
1 329 024
6 105 207
943 715
619 809

2 568
38 873
9 952
2 174
47 429
10 171
5 500

1 218 946
3 532 040

2 023 079

3 259 830
17 688 296

2 350 980
1 823 508

65

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

785 686 11,5

743 651 19,8

734 097 13,8

702 356 24,4

181 643 17,6

1 809 857 21,6

1 476 955 19,3

16 554 991 19,9

849 924 16,3

1 189 019 20,1

578 696 16,0

275 649 17,8

282 384 15,8

389 230 16,5

1 024 472 31,5

1 853 041 37,4

728 556 20,5

457 129 10,7

722 358 30,9

747 147 13,3

312 569 7,5

420 600 18,5

794 828 27,5

330 079 13,1

765 775 28,3

879 412 27,7

584 935 17,2

842 930 14,9

907 953 24,6

114 950 9,4

856 031 24,3

177 587 8,8

167 191 5,1

3 382 517 19,1

514 039 21,8

374 843 20,6

2 115 381 31,0

502 197 13,3

1 683 647 31,5

656 376 22,8

310 870 30,1

1 751 464 21,0

1 469 345 19,2

12 838 908 15,5

1 395 613 26,7

1 057 638 17,9

959 089 26,6

672 926 43,6

527 704 29,6

964 707 40,9

767 141 23,6

1 250 217 25,3

627 639 17,6

1 140 430 26,5

710 475 30,4

1 298 484 23,2

1 072 217 25,6

742 243 32,6

633 976 22,0

870 557 34,7

588 813 21,7

849 205 26,7

857 435 25,2

2 270 383 40,2

1 156 001 31,3

307 514 25,2

1 438 793 40,7

367 679 18,2

901 615 27,7

3 398 588 19,2

358 879 15,3

594 583 32,6

3 928 272 57,5

2 516 668 66,9

2 923 975 54,7

1 518 385 52,8

541 233 52,3

4 795 532 57,4

4 705 977 61,5

53 684 485 64,6

2 976 392 57,0

3 667 120 62,0

2 071 157 57,4

596 111 38,6

973 531 54,6

1 004 685 42,6

1 459 888 44,9

1 843 898 37,3

2 205 323 61,9

2 700 501 62,8

902 718 38,7

3 560 674 63,5

2 799 156 66,9

1 112 844 48,9

1 459 646 50,5

1 312 555 52,2

1 354 351 50,0

1 451 275 45,6

1 960 119 57,6

2 530 876 44,9

1 632 312 44,1

796 482 65,4

1 237 214 35,0

1 477 813 73,0

2 191 023 67,2

10 907 190 61,7

1 478 061 62,9

854 081 46,8

5 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

66

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län

Halmstad

1 828 688

640 996

112

2 469 572

Varberg

2 744 593

2 156 448

28 046

4 872 995

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

24 127 519

19 266 900

694 924

42 699 495

Uddevalla

2 503 199

1 422 857

16 310

3 909 746

Älvsborgs län

Alingsås

1 129 753

783 120

20 542

1 892 331

Borås

4 313 306

3 132 239

58 262

7 387 283

Trollhättan

1 582 236

1 167 525

32 446

2 717 315

Vänersborg

1 487 672

575 011

7 772

2 054 911

Skaraborgs län

Falköping

1 629 696

693 332

16 558

2 306 470

Lidköping

1 773 782

1 131 071

624

2 904 229

Mariestad

2 812 607

370 812

345

3 183 074

Skövde

1 146 941

1 008 310

8 930

2 146 321

Värmlands län

Arvika

609 916

472 593

15 288

1 067 221

Karlstad

1 830 457

1 747 356

10 379

3 567 434

Kristinehamn

787 213

815 697

6 890

1 596 020

Sunne

444 824

323 742

984

767 582

Örebro län

Hallsberg

883 260

789 020

6910

1 665 370

Karlskoga

180 440

338 159

1 084

517 515

Lindesberg

741 369

1 068 822

6 939

1 803 252

örebro

1 652 439

1 742 091

14814

3 379 716

Västmanlands län

Köping

1 268 721

1 088 460

29 634

2 327 547

Västerås

4 643 407

3 444 739

105 247

7 982 899

Kopparbergs län

Avesta

856 707

371 715

3 016

1 225 406

Borlänge

540 721

586 326

1 290

1 125 757

Falun

1 076 615

851 983

11 680

1 916 918

Ludvika

276 963

353 388

14 001

616 350

Mora

839 991

539 428

7 086

1 372 333

Gävleborgs län

Gävle

2 528 969

1 854 747

6 300

4 377 416

Hudiksvall

492 880

546 555

18 874

1 020 561

Sandviken

905 192

594 315

2 052

1 497 455

Söderhamn

251 067

543 655

9 813

784 909

Västernorrlands län

Härnösand

1 381 726

357 698

6 118

1 733 306

Sollefteå

1 086 118

279 188

2 171

1 363 135

Sundsvall

1 115 520

1 295 235

12 783

2 397 972

Örnsköldsvik

369 902

297 320

25 318

641 904

Jämtlands län

Östersund

2 828 566

1 143 706

56 591

3 915 681

Västerbottens län

Lycksele

976 245

416 798

13 208

1 379 835

Skellefteå

978 218

612 590

29 184

1 561 624

Umeå

3 040 475

956 935

38 795

3 958 615

67

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

579 747 23,5 546 756 22,1 1 343 068 54,4

927 184 19,0 2 055 135 42,2 1 890 675 38,8

8 849 520
479 917

20,7

12,3

10 404 882
1 082 868

24,4

27,7

23 445 091
2 346 961

54,9

60,0

535 840 28,3

2 011404 27,2

488 167 17,9

208 970 10,2

489 168 25,9

1 810 055 24,5

757 263 27,9

753 882 36,7

867 323 45,8

3 565 824 48,3

1 471 885 54,2

1 092 058 53,1

76 167 3,3

467 970 16,1

766 577 24,1

428 422 19,9

491 854 21,3

921 081 31,7

993 693 31,2

727 044 33,9

1 738 449 75,4

1 515 177 52,2

1 422 804 44,7

990 855 46,2

254 803 23,9

509 214 14,3

293 291 18,4

234 038 30,5

378 557 35,5

821 423 23,0

566 836 35,5

293 041 38,2

433 859 40,6

2 236 796 62,7

735 892 46,1

240 502 31,3

454 181 27,3

24 866 4,8

116 182 6,5

521 080 15,4

331 644 14,3

1 069 135 13,4

126 168 10,3

218 566 19,4

100 084 5,2

119 147 19,3

161 495 11,8

735 278 44,1

294 129 56,8

1 159 761 64,3

1 509 241 44,7

596 957 25,6

2 148 118 26,9

181 383 14,8

419 355 37,3

683 263 35,7

262 179 42,6

409 013 29,8

475 910 28,6

198 519 38,4

527 307 29,2

1 349 395 39,9

1 398 945 60,1

4 765 645 59,7

917 854 74,9

487 835 43,3

1 133 571 59,1

235 023 38,1

801 824 58,4

673 836 15,4

317 706 31,1

249 221 16,7

201 434 25,7

1 616 514 36,9

451 580 44,3

581 616 38,8

383 271 48,8

2 087 064 47,7

251 274 24,6

666 617 44,5

200 203 25,5

342 840 19,8

790 561 58,0

876 648 36,6

36 728 5,7

800 359 20,4

346 660 25,1

522 669 33,5

2 225 961 56,2

419 693 24,2

294 551 21,6

714 814 29,8

303 861 47,3

1 061 168 27,1

287 318 20,8

513 702 32,9

739 341 18,7

970 772 56,0

278 022 20,4

806 509 33,6

301 314 47,0

2 054 152 52,5

745 857 54,1

525 252 33,6

993 313 25,1

68

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 771 207 477 600 - 1 248 807

Gällivare 957 121 319 504 45 709 1 230 916

Haparanda 1 205 999 1 701 185 547 2 906 637

Kiruna 342 680 499 927 7 222 835 385

Luleå 919 657 892 670 - 1 812 327

Piteå 688 766 873 655 — 1 562 421

Hela riket 233 271 644 138 998 375 2 812 694 369 457 325

69

Avskrivet

%

Levererat

V

/o

Utestående
31 december

%

188 554

15,1

311 454

24,9

748 798

60,0

356 038

28,9

300 574

24,4

574 304

46,7

291 738

10,0

1 417 509

48,8

1 197 389

41,2

65 793

7,9

448 866

53,7

320 726

38,4

90 647

5,0

942 987

52,0

778 691

43,0

197 671

12,6

927 770

59,4

436 979

28,0

72 441 923

19,6

92 317 536

25,0

204 697 806

55,4

70

Tabell 7. Indrivningen av mervärdeskatt under år 1973.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

Handen

Huddinge

Nacka

Norrtälje

Sollentuna

Solna

Stockholm

Södertälje

7 040 286

5 896 671

6 957 471
3 896 138
1 972 146

8 501 830
10 432 615
65 085 621

5 403 926

4 713 858

3 773 867

4 319 125
3 147 926
1 674 406

5 821 230

6 445 738
48 385 799

3 946 370

2 001 683
1 364 283

1 556 600
963 346
749 780

2 241 206

3 008 191
17 870 565

1 412 564

9 752 461

8 306 255

9 719 996

6 080 718
2 896 772

12 081 854

13 870162
95 600 855

7 937 732

Uppsala län
Uppsala

4 866 606

6 934 259

1 270 102

10 530 763

Södermanlands län
Eskilstuna
Katrineholm
Nyköping

2 145 459
1 047 936
968 178

3 066 812
1 586 119
1 913 262

393 648
108 587
209 024

4 818 623
2 525 468
2 672 416

Östergötlands län
Linköping
Motala
Norrköping

2 056 667

2 803 397

3 533 087

2 659 394

3 332 984
3 559 633

390 165
359 076
590 829

4 325 896

5 777 305

6 501 891

Jönköpings län
Eksjö
Jönköping
Värnamo

2 953 863
4 479 923
2 445 294

4 144 580
3 197 910
2 638 317

929 314
537 359
637 059

6 169 129

7 140 474
4 446 552

Kronobergs län
Växjö

4 262 422

3 806 214

668 948

7 399 688

Kalmar län
Kalmar
Oskarshamn
Västervik

2 150 860
1 386 298
1 926 514

3 141 285
1 495 869
1 716 576

389 088
163 865
175 461

4 903 057

2 718 302

3 467 629

Gotlands län
Visby

1 607 067

1 957 466

215 966

3 348 567

Blekinge län

Karlshamn

Karlskrona

2 590 147
2 034 150

2 696 656
2 427 122

496 449
512 705

4 790 354
3 948 567

Kristianstads län
Hässleholm
Kristianstad
Ängelholm

1 465 297

2 936 740
2 355 027

2 295 109
5 531 869

3 903 544

292 792
797 856
507 995

3 467 614
7 670 753
5 750 576

Malmöhus län
Eslöv

Helsingborg

Landskrona

Lund

Malmö

Trelleborg

Ystad

1 030 643
6 078 728

2 471 244
2 733 180

13 849 849
1 034 768
1 858 939

1 854 007
5 209 664

2 108 332

3 761 041
13 602 218

903 960
2 177 532

303 150
573 895
149 869
292 532
1 567 806
74 438
363 036

2 581 500
10 714 497

4 429 707
6 201 689
25 884 261
1 864 290

3 673 435

71

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

2 163 582 22,2

858 291 10,3

2 086 067 21,4

1 379 431 22,7

619 067 21,4

1 492 374 12,3

3 007 936 21,7

23 250 757 24,3

1 344 033 16,9

1 280 494 12,2

607 432 12,6

203 791 8,1

93 040 3,5

591 854 13,7

916 333 15,9

1 511 517 23,2

855 334 13,8

797 108 11,1

1 047 601 23,6

324 702 4,4

492 979 10,1

391 632 14,4

344 836 9,9

283 823 8,5

863 429 18,0

532 975 13,5

366 799 10,6

643 929 8,4

1 031 544 18,0

276 832 10,7

2 073 520 19,3

1 009 069 22,8

362 683 5,8

4 869 116 18.8

277 368 14,9

794 980 21,7

1 587 228 16,3

941 231 11,3

1 182 740 12,2

625 180 10,3

761 569 26,3

2 077 050 17,2

1 837 030 13,2

13 803 275 14,4

1 682 995 21,2

3 436 962 32,6

1 583 670 32,9

1 188 777 47,1

1 380 457 51,6

1 871 934 43,3

2 049 949 35,5

2 610 822 40,2

2 206 577 35,8

1 489 809 20,9

1 164 942 26,2

2 597 596 35,1

1 854 521 37,8

1 163 900 42,8

1 189 620 34,3

1 469 666 43,9

974 337 20,4

1 085 016 27,5

1 387 644 40,0

2 777 800 36,2

2 215 985 38,5

892 861 34,6

2 203 044 20,6

923 184 20,8

1 257 324 20,3

3 628 454 14,0

495 881 26,6

1 463 628 39.8

6 001 651 61,5

6 506 733 78,4

6 451 188 66,4

4 076 106 67,0

1 516 135 52,3

8 512 429 70,5

9 025 195 65,1

58 546 821 61,3

4 910 702 61,9

5 813 306 55,2

2 627 521 54,5

1 132 899 44,8

1 198 918 44,9

1 862 107 43,0

2 811 023 48,6

2 379 550 36,6

3 107 217 50,4

4 853 556 68,0

2 234 009 50,2

4 477 389 60,5

2 555 557 52,1

1 162 769 42,8

1 933 172 55,8

1 595 077 47,6

2 952 587 61,6

2 330 575 59,0

1 713 171 49,4

4 249 024 55,4

2 503 046 43,5

1 411 807 54,7

6 437 932 60,1

2 497 455 56,4

4 581 681 73,9

17 386 690 67,2

1 091 041 58,5

1 414 826 38,5

72

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Hallands län

Halmstad

Varberg

2 540 354
2 598 278

2 462 759
2 781 154

301 627
327 727

4 701 486

5 051J05

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

Uddevalla

28 713 705
2 195 092

25 312 136
2 321 664

4 745 681
463 436

49 280 160
4 053 320

Älvsborgs län

Alingsås

Borås

Trollhättan

Vänersborg

1 403 902
4 921 593

1 354 019

2 072 940

1 926 948
4 582 950

1 581 977

2 335 977

217 513
769 419
166 740
333 310

3"113J337
8/7351124
2j769,256
4 075 607

Skaraborgs län

Falköping

Lidköping

Mariestad

Skövde

2 026 715
2 497 475

1 601 172

2 041 834

2 439 280
2 738 388
1 282 200
2 423 440

185 435
368 460
175287
301 997

4 280 560
4 867,403
2 708''085
4 163277

Värmlands län

Arvika

Karlstad

Kristinehamn

Sunne

1 919 654
3 649 697
1 748 468
920 131

1 933 995
4 088 465

2 717 778
1 465 555

387 662
461 103
332 043
202 985

3 465 987
7 277 059

4 134 203
2 182 701

Örebro län

Hallsberg

Karlskoga

Lindesberg

Örebro

909 772
444 641
849 920
2 362 605

1 861 128
784 372
1 475 524
3 663 715

142 787
77 465
171 146
198 684

2 628 113

1 151 548

2 154 298
5 827 636

Västmanlands län

Köping

Västerås

1 359 737
5 882 166

2 168 035
6 179 300

329 796
834 622

3 197 976
11 226 844

Kopparbergs län

Avesta

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora

938 549

1 025 646

2 033 677
716 932

1 305 221

1 392 501
1 533 144
1 420 688
1 249 110
1 744 525

285 994
161 057
225 643
163 804

262 338

2 045 056

2 397 733

3 228 722

1 802 238

2 787 408

Gävleborgs län

Gävle

Hudiksvall

Sandviken

Söderhamn

3 371 188
1 203 431
1 410 303
1 126 947

3 710 891
2 375 699

1 454 237

2 268 529

706 508
493 563
323 232
524 274

6 375 571
3 085 567
2 541 308
2 871 202

Västernorrlands län

Härnösand

Sollefteå

Sundsvall

Örnsköldsvik

599 974
687 361
2 490 289
839 032

1 274 021
661 162
3 034 598
865 518

176 725
80 760
437 150
176 458

1 697 270
1 267 763
5 087 737
1 528 092

Jämtlands län
Östersund

2181 799

3 841 977

652 530

5 371 246

Västerbottens län
Lycksele
Skellefteå
Umeå

1 314 629
1 584 520
1 891 844

1 387173

1 564 664

2 141 194

434 902
153 568
555 777

2 266 900

2 995 616

3 477 261

73

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

409 253 8,7

1 321 206 26,1

11 912 291 24,2

260 940 6,4

421 714 13,6

1 591 098 18,2

278 984 10,1

406 644 10,0

474 702 11,1

420 197 8,6

634 545 23,4

440 508 10,6

606 630 17,5

816 183 11,2

1 105 921 26,7

195 424 9,0

201 824 7,7

79 061 6,9

188 204 8,7

886 934 15,2

290 394 9,1

1 703 954 15,2

270 268 13,2

458 985 19,2

451 925 14,0

310 887 17,2

207 392 7,4

501 042 7,9

271 049 12,0

418 140 16,5

432 906 15,1

312 422 18,4

52 813 4,2

967 093 19,0

198 790 13,0

864 230 16,1

362 136 16,0

647 743 21,6

804 955 23,2

1 885 769 40,1

1 731 702 34,3

6 463 874 13,1

1 304 998 32,2

1 186 715 38,1

2 800 213 32,1

1 141 125 41,2

1 420 159 34,8

1 377 327 32,2

1 598 484 32,9

1 030 906 38,1

1 624 989 39,0

1 084 993 31,3

1 856 441 25,5

870 355 21,1

1 000 371 45,8

1 117 924 42,5

593 137 51,5

876 984 40,7

2 618 961 45,0

1 054 192 33,0

3 587 419 31,9

720 870 35,3

811 268 33,8

1 190 588 36,9

958 608 53,2

1 187 154 42,6

2 712 128 42,5

1 773 945 57,5

910 053 35,8

965 801 33,6

908 851 53,6

567 726 44,8

1 684 087 33,1

541 794 35,5

2 012 179 37,5

626 563 27,6

1 027 693 34,3

1 625 110 46,7

2 406 465 51,2

1 998 796 39,6

30 903 995 62,7

2 487 382 61,4

1 504 908 48,3

4 343 811 49,7

1 349 146 48,7

2 248 803 55,2

2 428 530 56,7

2 848 721 58,5

1 042 633 38,5

2 097 779 50,4

1 774 363 51,2

4 604 435 63,3

2 157 926 52,2

986 905 45,2

1 308 364 49,8

479 349 41,6

1 089 110 50,6

2 321 741 39,8

1 853 390 57,9

5 935 471 52,9

1 053 917 51,5

1 127 480 47,0

1 586 208 49,1

532 742 29,6

1 392 861 50,0

3 162 400 49,6

940 572 30,5

1 213 113 47,7

1 472 494 51,3

475 996 28,0

647 224 51,0

2 436 556 47,9

787 507 51,5

2 494 836 46,4

1 278 201 56,4

1 320 179 44,1

1 047 194 30,1

74

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 1 044 495 808 158 308 094 1 544 559

Gällivare 1 932 187 700 580 155 783 2 476 984

Haparanda 1 462 790 2 953 354 351 951 4 064 193

Kiruna 918 275 921 838 261 203 1 578 910

Luleå 1 348 664 1 352 383 262 972 2 438 075

Piteå 953 592 1 428 978 264 397 2 118 173

Hela riket 300 654 202 292 461 715 63 052 840 530 063 077

75

Avskrivet

V
/0

Levererat

%

Utestående
31 december

%

217 783

14,1

748 388

48,5

573 387

37,4

392 269

15,8

508 268

20,5

1 576 448

63,7

161 022

4,0

1 605 263

39,5

2 297 907

56,5

269 636

17,1

608 113

38,5

701 160

44,4

70 350

2,9

746 870

30,6

1 620 855

66,5

262 040

12,4

1 015 416

47,9

840 716

39,7

92 698 745

17,5

134 746 432

25,4

302 617 841

57,1

76

Tabell 8. Indrivningen av arbetsgivaravgifter m. m. under år 1973.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

Handen

Huddinge

Nacka

Norrtälje

Sollentuna

Solna

Stockholm

Södertälje

5 012 804
2 754128

4 403 977
2 316 037

1 687 157

5 373 182
5 469 070

49 764 726

2 011 051

5 169 735

2 330 574

3 200 433

2 060 142
955 030

3 902 661
5 701 437

62 854 530
3 682 055

1 094 702

536 125
742 264

537 278
275 739
724 166

1 219 416
18 298 337
780 786

9 087 837
4 548 577
6 862 146

3 838 901
2 366 448

8 551 677

9 951 091
94 320 919

4 912 320

Uppsala län
Uppsala

5 097 748

6 470 502

937 362

10 630 888

Södermanlands län
Eskilstuna
Katrineholm
Nyköping

2 359 314
1 505 345
579 192

3 173 807

1 514 124

2 369 009

964 974
357 602
424 834

4 568 147
2 661 867
2 523 367

Östergötlands län
Linköping
Motala
Norrköping

2 265 190

2 225 879

3 590 068

3 383 293
2 479 589

4 645 009

1 447 482
874 229
1 440 560

4 201 001
3 831 239
6 794 517

Jönköpings län
Eksjö
Jönköping
Värnamo

4 201 599
4 486 012
2 183 754

3 688 225
3 981 739
2 900 937

938 455
1 629 932
507 449

6 951 369
6 837 819
4 577 242

Kronobergs län
Växjö

5 738 833

5 266 847

1 101 587

9 904 093

Kalmar län
Kalmar
Oskarshamn
Västervik

1 864 505
1 359 425
1 700 435

3 256 913

1 917 169

2 359 343

482 412
427 399
252 992

4 639 006

2 849 195

3 806 786

Gotlands län
Visby

1 330 934

1 434 961

210 044

2 555 851

Blekinge län

Karlshamn

Karlskrona

2 494 037
2 204 816

1 692 268

2 018 509

243 116

525 558

3 943 189
3 697 767

Kristianstads län
Hässleholm
Kristianstad
Ängelholm

1 706 476
3 831 627
3 031 003

2 866 787
4 067 977

3 733 636

506 299
977 377
766 863

4 066 964
6 922 227

5 997 776

Malmöhus län
Eslöv

Helsingborg

Landskrona

Lund

Malmö

Trelleborg

Ystad

767 570
4 200 903

1 579 474

2 453 938
16 168 475

1 129 213
984 470

1 355 448
5 441 879
1 958 458
3 234 350
13 729 105
904 479
1 928 816

151 696
1 459 988
224 956
502 989
3 439 122
318 392
261 151

1 971 322
8 182 794
3 312 976
5 185 299
26 458 458

1 715 300

2 652 135

77

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

1 260 973 13,9

758 682 16,7

813 321 11,9

1 201 963 31,3

189 850 8,0

1 719 042 20,1

1 544 855 15,5

17 100 173 18,1

602 773 12,3

1 249 406 11,8

676 407 14,8

246 242 9,3

343 770 13,6

589 877 14,0

1 046 514 27,3

2 480 426 36,5

1 202 297 17,3

621 435 9,1

773 099 16,9

887 925 9,0

850 571 18,4

391 610 13,7

655 113 17,2

370 711 14,5

653 860 16,6

680 403 18,4

365 190 9,0

485 164 7,0

864 491 14,4

119 993 6,1

1 015 031 12,4

205 458 6,2

289 319 5,6

3 104 635 11,7

445 652 26,0

290 442 11,0

2 669 482 29,4

929 419 20,4

1 100 781 16,0

743 124 19,4

768 920 32,5

2 258 025 26,4

1 892 537 19,0

22 085 028 23,4

1 094 873 22,3

4 242 954 39,9

1 715 747 37,6

1 361 291 51,1

1 458 987 57,8

1 954 061 46,5

1 222 947 31,9

2 039 845 30,0

2 035 568 29,3

1 367 186 20,0

1 834 268 40,1

2 991 340 30,2

1 773 474 38,2

1 147 979 40,3

1 541 189 40,5

1 091 622 42,7

1 205 461 30,6

1 098 231 29,7

1 452 993 35,7

2 718 455 39,3

2 210 183 36,9

798 817 40,5

2 676 106 32,7

810 742 24,5

1 412 992 27,2

5 048 557 19,1

445 450 26,0

1 209 772 45,6

5 157 381 56,7

2 860 476 62,9

4 948 043 72,1

1 893 813 49,3

1 407 677 59,5

4 574 608 53,5

6 513 698 65,5

55 135 717 58,5

3 214 674 65,4

5 138 527 48,3

2 175 993 47,6

1 054 333 39,6

720 609 28,6

1 657 062 39,5

1 561 778 40,8

2 274 245 33,5

3 713 502 53,4

4 849 197 70,9

1 969 874 43,0

6 024 826 60,8

2 014 961 43,4

1 309 606 46,0

1 610 483 42,3

1 093 517 42,8

2 083 867 52,8

1 919 132 51,9

2 248 781 55,3

3 718 608 53,7

2 923 101 48,7

1 052 512 53,4

4 491 657 54,9

2 296 776 69,3

3 482 987 67,2

18 305 264 69,2

824 198 48,0

1 151 919 43,4

78

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Hallands län

Halmstad

Varberg

2 278 986
2 427 312

2 939 636

3 907 750

483 268
642 134

4 735 354

5 692 928

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

Uddevalla

27 772 047
3 297 075

29 020 532
2 591 532

8 271 815
1 041 567

48 520 764
4 847 040

Älvsborgs län

Alingsås

Borås

Trollhättan

Vänersborg

972 166
6 204 389
813 337
1 783 950

2711 171
6 714 201
2 130 144

1 788 168

642 445
1 588 351
230 771
592 310

3 040 892
11 330 239
2 712 710
2 979 808

Skaraborgs län

Falköping

Lidköping

Mariestad

Skövde

1 150 237

1 950 145

2 778 894
1 921 713

2 347 733
2 160 514

1 697124

2 552 122

480 647
578 403
415 837
449 535

3 017 323

3 532 256

4 060 181
4 024 300

Värmlands län

Arvika

Karlstad

Kristinehamn

Sunne

1 431 916

2 637 646
1 061 633

604 741

1 543 470
5 039 302
1 518 039
1 254 575

291 910
557 256
208 506
223 502

2 683 476
7 119 692
2 371 166
1 635 814

Örebro län

Hallsberg

Karlskoga

Lindesberg

örebro

863 184
327 560
582 684
1 182 485

1 469 749
882 102
1 270 556
3 558 390

242 318
236 802
298 455
532 855

2 090 615
972 860
1 554 785
4 208 020

Västmanlands län

Köping

Västerås

841 181
4 816 126

2 174 359
6 170 539

200 108
640 759

2 815 432
10 345 906

Kopparbergs län

Avesta

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora

1 040 591
714 655
1 562 203
456 548
986 832

1 096 430

1 534 273

2 028 188
959 535

1 696 003

156 999
363 037
365 089
140 453
254 694

1 980 022
1 885 891
3 225 302

1 275 630

2 428 141

Gävleborgs län

Gävle

Hudiksvall

Sandviken

Söderhamn

2 638 912
883 913
1 548 783
874 110

2 794 530
1 949 829
1 075 572
1 583 246

611 200
199 426
727 453
340 075

4 822 242
2 634 316

1 896 902

2 117 281

Västernorrlands län

Härnösand

Sollefteå

Sundsvall

Örnsköldsvik

953 599
1 012 334
1 770 069
794 151

1 471 205
982 345
3 724 871
870 479

325 374
174 479
427 363
164 159

2 099 430
1 820 200
5 067 577
1 500 471

Jämtlands län
östersund

1 869 028

3 710 201

520 396

5 058 833

Västerbottens län
Lycksele
Skellefteå
Umeå

1 063 515
1 087 320
5 326 094

1 152 257
1 492 842
3 341 407

203 381
158 058
2 866 409

2 012 391
2 422 104
5 801 092

19

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

701 098 14,8

977 539 17,2

6 213 379 12,8

776 651 16,0

477 892 15,7

2 029 007 17,9

297 841 11,0

270 169 9,1

120 032 4,0

351 799 10,0

2 012 631 49,6

1 123 643 27,9

491 553 18,3

1 186 231 16,6

269 180 11,4

146 879 9,0

605 825 29,0

112 548 11,6

118 058 7,6

712 693 16,9

212 054 7,5

1 035 649 10,0

78 377 4,0

217 804 11,5

240 279 7,4

242 800 19,0

298 912 12,3

970 165 20,1

532 518 20,2

646 220 34,1

569 420 26,9

817 305 38,9

563 560 31,0

608 061 12,0

189 015 12,6

1 158 005 22,9

340 261 16,9

674 877 27,9

4 245 132 73,2

1 749 586 37,0

2 555 179 44,9

9 466 708 19,5

1 799 310 37,1

1 511 281 49,7

3 398 365 30,0

1 248 496 46,0

1 175 971 39,4

983 488 32,6

1 212 391 34,3

1 220 127 30,0

1 408 711 35,0

1 035 297 38,6

2 226 841 31,3

842 637 35,5

805 893 49,3

841 384 40,2

537 264 55,2

701 391 45,1

2 305 446 54,8

1 038 246 36,9

3 051 967 29,5

596 150 30,1

805 176 42,7

1 221 488 37,9

594 666 46,6

964 339 39,7

1 933 968 40,1

1 652 799 62,7

741 891 39,1

938 214 44,3

836 798 39,9

605 344 33,2

1 708 272 33,7

640 663 42,7

1 922 901 38,0

776 242 38,6

964 272 39,8

956 141 16,5

2 284 669 48,2

2 160 209 37,9

32 840 677 67,7

2 271 079 46,9

1 051 719 34,6

5 902 866 52,1

1 166 373 43,0

1 533 668 51,5

1 913 802 63,4

1 968 065 55,7

827 422 20,4

1 491 945 37,1

1 156 625 43,1

3 706 618 52,1

1 259 348 53,1

683 042 41,7

643 406 30,8

323 047 33,2

735 336 47,3

1 189 881 28,3

1 565 131 55,6

6 258 288 60,5

1 305 495 65,9

862 911 45,8

1 763 534 54,7

438 163 34,4

1 164 888 48,0

1 918 108 39,8

448 998 17,1

508 790 26,8

609 647 28,8

445 326 21,2

651 295 35,8

2 751 243 54,3

670 792 44,7

1 977 927 39,1

895 887 44,5

782 954 32,3

599 818 10,3

80

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 673 643 814 828 109 440 1 379 031

Gällivare 1 284 996 748 937 131 807 1 902 126

Haparanda 1 427 511 1 854 371 235 810 3 046 072

Kiruna 487 426 570 997 116 771 941 652

Luleå 1 331 283 1 397 504 258 048 2 470 739

Piteå 659 459 1 490 462 157 857 1 992 064

Hela riket 257 978 749 305 411 796 73 440 965 489 949 580

81

Avskrivet

V

/o

Levererat

%

Utestående
31 december

%

216 800

15,7

444 lil

32,2

718 118

52,1

550 539

29,0

441 702

23,2

909 885

47,8

153 843

5,0

1 058 576

34,8

1 833 653

60,2

117 823

12,5

305 574

32,5

518 253

55,0

110 806

4,5

1 006 233

40,7

1 353 699

54,8

145 868

7,3

1 123 354

56,4

722 841

36,3

80 027 414

16,3

145 763 259

29,8

264 158 843

53,9

6 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

82

VIKTIGARE FÖRVALTNINGSORGANISATORISKA
FÖRÄNDRINGAR M. M. UNDER ÅR 1974

Kungl. Maj:ts kansli

Statsdepartementens antal ökade den 1 januari från tolv till tretton
genom inrättandet av bostadsdepartementet. Till det nya departementet
har överförts från inrikesdepartementet ärenden rörande bostadsväsendet,
 från civildepartementet bl. a. ärenden angående plan- och
byggnadsväsende!, den fysiska riksplaneringen inbegripen, samt från
socialdepartementet ärenden rörande bostadstillägg till barnfamiljer
m. m.

Inrikesdepartementet ändrade den 1 januari namn till arbetsmarknadsdepartementet
samtidigt som detta fick ansvar även för arbetsmiljöfrågor,
 d v. s. frågor om arbetarskydd, arbetstid och semester, vilka
tidigare handlagts inom socialdepartementet.

Civildepartementet benämns efter ändringen i departementsorganisationen
från den 1 januari kommundepartementet samt handhar ärenden
rörande bl. a. länsstyrelser, kommuner och räddningstjänst.

Med uppgift att fortlöpande följa och analysera utvecklingen inom
stålindustrin har genom beslut av Kungl. Maj:t den 27 september tillsatts
stålbransclirådet med elva ledamöter. I rådet ingår företrädare för
industri- och arbetsmarknadsdepartementen samt stålindustrin och dess
anställda.

Justitiedepartementet

En ny självständig myndighet, brottsförebyggande rådet, har inrättats
den 1 juli med uppgift att främja brottsförebyggande insatser inom
olika områden av samhällsverksamheten samt att verka för en samordning
av samhällets och enskildas insatser mot brott. Rådet skall vidare
genom utredningar och initiativ medverka i det kriminalpolitiska
arbetet. Tillkomsten av det nya rådet innebär att en tidigare liknande
verksamhet i kommittéform nu permanentats. — Rådet leds av en av
Kungl. Maj:t utsedd styrelse med sexton ledamöter. Styrelsen behandlar
endast större och mera principiella frågor. För det löpande arbetet
vid rådet finns ett verkställande utskott med chefen för rådets kansli
som självskriven ledamot och ytterligare fyra särskilt utsedda ledamöter.
 Kansliet är under kanslichefen uppdelat på en utredningsenhet
och en utvecklingsenhet. Varje enhet förestås av en chef. Till rådet har
knutits en vetenskaplig grupp, bestående av sex av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöter samt chefen för utvecklingsenheten. Den vetenskapliga
gruppen skall biträda rådet i frågor rörande forsknings- och utvecklingsarbete.
 Vidare finns hos rådet ett antal experter utsedda av Kungl.
Maj:t. För beredning av frågor inom rådets verksamhetsområde inrättar
rådet arbetsgrupper.

83

En tredje kammarrätt, kammarrätten i Sundsvall, tillkom den 1 juli.
Domkretsen för den nya förvaltningsdomstolen omfattar samtliga norlandslän
och dessutom Kopparbergs län. Kammarrätten har tre dömande
avdelningar, varav två motsvarar de tidigare till Sundsvall förlagda
avdelningarna av stockholmskammarrätten (se 1972 års verksamhetsberättelse,
 s. 76).

Försvarsdepartementet

Den 1 juli har en ny organisation för försvarsforskningen trätt i
kraft. Militärpsykologiska institutet, militärmedicinska undersökningscentralen,
 armé- och navalmedicinska forskargrupperna samt flygmedicinska
institutionen vid försvarets materielverks försökscentral inordnades
därvid i försvarets forskningsanstalt. Anstalten övertog också försvarsmedicinska
forskningsdelegationens uppgifter. Ledningen av forskningsanstalten
utövas liksom tidigare av en styrelse och en generaldirektör.
 Anstalten har omorganiserats på fem huvudenheter och ett
centralt kansli för planering och administration. Huvudenhet 1 svarar
huvudsakligen för forskning avseende planeringsmetodik m. m. samt för
samordning av forskningsanstaltens medverkan i studier och utredningar
inom totalförsvaret. Forskningen vid huvudenhet 2 avser huvudsakligen
konventionella vapensystem samt vissa frågor rörande skyddet mot
kärnvapen, vid huvudenhet 3 system och metoder för teknisk informationsbehandling,
 vid huvudenhet 4 skydd mot ABC-vapen och vid huvudenhet
5 människans betingelser i totalförsvaret.

En gemensam datadriftorganisation för försvaret, kallad försvarets
datacentral (FDC), har tillkommit den 1 juli. I FDC inordnades datacentralerna
vid försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk och
värnpliktsverket. Verksamheten skall vara ekonomiskt självbärande.
FDC är en självständig myndighet under ledning av en styrelse och en
chef (direktör). Direktören är självskriven ledamot i styrelsen som därutöver
har sex ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t. Inom datacentralen
finns ett centralt organ — driftledningen, bestående av enheter för administration,
 teknik och produktion — samt produktionsorgan i form
av driftenheter och stansenheter.

Socialdepartementet

Inom allmänna pensionsfonden har den 1 januari inrättats en särskild
delfond med egen styrelse, fjärde fondstyrelsen, som får placera fondmedel
i aktier i svenska aktiebolag utom banker och försäkringsbolag
samt i konvertibla skuldebrev och i skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning av aktier. Fjärde fondstyrelsen har rätt att hos riksförsäkringsverket
rekvirera de medel som behövs för placeringsverksamheten.
 De medel som överförs till fjärde fondstyrelsens förvaltning

84

får uppgå till högst 500 milj. kronor eller det högre belopp som riksdagen
bestämmer med anledning av fondstyrelsens förslag till regeringen.
 Aktieutdelningar och annan avkastning samt realiserade kursvinster
får användas för nya placeringar. Delfonden är skattskyldig för
all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen. Fjärde fondstyrelsen
består av elva ledamöter, som alla förordnas av Kungl. Maj:t. Ordföranden
och vice ordföranden utses av Kungl. Maj:t, och av återstående
ledamöter utses två efter förslag av sammanslutning som företräder
primärkommunerna, två efter förslag av rikssammanslutningar
av arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare.
 För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Fjärde fondstyrelsen har egen administration och verkställande direktör.

Till socialstyrelsen har den 1 juni knutits en förskoledelegation —
ett organ för samråd och samverkan i frågor rörande förskoleverksamhetens
innehåll, utformning och utbyggnad. Delegationen, som förordnats
av Kungl. Maj:t, består av åtta ledamöter jämte ersättare. Verkscheferna
i socialstyrelsen och skolöverstyrelsen är ordförande respektive
vice ordförande i delegationen.

En särskild läkarvårdsdelegation inrättades den 1 juni hos riksförsäkringsverket
med uppgift att inom verket bereda frågor rörande de nya
ersättningsreglerna inom den allmänna sjukförsäkringen för läkarvård
hos privatpraktiserande läkare.

Delegationen svarar bl. a. för de utredningar och överläggningar som
behövs vid fortsatta ställningstaganden angående läkarvårdstaxan.
Kungl. Maj:t har till ordförande i delegationen förordnat generaldirektören
i riksförsäkringsverket och utsett ytterligare fem ledamöter, som
representerar socialstyrelsen, sjukvårdshuvudmännen och läkarna.

Kommunikationsdepartementet

Efter samgåendet den 1 juli mellan postbanken och Sveriges Kreditbank
(se under finansdepartementet) handhar postverket poströrelsen
och postgirorörelsen. För postgirot har inom verket bildats en särskild
huvudenhet, som förestås av en postgirochef. Styrelsen för postverket
(tidigare styrelsen för den allmänna poströrelsen) har utökats med en
ledamot, som tillika är ledamot av styrelsen för PK-banken (se 1970
års verksamhetsberättelse, s. 77).

Finansdepartementet

I syfte främst att ge de statliga bankerna en ökad slagkraft på den
allmänna kreditmarknaden och möjlighet att effektivt konkurrera med
andra banker har postbanken och Sveriges Kreditbank den 1 juli gått
samman i en statlig affärsbank, kallad Post- och Kreditbanken (PK -

85

banken). Kreditbanken uppgick därvid i sin helhet i PK-banken. Postbankens
sparrörelse och den räntebärande delen av postgirorörelsen fördes
över till den nya banken, medan den övervägande delen av postgirorörelsen
— den ej räntebärande — ligger kvar i postverket (se under
kommunikationsdepartementet). Postverket skall i fortsättningen inte bedriva
utlåning eller placeringsverksamhet utan placera sina likvida medel
hos PK-banken. Organisatoriskt innebar samgåendet att vissa enheter
inom postbanken med ledande funktioner — såsom sekretariatet, finansavdelningen
och delar av marknads-, redovisnings- och revisionsavdelningarna
— överfördes till PK-banken. Återstående delar av postbanken
tillfördes postverket, vilket medförde bl. a. att personal och maskinell
utrustning inom den centrala bokföringsorganisationen stannade kvar
inom verket. Styrelsen för den nya PK-banken har femton ledamöter.

Lönedelegationen för vissa arbetstagare som sysselsätts i beredskapsarbete,
 arkivarbete eller musikerhjälp tillsattes den 9 januari av Kungl.
Maj:t. Delegationen skall — enligt avtal mellan statens avtalsverk och de
statsanställdas huvudorganisationer — bl. a. som sista instans pröva besvär
i frågor om lönesättning för arbetstagare i beredskapsarbete m. m.
Delegationen består av ordförande och ytterligare sex ledamöter. För
varje ledamot finns en personlig ersättare. Tre ledamöter, dock ej ordföranden,
 och ersättare för dem förordnas efter förslag av SF, SR, SACO
och TCO-S.

Genom ett mellan statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer
den 14 juni slutet avtal har nämnden för personalpolitiska
frågor inrättats. Nämnden har tillkommit mot bakgrunden av den vidgning
av det avtalsbara området som genomfördes den 1 januari och som
syftar till att öka de statsanställdas inflytande i frågor som rör annat än
myndigheternas organisation och verksamhet. När part begärt förhandling
i personalpolitisk fråga, skall nämnden som central partsinstans
dryfta frågan. I nämnden ingår tio ledamöter. Av dessa utser avtalsverket
fem, SF och TCO-S vardera två samt SACO och SR en. För varje ledamot
utses enligt samma grunder två personliga suppleanter.

V tbildningsdepartementet

Ett nytt fristående organ, statens institut för läromedelsinformation,
inrättades den 1 juli med uppgift att samla och sprida pedagogisk, teknisk
och ekonomisk information om läromedel för grundskolan, gymnasieskolan
och övrig utbildning som står under tillsyn av skolöverstyrelsen.
Informationen lagras i ett centralt läromedelsregister som byggs upp
successivt. Institutet avgör på ansökan av den som framställt eller tillhandahåller
läromedlet om det skall registreras eller ej. Institutet handlägger
dessutom ärenden om statsbidrag till produktion av läromedel
inom områden där brist råder på lämpliga läromedel. Mot institutets
beslut i ärenden om registrering eller statsbidrag får talan ej föras. Insti -

86

tutet leds av en styrelse bestående av fem av Kungl. Majit utsedda ledamöter
jämte personliga ersättare. De företräder kommunerna, skolöverstyrelsen,
 läromedelsproducenterna samt lärare och elever. Vid institutet
finns ett kansli som förestås av en kanslichef.

Ärenden rörande granskning av läromedel handläggs fr. o. m. den 1
juli av en nyinrättad läromedelsnämnd inom skolöverstyrelsen. Nämnden
prövar på styrelsens vägnar om läromedlet behandlar innehållet på ett
sakligt och allsidigt sätt samt om läromedlet även i övrigt står i överensstämmelse
med mål och riktlinjer i läroplanen. Nämndens beslut kan
inte överklagas. Generaldirektören i skolöverstyrelsen är självskriven ordförande
i nämnden. Nämndens övriga åtta ledamöter jämte personliga
ersättare för dem förordnas av Kungl. Majit för högst fyra år.

Med utgången av juni upphörde statens läroboksnämnd och avvecklades
länscentralema för pedagogiska hjälpmedel vid länsskolnämnderna.

Den 1 juli tillkom styrelsen för fortbildning av journalister. Den svarar
för vidareutbildning av yrkesverksamma journalister i form av kurser
främst i samhällsorienterande ämnen. Styrelsen består av ordförande
och sex andra ledamöter som bl. a. företräder pressens organisationer.
Samtliga ledamöter förordnas av Kungl. Majit. Verksamheten är förlagd
till Kalmar och leds närmast under styrelsen av en föreståndare.

Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid universitetet i Göteborg
omorganiserades den 1 juli till ett arkiv inom myndigheten dialektoch
ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (se 1970 års verksamhetsberättelse,
 s. 78). Det nya arkivet benämns dialekt- och ortnamnsarkivet i
Göteborg.

En ny sammanhållande myndighet för kultursektorn, statens kulturråd,
 började sin verksamhet den 1 oktober. Det nya rådet övertog den
verksamhet som dittills åvilat de nu nedlagda teater- och musikrådet, tidskriftsnämnden
(se 1971 års verksamhetsberättelse, s. 93) och skolöverstyrelsens
bibliotekssektion. Rådet skall försöka samordna de statliga
insatserna på kulturområdet, undersöka behovet av fortsatta reformer
och följa forsknings- och utvecklingsarbetet samt sprida information på
det kulturpolitiska området. Rådet skall bedriva egen utredningsverksamhet
men också fördela bidrag till en rad olika ändamål, bl. a. fria teatergrupper,
 tidskrifter och utvecklingsarbete inom amatörområdet. Ledningen
av kulturrådet utövas av en styrelse som består av ordförande
och fjorton andra ledamöter, alla utsedda av Kungl. Majit. Ledamöterna
skall representera kommunerna, landstingen samt kulturarbetar-, folkbildnings-
och löntagarorganisationerna. De skall i övrigt ha en god
kännedom om kulturområdets förhållanden. Inom rådet finns som rådgivande
och i vissa bidragsfrågor beslutande organ tre nämnder, nämligen
en nämnd för ärenden om teater, dans och musik, en nämnd för
ärenden om litterär verksamhet och folkbibliotek och en nämnd för
ärenden om konst, museer och utställningsverksamhet. Ordförandena i

87

de tre nämnderna utses bland styrelsens ledamöter. Därutöver ingår i
vardera nämnden högst åtta andra ledamöter med erfarenhet inom nämndens
ansvarsområde. Till kulturrådet har vidare knutits en delegation för
lokal- och utrustningsfrågor som självständigt handlägger ärenden om
lokal- och utrustningsprogram för kulturinstitutionerna. Kungl. Maj:t
utser delegationens ordförande (en av ledamöterna i rådets styrelse) och
högst sex andra ledamöter. Hos kulturrådet finns ett kansli med en
kanslichef som leder arbetet. Kansliet är organiserat på två arbetsenheter
— en sekretariatsenhet och en utredningsenhet. Dessutom finns personal
för vissa administrativa funktioner.

Centrala studiehjälpsnämnden ändrade den 1 juli namn till centrala
studiestödsnämnden.

Jordbruksdepartementet

Den 1 juli tillskapades miljödatanämnden som ansvarigt organ för
utformningen och driften av ett huvudsakligen databaserat informationssystem
för miljövården, MI. Detta skall ge myndigheter, organisationer
och enskilda tillgång till för reformarbetet på miljöområdet erforderliga
uppgifter om såväl den yttre miljön som arbetsmiljön. Miljödatanämnden
— femton ledamöter förordnade av Kungl. Maj:t — har
en bred förankring bland de olika myndigheter och organ som berörs
av utvecklingen av MI. Nämnden har ett kansli till sitt förfogande.

En ny organisation av lantbruksstyrelsen har genomförts den 1 juli
i syfte att under verksledningen få en ökad samordning av den löpande
verksamheten. Styrelsen har således indelats i fyra huvudavdelningar
— administrativa avdelningen, som under sig har sex enheter, företagsavdelningen
med tre enheter, växtodlingsavdelningen med tre enheter
samt veterinär- och husdjursavdelningen med fyra enheter. Dock skall
tills vidare en jordbruksekonomisk byrå (som sedermera kommer att
överföras till annan myndighet) finnas kvar som en fristående enhet.
Hos styrelsen finns dessutom två stabsenheter och ett revisionskontor.

Statens naturvårdsverk omorganiserades den 1 juli, vilket innebar en
minskning av det antal enheter som är direkt underställda verksledningen.
 Verket har uppdelats på tre nya huvudavdelningar under vilka
verkets olika byråer och enheter sorterar, nämligen en administrativ
avdelning, en naturresursavdelning och en teknisk avdelning. Vid sidan
härav finns ett planeringssekretariat till verksledningens förfogande, ett
forskningssekretariat och ett undersökningslaboratorium. Omgivningshygieniska
avdelningen vid förutvarande statens institut för folkhälsan
är fortfarande provisoriskt inordnad i verket (se 1972 års verksamhetsberättelse,
 s. 81).

Alnarpsinstitutet integrerades den 1 juli i lantbrukshögskolan under
benämningen institutionen för lantmästar- och trädgårdsteknikerutbildning.

Handelsdepartementet

Lotterinämnden tillkom den 1 juni som centralt organ för lotterifrågor.
 Nämnden skall utfärda tillämpningsföreskrifter till lotteriförordningen
och som sista instans pröva besvär enligt denna förordning.
Besvärsärende av större vikt får dock hänskjutas till Kungl. Maj:t.
Nämnden — ordförande, vice ordförande och ytterligare tre ledamöter
— förordnas av Kungl. Maj:t. Nämnden biträds av en sekreterare.

Arbetsmarknadsdepartementet

En arbetsmedicinsk filial till arbetarskyddsstyrelsen har inrättats i
Umeå den 1 januari. Filialen, som skall bedriva forskning, utbildning
och uppdragsverksamhet på arbetsmedicinens område, består av en medicinsk,
 en kemisk, en teknisk och en arbetsfysiologisk enhet. Den medicinska
enheten förestås av en professor. Var och en av de övriga
enheterna förestås av en laborator.

Sedan den 1 januari finns vid arbetarskyddsstyrelsen ett vetenskapligt
råd. Ledamöter av rådet utses av Kungl. Maj:t efter anmälan av generaldirektören.
 Ledamot skall ta del i handläggning av ärende som hör
till hans vetenskapsgren samt av eget initiativ rikta styrelsens uppmärksamhet
på vetenskapliga framsteg som har betydelse för styrelsens
arbete.

Genom lag som trätt i kraft den 1 juli har skapats en ny domstolsorganisation
i fråga om rättegången i arbetstvister i syfte att uppnå en
enhetlig rättstillämpning. Reformen innebär vidgad behörighet för
arbetsdomstolen, AD. Enligt lagen skall tvister som rör organiserade
arbetstagare tas upp direkt i AD som blir enda instansen i sådana mål.
Tvister som rör oorganiserade arbetstagare skall i första instans handläggas
i tingsrätt och i andra och sista instans i AD. Från lagens tilllämpningsområde
har dock bl. a. undantagits tvister på den offentliga
sektorn i frågor som inte får regleras genom avtal. Med hänsyn till
AD:s ökade arbetsbelastning har antalet ledamöter i domstolen fördubblats.
 AD skall i fortsättningen bestå av högst tre ordförande, högst
tre vice ordförande och fjorton andra ledamöter. Ordförandena, vice
ordförandena och två ledamöter skall utses bland personer som inte
kan sägas representera parterna på arbetsmarknaden (ämbetsmannaledamöter).
 Ordförandena och vice ordförandena skall dessutom vara
lagkunniga och erfarna i domarvärv. Av de övriga tolv ledamöterna
skall SAF och LO föreslå fyra vardera, TCO två, Kommunförbundet
och Landstingsförbundet tillsammans en, varjämte en representant skall
utses för staten som arbetsgivare. För annan ledamot än ordförande
skall finnas högst tre ersättare, vilka skall utses på samma sätt som
ledamöterna, dock skall två av ersättarna för TCO-ledamöterna föreslås
av SACO. Vid huvudförhandling skall domstolen bestå av fem till
sju ledamöter. Den normala sammansättningen är sju ledamöter, av

89

vilka två representerar arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. Inom
ramen för sju deltagande ledamöter skall sammansättningen variera
mellan en allmän sammansättning i mål, som har betydelse utöver den
sektor av arbetsmarknaden från vilken det kommer, och olika särskilda
sammansättningar i mål, som huvudsakligen har betydelse endast för det
berörda förhandlingsområdet.

Bostadsdepartementet

Lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk fördes den 1 juli
samman till en enda myndighet, statens lantmäteriverk, som övertog de
båda verkens arbetsuppgifter i princip oförändrade. Syftet med reformen
var främst att få till stånd bättre samordning och ökade resurser
för de grundlägggande mätnings- och kartläggningsarbetena i landet.
Det nya centralorganet är under ledning av styrelse och generaldirektör
organiserat i fyra avdelningar, nämligen en administrativ avdelning,
 en fastighetsavdelning, en kartavdelning och en produktionsavdelning.
 Vidare finns ett revisionskontor, direkt underställt verkschefen.
Som samrådsorgan i mera betydelsefulla frågor om riktlinjer för de
allmänna kartarbetena fungerar verkets kartråd, vari berörda myndigheter
samt Kommunförbundet är representerade. Den regionala och lokala
lantmäteriorganisationen berörs i princip inte av omorganisationen.

Industridepartementet

I samband med att statens industriverk (se 1973 års verksamhetsberättelse,
 s. 85) fått samordnande uppgifter i fråga om reglering av
vägtransporter av farligt gods har den 22 februari till verket knutits
en rådgivande nämnd. Rådgivande nämnden för transporter av farligt
gods består av ordförande, vice ordförande och högst tretton andra ledamöter.
 Ledamöterna utses av Kungl. Maj:t. I nämnden skall ingå
företrädare för offentliga organ och enskilda intresseorganisationer
inom nämndens verksamhetsområde.

Statens institut för företagsutveckling, SIFU, (se 1970 års verksamhetsberättelse,
 s. 80) blev den 1 juli helt inordnat i statens industriverk.
 Organisatoriskt innebar detta att planerings- och styrningsfunktionerna
för SIFU-verksamheten samordnades med motsvarande funktioner
för företagsserviceverksamheten i övrigt inom industriverket (hos
industribyrån). Den operativa delen av SIFU-verksamheten — d. v. s.
detaljplanering, genomförande och löpande bevakning av kursverksamhet
och teknisk information samt rådgivning och viss provning —
fördes samman till en ny enhet för företagsutveckling inom verket,
SIFU-enheten, direkt under verksledningen. Den nya enheten skall liksom
tidigare SIFU ha filialer på vissa orter. Till industriverket har
vidare den 1 juli knutits rådet för företagsutveckling med verkschefen

90

som ordförande samt ytterligare högst femton ledamöter, utsedda av
verket. I rådet skall ingå företrädare för näringslivets organisationer,
de fackliga organisationerna samt utbildnings- och forskningsorgan
inom rådets verksamhetsområde.

En omorganisation av Sveriges geologiska undersökning, SGU, har
trätt i kraft den 1 juli. SGU skall därefter vara indelad i fem huvudenheter,
 nämligen en berggrundsbyrå, en kvartär- och hydrogeologisk
byrå, en geofysisk byrå, en geokemisk byrå och en administrativ byrå.
SGU:s ledning har samtidigt förstärkts genom inrättandet av en lekmannastyrelse
med generaldirektören som ordförande och sex andra
av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Vidare har till verksledningens
förfogande tillkommit ett planeringssekretariat. SGU:s prospekteringsverksamhet
skall successivt föras över på uppdragsbasis.

Den centrala myndigheten delegationen för atomenergifrågor tillfördes
den 1 juli ytterligare resurser för att kunna svara mot de krav på
ökade insatser på säkerhetsområdet som ställs av kärnkraftutbyggnaden.
 Samtidigt fick myndigheten en mer adekvat benämning, statens
kärnkraftinspektion. Till inspektionen knöts som rådgivande organ
dels en nämnd för frågor rörande säkerhetsnormer och reaktorsäkerhet
i övrigt (motsvarar tidigare reaktorförläggningskommitté), dels en
nämnd för frågor om kontroll av klyvbart material, dels en nämnd för
frågor rörande forskning och utveckling på kärnsäkerhetsområdet.
Ordförande i nämnd utses av Kungl. Maj:t och övriga ledamöter, högst
sex till antalet, av inspektionen.

Kommundepartementet

Samhällets ansvar för räddningstjänst — d. v. s. ingripanden för att
vid olyckor av skilda slag avvärja skada på människor eller egendom
eller i miljön — har lagts fast i en ny brandlag som trätt i kraft den
1 juli. Som central tillsynsmyndighet för räddningstjänsten har samtidigt
statens brandnämnd inrättats, huvudsakligen genom sammanslagning
av de tidigare organen statens brandinspektion och statens
brandskola. Brandnämnden skall bl. a. lämna råd och anvisningar till
länsstyrelser och kommuner i fråga om räddningstjänstens uppbyggnad,
organisation och verksamhet samt katastrofberedskapen. I nämndens
uppgifter ingår vidare att svara för utbildning av räddningspersonal
och skorstensfejare. Nämnden består av en överdirektör, ordförande,
och fyra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, överdirektören är tillika
chef för nämndens kansli, som uppdelats på en administrativ enhet, en
enhet för räddningstjänst och en utbildningsenhet. Till nämnden har
knutits dels ett råd för räddningstjänst med bred förankring hos myndigheter
och organisationer och med uppgift att verka för samordning
av olika grenar av samhällets räddningstjänst, dels ett utbildningsråd.
— I och med inrättandet av statens brandnämnd avskaffades läns -

91

brandinspektörsorganisationen. Särskilda tjänstemän hos brandnämnden
avses skola biträda länsstyrelserna med teknisk sakkunskap.

Riksdagen och dess verk

Enligt den nya regeringsformen skall besvär över val till riksdagen
inte längre prövas och avgöras av regeringsrätten utan av en särskild
av riksdagen utsedd valprövningsnämnd, vars beslut inte får överklagas.
Valprövningsnämnden består av ordförande, som skall vara eller ha
varit ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen, samt sex
andra ledamöter. För ordföranden skall finnas en ersättare och för övriga
ledamöter suppleanter till ett antal som riksdagen bestämmer,
dock ej färre än antalet ledamöter. Ledamöter och ersättare väljs regelbundet
efter ordinarie allmänna val, så snart valet har vunnit laga
kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden ägt rum. Det är således
den valprövningsnämnd som utsetts av den gamla riksdagen, som prövar
valbesvären. Nämnden upptar och prövar även besvär över kommunalval.
 Den har vidare att granska de bevis som utfärdas för riksdagsledamöterna
och deras ersättare. Nämnden är därjämte besvärsinstans
i vissa fall i fråga om val inom riksdagen. — Riksdagen utsåg
den 13 mars ordföranden och ersättaren för denne samt sex ledamöter
och lika många suppleanter i valprövningsnämnden.

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

I enlighet med beslutad omlokalisering av vissa centrala statliga myndigheter
och institutioner från stockholmsområdet till orter ute i landet
har genomförts utflyttning av dels myntverket till Eskilstuna (juni), dels
centrala studiestödsnämnden till Sundsvall (juli).

Under året har vidare en successiv utflyttning fortsatt av statens personalpensionsverk
till Sundsvall, farmaceutiska fakulteten till Uppsala
och (del av) skogshögskolan till Uppsala.

Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter

Enligt en kungörelse som trätt i kraft den 1 juni skall, i den utsträckning
Kungl. Maj:t bestämmer, representation för anställda införas i statliga
myndigheters högsta beslutande organ. Personalrepresentation kan
förekomma vid myndigheter med som regel minst 100 anställda. Vidare
krävs att minst hälften av de anställda tillhör arbetstagarorganisation. I
lekmanna- och ämbetsmannastyrelser har personalföreträdare rätt att ta
del i alla beslut som inte avser den verksamhet som myndigheten bedriver.
 Personalföreträdaren har härvid ställning som ledamot. Vid handläggningen
av övriga ärenden har representanten endast befogenhet att
ta del i överläggningarna men ej i besluten. I ämbetsmannastyrelser gäller
detta enbart för lekmannastyrelsers normala ärenden. I enrådighetsverk,

92

med chefen ensam som högste beslutande, har personalrepresentant rätt
att närvara, yttra sig och reservera sig i sådana frågor som i andra myndigheter
vanligen utgör styrelseärenden och som inte rör myndighetens
verksamhet. Vid verkschefens beslut i övriga ärenden av styrelsekaraktär
har representanten närvaro- och yttranderätt. Styrelsen eller verkschefen
avgör om personalföreträdare skall ha rätt att ta del i beslut.
Finns i myndighet disciplinnämnd, är företrädare för anställda ledamöter
i nämnden med samma rättigheter och skyldigheter som andra ledamöter.
 Personalföreträdare är dock jävig vid handläggning av bl. a. fråga
om förhandling om kollektivavtal, uppsägning av sådant avtal eller
arbetskonflikt. Personalföreträdare — till antalet två eller, om särskilda
skäl föreligger, tre — utses av Kungl. Maj:t på förslag av arbetstagarorganisation.
 Organisation som nominerat företrädare kan begära att
denne entledigas.

Statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer har den
25 september slutit avtal bl. a. om förslagsrätt till personalföreträdare.
Om vid myndighet finns huvudorganisation som har mer än fyra femtedelar
av de anställda vid myndigheten som medlemmar skall denna organisation
föreslå två personalföreträdare och mandattider för dessa. I
andra fall föreslås en personalföreträdare och mandattiden för honom av
vardera av de två huvudorganisationer som med hänsyn till antalet medlemmar
bland de anställda vid myndigheten är de största.

Vissa uppgifter om den statliga personalorganisationen

Antalet statstjänstemän utom R-tjänstemän uppgick den 1 oktober
1973 till 325 970, varav 195 872 inom den allmänna civilförvaltningen
och försvarsväsendet samt 130 098 inom affärsverken. Motsvarande antal
vid samma tidpunkt året dessförinnan var respektive 318 357, 187 161
och 131 196.

Den allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets tjänstemannapersonal
fördelade sig på statsdepartement m. m. på följande sätt (1972
års tal inom parentes).

Justitiedepartementet

33 552

(31717)

U trikesdepartementet

2 055

(2 057)

Försvarsdepartementet

48 085

(47 831)

Socialdepartementet

11 953

(12043)

Kommunikationsdepartementet

8 669

(8 442)

Finansdepartementet

10 431

(9 827)

Utbildningsdepartementet

37 683

(32 723)

J ordbruksdepartementet

6 759

(6 628)

Handelsdepartementet

1 426

(1 464)

Inrikesdepartementet

11 823

(11 488)

Civildepartementet

20 672

(20 310)

Industridepartementet

1 504

(1 250)

Riksdagen och dess verk

1 260

(1 381)

Motsvarande redovisning för affärsverkens tjänstemän har följande
utseende.

93

Postverket

Statens järnvägar

Televerket

Luftfartsverket

Förenade fabriksverken

Statens vattenfallsverk

Domänverket

51 825
38 612
27 921

1 637

2 897
5 772
1 434

(50 597)
(39 727)
(29 322)
(1 491)
(3 069)
(5 494)
(1 496)

De kvinnliga tjänstemännens antal var 118 383 eller 36 procent.
Statstjänstemännen fördelade sig procentuellt efter löneplan m. m. som
följer.

Under tiden oktober 1972—september 1973 nyanställdes 33 759 och
avgick 27 816 statstjänstemän.

Antalet R-tjänstemän samt andra statligt anställda arbetare utom
städpersonal var år 1973 43 515 (ett år tidigare 43 266). Städpersonal,
inklusive vikarier, uppgick den 31 december 1973 till 15 205 (14 872).
Den 1 oktober 1973 fanns det 129 732 (125 170) tjänstemän inom statsunderstödd
verksamhet.

Under år 1973 utbetalade staten i löner till personal i egen verksamhet
13 994 (år 1972 13 236) milj. kronor, varav 12 123 (11 406) milj. kronor
avsåg tjänstemän och 1 871 (1 830) milj. kronor R-tjänstemän samt
övriga arbetare, inklusive städpersonal.

Löneplan A
Löneplan B
Löneplan C
Löneplan U

82,6

1,2

0,9

4,3

0,1

10,9

Löneplan D, S

Arvodister (icke löneplansplacerade)

94

REVISORERNAS ORGANISATION OCH
VERKSAMHETSFORMER

I anslutning till den vid 1974 års riksdag slutligt bekräftade grundlagsreformen
har en ny instruktion fastställts för riksdagens revisorer,
att gälla fr. o. m. den 1 januari 1975. Instruktionen innehåller inte några
principiella nyheter i förhållande till hittills gällande bestämmelser.
Riksdagens flera gånger uttalade önskan, att revisorerna främst skall
uppmärksamma frågor av större räckvidd, har dock kommit till klarare
uttryck i författningstexten. Vidare har den sedan några år tillbaka
tillämpade ordningen med en årligen antagen granskningsplan som
grund för verksamheten blivit stadfäst genom en särskild föreskrift i den
nya instruktionen.

Revisorerna har beslutat att en utredning av revisorernas verksamhet
skall företas.

Som ett resultat av sedvanliga avtalsförhandlingar har vissa ändringar
vidtagits i revisorernas personalorganisation, innebärande att två tjänster
som avdelningsdirektör i Fe 21 har omvandlats till tjänster som revisionsdirektör
i Fe 23 och att en tjänst som assistent i Fe 2 har flyttats upp en
lönegrad till Fe 3. Innehavarna av tjänsterna som byråchef har därjämte
tillerkänts viss avlöningsförstärkning.

Det inom kansliet försöksvis tillämpade systemet med tidredovisning
har med vissa smärre jämkningar fastställts att gälla fr. o. m. den 1
januari 1975. Avsikten med systemet är att ett fastare underlag för bedömning
av utredningsverksamhetens effektivitet, kostnader och personalåtgång
skall erhållas.

Vidareutbildningen av kansliets personal har under året haft följande
omfattning:

— förste expeditionsförmannen har genomgått en av statens personalutbildningsnämnd
anordnad kurs för materialförvaltare

— tre tjänstemän har deltagit i en av riksdagens förvaltningskontor anordnad
introduktionskurs för nyanställda

— en tjänsteman har deltagit i en av Föreningen för samhällsplanering
anordnad konferens om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter
och organisation

— en tjänsteman har deltagit i ett av Göteborgs universitet anordnat seminarium
om planering av forskning inför en oviss framtid.

I förevarande sammanhang kan till sist följande nämnas.

Två av kansliets tjänstemän har inför försvarsmaktens ledningsutredning
redogjort för revisorernas syn på frågan om försvarsmaktens centrala
ledningsorganisation (jfr revisorernas skrivelse den 7 december 1972,
återgiven i samma års verksamhetsberättelse som bilaga 5).

Revisorerna har haft besök av en kommitté, the Independent Corn -

95

mittee for the Review of the Office of the Auditör General, tillsatt för att
göra en översyn av den statliga revisionen i Kanada. Anledningen till besöket
var att kommittén ville informera sig om förhållandena på den
statliga revisionens område i vårt land.

SÄRSKILDA FÖREDRAGNINGAR OCH BESÖK

Även under år 1974 har ett antal särskilda föredragningar hållits inför
revisorerna i plenum. Syftet därmed har liksom tidigare år varit att ge
revisorerna en närmare inblick i verksamheten inom centrala statliga
och statsunderstödda förvaltningsområden. Redogörelser av nu angivet
slag har lämnats av följande chefstjänstemän:
förvaltningsdirektören Lindström, riksdagens förvaltningskontor;
riksbankschefen Wickman;

informationschefen Björck, nämnden för samhällsinformation;
generaldirektören Lundberg, överstyrelsen för ekonomiskt försvar;
generaldirektören Björkman, statens livsmedelsverk;
generaldirektören Ag, konsumentverket.

Riksbankschefens föredragning har avsett det penningpolitiska läget.
I övrigt har föredragningarna gällt den av respektive myndigheter bedrivna
verksamheten och därunder vunna erfarenheter.

Revisorerna eller tjänstemän hos revisorerna har avlagt ett antal besök
som varit föranledda antingen av revisorernas önskan att genom resor
till skilda delar av landet hålla sig underrättade om den offentliga
verksamheten på regional och lokal nivå eller också av granskningen
av ett visst ärende. Vid resornas planläggning och genomförande har i
stort sett samma principer som tidigare år följts. De sålunda företagna
besöken har varit följande.

Gemensamma resor

Södermanlands län

Revisorerna har under fem dagar i juni månad besökt Södermanlands
län.

Besöket inleddes med ett sammanträde på länsstyrelsen i Nyköping,
varvid landshövding Lemne orienterade revisorerna om aktuella förhållanden
och problem inom länet. Genom specialföredragningar belystes
därjämte vissa frågor närmare, avseende länsplaneringen, naturvården,
utbyggnader för energiförsörjningen, jordbruksrationaliseringen, företagareföreningens
verksamhet och den statliga väghållningen. Länsstyrelsens
lekmannaledamöter var närvarande vid sammanträdet.

Revisorerna besökte även AB Atomenergi i Studsvik och fick därvid
tillfälle att bese olika anläggningar i samband med ingående redogörel -

96

ser för bolagets verksamhet. Frågan om kärnkraftens utnyttjande togs
därjämte upp till diskussion.

I anslutning till den redogörelse för naturvårdsarbetet som lämnades
vid sammanträdet på länsstyrelsen blev revisorerna under ett besök vid
Nynäs naturreservat informerade om olika åtgärder från landstingets sida
i naturvårdande syfte. Revisorerna tog vidare del av landstingets och
några primärkommuners syn på vissa förhållanden som äger samband
med den regionala och lokala samhällsverksamheten. Ett besök gjordes
även på jordbruks- och skogsbruksskolan i Ökna, vilken har landstinget
som huvudman.

En eftermiddag ägnades Julita gård, varvid olika lokaler och anläggningar
besågs. Uppgifter lämnades samtidigt om gårdens förvaltning,
museala verksamhet och lantbruk samt om pågående eller planerade utbyggnader
och utgrävningar.

Betydande uppmärksamhet ägnades även vissa institutioner med anknytning
till totalförsvaret. Sålunda besöktes statens civilförsvarsskola i
Katrineholm, Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna samt Östra
militärområdesstaben, Södermanlands regemente/Södermanlands försvarsområde
och arméns motorskola i Strängnäs. I samtliga fall lämnades
ingående redogörelser för respektive enheters uppgifter, organisation
och verksamhet. Vissa utbildnings- och utrustningsanordningar förevisades
därjämte. I samband med besöket på gevärsfaktoriet fick revisorerna
även tillfälle att vid förenade fabriksverkens huvudkontor i Eskilstuna
orientera sig om förhållandena i olika avseenden inom verket.

Programmet för resan i Södermanlands län upptog vidare några enstaka
besöksobjekt, såsom AB Järnförädling i Hälleforsnäs, Svensk Husdjursskötsel
i Hållsta och Ceaverken AB i Strängnäs.

Kronobergs län

Under fem dagar i augusti månad har revisorerna besökt Kronobergs
län.

På motsvarande sätt som i Södermanlands län började besöket med
ett sammanträde på länsstyrelsen i Växjö. Vissa för Kronobergs län väsentliga
problem belystes därvid i en översiktlig framställning av landshövding
Eliasson. I olika specialföredragningar berördes därjämte länsplaneringen,
 bostadsförsörjningen, väghållningen och vattenhushållningen.
 Liksom i Nyköping var länsstyrelsens lekmannaledamöter närvarande
vid sammanträdet.

För att möjlighet skulle beredas revisorerna att ytterligare studera aktuella
förhållanden i länet, hade två resor med bestämd ämnesinriktning
anordnats.

Den första länsresan inleddes med att upplysningar om länsarbetsnämndens
och företagareföreningens verksamhet lämnades vid ett gemensamt
sammanträde. I anslutning därtill besöktes en rad industriföre -

97

tag som erhållit statligt lokaliseringsstöd i olika former. Strukturproblem
och aktuella utvecklingstendenser uppmärksammades därvid särskilt
av revisorerna.

Den andra länsresan inleddes med besök vid lantbruksnämnden i
Växjö, där redogörelser för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering
lämnades. Under själva resan studerades rationaliseringsinsatser inom
jordbruket samt skogliga vägföretag och skogsbruksplanering. Därjämte
företogs besök vid naturreservatet Höö i sjön Möckeln, Linnés födelsehem
Råshult i Stenbrohult och Ljungby Gamla torg, som är ett exempel
på byggnadsrestaurering med stöd av medel från arbetsmarknadsverket.
Senare samma dag fick revisorerna vid ett besök på Södra Sveriges
Skogsägares Förbunds huvudkontor i Växjö ta del av uppgifter om förbundets
verksamhet.

En dag ägnades åt besök vid Telub AB och Kronobergs regemente,
båda i Växjö.

Resan i länet avslutades med ett besök vid vissa kulturella institutioner.
 I Växjö besöktes sålunda Smålands museum, emigrantinstitutet och
domkyrkan. Förutom visning av samlingar, utställningar och interiörer
lämnades därvid en allmän orientering om det kulturvårdande arbetet
inom länet. Revisorerna fick vidare tillfälle att bese pågående vårdarbeten
vid Inglinge hög samt Kronobergs slottsruin. Vid resorna i länet tidigare
under veckan hade revisorerna även besökt Granhults gamla kyrka
och Mjäryds kullar, som rymmer ett gravfält från vikingatiden.

Övriga resor och besök

I samband med det löpande utredningsarbetet har besök avlagts vid
ett flertal myndigheter och institutioner i Stockholm, vilka inte närmare
redovisas här. Sakuppgifter och upplysningar av skilda slag har därvid
inhämtats av vederbörande tjänstemän.

De särskilda granskningsärendena har därjämte föranlett följande
besök utanför Stockholm.

Förhindrande av olyckshändelser inom krigsmakten

Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms försvarsområde, Vaxholm Svea

ingenjörregemente, Almnäs, Södertälje
Berga örlogsskolor, Hårsfjärden
Västmanlands flygflottilj, Västerås

Viss utbildning inom kulturområdet
Statens scenskolor i Göteborg och Malmö
7 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

98

Administrativa göromål vid universitet och högskolor
Universitetet i Uppsala
Universitetet i Lund
Universitetet i Göteborg
Universitetet i Umeå
Lantbrukshögskolan, Uppsala

Restaurering av by g gnadsminnesmärken
Citadellet, Landskrona

Vissa byggnadsminnesmärken m. m., vid vilka restaureringsarbeten
har utförts med arbetsmarknadsmedel, i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs och
Västmanlands län.

Bidrag till vissa torrläggningsföretag
Lantbruksnämnden, Visby
Ellingshems torrläggningsföretag, Tingstäde

Den statliga finansförvaltningens centrala organisation

Finansförvaltningens organisation på central nivå har närmare studerats
i våra nordiska grannländer. Därvid har följande myndigheter och
institutioner besökts.

Helsingfors

Finansministeriet
Statskontoret
Statens revisionsverk
Statsrevisorerna

Köpenhamn

Statsrevisoratet

Finansministeriet

Ekonomiministeriet

Oslo

Riksrevisionen

Finansdepartementet

Konsument- och administrationsdepartementet
Rationaliseringsdirektoratet

99

GRANSKNINGSVERKSAMHETEN

I verksamhetsberättelsen för år 1973 anmäldes att sju av de ärenden
i vilka granskningspromemorior hade upprättats under året ännu ej
var slutbehandlade. I sex av dessa granskningsärenden har revisorerna
fattat definitivt beslut under år 1974, medan ställningstagandet i ett
ärende har skjutits upp till följande år. De slutliga avgöranden som
träffats har i samtliga fall föranlett skrivelser till Kungl. Maj:t.

Under år 1974 har nio granskningspromemorior och en granskningsrapport
färdigställts inom revisorernas kansli.

Av granskningspromemoriorna har fyra efter sedvanligt remissförfarande
slutbehandlats av revisorerna. Denna prövning har föranlett
skrivelser till Kungl. Maj:t i samtliga fall. Av skrivelserna är en gemensam
för två promemorior. Över en av de återstående fem granskningspromemorioma
har begärda yttranden avgetts av hörda myndigheter
och organisationer, medan tre alltjämt är under remissbehandling. I ett
fall har beslut om remiss ännu ej fattats.

Den förenämnda granskningsrapporten har tillställts berörda myndigheter
för kännedom. Ärendet är därmed slutbehandlat hos revisorerna.

Samtliga de under år 1974 färdigställda granskningspromemoriorna
har avsett principfrågor och andra frågor av större räckvidd.

Den av revisorerna för år 1974 fastställda granskningsplanen omfattar
inalles 41 ärenden, av vilka 17 är helt nya. Såsom har berörts i det föregående
har av granskningsplanens ärenden elva slutbehandlats under året,
medan revisorerna i sex fall inte har tagit definitiv ställning till de i
ärendena upprättade promemoriorna. Vidare kan nämnas att undersökningar
för närvarande pågår i 13 ärenden. Detta innebär att någon
granskning ännu ej har påbörjats i elva av granskningsplanens 41 ärenden.

Om de under året granskade ärendena kan i varje särskilt fall följande
uppgifter lämnas.

Justitiedepartementet
Avslutade ärenden

Kommissionärsverksamheten hos statsmyndigheterna
(granskningspromemoria nr 7/1973)

Den enskilde medborgarens möjlighet att vid kontakt med statlig
myndighet erhålla biträde av denna har under årens lopp gradvis utvidgats.
 Myndigheternas allmänna plikt att lämna allmänheten bistånd regleras
för närvarande i 1972 års servicecirkulär och i förvaltningslagen.
Längre gående tjänster än vad bestämmelserna i dessa författningar anger
lämnas vid de myndigheter hos vilka kommissionär tjänstgör.

100

Med hänsyn till utvecklingen mot ökad service gentemot allmänheten
från myndigheternas sida har i granskningspromemorian närmare utretts
huruvida kommissionärsväsendet numera har någon uppgift att fylla och,
om skäl finns att behålla institutet, huruvida det är lämpligt att utvidga
det till att omfatta nya myndigheter. Samtidigt härmed har tillämpade
taxors enhetlighet granskats.

De uppdrag som utförs enligt kommissionärskungörelsen kan delas in
i två huvudgrupper. Den första gruppen utgörs av uppdrag att komplettera
handlingar, betala in medel, ombesörja delgivning och hålla uppdragsgivaren
underrättad om ärendes fortgång m. m. Kommissionären
fungerar här som en mellanhand mellan allmänheten och myndigheten
utan att i större omfattning påverka ärendets gång.

Den andra gruppen omfattar något mer kvalificerade uppdrag, såsom
att upprätta handlingar, göra sammanställningar, utredningar m. m. samt
att ge råd. Kommissionärens ställning är här annorlunda än vid den
förra ärendetypen genom att han vid detta slag av ärenden kan påverka
ett ärendes sakliga innehåll.

Vid granskningen har arbetet särskilt inriktats på en kartläggning av
omfattningen av kommissionärsverksamheten vid olika myndigheter,
av andra närbesläktade serviceinstitut och av kommissionärernas anställningsförhållanden,
 arbetsuppgifter, taxesättning m. m. Samtidigt
härmed har olika myndigheters och kommissionärers syn på kommissionärsinstitutet
undersökts.

Underlag till utredningen har hämtats in bl. a. genom att myndigheter
med kommissionär samt kommissionärerna vid sådana myndigheter
gjorts till föremål för en enkätundersökning. För att få en uppfattning
om verkan av ett eventuellt avskaffande av kommissionärsinstitutet har
vidare fem myndigheter som slopat sin kommissionär tillfrågats om deras
erfarenheter av institutets slopande.

Av den företagna utredningen har framgått att kommissionärernas
arbetsuppgifter förändrats i väsentliga avseenden under senare tid.
Först och främst har vissa uppgifter som tidigare utförts av kommissionärerna
numera övertagits av myndigheterna själva och fullgörs som
tjänsteuppdrag. Detta har bl. a. medfört att vissa myndigheter med kommissionär
ej ansett sig ha anledning att tillsätta sådan. Samma slags arbetsuppgifter
kan därför i dag utföras som kommissionärsuppdrag mot
betalning vid en myndighet och som tjänsteuppdrag utan avgift vid en
annan.

Olika myndigheters vilja att biträda allmänheten i skilda avseenden
vid dess kontakter med myndigheten har även förändrats i riktning mot
en utökning av tjänsterna. Detta torde till stor del ha sin grund i den
nya förvaltningslagen, genom vilken bl. a. myndighets skyldigheter att
biträda enskild i ärenden som berör honom reglerats. Vidare har enskilda
numera möjlighet att vända sig till de allmänna advokatbyråerna för att
få biträde i rättsfrågor.

101

Kommissionärsverksamheten har också påverkats av utvecklingen
inom datatekniken. Sålunda har betydande delar av den information som
tidigare lagrades manuellt vid myndigheterna förts över till centrala
dataregister. Uppgifter som tidigare tagits fram av kommissionärerna kan
därför numera erhållas ur dessa register.

Enligt granskningspromemorian talar den nu skisserade utvecklingen
för att kommissionärsinstitutet bör omprövas. Den lösning som därvid
ligger närmast till hands synes vara att institutet helt slopas och inte, såsom
förutsattes i utredningsuppdraget, utvidgas till nya områden. De
arbetsuppgifter som tidigare utförts av kommissionärerna bör i sådant
fall utföras av vederbörande myndighet antingen utan avgift inom ramen
för ett utvidgat servicecirkulär eller mot avgift i en uppdragsfinansierad
verksamhet.

Som tidigare nämnts kan kommissionärens arbetsuppgifter delas upp i
två huvudgrupper, nämligen dels i en grupp uppdrag av mindre kvalificerat
slag, omfattande komplettering av handlingar, inbetalning av
medel, delgivning av handlingar m. m., dels i en grupp mera kvalificerade
uppdrag, såsom att upprätta handlingar, göra sammanställningar
m. m. Kommissionärernas uppgifter av mindre kvalificerat slag bör
vid ett slopande av kommissionärsinstitutet utföras av myndigheterna
inom ramen för ett utvidgat servicecirkulär, medan övriga uppgifter bör
utföras som särskilda uppdrag. I vissa fall, bl. a. vid länsstyrelserna, patent-
och registreringsverket samt de centrala dataregistren, kan i likhet
med vad som är fallet hos statistiska centralbyrån en uppdragscentral
för den senare verksamheten inrättas.

Det förutsätts att nu föreslagna åtgärder ej kommer att medföra försämrad
service gentemot allmänheten. Uppdragsverksamheten bör inte
heller regleras så, att den stör myndigheternas ordinarie verksamhet.

En avveckling av kommissionärsinstitutet skulle maximalt kunna tänkas
medföra ett behov av fyrtio nya tjänstemän vid olika myndigheter,
främst vid länsstyrelserna och vid patent- och registreringsverket. Lönekostnaderna
härför inklusive lönekostnadspålägg beräknas till ca 2 milj.
kronor.

De intäkter som kommissionärerna för närvarande uppbär i sin verksamhet
uppskattas till mellan 1,92 och 2,42 milj. kronor. Tillfaller dessa
inkomster statsverket, kan kommissionärsväsendet slopas utan några
ökade kostnader för statsverket.

De taxor och normer för beräkning av avgifter som skall gälla bör
införas i expeditionskungörelsen. Härigenom kommer kommissionärernas
nuvarande redovisningstekniska åligganden att flyttas över på stämpelredogöraren,
 vilket leder till administrativa förenklingar. Bl. a. uppnås
att de tidigare varierande avgifterna blir enhetliga. Vid fastställande
av nya taxor och beräkningsnormer bör hänsyn även tas till komplementkostnaderna,
 så att en fullständig kostnadstäckning erhålls.

102

Granskningspromemorian har i vanlig ordning tillställts ett antal av
förslagen berörda myndigheter och organisationer för yttrande. De
framförda förslagen har härvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser.

Patent- och registreringsverket, som vid sidan av länsstyrelserna är
den myndighet hos vilken kommissionärsväsendet för närvarande är av
någon betydelse, anser dock att kommissionärsinstitutet vid verket inte
kan avskaffas utan att försämrad service och kostnadsökningar blir följden
för allmänheten och sannolikt även för verket. Verket motsätter
sig därför i nuvarande läge bestämt tanken på att avskaffa kommissionärsväsendet
vid verket.

Även de remissinstanser som företräder bolag eller enskilda som tar
kommissionärsinstitutet vid patent- och registreringsverket i anspråk
understryker den betydelsefulla servicetillgång institutet innebär men
synes å andra sidan inte ha något emot en organisatorisk förändring
som ger oförändrad god service.

Revisorerna föreslår i skrivelse till Kungl. Maj:t att kommissionärsväsendet
vid de statliga myndigheterna slopas och att den service som
för närvarande ges av kommissionärerna förs över till vederbörande
myndigheter. Vad beträffar kommissionärsverksamheten vid patent- och
registreringsverket bör den enligt revisorernas mening kunna ersättas
med uppdragsfinansierad verksamhet vid en uppdragscentral (informationscentral).
 I samband med kommissionärsinstitutets avveckling bör
vidare enligt revisorerna bestämmelser meddelas som förenhetligar
myndigheternas avgiftsbeläggning av de tjänster som de därvid övertar.
 Det förutsätts att ifrågavarande förändringar inte kommer att medföra
försämrad service för allmänheten. Myndigheternas uppdragsverksamhet
bör vidare regleras så, att den inte onödigtvis stör myndigheternas
ordinarie verksamhet.

Skrivelsen är som bilaga 5 fogad vid denna berättelse.

Utrikesdepartementet
Avslutade ärenden

Resultatvärdering och personalkostnader i den svenska biståndsverksamheten (granskningspromemorior

nr 10/1973 och 5/1974)

Granskningen av biståndsverksamheten har varit inriktad på två speciella
delområden. Den har syftat till dels att undersöka anledningen
till inträffade stegringar av administrationskostnaderna, dels att utröna
i vad mån en systematisk resultatvärdering förekommer i verksamheten.
De båda frågorna har redovisats i skilda granskningspromemorior. Yttranden
över dessa har inhämtats från SIDA och riksrevisionsverket.

103

Resultatvärdering utförs av SIDA enligt två huvudlinjer, avsedda att
komplettera varandra. Den ena utgörs av den s. k. inbyggda värderingen,
som i princip skall omfatta hela den bilaterala verksamheten och som
bedrivs enligt ett utarbetat rapportsystem. Den andra värderingsformen,
den speciella värderingen, innebär att SIDA enligt beslut i varje särskilt
fall låter utarbeta beskrivningar av resultatet av isolerade insatser,
varvid utförandet och formen för redovisningen bestäms från fall till
fall.

I granskningspromemorian angående resultatvärdering har framhållits
att det inbyggda värderingssystemet är utformat på ett tillfredsställande
sätt men att det inte alltid tillämpas enligt givna direktiv och intentioner.
 Delar av biståndsverksamheten omfattades inte av rapporteringen,
 och material som hänförde sig till rapportrutinerna kunde inte
alltid tas fram hos myndigheten. Detta minskade systemets användbarhet
och gjorde att totalresultatet inte kunde bedömas. Det administrativa
förfarandet för den inbyggda värderingen borde bearbetas och kompletteras
inom SIDA. På några punkter har konkreta förslag till åtgärder
angetts.

Beträffande den speciella värderingen har framhållits att den fördelade
sig ojämnt på ämnesområden. Vissa typer av insatser hade blivit
föremål för sådan kontroll endast i enstaka fall. Vissa speciella värderingar
redovisades också i så utförliga och omfångsrika avhandlingar
att innehållet kunde bli svårtillgängligt, vilket innebar risk för att de
inte blev tillräckligt studerade och beaktade. Det var önskvärt att SIDA
utarbetade ett system för sammanfattning av sådana värderingar och
för information om innehållet. De ekologiska effekterna av biståndsinsatserna
borde även uppmärksammas vid resultatvärderingen.

I granskningspromemorian har slutligen erinrats om att den svenska
utvecklingshjälpen numera planerades och utfördes i nära samarbete
med mottagarländerna, vilka också ansågs böra överta ansvaret för
resultatvärderingen. Förhållandet syntes ha medfört en tendens att lägga
mindre vikt vid resultatvärderingsfrågorna. I vissa samarbetsavtal
togs dessa över huvud taget inte upp till behandling. Det var visserligen
en godtagen princip i biståndsverksamheten att resultatvärderingen
utfördes i samarbete med utvecklingsländerna och successivt överflyttades
till dem, men det måste hävdas som bestämda svenska krav
att resultatvärdering kom till stånd och att den under SIDAs medverkan
utfördes på ett sådant sätt att vårt land behöll tillräcklig insyn i
biståndsmedlens användning.

Utredningen angående personal- och administrationskostnaderna har
omfattat SIDAs hemmamyndighet samt personal vid biståndskontoren
jämte viss ytterligare personal i utlandstjänst, främst kontraktsanställda
och fredskårsdeltagare. Kostnaderna för de undersökta grupperna har
under budgetåren 1967/68—1971/72 stigit från 31 till 74 milj. kronor.

104

Utom avlöningar, sjukvårdskostnader och reseersättningar innefattar de
angivna beloppen vissa speciella omkostnader för personal i utlandstjänst,
 såsom lokalhyror, expenser m. m.

Undersökningen har särskilt inriktats på de två största kostnadsposterna,
 nämligen löner till personal vid hemmamyndigheten samt löner
och andra ersättningar till fast anställda och kontraktsanställda i utlandstjänst.
 Kostnadsstegringarna har visats hänföra sig till ett flertal
olika faktorer, främst löneökningar och det större antalet befattningshavare
vid periodens slut. Lönestegringen för dessa kategorier har varit
ungefär densamma eller något mindre gynnsam än för andra statliga
tjänstemannagrupper. Vissa anslagstekniska och lönetekniska omläggningar
har medverkat till kostnadsutvecklingen, exempelvis införandet
av systemet med lönekostnadspålägg.

Ledningsgruppen för utredning av biståndsverkets framtida organisation
(LÖSO) ägnade uppmärksamhet åt förhållandet mellan å ena sidan
personalantal och administrationskostnader och å andra sidan biståndsbelopp
och biståndstyp samt rekommenderade utvecklingsarbete
och studier av dessa frågor. Arbetet har emellertid inte förts vidare.
Det kan enligt vad som anförts i promemorian betraktas som självklart
att ett bistånd som koncentreras till ett fåtal ämnesområden och länder
kan genomföras med en mera begränsad personalstyrka än om biståndet
sprids på många grenar och länder. Utredningen har visat att
under perioden 1962/63—1972/73 omkring hälften av världens u-länder
i en eller annan form fått del av svenskt bistånd. Insatserna har visserligen
samlats till tolv s. k. programländer, som erhållit huvuddelen av
biståndsmedel och fältpersonal. Därjämte har emellertid ett 50-tal länder
under ett eller flera år tagit emot bistånd, därav ett 40-tal i SlDA:s
regi och återstoden genom enskilda organisationer som i sin tur i viss
omfattning fått medel från SIDA. Det har i promemorian framhållits
att en ytterligare koncentration av biståndet — främst till programländerna
— var möjlig och torde kunna medföra lägre administrationskostnader.
 Slutligen har erinrats om att begränsning av nämnda kostnader
inte utgjorde något självändamål, eftersom administrationen krävde
kostnader även om biståndet lämnades på annat sätt än som bilateralt
stöd i SIDA:s regi, exempelvis i multilaterala hjälpformer. Ökad kännedom
om effektiviteten hos dessa alternativa biståndsformer skulle vara
av värde för den fortsatta bedömningen av biståndspolitiken.

SIDA har i sitt yttrande sagt sig i princip dela uppfattningen om betydelsen
av resultatvärdering och har biträtt de konkreta förslagen till
förbättringar av vissa rutiner. Styrelsen var också beredd att stödja programländerna
med personal och finansiella resurser i detta arbete. Vissa
förhållanden, såsom sekretessbestämmelser och annat, kunde dock medföra
begränsningar när det gällde att ge full insyn i all verksamhet som
ett mottagarland bedrev med svenskt stöd. I fråga om personalkostna -

105

derna har anförts att åtskilliga av de aktualiserade frågorna blivit föremål
för behandling i ämbetsverkets anslagsframställning för budgetåret
1975/76. En koncentration av biståndet till ett begränsat antal länder
innebar enligt styrelsens mening väsentliga fördelar från bl. a. administrationskostnadssynpunkt.
 Begreppet administration var emellertid
svårt att avgränsa, eftersom en betydande del av lönekostnaderna för
de kontraktsanställda i sig själv utgjorde utvecklingshjälp.

Riksrevisionsverket har delat flertalet av de synpunkter som anförts
i promemoriorna. Ämbetsverket har dock funnit att en klarare skillnad
borde göras mellan personalkostnader som sådana och den del som
rimligen borde betecknas som administration eller resursöverföringskostnader.
 Flertalet aktualiserade problem behandlades av riksrevisionsverket
i ett pågående revisionsprojekt, betecknat Analys av SIDA.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna framfört synpunkter och
förslag med anledning av utredningen. Revisorerna har funnit angeläget,
 jämte annat, att biståndsinsatserna blir föremål för resultatvärdering
och att administrationskostnaderna och deras samband med verksamhetens
inriktning på länder och ämnessektorer studeras och analyseras
i syfte att begränsa administrationskostnaderna. Med hänsyn till
att en av Kungl. Maj:t tillsatt utredning för närvarande företar en
översyn av hela den svenska biståndspolitiken har revisorerna föreslagit
att promemoriorna och remissvaren överlämnas till utredningen för att
beaktas vid dess arbete.

Skrivelsen är som bilaga 10 fogad vid denna berättelse.

Försvarsdepartementet

Avslutade ärenden

Statens transportkontor
(granskningspromemoria nr 5/1973)

Statens transportkontor (STK) har vuxit fram ur den verksamhet för
planläggning och ledning av flyttningar som kom att åläggas dåvarande
armétygförvaltningen i samband med att den år 1954 beslutade omorganisationen
av den centrala militära förvaltningen genomfördes. STK
är nu knutet till försvarets materielverk, men verksamheten har i alltmer
ökad omfattning tagits i anspråk av myndigheter som inte tillhör
försvaret.

STK förmedlar transportuppdrag, främst flyttningar, med företrädesvis
statliga myndigheter och verk som uppdragsgivare och statliga eller
privata transportföretag som entreprenörer, varvid STK sluter avtal med
entreprenörerna för transportköparnas räkning. STK ombesörjer dessutom
magasinering av lösöre som tillhör statliga institutioner och privatpersoner,
 såsom utlandsstationerade tjänstemän.

106

I granskningspromemorian betecknas STK:s förvaltningskostnader
som avsevärda. Lönekostnaderna för den vid STK fast knutna personalen
är ca 840 000 kronor per år, vartill kommer ca 250 000 kronor
per år för tillfällig personal. Till expressarbetare som sysslade inom
förrådsenheten var ersättningen 215 000 kronor under år 1972. Hyreskostnaderna
beräknas till ca 110 000 kronor per år för kontorslokaler
och till ca 515 000 kronor per år för magasineringsverksamheten.

Närmare bestämmelser om verksamheten vid STK har inte meddelats
av Kungl. Maj:t. Materielverket har emellertid, i anslutning till ett
av Kungl. Maj:t givet uppdrag, den 11 juli 1969 utfärdat provisoriska
bestämmelser för verksamheten vid STK. Materielverket har vidare den
18 juli 1969 meddelat provisoriska bestämmelser för handläggningen av
ärenden inom STK:s verksamhetsområde. Genom ämbetsskrivelse den
20 oktober 1972 har Kungl. Maj:t föreskrivit att samråd skall hållas
med STK vid planering och upphandling av transporter i samband med
flyttning av myndighet som helt eller delvis skall lokaliseras om enligt
beslut av 1971 års riksdag. I övrigt har någon skyldighet för statsmyndigheterna
att anlita STK inte föreskrivits av Kungl. Maj:t.

Riksdagens revisorer satte redan år 1966 i fråga om inte STK organisatoriskt
borde inordnas under en civil statlig myndighet, t. ex. byggnadsstyrelsen.

I 1973 års granskningspromemoria föreslås en principiell förändring
av STK:s arbetsuppgifter, som innebär att verksamhetens tyngdpunkt i
fortsättningen läggs på slutande av flyttnings- och transportavtal samt på
tillämpningen av dessa avtal. Vid en koncentration av godstransportavtalen
till STK eller den myndighet till vilken STK är knuten skulle försvarets
civilförvaltning och försvarets transportdelegation komma att
handlägga avtal som i huvudsak rör vissa persontransporter. STK:s
ställning som förmedlingsorgan mellan transportköpare och transportföretag
föreslås upphöra. Kontoret bör i stället fungera som ett konsultorgan,
 vilket de statliga myndigheterna kan rådfråga när de vill ha hjälp
med att lösa praktiska problem i samband med förestående flyttningar
och andra liknande transportbehov. Det har förutsatts att STK även i
fortsättningen skall handha magasinering.

Om skäl anses föreligga för att behålla STK:s nuvarande status som
förmedlingsorgan, synes enligt granskningspromemorian kontorets verksamhet
böra begränsas till att avse — förutom magasineringsverksamheten
— endast större flyttnings- och transportuppdrag. Härigenom torde
kostnaderna för STK:s verksamhet kunna nedbringas avsevärt. Anknytningen
till materielverket bör upphöra. Det mest rationella vore att inordna
STK under en civil statlig myndighet, varvid byggnadsstyrelsen
synes ligga närmast till hands. Men även en fristående ställning skulle
kunna tänkas. I det senare fallet får STK förutsättas komma att fullgöra
sina uppdrag mot ersättning enligt taxa och vara ekonomiskt självbärande.

107

Frånsett organisationsformen bör STK enligt taxa uppbära magasinshyra
och ersättning för hanteringskostnad som skall betalas av alla
(även statliga myndigheter), vilka disponerar utrymme i magasinen.

Granskningspromemorian har sänts på remiss till överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk,
 försvarets rationaliseringsinstitut, statens järnvägar, statskontoret,
 riksrevisionsverket, byggnadsstyrelsen, förenade fabriksverken, Statsföretag
AB och Landsorganisationen i Sverige efter hörande av Svenska
Transportarbetareförbundet. Alla remissinstanser utom Statsföretag AB
har kommenterat granskningspromemorian.

Av de elva remissinstanser som har kommenterat innehållet i granskningspromemorian
tillstyrker fyra förslaget om att STK:s flyttningsoch
transportförmedlingsverksamhet skall upphöra; två vill att den
skall behållas, i ena fallet dock med reservationen att förmedlingen
bör gälla endast större transportuppdrag. Tre instanser menar att man
inte kan belysa frågan med till buds stående information eller att frågan
närmare bör utredas. Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning
slår fast att STK:s förmedlingsverksamhet i alla händelser inte har
någon uppgift att fylla för försvarets del.

Däremot anser nästan alla remissmyndigheter att STK bör ha en
ställning som avtalsslutande och rådgivande organ. Försvarets civilförvaltning
framhåller att det skulle vara till gagn för statsförvaltningen i
dess helhet om det ginge att sluta för hela statsförvaltningen gällande
riksavtal på flyttnings- och transportområdet. Dylika centrala avtal förordas
även av riksrevisionsverket. Detta verk rekommenderar anvisningar
med bl. a. uppgift om när centrala avtal skall utnyttjas och i vilka fall
anbud skall inhämtas. Statskontoret anser däremot att centralavtal ligger
utom räckhåll för den närmaste framtiden.

I några av remisserna föreslås att STK skall avveckla magasineringsverksamheten
så långt det låter sig göra. Riksrevisionsverket vill låta
ompröva denna verksamhet.

De fem till försvaret knutna remissinstanserna anser att STK inte såsom
nu skall vara inordnad i ett av försvarets ämbetsverk utan i stället
fogas in i något civilt verk. Även övriga remisser innehåller denna rekommendation,
 varvid den i granskningspromemorian föreslagna myndigheten,
 byggnadsstyrelsen, av de flesta nämns som lämpligt att ta hand
om det slags ärenden som det nuvarande STK handlägger. Endast byggnadsstyrelsen
anser sig inte kunna tillstyrka att den skulle överta STK:s
verksamhet i dess nuvarande omfattning. Styrelsen förordar en fortsatt
utredning av frågan genom statskontorets försorg, varefter den organisatoriska
tillhörigheten åter får prövas.

Statskontoret och byggnadsstyrelsen erinrar om det behov av centralt
ordnad service som behövs i fråga om flyttningsplanläggning vid omlokalisering
av statlig verksamhet.

108

En särställning bland remissvaren intar Svenska Transportarbetareförbundets
utlåtande. Förbundet anser att alla myndigheter på den offentliga
sektorn skall åläggas att anlita ett centralt förmedlingsorgan.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t föreslår revisorerna att transportkontoret,
 sedan dess förmedlingsverksamhet har avvecklats, ersätts av ett organ
som får till huvuduppgift att sluta för hela statsförvaltningen gällande
prisavtal för transporttjänster och att följa tillämpningen av dessa avtal.
De undantagsfall som kan bli aktuella torde i första hand avse vissa militära
transporter. Revisorerna anser att den av transportkontoret nu bedrivna
magasineringsverksamheten bör omprövas. Ett organ med de av
revisorerna föreslagna arbetsuppgifterna torde erfordra högst ca fem
tjänstemän. Revisorerna ansluter sig till granskningspromemorians förslag
att låta byggnadsstyrelsen ombesörja dessa arbetsuppgifter men vill
med hänsyn till byggnadsstyrelsens invändningar inte motsätta sig att
detta organisationsproblem ytterligare prövas, om så skulle visa sig vara
erforderligt. Oavsett huvudman bör det nya organet få sina kostnader
täckta genom särskilt anvisade medel.

Avslutningsvis erinrar revisorerna i sin skrivelse till Kungl. Majit om
att försvarets materielverk hade tagit i anspråk riksstatsanslag, som var
avsedda för olika militära ändamål, för att finansiera transportkontorets
av mestadels civila uppdragsgivare beställda tjänster. Dessa beslut hade
enligt revisorernas mening bort underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Skrivelsen är som bilaga 4 fogad vid denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Förhindrande av olyckshändelser inom krigsmakten
(granskningspromemoria nr 7/1974)

Den militära verksamheten är till sin natur sådan, att den innebär
speciella risker för personalen. Systematiska olycksförebyggande åtgärder
inom krigsmakten är angelägna såväl från humanitär synpunkt som
med hänsyn till att olyckshändelser kan medföra inte ringa minskning
av försvarseffekten, bl. a. genom att föranleda inskränkningar i utbildning
och övningar. En företagen undersökning har syftat till att fastställa
hur arbetet på förevarande område är organiserat och om möjligt
lämna förslag till rationalisering.

Vid undersökningen har särskild uppmärksamhet ägnats åt bestämmelsernas
utformning, publicering och tillhandahållande samt åt metoderna
för olyckornas rapportering och statistikföring. Vissa organisatoriska
frågor har i samband därmed berörts.

Den i ärendet upprättade granskningspromemorian är för närvarande
föremål för remissbehandling.

109

Socialdepartementet
Ej avslutade ärenden

Bidrag till kommunala undervisningssjukhus
(granskningspromemoria nr 6/1974)

Handläggning av ärenden om bidrag till kommunala undervisningssjukhus
och statlig kontroll av bidragsärendena ankommer för närvarande
på tre statliga organ: nämnden för undervisningssjukhusens utbygnad
(NUU), nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB) samt
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri). Vissa befattningar inom de tre organen är besatta med samma
personer.

Enligt de avtal som reglerar bidragen till de kommunala undervisningssjukhusen
utgår statlig ersättning med vanligtvis 25 procent. Det
finns skäl att anta att investeringsersättningen utgår med högre belopp
än vad som svarar mot kommunens verkliga merkostnader.

I den granskningspromemoria som har upprättats i ärendet föreslås
en undersökning av 25-procentsregelns skälighet och en översyn av den
på förevarande område tillämpade administrationen.

Promemorian har sänts ut på remiss.

Kommunikationsdepartementet
Avslutade ärenden

Trafiksäkerhetsarbetet efter högertrafikreformen
(granskningspromemoria nr 4/1974)

Mot bakgrunden av de stora samhällsekonomiska kostnaderna och de
personliga tragedier som följer med trafikolyckor har revisorerna beslutat
att låta undersöka formerna för och effekten av det under senare
år bedrivna trafiksäkerhetsarbetet.

Den granskning som genomförts med anledning av beslutet har på
grund av det stora antal myndigheter och organisationer som på ett
eller annat sätt tar del i trafiksäkerhetsarbetet getts formen av en översiktlig
sektorstudie. Som ett led i granskningen har bl. a. en enkätundersökning
utförts i vilken 26 myndigheter och organisationer medverkat.
En huvuduppgift vid granskningen har varit att klarlägga myndigheternas
uppgifter i trafiksäkerhetsarbetet samt de samarbetsformer och styrsystem
som tillämpas i detta arbete. Vidtagna åtgärder i syfte att förbättra
trafiksäkerheten och påverka trafikbeteendet har översiktligt studerats
för tiden efter övergången till högertrafik år 1967.

Trafikolyckornas omfattning och utveckling har medfört att trafiksäkerhetsfrågorna
under det gångna årtiondet rönt en allt större uppmärksamhet
såväl från statsmakternas sida som från kommuner, organisationer
och enskilda. De två mest betydande organisatoriska insat -

110

serna för ökad trafiksäkerhet under 1960-talet torde ha varit inrättandet
av AB Svensk bilprovning år 1963 och av trafiksäkerhetsverket den 1
januari 1968.

Inrättandet av trafiksäkerhetsverket får ses mot bakgrunden av den
splittring på flera myndigheter av trafiksäkerhetsarbetet som tidigare
rådde. Denna splittring bedömdes medföra bristande enhetlighet i trafiksäkerhetsarbetet
och risker för dubbelarbete och bristande effektivitet.
 Vid verkets inrättande underströks därför att trafiksäkerhetsarbetet
så långt som möjligt borde anförtros en enda myndighet.

Högertrafikomläggningen den 3 september 1967, som kombinerades
med kraftfulla åtgärder för att höja trafiksäkerheten, torde utgöra den
största samlade satsning på trafiksäkerhetsområdet som gjorts här i
landet. Bland de vidtagna åtgärder som företogs i samband härmed
kan nämnas införande av nya trafikregler, trafiksaneringar, ökad trafikövervakning,
 olika hastighetsbegränsningar och trafikinformation.

Beträffande effekten av de på senare år vidtagna åtgärderna på trafiksäkerhetsområdet
konstateras det i promemorian att en jämförelse
mellan femårsperioderna närmast före och närmast efter övergången
till högertrafik visar att antalet dödsfall efter trafikreformen minskade
med 600, antalet skadade personer med ca 5 000 och antalet till trafikförsäkringsföretagen
redovisade skadefall med ca 32 000.

Den konstaterade förbättringen i trafiksäkerhetsläget under senare år,
vilken uppnåtts trots en ökande trafikintensitet, anses dock inte enbart
vara att hänföra till högertrafikomläggningen. Samhällets arbete för
att öka trafiksäkerheten har pågått oavbrutet. Bland vidtagna åtgärder
kan pekas på bestämmelser om tekniska förbättringar av fordonen, differentierade
hastighetsgränser, en ny väglag i vilken trafiksäkerhetsfrågorna
beaktas i högre grad än tidigare och nya bestämmelser genom
vilka trafikreglerna preciserats och förtydligats. De nya bestämmelserna
innefattar vidare en omfattande körkortsreform, kombinerad med bättre
förarutbildning och skärpta förarprov. I anslutning härtill har nya
ADB-baserade bil- och körkortsregister, som ger väsentligt ökade möjligheter
till kontroll av fordonsförare och trafik, tagits i bruk.

När det gäller formerna för trafiksäkerhetsarbetet konstateras det i
promemorian att den företagna undersökningen visat att ett stort antal
departement, statliga och kommunala myndigheter och organ samt
enskilda organisationer tar del i samhällets trafiksäkerhetsarbete och att
det i samband med trafiksäkerhetsverkets tillkomst angivna målet att
trafiksäkerhetsarbetet så långt som möjligt borde läggas på en enda
myndighet knappast kunde sägas ha uppnåtts.

Vidare konstateras det att målen för och den principiella inriktningen
av samhällets samlade trafiksäkerhetsarbete ej närmare har preciserats
av statsmakterna. Ett flertal av de myndigheter som omfattas av enkätundersökningen
har emellertid framhållit att det är mycket angeläget

lil

att målen för samhällets samlade trafiksäkerhetsarbete närmare läggs
fast. Anledningarna härtill är dels att man önskar erhålla en vägledning
för lösningen av näraliggande problem och på så sätt få sin verksamhet
rätt inordnad i ett större och mera långsiktigt sammanhang, dels att
man känner behov av att klarare kunna avgränsa sitt trafiksäkerhetsarbete
både gentemot övriga arbetsuppgifter och gentemot andra myndigheters
arbetsuppgifter av likartat slag.

För att man skall komma till rätta med dessa förhållanden förordas
i promemorian att Kungl. Maj:t bereds möjlighet att underställa riksdagen
förslag om målen för den långsiktiga planläggningen av trafikpolitiken
och därmed om inriktningen av det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet.
 Som underlag för ett sådant beslut bör läggas resultatet av det
omfattande utredningsarbete som för närvarande pågår på det trafikpolitiska
området och på trafiksäkerhetsområdet, vilken utredningsverksamhet
bör samordnas, så att utredningsresultaten läggs fram någorlunda
samlade.

I promemorian framhålls att det inte minst för forskningsorganen på
trafiksäkerhetsområdet måste vara av största vikt att få styrimpulser för
den långsiktiga trafiksäkerhetsforskningen. Genom en formulering av
trafiksäkerhetsmålen i konkreta termer kan ett fastare underlag för fördelning
av uppgifter och resurser såväl mellan olika myndigheter som
inom myndigheterna själva erhållas. De på grundval av fastlagda mål
planerade åtgärderna anses budgetmässigt böra hållas samman i ett särskilt
huvudprogram för trafiksäkerhet inom kommunikationssektorn.
Programmet bör omfatta såväl de verkställande myndigheternas som
forskningsorganens verksamhet. Härigenom skapas ökade förutsättningar
att på längre sikt avgöra inom vilka områden av samhället som insatser
för att rädda liv och förebygga skador får den största effekten.

Arbetet med att närmare dra upp riktlinjer för samhällets långsiktiga
trafiksäkerhetsarbete torde vara så omfattande och besvärligt att några
snabba resultat knappast kan förväntas. I avvaktan på att de långsiktiga
målen läggs fast bör enligt promemorian det av trafiksäkerhetsverket
bedrivna planeringsarbetet på kort och medellång sikt byggas ut.
Härvid bör i avvaktan på riksdagens ställningstagande till de långsiktiga
planerna för trafiksäkerhetsarbetet det allmänna mål som verket
ställt upp, nämligen en minskning av antalet trafikolyckor och antalet
dödade och skadade vid dessa, tills vidare få godtas som grundval för
den kortsiktiga eller medelfristiga planeringen. I promemorian redovisas
närmare förslag till en sådan utbyggnad av planeringsverksamheten.

Som ett led i strävandena att förbättra arbetet med planering och
samordning av trafiksäkerhetsarbetet bör enligt promemorian ett särskilt
sekretariat, innehållande ett mindre antal kvalificerade befattningshavare
med kunskaper och erfarenheter från sådana ämnesområden som

112

ekonomi, juridik, statistik och teknologi, inrättas vid trafiksäkerhetsverket.
 Det sätts i fråga om inte även frivilligorganisationerna på trafiksäkerhetsområdet
bör ta del i den till verket knutna planeringsnämndens
arbete.

Det föreslagna planeringssekretariatet bör i sin samordnande verksamhet
ständigt beakta de möjligheter till organisatorisk koncentration
av olika arbetsuppgifter som kan finnas.

För att i så stor utsträckning som möjligt inordna de kortsiktiga åtgärderna
i ett längre tidsperspektiv bör det föreslagna sekretariatet
vidare etablera samråd med sådana pågående utredningar som utredningen
om vissa trafiksäkerhetsfrågor, trafikpolitiska utredningen och
vägkostnadsutredningen.

Som ett ytterligare led i samordningsarbetet bör uppgifter om olika
hithörande myndigheters och organisationers informations- och utbildningsmaterial
ställas samman vid trafiksäkerhetsverket. Det har sålunda
observerats att både trafiksäkerhetsverket och NTF kan ha informations-
och utbildningsmaterial som vänder sig till samma trafikantkategorier.

I trafiksäkerhetsverkets planeringsnämnd bör även tas upp frågan om
hur informationen och samarbetet mellan de verkställande myndigheterna
och forskningsorganen på trafiksäkerhetsområdet skall kunna
fördjupas. Genom ett närmare samarbete synes myndigheternas FoUbehov
bättre kunna kanaliseras till forskningsorganen, och resultaten
av dessa organs arbete i ökad utsträckning kunna styra inriktningen av
beslut om åtgärder. Som grund för det mera kortsiktiga trafiksäkerhetsarbetet
bör en inventering av lämpliga åtgärder för höjande av trafiksäkerheten,
 främst sådana av administrativ art som ej binder den
framtida handlingsfriheten, genomföras.

I promemorian redovisas vidare en rad förslag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder som aktualiserats under utredningsarbetet. Denna
redovisning utgör en exempelsamling av åtgärder som kan omfattas
av den inventering av trafiksäkerhetsfrågor som tidigare nämnts. Åtgärder
av investeringskaraktär som kan inskränka den framtida handlingsfriheten
har ej tagits med. Någon inbördes prioritering av de olika
åtgärdernas betydelse har inte heller gjorts.

Bland frågor som behandlas i detta avsnitt kan nämnas förbättrad
statistik över inträffade trafikolyckor, trafikundervisningen för barn
och ungdom, fortlöpande utbildning och kontroll av fordonsförare,
fordonens trafiksäkerhet, bebyggelseplaneringens betydelse för trafiksäkerheten,
 trafiksäkerhetsforskningen m. fl. frågor av betydelse för
trafiksäkerheten.

Granskningspromemorian har på sedvanligt sätt sänts ut på remiss,
och 33 olika myndigheter och organisationer på trafiksäkerhetsområdet
har yttrat sig i ärendet.

113

Mot de i granskningspromemorian framlagda förslagen har vid remissbehandlingen
i princip några erinringar inte rests.

Med stöd av den genomförda utredningen och de över utredningen
avgivna remissyttrandena har revisorerna i skrivelse till Kungl. Maj:t
förordat att, så snart det är tekniskt möjligt, åtgärder vidtas för fastläggande
av preciserade långsiktiga mål för trafiksäkerhetsarbetet. När
det gäller det mera kortsiktiga trafiksäkerhetsarbetet föreslår revisorerna
i sin skrivelse att den planeringsnämnd som för närvarande finns
knuten till trafiksäkerhetsverket ges en fastare organisation och att
planeringsverksamheten vid verket utformas efter de linjer som angetts
i granskningspromemorian.

För att planeringsnämndens arbete skall bli effektivare anser revisorerna
vidare att, som föreslagits i granskningspromemorian, ett särskilt
planeringssekretariat bör inrättas vid trafiksäkerhetsverket, i vilket
bör ingå experter på de olika ämnesområden som omfattas av trafiksäkerhetsarbetet.

Vad beträffar övriga i granskningspromemorian framlagda förslag
förordar revisorerna att förslagen görs till föremål för de vidare åtgärder
som Kungl. Maj:t finner lämpliga. Revisorerna understryker att de
lägger stor vikt vid att det arbete som för närvarande bedrivs med att
få fram lämpligt utformad statistik över trafikolyckor så snabbt som
möjligt slutförs. Tillgång till tillförlitlig statistik är oundgängligen nödvändig
för planeringen och genomförandet av trafiksäkerhetsarbetet.

Skrivelsen är som bilaga 9 fogad vid denna berättelse.

Finansdepartementet
Avslutade ärenden

Personalutveckling och personalomsättning hos statliga myndigheter
{granskningspromemoria nr 4/1973)

I granskningspromemorian analyseras de kvantitativa förändringarna
av personalresurserna hos statsmyndigheterna samt personalomsättningen
hos dem. I anslutning till undersökningen har även vissa uppslag till
personalminskande åtgärder på det statliga området aktualiserats.

Bakgrunden till undersökningen är den offentliga sektorns tillväxt under
de senaste årtiondena. I fråga om denna tillväxt noteras i promemorian
att den offentliga sektorns utveckling och storlek kan beskrivas
på olika sätt. Ett ofta använt finansiellt mått är den andel av de samlade
inkomsterna i landet som går till samhället i form av skatter och socialförsäkringsavgifter
m. m. Denna andel fördubblades i stort sett under
perioden 1950—1969 och uppgick sistnämnt år till närmare 50
procent. Tar man hänsyn till att vissa medel återförs till medborgarna
— de s. k. transfereringarna — kan man konstatera att omkring en

8 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

114

tredjedel av de inkomster som härrör från produktionen i landet numera
används för att finansiera den offentliga verksamheten. Mer än
hälften av denna resursanvändning faller på den kommunala verksamheten.
 På såväl investerings- som konsumtionssidan har den kommunala
sektom haft en högre expansionstakt än den statliga. Många av de
verksamheter som bedrivs i kommunal regi har emellertid sin grund i
statliga beslut. Den härigenom ”reglerade” delen av de kommunala utgifterna
kan uppskattas till 70 å 80 procent av de totala utgifterna.

Omfattningen av den offentliga verksamheten kan även mätas i antalet
sysselsatta inom sektom. Det totala antalet sysselsatta beräknas år
1970 ha uppgått till drygt en miljon. Denna summa omfattar personer
som är sysselsatta i statlig och statsunderstödd verksamhet samt hos
allmänna försäkringskassor, landsting, primärkommuner, statliga och
kommunala bolag. Den andel av det totala antalet yrkesverksamma som
var sysselsatt inom den offentliga sektorn utgjorde nämnda år drygt 27
procent. För tjänstemännen inom allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet
(ca 168 600 år 1970) uppgick motsvarande andel till drygt
fyra procent. Av det totala antalet i offentlig verksamhet sysselsatta utgjorde
dessa tjänstemän omkring 16 procent.

I promemorian konstateras att det under perioden 1954—1971 varit
en ganska jämn personalökning på mellan 4 000—5 000 tjänstemän per
år. Vid denna beräkning har setts bort ifrån såväl större omflyttningar
av förvaltningsområden mellan stat och kommun som från vissa definitionsmässiga
förändringar som genomförts i den officiella statistiken.
Den genomgående årliga ökningen har för perioden som helhet medfört
en avsevärd ökning av totala antalet statstjänstemän.

Att dra slutsatser om verksamhetsvolymens utveckling inom den statliga
sektorn enbart av inträffade förändringar i antalet sysselsatta innebär
dock vissa svårigheter. För att det skulle bli möjligt att närmare studera
personalförändringarnas storlek och belysa bakomliggande orsaker
har det varit nödvändigt att följa utvecklingen på myndighetsnivå. Vid
granskningen har därför utvecklingen inom olika myndigheter studerats
dels genom en bearbetning av statistiska centralbyråns (SCB) statstjänstemannastatistik,
 dels genom en enkät hos vissa myndigheter med
påtagliga personalförändringar.

De genomförda undersökningarna ger vid handen att de större personalökningama
inom den statliga sektom huvudsakligen synes hänga
samman med nya verksamheter, volymmässig tillväxt i redan beslutad
verksamhet, tillförande av verksamhet från annan huvudman, organisatoriska
förändringar, ofta förbundna med av statsmakterna fastlagd höjd
ambitionsnivå, och genomförd arbetstidsförkortning.

Under granskningen har även studerats hur ett antal enkätmyndigheter
bedömt möjligheterna att efterkomma den i petitaanvisningarna
för budgetåret 1973/74 ifrågasatta minskningen av förvaltningskost -

115

nadsanslagen med 5 procent (prioritetsgrupp 0). Därvid har framkommit
att myndigheterna i regel inte anser sig kunna genomföra en dylik
anslagssänkning utan att arbetskraft friställs och ambitionsnivån sänks.
Lönernas dominerande andel av förvaltningskostnaderna har angetts
som skäl härför.

När det gäller personalomsättningen inom olika statliga myndigheter
har endast ett tiotal myndigheter lämnat för en bedömning erforderliga
uppgifter. Dessa tyder på att någon besvärande överrörlighet för närvarande
inte synes föreligga.

Sedan det konstaterats att personalökningama på det statliga området
i allt väsentligt kan härledas till olika slag av planmässiga förändringar
av den statliga verksamheten, tas i granskningspromemorian upp
vissa förslag till åtgärder ägnade att medföra besparingar i den statliga
verksamheten.

I promemorian föreslås sålunda att med hänsyn till personaltillväxtens
struktur och orsaker rationaliseringssträvandena inom statsförvaltningen
mer än hittills inriktas på en omprövning såväl av målen för
statsmyndigheternas verksamhet som av det regelsystem som styr verksamheten.
 Sådana översyner bör helst göras sektorsvis, så att även möjliga
effektivitetshöjande omfördelningar av arbetsuppgifterna mellan
olika myndigheter beaktas. Syftet med dessa översyner bör vara att
försöka klarlägga vilka möjligheter som finns att rensa bort eller modifiera
verksamheter som i ett föränderligt samhälle minskat i aktualitet
och angelägenhet eller antagit alltför komplicerade former.

Översynerna bör utföras av särskilda arbetsgrupper, bestående av experter
på det aktuella förvaltningsområdet. Då så är lämpligt bör i arbetsgrupperna
ingå ett representativt inslag av parlamentariker. Vid
översynerna bör även studeras olika lösningars återverkan på de kommunala
utgifterna.

Den föreslagna typen av planmässigt företagna översyner sektorsvis
skulle utgöra ett värdefullt beslutsunderlag både för Kungl. Maj:ts årliga
budgetarbete och för ett mer långsiktigt planeringsarbete.

I samband med dessa översyner bör även utredas i vad mån en ökad
avgiftsfinansiering av offentliga tjänster kan genomföras. Resurser skulle
härigenom kunna frigöras för andra samhälleliga åtaganden som anses
som väsentligare. I anslutning härtill påpekas det i promemorian att
man från flera håll har väckt tanken att en mer kostnadsanpassad prissättning,
 som ger medborgarna en uppfattning om de ianspråktagna
tjänsternas samhällsekonomiska kostnader, skulle kunna bidra till en
lämpligare fördelning och en mer ekonomisk användning av resurserna
inom många samhällssektorer.

I promemorian ges exempel på områden inom vilka förenklingar och
personalbesparingar kan yppas vid förordade översyner. Bl. a. nämns
förenklingar av den administrativa hanteringen av det författnings -

116

komplex som reglerar skatte- och avgiftsområdet och det statliga lönesystemet.

Utöver den nu nämnda mera genomgripande formen av åtgärder för
ernående av besparingar inom statsförvaltningen föreslås i promemorian
vissa punktvis insatta åtgärder. Sålunda bör de enskilda myndigheternas
eget rationaliseringsarbete intensifieras. För att underlätta denna
verksamhet bör statskontoret utarbeta en handledning eller ett utbildningspaket
med principiella och tekniska råd för rationaliseringsarbete
och statskontoret och riksrevisionsverket gemensamt överväga
lämpligheten av att försöksvis till några av de revisionskontor som inrättas
inom ramen för SEA-systemets uppbyggnad knyta rationaliseringskonsulter.

För att öka kostnadsmedvetandet vid myndigheterna bör vidare enligt
promemorian samtliga anställda hos myndigheterna så långt möjligt
bibringas kostnadstänkande i sitt arbete. För att detta syfte skall nås bör
förslagsverksamheten inom ämbetsverken intensifieras och rationaliseringsläget
inom myndigheterna årligen tas upp till diskussion i företagsnämnderna.

På databehandlingsområdet synes det även finnas besparingsmöjligheter.
 För att säkerställa att endast nödvändig information lagras i olika
administrativa datasystem bör sålunda myndigheterna vid t. ex. omläggningar
av rutiner eller vid andra lägliga tillfällen pröva databasernas
informationsinnehåll.

I promemorian pekas vidare på vissa besparingsmöjligheter på personalområdet
och när det gäller den statliga utredningsverksamheten.

Granskningspromemorian har på sedvanligt sätt sänts ut för yttrande
till myndigheter och organisationer som berörts av granskningen. Yttranden
i ärendet har kommit in från 14 remissinstanser.

Vid remissbehandlingen har positiva uttalanden gjorts om den i
granskningspromemorian utförda kartläggningen av utvecklingen inom
förevarande område. Det har även föreslagits att liknande undersökningar
skall utföras i framtiden med jämna mellanrum. Från vissa remissinstansers
sida har dock påpekats att undersökningen skulle ha stigit
i värde, om den även omfattat närmare utvärderingar och analyser
av orsakerna till personalförändringarna och de samhällsekonomiska
aspekterna på förändringarna. Vidare torde de kvalitativa förändringar
som uppkommit bl. a. genom fortlöpande personalutbildning böra beaktas.

På grundval av resultatet av den genomförda granskningen och vad
som anförts vid remissbehandlingen har revisorerna i skrivelse till Kungl.
Maj:t framhållit att det skulle vara av stort värde om utredningar av
samma slag som den nu genom revisorernas försorg genomförda även
framdeles utfördes. Dessa kunde lämpligen kompletteras på sätt föreslagits
vid remissbehandlingen. Sådana undersökningar torde få betydelse
vid långtidsplanering av personalutbildningen och även vid verk -

117

samhetsplaneringen inom olika statliga områden. Revisorerna förordar
att undersökningarna utförs genom vederbörande organisationsmyndigheters
försorg.

Som nämnts har i samband med den genom revisorernas försorg genomförda
undersökningen vissa förslag till åtgärder i personalbesparande
syfte aktualiserats. Förslagen har vid remissbehandlingen i stort
sett mött positivt mottagande. Med beaktande även av vad remissmyndigheterna
anfört föreslår revisorerna att flertalet av förslagen blir föremål
för statsmakternas prövning.

Skrivelsen är som bilaga 2 fogad vid denna berättelse.

Efterkalkylering i statlig investeringsverksamhet
(granskningspromemoria nr 9/1973)

Särskilda system för efterkalkylering av investeringar har genomförts
i högst varierande omfattning inom statsförvaltningen, och de system
som tillämpas härför skiljer sig avsevärt från varandra bland annat i fråga
om ambitionsnivå och inriktning.

Den hos riksdagens revisorer verkställda utredningen har haft till
syfte att undersöka i vilken omfattning och i vilka former efterkalkylering
förekommer i den statliga investeringsverksamheten. Granskningen
har omfattat de affärsdrivande verken med undantag av domänverket
samt fortifikationsförvaltningen, statens vägverk, byggnadsstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa myndigheter svarade under budgetåret
1971/72 för 96 procent av investeringarna på kapitalbudgeten och
för 76 procent av investeringarna på driftbudgeten.

I den granskningspromemoria som upprättats i ärendet har framhållits,
 att de betydande variationer som föreligger i fråga om myndigheternas
kalkyleringsprinciper inte syntes kunna förklaras av investeringarnas
speciella karaktär eller av kalkyleringsproblemens svårighetsgrad.
 I och för sig syntes det inte finnas något att erinra mot att
systemen utformades på olika sätt och med hänsynstagande till myndigheternas
speciella behov, men vissa generella krav eller önskemål
syntes böra gälla. Bland annat har framhållits angelägenheten av att
efterkalkylen visar utfallet i förhållande till förkalkylen samt utbetalningarnas
fördelning på uppbyggnad och drift. Intet av de granskade
systemen uppfyllde alla de rekommendationer som angetts i promemorian.
 Vid några myndigheter förekom efterkalkylering endast försöksvis
eller av enstaka objekt, vid andra myndigheter hade några system
inte utvecklats.

I promemorian har vidare erinrats om att ett utvecklingsarbete avseende
affärsverkens investeringar för närvarande pågår under ledning
av riksrevisionsverket. Detta uppdrag borde utvidgas till att avse
även efterkalkylering under samtidigt beaktande av förhållandena vid
andra statliga myndigheter vid vilka investeringar av större omfattning
förekom.

118

Yttranden över granskningspromemorian har inhämtats från de granskade
myndigheterna samt riksrevisionsverket. Remissmyndigheterna har
i allmänhet vitsordat promemorians beskrivning av respektive efterkalkyleringssystem
och instämt i de allmänna synpunkter som anförts om
problemen. I några fall har kompletterande uppgifter om systemens
uppbyggnad och funktion lämnats samt avvikande meningar om generella
frågor anmälts.

I skrivelse till Kungl. Majit har revisorerna framhållit, jämte annat, att
efterkalkylering kunde vara av stort värde för åstadkommande av effektivitet
och besparingar i den statliga investeringsverksamheten. Sådan
kalkylering borde kunna främjas av utvecklade system och generella
anvisningar, även om systemen kunde behöva utformas på skilda sätt
för olika myndigheter och även om kalkyleringen måste avvägas med
hänsyn till de kostnader för administrativa insatser som den medförde.
Eftersom det förebringade utredningsresultatet kunde förutsättas vara
till nytta i det fortsatta arbete rörande kalkyleringsproblemen som nu
bedrivs av riksrevisionsverket, hemställde revisorerna att materialet
överlämnades till sistnämnd myndighet.

Skrivelsen är som bilaga 6 fogad till denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Den statliga finansförvaltningens centrala organisation
(granskningspromemoria nr 8/1973)

De finansförvaltande uppgifter inom statsverksamheten som fullgörs i
central instans är spridda på ett flertal myndigheter, trots att därmed
förenade göromål visar stora inbördes likheter i sakligt hänseende.
Mot denna bakgrund har en undersökning i ämnet gjorts inom revisorernas
kansli, varvid syftet varit att få utrönt om möjligheter till rationaliseringsvinster
föreligger genom en koncentration av hithörande administrativa
arbete.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria,
vari framförts förslag till en viss organisatorisk omläggning av verksamheten.
 Promemorian har remissbehandlats, men ärendet har ännu inte
slutligt prövats av revisorerna.

Statsmyndigheternas omkostnader
(granskningspromemoria nr 8/1974)

Den statliga civilförvaltningens omkostnader i egen verksamhet har
från budgetåret 1963/64 till budgetåret 1972/73 ökat från ca 750 till
ca 2 750 milj. kronor, d. v. s. med ca 2 000 milj. kronor, enligt riksrevisionsverkets
redovisning av utfallet av statens budget. Den relativt
sett stora ökningen av omkostnaderna har föranlett utredning från revisorernas
sida, varvid syftet har varit att undersöka anledningen till de

119

ökade omkostnaderna och ökningens fördelning på olika utgiftsslag samt
att om möjligt föreslå erforderliga besparingsåtgärder. Utredningens resultat
baseras dels på en analys av tillgänglig statistik över budgetutfallet,
 dels på framräknade uppgifter om utgifternas utveckling för olika
kostnadsslag, bl. a. grundade på resultaten från en enkätundersökning
hos ett antal särskilt utvalda myndigheter.

En i ärendet upprättad granskningspromemoria är för närvarande föremål
för remissbehandling.

Utbildningsdepartementet
Avslutade ärenden

Kontrollen av lärarnas tjänstgöringsskyldighet vid universitet och högskolor (granskningspromemoria

nr 2/1974)

Universitetslärarnas tjänstgöringsförhållanden är svåröverskådliga,
bl. a. beroende på att tjänstgöringsskyldigheten omfattar flera typer av
åligganden, såsom undervisning, forskning och administration, varvid i
allmänhet endast omfattningen av undervisningsskyldigheten är klart
fastställd. Den totala arbetstiden är således inte reglerad. I granskningspromemorian
har undersökts hur arbetstidskontrollen generellt sett är
ordnad vid universitet och högskolor.

Granskningspromemorian inleds med en redovisning av gällande bestämmelser
för universitetens/högskolornas organisation och verksamhetsplanering
samt för kontrollen av universitetslärarnas tjänstgöring.
Vidare redovisas resultaten av ett antal intervjuer med företrädare för
berörda myndigheter och lärare angående arbetsförhållandena vid lärosätena
och resultatet av en enkät i ämnet, ställd till samtliga rektorsämbeten
vid universitet och högskolor inom universitetskanslersämbetets
förvaltningsområde.

Den genomförda granskningen visar att det i regel ej förekommer någon
tidredovisning eller motsvarande bokföring av fullgjord tjänstgöring
för universitetslärarna. Den skyldighet för enskilda lärare att till
vederbörande rektorsämbete avge redogörelse för meddelad undervisning,
 som gäller enligt universitetsstadgan och föreskrifter utfärdade
år 1958 av universitetskanslern, har fullgjorts i endast begränsad utsträckning.
 Universitetskanslersämbetet har emellertid i januari 1974
gett konsistorierna i uppdrag att utfärda nya föreskrifter i ämnet.

I den nu gällande universitetsorganisationen ligger ansvaret för kontrollen
av att lärarna fullgör sin tjänstgöring främst på vederbörande utbildningsnämnd
och institutionsledning (prefekt/studierektor, institutionskollegium
eller institutionsstyrelse). Underlag för denna kontroll är
främst upprättade undervisningsscheman. Universitetens centralförvalt -

120

ningar utövar inte någon kontroll av att lärarna fullgör sin tjänstgöringsskyldighet.
 Centralförvaltningamas funktion innefattar närmast en passiv
bevakning, baserad på främst tjänstledighetsansökningar och sjukrapporter.
 Vid institutioner inom tekniska fakulteter och vid undervisningskliniker
inom medicinska fakulteter är tjänstgöringen strikt schemabunden
och arbetstiderna i övrigt fastlagda, varför kontrollen av undervisningen
vid dessa institutioner inte utgör något större problem.

Vidare tillämpas bestämmelserna om universitetslärarnas arbetstider
olika vid olika universitet och högskolor i så måtto att det vid vissa institutioner
förekommer ferier och flexibel arbetstid, medan gällande allmänna
statliga semesterbestämmelser och 40 timmars arbetsvecka praktiseras
vid andra institutioner.

De bestämmelser i universitetsstadgan som medger jämkning av undervisningsskyldigheten
har tillämpats på så sätt att 16 timmars nedsättning
i professorernas undervisningsskyldighet om 132 timmar per läsår
beviljas generellt, medan möjligheterna att under vissa förhållanden öka
universitetslektorernas ordinarie undervisningsskyldighet utöver avtalade
396 timmar per läsår inte utnyttjats.

Av granskningen har också framgått att enhetliga bestämmelser saknas
beträffande beräkningen av återstående tjänstgöringsskyldighet för
lärare som är tjänstlediga och vilkas undervisningsbörda är ojämnt fördelad
under läsåret. Sjukanmälan synes inte inges i den mån sjukfrånvaro
inte berör undervisningen, oaktat vederbörande lärare även har forskningsskyldighet.

Med utgångspunkt i resultatet av granskningen lämnas i promemorian
vissa förslag till åtgärder för en förbättrad kontroll. Sålunda föreslås
att klarare bestämmelser utfärdas om omfattningen av den årsarbetstid
som universitetslärarna skall fullgöra och om innebörden från
tjänstgöringssynpunkt av begreppet ferier. Frågan om en eventuell totalreglering
av universitetslärarnas arbetstid tas också upp. Det föreslås
sålunda att sammanställningar i form av normalinstruktioner skall upprättas
för varje kategori av universitetslärare. På grundval av program
och planer för forskningsverksamheten vid universitetsinstitutionerna bör
vidare det arbete som är nedlagt i form av forskning m. m. redovisas
på samma sätt som arbete i form av undervisning. Kvaliteten på den
meddelade undervisningen bör också bli föremål för granskning i större
utsträckning än vad som för närvarande är fallet. Dessutom föreslås
att en arbetstidsundersökning företas i syfte att klarlägga arbetsbelastningen
för olika kategorier av universitetslärare och för att visa
hur universitetslärarnas arbetsinsatser i praktiken fördelar sig på olika
åligganden. I övrigt föreslås en översyn och omprövning av universitetslärarnas
åligganden samt fastställande av enhetliga regler för universitetslärarnas
anmälan av frånvaro vid sjukdom m. m.

Granskningspromemorian har på sedvanligt sätt sänts ut för yttrande

121

till berörda myndigheter och organisationer. I ärendet har elva remisssvar
avgetts.

Av remissyttrandena framgår att meningarna är mycket delade beträffande
de slutsatser och förslag som redovisas i granskningspromemorian.
 De remissinstanser som representerar arbetstagarna ställer sig
i huvudsak negativa till förslagen om en utredning, avseende en eventuell
totalreglering av universitetslärarnas arbetstid, obligatoriskt upprättande
av forskningsprogram och verksamhetsplaner vid universitetsinstitutionerna
samt särskilda åtgärder för bevakning av kvalitén på lärarnas
undervisning. Sådana åtgärder anses obehövliga, och ett genomförande
av dem skulle kunna innebära en såväl tungrodd som kostnads-
och tidskrävande kontrollapparat. Man ställer sig dock i allmänhet
positiv till förslaget om ett klarläggande av innebörden av ferier, införande
av normalinstruktioner för olika lärarkategorier, en arbetstidsundersökning
och en utredning av frågan om enhetliga regler för lärares
sjukanmälan.

De remissinstanser som närmast företräder arbetsgivarsynpunkter,
främst statens avtalsverk och universitetskanslersämbetet, ställer sig i
huvudsak positiva till förslagen. Av remissvaren framgår vidare att
universiteten/arbetsgivarna och de fackliga organisationerna har olika
uppfattning om innebörden av gällande bestämmelser om årsarbetstid
och ferier.

På grundval av den genomförda granskningen och vad som förekommit
vid remissbehandlingen har revisorerna i skrivelse till Kungl. Maj:t,
med hänvisning till att skäl synes föreligga för genomförande av en närmare,
 grundlig utredning om garantierna för en riktig och ändamålsenlig
användning av de satsade resurserna på nu aktuellt område, förordat
att frågan utreds vidare genom Kungl. Maj:ts försorg och att det i
samband härmed även övervägs om inte den i granskningspromemorian
föreslagna arbetstidsundersökningen bör utföras.

Skrivelsen är som bilaga 8 fogad vid denna berättelse.

Formerna för kontroll av vissa forskningsmedels användning
(granskningspromemoria nr 1/1974)

Årligen anslås betydande belopp av statliga medel för forskningsändamål.
 Då det vid tidigare granskningar av den statliga forskningsverksamheten
kunnat konstateras att kontrollen av användningen av dessa
medel är mindre tillfredsställande, har revisorerna beslutat att närmare
granska formerna för kontrollen av forskningsmedlens användning.
Granskningen får också ses som ett led i den revision av Stiftelsen Riksbankens
jubeliumsfonds verksamhet som åligger revisorerna.

Granskningen har koncentrerats till att omfatta forskningsmedel som
anslagits av forskningsråd och motsvarande forskningsstödjande organ
för forskning inom universitetssektorn.

122

Vid undersökningen har en närmare genomgång gjorts av de bestämmelser
som gäller för kontrollen av här avsedda statliga forskningsmedel
samt tillämpningen av dessa bestämmelser. Vidare har utredningen haft
till syfte att kartlägga i praxis uppställda mål för kontrollverksamheten
för bedömning av i vad mån målen uppnås och om verksamheten står
i rimlig relation till använda resurser. Den nu företagna undersökningen
täcker en forskningsverksamhet som uppskattningsvis förbrukar drygt tre
fjärdedelar av de 250 till 300 milj. kronor som under budgetåret 1970/71
anslogs för forskning av forskningsråd och fonder eller ca 20 procent
av hela det statliga stödet till egentlig forskning detta budgetår.

Med utgångspunkt i resultaten av den genomförda granskningen kan
det enligt granskningspromemorian sättas i fråga om forskningsråden
m. fl. anslagsfördelande organ för närvarande har tillfredsställande bevakning
av medelsförbrukningen. I stor utsträckning får de nämligen
förlita sig på att erforderlig kameral granskning utförs på den förvaltande
nivån och nöja sig med att kontrollera eventuella anslagsöverskridanden.
 Den rent vetenskapliga granskningen av verksamheten får ersätta
vad som brister i den kamerala kontrollen.

Den vetenskapliga kontroll som utförs på denna nivå syftar till att
avgöra hur ett forskningsprogram genomförts eller kommer att genomföras
med hänsyn till kända forskningsresultat. Ett annat kriterium vid
kontrollen är i vilken utsträckning producerat material i fortsättningen
skall komma till användning. Den sistnämnda bedömningsgrunden kommer
främst till användning vid kontroll av resultat inom den tillämpade
forskningen.

Klyftan mellan å ena sidan verksamhetskontrollen och å den andra
anslagskontrollen har vid granskningen synts vara stor och ansetts innebära
att någon tillförlitlig ekonomisk slutbedömning av ett forskningsprojekt
endast undantagsvis kommer till stånd.

När det gäller kontrollen av forskningsmedlens användning på den
medelsförvaltande nivån konstateras i promemorian att denna främst
grundas på forskarens respektive institutionsföreståndarens/prefektens
attest på utbetalningsdokument eller vederbörandes besked i annan form
om utbetalning. De kamerala sektionerna vid universitets- och högskoleförvaltningarna
kontrollerar, innan order om utbetalning ges, utbetalningen
mot forskningsanslaget men utför i övrigt inte någon djupare
granskning därav. Granskningen uppges kunna karakteriseras som en
blädderkontroll med i undantagsfall företagen fördjupning. Sektionerna
har för övrigt inte heller tillgång till så utförligt underlag att en närmare
granskning kan bli meningsfull. Den nämnda granskningen av utbetalningarna
från institutionsföreståndarens/prefektens sida är den enda
formen av vetenskaplig kontroll av forskningsmedlens användning på
den medelsförvaltande nivån.

Utöver de nu angivna mera allmänna synpunkterna på kontrollen av

123

medlens användning tas i promemorian upp vissa mer specifika kontrollfrågor,
 såsom redovisningen av de samlade kostnaderna för olika forskningsprojekt,
 flyttning av medel mellan olika forskningskonton och redovisningen
av inköpt apparatur och annan materiel vid avslutandet av ett
forskningsprojekt.

Mot bakgrunden av den genomförda granskningens resultat föreslås
i promemorian att vissa åtgärder bör vidtas för en säkrare kontroll av
forskningsmedlens användning. Sålunda föreslås, i likhet med vad som
tidigare föreslogs i granskningspromemoria nr 8/1972 angående den statliga
forskningsverksamheten, att mer enhetliga och preciserade dispositionsvillkor
bör införas för statliga forskningsanslag samt att organisationen
och rutinerna för bevakningen av de statliga forskningsmedlens
användning bör ses över, särskilt i vad avser ansvarsfördelningen mellan
forskningsråden och universiteten, formerna för universitetens ADBredovisning
till forskningsråd m. fl. anslagsfördelande organ och formerna
för den ömsesidiga informationen mellan anslagsfördelande organ,
forskare, vetenskapliga institutioner och forskningsavnämare. Arbetet i
forskningsråden bör utvidgas från att huvudsakligen avse fördelning av
forskningsmedel till att i större utsträckning omfatta granskning av forskningsresultat
och bedömning av dem i förhållande till nedlagda kostnader.

För att uppnå en bättre samordning av kontrollverksamheten mellan
olika handläggande nivåer bör vidare noggrannare bestämmelser utformas
för anslagsförvaltarnas och forskarnas rapportering och kontroll
av användningen av forskningsmedel. I bestämmelserna bör särskilt anges
hur ansvaret för den vetenskapliga och kamerala rapporteringen
och kontrollen skall vara fördelat melian anslagsfördelande och förvaltande
organ samt forskare. Samtidigt bör målen för kontrollen av medelsanvändningen
mera noggrant anges.

Vidare bör den nuvarande kontrollen på både den anslagsfördelande
och förvaltande nivån stegvis ändras i riktning mot en ekonomiadministrativ
granskning. Finns flera anslagsgivare för ett och samma forskningsprojekt
bör något av dessa organ anförtros att utföra en samlad
bedömning av forskningsresultaten mot de totala kostnaderna för projektet.
 Samtidigt bör försök göras att bedöma effektiviteten i forskningsverksamheten.

Den ekonomiska redovisningen av dispositionen av forskningsanslag
bör enligt granskningspromemorian utformas i enlighet med vad nu
föreslagits. Bl. a. bör projektbaserade redovisningsrutiner införas. Dessutom
bör till universitetsförvaltningarnas förfogande i erforderlig utsträckning
ställas material som ger underlag för en ändamålsenlig
granskning.

För att kontrollmöjligheterna skal! ökas föreslås i promemorian ytterligare
åtgärder av olika slag, såsom förbättrad utbildning av den perso -

124

nal som sysslar med kontroll- och redovisningsfrågor, klarare bestämmelser
om ansvarsfördelningen mellan olika instanser på samma handläggningsnivå,
 bättre utnyttjande av redovisningsrutinerna inom system
S i kontrollsyfte och bättre samarbete mellan olika berörda revisionskontor
liksom mellan revisionskontoren och de anslagsfördelande och
anslagsförvaltande organen.

Såvitt gäller Riksbankens jubileumsfond uttalas i promemorian dels att
det torde böra ankomma på revisionsavdelningen vid riksbanken att
granska även kontrollen av användningen av anslagna forskningsmedel
och därvid stå i ständig kontakt med vederbörande anslagsförvaltande
myndighet och det revisionskontor som granskar denna myndighets
förvaltning, dels att fonden inte bör erlägga förvaltningsavgifter i den
mån vederbörande förvaltande myndighet uppbär ränta på medel som
anslagits av fonden.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning sänts ut på remiss till
myndigheter och organisationer som berörts av granskningen. Yttranden
i ärendet har kommit in från elva remissinstanser. De i granskningspromemorian
framlagda förslagen har vid remissbehandlingen rönt kritik
från skilda håll. Sålunda anser flertalet av de remissmyndigheter som
är verksamma på den förvaltande nivån att nuvarande ordning för kontroll
av forskningsmedlens användning är tillfredsställande.

På grundval av resultatet av granskningen och de yttranden som avgetts
vid remissbehandlingen har revisorerna i skrivelse till Kungl. Maj:t
dock funnit övervägande skäl tala för en skärpning av den nuvarande
kamerala kontrollen av forskningsmedlens användning i linje med vad
som föreslagits i granskningspromemorian.

När det gäller Riksbankens jubileumsfonds verksamhet på förevarande
område upplyser revisorerna i skrivelsen att fonden i sitt remissvar
påpekat att frågorna om det arbete som revisionsavdelningen vid riksbanken
har att utföra vid kontroll av användningen av anslagna forskningsmedel
och fondens skyldighet att erlägga förvaltningsavgifter för
närvarande studeras i samband med pågående översyn av arbetsrutinerna
inom fonden samt att revisorerna förutsätter att de förslag till åtgärder
i ärendet som fonden avser att vidta kommer att underställas revisorernas
bedömning.

Skrivelsen är som bilaga 7 fogad vid denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Vuxenutbildningen
(granskningspromemoria nr 3/1974)

De statliga anslagen för bidrag till vuxenutbildningen har under loppet
av de senaste sex budgetåren ökat från 126 till 591 milj. kronor i
runda tal. Ehuru bidrag utgår även från landsting och primärkommu -

125

ner, motsvarar de belopp som anvisas av allmänna medel för närvarande
endast en mindre del av vad som erfordras för att nå de eftersträvade
målen att ge korttidsutbildade vuxna en utbildningsstandard som
svarar mot den som bereds dagens ungdom.

Vuxenutbildningen bedrivs i en rad olika organisatoriska former med
olika huvudmän. Den företagna granskningen har syftat till att undersöka
om dessa former är ändamålsenliga och om verksamheten stämmer
överens med de av statsmakterna uppställda målen.

Vid undersökningen har särskild uppmärksamhet ägnats åt den organisatoriska
uppdelningen av undervisningen och möjligheterna till samarbete,
 behovet av att behålla statens skolor för vuxna i nuvarande
form samt de statliga bidragens fördelning på olika aktiviteter. Försök
har gjorts att jämföra kostnaderna för olika utbildningsformer.

En i ärendet upprättad granskningspromemoria har remissbehandlats.

Fm utbildning inom kulturområdet
(granskningspromemoria nr 9/1974)

Utbildningen av skådespelare, regissörer och annan konstnärlig personal
på teater- och filmområdet, vilken tidigare huvudsakligen har bedrivits
vid privata teatersällskap och teaterskolor samt elevskolor vid
vissa större teatrar, är sedan senare hälften av 1960- och början av
1970-talen överförd till de statliga sceniska skolorna.

Då den statliga sceniska utbildningen pågått under så lång tid att en
bedömning av verksamheten vid skolorna kan anses meningsfull, har revisorerna
låtit granska verksamheten. Granskningen har begränsats till
den utbildning som meddelas vid statens scenskolor i Stockholm, Göteborg
och Malmö, musikdramatiska skolan, statens dansskola och dramatiska
institutet. Vid utredningen har särskilt beaktats lämpligheten av
skolornas nuvarande organisation och verksamhet samt utbildningens
anpassning till marknadens behov.

Promemorian har inte slutbehandlats av revisorerna och därför ännu
ej sänts ut på remiss.

Jordbruksdepartementet
Avslutade ärenden

Statsbidrag till vissa torrläggningsföretag
(granskningsrapport nr 2/1974)

Torrläggning av jordbruksmark har tidigare varit ganska betydande
men har efter hand minskat i omfång. I en granskningsrapport har redovisats
en undersökning av det statliga stödet till torrläggningsföretag
med särskilt beaktande av förhållandet mellan båtnad och kostnader.

126

I rapporten har en redogörelse lämnats för ett speciellt torrläggningsärende,
 Elingshems myr på Gotland. Myren har tidigare ingått i en
kronopark som i början av 1960-talet genom lantbruksnämndens förmedling
försålts till ett fyrtiotal jordbrukare. Riksdagens medgivande till
försäljningen inhämtades år 1957, varvid bl. a. uppgavs att någon torrläggning
av marken inte erfordrades eftersom myren redan var utdikad.
 Kort därefter stod det emellertid klart att myren inte kunde odlas
såvida inte befintliga avlopp fördjupades. Efter viss fördröjning kom ett
nytt utdikningsföretag till utförande under åren 1967—1969. Det omfattade
56 brukningsenheter och beräknades medföra förbättring av omkring
780 hektar mark. Kostnaderna beräknades till 425 000 kronor.

Granskningen har visat att nyodlingsplanerna för myren fullföljts
i mycket ringa omfattning. Resultatet innebär att myren torrlagts och att
35—40 hektar av den tidigare kronoparken på 560 hektar blivit uppodlade.
 Genom utdikningen har man även hejdat en fortsatt försumpning
av ett till myren angränsande bälte av huvudsakligen uppodlad
mark. Myren har dessutom gjorts framkomlig genom att lantbruksnämnden
låtit anlägga vägar. Statsbidrag har utgått med 173 000 kronor
för torrläggningen, med 15 000 kronor för nyodling och med 78 000
kronor för vägbyggen, d. v. s. totalt 266 000 kronor. I granskningsrapporten
har anförts att företaget kommit till stånd under förutsättningar som
inte visat sig hållbara, att effekterna av torrläggningsåtgärderna blivit
mycket begränsade och att kostnaderna inte kan anses rimliga i förhållande
till den båtnad som utvunnits även om hänsyn tas till de positiva
effekter som uppnåtts för myrens randområden.

I anslutning till det nu nämnda ärendet har en översiktlig redovisning
lämnats för utvecklingen i landet såvitt gäller statsunderstödda torrläggningsföretag.
 Materialet har gett vid handen att nedgången i denna verksamhet
varit högst betydande. Antalet projekterade torrläggningsföretag
har under perioden 1959—1973 sjunkit från 2 700 till 300 i runda
tal, samtidigt som antalet statsunderstödda företag minskat från ca
1 950 till ca 80 och summan av beviljade statsbidrag gått ned från 5,8
till 0,7 milj. kronor. Därtill kommer att merparten av de under senare
år beviljade statsbidragen koncentrerats på ett enstaka företag i Örebro
län. Utvecklingen har alltså utvisat en stark nedgång som kan väntas
fortsätta ytterligare, och bidragsbestämmelsema har blivit mera restriktiva.
 Med hänsyn härtill har undersökningen fullföljts endast beträffande
en speciell fråga, nämligen i vilken mån den personalstyrka som inom
lantbruksnämnderna sysselsätts med hithörande ärenden anpassats till
de ändrade förhållandena.

En begränsning av dikningspersonalen genomfördes i slutet av 1950-talet, då ett tjugotal tjänster drogs in. Antalet tjänstemän behölls i huvudsak
oförändrat till slutet av 1960-talet men har därefter minskat
med ca 20 och uppgår för närvarande till drygt 90. Inte fullt hälften av

127

personalstyrkan fullgör arbetsuppgifter som i huvudsak hänger samman
med dikning, vattenavledning och invallning, under det att återstoden är
sysselsatt med ärenden rörande täckdikning m. m. Ehuru sistnämnd typ
av ärenden inte minskat i samma utsträckning som övriga torrläggningsärenden,
 är det enligt granskningsrapporten uppenbart att personalminskningen
inte på långt när hållit jämna steg med nedgången i arbetsuppgifterna.
 Lantbruksstyrelsen hade emellertid sin uppmärksamhet riktad
på problemet och avsåg att söka åstadkomma ytterligare personalminskning.
 Förutsättningar härför förelåg också på grund av personalens åldersfördelning.

Revisorerna har beslutat att ärendet inte skall föranleda annan åtgärd
än att rapporten för kännedom tillställs lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnden
i Gotlands län.

Kommundepartementet
Avslutade ärenden

Oljebekämpningen till sjöss
(granskningspromemoria nr 6/1973)

Antalet oljeutsläpp i svenska kustvatten, vattendrag och insjöar uppgår
till åtskilliga hundra per år. Flertalet sätts i samband med fartygstrafik
— de anses orsakade av renspolning av oljetankar eller andra utrymmen
ombord. Bekämpningen av oljeskadorna har gått fram på
flera vägar. Man har på olika sätt försökt förhindra att oljan töms i
farvattnen och därvid inriktat åtgärderna på att genom lagstiftning förbjuda
allvarliga utsläpp, att ordna möjligheter för mottagning av oljerester
i hamnarna och att kontrollera hur fartygen befriar sig från
spillolja. Därjämte har man byggt upp en organisation, försedd med
personal, fartyg och materiel, för att ta hand om olja från sådana utsläpp
som man inte lyckats förhindra eller som inträffat i samband
med haverier.

Den för riksdagens revisorer företagna utredningen har syftat till att
undersöka hur ifrågavarande verksamhet planeras och genomförs,
främst såvitt gäller åtgärdernas effektivitet. Undersökningens inriktning
har varit beroende av att vissa betydelsefulla avsnitt av ämnesområdet
nyligen varit föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Detta gäller
frågan om ordnandet i vissa hamnar av mottagningsmöjligheter för
oljerester och om metoder för märkning av olja i syfte att åstadkomma
identifiering av fartyg som företagit olagliga oljeutsläpp. Då dessa
frågor under arbetets gång varit föremål för prövning av Kungl. Maj:t,
har den för revisorernas räkning företagna utredningen begränsats. Den
har inriktats främst på en granskning av den inom kustbevakningen
uppbyggda beredskapsorganisationen. Uppmärksamhet har också ägnats
åt möjligheterna att vid sidan om märkning av oljelaster finna andra

128

alternativ för att minska antalet medvetna oljeutsläpp och att identifiera
de för skadorna ansvariga.

I promemorian har framhållits att granskningen gett ett allmänt intryck
av att tullverket lagt ned ett målmedvetet arbete på att snabbt och
till rimliga kostnader bygga upp en ändamålsenlig och fungerande beredskapsorganisation.
 Med hänsyn till den osäkerhet som alltjämt råder
beträffande effektiviteten och verkningarna av olika bekämpningsmetoder
syntes det vara riktigt att söka olika vägar för att lösa uppgifterna
och att pröva olika typer av fabrikat och materiel. Det syntes emellertid
uppenbart att det allmännas intresse och resurser parallellt därmed
borde koncentreras på åtgärder för att förhindra att olja i strid
mot gällande lagbestämmelser släpptes ut i vattnen. I promemorian har
framhållits att en regelbunden granskning av fartygens oljedagböcker
kunde tjäna detta syfte. Det aktuella läget innebar att statsmakterna i
författningsväg skapat förutsättningar för att aktivt motverka oljeutsläpp
men att möjligheterna därtill inte utnyttjades av de myndigheter
som disponerade över resurserna.

Det borde ankomma på sjöfartsverket att i samråd med övriga tillsynsmyndigheter
vidta åtgärder för att en effektiv kontroll av oljedagböckerna
och av oljehanteringen ombord kom till stånd. Inspektionsverksamheten
borde vara så livlig, att varje fartygsbefälhavare hade
grundad anledning att räkna med att olagliga utsläpp blev uppmärksammade.
 En möjlighet som härvid borde prövas innebar att oljedagböckerna
obligatoriskt avlämnades för granskning vid lokala tullmyndigheten,
 i förekommande fall tillsammans med fartygets övriga klareringshandlingar.
 Statistik över antalet företagna inspektioner borde upprättas
med speciell notering av de anmärkningar som framställdes.

I granskningspromemorian har vidare framhållits att fortlöpande
uppgifter om oljenedsmutsningens utbredning i olika vatten och om
skadornas omfattning och varaktighet inte fanns tillgängliga. En systematisk
kartläggning av dessa förhållanden syntes kunna ge grundläggande
information för en bedömning av oljebekämpningens effektivitet
och vara av värde vid beräkning av beredskapsnivån.

Vid behandlingen av tullverkets åtgärder för bekämpningen av oljeskador
har uppmärksamhet ägnats åt en speciell fråga som gäller verkets
provning av bekämpningsmateriel. Vid de provningar som regelmässigt
företas av materiel som är avsedd att inköpas i större mängder
brukar konstruktören/försäljaren beredas tillfälle att närvara och blir
muntligen delgiven innehållet i det protokoll som upprättas men får
inte på annat sätt tillgång till detta. Tullverket har som motivering anfört
att det föreligger risk för att protokollet utnyttjas i reklamsyfte
och i patenträttsliga frågor. Den ordning som utbildats i detta hänseende
syntes enligt promemorian inte i alla delar tillfredsställande. Någon
skyldighet för tullverket att fungera som officiell provningsmyndighet

129

förelåg givetvis inte, men med hänsyn till att bekämpningsmaterielen
och tekniken för dess handhavande ännu inte vore fullt utvecklad vore
det samtidigt ett betydande allmänt intresse att befintliga konstruktioner
förbättrades och att nya sådana utarbetades och kom i marknaden.
Det syntes naturligt att tullverkets personal medverkade härtill. Utvecklingen
på området stöddes med bidrag eller lån av statsmedel genom
styrelsen för teknisk utveckling. Det syntes därför lämpligt att åtminstone
de svenska konstruktörer och tillverkare, vilkas materiel utprovades
av tullen, tillställdes ett skriftligt utlåtande, innehållande sådan
information om provningsresultatet som var av värde för det framtida
konstruktionsarbetet, företrädesvis påpekanden om i vilka avseenden
den provade materielen brustit i sin funktion.

Promemorian har för yttrande tillställts ett antal myndigheter och
organisationer. Remissvar har inkommit från rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket,
 generaltullstyrelsen, statens naturvårdsverk, institutet för
vatten- och luftvårdsforskning, Svenska hamnförbundet, Sveriges redareförening,
 Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening.
 De i promemorian framförda synpunkterna och förslagen har i
stort sett vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen eller lämnats
utan erinran.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna framfört vissa synpunkter
och förslag, i huvudsak grundade på promemorians innehåll. Skrivelsen
är som bilaga 3 fogad vid denna berättelse.

Särskilda berättelser

Berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1973 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1972/73 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av stiftelsen riksbankens jubileumsfonds
verksamhet och förvaltning under år 1973 har avlämnats.

Beträffande den närmare innebörden av den sålunda verkställda
granskningen och därvid gjorda iakttagelser torde få hänvisas till finansutskottets
betänkande nr 15, 16 och 17 år 1974.

9 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

130

RESULTATET AV DE TILL KUNGL. MALT OCH
TILL RIKSDAGEN UNDER ÅR 1973 AVLÅTNA
SKRIVELSERNA

Av verksamhetsberättelsen för år 1973 framgår att revisorerna under
detta år har avlåtit fem skrivelser till Kungl. Maj:t eller riksdagen med
anhållan om vissa åtgärder. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse
för resultatet av de sålunda gjorda framställningarna.

Datadrift vid karolinska sjukhuset

I denna fråga har revisorerna erinrat om att arbetet med det s. k. KSprojektet
och därtill anslutna datarutiner för det dåvarande hade pågått
i närmare åtta år och dragit en kostnad av mer än 20 milj. kronor. Vissa
positiva erfarenheter hade vunnits, men revisorerna hade på grund av
vad som framkommit genom den företagna undersökningen och remissbehandlingen
därav funnit anledning att pröva frågan, huruvida datasystemen
vid karolinska sjukhuset utvecklades enligt ändamålsenliga
principer och om datadriften i övrigt vore lämpligt utformad.

I anslutning härtill har revisorerna uttalat följande.

Revisorerna vill erinra om att några direkta besparingar genom KSprojektet
hittills kunnat redovisas endast för några enstaka rutiner och
att mätmetoder och normer för sjukvårdsproduktionen, vilka skulle kunna
användas för att från lönsamhetssynpunkt värdera effekterna av ett
medicinskt informationssystem, över huvud taget inte existerar. I den
senast avgivna rapporten med redovisning av försöksverksamheten, dagtecknad
den 22 september 1972, har också utsikterna att åstadkomma
rationaliseringseffekter inom en bestämd tidsgräns bedömts som synnerligen
osäkra. Det är uppenbart att något definitivt svar på frågan om det
totalintegrerade systemets effektivitet och kostnadsvillkor i jämförelse
med andra alternativ inte kan lämnas. Med hänsyn till det relativt måttliga
resultat som systemet har lämnat under den långa utvecklingsperioden
och till den stora osäkerhet som råder om möjligheterna att redovisa
påtagliga vinster inom en klart angiven tidsgräns anser revisorerna
emellertid för sin del, att ytterligare medel inte bör disponeras för fortsatt
utveckling av projektet eller på mera omfattande försök att ta delar
av detta i drift. Datautvecklingen vid KS bör i stället inriktas på mera
decentraliserade och prohlemorienterade system på kliniker, laboratorier
och driftställen, där resultaten av verksamheten är mera näraliggande.
Vissa av dessa system torde efter hand kunna integreras med varandra,
då så visar sig lämpligt. Arbetet med att åstadkomma ökad integrering
eller totalintegrering torde kunna drivas som en forskningsuppgift.

Revisorerna har vidare strukit under angelägenheten av att de datarutiner
som tas i bruk, vid karolinska sjukhuset lika väl som i statsverksamheten
i övrigt, blir föremål för en tillförlitlig ekonomisk värdering.
 Avslutningsvis har revisorerna uttalat följande.

Vid remissbehandlingen av granskningspromemorian har från flera
håll framhållits behovet av att i nuvarande läge få till stånd en samlad

131

planering av sjukhusets totala ADB-verksamhet. Uppgiften skulle ankomma
på en särskild styrgrupp med medicinsk och administrativ expertis
och utan direkt projektansvar. Det finns enligt revisorernas mening
starka skäl för att realisera detta förslag. Arbetet, som eventuellt
kan utföras inom ramen för Spri, torde böra inriktas mot en anknytning
till de andra datasystem som tillämpas eller utvecklas inom olika sjukhus
och sjukvårdsregioner. Vid denna planering torde man också böra
pröva i vad mån databearbetningen vid KS behöver ha tillgång till egna
anläggningar eller eventuellt kan förläggas till anläggning utanför sjukhuset.
 En översyn av vissa rutiner synes i samband därmed böra företas.

Med hänvisning till revisorernas framställning har Kungl. Maj:t den
29 juni 1973 bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla en
sakkunnig med uppdrag att utreda frågan om formerna för och omfattningen
av automatisk databehandling av medicinsk information vid karolinska
sjukhuset och lägga fram de förslag vartill utredningen ger anledning.
 Den sakkunnige skall enligt utredningsdirektiven ägna särskild
uppmärksamhet åt frågan om hittillsvarande verksamhet med automatisk
databehandling vid karolinska sjukhuset kan komma eljest pågående
utveckling av dataverksamhet inom sjukvården till godo samt
utgå från att dataverksamhet vid sjukhuset i största möjliga utsträckning
bör samordnas med motsvarande dataverksamhet inom sjukvården i
övrigt och då främst med Stockholms läns landstingskommuns medicinska
informationssystem.

I en den 3 oktober 1974 dagtecknad promemoria har den sakkunnige
föreslagit att karolinska sjukhuset fr. o. m. den 1 maj 1975 ansluts till
Stockholms läns landstings medicinska informationssystem, att verksamheten
på sjukhusets centrala dator avvecklas och att vissa administrativa
ADB-tillämpningar läggs över på datamaskincentralen för automatisk
databehandling. Den sakkunnige föreslår vidare att övriga ADB-tillämpningar,
 med undantag av vissa tillämpningar för vilka möjligheten av
fortsatt drift på annan dator anses böra utredas, skall läggas ned.

Statens invandrarverk

I denna fråga har revisorerna framfört en rad synpunkter och konkreta
förslag beträffande den verksamhet som bedrivs av statens invandrarverk.
 Den i ärendet avgivna skrivelsen har ingående kommenterats
i 1974 års statsverksproposition (bilaga 13, s. 155—158). Den bedömning
som därvid har gjorts av föredragande statsrådet är i stort sett
följande.

Revisorerna har påtalat den långa handläggningstiden hos utlänningsnämnden
och förordat vissa åtgärder som skulle göra det möjligt att
nedbringa handläggningstiden. I statsverkspropositionen redovisas vissa
åtgärder, genom vilka enligt föredraganden syftet med revisorernas
skrivelse i denna del har tillgodosetts.

Beträffande två av revisorerna aktualiserade frågor, avseende läns -

132

styrelses befattning med ärenden om verkställighet av förpassning, förvisning
och utvisning samt länsstyrelses handlande när lagakraftvunnet
beslut om avlägsnande överklagas hos Kungl. Maj:t, har föredraganden
ansett att de bör prövas i samband med ställningstagandet till utlänningsutredningens
under år 1972 framlagda betänkande. På förfrågan
har expeditionschefen i arbetsmarknadsdepartementet under hand meddelat
att några beslut härutinnan ännu inte har fattats av Kungl. Maj :t.

Med hänvisning till att långa handläggningstider ofta medför stora olägenheter
för den enskilde och betydande kostnader för det allmänna har
revisorerna föreslagit att invandrarverket skall överväga någon form av
prioritering av ärenden i vilka dröjsmål kan anses vara förenat med sådana
kostnader. Föredraganden har emellertid förklarat sig inte vara beredd
att förorda särskilda föreskrifter av generell natur om prioritering
av utlänningsärenden endast på den grund att det allmänna annars
åsamkas kostnader.

Beträffande ett av revisorerna framfört förslag om viss skärpning av
utlänningskontrollen har i statsverkspropositionen erinrats om att de
nuvarande formerna för denna kontroll fastställts genom beslut av statsmakterna
åren 1968 och 1969. Någon anledning att nu ompröva dessa
former föreligger inte enligt föredragandens mening. Dock nämns i sammanhanget
att initiativ har tagits för att få till stånd effektivare former
för stadgade arbetsgivaranmälningar.

Revisorerna har satt i fråga om det finns anledning att behålla den
nuvarande möjligheten att befria viseringsfria utlänningar, som är inskrivna
vid läroanstalter i utlandet och som vistas i vårt land under
ferier, från skyldighet att ha arbetstillstånd under tre månader sommartid.
 Föredraganden förklarar sig dock inte vara beredd att medverka
till att försämra de förmåner som finns för studerande vid utländsk
läroanstalt.

Bandelsnedläggningarna vid statens järnvägar

I denna fråga har revisorerna riktat kritik mot det system som för
närvarande tillämpas inom SJ vid behandlingen av frågor om nedläggning
av olönsam järnvägstrafik och i anslutning därtill föreslagit en
översyn av både de s. k. separatredovisningarnas och nedläggningskalkylernas
beräkningar. Revisorerna har vidare uttalat sig för en ramplanering
av trafiken, innebärande att en allmän trafikfördelningsplan med
kompletterande investerings- och finansieringsplaner fastställs enligt
vissa i skrivelsen angivna riktlinjer. Avslutningsvis har revisorerna anfört
följande.

De centrala spörsmål som behandlats i det föregående faller inom ramen
för det uppdrag som numera lämnats trafikpolitiska utredningen.
Det synes därför naturligt att hithörande frågor prövas i ett sammanhang.
 Med hänvisning härtill får revisorerna hemställa att Kungl. Maj:t

133

ville överlämna förevarande skrivelse jämte bilagor till trafikpolitiska
utredningen för att beaktas av utredningen i dess fortsatta arbete.

Genom beslut den 31 maj 1974 har Kungl. Maj:t överlämnat revisorernas
skrivelse jämte bilagor till trafikpolitiska utredningen för att
övervägas i dess arbete.

Den statliga forskningsverksamheten

I en till riksdagen ställd skrivelse har revisorerna anlagt vissa principiella
synpunkter på frågan om den statliga forskningsverksamheten
och i anslutning därtill framfört en rad konkreta förslag. Skrivelsens huvudinnehåll
kan i korthet anges sålunda.

1. En mera aktiv planering av den statliga satsningen på forskning
och utvecklingsarbete bör komma till stånd på den resursbeviljande
nivån. En sådan långsiktig planering bör grundas på systematiska kartläggningar
av forskningsbehoven med de allmänna samhällsmålen som
utgångspunkt. Som underlag för erforderliga beslut bör ligga en av
Kungl. Maj:t årligen till riksdagen avgiven berättelse över utvecklingen
på forskningsområdet.

2. Hos riksdagen bör inrättas ett organ som kan ge såväl riksdagen
som dess utskott information om och insyn i den aktuella forskningssituationen.
 Detta organ bör ha formen av ett till utbildningsutskottet
knutet forskningssekretariat. Riksdagen bör överväga att komplettera
det föreslagna sekretariatet med en motsvarighet till den Kungl. Maj:t
underställda forskningsberedningen.

3. Enhetliga bestämmelser om utformningen av de anslagsfördelande
organens redogörelser till Kungl. Maj:t bör införas. En fullständig statistik
över kostnaderna för den statliga forskningsverksamheten bör utarbetas.
 Organisationen för vetenskaplig information och dokumentation
bör ses över.

4. Metoder som gör det möjligt att med större säkerhet mäta utbytet
av vunna resultat på forskningsområdet och att förbättra nu tillämpade
värderingsformer bör snarast utarbetas.

5. Vissa delar av den i ärendet upprättade granskningspromemorian
bör överlämnas till Kungl. Maj:t för att av forskningsrådsutredningen
beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.

6. En utredning av universitetsforskningens problem bör företas.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 37 år 1974 har utbildningsutskottet
uttalat som sin mening, att riksdagens revisorer utfört ett
värdefullt kartläggnings- och utredningsarbete angående den statligt
finansierade forskningen. Granskningspromemorian är enligt utskottet
väl ägnad att sprida ökad kunskap om forskningsverksamheten här i
landet och bör kunna vara till hjälp för diskussionen i forskningspolitiska
och forskningsadministrativa frågor.

Beträffande de olika förslag som lagts fram av revisorerna har utskottet
i huvudsak anfört följande.

134

Frågorna om den långsiktiga forskningspolitiken och parlamentarikernas
medinflytande och möjlighet att påverka forskningsplaneringen äger
nära samband med den fråga som tas upp till behandling i motionerna
1974: 169 och 1974: 186, nämligen hur framtidsforskningen i Sverige
bäst bör vara organiserad. Sedan denna fråga delvis varit uppe till diskussion
under vårriksdagen har till sekretariatet för framtidsstudier
knutits en referensgrupp i syfte att ge parlamentariker kontakt med
verksamheten. Vidare har tillsatts en samarbetskommitté för långsiktsmotiverad
forskning. Samtidigt utfärdades tilläggsdirektiv till forskningsrådsutredningen,
 vilka innebär att de särskilda uppgifter som samarbetskommittén
nu svarar för skall beaktas i den rådsorganisation som utredningen
skall föreslå.

Vissa av de frågor som tagits upp till diskussion i revisorernas granskningspromemoria
sammanfaller med dem som forskningsrådsutredningen
har att behandla. Utredningen har i sitt remissyttrande över promemorian
förklarat att den i stor utsträckning kommer att utnyttja material
och överväga synpunkter som lagts fram i promemorian. Det bör
påpekas att forskningsrådsutredningen tillsattes år 1972, d. v. s. samma
år som resultatet av revisorernas undersökning presenterades.

Under beredningen av ifrågavarande ärende har forskningsrådsutredningens
ordförande orienterat utskottet om det inom utredningen pågående
arbetet. Med särskilt intresse har utskottet därvid tagit del av överväganden
på vilket sätt företrädare för allmänna intressen kan tänkas
medverka i forskningsplaneringen och avvägningen av forskningsinsatserna.
 Samtidigt har utskottet blivit övertygat om att riksdagen nu saknar
tillräckligt underlag för att ta ställning till flera av revisorernas och
motionärernas förslag. Revisorernas synpunkter i fråga om en mera
aktiv och långsiktig planering av den statliga satsningen på forskning
och utvecklingsarbete samt förslaget i motionen 1974: 1372 om ett
forskningspolitiskt handlingsprogram bör enligt utskottets mening bli
föremål för en samlad bedömning i forskningsrådsutredningen eller i
annan ordning. Vid denna bör också prövas revisorernas förslag om
att regeringen årligen till riksdagen skall avge särskild berättelse över
utvecklingen på forskningsområdet.

Vad beträffar frågan att förbättra tillgången till information i riksdagsarbetet
erinrar utskottet om att denna fråga under senare år diskuterats
i olika sammanhang. I enlighet med förslag av grundlagberedningen
har riksdagen tillsatt en utredning som fått i uppgift att göra en
samlad bedömning av riksdagens informationsbehov och sätten att tillgodose
det. Utskottet anser att revisorernas skrivelse och motionerna
med motsvarande innebörd bör överlämnas till nämnda informationsutredning
för överväganden i vad avser frågan hur man genom åtgärder
inom riksdagen skall bättre kunna tillgodose de enskilda riksdagsledamöternas
och utskottens behov av kontakt med aktuell forskning
och av en kontinuerlig information om senaste vetenskapliga rön på olika
områden. Då frågan om tillgodoseendet av riksdagens informationsbehov
i forskningsfrågor samtidigt har nära anknytning till frågor som
forskningsrådsutredningen nu överväger är det enligt utskottets bedömning
lämpligt att revisorernas förslag i denna del även prövas av forsk -

135

ningsrådsutredningen. Utskottet förutsätter att de båda utredningarna
samråder i ärendet.

Med hänsyn till vad forskningsrådsutredningen anfört i sitt remissyttrande
över revisorernas granskningspromemoria synes det utskottet
inte erforderligt att promemorian i den del den rör forskningsrådens
verksamhet genom särskilt beslut överlämnas till utredningen. Revisorernas
ifrågavarande förslag bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Revisorerna föreslår att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t låter
utreda eller vidta åtgärder i fråga om enhetliga bestämmelser för de anslagsfördelande
forskningsorganens verksamhetsberättelser, fullständig
statistik rörande kostnaderna för den statliga forskningsverksamheten
samt utveckling och förbättring av tillämpade utvärderingsmetoder på
forskningsområdet. Då det kan förväntas att forskningsrådsutredningen
kommer att framföra förslag beträffande samtliga tre delfrågor synes
revisorernas ifrågavarande förslag inte behöva föranleda någon åtgärd.

Utskottet erinrar om att Kungl. Maj:t under innevarande år tillkallat
särskilda sakkunniga för att utreda vissa frågor rörande forskarutbildningen
m. m. Utskottet erinrar vidare om att regeringens ställningstaganden
till förslag som avlämnats av 1968 års utbildningsutredning
(U 68) torde komma att föreläggas 1975 års riksmöte. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen först sedan ställning tagits till frågan om en
universitets- och högskolereform pröva om det behövs en särskild utredning
om universitetsforskningen. Revisorernas förslag om utredning
beträffande universitetsforskningen bör därför inte föranleda någon hemställan
till Kungl. Majit.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad
utskottet med anledning av revisorernas skrivelse den 29 november
1973 — skrivelsen 1974: 9 — i angivna delar

anfört angående utredning beträffande den långsiktiga forskningsplaneringen
m. m.,

2. att skrivelsen 1974: 9 från riksdagens revisorer i vad

skrivelsen avser riksdagens sakinformation överläm nas

till riksdagens informationsutredning för överväganden,

3. att skrivelsen 1974: 9 från riksdagens revisorer i vad den avser
utredning av universitetsforskningens problem icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd,

4. att skrivelsen 1974: 9 från riksdagens revisorer i den mån den
icke behandlas i hemställan under 1—3 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd,

Arbetsmarknadsstyrelsens kursgård

I denna fråga har revisorerna påtalat det sätt på vilket arbetsmarknadsstyrelsen
finansierat en i dess regi driven kursgård. Sammanfattningsvis
har revisorerna i sin till riksdagen ställda skrivelse anfört följande.

Revisorerna vill till en början erinra om att riksstatsanslaget till För -

136

läggningsbyggnader m. m. och motsvarande programmedel skall användas
till utgifter för arbetsmarknadsstyrelsens bostadsförläggningsverksamhet
för i beredskapsarbeten sysselsatta, deltagare i arbetsmarknadsutbildning
och överflyttad arbetskraft samt för anskaffande och uppförande
av familjebostäder åt zigenare. Inkomster av bostadsförläggningsverksamheten
skall redovisas under anslaget. Revisorerna anser
sig inte kunna dela arbetsmarknadsstyrelsens mening att nämnda medel,
vilka alltså anvisats för styrelsens sysselsättningsbefrämjande verksamhet,
bort kunna anlitas för investeringar i en kursgård av den permanenta
karaktär som kännetecknar styrelsens anläggning på Aske. Revisorerna
kan inte heller finna att anslagsanvändningen kan motiveras av den omständigheten,
 att vissa delar av arbetena hade kunnat drivas som beredskapsarbete.
 Revisorerna har därför anslutit sig till den i granskningspromemorian
och av riksrevisionsverket uttalade meningen, att arbetsmarknadsstyrelsen
överskridit sina befogenheter genom att frångå de
givna förutsättningarna för kursgårdens anskaffning och drift samt genom
att till denna investering utnyttja för andra ändamål avsedda anslag.

Nu angivna förhållande har revisorerna ansett sig böra bringa till riksdagens
kännedom.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 3 år 1974 har utrikesutskottet
uttalat bl. a. följande med anledning av revisorernas skrivelse.

Det ankommer inte på utskottet att pröva ansvarsfrågan och därmed
sammanhängande aspekter på det av revisorerna redovisade ärendet.
Vissa av de problem som sammanhänger med de gjorda investeringarna
vid kursgården har numera prövats av Kungl. Maj:t som vidtagit
härav föranledda åtgärder. Mot propositionens förslag att medel beräknas
för kapitalkostnader avseende redan utförda investeringar har utskottet
ingen erinran. I övrigt konstaterar utskottet att delprogrammet
Förläggningsbyggnader m. m. är avsett att utgöra ett led i AMS:s sysselsättningsfrämjande
verksamhet. Någon ändring i den inriktningen har
inte aktualiserats tidigare hos statsmakterna och är heller inte aktuell
f. n.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen för sin
del lägger revisorernas skrivelse till handlingarna.

Statsmyndigheternas information till och kontakt med allmänheten

I denna fråga har revisorerna med skrivelse till Kungl. Maj:t år 1972
förordat en rad åtgärder för effektivisering av statsmyndigheternas informationsverksamhet.
 Av 1973 års verksamhetsberättelse framgår att
någon åtgärd i ärendet inte hade vidtagits för det dåvarande.

I ämbetsskrivelse från finansdepartementet till nämnden för samhällsinformation
den 31 maj 1974 har uttalats följande.

Kungl. Maj:t uppdrar åt nämnden för samhällsinformation att i samråd
med televerket se över myndigheternas uppgifter i telefonkatalogen
och därvid utforma förslag till alternativa modeller för olika myndighetskategoriers
informationsgivning på detta sätt.

Med hänsyn till den utveckling som sker beträffande de i granskningspromemorian
behandlade frågorna och de i remissbehandlingen
framkomna synpunkterna lämnar Kungl. Maj:t övriga förslag utan åtgärd.

137

Bilaga 1

Riksdagens revisorers remissyttrande till finansdepartementet den 4
april 1974 över budgetutredningens betänkande Budgetreform jämte
bilagor (SOU 1973: 43—46)

Genom remiss den 18 december 1973 har tillfälle beretts riksdagens
revisorer att avge yttrande över budgetutredningens betänkande Budgetreform
jämte bilagor (SOU 1973: 43—46). Med anknytning i huvudsak
till betänkandets kapitelindelning får revisorerna anföra följande i ämnet.

1. Den statliga budgeten

I ett inledande avsnitt lämnar budgetutredningen några allmänna
uppgifter om den statliga budgeten och redovisar i anslutning därtill sin
syn på budgetens karaktär och syften. Denna redovisning utmärks dock
av en viss oklarhet. Anledningen härtill torde vara att utredningen blandar
samman fyra saker, nämligen dels den statliga verksamheten i allmänhet,
 omfattande även de politiska värderingar som ligger till grund
för och genom olika medel styr denna verksamhet, dels de värderingar
som kommer till uttryck i en bestämd budgetpolitik, dels själva budgeten
jämte den process genom vilken budgeten kommer till och får
rättslig verkan, dels ock den serie av åtgärder, oftast på myndighetsnivå,
genom vilka de av statsmakterna i budgettermer uttryckta avsikterna förs
ut i praktiskt handlande och genom vilka resultatet därav redovisas.

Givetvis är det inte något fel att i en undersökning som den förevarande
sätta in budgeten i dess politiska sammanhang eller att beröra de
aktiviteter på finansförvaltningens område som den ger upphov till.
Tvärtom torde detta vara nödvändigt, om en allsidig bild av hithörande
förhållanden och relationer skall kunna förmedlas. De skilda begreppen
— liksom verkligheterna bakom dem — måste emellertid då hållas isär,
så att inte företeelser utan omedelbart samband med budgeten som sådan
kopplas till denna. I annat fall leder inte framställningen till den insikt
om budgetens egentliga innebörd som synes önskvärd. Några exempel
härpå skall lämnas i det följande.

Enligt budgetutredningen har den statliga budgeten tre syften eller
huvudmål, vilka anges med orden ”inkomstfördelning”, ”resursstyrning”
och ”samhällsekonomisk balans”.

Att statsbudgeten, sådan den i dag praktiskt fungerar, övar inflytande

138

på inkomstfördelningen i samhället är i och för sig riktigt. Men denna
effekt härrör inte från någon i budgeten inneboende egenskap med automatiskt
verkande kraft. Om budgeten skall lämna ett större eller mindre
bidrag till en utveckling i inkomstutjämnande syfte beror helt av dess innehåll,
 d. v. s. av värderingarna hos dem som beslutar om samhällspolitiken
och därmed om budgetpolitiken. Rent tekniskt erbjuder det inte någon
svårighet att konstruera en budget som till alla delar är neutral i berört
hänseende. Det är därför inte korrekt att säga, att den statliga budgeten
som sådan har en viss inkomstfördelning som huvudmål.

Motsvarande gäller om budgetens förhållande till den samhällsekonomiska
balansen. Även här är det fråga om den utformning och den sammansättning
som man ger budgeten, inte om någon påverkan som utgår
från budgeten som sådan. Statsmakterna kan använda budgeten som ett
instrument, vid sidan av andra, för stabiliseringspolitiska strävanden,
men de kan likaväl underlåta att använda budgeten i detta syfte. På
samma sätt som inkomstutjämningen är den samhällsekonomiska balansen
ett politiskt mål, beroende av statsmakternas värderingar och prioriteringar,
 däremot inte ett tillstånd som budgeten med nödvändighet
måste vara inriktad på.

Om resursstymingen slutligen säger budgetutredningen, att budgeten
har det viktiga syftet att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av samhällets
resurser. Då utredningen flera gånger kommer tillbaka till detta
spörsmål, kan det vara skäl att något stanna vid frågan om den statliga
budgeten som resursfördelare.

Om den nyss återgivna uppfattningen vore riktig, d. v. s. om den statliga
budgeten hade som ett huvudsyfte att styra samhällets resurser i en bestämd
riktning, skulle detta förutsätta att vårt land tillämpade en konsekvent
utbyggd planhushållning, inom vilken alla ekonomiska principbeslut
vore centraliserade till statsledningen. Så är emellertid, som bekant,
inte fallet. Fördelningen av de inom landet tillgängliga resurserna på investering,
 lagerhållning och konsumtion, på industri, byggnadsverksamhet,
 jordbruk och tjänstenäringar, på tung industri och lätt industri, på
olika typer av transportmedel och energiförbrukning, för att nu nämna
några karakteristiska ekonomiska aktiviteter, bestäms i princip inte genom
den statliga budgeten utan på annat sätt, även om de över budgeten
finansierade investeringarna kan ha en direkt styrande effekt inom vissa
sektorer. Budgeten utgör inte någon försörjningsplan för samhället i
dess helhet, någon normerande och tvingande nationalbudget som arbetar
med reala storheter.

En annan sak är att den statliga budgeten genom sitt innehåll kan påverka
(och sedan länge har påverkat) den allmänna efterfrågan och prisnivån.
 I denna indirekta mening finns naturligtvis ett samband mellan
budgeten och resursanvändningen i samhället. I samma riktning verkar
det inflytande som budgeten numera har över inkomstbildningen och

139

över speciella regioners och näringars utveckling. Det är emellertid härvid
en fråga snarare om korrektiv av en på prismekanismen baserad resursanvändning
än om en aktiv fördelning och styrning av landets totala
resurser. En sådan påverkan kan staten f. ö. utöva även genom andra instrument
än budgeten, exempelvis genom lagbestämmelser och diskontoförändringar.

Att märka är vidare att statsbudgeten inte ens när det gäller den rent
statliga sektorn tillhandahåller några ”resurser”, om man nämligen
därmed menar något mera än enbart finansiella resurser. Vad budgeten
ställer till förfogande är köpkraft, som företrädesvis genom skatter och
upplåning dras in till staten för att sedan via budgetens olika utgiftsposter
portioneras ut till de ändamål som staten enligt rådande politiska
värderingar vill finansiellt stödja. En del av inkomstmedlen går därvid i
form av s. k. transfereringar tillbaka till hushåll och företag, en del får
kommunala samfälligheter disponera som bidrag till finansieringen av
viss på dem ankommande verksamhet, en del använder staten för egen
konsumtion och investering, huvudsakligen med olika myndigheter som
verkställande organ.

Det är dessa myndigheter som i nyss nämnt syfte efterfrågar arbetskraft
och materiella nyttigheter och därmed omvandlar den köpkraft
som anslagsmedlen representerar till resurser. Till följd härav blir resursstyrningen
och resursanvändningen i statens egen verksamhet väsentligen
en fråga om de regler som gäller eller bör gälla för myndigheternas
handlande. Men oavsett vilka ändamål som staten vill tillgodose
och oavsett vilka administrativa metoder som tillämpas inom förvaltningen,
 är budgeten till sin grundkaraktär alltid en inkomst- och utgiftsstat,
 ett system av betalningsströmmar och finansiella transaktioner i övrigt.
 Har man inte detta klart för sig, blir blicken för budgetens funktion
och innebörd lätt skymd.

Budgetutredningen säger sig i sitt arbete med att försöka finna former
för en förbättrad resursstyrning från statsmakternas sida ha utgått från
det synsätt på planerings- och budgetsystem som brukar presenteras under
samlingsrubriken programbudgetering. I anslutning därtill lägger utredningen
fram förslag till fem olika åtgärder som anses innebära en
tillämpning av programbudgetering ”på statsmaktsnivå”. De åtgärder eller
komponenter som därmed åsyftas är en klarare rollfördelning, en
analys av verksamheternas mål och medel, en ändamålsinriktad budget,
ett planeringssystem med inriktning på alternativtänkande samt prestations-
och kostnadsredovisning.

I betydande utsträckning berör emellertid de nämnda förslagen snarare
myndigheternas än statsmakternas verksamhet. I och för sig är
detta inte förvånande, eftersom programbudgetering i första hand är en
metod för administrativ planering, styrning och redovisning, med framställda
nyttigheter, därav föranledda kostnader och slutligt uppnådda re -

140

sultat inom en på visst sätt avgränsad verksamhet som grundläggande
element. Budgetering på statsmaktsnivå har andra och vidare syften.
Visserligen måste en konsekvent genomförd programbudgetering inom
förvaltningen få konsekvenser även för statsbudgetens utformning, men
dessa konsekvenser begränsar sig huvudsakligen till myndighetsanslagens
konstruktion och den allmänna anslagsgrupperingen. Som tidigare
berörts är statsbudgeten en inkomst- och utgiftsstat, ett system för omföring
och fördelning av köpkraft, ett tekniskt instrument för statsmakternas
politiska ambitioner. I sina budgetbeslut har statsmakterna därför
intresse inte bara av anslagsförvaltningens sakliga effekter utan också av
frågor som rör skatteuttag, upplåningsbehov, transfereringar och konjunkturpolitiska
bedömanden. Hur dessa frågor skall angripas och lösas
ger programbudgeteringen inte någon anvisning om. Att tala om
programbudgetering på statsmaktsnivå ter sig därför föga meningsfullt.

Nu berört förhållande behöver självfallet inte hindra att den finansiella
förkalkyl som statsbudgeten utgör, i den mån så är möjligt, kompletteras
med sammanfattande uppgifter om myndigheternas programplaner.
Revisorerna kommer också att föreslå i det följande att frågan om en sådan
breddning av statsmakternas beslutsunderlag prövas vid en allmän
övergång till programbudgetering inom statsförvaltningen.

Det kan tilläggas att i budgetutredningens direktiv uttryckligen betonas
att den statliga budgeten i princip är en redovisning av kassatransaktioner.
 Budgeten sägs vidare vara ett av de viktigaste medlen för
uppnående av den ekonomiska politikens mål. Enligt direktiven bör ett
nytt budgetsystem utformas så, att det kan utgöra ramen för en sammansatt
och med hänsyn till de existerande målen avvägd budgetpolitik.
Åt utredningen har också getts den allmänna uppgiften att överväga former
som kan underlätta bedömningen av olika budgetpolitiska åtgärders
samhällsekonomiska effekt. Revisorerna anser att det skulle ha varit till
fördel för utredningsarbetet, om denna distinktion mellan budget och
budgetpolitik hade upprätthållits.

2. Resursstyrning genom budgeten

Vad budgetutredningen kallar för en förbättrad resursstyrning bör enligt
dess mening, såsom redan har nämnts, kunna nås genom en klarare
rollfördelning i budgetarbetet. Redan nu gäller den principen, att regering
och riksdag skall fastställa mål och riktlinjer för den statliga verksamheten,
 medan myndigheterna har att fullgöra de konkreta förvaltningsuppgifterna.
 Utredningen anser emellertid att denna princip bör
tillämpas mera konsekvent i fortsättningen. Statsmakterna bör sålunda
ta på sig ett ökat ansvar för verksamhetens själva inriktning i varje särskilt
fall, medan myndigheterna skall ges ett ökat ansvar för val av de
medel som erfordras för att anbefallda uppgifter skall kunna lösas. I

141

stället för kvantitativa regleringar skall den anslagssumma som ställs till
förfogande för ett visst ändamål därvid användas som styrmedel.

Utredningen lägger inte fram något direkt förslag i angivet syfte men
förutsätter att de föreskrifter som nu begränsar myndigheternas rörelsefrihet
i olika avseenden skall ses över i det fortsatta utvecklingsarbetet.
Med hänsyn till de långsiktiga konsekvenser för staten som myndigheternas
beslut kan få, t. ex. vid anställning av personal, anses dock vissa
inskränkande bestämmelser alltjämt böra finnas.

Om programbudgeteringens idé tillämpades i sin mest renodlade
form, skulle myndigheterna helt fritt kunna disponera tilldelade anslagsmedel
för att anskaffa de resurser som de ansåg sig behöva för verksamheten.
 Sannolikt skulle därigenom vissa administrativa fördelar kunna
vinnas. Av de skäl som budgetutredningen anför torde dock en sådan
absolut obundenhet inte vara tillrådlig. I likhet med utredningen anser
därför revisorerna att ett modifierat system för myndighetsstyrning genom
budgeten bör tillämpas. Revisorerna delar också utredningens uppfattning
att s. k. marknadsallokering bör komma i fråga bara vid avgiftsfinansierad
och efterfrågestyrd verksamhet.

Det kan i sammanhanget finnas skäl att varna för de tendenser till
att likställa statsmyndigheter med kommersiella företag som förekommer
på sina håll. Självfallet måste även i förvaltande verksamhet all tillbörlig
hänsyn tas till ekonomiska faktorer, och revisorerna har för sin
del alltid strävat efter att väcka ökad förståelse hos myndigheterna för
en sådan ståndpunkt. Förvaltningsverksamheten har dock vissa särdrag
som inte låter sig fångas i företagsekonomiska termer, och en konsekvent
marknadsmodell kan därför tillämpas i denna verksamhet blott i
särskilda fall.

För att det skall bli möjligt att nå fram till en klarare bestämning av
de mål som skall gälla för statsverksamheten förordar budgetutredningen
att s. k. mål-medel-analyser skall utföras. En sådan analys kan
sägas vara ett sätt att konkretisera de allmänna målen genom att bryta
ned dem i mera gripbara delmål och att i anslutning därtill fastställa de
medel som bidrar till att ett visst mål uppnås. Därigenom får man en
uppfattning om hur olika medel samverkar. Ett alternativ är att vid analysen
utgå från medlen för att klarlägga målen.

Målen för statsverksamheten och därmed riktlinjerna för statsmyndigheternas
handlande är, såsom budgetutredningen framhåller, ofta
mycket allmänt formulerade. En systematisering och genomlysning av
problemen på angivet sätt kan därför utan tvivel ha sitt värde i arbetet
på att finna verksamhetens mest rationella inriktning. Metoden i fråga
ter sig dock i vissa avseenden starkt teoretisk och kan säkerligen på
många områden ersättas av enklare administrativa hjälpmedel. För att
inte i onödan komplicera det praktiska förvaltningsarbetet bör den
därför användas med en viss urskilning.

142

Den mål-medel-analys för statsverksamheten som budgetutredningen
förordar skall inte bara fungera som administrativt hjälpmedel utan
också bilda underlag för en ändamålsindelning av den statliga budgetens
utgiftssida. De nuvarande huvudtitlarna skall sålunda enligt utredningen
ersättas med särskilda sektorer, vilka definieras som större områden av
offentliga, företrädesvis statliga verksamheter eller åtgärder med gemensamma
eller likartade mål. Sektorerna skall i sin tur delas in i huvudprogram
och program. Som en huvudregel anges vidare att för varje program
skall finnas ett anslag för finansiering av den därmed förbundna
verksamheten. Genom en sådan omläggning anses den statliga verksamhetens
huvudmål komma att klarare framgå av budgeten och rationella
avvägningar i budgetprocessen underlättas.

Budgetutredningen lägger inte fram något genomarbetat förslag till
ändamålsindelning av budgetens utgiftssida utan ger bara ett exempel på
hur en ändamålsgrupperad budget skulle kunna vara utformad. Detta
exempel har den nuvarande budgetuppställningen som utgångspunkt.
Den nya indelningen bör enligt utredningen komma till stånd ”på sikt”,
sedan ett konkret förslag därtill gjorts upp av en särskild arbetsgrupp
och statsmakterna fattat principbeslut i frågan.

Otvivelaktigt förhåller det sig så, att den nuvarande statsbudgeten är
mindre överskådlig och ofta inte förmedlar den upplysning om statsmakternas
intentioner som vore önskvärd. Detta gäller i första hand budgetens
utgiftssida. Till följd härav har det blivit nödvändigt att genom finansstatistiska
analyser i efterhand gruppera om de olika budgetposterna,
 så att statsverksamhetens ändamålsinriktning och realekonomiska
sammanhang klarare framträder. Förutom statsbudgetens uppdelning på
tre delar eller enheter, nämligen driftbudget, kapitalbudget och totalbudget,
 beror nämnda förhållande framför allt på att driftutgifterna är
sammanförda under departementsrubriker som inte alltid ger tillräcklig
information om utgifternas karaktär.

Samtidigt måste hållas i minnet att departementsindelningen, och
därmed även redovisningen på departementshuvudtitlar, ursprungligen
var avsedd att ge uttryck just för statsverksamhetens syftemål och alltjämt
i betydande utsträckning fyller denna funktion. Den möjlighet till
avvägning mellan olika sakområden som budgetutredningen med rätta
anser böra utmärka en rationell budgetuppställning saknas ej heller
inom den nuvarande riksstatens ram. Någon principiellt avgörande skillnad
föreligger således ej — eller behöver i varje fall inte föreligga —
mellan en departementsindelning och en ändamålsindelning av den statliga
budgeten.

Att budgeten detta till trots inte alltid ger adekvat upplysning om
statsverksamhetens huvudsyften och innehåll beror på att den nuvarande
departementsindelningen, sedd från finansstatistisk synpunkt, är
mindre rationell. Visserligen har omflyttningar av arbetsuppgifter mel -

143

lan departementen gång efter annan vidtagits, men dessa beslut har föranletts
snarare av dagsaktuella behov än av principiella överväganden
med särskild hänsyn tagen till budgetära krav. Det är f. ö. först under
senare år som det nära sambandet organisation-budgetering-verksamhet
börjat studeras på ett mera systematiskt sätt.

I det betänkande vari statskontorets grundläggande utredning om programbudgetering
redovisas (SOU 1967: 11, del I) står på s. 89 bl. a. följande.

Innan programbudgetering införs inom en myndighet är det nödvändigt
att göra en ingående undersökning av dess organisation och arbetsrutiner
med syfte att bl. a. utvälja logiskt lämpliga program och att om
så erfordras vidta organisatoriska förändringar för att få organisationen
att ansluta till programmens verksamhetsflöde. Detta kan vara nödvändigt
för att uppfylla önskemålet att få klara gränser mellan de budgetansvariga
chefernas ansvarsområden. Man måste räkna med att programindelningen
kan behöva fortlöpande omprövas allteftersom verksamheten
inom myndigheten förändras.

Om avsikten är att låta den statliga verksamhetens ändamål komma
till klarare uttryck på budgeten, en uppfattning som revisorerna principiellt
ansluter sig till, torde det nu återgivna uttalandet äga full giltighet
även för de högsta statsorganen och för statsförvaltningens gruppering i
stort.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på Kungl. Maj:t att besluta
om fördelningen av ärenden mellan departementen. Med hänsyn
till i det föregående anförda omständigheter anser emellertid revisorerna
att det för frågans allsidiga belysning skulle vara till fördel, om ett beslut
om ändrad uppställning av budgetens utgiftssida föregicks av en närmare
utredning av departementsindelningen. En mera funktionell indelning,
 med saklig anknytning till de huvudmål som statsverksamheten
syftar till, borde därvid övervägas. Lämpligt synes vara att de inom respektive
förvaltningsområden verksamma myndigheternas allmänna ämnesinriktning
samtidigt sågs över. Det kan eljest befaras att mindre rationella
organisationsformer skulle komma att bevaras, varigenom ändamålsinriktningen
av budgeten kunde i onödan försvåras eller rent av
förhindras. Det av budgetutredningen anförda exemplet på ny budgetuppställning,
 vilket såsom separata sektorer presenterar sakområden
som är funktionellt nära förbundna med och avhängiga av varandra, visar
att sådana farhågor inte saknar fog.

En departementsreform i nu angivet syfte skulle medföra den stora
fördelen, att uppdelningen av budgetens utgiftssida på departementshuvudtitlar
kunde behållas. Av många skäl synes det nämligen önskvärt att
den organisation som ytterst ligger till grund för och bär upp den statliga
verksamheten avspeglas i budgeten. Som antytts i det föregående är
det för effektiviteten i en viss verksamhet av stor betydelse att klart av -

144

gränsade ansvarsområden föreligger. I modern budgetering är detta en
av de ledande principerna. Om emellertid budgetposterna grupperas
utan hänsyn till departementsindelningen och om till olika departement
knutna utgiftsändamål förs till en och samma sektor såsom i budgetutredningens
exempel, uppstår lätt en risk för att ansvaret för verksamheten
inom ett bestämt sakområde fördunklas och att den centrala styrningen
försvåras. Vad som kan synas teoretiskt riktigt i en viss ändamålsindelning
måste också vägas mot det administrativt hanterliga. Som utredningens
exempel ytterligare visar, kan en budgetindelning utan förankring
i det organisatoriska underlaget leda till att man får en omfattande
diversepost av departement och myndigheter som saknar naturlig
anknytning till någon av budgetens sektorer. En sådan anordning är
knappast ägnad att befordra den åskådlighet och klarhet som bör vara
målet för en reform på förevarande område.

Ett bibehållande, under förut angivna förutsättningar, av departementshuvudtitlarna
på statsbudgetens utgiftssida betyder inte att fördelarna
med en ändamålsindelning behöver gå förlorade. Varje huvudtitel
skulle ju svara mot en funktionellt avgränsad sektor, omfattande de
verksamhetsgrenar som har överensstämmande eller likartade slutmål.
Det vore ej heller någon svårighet att dela in huvudtitlarna i huvudprogram
och program, så att de särskilda ändamålen med sektorns verksamhet
klart framträdde. Genom en sådan uppställning skulle det också
vara lättare att utan ingrepp i den grundläggande sektorsindelningen anpassa
budgeten till de förändringar som den fortskridande samhällsutvecklingen
för med sig.

Revisorerna är medvetna om att det för en viss departementsindelning
finns andra motiv än de rent budgetära. Inte minst viktiga är de politiska
önskemål som kan föreligga. Dessa önskemål skulle emellertid efter
en departementsreform av förut angivet slag kunna tillgodoses exempelvis
genom ett system med biträdande ministrar för sakområden som
av en eller annan anledning ter sig särskilt angelägna i en given situation.

Revisorerna får sålunda föreslå att frågan om en omfördelning av arbetsuppgifterna
mellan departementen efter funktionella grunder tas
upp till övervägande, innan beslut om ändrad huvudindelning av budgetens
utgiftssida fattas.

Bland budgetutredningens förslag till effektivisering av de styrmedel
som står till statsmakternas förfogande inom budgetsystemets ram ingår
till sist en förbättring av planeringen. Enligt budgetutredningen utmärks
den nuvarande planeringen av vissa svagheter, i första hand bristen på
långsiktighet, vilket leder till att statsmakterna inte får ett för budgetbesluten
tillräckligt instruktivt och lämpligt avvägt informationsmaterial.
Utredningen vill häva dessa brister genom delvis nya planeringsförfaranden.

145

Utgångspunkten för all statlig planering i nu avsedd mening bör enligt
budgetutredningen vara s. k. perspektivstudier, avseende en sektors utveckling
och problem på lång sikt. Härmed åsyftas ett tidsperspektiv på
10 å 20 år eller längre. Dessa studier bör fullföljas genom mera detaljerade
sektorstudier, i vilka vissa utvecklingslinjer tas upp till närmare undersökning.
 Möjligheten att såväl höja som sänka de totala resursanspråken
för sektorn i förhållande till en oförändrad ambitionsnivå bör
därvid belysas. Sektorstudierna bör omfatta en tidsperiod av fem år.
Mot bakgrunden av härigenom framkomna resultat skall i särskilda
budgetdirektiv ramar och inriktning för myndigheternas budgetförslag
anges. Dessa direktiv, som innebär en ytterligare avgränsning och specificering
av planeringen, bör utformas så att myndigheternas anslagsframställningar
på ett bättre sätt än nu tillgodoser statsmakternas behov
av relevant beslutsunderlag. Utöver budgetförslag skall varje myndighet
upprätta verksamhetsplan och internbudget, som utgör den sista och
mest konkreta fasen av planeringen.

Det nu i största korthet beskrivna planeringssystemet sägs allmänt ha
till syfte att redovisa olika alternativ och därmed skapa handlingsfrihet
för dem som skall fatta beslut på olika nivåer.

Med statsverksamhetens nuvarande omfattning och konsekvenser för
en mångfald samhällsområden är en noggrann planering av de statliga
insatserna mera angelägen än någonsin. Därmed nås såväl perspektiv på
utvecklingen som möjlighet till rationella avvägningar mellan olika behov,
 vilket i sin tur skänker erforderlig stadga åt den löpande verksamheten.
 Revisorerna har också upprepade gånger i samband med sitt
granskningsarbete betonat önskvärdheten av en bättre planering inom
olika förvaltningsområden. I stort kan därför revisorerna instämma i
budgetutredningens synpunkter på förevarande spörsmål.

Det kan samtidigt vara på sin plats att erinra om att planering i viss
mån har blivit en modeföreteelse i våra dagar, yttrande sig bl. a. i en
övertro på dess förmåga att förutsäga framtida skeenden och utvecklingsförlopp.
 Åtskilligt av det som går under beteckningen ”långsiktig
planering” är inte heller något annat än extrapoleringar av för ögonblicket
skönjbara tendenser. Det onekligen värdefulla styrinstrument som
planeringen utgör för statsmakterna bör därför hanteras med varsamhet,
så att inte tid och kostnader läggs ned på meningslöst utredande. Planeringen
får med andra ord inte bli ett självändamål. Detta gäller särskilt
de s. k. perspektivstudierna med deras långa tidshorisont. Beträffande
många verksamhetsområden — speciellt sådana som är mindre tekniskt
betonade — är det i dag nästan omöjligt att bilda sig en uppfattning om
de värderingar som kommer att vara förhärskande 20 år framåt i tiden,
medan i andra fall sannolikheten av de till en viss trend knutna förändringarna
lättare kan bedömas.

I ett speciellt avseende vill revisorerna framhålla följande.

10 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

146

Budgetutredningen har utgått ifrån, såsom redan nämnts, att genom
de s. k. sektorstudiema olika alternativ skall belysas, avseende både höjningar
och sänkningar av gällande ambitionsnivå. Med instämmande
häri önskar revisorerna stryka under angelägenheten av att i den statliga
planeringen mål och regelsystem för skilda verksamheter fortlöpande
omprövas, vilket skulle både öka den finanspolitiska handlingsfriheten
och underlätta avvecklingen av otidsenliga eller eljest mindre angelägna
anordningar. Genom den överblick de skänker synes sektorstudierna
lämpa sig särskilt väl som ram för dylika översyner. Inte minst med
hänsyn härtill finner revisorerna det önskvärt, att de arbetsgrupper som
enligt utredningens förslag skall svara för sektorstudierna får en sådan
konstruktion att riksdagens insyn i och inflytande över den statliga planeringen
säkras utan att fördenskull administrativa svårigheter behöver
uppstå. Särskilt angeläget är att det politiska ansvaret inte blir oklart. Revisorerna
vill i sammanhanget erinra om att 1973 års riksdag på förslag
av finansutskottet i dess betänkande nr 13 uppdragit åt talmanskonferensen
att låta överväga konsekvenserna för riksdagens arbetsformer av
en långsiktig statlig planering.

3. Budgeten i stabiliseringspolitiken

Budgetutredningen har haft som särskilt uppdrag dels att pröva hur
den statliga budgeten skall kunna bli ett så effektivt instrument i stabiliseringspolitiken
som möjligt, dels att överväga hur en ökad samordning
mellan kommunernas verksamhet och stabiliseringspolitiken skall kunna
komma till stånd. Härutinnan föreslår utredningen i stort sett följande.

Författningsbundna driftbidrag och transfereringar, såsom folkpensioner,
 barnbidrag och bostadstillägg till barnfamiljer, bör i stabiliseringspolitiskt
syfte kunna höjas tillfälligt under löpande budgetår. Behov av
sådana höjningar bör kunna beaktas även i det förberedande budgetarbetet
och beslutade reformer på området kunna få träda i kraft vid en
tidigare tidpunkt än ursprungligen avsetts. Vid höjningar bör hänsyn tas
till eventuella långsiktiga bindningar. Däremot bör de nämnda bidragen
inte sänkas av stabiliseringspolitiska skäl.

Vad den statliga förvaltningsverksamheten beträffar bör såväl nyanställningsstopp
som anslagsvariationer kunna användas i stabiliseringspolitiskt
syfte under löpande budgetår. Det måste anses olämpligt att av
stabiliseringspolitiska skäl öka antalet fast anställda under lågkonjunktur.
 Motsvarande åtgärder bör kunna tillämpas för kommittéer, försöksverksamhet
o. dyl.

De statliga investeringarna bör kunna användas mera aktivt än nu i
stabiliseringspolitiken. Följande förfarande skall därvid tillämpas:

— myndigheterna redovisar i sina budgetförslag så långt möjligt de begärda
investeringsobjektens varaktighet i tiden och deras regionala
effekter

147

— statsmakterna tar ställning till investeringsverksamhetens inriktning
och omfattning mot bakgrund av långsiktiga bedömningar

— godkända objekt och objektgrupper delas in dels i sådana som skall
utföras eller påbörjas under det närmast framförliggande budgetåret
(”objekt i etapp I”), dels i sådana som, beroende av konjunkturläget,
kan anstå till följande budgetår (”objekt i etapp II”)

— även statsbidragsstödda objekt och objektgrupper delas in på detta
sätt

— etapp II bör vara så omfattande och ha en så varierad sammansättning
att skilda konjunkturlägen i olika regioner och näringsgrenar
kan mötas

— myndigheterna anmäler väsentliga avvikelser från fastställda investeringskalkyler
enligt etapp I under löpande budgetår till regeringen

— regeringen kan delegera till arbetsmarknadsstyrelsen att inom sektoriella
och regionala ramar besluta om igångsättningen av sådana
objekt i etapp II som inte medför långsiktiga konjunkturpolitiska
bindningar.

I fråga om den direkta skatten bör uttagsprocenten för den preliminära
statliga inkomstskatten kunna varieras under löpande år, vilket innebär
att det skattebelopp som skall betalas in bör kunna öka eller
minska med en procentuell andel. Uttagsändringarna, som bör kunna
gälla både fysiska och juridiska personer, bör vara av begränsad storlek
och varaktighet. Den slutliga skatten bör i dylika fall beräknas som ett
vägt medelvärde av de uttagsprocentsatser som har gällt under året.

Mervärdeskatten, de s. k. punktskatterna och investeringsavgiften bör
kunna ändras snabbt och när som helst under året. Regeringen bör få
fullmakt av riksdagen att enligt vissa regler självständigt besluta i dessa
frågor.

Arbetsgivar- och investeringsavgifterna bör liksom hittills kunna användas
i konjunkturpolitiken, den senare även regionalt.

För att kommunernas ekonomiska verksamhet skall kunna bättre
samordnas med stabiliseringspolitiken bör, utöver smärre jämkningar i
effektiviseringssyfte av redan tillämpade hjälpmedel, flertalet investeringsbidrag
till kommunerna förbindas med en konjunkturklausul som
gör det möjligt för regeringen att både höja och sänka det ordinarie bidraget
med en viss procentsats. Vidare bör depositionsavgifter, svarande
mot en viss andel av beräknade byggnadskostnader, kunna tas ut på
kommunala byggnadsinvesteringar. Slutligen bör den kommunalelconomiska
utredningen få i uppdrag att pröva frågorna om variationer i utbetalningen
av kommunalskattemedel, om begränsningar av den kommunala
utdebiteringen samt om mervärdeskatt på och prisreglering av
avgiftsfinansierad kommunal verksamhet.

De här i korthet återgivna förslagen har inte gett revisorerna anledning
till erinran eller särskilt uttalande utom i ett avseende.

148

Revisorerna vill sålunda erinra om att den nya regeringsformen innehåller
en föreskrift (8 kap. 6 §), genom vilken befogenhet tillerkänts finans-
och skatteutskotten att under särskilt angivna förutsättningar besluta
på riksdagens vägnar om regeringsförslag som gäller annan skatt
än skatt på inkomst, förmögenhet, arv eller gåva. Befogenheten avser tid
då riksmöte ej pågår. Den nu återgivna föreskriften bygger på ett förslag
i propositionen 1973: 90, som riksdagen fann innebära en lämplig avvägning
av de skilda synpunkter på förevarande spörsmål som hade
kommit fram under remissbehandlingen av grundlagberedningens betänkande.
 Enligt revisorernas mening har därmed frågan om den stabiliseringspolitiska
beredskapen på beskattningens område under samtidigt
hänsynstagande till riksdagens traditionella finansmakt lösts på ett rimligt
sätt. Revisorerna får därför avstyrka utredningens förslag, att regeringen
skall kunna bemyndigas att enligt vissa regler självständigt besluta
om ändringar av de indirekta skatterna.

4. Budgetprocessen

Den statliga budgeten, den s. k. riksstaten, består för närvarande av
två separata delar, driftbudgeten och kapitalbudgeten, vilka sedan år
1966 förts samman i en totalbudget. Uppdelningen på en driftbudget
och en kapitalbudget går tillbaka till 1937 års budgetreform och har sin
sakliga grund i en önskan att värna om den statliga förmögenheten, vilket
har ansetts förutsätta att driftinkomster och driftutgifter skall balansera
åtminstone på längre sikt och att förhållanden som påverkar förmögenhetsställningen
därför skall klart framgå av budgeten. Det synsätt
som ligger bakom totalbudgetens idé är inte på samma sätt bundet vid
budgetbalansens problem utan tar mera sikte på statsbudgetens möjlighet
att öva inflytande på konjunkturförloppet. Utgångspunkten för detta
synsätt är att statsutgifternas samhällsekonomiska betydelse i princip är
densamma, vare sig de har karaktären av driftutgifter eller av kapitalutgifter.

Till följd av den konstruktion som statsbudgeten sålunda fått ger den
inte längre uttryck för någon enhetlig grunduppfattning i hithörande
ting, vilket lett till att överskådligheten och det inre sammanhanget i
stor utsträckning gått förlorade. Möjligheten att omedelbart tyda och
rätt härleda olika budgetposter har också starkt begränsats. Värdet av
den information som budgeten förmedlar har därtill minskat i viktiga
avseenden. Ytterligare en svaghet är att den till budgeten knutna redovisningen
blivit onödigt komplicerad, vilket inte minst gäller förmögenhetsredovisningen.

Mot denna bakgrund föreslår budgetutredningen att den nuvarande
riksstaten, med sin uppdelning på driftbudget, kapitalbudget och totalbudget,
 ersätts med en enhetlig statsbudget som omfattar både drift- och
kapitalutgifter. Av de reformer som förordas av utredningen måste

149

denna betecknas som den sakligt mest betydelsefulla, då 1937 års budgetidéer
därmed slutligt avvecklas till förmån för en efter mera tidsenliga
principer uppbyggd statsbudget, vilken gör det möjligt för statsmakterna
att utan formella hinder ge budgeten det innehåll som svarar mot
realekonomiska behov.

De följdförslag som utredningen lägger fram i förevarande sammanhang
innebär i stort sett följande.

Den nuvarande kapitalfondredovisningen slopas. De myndigheter som
har att svara för särskilda kapitaltillgångar skall i stället redovisa dessa
på en enhetlig balansräkning. Tillgångarna bör i allmänhet värderas efter
sitt nyanskaffningsvärde och omvärderingar av förmögenheten göras
direkt på balansräkningen. De sålunda redovisade tillgångarna skall på
sedvanligt sätt avskrivas och förräntas. Till grund för förräntningskravet
skall läggas, förutom nyanskaffningsvärdet, en av regeringen fastställd
kapitalränta som ersätter den nuvarande normalräntan. För vissa myndigheter
bör balansräkningen kompletteras med en resultaträkning.

Till grund för beslut om investeringar bör ligga investeringsbedömningar,
 som baseras på särskilda investeringskalkyler, d. v. s. finansiella
beräkningar av de framtida betalningsströmmar som kan väntas komma
att föranledas av investeringarna i fråga. Diskonteringsränta bör därvid
fastställas av regeringen. Även alternativa kalkyler och efterkalkyler bör
göras. I vissa fall bör underlaget för investeringsbesluten breddas genom
att samhällsekonomiska kostnads/intäktsanalyser utförs.

De fyra nuvarande anslagstyperna ersätts med en enda anslagstyp, för
vilken två regler skall gälla. Regeringen bör sålunda få rätt att under löpande
budgetår medge överskridande av anvisat anslagsbelopp med upp
till tio procent, alternativt med en miljon kronor. Å andra sidan bör
outnyttjade anslagsmedel inte få disponeras efter budgetårets utgång.
Anskaffningar som medför utbetalningar över flera budgetår bör dock
kunna grundas på ett system med långsiktiga bemyndiganden. Regeringen
bör även ha möjlighet att använda en finansfullmakt för att av
konjunkturpolitiska skäl sätta i gång nya investeringar. Kassabokföringsprincipen,
 enligt vilken det är de faktiska in- och utbetalningarna som
registreras, skall alltjämt gälla för budgetredovisningen.

Budgeten bör avgränsas så, att statens samtliga inkomster och utgifter
för olika ändamål kommer till synes. Vissa undantag från denna huvudregel
får dock förutsättas komma att finnas även i fortsättningen. Socialförsäkringssektorn
ligger till stor del utanför budgeten, och någon
ändring härutinnan föreslås inte. En redovisning av denna sektor bör
dock i informativt syfte lämnas i en särskild bilaga till den proposition,
den s. k. budgetpropositionen, som skall motsvara den nuvarande statsverkspropositionen
.

Bruttoredovisning av den statliga verksamheten bör vara huvudregel
och nettoredovisning tillämpas endast i de fall då man främst vill fästa

150

uppmärksamheten på ett visst rörelseresultat genom att saldera inkomster
mot utgifter. Affärsverkens driftbudgeter bör dock tas upp på den
statliga budgeten under formella anslag. Systemet med specialdestination
bör i princip upphöra, vilket får betydelse framför allt för de s. k.
automobilskattemedlen.

Nuvarande budgetår, löpande under tolvmånadersperioden den 1 juli
till den 30 juni, behålls.

Revisorerna har tidigare behandlat frågan om riksstatens uppställning
som ett särskilt granskningsärende, vilket avslutades med en skrivelse till
Kungl. Maj:t den 27 februari 1969. Till grund för skrivelsen låg en i
ärendet upprättad granskningspromemoria jämte däröver avgivna remissyttranden.
 Revisorerna ansåg att de konstruktiva svagheter som nuvarande
budgetsystem var behäftat med gjorde en särskild utredning av
frågan motiverad och hänvisade i sammanhanget till att i samma års
statsverksproposition en översyn av gällande budgetprinciper hade förebådats.

Det förslag som budgetutredningen nu lagt fram bygger i allt väsentligt
på samma grundsyn i hithörande spörsmål som den nyssnämnda
granskningspromemorian gav uttryck för och som revisorerna förklarade
sig dela. I promemorian förordades vissa ändringar i budgetuppställningen,
 utmynnande i en enhetlig statsbudget med enbart intern redovisning
av inträffade förändringar av statens förmögenhetsställning,
och utredningens förslag kan sägas vara en ytterligare utveckling och
konkretisering av dessa rekommendationer. Vidare kan noteras att de
synpunkter som revisorerna i andra sammanhang anlagt på frågorna om
nuvarande specialbudgeter, om redovisning av affärsverkens driftstater
och om den statliga normalräntan har tillgodosetts genom förslaget.

I enlighet härmed tillstyrker revisorerna att den nuvarande riksstaten
ersätts med en enhetlig statsbudget, på vilken anslag för både driftutgifter
och investeringsutgifter förs upp. Vad budgetutredningen härutöver
anfört och förordat i sammanhanget, avseende framför allt formerna för
den statliga förmögenhetsredovisningen, kan revisorerna likaledes ansluta
sig till. Revisorerna förutsätter därvid att en sammanfattande tablå
över de olika balansräkningarna kommer att tas in i budgetpropositionen,
 så att riksdagen får ett tillräckligt informativt underlag för bedömningen
av inträffade förändringar i den statliga förmögenhetsställningen.

I två speciella frågor vill revisorerna anföra följande.

Tidigare har nämnts att den statliga budgeten åskådliggör de betalningstransaktioner
som väntas komma till stånd under en viss tidsperiod.
 Redovisningen av budgetutfallet har därför i huvudsak en kassamässig
prägel. Inte minst för riksdagens vidkommande skulle det
emellertid vara av stort intresse att därutöver få del av en i reala termer
uttryckt redovisning av den statliga förvaltningsverksamheten. Med en
sålunda inriktad redovisning avses uppgifter om sådana faktorer som in -

151

täkter (framställda nyttigheter), kostnader (resursanvändning) och resultat
(effektivitet). Uppgifterna kan vara ungefärliga. Vid en mera allmän
övergång till programbudgetering bör därför övervägas om inte en på
lämpligt sätt specificerad sammanställning av de olika myndigheternas
programutfall kunde fortlöpande tas in i budgetpropositionen. Erfarenheten
får sedan utvisa i vad mån det är möjligt att med denna sammanställning
som förebild arbeta fram en programbudget för hela statsförvaltningen.

I en till Kungl. Maj:t den 14 december 1972 avlåten skrivelse har revisorerna
på grundval av en i ärendet upprättad granskningspromemoria
jämte däröver avgivna remissyttranden påtalat den brist på överensstämmelse
i tiden som nu i stor utsträckning föreligger mellan inoch
utbetalningar på statsverkets checkräkning. Handlingarna i ärendet
har överlämnats till budgetutredningen, som dock inte gått närmare in
på problemet. Då, såsom framgår av promemorian, denna brist på samstämmighet
leder till vissa mindre tillfredsställande konsekvenser, finner
revisorerna det angeläget att frågan uppmärksammas i det fortsatta arbetet
med budgetsystemets utformning och utveckling. Att en anpassning
av utgifter till inkomster kommer till stånd, behöver självfallet inte
hindra att tillfälliga avvikelser från ett visst schema görs av stabiliseringspolitiska
skäl.

5. Sammanfattning

Enligt revisorernas mening har budgetutredningen i sina teoretiska utgångspunkter
inte gett någon helt rättvisande bild av den statliga budgetens
principiella karaktär och funktion. En skillnad måste göras mellan
statsverksamheten i allmänhet, budgetpolitiken, den statliga budgeten
och den statliga medelsförvaltningen, även om självfallet inbördes
sammanhang föreligger. Budgetens innehåll och inriktning bestäms av
statsmakterna, och dess syften kan variera alltefter de politiska värderingar
som ligger till grund för budgetbesluten. Medelsförvaltningen i
sin tur påverkas av budgetanslagens konstruktion och gruppering men
därjämte, och i än högre grad, av de administrativa system som myndigheterna
har att tillämpa. Statsbudgeten är i sig själv en inkomst- och utgiftsstat,
 vilken fördelar köpkraft till de ändamål som statsmakterna finansiellt
vill stödja.

Revisorerna ansluter sig till vad budgetutredningen anfört om rollfördelningen
mellan statsmakterna och myndigheterna, innebärande att de
förra skall ange målen för statsverksamheten, medan en betydande frihet
bör tillerkännas de senare i valet av medel för att nå dessa mål. I
enlighet härmed instämmer revisorerna i utredningens uppfattning, att
myndigheternas arbete bör styras genom en modifierad form av s. k.
budgetallokering, varmed avses att anslagsmedel ställs till förfogande

152

för program med klart angivna ändamål men att samtidigt vissa kvantitativa
bindningar till centralt utfärdade regler finns kvar. Revisorerna
har inte något att erinra mot att s. k. mål-medel-analyser kommer till
användning, under framhävande dock att metoden i fråga bör tillämpas
med urskilning.

Revisorerna är av den uppfattningen, att det för frågans allsidiga belysning
skulle vara av värde, om ett beslut om ändrad uppställning av
budgetens utgiftssida föregicks av en översyn av departementsindelningen.
 En mera funktionell indelning, med saklig anknytning till de huvudmål
som statsverksamheten syftar till, borde därvid övervägas. Genom
en sådan omläggning skulle anslagsgrupperingen efter departementshuvudtitlar
kunna behållas utan att fördelarna med en ändamålsindelning
av budgetens utgiftssida behövde gå förlorade, samtidigt som
ett klart organisationsansvar för olika statliga verksamhetsgrenar skulle
komma till uttryck på budgeten. Inom varje huvudtitel skulle anslagen
föras samman till huvudprogram och program.

Det system för statlig planering som förordas av budgetutredningen
ger i princip inte anledning till erinran, även om revisorerna stryker under
angelägenheten av att det bör hanteras med en viss varsamhet. Revisorerna
anser det önskvärt att mål och regler för statsverksamheten fortlöpande
omprövas i samband med de s. k. sektorstudierna. Riksdagens
insyn i och inflytande över den statliga planeringen bör säkerställas genom
en lämplig konstruktion av de arbetsgrupper som skall svara för
dessa studier.

De förslag till åtgärder i stabiliseringspolitiskt syfte som läggs fram av
budgetutredningen kan revisorerna i stort sett ansluta sig till. Revisorerna
avstyrker dock att regeringen får fullmakt att besluta om ändringar
av de indirekta skatterna. Den nya regeringsformens bestämmelser
i ämnet, som grundar sig på ett förslag i propositionen 1973: 90, anses
utgöra en rimlig avvägning mellan kravet på god handlingsberedskap
på förevarande område och intresset av att riksdagens traditionella finansmakt
bevaras.

Revisorerna, som tidigare har gjort en framställning i denna fråga,
tillstyrker att den nuvarande riksstaten med sin uppdelning på driftbudget,
 kapitalbudget och totalbudget ersätts med en enhetligt utformad
statsbudget. Vad budgetutredningen i övrigt anfört och förordat i anslutning
till sina överväganden om budgetsystemets konstruktion kan revisorerna
likaledes biträda. Det problem som hänger samman med nuvarande
brist på samstämmighet i tiden mellan in- och utbetalningar på
statsverkets checkräkning bör enligt revisorernas mening uppmärksammas
i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Vid ärendets behandling har ett särskilt yttrande avgetts, vilket bifogas.

153

Särskilt yttrande

av herrar Palm, Augustsson, Hjorth, Rask och Andersson
Möjligheten att bemyndiga regeringen att enligt vissa regler självständigt
besluta om ändringar av de indirekta skatterna skulle otvivelaktigt,
vid sidan av andra, vara ett viktigt instrument för stabiliseringspolitiken.
Budgetutredningens förslag på denna punkt finner vi därför värdefullt.
Med hänsyn till den uppgörelse i frågan som träffats i samband med
det vid föregående års riksdag fattade och numera stadfästa beslutet om
en ny regeringsform anser vi emellertid förslaget sakna aktualitet för
närvarande.

154

Bilaga 2

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 januari 1974
med anledning av granskningspromemoria nr 4/1973 angående den
kvantitativa utvecklingen av personalresurserna och personalomsättningen
hos statliga myndigheter

Under de senare årtiondena har den offentliga sektorn utvidgats alltmer.
 Bland de områden inom vilka det allmänna ökat sina insatser må
nämnas bostadssektorn, sjukvården, utbildningen och arbetsmarknaden.
Denna tillväxt kan betraktas som ett komplement till den utveckling
som den privata sektorn genomgått.

Den offentliga sektorns utveckling och storlek kan beskrivas på olika
sätt. Ett ofta använt finansiellt mått är den andel av de samlade inkomsterna
i landet som går till samhället i form av skatter och socialförsäkringsavgifter
m. m. Denna andel har i stort sett fördubblats under perioden
1950—1969 och uppgick år 1969 till närmare 50 procent. Tar
man vid beräkningarna hänsyn till att vissa till staten inbetalade medel
sedermera återförs till medborgarna — de s. k. transfereringarna —
kommer man fram till att numera omkring en tredjedel av de inkomster
som härrör från produktionen i landet används för att finansiera den offentliga
verksamheten. Mer än hälften av denna resursanvändning faller
på kommunal verksamhet. Många av de verksamheter som bedrivs i
kommunal regi har emellertid sin grund i statliga beslut. Den på så sätt
reglerade delen av de kommunala utgifterna kan uppskattas till 70 å 80
procent av de totala utgifterna. På såväl investerings- som konsumtionssidan
har den kommunala sektorn på senare tid haft en högre expansionstakt
än den statliga.

Omfattningen av den offentliga verksamheten kan mätas även i antalet
sysselsatta inom denna sektor. Det totala antalet sysselsatta i statlig
och statsunderstödd verksamhet samt hos allmänna försäkringskassor,
landsting, primärkommuner, statliga och kommunala bolag beräknas år
1970 ha uppgått till drygt en miljon. Den andel av det totala antalet yrkesverksamma
som var sysselsatt inom den offentliga sektorn utgjorde
nämnda år drygt 27 procent. För tjänstemännen inom allmänna civilförvaltningen
och försvarsväsendet (ca 168 600 år 1970) uppgick motsvarande
andel till drygt fyra procent. Av det totala antalet i offentlig
verksamhet sysselsatta utgjorde dessa tjänstemän omkring 16 procent.

År 1971 uppgick den totala av staten utbetalade lönesumman för anställda
inom allmänna civilförvaltningen, försvarsväsendet och affärs -

155

verken till 11,9 miljarder kronor. För att få en riktig bild av statens lönekostnader
måste till detta belopp dock läggas pensions- och socialförsäkringskostnaderna,
 som för budgetåret 1973/74 beräknas till 26 procent.
 Som ett exempel på lönernas utgiftshöjande effekt för statsverket
kan nämnas att man beräknat att en ökning av de statsanställdas och lärarnas
löner och pensioner med en procent år 1971 skulle ha kostat 140
å 150 milj. kronor.

De långsiktiga utvecklingstendenserna för den svenska ekonomin har
analyserats i 1970 års långtidsutredning. Enligt en av utredningen framlagd
kalkyl kan under femårsperioden 1970—1975 en sysselsättningsökning
väntas inom det offentliga tjänsteområdet, som motsvarar ett nettotillskott
av i runt tal 185 000 personer. Denna ökning är dubbelt så stor
som den förutsedda tillväxten av landets arbetskraftsresurser. Även om
dessa kalkyler i viss mån satts i fråga, framstår det som uppenbart att
samhällets förmåga att på ett rationellt sätt fördela och utnyttja den tillgängliga
arbetskraften är av avgörande betydelse för välståndsutvecklingen
i vårt land.

Mot den skisserade bakgrunden har riksdagens revisorer beslutat att
låta närmare analysera den kvantitativa utvecklingen av personalresurserna
hos ett antal statsmyndigheter. Samtidigt härmed har personalomsättningen
vid myndigheterna undersökts. I anslutning till undersökningen
har vidare vissa uppslag till personalminskande åtgärder på det
statliga området prövats.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria
som på sedvanligt sätt remissbehandlats. Synpunkter på de iakttagelser
som gjorts vid undersökningen jämte därav föranledda slutsatser och
förslag har sålunda inhämtats från rikspolisstyrelsen, riksåklagaren, socialstyrelsen,
 statskontoret, riksrevisionsverket, statens avtalsverk, statens
personalutbildningsnämnd, statens personalnämnd, generaltullstyrelsen,
 arbetsmarknadsstyrelsen, televerket, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) och Statstjänstemännens riksförbund
(SR). Promemorian och de avgivna remissyttrandena är fogade vid
denna skrivelse som särskilda bilagor {bil. 1—15).

Den mest detaljerade officiella redovisning av tjänstemannakollektivets
storlek och utveckling som finns tillgänglig är den av statistiska
centralbyrån (SCB) publicerade statstjänstemannastatistiken. Statistiken
lades dock i vissa avseenden om år 1969, varvid den utvidgades till att
omfatta även icke löneplansplacerad personal med mindre än halvtidstjänstgöring.
 Detta förhållande samt vissa tekniska svårigheter vid omläggningen
försvårar tidsjämförelser, grundade på det i statistiken ingående
materialet.

Åren 1954—1968 tillämpades dock i huvudsak oförändrade redovisningsprinciper.
 Under perioden i fråga ökade det totala antalet stats -

156

tjänstemän med 55 700 eller med drygt 26 procent. Den genomsnittliga
årliga ökningen uppgick alltså till ca 4 000 personer eller ca 1,7 procent
av antalet anställda vid periodens mitt. Under perioden inträffade väsentliga
förändringar av huvudmannaskapet för vissa förvaltningsområden.
 År 1965 förstatligades sålunda polis-, åklagar- och exekutionsväsendet,
 och år 1966 överfördes de allmänna läroverken och de tekniska
gymnasierna till statsunderstödd verksamhet. År 1967 övergick vidare
huvuddelen av statens mentalsjukhus till landstingen. Om man bortser
från dessa organisatoriska förändringar, kan den årliga genomsnittliga
ökningen av antalet statstjänstemän uppskattas till 4 500. Periodens ökning
var betydligt större inom allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet
än inom affärsverken.

Under perioden 1969—1971 ökade antalet statstjänstemän från
268 852 till 308 904 eller med ca 40 000. Även under denna period uppvisade
affärsverken en lägre tillväxt. En del av periodens ökning är
emellertid skenbar. Detta hänger samman med statistikomläggningen år
1969 samt med övergången till tjänstemannaanställning för vissa grupper
som tidigare redovisats som arbetare. Den reella ökningen av antalet
statstjänstemän under perioden torde kunna uppskattas till ca 15 000 eller
genomsnittligt närmare 5 000 per år.

En faktor som starkt torde ha bidragit till personalökningen är arbetstidsförkortningen.
 Genom den s. k. ramöverenskommelsen perioden
1966—1968 sänktes arbetstiden med början omkring årsskiftet 1967—
1968 från 45 till 42,5 arbetstimmar per vecka. Härvid berördes ca
100 000 tjänstemän inom de undersökta personalkategorierna. Denna
arbetstidsförkortning har beräknats svara mot ett arbetskraftsbortfall på
mellan 5 000 och 6 000 årstjänster. Vidare har arbetstiden enligt träffat
avtal från år 1972 sänkts från 42,5 till 40 timmar. Avtalsverket har uppskattat
arbetskraftsbortfallet till ca 7 000 årstjänster. Den hypotetiska
kostnaden härav för statsverket har beräknats till ca 190 milj. kronor.

Av undersökningen framgår att de under senare år registrerade stora
och plötsliga förändringarna i statstjänstemannastatistiken i regel hänger
samman med byte av huvudmannaskap för viss verksamhet, med organisatoriska
förändringar, med övergång till tjänstemannaställning för
vissa grupper av anställda, med omläggning av den statistiska redovisningen
och med arbetstidsförkortning. Beaktas dessa förhållanden samt
statstjänstemannakollektivets storlek kan sammanfattningsvis sägas att
den årliga ökningen av antalet statstjänstemän under det senaste årtiondet
förlöpt med en jämn och förhållandevis måttlig hastighet. Det ständigt
fortgående tillskottet av statstjänstemän har emellertid för perioden
som helhet medfört en avsevärd ökning av antalet tjänstemän.

Enligt den långtidsbudget som ingår i 1973 års reviderade finansplan
beräknas personalökningen komma att avta eller t. o. m. förbytas i en
nedgång under budgetåren 1973/74—1976/77. I 1973 års statsverkspro -

157

position har personalökningen beräknats bli endast 600—700 personer
för budgetåret 1973/74.

Det bör kanske i detta sammanhang erinras om svårigheten att enbart
av förändringar i antalet sysselsatta dra slutsatser om verksamhetsvolymens
utveckling. Detta gäller speciellt vid myndigheter som övergått till
programbudgetering. Denna innebär nämligen att resurser anslås för
program utan bindning till vissa utgiftsslag. En myndighet kan därför
välja att köpa tjänster eller anskaffa maskinell utrustning i stället för att
anställa personal.

önskar man närmare studera personalförändringarnas storlek och belysa
bakomliggande orsaker är det nödvändigt att följa utvecklingen på
myndighetsnivå. Vid den nu företagna undersökningen har därför utvecklingen
inom olika myndigheter studerats dels genom en bearbetning
av anslagsframställningar och statistiska centralbyråns statstjänstemannastatistik,
 dels genom en enkät hos vissa myndigheter med påtagliga
personalförändringar.

Som sammanfattande omdöme av dessa mera djupgående studier kan
anföras att de större personalökningarna inom undersökta myndigheter
huvudsakligen synes hänga samman med att nya verksamheter tagits
upp, att redan beslutad verksamhet ökat i volym, att viss verksamhet
förts över från annan huvudman, att organisatoriska förändringar —
ofta förbundna med av statsmakterna fastlagd höjd ambitionsnivå — inträtt
och att arbetstidsförkortning genomförts. Det kan vidare konstateras
att flertalet av de undersökta myndigheterna varit föremål för organisatoriska
översyner eller andra större rationaliseringsinsatser under
den studerade perioden.

Personaltillväxten torde även ha påverkats av de enskilda verkens ambitioner
att, i kraft av sin sakkunskap inom en speciell sektor, utveckla
och förbättra sitt förvaltningsområde. Denna strävan, som i allmänhet ej
tar sig uttryck i större plötsliga förändringar, torde utgöra en kontinuerligt
verkande tillväxtfaktor. Den härav föranledda personalökningen är
mera svårmätbar, bl. a. därför att den har ett lugnare förlopp. Myndigheternas
skyldighet att med uppmärksamhet följa förhållandena inom
sitt verksamhetsområde och vidta eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder
som är påkallade har fastlagts i den allmänna verksstadgan.

Ytterligare en orsak till personalförändringarna inom den till stor del
tjänsteproducerande offentliga sektorn torde vara de ökande svårigheterna
att, trots olika tekniska framsteg inte minst inom datateknikens
område, ersätta den manuella arbetskraften med en mekanisering av
funktionerna.

Den genomförda undersökningen har haft till syfte att närmare kartlägga
den kvantitativa utvecklingen av personalresurserna inom den
statliga sektorn för att revisorerna med utgångspunkt i undersökningen
skulle kunna utröna om omotiverade ökningar av personal förekommit

158

inom den statliga sektorn. Såvitt revisorerna kunnat bedöma ger undersökningen
inte anledning till sådana slutsatser. Undersökningen visar
fastmer att klara orsakssammanhang kan påvisas mellan personalökningarna
och motiverade beslut om förändringar i statsverksamheten.
Inte heller kan personalomsättningen, d. v. s. personalanställningar och
personalavgångar, anses vara anmärkningsvärt hög.

Vid remissbehandlingen av granskningspromemorian har positiva uttalanden
gjorts om undersökningens kartläggning av utvecklingen inom
det berörda området. Det har även föreslagits att liknande undersökningar
skall utföras i framtiden med jämna mellanrum. Från vissa myndigheters
sida har dock påpekats att undersökningen skulle ha stigit i
värde om den även omfattat närmare utvärderingar och analyser av orsakerna
till personalförändringarna och de samhällsekonomiska aspekterna
på förändringarna. Vidare borde de kvalitativa förändringar som
uppkommit bl. a. genom fortlöpande personalutbildning ha beaktats.
Undersökningen får dock ses mot bakgrund av det syfte som den haft
och som redovisats ovan. Det torde emellertid vara av stort värde att få
fram liknande undersökningar som även omfattar angivna bedömningar.
Sådana undersökningar torde få betydelse vid långtidsplanering av personalutbildningen
och även vid verksamhetsplaneringen inom olika statliga
områden. Revisorerna förordar därför att det framdeles genomförs
sådana undersökningar, förslagsvis genom berörda organisationsmyndigheters
försorg.

Som ovan nämnts har i samband med den genom revisorernas försorg
genomförda undersökningen vissa förslag till åtgärder i personalbesparande
syfte aktualiserats. Förslagen har vid remissbehandlingen i stort
sett mött positivt mottagande. Med beaktande även av remissmyndigheternas
synpunkter föreslår revisorerna att följande förslag blir föremål
för statsmakternas prövning.

Flittills genomförda insatser på rationaliseringsområdet synes föga ha
kunnat påverka själva utvecklingstrenden inom det statliga personalområdet.
 Med tanke på den allmänna ram inom vilken statsmyndigheterna
bedriver sin verksamhet är detta dock inte förvånande. Även om de enskilda
myndigheterna kan ha ett eget intresse av att utöka sin personalorganisation,
 bestäms deras verksamhet i allt väsentligt av de beslut som
statsmakterna fattar. Den undersökning som gjorts i förevarande sammanhang
visar också att personalökningen hos statsmyndigheterna till
ca två tredjedelar beror på nytillkomna arbetsuppgifter och en volymmässig
ökning av utförda tjänsteprestationer. En mera långtgående begränsning
av antalet statstjänstemän torde på grund härav fordra en
omprövning av de mål som satts upp för statsverksamheten på olika
områden. Detta förutsätter i sin tur en omprövning även av tidigare fattade
politiska beslut. Rationaliseringssträvandena inom statsförvaltningen
synes därför med hänsyn till personaltillväxtens struktur och or -

159

saker böra mera än hittills inriktas på en ingående analys, som i vissa
fall kan leda till en omprövning, såväl av målen för statsmyndigheternas
verksamhet som av det regelsystem som styr verksamheten. Översynerna
bör helst göras sektorsvis, så att även möjliga effektivitetshöjande
omfördelningar av arbetsuppgifterna mellan olika myndigheter
beaktas.

Syftet med översynerna bör vara att få utrönt vilka möjligheter som
finns att rensa bort eller modifiera verksamheter som i ett föränderligt
samhälle minskat i aktualitet och angelägenhet eller antagit alltför komplicerade
former. Alternativa lösningar bör studeras.

Undersökningarna bör utföras av särskilda arbetsgrupper bestående
av experter på förvaltningsområdet i fråga. Då så befinns lämpligt bör i
grupperna ingå även ett representativt inslag av riksdagsmän. Översyner
av skisserat slag synes i nuvarande statsfinansiella läge vara en viktig
förutsättning för att utrymme för nya åtaganden och reformer skall
kunna skapas. Vid översynen bör även studeras återverkningarna på de
kommunala utgifterna. Den föreslagna typen av planmässigt företagna
översyner sektorsvis skulle vidare kunna utgöra ett värdefullt beslutsunderlag
både för Kungl. Maj:ts årliga budgetarbete och för ett mer långsiktigt
planeringsarbete. Förslaget ligger i linje med det av budgetutredningen
numera framlagda förslaget i ämnet.

I samband med dessa översyner bör även undersökas på vilka områden
en ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster bör genomföras.
Resurser skulle härigenom kunna frigöras för andra samhälleliga åtaganden
som anses väsentligare. I anslutning härtill må erinras om att det
bl. a. från vissa ekonomers sida satts i fråga om inte en mera kostnadsanpassad
prissättning av statens tjänster skulle ge medborgarna en
bättre uppfattning om de ianspråktagna tjänsternas samhällsekonomiska
kostnader.

Som ett exempel på den typ av sektorsvis utförda översyner som förordas
här kan nämnas den utredning som revisorerna föreslog år 1971 i
syfte att förenkla den administrativa hanterligheten av det författningskomplex
som reglerar skatte- och avgiftsområdet. Även för förvaltningsområdet
i övrigt synes förenklingar och personalbesparingar kunna nås
genom att mera summariska förfaranden genomförs i enklare ansökningsärenden
och besvärsmål.

Som exempel på områden inom vilka förenklingar redan har nåtts
kan åberopas den minskning av underrätternas arbetsbelastning som inträdde
då, i enlighet med förslag som väcktes redan år 1949 av riksdagens
revisorer, möjligheter infördes för åklagare att utfärda strafförelägganden
i vissa trafikmål och polisman fick behörighet att utfärda ordningsbotföreläggande.
 Sannolikt torde på civil- och brottmålsprocessens
område ytterligare förenklingar och rationaliseringar kunna uppnås genom
att även andra enklare slag av mål ges ett mera summariskt förfa -

160

rande. Åtgärder i samma riktning är det beslut som numera fattats om
förenklat förfarande i mindre tvistemål.

Det invecklade statliga lönesystemet synes även vara ett område inom
vilket förenklingar borde kunna medföra effektivitetsvinster hos statsmyndigheterna.
 Det kan i sammanhanget pekas på att den lönekatalog
som ingår som bilaga till statskontorets delrapport om ett personaladministrativt
informationssystem (skrift 15/72) upptar ca 1 800 lönearter.
En löneart utgörs i princip av ett i AST m. fl. avtal omnämnt lönebelopp,
 lönetillägg eller löneavdrag. Det torde både för staten som arbetsgivare
och för de olika personalkategorierna vara till gagn att nå förenklingar
på detta område. Det har under remissbehandlingen anmärkts
att man för närvarande arbetar med dessa frågor. Revisorerna vill understryka
vikten av att förenklingar uppnås genom detta arbete.

Parallellt med ökade effektiviseringsinsatser av mera övergripande
natur synes de enskilda myndigheternas eget rationaliseringsarbete böra
intensifieras. Framför allt vid de mindre myndigheterna finns sällan särskilt
utsedda tjänstemän som helt ägnar sig åt rationaliseringsverksamhet.
 Även större myndigheter kan sakna speciellt avdelad personal för
rationaliseringsarbete. Mot bakgrund härav bör detta arbete, framför
allt hos myndigheter utan egna specialister på området, underlättas och
stimuleras genom att statskontoret utarbetar en handledning eller ett utbildningspaket
med principiella och tekniska råd för rationaliseringsarbete.
 Dessa hjälpmedel bör utformas så, att de är väl ägnade för självstudier.
 Ett sådant utbildningspaket synes vara ett lämpligt komplement
till statskontorets kurser i administrativ rationalisering, vilka är tämligen
omfattande (5 veckor) och närmast vänder sig till blivande utredare och
systemmän.

Kostnadsmedvetandet vid myndigheterna bör återfinnas inte endast
hos verksledningar och rationaliseringsexperter. En myndighets samtliga
anställda bör så långt möjligt bibringas ett kostnadstänkande. Av denna
anledning synes förslagsverksamheten böra intensifieras. Rationaliseringsläget
vid en myndighet bör sålunda årligen tas upp till diskussion i
företagsnämnd i syfte att främja förslagsverksamheten. Exempelvis kan
i företagsnämndens regi anordnas kampanjer för till vissa verksamhetsområden
styrd förslagsverksamhet. Den ovan föreslagna för självstudier
ägnade handledningen i rationaliseringsteknik synes lämpligen böra
tillhandahållas företagsnämndens samtliga ledamöter.

En sådan utveckling mot en breddning av ansvaret för och insynen i
rationaliseringsarbetet ligger i linje med de utgångspunkter för försöksverksamheten
med förvaltningsdemokrati som angetts av delegationen
för förvaltningsdemokrati. Förutsättningarna för ett gott rationaliseringsresultat
bör öka väsentligt om personalen bibringas en positiv attityd
gentemot verksamheten. Rationaliseringsarbetet torde för närvä -

161

rande alltför ofta av personalen uppfattas enbart som ett hot mot anställningsförhållandena.

Den statliga utredningsverksamheten, vilken bedrivs inom departement
och myndigheter eller av särskilt tillkallade kommittéer, är av betydande
omfattning. Även remissförfarandet utgör en del av utredningsverksamheten.
 Av två vid riksdagens revisorers kansli tidigare utförda
undersökningar framgår att statens kostnader för kommittéväsendet och
för remissförfarandet budgetåret 1969/70 utgjorde omkring 56 respektive
33 milj. kronor. Kostnaderna för kommittéväsendet har för budgetåret
1972/73 stigit till nära 87 milj. kronor. Därtill kommer de osynliga
kostnaderna för kommittéarbetet.

Någon kalkyl över omfattningen av den del av myndigheternas utredningsarbete
som ej är direkt föranledd av den löpande verksamheten har
veterligen ej gjorts. Omfattningen av utredningsarbetet på det personaladministrativa
området inom den civila statsförvaltningen framgår av
en sammanställning som statskontoret gett ut år 1971. Sammanställningen
upptar ca 200 utredningar eller aktiviteter av generellt intresse
som planeras, pågår eller genomförts. Verksamheten hänför sig i regel
till år 1968 och senare.

Planeringen av samhällsutvecklingen och anpassningen av myndigheternas
verksamhet till de strukturella förändringarna kräver givetvis en
väl fungerande statlig utredningsapparat. Med den omfattning som utredningsverksamheten
har är det emellertid av yttersta vikt att utredningarna
bedrivs ekonomiskt och begränsas till väsentliga frågor. Resurser
bör inte utan vägande skäl användas för t. ex. omständliga historiska
tillbakablickar eller inventeringar av läget i länder, där problemlösningarna
är avhängiga av väsentligt andra institutionella förhållanden än i
Sverige. Dubbelarbete skall vidare undvikas.

En ökad restriktivitet i utredningsverksamheten synes kunna åstadkommas,
 om krav uppställs på att kostnaderna skall redovisas för alla
utredningar — även utredningar inom skilda myndigheter eller av myndigheter
initierade — som beräknas ta förslagsvis mera än två manår i
anspråk. Denna redovisning borde kunna göras i utredningsrapporten.
Därigenom bleve det möjligt att i efterhand för varje större utredning
direkt väga insatser mot resultat. Ett sådant förfarande torde vara ägnat
att medföra större återhållsamhet vid insamling och presentation av
bakgrundsdata av mer allmän natur.

Datatekniken utgör utan tvivel ett kraftfullt administrativt hjälpmedel.
 Genom att stora informationsmängder snabbt kan behandlas öppnas
en möjlighet att öka antalet grunddata i systemen och fördjupa analysen.
 Häri ligger emellertid inte bara en fördel utan också en fara. Iakttas
ej restriktivitet kan nämligen tekniken leda till att de ursprungligen skisserade
besparingarna ej uppnås utan rent av förbyts i ökad resursanvändning.
 För att säkerställa att endast nödvändig information lagras i

11 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

162

olika administrativa datasystem synes myndigheterna böra erinras om
vikten av att vid t. ex. omläggningar av rutiner eller vid andra lägliga
tillfällen ompröva databasernas informationsinnehåll.

Genom den personalpolitik som tillämpas av staten kan i allmänhet
personalinbesparingar vid en myndighet aktualiseras endast i samband
med naturlig avgång. Myndigheterna synes därför böra erinras om sin
skyldighet att vid varje personalavgång noggrant pröva nödvändigheten
av en nyanställning. Den avgående befattningshavarens arbetsuppgifter
bör analyseras i syfte att få fastställt om arbetsuppgifterna kan tas bort
eller i modifierad form flyttas över på någon annan befattningshavare.
De befattningsbeskrivningar som numera upprättats vid flertalet statsmyndigheter
torde härvid kunna vara ett värdefullt hjälpmedel. Resultatet
av en dylik verksamhet redovisas lämpligen i samband med den redogörelse
för vidtagna rationaliseringsåtgärder som skall ingå i myndigheternas
årliga anslagsframställningar.

Vid den företagna enkätundersökningen har några myndigheter redovisat
betydande övertidsuttag. Flertalet befattningshavare har rätt att efter
varierande regler erhålla kompensation härför. En inventering av
övertidsuttagets struktur och omfattning synes därför böra företas av
statens personalnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen. Syftet härmed
skulle vara att få undersökt vilka möjligheter som finns att, åtminstone
tillfälligtvis, bereda arbetslösa eller i beredskapsarbete sysselsatta arbete
och värdefull praktik. Samhället synes i så stor utsträckning som möjligt
böra eftersträva en överflyttning av delbara arbetsuppgifter, vilka utförs
på övertid, till för uppgifterna kompetenta arbetslösa.

Om personalomsättningen bland framför allt tjänstemän i mera ledande
befattningar är måttlig, skapas en för statsverksamheten gynnsam
kontinuitet. En alltför låg personalomsättning kan å andra sidan medföra
en tendens till att verksamheten stelnar i formerna. Inom ramen för
rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen synes därför behovet och
möjligheterna av att i utbildningssyfte skapa en planerad personalomsättning
inom och mellan statsmyndigheterna närmare böra undersökas.
Som ett led i en sådan planerad personalomsättning skulle t. ex. personal
som ansvarar för myndighets rationaliseringsarbete kunna beredas tillfälle
att viss tid tjänstgöra vid de statliga rationaliseringsorganen. Hithörande
frågor synes lämpligen böra närmare utredas av statens personalnämnd
i samråd med statskontoret och riksrevisionsverket.

Slutligen skall pekas på att de bedömningar av personalbehovet som
görs i samband med omorganisationer och förändringar av myndigheternas
arbetsuppgifter i vissa fall synes vara väl optimistiska eller ofullständiga.
 Detta framgår bl. a. av uppgifter som hämtats in från socialstyrelsen
och rikspolisstyrelsen. Båda dessa myndigheter anser sålunda
att de första årens personalökningar efter vidtagna omorganisationer utgjort
endast en anpassning till det faktiska behovet. I sammanhanget

163

kan även erinras om rikspolisstyrelsens anslagsframställning för budgetåret
1966/67. Styrelsen framhöll däri att personalstyrkan var klart underdimensionerad
och att personalen redan från början utsattes för en
onormal arbetsbelastning som inte kunde accepteras. Riksdagens ställningstagande
till framlagda organisationsförslag måste så långt möjligt
grunda sig på realistiska och fullständiga kalkyler. Är kalkylerna av
olika anledningar osäkra bör graden härav anges siffermässigt. Om detta
ej är möjligt, bör en beskrivning lämnas av de förhållanden och omständigheter
som förorsakar osäkerheten.

Revisorerna förordar att nu framförda förslag blir föremål för överväganden
och att, eventuellt efter ytterligare utredningar, åtgärder vidtas
i linje med vad revisorerna föreslagit.

Revisorerna emotser att kontinuerligt få bli underrättade om de åtgärder
som vidtas i anledning av ovan framlagda förslag.

164

Bilaga 3

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 januari 1974
med anledning av granskningspromemoria nr 6/1973 angående oljebekämpningen
till sjöss jämte däröver avgivna remissyttranden

Sedan 1950-talet har förorening av havsvattnen på grund av oljeutsläpp
från fartyg betraktats som ett allvarligt miljöproblem och ett internationellt
samarbete har pågått för att komma till rätta med olägenheterna
därav. Även i Sverige har frågan haft hög aktualitet. Antalet utsläpp
av olja har beräknats till mellan 250 och 350 per år; de flesta
därav har ansetts vara medvetna utsläpp för att befria fartygen från
oljerester. Sverige har därför medverkat vid tillkomsten av internationella
konventioner samt genom lagstiftning och på andra sätt sökt förhindra
vattnens förorening genom olja. Bland annat har åtgärder vidtagits
för att ordna mottagning av oljerester i hamnarna. Vidare har sedan
några år inom tullverkets kustbevakning byggts upp en organisation med
personal, båtar och materiel för att ta hand om eller oskadliggöra sådan
olja som genom utsläpp eller haverier kommit ut i kustvattnen. För
detta ändamål har under budgetåren 1970/71—1973/74 mer än 22 milj.
kronor ställts till förfogande på riksstatsanslag och av arbetsmarknadsmedel.

Riksdagens revisorer har låtit företa en undersökning av oljebekämpningens
planläggning och genomförande. Arbetets inriktning har varit
beroende av att vissa betydelsefulla avsnitt av ämnesområdet nyligen
varit föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Detta gäller frågan
om ordnandet i vissa hamnar av mottagningsmöjligheter för oljerester
och om avgiftssystemet för sådan mottagning samt frågan om åstadkommande
av metoder för märkning av olja i syfte att möjliggöra identifiering
av fartyg som företagit olagliga oljeutsläpp. Då dessa frågor alltjämt
är föremål för prövning av Kungl. Maj:t har den för revisorernas
räkning företagna utredningen begränsats. Den har inriktats främst på en
granskning av den inom kustbevakningen uppbyggda beredskapsorganisationen.
 Med hänsyn till att en systematisk märkning av olja i fartyg
förutsatts kräva betydande kostnader har uppmärksamhet även ägnats
åt möjligheterna att finna andra alternativ för att minska antalet medvetna
oljeutsläpp och att identifiera de för skadorna ansvariga.

Resultatet av utredningen har sammanfattats i en granskningspromemoria,
 dagtecknad den 20 augusti 1973. Promemorian har för yttrande
tillställts ett antal myndigheter och organisationer. Remissvar har in -

165

kommit från rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, statens
naturvårdsverk, institutet för vatten- och luftvårdsforskning,
Svenska hamnförbundet, Sveriges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet
och Sveriges fartygsbefälsförening. Promemorian och remissyttrandena
bifogas denna skrivelse (bilagor 1—10).

I nu berörda fråga vill revisorerna på grundval av det redovisade materialet
framföra vissa förslag och synpunkter. Dessa gäller dels kontroll
av oljehanteringen ombord på fartyg, dels insamling av vissa uppgifter
för åstadkommande av bättre underlag för bedömningen av bekämpningsfrågor,
 dels ock förfarandet vid tullverkets provning av viss oljeskyddsmateriel.

Tidigare föreskrifter om skyldighet att föra oljedagbok ombord på fartyg
var så allmänt utformade att någon kontroll av böckernas riktighet
inte ansågs möjlig. Genom 1972 års lag om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg har emellertid betydligt bättre förutsättningar tillskapats
för att genomföra en sådan kontroll. Enligt lagen kan effektiv tillsyn
av oljedagbok — och därmed av tid och plats för fartygens avlämning
av oljerester — utövas av polismyndighet, sjöfartsverket, tullverket
och annan myndighet som Konungen bestämmer. Bestämmelserna har
varit i kraft sedan den 1 juli 1972. Vid revisorernas undersökning har
framgått, att någon rutinmässig inspektion av oljedagböckema organiserats
vid endast ett tillfälle, hösten 1972, i samband med sjöfartsverkets
inspektion av säkerhetsförhållanden på fartyg. Från vissa lotsplatser har
vidare uppgetts att lotspersonalen inte anser att nämnda kontrollverksamhet
lämpligen bör förenas med lotstjänsten.

Såsom nämnts disponeras för närvarande statliga medel i betydande
omfattning för att bygga upp en organisation för att ta hand om löskommen
olja i kustvattnen och i vissa insjöar. Det är uppenbart att intresset
och resurserna parallellt härmed bör inriktas på att förhindra att
olja i strid mot gällande lagbestämmelser släpps ut i vattnen. Statsmakterna
har också i författningsväg skapat förutsättningar för att aktivt
motverka dylika utsläpp, men möjligheterna utnyttjas endast i mycket
ringa utsträckning av de myndigheter som disponerar över resurserna.

Det är enligt revisorernas mening angeläget att en effektiv kontroll av
oljehanteringen ombord på fartyg och av oljedagböckema kommer till
stånd. Inspektionsverksamheten bör vara så livlig att varje fartygsbefälhavare
har grundad anledning att räkna med att olagliga utsläpp blir
uppmärksammade.

Tanken på en intensivare systematisk kontroll av nu nämnt slag har
vunnit stöd av samtliga de remissmyndigheter som berört frågan. Det
bör dock nämnas att sjöfartsverket erinrat om att en nu pågående revision
av gällande konventionsbestämmelser m. m. kan inverka på frågan
om tidpunkten för kontrollens igångsättande.

Det synes böra ankomma på sjöfartsverket att i samråd med övriga

166

tillsynsmyndigheter vidta åtgärder av nämnt innehåll, varvid särskilt
möjligheterna att för uppgiften anlita lokala tullmyndigheter bör prövas.

Oljebekämpning till sjöss är ett relativt nytt område för forskningen,
 och några entydiga lösningar på hithörande problem har ännu
inte uppnåtts. Fortlöpande uppgifter om oljeföroreningamas utbredning
i olika vatten och om skadornas omfattning och tidsmässiga varaktighet
synes inte finnas tillgängliga. En systematisk kartläggning av dessa förhållanden
torde kunna ge grundläggande information för bedömning av
ett flertal frågor som gäller bekämpningens strategi, bland annat beredskapsnivån
och valet av bekämpningsmedel. Revisorerna tar inte ställning
till frågan om vilka myndigheter som bör vara verksamma för en
sådan uppgift. Det må dock nämnas att flera av remissmyndigheterna
ansett att uppgiften på det lokala planet bör ankomma på länsstyrelserna
och att den centrala ledningen bör anförtros statens naturvårdsverk.

Sedan tullverket i början av år 1970 instruktionsmässigt ålagts att
handha oljebekämpningen till sjöss och i kustvattnen, har verket såsom
redan nämnts successivt byggt upp en beredskapsorganisation för att ta
hand om olja som av olika anledningar kommit lös i sådana vatten. Den
företagna granskningen har gett ett allmänt intryck av att verket lagt
ned ett målmedvetet arbete på att snabbt och till rimliga kostnader lösa
denna uppgift. Med hänsyn till den osäkerhet som alltjämt råder beträffande
effektiviteten och verkningarna av olika metoder och bekämpningsmedel
torde det vara riktigt att söka olika vägar för att lösa uppgifterna
och att pröva olika typer av fabrikat och materiel. Granskningen i
denna del har gett anledning till förslag endast beträffande ett detaljspörsmål,
 som gäller verkets kontroll av bekämpningsmateriel.

Tullverket företar regelmässigt praktiska prov av oljebekämpningsmateriel
som är avsedd att inköpas i större mängder. Någon skyldighet för
verket att fungera som officiell provningsmyndighet föreligger givetvis
inte. Med hänsyn till att bekämpningsmaterielen och tekniken för dess
handhavande ännu inte är fullt utvecklad är det emellertid samtidigt ett
betydande allmänt intresse, att befintliga konstruktioner och fabrikat förbättras
och att nya sådana utarbetas och kommer i marknaden. Det är
naturligt att tullverkets personal i möjligaste mån medverkar härtill. Det
kan i sammanhanget nämnas att utvecklingen på området stöds med bidrag
eller lån av statsmedel genom styrelsen för teknisk utveckling.
Det synes därför lämpligt att åtminstone de svenska konstruktörer och
tillverkare, vilkas materiel provas av tullen, tillställs ett skriftligt utlåtande
över provningsresultatet, innehållande sådan information som är
av värde för det framtida utvecklingsarbetet, företrädesvis påpekanden
om i vilka avseenden den provade materielen brustit i sin funktion. Någon
erinran mot dessa synpunkter har inte framställts från tullverkets
sida.

167

Sammanfattningsvis får revisorerna uttala att det givetvis är ytterst
angeläget att de viktiga frågorna om hamnarnas möjligheter att ta emot
oljerester från fartyg och därmed förenade kostnads- och serviceproblem
samt om märkning av olja i fartyg erhåller en snar lösning. Då frågorna
emellertid är under prövning hos Kungl. Maj:t har revisorerna
avstått från att gå närmare in på dessa ämnen. Revisorerna har därför
begränsat sig till att framföra de ovan behandlade förslagen om en aktivare
kontroll av oljehanteringen ombord på fartyg, om en så vitt möjligt
fullständig kartläggning av oljeföroreningamas utbredning och skadeverkningar
samt om tullverkets medverkan vid framtagning av nya konstruktioner
av bekämpningsmateriel.

168

Bilaga 4

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 mars 1974
med anledning av granskningspromemoria nr 5/1973 angående statens
transportkontor jämte däröver avgivna remissyttranden

Statens transportkontor leder sitt ursprung från den samordnande instans
för flyttningsfrågor som inrättades i anslutning till den vid 1954
års riksdag beslutade omorganisationen av försvarets centrala förvaltning.
 Sedan Kungl. Maj:t den 30 juni 1960 uppdragit åt dåvarande armétygförvaltningen
att under viss förutsättning biträda statens administrativa
myndigheter vid planläggning, ledning och utförande av större
flyttningar, har verksamheten fått ökad stadga och starkt vuxit i omfattning.
 Transportkontoret, som numera är knutet till försvarets materielverk,
 har därvid kommit att betjäna inte bara nyssnämnda myndigheter
utan också statens affärsdrivande verk, statsägda bolag och kommunala
institutioner. Något beslut, innebärande en definitiv reglering av kontorets
organisation och arbetsuppgifter, har dock inte fattats av statsmakterna.
 Enligt de provisoriska bestämmelser som har utfärdats av materielverket
skall verksamheten avse flyttningar, transporter, magasinering
och spedition m. m. Någon skyldighet för statsmyndigheterna att anlita
kontorets tjänster föreligger inte utom i ett speciellt hänseende.

Den av statens transportkontor bedrivna verksamheten granskades av
riksdagens revisorer år 1966. Revisorerna påtalade därvid den oklarhet
som förelåg om transportkontorets ställning och efterlyste en mera ekonomisk
inriktning av verksamheten. Revisorernas uttalande föranledde
inte någon särskild framställning från riksdagens sida. Olika beslut om
avgiftsbeläggning av kontorets tjänster har dock sedermera fattats.

Revisorerna har funnit det vara av intresse att mot bakgrund av anförda
omständigheter på nytt låta undersöka den hithörande verksamheten.
 Resultatet av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
 över vilken ett tiotal remissinstanser yttrat sig. I promemorian
förordas som ett huvudalternativ, att transportkontoret med bibehållen
ämnesinriktning omvandlas till ett företrädesvis avtalsslutande och allmänt
rådgivande organ.

Granskningspromemorian och avgivna remissyttranden är såsom bilagor
(bil. 1—13) fogade vid denna skrivelse.

Av de hörda myndigheterna har statskontoret och byggnadsstyrelsen
uttalat sig för fortsatt utredning av frågan. Den granskning som har
gjorts i förevarande fall är emellertid mycket grundlig, och detsamma

169

kan sägas om den efterföljande remissbehandlingen. En mängd uppgifter
och synpunkter, vilka ingående belyser olika sidor av transportkontorets
verksamhet, har därvid framkommit. Detta utesluter givetvis inte
att kompletterande utredningar kan behöva göras på enstaka punkter.
Enligt revisorernas mening får dock en sådan prövning inte leda till att
frågan skjuts på en oviss framtid.

Verksamheten vid transportkontoret omfattar till övervägande del
flyttningar och transporter av olika slag, varvid kontoret fyller en rent
förmedlande funktion. Efter viss förberedande behandling lägger sålunda
kontoret ut de inkomna uppdragen på utomstående entreprenadföretag,
 träffar de i varje enskilt fall erforderliga avtalen, betalar ut likvid
för fullgjorda tjänster och tar ut ersättning av beställande myndighet
såväl härför som för sin egen medverkan. Av den i granskningspromemorian
lämnade redogörelsen framgår, att detta förfarande leder till
en betydande administrativ omgång, som dessutom drar avsevärda kostnader.
 Redan av detta skäl ter sig en omprövning av den av transportkontoret
bedrivna förmedlingsverksamheten befogad. Revisorerna har ej
heller kunnat finna, att i andra avseenden sådana fördelar skulle vara
för handen att behovet av en verksamhet av ifrågavarande slag kan anses
styrkt. När det gäller att få ett visst flyttnings- eller transportuppdrag
fullgjort, torde det i regel inte erbjuda några svårigheter för vederbörande
myndighet att direkt vända sig till något på marknaden verksamt
företag och av detta erhålla den hjälp med alla praktiska bestyr
som kan erfordras.

Flertalet remissmyndigheter har anslutit sig till granskningspromemorians
förslag att transportkontorets befattning med rena förmedlingsuppdrag
skall upphöra. Revisorerna är för sin del av samma uppfattning.
 I enlighet härmed får revisorerna föreslå att transportkontorets
förmedlingsverksamhet avvecklas. Med hänsyn till verksamhetens nuvarande
omfattning skulle en sådan åtgärd medföra en betydande förenkling
av det administrativa arbetet och en däremot svarande minskning
av de statliga utgifterna.

Även om således bestämda fördelar torde stå att vinna genom en avveckling
av transportkontorets förmedlingsverksamhet, innebärande för
de enskilda myndigheterna att de självständigt fick handlägga sina flyttnings-
och transportärenden, synes emellertid också i fortsättningen behov
föreligga av ett organ som kan svara för vissa hithörande uppgifter
av betydelse för statsförvaltningen i dess helhet. Revisorerna vill härutinnan
erinra om att centrala avropsavtal har slutits inom flera statliga
förvaltningsområden. Genom dessa avtal har olika frågor som hänger
samman med anskaffningen av en viss vara, i första hand pris- och rabattfrågor,
 reglerats på ett sätt som varit ekonomiskt fördelaktigt för
staten, varvid myndigheterna samtidigt fått erforderlig vägledning för
det praktiska förvaltningsarbetet utan att dock deras handlingsfrihet be -

170

gränsats i onödan. Det skulle, såvitt revisorerna förstår, vara till stort
gagn för den samlade statsverksamheten om en liknande anordning vidtogs
på förevarande område. Detta har också förutsatts i granskningspromemorian,
 vars förslag på denna punkt har vunnit stöd av bl. a. försvarets
civilförvaltning och riksrevisionsverket, två remissmyndigheter
alltså som måste betecknas som speciellt sakkunniga i den berörda frågan.

I enlighet härmed får revisorerna föreslå att transportkontoret, sedan
dess förmedlingsverksamhet har avvecklats, ersätts av ett organ som får
till huvuduppgift att med den begränsning som kan vara motiverad i
speciella fall sluta för hela statsförvaltningen gällande prisavtal för
transporttjänster och att följa tillämpningen av dessa avtal. De undantagsfall
som kan bli aktuella torde i första hand avse vissa militära
transporter, varför en närmare bestämning av de befogenheter som härvidlag
alltjämt bör tillkomma försvarets civilförvaltning samtidigt måste
göras. Det synes vidare lämpligt att ett sådant organ får i uppdrag att ge
ut anvisningar för myndigheternas handlande i nu avsedda frågor och
att allmänt stå till tjänst med råd, bl. a. vid anbudsgranskning, i därmed
förknippade angelägenheter. Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande
framfört vissa synpunkter på anvisningarnas innehåll. Enligt revisorernas
mening utgör dessa synpunkter ett värdefullt komplement till
granskningspromemorians rekommendationer.

Revisorerna anser i likhet med riksrevisionsverket att den av transportkontoret
nu bedrivna magasineringsverksamheten bör omprövas.
Denna verksamhet är både kostsam och arbetskrävande, och flera omständigheter
tyder på att åtminstone huvudparten därav bör kunna avvecklas
efter hand. Som ett led i denna strävan bör myndigheterna erinras
om angelägenheten av att de, exempelvis genom att anlita förenade
fabriksverkens överskottsförsäljning, avyttrar sådan materiel som de inte
längre oundgängligen behöver. Revisorerna vill härutinnan erinra om
innehållet i kungörelsen 1973:1210 om försäljning av övertalig eller
kasserad materiel och inventarier. I samband med avvecklingen av magasineringsverksamheten
bör den lämpligaste formen för lagerhållningen
av vissa tjänstemän tillhörigt bohag närmare övervägas.

Ett organ med nu angivna arbetsuppgifter torde inte erfordra någon
mera omfattande personalstyrka. Enligt revisorernas mening bör antalet
tjänstemän kunna begränsas till ca fem.

Frågan om det nya organets ställning i administrativt hänseende tarvar
särskild uppmärksamhet. I flertalet remissyttranden har uttalats stöd
för den i granskningspromemorian framförda åsikten, att ett organ med
huvudsakligen avtalsslutande och rådgivande funktioner på den statliga
transportverksamhetens område lämpligen bör knytas till någon civil
myndighet. Revisorerna är av samma uppfattning. Med hänsyn inte
minst till det sakliga sambandet mellan nyssnämnda funktioner och de

171

lokalhållningsuppgifter som redan nu ankommer på byggnadsstyrelsen
torde vid en omprövning av organisationstillhörigheten detta ämbetsverk
i första hand böra komma i fråga som huvudman för den hithörande
verksamheten. Byggnadsstyrelsen har i sitt remissyttrande redovisat
en viss tvekan inför en sådan reform och synes därvid ha förutsatt,
att till styrelsen skulle överföras samtliga de göromål som transportkontoret
nu har hand om. Ett förverkligande av granskningspromemorians
förslag på denna punkt skulle emellertid betyda att styrelsen fick svara
för arbetsuppgifter som vore av betydligt mindre omfattning. Såsom nyss
har anmärkts skulle en mycket begränsad personalstyrka erfordras för
ändamålet. En förändring av huvudmannaskapet i angiven riktning
torde därför inte behöva möta några administrativa svårigheter. Revisorerna,
 som i princip ansluter sig till promemorians förslag, vill dock inte
motsätta sig att detta organistionsproblem ytterligare prövas, om så
skulle visa sig erforderligt. Enligt revisorernas mening bör detta kunna
göras utan att den förevarande frågans lösning onödigtvis fördröjs.

Eftersom den hithörande verksamheten skulle bli av allmänt betjänande
natur, synes den vid bifall till revisorernas här framlagda förslag
böra finansieras genom att särskilda medel anvisas därför.

Efter påpekande i granskningspromemorian har numera bestämts,
med verkan fr. o. m. den 1 juli 1974, att magasinshyra skall debiteras
även de statliga myndigheter som utnyttjar transportkontorets tjänster i
nämnt avseende. Revisorerna förutsätter att den i vederbörligt regleringsbrev
för budgetåret 1969/70 fastställda principen om självbärande
drift för transportkontoret i förhållande till alla uppdragsgivare kommer
att strikt tillämpas fram till den tidpunkt då verksamheten i sin nuvarande
form har avvecklats.

Revisorerna vill till sist ta upp en speciell fråga.

Som framgår av granskningspromemorian beslöt dåvarande arméförvaltningen
år 1966 att förskottsvis bestrida kostnaderna för sådana flyttningar
och transporter som transportkontoret beställt för s. k. främmande
myndigheter. Detta beslut, som låg utom ramen för Kungl.
Maj:ts inledningsvis omnämnda uppdrag, har lett till att försvarets materielverk
och dess föregångare kommit att lämna en avsevärd kredit för
de transportuppdrag som kontoret utfört. Då nämnda myndigheter
före den 1 juli 1969 inte betingat sig någon som helst ersättning för kontorets
verksamhet av vederbörande beställare, har vidare såväl för olika
militära ändamål avsedda riksstatsanslag som vissa till förmedlingsuppdragen
hänförliga inkomstmedel tagits i anspråk för att finansiera denna
verksamhet, som i betydande och alltmer ökad omfattning avsett tjänster
åt civila förvaltningsorgan, af färsdrivande verk, statsägda bolag och
kommunala myndigheter. Sålunda har av försvarets anskaffnings- och
underhållsanslag drygt 2,7 milj. kronor disponerats för täckning av hithörande
och närbesläktade kostnader under de båda budgetåren

172

1970/72.1 promemorian har uttalats att de beslut som fattats av materielverket
och dess föregångare i förevarande fall hade bort underställas
Kungl. Maj:ts prövning.

Som förklaring till sitt handlande har materielverket i remissyttrandet
huvudsakligen åberopat den osäkerhet om sättet för transportkontorets
finansiering som förelegat. Revisorerna finner inte denna förklaring
vara tillfredsställande. Inte minst med hänsyn till det oklara läget hade
enligt revisorernas mening Kungl. Maj:ts tillstånd bort inhämtas, innan
de påtalade medelsdispositionerna vidtogs.

Sammanfattningsvis föreslår alltså revisorerna, att den av statens
transportkontor nu bedrivna förmedlingsverksamheten efter hand avvecklas.
 I samband därmed bör transportkontorets befattning med magasinering
av olika förnödenheter omprövas, varvid syftet bör vara att
även denna verksamhet så långt möjligt avvecklas. Sedan angivna åtgärder
har vidtagits, bör transportkontoret omvandlas till ett organ med i
huvudsak avtalsslutande och rådgivande uppgifter inom området för
statliga transporter och flyttningar. Detta organ bör administrativt
knytas till någon civil myndighet, varvid byggnadsstyrelsen synes vara
bäst lämpad att ta sig an de nämnda arbetsuppgifterna. Frågan om huvudmannaskapet
kan dock behöva ytterligare prövas. Oavsett huvudman
bör det nya organet få sina kostnader täckta genom särskilt anvisade
medel. För ändamålet torde erfordras en i förhållande till nu gällande
organisation mycket begränsad personalstyrka.

173

Bilaga 5

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 april 1974
med anledning av granskningspromemoria nr 7/1973 angående kommissionärsverksamheten
hos statsmyndigheterna jämte däröver avgivna
remissyttranden

En enskild medborgares möjligheter att vid kontakt med statlig myndighet
erhålla biträde från den kontaktade myndighetens sida har under
1900-talet genomgått en betydande förändring. Från att tidigare ha varit
relativt begränsade har möjligheterna gradvis utvidgats. Myndigheternas
plikt att lämna allmänheten bistånd regleras för närvarande i 1972 års
servicecirkulär och i förvaltningslagen. Längre gående tjänster lämnas
vid de myndigheter hos vilka kommissionär tjänstgör.

Med hänsyn till utvecklingen mot ökad service gentemot allmänheten
från myndigheternas sida har riksdagens revisorer låtit närmare undersöka
om kommissionärsväsendet numera har någon uppgift att fylla och
om det finns skäl att utvidga institutet till att omfatta nya myndigheter.
Samtidigt härmed har tillämpade taxors enhetlighet granskats. Undersökningens
resultat har redovisats i en granskningspromemoria, Kommissionärsverksamheten
hos statsmyndigheterna (nr 7/1973), som på
sedvanligt sätt remissbehandlats. Promemorian och inkomna remissyttranden
är såsom bilagor (bil. 1—16) fogade vid denna skrivelse.

Enligt 1972 års servicecirkulär skall myndighet på begäran lämna
upplysningar från akter samt från diarier, register och andra handlingar
som är tillgängliga för allmänheten, allt i den mån detta kan göras med
hänsyn till arbetets behöriga gång. Vidare skall myndighet gå allmänheten
till handa med upplysningar i fråga som rör myndighetens verksamhetsområde.
 Vissa av dessa tjänster kan vara avgiftsbelagda enligt expeditionskungörelsen.

Kommissionärskungörelsen (1946: 679) ger möjlighet till en längre
gående service mot viss avgift. De tjänster som utförs kan delas in i två
huvudgrupper.

Den första gruppen (3 § punkterna 2—5) omfattar uppdrag att komplettera
handlingar, betala in medel, ombesörja delgivning och hålla
uppdragsgivaren underrättad om ärendets fortgång m. m. Kommissionären
fungerar här som en mellanhand mellan allmänheten och myndigheten
utan att i större omfattning påverka ärendets gång. Denna typ av
uppdrag är vanligast vid myndigheter med mycket ringa kommissionärsverksamhet
men utgör endast en obetydlig del av den totala kommissio -

174

närsverksamheten. Kommissionärens tjänster på detta område efterfrågas
i allt mindre grad, och i den mån behov finns av denna typ av service
ges den vanligtvis direkt av myndigheterna själva.

Den andra gruppen (3 § punkterna 1, 6 och 7) omfattar något mer
kvalificerade uppdrag, såsom att upprätta handlingar, göra sammanställningar,
 utredningar m. m. samt ge råd. Kommissionärens ställning
är här annorlunda än vid den förra ärendetypen genom att han kan påverka
ärendenas sakliga innehåll.

Bestämmelser om statsmyndigheternas plikt att lämna allmänheten
biträde har införts även i förvaltningslagen och i allmänna verksstadgan.
 Dessutom har numera vidgade möjligheter till rådgivning och hjälp
i juridiska frågor skapats genom de allmänna advokatbyråerna.

Av den i ärendet företagna utredningen framgår att kommissionärernas
arbetsuppgifter förändrats i väsentliga avseenden under senare tid.
Först och främst har vissa uppgifter som tidigare utfördes av kommissionärerna
numera övertagits av myndigheterna själva och fullgörs som
tjänsteuppdrag. Detta har bl. a. medfört att vissa myndigheter som skall
ha kommissionär ej ansett sig ha anledning att tillsätta sådan. Arbetsuppgifter
av samma slag kan därför i dag utföras som kommissionärsuppdrag
mot betalning vid en myndighet och som tjänsteuppdrag utan
avgift vid en annan.

Den helt dominerande delen av kommissionärernas verksamhet avser
mer kvalificerade uppdrag. Vid flera undersökta myndigheter tar sammanställningsärenden
90—100 procent av arbetstiden. Dessa uppdrag
kommer företrädesvis från företag, organisationer och liknande uppdragsgivare
som utnyttjar erhållna uppgifter i sin kommersiella verksamhet.
 Detta gäller särskilt de sammanställningsarbeten som utförs vid
länsstyrelserna.

Olika myndigheters vilja att biträda allmänheten i skilda avseenden
vid dennas kontakter med myndigheten har även förändrats i riktning
mot en utökning av tjänsterna. Detta torde till stor del ha sin grund i
den nya förvaltningslagen, genom vilken bl. a. myndighets skyldigheter
att biträda enskild i ärenden som berör honom regleras.

Kommissionärsverksamheten har också påverkats av utvecklingen
inom datatekniken. Sålunda har betydande delar av den information som
tidigare lagrades manuellt vid myndigheterna förts över till centrala dataregister.
 Uppgifter som tidigare togs fram av kommissionärerna kan
därför numera erhållas centralt ur dessa register.

För närvarande synes de tjänster som lämnas av kommissionärer ha
sin största betydelse vid patent- och registreringsverket samt vid länsstyrelserna.

Den nu skisserade utvecklingen talar för att kommissionärsinstitutet
numera spelat ut sin roll och att institutet bör bli föremål för omprövning.
 Självfallet får vid en sådan omprövning allmänheten inte

175

berövas den service som nu ges genom kommissionärerna, men de
tjänster det här är fråga om torde kunna ges lika enkelt, snabbt och
billigt på annat sätt.

Det biträde som kommissionärerna nu lämnar synes i stället böra ges
av myndigheterna inom ramen för ett utvidgat servicecirkulär. Härvid
bör den ringa del av kommissionärernas uppgifter som regleras i 3 §
punkterna 2—5 kommissionärskungörelsen utföras utan särskild avgift.
En sådan förändring stämmer överens med den praxis som införts vid
flera av de myndigheter som för närvarande har eller skall ha kommissionär.
 De merkostnader som härvid kan uppstå i form av ökad arbetsbelastning
torde uppvägas av administrativa förenklingar.

Kommissionärernas för närvarande helt dominerande uppgifter återfinns
i 3 § punkterna 1, 6 och 7 kommissionärskungörelsen. Dessa uppdrag
bör efter en avveckling utföras av vederbörande myndigheter såsom
uppdragsfinansierad verksamhet. I vissa fall, bl. a. vid de centrala
dataregistren samt patent- och registreringsverket, kan det vara lämpligt
att i likhet med vad som är fallet hos statistiska centralbyrån inrätta en
uppdragscentral för denna verksamhet.

En avveckling av kommissionärsinstitutet skulle maximalt kunna tänkas
medföra ett behov inom respektive statsmyndigheter av fyrtio nya
tjänstemän, främst vid länsstyrelserna och vid patent- och registreringsverket.
 Om man antar att nya tjänster inrättas i den lönegrad som de
flesta kommissionärer för närvarande innehar, d. v. s. lönegrad 17 (1973
års löneläge), skulle lönekostnaderna härför inklusive lönekostnadspålägg
uppgå till ca 2 milj. kronor. De intäkter som kommissionärerna
uppbär har uppskattats till mellan 1,92 och 2,42 milj. kronor. Då dessa
inkomster i stället tillfaller statsverket, bör kommissionsärsväsendet
kunna slopas utan några ökade kostnader för statsverket.

De nu skisserade åtgärderna har vid remissbehandlingen av granskningspromemorian
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Patent- och registreringsverket, som vid sidan av länsstyrelserna är
den myndighet hos vilken kommissionärsväsendet för närvarande är av
någon betydelse, anser dock att kommissionärsinstitutet vid verket inte
kan avskaffas utan att försämrad service och kostnadsökningar blir följden
för allmänheten och sannolikt även för verket. Verket motsätter sig
därför i nuvarande läge bestämt tanken på att avskaffa kommissionärsväsendet
vid verket.

Även de remissinstanser som företräder bolag eller enskilda som tar i
anspråk kommissionärsinstitutet vid patent- och registreringsverket understryker
den betydelsefulla servicetillgång institutet innebär men synes
å andra sidan inte ha något emot en organisatorisk förändring som ger
oförändrad god service.

Enligt revisorernas mening bör kommissionärsinstitutet vid patent -

176

och registreringsverket kunna ersättas med uppdragsfinansierad verksamhet
utövad vid en uppdragscen träl (informationscentral). Erfarenheterna
av den informationscentral som ersatt den tidigare kommissionären
för patentärenden synes vara goda. De betydande avgifter som för
närvarande tillfaller kommissionärerna vid verket (främst vid bolagsbyrån)
torde dessutom väl motsvara kostnaderna för en central med tillräckliga
personella resurser för att ge allmänheten erforderlig service på
en oförändrat god nivå.

Med hänvisning till vad som anförts får riksdagens revisorer förorda
att kommissionärsväsendet vid de statliga myndigheterna slopas och att
den service som för närvarande ges av kommissionärerna förs över till
vederbörande myndigheter. I samband härmed bör bestämmelser meddelas
som förenhetligar myndigheternas avgiftsbeläggning av de tjänster
som de härvid övertar. Revisorerna förutsätter att ifrågavarande förändringar
inte kommer att medföra försämrad service för allmänheten.
Myndigheternas uppdragsverksamhet bör vidare regleras så, att den inte
onödigtvis stör myndigheternas ordinarie verksamhet.

Revisorerna emotser att kontinuerligt få bli underrättade om de åtgärder
som vidtas i anledning av ovan framlagda förslag.

177

Bilaga 6

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1974 med
anledning av granskningspromemoria nr 9/1973 angående efterkalkylering
i statlig investeringsverksamhet jämte däröver avgivna remissyttranden Generella

föreskrifter eller anvisningar om förkalkylering och efterkalkylering
för investeringar i den statliga verksamheten förekommer i
mycket ringa omfattning. Vissa kortfattade riktlinjer för förkalkylering
har under senare år angetts i finansdepartementets årliga anvisningar
angående myndigheternas anslagsframställningar. Beträffande efterkalkylering
finns allmänna föreskrifter meddelade endast såvitt gäller statliga
byggnadsföretag. Det kan också nämnas att budgetutredningen i sitt
år 1973 avlämnade betänkande Budgetreform behandlat kalkyleringsproblemen
och framhållit angelägenheten av att efterkalkylering genomfördes
för större investeringar.

Ett hos riksdagens revisorer under år 1973 bedrivet granskningsprojekt
har avsett en undersökning av i vilken omfattning och i vilka former
efterkalkylering förekommer i den statliga investeringsverksamheten.
 Granskningen har omfattat de affärsdrivande verken med undantag
av domänverket samt fortifikationsförvaltningen, statens vägverk,
byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

Resultatet av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
 dagtecknad den 28 november 1973 (bilaga 1). Promemorian innehåller
redogörelser för de efterkalkyleringssystem som tillämpas vid de
granskade myndigheterna ävensom vissa rekommendationer för hur efterkalkylering
bör utföras och vilka krav som ansetts böra uppfyllas.
Sammanfattningsvis har anförts, att efterkalkylering genomförts i högst
varierande omfattning inom statsförvaltningen. Variationen har inte ansetts
kunna förklaras av investeringarnas speciella karaktär eller av kalkyleringsproblemens
svårighetsgrad. Av undersökningen framgår vidare
att såväl ambitionsnivån hos som inriktningen av tillämpade för- och efterkalkyleringssystem
varierar mellan olika myndigheter. I och för sig
synes det enligt promemorian inte finnas något att erinra mot att systemen
är utformade på olika sätt och med hänsynstagande till de olika
myndigheternas speciella behov, men vissa generella krav eller önskemål
anses böra gälla. Intet av de granskade systemen uppfyller alla de rekommendationer
som angetts i promemorian.

Vidare har erinrats om att ett utvecklingsarbete avseende affärsverkens
investeringar för närvarande pågår under ledning av riksrevisions 12

Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

178

verket. Detta uppdrag borde utvidgas till att avse även efterkalkylering
under samtidigt beaktande av förhållandena vid andra statliga myndigheter
vid vilka investeringar av större omfattning förekommer.

Promemorian har för yttrande tillställts samtliga de granskade myndigheterna
samt riksrevisionsverket. De inkomna remissvaren är bifogade
denna skrivelse (bilagor 2—12).

Remissmyndigheterna har i allmänhet vitsordat promemorians beskrivning
av respektive efterkalkyleringssystem och de allmänna synpunkter
som anförts om problemen. I några fall har kompletterande
uppgifter om systemens uppbyggnad och funktion lämnats samt avvikande
meningar om generella problem anmälts. Förenade fabriksverken
har uttalat att efterkalkyleringen inte borde regleras på så sätt att detaljerade
investeringsbestämmelser utvecklades för affärsverkens del. Arbetsmarknadsstyrelsen
har framhållit att verkets funktion vid investeringsverksamhet
endast vore att lämna beredskapsmedel för tidigareläggning
av arbeten och att efterkalkylering borde ankomma på vederbörande
huvudman eller fackmyndighet. Promemorians förslag om utvidgning
av det hos riksrevisionsverket nu pågående utvecklingsarbetet
rörande affärsverkens investeringar har av flertalet remissmyndigheter
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Riksrevisionsverket har uppgett sig
ämna utvidga det pågående arbetet genom att låta detta följas av ett
projekt om efterkalkylering, omfattande även andra myndigheter än affärsverken.
 Ämbetsverket ville dock avvakta statsmakternas ställningstagande
till budgetutredningens betänkande.

Revisorerna vill för egen del ansluta sig till den i granskningspromemorian
uttalade meningen att förkalkylering och efterkalkylering kan
vara av stort värde för åstadkommande av effektivitet och besparingar i
den statliga investeringsverksamheten. Kalkyleringen ger möjligheter till
kostnadskontroll beträffande färdigställda företag och kan vara till nytta
vid planeringen av nya objekt. Den bör kunna främjas av utvecklade
system och generella anvisningar, även om systemen kan behöva utformas
på skilda sätt för olika myndigheter. Kalkyleringen innehåller emellertid
komplicerade problem som fortlöpande behandlas i den ekonomiska
debatten, och någon enhetlig lösning torde inte finnas tillgänglig.
Frågan om hur långt ett system bör utvecklas och i vilken omfattning
det skall tillämpas är en avvägningsfråga, eftersom utförliga analyser
även medför kostnader i form av ökade administrativa insatser.

Såsom redan anförts har riksrevisionsverket engagerat sig i förevarande
problem, och verket har förklarat sig ha för avsikt att utvidga ett
nu pågående projekt till att omfatta även de frågor som behandlats i
granskningspromemorian. Problemen kommer sålunda att bli prövade i
ett vidare sammanhang. Eftersom det nu förebringade utredningsresultatet
kan förutsättas vara till nytta i detta fortsatta arbete, får revisorerna
hemställa att materialet överlämnas till riksrevisionsverket.

179

Bilaga 7

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1974 med
anledning av granskningspromemoria nr 1/1974 angående formerna för
kontroll av vissa forskningsmedels användning jämte däröver avgivna
remissyttranden

Den statliga satsningen på forskning och utvecklingsarbete (FOU)
uppgår årligen till stora belopp. Under budgetåret 1970/71 beräknas
denna satsning sålunda ha omfattat 1 400 milj. kronor. Huvuddelen av
detta belopp utgjorde stöd till egentlig forskning. Samma budgetår uppgick
enligt en inom riksdagens revisorers kansli upprättad granskningspromemoria
angående den statliga forskningsverksamheten (nr 8/1972)
de statliga forskningsanslagen, exklusive anslagen till utvecklingsarbete,
till ca 1 140 milj. kronor. Av sistnämnt belopp uppskattas omkring 20
procent vara medel som avsatts till forskningsråd och forskningsfonder
för i huvudsak grundforskning. Räknas även statliga medel som är anslagna
för tillämpad forskning utanför försvarssektorn in, stiger rådens
och fondernas andel från ca 20 procent till ca 25 procent eller till ett
totalt belopp av mellan 250 och 300 milj. kronor. För samma budgetår
ställde forskningsråd och styrelsen för teknisk utveckling (STU) nära
130 milj. kronor till universitetsforskningens förfogande.

Under budgetåret 1972/73 kan den statliga satsningen på FOU beräknas
ha uppgått till drygt 2 000 milj. kronor, varav ca 1 300 milj. kronor
avsåg s. k. egentlig forskning. Vid universitet och högskolor inom universitetskanslersämbetets
område förvaltades detta budgetår forskningsmedel
till ett belopp av ca 150 milj. kronor.

Då sålunda stora belopp årligen anslås för forskningsändamål och tidigare
granskningsarbete på forskningsområdet visat att kontrollen av
forskningsmedlens användning i vissa avseenden är mindre tillfredsställande,
 har riksdagens revisorer beslutat att närmare granska kontrollen
av medlens användning. Undersökningen får också ses som ett led i den
granskning av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet som
revisorerna har att utföra.

Granskningen har koncentrerats till den forskningsverksamhet som utförs
med medel som för forskning inom universitetssektorn anslås via
forskningsråd och statliga myndigheter med ansvar för tillämpad sektorforskning.
 Förutom den kontroll som utövas av de anslagsfördelande
organen omfattar utredningen verksamheten hos förvaltare av anslag —

180

universitets- och högskolemyndigheter — och hos forskare som erhållit
anslag.

Vid granskningen av de anslagsfördelande organens verksamhet har
myndigheter inom olika forskningsområden valts ut. Därvid har i huvudsak
anslag till grundforskning med medicinsk, naturvetenskaplig och
samhällsvetenskaplig inriktning samt tillämpad forskning med inriktning
på byggenskap, industriell verksamhet, miljövård samt skogs- och
jordbruk undersökts.

Den genomförda undersökningen omfattar en närmare genomgång av
utfärdade bestämmelser för kontroll av statliga forskningsmedels användning
och tillämpningen av dessa bestämmelser. Under arbetet har
försök gjorts att klarlägga den praxis som utbildats vid kontrollverksamheten.
 Vidare har undersökts de mål som satts för kontrollverksamheten
för att göra det möjligt att närmare bedöma hur målen för verksamheten
uppnås i förhållande till kostnaderna för kontrollarbetet.

Resultatet av den i ärendet utförda undersökningen har redovisats i
en granskningspromemoria (nr 1/1974), som på sedvanligt sätt remissbehandlats.
 Kopior av promemorian och däröver avgivna remissyttranden
har närslutits denna skrivelse (bilagor 1—12).

Som ovan nämnts avser den genomförda undersökningen forskningsmedel
som av forskningsråd eller motsvarande statliga myndigheter
ställts till förfogande för forskning vid universitet och högskolor. Undersökningen
täcker en forskningsverksamhet som uppskattningsvis förbrukar
drygt tre fjärdedelar av de 250 till 300 milj. kronor som budgetåret
1970/71 fördelades av forskningsråd och forskningsfonder för grundforskning
och för tillämpad forskning utanför försvarssektorn eller ca 20
procent av hela det statliga stödet till egentlig forskning.

För närvarande tillämpas i stora drag följande förfarande vid beviljande
av forskningsanslag och vid kontroll av forskningsmedlens användning.

Forskningsråden och motsvarande statliga myndigheter beviljar sina
forskningsanslag på grundval av ansökningar från intresserade forskare.
Vid prövningen av ansökningarna bedöms forskningsprojektens värde
främst från vetenskaplig synpunkt. Lämnas anslag, upprättas förslag till
kontrakt mellan rådet och forskaren. I kontraktet anges för vilket ändamål
medel anslås och de närmare villkor som skall gälla för disposition
av anslaget.

De olika forskningsråden inom utbildningsdepartementets förvaltningsområde
tillämpar från och med årsskiftet 1973—74 i princip likalydande
allmänna kontraktsbestämmelser. I dessa forskningskontrakt
anges under rubriken Anslagsförvaltande organ vilket lärosäte som för
forskarens räkning skall förvalta medlen. Vederbörande universitetseller
högskoleförvaltning förbinder sig vidare genom påteckning på
kontraktet att förvalta medlen enligt de villkor som angetts i kontrak -

181

tet. Dessa bestämmelser ger uttryck för den ordning som gällt sedan
år 1964, nämligen att konsistorierna såsom universitetens och högskolornas
styrelser skall förvalta såväl till lärosätenas förfogande ställda
statsmedel som alla övriga medel, allmänna eller andra, vilka anvisas
för forskning eller utbildning, avsedd att bedrivas vid lärosätena (7 §
universitetsstadgan — SFS 1964: 461).

De förvaltande organen har att vid fullgörande av sina arbetsuppgifter
iaktta gällande instruktioner (för lärosätena inom universitetskanslersämbetets
ämbetsområde — universitetsstadgan) och allmänna redovisningsförskrifter,
 såsom de föreskrifter som riksrevisionsverket i maj månad
1973 utfärdat angående redovisningsverksamheten inom redovisningsgrupp
— FRG (närmare behandlade på s. 8 och 9 i granskningspromemorian).
 I övrigt skall de eventuella särskilda anvisningar för
förvaltningen, som tillsynsmyndigheter eller tillämpande myndigheter utfärdar,
 tillämpas.

De anslagsfördelande organen, forskningsråd och motsvarande organ,
skall enligt sina instruktioner och enligt bestämmmelser i regleringsbrev
m. m. i princip främja en ändamålsenlig användning av de medel som
anslås för forskning. Kravet på en effektiv användning av anslagna resurser
innebär bl. a. att en tillförlitlig kontroll utövas rörande användningen
av forskningsmedlen. Kontrollen kan vara såväl en vetenskaplig
bedömning av uppnådda resultat som en rent kameral kontroll.

I granskningspromemoran slås fast att kameral kontroll av forskningsmedlens
användning huvudsakligen utövas på den medelsförvaltande
nivån och att den granskning av medelsanvändningen som utförs
på den anslagsfördelande nivån mest görs från vetenskaplig synpunkt.
Vid remissbehandlingen har ej kommit fram något som säger emot
denna uppfattning. Någon närmare samordning av kontrollen mellan de
båda nivåerna finns inte, vilket kan ge anledning till en viss förvåning
eftersom material som är nödvändigt för en fullständig kameral kontroll
ej finns tillgängligt på den förvaltande nivån och myndigheterna på den
anslagsbeviljande nivån, när nya anslag beviljas, torde behöva ha tillgång
till uppgifter om hur de kamerala arbetsuppgifterna fullgörs och
hur anslagna medel faktiskt används.

Även om flera remissmyndigheter, av vilka flertalet är verksamma på
den förvaltande nivån, anser den nuvarande ordningen tillfredsställande,
vill revisorerna sätta i fråga om inte den nuvarande kamerala kontrollen
bör skärpas i linje med vad som föreslagits i granskningspromemorian.
Enligt revisorernas mening bör största möjliga frihet ges åt mottagare av
forskningsmedel att inom givna ramar bedriva sin forskning och forskarna
även ges tilltro att på eget ansvar rätt kunna förfoga över erhållna
medel. Ett sådant synsätt bör dock inte få till följd att möjligheterna att
kontrollera medlens användning minskas. I fall där värdet av vunna
forskningsresultat är svårt att bedöma, bör sålunda alltid möjligheter att

182

genom kameral kontroll granska medelsanvändningen finnas. Den genomförda
undersökningen har av förklarliga skäl inte kunnat grundas
på en fullständig redovisningsrevisionen granskning av verksamheten på
området, då det inte hör till revisorernas arbetsuppgifter att genomföra
sådana revisioner. De sakförhållanden som kommit fram vid undersökningen
har dock tillräckligt starkt visat att skäl finns för en ändring
av det nuvarande kontrollförfarandet. Även remissvaren från myndigheterna
på den anslagsfördelande nivån styrker revisorerna i deras
uppfattning. Revisorerna förordar därför att med beaktande av de olika
förslag till lösningar som lämnats från olika remissmyndigheter i första
hand följande i granskningspromemorian föreslagna åtgärder vidtas.

1. Forskningsråden bör i större utsträckning än hittills granska hur resultaten
av utförda forskningsuppdrag förhåller sig till satsade medel. I
linje härmed bör den nuvarande kontrollen av medlens användning både
på den anslagsfördelande och på den förvaltande nivån stegvis ändras i
riktning mot en ekonomiadministrativ granskning. Finns på den anslagsfördelande
nivån flera anslagsgivare till ett och samma forskningsprojekt,
 bör en samordnad granskning och bedömning av projektet göras.
Revisorerna förutsätter att vid denna utbyggnad av kontrollen hänsyn
tas till de särskilda förhållanden som gäller på de olika forskningsområdena.

2. En klarare utformad ansvarsfördelning i kontrollarbetet såväl mellan
de olika handläggande nivåerna (forskningsråden å den ena sidan
och olika lärosäten å den andra) som inom de olika nivåerna bör genomföras.
 Härvid bör särskilt beaktas att garantier skapas för att olika
kontrollrutiner verkligen följs. Förbättrad och utbyggd samordning av
kontrollverksamheten bör genomföras, så att de olika nivåerna kan dra
nytta av varandras redovisnings- och kontrollrutiner.

3. De möjligheter till skärpt verksamhetskontroll som ges genom tilllämpning
av redovisningssystem S inom SEA-systemet bör tas till vara,
bl. a. genom projektbaserad redovisning.

4. Såväl forskningspersonal som granskande personal bör ges tillfredsställande
utbildning och erforderliga instruktioner för fullgörande av
ekonomisk rapportering och övrigt kontrollarbete.

5. I syfte att nå säkrare kontroll bör bättre samarbete genomföras
mellan revisionskontoret vid universitetskanslersämbetet och andra berörda
revisionskontor, t. ex. kontoret vid kammarkollegiet, samt mellan
revisionskontoren och de anslagsfördelande och anslagsförvaltande organen.
 Ett samarbete mellan revisionskontoren är av vikt med hänsyn
till att extern redovisningsrevision numera ej utförs. Samma effekt torde
kunna uppnås om uppgifterna att granska här ifrågakommande myndigheter
förs samman till ett och samma kontor.

Revisorerna emotser att kontinuerligt bli underrättade om de åtgärder
som vidtas med anledning av ovan framförda förslag.

183

När det gäller Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet på
förevarande område har fonden i sitt remissvar anfört, att frågan om
det arbete som revisionsavdelningen vid riksbanken har att utföra vid
kontroll av användningen av anslagna forskningsmedel och frågan om
fondens skyldighet att erlägga förvaltningsavgifter, då den förvaltande
myndigheten uppbär ränta på förvaltade medel, för närvarande studeras
i samband med pågående översyn av arbetsrutinerna inom fonden. Revisorerna
vill i denna del meddela att revisorerna har noterat vad fonden
anfört och förutsätter att förslag till åtgärder av fonden kommer att underställas
revisorernas bedömning.

184

liilaga 8

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Majit den 31 oktober 1974
med anledning av granskningspromemoria nr 2/1974 angående kontrollen
av lärarnas tjänstgöringsskyldighet vid universitet och högskolor
jämte däröver avgivna remissyttranden

Statens kostnader för löner till lärare och forskare vid våra universitet
och högskolor uppgick under budgetåret 1972/73 till omkring 600 milj.
kronor. Antalet universitetslärare kan för samma tid beräknas ha uppgått
till omkring 8 500.

Universitetslärarnas tjänstgöringsförhållanden är svåröverskådliga
bl. a. på grund av att tjänstgöringsskyldigheten omfattar såväl undervisning
som forskning och därtill oftast också administrativa arbetsuppgifter.
 Förhållandet har tidigare observerats av riksdagens revisorer bl. a.
vid granskning av viss kursverksamhet vid en teknisk högskola.

Revisorerna har därför beslutat att med läro- och timplaner samt bestämmelser
om arbetstid och undervisningsskyldighet som utgångspunkt
låta undersöka hur arbetstidskontrollen är ordnad vid universitet och
högskolor inom universitetskanslersämbetets förvaltningsområde. Undersökningens
resultat har redovisats i en granskningspromemoria, benämnd
Kontrollen av lärarnas tjänstgöringsskyldighet vid universitet
och högskolor (nr 2/1974), som på sedvanligt sätt remissbehandlats. Promemorian
och inkomna remissyttranden är såsom bilagor (bil. 1—12) fogade
vid denna skrivelse.

Universitetslärarnas åligganden regleras, förutom av bestämmelser i
universitetsstadgan, av bestämmelser som Kungl. Majit meddelar och av
föreskrifter som utfärdas av universitetskanslersämbetet eller organ vid
universiteten/högskolorna. Lärarna har som tjänsteåliggande att undervisa
och examinera samt forska och ge forskarhandledning, utarbeta läroböcker
och kompendier ävensom utföra administrativt arbete. Deras
främsta åligganden är undervisning och forskning.

Allmänt gäller om universitetslärarnas arbetstider att lärarna är skyldiga
att i den omfattning arbetet påkallar vara tillgängliga på sin arbetsplats.
 För vissa lärarkategorier med undervisning som huvuduppgift
har undervisnings- och tjänstgöringsskyldigheten angetts i ett tjänsteförteckningsavtal
för undervisningsområdet (TFU). För övriga befattningshavare
återfinns de allmänna bestämmelserna om tjänstgöringsskyldigheten
enbart i universitetsstadgan och i regleringsbrev.

Syftet med den nu företagna undersökningen har inte varit att genom -

185

föra en förvaltningsrevisionen studie av den verksamhet i form av undervisning
och forskning som bedrivs av olika slag av lärare vid universitet
och högskolor. Vid en sådan undersökning eftersträvar man primärt
att bedöma verksamheten utifrån dess produktivitet och effektivitet,
 d. v. s. göra en bedömning av verksamheten på grundval av en mätning
av verksamhetens resultat i förhållande till insatta resurser. Kan
inte resultatet mätas eller ens bedömas får man nöja sig med att koncentrera
intresset till att bedöma om de insatta resurserna utnyttjas på
ett ändamålsenligt sätt.

Förevarande undersökning har därför med hänsyn till svårigheterna
att bedöma universitetslärarnas verksamhet från produktivitets- och effektivitetssynpunkt
fått begränsas till ett studium av hur kontrollen av
universitetslärarnas tjänstgöring är upplagd och hur den fungerar. Med
det sålunda uppsatta målet har undersökningen inte omfattat en kontroll
av hur enskilda lärare eller grupper av lärare fullgjort sin tjänstgöringsskyldighet.

Undersökningen har visat att gällande bestämmelser om tjänstgöringstider
och tjänsteåligganden är ofullständiga och oklara samt mindre
väl lämpade för genomförande av en tillförlitlig kontroll av fullgjord
tjänstgöringsskyldighet.

För att bättre kontrollmöjligheter på området skall åstadkommas,
föreslås i granskningspromemorian bl. a. att klarare bestämmelser införs
beträffande omfattningen av lärarnas årsarbetstid och att innebörden
från tjänstgöringssynpunkt av de ferier som lärarna åtnjuter klarläggs. I
samband härmed bör den genomsnittliga veckoarbetstiden under terminen
fastställas. Det bör även prövas om inte en totalreglering av lärarnas
arbetstid bör komma till stånd. Vidare synes de olika kategorierna
av lärare böra informeras om sina arbetsuppgifter och dessas omfattning
i den formen att en normalinstruktion för olika lärarkategorier utfärdas.
Dessutom bör, i likhet med vad som gäller beträffande lärarnas redogörelser
för meddelad undervisning, skyldighet föreligga att lämna kontinuerliga
redogörelser för nedlagt arbete i form av forskning och andra
aktiviteter. Vidare förordar utredningen att universitetsinstitutionerna i
större utsträckning än hittills gör en bedömning av kvaliteten av varje
lärares undervisning. Slutligen föreslås i promemorian att enhetliga bestämmelser
utfärdas om lärares skyldighet att anmäla frånvaro vid sjukdom
och beräkningen av lärares återstående tjänstgöringsskyldighet i sådant
sammanhang.

Från läroanstalternas och personalorganisationernas sida har nu angivna
förslag i princip mött negativ kritik. Den allmänna meningen har
varit att genomförandet av de föreslagna åtgärderna skulle kunna innebära
en såväl tungrodd som kostnads- och tidskrävande kontrollapparat.
Lärarna skulle få använda stor del av sin tid åt administrativa uppgifter

13 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 2

186

på bekostnad av de vid universiteten primära arbetsuppgifterna undervisning
och forskning.

Från universitetskanslersämbetets sida har anförts mera positiva synpunkter
på frågan om införande av bättre garantier för att satsade resurser
på detta område används på ett ändamålsenligt sätt. Ämbetet anför
sålunda i sitt remissyttrande bl. a. följande.

Till undervisning och forskning anslås varje år ansenliga resurser.
UKÄ finner det mot bakgrund härav både naturligt och nödvändigt att
tillfredsställande garantier skapas för att resurserna används på ett riktigt
och ändamålsenligt sätt. Härför krävs redovisnings- och kontrollåtgärder
av olika slag. Dessa bör emellertid inte göras mer omfattande
och detaljerade än nödvändigt. Angelägenheten härav understryks av
det förhållandet att vissa lärare redan för närvarande måste ägna en
alltför stor del av sin arbetstid åt administrativt arbete.

Enligt revisorernas mening har den företagna utredningen och däröver
avgivna yttranden visat att skäl finns att en närmare, grundlig utredning
av frågan om garantierna för en riktig och ändamålsenlig användning
av satsade resurser på förevarande område genomförs. Revisorerna
förordar därför att frågan utreds vidare genom Kungl. Maj:ts försorg. I
samband härmed bör även övervägas om inte den i granskningspromemorian
föreslagna arbetstidsundersökningen bör utföras.

187

Bilaga 9

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november
1974 med anledning av granskningspromemoria nr 4/1974 angående
trafiksäkerhetsarbetet efter högertrafikreformen jämte däröver
avgivna remissyttranden

Transportsektorn intar en framträdande plats i den svenska samhällsekonomin.
 Sektorns andel av bruttonationalprodukten beräknas sålunda
för år 1970 ha gått upp till omkring nio procent.

De olika slagen av kommunikationsmedel kan ses som tjänstefunktioner
för samhällets övriga verksamheter. Strukturförändringarna inom
samhället och näringslivet påverkar därför transportsektorn. Beroendeförhållandet
går emellertid även i motsatt riktning. Det råder följaktligen
ett påtagligt samspel mellan transportsektorn och de övriga samhällssektorerna.

En stor del av transportsektorns kostnader utgörs av kapitalkostnader.
Då investeringarna inom transportsektorn får långsiktiga konsekvenser
med bl. a. bindningar av den framtida handlingsfriheten inom samhället
som följd, måste trafikplaneringen integreras med den totala samhällsplaneringen.
 Trafikplaneringen måste å sin sida baseras på bedömningar
som rör landets fysiska utbyggnad, d. v. s. lokaliseringsmönstrets utveckling.
 Denna utveckling påverkas dels av tekniska, ekonomiska och sociala
förändringar i samhället, dels av en målmedveten styrning från statens
och kommunernas sida.

Det dominerande transportarbetet i Sverige, både när det gäller persontransporter
och godstransporter, utförs med bil.

Bilismens betydelse i samhällsekonomin kan belysas med följande
uppgifter, nämligen att vägtrafikens totala kostnader för år 1970 kan
uppskattas till ca 25 miljarder kronor och att bilismen år 1972 beräknas
ha sysselsatt ca 360 000 personer.

Dagens samhälle bygger i stor utsträckning på bilen i dess olika former
som transportmedel. I många sammanhang har bilen också framstått
som det mest rationella transportmedlet. Bilismens tillväxt har
emellertid även medfört olika negativa effekter i samhället, såsom ökat
antal trafikolyckor, luftföroreningar, bullerstörningar och försämrad
trafikförsörjning för vissa kategorier medborgare.

En av de mest påtagliga och mest debatterade negativa effekterna av
bilismen utgör trafikolyckorna, vilkas omfattning utvecklats till ett allvarligt
samhällsproblem. År 1972 dödades enligt statistiska centralbyråns
statistik angående vägtrafikolyckor med personskada 1 194 personer
och skadades 21 256 personer. Av dessa fick närmare 6 700 svåra

188

skador. Av centralbyråns statistik rörande dödsorsaker framgår att vart
tredje dödsfall i åldersgruppen 15—24 år beror på trafikskador.

Olika försök har gjorts att beräkna trafikolyckornas totala samhällsekonomiska
kostnader. Enligt en ofta åberopad beräkning skulle kostnaderna
uppgå till ca 2 500 milj. kronor. Godtas denna beräkning, skulle
olyckskostnaderna utgöra ca tio procent av vägtrafikens totala kostnader.
 I den allmänna debatten om bilismens negativa effekter har emellertid
även betydligt större belopp nämnts. Samhällets kostnader budgetåret
1970/71 för trafikövervakning, trafiksäkerhet, trafikadministration,
forskning, bilregistrering och skatteuppbörd har av vägkostnadsutredningen
beräknats till närmare 400 milj. kronor.

Mot bakgrund av de stora samhällsekonomiska kostnaderna och de
personliga tragedier som följer med trafikolyckor har riksdagens revisorer
låtit undersöka formerna för och effekten av det under senare år bedrivna
trafiksäkerhetsarbetet. En huvuduppgift vid undersökningen har
varit att klarlägga myndigheternas uppgifter i trafiksäkerhetsarbetet
samt samarbetsformerna och styrsystemen i detta arbete. Vidtagna åtgärder
i syfte att förbättra trafiksäkerheten och påverka trafikbeteendet
har vidare översiktligt studerats för tiden efter övergången till högertrafik
år 1967. De åtgärder som hittills vidtagits för att befästa det efter
högertrafikreformen ändrade trafikbeteendet hos allmänheten har också
undersökts.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria,
benämnd Trafiksäkerhetsarbetet efter högertrafikreformen (4/1974),
som på sedvanligt sätt remissbehandlats. Promemorian och inkomna remissyttranden
är såsom bilagor (1—34) fogade vid denna skrivelse.

Undersökningen har avsett trafiksäkerhetsarbetet efter högertrafikreformens
genomförande. Denna trafikomläggning och de därmed kombinerade
kraftfulla åtgärderna för att höja trafiksäkerheten torde utgöra
den största samlade satsning på trafiksäkerhetsområdet som gjorts här i
landet. Bland de vidtagna åtgärderna kan nämnas införande av nya
trafikregler, trafiksaneringar, ökad trafikövervakning, införande av
olika hastighetsbegränsningar och ökad trafikinformation. Jämförs
olycksläget för femårsperioderna närmast före och närmast efter övergången
till högertrafik, finner man för tiden efter trafikreformen en
minskning av antalet dödsfall i trafiken med 600, medan antalet skadade
personer minskade med ca 5 000 och antalet till trafikförsäkringsföretagen
redovisade skadefall med ca 32 000.

Den sålunda konstaterade förbättringen i trafiksäkerhetsläget under
åren efter trafikomläggningen, som uppnåtts trots en ökande trafikintensitet,
 är inte enbart att hänföra till trafikomläggningen. Samhällets arbete
för att öka trafiksäkerheten har pågått oavbrutet. Bland vidtagna
nyare åtgärder kan pekas på införandet av bestämmelser om tekniska
förbättringar av fordonen och differentierade hastighetsgränser samt en

189

ny väglag, i vilken trafiksäkerhetsfrågorna beaktas i högre grad än tidigare,
 ävensom arbetet med att precisera och förtydliga trafikreglerna.
Vidare har en omfattande körkortsreform, kombinerad med bättre förarutbildning
och skärpta förarprov, genomförts. I anslutning härtill har
också nya ADB-baserade bil- och körkortsregister, som ger väsentligt
ökade möjligheter till kontroll av fordonsförare och trafiken, tagits i
bruk.

Den nu företagna utredningen — som enligt vad flera remissmyndigheter
uttalat bl. a. utgör en förtjänstfull översikt av samhällets insatser
på trafiksäkerhetsområdet — har visat att de satsningar som gjorts på
trafiksäkerhetsområdet gett resultat. Av utredningen framgår också att
flera statliga utredningar arbetar på att i olika avseenden förbättra trafik-
och trafiksäkerhetsförhållandena. Även om det sålunda inte synes
finnas anledning att rikta några direkta anmärkningar mot det hittills
fullgjorda trafiksäkerhetsarbetet, vill revisorerna dock mot bakgrund av
de i granskningspromemorian förordade åtgärderna för förbättringar av
förutsättningarna för trafiksäkerhetsarbetet fästa uppmärksamheten på
följande frågor av väsentlig betydelse.

I granskningspromemorian har framhållits att målen för och den
principiella inriktningen av samhällets samlade trafiksäkerhetsarbete för
närvarande ej har preciserats av statsmakterna. För att man skall kunna
ta ställning till målen för trafiksäkerhetsarbetet fordras emellertid att de
överordnade trafikpolitiska målen är klarlagda. Dessa mål övervägs för
närvarande av den trafikpolitiska utredningen. Dessutom arbetar trafiksäkerhetsutredningen
med att överväga planeringsformerna för trafiksäkerhetsarbetet
och har vidare till uppgift att lägga fram förslag till det
fortsatta arbetet på trafiksäkerhetsområdet. Flera andra offentliga utredningar
arbetar också med frågor som berör transportsektorn och
samhällets transportpolitik.

Det resultat som detta omfattande utredningsarbete måste avsätta
torde ge statsmakterna möjligheter att få ett samlat grepp om trafikpolitiken
och därmed om trafiksäkerhetsarbetet. Förutsättningar finns
därför för en närmare konkretisering och specificering av de långsiktiga
målen för samhällets totala trafiksäkerhetsarbete. Enligt revisorernas
mening bör därför den nu berörda utredningsverksamheten inom trafikområdet
tidsmässigt samordnas, så att utredningsresultaten läggs fram
någorlunda samlade och Kungl. Maj:t bereds möjlighet att underställa
riksdagen förslag om målen för den långsiktiga planläggningen av trafikpolitiken
och därmed om inriktningen av det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet.
 Revisorerna har fått stöd för denna uppfattning i olika remissyttranden.
 De flesta remissmyndigheter av central betydelse i förevarande
sammanhang har sålunda understrukit vikten av att de långsiktiga
målen för trafiksäkerhetsarbetet preciseras. Statens trafiksäkerhetsverk,
 som har till uppgift att verka för lämplig samordning av trafiksä -

190

kerhetsarbetet inom landet, har dock inte redovisat någon uppfattning i
frågan.

Formuleras trafiksäkerhetsmålen i konkreta termer, erhålls ett fastare
underlag för fördelning av uppgifter och resurser såväl mellan olika av
trafiksäkerhetsarbetet berörda myndigheter som inom sådana myndigheter
själva. De på grundval av fastlagda mål planerade åtgärderna bör
budgetmässigt hållas samman i ett särskilt huvudprogram för trafiksäkerhet
inom kommunikationssektorn. Programmet bör omfatta såväl de
verkställande myndigheternas som forskningsorganens verksamhet.
Därmed torde det bli möjligt att på längre sikt avgöra inom vilka områden
av samhället som insatser för att rädda liv och förebygga skador får
den största effekten. Det förutsätts härvid att erforderligt statistiskt material
finns tillgängligt att grunda detta arbete på.

Revisorerna förordar att, så snart det är tekniskt möjligt, åtgärder
vidtas i enlighet med vad nu föreslagits.

När det gäller det mera kortsiktiga trafiksäkerhetsarbetet finns för
närvarande en planeringsnämnd inrättad hos trafiksäkerhetsverket.
Nämnden, i vilken ingår representanter för de myndigheter på det centrala
planet som berörs av detta arbete samt representanter för AB
Svensk bilprovning, är ett informellt samarbetsorgan mellan de däri
företrädda parterna. Av den företagna undersökningen har framgått att
ett stort antal departement, myndigheter och organisationer tar del i trafiksäkerhetsarbetet.
 De hittills vidtagna åtgärderna för samordning av
arbetet på området är dock enligt revisorernas mening inte tillräckliga
för att erforderlig samordning skall komma till stånd. Mera sektorövergripande
och fastare samarbetsformer torde böra tillgripas. Detta syfte
torde kunna uppnås om planeringsnämnden vid trafiksäkerhetsverket
ges en fastare organisation, samtidigt som obligatorisk skyldighet att ta
del i nämndens arbete föreskrivs för statliga myndigheter och organ som
arbetar med trafiksäkerhetsfrågor på det centrala planet. Som redan nu
är fallet bör representanter från landstings- och kommunförbunden ingå
i nämnden, men även representanter för såväl arbetsgivar- och löntagarorganisationer
som folkrörelserna och inom trafiksäkerhetsområdet
verksamma intresseorganisationer bör beredas plats i nämnden. Samtidigt
härmed bör nämndens planeringsarbete vidgas och fördjupas. I
granskningspromemorian har vägar för genomförande av detta arbete
närmare anvisats. Nämnden bör särskilt ägna intresse åt planläggning
och samordning av informationsarbetet på trafiksäkerhetsområdet.
Även samordningen av olika myndigheters och organisationers arbete
med utbildningen på detta område bör nämnden ägna sitt intresse åt.
Den bör vidare lägga vikt vid att fortlöpande följa planeringsverksamheten.

För att planeringsnämndens arbete skall bli effektivare bör ett särskilt
planeringssekretariat inrättas vid trafiksäkerhetsverket, i vilket bör

191

ingå experter på de olika ämnesområden som omfattas av trafiksäkerhetsarbetet.

Revisorerna förordar att nu föreslagna åtgärder genomförs. Härigenom
torde en effektivare styrning av trafiksäkerhetsarbetet kunna uppnås.
 Det torde enligt revisorernas mening vidare böra övervägas om
inte åtgärderna kan vidtas även om den nu arbetande trafiksäkerhetsutredningen
inte slutfört sitt arbete. Beräknas utredningen kunna avsluta
arbetet inom relativt kort tidrymd, bör resultatet av detta arbete självfallet
inväntas.

I den föreliggande granskningspromemorian har, utöver de frågor
som hittills berörts, framförts en mängd förslag syftande till förbättrade
förhållanden på trafiksäkerhetsområdet. Många av de åtgärder som är
tänkbara för att höja säkerheten i trafiken är emellertid av långsiktig investeringskaraktär,
 t. ex. byggande av motorvägar och planskilda korsningar.
 Sådana åtgärder har ej närmare berörts, då samhällets långsiktiga
trafikpolitik för närvarande är under övervägande.

De i granskningspromemorian framlagda förslagen har i princip genomgående
tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Med hänvisning till vad som anförts i promemorian och de över promemorian
avgivna remissyttrandena förordar revisorerna att förslagen görs
till föremål för de vidare åtgärder som Kungl. Maj:t finner lämpliga.
Här skall endast understrykas att revisorerna lägger stor vikt vid att det
arbete som för närvarande bedrivs med att få fram lämpligt utformad
statistik över trafikolyckor så snabbt som möjligt slutförs. Tillgång till
tillförlitlig statistik är oundgängligen nödvändig för planeringen och genomförandet
av trafiksäkerhetsarbetet.

I granskningspromemorian har berörts den splittring på olika myndigheter
som för närvarande råder när det gäller trafiksäkerhetsarbetet på
det lokala planet. Revisorerna noterar därför med tillfredsställelse att
Kungl. Maj:t numera beslutat tillkalla en särskild sakkunnig med uppdrag
att utreda trafiksäkerhetsarbetet på detta plan.

En fråga som hittills kanske inte har getts tillräckligt stort utrymme
vid trafiksäkerhetsarbetet är hur trafikanter av olika slag skall påminnas
om den allmänna regeln om högertrafik. Företagna utredningar redan
under våren 1968 visade visserligen att återfall till s. k. vänsterbeteende
minskat förhållandevis kraftigt sedan hösten 1967, men skäl synes finnas
för att man vid trafiksäkerhetsarbetet alltjämt understryker denna huvudregel.
 Bl. a. torde barns inlärning av trafikreglerna och även vuxnas
reaktioner i kritiska trafiksituationer kunna underlättas, cm högertrafikbeteendet
konsekvent tillämpas på alla områden i samhället.

192

Bilaga 10

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november
1974 med anledning av granskningspromemoria nr 10/1973 angående
resultatvärdering och nr 5/1974 angående personalkostnader
i den svenska biståndsverksamheten jämte däröver avgivna
remissyttranden

På riksdagens revisorers granskningsplan för år 1973 fanns upptaget
ett ärende med rubriken Personalkostnader och resultatvärdering i den
svenska biståndsverksamheten. I planen erinrades om, bland annat, att
revisorerna år 1966 företagit en granskning av den svenska biståndsverksamheten
och därvid särskilt uppehållit sig vid möjligheterna att
genom olika åtgärder begränsa administrationskostnaderna. Samtidigt
hade revisorerna understrukit angelägenheten av att biståndsinsatserna
blev föremål för en fortlöpande resultatvärdering. Den granskning som
förutsattes i 1973 års plan borde syfta till att undersöka anledningen till
inträffade stegringar av administrationskostnaderna och att utröna i vad
mån en systematisk resultatvärdering förekom i biståndsverksamheten.

I februari 1973 tillkallade chefen för utrikesdepartementet en utredning
angående Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna. Enligt direktiven
var utredningsuppdraget mycket omfattande. Utredningen
skulle — mot bakgrunden av de delvis nya uppgifter och ändrade avvägningar
som kännetecknade läget — se över praktiskt taget hela fältet
av problem som var förenade med verksamheten, bl. a. fördelningen av
insatserna på olika biståndsformer, ämnesområden och länder. De administrativa
formerna för den svenska biståndsmyndighetens verksamhet
skulle ägnas uppmärksamhet och även resultatvärderingens roll och
uppgifter skulle belysas.

Med hänsyn till att utredningens uppdrag var av denna vidsträckta
karaktär och kunde väntas ta åtskillig tid i anspråk ansåg sig revisorerna
oförhindrade att fullfölja det på granskningsplanen upptagna ärendet.
Revisorerna utgick därvid från att granskningsresultatet kunde vara av
värde även för utredningen. Granskningen, som pågått från början av år
1973 till våren 1974, har utförts huvudsakligen hos styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) men har kompletterats genom besök i två utvecklingsländer.
 Resultatet har redovisats i två granskningspromemorior;
den ena, avseende resultatvärdering, är daterad den 30 november

1973, och den andra, avseende personalkostnader, är daterad den 9 maj

1974. De båda promemoriorna bifogas denna skrivelse som bilagor 1
och 2.

193

1 Resultatvärdering

I promemorian lämnas en tämligen utförlig beskrivning av de resultatvärderingsmetoder
som används av SIDA. Sådana utförs enligt två
huvudlinjer som kompletterar varandra och är avsedda att fungera som
en helhet. Den ena utgörs av den s. k. inbyggda värderingen, som i princip
skall omfatta hela den bilaterala verksamheten. Den grundar sig på
medelsutbetalningarna och bedrivs enligt ett utarbetat system med särskilda
rapporter som arbetsmaterial. Den andra värderingsformen, den
speciella resultatvärderingen, innebär att SIDA enligt beslut i varje särskilt
fall låter utarbeta en beskrivning av resultatet av en isolerad insats
eller en del av en insats. För den speciella värderingen finns inte någon
fastställd rutin. Utformningen ankommer i de flesta fall på rapportförfattarna.

I promemorian konstateras att systemet med inbyggd värdering har
en god teoretisk grund och är väl tillrättalagt för det praktiska arbetet. I
fråga om systemets tillämpning hade emellertid åtskilliga brister iakttagits.
 Värderingen utvisade sålunda luckor, vilka minskade systemets användbarhet
och gjorde att totalresultatet inte kunde bedömas. Delar av
biståndsverksamheten omfattades inte av rapporteringen, och material
som hänförde sig till den rutinmässiga rapporteringen kunde inte med
säkerhet tas fram hos myndigheten. I vissa fall kunde detta bero på att
rapporter inte hade avgetts, i andra fall kunde rapporter ha inkommit
men på grund av brister i arkiveringssystemet inte kunnat påträffas. Någon
kontrollrutin som säkerställde att rapporter lämnades enligt fastställd
ordning fanns inte, och ej heller förekom någon rutin för resultatvärderingarnas
behandling med sikte på att erfarenheterna skulle
komma verksamheten till godo vid den fortsatta planeringen.

Såvitt gällde den speciella värderingen hade granskningen utvisat att
denna fördelade sig ojämnt på ämnesområden. Vissa viktiga typer av insatser,
 bl. a. avseende vatten- och kraftförsörjning samt bostäder, hade
blivit föremål för denna typ av kontroll endast i enstaka fall. Vissa av
värderingarna var också redovisade i så utförliga och omfångsrika rapporter
att innehållet måste bli svårtillgängligt, vilket kunde medföra risk
för att de inte blev tillräckligt beaktade. I promemorian framfördes vissa
konkreta förslag till åtgärder rörande arbetsrutiner m. m. Vidare framhölls
vikten av att de ekologiska effekterna av biståndsinsatserna studerades
och vägdes in i värderingarna.

Avslutningsvis erinrades om att den aktuella utvecklingshjälpen numera
planerades och genomfördes i samarbete med vederbörande mottagarland
och att även resultatvärderingen ansågs ankomma på mottagaren.
 Jämsides med denna utveckling hade kunnat iakttas en tendens
att lägga mindre vikt vid resultatvärderingsfrågorna eller att rent av förbise
dem. I vissa samarbetsavtal hade de över huvud taget inte tagits
upp till behandling. Denna utveckling syntes inte önskvärd. Det måste

194

hävdas som bestämda svenska krav att resultatvärdering kom till stånd,
att den utfördes enligt uppdragna riktlinjer och att SIDA medverkade i
sådan omfattning att vårt land behöll tillräcklig insyn i biståndsmedlens
användning.

Granskningspromemorian har för yttrande tillställts SIDA och riksrevisionsverket
(RRV). De inkomna remissvaren har fogats till denna
skrivelse (bilagor 3 och 4).

SIDA har i sitt yttrande sagt sig i princip dela den i promemorian uttryckta
uppfattningen om betydelsen av resultatvärdering och har biträtt
de konkreta förslagen till förbättring av vissa rutiner. Styrelsen var
också beredd att stödja programländerna med personal eller finansiella
resurser i resultatvärderingsarbetet. SIDA har därjämte framhållit att
regeringsöverväganden av utrikespolitisk natur, sekretessbestämmelser
och liknande omständigheter kunde medföra att Sverige eller den
svenska allmänheten inte kunde få full insyn i all verksamhet som ett
mottagarland bedrev med svenskt stöd. Samtidigt har erinrats om att
SIDA hade att administrera en år från år starkt vidgad biståndsverksamhet
med en personal som ökade endast med ett fåtal nya befattningshavare
och att myndigheten därför hade endast små praktiska möjligheter
att ytterligare öka ambitionsnivån eller kvaliteten när det gällde genomförandet
av resultatvärderingsverksamheten.

RRV delar i allt väsentligt granskningspromemorians synpunkter på
de behandlade frågorna. De iakttagelser som redovisats i promemorian
överensstämde med vad ämbetsverket i olika sammanhang kunnat konstatera
vid granskningen av SIDA:s biståndsverksamhet. Dessutom har
RRV framhållit, jämte annat, att det vid sidan av den mottagarcentrerade
resultatvärdering som utgjorde det huvudsakliga ämnet för granskningen
fanns ett antal olika frågor om SIDA:s administrering av biståndsverksamheten
som motiverade en rent givarcentrerad resultatvärdering,
 för vilken SIDA ensam hade ansvaret. Avsaknaden av ett instrument
för utvärdering av SIDA:s egen verksamhet som administratör
hade inte uppmärksammats tillräckligt. RRV avsåg att utförligare behandla
denna fråga i ett pågående revisionsprojekt.

Det nämnda projektet har sedermera redovisats i revisionsrapporten
”Analys av SIDA”, daterad den 25 oktober 1974.

2 Personalkostnader

Granskningspromemorian om personalkostnaderna har avsett förhållandena
vid SIDA:s hemmamyndighet och i utlandstjänst. Fr. o. m. budgetåret
1967/68 t. o. m. budgetåret 1971/72 har administrationskostnaderna
stigit från 31 till 74 milj. kronor, d. v. s. med 139 procent. Utom
avlöningar, sjukvårdskostnader och reseersättningar innefattar de angivna
beloppen vissa omkostnader för personal i utlandstjänst, såsom
lokalhyror och expenser m. m.

195

Vid bedömningen av den nämnda kostnadsökningen har till en början
konstaterats, att verksamhetens omfattning ökat under perioden och att
antalet anställda till följd därav stigit. Vidare har en anslagsteknisk förändring
ägt rum på så sätt att lönekostnadspålägg ingår i beloppet för
budgetåret 1971/72. Därjämte har en allmän kostnadsstegring inträffat,
en utveckling som gett påtagligt utslag i fråga om löner och andra personalkostnader.

Under perioden har anslagstilldelningen till utvecklingsbistånd efter
frånräknande av den del som avser multilateralt bistånd ökat från 242
till 573 milj. kronor eller med 137 procent. Ehuru sambandet med personalkostnaderna
är uppenbart har det bedömts som en tillfällighet att
utvecklingen för biståndsanslag och personalkostnader så exakt sammanfaller.
 Åtskilliga omständigheter talade nämligen för att ökningstakten
för svenska personalinsatser borde vara lägre. Bl. a. har nämnts tendensen
att mottagarländerna i ökad omfattning övertar genomförandet
av biståndsprojekt och att en inte obetydlig del av det bilaterala biståndet
lämnas i andra former som är mindre personalintensiva. I enlighet
härmed har också antalet anställda under perioden ökat i väsentligt
mindre omfattning än anslagen, nämligen från 576 till 851 eller med 40
procent.

Särskild uppmärksamhet har ägnats de båda största kostnadsposterna,
d. v. s. löner till personal vid hemmamyndigheten samt ersättningar till
anställda vid biståndskontoren och till de s. k. kontraktsanställda i utlandstjänst.
 Om man betraktar administrationskostnaderna per anställd
och eliminerar den del av ökningen som hänför sig till lönekostnadspålägg,
 visar utredningen att en förhållandevis stor del av kostnadsökningen
på dessa båda poster faller på lönestegring; denna motsvarar i
stort sett löneutvecklingen vid andra statliga myndigheter. För de kontraktsanställdas
del har därjämte en skatteteknisk omläggning utan
reellt kostnadsökande effekt medverkat till den beloppsmässiga utvecklingen.

På grund av att SIDA:s redovisningssystem inte lämnar tillräckligt
detaljerade och specificerade uppgifter om administrationskostnaderna
har en mera inträngande analys inte varit möjlig. Det har erinrats om
att ledningsgruppen för utredning om biståndsverkets framtida organisation
— LÖSO — funnit ytterligare erfarenhetsmaterial om sambandet
mellan biståndstyp och administrationskostnader erforderligt och rekommenderat
en utveckling av systemet för tids- och kostnadsredovisning.
 Detta arbete hade emellertid inte fullföljts. I promemorian har
framhållits att SIDA:s organisation numera innehåller personal för ekonomiska
analyser av olika slag och att administrationskostnadernas utveckling
borde vara en viktig granskningsuppgift för ämbetsverket.

Undersökningen har huvudsakligen avsett kostnadsförhållandena på
grundval av redovisat personalantal, under det att behovet av personal

196

inte närmare berörts. Givetvis finns ett nära samband mellan å ena sidan
personalbehovet och å andra sidan biståndets spridning på länder,
ämnessektorer och typer av insatser. Mot denna bakgrund har studerats
hur det svenska bilaterala biståndet fördelats på olika länder under perioden
1962/63—1972/73. Utredningen har visat att under denna tid
omkring hälften av världens u-länder i en eller annan form fått del av
svenskt bistånd. Insatserna har visserligen samlats till tolv s. k. programländer,
 som erhållit huvuddelen av biståndsmedel och fältpersonal.
Därjämte har emellertid ett 50-tal länder under ett eller flera år tagit
emot bistånd, därav ett 40-tal i SIDA:s regi och återstoden genom enskilda
organisationer som i sin tur i viss omfattning fått medel från
SIDA. Även om vissa av de nämnda insatserna utgör hjälpaktioner i katastroflägen
eller eljest är av engångsnatur måste spridningen betecknas
som betydande, särskilt om man beaktar att Sveriges andel av det totala
utvecklingsbistånd som lämnas av de s. k. DAC-länderna inte överstiger
två procent. Det har i promemorian framhållits att ett bistånd som koncentreras
till ett fåtal ämnessektorer och länder kan genomföras med en
mera begränsad personalstyrka men att biståndets spridning på många
grenar och länder kräver ett förhållandevis större personalantal, eftersom
varje nytt objekt medför resursförbrukning i form av orientering,
anpassning och service av olika slag. Spridningsproblemet hade uppmärksammats
av SIDA, bl. a. i samband med de senaste årens medelsäskanden,
 men det fanns enligt promemorian anledning att understryka
att en ytterligare koncentration av biståndet — främst till programländerna
— syntes vara en framkomlig väg när det gällde att begränsa administrationskostnaderna
i biståndsverksamheten.

Remissyttranden över granskningspromemorian har avgetts av SIDA
och RRV (bilagor 5 och 6).

SIDA har i remissvaret anfört att åtskilliga av de aktualiserade frågorna
blivit föremål för behandling i ämbetsverkets anslagsframställning
för budgetåret 1975/76. Dit hörde frågan om koncentration av huvuddelen
av biståndet till ett begränsat antal länder, vilket innebar väsentliga
fördelar från bl. a. administrationskostnadssynpunkt. SIDA har vidare
särskilt understrukit att en betydande del av lönekostnaderna för de
kontraktsanställda i sig själv utgjorde utvecklingshjälp, främst i form av
personalbistånd för planering m. m. Avgränsningen till begreppet administration
var därför förenad med betydande osäkerhetsmarginaler, vilket
också gällde de analyser och bedömanden som grundades på materialet.
 Vad frågan om tidmätning beträffade hade de försök som hittills
gjorts, bl. a. av LÖSO, visat sig mindre värdefulla, men SIDA avsåg att
fortlöpande ägna uppmärksamhet åt frågan.

RRV har i allt väsentligt delat de i promemorian anförda synpunkterna
och rekommendationerna, såvitt gällde frågan om sambandet mellan
SIDA:s biståndsinriktning och administrationskostnadernas storlek.

197

Enligt ämbetsverkets mening borde emellertid en klarare skillnad ha
gjorts mellan personalkostnader som sådana och den del av dessa som
rimligen borde kunna betecknas som administrations- eller resursöverföringskostnader.
 De i promemorian behandlade frågorna var emellertid
föremål för tämligen ingående behandling i ett hos RRV pågående projekt,
 som beräknades bli avslutat hösten 1974.

3 Revisorernas synpunkter och förslag

Enligt revisorernas mening är de iakttagelser som gjorts i samband
med den företagna granskningen och de synpunkter som anförts i anslutning
därtill värda allt beaktande. Det är sålunda angeläget att de
svenska biståndsinsatserna blir föremål för resultatvärdering och att
denna utförs i sådana former att vårt land behåller insyn i biståndsmedlens
användning och verksamhetens effektivitet. Det administrativa förfarande
som av SIDA tillämpas för resultatvärdering och dess praktiska
nyttiggörande bör bearbetas och kompletteras. Frågan om administrationskostnaderna
och deras samband med verksamhetens inriktning på
länder och ämnessektorer bör vidare studeras och analyseras i syfte att
begränsa dessa kostnader. En ytterligare koncentrering av biståndet till
ett färre antal länder är enligt revisorernas mening möjlig och torde
kunna leda till minskning av kostnaderna.

Såsom inledningsvis nämndes arbetar sedan början av år 1973 en av
Kungl. Maj:t tillsatt utredning med en allmän översyn av den svenska
biståndspolitiken. Utredningens uppdrag är mycket omfattande. Praktiskt
taget alla de frågor som omfattats av revisorernas granskning kan
väntas bli behandlade, bl. a. avgränsningen av kretsen av bilaterala mottagarländer,
 resultatvärderingens roll och uppgifter samt de administrativa
formerna för de svenska biståndsmyndighetemas verksamhet. Någon
slutlig ställning till dessa frågor bör självfallet inte tas förrän utredningsresultatet
redovisats. Revisorerna får därför hemställa att de båda
granskningspromemoriorna och remissvaren överlämnas till utredningen
för att beaktas vid dess arbete.

198

Sakregister till granskningsärendena åren 1971—1974

ADB-redovisning av mervärdeskatten
Arbetsmarknadsstyrelsens kursgård
Arkivalier se Utgallring

Avgiftsuppbörd se Kostnaderna för avgiftsuppbörden
Bandelsnedläggningarna vid statens järnvägar
Bidrag till kommunala undervisningssjukhus
Biståndsverksamheten se Resultatvärdering och Personalkostnader Bostadsbyggnadsföretag

i Fröjereds kommun
Datadrift vid karolinska sjukhuset
Departemental organisation se Planfrågorna
Domänverkets fastighetsinköp
Driftavbrott vid värmekraftverket i Stenungsund
Efterkalkylering i statlig investeringsverksamhet
Ersättning för viss rundradioverksamhet
Fastighetsinköp se Domänverkets fastighetsinköp
Finansförvaltning se Statliga finansförvaltningen
Forskningsmedel se Kontroll av vissa forskningsmedels
användning

Forskningsverksamhet se Statlig forskningsverksamhet
Frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna
Förhindrande av olyckshändelser inom krigsmakten
Försvarets centrala stabsorganisation
Försvarets materielverk, personalorganisation
Försäljningsskatt på guldsmedsvaror
Information till allmänheten se Statsmyndigheternas information Invandrarverket

se Statens invandrarverk
Investeringsverksamhet se Efterkalkylering
Karolinska sjukhuset se Datadrift
Kommissionärsverksamheten vid statsmyndigheterna
Kommittéväsendet

Kontakt med allmänheten se Statsmyndigheternas information Kontroll

av vissa forskningsmedels användning
Kostnaderna för avgiftsuppbörden hos vissa statliga myndigheter Kreditgaranti

till visst företag i pianobranschen
Kungl. Djurgårdens förvaltning

Lärarnas tjänstgöringsskyldighet vid universitetet och
högskolor
Mervärdeskatten se ADB-redovisning
Nordiska rådets svenska delegation, resa
Oljebekämpning till sjöss

Personalkostnader i den svenska biståndsverksamheten
Personalutveckling och personalomsättning hos statliga
myndigheter
Pianobranschen se Kreditgaranti
Planfrågorna i den departementala organisationen

71:125
73: lil

73: 100
74:109

72: lil
72: 96, 73: 96

72: 114, 72: 113
71:128, 72: 113
73: 104, 74:117
71:121

71: 118
74: 108
72: 93
71:108
71:127

73: 94, 74: 99
71: 105

74: 121

72: 104
71: 123

71:104, 72: 89
74:119
71:128

73:112, 74: 127
74:102

73: 104, 74: 113
71: 127, 72: 90

199

Polisväsendet, organisatoriska förhållanden 71: 108, 72: 91

Remissförfarandet 71:115

Resultatvärdering i den svenska biståndsverksamheten 73: 95, 74:102

Rundradioverksamhet se Ersättning

Samordning av det statliga värdetrycket 72: 97

SJ stationer, trivselåtgärder 71:112

Skatteadministrationen se Statens kostnader
Stabsorganisationen se Försvarets centrala stabsorganisation Statens

invandrarverk 73:110

Statens kostnader för skatteadministrationen 71:113

Statens transportkontor 73: 95, 74:105

Statlig forskningsverksamhet 72: lil, 73:104

Statlig vaccintillverkning 71:110

Statliga betalningarnas fördelning över budgetåret 72:100

Statliga finansförvaltningens centrala organisation 73: 103, 74:118

Statsbidrag till vissa torrläggningsföretag 74:125

Statsmyndigheternas information till och kontakt med allmänheten
72: 106

Statsmyndigheternas omkostnader 74: 118

Trafiksäkerhetsarbetet efter högertrafikreformen 74:109

Undervisningssjukhus se Bidrag

Universitet och högskolor se Lärarnas tjänstgöringsskyldighet Upphandling

av visst tandvårdsmaterial 72:110

Utbildning inom kulturområdet 74:125

Utgallring av arkivalier 71:120

Utställningsverksamhet, statligt bekostad 71:123, 72:108

Vaccin tillverkning se Statlig vaccintillverkning
Vuxenutbildningen 74:124

Värdetrycket se Samordning
Värmekraftverket i Stenungsund se Driftavbrott

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1975 740586