Regeringens proposition nr 82 år 1975 Prop. 1975:82

Nr 82

Regeringens proposition om ändringar i valutalagstiftningen, m. m.;

beslutad den 13 mars 1975.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all valuiaregleringen föriängs all gälla ytteriigare ett år, dvs. för liden den Ijuli 1975-den 30 juni 1976. För riksdagens yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsall giltighet av valutaförordningen under samma tid.

1 propositionen föreslås även vissa ändringar i valulalagsliflningen i syfte all anpassa denna lill den nya regeringsformen. Bl. a. föreslås alt beslämmelser om straff för valulabrott och förverkande på grund av valutabrott förs över från valutaförordningen till valulalagen. 1 samband därmed föreslås all preskriptionstiden för valulabrott föriängs från två lill fem år och, om brottet är grovt, från fem lill tio år.

Enligl förslagel får riksbanken möjlighet alt - i fall då valulabeslämmelse har åsidosatts - förelägga vite för all rättelse skall ske. En tidigare gällande bestämmelse om krav på riksbankens tillstånd lill förslräckning mol säkerhet av borgen av s. k. valutaullänning föreslås bli åierinförd. Riksbanken föreslås också få vidgad räll alt föreskriva villkor om all avgift skall eriäggas till riksbanken.

De nya bestämmelserna avses i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1975.

I Riksdagen 1975. I saml. Nr 82

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 S första slyckel samt 5 och 9 §§ träda i lillämpning. Då kriget upphön, stadgar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, atl bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga lill-lämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen, efler hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna, all nämnda beslämmelser skola till-lämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr atl del eljesi förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall beslå. Blir förordnandet icke inom två månader från del underställningen skett av riksdagen godkänt, är delsamma för-

' Senaste lydelse

5s 1959:262

6as 1974:458

liigcns rubrik 1959:262.

'Senaste Ivdelse 1974:458.

Föreslagen lydelse

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 S första slyckel och 5§ Iräda i lillämpning. Då kriget upphört,förordnar regeringen senast före avslutandet av det riksmöte, som börjar näst efler krigets slut, alt bestämmelserna icke vidare skola till-lämpas; dock atl vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga lillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger regeringen, efler hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna, atl nämnda beslämmelser skola till-lämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att del eljesi förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall beslå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen godkänt, är detsamma för-

Nuvarande lydelse

fallet. Upphör krigsfaran, skall senast före nästkommande riksdagssessions avslutande meddelat förordnande av Konungen upphävas, i den mån bestämmelserna icke på grund av förordnande jämlikt tredje stycket alltjämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i första och andra styckena så prövas nödvändigt för alt nå de cenirala mål som faslställis för den ekonomiska politiken äger, på framställning av fullmäktige i riksbanken. Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2 S första stycket samt 5 och 9 §§ stadgas helt eller delvis skall under viss lid, högst elt år varje gång, äga lillämpning. Såvitt angår 2§ första stycket 1), 2) och 4)-7) ävensom 5 § 1) och 3) samt 9§ må Konungen utan samtycke av riksdagen meddela förordnande som nu sagts, om riksdagens beslul ej kan utan synneriig olägen-hel avvaktas. Sådanl förordnande skall inom en månad eller, om riks-dagssession ej pågår, inom en månad frän början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden,därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader godkänner förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under lid, då bestämmelse i 2 S första stycket eller 5 S eller 9 § äger tillämpning,skola jämväl övriga däremot svarande stadganden i lagen tillämpas.

Då underställning av förordnande sker eller samtycke till förordnande begäres, skola även de föreskrifter, som Konungen i förordnandet med

Föreslagen lydelse

fallet. Upphör krigsfaran, skall senast före närmast följande riksmötes avslutande meddelat förordnande av regeringen upphävas, i den mån bestämmelserna icke på grund av förordnande jämlikt tredje stycket alltjämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i första och andra styckena så prövas nödvändigt för atl nå de cenirala mål som fastställts för den ekonomiska politiken skola fullmäktige i riksbanken göra framställning om att regeringen föreslår riksdagen att, för en tid av högst elt år, antaga lag om tillämpning helt eller delvis av 2 S första slyckel samt 5 § 1) och 3f Kan riksdagens beslut ej ulan synnerlig olägenhet avvaktas, /aV regeringen förordna om tillämpning av dessa bestämmelser uiom 2 § första stycket 3) och 8). Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksmöte ej pågår, inom en månad från början av närmast följande riksmöte underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader godkänner förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2 S första stycket eller 5 S äger lillämpning, skola jämväl övriga däremot svarande stadganden i lagen lilläm-pas.

Då underställning av förordnande sker eWer förslag till lag framlägges, skola även de föreskrifter, som regeringen i förordnandet med slöd av

2S'
Konungen äger i förordnande, som Regeringen får i förordnande, som

av honom meddelas, föreskriva: den meddelar, föreskriva:

2) alt utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländsku värdepupper må, mot vederiug som bestämmes i svenskt mynt, förvär-vus och föryllrus ullenast i den oni-fiittning och på de villkor regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer;

6) atl över värdepupper, som införes lill rikel eller som hur förvurus för den, som ur bosutl i uilundel, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning uv sådana värdepupper, ej må förfogas i vidare män än regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, riksbunken beslämmer;

7) all i unnut hänseende än under 2)-6) sägs ej må över utländska be-

1) all allenast riksbanken samt efter dess bemyndigande-, unnun bunk och postverket (vulutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt lill betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka äro utfärdade uv någon, som är bosatt i utlandet (utländska värdepapper);

2) alt utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper må, mot vedertag som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och föryllras allenast i den omfattning och på de villkor Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken beslämmer;

3) alt dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt;

4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas å den, som är bosutl i ullandet;

5) ull dyliku tillgångur icke utun tillstånd uv riksbanken n-iå införus till rikel;

6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvarus för den, som är bosall i ullandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än Konungen eller, efler Konungens bemyndigande, riksbanken beslämmer;

7) alt i annal hänseende än under 2)-6) sägs ej må över utländska be-

' Senaste lydelse 1974:458.

Nuvarande lydelse

talningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper ulan lillslånd av riksbanken förfogas annorledes än genom föryltring lill riksbanken eller lill valulabank; och

8) all avgift som bestämmes med slöd av meddelat förordnande skall tillfalla riksbanken.

Genom förordnande, som här avses. tillkommande befogenheter.

Föreslagen lydelse

talningsmedel, utländska fordringar och utländsku värdepapper ulan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genom föryltring lill riksbanken eller lill valulabank;

8) att med slöd av meddelat förordnande får bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken; och

9) all annan än riksbanken eller Internationella regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements Internatio-naux) icke får utan tillstånd av riksbanken ur riket utföra eller lill riket införa guldmynt, obearbetat guld eller med obearbetat guld jämföriigl halvfabrikat av guld.

, må ej inskränkning ske i riksbanken

För överträdelse avföreskrift, som meddelas med stöd av denna lag, må stadgas straff, högst fängelse i två år. Tillika må bestämmelse meddelas om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper, som brottet avser, eller av vederlag därför, så ock om utgivande av däremot svarande värde.

'S'

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen

1) bryter mot förbud eller villkor som meddelas med stöd av 2 § första stycket l)-7),

2) använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud som avses i I).

3) genom oriktig uppgift förskaffar sig sådan rätt att förvärva eller avyttra utländska betalningsmedel eller utländska fordringar, som behövs enligt förordnande som meddelas med stöd av 2 § första stycket 2), eller riksbankens tillstånd, i den mån det behövs enligt förordnande som meddelas med stöd av samma stycke, eller

4) underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som föreskrives med stöd av denna lag eller vid fullgörande av så-

Prop. 1975:82

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

dan skyldighet lämnar oriktig uppgift.

År brott som avses i första stycket

grovt, dömes till fängelse I högst två år.

Har gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, dömes tid böter.

Om ansvar för överträdelse av utförsel- eller Införselförbud som meddelas med stöd av 2 § första stycket 9) finnas bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

10 §

För försök till överträdelse av utförsel- eller införselförbud som meddelas med stöd av 2 §, första stycket 4) eller 5) och försök till brott som avses i 9 §.första stycket 3) dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Ha flera medverkat till brott som avses I första stycket eller i 9 § första stycket äga 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken molsvarande lillämpning.

11 §

Betalningsmedel, fordran eller värdepapper, som varit föremål för brott som avses 19 första stycket l)-3) eller 10 § första stycket, eller vederlag därför får förklaras förverkat. I stället för sådan egendom kan dess värde hell eller delvis förklaras förverkat.

12 §

Den som ej har efierkommit vitesföreläggande som har meddelats med stöd av förordnande enligt denna lagfår icke dömas till ansvar for gärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal fÖr brott mol denna lag får väckas endasl efter anmälan a v riks -banken.

Prop. 1975:82

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Ulan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påfölfd för brott som avses i 9 § försla-tredje styckena samt 10 § ådömas, om den misstänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år eller, om brottet är grovt, inom tio dr från brottet.

14 §

Ifråga om utförsel- och införselförbud, som meddelas med slöd av 2 § första stycket 4) eller 5) äga bestämmelserna I lagen (1960:418) om straff för varusmuggling angående förundersökning m. m., beslag, husrannsakan och kroppsvisitation motsvarande till-lämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2 Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrives att 2 S första slyckel 1, 2 och 4-9 saml 5 S 1 och

3 valululagen (1939:350) skall äga lillämpning under tiden den 1 juli 1975-den
30 juni 1976.

Prop. 1975:82

3 Förslag till

Förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrives i fråga om valutaförordningen (1959:264)'

dels att 15-17, 19 och 21 SS skall upphöra all gälla,

dels all 3, 4, 6, 7, 7a, 9, lOä, 18 och 20 SS samt rubrikerna närmast

före 4 och 6 SS skall ha nedan angivna lydelse,

delsatt i förordningen skall införas två nya paragrafer, 13 a och 13 b SS,

av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3S'

Riksbanken äger närmare bestämma, i vilken omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mol vedertag i svenskt mynt, förvärvas eller föryllras.

År villkorförenat med föreskrift om att avgift skall utgå, må riksbanken även bestämma att avgiften skall tillfalla riksbanken.

Begränsning må ej ske i omfattningen av valulabanks förvärv från eller föryltring lill allmänheten av utländska betalningsmedel eller utländska fordringar, som härröra från eller fordras för löpande betalning.

(Se vidare anvisning)

Om utförsel av betalningsmedel, Om utförsel av betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper med värdepapper och guld med mera mera

4S'
Värdepapper och andra belal- Värdepapper, andra belalnings-

ningsmedel än växlar må ej utan medel än växlar samt guld och guld
riksbankens lillslånd ulföras ur rikel, varor som sägs i andra stycket må ej
dock atl resande lill ullandet må ul- ulan riksbankens tillstånd utföras ur
föra resevaluta till belopp som riks- riket, dock alt resande lill ullandel
banken medgiver. må utföra resevululu till belopp som

riksbunken medgiver.

' Senaste lydelse av

15 S 1964:267

17 !; 1963:176

19 5 1964:267

21 S 1960:262

'Senaste lydelse 1973:296.

'Senaste lydelse 1963:176.

6S'

Andra betalningsmedel än växlar må ej ulan riksbankens tillstånd införas till riket, dock att resande från utlandet må införa resevaluta lill belopp som riksbanken medgiver.

1 den mån ej annat följer av 10 a S den som är bosatt här i rikel skall

1) direki eller genom annans förmedling, i annal fall än i förslå stycket avses, mottaga betalning från någon, som är bosatt i ullandet; eller

2) iklädu sig gäld till någon som är bosatt i utlandet, där ej fråga är om ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpevillkor eller om vidtagande av därmed jämföriiga åtgärder

Andra betalningsmedel än växlar saml guld och guldvaror som sägs i 4 § andra stycket må ej ulan riksbankens tillstånd införas till riket, dock att resande från utlandet må införa resevaluta lill belopp som riksbanken medgiver, fordras riksbankens lillslånd, därest

1) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än i första stycket avses, mottaga betalning från någon, som är bosatt i utlandet,

2) ikläda sig gäld till någon som är bosall i ullandet, där ej frågu är om ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpevillkor eller om vidtagande av därmed jämföriiga åtgärder, eller

3) lämna försträckning mot säkerhet av borgen av någon som är bosatt i ullandet.

1 fråga om värdepapper och belal-ningsniedel gäller icke lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerude vuror, ni. m.

7uS

1 fråga om värdepapper och betalningsmedel gäller icke lugen (1973:980) om irunsport, förvaring och förstöring uv införselreglerade vuror, ni. m. Ifråga om guld och guldvaror som sägs 14 § andra stycket gäller nämnda lag med undantag av atl guldel och guldvarorna ej få föivaras på tull-lager eller I frihamn, förstöras, återui-föras eller lagas om hand av annan än riksbanken på säll som avses i 3 § andra stycket t ullagen (1973:6 70f

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i frågu om andra utländska fordringar än banktillgodohavanden, så ock beträffande utländska värdepapper, där fordringarna eller värdepapperen tillhöra någon här i riket bosatt.

Över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som tillhöra någon här i riket bosatt, må ej, i den mån icke unnut följeruv 10 a S, utan riksbankens tillstånd så förfogas, alt ägarens innehav av ulliindska betulningsmedel och utländska bunktillgodohuvan-den därigenom förminskas; dock ull sådunl tillstånd ej erfordrus för föryltring lill riksbunken eller lill vulutabank eller till den, som erhållit tillstånd, varom i 2 S andra slyckel under c) sägs.

9S'

Över utländska betalningsmedel och utländsku banktillgodohavanden, som tillhöra någon här i rikel bosall, må ej, i den mån icke annal följer av 10 a S,ulan riksbankens tillstånd så förfogas, att ägurens inne-huv UV utländsku betulningsmedel och utländska bunktillgodohuvan-den därigenom förminskas; dock alt sådant tillstånd ej erfordras för föryltring lill riksbunken eller lill vu-lulubunk eller lill den, som erhållit tillstånd, varom i 2 S andra stycket under b) sägs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a S' Ulan hinder av vad i 5 S, 6 S andra stycket och 9 S första stycket stadgas äger den som är bosall här i riket

1) genom valutabank och på belalningsväg, som anvisals av riksbanken, verkställa löpande betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt person;

2) i Sverige verkställa betalning lill eller till förmån för i ullandet bosatt person för arbetsprestation, som denne utfört i Sverige;

3) i Sverige verkställa betalning till eller lill förmån för i ullandet bosatt person såsom gåva eller understöd lill denne;

4) under vistelse utomlands verkställa betalning till i utlandet bosatt person för uppehållskostnader utomlands och för inköp för personligt bmk;

5) genom valutabank och på belalningsväg, som anvisats av riksbanken, mottaga löpande betalning från i ullandet bosalt person;

6) under vistelse utomlands mottaga betalning från i utlandet bosatt person för arbetsprestation, som betalningsmottagaren ulfört utomlands; samt

7) i Sverige mottaga betalning från i utlandet bosatt person för uppe-hållskoslnader här i riket och för inköp, som kunna antagas vara avsedda för köparens personliga bruk.

Med betalning genom valulabank skall vid tillämpning av denna paragraf jämställas

dels betalning genom avräkning i konlokurantförhållande, under förutsättning att den här i riket bosatte belalaren eller betalningsmottagaren är skyldig föra handelsböcker och att riksbankens föreskrifter beträffande belalningsväg iakttagas

dels betalning medelst postanvisning.

(Se vidare anvisning)

Med betalning genom valulabank skall vid lillämpning av denna paragraf jämställas betalning genom avräkning i konlokurantförhållande, under förutsättning alt den här i rikel bosatte belalaren eller betalningsmottagaren är skyldig föra handelsböcker och all riksbankens föreskrifter beträffande belalningsväg iakttagas.

(Se vidare anvisning)

13 a §

Har åtgärd vidtagits i strid mol denna förordning eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, får riksbanken fördägga den som kan förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i stället för egendomen att vidtaga rättelse. Motsvarande gäller, om villkor som riksbanken har uppstäUt vid lämnande av tillstånd enligt förordningen har åsido-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

satts. Meddelas föreläggande får vite utsättas.

Föreläggande enligt första stycket får riktas mot den som har förvärvat rätt tiU egendomen eller det som har trätt i dess ställe endast om förvärvet har skett på grund av giftorätt, an eller testamente eller genom gåva eller om förvän/aren därvid har haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om sambandet mellan det förvärvade och åtgärden eller åsidosättandet av villkoret.

Föreläggande enligl första sty eket får ef meddelas, om egendomen, vederlag för den eller dess värde har förklarats förverkat.

13 b §

Tillstånd eller föreskrift som meddelas med stöd av denna förordning får förenas med villkor att avgift skall utgå och alt avgiften skall tillfalla riksbanken.

Prop. 1975:82 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Del ankommer på vederbörande länsstyrelse att på framstäUning av riksbanken, efter prövning av förekommandeförhållanden, förordna om uttagande av vite, som i 13 § fjärde stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1975 utom såvitt avser den ändring av

1. 18 § som innebär atl andra stycket upphäves,

2. 20 § första stycket som innebär atl hänvisningen lill 18 § andra stycket upphäves.

1 de hänseenden som avses i 1 och 2 träder förordningen i kraft den 1 januari 1976.

Kungörelsen (1960:485) om förbud i vissa fall mol införsel och utförsel av obearbetat guld m. m. skall upphöra atl gälla vid utgången av juni månad 1975.

4 Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av valulaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrives all valutaförordningen (1959:264), som enligt kungörelse (1974:461) gäller till utgången av juni 1975, skall äga fortsalt giltighet lill utgången av juni 1976.

Prop. 1975:82 14

Uldrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03-13

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande; statsrådet Sträng

Proposition om ändringar i valutalagstiftningen, m. m.

1 Inledning

Enligt valulalagen (1939:350) kan regeringen på framställning av fullmäktige i riksbanken under vissa förutsättningar förordna om valulureglering i enlighet med närmare bestämmelser i lagen. 1 allmänhet får sådanl förordnande meddelas för högst etl år i sänder och endasl efter riksdagens samtycke. Därvid skall även de valutareglerande föreskrifter som regeringen avser att meddela föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter är intagna i valulaförordningen (1959:264).

Förordnande om valulureglering hur senast meddelats för liden den I juli 1974 - den 30 juni 1975.

1 skrivelse den 30 junuuri 1975 har fullmäktige i Sveriges riksbank hemställt om fortsatt valulureglering under tiden den I juli 1975-den 30 juni 1976 och om utt regeringen framlägger förslag om att valutaförordningen (1959:264, ändrad senast 1974:460) med vissa ändringar skall äga fortsatt giltighet till utgången uv juni 1976.

Över riksbanksfulliiiäktiges skrivelse har remissyttranden avgelts av fullmäktige i riksgäldskontorel. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Post- och Kredilbanken, PK-banken.

2 Nuvarande ordning

Valulalagen (1939:350, ändrad senast 1974:458) gäller fr. o. m. den 1 juli 1959 tills vidare. Valulalagen är en fullniuktslug. Den ger sålunda regeringen befogenhet alt under vissa i lagen angivna förutsättningar förordna om valutareglering.

De närmare förutsättningarna för valulareglering anges i 1 S- Paragrafen

Prop. 1975:82 15

innehåller i första och andra styckena regler för fall av krig och krigsfara. I tredje stycket finns bestämmelser om valutareglering för andra fall. Där uppställs som förutsätining för förordnande om valutareglering att ett sådant förordnande bedöms .vara nödvändigt för all nå de centrala mål, som fastställts för den ekonomiska politiken.

Förordnande om valulareglering i andra fall än vid krig eller krigsfara meddelar regeringen med riksdagens samtycke efler framställning av riksbanksfullmäktige. Om riksdagens samtycke inte skulle kunna avvaktas utan synnerlig olägenhet, kan regeringen emellertid utan sådanl samtycke interimistiskt förordna om valulareglering i viss uisträckning.

När regeringen begär riksdagens samtycke lill förordnande om valutareglering skall även de valutareglerande föreskrifter som regeringen avser atl utfärda med stöd av den begärda fullmakten föreläggas riksdagen. Huvudbestämmelserna om vad sådana föreskrifter får innehålla finns i 2 § första slyckel punkterna 1-8. Sålunda kan föreskrivas all endasl riksbanken och, efter riksbankens bemyndigande, annan bank och postverket (valutabank) får driva handel med utländska sedlar och skiljemynt, med sådana växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefattar räll till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), samt med sådana aktier, obligationer och likartade värdepapper, som är utfärdade av någon som är bosalt i utlandet (punkt 1).

Vidare kan föreskrivas, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper endast i den omfattning och på de villkor regeringen eller - efter regeringens bemyndigande - riksbanken bestämmer får förvärvas och föryllras mot vederiag i svenskt mynt (punkt 2). För atl lillgodose behovet av utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper kan föreskrivas om all sådana tillgångar skall erbjudas riksbanken eller valulabank lill inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt (punkt 3).

Beslämmelser kan meddelas om att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper inle utan särskilt lillslånd får ulföras ur Sverige eller på annal sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet (punkt 4) och alt sådana tillgångar inle får införas till Sverige ulan tillstånd av riksbanken (punkt 5). Dessutom kan föreskrivas' atl ingen får förfoga över värdepapper, som införs till Sverige eller som förvarus här för utomlands bosall person, eller över köpeskilling, som har infiuiii vid försäljning av sådana värdepapper, i vidare mån än regeringen eller - efter regeringens bemyndigande - riksbanken beslämmer (punkt 6).

Vidare kan hell allmänt förordnas, att ingen får utan tillstånd av riksbunken förfoga i annal hänseende än förut nämnts över ulländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper på annat sätt än genom överiåielse lill riksbanken eller lill valulabank (punkt 7).

Slutligen föreskrivs atl avgift som bestäms med stöd av meddelat förordnande skall tillfalla riksbanken (punkt 8). Genoni förordnande som avses

Prop. 1975:82 16

i punkterna 1-8 får inskränkning inte ske i riksbanken tillkommande befogenheter.

Enligl 2 a S skall riksbanken ta förordnande om valutareglering i anspråk för att främja penning- och valutapolitiken. Riksbanken får därvid beakta , industri- och sysselsällningspolitiska strävanden. Av hänsyn lill sådana strävanden får riksbunken emellertid uvslå en framställning endasl då bifall till .framställningen - på grund av beloppets sloriek eller andra faktorer -skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada.

Ulan hinder av sådana valutareglerande beslämmelser som regeringen meddelar med slöd av 2 S kan riksbanken enligt 3 S meddela bankaktiebolag eller annan lillslånd alt på de villkor riksbanken beslämmer driva sådan rörelse med ulländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden som riksbanken finner behövlig för atl allmänheten skall få medel för reseändamål.

När det anses behövligt för tillsyn över efterievnaden av ett valutareglerande förordnande, kan regeringen enligt 5 S föreskriva skyldighet all förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar (punkt 1) och medge polismyndighet, riksbanken eller av denna förordnad tjänsteman rätt att öppna och granska sådana brev och andra försändelser till eller från ullandet som finns i postverkets vård (punkt 2). Regeringen kan även i övrigi meddela de föreskrifter, som behövs för atl genomföra förordnandet och för alt hindra ålgärder som är ägnade ull uppenbart motverka ändamålet med detla (punkt 3).

Riksbankens beslutanderätt enligl valutalagen utövas inom riksbanken av en styrelse (valulastyrelsen), som består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den består av elva ledamöter (6 a S första stycket). Regeringen utser tre av ledamöterna. Två av dessa skall tjänstgöra endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands. Övriga ledaniöler ulses av riksbanksfullmäklige. Suppleanter ulses i sanima ordning som ledamölerna. Valulaslyrelsens.beslut får överklagas hos riksbunksfullmäktige. Om minsl tre av de ledamöter eller suppleanter, som har deltugil i styrelsens beslut, yrkar det skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Mot fullmäktiges beslut får talan ej föras (6 a S andra-fjärde styckena).

1 7 § finns en bestämmelse om tystnadsplikt. Har någon på grund av sin befallning med ärende som avses i lagen fått del av enskildas förhållanden får han inle yppa vud som sålundu hur blivil känt för honom i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver det.

För överträdelse av föreskrift, som har meddelats med stöd av valulalagen, får enligl 9 S föreskrivas straff, högst fängelse i två år. Dessutom kan meddelas beslämmelser om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper, som brottet avser, eller av vederiag för sådan egendom eller om utgivande av molsvarande värde.

Förordnande om valulareglering enligt de fr. o. m. den I juli 1959 gällande

Prop. 1975:82 17

bestämmelserna gavs första gången för liden fr. o. m. samma dag t. o. m. den 30 juni 1960. Därefter har getts förnyade förordnanden, senast för tiden den 1 juli 1974-den 30 juni 1975. Sålunda har Kungl. Maj:t genom kungörelsen (1974:459) om lillämpning av valulalagen

- med riksdagens samtycke och med slöd av 1 § tredje slyckel valutalagen

- förordnat, att bestämmelserna i 2§ första stycket 1, 2 och 4-8, 5§ 1 och 3 samt 9 § samma lag skall äga fortsall lillämpning under den angivna tidsperioden. Föreskrifterna om hembudsskyldighet - 2 S första slyckel 3

- och om brevkonlroll - 5 § 2 - omfattas däremot inte av förordnandet.
De valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj:t har meddelal med

slöd av valutalagen, ålerfinns i valuta fö rordningen (1959:264). Denna har i enlighet med 1 S tredje slyckel valutalagen utfärdats efler riksdagens hörande. Förordningen gällde ursprungligen endasl för tiden t. o. m. den 30 juni 1960 men har, likaledes efler riksdagens hörande, tillagts forlsall giltighet för ell år i sänder, senast för liden t. o. m. den 30 juni 1975 genom kungörelse (1974:461).

Valutaförordningen innehåller f n. i stort setl följande. Efler en inledande bestämmelse i 1 §, vari ges vissa grundläggande definitioner, finns i 2 S första stycket en föreskrift, som lägger all växling mellan utländsk och svensk valuta under riksbankens kontroll. Förvärv av ulländska betalningsmedel eller fordringar mot vederlag i svenskt mynt eller föryltring av sådana tillgångar får ske endast från respektive till riksbanken eller genom dess förmedling. Från denna föreskrift medges dock vissa undanlag. Riksbanken kan sålunda enligl 2 S andra stycket ge bankaktiebolag, sparbank och postverket tillstånd att för egen eller riksbankens räkning driva handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar. Vidare kan riksbanken bevilja bank eller annan tillstånd all driva sådan rörelse med ulländska betalningsmedel och ulländska banktillgodohavanden som riksbanken finner behövlig för att allmänheten skall få medel för reseändamål. Bank som enligt den först återgivna undantagsbestämmelsen erhållit det vidsträcktare tillståndet atl driva valutuhandel kallas i förordningen, liksom i valulalagen, valutubunk.

Riksbanken får enligl 3 § första slyckel närmare bestämma i vilken omfattning och på vilka villkor ulländska betalningsmedel och utländska fordringar får förvärvas eller föryllras mot vederlag i svenskt mynt. I elt andra stycke i paragrafen sägs att, om villkor är förenat med föreskrift om alt avgift skall ulgå, riksbanken även får bestämma all avgiften skall tillfalla riksbanken. I tredje stycket flnns en bestämmelse om förvärv och föryltring av sådana ulländska betalningsmedel eller ulländska fordringar som härrör från eller fordras för löpande betalning. Del föreskrivs sålunda alt den omfattning i vilken valutabank förvärvar sådana från eller föryttrar sådana till allmänheten inte får begränsas.

Efter regleringen av valutahandeln upptar valutaförordningen tre olika avsnitt som innehåller skilda förbud mot valutadisposilioner ulan riksban-

Prop. 1975:82 18

kens lillslånd. Dessa förbud gäller numera väsentligen s. k. kapitalbetal-ningur. För löpunde betalningar ges nämligen i etl följande avsnitt beslämmelser om vittgående undantag från de allmänna förbudsreglerna.

Det första av de tre nyssnämnda avsnitten innehåller förbud mot ul-slrömning ur landel av de värden som berörs av valutaregleringen (4 och 5 §§), under del atl det andra avsnittet innehåller molsvarande förbud i fråga om den ingående strömmen (6-8 §§). Dessa förbud beträffande utgående och ingående betalningsströmmar svarar i slor utsträckning mol varandra. Förbud råder sålunda mol atl utan riksbankens tillstånd utföra eller införa andra betalningsmedel än växlar. Resande får emellertid ulföra och införa resevaluta lill belopp som riksbanken medger. Utförsel förbudet gäller ulan inskränkning även värdepapper, under del att förbud mot införsel av värdepapper gäller endast i den mån de inte införs genom översändande lill riksbanken eller lill valutabank. Del finns emellertid särskilda regler för förfogandet över värdepapper som har införts. Valutabank får lämna ul sådana värdepapper endast i samband med alt de säljs eller återförs till utlandet, såvida inle riksbanken medger annat. För försäljning av värdepapperen krävs tillstånd. När riksbanken ger tillstånd kan den bestämma i vilken ordning försäljningen skall ske och i vilken omfattning säljaren får förfoga över köpeskillingen.

I avsnittet om ulgåendebetalningsströmmarges, utöver förbud mot konkret utförsel, ell allmänt förbud för den som är bosalt i Sverige (s. k. va-lutainlänning) alt betala till den som är bosall i utlandet (s. k. valutaullänning) eller till förmån för valutautlänning. På motsvarande sätt föreskrivs i avsnittet om ingående betalningsströmmar principiellt förbud för valulain-länning atl direkt eller genom annans förmedling ta emot betalning från valutaullänning. Några närmare anvisningar om vad som avses med betalning lämnas inte. Vissa förfaranden anges emellertid uttryckligen som förbjudna. Hit hör att tillgodohavande här i rikel förs över lill konto eller räkning som förs i ullandel, alt betalningsmedel, värdepapper eller fordringsbevis av presentalionspappers karaktär överlåts lill valutaullänning och att valutainlänning gör inbetalning på eller överföring till konto eller räkning som förs i Sverige lill förmån för valutaullänning. I avsnittet om ingående betalningar finns vidare ett förbud för valutainlänning atl ikläda sig skuld lill vulutuullänning,om det inte är fråga om ingående av köpeavtal på såduna villkor som allmänt tillämpus inom branschen eller om därmed jämförliga ålgärder.

1 del tredje av de förul angivna avsnitten av valutaförordningen (9 och 10 SS) förbjuds valutainlänning alt ulan riksbankens lillslånd förfoga över utländska betalningsmedel och ulländska banktillgodohavanden på sådanl säll all hans innehav av sådana tillgångar minskas. Tillstånd fordras dock inle för föryltring lill riksbanken eller lill valutabank eller lill försäljningsställe för resevaluta. Ett motsvarunde förfogandeförbud gäller även för va-lutainlännings innehav av andra ulländska fordringar än banktillgodohavan-

Prop. 1975:82 19

den liksom hans innehav av utländska värdepapper. För all hindra alt valutaförordningens bestämmelser kringgås har det vidare föreskrivits atl valutainlänning, som gentemot utlandet har rätt all kräva betalning eller som gentemot utlandet ådragit sig betalningsskyldighet, inle får medge anstånd med eller uppskjuta betalningen eller iräffa avtal om betalning på annal sältan med vanliga betalningsmedel, såvitt inte annat följer av handelsbruk. Valutainlänning får inle heller, i syfte all kringgå valutaförordningens bestämmelser, lill valutaullänning, med vilken han har gemensaml ekonomiskt intresse, sälja eller av honom köpa varor till annat pris än del som i allmänhet gäller eller i samma syfte vidta andra liknande ålgärder.

Löpande betalningar i allmänhet har undantagils från valulareglering. 1 10 a S har angetts de löpande betalningar som kan ske ulan hinder av de tidigare återgivna förbudsreglerna. Sålunda får valutainlänning genoni valulabank och på belalningsväg, som riksbanken har anvisat såväl verkställa som la emot löpande betalning i förhållande lill valutaullänning. Med betalning genoni valulabank jämställs här dels betalning genoni avräkning i konlokurantförhållande - under förutsätining atl vulutuinlänningen är bokföringsskyldig och atl riksbankens föreskrifter om betulningsväg iakttas -dels betalning med poslanvisning. Vidare undantas vissu direktu betalningar mellan valulainlänningar och valulautlänningar från vululuregleringen. Sålunda får valutainlänning verkställa betalning i Sverige till eller till förmån för valutaullänning, dels för arbetsprestation, som denne utfört i Sverige, deis som gåva eller understöd till denne. Valutainlänning får dessuiom under vislelse ulomlands belala valutaullänning för uppehållskostnader utomlands och för inköp för personligt bruk. På motsvarande sätt får valutainlänning under vislelse ulomlands la emot betalning från valutaullänning för ar-belspreslaiion, som valulainlänningen har utfört utomlands. Vidare får valutainlänning ta emot betalning i Sverige från valutaullänning för dennes uppehållskostnader här och för inköp, som kan antas vara avsedda för köparens personliga bruk.

1 en särskild anvisning till 3 och 10 a SS unges vud sorn i vululuförord-ningen avses med löpande betalning. Hit hör exempelvis normala likvider vid export och imporl av varor och Ijänster, omkostnader med unledning därav, andra normala betalningar i samband med näringsverksamhet, vissu försäkringsbetalningar, ränta och annan avkastning av kapitaltillgång, normala reseulgifter samt pensioner, understöd och liknande personliga betalningar. 1 anvisningen har uttryckligen angetts, atl betalning i samband med direki investering, värdepappersöveriåielse, personlig kapitalöverföring eller annan kapilalbelalning inle anses som löpande betalning. Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter som fordras för att bestämma vad som skall hänföras lill löpande betalning.

I 11-14 SS finns vissa särskilda bestämmelser. Av dessa skall här endast 13 S närmare beröras. Denna paragraf innehåller bestämmelser som ger riksbanken möjlighet all ålägga var och en som uppehåller sig i Sverige alt

Prop. 1975:82 20

deklarera bl. a. sina utländsku betalningsmedel, fordringar och värdepapper, honom tillhöriga guldvuror (guld, guldurbeten, guldmynt) här i lundet samt sina tillgångar och skulder i utlandet. Underiåler någon alt fullgöra sin uppgiflsskyldighel kan riksbanken förelägga honom vite. Om del behövs för au få nödiga upplysningar kan riksbanken också vid vite förelägga uppgiftsskyldig atl tillhandahålla sina handelsböcker jämte dithörande handlingar.

Valutaförordningen avslutas med ell avsnitt som innehåller ansvarsbestämmelser (15-21 SS)- Bestämmelsen i 15 S första stycket träffar den som bryter mot någon av föreskrifterna i 2 och 4-10 SS (punkt 1), som använder sig av eller medverkar som bulvan för atl kringgå förbud som gäller enligl sådan föreskrift (punkt 2), som genom oriklig uppgift förskaffar sig rätt alt förvärva eller föryttra ulländska belalningsmedel eller ulländska fordringar mot vederiag i svenskt mynt eller riksbankens tiUstånd, där sådanl behövs (punkt 3), som underlåter all fullgöra uppgiftsskyldighet som riksbanken har föreskrivit med slöd av 13 S valulaförordningen (punkt 4) eller som avger oriktig uppgift vid fullgörande av denna uppgiflsskyldighel (punkt 5). Ansvar enligl 15 S första stycket förutsätter uppsåt. Straffet är böter eller fängelse i högst ell år eller - om brottet är grovt - fängelse i högst två år. Hur gärningen inte förövats uppsåtligen ulan av grov oaktsamhet är straffet böler. I 15 S avses endast fullbordade brott. Brott som är straffbara redan på försöksstadiet är enligt 16 S olovlig utförsel och införsel i slrid mot förordningen samt lämnande av oriktig uppgift enligl 15 S första stycket 3). Medverkan lill uppsåtiigt brott som nu har nämnts föranleder ansvar enligt brottsbalkens beslämmelser om medverkan lill brott. Enligt 18 S första stycket kan den som åsidosätter föreskrift som riksbunken har meddelat med slöd av valulaförordningen dömas till böter, om gärningen inle är struffbelugd i 15 eller 16 S. 1 andra stycket av samma paragraf föreskrivs också bötesstraff förden som bryler mot tystnadsplikt enligl 7 S valulalagen. Denna strafföeslämmelse är dock inte tillämplig, om han är underkastad ansvar för tjänstefel.

Betalningsmedel, fordrun eller värdepupper kan enligt 17 S förklaras förverkat hell eller delvis, om fråga är om uppsåtiigt broll enligl 15 eller 16 S med unduntug uv brott som avser en av riksbunken föreskriven uppgiftsskyldighet. 1 stället för egendoni som brottet avser kun vederlag eller värdet av egendomen förklaras förverkat. Förverkande får inte ske hos den som hur förvärvat egendomen eller särskild rätt lill den i god tro.

Brott mot valulaförordningen får åtalas endast efter angivelse - såvitt avser brott mot tystnadsplikt som inle innefaltur tjänstefel -av målsäganden och unnurs av riksbanken. 1 fråga om förbuden mol utförsel och införsel äger bestämmelserna i lagen (1960:418)om straff för varusmuggling (ändrad senust 1973:672) ungående förundersökning m. m., beslag, husrannsakan och kroppsvisitation motsvarande tillämpning.

En författning som också kan anses falla inom valululagsliftningens om-

Prop. 1975:82 21

rade är k u ngörel sen (1960:485)om förbud i vissa fall mot införsel och utförsel uv obearbetat guld m. ni. (ändrad senast 1973:1040). Enligt kungörelsen får ingen annan än riksbanken eller Internationella regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements In-lernalionaux) införa eller utföra obearbetat guld (guld och guldlegeringar, platinerat guld inbegripet), vissu hulvfabrikal av guld (stänger, plåtar, tråd, rör och andra fornivaror av guld, guldlegeringar och platinerat guld, med undanlag av bladguld) och guldmynt som inte är avsedda för samlarändumål. Riksbunken får medge unduntug från förbudet. Med vissu inskränkningur ur lagen (1973:980) om trunsport, förvaring och förstöring av införselreglerude vuror, m. m. tillämplig beträffande berördu vuror. 1 frågu om påföljd för olovlig införsel och utförsel av guld och de nämndu guldvarorna och för försök till sådanl broll hänvisus till lugen om siruff för varusmuggling.

3 Fortsatt valutareglering

Riksbanksfullmäktige har i sin skrivelse hemställt om fortsatt valulareglering under tiden den 1 juli 1975 - den 30 juni 1976. Fullmäktige anför all anledning alltjämt föreligger atl med stöd av valulalagen utfärda valutareglerande föreskrifter och att i sak samma fullmakter i valulalagen som f n. är i kraft bör gälla också under nästkommande budgetår. Om riksdagen lämnar bemyndigande till fortsatt valulareglering, föreslås atl giltigheten av valulaförordningen föriängs. Fullmäktiges hemställan avser sålunda atl regeringen måtte dels begära riksdagens bemyndigande atl vad som föreskrivs i 2 S första stycket 1, 2 och 4-8, 5 S 1 och 3 samt 9 S valutalugen skull ägu fortsutt giltighet under tiden den 1 juli 1975-den 30 juni 1976, dels föreslå alt valulaförordningen med vissa ändringar skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1976.

Fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska sparbanksföreningen och Post- och Kreditbanken, PK-banken har ingen erinran mot framställningen om fortsatt valutareglering. Svenska bankföreningen vjll med hänsyn lill nuvarande betalningssvårigheter inle heller motsätta sig alt valuiaregleringen förlängs ytteriigare etl år men anser alt vissa liberaliseringar av regleringen och dess tillämpning snarasl bör genomföras. Till stöd för sin uppfiUtning anför bankföreningen synpunkler som är likartade dem föreningen har framfört i sina remissyttranden över framställningarna om fortsatt valutareglering tidigare år (det senuste ytlrundel se prop. 1974:89 s. 65-67). Enligt bankföreningen utgör valutaregleringen sålunda ett betydande hinder mot näringslivels expansion. Valutarestriktionerna måsle därför utformas och liilämpas så alt minsta möjliga störningar uppstår för näringslivet. Restriktionerna bör avskaffas eller uppmjukas så snart det är möjligl. En reglering som har varit i kraft så länge som den svenska valuiaregleringen bör enligl bankföreningens mening då och då ses över grundligt och förutsättningslös! omprövas såväl när det gäller de olika restriktionerna som sådana som när det gäller reglernas

Prop. 1975:82 22

lillämpning i praktiken. De nuvarande mycket omfattande och detaljerade valulaföreskriflerna är komplicerade och leder därför lill osäkerhet och risk för missförstånd vid tolkningen. 1 fråga om det svensku näringslivets möjligheler all utnyttja den internationella lånemarknaden framhåller bankföreningen att - trots atl villkoren vid förelags och bankers upplåning utomlands för att finansiera investeringar och handel har stegvis mjukals upp under år 1974, något som näringslivet har hälsut med lillfredssiällelse - vissa krav återstår beträffande de reella löptiderna vid krediter i ullandet som försvårar upplåning ulomlands. Del är bankföreningens förhoppning att det under år 1975 skall las ytterligare steg för alt en mer flexibel lill-lämpning av valuiaregleringen på delta område skall uppnås. Vidare framhålls bl. a. alt förelagens behov av all kunna skydda sig mol kursföriusier har ökat, nämligen mot de kursföriusier som är förenade med framtida betalningar i utländsk valuta. Förelagens möjUgheter att kurssäkra sina ut-lundsbetulningar försvåras emellertid av att nuvarande valutabeslämmelser i vissa avseenden begränsar de svenska bankernas rörelsefrihet att göra terminsaffärer för kundernas räkning. Bankföreningen anser att sådana utbetalningar som myndigheterna tillåter också bör få kurssäkras genom terminsaffärer. Bankernas omfattande rapportering om sina valulaaffärer ger enligt bankföreningens mening riksbanken fullgoda möjligheter alt följa den utveckling som kan bli följden av en större frihet alt göra terminsaffärer.

4 Ändringar i valutalagstiftningen

Fullmäktige i Sveriges riksbank föreslår ändringar i valutaförordningens bestämmelser i fräga om föreläggande av vite, borgen av valutaullänning och särskild avgift. Fullmäktige föreslär också vissa redaktionella ändringar och förlydliganden i valulaförordningen. Slutligen påpekar fullmäktige alt den nya regeringsformen, som trädde i kraft den 1 januari 1975, synes föranleda atl valulaförordningens slraff- och förverkandebeslämmelser bör överföras till valulalagen.

Fullmäktige konstaterar atl bestämmelserna i 13 S valulaförordningen om föreläggande av vite inte på länge har tagits i anspråk. Enligt fullmäktige är det önskvärt all möjligheterna alt förelägga vite inom va-lutaregleringens område vidgas all allmänt avse rättelse av oriktigt företagna förniögenhetsdisposilioner liksoni uppfyllande av villkor som riksbanken har ställt med stöd av valutaförordningen. Är fråga om valutabrott kan visseriigen föranstaltas om åtal, vilkel kan leda lill såväl straff som, vid uppsåtiigt brott, förverkande enligt 17 S valulaförordningen. Vid vissa överträdelser av valulaförordningen kan del dock enligt fullmäktige le sig som en alltför långtgående åtgärd atl ta i anspråk den rättsliga upparaten genom polisutredning, åtal, domförande och exekution. Fullmäktige påpekar atl beslummelsen i 20 S vulutuförordningen, ull vulutubrolt får ålulus endusl efter ungivelse från riksbunken, också förulsätier utt riksbunken i vissa full

Prop. 1975:82 23

skull kunnu uvslå från åtul. Det frumhålls vidure ull en genoni valulabrott åstudkoni men vulutaskadu i ull mänhet inle kun uvhjälpus genom förverkande. För ull t. ex. kompensera en överträdelse uv vulutuförordningen som består i att belopp har placerats utomlands eller i ull etl utländskt bolag har bildats fordras positiva åtgärder från ägaren för att beloppet skall återföras eller bolaget avvecklas och insatsen återföras. När en valulaöverträdelse har skett men förverkande inle kommer lill stånd eller inte är till fyllest för att uvhjälpu den valutaskada som har uppstått, blir det av betydelse alt riksbanken har möjlighet atl genom vite framtvinga de positiva ålgärder som krävs härför. Fall kan också tänkas då någon genom etl valulabrott har vunnit en så betydande fördel all det för honom ler sig mera ekonomiskl lönsaml all ta konsekvenserna av ell åtal än alt rätta vad som har förbrutils. Alldeles särskilt kan detla gälla om det är föreskrifter som riksbanken hur meddelal med slöd av förordningen som har överträlts. 1 sådant fall kan nämligen förverkande inte ske och straffsatsen är - som framgår av 18 S valutaförordningen - begränsad till dagsböter. Har åter preskription inträtt saknas varje möjlighet ull frumtvingu rättelse uv oriktigt förelugnu förmögenhels-dispositioner, låt vara atl preskriptionstiden just för förverkande kan förlängas enligl 36 kap. 9 § brottsbalken. Fullmäktige anser all det därför bör föreskrivas en allmän möjlighet lör riksbunken ull genom föreläggunde uv vite framlvingu sådana positiva ålgärder som erfordras för atl eliminera en valutaskada uppkommen genoni överträdelse av valulaförordningen eller av föreskrift som riksbanken meddelal med slöd av förordningen. Viie bör kunna föreläggas även vid underlåtenhet atl efterkomma villkor som uppställts av riksbanken vid meddelande uv generell dispens eller surskilt tillstånd. Vitesföreläggande bör kunna riktas inte bara mot den direkt ansvarige utan även mol den vidare personkrets, mot vilken enligt 36 kap. 4 S brottsbalken förverkandeyrkande kan frumställus. Vulutalugen synes i 5 § 3) erbjuda stöd för utfärdande av föreslagen bestämmelse om vite. Om en sådan bestämmelse införs i valulaförordningen, bör den enligt riksbanksfullmäktiges mening kunna infogas närmast efter den nuvarande regeln om vite i en ny 13a§.

År 1949 infördes i valulaförordningen en föreskrift om atl riksbunkens tillstånd fordrades, om försträckning lämnades mot säkerhet av borgen UV v u I u t u u 11 ä n n i n g , dvs. någon som vur bosult i uilundel (prop. 1949:206, BaU 43). Föreskriften infördes på förslag av bankofullmäklige som i sin skrivelse med heniställun om förlängning av valuturegleringen bl. a. anförde:

Frågan om lämnandet av kredit här i riket mot borgen uv någon i uilundel "bosutl är icke uttryckligen reglerad i valuluförordningen. Frågun har huvudsakligen betydelse antingen då utländskt bolag önskar finansiera investering i Sverige genom all svenskt dotterbolag här upptager kredit mot moderbolagets borgen i stället för att för finansieringen erforderiiga medel överföras lill Sverige eller då svenskt dotterbolag endasl genom krediter i Sverige mot utländskt moderbolags borgen kan anskaffa medel för de

Prop. 1975:82 24

transfereringar lill ullandet - t. ex. på grund av utdelning - som i och för sig kunna medgivas. Valutaförordningen lorde följaktligen böra kompletteras med en bestämmelse om att riksbankens tillstånd erfordras för iklädande av gäld mot borgen av någon i utlandet bosatt. Ifrågavarande bestämmelse lorde kunnu intagas under 6S undra stycket som en särskild punkt mellan nuvarande punkterna 1) och 2).

Bestämmelsen utmönstrades ur vulutuförordningen i samband med att riksdagen år 1960 förlängde valuiaregleringen. Bestämmelsen slopades på förslug av bankofullmäktige, som konstaterade att dispens regelmässigt brukat beviljas från förbudet och atl behov därav därför inte vidare förelåg. Till denna bedömning anslöt sig depurtementschefen liksom riksdagen (prop. 1960:127, BaU 22, rskr 331).

Riksbanksfullmäktige anför att det i nuvarande vulutaläge åter är önskvärt ull kunna övervaka bl. a. finansieringen av de ullandsägda dotterbolagens investeringar i Sverige så ull skäliga bidrag till dessa lämnas från moderbolaget i utlundet. Fullniäktige föreslår därför ull en regel av det innehåll som gällde mellan åren 1949 och 1960 införs i valutaförordningen.

Enligt 3 § första stycket valutaförordningen kan riksbanken närmare bestämma i vilken omfattning och på vilka villkor ulländska belalningsmedel och utländska fordringar får - mol vederiag i svenskl mynt - förvärvas eller föryllras. 1 paragrafens andra stycke föreskrivs ull, om villkor är förenat med föreskrift om att u v gift skall utgå, riksbanken även får bestämma att avgiften skall tillfalla riksbanken. Riksbanksfullmäklige framhåller att den senare föreskriften genoni sin placering har kommit all anknytas lill sådana villkor som behandlas i första stycket av samma paragraf Även andra tillstånd enligt vulutuförordningen än sådana som avser omväxling mellan svensk och främmande valuta kan emellertid enligt fullmäktige tänkas belagda med avgifter. För att klarlägga atl även en avgift av sådanl slag skall kunna behandlas som övriga avgifter lorde den nuvarande regeln i 3 S andra stycket valutaförordningen böra brytas ut och las upp som en särskild föreskrift, förslagsvis i en ny 3 a S-

Fullmäktige föreslår slutligen vissa redaktionella ändringar i valulaförordningen. I 7 S första stycket andra punkten valutaförordningen foreskrivs all värdepapper, som har införts lill rikel genom översändande lill valulabank, får lämnas ul av banken "allenast i samband med deras försäljning eller återförande lill utlandel", såvida inle riksbanken medger unnut. Enligl fullmäkligebörföreskriftenläsassåutt värdepapperen får lämnas ul endast i samband med ull de försäljs lill eller förs åter till ullandet. Föreskriften bör, anser fullmäktige, förtydligas t. ex. genom all de citerade orden ändras till "allenast i samband med deras återförande eller försäljning till ullandel".

Enligl 10 a S förstu slyckel 1 och 5 valuluförordningen får löpunde be-tulningar - ulun hinder av undra föreskrifter i valutaförordningen - göras och tas emot under förutsättning bl. a. all de går "genoni valulabank". Med betalning genom valutabank jämställs enligt en bestämmelse i andra

Prop. 1975:82 25

stycket betulning medelst postunvisning. Eftersom inom den postula or-ganisalionen endasl "postbanken" hade slällning av vululubank, behövdes tidigare bestämmelsen i andru slyckel för ull klargöra all löpande belalningur till och från utlandet skulle få ulföras också inom poslunvisningsrörelsen, som inle hörde lill postbanken. Efler postbankens fusion med kreditbanken har det emellertid genom ändring av 2 § andra stycket a valulaförordningen (1974:460) blivil möjligt atl förordna postverket i sig som valutabank. Sådant förordnande har också meddelats. Eftersom betalningar medelst postunvisning går genom postverket och sålundu numera "genom valulabank", saknas anledning alt behålla den särskilda regeln om att poslanvisningsbelalningur skall likställas med betalningar genoni valulabank. Riksbanksfullmäktige föreslår därför atl denna regel slopas.

Rubriken till 4 och 5 SS valutaförordningen omfattar bl. a. utförsel av fordringsbevis. Genom ändring av 4 S (1963:176) har emellertid utförsel uv fordringsbevis undantagits från reglering. Fullmäktige påpekar att rubriken bör ändras i enlighet härmed. Som en följd av tidigare ändring av 2 § (1974:460) föreslås också att hänvisningen i 9 S första stycket valutaförordningen till 2 § andra stycket c ändras alt gälla 2 § undra stycket b.

Remissinstanserna har ingen erinran mot riksbanksfullmäktiges förslag lill ändringar i valulaförordningen utom när det gäller möjligheten alt förelägga vite. I den delen har Svenska bankföreningen och Post- och Kreditbanken, PK-banken anförl följande synpunkter. Beträffande förslaget atl låta föreskriften i 36 kap. 4 S brottsbalken bestämma den krets av personer, mot vilka elt vitesföreläggande skall kunna riklas, påpekas all denna föreskrift endasl avser förverkande i samband med brott, medan den tänktu vilesbeslämmelsen synes kunna bli tillämplig även i sådana fall där brott inte föreligger. Vidure anmärker de båda remissinstanserna atl den föreslagna vilesbeslämmelsen inte innehåller någon begränsning av den tid inom vilken ett vitesföreläggande skall kunna meddelas. Om vitesföreläggandet avser att framtvinga rättelse av en brottslig disposition synes en maximitid av fem år, inom vilken föreläggandel skall meddelas, vara nioliverad i analogi med den femåriga lidsfrislen för förverkande i 36 kap. 9 S brottsbalken. Även vid icke brottsliga ålgärder borde en tidsfrist slipuleras som i vart fall inle borde vara längre än vid brott. I bägge fallen kan för en lidsbegränsning åberopas att bevissvårigheterna både för myndigheter och enskilda kan förutsättas efter en längre lid i regel bli så slora, all utredningen i ärendel blir otillfredsställande.

5 Föredraganden

Valularegleringens förfallningsmässigu grundvul utgörs av 1939 års valutalag (SFS 1939:350). Valululagen är en fullmuklslag, enligt vilken regeringen hur möjlighet ull under vissa i lagen givnu betingelser förordna om vululareglering. Detla förordnande har fortlöpande åriigen förnyats sedan år 1939.

Prop. 1975:82 26

Valutareserven har under de senaste åren undergått slora svängningar. Efter en, efter dåtida förhållanden, mycket kraftig nedgång år 1969, ökade under åren 1970-1973 reserven stegvis och uppgick vid 1973 års slut till inemot 12 000 milj. kr. Detla belopp motsvarade värdei av cirka tre månaders import, vilkel ungefär var del förhållande niellun valutareserv och import som rått under 1960-lulel genonisniuligl sell.

Del läge som sedun inträdde under höslen 1973 genom de omedelbart kraftigt höjda oljepriserna visude hur snubbt en till synes tillfredsställande situation drastiskt kan förundras. Vid utgången av år 1973 hade Sverige en posilion i fråga om vulutureserven som vid en jämförelse internationellt sett inte kunde betecknas som särskilt stark. Flertulel industriländer hade cn vulutureserv som täckte en större import i månader räknat än den vi hude. Vår bytesbuluns som år 1973, trots inträdunde störningar under årets sista månader, geU elt överskott på över 5 miljarder kr., uppvisade för år 1974 ett underskott på över 4 miljarder kr. Underskottet medförde en nedgång av vår vulutureserv med 3,5 miljurder kr. Tillsummuns med den snabba uppgången UV importen hur detlu medfört ull vår vululureserv kring årsskiftet endusl niotsvurude en niånuds import. Enligl vud som nu kun bedömus förutses för år 1975 ett bytesbulansunderskott som till och med är större än del som hur ungelts i årets finunsplun (prop. 1975:1).

Del är sjulvklurt utt Sverige på sikl inte kan tålu en .sådun bytesbalans-situation. I del läge vari Sverige liksoni f ö. en rad andru länder nu befinner sig kommer möjligheler att styra vulutarörelserna utt spelu en inle oväsentlig roll. Den ekonomisku politiken behöver som ett komplement en reglering på vulutuoinrådet, även om en sådan reglering aldrig kun erbjuda ell fullgott skydd mot oönskade belulningsströmmur.

De höjdu oljeprisernu hur ytterligare ökul de påfrestningur som den in-ternalionellu vulutumurknuden sedun nugru år hur vurit utsutl för. Kurserna på fleru viktigu vulutor flyter. Arbetet på en omfaltunde reform av del in-ternulionellu betalningssystemet hur inte kunnut föras frum lill uvgörande beshit. Av stort värde försvensk del hur dock vurit det vulutakurssumarbete som hur inletts niellun vissu europeiska länder, del s. k. ormsumurbetel. Deltugundet i dettu sumurbete ställer också kruv på en ändumålsenlig svensk vulutu politik.

Enligl vud som kun förutses i dag lorde verkningurna av kapiialflödena med unledning uv oljeprisernus förändringur vara kännburu för avsevärd tid fiumöver. .ven i mångu undru länder har den ekonomiska utvecklingen ökul behovet uv kontrollmöjlighelerav kapilalrörelserna. Fullmäklige i riksgäldskontorel, Svensku spurbanksföreningen suml Post- och Kredilbanken, PK-banken, har ingen erinran mol forlsall valulareglering. Svenska bankföreningen accepterar också en fortsatt förlängning av valuiaregleringen under hänvisning till bylesbalansläget.

Giltighetstiden för del nu löpande förordnandet om valulareglering ulgår

Prop. 1975:82 27

den 30 juni detla år. Med hänsyn lill vad jag nu har anfört bör förordnande om valutareglering meddelas för ytterligare etl år. Förordnandet bör i enlighet med riksbanksfullmäktiges förslag i sak ha samma omfattning som f n. Formen för förordnandet torde emellertid bli en annan än hillills.

Enligl punkt 7 andra stycket i övergångsbestämmelserna lill den nya regeringsformen (RF) skall föreskrift som enligl äldre lag skall beslutas uv Kungl. Muj:t och riksdagen gemensamt i stället beslulus genom lug, dvs. UV riksdugen. Bestämmelsen i 1 S tredje stycket vulululugen, enligl vilken Kungl. Muj:l i fredstid hur kunnul förordnu om vulutureglering med riksdagens samtycke, har inneburit atl förordnandet har beslululs uv Kungl. MuJ:l och riksdugen gemen.sumt. Enligl den nämnda övergångsbestämmelsen lill den nyu RF skull sådanl förordnunde ulliså hädunefter - i överensstämmelse med principerna i den nya RF - meddelus uv riksdugen i form UV lug.

Den nämnda beslänimelsen i 1 S tredje stycket valululagen hur vidare inneburit all Kungl. Maj:l i fredslid inle har kunnat väcka förslag i riksdagen om valutareglering annat än på framställning av riksbanksfullmäktige. Enligl 4 kap. 3 S första stycket den nya RF får regeringen emellertid i princip väcka förslag i riksdagen i fråga om alll som kun komma under riksdagens prövning. Regeringens förslagsrätt när del gäller vululareglering får därför inle längre vuru beroende uv riksbunksfullmäktiges frumsiällning. Även om del således hädunefter står regeringen frilt ull väcka förslug hos riksdugen om vulutureglering, unser jug ull del lämpligen bör åliggu riksbunksfullmäktige utt göra framställning hos regeringen om vulutureglering, när det i fredstid bedöms nödvändigt för ull nå de centrulu mål som hur fiistställls för den ekonomisku politiken. Jug föreslår atl bestämmelsen i I S tredje slyckel valulakigen unpussus till den nyu RF i enlighet med vud jug nu hur unförl.

1 sin skrivelse hur riksbanksfullmäktige föreslugit ändringur i valulaförordningen i fråga om föreläggande av vite, borgen av valutautlänning och Särskild avgift. Förslagen har i huvudsak lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

Den möjlighet riksbanken f n. har enligt valulaförordningen atl fö -re I ägg a vite är begränsad till fall då någon har underlåtit atl fullgöra uppgiftsskyldigbet enligl 13 S vulutuförordningen och då del gäller alt förmå uppgiftsskyldiga att tillhunduhålla sina handelsböcker och dithörande handlingar för granskning. Enligt fullmäktiges mening är det önskvärt atl möjligheten all förelägga vile inom valularegleringens område vidgas lill alt allmänt avse rättelse av orikligt företagna förmögenhetsdispositioner och uppfyllande av villkor som riksbanken har uppställt med stöd av valutaförordningen. Även när fråga är om vaiulabroll, kan vitesföreläggande enligt fullmäktiges mening vara en lämpligare reaktion än alt sätta i gång hela den rätlsligu uppurut som polisutredning, åtul, domförande och exekution innebär. Det frumhålls vidure ull en valutuskudu, som hur åsludkommits genom vulutubrolt, i ullmänhel inte kan avhjälpus genoni förverkande på

Prop. 1975:82 28

grund av brott, efiersom vad som krävs för all avhjälpa skadan är positiva åtgärder, t. ex. atl utomlands placerat belopp återförs eller alt utländskt bolag som har bildats avvecklas och insatsen i bolaget återförs. Fullmäklige påpekar också att varje möjlighet alt framtvinga rättelse saknas, om brottet och möjligheten till förverkande har preskriberats. Vitesföreläggande bör enligl fullmäktiges förslag kunna riklas inle bara mot den som är direkt ansvarig för valulaskadun utun även mot var och en mot vilken yrkande om förverkande vid vaiulabroll skulle kunna framställas.

Vid remissbehandlingen har bl. a. bankföreningen påpekat att den tänkta vilesbeslämmelsen synes kunna bli tillämplig vare sig valulabrott föreligger eller inte och anförl att en maximitid borde fastställas inom vilken vitesföreläggande skall kunna meddelas och alt denna tid i varje fall inte borde vara längre än när del gäller förverkande på grund av broll.

För egen del får jag anföra föfjande. Av vad riksbanksfuffmäklige har anfört framgår alt tanken är all riksbanken i vissa fall, när valulabrott har begåtis, skall kunna avslå från alt ange brottet till åtal och i stället genom ett vitesföreläggande söka åstadkomma atl inträffad valulaskada blir avhjälpt. Det kan också länkas alt riksbanken skulle i allvariigare fall flnna anledning såväl atl låta brottet gå lill åtal som att förelägga vile. Att -förutom åialsangivelse - tillgripa vitesföreläggande kan i dessa fall vara påkallat, om valutaskadan är betydande, exempelvis om olovligt utförd valuta uppgår till mycket högt värde.

Vad de senure fallen angår uppkommer frågan om inle den som sålunda skulle kunna ådömas både slraff och vile blir föremål för en form av dubbelbestraffning som bör undvikas. För att en sådan effekt skall undvikas har det ibland måst meddelas särskild föreskrift. Ett färskt exempel härpå finns i 51 S akliefondslagen (1974:931), där det föreskrivs att den som inle har efterkommit ett med stöd av lagen meddelal vitesföreläggande inle får dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

När det gäller valulalagsliflningen äralt märka att det redan f n. är möjligt enligt vulutuförordningen att kombineru siruff och vile. Har någon underiåtit ull fullgöru uppgiftsskyldighet enligt valulaförordningen, kan han dömas till siruff men också vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet. Straffansvaret torde dock i regel avse en underiålenhet alt inom viss tid lämna uppgifler, medan det vite som kan komma all utdömas avser därefter forlsall tredska alt fullgöra uppgiflsskyldighelen. Straffet och vitet kommer alltså att gälla två olika tidrymder. Atl en myndighet på detla säll inskrider siirskill mol en forlsall tredska kan vara i hög grad påkullut. En sådun kombination av straff och vite kan förekomma även utanför valulalagsliftningens område och någon form av dubbelbeslraffning är del inte fråga om.

En likurtud kombination uv siruff och vile skulle bli följden, om möjligheten utt föreläggu vite ulvidgus på det sätt riksbunksfullmäktige hur föreslagit. Straffansvar kun drabba den som överträder förbud som hur föreskrivits i valuluförordningen elleruv riksbanken med stöd av förordningen.

Prop. 1975:82 29

Straffansvar kan också följa i de fall där någon har åsidosatt föreskrift som riksbanken har uppställt i fråga om tillstånd enligl valulaförordningen. Vitesföreläggandet skulle däremot ha till syfte all framtvinga ålgärder, varigenom den otillåtna dispositionen eller motsvarande omintetgörs. Döms sådanl vile ut, kommer beslutet därom i flertalet fall alt grundas på att den förelagde i etl senare skede än det som straffansvaret hänför sig lill har underiåtii all vidtaga ålgärder. Det är dock länkbart atl straffansvar - i samband med att någon har åsidosatt eller underiåtii atl uppfylla ell med tillstånd förbundet villkor - hänför sig även till sådanl senare skede. Införs den föreslagna vilesbeslämmelsen, bör del därför samtidigt föreskrivas att den som inte har efterkommit ett vitesföreläggande inle får dömas lill ansvar för gärning som omfattas av föreläggandel.

Även om en dubblering av straff och vite sålundu inle skulle behöva befuras, kun enligt min mening en form uv dubbet effekt inträdu för den händelse egendoni som hur vurit föremal för valulabrott eller värdei uv sådun egendom förkluras förverkat. Förverkande- och vilespåföljderna måsle nämligen anses åsludkommu i viss mån sammu effekt. Båda neutraliserar hell eller delvis resultatet av brottet. Domstolen har emellertid möjlighet ull efter en skälighetsbedömning uvslå från alt meddela förverkandeför-klaring eller kan välja atl meddela endusl partiell sådan förklaring. Det får förutsättas alt denna möjlighet utnyttjas om vite har dömts ul. Särskild föreskrift för sådana fall skulle därför inle behövas. För del fall ull en dom på förverkande uv berörd egendom redun har meddelats, kun däremot enligt min mening ett uitryckligl förbud mot utt vitesföreläggunde unvänds vara påkallat.

Riksbanksfullmäktige har enligt min mening lagt fram godu skäl för sin uppfutlning alt en sådan vitesbeslämmelse som den föreslagna behövs. Som framgår av vad jag har anfört behöver en sådun bestämmelse inte medföra någon form av dubbelbeslraffning. Jug förordar därför att en sådan bestämmelse lus in i vulutuförordningen och utt förhållundet niellun vitet och de struffrällsligu reaktionerna reglerus i enlighet med vad jag hur ungett. 1 frågu om viiesbestämmelsens närmare innehåll fär jag unföra följande.

Jag har hittills endast berört fall i vilku unsvur för vulutubrolt kun kommu i frågu. Den föreslugnu vilesbeslämmelsen kun emellertid bli tillämplig, fust-än straffuns vur över huvud inte eller inte längre kommer i frågu. Straffunsvur kan uv skilda orsaker vara uteslutet. En sådan orsak som särskilt bör nämnas är atl brottet har hunnit preskriberas. Vid remissbehandlingen har del foreslagits att en tidsfrist borde unges efter vilken riksbanken inte skulle få meddela vitesföreläggande. Avgörande för huruvida föreläggande kan meddelas måste enligt min mening vara om någon valutaskada som bör avhjälpas kan anses föreligga. Om så är fallet får bedömas från fall till fall. Att uppställa någon absolut tidsgräns för dessa fall låter sig inte göra enligt min mening. 1 Sammanhanget kun erinrus om utt frug;in om preskription uv vile är reglerad i brottsbulken endust såvitt guller utdömt vite (35 kup. 7S). Som framgår

Prop. 1975:82 30

UV det följunde föreslås utt preskriptionstiden för vululabrott skall föriängas till fem och, såvitt avser grova brott, tio år. Även om en molsvarande, uttrycklig regel inle bör gälla för vitesföreläggande, är det enligt min mening rimligt ull räknu med ull verkningarna av en valutaskudu fem eller i ull-vurligure full tio år efteråt urså försvagudeatt föreläggunde ull vidtuga rättelse inte lorde kommu i frågu.

Föreläggunde bör enligl riksbanksfullmäktiges förslag kunna riklas - förutom mot den som är direki ansvarig för en valulaöverträdelse - mol var och en som i övrigi tillhör den personkrets mot vilken del kan framställas yrkande om förverkande enligt 36 kap. 4 S brottsbalken. Vid förverkande på grund uv brott består denna personkrets enligl vad som föreskrivs i nämnda purugruf av dels den som har medverkat lill brottet, dels den i vars ställe gärningsmannen eller unnan medverkande var, dels den som genoni brottet har beretts vinning och dels den som efter brottet har förvärvat den berörda egendomen på grund av giftorätt, arv eller testamente eller genoni gåva eller som efter brottet har förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning lill anlagande om egendomens samband med brottet.

Av allmänna regler följer all elt vitesföreläggande kan riktas endusl mot den som hur rättslig och fuklisk möjlighet utt eflerkommu det. Enligl min mening kan en lämplig avgränsning av personkretsen erhållas, om huvudregeln får vara all den som kun förfogu över den uvseddu egendomen kan föreläggus, när åtgärd hur vidtagits i slrid mol valuluförordningen elier med stöd av förordningen meddelad föreskrift eller när ett villkor för tillstånd enligt förordningen hur usidosutis. Detlu bör gällu ouvselt om hun själv eller annun har vidtagit utgurden eller usidosutt villkoret. Föreläggunde bör dock fu riktus mot den som hur - sedun utgurden vidtogs eller villkoret usidosuiies - förvurvui rätt till egendomen endust om frägu iir om förvärv på grund uv giftorutt, urv eller testumenie eller genom gåvu eller om förvärvuren hude velskup om eller skälig unledning till untugunde om suni-bundet med utgurden eller åsidosättandet uv villkoret. En föreskrift uv nu angivet innehåll kommer uti omfuUu de personkategorier som molsvuvur de i 36 kup. 4 S brottsbulken upptugnu.

Om egendoni har förts ul i strid mol valulabeslämmelserna, kan den därefter ha ersatts av annan egendoni. Utförda belalningsmedel eller värdepapper hur 1. ex. omvundluls lill elt tillgodohuvande i bunk. Riksbanken måsle rimligen kunnu meddelu föreläggunde i sådunu full, i det nämnda exemplet mol innehuvuren uv lillgodohuvundei. 1 vilesbeslämmelsen hur därför som udressut ungens den som kun förfogu över den ursprungligu egendomen eller del som hur trätt i stället för dennu. Det får förulsältus att - i den mån riksbanken kan välja all rikta ett föreläggande mot den som har förfarit i slrid mot en valulabeslämmelse eller mol annan adressal - banken i förslå hand väljer atl rikta föreläggandet mol den förre.

Det kun tilluggus ull ullmunnu regler om svensk lugstiftnings räckvidd

Prop. 1975:82 31

di-ur en gräns för riksbunkens möjligheter utt föreläggu vite enligt den föreslugnu bestämmelsen. Självfullel kun ett sådunl föreläggunde inte riktus mot t. ex. ulländska banker, som i sitt hemland lur befullning med härifrån utförd valuta, även om utförseln har skell i strid mol valutaförordningen.

Vitesföreläggande kan, som jag nämnt i det foregående, f n. användas för att tvinga fram vissa uppgifter. Fråga om utdömunde uv sådant vite prövus enligt 20 S undru slyckel valuluförordningen uv länsstyrelse. Med hänsyn till den nu föresfugnu viiesbestämmelsens kuruklur bör del enligl min mening unkommu på ullmän domslol ull prövu frågor om utdömande UV vite som hur förelugis enligt dennu bestämmelse. Del är lämpligt utt summu ordning gäller i frågu om sådunl vile som f n. kun föreläggus enligt vulutuförordningen. Efiersom det är ullmän domstol som prövur frågor om utdömunde uv vite, om särskild foreskrift inle meddelus, bör således 20 S undra slyckel ulgå.

Tidigare har valuluförordningen innehållit en föreskrift om att riksbunkens tillstånd fordrades för förslräckning mol säkerhet av borgen av valutaullänning, dvs. borgen av någon som var bosalt i ullandet. Etl av syftena med föreskriften var alt riksbanken skulle kunna övervaka finansieringen av såduna investeringar som ulländska bolags svenska dotterbolag gjorde här i lundei. Föreskriften slopades som obehövlig år 1960. Riksbunksfullmäktige har nu föreslugit utt en molsvurunde föreskrift åter införs, därför atl det i det nuvarande vulululuget har visat sig önskvärt all på nytt kunna övervaka alt de ulländska moderbolagen läninar skäliga bidrag lill dotterbolagens finunsiering uv investeringur i Sverige. Förslugel i dennu del hur inte moll erinrun vid remissbehundlingen och jug förordur atl en föreskrift molsvurunde den tidigure gullunde införs.

Regeringen får eniigt 2 S förstu slyckel 2 vululalagen bl. a. föreskriva all utländska betalningsmedel och utländska fordringur får - mol vederiug i svensk vulutu - förvurvus och föryllrus endusl i den omfulining och på de villkor regeringen eller, efter regeringens bemyndigunde, riksbunken bestämmer Sådana villkor kan innefatta en föreskrift om ull u gande av avgift, om villkoren i övrigi inte iakttas. Samma stycke punkt 8 medger regeringen rätt atl föreskriva ull avgift skall tillfalla riksbanken. Med slöd av nu nämnda bestämmelser i valulalagen har i 3 S valuluförordningen föreskrivits dels all riksbunken får närmure beslämma i vilken omfaiining och på vilka villkor ulländska belalningsmedel och ulländska fordringar får förvärvas eller föryttras mot vederiag i svensk valuta (första stycket), dels alt - om villkor är förenat med föreskrift om ull uvgift skull utgå - riksbunken även får bestämmu all avgiften skull lillfulla riksbunken (undra stycket).

Med hänsyn lill all också andra lillslånd enligl valuluförordningen än sådana som avser omväxling mellan svensk och främmande valuta kan lunkas belagda med avgifter har riksbanksfullmäktige föreslugil atl regeln i 3 S andra stycket valulaförordningen ersätts av en mera allmänt hållen

Prop. 1975:82 32

bestämmelse. Enligt denna skulle riksbanken - närhelsi tillstånd enligt valulaförordningen förenas med föreskrift om atl avgift skall ulgå - också få bestämma ull avgiften skall lillfulla riksbanken. Remissinstanserna har inte haft något all invända mol förslagel. Även jag bilräder del. Om vu-lulaförordningen ändras på denna punkt, lorde emellertid också 2 S första stycket 8 valutalugen böra ändras. Där bör sålunda uttryckligen unges all regeringen kan förskriva all del med slöd av valulaförordningen får bestämmas såväl atl avgift skall utgå som att sådan avgift skall tillfalla riksbanken. Den nya bestämmelsen i valulaförordningen bör faen molsvarande avfattning.

Utöver den tidigare föreslugna ändringen i 1 S tredje slyckel valululagen vill jag i det följande ta upp ytteriigare några frågor som hur samband med den nya RF.

Enfigt kungörelsen (1960:485) om förbud i vissa fall mot i n försel och utförsel av obearbetat guld m. ni. gäller förbud för annan än riksbanken och Inlernaiionella regleringsbanken i Basel ull införu eller utföra guld och vissa slag av guldvaror. Förbudet avser obearbetat guld i legerat eller olegeral skick, sådana halvfabrikat av legerat eller olegerat guld som är jämförbara med obearbetat guld och slutligen guldmynt, dock inte sådana som är avsedda för samlingar. Unduntug från förbudet, som har tillkoinmit i vululureglerunde syfte, får medges av riksbunken. Kungl. Muj:t hur beslulul kungörelsen ulun stöd uv bemyndigande uv riksdugen. Enligt den nya RF krävs del emellertid bemyndigunde uv riksdugen för utt regeringen skull få meddefu föreskrifter av det slag det här gäller. Dessa tillhör nämligen den ekonomiska lagstiftningen som enligt 8 kup. 3 S den nya RF skull regleras genom lag. Enligl 8 kup. 7 S förstu slyckel 3 kan regeringen dock efter bemyndigunde i lag meddela föreskrifter bl.u. om införsel och utförsel uv varor, pengar och undra tillgångar. Även om förbudet i kungörelsen äger fortsalt giltighet på grund av en övergångsbestämmelse lill den nyu RF. vill jug förordu ull kungörelsen upphävs och utt bemyndigunde ull meddelu förbud mot införsel och utförsel uv guld och guldvuror UV ungivet slag förs in i vulululugen, lämpligen som en ny punkt i 2 S förstu stycket. Beslämmelser molsvurunde innehållet i kungörelsen kun infogus i vulutuförordningen, lämpligen i 4 S såvitt gäller utförsel och i 6 S såvitt guller införsel. 1 sumbund därmed bör görus ell tillägg om guld i rubrikernu lill 4 och 5 SS och till 6-8 SS. Någon ändring i sak i förhållunde lill kungörelsens bestämmelser är inle uvsedd. Som hillills bör förbudets föremål, guld och guldvuror uv vissu slug, unges med hjälp uv tulltuxun. Vilku slug uv guld och guldvuror som förbudet omfullur bestäms då uv tulltuxun jämte dess unmurkningur. Det innebär t. ex. utt - liksoni hittills - vissu slug uv guldlegeringur, som närmare beskrivs i unmurkningurnu till tulltaxan, oni-futtus UV förbudet, niedun guldmynt som är uvseddu for sumfingar inte gör del. Alt riksbanken får medge unduntug från förbudet och vissa bestämmelser om förfurundet i sumbund med införsel som nu finns i kungö-

Prop. 1975:82 33

relsen följer uv 14 S vulutuförordningen och behöver således inte särskilt sägus i de föreskrifter som förs över från kungörelsen.

Vululalagen innehåller bemyndigande för regeringen ull i förordning meddela bestämmelser om straff för vulutubrolt och om fö r ve r-kunde på grund av sådunl broll. Enligl 9 S kan regeringen sålunda föreskriva straff högst fängelse i två år, för överträdelse av föreskrift som meddelus med stöd uv vululalagen. Vidare kan beslämmelse meddelus om förverkunde av betulningsmedel, fordringar eller värdepupper som brottet uvser eller av vederiug därför. Bestämmelsen kan också gälla skyldighet ull utge det värde som motsvarar belulningsmedlen, fordringarnu eller värdepapperen. Med slöd av bemyndigandet i 9 S valulalagen har beslämmelser 0111 slraff och förverkande införts i valuluförordningen. Enligl 15 § förstu slyckel vulutuförordningen kun straff ådömus den som I. bryler mot vissa angivna föreskrifter i förordningen, 2. använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud som gäller enligt sådan föreskrift, 3. genom oriktig uppgift förskaffar sig räll all förvärva eller avyttra utländska betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederiag i svenskl mynt eller riksbankens tillstånd, 4. underiåler att fullgöra uppgiftsskyldigbet enligt förordningen eller 5. vid fullgörande av uppgiflsskyldighelen lämnar oriklig uppgift. Slraffel för uppsålligt broll är böler eller fängelse i högsl ell år eller, om brottet är grovt, fängelse i högsl två år. Har gärningen förövats UV grov ouktsamhet är straffet böter. Brott som ur strufföara redun på försöksstudiet är enligl 16 S olovlig in- eller utförsel i slrid mot vulutuförordningen och brott som avses i 15 S förstu stycket 3. Medverkun till uppsåtlig! brott som uvses i 15 eller 16 S förunleder enligl 19 § unsvur enligl broitsbulkens bestämmelser om medverkun lill brott. Enligt 18 S vulutuförordningen kan den som åsidosätter föreskrift som riksbanken har meddelat med slöd av förordningen, dömas lill böter, om han inle är underkastad unsvur enligl 15 eller 16 S- Till böler döms även den som bryler mol lyst-nudsplikl enligt vulutalugen, om hun inie är underkustud unsvar för tjänstefel.

Enligt 17 S får betulningsmedel, fordrun eller värdepupper förklarus för-verkul hell eller delvis, om fråga är om uppsålligt brott enligl 15 S första stycket 1-3 eller 16 S- Förverkande får dock inte ske i fall då någon förvärvul egendomen eller särskild räll till den i god tro.

Brott mot vulutuförordningen får ålulus endast efter angivelse, såviu angår brott mol tystnadsplikt som inle innefutlur tjänstefel uv målsäganden, och unnurs uv riksbanken (20 S första stycket). I frågu om förbuden mol in-och utförsel ägerbesiunimelserna i lugen (1960:418) om siruff för varusmuggling om förundersökning m. m., besfug, husrunnsakun och kroppsvisitation motsvarande tillämpning.

Enligt 8 kap. 3 S den. nya RF skull föreskrifter om brott och rättsverkan av broll meddelas genoni lag. Har riksdagen lämnat regeringen ett bemyndigande alt meddela föreskrifter i visst ämne, t. ex. in- eller ulförsel av varor eller andra tillgångar, får regeringen dock såviu gäller detta ämne

Prop. 1975:82 34

meddela föreskrifter om bötesstraff Delta framgår av 8 kap. 7 S tredje slyckel, dur del vidure sägs att riksdugen i lag, som innehåller bemyndigande för regeringen, kan - för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet - föreskriva även unnan rättsverkan av broll än böler. Sådan annan rällsverkun uv broll är 1. ex. fängelse och förverkunde.

Vulutalagens och valutaförordningens reglering av slraff- och förverk-andepåföljderna slår inte i överensstämmelse med den ordning som sålundu unvisus i den nyu RF och bör unpussus lill denna. Delta bör enligt min mening ske så ull del - med slöd av den förulnämndu regeln i 8 kap. 7 S undru stycket den nya RF - i valutulugen föreskrivs summu påföljder, som nu unges i vulutuförordningen, för den som bryter mot förbud eller villkor som meddelas med slöd av valutalugen eller åsidosätter uppgiftsskyldighet som föreskrivs med slöd av lagen. Bestämmelsen om förverkande bör också överföras lill valulalagen. De föreslagna bestämmelserna är inle avsedda all medföra någon ändring i sak. Bestämmelsen om förverkande har dock utformats i närmare anslutning till brottsbalkens förverkandebestämmelser. Flertalet bestämmelser i 36 kap. brottsbalken blir direki till-lämpliga på förverkande enligt valulalagen. Bl. a. gäller delta 36 kap. 4 § som reglerar frågun hos vilku förverkunde kun ske. 1 vulululugen behöver följuklligen inte finnas någon motsvarighet lill valutaförordningens föreskrift om atl förverkande inle får ske i fall då någon förvärvat egendom eller särskild rätt lill den i god tro. Vidare föreslås en ändring i sak när del gäller preskription av åtal för valulabrott.

Av de allmänna reglerna om åtalspreskriplion i 35 kup. 1 S första stycket brottsbalken följer all påföljd för ett valulabrott kan ådömas endast om den misslänkle hur häktats eller erhållit del uv åtal för brottet inom två år eller, om valuiubrotiel är grovt, fem år från den dug då brottet begicks. För skuttebrott gäller däremot - delvis på grund av en specialregel i 14 S skattebrottslagen (1971:69) - en preskriptionstid av fem år och, för grovt skattebedrägeri, tio år. Del hur visul sig ull vulutubrolt oftu är kombinerade med skattebrott. Det förekommer alt olugligt utförda medel aldrig uppges lill beskuttning. De oliku preskriptionstiderna för vulutubrolt, å enu sidan, och för skattebrott, å andra sidan, försvårar brottsutredningen, särskilt när misslunken uvser grovt vululabrott och grovt skallebedrägeri. Ulredningen 0111 vulutubrotlet måste oftu särskiljas från utredningen om skattebrottet och forceras för atl preskription uv vululubrollel skall kunna undvikas. Jag föreslår därför att en beslämmelse, liknande 14 S skallebrottslugen, införs i vulutalugen. Enligt den föreslugnu bestämmelsen kan påföljd ådömus, om den misstänkte har häktats eller erhållit del uv åtal för brottet inom fem år eller, om brottet är grovt, inom tio år från brottet.

Vad som har sagts nu berör inte ansvursbeslämmelserna i 18 S vulutuförordningen. Som lidigure hur frumgått kan enligt nämnda purugruf böler ådömus den som åsidosätter föreskrift som riksbanken har meddefal med stöd av valulaförordningen (första stycket) liksom den som bryler mot tyst-

Prop. 1975:82 35

nadsplikt enligl valulalagen (andra slyckel). Någon anledning att föra över bestämmelsen i första stycket till valutalagen torde inle föreligga. Vad bestämmelsen i andra slyckel beträffar blir den överfiödig, om riksdagen antar de förslag lill ny lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m. m., som läggs fram genom prop. 1975:78 och som avses träda i kraft den 1 januari 1976. Jag föreslår därför atl bestämmelsen upphävs och all en därav föranledd jämkning görs i 20 § första slyckel.

De tidigare berörda bestämmelser i valulaförordningen som gör varusmugglingslagens föreskrifterom förundersökning och tvångsmedel tillämpliga vid utredning av vissa valulabrott innebär sådana inskränkningar i med-borgeriiga rälligheler som också enligl 8 kap. 3 S den nya RF måsle meddelas i lag. Bestämmelserna bör i enlighet med det förut sagda föras över till valulalagen.

Av den nya RF följer alt bemyndigande för regeringen all meddela föreskrifter om brevgranskning kan lämnas endast för krig och därmed jämföriiga förhållanden (jämför 2 kap. 3 S, 8 kap. 7 § tredje slyckel och 13 kap. 6 S RF). Enligt 1 § tredje stycket första punkten valutalagen kan bemyndigande för regeringen emellertid omfatta rätt alt med slöd av 5 S 2 samma lag meddela sådana föreskrifter i fredstid. Nämnda beslämmelse i 1 § bör därför ändras.

Slutligen bör vissa andra jämkningar göras i valutalagen och valulaförordningen. 1 valulalagen bör med hänsyn lill den nya RF ordet "Konungen" bytas ut mot "regeringen" saml "riksdagssession" och böjningsform av detla ord mol "riksmöte" i molsvarande form. Med anledning av vad riksbanksfullmäktige har anförl i fråga om 7 S valulaförordningen föreslår jag, all. paragrafen ändras så all däri anges all värdepapper, som har införts genom översändande lill valulabank, får lämnas ul av banken endasl i samband med värdepapperens försäljning till någon som är bosatt i utlandel eller återförande till utlandet, såvida icke riksbanken medger annat. Som framgår av fullmäktiges skrivelse bör vidare det förhållandet att postverket som sådant, efler postbankens fusion med kredilbanken, kan förordnas och också har förordnals som valulabank föranleda en ändring av 10 a S valulaförordningen. En hänvisning i 9S första stycket till viss bestämmelse i 2 S bör också ändras. Eftersom'4 S i förordningen (4 S ändrad 1963:176) inte längre reglerar utförsel av fordringsbevis, bör slutligen rubriken lill 4 och 5 SS ändras.

6 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen

dels föreslår riksdagen att aniaga förslagen lill

1. lag om ändring i valulalagen (1939:350),

2. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

Prop. 1975:82 36

dels lämnar riksdagen lillfälle alt yttra sig över förslagel lill

3. förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264),

4. förordning om fortsatt giltighet av valulaförordningen (1959:264).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genoni proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.

GOTAB 75 9104 Slockliolm 1975