Regeringens proposition nr 78 år 1975 Prop. 1975: 78

Nr 78

Regeringens proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m. m.;

beslutad den 13 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokpll denna dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande ämbetsansvaret, som i huvudsak gäUer för dem som är anställda som tjänstemän hos statliga eller kommunala myndigheter, skaU avskaffas. Det straffbara området inskränks tUI tre brottstyper som framstår som särskilt straffvärda, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Det nuvarande straffansvaret för tjänstefel bortfaller liksom de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension. Avskaffandet av ämbetsansvaret innebär att den lagstiftning som särskilt berör offentiiga tjänstemän ytterligare" anpassas tUl de principer som har lagts fast för arbetsmarknaden i övrigi.

"Vissa beslämmelser om disciplinansvar behålls i slalstjänstemanna-lagen (1965: 274). KoUektivavlal kan dock träffas om disciplinpåföljder. Tjänsteman som är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall kunna få tvisten prövad av domstol på samma sätt som är fallet på den privata arbetsmarknaden.

Propositionen innehåller vidare förslag till följdändrmgar i ett stort antal författningar. Bl. a. föreslås att en mängd straffbestämmelser om brott mot tystnadsplikt inom specialstraffrätten skaU upphävas.

1 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78

Prop. 1975:78

1 Förslag till

Lag om ändrmg i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fräga om brottsbalken

dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 6—15 §§, 21 kap. 17 §, 32 kap. 1—5 §§, 34 kap. 14—17 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gällai

dels att 1 kap. 3—5 §§, 5 kap. 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 15 §§, 20 kap. 1—5 §§, 21 kap. 18, 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 § samt 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, . . ,

dels att rubriken tUl 20 kap. skall lyda "Om myndighetsmissbruk m. m.",

dels att rubriken tUl 32 kap. skall lyda "Om discipUnstraff för krigsmän",

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av nedan angivna lydelse.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal eller grovt förtal må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur aUmän synpunkt.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt förtal, så ock förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1—3 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske ulan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill,

17 kap.

1 §3

Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom tiU eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som innehaft ämbete eller annan befattning,

2 Senaste lydelse 1974: 565,

3 Senaste lydelse 1974: 565,

Den som med våld eller hot om våld föregriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom tiU eUer hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit.

Nuvarande lydelse

Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otUl-börlig belöning för utövning av befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, dömes för bestick-ning tiU böter eller fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse

7§

Den som tiU arbetstagare hos staten eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utiovar eller erbjuder muta eller annan otillböriig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning tiU böler eller fängelse i högst två år.

8§ Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eUer eljest otillbörUgen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som mottager, låter åt sig Den som mottager, låter åt sig

utlova eller begär otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

utlova eUer begär otUlbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning tiU böter eller fängelse i högst sex månader.

15 §

Den som, utan att fall är för handen som i 14 § sägs, obehörigen giver sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eUer fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bör uniform, niärke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eUer kraft.

Om någon obehörigen giver sig ut vande av ställning såsom

Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas tiU fängelse i högst två år.

för advokat, dömes för f ö r e g i-advokat tUl böler.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 20 kap. 1§

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenhet, sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej gärningen utgör förskingring eller annan trolöshet eller eljest är särskUt belagd med straff, för t j ä n s t e m i s s b r u k tiU suspension eller avsättning; om skäl äro därtUl, skall tillika dömas till fängelse i högst två år. 1 ringa fall skall dömas allenast till böter.

Är brottet grovt, dömes till avsättning och fängelse i högst sex år.

Den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som ej är ringa, för myndighetsmissbruk //// böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Begår någon gärning som avses i första stycket av grov oaktsamhet, dömes för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling skall ej för någon sin åtgärd i denna egenskap vara underkastad ansvar enligt första eller andra stycket.

Vad i första och andra styckena sägs skall ej heller äga tillämpning, om gärningen eljest är särskilt belagd med straff.

2§

Ämbetsman, som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbörlig belöning såsom stadgas i 1 §. Detsamma skall gälla, om han begått sådan gärning innan han erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes till böter eller fängelse enUgt vad i 1 § stadgas.

Om arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan OtiUbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mutbrott tUl böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande till-lämpning på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag dt staten eller åt kommun, om han

Åsidosätter ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskUt belagd med straff, för tjänstefel //// böter eller suspensioii.

Är felet grovt, dömes till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något fall, att ämbetsman deltager i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efter beslut av arbetslagar-förening som anordnat åtgärden.

4 Senaste lydelse 1965: 280.

Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket följer myndighetsutövning må av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat färigelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första stycket, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunal tjänstemannalagen (1965:275).

Nuvarande lydelse

Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är belagd med straff annorstädes än i 1—4 §§, åsidosatt sin tjänsteplikt, må fängelse i högst två år ådömas, ändå att så svårt straff eljest ej kunnat följa.

5§

Föreslagen lydelse

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott enligt 1 och 2 §§ ävensom annat brott varigenom innehavare av anstäUning eller uppdrag som avses i 2 § har åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla

1. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och

2. vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.

Är ej för visst fall annat stadgat, må åklagare åtala brott mot sådan tystnadspUkt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestämmel-

Prop. 1975: 78 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som är anställd vid krigsmakten,

äga bestämmelserna i 20 kap. 4 § ,

tredfe stycket motsvarande till-

lämpning.

Är felet grovt, dömes tUl fängelse i högst ett år.

Som tfänstefel anses icke i något fall att krigsman, som är anställd vid försvarsmakten, deltager i strefk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

21 §6

Av den personal som avses 120 § Krigsman, som är anställd vid
första stycket skall befäl av lägst försvarsmakten, skall enligt vad
överfurirs grad samt de som inne- regeringen närmare föreskriver
hava motsvarande tjänsteställning icke vara underkastad ansvar en-
vara underkastade ämbetsansvar, ligt detta kapitel då han tjänstgör
vare sig de äro tjänstgöringsskyl- vid civilt statligt organ, vid mili-
diga eller icke. tärt organ med arbetsuppgifter

som i huvudsak äro av civil natur eller vid kommunal myndighet.

22 §

Vad i 20 kap. 14 § är stadgat I fråga om åtal för brott som
skall äga motsvarande tillämpning avses i detta kapitel äger vad i
i fråga om brott, varigenom krigs- 20 kap. 5 § sägs motsvarande till
man åsidosatt sin tjänsteplikt. lämpning.

32 kap.
8§

Krigsman som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. må ej ådömas disciplinstraff.

I fråga om sådan krigsman som avses i första stycket äger 7 § andra stycket motsvarande till-lämpning.

33 kap.
5 V

Dömes någon tUl fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterUgare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enUgt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under

6 Senasle lydelse 1972: 362. Senaste lydelse 1973:43.

Prop. 1975: 78 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas atl fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes vUlkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tUlämpning även i fråga om frihelsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterUgare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket,

Dömes någon till böter, suspen- Dömes någon till böler eller dis-
sion eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med an-
han med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott,
om brott, som prövats genom dom som prövats genom dom i målet,
i målet, varit berövad friheten på varit berövad friheten på sätt som
sätt som angives i första stycket, angives i första stycket, må för
må förordnas att påföljden skall ordnas att påföljden skall anses
anses helt eller delvis verkställd helt eller delvis verkställd genom
genom frihetsberövandet. frihetsberövandet.

9§

Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet, och må böter eller disciplinstraff som eljest skolat ådömas helt eftergivas.

Med arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt annan.

35 kap.

■4. §8

De i 1 och 2 §§ bestämda ti- De i 1 :? bestämda tiderna skola

derna skola räknas från den dag räknas från den dag brottet be-
brottet begicks. Förutsattes för gicks. Förutsattes för ådömande
ådömande av påföljd att viss ver- av påföljd att viss verkan av hand-
kan av handlingen inträtt, skall ti- lingen inträtt, skall tiden räknas
den räknas från den dag då sådan från den dag dä sådan verkan in
verkan inträdde. trädde.

I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

38 kap.

4 §9

Anmälan jämlikt 34 kap. 10, 12 Anmälan jämUkt 34 kap. 10 el-

eller 15 § göres hos första domstol ler 12 § göres hos första domstol i

i något av målen. något av målen.

s Senaste lydelse 1973:648.

8 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eUer i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 § eller 18 §. Detsamma skall gäUa i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtg'ärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eUer 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket, eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enUgt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap, 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap, 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eUer 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eUer 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

8§i

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 § eller 13 § skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tUlfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår till-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skaU den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enUgt 28 kap. 11 § må beslutas ulan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

9 §12

Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc- 11 § eller 34 kap. 10 § andra styc-

1" Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. 1 Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. - Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

Prop. 1975: 78 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ket, 12 §, 13 §, 15 § såvitt angår   kel, 12 §, 13 § eUer 18 § länder
tillämpning av 10 § andra stycket,   omedelbart tiU efterrättelse om ej
eller 18 § länder omedelbart till ef- annorlunda förordnas. Detsamma
terrättelse, om ej annorlunda för-   gäller avgöranden enligt 27 kap.
ordnas. Delsamma gäller avgöran-   6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5,
den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § 6 eller 8 § angående föreskrifter,
eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § an-     prövotid eller tid för ungdoms
gående föreskrifter, prövotid eller    fängelse,
tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap, 6 § alt någon skall undergå behandlmg varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Denna lag triider i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1948: 391) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsätlnmg får ej dömas efter ikraftträdandet. Ar fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen skall dock tUlämpas, om den leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tUlämpning.

"Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering soih fattas av taxeringsnämnd.

Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav, äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274

Härigenom föreskrives i fråga om statst jänstemannalagen (1965: 274)*

dels att rubriken närmast före 26 § skall utgå,

els att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skaU betecknas 38 c, 55 och 56 U,

dels att 1, 3, 18—27, 29, 32, 36, 37, 51 och 53 §§ samt rubriken närmast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 54 § skall sättas närmast före nya 55 §,

1 Omtryckt 1974:1009.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigi;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna lag eller i författning vartill lagen hänvisar eUer enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt, i den mån annat ej följer av 19 §.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet i denna del utan verkan.

Åtal och disciplinär bestraffning Disciplinansvar och avskedande

18 §4

Åsidosätter tjänsteman på vilken bestämmelserna i 18 § icke äga tillämpning av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt, avsättning. TiU avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Regeringen äger meddela bestämmelser om inskränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.

Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar regeringen.

Innehåller kollektivavtal bestämmelser om disciplinpåfölfder, skola 18 § andra och tredfe styckena icke gälla för tjänstemän som äro sysselsatta inom yrkesgrupp och område som avtalet avser.

Nuvarande lydelse

b) brott som avses i 20 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såvitt fråga är om tjänsteman som är anställd med fullmakt;

c) annat brott i tjänsten, för vilket är stadgat fängelse;

d) brott i tjänsten i annat fall
än som avses i a)—c) och det
finnes anledning antaga, att talan
om enskilt anspråk kommer att
föras, eller tjänstemannen bestri
der vad som lägges honom till last
och tillfredsställande utredning ic
ke kan åstadkommas hos myndig
heten.

Regeringen mä befria från anmälningsskyldighet enligt c) i fråga om brott som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

Föreslagen lydelse

2. medicinalpersonal som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens inseende, om förseelsen skett i denna yrkesutövning,

3. veterinär som står under lantbruksstyrelsens inseende, om förseelsen skett i iitövning av veterinäryrket.

Prop. 1975: 78

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, må han avskedas i stället för att disciplinpåföljd ålägges honom. Detsamma skall gälla, om tjänsteman, som av myndighet ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas enUgt första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

Har i lag eller annan författning eljest meddelats bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda tjänsteman i förhållande till vad som föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen.

Avskedande må ej grundas enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.

/ ärende om disciplinär bestraffning skall, om tjänstemannen påfordrar det, tillfälle beredas honom att vid muntligt förhör uttala sig i saken.

När fråga om disciplinansvar eller avskedande enligt denna lag uppkommer, skall genom skriftlig anmaning tillfäUe beredas tjänstemannen att skriftligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt, muntiigen yttra sig om vad som åberopas mot honom. Begär tfänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej är uppenbart att åtgärden saknar betydelse.

Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erforderligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftUg handling eller föremål, skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt inom vars område den som skall höras eller åtgärden elfest angår vistas. Tillhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

I fråga om varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation gälla bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.

"Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande enligt denna lag mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas medföra avsättning eller om eljest särskilda skäl föreligga, avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreUgger. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning meddelas i fråga om tfänsteman, som icke kan dömas till discipUnstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I ärende om avstängning skola bestämmelserna i 23 § andra stycket och 24 § iakttagas. Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) skola tiUämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes handläggning.

Om avstängning av domare som misstankes för brott och om skyldighet för vissa tjänstemän vid riksdagens verk att frånträda utövningen av sin tjänst, om de åtalas för brott i tjänsten, gälla särskilda bestämmelser.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes förfarande enligt 24 § mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas medföra avskedande enligt 22 §, avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än lill dess frågan om avskedande slutligt prövats. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

/ ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 § första stycket äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) skola tillämpas även om beslut om avstängning utgör beslut under ärendes handläggning.

Beslutas avstängning, skall frågan om avskedande snarast upptagas tiU prövning. Vid avgörandet av denna fråga skall prövas om avstängningen skall bestå.

Om tjänsteman, som varit avstängd från tjänsten, ej avskedas, äger han uppbära den lön som må ha avdragits.

Prop. 1975: 78 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §10

Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tUlfredsstäUande må avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande tjänstdugUgheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eUer annat därmed jämförUgt förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta sig imdersökas av läkare som anvisas honom. Beslut om avstängning av justitieråd eUer regeringsråd må dock ej verkställas förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning enligt I ärende om avstängning enligt första stycket eller om läkarun- första stycket eller om läkarunder-dersökning som avses där medde- sökning som avses där skola belas i fråga om tfänsteman, som stämmelserna i 24 § första styc-icke kan dömas till disciplinstraff, ket äga motsvarande tillämpning, av regeringen och elfest av myndighet som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna i 23 § andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntiigen uttala sig i ärendet.

Bestämmelserna i 15, 17 och Bestämmelserna i 17 och 18 §§
18 §§ förvaltningslagen (1971: förvaltn;ngslagen (1971:290) sko-
290) skola tillämpas även om be- la tillämpas även om beslut som
slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ären-
under ärendes handläggning. des handläggning.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.

Beslut om läkarundersökning som avses i första stycket mä ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet slutUgt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten Ull sådan talan har förlorats. Beträffande justitieråd eller regeringsråd må beslut som nu sagts ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.

29 §11 Tjänsteman må skiljas från Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol tjänsten endast med stöd av be-efter åtal eller av regeringen eller stämmelse i denna lag. I fråga myndighet med stöd av bestäm- om tjänsteman som är förordnad melse i denna lag eUer, i fråga om tills vidare, gälla dock även be-

lo Senaste lydelse 1974: 1009. " Senaste lydelse 1974: 1009.

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 §, om han

a) tUl följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sin tjänst tillfredsställande;

b) till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.

Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått den ålder som avses i 31 §, om han

a) till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sin tjänst tillfredsställande;

c) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat fölfa men enUgt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande och högst fem år återstå till dess han äger avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till stalUg pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anstäUning som är förenad med sådan pensionsrätt.

34 a §

Beslut varigenom tjänsteman har skilts från tjänsten enligt 32 § eUer förflyttats till annan tjänst enligt 34 § må icke verkställas, förrän beslutet slutligt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten till sådan talan har förlorats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet enligt 31 §, om ej annat följer av 53 §.

Beslutande organ

37 §12

Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §, åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning som avses i 27 § prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om ej annat fölfer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligt 26 § på grund av misstanke om brott upptages även på anmälan av åklagare.

Fråga om anställnings upphörande enUgt 30 eller 31 §, 32 § första stycket, 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enligt 32 § andra stycket eller 33 § prövas av regeringen.

Fråga om anställnings upphörande enUgt 30 eller 31 §, 32 § första stycket a) eller b), 35 eUer 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat faU av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enligt 32 § första stycket c) eller andra stycket eller enligt 33 § prövas av regeringen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 § prövas av regeringen. Fråga om förflyttning tUl tjänst som tUlsättes av samma myndighet som anstäUt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd meddelats beslut om läkarundersökning som avses i 27 § eller om anställningens upphörande enligt 31 eller 32 § och vill han ha ändring i beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.

/ fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 § ej läggas till grund för avstängning enligt nämnda paragraf, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må verkstälUghet äga rum av beslut, varigenom ordinarie domare skilts från tjänsten enligt 32 § eller, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 §, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.

I mål som gäller ordinarie domare äger domstolen för liden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enUgt 27 §, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om tillämpningen av 31 § beträffande annan tjänsteman än justitieråd eller regeringsråd, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

» Senaste lydelse 1974:1009.

Vill tjänsteman söka ändring i beslut enligt 18, 22, 27. 31, 32 eller 34 §, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej delta, är rätten till talan förlorad. Talan mot beslut om avstängning enligt 27 § är dock ej inskränkt till viss tid.

För tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreUgger äger domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 eller 11 §, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om till-lämpningen av 31 §, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

Prop. 1975: 78 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövas mål om tillämpning av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra att gälla.

I fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträdandet gäUer äldre bestämmelser.

Vid tillämpning av bestämmelsen i 22 § femte stycket skall iakttagas att i fråga om omständighet som myndigheten kände tUl vid ikraftträdandet den i lagrummet angivna tiden skall räknas från ikraftträdandet.

3 Förslag tUl

Lag om ändrmg i lagen (1974:359) om ändrmg i statsjänstemanna-lagen (1965: 274)

Härigenom föreskrives att andra stycket i övergångsbestämmelsema till lagen (1974: 359) om ändring i slatstjänslemannalagen (1965: 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap, 4 §2 Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskUt an
språk på grund av brott som i ut- språk på grund av brott som i ut
övningen av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdra
get begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av

1 Senaste lydelse 1974: 1008.

2 Senaste lydelse 1974:573.

Nuvarande lydelse

som ej är underkastad disciplinär bestraffning, av ledamot av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsteman, eller av krigsman, som bestrider regementschefs eUer därmed likställd eUer högre tjänst.

Föreslagen lydelse

1. den sorn innehar eller uppe
håller ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed
jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet;

2. ledamot av domstol eller
central statlig förvaltningsmyndig
het, som ej är statstjänsteman; el
ler

3. krigsman, som bestrider re
gementschefs eller därmed lik
ställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan tUl högsta domstolen fullföljts allenast av enskUd part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

23 kap.

Ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning må ej höras som vittne angående något, varom han på grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfäUighet, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, tUl vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtUl.

Ej må någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtUl

Ej heller eljest må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfäUighet, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtUl. Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eUer tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhåUanden erfarit,

48 kap, 5 §6

Föreslagen lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

Nuvarande lydelse

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga tUl bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas, eller

om brottet bör föranleda äm-betsstraff.

I fråga om villkor för användning av strafföreläggande i miUtärt brottmål gälla särskUda bestämmelser.

15.

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras, eller

om det föreUgger anledning att antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas-alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer alt föras, eller

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör" föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.

Nuvarande lydelse

1. om skriftlig handUng, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eUer tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till annan utgång; eller

4. om rättstillämpning, som Ugger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Föreslagen lydelse

1. om skriftUg handUng, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till annan utgång; eller

4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må lill förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman, åklagare eller ombud, ställföreträdare eller försvarare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till att den tUltalade frikänts eUer brottet hänförts under mUdare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tfänsteförseelse eller om brott som har avseende å målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tfänsieförsedsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till att den tUltalade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer

3 §2

Nuvarande lydelse

Såsom militära brottmål anses enhgt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av Tirigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap, 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått krigsmakten tUlhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 1— 4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som

Föreslagen lydelse

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd miUtär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 7— 5 ? samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som

Nuvarande lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tUlhörande krigsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Föreslagen lydelse

krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.

För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd mUitär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande;

För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsätining att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande;

Nuvarande lydelse

3. brott som sägs i 20 kap. 4 § eller 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 22 kap. 4 §.

Föreslagen lydelse

3. brott som sägs i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, saml genom förseelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§ eller 22 kap. 4 §.

22 §5

Har bestraffningsberättigad befattningshavare på grund av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han genast hänskjuta målet tUl åklagaren:

1. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål;

2. om den bestraffningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande;

3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter;

4. om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffnmgsberättigades försorg;

5. om den bestraff ningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl föreUgga att målet handlägges vid domstol; eller

6. om civil myndighet har att verkstäUa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vällas uppskov, som är till avsevärt men för krigslydnaden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ske vid miUtärförhör. Finnes tillrättavisning vara tiUfyllest, gäller vad i 67 § stadgas.

Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar att han icke ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol samt straff för brottet må åläggas i discipUnmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.

66 §6

Rätt att ålägga tUlrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för. krigsmän tiUkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i discipUnmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.

TiUrättavisningsrätt mot underlydande tillkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i discipUnmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon elier däremot svarande avdehiing.

Prop. 1975: 78 33

6 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

Härigenom föreskrives i fråga om förvaltningslagen (1971:290) dels att i 1 och 2 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels all 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Bestämmelserna i 14—20 §§ Bestämmelserna i 14—20 §§
gäller endast i den mån fråga är gäller endast i den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rät- enskild bestämma om förmån, rät
tighet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighet, disciplinpåföljd,
straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart
förhållande. förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej

1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighetens beslut ej kan överklagas genom besvär eller

2. när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av överklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

7 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 41 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

3 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt densamma meddelats, eller bryter någon mot förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gämingen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest är i annan lag belagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot förbud som jämlikt densamma meddelats, eller bryter någon mol förbehåll som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är i annan lag belagd med straff, enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må ådömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966: 413) om vapenfri tjänsti

dels alt 23 § skall upphöra att gälla,

dels att i 5, 7, 10 och 22 §§ orden "Konungen" och "Kungl. Maj:l" skall bytas ut mot "regeringen",

dels atl 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19                                     §
Befogenhet   att   meddela   va-        Befogenhet   att   meddela   va
penfri tjänstepliktig tillrättavisning penfri tjänstepliktig tUlrättavisning
tUlkommer   civUförsvars-,   brand-         tiUkommer   hos staten   eller   hos

1 Senasle lydelse av 5 § 1972: 335.

Prop. 1975: 78 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller arbetschef, som är underkas- kommun anställd civilförsvars-,
tad ämbetsansvar, i fråga om un- brand- eUer arbetschef i fråga om
derstäUd personal. undersläUd personal. Med kom-

mun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunalt jänstemannalagen (1965: 275).

Innan någon meddelar tUlrättavisning, skall han vid förhör med den felande lämna denne tillfälle all förklara sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

9 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser

dels att i 1—4, 6 och 9 §§ ordet "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 9 § ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen och 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om skogsvårdsstyrelser

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §=• Ordförande och övriga ledamö- Regeringen meddelar bestäm-ter i skogsvårdsstyrelse samt melser om åtal och disciplinär be-skogsvårdsstyrelses tjänstemän äro straffning j fråga om skogsvårds-i utövningen av sina befattningar styrelses tjänstemän, underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan förfatming hänvisning till förordningen angående skogsvårdsstyrelser, skaU hänvisningen i stället avse lagen om skogsvårdsstyrelser.

2 Senaste lydelse av
1 § 1967: 802

3 § 1970: 52

4 § 1965: 581.

3 Senaste lydelse 1965: 581.

Prop. 1975: 78 36

10 Förslag tiU

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)i dels all 10 kap. 9 § och 13 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 10 kap. 10 och 47 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 10 §2 Kommer ej förrättningsman tillstädes å den för sammanträde utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre tunmar därefter; då må de, som tillstädeskommil, åtskUjas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast i hans ställe annan god man, förfaren i flottning, jordbruk eller skogsbruk, allt efler den särskilda sakkunskap den uteblivne ägt.

Syneman, som utan skäUg orsak Syneman, soni utan skälig orsak
utebliver från sammanträde, er- utebliver från sammanträde, er
satte all skada och olägenhet, som sätte all skada pch olägenhet, som ,
därav uppstår; förrättningsman därav uppstår.
ansvare därjämte såsom för tjäns
tefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt ombuds eller orlsombuds uteblivande från sammanträde må ej hindra förrättningens fortgång.

47 §3 Kommer ej förrättningsman eller biträdande förrättningsman tillstädes å den för förrättningen utsatta tid, och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter; då må de, som tUlstädeskommit, åtskiljas. Utebliver god man, kalle förrättningsmannen genast annan god man i stället.

Syneman, som utan skälig orsak Syneman, som utan skälig orsak

utebliver från förrättningen, er- utebliver från förrättningen, er-sätte all skada och olägenhet, som sätte all skada och olägenhet, som därav uppstår; förrättnings man därav uppstår. och biträdande förrättningsman ansvare därfämte såsom för tfänstefel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senasle lydelse av 10 kap. 9 § 1919: 425, av 13 kap. 6 § 1920: 459.

2 Senaste lydelse 1919: 425.
» Senaste lydelse 1920: 459.

Prop. 1975: 78 37

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vä-gari

dels att i 39, 70, 79, 93 och 107 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 29 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Kommer ej förrättningsmaimen Kommer ej förrältningsmannen

tillstädes å den för sammanträde tillstädes å den för sammanträde

Utsatta tid och infirmer han sig ej utsatta tid och infinner han sig ej

heller inom tre timmar därefter, heller inom tre timmar därefter,

då må de, som tUlstädeskommit, då må de, som tillsfådeskommit,

åtskiljas. Får förrältnmgsmannen åtskiljas. Får förrältningsmannen

laga förfall, underrätte han så fort laga förfall, underrätte han så fort

ske kan alla vederbörande d'ärom. ske kan alla vederbörande därom.

Förrättningsman, som utan skälig Förrätlningsman, som ulan skälig

orsak utebliver från sammanträde, orsak utebliver från sammanträde,

ersatte all skada och olägenhet ersatte all skada och olägenhet,
samt svare därfämte för tfänstefe-
let.

Utebliver god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd, såframt ej alla närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare handläggning.

Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder för förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava anmält laga förfaU, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras som om han hade vid sammanträdet återkallat sin talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 166) om häradsall-männingar dels att 46 § skall upphöra att gälla,

Senaste lydelse av

39 § 1971: 1049

70 § 1971:586

79 § 1954: 197

93 § 1971:586

107 §1971: 586.

" Senaste lydelse av

2 §1971: 1056,

47 §1971: 562.

Prop. 1975: 78 38

dels atl rubriken närmast före 46 § skall ulgå,

dels att i 2, 6, 9, 23, 40, 41, 45 och 47 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skaU bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

dels att 45 § skall upphöra att gälla,

dels all mbriken närmast före 45 § skall utgå,

dels att i 7, 8, 22 och 39 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ul mot "regeringen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1936: 567) om domkapitel dels all i 12 och 21 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels atl 2 § 1, 3 och 4 mom., 13 § 2—7 mom. saml 20 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

1 mom. Domkapitel består av 1 mom. Domkapitel beslår av

följande ledamöter, nämligen: följande ledamöter, nämligen:

biskopen såsom preses; biskopen såsom preses;

domprosten eller, där domprost domprosten eller, där domprost
ej finnes, en av Konungen för sex ej finnes, en av regeringen för sex
år i sänder bland stiftets kyrkoher- år i sänder bland stiftets kyrkoher
dar förordnad ledamot såsom vice dar förordnad ledamot såsom vice
preses; preses;

en av stiftets präster vald präst, en ay stiftels präster vald präst,
som innehar prästerlig tjänst i stif- som innehar prästerlig tjänst i stif
tet; tet;

en av ombud för pastoraten i en av ombud för pastoralen i
stiftet vald lekman, som ådagalagt stiftet vald lekman, som ådagalagt
nit och insikt i det kyrkliga för- nit och insikt i del kyrkliga för
samlingslivet; samlingslivet;

två av Konungen efter förslag två av regeringen efter förslag
av domkapitlet för sex år i sänder av domkapitlet för sex år i sänder
förordnade, i allmänna värv för- förordnade, i allmänna värv för
farna lekmän. farna lekmän,

> Senaste lydelse 1970: 754.

Nuvarande lydelse

3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter förslag av domkapitiet eller tillsättas genom val, utses tUl-lika en suppleant. Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4 mom. "Vid handläggning av ärenden som avses i 13 § 2—5 mom. skall den i 12 § omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.

Föreslagen lydelse

3 mom. För envar av de ledamöter, som förordnas av regeringen efter förslag av domkapitlet eller tillsättas genom val, utses tilllika en suppleant. Beträffande ordningen för suppleanternas tillsättande samt behörighet att vara suppleant gälle vad i denna lag är stadgat i fråga om motsvarande ledamöter.

4 mom. Vid handläggning av ärenden som avses i 13 § 2— mom. skall den i 12 § omförmälde stiftssekreteraren hava säte och stämma i domkapitlet.

2 mom. Åsidosätter irmehavare av prästerlig befallning, som lyder under domkapUel, sin tjänsteplikt, äger domkapitlet tilldela honom varning eller suspendera honom under högst tre månader. Är brottet av svårare beskaffenhet, skall domkapitlet göra anmälan för åtal vid domstol.

3 mom. Står innehavare av
prästerlig befattning, som lyder
under domkapitel, under åtal för
brott och äro omständigheterna
sådana att han satt i fara det an
seende innehavaren av befatt
ningen bör äga, må domkapitlet
för tiden intill dess lagakraft
ägande dom föreligger avstänga
honom från utövningen av befatt
ningen.

Har domkapitel fattat beslut om suspension av prästerlig befattningshavare, äger domkapitlet ock, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga honom från utövningen av befattningen.

4 mom. Har prästerlig befatt
ningshavare, som enligt lagakraft-

2 mom. Åsidosätter innehavare
av prästerlig befattning vad som
åligger honom i befattningen, äger
det domkapitel under vilket han
lyder besluta om disciplinpåföljd,
avskedande, åtalsanmälan och av
stängning med motsvarande till-
lämpning av 18 och 21—26 §§
statstjänstemannalagen (1965:

274). Lyder han ej under domkapitel, tillkommer befogenhet, som nu har sagts, den myndighet som regeringen förordnar.

3 mom. Har prästerlig befattningshavare blivU avskedad enligt

Prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig att utöva prästämbetet under tid då han är suspenderad eller avstängd från utövningen av sin befattning.

Präst utan prästerlig befattning, som på grund av sitt leverne eller någon sin gärning finnes hava i avsevärd mån skadat det anseende han såsom präst bör äga, må av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

5 mom. Domkapitel tUlkommer   4 mom. Domkapitel tillkommer
att upptaga och avgöra fråga om        att upptaga och avgöra fråga om
skyldighet för prästerlig befatt- skyldighet för prästerlig befatt
ningshavare att avgå från sin be-    ningshavare att avgå från sin be-

Nuvarande lydelse

ägande dom funnits hava begått brott, till följd därav avsatts eller förklarats skyldig att avgå från sin befattning, må han av domkapitlet skUjas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han ej avsatts eller förklarats skyldig att avgå men i anslutning tUl domen på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstiedighet från sin befattning, äger domkapitlet förklara honom obehörig att utöva prästämbetet för tid, varunder han icke uppehåller sin befallning.

fattning på den grund alt han övergivit svenska kyrkans lära.

Föreslagen lydelse

2 mom. och har beslutet vunnit laga kraft, må han av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej över ett år, förklaras obehörig att utöva detsamma. Har han eljest enligt lagakraftägande dom funnits hava begått brott eller har disciplinpåföljd ålagts honom genom beslut som vunnit laga kraft och har han i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning, äger domkapitlet förklara honom obehörig alt utöva präsfämbetet för tid, varunder han icke uppehåller sin befattning.

fattning på den grund alt han övergivit svenska kyrkans lära.

Prästerlig befattningshavare må av domkapitiet förklaras obehörig att utöva prästämbetet under tid då han är avstängd från utövningen av sin befattning.

Föreslagen lydelse

slut enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligl lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen.

Nuvarande lydelse

slut enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen,

3. mål som avses i 20 § lagen (1936: 567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet alt pröva ansökningar om resning och återställande av försutten lid finns beslämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.

1§2

Nuvarande lydelse

Om besvär mol beslut, vilket, meddelats med slöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittUls gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej armat föreskrives i 2 §, i sfället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1. mål om val tUl befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om resekostnads- och traktamenlsersättning, mål om delaktighet i eller avgift lill pensionslnrättning eller annan sådan allmän anstalt eller

2 Senaste lydelse 1973: 858 och 859.

Föreslagen lydelse

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdals före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård,' beklädnad och dylikt, mål om resekostnads- och traktamenlsersättning, mål om delaktighet i eller avgift tUl pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller

Nuvarande lydelse

kassa, mål om rätt tUl pension eller dylik förmån, aUt såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning tiU tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig-göra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomslol eller ersättning enligt författningen utgår lill kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964: 822),

5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande, mål om tillstånd alt hålla proviante-ringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd. av Konungens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allriiän domstol,

7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra aUmänna medel, såvida ej. beslutet meddelats med stöd av

Föreslagen lydelse

kassa, mål om rätt till pension eller dylik förmån, allt såvida målet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning tUl tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängig-göra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomslol eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal förvallrungsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligl lagen (1942: 350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964: 822),

5. mål om beslut av tuUmyn-dighel i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd atl hålla proviante-ringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,

7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böler eller andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av re-

Nuvarande lydelse

Konungens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätnmg förutsätter beslut av allmän domstol,

8. anmärknmgs- och avkort-ningsmål, mål om tUlsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdo-mar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eUer angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller lUcnande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eUer om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen (1956:618) om allmäima sammankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10. mål om förordnande angående läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst, mål om discipUnär bestraffning, mål om avstängning från tjänstgöring, mål om skiljande från allmän tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvUar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m..

Föreslagen lydelse

gerlngens bemyndigande eUer avser avgift vars uttagande genom utmätning fömtsätter beslut av allmän domstol,

8. anmärknmgs- och avkort-nlngsmål, mål om tillsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdo-mar eUer rörande djurs vård eller behandling i särskUt fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännade eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eUer med stöd d"ärav meddelade föreskrifter, allmänna ordnmgssladgan (1956: 617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10. mål om disciplinär bestraff
ning, mål om avstängning från
tjänstgöring, mål om skiljande från
aUmän tjänst eller därmed jämför
ligt uppdrag annorledes än i sam
band med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om skyldig
het, som enligt författning åvUar
kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om före
läggande enligt lagen (1919: 240)
om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet, lagen

(1940: 358) med vissa bestämmelser lill skydd för försvaret m. m..

Nuvarande lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan
läggningar, lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse, lagen

(1950: 272) om rätt för utiändsk
försäkringsanslalt alt driva försäk
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt tiU fiske, lagen
(1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbmkskasserö
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
bestänmielser om inländsk försäk
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
civUförsvarslagen (1960:74), la
gen (1963: 76) om kreditakliebo
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon
ungariket Sveriges stadshypoleks
kassa och om stadshypoteksför-
eningar, mUjöskyddslagen

(1969:387), jordhävdslagen

(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehanlering eller lagen

(1971: 827) om registrering av aktieinnehav,

12. mål om utdömande av vite,

13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tUlfäUigt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i arbelsanslalt,

14. mål om handräckning.

Föreslagen lydelse

lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan
läggningar, lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen

(1950: 272) om rätt för utiändsk
försäkringsanslalt att driva försäk
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950: 596) om rätt liU fiske, lagen
(1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker, lagen
(1956: 216) om jordbmkskasserö
relsen, lagen (1959: 73) med vissa
beslämmelser om inländsk försäk
ringsrörelse vid krig m. m., lagen
(1959: 118) om krigsansvarighel
för liv- och invaliditelsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), la
gen (1963: 76) om kreditaktiebo
lag, jordförvärvslagen (1965: 290),
förordningen (1968: 576) om Kon
ungariket Sveriges stadshypoleks
kassa och om stadshypoteksför-
enlngar, mUjöskyddslagen

(1969:387), jordhävdslagen

(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehanlering eller lagen

(1971: 827) om registrering, av aktieinnehav,

12. mål om utdömande av vite,

13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i arbelsanslalt,

14. mål om handräckning.

3 §2

Nuvarande lydelse

Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts lill fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som läkare för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts tUl fängelse i minst sex månader för armat brott eller

funnits skyldig tUl medverkan tUl obehörig utövning av läkaryrket eller till medverkan till hälsofarligt kvacksalveri eller till medverkan till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa faU mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller ock till obehörig utövning av tandläkaryrket eller medverkan därtill.

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva läkaryrket.

Föreslagen lydelse

Har legitimerad läkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som han förövat under utövning av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott eller

funnits skyldig tUl medverkan tUl obehörig utövning av läkaryrket eUer till medverkan till hälsofarligt kvacksalveri eller tUl medverkan till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller ock till obehörig utövning av tandläkaryrket eller medverkan d'ärtiU,

eller har legitimerad läkare, som omfattas av statstjänsteman-nulägen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott eller förseelse, som han har begått under utövning av läkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkaUa hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva läkaryrket.

4 §2

Nuvarande lydelse

Har legitimerad tandläkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som tandläkare för brott, som han förövat under utövning av tandläkaryrket,

dömts lill fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan tlU obehörig utövning av tandläkaryrket eller

» Senasle lydelse 1971: 621, 1 Senaste lydelse av 3 §1971: 622

10 §1971: 622

11 §1971: 622 13 §1971: 622.

Senaste lydelse 1971: 622.

Föreslagen lydelse

Har legitimerad tandläkare genom dom, som vunnit laga kraft,

dömts liU fängelse för brott, som han förövat under ulöviung av tandläkaryrket,

dömts tUl fängelse i minst sex. månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan tiU obehörig utövning av tandläkaryrket eller

Nuvarande lydelse

funnits skyldig tiU obehörig utövning av läkaryrket, tUl hälsofarligt kvacksalveri eller till brott, som avses i 10 § lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller till medverkan till brott som nu sagts,

äger socialstyrelsen ålerkaUa hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva tandläkaryrket.

Föreslagen lydelse

fuimits skyldig lill obehörig utövning av läkaryrket, till hälsofarligt kvacksalveri eller tUl brott, som avses i 10 § lagen om förbud 1 vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, eller till medverkan tUl brott som nu sagts,

eller har legitimerad tandläkare, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott eller förseelse, soth han har begått under utövning av tandläkaryrket, blivit avskedad genom beslut som vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva tandläkaryrket.

3 §1

Nuvarande lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts tiU fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som veterinär för brott som han förövat under utövning av veterinär-yrket,

dömts tUl fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig lill medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur.

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet visat sig icke vara skickad alt utöva velerinäryrket.

Föreslagen lydelse

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft .

dömts till fängelse för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket.

dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinär-yrket eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

eller har legitimerad veterinär, som omfattas av statstjänstemannalagen (1965: 274) eller stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl, för brott eller förseelse, som han har begått under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad'genom beslut som vunnit laga kraft,

äger lantbruksstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad alt utöva velerinäryrket.

Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd för att ställa läkare under åtal för fel eller försummelse i tjänsten och är felet eller försummelsen av sådan beskaffenhet, att det för sjukvårdens behöriga uppehållande finnes nödigt att försätta läkaren ur tjänstgöring, äger socialstyrelsen med omedelbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger.

Har socialstyrelsen vidtagit åt
gärd för att ställa läkare under
åtal för förseelse i tjänsten eller
enligt vad därom är särskUt före
skrivet anmält förseelsen till den
som enligt statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan

(1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. har att besluta om läkarens avskedande, äger socialstyrelsen, om förseelsen är av sådan beskaffenhet att det för sjukvårdens behöriga uppehållande finnes nödigt att försätta läkaren ur tjänstgöring, med omedelbar verkan avslänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess frågan om tjänsteförseelse slutligt har prövats.

Prop. 1975: 78 51

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med an nan stat

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat

dels att 14 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 1, 2 och 11 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Tulltjänsteman från den andra Tulltjänsteman från den andra
staten åtnjuter under utövning här staten åtnjuter under utövning här
i riket av tullljänst, som omfattas   i riket av tuUtjänst, som omfattas
av gränstullsamarbele, skydd en-    av gränstullsamarbete, skydd en
ligl 10 kap. strafflagen men skall     ligt 17 kap. 5 § brottsbalken men
icke vara underkastad i 25 kap.      skall icke vara underkastad ansvar
samma lag meddelade bestämmel- enligt 20 kap. samma balk.
ser om ämbetsbrott.

Har svensk tulltjänsteman ge- Har svensk tulltjänsteman, då
nom gärning som avses i 25 kap.     han i anledning av gränstuUsam-
1—5 §§ strafflagen åsidosatt sin     arbete haft att utöva tulltjänst för
tjänsteplikt, då han i anledning av   den andra staten, begått brott som
gränstullsamarbete haft att utöva   avses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbal-
tulltjänst för den andra staten, .     keti eller eljest gjort sig skyldig
skall så anses som om gärningen     till tjänsteförseelse, skall så anses
begåtts under utövning av svensk   som om han begått brottet eller
tulltjänst.                           gjort sig skyldig till förseelsen un
der utövning av svensk tullljänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1974: 191) om bevakningsföretag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
Den som är godkänd för an- Den som är godkänd för an
ställning i bevakningsföretag och ställning i bevakningsförelag och
har till uppgift alt utföra bevak- har till uppgift atl utföra bevak-

Prop. 1975: 78 52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningstjänst (väktare) åtnjuter ningstjänst (väktare) åtnjuter skydd
skydd som avses i 17 kap. 1 § som avses i 17 kap. 5 § brottsbal-
brottsbalken, ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

23 Förslag till

Lag om skydd för viss tjänsteutövning

Härigenom föreskrives följande.

Skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tillkomma

1. befatmingshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eUer slussverk eller järnvägsanläggning eller aUmän flygplats eller godkänd enskUd flygplats;

2. den som utan att vara krigsman för försvaret fuUgör bevaknings-eller ordningsuppgift och därvid bär uniforih eller märke som tydligt utvisar deima uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

24 Förslag till

Lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av myndighet eller annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller kommun svarar samt på tolk och översättare som genomgått av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning. Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

2 §

Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 § får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk eUer översättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Prop. 1975: 78 53

25 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tiUverkningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m,i

dels alt 10 och 13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1—7 §§ ordet "Konungen" i olika böjnmgsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 1 och 9 §§ ordet "förordnmg" skall bytas ut mol "lag",

dels att mbriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning tiU förordningen om kontroll över tiUverkningen av krigsmateriel m. m., skaU hänvisningen i stället avse lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

26 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och försäljnmg av gasskyddsmaterieP

dels att 11 och 12 §§ skall upphöra alt gälla,

dels alt i 1—3, 6 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 1 och 8—10 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mol "lag",

dels att mbriken lill förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel, skall hänvisningen i stäUet avse lagen om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel.

' Senaste lydelse av 7 § 1964: 108. ' Senaste lydelse av 9 § 1960: 425.

Prop. 1975: 78 54

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1944: 133) om kastrering dels att 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 4 och 7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §*
Den som verkställer kastrering i Den som verkställer kastrering i
strid med denna lag eller mot slrid med denna lag eller mot
bättre vetande tUl myndighet eller bättre vetande till myndighet eller
läkare avgiver osann utsaga i läkare avgiver osann utsaga i
ärende angående kastrering eller ärende angående kastrering, dö-
överträder vad i 6 § stadgas, dö- mes, om ej för gärningen är stad
mes, om ej för gärningen är stad- gat straff i brottsbalken, tUl dags-
gal straff i brottsbalken, till dags- böter eller fängelse i högst sex må-
böter eller fängelse i högst sex må- nåder,
nåder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

28 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvars-beredskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikels ekonomiska försvarsberedskap

dels att 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Det åligger ägare eller inneha- Det åligger ägare eller inneha
vare av industriell anläggning även- vare av industriell anläggning även
som annan näringsidkare här i ri- som annan näringsidkare här i

• Senaste lydelse av
4§ 1971:588

7 §1971: 588 9 § 1964: 174,

* Senaste lydelse 1964: 174.

Nuvarande lydelse

ket att på särskUd anfordran av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap eller annan myndighet, som Konungen förordnar, beträffande anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal, lokalförhållanden, maskinpark och annan utmstning, produktion och produktionsförmåga, förbmkning av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vilka myndigheten finner erforderliga för planläggningen av rikels ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndighet eller inrättning är jämväl eljest skyldig att inom sitt verksamhetsområde lämna de uppgifter för planläggningen och det biträde vid densamma, som riksnämnden eller annan av Konungen förordnad myndighet påfordrar.

Föreslagen lydelse

riket att på särskUd anfordran av överstyrelsen för ekonomiskt försvar eller annan myndighet, som regeringen förordnar, beträffande anläggningen eller rörelsen lämna de uppgifter om personal, lokalförhållanden, maskinpark och annan utmstning, produktion och produktionsförmåga, förbruknmg av elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och dylikt, vUka myndigheten finner erforderliga för planVäggningen av rikels ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid nämnda planläggning.

Statlig eller kommunal myndighet eller inrättning är jämväl eljest skyldig att inom sitt verksamhetsområde lämna de uppgifler för planläggningen och del biträde vid densamma, som överstyrelsen eller annan av regeringen förordnad myndighet påfordrar.

Prop. 1975: 78 56

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att 329 a § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

30 Förslag tiU

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom föreskrives att 68 § arbetarskyddslagen (1949:1)2 skall upphöra att gäUa vid utgången av år 1975.

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Härigenom föreskrives att 37 § lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt alt driva försäkringsrörelse här i riket skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

32 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrives att 82 § uppbördslagen (1953: 272)* skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 §5 Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift eller handlmg, som avVämnats eUer tillhandahåUits enligt bestämmelserna i denna lag eller som lämnats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

Senaste lydelse av 329 a § 1961: 610.

» Senasle lydelse av 68 § 1973: 834,

' Senaste lydelse 1965: 168,

* Rubrikens lydelse enligt 1974: 771. Lagen omtryckt 1972: 75.

' Senasle lydelse 1971:75.

Prop. 1975: 78 58

34 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring!

dels att i 2, 3, 5, 6, 12, 16, 32, 36, 39, 41, 48, 58 och 59 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 57 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §2

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreslåndare att fullgöra något av vad som åligger honom enligt 32 §, eller försummar någon all ställa sig till efterrättelse vad i 40 § är föreskrivet, dömes han till böter.

Lämnar någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i uppgift, som skall avgivas enligt denna lag, orikligt meddelande, dömes han till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Bryter någon mot vad i 56 § är stadgat, dömes han till böter eller fängelse i högst ett år. Brott som nu sagts må åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

35 Förslag till

Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna förfogandelagen (1954: 279)3

dels att 38 och 42 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 3—11, 15, 17, 23, 26—28, 30, 46 öch 48 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag tr'äder i kraft den 1 januari 1976.

> Lagen omtryckt 1962: 408. Senaste lydelse av

2 §1971: 607 36 §1967: 916

3 §1971: 280 39 § 1973: 478 12 §1967: 916 41 §1971: 280 16 §1967: 916 48 §1971: 607 32 §1967: 916 58 § 1967: 916.

' Senaste lydelse 1967: 916. Senaste lydelse av

23 § 1971:609

38 § 1964: 206

42 § 1964: 206.

Prop. 1975: 78 59

36 Förslag tiU

Lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280)

Härigenom föreskrives i fråga om allmänna ransoneringslagen (1954: 280)1

dels att 34 § skaU upphöra att gäUa,

dels att i 1—9, 14, 15, 19—21, 23, 36 och 46 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 43 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §2

Brott varom förmäles i 34 § må -ej åtalas av allmän åklagare utan att målsägande angivit det till åtal. Är för gärningen stadgat straff i brottsbalken, gäller vad där sägs i fråga om rätt till åtal.

Åtal för brott som avses i 35 § Åtal för brott som avses i 35 §

må väckas allenast efler anmälan må väckas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet eller medgivande av myndighet
som Konungen bestämmer. som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

37 Förslag tiU

Lag om ändring i rusdryicksförsäljningsförordningen (1954: 521)

Härigenom föreskrives i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)

dels alt ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "regeringen" i motsvarande form,

dels alt ordet "förordning" i olika böjningsformer skall, om del avser denna förordning, bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken lill förordningen och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.

Senasle lydelse av 1 § 1957: 287

34 § 1964: 207

36 § 1964: 207

43 § 1964: 207. ' Senaste lydelse 1964: 207

Prop. 1975: 78 60

Rusdrycksförsäljningslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

87 §1
Vad som med stöd av bestäm- Vad som med slöd av bestäm
melserna i denna förordning in- melserna i denna förordning in
hämtats vid granskning av räken- hämtats vid granskning av räken
skaper och verifikationer, så ock skaper och verifikationer, så ock
vad som eljest vid tillsyn å ut- vad som eljest vid tiUsyn å ut-
skänkning inhämtats må ej yppas i skänkning inhämtats må ej yppas i
vidare mån än som erfordras för vidare mån än som erfordras för
vinnande av det med bestämmel- vinnande av det med bestämmel
serna avsedda ändamålet. Ej hel- sema avsedda ändamålet. Ej hel
ler må någon, som handhar utml- ler må någon, som handhar ulmi-
nutering, för obehöriga yppa vad nutering, för obehöriga yppa vad
han i samband därmed inhämtat han i samband därmed inhämtat
rörande enskUds persoiUiga för- rörande enskilds personliga för
hållanden. Bryter någon häremot, hållanden.
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej för gär
ningen är stadgat straff i brotts
balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tiU msdrycks-försäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse msdrycksför-säljningslagen.

38 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhets-vård2

dels att i 8, 9, 14, 17, 40, 43 och 62 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att 64 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §3 Då undersökning eller annan åtgärd enUgt denna lag vidtages, bör noga tillses alt den som åtgärden avser icke utsattes för allmän upp-m'ärksamhet eller onödigtvis stores i lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam

inom samhällets nykterhetsvård inom samhäUets nykterhetsvård må ej obehörigen yppa vad han må ej obehörigen yppa vad han

1 Senaste lydelse 1966: 223, ' Lagen omtryckt 1971: 307. ' Senaste lydelse 1964: 779.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därvid erfarit rörande enskilds därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter personliga förhållanden. någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Brott som nu sagts må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, atl de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

39 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 2) om socialhjälp* dels all i 11, 19 a, 24, 62 och 66 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels alt 64 § skall ha nedan angivna lydelse.

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden.

Den som är eller varit verksam vid behandlingen av frågor enligt denna lag må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Å brott som nu sagts må allmän åklagare tala allenast efter angivelse av målsäganden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

* Senaste lydelse av

11 § 1971:664

19 a§ 1971: 829

62 §1971: 664. ' Senaste lydelse 1960: 98.

Prop. 1975: 78 62

40 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållandeni

dels att 11 och 15 §§ skall upphöra att gälla,

dels alt i 3, 7 och 13 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mol "regeringen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

41 Förslag tiU

Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)

Härigenom föreskrives i fråga om atomenergilagen (1956: 306) dels alt 14 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 1—5 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 11—13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §2

Den som har eller haft att utöva Den som har eller haft att utöva
tUlsyn å efterlevnaden av denna tillsyn å efterlevnaden av denna
lag eller med stöd av lagen med- lag eUer med slöd av lagen med
delade villkor eller föreskrifter el- delade villkor eller föreskrifter el
ler anlitats som biträde vid till-     ler anlitats som biträde vid till
synsverksamhetens utövande eller       synsverksamhetens utövande eller
som eljest tagit befallning med     som eljest tagit befattning med
ärende, som avses i denna lag, må       ärende, som avses i denna lag, må
ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yr
keshemlighet, som därigenom bli-         keshemlighet, som därigenom bli
vit känd för honom, och ej heller, vit känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i      där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsför-       tjänstens intresse, yppa arbetsför
farande eUer affärsförhållande,     farande eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit honom kun-   vilkel sålunda blivit honom kun
nigt. Bryter någon häremot, dö-   nigt.
mes till dagsböter eller fängelse i
högst ett år.

12 §

Brott som avses i 7 eller 9 § må ej åtalas av allm'än åklagare, där det ej av tillsynsmyndigheten anmäles lill åtal.

1 Senaste lydelse av 3 § 1972: 763. = Senaste lydelse 1964: 209.

Prop. 1975: 78 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott som i 11 § sägs må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsägande.

13 §
Över beslut av myndighet enligt Talan mot beslut av myndighet

denna lag må klagan föras hos enligt denna lag föres hos rege-Konungen genom besvär, som sko- ringen genom besvär, la ingivas till handelsdepartementet.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse ulan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,

42 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956: 623)i att 117, 170 och 198 §§ samt mbrikerna närmast före nämnda paragrafer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

XV. Om straff och viten XV. Om straff och viten m. m.

117 §,

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd.

Den som bryter mot föreskrift i första—tredje stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.

> Rubrikens lydelse enligl 1974: 773, Lagen omtryckt 1971: 399.

Prop. 1975: 78 64

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

X. Om straff X. Om straff m. m.

170 §

Vad i 117 § första, tredje. Vad i 117 § första och tredje

fjärde och femte styckena före- styckena föreskrives skall äga

skrives skall äga motsvarande lUl- motsvarande tUlämpning i fråga

lämpning i fråga om allmän fas- om allmän fastighetstaxering,
tighetstaxering.

X. Om straff X. Om straff m. ni.

198 §

Vad i 117 § första, tredje, Vad i 117 § första och tredje

fjärde och femte styckena före- styckena föreskrives skall äga

skrives skall äga motsvarande till- motsvarande tillämpning i fråga

lämpning i fråga om särskild fas- om särskild fastighetstaxering,
tighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,

43 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.i

dels att i 1—4, 6 a—8, 11, 16, 17, 22 och 23 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 1—4, 7, 8, 11, 14, 15, 18, 19, 22 och 23 §§ ordet "förordning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken till förordningen samt 20 och 21 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om oljelagring m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §
Vad som inhämtats genom upp- Vad som inhämtats genom upp
gift enligt denna förordning eller gift enligt denna lag eller vid in
vid inventering eller besiktning av ventering eller besiktning av lager
lager eller ock vid granskning av eller ock vid granskning av han-
handelsböcker eller affärshand- delsböcker eller affärshandlingar
lingar må ej yppas i vidare mån må ej yppas i vidare mån än som
Un som erfordras för vinnande av erfordras för vinnande av del med
det med uppgiften eller åtgärden uppgiften eller åtg"ärden avsedda
avsedda syftet. Bryter någon upp- syftel.

' Förordningen omtryckt 1969: 755 Senaste lydelse av 7§ 1971:64 22 § 1971:665.

Prop. 1975:78 65

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

såtUgen eller av oaktsamhet häremot, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmän strafflag, till dagsböter eller fängelse.

21 § Brott, varom i 19 § sägs, må av allmäii åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av tillsynsmyndigheten.

Brott, varom i 20 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare utan att målsäganden angivit det till åtal. Skall brottet straffas efter allmän strafflag, gäller vad där stadgas i fråga om rätt till åtal.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tUl förordningen om oljelagring m. m., skall hänvisningen i stället avse lagen om oljelagring m. m.

44 Förslag till

Lag om ändring i strålskyddslagen (1958:110)

Härigenom föreskrives i fråga om strålskyddslagen (1958: 110)i dels alt I 2, 3, 5, 22, 26 och 29—31 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form, dels alt 23 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §2

1 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av radioaktivt ämne och försök därtill stadgas i lagen om straff för varasmuggling.

Med dagsböter eller fängelse Med dagsböter eller fängelse

straffes straffes

1. den som olovligen bedriver 1. den som olovligen bedriver
radiologiskt arbete eller som eljest, radiologiskt arbete eUer som eljest,
annorledes än genom olovlig in- annorledes än genom olovlig in
försel, bryter mot vad i 2, 4 eller försel, bryter mot vad i 2, 4 eller
6 § sägs; 6 § sägs;

' Senaste lydelse av 2§ 1973: 1004

22 § 1973: 1004

26 § 1960:423

29 §1971: 617. ' Senasle lydelse 1960: 423.

5 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78

Föreslagen lydelse

2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna villkor eller andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse åläggande, föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;

4. den som i ansökan eller anmälan eller eljest angående omständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åligger honom att lämna upplysning, uppsåtiigen lämnar oriklig eller ofullständig uppgift.

Nuvarande lydelse

2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna villkor eUer andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa sig tUl efterrättelse åläggande, föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 9 §, 18 § första stycket eller 19 §;

4. den som i ansökan eller anmälan eller eljest angående omständighet, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad föreskrift åUgger honom att lämna upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift; och

5. den som bryter mot vad i 21 §
sägs.

28§ -■., ..' ;..

Brott som avses i 23 § 1 mom. 1—4 och 2 hiom. eller i 24 § må ej åtalas av allmän åklagare, med mindre slrålskyddsmyndigheten anmäler det tUl åtal.

Brott som avses 123 § 1 mom. 5 må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

45 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att 29 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §* Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördslagen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 777. Lagen omtryckt 1970: 933. * Senaste lydelse 1974: 777.

Prop. 1975: 78 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bryter mot föreskrift i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, 'om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1976.

46 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsmn-tionsbeskattning

Härigenom föreskrives att 49 § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattningi skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §2

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som erfordras för virmande av det med kontrollen avsedda ändamålet.

Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

47 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74) ,

Härigenom föreskrives alt 82 § civUförsvarslagen (1960: 74) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 §3 Vad som inhämtats genom så- Vad som inhämtats genom sådan upplysning eller sådant tUl- dan upplysning eller sådant tillhandahållande av handUngar som handahållande av handlingar som

' Rubrikens lydelse enligt 1974: 863. • Senaste lydelse 1974: 863. » Senaste lydelse 1964: 213.

Prop. 1975: 78 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses i 47 § första stycket e), vid avses i 47 § första stycket e), vid besiktning jämlUtt 65 § eUer vid besiktning jämUkt 65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning el- sådan förfrågan, undersökning eller gransknmg som avses i 66 § ler granskning som avses i 66 § må ej yppas i vidare mån än som må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det av- erfordras för vinnande av det avsedda syftet. Bryter någon här- sedda syftet. emot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Förseelse som i första stycket sägs må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av måls- . äganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

48 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom föreskrives i fråga om barnavårdslagen (1960: 97)i dels att 99 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3 a, 13, 52, 57, 59, 64, 72 och 98 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 91 och 92 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 §

Den som är eller varit verksam Den som är eller varit verksam

inom samhällets barnavård må ej inom samhällets barnavård må ej

obehörigen yppa vad han därvid obehörigen yppa vad han därvid

erfarit rörande enskilds personliga erfarit rörande enskilds personUga

förhållanden. Bryter någon här- förhållanden.
emot, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

AUa handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga.

92 §

Gärning som är belagd med straff enligt 8S, 89 eller 90 § må ej åtalas av alhnän åklagare, om ej gärnmgen anmäles till åtal av vederbörande barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsynsmyndighet.

1 Lagen omtryckt 1971:'308. Senaste lydelse av 3 a § 1973: 808.

Prop. 1975: 78 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott som avses i 91 § första stycket må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsäganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

49 Förslag till

Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)

Härigenom föreskrives i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961: 159)1

dels att i 10, 28 och 30 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 3, 11, 26, 27, 29, 30, 32, 34 och 36 §§ ordet "förordnmg" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels all rubriken till förordningen och 35 § skall ha nedan angivna lydelse.

Ölförsäljningslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §

Vad som med stöd av denna Vad som med stöd av denna lag

förordning inhämtats vid gransk- inhämtats vid gransknmg av han-ning av handelsböcker med tillhö- delsböcker med tUlhörande verifi-rande verifikationer eller eljest vid kationer eller eljest vid tillsyn över tillsyn över ölförsäljningen må ej ölförsäljningen må ej yppas i vi-yppas i vidare mån än som erford- dåre mån än som erfordras för ras för vinnande av det med kon- vinnande av det med kontrollen trollen avsedda ändamålet. Bryter avsedda ändamålet. någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till ölförsäljningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse ölförsäljningslagen.

• Senaste lydelse av

26 § 1972:269

27 § 1972: 269 30 § 1971: 1219 32 § 1963: 222.

Prop. 1975: 78 70

50 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och vin

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961:180) om tiUverkning av sprit och vini

dels att i 2, 4, 6 och 9 b §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 2, 3, 8, 10 och 14 §§ ordet "förordning" i oUka böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken tUl förordnmgen och 12 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om tillverkning av sprit och vin

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §2
Vad som med stöd av denna Vad som med stöd av denna lag

förordning inhämtats vid gransk- inhämtats vid granskning av han-ning av handelsböcker med tillhö- delsböcker med tUlhörande verifi-rande verifikationer eller eljest vid kationer eller eljest vid tillsyn över tUlsyn över tUlverkning må ej yp- tillverkning må ej yppas i vidare pas i vidare mån än som erfordras mån än som erfordras för vin-för vinnande av det med kontrol- nande av det med kontrollen av-len avsedda ändamålet. Bryter nå- sedda ändamålet. gon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader,. om ej för gärningen är stadgat straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning tUl förordningen om tUlverkning av sprit och vin, skall hänvisningen i stället avse lagen om tillverkning av sprit och vin.

' Senaste lydelse av

2 § 1974: 728

3 § 1974: 728

4 § 1974: 728 8 § 1964: 216 9b § 1974: 728

10 § 1974: 728. « Senaste lydelse 1964: 216.

Prop. 1975: 78 71

51 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparati

dels att i 5 § orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i 1, 2, 5, 8, 9 och 12 §§ ordet "förordnmg" skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag",

dels alt rubriken tUl förordningen och 15 § skall ha nedan angivna, lydelse.

Lag om försäljnmg av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §
Vad som inhämtats vid tUlsyn Vad som inhämtats vid tUlsyn

enligt denna förordning må ej yp- enligt denna lag må ej yppas i vipas i vidare mån än som erfordras dåre mån än som erfordras för för vinnande av det med tUlsynen vinnande av det med tillsynen av-avsedda ändamålet. Bryter någon sedda ändamålet. häremot, dÖmes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, skall hänvisningen i stället avse lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

52 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.2

dels att i 3, 5, 6, 12 och 19 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

' Senaste lydelse av

2 §1974: 729

5 §1963: 225

8 §1974: 729. > Senasle lydelse av 3 § 1969: 665.

Prop. 1975: 78 73

Nuvarande lydelse Föreslagen.lyddse

någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, alt de icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

54 Förslag tUl

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrives alt 55 § stämpelskattelagen (1964: 308)2 sjan ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §3

Vad som inhämtats vid skatte- Vad som inhämtats vid skatte-

kontroll enligt denna lag må ej yp- kontroU enligt denna lag må ej yppas i vidare mån än som fordras pas i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kon- för att vinna ändamålet med kontrollen. Bryter någon häremot, dö- trollen. mes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

55 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål!

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

' Rubrikens lydelse enhgt 1974: 864. Lagen omtryckt 1971: 454, ' Senaste lydelse 1974: 864. ' Lagen omtryckt 1973: 1214.

Prop. 1975: 78 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

57 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives att 10 kap. 9 § lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

58 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrives att 13 och 14 §§ lagen om konlinentalsockeha"
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §
Den som deltager eller deltagit i Den som dellager eUer deltagit i
tillsyn över efterlevnaden av tiUsyn över efterlevnaden. av
denna lag eller med stöd av lagen denna lag eller med slöd av lagen
meddelade föreskrifter eUer viU- meddelade föreskrifter eller vill
kor eUer som anlitats såsom bi- kor eller som anlitats såsom bi
träde vid tUlsynens utövande eller trade vid tUlsynens utövande eUer
som på annat sätt tagit befattning som på annat sätt tagit befattning
med ärende som avses i lagen, får med ärende som avses i lagen, får
ej röja eller obehörigen nyttja yr- ej röja eller obehörigen nyttja yr-
keshemUghet, som därigenom bli- keshemlighet, som därigenom bli
vit känd för honom, och får ej vit känd för honom, och får ej
heller, om det ej kan anses påkal- heller, om det ej kan anses påkal
lat i tjänstens intresse, yppa ar- lat i tjänstens intresse, yppa ar
betsförfarande eller affärsförhål- betsförfarande eller affärsförhål
lande varom han sålunda fått kän- lande varom han såludna fått kän
nedom. Bryter någon häremot, dö- nedom. Om ansvar och åtal för
mes tUl böter eller fängelse i högst brott häremot föreskrives i .20
ett år. kap. 3 och 5 §§ brottsbalken.

Prop. 1975: 78 76

14 §1

Den som utom riket begått Den som utom riket begått
brott som avses i 11 eller 13 §, dö- brott som avses i 11 eller 13 §, dö
mes, om han firmes här, efter mes, om han finnes här, efter
denna lag och vid svensk domstol, denna lag och brottsbalken samt-
även om 2 kap. 2 eller 3 § brotts- vid svensk domstol, även om 2
balken ej är tillämpUg och utan kap. 2 eller 3 § nämnda balk ej är
hinder av 2 kap. 5 a § första och tillämplig och utan hinder av 2
andra styckena nämnda balk. kap. 5 a § första och andra stycke
na nämnda balk.

Åtal för brott som avses i 11 § Åtal för brott som avses i 11 §
första och tredje styckena får väc- första och tredje styckena får väc
kas endast efter förordnande av kas endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen be- regeringen eller den regeringen be
myndigar, myndigar.

Brott som avses i 13 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att 58 § lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 § Den som är eller varit verksam inom den verksamhet för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som avses i denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden.

Den som bryter mot första stycket dömes, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

60 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives att 65 § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse,

' Senaste lydelse 1974: 891,

» Rubrikens lydelse enligt 1974: 885, Lagen omtryckt 1969: 237.

Prop. 1975:78 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 §3 Innehållet i deklaration eller annan handling enligl 22—24 öch 26 §§ får icke yppas för annan än den som själv får laga del av handlmgen i fråga. Den som med stöd av bestämmelsema i denna lag gjort skatlere-vision eller granskat handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa, vad som därvid framkommit.

Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

61 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

dels att i 1, 6 och 7 §§ ordet "Kommgen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att i 3 och 7 §§ ordet "förordning" i olika.böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att mbriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§
TUl böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtiigen
eUer av oaktsamhet bryter mot 1 § eller av oaktsamhet bryter mot 1 §
första stycket eller vUlkor som första stycket eUer villkor som
meddelats vid medgivande enligt meddelats vid medgivande enligt
1 § andra stycket eller mot 3 §. 1 § andra stycket.

TUl böter dömes den som

a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,

b) vid länmande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

' Senaste lydelse 1974: 885.

Prop. 1975: 78 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Brott mot 3 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning tiU förordningen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, skall hänvisningen i StäUet avse lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja,

62 Förslag tiU

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)i dels att 46 ocb 52 §§ skall upphöra att gäUa, dels att 45 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §2 Den som uppsåtUgen eller av Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet oaktsamhet

1. bryter mot förbud som med- 1. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § delats med stöd äv 8, 23 eUer 41 § eller åsidosätter sådana bestäm- eller åsidosätter sådana beslärii-melser som avses i 2 § fjärde styc- melser som avses i 2 § fjärde stycket, ket,

2. underlåter att iakttaga före- 2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat en- skrift som regeringen' meddelat ligt 10 § första stycket utan att un- enligt 10 § första stycket utan att dantag har medgivils med stöd av undantag har medgivits med stöd 10 § andra stycket eller 17 § andra av 10 § andra stycket eller 17 § stycket, andra stycket, dier

3. åsidosätter vUlkor eller före- 3. åsidosätter vUlkor eller föreskrift som meddelats med stöd av skrift som meddelats med slöd av 10 § andra stycket eUer 17 §, 18 § 10 § andra stycket eller 17 §, 18 § första stycket, 19—21, 24, 25, 27 första stycket, 19—21,,24, 25, 27 eller 41 §, så att allmän eller en- eller 41 §, så att.alhnän eller enskild rätt kan kränkas, cZ/er skild rätt kan kränkas,

4. bryter mot 44 §,

dömes tUl böter eUer fängelse i dömes tiU böter eller fängelse i

högst ett år. högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket, dömes tUl böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1972: 782.

" Senaste lydelse enligt prop. 1975: 30.

Prop. 1975: 78 82

"Kommgen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 30 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

TUl böter eUer fängelse i högst TUl böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtiigen ett år dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 21 § första stycket, 23 eller 28 §, 21 § första stycket eller 23 §,

2. bryter mot föreskrift som 2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eUer 10 §, meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket eUer 29 §, stycket eller 29 §,

3. vid märkning enligt 13 § eller 3. vid märkning enligt 13 § eller enUgt föreskrift som meddelas med enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar sådana orik- stöd av 13 § lämnar sådana oriktiga uppgifter, som innebär skada tiga uppgifler, som innebär skada eller annan olägenhet för motta- eller annan olägenhet för mottagaren, garen,

4. åsidosätter vUlkor som med- 4. åsidosätter vUlkor som meddelats med stöd av 6 § eUer 20 § delats med stöd av 6 § eUer 20 § andra stycket. andra stycket.

Den som uppsåtligen eUer av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gämingen kan ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför Uvsmedel tUl riket och försök därtUl finns bestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

69 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1078) om försvars-uppfinningar

dels att i 1, 3, 9, 10, 11, 13 och 22 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeruigen",

dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § Den som uppsåtligen bryter mot Den som uppsåtligen bryter mol 4 eller 10 § eller mot förordnande 10 § dömes, om gämingen ej äi enligt 6 eller 16 § dömes, om gär- belagd med straff i brottsbalken.

Prop. 1975: 78 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen ej är belagd med straff i till böter eller fängelse i högst ell brottsbalken, till böler eller fängel- år. se i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

70 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten

dels att i 3 och 4 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 7 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Den som lagit befattning med Den som tagit befallning med tUlsyn enligt denna lag får ej obe- tiUsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om yrkeshemlighet eller affärs- rit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen förhållande. eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Derma lag träder i kraft den 1 januari 1976.

71 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m. m.

dels att i 1, 3, 5 och 6 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 § Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldigbet som avses i 6 § eUer

2. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 6 § uppsåtligen

Prop. 1975: 78 84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot 7 §, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

I fråga om brott som avses i första stycket får allmänt åtal väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

72 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obe- ärende enUgt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfa- hörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhål- rit om enskUds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller landen. av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

73 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 826) om uppgLftsskyl-dlghet i vissa planeringsfrågor

dels att i 1 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1975: 78 85

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 § Vad någon på gnmd av denna Vad någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares lag fått veta om näringsidkares affärs- eUer driflförhåUanden får affärs- eller driflförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nytt- han ej obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen eller av ja. oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

74 Förslag tiU

Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrives i fråga om sjömanslagen (1973: 282) dels att i 15 och 58—60 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 64 och 72 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 § TUl böter eUer fängelse i högst sex månader dömes ledamöt av fartygsnämnd, som vid sin medverkan i nämnden är partisk eUer brister i omsorg.

Ledamot av fartygsnämnd får Ledamot av fartygsnämnd får

ej obehörigen yppa vad han har ej obehörigen yppa vad han har erfarit i denna egenskap. Den som erfarit i denna egenskap. , uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

72 §
Allmänt åtal för brott mot tyst- ..

nadsplikt enligt 64 § andra stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Allmänt åtal för brott som avses i 70 § får väckas endast om redaren, befälhavaren eUer målsägande anger brottet tUl åtal eUer åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Prop. 1975: 78 86

75 Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973: 289)

H"årigenom föreskrives i fråga om datalagen (1973: 289) dels att i 2, 7, 18 och 25 §§ ordet "Konungen" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att 20 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §
Till böter eller fängelse i högst TUl böter eller fängelse i högst

ett år dömes den som uppsåtligen ett år dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för persomegis- 1. inrättar eller för personregister utan tiUstånd enligt denna lag, ter utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras, när sådant erfordras,

2. bryter mot föreskrift som 2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §, meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3. länmar ut personuppgift i 3. lämnar ut personuppgift i strid mot 11 §, slrid mot 11 §,

4. bryter mot 12 eller 13 §, 4. bryter mot 12 §,

5. lämnar osann uppgift vid 5. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet att fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §, lämna underrättelse enligt 10 §,

eller

6. lämnar osann uppgift i faU 6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §, eller som avses i 17 §.

7. bryter mot 19 §.

Allmänt åtal för brott mot 13 eller 19 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

76 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom föreskrives atl 17 § lagen (1973: 329) om hälso- och mUjöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §
Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med

ärende som avses i denna lag får ärende som avses i denna Tag får ej obehörigen yppa eller nyttja ej obehörigen yppa eller nyttja

Till böter eller fängelse I högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet ulan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9, 13, 14 eller 18 § eller mot föreskrift som meddelats enligt 4 § första stycket eller 17 §, eller

3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 14 eller 18 § får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

TiU böler eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysnings-verksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6—9 eller 13 § eller mot föreskrift som meddelats enligt 4 § första stycket eller 17 §, eller

3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra stycket.

Prop. 1975: 78

78 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 13) om vissa ansläll-ningsfrämjande åtgärder

dels att 21 § skall upphöra att gälla,

dels att i 24 och 25 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels atl 22 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Allmänt åtal för gärning som Allm'änt åtal för gärning som
avses i 19 eller 20 § får väckas avses i 19 eller 20 § får väckas
endast efter anmälan av arbets- endast efter anmälan av arbets
marknadsstyrelsen, marknadsstyrelsen.

Allmänt åtal för gärning som avses i 21 § får väckas endast om

målsägande anger brottet till åtal ' .•.'•.

eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

79 Förslag tiU

Lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Härigenom föreskrives i fråga om inkassolagen (1974: 182)

dels att i 19 § ordet "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att 17 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

■ ■ . 11 %

TUl böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst

elt år dömes den som uppsåtligen etl år dömes den som uppsåtiigen

eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. bedriver inkassoverksamhet 1. bedriver inkassoverksamhet utan tillstånd enligt denna lag, när utan tillstånd enligt denna lag, när sådant erfordras, sådant erfordras, eller

2. bryter mot 11 eller 16 §, eller 2. lämnar osann uppgift i fall

3. lämnar osann uppgift i fall som avses i 14 § andra stycket, som avses i 14 § andra stycket.

Allmänt åtal för brott mot 11 eller 16 § får väckas endast om

Prop. 1975: 78 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

80 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 febmari 1974 mellan Danmark; Finland, Norge och Sverige skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Den som hos svensk bevak- Den som hos svensk bevakningsmyndighet tagU befaltnmg nmgsmyndighet tagit befattning med ärende angående mUjöskadlig med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland verksamhet i Danmark, Fmland eller Norge får ej obehörigen yppa eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordnmg el- yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhåUande som han ler affärsförhåUande som han där-därigenom fått kännedom pni. igenom fått kännedom om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

81 Förslag tiU

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrives alt 11 kap. 5 § gruvlagen (1974: 342) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 KAP. 5 §1 Den som deltagit i tillsyn enligt Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt ta- denna lag eller på annat sätt ta-

> Senaste lydelse 1974: 892.

Nuvarande lydelse

147

Den som hos myndighet tagit befattaing med ärende som avses i 136 a § får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, eller drift-anordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landels försvar varom han därigenom fått kännedom.

Den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Föreslagen lydelse

a §1

Den som hos myndighet tagit befattning med ärende som avses i 136 a § får ej obehörigen yppa yr-, keshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, eller driftanordning, affärsförhållande eUer förhållande av betydelse för landets försvar varom han därigenom fått kännedom.

Prop. 1975: 78 93

87 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1975: 000) om offentiiga funktionärers tystnadsplikt! samt tredje stycket av ikraftlrädandebestämmel-serna tUl denna lag skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975.

88 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. m.

7 prop. 1975: 8 föreslagen lydelse Här föreslagen lydelse

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion som avses i 2 §.

Den som uppsåtligen eller av Bestämmelserna i första stycket

oaktsamhet bryter mot 3 § dömes gäller endast om gäming som där
till böter eller fängelse i högst ett sägs ej är belagd med straff i
år. brottsbalken eller annan förfalt-

Beslämmelserna i första och ning. andra styckena gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd med straff i brottsbalken eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

89 Förslag till

Lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000)

Härigenom föreskrives att 20 § oljekrislagen (1975: 000)2 sall upphöra alt gälla vid utgången av år 1975.

' Se'prop. 1975: 8. ''Se;;prop. 1975:42.

Prop. 1975: 78 94

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-06

Närvarande: statsmmistem Palme, statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i brottsbalken m. m.

Föredraganden anför,

1 Inledning

Genom reformer som beslutades av 1965 års riksdag bar statens och kommunernas tjänstemän fått förhandlingsrätt enligt i princip samma regler som gäller för andra arbetstagare. De offentliga tjänstemännens rättsställning regleras i stats- och kommunaltjänstemannalagarna (1965: 274 och 275) jämte därtill anslutande författningar. Tjänstemannalag-stiftnmgen innebär emellertid inte i alla delar en slutlig lösning på de problem som aktualiseras av en modern syn på den offentliga tjänsten. I propositionen till 1965 års riksdag (prop. 1965: 60) framhölls sålunda bl. a. behovet av en allmän översyn av ämbetsansvaret och den offentliga tjänstemannarättens sanktionssystem i övrigt. Riksdagen hemställde också om en allsidig och fömtsättningslös utredning om ämbelsansva-rets innebörd och utformning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet den 16 juli 1966 sakkunniga för utredning av frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst.i j) sakkunniga, som antog namnet ämbelsansvarskommiitén, avgav i juni 1969 elt delbetänkande, Ämbetsansvaret (SOU 1969: 20). I detta betänkande re-

' Numera hovrättspresidenten Sten Rudholm, ordförande, professorn emeritus Ivar Strahl, landstingsrådet Sten Söderberg, avdelningsdirektören Daniel Wiklund och kanslirådet Thore Wisén. Experter numera utredningschefen Erik Berglund, expeditionschefen Claes Edgardh, direktören Styrbjörn von Feilit-zen, ombudsmannen Jan Neumiiller, numera direktören Rolf Romson och förbundsjuristen Stig Gustafsson.

Prop. 1975: 78 95

dovisades ett principförslag för utformning av ett sanktionssystem avseende den offentliga sektorns funktionärer. I december 1971 avlämnade kommitién sitt slutbetänkande rörande ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst, Ämbetsansvaret II (SOU 1972: 1).

Efter remiss avgavs ytttande över kommitténs delbetänkande av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rikspoUsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, poststyrelsen, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statskontoret, dåvarande kammarrätten, generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, domänverket, lantbmksstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, arbetsmarknadsstyrelsen, siatens avtalsverk (SAV), statens personalpensionsverk, statens vat-tenfaUsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Hallands, Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens län, gmndlagberedningen, kommu-nalrättskommittén, förhandlingsuttedningen, lönesystemulredningen, riksdagens ombudsmannaexpedition (JO), fiUlmäktige i riksgäldskontoret, domkapitlet i Uppsala ärkestift. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska underofficersförbundet. Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund, Slatsljänstemannaförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Aktiebolaget Svensk BUprovning, Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB), Sveriges Radio aktiebolag och Systembolaget aktiebolag.

RÅ bifogade yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Uppsala, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län. Vid ÖB:s yttrande var fogade yttranden från cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Universitelskanslersämbetet bifogade yttranden från de juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm. Av länsstyrelsen i Stockholms län bifogades ytttande från kronofogdemyndigheten i Stockholm, av länsstyrelsen i Jönköpings län yttrande från stadsfullmäktige i Jönköping och av länsstyrelsen i Norrbottens län yttrade från drätselkammaren i Luleå stad.

Över kommitténs slutbetänkande avgavs efter remiss yttranden av samma instanser — i stäUet för kammarrätten dock kammarrätten i Stockholm — som hade yttrat sig över delbelänkandet, med undantag av gmndlagberedningen, kommunalrättskommittén, Sveriges arbetsledareförbund, Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och Svenska Hälso- och Sjukvår-

Prop. 1975: 78 96

dens Tjänstemannaförbund, Slatsljänstemannaförbundet samt Svenska Industritjänstemannaförbundet.Vidare avgavs yttranden av utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen, utredningen om den kommunala demokratin, fullmäktige i riksbanken. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut.

TUl RÅ:s yttrande bUades yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Uppsala, Kalmar och Västmanlands län. Socialstyrelsen bifogade yttranden från medicinalväsendets ansvarsnämnd. Av länsstyrelsen i Hallands län överlämnades yttrande från kommunstyrelsen i Halmstads kommun samt av LO yttranden från Svenska kommunalarbetareförbundet och Statsanställdas förbund.

2 Gällande rätt

Statens och kommunernas tjänstemän har sedan länge ett vittgående straffansvar för fel och försummelser i tjänsten. Reformer beträffande hithörande beslämmelser har förelagils vid olika tUlfällen och i systematiskt hänseende gjordes en genomgripande revision av ämbetsbrotten år 1948. Som motiv för de ansvarsregler som då var aktuella anfördes i straffrättskommitléns betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69) att den offentliga tjänstens behöriga gång måste skyddas. För att garantera nödvändig standard inom mängden av tjänsteåtgärder och upprätthålla berörda tjänstemäns integritet var det därför enligt kommitténs mening nödvändigt alt i betydande utsträckning underkasta ämbetsmän strafftvång för gärningar som inte var straffbara om de begicks av andra medborgare.

De beslämmelser rörande ämbetsbrott, som sålunda infördes i strafflagen genom 1948 års lagstiftning, överfördes i princip oförändrade tUl 20 kap. brottsbalken (BrB). Där upptas sålunda f.n. fyra självständiga ämbetsbrott, nämligen tjänstemissbmk, tagande av muta eller av otillbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel.

I 1 § behandlas tjänstemissbmk. Det straffbara förfarandet består i att ämbetsman genom handling eller underlåtenhet missbmkar sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild. En fömtsättning för lagmmmets tillämpning är att gärningen inte utgör förskingring eller annan trolöshet eller annars är särskUt belagd med straff. Straffet för tjänstemissbruk är suspension eller avsättning, eventueUt i förening med fängelse i högst två år. Är brottet grovt blir straffet alltid avsättning och fängelse i högst sex år. I ringa fall skall endast böter utdömas.

I 2 § avses det fall att ämbetsman mottar, låter åt sig utlova eUer begär mula eller annan otiUbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Gärningen rubriceras som tagande av mula eller av otillåten belöning, och

Prop. 1975: 78 97

paragrafen blir tillämplig bara när gärningen inte i övrigt är särskilt belagd med straff. Även den som har varit ämbetsman kan straffas enligt lagrummet, likaså den som har begått gärningen innan han erhöll den befattning som det i det enskilda fallet är fråga om. Straffet för brott mot 2 § är detsamma som vid tjänstemissbruk.

Brott mot tystnadsplikt behandlas i 3 §. Om gärningen inte är straffbelagd annorstädes skall lagrummet tillämpas på den som är eller varit ämbetsman och som yppar vad han är pliktig att hemlighålla eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Straffet är suspension eller avsättning, vartill kan komma fängelse i högst ett år. För ringa fall stadgas böter. Tystnadsplikten följer i första hand av skilda författningar. Sålunda innehåller t. ex. 2 kap. 4 § nya riksdagsordningen (RO) förbud för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB har emellertid, som senare skall närmare beröras, före ikraftträdandet av nya regeringsformen (RF) kunnat tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte grundas på någon författningsbestämmelse ulan följer av myndighets eller överordnads föreskrift eller av sakens beskaffenhet.

I 4 § slutiigen stadgas ansvar för tjänstefel, bestående i att ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom eiUigt lag, instmktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Lagrummet skall enligt sitt innehåll tillämpas subsidiärt, nämligen endast om gämingen inte utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskUt belagd med straff. Straffet för tjänstefel är böter eller suspension, i grova fall suspension eller avsättning i eventuell förening med fängelse i högst ett år. I samband med tillkomsten av 1965 års tjänstemaimalagstiftning intogs i 4§ ett tillägg av innehåll, alt som tjänstefel inte i något fall skall anses att ämbetsman deltar i strejk eller därmed jämförUg stridsåtgärd efter beslut av arbetslagarförehing som har anordnat åtgärden.

Möjligheten att döma lill suspension eller avsättning enligt 1—4 §§ förutsätter givetvis att vederbörande tjänsteman alltjämt innehar den tjänst i vilken han förbrutit sig. Är så inte fallet skall enligt 6 § andra stycket endast det för brottet stadgade hötes- eller fängelsestraffet tUl-lämpas men detta straff bestämmas strängare än annars med hänsyn tUl att suspension eller avsättning inte ådöms. Skulle ämbetsmannen inte ha dömts till annan påföljd än suspension eller avsättning kan dock påföljd efterges. Situationen kan ju vara den att ämbetsmannen inför en väntad avsätlningsdom självmant avgår. Har ämbetsman förskyllt suspension eller avsättning från den tjänst vari han har förbrutit sig men har han lämnat denna tjänst och fått en ny med likartade arbetsuppgifter, skall han enligt 6 § första stycket i stället suspenderas eller avsättas från den nya befallningen. Har han fått en annan med ämbetsansvar förenad tjänst

7 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78

Prop. 1975: 78 98

än som nu sagts skall han enligt 7 § likaledes dömas till avsättning om han genom brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha denna nya befatlnmg. Avsätts han inte skall han ådömas suspension om han i avsevärd mån har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga. Dessa bestämmelser i 7 § äger tUlämpning även på det fall att fömtvarande ämbetsman fälls till ansvar för tagande av muta eller brott mot tystnadspUkt som har begåtts efter det att han famnat sin tjänst. Innehar han vid lagföringen annan tjänst än den som brottet ägde samband med, kan han alltså enligt 7 § andra stycket avsättas eller suspenderas även från denna andra tjänst.

Om en ämbetsman begår ett allmänt brott skall han som andra, straffas enligt de regler som gäller för sådant brott. I vissa fall kan emellertid en straffskärpning inträda. Har ämbetsman genom allmänt brott åsidosatt sin tjänsteplikt kan han sålunda enligt 5 § dömas till fängelse i högst två år även om så svårt straff annars inte är stadgat för brottet. Har ämbetsmannen i sådant faU genom brottet visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning skall han, enligt vad som stadgas i 8 §, utöver annan påföljd även dömas tUl avsättning. För detta senare fall finns emellertid en spärregel som innebär att, i fall då för brottet inte är stadgat fängelse i två år eUer däröver, han får dömas till avsättning endast om tjänstens särskUda beskaffenhet kräver det. Döms ämbetsmannen inte till avsättning enligt dessa beslämmelser skall han, likaledes enligt 8 §, ådömas suspension om han genom brottet i avsevärd mån har skadat det anseende innehavaren av befattningen bör äga. I samma lagmm stadgas också, att den fÖrlUst en ämbetsman lider genom att ådömas avsättning eller suspension skall beaktas vid bestämmandet av annan påföljd för brottet. I enlighet härmed kan.böter eller disciplinstraff som annars skulle ha ådömts bortfalla helt.

Bestämmelserna i 6, 7 och 8 §§ om avsättning och suspension kompletteras av ett stadgande I 15 § om möjUghet att i särskilt mål föra talan om förstnämnda lagrums tUlämpnmg när ämbetsman som har dömts för brott förordnats eller valts tUl befattning innan domen meddelades ■ eller därefter men innan den vunnit laga kraft.

I 9 § ges regler tUl undvikande av dubbelbestraffning i det faU att förvaltningsmyndighet ålagt ämbetsman disciplinär bestraffning för visst brott. I sådant fall skall domstolen ta hänsyn tUl denna bestraffning då den bestämmer påföljd för brottet, och domstolen kan härvid t. ex. efterge böter eUer suspension helt. Har förvaltningsmyndighetens beslut inte helt eller delvis verkställts när åtal väcks, skall beslutet förfalla.

Försök, förberedelse eller stämpUng tiU brott enligt 1—4 §§ är inle straffbart. Däremot är reglema i 23 kap. BrB om ansvar för medverkan tUlämpliga även när det gäller dessa ämbetsbrott, dock att ansvar för medverkan tUl tjänstefel enligt 4 § kan ådömas endast den som genom sin medverkan åsidosatt egen tjänsteplikt. Bestämmelse härom återfinns

Prop. 1975: 78 99

i 11 §. Där föreskrivs också att medverkan tUl brott enligt 1—3 §§ bestraffas med böter eller fängelse enligt reglerna i dessa lagrum. Är den medverkande i sistnämnda fall själv ämbetsman kan också reglerna i 8 § om avsättning och suspension tillämpas på honom.

I 10 § ges en regel som gör del möjligt alt i visst fall avsätta tjänsteman även om det inte har styrkts att Ijänsleförsummelse föreligger. Enligt lagmmmet skall nämligen ämbetsman, som utan lov eller tillkännagivet förfall har avhållit sig från tjänstgöring och inte kunnat träffas med kallelse eller inställas, dömas tUl avsättning om han inte kommer innan tre månader har förflutit från det kallelse som domstolen utfärdat på honom publicerats i allmänna tidningarna. Derma regels placering i strafflag får historiskt ses mot bakgmnden av den tidigare i § 36 gamla RF intagna bestämmelsen alt ämbetsman inte fick avsättas annat än efler rannsakning och dom.

Personkretsen för ämbetsansvaret bestäms i 12 §. Den närmare innebörden av bestämmelsen i paragrafens första stycke har utformats i rättspraxis. I stora drag innebär bestämmelsen följande. AUa som är anställda som tjänstemän hos staten, landstingskommun eller kommun står i princip under ämbetsansvar. Emellertid har en gräns dragits nedåt så alt ämbetsansvar inte har ansetts föreligga då en tjänst innefattar endast osjälvständig verksamhet. Även sådana tjänster har dock ansetts grunda ämbetsansvar om de innefattar utövning av offentlig myndighet eller, såsom inom kommunikatlonsinfättningar, angår förbållandet till allmänheten. Även de som utan anställning haft uppdrag att förrätta verksamhet av offentiig art har i åtskilliga fall ansetts bära ämbetsansvar. Vad angår personal hos inrättningar som har stadfästs av regeringen har vid bedömningen om en inrättning är allmän beaktats om den utövar någon offenllig funktion eller tjänar ett allmännyttigt ändamål. Betydelse har även tillagts den omständigheten alt inrättningen har grundats med hjälp av allmänna medel eller erhåller understöd av sådana medel. Som exempel på sådana inrättningar som i rättspraxis ansetts vara allmänna kan nämnas av enskild stiftelse driven uppfosttingsanstalt (NJA 1937 s. 656). I inrättaingar av detta slag är styrelseledamöter och ledande befattningshavare underkastade ämbetsansvar liksom sådana underlydande tjänstemän vilkas verksamhet enligt författning, reglemente eller annan föreskrift avser uppfyllande av den funktion som över huvud grundar ämbetsansvarets tillämplighet på inrättningen.

I 12 § andra stycket ges regler om det begränsade ämbetsansvar — avseende endast tagande av muta och brott mot tystnadspUkt men inte ijänstemissbruk och tjänstefel — som gäUer för ledamöter av riksdagen, landsting, kommimfuUmäktige och taxeringsnämnd samt jurymän i tryckfrihetsprocess. Ordförande i beslutande församling anses dock ha fullständigt ämbetsansvar för uppgifter som åligger honom i denna egenskap (NJA 1921 s. 172). Enligt sista punkten i andra stycket har straff-

Prop. 1975: 78 100

ansvar enUgt 3 § för brott mot tystnadsplikt vidare lagts på alla anställda i allmän tjänst — Uksom på dem som fullgör lagstadgad tjänsteplikt — oavsett om de har ämbetsansvar.

I 13 § ges en särskild ansvarsregel för vissa personer som inte är ämbetsmän, nämligen för personer anställda i förelag för allmän samfärdsel, vilka enligt regeringens förordnande skall åtnjuta det skydd som regeln i 17 kap. 1 § BrB om straffansvar för våld eller hot mot tjänsteman innebär. Åsidosätter sådan person vad som åligger honom tUl förekommande av olyckshändelse skall reglerna i 5 § om slraffskärpning och i 8 § om avsättning och suspension kunna tUlämpas.

I 14 § slutiigen föreskrivs att brott varigenom ämbetsman åsidosatt sin ämbetsplikt med vissa angivna undantag alltid hör under allmänt åtal utan hinder av annars gällande regler.

I det följande avses med funktionärer såväl arbetstagare som uppdragstagare.

Särskilda ansvars- och åtalsregler gäller för vissa persongrupper. Enligt 12 kap. 3 § RF får sålunda statsråd fällas tUl ansvar för brott i utövningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av riksdagens konstitutionsutskott och prövas av högsta domstolen. Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domstolen och regeringsrätten skall enligt 8 § samma kapitel väckas av JO eller JK i högsta domstolen, som också har att pröva om justitieråd eller regeringsråd skall skUjas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Högsta domstolen har vidare enligt 3 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) att pröva mål om ansvar på grund av ämbetsbrott av JO, JK, RÅ eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrällsdomare eller revisionssekreterare. Mål om ansvar på grund av sådant brott av bl. a, domare i allmän underrätt som har begåtts i utövning av hans tjänst upptas enligt 2 kap. 2 § RB av hovrätt. Åtal mot JK beslutas av regeringen eller möjligen av RÅ (jfr prop. 1973: 90 s. 437), I fråga om åtal mot vissa andra högre ämbetsmän tUlkommer beslutanderätten, fömtom JO och JK, även RÅ (7 kap. 4 § andra stycket RB). Beträffande JO ankommer det enligt 9 kap. 8 § RO på riksdagens konstitutionsutskott att besluta om åtal. Paragrafen innehåller också åtalsregler beträffande vissa befattningshavare hos riksdagens organ. Enligt 8 kap. 10 § RO kan riksdagen på hemställan av. det utskott som granskai berättelse över JO:s verksamhet entlediga ombudsman som inte åtnjuter riksdagens förtroende.

Den som har utnämnts tiU ordinarie domare får enligt 11 kap. 5 § RF skUjas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig alt inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig all avgå med pension. Har ordinarie

Prop. 1975: 78 101

domare skUls från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol, skall han enligl samma bestämmelse kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har avslängts från utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.

Beträffande andra tjänstemän än domare som har tillsatts genom fuUmakt finns i statstjänstemannalagen (1965:274, omtryckt 1974: 1009) beslämmelser som svarar mot stadgandet i 11 kap. 5 § RF och som innebär att sådana tjänstemän, med vissa närmare angivna undantag såsom uppnådd pensionsålder och nedsatt arbetsförmåga, inte får skUjas från tjänsten annat än av allmän domstol efter åtal.

Mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot får enligt 4 kap. 8 § RF åtal inte väckas på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig. Åtalet prövas av allmän underrätt, som enligt 7 § samma kapitel även äger besluta om riksdagsledamots skiljande från uppdraget om denne genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget.

När det gäller funktionärer i de organ som är underställda riksdagen, exempelvis fullmäktige i riksbanken, beslutas åtal för brott begånget i utövningen av uppdraget eller tjänsten enligt 9 kap. 8 § RO av riksdagens finansutskott eller annat utskott. Detta gäller dock inle åtal mol fullmäktig i riksbanken i fråga om brott som har begåtts i utövningen av riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen (1939: 350) utan här är allmänna åtalsregler tillämpliga.

Hittills har behandlats ansvarsregler som riktar sig mot offentliga funktionärer vilka inte fullgör sina uppgifler på ett riktigt sätt. Den allmänna verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående. I 17 kap. BrB straffbeläggs sådana gärningar. Bestämmelserna i 1—5 §§ avser att förhindra obehöriga påtryckningar på dem som utövar allmän verksamhet, medan 14 och 15 §§ riktar sig mot dem som obehörigen utövar eller ger sig ut för att utöva befattning, varmed ämbetsansvar är förenat. Den krets som skyddas enligt förstnämnda bestämmelser består av innehavare eller fömtvarande innehavare av ämbete eller annan befattning varmed 'ämbetsansvar är förenat. Regeringen äger dock förordna att samma skydd skall tillkomma även innehavare av annan befattning.

I 1 § föreskrivs ansvar för den som med våld eller hot om våld förgriper sig på den som åtnjuter skydd i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd. Straffet för våld eller hot mot tjänsteman är fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader.

Prop. 1975: 78 102

Enligt 2 § skall den som på annat sätt, för att tvinga eller hindra någon som åtnjuter skydd i utövningen av hans befattning eller hämnas för tjänsteåtgärd, otillbörligen företar gärning som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet eller hotar därmed dömas för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader eller om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år.

Det skydd som tjänsteman med ämbetsansvar m. fl. har enligt 1 och 2 §§ gäller enligt 3 § även den som har kallals att biträda sådan befattningshavare vid förrättning.

Den som utan att fömt nämnda beslämmelser är tUlämpliga genom att sätta sig tUl motvärn eller på annat sätt söker hindra utövningen av befattnuig som avses i 1 §, skall enligt 4 § dömas för våldsamt motstånd till böter eUer fängelse i högst sex månader.

I 5 § föreskrivs ansvar för den som förolämpar någon som åtnjuter skydd i eller för hans befattning. Straffet för missfirmelse mot tjänsteman är böter eller fängelse i högst sex månader.

Bestämmelsen i 14 § om obehörig tjänsteutövning avser det fallet att någon obehörigen utövar vad som hör tUl befattning med vUken ämbetsansvar är förenat. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader eUer, om brottet med hänsyn till att gärningsmannen vUle skaffa sig obehörig vinning eller annars är att anse som grovt, fängelse i högst fyra år.

Den som i annat fall än som avses i 14 § obehörigen ger sig ut för atl inneha befaltnmg med vUken ämbetsansvar är förenat, skall enligt 15 § första stycket dömas för föregivande av allmän ställning tUl böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller om någon obehörigen bär imiform, märke eller annat tjänstetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Enligt 15 § andra stycket skall den som obehörigen ger sig ut för advokat dömas för föregivande av ställning såsom advokat till böter.

För statstjänstemännens del kompletteras .de tidigare återgivna reglerna om ämbetsansvar av vissa regler i statstjänstemannalagen. Enligt 19 § i denna lag kan sålunda en statstjänsteman i administrativ väg ådömas disciplinstraff för tjänsteförseelser vilka anges i en gärningsbeskrivning som i sak är likalydande med beskrivningen av tjänstefel i 20 kap. 4 § första stycket BrB. Från detta disciplinansvar är enligt 18 § statstjänstemarmalagen undantagen den som innehar eller uppehåller ordinarie domartj'änst eller — oavsett om tjänsten är ordinarie eller inte — tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst i departement, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelse. Vidare är från ansvaret undantagna de personer som enligt 1 § statstjänstemannalagen över huvud inte omfattas av denna lag, dvs. stats-

Prop. 1975: 78 103

råden och JO samt den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Disciplinstraff enligt statstjänstemannalagen är varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader samt vid svårare eller upprepad förseelse avsättning. I överensstämmelse med gällande regler om oavsätllighet är dock tjänsteman med fullmakt på tjänsten undantagen från det disciplinära åvsättningsslraffei.

Liksom i 20 kap. 9 § BrB finns även i statstjänstemannalagen en regel till förekommande av dubbelbestraffning. Har åtal väckts mot tjänsteman får sålunda enligt 21 § i lagen disciplinärt förfarande rörande gäming som omfattas av åtalet inle inledas eller fortsättas.

Beslut om disciplinstraff fattas enligt 23 § statstjänstemannalagen av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om regeringen inte bestämmer annat. Deltar flera i avgörandet skall RB:s regler om omröstning i överrätt i fråga om ansvar äga motsvarande tiUämpning. I ärendet skall, om tjänstemannen påfordrar det, tUlfälle beredas honom att vid munUigt förhör uttala sig i saken (24 §).

Talan mot myndighetens beslut i ärende om disciplinär bestraffning förs enligt 1 § lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål samt 18 § allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad 1974: 833) hos kammarrätt genom besvär. Kammarrättens beslut kan överklagas hos regeringsrätten som sista instans.

Beträffande valet mellan judiciellt och disciplinärt förfarande gäUer enligt 20 § statstjänstemannalagen att disciplinmyndigheten skall anmäla tjänsteman, som är underkastad disciplinansvar, lill åtal om han är skäligen misstänkt för tjänstemissbruk, lagande av mula eller av otUlbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt eller annat brott i tjänsten för vilket är stadgat fängelse. Vidare skall tjänsteman som är anställd med fullmakt anmälas till åtal om han är skäligen misstänkt för grovt tjänstefel. När det föreligger skälig misstanke om brott i tjänsten i annat fall — t. ex. i fråga om tjänstefel som inte är grovt — skall åtalsanmälan göras om det finns anledning anta alt talan om enskUt anspråk kommer att föras eller om tjänstemannen bestrider vad som läggs honom till last och tillfredsställande utredning inte kan åstadkommas hos myndigheten.

Om tjänsteman anmäls till åtal eller disciplinärt förfarande inleds mot honom och den gärning som det gäller kan antas medföra avsättning eller om annars särskilda skäl föreligger, kan tjänstemannen enligt 26 § statstjänstemannalagen avstängas, från tjänsten med omedelbar verkan. Om avstängning av domare som misstänks för brott finns särskUda bestämmelser i lagen (1955: 261) om avstängning av domare (ändrad senast 1974: 1013).

Även åtskilliga tjänstemän som sorterar imder kommunaltjänstemannalagen (1965: 275, ändrad senast 1974:1010) är underkastade ett författningsreglerat disciplinansvar. Här kommer närmast i fråga sådana tjänstemän hos kommun eller allmän inrättning, vilkas anställnmgsför-

Prop. 1975: 78 104

håUanden redan före 1965 års tjänstemannalagstiftning helt eller delvis var författningsreglerade. I den mån regeringen enligt 1 § stadgan (1965: 602) om vissa tjänstem'än hos kommuner m. fl. (omtryckt 1974: 1017), i det följande kallad kommunaltjänstemannastadgan, förordnat att denna stadga skall vara tUlämplig på dem blir de också underkastade de i denna stadga intagna disciplinära ansvarsreglerna, vUka i sak är av samma innehåll som motsvarande regler i statstjänstemannalagen. Den största gruppen av dessa tjänstemän — totalt cirka 110 000 (se SOU 1974: 8 s. 115) — utgörs av lärarpersonal inom det kommunala skolväsendet. Vidare kan nämnas kyrkliga befattningshavare såsom församlingspräster och kyrkomusiker.

Beträffande statstjänstemän samt kommunaltjänstemän som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan gäller vidare att den offentlige arbetsgivaren i stället för alt utkräva straff- eller disciplinrättsligt ansvar vanligen kan använda sig av det civUrättsliga regelsystemet. Sålunda kan flertalet tjänstemän som inte tillsatts med fullmakt sägas upp från sin tjänst med stöd av bestämmelserna i lagen. (1974: 12) om anställningsskydd (se 30 § statstjänstemannalagen och 36 § kommunaltjänstemannastadgan). Reglerna om avskedande i lagen om anställningsskydd gäller däremot inte för dessa gmpper av arbetstagare.

För de kommunaltjänstemän som inte omfattas av kommunaltjänstemannastadgan — omkring 400 000 (se SOU 1973:56 s. 89) — råder fuUständig avtalsfrihet i disciplinfrågor. Vidare, gäller lagen om anställningsskydd i fuU utsträckning bettäffande dessa tjänstem'än. Detta har resulterat i att vissa regler om discipUnära åtgärder har tagils in i ett kollektivt huvudavlal med allmänna bestämmelser, avsett att antas i samband med de kommunvis slutna kollektivavtalen. Som disciplinpåföljder upptas i nämnda allmänna bestämmelser varning och avskedande ulan iakttagande av uppsägningstid samt för ordinarie tjänsteman även suspension under högst 90 dagar. För de fast anställda tjänstemännens del är fömtsättningen för alt avskedande skall kunna tillgripas att tjänsteman efter erhållen varning eller suspension åter gör sig skyldig till fel eller försummelse eUer att han genom fel eller försummelse eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att inneha tjänsten. Vidare finns en regel om att varning inle får åberopas som skäl för tjänstemans skUjande från tjänsten om två år har förflutit efter varningens utdelande utan att tjänstemannen har erhåUit förnyad dscipli-när bestraffning eUer under mellantiden dömts för ämbetsbrott.

Arbetstagare hos staten skall enligt kungörelsen (1971: 940) om tjänstemannaanställning för arbetstagare hos staten — med några få uppräknade undantag — numera i princip anställas som tjänsteman. Däremot finns det fortfarande åtskilliga kommunalanställda arbetstagare som inle är tjänstemän. I fråga om sådana arbetstagare.— omkring 200 000 — är bestämmelser om påföljder vid förseelser intagna i elt kollektivt hu-

Prop. 1975: 78 105

vudavtal med allmänna bestämmelser, avsett att införas i de kommunvis slutna kollektivavtalen. Huvudavlalet upptar som påföljder varning, suspension och avskedande utan iakttagande av uppsägningstid. Avtalet innehåller även regler om avstängning. I likhet med vad som har avtalats för de kommunala tjänstemännen gäller även beträffande ifrågavarande arbetstagare att varning inte får åberopas som skäl för avskedande om två år har förflutit sedan varningen utdelats ulan att arbetstagaren erhållit förnyad bestraffning. Vidare är lagen om anställningsskydd tillämplig i full utsträckning.

I arbetsrättsligt hänseende anses ämbetsansvaret ha den betydelsen alt det utesluter avtalsfrihet i varje fall rörande åligganden i tjänsten. Omvänt gäller att ämbetsansvaret liksom det lagreglerade disciplinansvaret inle kan utkrävas för förseelser inom det område där de offentliga tjänstemännen har avtalsfrihet.

3 Ämbetsansvarskommitténs principbetänkande

I sitt första betänkande redovisade kommittén de principer som den ansåg böra ligga till grund för ett nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer. Dessa principer innebar i huvudsak följande.

Det nya systemet skulle inle som det nuvarande ämbetsansvaret ute-" sluta avtalsfrihet rörande tjänsteåligganden. Inskränkningar i delta hänseende skulle bero av lag. Det offentliga anställningsförhållandet i sin helhet skulle sålunda formellt behandlas som avlalsgmndat, vilket enligt kommitién medförde den konsekvensen alt det ansågs som en avtals-förpliktelse för arbetslagaren atl åtlyda av arbetsgivaren uppställda villkor även på områden där dennes ensamma bestämmanderätt inte fick inskränkas genom avtal.

Vidare skulle det nya sanktionssystemet till skillnad från ämbetsansvaret kunna tUlämpas både vid åsidosättande av offentligrättsliga förpliktelser och vid avtalsbrott. Sanktionernas syfte skulle vara att tillgodose samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgjordes på elt rikligt sätt. Sanktionssyslemet skulle därför utformas efter de offentliga funktionernas art och inle vara beroende av om de offentUga funktionärerna intog ställning som tjänstemän eller inte.

Det nya systemet skulle vidare anpassas till den nuvarande strukturen av den offentliga sektorn, vilken innefattar både traditionella myndighetsorgan och privalrältsligt bildade organ, och utformas så att det kunde tillämpas oberoende av framlida förändringar i. den förvallnings-mässiga organisationen.

Prop. 1975: 78 106

Med en privaträltslig grundsyn på det offenlligrältsliga anställningsförhållandet skulle varje tjänsteförseelse komma alt betraktas som ett avtalsbrott, för vUket i första hand borde tUlämpas de sanktionsmedel som privattälten erbjöd. I vissa fall skiUle det emellertid vara nödvändigt att komplettera dessa sanktionsmedel med ett straffrättsligt ansvar, som koncentrerades tUl centrala områden av offenllig verksamhet och där främst tog sikte på fall av oriktig myndighetsutövning.

4 Principerna för ett nytt sanktionssystem 4.1 Kommittén

Flertalet remissinstanser ställde sig i stort, sett positiva till eller lämnade utan erinran grunderna för förslagen i principbetänkandet (en sammanstäUning av remissyttrandena finns i SOU 1972:1 s. 98—121). I allt väsentligt ansåg sig därför kommittén i sitt fortsatta arbete kunna bygga vidare på de i principbetänkandet intagna ståndpunkterna. Slutbetänkandet innehåller förslag till erforderliga författningsändringar jämte motiveringar.

En av kommitténs målsättningar är att söka åstadkomma elt för all offentiig verksamhet enhetligt sanktionssystem. Straffansvaret koncentreras enligt förslaget till centrala områden av offentlig verksamhet och tar främst sikte på oriktig utövning av offentUg myndighet. En ny straffbestämmelse rörande missbruk av offentiig myndighet föreslås ersätta den nuvarande ansvarsregeln om tjänstemissbruk i 20 kap. 1 § BrB medan stadgandena angående tagande av muta och brott mot tystnadsplikt i 2 resp. 3 § samma kapitel bibehålls med vissa ändringar och bestämmelsen i 4 § om tjänstefel upphävs.

Kommitténs förslag att avskaffa straffansvaret för vanliga tjänstefel innebär inte att sådana fel bör lämnas obeivrade. I stället föreslås att här skall gälla ett utomstraffrättsligt ansvar — ett disciplinansvar — av i huvudsak samma natur som det vUket förekommer i privat tjänst. Härigenom tiUgodoser koimnitlén också ett annat av sina huvudsyften, nämligen att bryta det samband som fiims mellan rådande ansvarsregler och förbudet för slora funktionärsgrupper all träffa avtal om vissa tjänsteåligganden. Med en privalrättslig grundsyn på det offentliga anställningsförhållandet blir enligt kommitién varje tjänsteförseelse att se som elt avtalsbrott för vilket bör tillämpas de sänktionsmedel som privaträtten erbjuder.

Vidare föreslår kommittén att avsättning och suspension avskaffas både som straff och som disciplinpåföljd. Om funktionären genom brott eller tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin anställning eller sitt uppdrag skall han enligt förslaget 1 stället kunna -avskedas.

Prop. 1975: 78 107

Om funktionären är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplinpåföljd eller avskedande skall tvisten enligl kommitténs förslag kunna prövas av domstol på samma säll som är fallet på den privata arbetsmarknaden.

4.2 Remissyttrandena

De i slulbeiänkandet redovisade principerna för ett nytt sanklionssys-tem tUlstyrks eUer lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Några remissinstanser anför reservationer mot förslaget utan att generellt avstyrka det. JK anser att detaljförslagen, särskilt vad gäller disciplinansvaret, präglas av arbetsgivare- och arbetstagarsynpunkter i viss mån på bekostnad av tredje mans — den enskilde medborgarens — intressen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland, SJ, länsstyrelsen i Jönköpings län och JO. JO , betonar att det föreslagna disciplinförfarandets utformning företer sådana brister att det är olämpligt att låta det nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning och ersättas med ett disciplinansvar, om inte bättre garantier skapas för att discipUnansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Enligt Sveriges advokatsamfund skulle kommitténs målsättning — att söka åstadkomma ett för all offentlig verksamhet enhetligt sanklionssyslem — ha kunnat åstadkommas utan den långtgående avkriminalisering som de framlagda förslagen innebär. Kommunalarbetareförbundet a andra sidan anser inte att samhället som arbetsgivare har större behov av ett disciplininstitut än arbetsgivare på den privata arbetsmarknaden.

Juridiska fakulteten vid Stockhalms universitet anser att kommitténs försök att lägga en privaträttslig grundsyn på det offentliga anställnings-förhåUandet inte har lyckats. Sålunda brister enligt fakultetens mening kommitténs principiella utgångspunkt nämligen att det allmännas befattningshavare har samma frihet att träffa anställningsavtal och kollektivavtal och att förhandla om avtal och tillgripa stridsåtgärder som anställda i privat tjänst. Vidare anser fakulteten att en privalrättslig grundsyn på det offentUga anställnlngsförhåUandet lätt blir aUtför ensidig inte minst såvitt gäller ämbelmän med rättstUlämpande uppgifler samt universitetslärare. Beslut om antagande och avskedande av sådan befattningshavare liksom utformningen av deras anställningsvillkor har nämligen en betydelsefull offentligrältslig aspekt, eftersom dessa frågor påverkar rättssäkerheten och forskningens frihet.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker väsentliga delar av kommitténs förslag och juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att de anmärkningar som fakulteten framför — och som redovisas i det följande — gäller så grundläggande förhållanden att förslaget i sin nuvarande utformning inte bör läggas tiU grund för lagstiftning.

Prop. 1975: 78 108

5 Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen

5.1 Kommittén

Kommittén framhåller att de nya sanktionsreglerna inte bör utesluta avtalsfrihet men att det samtidigt inte heller bör vara uteslutet att till-lämpa dem vid avtalsbrott. De bör således utformas oberoende av om tjänsteförseelserna begås inom det avtalsförbjudna eller det avlalslillåtna området. För att åstadkomma att det offentliga tjänsteavtalet i sin helhet kommer att omfattas av samma rättsregler i clvilrättsligt och proces-suellt hänseende som tjänsteavtal i allmänhet föreslår kommittén därför att det nuvarande stadgandet i 3 § andra stycket statstjänstemannalagen resp. 2 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen, som anger alt avtal inte får ttäffas om inrättande eller indragning av tjänst m. m. ersätts av en bestämmelse av innebörd att det i avtal inte får stadgas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Härigenom blir enligt kommittén en förseelse i offentUg tjänst att bedöma som ett mot det allmänna såsom arbetsgivare riktat avtalsbrott.

5.2 Remissyttrandena

Den föreslagna lagändringen tillstyrks av Göta hovrätt. LO konstaterar att den avtalsfrihet som sålunda föreslås visserligen endast är av formell natur men att ändringen leder till alt berörda beslämmelser får en mer logisk uppbyggnad och framför allt åstadkommer ett närmande lill den privata arbetsmarknadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av SACO.

Televerket, SAV, förhandlingsutredningen och 'lönesystemutredningen avstyrker förslaget. Televerket anser att den nuvarande strikta uppdelningen av anställningsförhållandet i en offenlligrätlslig och en civilrättslig del är klarare från processuell synpunkt och att den föreslagna ändringen därför skuUe vara ägnad att komplicera förvaltningsprocessen. Samma uppfattning har lönesystemulredningen som i likhet med SAV anser att de av kommittén aktualiserade reformerna beträffande ansvars-syslem och processuella frågor skulle kunna vidtas utan den föreslagna lagändringen. Enligt förhandlingsutredningen bör som huvudregel gälla alt förhandlings- och avtalsrätten begränsas till frågor som de avtalande partema förfogar över. Den av kommittén föreslagna konstruktionen harmonierar inle med denna grundsyn.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att den föreslagna omformuleringen närmast framstår som en lek med ord.

Prop. 1975: 78 109

6 Det straffrättsliga ansvarsområdet 6.1 Kommittén

Den principiella utgångspunkten för kommitténs förslag är som tidigare nämnts att det bör skapas ett för all offenllig verksamhet enhetligt sanktionssystem som kan tUlämpas såväl då det allmänna uppträder i traditionell myndighetsform som då offenllig verksamhet fullgörs exempelvis genom privaträttsUgt bildade organ samt oberoende av den for-meUa gränsdragningen mellan tjänstemän och andra arbetstagare. Delta sanktionssystem bÖr enligt kommittén omfatta två olika slags påföljder, straffrättsUga och utomstraffrättsliga. Båda skall ha lill syfte att skydda samhäUsmedlemmamas intresse av att offentliga funktioner ulan ovidkommande hänsyn fullgörs på elt riktigt sätt. Svårhetsgraden av möjliga angrepp på detta intresse får avgöra vilket slag av påföljd som skall tiUgripas. Det utomstraffrättsliga ansvaret, som föreslås utformat inom ramen för ett discipUnförfarande av i huvudsak samma natur som det vilket redan förekommer i privat tjänst, avses samtidigt tillgodose det allmännas intresse såsom arbetsgivare.

De nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. BrB föreslås bli ersatta av tre nya ansvarsregler som var för sig gäller oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadspUkt. Straffansvar för vanliga tjänstefel bortfaller alltså.

Den föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighetsutövning, som närmast motsvarar nu gällande regler om tjänstemissbmk (20 kap. 1 § BrB), avser dels ett uppsåtiigt brott, benämnt missbruk av myndighet, dels ett oaktsamhetsbrott, kallat vårdslöshet i myndighetsutövning. Den som i utövning av offentlig myndighet åsidosätter vad som tUl följd av lag eller annan författning eller eljest gäller för myndighetsutövning skall sålunda, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa, dömas för missbmk av myndighet till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, tUl fängelse i högst sex år. Om gärningen begås av grov oaktsamhet, skall dömas för vårdslöshet i myndighetsutövning tUl böler eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen är inte avsedd all tiUämpas om gämingen annars är belagd med straff.

Genom alt använda begreppet offentlig myndighet avser kommittén att dra en gräns mot det område där det allmänna uppträder som part i avtalsförhållanden. Kommittén framhåller att offentiig myndighet ytterst är grundad i lag eller annan författning och att det genom de offentiiga funktionäremas utövning av denna myndighet för enskilda eller andra subjekt skapas plikter eller rättigheter som inte är av privaträttslig natur. Myndighetsutövning tar sig enligt kommittén normalt uttryck i formliga beslut men kan också förekomma i form av faktiska ålgärder

Prop. 1975:78 110

som inte föregåtts av formliga beslut, t. ex. n'är polisen griper en för brott misstänkt person. Till myndighetsutövning räknar kommittén också vissa åtgärder som till formen endast innefattar elt meddelande om vissa faktiska förhållanden men som likväl skapar rättigheter eller skyldigheter på samma sätt som annan myndighetsutövning. Som exempel anförs bl. a. olika i författning stadgade former av registeranteckningar, inskrivningsåtgärder i fastighelsböcker etc.

Då det allmänna uppträder exempelvis som arbetsgivare," hyresvärd, köpare eller säljare och tillvaratar sina intressen i denna egenskap genom att med stöd av avtalsvUlkor eller privaträttsliga lagbestämmelser avkräva motparten i a'vtalsförhållandet något är det med den givna definitionen inte fråga om någon myndighetsutövning. Som exempel på clvilrättsligt agerande anför kommittén också det fallet att staten med tillämpning av de föreslagna lagreglerna om disciplinansvar utkräver disciplinpåföljd av en statstj'ånsteman. Det påpekas dock i betänkandet att själva rätten för det allmänna att ttäffa avtal ibland kan vara på sådant sätt reglerad i författning att missbmk av denna rätt kan vara att bedöma som oriktig myndighetsutövning. Som exempel härpå hänvisas till gällaode inskränkningar för kommun att avhända sig fast egendom och till bestämmelsema om statlig upphandling.

Kommittén framhåller alt den innebörd som kommittén tillagt begreppet myndighetsutövning stämmer väl överens med den beskrivning av begreppets innehåll som gjorts i förarbetena till förvaltningslagen (1971: 290) och skadeståndslagen (1972: 207) och att begreppet således skulle få samma innebörd i såväl skadeslåndsrättslig öch förvaltnings-rättslig som sträffrättslig lagstiftning. Det påpekas dock att stats och kommuns ansvar för allmän förmögenhetsskada enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen avser fel eller försummelse vid myndighetsutövning, inle genom myndighetsutövning.

Eftersom skadestånd enligt de i skadeståndslagen sålunda angivna ordalagen kan utkrävas även för vissa åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen, t. ex. förberedande handläggningsåtgärder, och andra handlingar som står i elt nära tidsmässigt och funktionellt samband med myndighetsutövningen, är området för det allmännas skadeståndsansvar alltså något vidare än det straffbara område som avses med den av kommitién föreslagna bestämmelsen.

Missbruk av myndighet föreUgger enligt förslaget då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. KommUtén framhåller emellertid alt oriklig myndighetsutövning kan föreligga även där ett fattat beslut i och för sig står i överensstämmelse med författningarna men meddelats endast sedan visst ovidkommande villkor uppfyllts. Även underlåtenhet att vara. verksam kan enligt kommittén innefatta oriktig myndighetsutövning, såsom då en åklagare underlåter alt åtala brott eller då utfärdande av stämning fördröjs i syfte att åtalspreskrip-

Prop. 1975:78 111

tion skall hinna inträda. Kommitién påpekar också att ett beslut som typiskt sett innefattar missbruk av myndighet kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är alt betrakta som ogiltigt utan atl det behöver undanröjas efter besvär. Elt sådant beslut bör enligl kommitténs mening inle föranleda tUlämpning av den föreslagna ansvarsregeln.

Straffbestämmelserna rörande missbmk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning föreslås inte bli tillämpliga beträffande ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling.

Den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skUjer sig från det nu gäUande stadgandet i 20 kap, 2 § BrB om tagande av mula eller av otillbörlig belöning såtillvida att bestämmelsen är tUlämplig även om gärningen faller under annat straffstadgande. Vidare har en väsentiig utvidgning skett såvitt gäller den ansvariga personkretsen. Kommitténs, syfte har varit att bestämma denna krets så att mutansvaret kommer att gälla inom all mer betydelsefull offentlig verksamhet oavsett om denna utövas av traditionella myndighetsorgan eller via privaträttsUgt bildade subjekt som ägs av det allmänna. Personkretsen föreslås sålunda omfatta alla arbetstagare hos staten eller kommun, oavsett om de har tjänstemannaställning eller ej, ledamöter av styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra sådana inrättningar som hör till staten eller till kommun, personer som i övrigt till följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vUkas uppdrag finns reglerade! författning, krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt samt personer som utan all inneha tjänst eller uppdrag av berört slag utövar offentlig myndighet. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t skall bemyndigas att besluta om straffbestämmelsens tillämpning även på arbetstagare hos allmän inrättning eller hos aktiebolag, förening eller stiftelse vari staten eller kommun till följd av aktieinnehav eller på annat sätt har en avgörande bestämmanderätt och på ledamot av styrelse för sådan inrättning eller sådant företag. Som fömtsättning för att Kungl. Maj:t skall meddela beslut härom anger kommittén att inrättningen eUer företaget har pålagts myndighetsutövning eller andra mera väsentiiga offentliga funktioner eller intar monopolställning. Med kommun likställs enligt förslaget landstingskommun; kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet, skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa.

Straffet för mutbrott föreslås vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år.

Kommittén framhåller att den föreslagna straffbestämmelsen om mutbrott skall ses som ett provisorium. Kommittén bar nämligen genom tilläggsdirektiv den 4 juni 1971 erhåUit uppdrag att utreda förutsättningarna för en generellt utformad ansvarsregel som tar sikte på varje anställd eller uppdragstagare, oavsett om han återfinns inom den offentiiga eller den privata sektorn. I avbidan på residtatet av detta utredningsar-

Prop. 1975:78 112

bete, som enligt direktiven skulle påbörjas först efter framläggandet av slutbetänkandet rörande ämbetsansvaret, har kommittén ansett sig böra lägga fram förslag till en ansvarsregel som tar sikte endast på den offentliga sektorn.

Beträffande brott mot tystnadsplikt är personkretsen för ansvar enligt gällande straffbud i 20 kap. 3 § BrB avsevärt vidare än den krets som omfattas av det egentliga ämbetsansvaret. Den tystnadsplikt, som straff sanktionerats genom stadgandet, följer i första hand av skilda författningar som än lar sikte på offentliga funktionärer än på enskilda personer. Straffbestämmelsen, som är subsidiär i förhållande till förekommande specialstraffrättsliga stadganden, kan emellertid tillämpas även i vissa fall där tystnadsplikten inte gmndas på någon direkt författningsbestämmelse. Kommittén framhåller att det är osäkert var gränserna går kring denna oreglerade tystnadspUkt. Enligt kommitténs mening bör emeUertid etl slraffbud inte gälla generellt inom elt så diffust bestämt område utan för dess tiUämpning bör krävas att själva tystnadsplikten finns angiven i författning. Det föreslås därför att den nuvarande bestämmelsen i 20 kap. BrB om tystnadsplikt ersätts av en ny straffbestämmelse som, utan angivande av personkrets, stadgar ansvar — böter eller fängelse i högst två år — för var och en som yppar vad han till följd av författning är pliktig att hemlighålla. Det föreslagna straffbudet är avsett alt ersätta en stor del av de skiftande straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som f. n. finns införda i olika specialförfattningar. Kommittén har därför gjort en översyn av dessa straffbestämmelser och föreslår att ett stort anlal av dem upphävs.

För de fall då det trots avsaknad av författningsstöd kan anses åligga en offentiig funktionär att iaktta tystaad rörande visst ämne, bör brytande av sådan tystnadsplikt enligt kommitténs mening i princip beivras i discipUnär väg. Kommittén anser emellertid att denna oreglerade tystnadsplikt i vissa fall bör lagfästas så att brytande av plikten kan föranleda straffansvar. Främst gäller detla enligt kommittén plikten atl iaktta tystnad rörande innehållet i allmän handling som är hemlig. En sådan generell föreskrift skulle, framhåller kommittén, ha sin rätta plats i sekretesslagstiftningen och därmed få vissa tryckfrihetsrältsliga konsekvenser. Med hänsyn till alt offentiighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970: 49) enligt sina direktiv har att utreda bl. a. denna fråga har ämbetsansvarskommillén emeUertid stannat för att inte" lägga fram förslag tUl en generell regel av det slag som nyss har sagts. Kommittén föreslår inte heller några särskilda straffbestämmelser om tystnadsplikt rörande vad som förekommit vid offentliga beslutande församlingars sammanttäden inom stängda dörrar. Beträffande riksdagen har, som tidigare nämnts, sådan tystnadsplikt stadgats efter det att kommittén lagt fram sitt betänkande (2 kap. 4 § RO).

Nuvarande straffbestämmelser i BrB om brott mot tystnadsplikt för-

Prop. 1975:78 113

utsätter i subjektivt hänseende uppsåt. Om tjänsteman med ämbetsansvar av oaktsamhet bryter mot tystaadsplikt, kan straff inträda för tjänstefel enligt 20 kap. 4 § BrB. Vidare innehåller vissa specialstraffrättsliga bestämmelser föreskrifter om straff för oaktsamhetsbrott även beträffande andra personer. Efiersom kommitién föreslår att 20 kap. 4 § BrB skall utgå och de specialstraffrättsliga reglerna skall ersättas av ett nytt straff stadgande i BrB:s 20 kap., bör denna bestämmelse enligt kommUténs mening innehålla föreskrifter om ansvar även för det fallet att brytandet av tystnadsplikt sker av oaktsamhet.

Såsom framgår av det föregående har de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension utmönstrats ur de föreslagna straffbestämmelserna. Detta får ses mot bakgrunden av kommitténs senare berörda förslag att som ersättning för de särskilda änibetsstraffen införa ett privaträttsUgt avskedandeinstitut. I samband därmed föreslår kommittén också en ny regel i 33 kap. BrB som har tUl syfte att förhindra dubbelbestraffning och som i viss mån motsvarar den nu gällande bestämmelsen i 20 kap. 9 § samma balk. Enligt den föreslagna regeln får domstol vid bestämmande av straff för brott av arbets-eller uppdragstagare ta hänsyn tUl avsked eller annan enligt anställningsavtalet medgiven följd av brottet.

6.2 Remissyttrandena

De allmänna principerna för det straffbara områdets omfattning tiUstyrks eller länmas utan eruuran av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan, däribland JK och Göta hovrätt.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker förslaget om av-kriminalisering av tjänstefel och Sveriges advokatsamfund anser den föreslagna begränsningen av det straffbara området vara ägnad att inge betänkligheter särskilt med hänsyn tUl medborgarnas intresse av att den offentliga verksamheten bedrivs korrekt och att begångna förseelser verkligen blir beivrade. JO anser, som tidigare nämnts, alt det föreslagna disciplinförfarandet företer sådana brister att det är olämpligt att låta del nuvarande straffansvaret bortfalla i föreslagen utsträckning, om inte garantier skapas för alt disciplinansvaret verkligen kan utkrävas när så är påkallat från allmän synpunkt. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att beskrivningen av förslaget som en avkriminalisering är ett utslag av modetänkande och i sak överdrivet, eftersoni kommitténs system väsentiigen innebär att det av allmän domstol hUtills handhavda straffrättsliga förfarandet ersätts med ett administrativt disciplinärt förfarande.

Den föreslagna straffbestämmelsen om oriktig myndighetsutövning har i huvudsak fått ett positivt mottagande av remissinstansema. JK anför att hans i yttrandet över kommitténs principbetän-

8 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78

Prop. 1975: 78 114

kände uttryckta tvekan inför begreppet myndighetsutövning numera skingrats. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anser dock att stadgandet fått en alltför snäv avgränsning och påpekar att utnyttjande av tjänstestäUning genom åtgärder av faktisk karaktär, som inte kan inordnas under begreppet myndighetsutövning, faller utanför det straffbara området. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att den innebörd kommittén vUl ge begreppet myndighetsutövning "är oklar och motsägelsefull. Från den enskildes synpunkt är det enligt fakultetens mening högst väsentiigt att även förberedande åtgärder i beslutsförfarandet omfattas av straffansvar liksom tjänstemäns uppträdande mot aUmänheten och underordnade. Fakulteten finner det också ohållbart att den som är ansvarig för myndighets beslut i disciplinärende inte själv skall kunna stäUas tUl straffrättsligt ansvar för vad som enligt tjänstemannens eller allmänhetens uppfattnmg kan uppfattas som myndighels-missbruk eller vårdslöshet i myndighetsutövning, enär kommittén undantar sådana beslut från sitt begrepp myndighetsutövnmg trots att beslutet skall fattas enligt förvaltningslagens principer. Kritiska synpunkter av sistnämnda slag uttalas också av de juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet samt av SJ. De juridiska fakulteterna vid Uppsala universitet och Lunds universitet har vidare invändningar mot kommitténs uppfattning att elt beslut som är till den grad felaktigt att det är en nuUitet inte kan innebära missbruk av myndighet. Det påpekas att även ett ogUtigt beslut kan ha faktiska verkningar och följaktligen medföra förfång eller otUlbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild samt att de grova fallen av myndighetsmissbruk med kommitténs ståndpunkt skulle gå fria från ansvar,

RÅ anser att det straffbara område som avses med den föreslagna ansvarsregeln rörande oriktig myndighetsutövning bör sammanfalla med omrädet för det allmännas skadeståndsansvar.

Enligt iänsåklagaren i Kalmar län föreligger med de vidgade disciplinära beslraffnmgsmöjligheter som kommittén föreslår knappast något reellt behov av att krimuialisera tjänsteåtgärder såsom sådana.

Den föreslagna begr'änsningen av det straffbara området vid oaktsam myndighetsutövnmg tUl grova fall har genomgående fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.

Brottsbenämningen missbmk av myndighet anses av JK och Sveriges advokatsamfund vara att föredra framför det i principbetänkandet använda namnet maktmissbmk, medan Föreningen Sveriges tingsrättsdomare har motsatt uppfattnmg och hovrätten för Nedre Norrland föredrar benämningen tjänstemissbmk såsom mera adekvat. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar benämningen oriktig myndighetsutövning och Göta hovrätt föreslår missbmk i myndighetsutövnmg, vilken beteckning korresponderar med benämningen vårdslöshet i myndighetsutövning. LO har mgenting att erinra mot att det uppsålliga brottet kallas miss-

Prop. 1975: 78 115

bmk av myndighet men finner däremot den föreslagna benämningen för oaklsamhetsbrottet, vårdslöshet i myndighetsutövning, vara otymplig från språklig synpunkt och förordar i stället beteckningen vårdslös myndighetsutövning.

Den föreslagna utvidgningen av den ansvariga personkretsen vid mutbrott tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Endast TCO anser att någon ändring inte bör göras i avvaktan på att frågan om generellt mutansvar för såväl offentligt som privat anställda får en lösning. Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att två fall, som enligt gällande rätt faller inom det straffbara området, inte täcks av den av kommitién föreslagna lydelsen, nämligen då gämingen begåtts av ämbetsman inncn han erhållit befattningen samt av den som varit ämbetsman. Hovrätten anser att de skäl som föranlett kriminalisering av dessa fall alltjämt är aktuella. Vidare bör det enligt hovrättens mening övervägas om inte de av kommittén angivna förutsättningarna för att Kungl. Maj:t skall förordna om straffbestämmelsens tiUämpning på arbetstagare hos allmän inrättning m. m. borde inarbetas i lagtexten. Slutligen har hovrätten inte kunnat finna något motiv för att mutbrottet inle längre skall vara subsidiärt i förhållande tUl allmänna brott.

Den föreslagna straffbestämmelsen om brott mot tystnadsplikt har i stort sett mötts positivt av remissinstanserna. JK påpekar att den av kommittén förordade begränsningen till i lag eller författning angiven tystnadsplikt medför att åtskUUga fall som nu faller under straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB i fortsättningen får beivras i disciplinär väg. JK anser i likhet med skolöverstyrelsen att några större olägenheter inte följer med en sådan ordning men finner det lämpligt att frågan om ytterligare reglering på detta område får avvakta i avbidan på resultatet av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs arbele. Kammarrätten i Stockholm anser att behovet av en generell lagregel, som sanktionerar offentlig funktionärs tystnadsplikt i fråga om hemUg handling, är synnerligen ttängande och ifrågasätter därför om tUlskapandet av en sådan lagregel kan anstå. Enligt Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet bör en generell lagregel om tystnadsplikt innefatta skyldighet att iaktta tystnad även om vad som förekommit vid de kommunala beslutande församlingarnas sammanträden inom lyckta dörrar.

Sveriges Radio riktar kritik mot förslaget att ansvarsbestämmelsen i 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756) skall utgå och ersättas med den strängare straffbestämmelsen i BrB. Konsekvenserna härav samt tyst-nadspliklsstadgandets förenlighet med 2 § radioansvarighetslagen och 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen bör enligt bolaget utredas särskilt.

LO påpekar att den föreslagna straffbestämmelsen avser även brott

Prop. 1975:78 116

mot tystnadsplikt som begås av oaktsamhet och som f. n. bestraffas som tjänstefel. Eftersom kommitténs förslag bl. a. syftar till att avkriminalisera förseelser som kan hänföras tUl tjänstefel, hade det enligt LO:s mening varit på sin plats att kommittén utförligare redovisat motiven tUl atl oaktsamt brytande av tystnadsplikten fortfarande skall beivras straffrättsligt. LO vUl dock inte utesluta alt visst fog kan föreligga för StraffrättsUga sanktioner mot denna typ av förseelser.

Förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension länmas utan erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och SACO samt avstyrks av juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet.

7 Disciplinansvaret

7.1 Kommittén ,

För tjänsteförseelser, som inte består i oriktig myndighetsutövning, mutbrott eUer brott mot tystnadsplikt, föreslår kommittén såsom tidigare anförts ett utomstraffrättsligt sanktionssystem. Detta system skall enligt förslaget regleras i en särskUd lag om disciplmansvar i offentlig tjänst. Lagen föreslås bli tUlämplig på i stort sett samma personkrets som enligt förslaget tUl ny lydelse av 20 kap. 2 § BrB skall vara underkastad ansvar för mutbrott. Den enda skillnaden är att lagen om disciplinansvar inte skall omfatta krigsman eller annan som fuUgör lagstadgad tjänsteplikt och inte heller den som utan att inneha tjänst eller uppdrag som sägs i 20 kap. 2 § BrB utövar offentiig myndighet.

Disciplinlagen föreslås bli av delvis d i s p o s i t iv karaktär. Enligt förslaget skall sålunda däri intagna bestämmelser om disciplinpåföljder inte gälla, om anställningsavtalet innehåller bestämmelser om andra sådana påföljder. Beträffande statstjänstemän och tjänstemän på vilka kommimaltjänstemannastadgan är tillämplig föreslås att avtalsfriheten skall begränsas till denna fråga och alltså inte avse övriga ämnen som regleras i den föreslagna lagen, däribland frågan om avsked som påföljd vid tjänsteförseelse samt förfarandet i disciplinärenden. Flertalet kommunaltjänstemän, alla uppdragstagare samt anställda hos samhällsägda företag och liknande inrättningar får däremot avtalsfrihet över hela linjen. Det centrala ansvarssladgandet samt bestämmelsema om bevisupptagning inför domstol och om beslutande organ skall dock äga tUlämpning på samtliga funktionärer.

Experten Romson, med vilken ledamoten Wiklund samt experterna von FeUitzen och Gustafsson instämmer, anser att discipUnlagen inte ens subsidiärt bör gälla inom detkommunalaområdet. Dis-

Prop. 1975:78 117

ciplinansvar för förtroendemän inom kommunala nämnder och styrelser innebär enligt Romsons mening, som också delas av ledamoten Söderberg, en nyhet av principiell innebörd. Att få de på val grundade förtroendeuppdragen att upphöra genom beslut i elt disciplinförfarande torde enligt Romson strida mot riktlinjerna för den kommunalrättsliga uppbyggnaden av dessa uppdrag. Det synes enligt hans mening heller knappast realistiskt att räkna med alt ett sådant system skall kunna till-lämpas i praktiken.

Den föreslagna lagen innehåller ett allmänt stadgande om att disciplinpåföljd får åläggas arbetstagare som åsidosätter vad som åUgger honom i hans tjänst, om felet inte är ringa. Meningen är alt stadgandet, utan alt del särskilt anges, skall vara tillämpligt vid både uppsåtiigt och oaktsamt handlande på samma sätt som vid tjänsteavtalsbrott på den privata arbetsmarknaden.

Disciplinpåföljderna utgör enligt lagförslaget varning och penningplikt, Penningpliklen skall avse minst en och högst 50 dagar och pliktens belopp för dag skall fastställas till lägst fem och högst 100 kronor, varvid beloppels storlek slutiigt får bero av den förpliktades ekonomiska förhållanden. Penningplikt tillfaller arbetsgivaren och dennes fordran på penningplikt skall behandlas som en vanlig civil fordfan. I ett avseende föreslås dock avvikelse från eljest gällande regler och det gäller arbetsgivarens möjlighet att kvitta sin fordran på penningplikt mot arbetslagarens lönefordran. Kommittén konstaterar sålunda att som den nuvarande påföljden löneavdrag är konstruerad anses en sänkning äv lönen med ett belopp motsvarande löneavdraget inte som kvittning utan som verkställighet i offentUgrättslig ordning av ett likaledes offenlligrättsligl anspråk. Eftersom den offentlige arbetsgivaren inte bör försättas i sämre läge enbart till följd av att löneavdraget förvandlas till en civil fordran i form av penningplikt eller annan särskilt avtalad ekonomisk disciplinpåföljd, föreslår kommittén att bland de fall, då kvittning enligt lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt får ske utan arbetslagarens medgivande, skall tas med även det fall att.kvittningsfordringen avser disciplinpåföljd som ålagts arbetstagare på vilken den föreslagna disciplinlagen är tUlämplig.

Kommitténs förslag mnebär som tidigare nämnts att de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension avskaffas och disciplinpåföljden suspension försvinner. Kommittén påpekar att dessa påföljder har två skilda funktioner. Dels utgör de straff, dels har de en skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja den tjänsteman som uite fyller förutsättningarna för en godtagbar tjänsteutövnmg. ÅtskUUga skäl talar enligt kommittén för att låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av offentliga funktionärer på samma sätt som vid brott av andra personer. Även med en sådan ordning måste emellertid den offentiiga tjänstens integritet skyddas genom alt funktionären i förekommande fall kan

Prop. 1975:78 118

skUjas från tjänsten, framhåller kommittén, som menar att det skulle vara en vinning om avskedandet som skyddsåtgärd inte tog sig formen av en så svår prickning som är fallet om det sker genom avsättning i brottsmålsdom.

Det ter sig vidare enligt kommitténs uppfattning önskvärt med en enhetiig reglering av samtliga avskedandefrågor rörande offentliga funktionärer.

På anförda skäl föreslår kommittén alt avsätlningsfrågan bryts ut ur brottmålet och regleras i privaträttslig ordning. För att det oavsättlig-hetsskydd, som f. n. tUlkommer vissa offentUga befattningshavare, inte skall förringas anges i den föreslagna discipUnlagen de gmnder som kan föranleda avskedande och som helt överensstämmer med dem som gäller för avsättning enUgt nuvarande bestämmelser i 20 kap. 7 och 8 §§ BrB. Arbets- eller uppdragsgivare skall sålunda kunna avskedas, om han begått brott eller på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig till grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande, allt under fömtsättning att han genom gämuigen visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning.

Avsked till följd av brottsUg gäming skall i och för sig kunna beslutas redan innan frågan om straffrättsligt ansvar för gärningen prövats i brottmål men i tveksamma fall bör arbetsgivaren enligt kommitténs mening avvakta utgången i brottmålet innan avskedandefrågan slutligt prövas.

Ledamoten Wisén är ense med majoriteten om att det i princip bör ankomma på arbetsgivaren att i första hand besluta om avskedande på gmnd av icke kriminaliserad tjänsteförseelse. Såvitt gäller medicmalper-sonal anser dock Wisén alt det bör ankomma på domstol att besluta om avskedande, bl. a. därför att yrkesförseelser av sådan personal vanligen riktar sig mot tredje man och ofta ger upphov tUl skadeståndsanspråk mot arbetsgivaren. Vidare reserverar sig Wisén mot kommitténs förslag att bryta ut avskedandefrågan ur brottmålet, Wisén anser att elt effektivt, praktiskt och rättvist system endast kan vinnas genom att det anförtros åt den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetstagaren skyldig att avgå från tjänsten. För de privalan-ställdas del förordar Wisén särskUda avräkningsregler eftersom dessa arbetstagare inte kan ådömas avsättning och har full avtalsfrihet beträffande avskedande. Sålunda anser Wisén bl. a, att det är erforderligt med en regel som åtminstone inom vissa gränser medger ny straffmätning om beslående avskedandebeslut föreligger först sedan brottmålsdomen -vunnit laga kraft, I anslutning till gäUande bestämmelser i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår kommittén att i disciplinlagen tas in ett stadgande som möjliggör att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frågan om påföljd för brott eUer tjänsteförseelse slutligt prövas, om gärningen kan antas medföra avskedande eUer om eljest särskUda skäl fö-

Prop. 1975:78 119

religger. Innan beslut om avstängning meddelas skall arbetstagaren beredas lillfälle att yttra sig.

Arbetstagare skaU enligt förslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eUer annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i anställningen, och för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Kungl. Maj:t skall dock, liksom hittUls, kunna befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB.

För att undvika att någon blir utsatt för dubbelbestraffning föreslår kommittén, såsom tidigare nämnts, en ny regel i 33 kap. BrB av innehåll att domstol vid bestämmande av straff för brott av arbets- eller uppdragstagare får ta hänsyn till avskedande eller annan i tjänsteavtalet stadgad påföljd. Regeln bör enligt kommitténs förslag kompletteras med en bestämmelse i disciplinlagen att arbets- eller uppdragstagare som genom lagakraflvunnen dom dömts till påföljd eller förklarats fri från påföljd för brott, som innefattat åsidosättande av tjänsteåliggande, inte får åläggas disciplinpåföljd för samma gäming. Kommittén anser vidare att det i författning bör stadgas skyldighet för sådana offentliga arbets-eUer uppdragsgivare som avses i disciplinlagen att avge yttrande i påföljdsfrågan då de bereds tillfälle lill det av domstolen.

Ledamoten Wisén anser att den domstol som handlägger brottmål mot tjänsteman, liksom i fråga om avskedande, vid sin straffmätning bör få ta hänsyn tUl disciplinpåföljd som ålagts för samma förseelse endast om beslutet därom vunnit laga kraft.

Disciplinpåföljd får enligt förslaget inte åläggas arbetstagare sedan anställningen upphört eller uppsägning ägt mm.

Kommitténs förslag innehåller vidare elt stadgande av innebörd att disciplinpåföljd inte får åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del av den skriftliga anmaning som enUgt vad senare sägs skall inleda disciplinförfarandet. Beträffande avskedande däremot anser kommittén någon särskild preskriptionsregel inte vara erforderlig, eftersom bedömningen av om arbetslagaren till följd av brottet eller förseelsen kan anses uppenbarligen inle vara skickad att inneha sin befattning skall ta sikte på förhållandena vid den tidpunkt då avskedandefrågan prövas.

Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skaU arbetslagaren enligt förslaget genom skriftUg anmaning beredas tillfälle att skriftligen eUer vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Enligt förslaget skall vidare i dessa sammanhang finnas möjlighet atl höra vittne eller sakkunnig vid domstol liksom möjlighet alt begära domstols föreläggande för någon att tillhandahålla bevis. I fråga om själva beslutet föreslås att detta skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det gmndats. Arbetstagaren skall slutiigen äga rätt att anlita bi-

Prop. 1975: 78 120

trade under utredningen. För den fackföreningsanslutna personalen föreslås en regel som anger att disciplinfrågan inle får avgöras förrän överläggning i saken ägt rum med fackföreningen, om denna påyrkat sådant samråd.

I anslutning till reglema i disciplinlagen om förfarandet i ärenden rörande disciplinpåföljd och avskedande föreslår kommittén" sådan ändring i förvaltningslagen alt de bestämmelser om förfarandet i förvaltningsärenden, som tar sikte på myndighetsutövning, blir tillämpliga även i ärenden av förstnämnda slag.

Beslut om disciplmpåföljd och avskedande bör enligt kommitténs mening fattas av kollegiala organ med inslag av juridisk kompetens. I fråga om den statliga sektorn föreslås som huvudregel atl beslutanderätten tillkommer den myndighet varunder arbetstagaren lyder. I beslutet skall delta minst tre och högst fem personer, av vilka minst en skall ha avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Beträffande vissa högre befattningshavare — dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet samt ledamöter av sådan myndighet — föreslår kommittén en särskild disciplinnämnd med tre eller fem ledamöter, av vilka ordföranden skall vara lag-kunnig och ha erfarenheter från domarvärv.

I fråga om de arbetstagare på vilka kommunaltjänstemannastadgan är tUlämplig skall det enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t alt meddela bestämmelser om beslutande organ, medan det beträffande arbets-eller uppdragstagare vid riksdagen eller dess verk föreslås att riksdagen meddelar bestämmelser om beslutande organ. Vad angår övriga arbels-och uppdragstagare hos kommun eller hos företag vari kommun har avgörande bestämmanderätt skall del enligt förslaget ankomma på kommunen eller organ som kommunen utser att fatta beslut i disciplinärende.

Med kommun likställs i den föreslagna lagen, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet, skogsvårdsstyrelse och allmän försäkringskassa.

7.2 Remissyttrandena

Skolöverstyrelsen har ingenting att erinra mot den föreslagna lagen, om disciplinansvar.

Den föreslagna utvidgningen av disciplinansvaret lämnas ulan erinran av RÅ, Göta hovrätt och televerket. SACO godtar förslaget i vad det avser den statliga sektorn. JK har ingen annan erinran mot förslaget såvitt avser den personkrets som skall omfattas av.lagen än alt JK bör vara helt undantagen från dess tillämpningsområde.

Flera remissinstanser är kritiska mot förslaget alt disciplinansvaret

Prop. 1975:78 121

skall omfatta ledamöter av statiiga och kommunala styrelser m. m. samt valda uppdragstagare hos stat och kommun. Riksförsäkringsverket anser det vara tillräckligt att ledamöter av verksstyrelser och nämnder underkastas straffrättsligt ansvar. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller att de personer som avses med förslaget i regel är valda av politiska inslanser och alt deras huvuduppgift inte är att utföra vissa arbetsprestationer litan att säkra lekmannainflytandet i förvaltningen, varför det framstår som ganska egendomligt alt underkasta dem disciplinärt ansvar på samma sätt som anställda. Enligt SR synes det inte vara möjligt att använda institutet avskedande, som är en privalrättslig sanktion, i sådana fall där en offentiigrättslig sanktion, avr sättning, nu kan tillgripas, eftersom ledamot av nämnd eller styrelse inte har något rättsförhållande till det allmänna förutom just ledamotskapet vilket inte är grundat-på anställning eUer förordnande utan endast på valkorporationens val. Utredningen oin den kommunala demokratin. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut avslyrker att disciplinlagen görs tillämplig på kommunala förtroendemän.

JO anser att formuleringen i 1 § första stycket 2 i den föreslagna disciplinlagen ("annan sådan inrättning som hör tUl staten eller töl kommun") lämnar utrymme för viss tvekan och frågar om den omfattar t, ex. allmänna reklamationsnämnden och statens betongkorrmiitlé.

Den föreslagna bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:t.alt förordna om disciplinlagens tUlämpning på arbetstagare och styrelseledamöter i vissa allmänna inrättningar och samhällsägda företag kritiseras av flera remissinstanser. Sveriges advokatsamfund, TCO, Sveriges kreditbank' och Systembolaget anser att disciplinlagens tiUämpningsområde bör preciseras i lagtexten.

Socialstyrelsen anser det vara angeläget att personalen vid de statliga och de erkända vårdanstalterna för alkoholmissbmkare liksom vid de allmänna och de privata barnavårdsanstalterna jämställs i fråga om disciplinansvar och att möjlighet därför bereds.Kungl. Maj:t att förordna om disciplinlagens tillämpning även beträffande personalen vid nämnda institutioner.

TCO sfäUer sig avvisande till förslaget alt vidga disciplinansvaret lill tjänstemän vid vissa helt eller delvis samhällsägda företag och Sveriges. Radio tar avstånd från de föreslagna reglerna om disciplinansvar för bor lagets anställda och uppdragstagare. ABAB vill inte motsätta sig den föreslagna utvidgningen av personkretsen för. straff- och disciplinansvar, om ansvaret för bolagels vidkommande begränsas till dén verksamhet som är att hänföra till det s. k. monopolomrädet.

Utredningen om den kommunala demokratin avstyrker atl disciplinlagen görs tillämplig på förtroendemän i de kommunala bolagens och stiftelsernas styrelser. Utredningen påpekar också att det föreligger risk för

Prop. 1975: 78 122

en kollision mellan de föreslagna bestämmelserna om disciplinansvar för styrelseledamötema i kommunala bolag och aktiebolagslagens (1944: 705) stadganden om beslutsformerna i dessa bolag. Liknande synpunkter anförs av Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.

I frågan om disciplinansvaret bör vara lagreglerat eller ej har skilda uppfattningar gjort sig gällande bland remissinstansema. Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av JK, Göta hovrätt, socialstyrelsen, poststyrelsen, kammarrätten i Stockholm, riksrevisionsverket, förhandlingsutredningen, lönesystemutredningen, Sveriges advokatsamfund och Statsanställdas förbund. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att den av kommittén valda konstmktionen kan accepteras men ifrågasätter om inte reglerna i 7—23 §§ i den föreslagna ■ disciplinlagen bör vara obligatoriskt tUlämpliga inte bara på statstjänstemän och de kommunaltjänstemän som omfattas av bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan utan även på andra kategorier, såsom övriga kommunaltjänstemän.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen framhåller — iilan alt ta ställning till förslaget — att den av kommittén valda lösningen ger upphov till frågor exempelvis om det för dispositivileten bör krävas kollektivavtal eller ej, på vUken nivå kollektivavtalen i så fall skall träffas och i vilken mån kollektivavtalen får tiUämpas på oorganiserade arbetstagare. Sistnämnda fråga berörs även av SA V.

JK ulgår från att det skall tillkomma disciplinorganet att avgöra frågan om avtalade disciplinpåföljder är tillräckliga som ersättning för varning och penningplikt men anser det vara oklart vilka bedömningsgrunder som därvid skall anläggas. Del kan enligl JK råda tvekan om huruvida det räcker med att påföljder av samma slag som enligt disciplinlagen finns stadgade i avtalet eller om det skall krävas att de avtalade påföljderna är av sanima kvalitet som de lagstadgade.

En över hela området tvingande lagreglering av disciplinansvaret förordas av RA, riksförsäkringsverket, televerket och generaltullstyrelsen. Som motivering anförs dels alt medborgarnas krav på alt offentliga funktioner utförs på ett korrekt sätt bäst tillgodoses genom ett lagstadga! disciplinansvar, dels att elt lagbundet system garanterar likformighet vid behandlingen av olika kategorier arbetstagare.

Hovrätten för Nedre Norrland förordar enhetliga, lagreglerade disciplinpåföljder beträffande de centralare delarna av stats- och kommunalförvaltningen. EnUgt SAV:s mening finns det inte något behov av att tillämpa olika påföljdsformer inom det statiigt reglerade området,

LO avvisar kommUténs förslag och anser att det bör överlämnas till den offentliga sektorns avtalsparter att helt fritt utforma regler för disciplinansvaret.

Prop. 1975: 78 123

Betr"äffande den kommunala sektorn ansluter sig elt tiotal remissinstanser tUl experten Romsons reservation mot det av kommitténs majoritet föreslagna systemet. Bland dessa remissinstanser märks länsstyrelserna i Jönköpings län och Hallands län, kommunstyrelsen i Halmstads kommun, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet och TCO.

Den föreslagna gärningsbeskrivningen i disciplinlagen lämnas utan erinran av Göta hovrätt. Hovrätten för Nedre Norrland anser att de subjektiva rekvisiten för tydlighets skull bör anges i lagtexten såsom skett i gällande bestämmelser om tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB. Enligt SJ inger det betänkligheter att lämna åt arbetsgivaren att, eventuellt efter förhandling med arbetstagarorganisation och med beaktande av renodlade intressesynpunkter, avgöra humvida han i det enskilda fallet vill utkräva påföljd.

Kommitténs förslag i fråga om disciplinpåföljder får ett blandat mottagande av remissinstansema. Endast två instanser, socialstyrelsen och televerket, lämnar förslaget helt utan erinran.

Påföljden varning kommenteras bara av SJ, som anser att den enligt gällande kungörelse (1965:844) om handläggning av disciplinärenden hos statens jämvägar föreliggande möjligheten att ålägga varning genom strafföreläggande bör behållas.

Utformningen av påföljden penningplikt lämnas utan erinran av Göta hovrätt, som dock förordar att närmare anvisningar för bestämmande av pliktens belopp bör utfärdas till vägledning för de tillämpande myndigheterna. Samma uppfattning uttalas av statskontoret, kammarrätten i Stockholm, generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Försvarets civilförvaltning ifrågasätter om inte penningpliklen bör bestämmas efter vissa fasta normer samt efterlyser klarläggande av huruvida penningpliktens sloriek skall fastställas i förhållande tUl arbetstagarens löneförmåner vid tidpunkten för förseelsen eller vid tidpunkten för myndighetens beslut om disciplinpåföljd.

Benämningen peimmgplikt kritiseras av hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Stockholm och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Kammarrätten förordar termen disciplinbot medan hovrätten föredrar benämningen löneavdrag under hänvisning bl. a. till kommitténs uttalande att löneavdrag i motsats till penningplikt minskar det inkomstskattepliktiga lönebeloppet.

TCO anser att det av lagtexten klart bör framgå alt penningplikl endast får användas i allvarligare fall.

SAV påpekar att det av bestämmelsema i 3 § lagen om arbetsgivares kvittningsrätt följer att avdrag på lönen inte får verkställas förrän beslutet inte längre kan angripas samt ifrågasätter om inte detta förhållande i tydlighetens intresse bör komma tUl uttryck i själva disciplinlagen. Hov-,

Prop. 1975: 78 124

rätten för Nedre Norrland och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att det bör anges i lagtexten vem penningpliklen skaU tUlfalla.

TCO kan inte biträda förslaget tUl ändring av lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Enligt TCO:s mening finns det inte anledning alt i denna del tiUerkänna den offentlige arbetsgivaren en särsläUning, något som inte heller skulle vara förenligt med kommitténs uttalade syfte att åstadkomma ett närmande meUan den offentliga och den privata arbetsmarknadens regelsystem. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteteii vid Uppsala universitet.

RÅ och riksrevisionsverket uttalar sig för bibehållandet av ett på sedvanligt sätt bestämt löneavdrag som ekonomisk disciplinpåföljd men tillstyrker att, om kommUténs förslag godtas, möjlighet tUl kvittning av penningplikt mot lönefordran skapas. RÅ erinrar om att kommittén i sitt principbetänkande framhöll att ledning vid beräkning av penningpliktens storlek kunde hämtas av de relativt enkla och lätthanterliga regler för bestämmande av dagsböters storlek som utvecklats vid de allmänna dorastolarna. Enligt RÄ:s mening är emellertid dessa regler varken enkla eller lätthanterliga för den som inte i sin dagliga verksamhet sysslar med straffmätningsfrågor, varför införandet av en disciplinpåföljd sådan som den föreslagna med slOr sannolikhet skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenhetlig praxis.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att penningplikten konstrueras så att den bl. a. i skattetekniskt avseende kommer att stå löneavdraget närmare. Länsstyrelsen i.Hallands län, som i första hand avstyrker bibehållandet av någon form av ekonomisk sanktion, anför liknande synpunkter för det fall att penningplikt likväl bör komma i fråga.

SJ avstyrker både löneavdrag och penningplikt som disciplinpåföljd. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker kommitténs förslag om disciplinpåföljder.

Förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen a v s ä 11 n i n g och suspension lämnas, såsom tidigare nämnts, utan erinran av JK, RÅ, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och SACO samt avstyrks av de juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet. SJ tillslyrker avskaffandet av suspension som disciplinpåföljd.

Kommitténs förslag att ersätta avsättning som ämbetsstraff med e 11 privaträttsUgt avskedandeinstitut tillstyrks eller lämnas utan erinran av riksförsäkringsverket och televerket. Försvarets ci-vilförvaltning ifrågasätter om inte kommitténs uttalande alt arbetsgivaren i tveksamma fall bör avvakta utgången i brottmålet innan avske-' dandefrågan slutiigt prövas bör las in i lagtexten eller åtminstone i motiven till ett blivande lagförslag. Göta hovrätt anser att det bör krävas att lagakraftägande dom i brottmålet föreligger innan frågan om avskedande slutiigt prövas. Såvitt gäller ordinarie domare och andra tjänste-

Prop. 1975:78 125

män med fullmakt på tjänsten föreslår hovrätten att frågor om avskedande i anledning av brott eller grov eller upprepad tjänsteförseelse skall prövas av allmän domstol i den för brottmål stadgade ordningen utan annat föregående förfarande inför disciplinnämnd än prövning av frågan huruvida saken skall anmälas till åklagare.

RÅ anser alt den föreslagna bestämmelsen om avskedande i 12 § disciplinlagen bör utformas inte bara som en rätt utan fastmera som en skyldighet för arbetsgivare att tillse alt arbetstagare, som visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst, avskedas. Samma uppfattning uttalas av JK, hovrätten för Nedre Norrland, SJ, statskontoret och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anser att åtminstone vid oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt frågan om avskedande inte bör överlämnas tUl arbetsgivarens gottfinnande. .

Förhandlingsutredningen finner det vara en mindre tillfredsställande konsekvens av förslaget om Införande av institutet avskedande i stället för avsättning som brottspåföljd att frågan om arbetslagarens skiljande från tjänsten bryts ut ur brottmålet. Samma uppfattning har medicinalväsendets ansvarsnämnd och juridiska fakulteten vid Stockholms universitet.

Det lämpligaste synes enligt RÅ.s mening vara att arbetsgivaren åläggs att i förekommande fall hos domstol framställa yrkande att domstolen måtte besluta om avskedande. Arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms län, Jönköpings län och Gävleborgs län samt Uppsala domkapitel finner de synpimkter som i detta hänseende uttalals av ledamoten Wisén i hans reservation vara värda beaktande. Hovrätten för Nedre Norrland förordar att brotlmålsdomslolen tillåts alt på yrkande av endera parten i samband'med brottmålet uppta frågan om avskedande tUl avgörande.

Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om inte skäl kan föreligga att införa en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t möjlighet att dispensera från disciplinpåföljd om särskUda omständigheter föranleder därtill.

Det föreslagna stadgandet om avstängning av arbetstagare från tjänstgöring kommenteras av hovrätten för Nedre Norrland, som utgår från att avstängning skall få ske på grund av både brott och annan tjänsteförseelse samt att beslut därom skaU gälla ej endast tUls domstols dom vunnit laga kraft utan även under den tid därefter som kan förflyta tills arbetsgivarens beslut i frågan om avskedande vunnit laga kraft. Hovrätten förordar at lagtexen förtydligas i detta hänseende. Liknande synpunkter anförs av försvarets civilförvaltning. SA V finner det önskvärt att det av lagtexten klart framgår huruvida talan mot avstängningsbeslut skall kunna föras inte bara genom besvär i administrativ ordning utan även "vid domstol. Poststyrelsen anser att bestämmelsen om att avstängningsbeslut inte får meddelas mnan arbetstagaren haft tillfälle att yttra sig i ärendet bör utgå av praktiska skäl.

Prop. 1975: 78 126

I anslutning tiU den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares skyldighet alt anmäla arbetstagare till åtal framhåller arbetsmarknadsstyrelsen önskvärdheten av alt förvaltningsmyndighet även framdeles får göra hänvändelse tUl åklagarmyndighet i utredningssyfle när tillfredsställande utredning inte kan åstadkommas hos förvaltningsmyndigheten. Poststyrelsen anser att disciplinärt förfarande är att föredra även vid vissa lindrigare brott, t. ex. olovligt förfogande över smärre belopp, och att det därför bör övervägas att sätta ned de för dessa brott stadgade påföljderna till böter för att därigenom möjUggöra disciplinärt förfarande.

De föreslagna bestämmelserna till förekommande av dubbelbestraffning föranleder JK att konstatera att ett helt invändningsfritt samordningssystem uppenbarUgen inte kan konstmeras och att det finns anledning anta att de med kommitténs förslag förenade olägenheterna endast undantagsvis skall uppträda i praktiken. Poststyrelsen har med utgångspunkt från sin praktiska erfarenhet samma uppfattaing. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att domstol skall åläggas skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedandefrågan innan brottmålet avgörs. Varken kommitténs eller reservantens förslag utgör emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning en godtagbar lösning av sammankopplingen mellan dom och avskedande. Hovrätten för Nedre Norrland anser alt den föreslagna regeln i 33 kap. 5 § BrB kan vålla en del praktiska problem och anger två tänkbara lösningar. Den ena innebär att domstolen efter ett inledande skede av huvudförhandlingen fattar ståndpunkt i själva saken och först därefter inhämtar yttrande av arbetsgivaren. Den andra lösningen, som dock enligt hovrättens mening är så omständlig att den om möjligt bör undvikas, går ut på ett förfarande som efter mönster av 34 kap. 10 § BrB tiUåter omprövning av påföljden. En liknande konstruktion skisseras av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Hovrätten för Nedre Norrland kon-' staterar vidare att den föreslagna bestämmelsen i 8 § disciplinlagen synes medge att arbetstagare, som av domstol med stöd av 33 kap. 4 § BrB meddelats påföljdseftergift för viss gärning, åläggs disciplinpåföljd för samma gärning, vUket inle är möjUgt enligt gällande rätt. För att undvika denna konsekvens förordar hovrätten att orden "till påföljd" i förstnämnda bestämmelse får utgå. Göta hovrätt anser att det bör särskUt anges att arbetsgivare inte får ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal väckts eller anmälan tUl åtal gjorts.

Kommitténs försök att lösa dubbelbestraffningsproblemet kritiseras av överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt länsåklagarna i Kalmar län och Västmanlands län. överåklagaren anser att det i varje fall bör övervägas att tillskapa sådana regler att kumulering i görligaste mån kan komma tUl stånd mellan brottmål mot arbetstagare och civilmål, av-

Prop. 1975: 78 127

seende domstolsprövning enligt 18 § disciplinlagen av avskedande eller disciplinpåföljd som grundas på samma brottslighet.

Göta hovrätt har ingen erinran mot den föreslagna preskriptionsfristen på två år vid disciplinpåföljd men anser i likhet med RÅ att en preskriptionsregel även bör finnas för avskedande. Medicinalväsendets ansvarsnämnd ställer sig tveksam tUl en preskriptionslid på två år i fråga om medicinalärenden, enär en del skador, t. ex. vissa strålskador, uppttäder först efter avsevärd tid. Nämnden vUl dock inte föreslå någon särskild preskriptionsfrist för medicinalpersonal.

Det föreslagna förfarandet i disciplinärenden lämnas i hu-vudsak utan erinran av televerket, Sveriges advokatsamfund, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. och SACO. Televerket anser dock i likhet med SAV och lönesystemutredningen att den föreslagna ändringen i förvaltningslagen är alltför långtgående, medan Sveriges advokatsamfund understryker vikten av att arbetstagaren har rätt tUl biträde av försvarare infor disciplinmyndighet. Den senare frågan berörs också av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län, som påpekar att arbetstagaren då fråga är om avskedande kommer i en väsentiigt sämre ställning enligt kommitténs förslag än vad som gäller f. n, då avsättningsfrågan oftast prövas av domstol med möjlighet att förordna offentlig försvarare.

JO konstaterar att handläggningen av disciplinärenden enligt kommitténs förslag liksom f. n. blir inkvisitorisk, vUket enligt JO:s mening är en klar brisl.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. framhåUer att det finns ytterligare frågor alt behandla i samband med förfarandet i disciplinärenden, exempelvis om varsel skall lämnas till arbetstagarens fackliga organisation, arbetslagarens inlegrilelsskydd vid tillämpningen av regeln om överläggning i disciplinärende med arbetstagarförening som arbetslagaren tillhör, verkan av åsidosättande av förfaranderegler samt möjligheten tUl interimistiskt domstolsbesked i avslängningssilua-tioner.

Förslagel att den myndighet under vilken arbetstagaren lyder normalt skall fungera som disciplinorgan kritiseras av JK, som finner det betänkligt såväl från allmän synpunkt som av hänsyn till arbetstagaren att en myndighet på detta sätt förenar arbetsgivare- och bestraffningsfunktioner. Enligt JK:s mening förtjänar det övervägas att anförtro den disciplinära uppgiften åt ett domstolsliknande organ, gemensamt för exempelvis alla myndigheter — även kommunala — inom ett län och knutet till en allmän domstols kansliorganisation. Liknande synpunkter anförs av statens vattenfallsverk och länsstyrelsen i Jönköpings län.

Riksförsäkringsverket, Statsanställdas förbund och SR understryker vikten av att personalvårdsexpertis hlii representerad i beslutsorganen och att arbetstagarna och deras organisationer bereds medinflytande.

Prop. 1975:78 128

Enligt Systembolagets mening bör avtal om disciplinansvar kunna avse även de organ som skall pröva ansvaret. Sveriges advokatsamfund anser det kunna övervägas att, om juristmedverkan i dét beslutande organet inskränks till en ledamot, denne åtminstone i frågor som rör avskedande bör hämtas från annan myndighet än arbetslagarens,

Göta hovrätt påpekar att 17 § första stycket i den föreslagna disciplinlagen innehåller en regel om att myndighet vid avgörande av disciplinärende skall bestå av minst tte och högst fem ledamöter medan kommitién i motiven uttalar att tre eller fem personer skall delta i prövningen av sådana ärenden. Om disciplinorganet skall kunna bestå av fyra personer, anser hovrätten atl en omröstningsregel bör tas in i discir plinlagen. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Nedre Norrland och kriminalvårdsstyrelsen.

Den föreslagna disciplinnämnden för vissa.högre befattningshavare tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i saken. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund anser dock att bestämmelser om nämndens sammansättning bör ges i lag. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att nämnden, som endast kommer att handlägga frågor om disciplinansvar, får domstolskaraktär och ifrågasätter på gmnd härav om inte handläggningen likaväl kunde anförtros åt domstol. Kammarrätten i Stockholm anser att den personkrets, som berörs av den särskilda disciplinnämndens verksamhet, inle angivils helt tydligt i disciplinlagen.

När det gäller beslutande organ för kommunala befattningshavare hävdar Föreningen Sveriges tingsrättsdomare att en förstärkning av dessa organ måste ske, om möjligt genom att låta någon med domarerfarenhet ingå i organet eller i vart fall genom att tillförsäkra det biträde av juridisk sakkunskap. TCO förordar att beslutanderätten utövas av elt centralt organ för kommunen respektive landstinget, vari skall ingå lagfaren person om behovet av juridisk sakkunskap inte på annat sätt är tillgodosett inom organet. Beträffande skolområdet bör länsskolnämn-den enligt TCO och SACO även i fortsättningen vara disciplinorgan, Sveriges advokatsamfund anser det önskvärt att en reglering i lag sker beträffande sättet och formerna för utövningen av den kommimala bestraffningsrätten.

Avgörandet av disciplinfrågor inom de statliga bolag, som kan komma att beröras av disciplinlagens bestämmelser, bör enligt TCO anförtros åt en för bolagen gemensam frislående disciplinnämnd.

Benämningarna disciplinansvar och disciplinpåföljd kritiseras av JO, som framhåUer att ansvarsbestämmelsernas uppgift inte endast bör vara att upprätthålla arbetsdisciplinen hos de offentliga funktionärerna utan också och framför allt att trygga allmänhetens krav på funktionärernas lojala iakttagande av meddelade föreskrifter angående den offentliga verksamheten. Inte minsf i fråga om ansvar

Prop. 1975: 78 129

för de högsta befattningshavarna och förtroendemän i styrelser och nämnder ter sig därför enligt JO:s mening de valda benämningarna missvisande. Liknande synpunkter anförs av RA.

8 Ansvarsregler för vissa funktionärsgrupper

8.1 Kommittén

Kommitién föreslår i samråd med grundlagberedningen särskilda ansvarsregler för statsråd, justitieråd, regeringsråd, JO och JK samt riksdagsledamöter och funktionärer i de organ som,är underställda riksdagen. Sedan gmndlagsreformen under mellantiden har genomförts på sätt tidigare berörts (se även prop. 1973: 90 och 1974: 35) är kommitténs förslag inte längre aktuellt såvitt gäller formerna för utkrävande av straffrättsligt ansvar för nämnda personkategorier (åtalsregler och forumbeslämmelser). Däremot kvarstår frågoma om disciplinansvarels och, i några fall, avskedandeinstitutels tillämpning på dessa kategorier liksom på vissa andra grupper av funktionärer. Även en del frågor om det straffr"ättsliga ansvarets omfattning står fortfarande öppna.

Disciplinlagen skall enligt förslaget inte bli tillämplig på statsråden, högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter, JO,eller ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling.

För statsråden föreslås inte något särskilt avskedandeinstitut, eftersom det nya misstroendeförklaringsinstitutet enligt kommitténs mening är tillräckligt. Kommittén påpekar att tillämpningen av detta institut kan föranledas även av en broltmålsdom., När det gäller justitieråd, regeringsråd och JO har även de frågor som avser skiljande från tjäns-, ten fått sin lösning i samband med grundlagsreformen. För JK:s del föreslår kommitién inle några särskilda regler om avskedande, varför de i den föreslagna disciplinlagen intagna bestämmelserna därom skall till-lämpas även beträffande honom. Bestämmelserna om disciplinpåföljd bör emellertid enligt kommitténs mening inle gälla JK.

Beträffande det straffrättsliga ansvaret för ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling, som enligt gällande rätt kan dömas endast för tagande av muta eller otUlbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inte för Ijänstemissbruk eller tjänstefel, föreslås ingen ändring i sak. Enligt kommitténs förslag skall således riksdagsmän — liksom ledamöter av beslutande kommtinala församlingar —: inte omfattas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Ledamoten Wisén reserverar sig beträffande leda-

9 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78

Prop. 1975:78 130

möter av kommunala församlingar, vUka enligt hans mening bör vara underkastade fullständigt straffr'ättsligt ansvar.

Den privaträtlsliga syn på avskedandefrågan, som ligger till grund för kommitténs förslag beträffande offentliga funktionärer i allmänhet, stämmer enligt kommitténs mening mindre väl i fråga om församlingsledamöters rätt till sina uppdrag. Kommittén föreslår i stället att frågan om sådan ledamots skiljande från uppdraget prövas ex officio av allmän domstol i samband med brottmålet. Beträffande riksdagsledamöter har denna lösning, såsom tidigare nämnts, redan lagfästs i samband med grundlagsreformen.

Såvitt gäller fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt riksdagens revisorer förordar kommittén alt det införs möjlighet för något riksdagens organ, lämpligen finansutskottet, att besluta om avskedande i fall av brott eller ej längre straffbar tjänsteförseelse i överensstämmelse med de regler därom som upptagits i den föreslagna disciplinlagen. Beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess verk anser kommittén att de regler om disciplinpåföljd, avskedande etc. som föreslagits i fråga om andra offentliga funktionärer bör äga tillämpning, varvid beslut enligt disciplinlagen lämpligen bör fattas av riksdagens förvaltningsstyrelse eller av den riksdagen underställda myndighet under vilken vederbörande arbetstagare lyder. Kommittén framlägger dock inga förslag tUl erforderliga ändringar i sådana instruktioner och andra för riksdagsförvaltningens funktionärer avsedda författningar som det ankommer på riksdagens att ensam besluta.

Goda skäl kan enligt kommitténs mening anföras för alt låta samma ansvarsregler gälla för präster som för andra offentliga funktionärer. Åtskilliga av dessa regler tUlhör emellertid för prästernas del området för kyrkolagstiftning och kommittén anser det inte vara lämpligt alt i disciplinlagen ta in bestämmelser av kyrkolags karaktär. I stället föreslår kommittén att i lagen (1936: 567) om domkapitel tas in hänvisning till de bestämmelser i disciplinlagen som bör äga tillämpning på präster och att dessa bestämmelser görs tvingande. Rörande biskop föreslås att en särskilt inrättad disciplinnämnd prövar disciplin- och avskedandefrågor.

Enligt 2 § kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal står aU medicinalpersonal, såväl den offentligt verksamma som den privatpraktiserande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen tUldelas varning eller anmälas till åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen. Socialstyrelsens disciplinära befogenhet utövas av en särskild tUl styrelsen knuten nämnd, medicinalväsendets ansvarsnämnd. Kommittén konstaterar att den föreslagna reformen i fråga om disciplinansvar i offentlig tjänst i huvudsak inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av socialstyrelsens tillsyn. Kommitién har därför i stort sett inskränkt sig till att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning

Prop. 1975: 78 131

kan uppkomma mellan ansvarsnämnden och den myndighet som har att tillämpa de allmänna bestämmelserna om disciplinansvar för offentiiga funktionärer. Sålunda föreslås ett särskilt stadgande i disciplinlagen att disciplinpåföljd enligt denna lag inte får åläggas den som tUlhör medicinalpersonal vilken i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens inseende för förseelse i denna yrkesutövning. Om den förseelse sorii ansvarsnämnden sålunda har att pröva innefattar brottslig gärning eller eljest är grov, skall däremot beslut om avskedande kunna fattas enligt reglerna i discipUnlagen,

De ändringar som föreslås i regelsystemet för medicinalpersonal bör enligt kommitténs mening genomföras även i fråga om veterinärer.

I anslutning till ett uttalande i principbetänkandet att laxeringsmän, jurymedlemmar och andra uppdragstagare som utövar offentlig myndighet bör kunna straffas för oriktig myndighetsutövning föreslår kommittén att bestämmelsen i 113 § gamla RF om straff rättslig immunitet för taxeringsmän i fråga om debitering och taxering skall utgå utan att er-sältas av någon annan regel av motsvarande innebörd. Den efter betänkandets framläggande antagna nya RF saknar motsvarighet till nämnda stadgande.

8.2 Remissyttrandena

JK har inte någon annan erinran mot kommitténs förslag i denna del än att JK enligt hans mening bör vara helt undantagen från disciplinlagens tUlämpningsområdc. Enligt RÅ:s mening bör den föreslagna disciplinlagen inte äga tiUämpning på RÅ i vidare mån än som föreslagits beträffande JK.

Förslaget att ledamöter av beslutande kommunala församlingar skall vara tmdantagna från straffansvar för missbmk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning tillstyrks av Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet samt avstyrks av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, statskontoret och LO. RÅ anser att ledamöter av beslutande såväl statliga som kommunala församlingar bör kunna drabbas av straffansvar för nämnda brott och enligt Sveriges advokatsamfund borde det inte föreligga något hinder att låta i varje fall uppsåtiigt missbruk av offentlig myndighet av ifrågavarande ledamöter falla in under det straffbara området.

I fråga om sådana riksdagen underställda organ i vilka ingår såväl riksdagsmän som personer valda utanför riksdagen påpekar JO att kommitténs förslag synes innebära att de ledamöter som inte också är riksdagsmän omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen i 20 kap. 1 § BrB medan sådana ledamöter som är riksdagsmän inte gör det. Mot en sådan lösning har JO betänkligheter och förordar i stället en ordning

Prop. 1975: 78 132

som innebär lika ansvarsregler för båda dessa kategorier av befattningshavare.

Fullmäktige i riksbanken avstyrker förslaget att låta något riksdagens organ besluta om avskedande av ledamot av, fullmäktige på grund av brott och förordar i sfället att frågan om skUjande från uppdraget prövas av den domstol som dömer i brottmålet. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser det vara principiellt oriktigt att beslutanderätten i disciplinärenden betr'åffande sådana ledamöter av riksdagens organ som utsetts av annan än riksdagen skall ankomma på ett riksdagsorgan.

Den föreslagna regleringen beträffande präster lämnas ulan erinran av Uppsala domkapitel.

Medicinalväsendets ansvarsnämnd anser det angeläget alt det även i fortsättningen finns ett centralt organ för tUlsyn över medicinalpersonal och att dess möjlighet tiU disciplinär bestraffning bibehålls. Lantbruksstyrelsen har i och för sig ingenting att erinra mot de föreslagna an-svarsreglema för veterinärer men framhåller alt förfarandereglerna med tanke särskilt på verksamheten vid veterinärväsendets ansvarsnämnd kan behöva byggas ut ytterligare av rättssäkerhetsskäl.

Hovrätten för Nedre Norrland påpekar att kompetenskonflikter av liknande slag som dem som kan uppkomma beträffande medicinal- och veterinärpersonal kan aktualiseras mellan arbetsgivare och Sveriges advokatsamfund i fråga om advokater som är anställda vid de allmänna advokatbyråerna.

Länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län anser det fortfarande vara av aUmänt intresse för taxeringsarbetet att ledamöter av taxeringsnämnd inte kan ställas till ansvar för beslutade taxeringar.

9 Processuella frågor

9.1 Kommittén

Kommittén föreslår att samtiiga tvistefrågor i det offentliga, anställningsförhållandet — inklusive tvister rörande avskedande och disciplinpåföljder — skall kunna prövas av allmän domstol eller, där tvisten rör offentiig arbetsgivare vars arbetsavtal regleras äv kollektivavtal, av arbetsdomstolen. Arbetstagare som inte är nöjd med arbetsgivareris beslut skall således enligt förslaget i regel inom fyra veckor efter det han fått del av beslutet kimna väcka talan vid allmän domstol respektive arbetsdomstolen om överprövning av detta. Samtidigt föreslås att lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut ändras så att arbetstagare inte längre skall ha möjlighet att anföra administrativa besvär i frågor av förevarande slag.

När det gäller avskedande av statstjänsteman med fullmakt på tjänsten föreslås ett modifierat överprövningsförfarande. Om fullmaklshava-

Prop. 1975: 78 133

ren inom en vecka efter det han fått del av beslutet om avskedande anmäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för prövning av beslutets gUtighet Detsamma bör enligt ledamoten Wisén gälla sådana statstjänstemän, som förordnats på viss tid och som f. n, inte är underkastade disciplinärt ansvar.

Vidare föreslår kommittén att beslut om avskedande inte får verkställas förrän beslutet slutiigt prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.

Beträffande mål om disciplinpåföljd påpekar kommittén alt domstol utan särskilt stadgande därom alltid torde kunna ange den påföljd som tjänsteförseelsen förskyller där domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslutet helt ogUtigt. Enligt kommitténs mening torde dock domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av avskédandebeslut inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som eventuellt kunnat ulgå i stället för avskedande.

Den offentlige arbetsgivaren föreslås alltid få bära sina egna rättegångskostnader oberoende' av utgången i målet utom där kostnadema vållats av arbetstagarens vårdslöshet.

9.2 Remissyttrandena

Kommitténs förslag lämnas utan erinran av poststyrelsen, kammarrätten i Stockholm, lönesystemutredningen, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. och SACO.

Generaltullstyrelsen iirågasätter om det inle är lämpligt atl behålla nuvarande treveckorsfrist för talan mot beslut i disciplinärenden.

JO konstaterar alt i de fall, där det enligt förslaget ankommer på särskild disciplinnämnd alt besluta om avskedande av fullmaktshavare, är det nämnden och inte arbetsgivaren som har alt väcka talan vid domstol för prövning av beslutets giltighet om arbetstagaren anmäler missnöje med beslutet. Detta ler sig enligl JO överraskande med hänsyn till nämndens funktion men i sak dock inte orimligt. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner konstruktionen egendomlig och anser att beslutet, när missnöjesanmälan sker, automatiskt skall hänskjutas till domstol. JO anser det vidare vara tveksamt om den avskedade skall ge sitt missnöje tillkänna hos nämnden eller hos arbetsgivaren och om det är nämnden eller annan myndighet som har alt besluta om fullföljd av talan därest käromålet skulle ogUlas i första instans.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner den rättsliga innebörden av en av domstol meddelad dom efter överprövning av arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd vara något oklar och ifrågasätter om inle detla spörsmål från allmän rättssäkerhetssynpunkt bör erhålla en klarare belysning. Frågan om effekten av ogiltigförklaring av ett av-

Prop. 1975: 78 134

skedandebeslut berörs också av utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m., som säger sig diskutera en ,något annorlunda lösning än . den som förutsätts av kommittén.

Länsåklagaren i Uppsala län anser att en komplettering av de proces-sueUa reglema bör ske så att domstol .får möjlighet att ersätta ett avskedandebeslut med beslut om viss disciplinpåföljd. Det påpekas att det annars finns risk för att domstolen måste pröva saken i två olika processer. Frågan berörs även av SJ och SA V.

Det för fullmaktshavare föreslagna förfarandet bör enligt Göta hovrätt, länsstyrelsen i Jönköpings län och TCO tillämpas även beträffande andra arbetstagare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser det förhållandet att fullmaktsinnehavaren måste företa en anmälan för att få beslutet om avskedande prövat av domstol innebära ett försvagande av hans ställning. Liknande synpunkter anförs av juridiska fakulteterna vid Lunds universitet och Stockholms universitet.

Förslaget att talan mot offentlig arbetsgivares beslut om avskedande eller disciplinpåföljd i vissa fall skall fullföljas hos arbetsdomstolen kritiseras av televerket och samtliga juridiska fakulteter. Göta hovrätt påpekar att arbetsdomstolen inte består av fast anställda domare utan av ledamöter förordnade på viss tid.

Socialstyrelsen och SJ förordar att fullföljdsförfarandet bevaras inom förvallningsprocessens ram. Riksrevisionsverket anser alt oavsett om mål angående överprövning av disciplinärenden handläggs av allmän domstol eller arbetsdomstolen skall regeringsrätten även i fortsättningen vara sista instans. Televerket framhåller att en sådan inskränkning av den administrativa besvärsrällen som kommittén föreslagit bör övervägas först efter en mera ingående och generell prövning av hela besvärs-institutet.

10 JO:s och JK:s tillsyn 10.1 Kommittén

Kommittén föreslår att JO:s tillsyn skall omfatta alla utövare av offenllig myndighet vare sig de är knutna till de traditionella statliga eller kommunala myndighetsorganen eller intar en från dessa organ fristående ställning. Tillsynen bör enligt förslaget vidare omfatta den offentiiga verksamhet i övrigt som utövas av de arbets- och uppdragstagare som avses med den föreslagna disciplinlagen, sålunda bl. a. personal hos sådana samhällsägda företag som utövar mera väsentliga offentiiga funktioner eller som innehar monopolställning.

Då en person som står under JO:s tillsyn gör sig skyldig till brottsUg gärning med avseende på sin tjänsteutövning bör JO enligt kommitténs förslag ingripa med åtal eller i vissa fall göra anmälan till allmän åkla-

Prop. 1975:78 135

gare. Kan tjänsteförseelse endast föranleda disciplinansvar anser kommittén att JO bör kunna göra anmälan till vederbörande arbetsgivare som då har att pröva ansvarsfrågan. Någon rätt för JO att uppträda som part i disciplinärendet hos det beslutande organet eller inför domstol bör enligt kommitténs mening däremot inte komma i fråga.

De för JO föreslagna reglerna avses också gälla den tillsyn som utövas av JK.

Ledamoten Wisén anser med hänsyn tUl skyddsbehovet erforderligt att JO och JK ges möjlighet att vid behov ingripa för att få arbetstagare skild från sin befattning på grund av icke kriminaliserad tjänsteförseelse. JO och JK bör enligt Wiséns mening också äga rätt alt vid domstol yrka avskedande eller disciplinpåföljd, respektive strängare sådan om disciplinmyndighetens beslut befinnes otillfredsställande.

10.2 Remissyttrandena

Kommitténs förslag om tillsynsområde för JO och JK godtas av JO, JK och SACO. JO påpekar emellertid att förslaget innefattar en utvidgning av JO:s nuvarande tillsynsområde och anser att detta i betraktande av den under senare år alltmer ökade.arbetsbördan för JO är ägnat alt inge betänkligheter. Den lättnad som vinnes genom kommitténs förslag att JO i vissa faU inle skall vara skyldig att själv åtala ulan kan nöja sig med att anmäla förhållandet till allmän åklagare innebär enligt JO:s erfarenheter inte någon nämnvärd arbelsbesparing ulan andra ålgärder måste vidtagas för att hålla arbetsbördan på en rimlig nivå.

RÅ anser alt RÅ bör undantas från tillsyn av JO och JK samt att vissa frågor om behörighet alt besluta om och utföra åtal mol RÅ för brott 1 tjänsten bör utredas.

AB Svensk Bilprovning påpekar att förslaget innebär att besiktningsmännen blir ställda under såväl JO:s som trafiksäkerhelsverkels tiUsyn och ifrågasätter om inte detla från principiell synpunkt kan innebära risk för kompelenskonflikter.

Sveriges Radio motsätter sig att JO och JK skall ha lillsynsrält över bolagets anställda. Även Systembolaget har vissa erinringar mot förslaget om tUlsyn från JO:s och JK:s sida över dess personal.

Kommitténs förslag att JO och JK inte skall ha rätt att uppträda som part i disciplinärende vare sig inför myndigheten eller domstol och inte ha talerält mot disciplinmyndighetens beslut kritiseras av samtliga de instanser som yttrat sig i frågan, bl, a, JK, JO, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Hallands och Gävleborgs län, riksförsäkringsverket, SJ och samtliga juridiska fakulteter. JK framhåller, att det synes vara uppenbart att JO och JK — som båda har alt fristående från förvaltningshierarkin värna medborgarnas rättssäkerhet — inte bör fråntas de möjligheter de nu har att i sista

Prop. 1975:78 136

hand genom talan inför domstol verka för en rättstillämpning som beaktar inte bara de intressen som kan finnas hos parterna i ansfällningsför-hållandet ulan också den enskilde medborgarens rätt, JO erinrar om alt JO:s uppgift enligt RF är atl ha tillsyn över att lagar och författningar efterlevs i vad de skall tillämpas av de offentliga tjänstemännen och förtroendemännen. Övervakningen sker dels i de enskUda medborgar- nas intresse dels för riksdagens räkning och tillsynen innebär, enligt JO, en garanti mot ämbetsmannavälde som är tUl men såväl för den enskilde som för riksdagen. Visserligen avskaffas inle ålalsrälten, som inneburit att JO på ett betryggande och eftertryckligt sätt kunnat fullgöra sin kontrolluppgift, men den blir genom den föreslagna avkri-minaliseringen tämligen betydelselös. Enligt JO:s erfarenheter är del inle ämbetsmannavälde i dess mera flagranta former sorii JO har tUl huvuduppgift att bekämpa utan i stäUet sådana störningar i funktionerna som hänför sig tUl långsam handläggning, bristande servicevilja och avogt bemötande av allmänheten. Det finns vidare en i och för sig förklarlig tendens att ge den egna myndighetens behov företräde framför allmänhetens. Om det hos en myndighet har utbildats en viss tradition, rutin eller annan praxis som rimmar mindre väl med vad statsmakterna förväntar sig av myndigheten blir det svårt för JO alt få bukt med detta om inte JO har mera effektiva medel till sitt förfogande än vad som föreslagits. JO anser det vara att föredraga att han får formlig talerält och partsställning i disciplinmålet men vill inle påyrka delta. Däremot bör JO tilläggas r"ätl alt föra talan mot disciplinmyndighelens beslul, når detta går JO emot.

Kommittén har i betänkandet, utan att föreslå några uttryckliga stadganden, lagit upp frågan om den enskilde funktionärens rätt att påkaUa disciplinmyndighetens beslul i ärende där JO eller JK ansett funktionären ha förfarit felaktigt men inte anmält ärendet till disciplinmyndigheten. Riksrevisionsverket och riksförsäkringsverket anser alt del bör finnas uttryckliga stadganden som ger funktionären sådan rätt. Frågan berörs även av juridiska fakulteten vid Lunds universitet och SACO.

11 Den militära sektorn

11.1 Kommittén

Kommittén framhåUer att syftet med det rikt utvecklade system av särbestämmelser, som råder för krigsmän i ansvarshänseende, är att trygga krigsmaktens effektivitet varvid särskild vikt lagts vid kravet att upprätthålla krigsmännens lydnadsplikt. Eftersom det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grund av tjänsteavtal, är utrymmet begränsat för eri tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som kommittén anlagt vid utformningen av ett nytt ansvars-

Prop. 1975: 78 137

system för den civila sektorn av offentlig verksamhet. Det finns emellertid enligt kommitténs mening anledning överväga om inte förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de intressen som reglema är avsedda att trygga. Kommittén anser alt det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande reform ligger utanför ramen för kommitténs utredningsuppdrag men förordar alt en översyn av det militära ansvarssystemet i dess helhet kommer till stånd.

Endast förslag tUl en begränsad reform avseende anslällda krigsmän med typiskt civUa arbetsuppgifter läggs därför fram. Det föreslås sålunda alt anställda krigsmän med sådan tjänstgöring skall omfattas av samma ansvarsregler som föreslagils för den civila personalen. Belänkandet innehåUer också förslag tiU ett fåtal följdändringar i 21 kap. BrB om brott av krigsmän.

De tidigare berörda förslagen om avskaffande av avsättning och suspension som brottspåföljder och införande av ett avskedandeinstitut avser även anslällda krigsmän.

11.2 Remissyttrandena

Kommitténs förslag lämnas i princip utan erinran av ÖB, chefen för flygvapnet och SR.

Chefen för armén anser det alltjämt vara lämpligast att krigsmän följer ett enhetiigt mUilärt disciplinsystem oavsett om tjänsten utförs vid civilt statligt verk eller vid truppförband. Liknande synpunkter anförs av TCO.

12 Följdändringar i 17 kap. brottsbalken 12.1 Kommittén

Med hänsyn tUl det samspel som råder mellan ansvarsreglerna för offentliga funktionärer samt de sanklionsbeslämmelser — intagna i 17 kap, BrB — som riktar sig mot tredje man och har till syfte alt förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av offentiig verksamhet föreslår kommittén vissa följdändringar i nämnda sanktionsbestämmelser.

Sålunda föreslås att de i 1, 2 och 4 §§ upptagna brottstyperna (våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd) skall avse angrepp endast på person som utövar offenllig myndighet. Vidare innebär förslaget atl den i 5 § samma kapitel behandlade särskilda brottstypen missfirmelse mot tjänsteman skall utgå och atl gärningar av detta slag framdeles skall bestraffas endast som förolämpning enligl 5 kap, 3 § BrB. Stadgandet i 5 kap. 5 § BrB att förolämpning inle

Prop. 1975: 78 138

får åtalas av annan än målsägande bör enligt kommittén samtidigt förses med en undantagsbestämmelse av innebörd att förolämpning mot någon i eller för hans utövande av offentiig myndighet får åtalas av åklagare efter angivelse av målsägande om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Kommittén föreslår också att den mot 17 kap. 5 § BrB svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen om ansvar för missfirmelse mot tjänsteman som sker i tryckt skrift skaU ändras till att avse endast förolämpning mot någon i eller för hans utövning av offentiig myndighet.

Vidare föreslås att straffbestämmelsen i 17 kap. 7 § om bestickning ändras så att den personkrets som skyddas mot detta brott överensstämmer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mutbrott.

De i 14 § och 15 § första stycket första punkten samma kapUel intagna stadgandena om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande av allmän ställning föreslås ersatta av en ny regel av innehåll att den som obehörigen ger sig ut för att utöva offentiig myndighet skall dömas för föregivande av allmän ställning. Någon ändring av påföljden — böter eller fängelse i högst sex månader — föreslås inte.

12.2 Remissyttrandena

De föreslagna ändringarna lämnas utan erinran av JK och poststyrelsen. JK förordar dock atl bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen skall utgå helt.

RÅ lillstyrker förslaget att upphäva 17 kap. 5 § BrB men anser i likhet med överåklagaren i Malmö åklagardistrikt och Göta hovrätt att den föreslagna åtalsregeln i 5 kap. 5 § BrB är alltför restriktiv. Förutsättningen "av särskUda skäl" bör enligt RÄ:s mening ulgå. Vidare anser RÅ liksom överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt alt strafflatituden i den föreslagna straffbestämmelsen i 17 kap, 15 § BrB är alltför låg med hänsyn till alt bestämmelsen kommer att omfatta även kvalificerade fall där det kan föreligga behov av att använda tvångsmedel. RÅ föreslår därför alt nu gäUande latitud för grovt brott bibehålls.

Förslaget att upphäva straffbestämmelsen i 17 kap. BrB om missfirmelse mot tjänsteman avstyrks av överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län. Enligt länsstyrelsernas mening föreligger behov av ett särskilt ämbetsskydd främst för sådan personal som utför polisiära och exekutiva arbetsuppgifter.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser det vara tvivelaktigt om den föreslagna lagtexten i 17 kap. 1 § BrB medger en sådan av kommittén angiven tolkning att den funktionär i vars befattning ingår att utöva myndighet är skyddad i all verksamhet i befallningen såsom förrättning, utredningsarbete etc. Det synes enligt fakulteten vara

Prop. 1975: 78 139

onödigt att ha speciella stadganden som skyddar en del av tjänstemannens verksamhet i tjänsten men inte hela denna verksamhet, eftersom de vanliga reglema i 3 och 4 kap. BrB kan tillämpas vid beivrande av angrepp på tjänsteman i eller för hans tjänst och möjlighet därvid finns att vid straff mätningen beakta att angreppet avsåg hans tjänst. Även överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt är kritisk mot utformningen av 17 kap. 1 § BrB.

13 Föredraganden

13.1 Principerna för ett nytt sankfionssystem

Det nuvarande ämbetsansvarssystemet framstår som föråldrat och behäftat med åtskilliga brister. Särskilt anmärkningsvärt är att så gott som varje förseelse i tjänsten åtminstone principiellt sett är straffbelagd. Bestämningen av de tjänstemannagrupper, som är underkastade straffansvar och/eller disciplinansvar, bygger vidare på mycket vaga och oenhetliga kriterier. I stor utsträckning är bägge ansvarsformerna tillämpliga samtidigt utan att några motiv för denna reglering står alt finna. Härtill kommer att uppsägnmg ofla kan tUlämpas alternativt till de offenlligrältsliga påföljderna. De reformer som föreslås av ämbelsansvarskommiitén går i huvudsak ut på en avsevärd inskränkning av det straffbara området, en rationellare bestämning av den personkrets som skall vara underkastad straffansvar samt ett närmande mellan den offentiiga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. Dessa riktiinjer anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, vara väl ägnade att läggas tUl grund för utformningen av ett nytt sanktionssystem avseende offentiiga arbets- och uppdragstagare, i det följande sammanfattade under beteckningen offentliga funktionärer.

13.2 Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen

Statstjänstemannalagen (1965:274, omtryckt 1974: 1009) äger, med vissa undantag, tUlämpning på anställning med staten som arbetsgivare och tjänsteman som arbetstagare. Som tidigare har nämnts anställs numera i pruicip alla arbetstagare hos staten som tjänstemän. Enligt 3 § statstjänstemannalagen gäller i anställningsförhållande på vilket lagen är tillämplig vad som är bestämt i avtal. Avtal får dock inte träffas om inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning i övrigt, om myndighets verksamhet eller om anställnings- eller

Prop. 1975: 78 140

arbetsvUlkor som regleras i lagen eller i författning vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tiUhör regeringens, riksdagens eller myndighets beslutanderätt. Har avtal träffats i strid mot detla förbud är avtalet i denna del utan verkan. En i stort sett motsvarande bestämmelse finns i 2§ kommunaltjänstemannalagen (1965:275, ändrad senast 1974: 1010).

En av statstjänsteman i tjänsten begången förseelse mot gällande lag eller annan författning, t. ex. statstjänstemannalagen, allmänna verksstadgan, instruktion eller arbetsordning, kan enligt gällande rätt föranleda — vid sidan av den civUrättsliga påföljden uppsägning när det gäller andra tjänstemän än fullmaktshavare m. fl. — straffrättsligt ansvar eller, om förseelsen är av ringare beskaffenhet och tjänstemannen är underkastad disciplinansvar, disciplinpåföljd. Om tjänstemannen däremot bryter mot bestämmelse i avtal, torde varken straffr'åttsligt ansvar eller disciplinansvar kunna utkrävas utan i stället är det endast privaträttens sanklionssyslem som träder in. Denna reglering är uppenbarligen inle tillfredsställande. I likhet med kommitién anser jag därför att ett nytt sanktionssystem skall kunna tUlämpas inom alla delar av det offentliga anställningsförhållandet och således oberoende av om den förseelse som skall beivras utgör ett brott mot avtal eller mot författning.

En sådan ordning skall enligt kommitién nås genom alt man anlägger en privatr"ättslig syn på hela det offentliga anställningsförhållandet, vilket därmed blir alt se som till alla delar avlalsgrundat. Laglekniskt skall enligt kommitténs förslag en sådan ordning åstadkommas genom alt föreskriftema i 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen att avtal inte får träffas om vissa angelägenheter ersätts av bestämmelser som anger att det i avtal inle får föreskrivas inskränkning i rätt för arbetsgivaren att ensam besluta om dessa angelägenheter. Efter dessa lagändringar skall det kunna ses som en avtalsförpliklelse för arbetstagaren att uppfylla de villkor arbetsgivaren uppställer på de områden där hans ensidiga bestämmanderätt inle får inskränkas genom avtal.

Den av kommittén föreslagna lösningen kritiseras av vissa remissinstanser såsom ägnad att komplicera förvallningsprocessen och leda tiU missförstånd. Ett par remissinstanser uttalar uppfattningen att det eftersträvade resultatet kan nås ulan den föreslagna lagändringen.

Efter samråd med statsrådet Löfberg vUl jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att den föreslagna lagändringen inle är nödvändig. Ytterligare en anledning att avstå från lagändring är att arbetsrättskom-mUtén (In 1971: 03) i sitt nyligen framlagda slutbetänkande. Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975: 1), har aktualiserat frågan i ett slörre sammanhang och alt det därför är olämpligt att nu föregripa de överväganden som denna kommittés arbele kan leda till. På grund av det anförda förordar jag att den nuvarande ordningen med avtalsförbud i berörda

Prop. 1975: 78 141

stadganden i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen t. v. behålls.

13.3 Det straffrättsliga ansvarsområdet

Det gmndläggande motivet för både straffrättsliga och utomstraffrättsliga sanktioner är enligt ämbetsansvarskommitténs förslag samhällsmedlemmarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. De straffrättsliga sanktionerna föreslås knutna till de allvarligaste angreppen mot detla intresse, vUket innebär en omfattande avkriminalisering i förhåUande till vad som gäller nu. Det föreslås sålunda att de nuvarande straffbestämmelserna i 20 kap. brottsbalken (BrB) ersätts av tre nya ansvarsregler, nämligen om oriktig myndighetsutövning, om mutbrott och om brott mot tystnadsplikt. Straffansvar för vanliga tjänstefel föreslås alltså bortfalla.

Genom de föreslagna ändringarna i BrB vinner man den fördelen att
såväl kretsen av ansvariga personer som det straffbara området bestäms
efler mera rationella kriterier än hittills har varit fallet samtidigt som
domstolar och åklagare befrias från handläggningen av mindre allvar
liga förseelser. Ty även om det, såsom senare skall beröras, bör finnas
möjlighet att ställa den offentlige arbetsgivarens beslut om disciplin
påföljd för en sådan förseelse under domstols prövning, torde man
kunna räkna med alt sådana mål blir färre till antalet än vad ålalen för
tjänstefel är f. n. ,

En avkriminalisering av tjänstefel innebär inte att straffrättsliga sanktioner för förseelser i tjänsten av andra funktionärer än dem som utövar myndighet bortfaller helt. I den mån tjänsteförseelsen är av allvarligare slag kan den sålunda inte sällan vara att hänföra under annan bestämmelse i BrB, exempelvis 8 kap, 1 § (stöld), 10 kap. 5 § (trolöshet mot huvudman) eller 13 kap. 6 § (allmänfarlig vårdslöshet).

Jag ansluter mig alltså till de av kommittén föreslagna allmänna principerna för det straffrättsliga sanktionssystemets utformning, vilka även har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Den centrala straffbestämmelsen i kommitténs förslag är stadgandet om oriktig myndighetsutövning. I överensstämmelse med principen att det nya sanktionssyslemet bör utformas efler de offentliga funktionernas art och inte bero av sådana förhållanden som Ijänstemannaslällning eller liknande anges inle någon särskild personkrets i den föreslagna lagtexten. Ansvarsregeln är avsedd att gälla var och en som utövar offentlig myndighet oberoende av hans rättsförhållande till det allmänna. Innebörden av begreppet myndighetsutövning blir alltså avgörande för bestämmelsens tillämpningsområde.

Begreppet myndighetsutövning förekommer i 3 kap. 2 § första stycket skadeståndslagen (1972: 207). Enligt denna bestämmelse skaU slalen

Prop. 1975: 78 142

eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. I motiven tiU denna lag (prop. 1972: 5 s. 311 f) uttalade jag bl. a, att ett utmärkande drag för de förvaltningsakter, som betecknas som utövning av offentlig myndighet, är alt det rör sig om beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentiigrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privattältslig natur. Jag konstaterade vidare att en beskrivning av uttrycket myndighetsutövning med utgångspunkt i dessa kriterier stämmer väl överens med de uttalanden om begreppets innehåll som jag gjorde i anslutning tUl 3 § första stycket i förslaget till förvaltningslag (prop, 1971: 30 del 2 s. 331). Myndighetsutövning karakteriserades i det sammanhanget som utövning av befogenhet att för enskild bestämrria om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Begreppet myndighetsutövning används också-i 11 kap. 6 § tredje stycket och 7 § nya regeringsformen (RF). Enligt den första av dessa bestämmelser kan förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövnmg överlämnas till bolag, förening, samfällighel eller stiftelse genom lag, medan den senare bestämmelsen innehåller förbud för myndighet — också riksdagen och kommuns beslutande organ — att bestämma hur förvaUningsmyndighet i särskUt fall skall besluta i ärende som rör bl. a. myndighetsutö-vning. Beträffande innebörden av begreppet hänvisade jag i förslaget tUl ny regeringsform m. m. (prop. 1973: 90 s. 397) tiU vad jag hade anfört i förslaget till förvaltningslag.

Kommitién anmärker att den innebörd som kommittén tillagt begreppet myndighetsutövning är väl förenlig med den beskrivning av begreppets innehåll som har gjorts i motiven tUl förvaltningslagen (1972: 290) och skadeståndslagen och att man således vinner den fördelen att begreppet i allt väsentligt får samma innebörd i såväl skadeståndsrättslig och förvallningsrättslig som straffrättslig lagstiftning.

I likhet med kommittén anser jag det vara lämpligt alt vid utformningen av förevarande straffbestämmelse utgå från begreppet myndighetsutövning. Jag delar också kommitténs uppfattning att det är en fördel om detta begrepp får i huvudsak samma innebörd inom olika områden av lagstiftaingen. Det måste emellertid samtidigt beaktas att de berörda bestämmelserna i förvaltningslagen och skadeståndslagen både sinsemellan och i förhållande tUl den föreslagna straffbestämmelsen företer stora skillnader i fråga om tillämpningsområde och syfte. Föreskriften i förvaltningslagen avser sålunda att avgränsa de ärenden där regler om aktinsyn, kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om beslut skall tillämpas. Det är alltså här endast fråga om sådan myndighetsutövning som mynnar ut i bindande beslut, medan såväl stadgan-

Prop. 1975: 78 143

det i skadeståndslagen som straffbestämmelsen avses skola vara tilllämpliga också på sådan myndighetsutövning som lar sig uttryck i faktiska ålgärder som inte har föregåtts av formliga beslut. Vidare har bestämmelsen i skadeståndslagen en huvudsaklig reparätiv funktion medan straffbestämmelsen i första hand skaU tUlgodose preventiva syften.

Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst har sin grund i lag eller annan författning. Missbruk av myndighet föreligger då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. Oriklig myndighetsutövning kan föreligga även om ett fatlat beslut i och för sig är materiellt riktigt men har meddelats endast sedan visst ovidkommande vUlkor har uppfyUts. Myndighetsutövning kan också innebära skyldighet att vara verksam i visst avseende och en underlåtenhet alt handla kan i sådana fall utgöra oriktig myndighetsutövning, såsom då åklagare underlåter att åtala brott eller då utfärdande av stämning fördröjs i syfte att åtahpreskription skall hinna inti-äda.

Det påpekas av kommittén att ett beslut som typiskt sett innefattar myndighetsmissbmk kan vara behäftat med fel som gör att det redan från början är alt betrakta som ogUtigt och därför inle behöver undanröjas efler besvär. Ett sådant beslut bör enligt kommitténs mening inte föranleda tillämpning av den föreslagna straffbestämmelsen. Denna uppfattning kritiseras av ett par remissinstanser, som framhåller att även ett OgUtigt beslut kan ha faktiska verkningar och följaktligen medföra förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eUer för någon enskild samt alt också grova fall av myndighetsmissbmk med kommitténs ståndpunkt skulle kunna gå fria från ansvar.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att skilja mellan två typfall av nullitet, nämligen ogiltighet på grund av befogenhetsöverskridande och ogillighet tiU följd av bristande behörighet. Att ett beslut är att anse som en nullitet på grund av att en behörig funktionär har överskridit sin befogenhet att utöva myndighet torde vara sällsynt. Funktionären torde i ett sådant fall få sägas ha utövat myndighet, även om resultatet inte blivU det av gärningsmannen avsedda (jfr prop. 1972: 5 s. 504). Har gärningen för det allmänna eller någon enskild medfört förfång eller otillbörlig förmån som inle är ringa, bör straffbestämmelsen alltså vara tiUämplig.

Ett likartat fall är att en funktionär utayttjar sin möjlighet till maktutövning genom att företa faktiska ålgärder som faller utom ramen för hans befogenheter. Som exempel kan anföras att en polisman på sin fritid med slöd av sin legitimation omhändertar en person för att trakassera denne eller bereder sig tillträde till en privatbostad för att verkställa "husrannsakan" och ta egendom i "beslag" för en enskild persons räkning (jfr prop. 1972: 5 s, 505). Även här torde det vara fråga om missbruk av myndighet i den bemärkelse som anges i den föreslagna straff-

Prop. 1975: 78 144

bestämmelsen. I den mån gärningen på annan gmnd är särskilt belagd med straff, exempelvis som olaga frihelsberövande, hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande, skall dock den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § BrB enligt vad jag senare återkommer till inte tillämpas. Vid bestämmande av straff för det allmänna brottet bör det givetvis anses som försvårande att det har begåtts under myndighetsutövning.

I det andra typfallet av nullitet är beslutet ogiltigt emedan det fatlats av en uppenbarligen obehörig person. I detta fall framgår redan av begreppsbestämningen att det inte kan vara fråga om någon myndighetsutövning och att den föreslagna straffbestämmelsen följaktligen inte kan bli tillämplig. I stället torde gärningen regelm'ässigt falla under den av kommittén föreslagna ansvarsbestämmelsen rörande föregivande av allmän ställning. TUl denna bestämmelse återkommer jag i ett senare sammanhang.

Den föreslagna ansvarskrelsen består av personer som har att utöva myndighet. Kommitién framhåller alt den som i underordnad ställning bereder ärenden utan att själv fatta beslut eller på annat sätt biträder den som har beslutanderätt i princip inte kan drabbas av ansvar enligt straffbestämmelsen. Denna ståndpunkt kritiseras av en remissmstans som anser det vara högst väsentligt från den enskUdes synpunkt att även förberedande ålgärder i beslutsförfarandet kommer att omfattas av ett straffansvar. En annan remissinstans förordar att det straffrättsliga an svarsområdet på denna punkt skall sammanfalla med det område som har fastställts för det aUmännas skadeståndsansvar. Enligt 3 kap. 2 § andra stycket skadeståndslagen svarar sålunda staten eller kommun föi skada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning

I motiven till förslaget till skadeståndslag (prop. 1972: 5 s. 502) uttalade jag bl. a. att bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket samma lag genom den valda formuleringen kommer att omfatta åtskilliga beslut eller åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen men sm är reglerade av offentligrällsliga föreskrifter och indirekt kan få rättsliga konsekvenser för den enskilde, liksom också vissa andra handlingar som slår i elt mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med myndighetsutövningen. Jag konstaterade också att fel som begås på det förberedande stadiet av ett förvaltningsärende — exempelvis försummelse vid ärendets föredragning eller vid avgivande av yttrande i ärendet — inte sällan leder till att den enskilde lider skada även i de fall då någon anmärkning inte kan riktas mot den som har träffat det slutliga avgörandet. Vidare konstaterade jag alt upplysning, som myndighet lämnar angående myndighetsutövning inom det egna verksamhetsområdet, regelmässigt får anses som elt sådant led i myndighetsutövningen eller åtminstone ha etl så intimt samband med denna alt skadeståndsansvar bör kunna åläggas med stöd av nämnda bestämmelse om skada vållas lill följd av alt upplysningen är felaktig.

Prop. 1975:78 145

Det är från rättssäkerhetssynpunkt av största vikt alt tillämpningsområdet för en straffbestämmelse anges på ett så klart och entydigt sätt att ansvar endast drabbar gärningar som anses straffvärda. Kravet på pregnans blir självfallet starkare ju aUvarligare den påföljd är som straffbudét föreskriver. Vad jag anförde i förslaget till skadeståndslagen angående omfattnmgen av det allmännas skadeståndsansvar för fel eller försummelse vid myndighetsutövning ger vid handen alt en motsvarande utformning av straffbestämmelsen rörande oriktig myndighetsutövning skulle innebära ett alltför långtgående och svårbeslämbart straffansvar. Jag ansluter mig därför tUl den av kommittén föreslagna avfattningen. Av denna framgår att straffansvaret avser den eller de personer som fattar det beslut eller vidtar den åtgärd som utgör myndighetsutövningen. Föredragande eller annan som är närvarande vid den slutliga handläggningen utan att formellt delta i beslutsfattandet kan således inte drabbas av ansvar, även om han enligt föreskrift i instruktion e. d. haft att anmäla skUjaklig mening och underlåtit att göra detta. Det bör emellertid beaktas att den som, utan att formellt delta i det beslut eller den åtgärd som innefattar själva myndighetsutövningen, genom fel eller försummelse under ärendets handläggning likväl har förorsakat ett oriktigt resultat, som har medfört förfång eller otUlbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan drabbas av ansvar för medverkan tUl oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB även om beslutsfattaren ay subjektiva.skäl inte kan ställas tUl ansvar. Varje,medverkande skall ju enligt dessa regler bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som Ugger honom lill last. Skulle inte heller någon som har deltagit i ärendets handläggning vara straffrättsligt ansvarig för det oriktiga resultatet, kan disciplinansvar komma i fråga. Oavsett om sttaffrättsligt eller disciplinrättsligt ansvar kan utkrävas är det slutligen som tidigare har nämnts ingalunda uteslutet att rätt tUl skadestånd ändå kan föreligga för den som har tillfogats skada. Att det skadeståndsrällsliga ansvaret på så sätt sträcker sig längre än det straffrättsliga är inte heller någon nyhet som kan ge anledning till principiella betänkligheter.

Ledamöter av beslutande statliga eller kommunala församlingar —. riksdagen resp. exempelvis kommun- och landstingsfullmäktige — kan enligt gäUande rätt dömas endast för tagande av mula eller otiUbörlig belöning och för brott mot tystnadsplikt men inle för Ijänstemissbruk eller tjänstefel. I detla hänseende föreslår kommittén inte någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag skaU,således nämnda personer inle omfattas av straffbuden rörande missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning. Efiersom det här är fråga om i allmänna val utsedda personer med ett direkt ansvar inför sina väljare delar jag uppfattningen att det inte föreligger något behov av att kriminalisera oriktig myndighetsutövning av berörda persongrupper. Någon anledning

10 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78

Prop. 1975: 78 146

att såsom f. n. är fallet göra undantag för ordförandens ålgärder i denna egenskap synes inte vara för handen. Däremot anser jag inte alt det finns bärande skäl att som ifrågasatts av länsstyrelserna i Stockholms län och Hallands län i full ulslräckning behåUa den i 20 kap. 12 § andra stycket BrB stadgade immuniteten för taxeringsmän, dvs, ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd (jfr 113 § gamla RF och SOU 1972: 15 s. 320). Det kan nämnas att de remissinstanser — hovrätten för Nedre Norrland, dåvarande kammarrätten och JO — som särskilt berörde kommitténs förslag 1 delbetänkandet SOU 1969: 20 alt taxeringsmännen borde omfattas av slraffbud rörande oriktig myndighetsutövning, samtliga ställde sig bakom detta förslag. Med hänsyn till att den framtida taxeringsorganisationen f.n. är föremål för överväganden inom finansdepartementet anser jag emellertid, som jag senare återkommer till, att straffansvaret för taxeringsmän i förevarande hänseende bör begränsas till uppsåtiigt brott.

I Ukhet med kommittén anser jag att jurymän i tryckfrihetsprocess inte bör undantas från ansvar för oriktig myndighetsutövning.

För att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar fordras enligt kommitténs förslag att gärningen för det allmänna eller någon enskUd medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa. Det är inte nödvändigt att verkningarna inträder samtidigt som meddelandet av det beslut eller vidtagandet eller underlåtenheten av den åtgärd varigenom den oriktiga myndighetsutövningen manifesteras. Kommitién framhåller sålunda att förfång kan föreligga även om dess effekt tUl följd av verkställighetsregler inte hinner uppträda emedan det oriktiga beslutet blir undanröjt efter besvär. Förfång kan bestå i såväl ekonomisk skada som annan olägenhet. I och för sig är även tidsutdräkt ett förfång, påpekar kommitién, som dock inte anser att varje grad av förfång, hur obetydligt det än må vara, bör medföra straff vid oriktig myndighetsutövning. Jag delar kommitténs uppfattning och ansluter mig till förslaget.

Genom införandet av rekvisitet myndighetsutövning — med en ordalydelse som klargör att straffansvaret är begränsat till dem som har att utöva myndighet — blir personkretsen för den nya straffbestämmelsen avsevärt mindre än den personkrets som f. n. har ämbetsansvar och alltså kan drabbas av straffrättsliga sanktioner för ijänstemissbruk och tjänstefel. Medan tjänstemissbruk är straffbart endast som uppsåtiigt brott, kan ansvar för tjänstefel utkrävas även när oaktsamhet ligger gärningsmannen tUl last. Tjänstefel består i alt ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt författaing, särskUd föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Gärningsbeskrivningen täcker alltså i och för sig även oriktig myndighetsutövning. Om tjänstefel avkriminaliseras uppkommer frågan om straffbestämmelsen angående oriktig myndighetsutövning bör göras tillämplig också på oaklsamma gärningar. Med hänsyn tUl de för både det allmänna och

Prop. 1975: 78 147

den enskUde allvarliga följder som kan vara förenade med oriklig myndighetsutövning anser jag i likhet med kommittén alt ett visst straffrättsligt ansvar för vårdslös myndighetsutövning inte kan undvaras.

Kommittén föreslår att kriminaliseringen av vårdslös myndighetsutövning inskränks till grova faU. Förslaget slår i överensstämmelse med reformens grundtanke att behålla straffrättsliga sanktioner endast för allvarliga angrepp på de enskilda medborgarnas rättsläge. Man får därigenom också en klarare gräns mellan områdena för straffrättsliga och disciplinära sanktioner. Liksom kommittén anser jag detla vara en klar fördel. Jag biträder därför förslaget att straffansvar skall inträda endast i fall där oaktsamheten är grov.

Vid bedömningen av om grov oaktsamhet föreUgger skall självfallet samtliga omständigheter beaktas. Som ett motiv för att låta straffansvaret täcka även fall av oaktsamhet har jag framhållit de allvarliga följder för både det allmänna och den enskUde som kan vara förenade med oriktig myndighetsutövning. Endast den omständigheten att oriktig myndighetsutövning medfört aUvarligt förfång får dock inte föranleda att oaktsamhet bedöms som grov. Visserligen måsle man i sådana fall, där det står klart att myndighetsutövningen får avsevärda konsekvenser för de berörda, kräva särskUd noggrannhet från den utövandes sida. Det innebär emellertid bara att man får ha en.annan utgångspunkt än i fråga om myndighetsutövning i allmänhet när man bedömer om oaktsamheten är grov. Sker myndighetsutövningen t. ex. under tidspress och avser den komplicerade rättsfrågor bör oaktsamheten å andra sidan bedömas mildare.

De av kommittén föreslagna strafflalituderna — för uppsåtiigt brott böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt; fängelse i högst sex år samt för ciUpöst brott böter eller fängelse i högst elt år — anser jag vara väl avvägda.

Straffbestämmelsen i nuvarande 20 kap. 1 § BrB skall inte tUlämpas om gärningen annars är särskilt belagd med straff. Kommittén föreslår att även den nya bestämmelsen om oriktig myndighetsutövning skall vara subsidiär i förhållande till andra straffstadganden. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

Brottsbenämningarna missbruk av myndighet och vårdslöshet i myndighetsutövning kritiseras av några remissinstanser såsom mindre lämpliga från språklig synpunkt. För egen del anser jag det vara angeläget att brottets allvarliga karaktär kommer till uttryck även i brottsbenämningen. Jag förordar därför den av kommittén för det uppsålliga brottet föreslagna benämningen missbruk av myndighet. Beträffande det cul-pösa brottet anser jag att benämningen vårdslös myndighetsutövning är att föredra från språklig synpunkt.

Regler om straffansvar för tagande av muta eller annan otiUbörlig belöning i offentlig tjänst finns f. n, i 20 kap. 2 § BrB. Enligt denna be-

Prop. 1975: 78 148

stämmelse får ämbetsman eller den som varit ämbetsman inte motta, låta åt sig utlova eller begära muta eller annan otillbörUg belöning för sin tjänsteutövning. Bestämmelsen är inte tillämplig om gärningen eljest är belagd med straff. Kommittén har genom tUläggsdirektiv den 4 juni 1971 fått i uppdrag att utreda fömtsättnmgarna för en generellt utformad ansvarsregel som tar sikte på varje anställd eller uppdragstagare oavsett om han är verksam inom den offentliga eller den privata sektorn. Resultatet av denna utredning har nyligen redovisats i belänkandet (SOU 1974: 37) Mut- och bestickningsansvaret. Över betänkandet har yttranden inhämtats från myndigheter och organisationer. Jag har ännu inle tagit slutlig ställning tUl frågan och det saknas därför skäl alt föregripa en reform av detla slag genom alt nu ändra bestämmelsen i 20 kap. 2 § i vidare mån än som betingas av övriga ändringar i sanima kapitel.

Eftersom begreppen ämbetsman och ämbetsansvar inte kommer att finnas kvar i det föreslagna sanktionssystemet, måste en ny bestämning av den ansvariga personkretsen ske. Dét synes därvid.vara lämpligt att i första hand anknyta ansvaret tUl den offentiiga verksamheten på så sätt • att det kommer att omfatta alla arbetstagare hos staten eller hos kommun oavsett om de intar ställnmg som tjänstemän eller inte. Liksom f. n. bör även vissa personer som utan anstälhiing utför uppdrag åt det allmänna vara underkastade mutansvar. TUl denna gmpp hör ledamöter av statiiga och kommunala beslutande församlingar, nämnder och styrelser liksom personer som annars tUl följd av val,eller, plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vilkas uppdrag finns reglerade i författning. Vidare bör ansvaret iräffa krigsmän eller andra som fullgör lagsladgad tjänsteplikt liksom samtiiga utövare av offentiig myndighet, oavsett om myndighetsutövningen har samband med mnehav av tjänst eller uppdrag som förut har nämnts.

Den nya straffbestämmelsen bör liksom den nu gällande vara tUlämpr lig också på den som har begått gärningen, innan han erhållit ifrågavarande anställning eller uppdrag eller efter det han har avgått från anställningen eller uppdraget. Däremot torde det knappast finnas något praktiskt behov av att behålla den särskilda föreskrift som nu anger alt bestämmelsen om ansvar för mutbrott skall vara subsidiär i förhållande till straffbestämmelser rörande allmänna brott.

I fråga om påföljden hänvisar nuvarande 2 § till 1 §, Den nya straffbestämmelsen om mutbrott bör innehålla ett uttryckligt stadgande om påföljden. Jag ansluter mig tUl kommitténs förslag att sttaffet skall vara böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år. Detta överensstämmer i sak med vad som nu gäller, om man bortser från att 1 § f, n. också föreskriver åläggande av de särskUda ämbetsstraffen suspension och avsättning.

Den nu gällande straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB om brott mot ■

Prop. 1975: 78 149

tystnadsplikt har ansetts tillämplig inle bara när den tystnadspUkt som åsidosatts gmndas på uttrycklig föreskrift i lag eUer annan författning utan även när den beror av myndighets eller överordnads föreskrift, av annat slag eller enbart följer av ämnets natur. Kommittén anser att ett straffbud inte bör gälla generellt inom ett så diffust bestämt område ulan alt för dess tiUämpning bör krävas att själva tystnadsplikten finns angiven i författning. Samma uppfattning har sedermera kommit tUl uttryck i den efter betänkandets framläggande genomförda gmndlagsreformen. Med hänsyn till Uinehållet i 2 kap. 1 § samt 8 kap. 3 § och 7 § andra stycket RF är således efter RF:s ikraftträdande inte längre möjligt alt ulan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt. Jag ansluter mig därför tUl kommitténs förslag att ersätta stadgandet i 20 kap. 3 § BrB med en ny straffbestämmelse som, utan angivande av personkrets, föreskriver ansvar för var och en söm uppsåtiigen eller av oaktsamhet yppar vad han till följd av författning är pliktig alt hemlighålla.

Jag förordar också att de straffbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt som f. n. finns i olika specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln blir överflödiga upphävs. Sådana specialstraffrättsliga beslämmelser som innehåller subjektiva rekvisit i skadehänseende bör dock behållas oförändrade. Det gäller här framför allt sådan tystnadsplikt för revisorer m. fl. som har föreskrivits i bl. a. lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1955: 183) om bankrörelse och lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring. Regeln i 9 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) om straff för den som ulan giltigt skäl röjer vad enligt rätlens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras bör också behållas i sin nuvarande lydelse liksom även beslämmelser av motsvarande eller liknande typ i andra författningar. Den straffrättsliga sanklionering av brott mot tystnadsplikt som finns i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland (jfr SFS 1971: 850) kan inle ändras utan överenskommelse med Finland och bör därför t. v, behållas i nuvarande lydelse.

I 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756) finns en bestämmelse om förbud för den som har att ta befattning med radioprogram att avslöja vem som har författat eller framställt program m. m. Förbudet är förenat med straffansvar och har motsvarighet i 3 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen. Ändring av dessa båda straffbestämmelser bör anslå tills andra ändringar i tryckfrihetsförordningen på sätt jag senare återkommer till aktualiseras.

Specialstraffrättsliga bestämmelser i författningar som har begränsad gikighetstid eller som utan alt ha blivit formellt upphävda till följd av sitt sakliga innehåll i praktiken endast har begränsad gUtighetstid bör också lämnas oförändrade (jfr SOU 1972: 1 s. 201 f).

Det kan, såsom kommitién framhåller, övervägas om inle vissa fall av den oreglerade tystaadsplikt som hittills gällt bör förfaltningsregleras

Prop. 1975:78 150

så att även dessa fall kommer att omfattas av straffansvaret. Ett sådant fall, som föranlett lagstiftning sedan kommittén lagt fram sitt betänkande, är den i 2 kap. 4 § nya riksdagsordningen (RO) stadgade skyldigheten för ledamot eller tjänsteman i riksdagen att inte obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Någon motsvarande bestämmelse för de kommunala församlingamas del anser jag inte f, n. vara erforderlig.

I ett nyligen framlagt förslag till lag om offentiiga funktionärers-tystnadsplikt har jag förordat att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit på gmnd av anställning eller uppdrag hos staten, kommun, landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, oiri förbudet är påkallat bl. a, av hänsyn till rikets säkerhet, privatlivets helgd, enskilds personliga säkerhet eller det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse (prop. 1975: 8), Regeringen skall enligt förslaget få överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller landstingskommun att meddela föreskrifter av detta slag. Jag framhöll i prop. (s. 61) bl. a. alt ett sådant generellt bemyndigande är en förutsättning för att man, utan att sätta meddelarskyddet åt sidan och ulan alt belasta riksdagen med detaljfrågor, skall kunna behålla ungefär det rättsläge som i dag råder på tystnadspliktsområdet, I den mån regeringen använder bemyndigandet kommer nämligen den sålunda reglerade tystnadsplikten att sanktioneras av en sttaffbeslämmelse i den föreslagna lagen. Denna bestämmelse bör utgå i samband med alt den nu förordade ändringen i 20 kap. 3 § BrB träder i kraft.

En annan persongmpp som enligt min mening bör åläggas förfaltningsreglerad tystnadsplikt är tolkar och översättare. På grimdval av ett av invandrarulredningen avgivet betänkande (SOU 1972: 83) kommer jag därför alt föreslå en särskild lag i delta ämne.

I vissa författningar finns beslämmelser om tystnadsplikt som inle sanktioneras av något straffstadgande. Som exempel på sådana beslämmelser kan nämnas 11 § lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, 5 och 8 §§ lagen (1949: 345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, 192 § lagen om bankrörelse och 28 § kungörelsen (1968: 104) om förelagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen. Om den som åsidosätter tystnadsplikt av detta slag inte är underkastad ämbetsansvar och alltså inte kan straffas enligt nuvarande 20 kap, 3 eller 4 § BrB, är gärningen f. n. följaktligen straffri. Med den utformning som 20 kap. 3 § har enligt förslaget skulle däremot straffansvar inträda. En sådan konsekvens skuUe strida mol syftena vid tillkomsten av ifrågavarande beslämmelser (se t. ex. prop. 1949: 101 s. 79) och bör därför undvikas. I förslaget till övergångsbestämmelser har av denna anledning tagits in elt stadgande om att vad som sägs i 20 kap, 3 § inte skall tillämpas i fråga om åsidosättande av sådan tystnadsplikt som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande inte är slraffsanktionerad.

Prop. 1975:78 151

De särskUda ämbetsstraffen avsättning och suspension avskaffas enligt kommitténs förslag. Kommittén påpekar emellertid att dessa påföljder utom att utgöra straff även har en skyddsuppgift, nämligen alt från tjänsten skUja den befattningshavare som inle fyller förutsättningarna för en godtagbar tjänsteutövning. Även om åtskilliga skäl talar för alt låta enbart de allmänna strafformerna följa på brott av offentliga funktionärer måste givetvis, framhåller kommittén, den offentliga tjänstens integritet skyddas genom att funktionären i förekommande fall kan skiljas från tjänsten. Detla syfte skall enligt kommitténs förslag kunna uppnås genom en tillämpning av det avskedandeinstitut som regleras i den disciplinlag som kommittén föreslår.

Mot förslaget att avskaffa avsättning och suspension som straff har jag ingenting att erinra. Det synes av olika skäl vara mest ändamålsenligt alt — liksom på den privata arbetsmarknaden — frågan om arbetslagarens avskedande på grund av olämplighet får avgöras med beaktande av alla relevanta omständigheter vare sig det är fråga om brottsligt förfarande eller icke straffbar förseelse i tjänsten. I vissa fall kan det sålunda tänkas vara tillräckligt alt arbetstagaren förflyttas till annan tj"änst.

När det gäller ledamöter av beslutande församlingar framhåller kommittén att det är svårare all anlägga den privaträtlsliga syn på avskedandefrågan, som ligger lill grund för dess förslag beträffande offentiiga funktionärer i allmänhet, och att avskedandeinstitutet således inte bör tillämpas här. KommUtén anser emellertid att del även framgent bör finnas möjlighet att till följd av brott skilja sådan ledamot från hans uppdrag och alt denna befogenhet liksom hittills bör anförtros åt den domstol som har att döma över brottet. Jag delar kommitténs uppfattning, som f. ö. väl stämmer överens med del efler betänkandets framläggande tillkomna stadgandet i 4 kap. 7 § RF att riksdagsledamot eller ersättare av domstol kan skiljas från uppdraget om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Om man, som jag senare återkommer till, inte låter det nya utomstraffrättsliga ansvarssystemet omfatta någon kategori av uppdragstagare, synes det vara mest följdriktigt att utsträcka allmän domstols befogenhet i förevarande hänseende även till andra förtroendemän än ledamöter av beslutande församlingar. Anledning saknas dock alt gå utanför den krets som har alt utöva offentiig myndighet. Befogenheten bör således omfatta t, ex. ledamöter av barnavårds- och nykterhetsnämnder.

Sammanfattningsvis anser jag att övervägande skäl talar för att en motsvarighet till åvsättningsslraffei bör finnas kvar beträffande valda uppdragstagare som har alt utöva offentiig myndighet. För att utmärka att sanktionen är avsedd mera som skyddsåtgärd än som straff bör emellertid benämningen avsättning undvikas och den mera neutrala termen skiljande från uppdrag användas. Sanktionen torde härigenom bli att be-

Prop. 1975:78 152

trakta som särskUd rättsverkan av brott (jfr 1 kap. 8 § och 36 kap. 11 § BrB).

Avgörande för frågan om förtroendemannen skall skiljas från sitt uppdrag synes böra vara om han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget (jfr det nyss nämnda stadgandet i 4 kap. 7 § RF), En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad bör också bestämmas. Enligt 20 kap. 8 § första stycket BrB gäller f. n. som huvudregel att avsättning på grund av allmänt brott kan ske endast om det för brottet är stadgat fängelse i två år eller däröver. Denna gränsdragning synes lämpUgen kunna behållas och utsträckas till alt gälla även de enligt förslaget i 20 kap. upptagna brotten. Detla innebär alltså alt skiljande från uppdraget kan komma i fråga vid missbruk av myndighet — i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för detla brott — och mutbrott men inle vid vårdslös myndighetsutövning eller brott mot tystnadsplikt.

Den som har två eller flera uppdrag med vilka det följer myndighetsutövning bör skUjas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig att inneha.

I 20 kap. 9 § BrB stadgas f. n. beträffande tjänstemän med ämbetsansvar att domstol skall ta hänsyn till dlscplinär bestraffning som har ålagts för brott, då domstolen bestämmer påföljd för samma brott. Enligt nuvarande 20 kap, 8 § BrB gäller vidare alt om tjänsteman för annat brott än ämbetsbrott ådöms såväl ämbetsstraff i form av t. ex. avsättning som annan påföljd, den förlust han lider genom ämbelsstraffet skall beaktas vid bestämmandet av den andra påföljden. Kommitién föreslår att dessa bestämmelser i BrB ersätts med en ny regel i 33 kap, BrB som har till syfte att förekomma dubbelbestraffning. Den föreslagna regeln lar lill skillnad från den nu gällande sikte på såväl offentligt som privat anställda och lämnar domstol möjlighet all vid straffmälning alltid beakta de sanktioner som arbetsgivaren inom ramen för elt arbetsavtal utkräver då arbetstagare har begått brott. Jag biträder förslaget. Den föreslagna regeln bör äga motsvarande tillämpning om uppdragstagare, på sätt jag fömt har berört, genom beslut i brottmål skiljs från uppdraget.

De ansvarsregler som jag hittills har behandlat riktar sig i allmänhet mot offentiiga funktionärer som inle fullgör sina uppgifter på ett riktigt säll. Den allmänna verksamheten behöver emellertid också skyddas mot angrepp från utomstående, I 17 kap. BrB, som behandlar brott mot allmän verksamhet, straffbeläggs en del sådana gärningar. Bestämmelserna i 1—5 §§ åsyftar att förhindra obehöriga påtryckningar på utövarna av sådan verksamhet. Den krets som skyddas enligt dessa bestämmelser består huvudsakligen av befattningshavare som har eller har haft ämbetsansvar samt i stor utsträckning även av dem som har kallats att biträda sådan befattningshavare vid förr'åttning. Enligt kommitténs mening föranleder den föreslagna reformen av ämbetsansvaret en omprövning även

Prop. 1975: 78 153

av ifrågavarande personkrets. Kommittén hävdar sålunda att en stor del av denna personkrets saknar behov av ett särskUt ämbetsskydd och att de för de allmänna brottstyperna stadgade strafflatituderna i allmänhet torde vara tillräckligt vida för alt tUlgodose förekommande behov av straffskärpning i fall då gärningarna riktat sig mot offentliga funktionärer. Med hänsyn till medborgarnas intresse av att i synnerhet offentlig myndighet utövas på ett riktigt sätt anser emellertid kommittén alt det särskilda straffansvaret, utom såvitt gäller missfirmelse, skall bibehållas för den som förgriper sig mot någon i dennes myndighetsutövning. Några remissinstanser anser alt även straffansvaret för missfirmelse bör kvarstå.

Jag ansluter mig till kommitténs ställningslagande och de överväganden som ligger bakom delta. Behovet av straffskydd mot missfirmelse av någon i dennes myndighetsutövning anser jag kunna tillgodoses genom tillämpning av den allmänna straffbestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 § BrB under förutsättning att denna bestämmelse kompletteras med en åtalsregel som gör det möjligt för allmän åklagare ätt efler angivelse av målsäganden beivra gärningen när det av särskUda skäl är påkallat ur aUmän synpunkt.

Den mot straffbestämmelsen om missfirmelse mot tjänsteman i 17 kap. 5 § svarande bestämmelsen i 7 kap. 4 § 7 tryckfrihetsförordningen bör helt utgå. Framställning i tryckt skrift som innefattar förolämpning mot någon i eller för hans utövning av offentlig myndighet får i stället beivras med slöd av 7 kap. 4 § 15 samma förordning, enligt vilken tryck-frihetsålal kan ske på grund av ärekränkning mot enskild person. Ändringen bör emeUertid anslå tiUs massmedieutredningen (Ju 1970: 59) har framlagt resultatet av sitt arbete, eftersom detla sannolikt kommer att aktualisera andra ändringar i tryckfrihetsförordningen och förslag till sådana ändringar med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 15 och 17 §§ RF ändå inle kan slutligen anlas av 1975 års riksmöte. Jag lägger därför inle nu fram något förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen. Från praktisk synpunkt saknar detta betydelse, efiersom elt upphävande av den grundläggande bestämmelsen i 17 kap. 5 § BrB omedelbart återverkar på tillämpligheten av motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen. Enligt 7 kap. 4 § i denna förordning skall nämligen som otillåtet yttrande 1 tryckt skrift anses endast sådan framställning som är straffbar enligt lag.

Straffbestämmelsen i 7 § om besticknmg bör, som- kommittén har föreslagit, ändras så att den personkrets som avses med detla brott överensstämmer med den krets som skall vara underkastad ansvar för mutbrott.

Bestämmelserna i 14 § och 15 § första stycket om obehörig tjänsteutövning resp. föregivande av allmän ställning föreslås av kornmittén sammanförda till ett stadgande som endast tar sikte på obehörig ut-

Prop. 1975: 78 154

övning av offentlig myndighet. För denna ändring anför kommittén i huvudsak samma skäl som förut redovisats i fråga om bestämmelserna i 1—4 §§. Den närmare utformningen av den nya föreskriften måste enligt kommitténs mening bestänmias mot bakgrund; av det föreslagna straffbudet rörande missbruk av myndighet. Myndighetsutövnmg som sker oriktigt på sätt där sägs och som får där avsedd rättslig effekt bör således föranleda ansvar för missbruk av myndighet även om myndigheten utövas av en offentiig funktionär som därvid överskrider sina befogenheter. Kommittén föreslår därför att den nya straffbestämmelsen om föregivande av allmän ställning skall avse endast det fallet att någon obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Jag ansluter mig lill förslaget.

Den straffbelagda handlingen kan även mnefatta ett obehörigt utövande av offentiig myndighet. En obehörig person kan exempelvis genom alt uppträda i polisuniform ge sig ut för att vara polisman och dirigera trafiken. I andra fall kan någon egentiig myndighetsutövning inte sägas föreligga därför att handlmgen mte får avsedd rättslig effekt men den kan likväl medföra avsevärt men för det allmänna eller för någon enskild. Med hänsyn därtill anser jag, i likhet med ett par av remissinstanserna, att den av kommitién föreslagna strafflatituden — böter eller fängelse i högst sex månader — är alltför låg. Jag förordar därför att det införs en bestämmelse som gör det möjligt alt döma till fängelse i högst två år, om brottet med hänsyn till alt det har medfört betydande men för det aUmänna eller för någon enskild är alt anse som grovt.

13.4 Disciplinansvaret

De ändringar av 20 kap. BrB, som kommittén föreslår och som jag enligt vad jag tidigare har redovisat i huvudsak tUlstyrker, innebär bl. a, alt straffansvaret för tjänstefel bortfaller. Som ersättning för det sålunda upphävda straffansvaret för elt mycket stort antal gärningar av skild beskaffenhet föreslår kommittén ett nytt utomstraffrättsligt sanklionssyslem, som i vissa hänseenden överensstämmer med det för stora grupper av offentiiga funktionärer redan g"ällande disciplinansvaret. De väsentiigaste skillnaderna meUan detta ansvar och det föreslagna systemet är alt det senare omfattar en slörre personkrets och har en delvis dispositiv karaktär samt att frågor om disciplinpåföljd och avskedande enligt del nya systemet skall prövas av domstol i civU rättegång om arbetslagaren är missnöjd med den offentlige arbetsgivarens beslut.

Efter samråd med statsrådet Löfberg vill jag anföra följande. De straffbestämmelser som jag tidigare har berört avser i huvudsak endast de allvarligaste angreppen mot intresset av att offentliga funktioner fullgörs på elt rikligt sätt. Det är därför av väsentlig betydelse från såväl allmänhetens och den offentlige arbetsgivarens som den enskilde arbets-

Prop. 1975: 78 155

tagarens synpunkt att ,det ansvarssystem som skall komplettera straffbestämmelserna får en sådan utformning att alla rimliga effektivitets- och ■ rättssäkerhetskrav blir tiUgodosedda.

Sedan kommitténs betänkande lades fram har lagen (1974: 12) om anställningsskydd tillkommit. Då lagen antogs av statsmakterna slogs det fast att den skulle gälla även för arbetstagare i offentUg tjänst. Samtidigt stod det klart att den inte kunde genomföras helt med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligger på det statligt lönereglerade tjänste-mannaområdel. Det var inte heller meningen att reformen skulle få medföra försämring av det befintiiga anställningsskyddet på den offentliga sektorn. Utgångspunkten skulle dock vara att anpassa tjänsleman-nalagstiftningen tUl de principer som lades fast för arbetsmarknaden i övrigt (se prop. 1973:129 s. 197 ff). En viss sådan anpassning kom till stånd redan våren 1974 då ändringar vidtogs i bestämmelserna om uppsägning m. m. i statstjänstemannalagen och stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. (kommimaltjänstemannastadgan). Som motivering anfördes att det inte längre fanns anledning att behåUa avvikande regler som inte betingas av den offentliga tjänstens särart samt att det inle heller var lämpligt att tjänstemannalagstiftningen tillfördes eller fick behåUa regler som redan följer av lagen om anställningsskydd. I det väsentiiga slutfördes anpassningen under hösten genom prop, 1974: 174 och tUlkomsten av en rad författningsändringar i anslutning därtiU (SFS 1974: 1008—1017). Samtidigt förutsattes att den nödvändiga anpassningen tUl reglema om avskedande i sistnämnda lag skulle ske i anslutning lUl det pågående arbetet med en översyn av BrB:s regler om ämbetsansvaret (se prop. 1974: 88 s. 172, jfr prop. 1974: 174 s. 49).

Genom lagen om anställningsskydd har vissa av ämbelsansvarskomr mittens förslag redan realiserats på arbetsmarknaden i dess helhet och i dessa hänseenden behövs följaktligen inle några bestämmelser i tjänstemannaförfattningarna. I andra avseenden innehåller lagen om anställningsskydd regler som skiljer sig från de av kommitién föreslagna. Det gäller därför att här avgöra om den offentliga tjänstens särart eller intresset av alt inle försämra det befintliga anställningsskyddet på den offentliga sektorn motiverar en avvikande reglering. Jag kommer i det följande att ta upp frågan lill närmare behandling på de punkter där den aktualiseras.

Remisskritiken av det nya ansvarssyslemet har framför allt riktat sig mot förslaget att ansvaret skall omfatta även förtroendemän. På denna punkt har också stora meningsskiljaktigheler kommit till ullryck inom kommitién. Både reservanter i kommittén och flera remissinstanser anser att det föreslagna systemet strider mot grundläggande offentiigrättsliga principer och knappast skulle kunna tillämpas i praktiken. Bl. a. framhålls det oegentiiga i att använda det privaträtlsliga institutet avskedande i fråga om förtroendemän, som inle har något rättsförhållande till

Prop. 1975:78 156

det aUmänna fömtom sitt uppdrag vilket inte är grundat på anställning eller förordnande utan endast på valkorporationens val.

Jag finner kritiken befogad. Det kan tUl en början ifrågasättas om det här finns något verkUgt praktiskt behov av'sådana ansvarsregler som kommittén har föreslagit. Om en vald förtroendeman genom brott visar sig uppenbarligen olämpUg för sitt uppdrag, bör han, som jag tidigare har berört, under vissa fömtsättningar kunna skUjas från detta av domstol. I vissa fall kan förtroendeman också entiedigas av domstol på gmnd av olämplighet som inte har samband med brott (t. ex. överförmyndare enligt 19 kap. 9 § föräldrabalken). Det mest väsentiiga i detta sammanhang är emellertid att förtroendemannen alltid har elt politiskt ansvar som kan utkrävas av valkorporationen eller motsvarande vid mandatperiodens utgång eller, om uppdraget inte är tidsbegränsat, när anledning därtill förekommer. Vägande skäl talar alltså enligt min mening för att innehavare av förtroendeuppdrag lämnas utanför det utomstraff-r'ättsliga ansvarssystemet.

Av tjänstemännen inom den kommunala sektorn är det i dag endast en mindre del som är underkastad ett lagreglerat disciplinansvar: Kommitténs förslag innebär alt samtliga kommunaltjänstemän skall omfattas av det nya ansvarssystemet men att detta i väsentliga delar skall göras disposilivt för de tjänstemän som har elt avlalsreglerat disciplinansvar. På denna punkt är emellertid kommittén starkt splittrad. En ledamot och tre experter anser att den föreslagna disciplinlagen inle ens subsidiärt bör gälla på det kommunala området..Ett stort anlal remissinstanser ansluter sig till reservanternas ståndpunkt. Mot kommitténs förslag anförs från både arbelsgivar- och arbelslagarhåll att det nuvarande av-talsreglerade systemet fungerar tillfredsställande.

Till förmån för kommitténs förslag kan anföras att det från allmän synpunkt kan tyckas angeläget att den del av det i dag straffbara området, som avkriminaliseras om bl. a. straffbestämmelsen om tjänstefel upph'ävs, inte lämnas helt åt arbetsmarknadens parter att reglera utan alt det allmänna åtminstone i viss ulslräckning behåller elt inflytande över dessa frågor.

Mest väsentligt från den enskilde medborgarens synpunkt är emellertid enligt min mening att överträdelser inom myndighetsutövningens område blir utredda och beivrade på ett tillfredsstäUande säll. På denna punkt innebär det förslag till nya straffbestämmelser, som jag lidigare-har presenterat, 1 förhållande till gällande rätt att mindre grova.faU av oaktsamhet avkriminaliseras. När del emellertid gäller sådana faU, lik-' som tjänsteförseelser i övrigt inom offenllig verksamhet, torde medborgarnas skyddsintresse sällan ha en sådan styrka att det inte lämpUgen kan tas tillvara inom ramen för arbetsgivarens samlade bedömning. Med hänsyn även tUl alt det nuvarande avtalsreglerade systemet enligt samstämmiga uppgifter har fungerat tillfredsställande finns det därför

Prop. 1975:78 157

enligt min mening inte några bärande skäl att på det kommunala området införa ett lagreglerat disciplinansvar som bittUls inte har tillämpats för dessa arbetstagare. Detsamma gäller beträffande arbetstagare i samhällsägda företag och liknande inrättningar. I sista hand gäller för dessa personer liksom för andra arbetstagare bestämmelsen i 18 § lagen om anställningsskydd att avskedande får äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

I fråga om statstjänstemännen och de kommunaUjänstemän m. fl som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan är förhållandet i viss mån annorlunda. Flertalet av dessa har sedan lång lid varit underkastade elt lagreglerat disciplinansvar som har visat sig fungera tUlfredsställande. Förslaget alt på detta område behålla ett lagreglerat ansvarssystem har också godtagits av de flesta remissinstanserna. När det gäller frågan om avskedande skulle visserligen i avsaknad av andra bestämmelser 18 § lagen om anställningsskydd bli tillämplig. Förutsättningarna för avskedande bör emellertid, enligt min mening utformas med beaktande av de särskUda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. Det anställningsskydd som f. n. gäller för dessa har nämligen inte tillkommit endasl av omsorg om arbetstagarna själva ulan motiveras främst av de samhällsintressen som är förenade med en självständig och oväldig kår av förvaltningstjänstemän (se prop: 1964: 140 s. 98, 1965:60 s. 117 f samt 1974: 174 s. 47, 56 och 64),

Jag ansluter mig alltså till koriimitténs förslag att behålla ett uloni-straffrättsUgt ansvarssystem för statstjänstemän och de kommunaltjänstemän m. fl. som omfattas av kommunaltjänstemannastadgan. De nya reglerna bör dock inte göras direkt tUlämpliga på dem som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst utan i stället bör för deras del frågan lösas genom att hänvisning tiU dessa regler görs i lagen (1936: 567) om domkapitel. De författningsändringar som kan behövas beträffande tjänstemannagrupperna i övrigt inom den" icke slalliga delen av det statligt reglerade löneområdet torde genomgående kunna beslutas i administrativ ordning utan riksdagens medverkan (jfr prop. 1973: 90 s. 306). I fortsättningen behandlas därför regelsystemets utformning bara såvitt rör den statiiga sektorn.

Det nya ansvarssystemet bör avse också flertalet av de högre statstjänstemän som det nu gäUande disciplinansvaret inte är tUlämpligt på. Däremot föreligger inte skäl att låta de nya reglerna omfatta statsråden och riksdagens ombudsmän (JO), För statsråd gäUer sålunda elt politiskt ansvar som kan utkrävas av riksdagen genom misstroendeförklaring enligt 12 kap, 4 § RF. JO kan enligt 8 kap. 10 § RO entledigas av riksdagen när han inte längre åtnjuter dess förtroende.

Högsta domstolen har enligt 12 kap. 8 § andra stycket RF alt på talan av JO eller justitiekanslern (JK) pröva om ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller

Prop. 1975:78 158

avstängas från sin tjänst eUer vara skyldig att undergå läkarundersökning. Enligt 11 kap. 5 § RF får den som utnämnts till ordinarie domare skiljas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. I motiveringen till dessa beslämmelser nämnde jag att del kunde förutsättas alt ämbetsansvarskommitténs förslag i sina huvuddrag skulle genomföras (prop. 1973: 90 s. 391 och 441 f). Jag anförde vidare att• föreskrifterna i 12 kap. 8 § inte avser att hindra att bestämmelser förs in i vanlig lag om prövning i administrativ ordning av frågorna om avskedande, avstängning och läkarundersökning men alt elt administrativt beslut inte kan gå i verkställighet ulan samtycke från den domare som beslutet gäller. Lämnas inte samtycke, blir det en sak för JO eller JK att i högsta domstolen väcka talan mot domaren i fråga. Det är därför enligt min mening både följdriktigt och ändamålsenligt att göra det nya ansvarssystemet i princip tillämpligt på justitieråd och regeringsråd samt att undanta dem från tillämpningen endasl såvitt, gäller bestämmelser om disciplinansvar och förfarande.

JK bör enligt kommitténs mening inte vara underkastad. några bestämmelser om disciplinpåföljd ulan endast regler om avskedande. Med hänsyn till den inbördes likartade ställning som JK och JO intar anser jag i likhet med kommittén att inte heller JK bör kunna åläggas disciplinpåföljd. Jag ansluter mig alltså tUl kommitténs förslag. Någon anledning att undanta riksåklagaren (RÅ) från tUlämpningen av de nya an-svarsreglema anser jag inte finnas.

Arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter bör liksom hittills omfattas av det lagreglerade ansvarssystemet.

Den av mig förordade regleringen får en betydligt mindre räckvidd än den av kommittén föreslagna. I huvudsak kommer sålunda det nya systemet att omfatta endast samma personer som i dag är underkastade statstjänstemannalagens eller kommunaltjänstemannastadgans disciplin-bestämmelser. Det kan därför ifrågasättas om inle dessa beslämmelser skall omarbetas och kompletteras i stället för att samlas i en särskild författning på sätt kommittén har föreslagit. TUl förmån för det förra alternativet kan anföras att ansvarsreglerna har ett naturligt samband med övriga frågor som regleras i berörda författningar och att ett upptagande av ansvarsreglerna i en separat lag skulle nödvändiggöra ett flertal hänvisningar från den ena författningen tUl den andra. För det senare alternativet talar att den nya regleringen omfattar mer än dubbelt så många paragrafer — ett tjugotal — som den nu gällande. Enligt min mening överväger fördelama med det förstnämnda alternativet de nackdelar som är förenade med det. Jag förordar därför att den nya regleringen inarbetas i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan.

Prop. 1975:78 159

Att ett lagreglerat utomstraffrättsligt ansvar behålls för stora grupper av offentliga funktionärer behöver inle utesluta alt delta ansvar i vissa hänseenden ges en dispositiv utformning. Enligt kommitténs förslag får de tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan avtalsfrihet rörande frågan om disciplinpåföljder medan övriga regler i den föreslagna disciplinlagen — däribland bestämmelserna om avskedande — bUr tvingande för dem. Jag finner förslaget vara väl a-wägt.

Beslämmelser om utformningen av disciplinpåföljder bör kiirina tas in endast i kollektivavtal. För atl undvika alt elt oenhetligt ansvarssyslem tillämpas inom samma avtalsområde bör i kollektivavtal föreskriven disciplinpåföljd kunna åläggas även tjänsteman, som står utanför den avtalsslutande organisationen men är sysselsatt inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet (se 4 § kungörelsen (1965: 465) om vissa statliga kollektivavtal m. m.).

Disciplinpåföljd skall enligt kommitténs förslag till disciplinlag kunna åläggas arbetstagare som åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning om felet inte är ringa. Bestämmelsen skiljer sig i tre hänseenden från motsvarande stadgande i statstjänstemannalagens nuvarande 19 §, som är likalydande med straffbestämmelsen om tjänstefel i gällande 20 kap. 4 § BrB. Sålunda begränsas ansvaret till fel som inte är ringa. Vidare anges varken de källor som bestämmer tjänsteåliggandenas innehåll — t, ex. lag, instmktion och särskild föreskrift — eller de subjektiva rekvisiten, dvs. uppsåt eller oaktsamhet.

Den främsta anmärkningen mot utformningen av den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen är att den omfattar så gott som varje förseelse hur ringa den än kan vara. Ett så vidsträckt tillämpningsområde är från både principiella och praktiska synpunkter mindre tillfredsställande. Jag förordar därför att bestämmelsens räckvidd med avseende på gärningarnas svårhetsgrad begränsas på sätt kommittén har föreslagit.

I likhet med kommitién finner jag det inle vara nödvändigt alt i lagtexten räkna upp vilka källor som bestämmer arbetstagarens åligganden. Jag vill dock erinra om att av principerna för det nya ansvarssyslemet följer att del inte blir uteslutet alt disciplinpåföljd kan komma alt åläggas även för åsidosättande av förpliktelser som är bestämda 1 avtal.

Beträffande de subjektiva rekvisiten anser jag i motsats till kommittén att det uttryckligen bör anges i lagtexten alt för ansvar förutsätts antingen uppsåt eller oaktsamhet. Med oaktsamhet avses därvid även ringa oaktsamhet. Det kan i detta sammanhang framhållas att den förut berörda förutsättningen att felet inte är ringa utgör ett objektivt rekvisit. Enbart den omständigheten att oaktsamheten är ringa behöver alltså inle leda till ansvarsfrihet.

Enligt gällande beslämmelser — 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och 19 § första stycket andra meningen statstjänstemannalagen — skall det

Prop. 1975: 78 160

förhållandet att arbetstagare deltar i strejk eller därmed jämförlig strids-åtgärd efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden inte i något fall anses som tjänsteförseelse. Dessa bestämmelser behövs inte längre med hänsyn till den reglering av- disciplinansvar och avskedande, m. m. som nu föreslås. Den ordning som efter genomförandet av lagen om anställningsskydd gäller på det privata området blir sålunda genom förslaget genereUt tUlämplig (jfr prop. 1973: 129 s. 125 och SOU 1975: 1 s. 532 ff). Jag förordar därför att någon motsvarighet till nämnda bestämmelser inte tas ui i den nya lagstiftningen. ,

Enligt 2 § kungörelsen (1964: 428) om medicinalpersonal står all sådan personal, såväl den offentligt verksamma som den privatpraktise-. rande, i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende och kan av socialstyrelsen tilldelas vaming eller anmälas tUl åtal för försummelse, oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen.,Kommittén anser att den föreslagna reformen i fråga om disciplinansvar inte behöver föranleda någon ändring i formerna för utövningen av denna socialstyrelsens tillsyn utan inskränker sig i stort sett tiU att reglera den kompetenskonflikt som redan enligt gällande ordning kan uppkornma mellan socialstyrelsen och den myndighet som har att tUlämpa de allmänna bestämmelserna om disciplinansvar för offentiiga funktionärer. Sålunda föreslås särskild bestämmelse i disciplinlagen av innebörd atl disciplinpåföljd enligt lagen inte får åläggas medicinalpersonal för förseelse i dess yrkesutövning. Motsvarande regel föreslås för dem som i egenskap av vete- ■. rinärer slår under lantbruksslyrelsens inseende. Jag vill eruira om alt Kungl. Maj:t den 18 januari 1974 bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla sakkunniga för all se över bestämmelserna angående tillsyn över personal inom hälso- och sjukvården, m. m. För att de sakkunnigas arbete inte skall föregripas bör gällande reglering på området inle ändras mer än som behövs för en reformering av det nuvarande ämbetsansvarel. Jag ansluter mig därför tUl kommitténs förslag. Någon anledning alt, som en remissinstans har ifrågasatt, införa en liknande reglering på andra områden anser jag inte finnas f. n.

I fråga om disciplinpåföljdemas utformning innebär kommitléförsla-get att avsättning och suspension avskaffas, att institutet varning bibehålls och att det nuvarande löneavdraget ersätts med en särskild penningplikt med möjlighet för den offentlige arbetsgivaren att; kvitta penningplikt mot lönefordran. Det är huvudsakligen endast i fråga om penningplikten som förslaget möter kritik från remissinstansernas sida. Bl. a. anförs det att närmare anvisningar behövs för bestämmande av penningpliktens storlek och att sådana regler skulle bli så korriplicerade att införandet av denna disciplinpåföljd skulle föranleda betydande praktiska problem och en mycket oenfaetiig praxis. Vidare motsätter sig ett par remissinstanser förslaget till ändring av lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt och menar att genomförande däray inte skul-

Prop. 1975: 78 161

le vara förenligt med syftet att åstadkomma ett närmande mellan den offentiiga och den privata arbetsmarknadens regelsystem.

Den anförda kritiken kan enUgt min mening inte lämnas obeaktad. Ett botsystem av föreslagen typ blir betydligt svårare att tillämpa än elt löneavdragssystem, som ju f. ö. är mycket enkelt att skärpa eller mildra genom att ändra procentsatsen. Nackdelarna av en oenhetiig tillämpning synes också vara betydligt större än fördelarna av att kunna beakta sociala skäl vid bestämmandet av en påföljd. Om bestämmelserna fö- " rande disciplinpåföljder, på sätt jag tidigare har föreslagit, görs dispositiva, finns än mindre anledning alt införa en helt ny ekonomisk sanktion. Jag förordar därför att löneavdrag bibehåUs som disciplinpåföljd. Detta disciplinmedel bör emeUertid användas restriktivt. I övrigt ansluter jag mig i denna del liU kommitténs förslag.

Den nuvarande påföljden avsättning har vid sidan av sin slraffunk-
tion också en skyddsuppgift, nämligen att möjliggöra atl man från tjäns
ten kan skilja den tjänsteman som inte fuUgör sin tjänst på elt godtag
bart sätt. Om avsättning avskaffas som både ämbets- och disciplinstraff
måsle därför något annal institut överta sistnämnda uppgift. Kommittén
anser att en privalrättslig reglering av denna fråga bäst kan fylla upp
giften och föreslår bestämmelser som gör det möjligt för den offentlige
arbetsgivaren alt avskeda arbetstagare som genom brottslig gäming eller
grov eller upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen inle vara
skickad att inneha sin tjänst. Förslaget innebär alltså att frågan om ar
betslagarens entledigande, när anledningen är brottslig gärning, bryts ut
ur brottmålet och liksom andra fall där anställningens upphörande
aktualiseras behandlas i privaträttslig ordning. ■

Kommitténs förslag har fått ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna. Såvitt gäller avskedande på grund av icke kriminaliserad tjänsteförseelse har det vunnit allmän anslutning. Beträffande arbetstagare som genom brott visat sig uppenbarligen olämplig för sin tjänst delar emellertid vissa instanser reservanlen Wiséns uppfattning att det bör ankomma på den domstol som prövar brottmålet att på yrkande av arbetsgivaren förklara arbetslagaren skyldig alt avgå från tjänsten. Som motivering anförs att det å ena sidan kan vara svårt för arbetsgivaren att bedöma avskedandefrågan innan brottmålet blivit slutiigen avgjort medan å andra sidan straffmälningen kan vålla brotlmålsdomslolen svårigheter så länge frågan om arbetstagarens avskedande är svävande.

Starka skäl talar eiUigt min mening för en enhetiig reglering av samtliga frågor rörande anställnings upphörande på både den offentliga och den privata arbetsmarknaden. Det torde nämligen vara av väsentiigt intresse för såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan att dessa frågor handläggs i den för arbetstvisler föreskrivna ordningen. Härigenom kan man bäst beakta de speciella synpunkter som är relevanta i sammanhanget.

Enligt lagen om anställningsskydd kan anställning som gäller tills vill Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 78

Prop. 1975:78 162

dåre genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss uppsägningstid. Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt gmndad. Kravet på saklig gmnd kan enUgt lagens förarbeten anses uppfyllt bl. a. om arbetstagarens olämplighet blivit klart dokumenterad eller om ålder eUer sjukdom har kommit tUl uttryck i en stadigvarande och väsentUg nedsättaing eUer förlust av arbetsförmågan. VUl arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns inte finns, i samband med alt arbetstagaren fyller 67 år, skall han underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Avskedande får — utan föregående uppsägning.— äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Enligt statstjänstemannalagen får tjänsteman skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestämmelse i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tiUs vidare, i lagen om ansfällningsskydd. Skyldighet att avgå från tjänsten vid ålder, som anges i avtal om statiig pension finns föreskriven i statstjänstemannalagen. Där regleras bl. a. också i vilka fall tjänsteman till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är skyldig att avgå från tjänsten innan han har uppnått nyssnämnda ålder. Vidare finns i statstjänstemannalagen bestämmelser om förflyttaing av tjänsteman till annan tjänst samt om entledigande (försättande i disponibilitet) i vissa fall av tjänsteman vid utrikesförvaltningen, försvarsmakten eller polisväsendet.

Den angivna regleringen i statstjänstemannalagen ger ett i vissa hänseenden bättre anställningsskydd än det som följer av lagen om anställningsskydd, varför det inte bör komma i fråga att i alla delar anpassa den till sistnämnda lags regelsystem. När det gäller utformningen av det institut som skall ersätta åvsättningsslraffei, finns däremot anledning alt pröva humvida bestämmelsema i lagen om anställningsskydd kan tjäna som förebild. I det fall då någon har visat sådan olämplighet att han enligt arbetsgivarens bedömning varken kan få slå kvar i sin nuvarande tjänst eller beredas annan sysselsättning synes i regel uppsägning ligga närmast till hands. Såväl arbetsgivare som arbetstagare får härigenom skäligt rådmm för att inrätta sig efter den omställning som anställningens upphörande innebär. I vissa fall kan emellertid tjänstemannens olämplighet vara av så allvarlig natur att ett omedelbart skiljande från tjänsten är påkallat från aUmän synpunkt. En motsvarighet till det avskedandeinstitut som regleras i lagen om anställningsskydd behövs därför men bör, som jag tidigare har framhållit, utformas mera med beaktande av de särskilda krav som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän. För att det anställningsskydd som enligt gällande rätt är tillförsäkrat tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial inte skall försämras bör entledigande av sådan tjänsteman på grund av olämplig-

Prop. 1975:78 163

het inle kunna ske i annan ordning än genom avskedande. Detsamma gäller tjänsteman som är förordnad för bestämd tid. Tjänsteman som är förordnad tills vidare bör däremot, liksom hittUls, kunna skiljas från tjänsten även efter uppsägning med stöd av bestämmelserna i lagen om anställningsskydd.

När det gäller avskedande på grund av brott har både inom kommittén och bland remissinstanserna yppats farhågor för alt en privaträltslig reglering skall leda till komplikationer. Dessa farhågor är enligt min mening i viss mån överdrivna. Den föreslagna regleringen gäller sålunda redan i dag på den privata arbetsmarknaden utan att såvitt är bekant föranleda några nämnvärda problem. Vidare innehåller kommittéförslaget, som jag senare skall återkomma tUl, en bestämmelse om att den offentiige arbetsgivaren är skyldig att anmäla arbetstagare, som misslänks för allvarligare brott, tUl åtal. Arbetsgivaren bör enligt min mening givetvis i sådana fall dröja med åläggande av disciplinpåföljd till dess åklagare och eventuellt domstol tagit ställning i ansvarsfrågan. Väcks åtal och vinner detta bifall, får discipUnpåföljd enligt kommitténs förslag inte åläggas arbetstagaren för samma gärning som har prövats i brottmålet. Är gämingen sådan att den kan föranleda avskedande bör arbetsgivaren, som jag senare återkommer tUl, åläggas att dröja med sitt beslut tUl dess lagakraftägande dom i brottmålet föreligger. Domstolen å sin sida får enligt kommittéförslaget vid sttaffmätningen ta hänsyn till avskedande eller annan enligt anställningsavtalet medgiven följd av brottet oavsett om denna ännu ålagts eller inte. Någon större svårighet för domstolen att bedöma om gämingen kan komma att föranleda avskedande torde normalt inte föreligga, eftersom domstolen i förekommande fall kan fömtsättas ha anledning att inhämta yttrande i frågan från arbetsgivaren. SkuUe i sådant fall arbetsgivarens på förhand tUlkänna-givna avsikt att vidta åtgärder för elt avskedande inte förverkligas eller inte leda till avsett resultat, kan delta förhållande i varje fall inte leda till något men för arbetstagaren. Man bör vidare i praktiken helt kunna bortse från den eventualiteten att en arbetsgivare, som i yttrande tUl domstolen har förklarat att han inte har för avsikt att avskeda arbetstagaren, senare handlar i strid däremot.

Med hänsyn tiU det anförda ansluter jag mig tUl kommitténs förslag att samtiiga frågor om avskedande av arbetstagare skall avgöras i privaträttslig ordning. Jag anser också att en bestämmelse till förekommande av dubbelbestraffning är påkallad. Men jag delar inte kommitténs uppfattning att det saknas behov av särskild föreskrift om att arbetsgivaren inte bör ingripa med disciplinpåföljd sedan åtal har väckts och att sådan påföljd inte får åläggas om domstol funnit att arbetstagaren inle har begått den åtalade gämingen och frikänt honom på denna gmnd. Jag förordar därför ett bibehållande av gällande regel i 21 § statstjänstemannalagen alt disciplinärt förfarande sedan åtal har väckts inte får inledas eller

Prop. 1975: 78 164

fortsättas rörande gärning som omfattas av åtalet.

Någon anledning all, som förordats av en reservant i kommittén, föreskriva att beslul om disciplinpåföljd eller avskedande skall ha vunnit laga kraft för att kunna beaktas i brottmålet anser jag inte finnas. Inte heller är det enligt min mening nödvändigt att uttryckligen ålägga domstol skyldighet att inhämta yttrande från arbetsgivaren i avskedandefrågan innan brottmålet avgörs. Domstol är enligt allmänna processuella principer skyldig att självmant verka för att omständigheter som kan vara tUl förmån för den tilltalade blir utredda. Likaså är förvaltningsmyndighet även utan uttrycklig bestämmelse skyldig att efterkomma domstols begäran om yttrande exempelvis i fråga om avskedande av underställd personal. Det kan för övrigt förhålla sig så att avskedandefrågan redan har avgjorts av arbetsgivaren och förts vidare tUl arbetsdomstolen eller t. o, m. till samma tingsrätt som prövar brottmålet.

Som fömtsättning för att en arbetstagare skall kunna avskedas anges i den av mig föreslagna bestämmelsen att han geriom brottslig gärning eller genom grov eller, om under de senaste två åren disciplinpåföljd har ålagts honom, upprepad tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen olämplig atl inneha sin tjänst. Sistnämnda formulering finns i den nya bestämmelse som jag tidigare har förordat beträffande skUjande av för-" troendeman från uppdraget tUl följd av. brott. Motsvarande formulering finns också bl. a. i nuvarande 20 kap. 8 § första stycket BrB som stadgar att ämbetsman som genom allmänt brott visat sig uppenbarligen mte vara skickad att inneha sin befattning, eventuellt jämte annan påföljd, skall avsällas (jfr även 11 kap. 5 § RF). Är för brottet inte stadgat fängelse i två år eller däröver, får dock enligt nämnda bestämmelse i BrB dömas till avsättning endast om tjänstens särskilda beskaffenhet kräver del. Med hänsyn tUl att avskedanderegeln. är avsedd alt gälla också kvalificerade fall av icke kriminaliserad tjänsteförselse anser jag det inte vara lämpligt att uttryckligen föreskriva någon motsvarande begränsning. Det är emellertid inle avsett att förutsättningarna för avskedande skall sättas lägre än vad som f. n. gäller för avsättning. Det angivna olämplighetsrekvisitet skall således tolkas restriktivt. Avskedande skall sålunda kunna komma i fråga endast i sådana fall där dét med hänsyn tUl såväl brottets eller tjänsteförseelsens beskaffenhet som anställningens art och övriga omständigheter skulle verka slötande om arbetstagaren fick behålla sin tjänst.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inte bestämmelsen om avskedande bör utformas inte bara som en rätt utan fastmera som en skyldighel för arbetsgivare alt tUlse att tjänsteman, som har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sm tjänst, avskedas. Jag delar inte denna uppfattning. Arbetsgivaren bör nämligen i detta sammanhang alltid pröva om det inte finns möjlighet att i stället för att avskeda arbetslagaren tilldela honom andra arbetsuppgifter. Vissa bestämmelser härom finns

Prop. 1975:78 165

redan f. n. I nuvarande 32 § statstjänstemannalagen föreskrivs att tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten bl. a. om han genom. lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § BrB överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstUlsyn eller förklarats fri från påföljd. Undanlag görs emellertid för tjänsteman som har rätt till statlig pension men inte uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension, om tjänstemannen lämpligen kan förflyttas tUl eller beredas annan anstäUning som är förenad med sådan pensionsrätt. En motsvarighet till sistnämnda bestämmelse bör behållas för att det befintliga anställningsskyddet inle skall försämras.

Enligt cirkuläret (1960: 553) angående ansläUningsviUkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statUg och statsunderstödd verksamhet gäller vidare alt beslut om uppsägning eller beslut i disciplinär ordning om suspension eller avsättning av tjänsteman på gmnd av missbmk av alkohol eller annat berusningsmedel eller av orsak som bedömes ha samband med sådant missbrak meddelas av myndighet först sedan statens personaln'ämnd har förklarat att särskild åtgärd enligt cirkuläret, exern-pelvis omplacering tUl andra arbetsuppgifter eller till annan anställning, inle dessförinnan bör komma i fråga.

Jag vill i detla sammanhang också erinra om cirkuläret (1972: 130) om anställning av straffade personer m, fl. inom statlig och statsunderstödd verksamhet, där det bl. a. föreskrivs att arbetssökande, som har befunnits skyldig till brott, av den anledningen får utestängas från anställningen endast om brottet prövas göra honom olämplig för arbetsuppgifterna. Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens personalnämnd atl företa en översyn av 1960 års cirkulär och i samband med denna översyn kommer, enligt vad jag har erfarit, nämnden att behandla även frågan om bibehållande i anställning av straffade personer. För att inte föregripa re- . sullatet av denna utredning anser jag mig inte böra föreslå att några bestämmelser i ämnet tas in i statstjänstemannalagen. En erinran bör dock göras om att bestämmelse i annan författning, som avviker från statstjänstemannalagens regler om avskedande, skall gälla.

Det torde f. n. inle vara möjligt atl säga upp en tjänsteman på grund av brottslig gärning som anmälts till åtal och som kan föranleda avsättning enligt 20 kap. 8 § BrB (jfr Regeringsrättens årsbok 1967 ref, 9), För all bibehålla statstjänstemannens anställningstrygghet i detta hänseende bör det — som även har förordals av ett par remissinstanser — åläggas arbetsgivaren att i sådana fall då tjänsteman har anmälts tUl åtal eller brotlmålsförfarande av annat skäl har inletts mot honom avvakta utgången i brottmålet, innan frågan om avskedande på grund av gärning som omfattas av åtalet slutligt prövas. Givetvis bör inte heller beslut om avskedande på gmnd av icke kriminaliserad, tjänsteförseelse meddelas, innan ansvarsfrågan har prövats av arbetsgivaren.

Prop. 1975: 78 166

Även om det sålunda inte alltid är möjligt att avgöra avskedandefrågan omedelbart, kan det i vissa faU föreligga behov av att omedelbart avstänga arbetstagaren från tjänstgöring. I anslutning tUl gällande bestämmelser i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan föreslår därför kommittén en bestämmelse om att arbetstagare skall kunna avstängas från tjänstgöring i avbidan på att frågan om påföljd för brott eller tjänsteförseelse slutiigt prövas, om gärningen kan antas medföra avskedande eller om annars särskilda skäl föreligger. Enligt min mening finns inte behov av att kunna avstänga tjänsteman i andra fall än då gärningen kan antas medföra avskedande. I övrigt biträder jag kommitténs förslag. Det bör emellertid nämnas att om tjänstemannen tUlhör den gmpp som kan sägas upp och arbetsgivaren väljer denna väg att skilja honom från tjänsten så kan avstängning i vissa fall ske även enligt 34 § andra stycket lagen om anställningsskydd.

Arbetstagare skall enligt kommittéförslaget anmälas till åtal, om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsten begånget brott som avses i 20 kap. BrB eUer annat brott, varigenom han åsidosatt åliggande i ansläU-ningen, och för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om cnskUt anspråk kommer att föras. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer 1 sak nära med nu gällande föreskrifter i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Jag anser i likhet med kommittén att en motsvarighet till dessa bestämmelser behövs och ansluter mig till förslaget. Liksom hittills bör dock regeringen kunna befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB, något som har särskild betydelse för järnvägstjänstemän inom vilkas verksamhetsområde även relativt ringa fel kan få allmänfarlig effekt.

Alt såsom ifrågasatts av en remissinstans sätta ned de för vissa lindrigare brott i BrB stadgade straffsatserna för att därigenom möjliggöra disciplinärt förfarande i stället för åtal är en fråga som inte kan behandlas i detta sammanhang.

Disciplinpåföljd får enligt kommitténs förslag inle åläggas arbetstagare sedan anställningen har upphört eller uppsägning ägt mm. Inte heller får påföljd åläggas arbetstagare som inte inom två år efter tjänsteförseelsen fått del av den skriftliga anmaning som skall inleda discipUnför-farandet. I dessa hänseenden har jag ingen erinran mot förslaget. Jag delar också kommitténs uppfattning att det i fråga om avskedande inte bör ställas upp någon preskriptionsregel av det slag som förordats beträffande åläggande av disciplinpåföljd, alltså med en absolut bestämd frist. Däremot är det enligt min mening lämpligt att, på samma sätt som skett i 18 § andra stycket lagen om anställnuigsskydd, föreskriva att avskedande inte får gmndas enbart på omständighet som arbetsgivaren har känt till mer än en månad före avskedandet. En sådan bestämmelse torde få tolkas så att fristen börjar löpa först sedan de närmare om-

Prop. 1975: 78 167

ständighetema har blivit utredda (jfr prop. 1973: 129 s, 255). Om det sålunda övervägs att avskeda en tjänsteman på gmnd av brottslig gärning, torde fristen inte börja löpa förrän fällande dom vunnit laga kraft.

Kommittéförslaget innehåller vissa bestämmelser om förfarandet som avser alt trygga rättssäkerheten och intresset av största möjliga objektivitet i handläggningen av frågor om disciplinansvar. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak följande. Innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs skall arbetstagaren genom skriftlig anmaning ges tillfälle att skriftligen eller vid muntligt förhör uttala sig om vad som åberopas mot honom. Möjlighet finns att höra vittne eller sakkunnig vid domstol och alt begära domstols föreläggande för någon att tUlhandahålla bevis. Arbetstagaren har rätt att anlita biträde under utredningen. Om arbetstagaren är fackföreningsanslulen och föreningen önskar överläggning i saken, får frågan inle avgöras förrän sådan överläggning har ägt rum. Beslut i ärendet skall vara skriftligt och ange de skäl på vilka det grundats. Reglerna om anmaning, rätt tiU biträde och utformning av beslut gäller även ärende om avstängning av arbetslagaie. Vidare ar de bestämmelser i förvaltningslagen om förfarandet i förvaltningsärenden som tar sikte på myndighetsutövning tillämpliga också i ärenden rörande anställnings- eller arbetsvUlkor för offentliga tjänstemän.

De sålunda föreslagna reglerna synes i stort sett vara ändamålsenliga. Jag vill dock erinra om att kommitténs förslag lades fram före tillkomsten av lagen om anställningsskydd. EnUgt 29 och 31 §§ i denna lag åligger det sålunda arbetsgivaren atl så snart det kan ske underrätta arbetstagaren och varsla lokal arbetstagarorganisation om tilltänkt avskedande. Den som har rätt till underrättelse eller varsel är enligt 32 § samma lag även berättigad till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Såvitt gäller arbetstagarens rätt till underrättelse och överläggning torde de av kommittén föreslagna bestämmelserna vara bättre anpassade till den offentliga verksamhetens särskilda natur och därför alt föredra framför reglerna i lagen om anställningsskydd. Beträffande varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation bör däremot den föreslagna regleringen ersättas med eri hänvisning till bestämmelserna i nämnda lag. Sådant varsel torde i regel böra lämnas samtidigt som arbetstagaren delges den skriftliga anmaningen. Med hänsyn till att förvaltningslagens regler om rätt till biträde samt utformning av och underrättelse om beslut avses, liksom hittUls, vara tUlämpliga i förevarande'ärenden behöver några bestämmelser i dessa hänseenden inte tas in i statstjänstemannalagen.

Med angivna modifieringar biträder jag kommitténs förslag lill bestämmelser om förfarandet.

Ett nar remissinstanser har kritiserat det föreslagna förfarandet från den synpunkten att arbetstagaren då fråga är om avskedande skulle

Prop. 1975: 78 168

komma i väsentligt sämre ställning än vad som gäller f, n. då avsättnings-frågan oftast prövas av domstol med möjlighet alt förordna offenllig försvarare. Dessa farhågor är enligt min mening överdrivna. Arbetstagaren är sålunda i princip berättigad att enligt reglerna om aUmän rättshjälp i rättshjälpslagen (1972: 429) få både biträdes- och utredningskostnader ersatta av slalen. Åtminstone i mer komplicerade fall torde det också kunna förutsättas all antingen arbetsgivaren eller arbetstagarens egen organisation ser till alt arbetstagaren får den hjälp som han behöver för att kunna tillvarata sina intressen.

Om företrädare för arbetsgivaren åsidosätter de nu behandlade reglerna gör han sig i princip skyldig tiU oriktig myndighetsutövning och kan ådraga sig straffansvar enligt 20 kap, 1 § BrB. Dessutom kan arbetslagaren bli berättigad till skadestånd. Huruvida den av arbetsgivaren beslutade åtgärden blir beslående beror emeUertid på om talan fullföljs mot beslutet.

Beslut om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och anmälan till åtal skall enligt kommitténs förslag fattas av kollegiala organ där juridisk kompelens finns företrädd. Beträffande arbetstagare,hos staten föreslås som huvudregel atl beslutanderätten skall tillkomma den myndighet varunder arbetstagaren lyder. Några remissinstanser anser det vara betänkligt att på detta sätt förena arbelsgivar- och beslraffningsfunktioner hos samma organ. Del är emellertid,enligt min mening svårl att länka sig någon principiellt olikartad lösning om man vill ha en privaträltslig utformning av det utomstraffrättsliga ansvarssyslemet. Av betydelse i detla sammanhang är vidare atl företrädare för de anslällda hos myndigheten, efter regeringens förordnande, enligt kungörelsen (1974: 224)om personalföreträdare i statlig myndighels styrelse m.m. numera har rätt att delta i myndighetens handläggning av bl. a; frågor om disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning från tjänstgöring. Finns i myndigheten s. k. disciplinnämnd, är personalföreträdarna enligt kungörelsen ledamöter i n"ämnden. Jag biträder därför kommitténs förslag med vissa modifieringar som jag närmare skall beröra i specialmotiveringen. Någon anledning alt tUlföra det beslutande organet juridisk kompelens i vidare mån än som nu finns anser jag emellertid inte föreligga.

Arbetsrättskommittén behandlar i sitt slutbetänkande bl. a. frågan om arbetsgivarens disciplinära befogenheter. Det finns anledning anta atl dess förslag kan få betydelse för utformningen.av det beslutande disciplinorganet även på den offentiiga sektorn. Jag vill därför förutskicka alt denna fråga får tas under nytt övervägande under det fortsatta lagstiftningsarbetet på förevarande område.

I fråga om den som innehar eller uppehåUer ordinarie domarljänst eller högre tjänst vid statiig myndighet föreslår ämbelsansvärskommitlén särskilda regler om beslutande organ. Förslagel motiveras av atl åtgär-

Prop. 1975:78 169

der i tjänsten av sådan befattningshavare inle lämpligen bör prövas disciplinärt av hans koUeger, med vilka han samarbetar och tillsammans med vilka han inte säUan har alt i kollegial sammansättning fatta beslut. Jag ansluter mig till dessa överväganden. För ifrågavarande befattningshavare, motsvarande den personkrets sorii inle omfattas av det nuvarande disciplinansvaret, bör således inrättas en särskild nämnd. Denna nämnd bör beslå av fem ledamöter, varav ordförariden är lagkunnig och i domarvärv erfaren. Vidare bör minst en ledamot företräda arbetstagarsidan. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare beslämmelser om nämndens sammansättalng och verksamhet liksöm om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse.

När det gäller arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter har riksdagen att meddela bestämmelser om beslutande organ.

Bestämmelserna i 29 kap. RB om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter bör på motsvarande sätt som nu är fallet beträffande kollegiala disciplinorgan (23 § andra stycket statstjänstemanrialagen i nuvarande lydelse) äga tillämpning vid omröstning till beslut i de ärenden som avses här.

Sådan anmaning som enligt vad jag förut sagt skall inleda förfarandet bör utfärdas av den myndighet eUer nämnd som har alt besluta i ärendet.

Benämningarna disciplinansvar och disciplinpåföljd, kritiseras av elt par remissinstanser. Bl. a. anförs att ansvarsbestämmelsernas uppgift bör vara inte endast alt upprätthålla arbetsdisciplinen hos de offentliga funktionärerna ulan framför allt atl trygga allmänhetens krav på ett lojalt iakttagande av meddelade föreskrifter, varför de valda benämningarna ter sig missvisande inle minst i fråga om ansvar för de högsta befattningshavarna. Jag delar uppfattningen alt terminologin inle är helt adekvat. Det synes emellertid knappast vara möjligt alt finna några bättre beteckningar. Dessutom är de nuvarande benämningarna så inarbetade att det inte torde vara förenat med några praktiska olägenheter att behålla dem. Jag är därför inte beredd att förorda andra benämningar än dem kommittén har föreslagit.

13.5 Processuella frågor

Sedan den 1 juli 1974 gäller i fråga om tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (s. k. arbetstvisler) alt dessa prövas i en särskild processuell ordning. Enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvisler skall arbetsdomstolen som första.domstol upptaga och avgöra tvister om kollektivavtal samt andra arbetstvisler mellan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare eller medlem i sådan förening, å andra sidan, övriga arbetstvisler skall upptas och avgöras av tingsrätt med arbetsdomstolen

Prop. 1975: 78 170

som andra och sista instans. Från lagen undantas bl. a. mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos arbetsgivare som avses i 1 § kommunaltjänstemannalagen när tvisten rör fråga som inte får regleras i avtal. Detta gäller dock bara om annat inte är särskUt föreskrivet. Sådana särskilda föreskrifter, enligt vUka också avtalsförbjudna frågor på det offentiiga tjänslemannaområdet skall handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvisler, återfinns bl. a. i lagen om anställningsskydd beträffande frågor som regleras i den lagen utom såvitt gäller bestämmelserna om avskedande. Också statstjänstemannalagen innehåller en sådan föreskrift med avseende på bl. a. uppsägningstvister. Detsamma gäller beträffande tvister om pensionering, läkamndersökning och avstängning på gmnd av sjukdom såvitt avser ordinarie domare,

EnUgt kommitténs förslag skall — såvitt numera är av intresse — tvister rörande disciplinpåföljder och avskedande prövas på samma sätt som flertalet andra arbetstvisler. Detta förslag ligger helt i linje med de tankegångar som förts fram vid tUlkomsten av lagen om rättegången i arbetstvisler (se prop. 1974: 77 s. 127 ff). Denna lag bör alltså göras tUl-lämplig på tvister om åläggande av disciplinpåföljd, avskedande, avstängning på gmnd av brott eller tjänsteförseelse och förflyttning. Detsamma bör gälla tvister om avgångsskyldlghet i samband med pensionering samt läkamndersökning och avstängning på gmnd av sjukdom även såvitt angår andra tjänstemän än ordinarie domare. Av lagen (1965: 276) om inskränkning i rätlen att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut framgår att den administrativa besvärsrält som f. n, föreligger i dessa frågor upphör i och med alt lagen om rättegången i arbetstvisler görs tillämplig på dem.

I de nu ifrågavarande tvisterna blir bestämmelserna i 52 § statstjänstemannalagen om särskild överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga och i 41 § ttedje stycket lageri om anställningsskydd om fakultativ kvittning av rättegångskostnad tillämpliga. Sistnämnda bestämmelse skUjer sig från den av ämbelsansvarskommiitén föreslagna regeln, som innebär att den offentlige arbetsgivaren alltid skall bära sina egna rättegångskostnader oberoende av utgången utom där kostnaderna vållats av arbetstagarens vårdslöshet. Jag anser det inte vara påkallat att för ifrågavarande tvister göra avsteg från vad som annars gäller beträffande rättegångskostnadernas fördelning enligt lagen om anställningsskydd. För slatstjänstem'ännens del innebär en regel om fakultativ kvittning av kostnadema i varje fall inle någon försämring i förhållande till vad som f. n. gäUer enligt 31 kap. RB.

I fråga om den närmare utformningen av de processuella reglerna i övrigt föreslår kommittén — med ett undantag som jag strax återkommer till — alt arbetstagare som inte är nöjd med arbetsgivarens beslut inom fyra veckor efter det att han fått del av beslutet skall kunna väcka talan vid allmän domstol resp. arbetsdomstolen om överprövning av

Prop. 1975: 78 171

beslutet. Delta överensstämmer med vad som numera gäller enligt 53 § statstjänstemannalagen angående talan mot beslut beträffande annan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd om läkarundersökning eller anställningens upphörande på gmnd av uppnådd pensionsålder eller nedsättning i arbetsförmågan (prop. 1974: 174 s. 78 ff). Vidare får enligt förslaget beslut om skiljande från tjänsten eller om förflyttning inte verkställas förrän beslutet slutiigt har prövats av domstol eller, om talan om sådan prövning inte väcks, tid för väckande av talan utgått.

Liksom flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser jag den av kommittén föreslagna ordningen vara ändamålsenlig och' jag biträder därför kommitténs förslag. Jag vill dock erinra om alt detta i sist berörda hänseende avviker från den sedermera tillkomna lagen om anställningsskydd, vilken saknar motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs i 35 § andra stycket nämnda lag beträffande avskedande att rätten för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger kan förordna att anställningen skall bestå utan hinder av avskedandet. Denna bestämmelse kan emellertid inte anses ge statstjänstemän samma skydd som de åtnjuter enligt gällande ansvarssystem. För att den nu aktuella reformen inle skall medföra en försämring av den redan befintliga tryggheten för denna gmpp av arbetstagare behövs alltså en regel som avviker från nämnda föreskrift.

Frågan om vem som skall företräda den offentlige arbetsgivaren kan eventuellt behöva preciseras närmare (jfr prop. 1975:1 bU. 2 s. 4). Detta torde kunna ske i form av föreskrifter meddelade utan riksdagens medverkan. Därvid bör på vanligt sätt samråd äga mm med de anställdas organisationer.

Beträffande mål om åläggande av disciplinpåföljd påpekar kommittén att domstol ulan särskild föreskrift därom alltid torde kunna ange den påföljd som disciplinförseelsen förskyller, där domstolen inte finner skäl att förklara disciplinbeslulet helt ogiltigt. Däremot torde enligt kommitténs mening domstol i mål vari yrkas ogiltigförklaring av beslut om avskedande inte kunna ex officio i domslutet fastställa den disciplinpåföljd som eventuellt hade kunnat utgå i stället för avskedande. Det sistnämnda är — ehuru korrekt — mindre tillfredsställande. Såsom anmärks av en remissinstans föreligger risk för att domstolen nödgas pröva saken i två olika processer. En sådan konsekvens bör dock kunna undvikas genom att motparten, dvs. den offentlige arbetsgivaren eller representant för denne, i förekommande fall framstäUer altemativa yrkanden. Någon särskild bestämmelse anser jag därför inte behövas.

När det gäller avskedande av tjänsteman med fullmakt på tjänsten föreslår kommittén ett modifierat överprövningsförfarande. Om full-maklshavaren inom en vecka efter det han fått del av beslutet om avskedande anmäler missnöje däröver hos arbetsgivaren, skall det åligga

Prop. 1975: 78 172

denne att vid äventyr att beslutet förfaller väcka talan vid domstol för. prövning av beslutets giltighet. Kommittén motiverar sitt förslag med alt ifrågavarande befattningshavare f. n, kan skiljas från tjänsten endast av domstol i brottmål och att det skulle innebära ett faktiskt merarbete jämfört med nuvarande ordning om befattningshavaren i händelse av missnöje med arbetsgivarens beslut om avskedande på grund av brottslig gärning skulle vara tvungen att själv ta initiativet lill en domstolsprövning av beslutet.

Enligt min mening är detta merarbete inte så betydande alt det påkallar särskUd reglering. I synnerhet gäller detta i normalfaUet då tjänstemannen är organiserad och alltså inte slår ensam utan biträds ay sin organisalion (se exempelvis reglema i 52 § om särskUd överläggning). Dessutom anser jag den föreslagna konstruktionen vara mindre lämplig. Det förefaller sålunda knappast rimligt att ett så aUvarligt beslut som avskedande skall kunna förfaUa endast därför att arbetsgivaren — ulan att några nya omständigheter har anförts — efter anmälan om missnöje med beslutet avstår från alt fullfölja saken inför domstol. Jag förordar därför alt tidigare berörda beslämrnelser om förfarandet tillämpas även vid överprövning av beslut om avskedande av fullmaktshavare.

När det gäller avstängning av arbetstagare från tjänsteutövningen kan del, som påpekats av en remissinstans, ibland föreligga behov av alt få en interimistisk domstolsprövning av arbetsgivarens beslut till stånd. Jag förordar därför alt domstol i mål av detta slag får rätt att förordna att arbetsgivarens avstängningsbeslut t, v. inle får verkställas (inhibition).

Ett par remissinstanser har, under hänvisning till vissa uttalanden av ämbetsansvarskommillén, berört frågan om den rättsliga innebörden av en dom på ogUtigförklaring av elt avskedsbeslut. Kommittén har sålunda påpekat att en sådan dom inte innebär någon omedelbar rätt för arbetstagaren att återfå den tjänst från vUken han avskedats och alt arbetstagaren i sista hand endast har rätt tiU skadestånd. För egen del anser jag inle att det föreligger något problem. Av den föreslagna bestämmelsen att beslut om avskedande inle får verkställas förrän beslutet. slutligt har prövats av domstol eller rätten till talan förlorats får nämligen anses följa att den offentiige arbetsgivaren inte skall besätta tjänsten med ny innehavare förrän avskedandefrågan slutligt prövats och alt han, om beslutet ogUligförklaras, skall låta tjänstemannen i fråga behålla sin tjänst. Några särskUda beslämmelser i dessa hänseenden finner jag därför inle behövliga.

Prop. 1975: 78 173

13.6 JO:s och JK:s tUlsyn

JO har enligt 12 kap. 6 § RF att i enlighet med instruktion som riksdagen beslular utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Han får föra talan I de fall som anges i instruktionen. Enligt gällande instruktion (1967: 928) har JO tillsyn över att de tjänstemän och andra, som är underkastade fullständigt ämbetsansvar, i sin tjänsteutövning efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden. Han äger vidare som särskild åklagare väcka åtal när någon som står under hans tillsyn i sin tjänsteutövning har brutit mot lag eller annan författning eller på annal sätt åsidosatt något tjänsteåliggande. Om sådan gärning kan beivras genom disciplinärt förfarande, äger JO göra anmälan till den som har disciplinär bestraffningsrätt.

Riksdagen beslöt 1972 (KU 1972:19) att låta tillsätta en utredning med uppgift att överväga frågor om JO:s uppgifter och arbetsformer. Utredningen är inte bunden av några närmare direktiv för sitt uppdrag utan kan förutsättningslöst pröva såväl principiella frågor om ombudsmännens uppgifter och arbetsformer som praktiska och organisatoriska spörsmål. I motiveringen till nyssnämnda bestämmelser i RF anförde jag (prop. 1973:90 s. 431) bl.a, att det knappast lät sig göra att då precisera den personkrets som skulle vara underkastad JO:s tUlsyn sartit att en särskild fräga som måste övervägas var återverkningarna för JO:s del av elt genomförande av ämbetsansvarskommitténs förslag. Jag förutskickade också att frågan om JO:s tUlsynsområde hörde till dem som JO-utredningen skulle komma alt behandla. Utredningen torde komma att redovisa resultatet av sitt arbete under år 1975.

JK har enligt sin instmktion (1965: 629) bl. a. tUlsyn över att domare och andra som är underkastade ämbetsansvar efterlever lagar, författningar och instruktioner och i övrigt fullgör sina åligganden. Han är under regeringen särskild åklagare i fråga om brott i tjänsten.

Genom beslut den 11 oktober 1974 av Kungl. Maj:t bemyndigades jag att tillkalla sakkunniga för att utreda frågan om JK:s arbetsuppgifter m. m. I direktiven för utredningen anförde jag bl. a. att en reform av ansvarssyslemet för offentliga funktionärer kan få konsekvenser också för kretsen av de personer som bör vara underkastade JK:s granskning samt att det lämpligen får ankomma på de sakkunniga att med utgångspunkt i ett nytt sanktionssystem föreslå hur tillsynsområdet skall avgränsas. Vidare nämnde jag att statsmakternas kommande ställningslagande i lagstiftningsärendet angående ämbetsansvaret kan göra det påkallat att låta JK ha befogenhet alt företräda det allmänna i tvist vid domstol med tjänsteman angående avskedande eller disciplinpåföljd.

Med hänsyn tUl att både JO:s och JK:s tUlsynsverksamhet sålunda är föremål för utredning anser jag mig inle böra framlägga något förslag

Prop. 1975:78 174

som kan föregripa resultatet av detla utredningsarbete. I den mån statsmakterna i sitt kommande ställningstagande på gmndval av JO- och JK-utredningarnas överväganden skulle finna att yttranderätt eller parts-ställning bör tillerkännas JO och JK i disciplinärendet hos arbetsgivaren eller inför domstol torde de lagändringar som behövs få vidtas i det sammanhanget. Därvid synes också böra övervägas om man skall tUl-erkänna JO:s och JK:s åtgärder samma rättsverkan i preskriptionshänseende som arbetsgivarens egna.

13.7 Den militära sektorn

Inom den militära sektom är utrymmet begränsat för en tUlämpning av den privaträtlsliga gmndsyn som har anlagts vid utformningen av det nya ansvarssystemet för den civila sektorn. Detta följer redan därav att det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grand av tjänsteavtal. Vidare är det för att trygga försvarsmaktens effektivitet av särskild vikt alt upprätthålla befattningshavarnas lydnadsplikt. Kommittén anser alt det i och för sig finns anledning överväga om inle förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de inttessen som reglema är avsedda att skydda. Det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande reform ligger emellertid enligt kommitténs mening utanför ramen för dess uppdrag. Kommitién begränsar sig därför till att föreslå, fömtom vissa följdändringar i 21 kap. BrB, att anslällda krigsmän med typiskt civUa arbetsuppgifter skall omfattas av samma ansvarsregler som har föreslagits för civU personal. Förslaget att avskaffa avsättning och suspension som brottspåföljder tar emellertid sikte även på anställda krigsmän oavsett arbetsuppgifter. De av kommittén för civila befattningshavare föreslagna avskedandereglerna är alltså avsedda att gälla även för anställda krigsmän.

I likhet med kommittén anser jag att en reform av det mUitära ansvarssystemet i dess helhet är alltför genomgripande för att kunna genomföras i delta sammanhang. I den mån detta ansvarssystem genom smärre justeringar utan större principiell innebörd kan anpassas till de nya reglerna för den civUa sektorn bör det emellertid ske. Vad kommittén i detta hänseende föreslår synes lämpligt. Jag ansluter mig därför till förslaget.

14 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

Prop. 1975: 78 175

3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

4. lag om ändrmg i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i mUitära rättegångslagen (1948: 472),

6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).

Av de angivna förslagen har de som lagils upp under 2 och 3 upprättats i samråd med statsrådet Löfberg.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga.

I övrigt krävs ändring i elt stort antal lagar samt två nya lagar, en om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare samt en om skydd för viss tjänsteutövning. Dessa lagförslag behöver emellertid inte granskas av lagrådet. De torde därför få anmälas efter det att lagrådels yttrande inhämtats.

15 Specialmotivering

I två av förslagen till författningsändringar har vidtagits en formell ändring som har samband med nya RF (jfr prop. 1974: 35 s, 64 f). Sålunda har orden "Konungen" och "Kungl. Maj:t" i olika böjningsformer bytts ut mot ordet "regeringen" i motsvarande form.

15.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

1 kap, 3 §

Denna paragraf innehåller en definition av det i BrB använda begreppet påföljd för brott. Definitionen består i en uppräkning av de sanktioner som är alt anse som brottspåföljder. Bland de uppräknade sanktio-nema ingår ämbetsstraffen suspension och avsättning. Eftersom dessa straff föreslås avskaffade bör de utgå ur uppräkningen.

4 och 5 §§

I dessa paragrafer finns allmänna bestämmelser om användningen av brottspåföljderna. Som en konsekvens av förslaget alt avskaffa ämbets-

Prop. 1975: 78 176

straffen suspension och avsättning bör de utgå även ur dessa beslämmelser.

5 kap.

5 §

117 kap, 5 § finns f. n. en straffbestämmelse om missfirmelse mot tjänsteman. Brottet, som ligger under allmänt åtal, består i alt förolämpa innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i eller för hans befattning. Enligt förslaget skall denna brottstyp avskaffas och hithörande gärningar framdeles bestraffas endast som förolämpning enligt 5 kap. 3 §. Detta brott kan f, n. åtalas endast av målsäganden. Eftersom sistnämnda lagmm alltså blir att tUl-lämpa även då förolämpningen riktas mot någon i hans myndighels-utövning föreslås den ändringen av åtalsregeln i 5 kap. 5 § att gämingen i sådant fall skall få åtalas av allmän åklagare, om målsäganden anger brottet till åtal och åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

17 kap.

1—5 §§

I dessa lagrum stadgas f. n. skydd för dem som har ämbetsansvar mot angrepp från tredje man i form av våld och hot mot tjänsteman (1 §), förgripelse mot tjänsteman (2 §) och våldsamt motstånd (4 §).' Skyddet omfattar även den som har kallals att biträda den som har ämbetsansvar vid förrättning (3 §). I 5 § finns dessutom de bestämmelser om missfirmelse mot tjänsteman som enligt vad som har anförls i den allmänna motiveringen nu föreslås upphävda.

Som tidigare har anförts i den allmänna motiveringen hai: som grundläggande syfte med den nya lagstiftningen uppställts samh'ållsmedlem-marnas intresse av att offentliga funktioner ulan ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt. Detta intresse har särskilt ansetts böra tryggas då fråga är om myndighetsutövning, Samma intresse gör sig emellertid gällande då myndighetsutövningen utsätts för angrepp utifrån i form av våld, hot eller liknande. Det föreslås därför att gällande straffskydd för dem som har ämbetsansvar ersätts av ett på väsentligen samma sätt utformat skydd för dem som utövar offentiig myndighet.

I enlighet med det anförda har våld eller hot mot tjänsteman enligt 1 § beskrivits så, alt någon med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans myndighetsutövning eUer för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd. Enligt förslaget skall straffbestämmelsen gälla även det fall alt någon förgriper sig mot den som tidigare har utövat offentlig myndighet för vad denne gjort eller underlåtit i sin myndighetsutövning. På motsvaran-

Prop. 1975: 78 177

de sätt föreslås sådan utformning av 2 § all dess straffstadgande rörande förgripelse mot tjänsteman kommer att avse den som, annorledes än i

1 § sägs, för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företar gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed. Även 4 § rörande våldsamt motstånd föreslås utformad så att den kommer att gälla den som, i andra fall än dem som avses i 1 och

2 §§, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning. Regeln i 3 § om skydd för biträde vid förrättning flyttas enligt förslaget till en ny 5 §. 3 § upphävs därför.

Enligt 1 § andra stycket i dess nuvarande lydelse kan Kungl. Maj:t förordna alt ämbetsskydd enligt lagmmmet också skall gälla annan befattning än sådan varmed ämbetsansvar är förenat. Sådant förordnande medför skydd även enligt 2—4 §§. Förordnande har meddelats för bl. a. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägsanläggning, allmän flygplats m. fl. anläggningar och för t, ex, vaktpost och annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning. Vidare äger tulltjänstemän från annan stat ämbetsskydd under utövning i Sverige av tullljänst som omfattas av gränstullsamarbele. I samband med förslaget att de nuvarande ämbetsskyddsreg-lerna i fortsättningen endast skall avse den centrala del av offentlig verksamhet som innefattar myndighetsutövning föreslås också att ifrågavarande bestämmelse i 1 § andra stycket upphävs. Vad angår de personkategorier för vilka förordnande meddelats kan anmärkas, att de i mån av förekommande svenska myndighetsfunktioner likväl kommer att omfattas av skydd enligt de, föreslagna bestämmelserna: I övrigt ersätts enligt förslaget stadgandet i 1 §. andra stycket — liksom regeln i 3 § om . skydd för biträde vid förrättning — av en ny bestämmelse i 5 §. Enligt denna skall vad i 1, 2 och 4 §§ stadgas också gälla, om någon på sätt som sägs i nämnda paragrafer förgriper sig mot eller hindrar den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta det skydd som är förenat med utövning av offentiig myndighet eller som är eUer har varit kallad att biträda förrätlningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.

I samband med alt 1 § andra stycket, lilgår bör den på bestämmelsen grundade kungörelsen (1961: 559) med förordnande om ämbetsskydd för vissa befattningshavare ersättas méd nytt förordnande enligt deri, föreslagna 5 §. Sådan förordnande bör ges i en ny lag.

Med den nya bestämningen av den enligt lagrummen skyddade personkretsen straffbeläggs angrepp på framför allt hos stat eller kommun anslällda tjänstemän i vilkas befaltaingar ingår att utöva myndighet. Skyddet omfatiar all verksamhet i befattningen, såsom förrättning, utredningsarbete etc. Förgripelse mot sådan tjänsteman blir slraf fri. enligt ifrågavarande paragraf endast där den riktar sig mot någon arbetsuppgift som helt saknar samband med myndighetsutövningen. Vad som sker

12 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 78

Prop. 1975: 78 178

under resa mellan bostad och tjänstgöringsplats ligger således i allmänhet utanför det straffbara området.

Beträffande övriga delar av lagrummens gärningsbeskrivningar föreslås ingen ändring. Frågor som rör den brottsliga handlingens olika beståndsdelar blir alltså att bedöma på samma sätt som f. n. Med hänsyn till den nya bestämningen av den skyddade personkretsen kan framhållas att det i subjektivt hänseende bör krävas uppsåt omfattande insikt om alt den angripne utövar (eller har utövat) offentlig myndighet.

Inte heller beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor avses någon ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande 1—4 §§-

7 §

Detta lagrum rörande bestickning stadgar f, n. ansvar för den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat. Den personkrets som åtnjuter skydd mot bestickning har i den nu föreslagna lydelsen bestämts så alt den motsvarar den krets som enligt förslaget till ny lydelse av 20 kap. 2 § skall vara underkastad mutansvar.

Vad angår gärningsbeskrivningen i övrigt i 7 § liksom beträffande straff-, konkurrens- och andra frågor innebär förslaget inle någon ändring i förhållande lill gällande rätt.

8 §

I 8 § tredje stycket stadgas f. n. ansvar för tagande av otillbörlig förmån vid röstning. Enligt lagrummet skall dömas för sådant brott där förfarandet inte är ämbetsbrott. I förslaget har hänvisningen till ämbetsbrott utbytts mot hänvisning till mutbrott enligt den nya bestämmelsen i 20 kap. 2 §. Ändringen är en följd av förslaget i övrigt och innebär inte någon ändring i sak.

14 och 15 §§

I 14 § och 15 § första stycket första punkten stadgas straffansvar såväl för den som obehörigen utövar vad som hör till befattning varmed ämbetsansvar är förenat (obehörig tjänsteutövning) som för deri som obehörigen ger sig ut för att inneha sådan befattning (föregivande av allmän ställnmg). På skäl som anförls i den aUmänna motiveringen föreslås att dessa två bestämmelser ersätts av en ny regel om ansvar för den som obehörigen ger sig ut för att utöva myndighet. Den nya regeln har upptagits som en ny första punkt i första stycket av 15 § varjämte 14 § föreslås upphävd.

Straffbestämmelsen i 15 § första stycket kommer alltså i sin nya lydelse att avse dels det fallet alt någon obehörigen ger sig ut för alt utöva myndighet och dels den situationen att någon obehörigen bär uniform,

Prop. 1975: 78 179

märke eller annat kännetecken som ger honom sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft. Påföljden är densamma som enligt gällande lydelse, böter eller fängelse i högst sex månader.

I 14 § andra stycket finns f. n. en särskild straffbestämmelse för grova fall av obehörig tjänsteutövning. Påföljden är här fängelse i högst fyra år. Efiersom 15 § första stycket första punkten i sin nya lydelse är avsedd att delvis ersätta gällande bestämmelser i både 14 § och 15 § första stycket första punkten, finns behov äv en motsvarande regel för grova fall. Det föreslås därför att i 15 § andra stycket skall stadgas fängelse i högst två år för det fall att brott, som avses i första stycket samma paragraf, med hänsyn till att det medfört betydande men för det allmänna eller någon enskild eller eljest är att anse som grovt. En fömtsättning för tillämpning av bestämmelsen torde vara att någon obehörigen har gett sig ut för att utöva offentlig myndighet. Enbart den omständigheten att gärningsmannen obehörigen har burit t, ex. uniform som ger honom sken av att tUlhöra försvarsmakten synes inte kunna anses vara av så allvarUg natur att den motiverar strängare påföljd än den som har föreskrivits i, första stycket. Som exempel på sådana fall där den strängare straffskalan kan tänkas bli tillämplig må anföras att en obehörig person ger sig ut för alt vara polisman och dirigerar trafiken på sådant sätt att svåra stömingar uppstår, utryckningsfordon hindras från att komma fram etc. Ett annat fall är att en obehörig person bereder sig tUlträde tUl domstols eller annan myndighets lokaler och utfärdar beslut som visserligen inte blir rättsligen giltiga men ändå medför betydande förfång för det allmänna eller någon enskild.

Om oriktig myndighetsutövning får rättslig effekt blu: straffstadgandet i 20 kap. 1 § tillämpligt. Skulle den oriktiga myndighetsutövningen inte vara straffbar enligt vare sig 17 kap. 15 § eller 20 kap. 1 § kan i stället disciplinansvar enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan komma i fråga, om gärningsmannen är underkastad sådant ansvar.

Straffbestämmelsen om föregivande av stäUning såsom advokat, vUken nu är intagen i 15 § andra stycket, föreslås flyttad i oförändrat skick till elt nytt tredje stycke i samma paragraf.

20 kap.

1 §

Paragrafen i dess nuvarande lydelse föreskriver ansvar för tjänstemissbmk. Denna brottstyp lUcsom ämbetsbrottet tjänstefel i 4 § ersätts enligt förslaget av en ny brottstyp som tar sikte på oriktig myndighetsutövning.

Prop. 1975: 78 180

Enligt lagmmmets första stycke skaU den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen fällas till ansvar för missbruk av myndighet, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller OtillbörUg förmån som inte är ringa.

Med uttrycket lag eller annan författning avses av riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun beslutad generell norm. Enligt ämbetsansvarskommitténs förslag skulle med lag eller annan författaing järiiställas vad som eljest gäller för myn-dighelutövningen. Som motivering härför anförde kommittén att författningar måsle kompletteras med andra rättskällor, såsom uttalanden i förarbetena till lagstiftaing och prejudikat. Detta synes emellertid vara så uppenbart att någon s"ärskild bestämmelse härom inte behövs. Det av kommittén föreslagna tUlägget har därför inte upptagits i lagtexten. Någon saklig ändring i förhållande lill kommitténs förslag har därmed inte avsetts.

Myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller faktiska ålgärder som ytterst gmndas på samhällets maktbefogenheter. De kommer till stånd och får i förekommande faU rättsverkningar för eUer emot den enskUde i kraft av offeritligrättsUga regler, inte på gmnd av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Myndighetsutö-vning kan sålunda bestå i meddelande av formella beslut sorii för den enskUde innebär förmåner, rättigheter eller skyldigheter i olika hänseenden samt faktiska åtgärder för att verkställa sådana beslut. Myndighetsutövning kan också • ta sig uttryck i faktiska ålgärder som' irite har föregåtts av formliga beslut, t. ex. då en polisman dirigerar trafiken eller ingriper för att upprätthålla allmän ordning.

TUl myndighetsutövnmg är vidare att hänföra offentlig arbetsgivares beslut enligt de föreslagna reglerna i statstjänstemarinalagen om åläggande av disciplinpåföljd, avstängning från tjänsteutövning och skiljande från tjänsten i annan ordning än genom uppsägning. Tjänsteförseelser av offentliga funktionärer riktar sig näiriligen inte endast mot det allmännas intresse såsom arbetsgivare utan också mot den enskildes intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande hänsyn fullgörs i på elt riktigt sätt, TiU följd.härav frainstår det som mest naturligt att' den offentlige arbetsgivarens beslut inom ramen för nämnda sanktions-system skall anses som utövande av offentlig myndighet.

Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst är grundad i lag eller annan författning. Missbmk av myndighet föreligger då de för myndighetens behöriga utövande gällande reglerna överträds. Oriktig myndighetsutövnmg kan därför föreligga även om ett fattat beslut i och för sig är materiellt riktigt men har meddelats endast sedan visst ovidkommande vUlkor uppfyUts. Myndighetsutövriing kan också innebära skyldighet att vara verksam och underlåtenhet att handla kan i

Prop. 1975: 78 181

sådana faU utgöra oriktig myndighetsutövning, såsom då åklagare underlåter att åtala brott eller poUsman att gripa en efterlyst brottsling.

Att en offenllig funktionär, som i och för sig är behörig att utöva myndighet, överskrider sin befogenhet — tingsnotarie handlägger exempelvis mål om brott för vilket är stadgat fängelse trots att han enligt tingsrättsinstmktionen (1970:108) inte utan särskilt förordnande äger handlägga andra brottmål än sådana som rör brott för vUket inte är stadgat svårare straff än böler — torde endast i undantagsfall medföra alt beslutet är att betrakta som från början ogiltigt (nullitet). I regel är således beslutet rättsligen gällande tUls det återkallas eller undanröjs av högre myndighet. I bägge fallen torde det emellertid vara fråga om myndighetsutövning och ansvar alltså kunna inträda enligt den föreslagna straffbestämmelsen, om övriga där angivna förutsättningar föreligger. Förfång för det allmänna eller någon enskild kan ju ha uppkommit även om beslutet är att anse som från början ogiltigt eller snabbt undanröjs. Till och med om beslutet är materiellt riktigt och alltså fastställs av högre myndighet kan befogenhetsöverskridandet ha inneburit förfång.

Elt annat exempel på oriktig, myndighetsutövning bestående i befogenhetsöverskridande är att polisman företar husrannsakan utan att vare sig behörig myndighet har beslutat därom eller i 28 kap. 5 § RB angivna omständigheter föreligger.

Från de nu nämnda exemplen skiljer sig det fallet att ett beslut är ogiltigt eller en åtgärd inle får avsedd rättslig effekt därför att gärningsmannen helt saknar behörighet att utöva myndighet. Här föreligger inte någon myndighetsutövning och den föreslagna straffbestämmelsen i 1 § är följaktligen inte tillämplig. Däremot kan gärningen vara atl hänföra under del nya stadgandet i 17 kap. 15 § BrB om föregivande av allmän ställning.

Ansvarskretsen enligt 1 § består av personer som har att utöva myndighet. Den som i underordnad ställning bereder ärende utan att själv fatta beslut eller på annat sätt biträder person som utövar myndighet kan alltså inle drabbas av gämingsmannaansvar för oriktig myndighetsutövning. Om han genom fel eller försummelse under ärendes handläggning förorsakar elt oriktigt resultat, som medför förfång eller otillbörlig förmån för det allmänna eller någon enskild, kan han emellertid drabbas av ansvar för medverkan till oriktig myndighetsutövning enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB. Straffansvar kan inträda även om beslutsfattaren av subjektiva skäl inle kan ställas till ansvar.

När flera deltar i myndighels beslut men en av dem har skiljaktig mening, blir de som ingår i majoriteten ansvariga för innehållet i beslutet. Den som är skiljaktig kan enligt den föreslagna lagtexten normalt inte ådra sig något straffrättsligt ansvar för den händelse innehållet i

Prop. 1975:78 182

hans votum sttider mot lag eller annan författning. Hans dissens kan nämligen i regel inte medföra förfång för någon enskild eller det allmänna eller någon otillbörlig förmån. Jag vUl i sammanhanget erinra-om att Föreningen Sveriges tingsrättsdomare i skrivelse den 5 januari 1973 till justitiedepartementet hemställt att frågan om nämndemans ansvar för skUjaklig mening övervägs. Sorii följer av del som sagts nyss torde denna fråga få bedömas på samma sätt som motsvarande spörsmål i fråga om annan beslutsfattare som anför skiljaktig mening. Jag är således inte beredd att förorda någon särskUd ordning beträffande överröstad nämndemans ansvar för sitt votum.

För att oriktig myndighetsutövning skall vara straffbar krävs enligt förslaget att gärningen för det allm"änna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som inte är ringa. Förfång kan beslå i såväl ekonomisk skada som annan olägenhet.

Försök till missbmk av myndighet är inte straffbart.

Straffet för missbruk av myndighet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år. I Ukhet med vad som gäller beträffande den nuvarande brottstypen tjänstemissbruk föreslås en särskild straffskala för det faUet att brottet är grovt. Då skall dömas tUl fängelse i högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall samtiiga omständigheter beaktas, exempelvis det slag av myndighetsutövning som det är fråga om och omfattningen av det förfång eller den otUlbörliga förmån som gärningen har medfört.

Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke är gärningen straffbar även då den begås av grov oaktsamhet. Straffet för vårdslös myndighetsutövning är böler eller fängelse i högst ett år.

Taxeringsmän, dvs. ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, har sedan lång tid tUlbaka varit fria från ansvar för åsatta taxeringar. Ansvarsfriheten var tidigare gmndlagsskyddad genom en föreskrift i 113 § gamla RF. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i nya RF men skyddet består alltjämt enligt 20 kap, 12 § BrB. Taxeringsnämndens arbetsformer är i olika hänseenden särpräglade. Nämnden har att handlägga elt stort antal taxeringar under en begränsad tidsperiod. Nämnden ansvarar formellt för alla taxeringsbeslut oavsett om någon ändring vidtagits i den skattskyldiges deklaration eller ej. Det ligger emellertid i sakens natur att alla ledamöter inte ges möjUghet att ta ställning till varje beslut som formellt fattas av nämnden. Någon proto-kollföring av nämndens beslut rörande de enskilda taxeringarna sker inte. Det framgår därför normalt inte heller vilka ledamöter som har deltagit i beslut beträffande en viss taxering.

Den framtida utformningen av taxeringsorganisationen i första instans övervägs f. n. inom finansdepartementet på grundval av riks-skatteverkets och statskontorets belänkande Rationalisering av skatteadministrationen. Bl. a. övervägs frågan om en uppdelning av besluts-

Prop. 1975: 78 183

funktionen mellan ordföranden och nämnden i dess helhet. Andra frågor som prövas är införande av tjänstemannamedverkan vid taxerings-arbetet och förlängning av taxeringsperioden. En proposition som tar upp de principiella frågorna beträffande reformen kommer inom kort alt föreläggas årets riksmöte. En reform på grundval av propositionen kan beräknas träda i kraft tidigast år 1978. Mot bakgrund av taxeringsnämndens nuvarande arbetsformer och med hänsyn till att eri genomgripande omläggning av dessa sålunda torde föreslå kan det ifrågasättas om ledamötema i sådan nämnd nu bör underkastas ändrade regler om ansvar för felaktiga taxeringsbeslut. När det gäller uppsåtiiga förfaranden anser jag emellertid att taxeringsnämndernas ledamöter redan nu bör jämställas med andra befattningshavare i förevarande hänseende. Däremot bör frågan om ansvar för oaktsamhetsbrott anstå t. v. och tas upp på nytt i samband med den närmare utformningen av den nya taxeringsorganisationen. Jag förordar därför att bland övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i BrB tas in föreskrift om att stadgandet i 20 kap, 1 § andra stycket om ansvar för vårdslös myndighetsutövning t. v. inte skall tillämpas i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt nuvarande 1 § föreslås en bestämmelse i tredje stycket om alt straffbudét inte skall tUlämpas om gärningen annars är särskUt belagd med straff. Som exempel på fall där den oriktiga myndighetsutövningen kan vara att hänföra under annan straffbestämmelse kan nämnas alt en polisman ulan laga skäl omhändertar en person (olaga frihelsberövande) eller företar husrannsakan (hemfridsbrott) och tar egendom i beslag (egenmäktigt förfarande) eller alt en åklagare väcker åtal ulan sannolika skäl (obefogat åtal). Liksom f. n. är fallet vid konkurrens mellan bestämmelsen om Ijänstemissbruk cch annan straffbestämmelse bör dock 1 § kunna tiUämpas då en klart oriktig myndighetsutövning föreligger och gärningen visserligen också innefattar överträdelse av ell annat straffbud men denna överträdelse vid sidan om den oriktiga myndighetsutövningen framträder som så obstydlig att man hell kan bortse från den (jfr prop. 1948: 80 s. 317).

2§

I denna paragraf finns f. n. en straffbestämmelse om lagande av mula eller av otillbörlig belöning. Straffbestämmelsen riktar sig mot den som är eller varit ämbetsman. Eftersom begreppen ämbetsman och ämbetsansvar saknas i det nya sanktionssystemet, föreslås en ny ansvarskrets medan däremot brollsbeskrivningen behålls oförändrad.

Den föreslagna straffbestämmelsen omfattar aUa arbetstagare hos sta ten eller hos kommun, ledamöter av statUga och kommunala kollegiala organ samt personer som eljesi lill följd av val eller plikt utför uppdrag åt det allmänna eller vUkas uppdrag finns reglerade i författning. Vidare

Prop. 1975: 78 184

träffar ansvaret krigsmän eller andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt liksom alla som utövar myndighet utan att inneha ansfållning eller uppdrag av nyssnämnt slag. Med kommun likställs landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfäUighet, skogsvårdsstyrelse, allmän försäkringskassa och annan allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen.

Brottet beslår i att någon i den nämnda personkretsen mottar, låter åt sig utiova eller begär mula eller annan otillbörlig belöning för sUi tjänsteutövning.

Straffet utgör böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst sex år,

I motsats tiU vad som gäller beträffande straffbestämmelsen i 1 § om oriktig myndighetsutövning är stadgandet om mutbrott inte subsidiärt i förhållande lill straffbestämmelser rörande allmänna brott. Vad angår förhållandet till förstnämnda straffbestämmelse avses inle någon ändring i vad som nu gäller om förhållandet mellan 1 och 2 §§.

3 §

I första stycket har upptagits en aUmän bestämmelse om ansvar för brott mot lystnadsplikt för den som yppar vad han till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla eUer som olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Paragrafen riktar sig således mot var och en som är underkastad i författning stadgad tystnadsplikt, vare sig han är offentlig funktionär eller privat verksam. Med uttrycket lag eUer annan författning avses liksom i 1 § av riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndighet, kommun eller landstingskommun beslutad generell norm (se 8 kap. 3 §, 7 § andra stycket och 11 § RF) oavsett om den har meddelats före den 1 januari 1975 eller därefter. Såsom tidigare nämnts är det efter RF:s ikraftträdande inte längre möjligt att utan författningsstöd upprätthålla någon tystnadsplikt i förhållandet mellan enskilda — däribland offentliga funktion'ärer — och det allmänna. Saknas sådant stöd finns det följaktligen inte något utrymme för ingripande enligt vare sig förevarande straffbestämmelse eller de disciplinrältsliga bestämmelserna i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan. Däremot är det givelvis ingenting som hindrar enskUda att avtala om tystnadsplikt. Exempelvis kan i tjänsteavtal på den privata arbetsmarknaden tas in beslämmelser om lystnadsplikt och påföljder i form av skadestånd, vite eller andra sanktioner för åsidosättande av tystnadsplikten.

I subjektivt avseende förutsätter stadgandet i nya 3 § första stycket uppsåt. I paragrafens andra stycke har emellertid tagits in bestämmelse om ansvar för den som bryter mot författningsgrandad tystnadsplikt av oaktsamhet. Den av kommittén gjorda begränsningen av slraffbarhelen till alt avse endast den som begår gämingen med insikt om att det han yppar eller utnyttjar är av hemlig natur har fått utgå, eftersom bestämmelsen annars knappast skulle få någon praktisk betydelse. Bestäm-

Prop. 1975:78 185

melsen innebär i stort sett ingen ändring i sak av vad som gäller f. n. Den som av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt kan sålunda, om han har ämbetsansvar, straffas för tjänstefel enligl 20 kap; 4 §. En remissinstans har ifrågasatt om det finns skäl att behåUa straffansvar för cul-pöst brott mot tystnadsplikt, om tjänstefel i övrigt avkriminaliseras. Som tidigare nämnts har det nya straffbudet ett väsentligt vidare tillämpningsområde än det nu gällande, eftersom det avser att i aUmänhet ersätta specialstraffrättens bestämmelser om ansvar för brott mot tystnadsplikt. Med hänsyn därtill och till att i synnerhet de beslämmelser av detta slag som tillkommit under senare år vanligen omfatiar även oaktsamhet bör det nya stadgandet i 20 kap. 3 § innehålla samma rekvisit.

Straffet för uppsåtiigt brott har satts till böter eller fängelse i högst ett. år. Delta överensstämmer såtillvida med nuvarande 20 kap. 3 §, alt maximum för allmänt straff där satts tUl. fängelse i högst ett år. Huvud-straffet är emellertid f. n. suspension eller avsättning. Vid sidan därav kan dessutom fängelse upp till ett år utdömas.

För oaktsamt brott enligt paragrafens andra stycke har endast bötesstraff upptagits.

Brott mot nuvarande 20 kap. 3 § är subsidiärt i förhållande till andra brott enligt BrB, exempelvis brott mot rikets säkerhet enligt 19 kap. eller trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 §. Med samma verkan har regel om subsidiaritet tagils in även i nya 20 kap. 3 §. En sådan regel får givetvis, liksom f. n., effekt även gentemot specialstraffrättens sekretessbrott. Som nyss har nämnts är emellertid det nya straffbudet i 20 kap. 3 § avsett att i allmänhet ersätta specialstraffrättens mångfald av skiftande straffbestämmelser på hithörande område.

4 §

I nuvarande 20 kap. 14 § stadgas som huvudregel, atl åklagare utan hinder av vad annars kan vara föreskrivet får åtala brott varigenom ämbetsman åsidosatt sui tjänsteplikt. Denna huvudregel har bibehållits i nya 20 kap. 4 § första stycket men med den ändringen alt ålalsrälten avser brott varigenom åligganden åsidosatts i utövningen av offentlig verksamhet, Ålalsrälten har i lagtexten beskrivits så, att den avser brott varigenom innehavare av tjänst eller uppdrag som sägs i nya 20 kap, 2 § åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav. Ålalsrälten bör givelvis även omfatta sådan oriktig myndighetsutövning som sägs i nya 20 kap. 1 § liksom mutbrott enligt nya 20 kap. 2 § även där sådana brott begås av den som inte innehar tjänst eller uppdrag som nu sagts. Särskilt stadgande om sådan åtalsrätt har därför också tagits in i nya 20 kap. 4 § första stycket.

I nuvarande 20 kap. 14 § görs vissa undantag från den angivna huvudregeln om åklagares ålalsrätt. Enligt lagmmmet skall sålunda gälla

Prop. 1975: 78 186

dels vad 1 BrB föreskrivs att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen förordnat, dels vad i lag eller författaing är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat endast om den förövas av ämbetsman. Motsvarande två undantag har behållits även i nya 20 kap. 4 § första stycket med endast den ändringen att ordet "ämbetsman" bytts ut mot "innehavare av ansfäUning eller uppdrag som nyss har sagts". Därtill har i paragrafen tagits in en erinran om att särskilda bestämmelser gäUer om åtal för brott som i utövning av tjänsten eller uppdraget begåtis av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst hos riksdagen eller dess organ (4 kap. 8 § och 12 kap, 3 och 8 §§ RF samt 9 kap. 8 § RO).. Ytterligare ett undantag från åtalsrätt enligt huvudregeln görs i nuvarande 20 kap. 14 §. Enligt detta undantag skaU gälla vad som är föreskrivet i lag eller annan författning om åtal för gärning som avses i nuvarande 20 kap. 3 § och som är särskilt belagd med straff. Denna undantagsregel ersätts i nya 20 kap. 4 § andra stycket av regeln alt åklagare, om inte annat föreskrivits för visst fall, får åtala brott mot tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

5 §

I denna nya paragraf har lagils in en föreskrift att den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling inte för någon sin åtgärd i denna egenskap skall kunna ställas tUl ansvar för oriktig myndighetsutövning enligt nya 20 kap, 1 §. Föreskriften tar sikte främst på riksdagsmän samt kommunfullmäktige och landstingsmän men även på sådana församlingsledamöler som avses i lagen (1961: 436) om för-samlingsslyrelse, t. ex. kyrkofullmäktige,

JO har i sitt remissyttrande ifrågasatt om bestämmelsen innebär att beträffande sådana riksdagen underställda organ, vari ingår såväl riksdagsmän som utomstående personer, endast de senare skall vara underkastade ansvar enligt 20 kap, 1 §. Enligt min mening innebär den i förevarande paragraf angivna begränsningen av ansvarigheten till åtgärd, som vederbörande företar i sin egenskap av församlingsledamot, alt riksdagsman är fri från ansvar för åtgärd som han företar som ledamot i sådant enbart av riksdagsmän bestående organ, vars verksamhet ingår som ett led i riksdagsarbetet i egentlig mening, medan full ansvarighet gäller för samtiiga ledamöter i andra riksdagsorgan (jfr SOU 1972: 15 s. 137 och prop. 1973: 90 s. 266 f).

6 §

Ämbetsstraffen suspension och avsättning föreslås, som tidigare har nämnts, avskaffade. För att få en uppenbarligen olämplig befattningshavare skUd från tjänsten är den offentlige arbetsgivaren i stället normalt

Prop. 1975: 78 187

hänvisad tUl att begagna det privaträttsUga åvskedandeinstilut som samtidigt föreslås. Detta institut blir emellertid inte tillämpligt på offentiiga förtroendemän. Av rättssäkerhetsskäl är det därför nödvändigt att låta domstol behåUa möjligheten alt entiediga sådana uppdragstagare på grund av brott i vissa fall. En bestämmelse härom har tagits in i 6 §.

Bestämmelsen avser personer som valls tiU uppdrag åt staten eller åt kommun och som har att i detta uppdrag utöva myndighet. Som exempel kan anföras ledamöter av beslutande statiiga och kommunala församlingar (se beträffande riksdagsledamot 4 kap. 7 § RF) samt av kommunala nämnder såsom barnavårds- och nykterhetsnämnder. Med kommun likställs landstingskommun och annan allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen. Förevarande straffbestämmelse avser däremot inte statsråd och JO. För dem gäller särskilda gmndlagsbeslämmelser om entledigande (12 kap. 4 § RF resp. 8 kap. 10 § RO).

Avgörande för frågan om uppdragstagaren skall skiljas från uppdraget är enligt den föreslagna bestämmelsen alt han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget. En viss nedre gräns för brottets svårhetsgrad har också beslämts.

Sålunda krävs att fängelse i minst två år är stadgat för det brott som uppdragstagaren gjort sig skyldig tUl. Detla innebär alltså alt skUjande från uppdraget kan komma 1 fråga vid missbruk av myndighet — i den mån uppdragstagaren är underkastad ansvar för detta brott — och mutbrott men inte vid vårdslös myndighetsutövning eller brott mot tystnadsplikt. Även brott som inte har något direkt samband med myndighetsutövningen kan visa alt uppdragstagaren är uppenbarligen olämplig för uppdraget.

Den som har två eller flera uppdrag i vilka det ingår att utöva myndighet bör i enlighet med vad jag tidigare har sagt skiljas från samtliga uppdrag som han genom brottet visat sig uppenbarligen vara olämplig att inneha.

Vid slraffbeslämningen får domstolen enligt en föreslagen ny bestämmelse i 33 kap, 9 § ta hänsyn till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet. Motsvarande bör gälla i förevarande fall då uppdragstagaren skUts från uppdraget genom beslut av domstol i brottmålet. En bestämmelse härom har därför tagits in i andra stycket av förevarande paragraf.

21 kap.

18 §

I denna paragraf föreskrivs f. n. ansvar för tjänstefel av krigsman som saknar ämbetsansvar. Eftersom det föreslås att krigsmän alltjämt

Prop. 1975:78 188

skall vara underkastad straffrättsligt tjänstefelsansyar bör paragrafen bibehållas men undergå vissa följdändringar. Bestämmelsen i första stycket första punkten att fråga är om krigsman "som ej är underkastad ämbetsansvar" ulgår sålunda eftersom det på ämbetsansvariga krigsmän tillämpliga straffbudet rörande tjänstefel i nuvarande 20 kap. 4 § upphävs enligt förslaget. Vidare stryks en f. n. i paragrafens första stycke sista punkten intagen h'änvisning tUl stadgandet i nuvarande 20 kap. 4 § tredje stycket, vilket lagmm enligt förslaget upphävs. Av skäl som tidigare har redovisats i den allmänna motiveringen föreslås ingen motsvarighet till detta stadgande.

21 §

F. n. anges i denna paragraf den krets av krigsmän som har ämbetsansvar. Denna bestämmelse utgår som en följd av reformen i övrigt, I stället har enligt förslaget under 21 § tagits in ett helt nytt stadgande, som anger den krets av krigsmän som inle skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. utan i stället omfattas av samma discipUnära ansvarsregler som föreslagits för den civUa personalen. TUl denna personkrets hiinförs anstäUd krigsman som tjänstgör vid civilt statligt, organ, vid militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal myndighet. Enligt lagrummet skall vidare ankomma på regeringen att genom verkslällighetsföreskrifler (i enlighet med 8 kap. 13 § första stycket punkt 1 RF) närmare ange vilka organ som avses med bestämmelsen.

Den nya bestämmelsen korresponderar med ett par andra förslag, nämligen dels en ny bestämmelse (8 §) i 32 kap. BrB att krigsman som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap, BrB inle får ådömas disciplinstraff, dels en ny regel i 8 § mUitära rättegångslagen (1948:472) alt sådan krigsman inte heller får åläggas straff i militärt disciplinmål, I stället skall sådan krigsman inte endast, såsom ansfällda krigsm"än i allmänhet, kunna avskedas enligt de föreslagna bestämmelserna i statstjänstemannalagen utan även kunna åläggas discipluipåföljd enligt samma beslämmelser (jfr den föreslagna regeln i 20 § statstjänstemannalagen alt disciplinpåföljd enligt lagen inte får åläggas krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB).

22 §

I denna paragraf föreskrivs f. n. att åtalsreglerna i nuvarande 20 kap. 14 § skall äga motsvarande tiUämpning i fråga om brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt. De motsvarande åtalsreglerna i nya 20 kap. 4 § har emellertid gjorts direkt tillämpliga på krigsmän genom den däri intagna hänvisningen till nya 20 kap. 2 §, vari krigsmän

Prop. 1975: 78 189

omnämns. Den nuvarande bestämmelsen i förevarande paragraf har därför ersatts av en erinran att vad som sägs i 20 kap. 4 § äger motsvarande tUlämpning i fråga om åtal för brott som avses i 21 kap.

32 kap.

8 §

De fem första paragraferna i 32 kap., som innehåller vissa bestämmelser om ämbetsstraffens innebörd och användningsområde, föreslås upphävda. Till de resterande 6 och 7 §§, vilka avhandlar disciplinstraffen, har fogats en ny paragraf, 8 §, i vars första stycke stadgas att krigsman som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap. inte får ådömas disciplinstraff. Bestämmelsen skall ses i samband med stadgandet i nya 21 kap. 21 §.

Enligt 32 kap. 7 § andra stycket skall den som inle är krigsman ådömas dagsböter om han medverkar till brott för vUket discipUnstraff är utsatt. I nya 8 § andra stycket föreslås ett stadgande om alt förstnämnda regel skall äga motsvarande tillämpning på krigsman som enligt 8 § första stycket inte kan ådömas disciplinstraff.

33 kap.

5 §

Detta lagrum reglerar möjligheten att beakta anhållningslid m, m. vid bestämmande av bl. a. viss lids fängelse, böler, suspension eller disciplinstraff. Då suspension avskaffas som straffpåföljd bör även förevarande lagmm ändras. Ordet suspension har följaktligen strukits i paragrafens tredje stycke.

9 §

I 20 kap. 9 § föreskrivs f. n. beträffande tjänstemän med ämbetsansvar att domstol skall ta hänsyn tUl disciplinär bestraffning som ålagts för brott, då domstolen bestämmer påföljd för samma brott. Enligt nuvarande 20 kap. 8 § gäller vidare att om tjänsteman för annat brott än ämbetsbrott ådöms såväl ämbetsstraff i form av t. ex. avsättning som annan påföljd, den förlust han lider genom ämbelsstraffet skall beaktas vid bestämmandet av den andra påföljden. Det föreslås nu att dessa bestämmelser ersätts med en ny paragraf i 33 kap. 9 §, som tar sikte på såväl offentligt som privat anslällda och som lämnar domstol möjlighet att vid straffmälning alltid beakta de sanktioner som arbetsgivaren inom ramen för ett arbetsavtal — vare sig sanktionen är föreskriven i författning, t, ex. statstjänstemannalagen, eller i avtal — utkräver då arbetstagaren begått brott. Härvid skall enligt paragrafen

Prop. 1975: 78 190

böler eller disciplinstraff för krigsmän som annars skulle ha ådömts helt kunna efterges.

Domstolen har alltså möjlighet att ta hänsyn också till sanktioner som ännu inte beslutats av arbetsgivaren. Såvitt gäller andra sanktioner än avskedande torde bestämmelsen i detla hänseende få begränsad betydelse åtminstone inom den statliga sektorn, EnUgl 21 § statstjänstemannalagen får nämligen disciplinärt förfarande sedan åtal har väckts inte inledas eller fortsättas rörande gäming som omfattas av åtalet. Däremot finns inget hinder mot atl verkställa en tidigare beslutad disciplinpåföljd, eftersom domstolen har möjlighet alt la hänsyn till denna vid straffmälningen. Anledning saknas därför alt behålla bestämmelsen i nuvarande 20 kap. 9 § sista punkten att förvaltningsmyndighetens beslut skall förfalla om det inte helt eller delvis verkställts när åtal väcks.

Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke skall med arbetstagare likställas den som utövar uppdrag åt annan.

35 kap.

I 2 § finns en särskild preskriptionsregel för ämbetsbrott enligt nuvarande 20 kap. 1—4 §§. Bestämmelsen utgår samtidigt med alt sistnämnda lagrum upphävs. För de i nya 20 kap. 1—3 §§ intagna brottstyperna kommer i stället att gälla de för brott i allmänhet stadgade preskriptionsbestämmelsema i 30 kap. 1 §.

Då 2 § upphävs utgår också en i 4 § intagen hänvisning till förstnämnda lagmm.

38 kap.

4, 6, 8 och 9 §§

I dessa lagmm återfinns vissa processuella beslämmelser rörande prövning av skilda frågor, bl. a. sådana som avses i nuvarande 34 kap. 15 §. Sistnämnda lagrum, som rör suspensionsfrågor, har tidigare föreslagits upphävd. FöljdenUgt utgår de i 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ intagna hänvisningarna liU 34 kap. 15 §.

Övergångsbestämmelser

Bland övergångsbestämmelserna har tUl en början upptagits, att det inte får dömas till suspension och avsättning sedan de föreslagna ändringarna i BrB har trätt i kraft. Denna bestämmelse kräver ett särskUt slraffstadgande för det fall alt en gärning, som tUl tiden ligger före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, är sttaffbar såväl enligt de nya bestämmelserna i 20 kap. 1—3 §§ som enligt bestämmelserna i nuvarande 20 kap. 1—4 §§, enligt vUka straffet i vissa fall är ämbetsstraff med möjlighet att även ådöma allmänt straff, I sådant fall skall en-

Prop. 1975: 78 191

ligt förslaget dömas till det straff för gärningen som är stadgat i de nya beslämmelsema, dock att de äldre bestämmelserna skall tUlämpas om de leder till lindrigare allmänt straff. Då eljest fråga uppkommer om alt tiUämpa de nya bestämmelserna i BrB skall enligt de föreslagna övergångsbeslämmelserna 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tUlämpning. I nämnda 5 § har intagits den grundläggande princip som även tidigare gällt i svensk rätt och som också ligger bakom förslaget tUl nyss återgivna övergångsbestämmelse, nämligen att ny strafflag inte skall äga tillbakaverkande kraft om inle den nya lagen är lindrigare än den äldre.

Den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § andra stycket om ansvar för vårdslös myndighetsutövning är, som förut har nämnts, avsedd alt t. v. inte tillämpas 1 fråga om beslut angående taxering som fattas av ledamot i taxeringsnämnd. Föreskrift härom har tagits in bland övergångsbestämmelserna.

En särskild övergångsbestämmelse är, som också har berörts tidigare, nödvändig för att undvika alt det nya straffbudét i 20 kap. 3 § blir tillämpligt på åsidosättande av sådan tystnadsplikt som inte är straff-sanktionerad vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Bland övergångsbeslämmelserna har också tagits in stadgande att, om i lag eller annan författaing förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom ny bestämmelse, hänvisningen i stället skall avse den nya bestämmelsen.

I anslutning till bestämmelse om dag för ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i BrB har även tagits in stadgande om samtidigt upphävande av lagen (1948: 491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall.

15.2 Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

1 §

I denna paragraf anges den personkrets som omfattas av lagen. Enligt första stycket äger den tUlämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare. Helt undantagna från lagens tiUämpningsområde är enligt andra stycket statsråden, JO och den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. I tredje stycket föreskrivs alt lagens bestämmelser om tjänst äger motsvarande tillämpning på vikariat om annat inte anges. Någon ändring av de tre första styckena föreslås inle.

Enligt förslaget skall i ett nytt fjärde stycke tas in beslämmelser om lagens tUlämpning i fråga om justitieråd och regeringsråd samt JK. Dessa befattningshavare är f, n. i princip underkastade statstjänstemannalagens regler. Någon anledning att ändra på detta förhållande finns inle. Frågan gäller i stället i vad mån det nya ansvarssystemet skall göras tillämpligt på nämnda personer.

Prop. 1975: 78 192

Justitieråd och regeringsråd är liksom övriga ordinarie domare och högre statstjänstemän undantagna från gällande besfämmelser om disciplinär bestraffning. Från principiell synpunkt synes det vara naturligt att rikels högsta domare även i fortsältningen undantas från disciplinansvar. Däremot förutsätter RF att de skall kunna skUjas från tjänsten på grund av brott eUer grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande. De nya bestämmelserna om avskedande bör därför göras tUlämpliga även på justitieråd och regeringsråd. De bör emellertid undantas från reglerna om förfarandet, eftersom fråga rörande bl. a. skiljande av justitieråd eller regeringsråd från tjänsten enligt RF och RB skall prövas av högsta domstolen.

I enlighet med det anförda föreslås att bestämmelserna i 18—21, 23, 24 och 51—53 §§ statstjänstemannalagen om disciplinansvar och förfarandet i ärenden om disciplinpåföljd eller avskedande inte skall gälla justitieråd och regeringsråd.

JK intar en med JO likartad ställning och bör lika litet som JO kunna åläggas disciplinpåföljd. Det föreslås därför att bestämmelserna i 18— 21 §§ om disciplinansvar inte skall tiirämpas på JK.

18 §

Paragrafen anger f. n. vilka tjänstemän som endast efter åtal kan ställas tUl ansvar för brott i tjänsten och som alltså är undantagna från disciplinär bestraffning. Enligt förslaget skall alla tjänstemän som omfattas av statstjänstemannalagen utom . justitieråd, regeringsråd och JK vara underkastade disciplinansvar. Bestämmelse att nämnda personer skall undantas från disciplinansvar har som tidigare nämnts tagits in i 1 § fjärde stycket. Nuvarande regler i 18 § kan därför ulgå.

I enlighet med vad som anförls i den allmänna motiveringen föreslås i stället alt i förevarande paragraf tas in beslämmelser om åläggande av disciplinpåföljd.

I första stycket av den nya paragrafen regleras förutsättningarna för att disciplinpåföljd skaU få åläggas. EnUgt gällande rätt fordras att tjänstemannen av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt lag, instmktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet; Den föreslagna nya lydelsen skiljer sig härifrån i tre hänseenden. För det första görs ingen begränsning tUl de områden av anställningsförhållandet som regleras i tjänstemannalagstiftningen. Det förutsätts endasl alt tjänstemannen åsidosätter vad som åligger honorii i hans tjänst. Förseelser kan således beivras vare sig de begås inom det avtalsförbjudna området eller inom det område där avtalsfrihet råder. Den lydnadsplikt som följer av 10 § lämnas dock utan ändring (jfr prop. 1973: 177 s. 35). Vidare gäller som förutsättning för beslut om disciplinpåföljd att förseelsen inte är ringa. Slutligen uttrycks de subjektiva rekvisiten på det sättet att för

Prop. 1975: 78 193

ansvar förutsätts antingen uppsåt eller oaktsamhet. Det sistnämnda innebär emellertid ingen ändring i sak.

Enligt andra stycket i den nu föreslagna lydelsen består disciplinpåföljd av varning eller löneavdrag under högst trettio dagar. Dämtöver kan f. n. suspension och avsättning ådömas som disciplinstraff. Några motsvarigheter till dessa påföljder finns inte i förslaget. Däremot kan avskedande enligt 22 § komma i fråga vid grov eUer upprepad tjänsteförseelse. Såsom framgår av 19 § föreligger inte heller något hinder för partema att i kollektivavtal komma överens om andra disciplinpåföljder än varning och löneavdrag. Vidare föreskrivs liksom i nuvarande 19 § att mer än en disciplinpåföljd inle får åläggas samtidigt. Av bestämmelsen i nya 22 § andra stycket framgår att disciplinpåföljd inte får åläggas för förseelse som föranleder avskedande.

Tredje stycket innehåller bemyndigande för regeringen alt förordna om storleken av löneavdrag. Någon ändring i delta hänseende föreslås inte,

19 § ,
Denna paragraf innehåller i sin föreslagna nya lydelse bestämmelser

som öppnar möjlighet för kollektivavlalsparlerna att komma överens om andra disciplinpåföljder än de i lagen angivna. Sådan överenskommelse skall för alt vara giltig ske i form av kollektivavtal och blir gällande för alla tjänstemän som är sysselsatta inom yrkesgrupp och område som kollektivavtalet avser, alltså även för sådana som inte är anslutna till någon arbetstagarorganisation.

Såsom framgår av det nya ansvarssystemets uppbyggnad avses med disciplinpåföljd inte avskedande. Däremot kommer i fråga sådana sanktioner som suspension och löneavdrag. Partema kan även avtala om en ekonomisk påföljd av det slag som kommittén föreslagit, nämligen penningbot. Man kan också komma överens om andra vUlkor än dem som enligt 18 § gäller rörande löneavdragets storlek eller det antal dagar som avdraget skaU kunna verkställas.

20 §

Denna paragraf motsvaras f. n. av 25 § som innehåller en erinran om att särskilda beslämmelser gäller om åtal och disciplinär bestraffning av tjänsteman som är krigsman samt om åtal för brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens verk. Såsom tidigare anförts skall anställda krigsmän med typiskt civila arbetsuppgifter enligt förslaget omfattas av samma ansvarsregler som civU personal medan övriga krigsmän liksom hittUls skall vara underkastade straffrättsligt ansvar för tjänstefel enligt bestämmelserna i 21 kap. BrB. I förevarande paragraf föreskrivs därför enligt förslagel alt disciplinpåföljd enligt statstjänstemannalagen eller enligt kollektivavtal som avses i 19 § denna lag Inte får åläggas

13 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 78

Prop. 1975:78 , 194

krigsman som är underkastad ansvar enligl 21 kap. BrB. Däremot har det inte ansetts erforderligt att behålla någon erinran om atl särskilda bestämmelser gäller om åtal för brott i tjänsten av vissa tjänstemän vid riksdagens myndigheter.

Paragrafen i den nu föreslagna lydelsen innehåller vidare en bestämmelse om att disciplinpåföljd som nyss sagts inle heller får åVåggas medicinalpersonal eller veterinärer, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens resp. lantbruksstyrelsens inseende, för förseelse i denna yrkesutövning. Bestämmelsen åsyftar alt dra en gräns mellan det område där socialstyrelsen resp. lantbruksstyrelsen enligt särskUda författningsbestämmelser äger ingripa mot förseelser av hithörande personal och det område där det skall ankomma på den offentlige arbetsgivaren alt beivra förseelser med tillämpning av bestäminelserna om disciplinpåföljd i slatstjänslemannalagen.

21 §

Paragrafen avser att förebygga dubbelbestraffning. Sålunda stadgas i första punkten att disciplinärt förfarande, sedan åtal har väckts, inte får inledas eller fortsättas rörande gärnmg som omfattas av åtalet. Någon ändring av ordalydelsen i denna bestämmelse föreslås inte men stadgandet får en annan innebörd efler det nya ansyarssystemets införande. Enligt det nya systemet räknas sålimda avskedande inte till disciplinpåföljderna, vilket innebär att förevarande besfämmelse inle utgör något hinder mot att arbetsgivaren sedan åtal har väckts inleder eller fortsätter elt förfarande som syftar till att utteda om den åtalade. gärningen utgör grund för avskedande. Såsom framgår av 22 § första stycket i den föreslagna nya lydelsen får emeUertid arbetsgivaren i elt sådant fall inte avgöra frågan om tjänstemannens avskedande förrän ansvarsfrågan slutligt prövats av domstolen. Den situationen att arbetsgivaren kan komma att avskeda tjänstemannen på grund av samma gärning som omfattas av åtalet har fömlselts i den föreslagna nya bestämmelsen i 33 kap. 9 § BrB, enligt vilken brottmålsdomstolen vid straffmälningen får ta hänsyn till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet. Med hänsyn därtill är det inle nödvändigt att behålla regeln i 20 kap, 9 § BrB att förvaltningsmyndighets beslut om disciplinär bestraffning skall förfalla om det inte helt eller delvis har verkställts när åtal väcks för brottet. Den hänvisning till denna bestämmelse, som f. n. finns i andra punkten av 21 § statstjänstemannalagen, bör därför också ulgå.

Regeln till förekommande av dubbelbestraffning, som enligt förslaget skall slå kvar i första stycket, innebär efter det nya ansvarssystemets införande att förfarande som kan leda till åläggande av disciplinpåföljd inte får inledas eller fortsättas rörande gärning som har föranlett åtal. Utan särskilt stadgande därom är givet att sådant förfarande inte heller bör inledas eller fortsättas sedan gärningen har anmälts tiU åtal enligt

Prop. 1975:78 195

nya 25 §. Endast om åklagaren avskriver ärendet på den grund alt gärningen inte är brottslig bortfaller hindret mol åläggande av disciplinpåföljd. Nedläggande av förundersökning eller åtal på annan grund liksom beslut alt inte tala å brottet torde däremot inte böra föranleda alt hindret mot inledande eller fortsättande av disciplinärt förfarande anses ha bortfallit. Samma är givelvis förhållandet med fällande dom — även sådan som innebär påföljdseftergift — och i regel även ogillande dom. Endasl om den tilltalade frikänts på den grund att den åtalade gärningen visserligen har begåtts av den tilltalade men inte är brottslig — t. ex. därför att ett subjektivt rekvisit inte är uppfyllt — bör disciplinärt förfarande mot honom för samma gärning kunna komma i fråga.

Enligt förslaget föreskrivs i andra stycket alt disciplinpåföljd inte får åläggas tjänsteman sedan anstäUningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum. Detta innebär att tjänstemannen kan undgå påföljden genom alt själv säga upp sin anställning. Beslut om påföljd, som har fattals redan innan ansfällningen hos myndigheten upphört eUer uppsägning ägt mm, kan emeUertid verkställas även därefter. De föreslagna bestämmelserna innebär ingen ändring i sak.

I tredje stycket har enligt förslaget lagils in en preskriptionsregel av innehåll att tjänsteman inte får åläggas disciplmpåföljd, om han inte inom två år efter tjänsteförseelsen erhållit del av den skriftiiga anmaning som enligt 24 § första stycket skall inleda disciplinförfarandet. Detta innebär en förkortning av preskriplionsfristen, som enligt 35 kap, 2 § BrB f. n. är fem år för bl. a. tjänstefel. Utformningen av den preskriptionsavbrytande åtgärden överensstämmer däremot tämligen väl med det förfarande som i brist på författningsreglering utbildats i praxis (se Regeringsrättens årsbok 1945 ref. 23).

Någon uttrycklig regel om preskription föreslås inte beträffande möjligheten att vid bestämmande av disciplinpåföljd.beakta alt tjänstemannen tidigare har ålagts sådan påföljd för annan förseelse.. Har en längre tid förflutit sedan det förra disciplinbeslutet meddelades, bör givetvis påföljden bestämmas oberoende av den tidigare förseelsen. Vid bestämmande av denna tid bör dock viss vägledning kunna hämtas av preskriptionsregeln i förevarande paragraf,

22 §

Här upptas enligt förslaget de regler som bl. a. är avsedda att tillämpas i fall där det enligt gällande bestämmelser i BrB finns anledning alt tillgripa avsättning som brottspåföljd. Sålunda stadgas i paragrafens första stycke, att tjänsteman får avskedas om han begått brottslig gärning varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Enligt stadgandet krävs inte alt tjänstemannen skaU ha övertygats om brottet genom dom i brottmål. I denna del kommer således att råda samma villkor som på den privata arbetsmarknaden när det gäller att

Prop. 1975: 78 196

styrka förekomsten av gmnd för avskedande. Om gärningen har anmälts till åtal eller brotlmålsförfarande eljest har inletts mot tjänstemannen, får den offentlige arbetsgivaren enligt den föreslagna bestämmelsen däremot inte — såsom fallet är på den privata arbetsmarknaden — avgöra frågan om tjänstemannens avskedande förrän ansvarsfrågan slutligt har prövats. OgUlas åtalet på annan gmnd än att den åtalade gärningen inte är brottslig, torde avskedande inle kunna komma i fråga.

I andra stycket av paragrafen återges den föreslagna regeln om avskedande vid ej kriminaliserad tjänsteförseelse. I stället för att åläggas disciplinpåföljd får sålunda tjänsteman avskedas, om han på annat sätt än genom brott gjort sig skyldig tiU.grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande varigenom han visat sig uppenbarUgen olämplig att inneha sin tjänst. En fömtsättning för avskedande vid upprepad tjänsteförseelse är dock att den föregående förseelsen föranlett disciplinpåföljd under de senaste två åren före den aktuella förseelsen.

Har beslut om avskedande ogUtigförklarats av domstol enligt reglerna i 51 och 53 §§ på den grand att domstolen funnit tjänstemannen oskyldig lill påstådd förseelse, ligger i sakens natur alt arbetsgivaren inte har rätt att i stället utmäta disciplinpåföljd.

Bestämmelserna om avskedande gäller alla tjänstemän, oberoende av anställnmgsform (fullmakt, konstitutorial eller förordnande).

Vad gäller den närmare tillämpningen av förevarande beslämmelser liksom de i tredje, fjärde och femte styckena föreskrivna begränsningarna i deras tillämpningsområde vill jag i detta sammanhang endast hänvisa tUl vad jag anfört därom i den allmänna motiveringen.

23 §

Det nuvarande åvsättningsslraffei kan liksom flertalet andra straffrättsliga påföljder verkställas först sedan dom eller beslut därom vunnit laga kraft. EiUigt 20 § andra stycket lagen om anställningsskydd sker avskedande i princip när arbetstagaren får besked därom men domstol kan för tiden intUl dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna att anställningen skall beslå utan hinder av avskedandet. Eftersom denna reglering är oförmånligare för statstjänstemannen än den gäUande, bör i statstjänstemannalagen införas en bestämmelse som garanterar nuvarande anställnmgstrygghet. Därför föreslås att i förevarande paragraf tas in en bestämmelse av innehåll att beslut om avskedande enligt 22 § inte får verkställas förrän beslutet slutligt prövats av domstol enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§, dvs. inte förrän lagakraflvunnen dom föreUgger, Har tjänstemannen inte väckt talan mot beslutet, får detta verkställas först sedan tiden för väckande av sådan talan har utgått. Bestämmelsen överensstämmer med vad som f. n. gäller i fråga om verkställighet av dom eller beslut som innefattar avsättning.

Prop. 1975: 78 197

24 §

Enligt förslaget till ändring i 3 § förvaltningslagen skall tillämpningen av bestämmelsema i 14—20 §§ samma lag om aktinsyn, kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om beslut, vilka beslämmelser redan nu gäller i bl. a. ärenden om disciplinär bestraffning, utsträckas till ärenden om avskedande. Bland övriga beslämmelser i förvaltningslagen som är tillämpUga även i sådana ärenden märks stadgandet i 6 § atl den som för talan får anlita ombud eller biträde. Som komplettering till bestämmelserna i förvaltningslagen föreslås i förevarande paragraf vissa regler om det förfarande som skall iakttas innan fråga om disciplinpåföljd eller avskedande avgörs. Bestämmelserna innebär en utbyggnad av de föreskrifter om kommunikation i förvaltningsärenden som finns i 15 § förvaltningslagen. Bl. a. för att få en utgångspunkt för den föreslagna preskriptionsregeln i 22 § statstjänstemannalagen har en uttrycklig bestämmelse ansetts erforderlig om att förfarandet inleds med en skriftlig anmaning lUl tjänstemannen. Denna anmaning motsvarar stämningen i brottmålsförfarandet.

Enligt första stycket skall sålunda när fråga om discipUnpåföljd eller avskedande uppkommer tjänstemannen genom skriftlig anmaning beredas tUlfälle att skriftiigen eller, om han påfordrar det eller det eljest finnes lämpligt, muntiigen uttala sig om vad som åberopas mot honom. Om tjänstemarmen vägrar att ta emot den handling, som innehåller anmaningen, torde den uppställda förutsättningen för ärendets avgörande likväl få anses vara uppfylld (jfr den i 19 § andra stycket delgivningslagen (1970: 428) intagna bestämmelsen). Vidare stadgas, alt begäran av tjänstemannen att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall förebringas skall efterkommas om del inte finnes uppenbart att åtgärden saknar betydelse.

I andra stycket har tagits in bestämmelse om möjlighet till bevisupptagning vid allmän domstol. Enligt bestämmelsen skall sålunda, om det på framställning av tjänstemannen eller eljest finnes erforderligt att vittne eller sakkunnig hörs vid domstol eller alt föreläggande meddelas någon att tillhandahålla skriftlig handling eller föremål som bevis, ansökan om bevisupptagningen göras hos den allmänna underrätt inom vars område den vistas som skall höras eller tillhandahålla bevis. En remissinstans har ifrågasatt om inte processekonomiska och andra skäl kan länkas tala för att bevisupptagning bör kunna ske även vid annan underrätt. För egen del anser jag inte atl något praktiskt behov av en alternativ forumbestämmelse föreligger och föreslår därför inle någon sådan. Tillhandahålles erforderUg utredning skall rätlen anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder inte möter. Slutligen stadgas alt reglerna om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling i tillämpliga delar skall gälla även beträffande nu avsedd bevisupptagning. Även utan uttryckligt stadgande torde det vara klart att myndigheten i ärende

Prop. 1975: 78 198

om disciplinansvar eller avskedande äger hemsfälla hos rätten om inhämtande av läkarintyg, t. ex. av det slag som avses i 7 § lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål.

Tredje stycket innehåller- en hänvisning till' lagen om anställningsskydd såvitt gäller varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation. De bestämmelser som åsyftas finns intagna i 29, .31 och 32 §§ nämnda lag och innebär i de hänseenden som här är aktuella att arbetsgivaren så snart det kan ske skall lämna varsel om tilltänkt avskedande till lokal arbetstagarorganisation i förhållande lill vilken arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal såvitt gäller berörd arbetstagarkalegori saml alt den som har rätt tUl varsel även har rätt till överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Tredje stycket av förevarande paragraf innehåller också föreskrift om att nu nämnda bestämmelser skall äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.

25 §

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 20 §, innehåUer beslämmelser om åtalsanmälan.

Enligt första stycket i den föreslagna nya lydelsen skall tjänsteman anmälas till åtal om han är skäligen misstänkt för sådant i tjänsteutövningen begånget brott som avses i 20 kap. BrB — dvs. missbruk av myndighet, vårdslös myndighetsutövning, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt — om för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras. Beträffande oaktsamt brott mot tystnadsplikt, för vilket enligt den föreslagna straffbestämmelsen i 20 kap, 3 § andra stycket BrB bara kan följa böter, föreligger alltså skyldighet att göra åtalsanm'älan endast om en skadeståndstalan framstår som sannolik. Genom begränsningen till i tjänsteutövningen begånget brott utesluts sådant av statstjänsteman begånget brott mot tystnadsplikt som visserligen skall bestraffas enligt de nya bestämmelserna i 20 kap. 3 § BrB men som inte begåtis i tjänsteutövningen. Skyldigheten att anmäla till åtal skall enligt vad som sägs i första stycket även omfatta annat brott varigenom tjänstemannen åsidosatt åliggande i tjänsteutövningen, om för brottet är stadgat fängelse eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

I paragrafens andra stycke, vari inte föreslås någon saklig ändring, stadgas rätt för regeringen att befria från anmälningsskyldighet i fråga om allmänfarlig vårdslöshet enligt 13 kap. 6 § första stycket BrB. Bestämmelsen har särskild betydelse exempelvis för järnvägstjänstemän och andra tjänstemän, inom vilkas område även relativt ringa fel kan få allmänfarlig effekt.

Prop. 1975: 78 199

26 §

De föreslagna ändringarna i denna paragraf, som behandlar avstängning av tjänsteman på grund a-v brott eUer tjänsteförseelse, avser både förutsättningarna för åtgärden och förfarandet.

Enligt första stycket får tjänsteman f. n. avslängas från utövningen av sin tjänst med omedelbar verkan, om åtgärd vidtas för alt anställa åtal eller disciplinärt förfarande inleds samt den ifrågavarande gärningen kan antas medföra avsättning eller eljesi särskilda skäl föreligger. Eftersom avsättning avskaffas enligt förslaget anges i den föreslagna nya lydelsen såsom förutsättning för avstängning i stället alt gärningen kan anlas medföra avskedande. Någon möjlighet alt meddela beslut om avstängning i andra fall föresläs däremot inte. Avstängning är en så ingripande åtgärd alt den bör kunna användas endast i mycket allvarliga fall då vederbörande inte kan behållas i tjänst i avvaktan på beslut om hans avskedande. Därför föreslås också en bestämmelse om att avstängningen inle får vara längre än till dess frågan om tjänstemannens skiljande från tjänsten slutiigt prövats liksom att avstängningen omedelbart skaU hävas om det inte längre finns skäl för avstängning. Om det sålunda under förfarandets gång framstår som sannolikt att tjänsteförseelsen kommer att föranleda disciplinpåföljd i släUet för avskedande, skall avstängningen omedelbart hävas. I 22 § fjärde stycket finns en hänvisning till bestämmelser som tar sikte på möjligheten att omplacera en tjänsteman i stället för alt avskeda honom. TiU dess att det står klart vUkel av alternativen som skaU tiUämpas är det självfallet möjligt att avslänga tjänstemannen från tjänstgöring.

I andra stycket stadgas enligt förslaget atl bestämmelserna i 24 § första stycket skall äga motsvarande tillämpning i ärende om avstängning. Innan avstängningsbeslut meddelas skall tjänstemannen alltså beredas tUlfälle att uttala sig om vad som åberopas mot honom. Av rättssäkerhetsskäl anser jag att man inte, såsom föreslagits av någon remissinstans, kan slopa denna regel. Därmed skulle för övrigt inle mycket vara vunnet, eftersom den föreskrivna åtgärden inte torde behöva sinka förfarandet nämnvärt. Det är nämligen inte meningen att den i 24 § andra stycket reglerade möjligheten alt höra vittne eller sakkunnig vid domstol eller utverka editionsföreläggande skall slå öppen i avstängningsärenden. Däremot bör bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen om beslutsmotivering och underrättelse till part om innehållet i beslut tillämpas även om avstängningsbeslutet inte utgör något slutligt avgörande utan endast beslut under ärendes handläggning. En bestämmelse härom föreslås, liksom f. n., intagen i slutet av andra stycket.

Tredje stycket innehåller särskilda bestämmelser för det fall alt ärende om avstängning tas upp i anledning av misstanke om brott. Åklagaren är i sådant fall skyldig att tillhandahålla handlingarna från fömn-dersöknlngen och han har också rätt att vara närvarande vid sådant förhör med tjänstemannen i fråga som kan hållas enligt 24 §.

Prop. 1975: 78 200

Enligt fjärde stycket skall, om avstängning beslutas, frågan om avskedande snarast tas upp tiU prövning. Gmndas avstängningsbeslutet på misstanke om brott och har gärningen anmälts till åtal eller brottmålsförfarande eljest inletts mol tjänstemannen, får emeUertid enligt nya 22 § första stycket andra punkten frågan om hans avskedande inte avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt prövats. I sådant fall innebär förevarande bestämmelse att frågan om avskedande skall tas upp tUl prövning snarast efter det att broltmålsdomen vunnit laga kraft. Går domen ut på ogillande av åtalet föreligger i regel inte längre skäl för avstängning och denna skall då i enlighet med bestämmelsen i första stycket andra punkten hävas omedelbart efter domens meddelande.

Senast när frågan om avskedande avgörs skall vidare enligt fjärde stycket prövas om avstängningen skall bestå.

Om tjänsteman som varit avstängd från tjänsten inte avskedas, äger ban enligt femte stycket uppbära den lön som kan ha dragits av.

När det gäUer avstängning av domare tUlkommer beslutanderätten enligt gällande bestämmelser domstol och inte, såsom beträffande övriga tjänstemän, administrativ myndighet. Denna skiUnad bortfaUer enligt det nya systemet, som innebär att den myndighet under -vilken tjänstemannen lyder eller, i fråga om vissa högre tjänstemän, särskild nämnd beslutar om bl. a. avstängning samt att tjänstemannen har möjlighet att föra talan mot beslutet vid domstol. Det har därför inle ansetts erforderligt att behålla en särskUd författaing om avstängning av domare utan bestämmelserna i 26 § avses bli tUlämpliga på alla tjänstemän.

27 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om läkarundersökning samt avstängning på grand av sjukdom eller annat därmed jämförligt förhål-Ijinde.

De föreslagna "ändringarna hänför sig huvudsakligen till andra stycket, som f. n. stadgar att beslut om avsfängning eller läkarundersökning meddelas i fråga om tjänsteman som inle kan dömas till disciplinstraff av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I 37 § i dess föreslagna nya lydelse finns bestämmelser om beslutande organ i ärenden om bl. a. avstängning och läkarundersökning, varför regleringen i 27 § andra stycket bör utgå. I stället föreslås ett stadgande av samma innehåll som 26 § andra stycket, nämligen att bestämmelsema i 24 § första stycket om kommunikation med tjänstemannen före beslutets nieddelande skall äga motsvarande tilVämpning i "ärende om avstängning eller läkarundersökning.

Tredje stycket innehåller ett stadgande om att vissa bestämmelser i förvaltningslagen skall tillämpas även om beslut om avstängning eller lä-kamndersöknuig utgör beslut under handläggning. Eftersom regeln om kommunikation i 24 § första stycket statstjänstemannalagen gjorts till-

Prop. 1975: 78 201

lämplig även i ärenden av förevarande slag, bör hänvisningen till motsvarande bestämmelse (15 §) i förvaltningslagen ulgå.

I ett nytt femte stycke föreslås en bestämmelse om att beslut om läkarundersökning inte får läggas till grand för avstängning förrän beslutet slutligt prövats av domstol eller rätten tUl talan förlorats.

29 §

Enligt paragrafens nuvarande lydelse får tjänsteman skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestämmelse i statstjänstemannalagen eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare, i lagen om anställningsskydd, Efiersom avsättningsstraffet föreslås avskaffat och domstol kommer att pröva frågan om avskedande endast efler fullföljd talan, bör bestämmelsen redigeras om och däri anges att tjänsteman får skiljas från tjänsten endast med stöd av bestämmelse i slatstjänslemannalagen. Med hänsyn till att de nu föreslagna bestämmelserna om avskedande avses ersätta motsvarande stadganden i lagen om anställningsskydd bör vidare del förtydligandet göras att tjänsteman som är förordnad tUls vidare får skiljas från tjänsten även enligt bestämmelserna om uppsägning i denna lag.

I paragrafen stadgas f. n. om skyldighet i vissa fall för tjänsteman att avgå före uppnådd pensionsålder, däribland, under första stycket punkt c), det fall alt han genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § BrB överlämnats lill särskild vård, dömts tiU böter eller skyddstUlsyn eller förklarats fri från påföljd. Då den i 22 § första stycket föreslagna avskedanderegeln täcker även detta fall föreslås punkten c) utgå ur förevarande lagrum.

34 a §

Enligt första stycket i denna nya paragraf får beslut om skiljande från tjänsten på grund av nedsatt tjänslduglighet enligt 32 § eller om förflyttning enligl 34 § inte verkställas förrän beslutet slutligt prövats enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§ eller rätlen tUl talan förlorats. Detsamma gäller beslut om skiljande från tjänsten av ordinarie domare enligt 31 § — alltså på grund av uppnådd pensionsålder — om annat inte följer av 53 §. Enligt sistnämnda paragraf äger domstol i tvist om till-lämpningen av 31 § beträffande ordinarie domare förordna att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

I andra stycket föreskrivs all verkställighet av beslut om skUjande från tjänsten av justitieråd eller regeringsråd enligt 31 eller 32 § inte får äga rum, förrän beslutet har prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.

Prop. 1975: 78 202

37 §

I denna paragraf har intagits förslag till bestämmelser om beslutande organ.

Enligt första stycket skall fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §, åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning som avses i 27 § provas av den myndighet under vilken tj"ånstemannen lyder, om annat ej följer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligl 26 § på grund av misstanke om brott skall också kunna las upp på anmälan av åklagare.

Bestämmelserna i paragrafens nuvarande lydelse om beslutande organ i ärenden om anställnings upphörande på grund av uppsägning, uppnådd pensionsålder, nedsättning i arbetsförmågan eller försättande i disponi-bUitet eller om förflyttning tUl annan tjänst har tagits in i andra och tredje styckena.

38 §

Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövar enligt första stycket regeringen fråga om åtalsanmälan enligt 25 § eller avstängning eller läkarundersökning enligt 27 §. Vidare erinras om att beslut om avskedande och om avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse meddelas av högsta domstolen enligt bestämmelser i 54 § när det gäller ifrågavarande domare.

Andra stycket innehåller en särregel för vissa andra högre befattningshavare. Beträffande den som innehar eller uppehåller annan ordinarie domartjänst än som nämnts i föregående stycke eller tjänst som byråchef eller d'ärmed j"ämsfälld eller högre tjänst meddelas beslut i fråga som avses i 37 § första stycket av en särskild nämnd bestående av fem ledamöter, varav ordföranden skall vara lagkunnig och i domarvärv erfaren. Vidare stadgas att det ankommer på regeringen att meddela närmare beslämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet liksom om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse. Ärende anhängiggörs hos nämnden av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder eller, såvitt gäller avstängning på grund av misstanke om brott, av åklagare.

Enligt paragrafens tredje stycke tillkommer det riksdagen att meddela bestämmelser om beslutande organ såvitt angår tjänstemän hos riksdagen eller dess myndigheter.

38 a §

I denna paragraf har tagits in en motsvarighet till det nuvarande stadgandet i 23 § andra stycket rörande omröstningsförfarandet. Genom den föreslagna nya bestämmelsen avses att klarlägga alt vid omröstning reglerna i 29 kap. RB om omröstning i brottmål skall äga tillämpning. Det nuvarande stadgandet i 23 § andra stycket statstjänstemannalagen an-

Prop. 1975: 78 203

knyter till RB:s omröstningsbestämmelser i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken. För att bättre ansluta till den ändrade lydelsen av bestämmelserna bör den nya regeln utformas så alt den innehåller en direkt hänvisning lUl 29 kap. RB. I klarhetens intresse bör därvid tilläggas att det är bestämmelserna om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter som avses.

51 §

Paragrafen i dess nuvarande lydelse stadgar att mål om tillämpning av vissa av statstjänstemannalagens beslämmelser skall handläggas enUgt lagen om rättegången i arbetstvisler. Genom lagändring år 1974 utvidgades paragrafen till alt omfatta mål rörande tUlämpning av bestämmelserna om läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom samt anställningens upphörande på grund av uppnådd pensionsålder eller nedsättning i arbetsförmågan såvitt gäller annan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd (prop. 1974: 174 s. 78 ff, InU 1974: 33 och rskr 1974: 401). Den nu föreslagna ändringen av paragrafen innebär att den angivna målkretsen utsträcks ytterligare, nämligen tUl alt omfatta tvister — rörande statstjänstemän utom justitieråd och regeringsråd — om åläggande av disciplinpåföljd enlig 18 §, avskedande enligt 22 §, avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse enhgt 26 § eller på grund av sjukdom enligt 27 § samt anställnings upphörande på grund av uppnådd pensionsålder enligl 31 §, nedsättning i arbetsförmågan enligt 32 §, förflyttning till annan tjänst enligt 34 § eller uppsägning från tjänstemannens sida enligt 36 §.

Specialbeslämmelsen beträffande justitieråd och regeringsråd i sista punkten av första stycket flyttas enligt förslaget lill en särskild paragraf, 54 §.

53 §

Paragrafen innehåller vissa specialbestämmelser angående talan mot beslut beträffande annan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd om läkarundersökning, avstängning eller anställningens upphörande på grund av uppnådd pensionsålder eller nedsatt tjänstduglighet. De föreslagna ändringarna innebär alt paragrafens tillämpningsområde med vissa undantag utvidgas i samma utsträckning som tidigare föreslagils beträffande 51 § samt att ytterligare specialregler tiUkommer.

Enligt första stycket skall sålunda talan mot beslut om åläggande av discipUnpåföljd, avskedande, läkarundersökning eller anställnings upphörande på grund av uppnådd pensionsålder, nedsättning i arbetsförmågan eller förflyttning till annan tjänst väckas inom fyra veckor från den dag då tjänstemannen fick del av beslutet. Någon tidsbegränsning föreslås alltså inte såvitt gäller talan mot beslut om avstängning vare sig på grund av brott, tjänsteförseelse eller sjukdom, Efiersom 27 §

Prop. 1975: 78 204

innehåller bestämmelser om både läkarundersökning och avsfängning, måste i förevarande stycke göras uttryckligt undantag för beslut om avstängning på gmnd av sjukdom. Beträffande talan mot beslut om avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse räcker det med att 26 § utesluts från uppräkningen, varigenom enbart reglerna i lagen om rättegången i arbetstvisler blir tillämpUga och där stadgas ingen frist för anhängiggörande av talan (se t. ex. 4 kap. 8 §). Förslaget avser inle heller talan mot beslul om uppsägning, efiersom beslämmelser härom redan finns i 52 §. Någon föreskrift som svarar mot andra stycket i sistnämnda paragraf finner jag, såvitt nu kan bedömas, inte vara erforderlig när det gäller tvister av förevarande slag (jfr prop, 1974: 174 s. 71).

Nuvarande andra stycket innehåller bestämmelser om att vissa beslut inte får verkställas förrän slutlig domstolsprövning ägt rum eller rätlen till talan förlorats. Dessa bestämmelser överförs enligt förslaget tiU 27 § femte stycket och 34 a §.

Andra stycket enligt förslaget motsvarar nuvarande tredje stycket och stadgar att domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger äger förordna, i tvist om avstängning på grund av brott, tjänsteförseelse eller sjukdom alt beslutad avstängning skall vara hävd och i tvist om ålderspensionering av ordinarie domare att anställningen skall upphöra när domaren uppnått den ålder då skyldighet alt avgå senast inträder.

54 §

Till denna paragraf har enligt förslaget flyttats bestämmelsen i nuvarande 51 § första stycket tredje punkten att mål som gäller justitieråd eller regeringsråd prövas av högsta domstolen enligt 57 kap. RB på talan av JO eller JK, Bestämmelsens tiUämpningsområde har samtidigt utvidgats tUl att omfatta — utöver tvister om läkarundersökning, avstängning på grund av sjukdom och skiljande från tjänsten på grund av uppnådd pensionsålder eller nedsättning i arbetsförmågan — även tvister om avskedande eller avstängning på grund av brott eller tjänsteförseelse.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna är i princip avsedda alt vinna tillämpning även på förseelser begångna före ikraftträdandet. Har disciplinärt förfarande enligt de äldre bestämmelserna hunnit inledas, bör alltså i fortsättningen reglerna i nya 24 § tillämpas. Tj'änstemannen bör sålunda skriftligen anmanas att yttra sig inför den myndighet som enligt 37 eller 38 § skall besluta i ärendet. Härvid bör givetvis den skriftliga anmaningens innehåll anpassas efter vad som redan förekommit i ärendet. Också de nya bestämmelserna om disciplinpåföljd och avskedande bör tillämpas på äldre förseelser.

Även i preskriplionshänseende bör de nya reglerna vinna tillämpning.

Prop. 1975: 78 205

Den i 21 § intagna preskriptionsregeln rörande disciplinpåföljd medför visserligen inte, i motsats tUl vad som är fallet enligt gällande rätt, att själva förfarandet skall vara avslutat före preskriptionstidens utgång. Den nu tillämpade preskriptionstiden uppgår emellertid för de offentiiga tjänstemännens del tUl minst fem år medan den föreslagna endast är två år. Det förhållandet att någon absolut preskriptionsfrist inte föreslagits beträffande avskedande torde visserligen innebära att beslut om avskedande inle får gmndas på gäming som begåtts före de nya bestämmelsemas ikraftträdande om mer än fem år förflutit från gärningens begående (jfr 12 § första stycket lagen om införande av brottsbalken). Denna begränsning synes emellertid vara av mera teoretiskt än praktiskt intresse. Däremot föreslås atl den relativt bestämda preskriptionsfrist, som tagits in i 22 § sista stycket, inte skall tillämpas på förhåUande som inträffat före lagens ikraftträdande.

De nya processuella bestämmelserna i 51 och 53 §§ bör inte tillämpas i fråga om beslut som har meddelats dessförinnan eller i fråga om talan mot sådant beslut. En övergångsbestämmelse med detta innehåll föreslås därför. I den mån administrativ besvärsrätt föreligger enligt gällande bestämmelser skall således denna begagnas beträffande berörda beslut.

Såsom tidigare nämnts avses att de nya bestämmelserna i 26 § om avstängning från utövning av tjänsten på grund av brott eller tjänsteförseelse skall tUlämpas även på domare. Det föreslås därför att lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall upphöra att gälla.

15.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i stats
tjänstemannalagen (1965: 274)

I andra stycket av övergångsbestämmelserna tUl lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen föreskrivs — efter en i december 1974 vidtagen ändring — att i anställningsförhållande varpå sistnämnda lag är tillämplig reglema om avskedande i lagen om anställningsskydd inte skall gälla t. v. Om en särskild reglering av avskedandeinslitutet, såsom föreslagits i det föregående, kommer tUl stånd beträffande statstjänstemän, finns inte längre anledning att behålla berörda övergångsbestämmelse. Enligt 2 § lagen om ansfällningsskydd gäller nämligen i lag meddelad bestämmelse som avviker från denna lag. Det föreslås därför att övergångsbestämmelsen i fråga upph'ävs.

15.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

7 kap.

4 §

Enligt gällande lydelse av andra stycket i denna paragraf är RÅ aUmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt an-

Prop. 1975: 78 206

språk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av vissa högre offentliga funktionärer, T denna personkrets ingår bl. a. statstjänstemän som enligt 18 § första stycket statstjänstemannalagen f. n. inte är underkastade discipUnär bestraffning. Med hänsyn till de föreslagna ändringarna i nämnda lag måste berörda tjänstemannagrupp anges annorlunda. Med utgångspunkt i det sätt på vilket motsvarande grupp beskrivs i förslaget till ny lydelse av 38 § andra stycket samma lag föreslås att gruppen anges bestå av dem som innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet.

23 kap.

22 §

I detta lagrum har enligt förslaget endast den följdändringen gjorts att ordet suspension fått ulgå.

24 kap.

1 §

Även i denna paragraf föreslås endast den ändringen att ordet suspension skall utgå.

36 kap.

5 §

I 36 kap. 5 § första stycket föreskrivs f, n, undanlag från den allmänna vUtnesplikten i fråga om ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning. Den inskränkning i viltnesplikten som görs i första stycket är bestämd väsentiigen med hänsyn liU det allmännas intresse av att vissa förhållanden inte kommer till allmänhetens kännedom. Den personkrets som avses stämmer också nära överens med kretsen av ämbetsansvariga enligt 20 kap. 12 § BrB i dess nuvarande lydelse. Omfattningen av lystnadsplikten förutsätts i RB antingen reglerad i författning eller bero av de regler som eljest kan anses gälla för den berörda personkretsen.

Med den ändring som jag har förordat tidigare i fråga om ansvarssystemet för offentliga funktionärer är det inte längre möjligt alt av-gr'änsa personkretsen i första stycket på del s'ätt som hiltiUs har varit fallet. Det synes i stället vara naturligt atl anknyta till den straffrättsliga reglering av brott mot tystnadspUkt som har föreslagils tidigare i 20 kap, 3 § BrB, Den paragrafen tar visserligen sikte på envar som är

Prop. 1975: 78 207

underkastad i författning stadgad tystnadsplikt, vare sig han är offenllig funktionär eller privat verksam. Med en sålunda bestämd personkrets får första stycket en något vidare syftning än hittills. Regeln skulle lill inte ringa del bli tillämplig även i fall då inskränkningen i vittnesplikten har sin grund i en tystnadsplikt som är föreskriven i enskilds intresse. En sådan ändring av regelns innehåll innebär dock inle någon principiell skillnad mot nuläget. Redan nuvarande regler om tystnadsplikt för offenllig funktionär kan avse att skydda såväl allmänna som enskilda intressen.

Vad gäller innehållet i övrigi i första stycket måste också beaktas alt det efler nya RF:s ikraftträdande inte längre är möjligt att ulan slöd av lag eller annan författning upprätthålla någon lystnadsplikt. Till den del nuvarande inskränkning i viltnesplikten hänför sig till en oreglerad tystnadsplikt synes första stycket efler nya RF:s ikraftträdande sålunda inte få någon gUtighet. Som har påpekats i prop, 1975: 8 (s. 60) avses emellertid den föreslagna lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt i viss utsträckning få provisorisk karaktär. När slutresultatet av bl, a. massmedieulredningens arbete föreUgger, får tystnads-pliklsfrågorna tas upp tUl förnyat övervägande.

Vad jag nu har anfört pekar på att det också är förenat med vissa svårigheter atl f. n. la slutlig ställning tiU frågan om "vUka följder de nyss angivna ändringarna i BrB och tystnadspliktsregleringen skall få för begränsningen av viltnesplikten i första stycket. En tänkbar lösning är alt med anknytning lill det föreslagna innehållet i 20 kap 3 §■ BrB låta inskränkningen i vitlnesplikten avse den som är skyldig alt hemlighålla något enligt lag eller annan författning. Även om en sådan lösning innefattar viss saklig ändring i förhållande till den nu gällande regeln, lorde det enligt min mening vara svårt att under nuvarande förutsättningar finna ett alternativ som bättre ger uttryck åt den avvägning mellan intresset bakom tystnadsplikten och intresset av fullgod bevisning som första stycket ger uttryck ål. För att klargöra att tystnadsplikten inte bör upprältaållas, om den till vars förmån den gäller är beredd att lösa den tyslnadspliklige därifrån, bör bestämmelsen innehålla ett modifierande tillägg härom. Jag förordar att första stycket utformas i överensstämmelse med vad jag nu har anfört. Regleringen i 36 kap. 5 § bör lämpligen bli föremål för förnyade överväganden, när det förut berörda utredningsarbetet är avslutat.

I paragrafens andra stycke har enligt förslaget endast en följdändring av språklig natur vidtagits. Visserligen torde flertalet av de i detta stycke uppräknade personema omfattas även av bestämmelsen i första stycket. En omredigering av paragrafen bör emellertid som nyss sagts anstå.

Prop. 1975: 78 208

48 kap. 5 och 15 §§

Som en konsekvens av förslaget att avskaffa de särskUda ämbetsstraffen har beträffande förevarande båda lagmm endast föreslagits den ändringen atl de uttryck vari ordet ämbetssttaff ingår las bort.

58 kap.

1 och 2 §§

Grund för resning är f. n. i såväl tvistemål (1 § första punkten) som brottmål (2 § första punkten) att ledamot av r'ätten, där anställd tjänsteman, ombud eller ställföreträdare — enligt 2 § första punkten även åklagare eller försvarare — med avseende på målet gjort sig slcyldig till brottsligt förfarande som kan antas ha inverkat på målets utgång. Med förslaget om avkriminalisering av vanliga tjänstefel åsyftas emellertid inte någon inskränkning av möjligheterna tUl resning. I förslaget till ny utformning av de två lagrummen stadgas därför som resnings-grund att ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman eller, i brottmål, åklagaren med avseende på målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller eljest åsidosatt sin tjänsteplikt eller alt brott som har avseende på målet ligger ombud eller ställföreträdare eller, i brottmål, försvarare till last samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång.

15.5 Förslaget till lag om. ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)

3 §

Enligt första stycket första punkten i detla lagrum anses såsom militära brottmål bl. a. mål om ansvar för brott som avses i nuvarande 20 kap. 1—4 §§ BrB liksom också sådant avhållande från tjänstgöring som avses i 20 kap. 10 § BrB. I förslaget har hänvisningen till dessa lagrum ersatts med hänvisning till nya 1—3 §§ i 20 kap, BrB.

8 §

Såsom ett nytt tredje stycke i denna paragraf har enUgt förslaget intagits stadgande att krigsman, som inte är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB, inte får åläggas straff i disciplinmål (jfr nya 21 kap. 21 § och 32 kap. 8 § BrB samt nya 20 § statstjänstemannalagen).

9 §

I denna paragraf, som anger de brott för vilka straff får åläggas i disciplinmål, har enligt förslaget bland de under tredje punkten i paragrafen upptagna brotlstypema brott som sägs i nuvarande 20 kap. 4 § BrB fått utgå.

Prop. 1975: 78 209

22 §

I paragrafens andra stycke stadgas f. n. att disciplinmål skall hänskjutas till JK eller RÅ om fråga är om ämbetsbrott som avses i 20 kap. 1—4 §§ BrB av den som bestrider tjänst som regementschef eller därmed likställd eUer högre tjänst. Bestämmelsen bör ändras till att avse brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av befattningshavare som nu sagts.

66 §

Tredje stycket innehåller bestämmelse om åläggande av tiUrältavis-ning såvitt angår underlydande som inte är underkastad ämbetsansvar. Bestämmelsen bör ändras tUl att avse underlydande som innehar högst furirs Ijänslegrad eller tjänsteklass.

79 §

EnUgt sista punkten i detta lagrum är JK eUer RÅ åklagare i mål rörande ämbetsbrott enligt 20 kap. 1—4 §§ BrB av vissa högre krigsmän. På samma sätt som tidigare skett i 7 kap. 4 § RB har hänvisningen tUl nämnda ämbetsbrott i förslaget ersatts av uttrycket "brott som i utövningen av tjänsten har begåtts" av angivna krigsmän.

15.6 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

3 §

Paragrafens första stycke stadgar att lagens bestämmelser om förfarandet i förvaltningsärenden m. m. i 14—20 §§ endast gäller i den mån fråga "är om ulö-vning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Bestämmelsen tar således sikte på sådan offentUg förvaltning som är att anse som myndighetsutövning och som alltså inte faller inom privaträttens område. Såsom tidigare berörts i den allmänna motiveringen är offentlig arbetsgivares beslut i disciplinärende även enligt de föreslagna nya reglerna att anse som myndighetsutövning. Med hänsyn tUl att avskedande — i motsats till vad som f. n. gäller betr'äffande avsättning — inte hänförs tUl disciplinpåföljderna, bör dock uttrycket "disciplinär bestraffnmg" bytas ut mot orden "disciplinpåföljd eller avskedande".

I andra stycket föreslås ingen ändring.

14 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78

Prop. 1975: 78 210

16 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lUl

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i statstjänstemarinalagen (1965: 274),

3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänsterrianna-lagen (1965: 274),

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i mUitära rättegängslagen (1948: 472),

6. lag om ändringi förvaltningslagen (1971: 290).

Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga (De remitterade förslagen)

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken!

dels att 17 kap. 3 och 14 §§, 20 kap. 7—15 §§, 21 kap. 17 §, 32 kap. 1—5 §§, 34 kap. 14—17 §§ samt 35 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3—5 §§, 5 kap, 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 15 §§, 20 kap. 1—6 §§, 21 kap. 18, 21 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 § samt 38 kap. 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt rubriken till 20 kap. skall lyda "Om missbruk av myndighet m. m.",

dels atl rubriken till 32 kap. skall lyda "Om disciplinstraff för krigsmän",

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap. 9 §, av nedan angivna lydelse.

Brott som avses i 1—3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal eller grovt förtal må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet tUl åtal och åtal av särskUda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Innebär brott som avses i 1—3 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare ulan hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

17 1

Förgriper sig någon med våld eller hot om våld å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsleålgärd eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman tiU fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, lill böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som innehaft ämbete eller annan befattning,

' Senaste lydelse 1974: 565. • Senaste lydelse 1974: 565.

kap.

Den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att tvinga honom tUl eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman lill fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, tiU böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skaU gäUa, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit.

Nuvarande lydelse

Den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för utövning av befattaing, varmed ämbetsansvar är förenat, dömes för bestickning tUl böler eUer fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse

7§

Den som ;/// arbetstagare hos staten eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning lill böter eller fängelse i högst två år.

8§

Den som vid val lill allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allm'änt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande humvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eUer hot om våld eller innefattat missbruk av tjänstestäUning.

Den som mottager, låter åt sig Den som mottager, låter åt sig

utlova eller begär otillbörlig för- utlova eller begär otUlbörlig för-

mån för att i allm'änt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning tUl böter eller fängelse i högst sex månader.

mån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eUer icke rösta, dömes, om det ej är ämbetsbrott, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

15 §

Den soni, utan att fall är för handen som i 14 § sägs, obehörigen giver sig ut för att innehava där avsedd befattning, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tj'änstelecken som giver honom sken av att tUlhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller aUmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Om någon obehörigen giver sig ut vande av ställning såsom

Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böler eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tUlhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskUd eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.

för advokat, dömes för f ö r e g i -advokat tUl böter.

20 kap. 1§

Missbrukar ämbetsman, genom handling eller underlåtenliet, sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild, dömes, om ej gärningen utgör förskingring eller annan trolöshet eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänste missbruk till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst två år. I ringa fall skall dömas allenast till böter.

Är brottet grovt, dömes till avsättning och fängelse i högst sex år.

Den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som ef är ringa, för missbruk av my n-dighet till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Begår någon gärning som avses i första stycket av grov oaktsamhet, dömes för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad i första och andra styckena sägs skall icke äga tillämpning, om gärningen eljest är särskilt belagd med straff.

Ämbetsman, som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes, oni ej gärningen eljest är särskiU belagd med straff, för tagande av muta eller av otillbörlig belöning såsom stadgas i 1 §. Detsamma skall gäUa, om han begått sådan gärning innan han erhöll befattningen.

Begår den som varit ämbetsman gärning, som i första stycket sägs, dömes till böter eller fängelse enligt vad i 1 § stadgas.

Om arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter ål sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mutbrott //// böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande till-lämpning på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag åt staten eller åt kommun, om han valts till uppdraget eller icke äger undandraga sig detta ävensom eljest om uppdraget är reglerat i författning.

Åsidosätter ämbetsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tfänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till böter eller suspension.

Är felet grovt, dömes till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år.

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott enligt 1 och 2 §§ ävensom annat brott varigenom innehavare av anställning eller uppdrag som avses i 2 § har åsidosatt vad honom åligger i utövningen därav.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla

1. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och

Är ej för visst fall annat stad-

Innehar den, som enligt bestämmelserna i 1—4 §§ förskyllt suspension eller avsättning från viss tjänst, ej längre samma tjänst, men har han i dess ställe erhållit annan befattning med likartade arbetsuppgifter, skall dömas till suspension eller avsättning från den befattningen.

Har han ej i tjänstens ställe erhållit annan befattning som i första stycket sägs, dömes till böter eller fängelse enligt vad i 1—4 §§ stadgas. Skulle han eljest hava dömts till suspension eller avsättning jämte böter eller fängelse, må vid straffets bestämmande hänsyn tagas till att suspension eller avsättning ej ådömes; skulle han ej hava dömts till annan påföljd än suspension eller avsättning, må varje påföljd eftergivas.

6§

Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket fölfer myndighetsutövning må av rätten skilfas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

Skilfes uppdragstagare från uppdraget enligt första stycket, skall hänsyn tagas därtiU vid bestämmande av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket kommunaUjänstemannalagen (1965: 275).

21 kap, 18 §5

Åsidosätter krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till disciplinstraff.

Åsidosätter krigsman, som ej är underkastad ämbetsansvar, av försummelse, oförstånd eller oskick-Ughet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna beslämmelser, särskilda föreskrifter eUer tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel lill disciplinstraff. Beträffande krigsman, som är anställd vid krigsmakten, äga bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket motsvarande till-lämpning.

Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

21 §6

Prop. 1975: 78 219

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 kap.

5 §'

Dömes någon lill fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering eUer förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skaU avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande lid av minst tjugofyra timmar varil berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller inlagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, lill den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under -vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det anlal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstUlsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihelsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnals att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böler, suspen- Dömes någon till böler eller dis-
sion eller disciplinstraff och har ciplinstraff och har han med an-
han med anledning av misstanke ledning av misstanke om brott,
om brott, som prövats genom dom som prövats genom dom i målet,
i målet, varil berövad friheten på varit berövad friheten på sätt som
sätt som angives i första stycket, angives i första stycket, må för
må förordnas att påföljden skall ordnas att påföljden skall anses
anses helt eller delvis verkställd helt eller delvis verkställd genom
genom frihetsberövandet. frihetsberövandet.

9§

Med arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt annan.

' Senaste lydelse 1973:43.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12, 13 § eUer 18 §. Delsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap, 5 §, åtgärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligl 34 kap. 8 eller 9 §.

6 §

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eUer 34 kap. 10 § andra stycket, 12, 13 §, 15 § såvitt angår tillämpning av 10 § andra stycket, eller 18 §. Delsamma skall g'älla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd enligt 34 kap. 5 §, åtg"ärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligl 34 kap. 8 eller 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap, 5 § andra stycket eller 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

8 §11

I mål om åtgärd enligl 2 § eller I mål om åtgärd enligt 2 § eller

27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §,

28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34

' Senaste lydelse 1973: 648, • Senaste lydelse enligt prop, 1975: 35. " Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35. " Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

Föreslagen lydelse

kap. 10 § andra stycket eller 12 eller 13 § skaU underrätt lämna den dömde tillfälle alt yllra sig. Begär han att bliva muntiigen hörd, skall lillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tUlfälle atl yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslul.

Nuvarande lydelse

kap, 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår till-lämpning av 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yllra sig. Begär han atl bliva muntiigen hörd, skall tUlfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle atl yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslul.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas ulan alt lillfälle beredes den dömde alt yttra sig.

Rättens beslut om åtgärd enligl 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12, 13 § eUer 18 § länder omedelbart tUl efterrättelse om ej annorlunda förordnas. Delsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap, 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eller lid för ungdomsfängelse.

9 §

Rättens beslul om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12, 13 §, 15 § såvitt angår till-lämpning av 10 § andra stycket, eller 18 § länder omedelbart tUl efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Delsamma gäUer avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

Avser beslul jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätlen, om förhållandena påkallar del, förordna alt beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av alt del ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Genom lagen upphäves lagen (1948: 491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall.

Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Ar fråga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den nya bestämmelsen. De äldre bestämmelserna skaU dock tUlämpas, om de leder tiU lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Vad som föreskrives i 20 kap. 1 § andra stycket skall tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd.

" Senaste lydelse enligt prop. 1975: 35.

Prop. 1975: 78 222

Finnes i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om tystnadsplikt ulan att straffansvar är föreskrivet för åsidos'ättande därav, äger vad som sägs i 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förskrives i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274)!

dels att mbriken närmast före 26 § skall utgå,

dels att nuvarande 38, 54 och 55 §§ skall betecknas 38 b, 55 och 56§§,

dels att 1, 18—27, 29, 32, 37, 51 och 53 §§ samt mbriken närmast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att mbriken närmast före 54 § skall sättas närmast före nya 55 §,

dels alt i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 34 a, 38, 38 a och 54 §§, samt närmast före 25 respektive 37 § två nya rabriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2 Denna lag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare och tjänsteman såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eUer uppehåller prästerlig tjänst. Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat, om annat ej anges.

Bestämmelserna i 18—21, 23, 24 och 51—53 §§ gälla icke justitieråd eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 18—21 §§ tiUämpliga på justitiekanslern.

Åtal och disciplinär bestraffning. Disciplinansvar och avskedande.

18 §3

Brott i tjänsten av den som in- Åsidosätter tjänsteman uppsåtli-

nehar eller uppehåller ordinarie gen eller av oaktsamhet vad som

domartjänst eller tjänst som byrå- åligger honom i hans tjänst och

chef eller därmed jämställd eller är felet ej ringa, må för tjänste-

högre tjänst i statsdepartement, förseelse disciplinpåföljd åläggas

central förvaltningsmyndighet el- honom,
ler länsstyrelse beivras efter åtal.

Regeringen äger föreskriva att Disciplinpåföljder äro varning

bestämmelserna i första stycket och löneavdrag under högst tret-

1 Omtryckt 1974: 1009.

' Senaste lydelse 1974: 1009,

= Senaste lydelse 1974:1009.

Åsidosätter tjänsteman på vilken bestämmelserna i 18 § icke äga tUlämpning av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad som åligger honom enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, må han dömas till disciplinstraff. Bestämmelserna i 20 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken äga motsvarande tillämpning.

Disciplinstraff äro varning, löneavdrag under högst trettio dagar, suspension i högst tre månader och, för tjänsteman som ej är anställd med fullmakt, avsättning. Till avsättning må dömas endast om tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller icke låtit sig rätta av tidigare bestraffning. Mer än ett disciplinstraff må ej samtidigt ådömas. Regeringen äger meddela bestämmelser om inskränkning i tillämpligheten av disciplinstraff.

Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar regeringen.

Innehåller kollektivavtal bestämmelser om disciplinpåföljder, skola 18 § andra och tredje styckena icke gälla för tjänstemän som äro sysselsatta inom yrkesgrupp och område som avtalet avser.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

genom brott gjort sig skyldig till grov eller, om under de senaste två åren disciplinpåföljd ålagts honom, upprepad tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tfänst, må han i stället för att åläggas disciplinpåfölfd avskedas.

Tfänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas enligt första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

Avskedande må ej grundas enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.

Nuvarande lydelse la sig i saken.

Föreslagen lydelse

ligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt, muntiigen uttala sig om vad som åberopas mot honom. Begär tjänstemannen att även annan skäll yttra sig i saken eller att annan utredning skall förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej finnes uppenbart att åtgärden saknar betydelse.

Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erforderligt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att som bevis tUlhandahålla skriftlig hand-Ung eller föremål, skall ansökan därom göras hos den allmänna underrätt Inom vars område den som skall höras eller åtgärden eljest angår vistas. Tillhandahålles erforderUg utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

I fräga om varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation gälla bestämmelserna i lagen (1974:12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äga tUlämpning även i fråga om tfänsteman i verksledande eller därmed .fämförlig ställning.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande enligt denna lag mot tjänsteman, må han, om den gäming varom är fråga kan antagas medföra avsättning eller om eljest särskilda skäl föreligga, avstängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreUgger. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart h'ävas.

Beslut om avstängning meddelas i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I ärende om avstängning skola bestämmelserna i 23 § andra stycket och 24 § iakttagas. Bestämmelserna i 15, 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971: 290) skola tUlämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslul under ärendes hand-läggnmg.

Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes förfarande enligt 24 § mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan antagas medföra avskedande enligt 22 §, avslängas från utövningen av tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än lUl dess frågan om hans skiljande från tjänsten slutligt prövats. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

/ ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 § första stycket äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971: 290) skola tillämpas även om beslut om avstängning utgör beslut under ärendes handläggning.

Upptages ärendet med anledning av misstanke om brott, skall åklagaren tillhandahålla handlingarna från förundersökningen. Hålles i sådant fall förhör som sägs i 24 §, äger åklagaren närvara vid förhöret.

Beslutas avstängning, skall frågan om avskedande snarast upptagas till prövning. Vid avgörandet av denna fråga skall prövas om avstängningen skall bestå.

Om tjänsteman, som varit avstängd från tjänsten, ej avskedas, äger han uppbära den lön som må hava avdragits.

Prop. 1975: 78 228

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §» Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tUlfredsställande må avslängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan; om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhel, lyte eller annat därmed jämförligt förhåUande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom. Beslut om avstängning av justitieråd eUer regeringsråd må dock ej verkställas förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen. Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning enligt 1 ärende om avstängning eller

första stycket eller om läkarun- läkarundersökning skola bestäm-dersökning som avses där medde- melserna i 24 § första stycket äga las i fråga om tjänsteman, som motsvarande tUlämpning. icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndighet som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmelserna i 23 § andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntiigen uttala sig i ärendet.

Beslämmelsema i 75, 17 och Beslämmelsema i 17 och 18 §§

18 §§ förvaltnmgslagen (1971: förvaltningslagen (1971:290) sko-
290) skola tUlämpas även om be- la tillämpas även om beslut som
slut som nyss sagts utgör beslut nyss sagts utgör beslut under ären-
under ärendes handläggning. des handläggning.

Närmare bestämmelser om tUlämpningen av första stycket och om läkamndersökning som avses där meddelas av regeringen.

Beslut om läkarundersökning som avses i första stycket mä ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet slutligt har prövats enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§ eller rätten till talan har förlorats. Beträffande justitieråd och regeringsråd må beslut som nu sagts ej läggas till grund för avstängning, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.

29 §10

Tjänsteman må skiljas från Tjänsteman må skiljas från

tjänsten endast av allmän domstol tjänsten endast med stöd av be-

efter åtal eller av regeringen eller stämmelse i denna lag eller, i frå-

inyndighet med stöd av bestäm- ga om tjänsteman som är förord-

m':lse i denna lag eller, i fråga om nad tills vidare, enligt bestämmel-

• Senaste lydelse 1974:1009. " Senaste lydelse 1974:1009.

Prop. 1975: 78 229

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänsteman som är förordnad tills serna om uppsägning i lagen

vidare, i lagen (1974: 12) om an- (1974: 12) om anställningsskydd,
ställningsskydd.

32 §

Tjänsteman är skyldig alt avgå Tjänsteman är skyldig att avgå

från tjänsten innan han uppnått från tjänsten innan han uppnått

den ålder som avses i 31 §, om den ålder som avses i 31 §, om

han han

a) till följd av förlust av eller a) till följd av förlust av eller
nedsättning i arbetsförmågan är för nedsättning i arbetsförmågan är
framtiden oförmögen atl fullgöra för framliden oförmögen atl full-
sin tjänst tUlfredsstäUande; göra sin tjänst tiUfredsställande,

eller

b) till följd av nedsatt arbets- b) lill följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke förmåga under två år i följd icke tjänstgjort annat än försöksvis un- tjänstgjort annal än försöksvis under kortare tid samt socialstyrel- der kortare tid samt socialstyrelsen finner det sannolikt att han sen finner det sannolikt alt han icke kan återinträda i tjänst inom icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år och ovisst hur ar- ytterligare ett år och ovisst hur betsförmågan därefter kommer att arbetsförmågan därefter kommer utveckla sig; att utveckla sig.

c) genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott vara avsättning kunnat följa men enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd.

Tjänsteman som är anstäUd med fullmakt eUer konstitutorial är skyldig att avgå från tjänsten, om han är lurståndsatt att fuUgöra tjänsten tillfredsstäUande och högst fem år återstå tiU dess han äger avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till statUg pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från tjänsten enUgt första eUer andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas tUl eller beredas annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

34 a §

Verkställighet av beslut, varigenom tjänsteman har skilts från tjänsten enligt 32 §, må icke äga rum förrän beslutet slutligt har prövats enligt bestämmelserna i 51 och 53 §§ eller rätten till talan har förlorats. Detsamma gäller verkställighet av beslut om förflyttning enligt 34 § samt, i fråga om ordinarie domare, av beslut om skiljande från tjänsten enligt 31 §, om annat ej följer av 53 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fråga om justitieråd eller regeringsråd må verkställighet av beslut om skUjande från tjänsten enligt 31 eller 32 § icke äga rum, förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.

Beslutande organ 37 §"

Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §, åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning som avses i 27 § prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om annat ej följer av 38 § eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om avstängning enligt 26 § på grund av misstanke om brott upptages även på anmälan av åklagare.

Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 § första stycket a) eller b), 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enligt 32 § första stycket c) eller andra stycket eller enligt 33 § prövas av regeringen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 § prövas av regeringen. Fråga om förflyttning tUl tjänst som tUlsättes av samma myndighet som anställt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 § första stycket, 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat fall av den myndighet som. tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings upphörande enUgt 32 § andra stycket eller 33 § prövas av regeringen.

Fråga om förflyttning av .tj"äns-leman enligt 34 § prövas av regeringen. Fråga om förflyttning tiU tjänst som tillsättes av samma myndighet som anställt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

38 §

Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövar regeringen fråga om åtalsanmälan enligt 25 § eller avstängning eller läkarundersökning enligt 27 §. Beslut om avskedande enligt 22 § eller avstängning enligt 26 § meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.

51 §

Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tUlämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 30 §, 35 § eller 39—43 § eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §, handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvisler. Enligt nämnda lag handlägges även mål om tillämpning av 27, 31 eller 32 § i fråga om ordinarie domare. Mål som gäller justitieråd eller regeringsråd prövas dock av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

Deltaga flera i avgörande som avses i 37 eller 38 § skola bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äga motsvarande tillämpning.

Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde stycket, 18 §, 22 §, 26 §, 27 §, 30—52 §, 34—36 § eller 39—43 § eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller 39 §, handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvisler.

Nuvarande lydelse

53 §1 Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd meddelats beslut om läkarundersökning som avses i 27 § eller om anställningens upphörande enligt 31 eller 32 § och vill han ha ändring i beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätlen till talan förlorad.

/ fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 § ej läggas till grund för avstängning enligt nämnda paragraf, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må verkställighet äga rum av beslut, varigenom ordinarie domare skUts från tjänsten enligt 32 § eller, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 31 §, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.

I mål som gäller ordinarie domare äger domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enligt 27 §, alt beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om tillämpningen av 31 § beträffande annan tjänsteman än justitieråd eller regeringsråd, all anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet atl avgå senast inträder.

Föreslagen lydelse

Vill tjänsteman ha ändring i beslut enUgt 18, 22, 27, 31, 32 eller 34 §, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätlen lill talan förlorad. Talan mot beslut om avstängning enligt 27 § är dock ej inskränkt till viss tid.

För liden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger äger domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 eller 11 §, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om lill-lämpningen av 31 § beträffande ordinarie domare, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då skyldighet alt avgå senast inträder.

Prop. 1975: 78 233

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom föreskrives att andra stycketi j övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1975,

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 §, 23 kap. 22 §, 24 kap. 1 §, 36 kap. 5 §, 48 kap. 5 och 15 §§ samt 58 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 4 §2 Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän

åklagare vid underrätt och hovrätt åklagare vid underrätt och hovrätt
i mål om ansvar eller enskilt an- i mål om ansvar eller enskilt an
språk på grund av brott som i ul- språk på grund av brott som i ut
övningen av tjänsten eller uppdra- övningen av tjänsten eller uppdra
get begåtts av statstjänsteman, get har begåtts av
som ej är underkastad discipUnär 1. den som innehar eller uppe-

bestraffning, av ledamot av dom-      håller ordinarie domartjänst eller
stol   eller   central   statlig   förvalt-     tjänst som byråchef eller därmed
ningsmyndighet, som ej är stats-     jämställd   eller   högre   tjänst   vid
tjänsteman, eller av krigsman, som     stadig myndighet;
bestrider     regementschefs     eller    2. ledamot   av   domstol   eller

därmed likstäUd eller högre tjänst. central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsteman; eller

3. krigsman, som bestrider regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan lill högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare beslämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

1 Senaste lydelse 1974: 1008.

2 Senasle lydelse 1974: 573.

VUl åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt delta kapitel ägt rum.

24 kap.

1§4

Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, atl han fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fängelse och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.

Är för brottet icke stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtUl saknas.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.

Ej heller elfest må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfäUighet, eller deras biträden höras angående något, som på gmnd av denna deras ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnads-pUkten gäller, samtycker därtill.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighel, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras ■ställning förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eUer den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket s'ägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om lystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskUl stadgal. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som 1 sådant samfund inlager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållanden erfarit.

48 kap. 5 §«

Strafföreläggande får icke utfärdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga tiU bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

Strafföreläggande får icke utfärdas,

om fömtsättningar för aUmänt åtal ej föreligga,

om i föreläggandet ej upplagas alla brott av den misstänkte, vUka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskUt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas, eller

om brottet bör föranleda ämbetsstraff.

I fråga om vUlkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskUda bestämmelser,

• Senaste lydelse 1968: 193.

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandet ej upplagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga lill bedömning,

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskUt anspråk kommer alt föras, eller

om del föreligger anledning alt antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gärningen,

om i föreläggandel ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap föreligga till bedömning,

om det föreligger anledning all antaga att talan om enskUt anspråk kommer alt föras, eller

om det föreligger anledning alt antaga att brottet bör föranleda ämbetsstraff eller disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat atl åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.

58 kap.

1 §

Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning beviljas:

1. om ledamot av rätlen eller där anställd tjänsteman eller ombud eller ställföreträdare med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målels utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats tUl bevis, varil falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eUer bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett lill annan utgång; eller

' Senaste lydelse 1968: 193.

Sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft, må till förmån för någon av parterna resning bevUjas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller eljest åsidosatt sin tjänsteplikt eller om brott som har avseende å målet ligger ombud eller ställföreträdare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målels utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett lill annan utgång; eller

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten eller där anställd tjänsteman, åklagare eller ombud, ställföreträdare eller försvarare med avseende å målet gjort sig skyldig lill brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2. om skriftiig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett lill att den tUltalade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestämmelse än den som tUlämpats eller ■ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigi förekommer synnerliga skäl äro, atl frågan, huruvida den tilltalade förövat det brott, för vUket han dömts, prövas -ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som ligger lUl grund för domen, uppenbart strider mol lag.

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tUltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten, där anställd tjänslemari eller åklagaren med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller eljest åsidosatt sin tjänsteplikt eller om brott som har avseende å målet Ugger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till alt den tUltalade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn tUl vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer synnerliga skäl äro, all frågan, huruvida den tilltalade förövat det brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som ligger tiU grund för domen, uppenbart strider mot lag.

3 §2

Nuvarande lydelse

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel eller lagrum i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap, 1— 4 och 10 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annal i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid krigsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande krigsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmakten åsidosatt sin tjänslepUkt.

' Senaste lydelse av 13 § 1972: 363 60 § 1964: 200 15 §1959: 105 66 § 1973: 19 17 § 1972: 363 67 § 1973:19 19 § 1968:330 98 § 1972:363 22 § 1973: 19 107 § 1949: 364. 24 § 1964: 200

• Senaste lydelse 1964: 200.

Föreslagen lydelse

Såsom mUitära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omförmäles i något av följande kapitel eller lagmm i brottsbalken, nämligen 16 kap. 15 och 16 §§ därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9, 10, 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, 20 kap. 1— 3 §§ samt 21 och 22 kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tUlhörande försvarsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen; samt

4. mål om ansvar för brott varigenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvarsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt..

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i denna lag stadgas om miUtära brottmål skaU äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med fömndersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet alt fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

8 §ä

Straff må åläggas i disciplinmål allenast om den misstänkte står under miUtärt befäl och straffet finnes böra bestämmas till discipUnstraff.

Den som tillhör hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivillig fullgöra krigstjänst må dock bestraffas i discipUnmål, ändå att han vid tiden för bestraffningens åläggande ej står imder milifärt befäl.

Krigsman, som ej är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken, må ej åläggas straff i disciplinmål.

9 §*

För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annal följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eller 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd mUitär tjänstedräkl;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning att fråga är om krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., atl egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande;

3. brott som sägs i 20 kap. 4 § dier 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller navigering av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsamma eller, om fartyget var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1, 4, 7—9 eller 11-16 §§ eller 22 kap. 4 §.

» Senaste lydelse 1973: 19. » Senasle lydelse 1964: 200.

För följande i brottsbalken omförmälda brott må, där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 eUer 16 §, därest den brottslige vid gärningens begående var iklädd miUtär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsätining att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt, såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap,, all egendomen lämnats åt den brottslige för begagnande;

4. brott varom förmäles i 21
kap. 1, 4, 7—9 eller 11—16 §§
eller 22 kap. 4 §.

Prop. 1975: 78 240

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §" .

Har bestraffningsberättigad befattningshavare på gmnd av anmälan eller eljest erhållit kännedom om brott som avses i 21 §, skall han genast hänskjuta målet tUl åklagaren:

1. om straff för brottet ej må åläggas i disciplinmål;

2. om den bestraff ningsberättigade enligt 29 § förordnat om den misstänktes gripande;

3. om det finnes skäl antaga att straffet ej kommer alt stanna vid disciplinstraff eller böter;

4. om det kan föratses att nöjaktig utredning om brottet ej skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg;

5. om den bestraffningsberättigade eljest på grund av sakens beskaffenhet finner synnerliga skäl föreligga att målet handlägges vid domstol; eller

6. om civU myndighet har att verkställa utredning angående annat brott, som den misstänkte antages hava begått, och ej genom målets hänskjutande vållas uppskov, som är tUl avsevärt men för krigslydnaden.

Målet skall hänskjutas lUl åkla-   Målet skall hänskjutas till åkla
gare vid den underrätt som är    gare vid den underrätt som är
domstol för avdelningen, enligt domstol för avdelningen, enligt
den fördelning av uppgiftema mel- den fördelnmg av uppgiftema mel
lan olika åklagare som Konungen lan olika åklagare som regering-
bestämt. Är fråga om ämbetsbrott, en bestämt. Är fråga om. brott som
som avses i 20 kap. 1—4 §§ i utövningen av tjänsten har begåtts
brottsbalken, av den som bestti- av den som bestrider tjänst som
der tjänst som regementschef el- regementschef eller därmed lik-
ler därmed likställd eller högre ställd eller högre tjänst, skall må-
tjänst, skall målet hänskjutas tUl let hänskjutas till justitiekanslern
justitiekanslern eller riksåklaga-                  eller riksåklagaren,
ren.

Om målet icke hänskjutes till åklagare och fömndersökning angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, skall utrednmg om brottet ske vid mUilärförhör. Finnes tUlrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i 67 § stadgas.

Är saken av mindre vikt, äger bestraffningsberättigad befattningshavare utan hinder av vad förut i denna paragraf sägs avskriva målet, om annan målsägande än kronan ej finnes eller målsäganden förklarar alt han icke ämnar föra talan om enskUt anspråk i anledning av brottet och ej heller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol saml straff för brottet må åläggas i disciplinmål. Beslut om avskrivning kan meddelas även om det icke klarlagts att den misstänkte begått brottet.

66 §e Rätt att ålägga tillrättavisning enUgt 17 § lagen om discipUnstraff för krigsmän tUlkommer de befattaingshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål, envar i fråga om den personal över vUken han har sådan rätt.

=■ Senaste lydelse 1973: 19. " Senaste lydelse 1973: 19.

Prop. 1975: 78 242

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§
Bestämmelserna i 14—20 §§ Bestämmelserna i 14—20 §§
gäller endast i den mån fråga är gäller endast 1 den mån fråga är
om utövning av befogenhet att för om utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rät- enskild bestämma om förmån, rät
tighet, skyldighet, disciplinär be- tighet, skyldighel, disciplinpåföljd,
straffning eller annat jämförbart avskedande eller annat jämförbart
förhållande. förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej

1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighetens beslut ej kan överklagas genom besvär eller

2. när ärendet avser föreskrift tUl allmän efterrättelse och fråga ej är om prövning med anledning av överklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Prop. 1975: 78 243

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 7 mars 1975

Närvarande: justitierådet Bergsten, regeringsrådet Lidbeck, justitierådet Höglund, justitierådet Brundin.

Enligl utdrag av protokoll, hållet vid regeringssammanträde den 6 februari 1975, har regeringen på hemställan av statsrådet Geijer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tiU

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i mUitära rättegångslagen (1948: 472),

6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).

Förslagen har föredragits inför lagrådet av byråchefen Thorslen Cars, Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

I lagrådsremissen läggs fram förslag till reformering av lagstiftningen om ämbetsansvaret och sanktionssystemet i övrigt för de offentliga tjänstemännen. Bakgrunden tUl förslaget är att det offentiiga anställningsförhållandet numera, efter 1965 års reform av de offentUga tjänstemännens rättsställning, i princip anses ha privaträttslig karaktär. Detta föranleder att fel i tjänsten kan betraktas som elt avtalsbrott. En konsekvens av detta betraktelsesätt är att sådant fel i princip bör beivras inte på straffrättslig väg utan med sådana sanktionsmedel som finns inom privaträtten. I förslaget tas dock inte detta steg fullt ul. Ett straffrättsligt ansvar bibehålls, ehuru det begränsas till allvarligare fel. I 20 kap. BrB, där ämbetsbrotten för närvarande regleras, upptas sålunda enligt förslaget tre typer av brott, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Däremot bortfaller det straffrättsliga ansvaret för vanliga tjänstefel. För dessa skall i stället gälla enbart elt disciplinrättsligt ansvar. De särskilda ämbetsstraffen suspension och avsättning försvinner och ersätts med ett avskedande-institut av privaträltslig karaktär. Beträffande ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling skall emellertid rätten kunna, såsom särskUd rättsverkan av brott, förordna om hans skUjande från uppdraget. Inom den mUitära sektorn bibehålls det nuvarande ansvarssyslemet, frånsett att suspension och avsättning avskaffas såsom brottspåföljder även inom denna sektor och att anställda krigsmän med huvudsakligen

16f Riksdagen 1975. 1 saml Nr 78

Prop. 1975: 78 241

civila arbetsuppgifter underkastas samma ansvarsregler som de civila tjänstemännen.

Lagrådet kan i det stora hela ge sin anslutning tiU de principer på, vUka det föreslagna nya sanktionssyslemet bygger. En fördel är, att sådana fel i tjänsten som inte har samband med myndighetsutövning avkriminaliseras. Det är vidare alt hälsa med tUlfredsställelse, att den straffrättsliga sanktionsformen håUs åtskild från den disciplinära, så att inte som nu är fallet tUlämpningsområdena för de båda ansvarsformerna till stor del sammanfaller. I elt hänseende kan dock ändamålsenligheten av förslaget diskuteras. Enligt ämbelsansvärskommitlén, yars belänkande ligger tUl grund för förslagel, skulle det nya, i lag reglerade disciplinära sanktionssyslemet Uksom avskedandeinslitutet omfatta praktiskt laget alla som utövar offentiig tjänst ehuru med möjlighet att, särskilt utanför den statiiga sektom, i avtal modifiera systemet. I det remitterade förslaget är däremot personkretsen i huvudsak begränsad till statstjänstemän och lUl tjänstemän inom det statligt lönereglerade kommunala området. Inom den kommunala sektorn i övrigt kommer inte något lagreglerat disciplinansvar alt ersätta nuvarande straffansvar för tjänstefel, och uppkommer inom denna sektor fråga om avskedan-, de av anstäUd, skall bestämmelserna härom i lagen om anställningsskydd tillämpas. Den sålunda föreslagna ordningen ger anledning till betänkligheter i vart fall såvitt gäUer avskedande. Bestämmelserna i nämnda lag är utformade närmast för den privata arbetsmarknadens behov och tar sikte enbart på förhållandet mellan parterna i anställningsförhållandet (se 18 § lagen om anställningsskydd). De skiljer sig sålunda från de regler som föreslås för avskedande på det statliga och det statligt lönereglerade kommunala..området, vilka regler också beaktar det allmännas och de enskilda medborgarnas intresse av att offentliga funktioner fullgörs på elt rikligt sätt. Delta intresse framträder starkt även i fråga om de kommunala organen, vilket talar för alt frågoma om avskedande av kommunala tjänstemän, borde överlag få samma reglering som föreslås för de statliga.

I övrigt vill lagrådet framhålla svårigheten att i rådande läge, då
omdaning av arbetsrätten — den privata som den offentUga.— alltjämt
pågår, fullt ut överblicka konsekvenserna av förslaget. Till svårigheten
bidrar alt den viktiga frågan om hur JO:s och JK:s lUlsyn skall inord:
nas i det nya systemet inte är klarlagd. . . • ■...!;

Med den reservation som följer av det anförda har lagrådet vid
granskningen av lagtext och motiv funnit förslaget till nytt sanktionsr.
syslem i sak i det väsentliga följdriktigt och de lösningar av olika de
taljproblem som valts i allmänhet godtagbara. : ,,' .

Den i förslaget upptagna nya brottstypen brott mot tystnadsplikt är, utformad med beaktande av alt det efter RF:s. ikraftträdande inle,är möjligt att upprätthålla tystnadsplikt utan uttryckligt författningsstöd.

Prop. 1975:78 245

Tillämpningsområdet för denna brottstyp är inte begränsat till offentliga tjänstemän utan pinfaltar en vidare personkrets. Enligt den nya bestämmelsen straffas sålunda var och en som röjer vad han till följd av lag eller annan författning är skyldig alt hemlighålla. Förslaget i denna del ger ej anledning till erinran;,

Den föreslagna reformen kräver mycket omfattande författningsänd
ringar, av vilka endast de viktigaste är föremål för lagrådets granskning.
Bland de till lagrådet remitterade förslagen ingår förslag till åtskUUga
ändringar i statstjänstemannalagen. Denna lag har redan förut under
gått betydande ändringar, och med de många ytterligare ändringar som
nu föreslås kommer lagen som helhet att bli svåröverskådlig och i öv
rigt formellt bristfällig. Bl. a. kan pekas på bestämmelserna om verk
ställighet av och talan mot myndighets beslul, vilka blivit svårtillgängliga
och behöver systematiseras. bättre. En särskild översyn för. att bota
dessa brister hade varit önskvärd. Enligt vad lagrådet erfarit utarbetas
emellertid förslag lUl ny statstjänstemannalag i samband med den på
gående beredningen av lagstiftning på grundval av arbetsrättskommit-
léns nyligen avgivna belänkande. De angivna formella bristerna torde
i detla läge få godtas. ,

Lagrådet vill här även beröra en redaktionell fråga av allmän natur, som aktualiseras genom föreliggande lagförslag. Den gäller uppställningen av parallelltexter för gällande och föreslagen lydelse av sådana beslämmelser som är föremål för ändring, I föreliggande remiss finns ett flertal exempel på att texter jämställts enbart på den grund att de har samma paragrafbeteckning men utan hänsyn till om de innehållsmässigt svarar mot varandra. Braket av paraUelltexler blir emellertid meningslöst, om inle de paraUella texterna har motsvarande innehåll. Lagrådet vill därför hemställa, alt den nu berörda tekniken överges och att parallellställningen fortsättningsvis i stället får såsom tidigare varit brukligt vid lagstiftning avse sådana texter som innehållsmässigt svarar mot varandra.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

20 KAP.

1 §

I paragrafen straffbeläggs oriktig myndighetsutövning med uppdelning på två brottstyper, missbruk av myndighetsutövning och vårdslös myndighetsutövning. I 5 § har upptagits en undantagsregel, enligt vilken ledamot av beslutande statlig eUer kommimal församling ej skall för någon sin åtgärd i denna egenskap vara underkastad ansvar enligt 1 §. Lagrådet anser att .detta undanlag bör få .komma lill uttryck redan

Prop. 1975: 78 246

i 1 §. Förslagsvis kan den i 5 § upptagna bestämmelsen med erforderlig formell jämkning infogas som ett nytt stycke i 1 § efter förslagets andra stycke.

Såsom beteckning på det uppsåtliga brottet vill lagrådet i stället för förslagets beteckning "missbmk av myndighet" förorda "myndighetsmissbruk".

4 §

Denna paragraf torde i överensstämmelse med den systematik som eljest tillämpas i brottsbalken böra placeras sist i kapitlet.

6 §

Enligt paragrafen kan den som valts till statligt eller kommunalt uppdrag, med vilket följer myndighetsutövning, av rätten skiljas från uppdraget, om han begått brott av viss svårare beskaffenhet och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget. Bestämmelsen är föranledd av att det privaträtlsliga avskedandeinstitut som enligt förslaget skall ersätta de nuvarande ämbetsstraffen suspension och avsättning ej blir tillämpligt på offentliga förtroendemän. Lagrådet vill endast göra den kommentaren, att det för bestämmelsens tlll-lämpning ej torde krävas att brottet begåtis efter det förtroendemannen valts eller utsetts till uppdraget. Han skall sålunda kunna skiljas från uppdraget om det visar sig att han tidigare begått brott av beskaffenhet som sägs i bestämmelsen.

21 KAP.

18 §

Enligt förevarande paragraf skall krigsman alltjämt vara underkastad straffrättsligt ansvar för tjänstefel. I enlighet med gällande lydelse anses som tjänstefel att krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet. För närvarande föreskriver paragrafen beträffande krigsman som är anstäUd vid krigsmakten att beslämmelsema i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB äger motsvarande tillämpning. Detta innebär att det ej i något fall utgör tjänstefel att krigsman deltar i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd efler beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden. Nuvarande 20 kap. 4 § upphävs enligt förslaget och någon motsvarighet till dess tredje stycke har ej tagils in i den nu behandlade paragrafen. Detta aktualiserar frågan om sanktioner vid olagliga fackliga konflikter inom det offentliga området. I denna fråga är innebörden av det remitterade förslaget inte alldeles klar.

Hitintills har det ansetts som tjänstefel eller i förekommande fall som

Prop. 1975: 78 247

disciplinbrott alt offentligt anställd tjänsteman deltar i olaglig strejk eller därmed jämförlig slridsåtgärd. Föreskriften i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och motsvarande bestämmelser i förevarande paragraf och i 19 § statstjänstemannalagen är att anse som undantag härifrån. Undantagen har motiverats med alt det skulle vara att ställa alltför stora krav på den enskilde tjänstemannen, om han vid straffrättsligt ansvar skall på egen hand ta ställning till frågan humvida en av hans organisation påbjuden strejk har ett otillåtet syfte eller om en av organisationen eljest påbjuden slridsåtgärd är laglig (prop. 1965: 60 s. 113 f). I den allmänna motiveringen till de nu remitterade förslagen framhålls att bestämmelsen i 20 kap. 4 § tredje stycket BrB och motsvarande bestämmelse i 19 § statstjänstemannalagen inte längre behövs med hänsyn till den reglering av disciplinansvar och avskedande m. m. som föreslås. Den ordning som efter genomförandet av lagen om anstäU-ningsskydd gäller på det privata området blir, sägs det, genom förslagel generellt tillämplig. I sammanhanget hänvisas till vissa av föredragande departementschefen gjorda uttalanden vid framläggandet av förslaget till nämnda lag. Enligt dessa uttalanden måste deltagande i en olovlig strejk under vissa förutsättningar kunna utgöra grund för uppsägning. I kvalificerade fall — t. ex. när det rör sig om någon som agiterar för eller annars spelar en framträdande roll vid en allvarlig olovlig strejk — bör det, framhölls det vidare, även kunna bli fråga om omedelbart avskedande.

Utöver hänvisningen till vad som sålunda förekom vid tillkomsten av lagen om anställningsskydd görs det i den nu föreliggande lagrådsremissen ej något uttalande om sanktionssystemet vid lagstridig facklig slridsåtgärd inom den offentliga sektorn. Om avsikten är alt sådan stridsåtgärd inte i något fall skall anses som tjänstefel eller disciplinförseelse, synes detta böra komma till uttryck, såvitt avser krigsman i förevarande paragraf och beträffande övriga statsanställda i statstjänstemannalagens bestämmelse om disciplinförseelse. Enligt lagrådets mening bör emellertid förfarande varom här är fråga även framdeles kunna beivras som tjänstefel beträffande krigsman eller i disciplinär ordning. Det blir då möjligt att i lindrigare fall ingripa med mindre allvarliga påföljder än uppsägning och avskedande. Undantag bör dock självfallet fortfarande gälla i fråga om slridsåtgärd som vidtas efter beslut av arbetstagarorganisation.

Lagrådet förordar därför att i förevarande paragraf tas in, lämpligen som ett tredje stycke, en bestämmelse motsvarande tredje stycket av den upphävda 20 kap. 4 § BrB.

21 §

I denna paragraf föreslås en ny bestämmelse, som anger den krets av krigsmän som inle skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. utan i stället omfattas av samma disciplinära ansvarsregler som föreslås

Prop. 1975:78 248

för den civila personalen. Enligt den föreslagna lydelsen omfattar bestämmelsen krigsman som tjänstgör vid civilt statligt organ, vid mUitärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal myndighet, allt "enligt vad regeringen närmare föreskriver". Meningen är enligt motiven att regeringen skall, med stöd'av'8 kap, 13 § första stycket 1 RF, genom verkställighelsföreskrifter närmare ange vilka organ som avses med bestämmelsen. ■

Mot innebörden i stort av den sålunda föreslagna bestämmelsen hat lagrådet intet att erinra. Däremot vill lagrådet'ifrågasätta den föreslagna möjligheten för regeringen att genom verkställighelsföreskrifter bestämma gränserna för paragrafens tillämpningsområde. Eri sådan gränsdragning torde med hänsyn till den snäva innebörd som enligt motiven till RF givits där avsedda föreskrifter om verkställighet av lag (se prop. 1973: 90 s. 211) inte kunna ske annat.än genom lag. Lagrådet förordar därför att orden "enligt vad regeringen närmare föreskriver" får utgå ur lagtexten. Paragrafen får i varje särskilt faU bli föremål för tolkning i vanlig ordning.

Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen

18 §

Såsom lagrådet anfört vid 21 kap. 18 § BrB bör lagstridig facklig stridsåtgärd kunna beivras i disciplinär ordning och den föreslagna lydelsen av förevarande paragraf får anses medge att så kan ske. I ehlig--het med vad lagrådet i det sammanhanget vidare uttalat bör i paragrafen, lämpligen genom ett tillägg till första stycket, föreskrivas alt som tjänsteförseelse anses icke i något fall att tjänsteman deltar i strejk eller därmed jämförlig slridsåtgärd efter beslut av arbetstagarförening som anordnat åtgärden.

19 §

Paragrafen förutsätter att kollektivavtal kan träffas om disciplinpåföljder. Denna möjlighet att träffa avtal bör komma till uttryck redan i 3 §, som i sin nuvarande lydelse förbjuder avtal om anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i lageri.

20 §

Enligt denna paragraf må disciplinpåföljd ej åläggas sådan medicinalpersonal eller veterinär som står under socialstyrelsens respektive veterinärstyrelsens inseende, om förseelsen skett i yrkesutövningen. Härmed åsyftas enligt motiven alt dra en gräns mellan det område där nämnda myndigheter enligt särskUda författningsbestämmelser äger ingripa mol förseelser av hithörande personal och det område där den offentlige arbetsgivaren har alt tillämpa statstjänstemannalagens bestäm-

Prop. 1975:78 249

melser om disciplinpåföljd. De särskilda bestämmelser sOm avses är 5 § ' kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal under socialstyrelsens inseende och 28 § allmänna veterinärinstruktionen (1971: 810). Av dessa bestämmelser, sådana de för närvarande lyder, är 'den förra endast delvis och den senare inlé till någon del tilläiriplig pä'tjänsteman som omfattas av statstjänstemannalagen. Den föreslagna ändringen av 20 § föranleder alltså ändring i författningarna i fråga.

22 § ....■;-

Som grund för avskedande anges i paragrafen till en början, att
tjänsteman begått brottslig gämirig varigenom han visat sig uppenbarli
gen olämplig att inneha sin tjänst. Regeln torde ej för siri tiUämpning
förutsätta, alt gärningen begåtis sedan tjänstemannen erhöll den aktu
ella anställningen. Den kan alltså ha begåtts medan han innehade an
nan tjänst hos samma myndighet eller anställnirig hos annan myndighet
eller innan han anställdes i offentlig tjänst (jfr lagrådets yttrande vid
20 kap. 6 § BrB). : .

Avskedande skall vidare enligt paragrafen kunna ske, om tjänstemannen annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Vad nyss sagts torde äga motsvarande tillämpning i detta fall. Avskedande kan sålunda komma i fråga ej blott om tjänstemännen gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse i den aktuella anställningen utan även om det uppdagas att han begått grov' tjänsteförseelse i en tidigare tjänst hos samma myndighet eller i anställning hos annan myndighet.

Avskedande kan enligt paragrafen ske i ytterligare ett fall, nämligen då tjänsteman, som under de senaste två åren har ålagts disciplinpåföljd, gör sig skyldig till upprepad tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Enligt lagrådets mening är det i detta fall riktigast att ta hänsyn endast till förseelser i samma anställningsförhållande. Å andra sidan bör varje hos samma myndighet begången förseelse få beaktas och således även förseelser begångna i skilda tjänster hos myndigheten. Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas i det hänseende varom nu är fråga. Förslagsvis kan föreskrivas att avskedande kan ske, om tjänsteman, som av myndighet ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.

Avskedandeinstitutet omfattar även tjänsteman, som enligt 20 § ej må åläggas disciplinpåföljd enligt statstjänstemannalagen eller enligt kollektivavtal. Skulle sådan tjänsteman ha ålagts disciplinpåföljd enligt särskild författning, torde påföljden kunna utgöra grund för avskedan-

Prop. 1975: 78 250

de om de i paragrafen i övrigt angivna förutsättningarna är för handen.

I paragrafens sista stycke föreskrivs att avskedande ej får grundas enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet. Bestämmelsen överensstämmer till innehållet med stadgandet i 18 § andra stycket lagen om anställningsskydd. I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen återges i remissprolo-kollet vissa uttalanden som gjordes av föredragande departementschefen vid tillkomsten av nämnda stadgande (prop. 1973: 129 s. 255). Därtill bör här uppmärksammas att vid tillämpningen av stadgandet, enligt vad som samtidigt uttalades, "arbetsledningen" anses jämställd med "arbetsgivaren", vUket innebär att, om arbetsledningen har underlåtit att vidarerapportera en inträffad händelse till företagsledningen, detla inte kan åberopas till stöd för påstående att händelsen var okänd för arbetsgivaren. En motsvarande tolkning av den nu föreslagna bestämmelsen, varvid en statUg myndighet har ställning som arbetsgivare, betyder att myndigheten anses ha känt till händelsen och att den föreskrivna enmånadsfristen börjar löpa, när den berörda tjänstemannens närmaste chef får kännedom om vad som hänt. Vem som i varje särskilt fall är den närmaste chefen beror självfallet på hur arbetet inom myndigheten är organiserat. För den som innehar ställning som chef bör dock tydligtvis föreligga skyldighet att skyndsamt rapportera tiU närmast överordnade tjänsteman eller till myndighetens chef. Detla spörsmål torde få uppmärksammas i samband med utfärdandet av bestämmelser för organisationen och arbetet inom de olika myndigheterna.

Med hänsyn till att "avskedande" nu införs i lagen som ett särskilt institut torde i 36 § uttrycket "beviljas avsked" till undvikande av missförstånd böra bytas ut mot "entledigas".

24 §

Paragrafen innehåller ej någon bestämmelse om vem som skall bekosta en bevisupptagning inför domstol i ärende om disciplinansvar eller avskedande. Ej heUer ger motiven upplysning om hur frågan avses skola lösas. Det torde dock få föruts'ättas att staten kommer att svara för, utöver de direkta domslolskostnaderna,. kostnaden för hörda personers inställelse inför domstolen o. dyl. De föreskrifter som behövs kan meddelas i administrativ ordning. Myndigheterna bör lydUglvis anvisas medel för ändamålet.

26 §

I paragrafens tredje stycke har upptagits bestämmelser, enligt vilka, åklagare i ärende om avstängning av tjänsteman i anledning av misstanke om brott skall tillhandahålla handlingarna från förundersökningen och därjämte äger närvara vid förhör som sägs i 24 §. Bestämmel-

Prop. 1975:78 251

serna torde vara hämtade från kommitténs förslag till lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare. Motsvarighet saknas i den av kommittén föreslagna disciplinlagen.

Har fömndersökning inletts i anledning av misstanke mot tjänsteman om brott, kan det stundom vara angeläget att myndighet, som har att pröva bl. a. fråga om avstängning av honom från utövningen av tjänsten, snarast får vetskap härom. Det kan sålunda vara skäl att åklagare eller annan förandersökningsledare åläggs viss skyldighet att underrätta denna myndighet; erforderliga föreskrifter i ämnet torde kunna meddelas i administrativ ordning. Förundersökningsledaren kan sedan behöva bistå i ärendet bos myndigheten genom att på myndighetens begäran avge yttrande eller lämna upplysningar. Initiativ härtill får tas även av tjänstemannen jämlikt 24 § första stycket. Efiersom ärendet hos myndigheten i princip enbart rör det interna anställningsförhållandet meUan tjänstemannen och hans arbetsgivare, saknas anledning alt tillerkänna den som har att ta ställning till frågan om åtal generell rätt atl närvara vid någon del av handläggningen av ärendet eller vid förhör i ärendet inför domstol. Lagen torde därför inte böra innehålla någon bestämmelse om sådan rätt för åklagaren. Ej heller finns anledning alt i detta sammanhang meddela särskUda bestämmelser om tillhandahållande av handlingar från förundersökningen (jfr 10 § sekretesslagen).

I enUghet med vad sålunda anförts vill lagrådet förorda att tredje stycket i paragrafen får ulgå.

29 §

Paragrafen torde böra omformuleras så alt det tydligare framgår, alt i fråga om skiljande från tjänsten av tjänsteman som är förordnad tills vidare statstjänstemannalagens bestämmelser gäller jämte bestämmelserna om uppsägning i lagen om anställningsskydd,

34 a §

Av paragrafen får anses följa att beslut om entledigande enligl 31 § av annan tjänsteman än ordinarie domare, t. ex. beslut om skyldighet för sådan tjänsteman att avgå under pensioneringsperiod, går i verkställighet utan hinder av alt ärendet inte avgjorts slutligt. Detla innebär en ändring av vad som f. n. gäller (prop. 1974: 174 s. 20 och RÅ 1969: C 23). Lagrådet ifrågasätter om en sådan ändring är motiverad.

38 a §

Denna paragraf ger regler om omröstning när flera deltar i avgörande som avses i 37 eller 38 §. Sådant avgörande kan i vissa fall komma att träffas av regeringen. De särskilda omröslningsreglerna skulle således enligl förslaget därvid gälla även för regeringen. Att inom re-

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg,. Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet ui. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken, .

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

3. lag om ändring i lagen (1974:359) om ändring i slatstjänslemannalagen (1965: 274),

4. lag om ändring i rättegångsbalken, . .

5. lag om ändring i mUitära rättegångslagen (1948:472),

6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).
Föredraganden redogör för lagrådets ytttande och anför.

Enligt lagrådets mening borde frågor om avskedande av rent kommunalt anställda tjänstemän få samma reglering som föreslås för tjänstemän med statiigt lönereglerade tjänster. Reglema om avskedande i förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen bygger emellertid delvis på reglema om disciplinpåföljd i samma förslag. Som jag har anfört i lagrådsremissen finns det inte skäl att på det kommunala området, där det nuvarande avtalsreglerade systemet har fungerat tillfredsställande, införa ett lagreglerat disciplinansvar. Med hänsyn härtill bör det inte heller komma i fråga att införa en särreglering av frågan om avskedande såvitt gäller dessa arbetstagare. Bestämmelserna om avskedande i 18 § lagen om anställningsskydd blir i stället tUlämpliga. Enligt min mening är de möjligheter som arbetsgivaren härigenom har att från tjänsten skilja arbetstagare som åsidosatt sina åligganden tUlräckliga för att tillvarata både allmänna och enskilda intressen. I den kommunalt anställde tjänstemannens åligganden måsle självfallet ingå att iaktta sådana enskUda ocb allmänna inttessen som verksamheten syftar tUl att tillgodose.

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 6 februari 1975.

Prop. 1975: 78 254

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

I 20 kap. 1 § har tagits in en straffbestämmelse om oriktig myndighetsutövning. Enligt 5 § samma kapitel skall den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling inle vara underkastad ansvar enligt nämnda bestämmelse. Lagrådet har förordat att detta undantag får komma tUl uttryck redan i 1 § som ett nytt stycke efter förslagets andra stycke. Lagrådet har också som beteckning på det uppsåtliga brottet förordat "myndighetsmissbruk". Jag godtar lagrådets förslag i dessa delar.

De i 20 kap. 4 § intagna åtalsreglerna bör enligt lagrådels mening placeras sist i kapitlet. Jag biträder detla förslag.

Vad lagrådet anfört rörande 20 kap. 6 § föranleder ingen erinran från min sida.

I 21 kap. 18 §, som innehåller en straffbestämmelse om tjänstefel av krigsman, görs endast den sakliga ändringen alt hänvisningen i första stycket till bestämmelsema i 20 kap. 4 § tredje stycket beträffande krigsman som är anställd vid krigsmaklen ulgår. Lagrådet har förordat att motsvarande bestämmelser tas in i förevarande paragraf. Jag vill med anledning härav först klargöra att det här är fråga om bedömningen av olovlig stridsåtgärd och inte enskUda fall av arbetsvägran som inte har karaktär av stridsåtgärd (beträffande denna gränsdragning kan hänvisas till SOU 1975: 1 s. 354 f). De senare fallen kan utan vidare behandlas i disciplinär ordning. Vad gäller stridsålgärder förhåller det sig enligt gällande rätt så alt den enskUde arbetstagaren normalt inte drabbas om det är hans organisation som har anordnat konflikten (jfr SOU 1975: 1 s. 517 f och 871 f). Rör det sig om en olovlig stridsåtgärd utan organisationens sanktion, kan bedömningen bli strängare. Något behov av disciplinpåföljder vid sidan av instituten uppsägning eller avskedande torde knappast finnas (jfr prop. 1973: 129 s. 125 och InU 1973:36 s. 34). Självfallet bör samma regler gälla för anställda inom försvaret som för övriga statsanställda. Jag kan därför inle biträda lagrådels mening att förfarande varom här är fråga bör kunna beivras som tjänstefel eller i disciplinär ordning. Däremot kan jag ansluta mig till lagrådets förslag att det — såväl i förevarande paragraf som i 18 § statstjänstemannalagen — för tydlighetens skull bör föreskrivas alt deltagande i strejk eller därmed jämförlig sttidsåtgärd inte kan föranleda straffansvar resp. disciplinpåföljd. En sådan föreskrift bör avse även slridsåtgärd som inte har beslutals av organisation.

Beträffande 21 kap. 21 §, som innehåUer en bestämmelse om att vid försvarsmakten anstäUd krigsman enligt vad regeringen närmare föreskriver inte skall vara underkastad ansvar enligt 21 kap. under tjänstgöring vid civilt statligt organ, vid mUitärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal myndighet, har lagrådet ifrågasatt den föreslagna möjligheten för regeringen atl genom

Prop. 1975: 78 255

verkställighetsföreskrifter sålunda bestämma gränserna för paragrafens tUlämpningsområdc samt förordat att orden "enligt vad regeringen närmare föreskriver" får ulgå ur lagtexten. I de motivutlalanden lill nya RF, som lagrådet i detta sammanhang har hänvisat till (prop. 1973: 90 s. 211), anförde jag bl. a. att det i viss utsträckning torde vara ofrånkomligt atl tillåta att regeringen med slöd av sin behörighet all besluta verkslällighetsföreskrifler i materiellt hänseende "fyller ut" en lag under fömtsättning alt den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I förevarande fall torde frågan om verkställighetsföreskrifter bli aktuell när det gäller att bestämma vad som menas med militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civU natur. Atl ge en preciserad bestämning av detla begrepp i lagtexten synes knappast vara möjligt och i varje fall synnerligen opraktiskt med hänsyn till fortiöpande ändringar i förvaltningsorganisationen. Det torde å andra sidan inle böra komma i fråga att lämna åt rättstillämpningen att i varje särskilt fall tolka begreppets innebörd, efiersom det inte rör sig om en straffbestämmelse i vanlig bemärkelse utan snarare om en förfaranderegel som skulle bli svår att tillämpa i praktiken ulan närmare verkslällighetsföreskrifler. Genom alt inom den i lagrummet uppdragna ramen precisera de åsyftade organen tillför man enligt min mening inte bestämmelsen något väsentligt nytt. Jag är därför inle beredd all tillmötesgå lagrådet på denna punkt.

Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen

Beträffande lagrådets förslag om ell tillägg till 18 § första stycket får jag hänvisa lill vad jag nyss har anfört vid 21 kap. 18 § BrB,

Lagrådet har förordat att den möjlighet alt träffa kollektivavtal om disciplinpåföljder som öppnas i 19 § skall komma lill uttryck redan i 3 § som i sin nuvarande lydelse förbjuder avtal om anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i lagen. Jag biträder lagrådets förslag i sak.

Vad lagrådet anfört rörande 20 § föranleder ingen erinran från min sida. Frågan om ändring i de av lagrådet angivna administrativa författningarna torde, under förutsättning att riksdagen antar den föreslagna ändringen i 20 §, senare få anmälas för regeringen.

I 22 har intagits beslämmelser om avskedande. Enligt första och andra styckena kan tjänsteman avskedas om han genom brottslig gärning resp. grov tjänsteförseelse visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Lagrådet har uttalat atl denna regel för sin tillämpning inte torde föralsälta att gärningen eller förseelsen begåtts sedan tjänstemannen erhöll den aktuella anställningen. Beträffande den i andra stycket av anförda paragraf även intagna bestämmelsen om avskedande på grand av upprepad tjänsteförseelse är det däremot enligl lagrådets mening mest förenligt med avskedandeinstitutels privaträtlsliga

Prop. 1975: 78 256

karaktär alt se frågan om avskedande såsom väsentligen en angelägenhet mellan tjänstemannen och den myndighet där han är anställd och att alltså la hänsyn endast lUl förseelser i delta anställningsförhållande. Lagrådet har föreslagit ett förtydligande av bestämmelsen i sistnämnda hänseende. Lagrådet har vidare uttalat, att disciplinpåföljd, som enligt särskild författning ålagts i 20 § avsedd tjänsteman, torde kunna ut- , göra grund för avskedande om de i paragrafen i.övrigt angivna förulsältningarna är för handen. I fråga om den i paragrafens sista stycke intagna bestämmelsen att avskedande inte får grundas på omständighet som myndigheten har känt tiU mer än en månad före avskedandet har lagrådet gjort vissa uttalanden om innebörden av atl "myndigheten" känt tUl ifrågavarande omständighet. Jag delar lagrådels uppfattning i här berörda tillämpningsfrågor och biträder förslaget till elt förtydligande av 22 § andra stycket.

Vad lagrådet anfört i anslutning till 24 § föranleder ingen erinran från min sida.

Lagrådet har förordat att bestämmelserna i 26 §. tredje slyckel om
skyldighet för åklagare alt i ärende om avstängning på grund av miss
tanke om brott tillhandahåUa handlingarna från förundersökningen
och om rätt för åklagaren atl närvara vid muntligt förhör i sådant
ärende skall utgå. Jag godtar, lagrådets förslag. ,

Den av lagrådet förordade jämkningen av 29 § har jag ingenting att erinra mol.

Vad lagrådet anfört rörande 34 a § bör föranleda den jämkningen av paragrafen alt beslut om avgångsskyldighet enligt 31 § får verkställas innan det -vunnit lag kraft endast med stöd av 53 §. Med beslut om avgångsskyldighet förstås här såväl beslut om skUjande från tjänst — dvs. tvångsenlledigande — vid pensioneringsperiodens nedre gräns eller under perioden som beslut avseende anställnings upphörande vid. periodens övre gräns eller vid pensionsålderns inträde. Även i 53 § andra stycket bör en viss jämkning göras.

Uttrycket "beviljas avsked" i 36 § bör enligt lagrådets mening till undvikande av missförstånd bytas ut mot "entiedigas". Jag ansluter mig till detla förslag.

Den föreslagna lydelsen av 38 a §, som innehåller regler för omröstning när flera deltar i avgörande enligt 37 eller 38 §, har av lagrådet föreslagits jämkad så att omröstningsreglerna begränsas till att gäUa i annal fall än då ärendet, prövas av regeringen. Jag biträder förslaget. Paragrafen i fråga bör endast avse ärende enligt 37 § första stycket.

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella jämkningar göras i förevarande lagförslag.

Den föreslagna reformen ger, som jag anförde i lagrådsremissen, anledning till följdändringar i elt stort antal lagar samt två nya lagar.

Prop. 1975:78 257

en om skydd för viss tjänsteutövning och en om lystnadsplikt för vissa tolkar och översättare. Förslag i dessa hänseenden bör föreläggas riksdagen samtidigt som de ay lagrådet granskade lagförslagen. Jag vUl beträffande dessa ytterligare lagförslag anföra följande.

I vissa av förslagen till författningsändringar har vidtagits två genomgående ändringar som har samband med nya RF. Liksom i ett par av de av lagrådet granskade lagförslagen har sålunda orden "Konungen" och "Kungl, Maj:t" i olika böjningsformer bytts ut mot "regeringen" i motsvarande form. Vidare har förekommande bestämmelser om rätt för Konungen eller Kungl. Maj:t att meddela liUäiiipningsföre-skrifler beträffande resp! författning utgått såsom obehövliga, eftersom regeringen har befogenhet på grund av RF att besluta om verksfällighet av la.g.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

41 §

Paragrafens första stycke innehåUer etl slraffstadgande som är till-lämpligt bl, a, på den som utlämnar handling i strid mot lagen. Stadgandet är emellertid subsidiärt. Om gärningen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljesi i annan lag belagd med straff, skaU den sålunda bestraffas enligt vad där sägs. Såsom en följd av förslaget i övrigt bör ur lagrummet utgå förutsättningen alt gärningen är att anse som "brott i ämbete eUer tjänst".

I andra stycket stadgas f. n. att böler som ådöms enligt lagen tillfaller kronan och att böterna skall förvandlas enligt allmän strafflag om tUlgång saknas tUl deras gäldande. Eftersom dessa beslämmelser med hänsyn till senare tiUkornmen lagstiftning (25: 6 BrB och 8 § lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff) inle längre är erforderliga, föreslås att de ulgår.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst
19 § .

Enligt detta lagrum äger civilförsvars-, brand- eller arbetschef, som är underkastad ämbetsansvar, befogenhet atl meddela vapenfri tjänstepliktig tUlrättavisning som sägs i 18 § (varning, extratjänst eUer ule-gångsförbud). I förslaget har förutsättningen att vederbörande chef har ämbetsansvar fått utgå och ersatts äv villkor att han skall vara anställd hos slalen eUer hos kommun. Med kommun likställs allmän inrättning som avses i 1 § andra . stycket kommunaltjänstemannalagen (1965:275).

Prop. 1975: 78 258

Förslaget till lag om ändring i förordningen (1960:267) angående skogsvårdsstyrdser

Enligt nya RF:s terminologi används beteckningen förordning endasl för de av regeringen beslutade författningarna (jfr prop. 1973: 90 s. 212). Eftersom förordningen angående skogsstyrelser beslutals med riksdagens medverkan bör dess beteckning ändras till lag,

7 §

Enligt denna paragraf är ledamöter i skogsvårdsstyrelse och skogs-vårdsslyrelses tjänstemän underkastade ämbetsansvar. Delta stadgande hör utgå som en följd av förslaget till ändringar i BrB. I stället kommer nu avsedda befattningshavare atl i förekommande fall vara underkastade ansvar för oriktig myndighetsutövning och brott mot tystnadsplikt enligt nya 20 kap. 1 och 3 §§ BrB samt även, såsom framgår av nya 20 kap. 2 § BrB, omfattas av del där stadgade ansvaret för mutbrott.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Enligt 10 kap. 9 § skall förr"ättningsman, som förordnats att handlägga syneförrätlning rörande inrättande av allmän flottied, åtnjuta det skydd och vara underkastad del ansvar som i lag stadgas beträffande tjänsteman. I 13 kap. 6 § finns en motsvarande bestämmelse rörande besiktningsman. Dessa stadganden bör ulgå som en följd av förslagel till ändringar i 17 och 20 kap. BrB. I stället kan ansvar för mutbrott och brott mot lystnadsplikt enligl nya 20 kap. 2 och 3 §§ BrB inträda liksom ansvar för oriktig myndighetsutövning enligt nya 20 kap. 1 § BrB och skydd enligl de nya bestämmelserna i 17 kap. 1—5 §§ BrB kan komma i fråga i den mån myndighetsutövning ingår i uppdraget som förrätlningsman eller besiktningsman.

10 kap.

10 och 47 §§

I andra stycket av dessa paragrafer stadgas alt förrätlningsman ansvarar såsom för tjänstefel. Stadgandet bör ulgå som en följd av förslagel all upphäva straffbestämmelsen rörande tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar 29 §

Stadgandet i första stycket av denna paragraf att förr'ättningsman svarar för tjänstefel bör utgå som följd av förslagel all upphäva straffbestämmelsen rörande tjänstefel i 20 kap. 4 § BrB.

Prop. 1975: 78 259

Förslagen till lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar och lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Enligt 46 resp. 45 § i dessa författningar är ledamot av bl. a. allmänningsstyrelse och hos sådan styrelse anställd befattningshavare med avseende å sina åligganden underkastade det ansvar som i lag stadgas beträffande ämbetsman. Dessa bestämmelser bör utgå som en följd av förslaget lill ändringar i 20 kap. BrB,

Förslaget till lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapUel 2 §

I denna paragraf föreslås — utöver utbyte av ordet "Konungen" mot "regeringen" — endast en följdändring i 4 mom. såvitt gäller hänvisningen lill vissa beslämmelser i 13 §.

13 §

Bestämmelserna i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan om disciplinär bestraffning, åtalsanmälan och avstängning är inle tillämpliga på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst. I stället gäller för sådan befattningshavare vissa regler i förevarande paragraf.

Enligt 2 mom. i gällande lydelse äger domkapitel tUldela innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitiet, varning eller suspendera honom under högst tre månader om han har åsidosatt sin tjänsteplikt. Är fråga om brott av svårare beskaffenhet skall domkapitlet göra anmälan till åtal vid domstol. Slår sådan präst som nu avses under åtal för brott och har han satt i fara det anseende innehavaren av ifrågavarande befattning bör äga, kan domkapitiet enligt 3 mom. besluta om avstängning för liden intiU dess lagakraftägande dom föreligger. Avstängning kan också ske för tiden från beslut om suspension tills beslutet vunnit laga kraft. I nya 2 mom., som ersätter nuvarande 2 och 3 mom., har upptagits bestämmelse om rätt för domkapitel vad angår underlydande präst och för myndighet som regeringen förordnar i fråga om annan präst att besluta om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning och åtalsanmälan med motsvarande tillämpning av 18 och 21—26 §§ statstjänstemannalagen i deras nya lydelse.

I nuvarande 4 mom, stadgas bl. a. att prästerlig befattningshavare, som enligl lagakraftägande dom funnits ha begått brott och tUl följd därav blivit avsatt eller förklarats skyldig att avgå från sin befallning, av domkapitiet kan skiljas eller under viss tid, ej över ett år, avslängas från prästämbetet. Om han inte avsatts men i anslutning tUl domen erhållit tjänstledighet på grund av sin sinnesbeskaffenhet eller om han blivit suspenderad eller avstängd från sin befattning, kan domkapitiet avstänga honom från prästämbetet för tid varunder han inte uppehåller

Prop. 1975:78 - 260

befattningen. I förslaget till ny lydelse av 3 mom., som motsvarar nuvarande 4 mom., har som förutsättning för att domkapUlel skall få skilja eller avslänga prästerlig befattningshavare från prästämbetet i stället angetts att denne blivit avskedad, resp. all han eljesi enligl lagakraftägande dom funnits ha begått brott eller blivit ålagd disciplinpåföljd genom beslut som vunnit laga kraft samt i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet från sin befattning. Vidare har ordet "suspenderad" fått utgå som en följd av förslaget att upphäva suspensionsslraffet.

Vad härefter angår nya 4 mom., stadgar detta i första slyckel räll för domkapitel att från tjänsten skilja präst som övergivit svenska kyrkans lära samt i andra stycket befogenhet för domkapitel atl från prästämbetet skilja präst som sålunda avskedals eller eljest övergivit svenska kyrkans lära. Dessa bestämmelser motsvarar i oförändrat skick innehållet i nuvarande 5 mom.

Nya 5 mom. motsvarar nuvarande 6 mom. och har endast undergått viss lagteknisk följdändring.

I nya 6 mom. har genom hänvisning till nya 51 §, 52 § första slyckel och 53 § statstjänstemannalagen upptagils den civilprocessuella ordning som enligt förslagel skall gälla mål rörande avskedande och andra frågor som avses i nya 2 mom. saml avskedande enligl nya 4 mom. första stycket.

I 7 mom. har liksom f. n. upptagils beslämmelser om besvär i administrativ väg, EnUgt nuvarande 7 mom. första stycket äger den som är missnöjd med domkapitels beslul enligt nuvarande 2—5 mom. söka ändring hos kammarrätten. I förslaget till ny utformning av 7 mom. har till en början i ett första stycke rätten till besvär hos kammarrätten angivils gälla beslul enligt nya 3 mom. och 4 mom. andra stycket, dvs. beslut om skiljande eller avstängning från prästämbetet. I nuvarande andra stycket finns en bestämmelse att vissa beslut skall gå i verkställighet ulan hinder av klagan där ej annorlunda förordnas. Härmed avses beslut enligt nuvarande 3 mom. om avstängning från tjänst samt enligt nuvarande 4 mom. om skiljande eller avstängning från prästämbetet. Enligt nya andra stycket skall verkslällighetsregeln gälla endast sistnämnda typ av beslul, I fråga om avstängning från tjänst kommer i stället att gälla den regel om omedelbar verkan hos avstängningsbeslut som finns inlagen i nya 26 § statstjänstemannalagen, tUl vUket lagrum nya 2 mom. i förevarande 13 § hänvisar. Den nuvarande verkslällighetsregeln gäUer naturligen beslut som meddelats av domkapitel eller kammarrätt, I nya andra stycket har regeln angetts gälla även beslul av den nämnd, som enligt vad senare skall beröras föreslås pröva frågor om biskops skiljande eller avstängning från tjänsten eller prästämbetet.

Prop. 1975:78 261

20 §

Denna paragraf föreskriver f. n. att domkapitels befogenhet att besluta enligt nuvarande 3—5 mom. i 13 § skall tillkomma regeringsrätten i fråga om biskop. Enligt förslaget utgår denna särregel ur 20 §. I stället las i 20 § in stadgande om befogenhet för en särskild nämnd, bestående av fem ledamöter under ordförandeskap av en lagkunnig och i domarvärv erfaren person, alt beträffande biskop besluta i frågor som avses i nya 2—4 mom. av 13 §. Vad angår talan mot nämndens beslut kommer att gälla de för präster i allmänhet föreslagna processuella bestämmelserna i nya 6—7 mom. av 13 § om talan vid allmän domstol eller arbetsdomstolen resp, besvär i kammarrätt.

Övergångsbestämmelser

Vissa övergångsstadganden bör fogas till bestämmelse om dag för ikraftträdande av de föreslagna lagändringarna. Sålunda bör den i nuvarande 13 § 7 mom. upptagna besvärsregeln alltjämt äga tillämpning på beslut — exempelvis rörande varning eller suspension enligt nuvarande 2 mom. — som meddelats före nyssnämnda dag.

Även bestämmelsen i 13 § 4 mom. om rätt för domkapUel att från prästämbetet skilja eller avstänga präst som avsatts eller förklarats skyldig alt avgå från sin befattning till följd av brottmålsdom bör äga fortsatt tillämpning i fråga om dom som meddelats före lagändringarnas ikraftträdande, övergångsbestämmelser med nu avsedd innebörd har också upptagits i lagförslaget.

Förevarande lagförslag ar att anse som kyrkolag. Jag förordar därför att förslaget efler riksdagsbehandlingen föreläggs 1975 års allmänna kyrkomöte för godkännande.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

2§

Enligt första stycket tredje punkten i denna paragraf prövar regeringsrätten f. n. mål som avses i 20 § lagen om domkapitel, dvs. mål som gäller bl. a. skUjande av biskop från prästämbetet. Såsom tidigare berörts föreslås att denna befogenhet i stället tilläggs en särskild nämnd. Förevarande bestämmelse bör därför utgå.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för aUmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

1 §

I denna paragraf stadgas att besvär mot beslut, som meddelats med stöd av författnmg utfärdad före den 1 januari 1972 och som enligt vad dittills gällt skall anföras hos Konungen, i vissa fall i stället skall anföras hos kammarrätt. Enligt tionde punkten gäller detta besvär i mål

17 Riksdagen 1975.1 saml Nr 78

Prop. 1975: 78 262

om bl. a. förordnande angående läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst. På sätt som har berörts i lagrådsremissen skall talan mot arbetsgivarens beslut av detla slag alltid kunna väckas vid allmän domstol eller vid arbetsdomstolen. Angivna typ av "ärenden bör därför utgå ur uppräkningen i tionde punkten i förevarande paragraf.

Enligt en föreslagen övergångsbestämmelse skall besvär alltjämt kunna föras hos kammarrätt i fråga om beslut som meddelats före lagändringens ikraftträdande.

Förslagen till lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet ati ut-' öva läkaryrket, lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket och lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. in.

I 3 § lagen om behörighet att utöva läkaryrket, 4 § lagen om behörighet alt utöva tandläkaryrket och 3 § lagen om behörighet alt utöva veterinäryrket m. m, finns f, n. stadganden om rätt för socialslyrelseri resp. lantbmksstyrelsen att återkalla légUimalion för läkare och landläkare resp. veterinär bl. a. om vederbörande blivit avsatt eller suspenderad från tjänsten för brott som han förövat under utövning av sitt yrke. Som en följd av förslaget att avskaffa de särskilda ämbetsstraffen bör denna förutsättning för återkallande av legitimation litgå och er-sältas av villkoret alt vederbörande enligt de riya reglerna i statstjänstemannalagen blivit för brott eller förseelse i utövningen av lakar- resp, tandläkar- och velerinäirket avskedad genom beslut som -vunnit laga kraft. Eftersom vissa av här avsedda befattningshavare omfattas av kommunaltjänstemannastadgan i stället för statstjänstemannalagen och samma regler om disciplinansvar m. m, som nu föreslås intagna i denna lag avses bli införda även i kommunaltjänstemannastadgan, bör hänvisning göras också lUl denna.

Vidare föreslås alt en i 6 § lagen om behörighet alt utöva läkaryrket, 7 § lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket och 6 § lagen om behörighet alt utöva veterinäryrket intagen bestämmelse om möjlighet alt återkalla legitimation för tid då vederbörande på grund av ådömd suspension inle är i tjänst skall ulgå.

Dom på avsättning eller suspension söm meddelats före lagändringens ikraftträdande bör även därefter kunna läggas till grund för beslut om återkallande av legitimation. Övergångsbestämmelser med detta innehåll föreslås därför.

Förslaget till lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242) 22 §

I denna paragraf stadgas f, n. ätt socialstyrelsen, om den vidtagit åtgärd för alt ställa läkare under åtal för fél eller försummelse i tjänsten, äger avstänga läkaren från utövning av tjänsten om det finnes erfordef-

Prop. 1975: 78 263

ligt för sjukvårdens behöriga uppehållande. Med hänsyn till förslaget om avkriminalisering av vanliga tjänstefel och avskaffande av avsättning som brottspåföljd bör bestämmelsen utformas annorlunda. Därför föreslås den ändringen i föreVarande paragraf att avstängning — under 'i övrigt redan f. n, gällande förutsättningar — skall kunna ske sedan socialslyrelsen anmält läkaren 'liU åtal för förseelse i tjänsten eller anmält sådan förseelse till den som enligt statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannastadgan har alt pröva frågan om avskedande av läkaren. Enligt förslaget får avstängningen inle gälla längre än till dess tjänsteförseelsen slutligt prövats i brottmålet eller i ärendet om avskedande.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat

8§

Enligt första stycket i denna paragraf åtnjuter tulltjänsteman från annan stat under utövning här i riket av tullljänst, som omfattas av gränstullsamarbele, skydd enligl 10 kap. strafflagen (numera 17 kap, BrB) men skall inle vara underkastad i 25 kap. samma lag (numera 20 kap. BrB) meddelade bestämmelser om ämbetsbrott. Med hänsyn tiU de föreslagna ändringarna i BrB bör förevarande bestämmelse ändras så att den beträffande ifrågavarande tullpersonal hänvisar till stadgandet i 17 kap. 5 § BrB i fråga om skydd och till 20 kap, samma balk i fråga om undantag från ansvar.

Enligt paragrafens andra stycke skall, oiri svensk tulltjänsteman genom gärning som avses i 25 kap. 1—5 §§ strafflagen (numera 20 kap. 1—5 §§ BrB) åsidosatt sin tjänsteplikt då han i anledning av gränstullsamarbete haft att utöva tuUtjänst för annan stat, så anses som om gärningen begåtts under utövning av svensk tuUtjänst, För att bestämmelsen skall anpassas tUl det nya sanktionssyslemet bör den ändras så alt den avser svensk tuUtjänsleman som under i ö-vrigt angivna förutsättningar begått brott som avses i 20 kap. 1—3 §§ BrB eUer på annat sä.11 gjort sig skyldig till tjänsteförseelse. Med tjänsteförseelse åsyftas här förseelse enligt 18 § statstjänstemannalagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag
7§ ' ■ • ■ -

I denna paragraf föreskrivs att den som är godkänd för anstälhiing i bevakningsföretag och har tUl uppgift att utföra bevakningstjänst (väktare) åtnjuter skydd som avses i 17 kap. 1 § BrB. Med hänsyn till de föreslagna ändringarna i 17 kap. BrB bör hänvisningen i förevarande bestämmelse ändras till att avse 17 kap. 5 § BrB.

Prop. 1975:78 264

Förslaget till lag om skydd för viss tjänsteutövning

Enligt 17 kap. 1 § andra stycket BrB skall det straffskydd som enUgt första stycket samma paragraf tUlkommer innehavare av ämbete eller annan befattning varmed ämbetsansvar är förenat, åtnjutas också av den som innehar befattning med vilken enligt regeringens förordnande samma skydd skall vara förenat. Med stöd av denna bestämmelse har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen (1961: 559) med förordnande om ämbetsskydd för vissa befattningshavare. Enligt denna kungörelse skall ifrågavarande skydd tillkomma befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats, vaktpost och annan för bevakning eller upprätthållande av ordning tjänstgörande krigsman samt den som i övrigt för försvaret fullgör bevaknings-elter ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna uppgift.

Den angivna bestämmelsen 1 17 kap. 1 § BrB motsvaras i förslaget av 5 § samma kapitel. Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ om våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd också tiUämpas om någon på sätt där sägs förgriper sig mot eller hindrar den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd. Sådan särskild föreskrift som åsyftas i den nya bestämmelsen måste enligt nya RF utfärdas i form av lag. På grund härav föreslås en ny lag om skydd för viss tjänsteutövning som avses ersätta 1961 års kungörelse.

I den föreslagna lagen har tagits in samma personkategorier som i kungörelsen med undantag av krigsmän. De senare åtnjuter straff-skydd direkt enligt de nya bestämmelserna i 17 kap. BrB och behöver därför inle tas med i den nya lagen.

Förslaget till lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Någon straffsanktionerad tystnadsplikt finns inte särskilt föreskriven beträffande den som utför uppdrag som tolk (översättare) åt myndighet. De allmänna reglerna om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § BrB torde sannolikt inte heller vara tillämpliga på tolk. Den som i denna egenskap biträder myndighet intar nämligen inte en sådan ställning att han kan anses underkastad ämbetsansvar. Eftersom en tolk i regel inte är anställd hos myndigheten utan endast tillfälligt medverkar i dess verksamhet, torde han inte heller på grund av 20 kap. 12 § andra stycket andra punkten BrB vara underkastad tystnadsplUct utan ämbetsansvar. Undanlag synes i sistnämnda hänseende dock böra göras i fråga om allmän tolk hos domstol.

Invandrarulredningen har i sitt betänkande (SOU 1972: 83) Invand-

Prop. 1975: 78 265

rarutredningen 2 framhållit det otillfredsställande i att klara regler om tolks tystnadsplikt saknas. Uppdrag som tolk ger nämligen ofta insyn i enskilda personers privata förhållanden.

För den enskUde är det av stor betydelse alt tolken iakttar tystnad beträffande uppgifter av personlig natur som han får kännedom om i samband med sitt uppdrag. Införandet av en straffsanktionerad tystnadsplikt skulle därför enligt utredningen bidra tUl att stärka den enskUdes förtroende för tolken. För tolken själv kan en uttrycklig regel om tystnadsplikt också vara ett stöd, om han av utomstående skulle avkrävas upplysningar om vad som förevarit i mål eller ärende hos myndighet. Det nu sagda gäller inte bara uppgifter om enskilds personliga förhållanden utan har avseende också på upplysningar om yrkeshemligheter, affärsförhållanden m. m. som tolk får kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag.

Invandrarulredningen förordar därför att en lagsladgad tystnadsplikt införs för tolk och översättare som anlitas av myndighet eller annat organ för vars fullgörande staten eller kommun svarar. Tystnadsplikten bör enligt utredningens förslag avse den som fuUgör eller fullgjort uppdrag som tolk eller översättare eller som är eller varit anställd som tolk eller översättare samt innefatta förbud för honom att obe-hörligen yppa vad han under uppdraget erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar.

Frågan om straffsanktionerad tystnadsplikt för tolk har även behandlats i riksdagen. I motionema 1974: 560 och 1974: 573 hemställdes sålunda under hänvisning till invandrarutredningens förslag att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära förslag till bestämmelser om sådan tystnadsplikt. Justitieutskottet förklarade sig i sitt betänkande över motionerna (1974: 25) dela uppfattningen att det är angeläget att lagstiftning beträffande tystnadsplikt för tolk och översättare kommer lill stånd. Med hänsyn till pågående lagstiftningsarbete borde motionerna enligt utskottets mening emellertid inte föranleda någon riksdagens åtgärd och utskottet hemställde därför att riksdagen skulle avslå dem. Riksdagen beslutade enligt utskottets hemställan.

Även jag anser alt lagstadgad tystnadsplikt bör införas för vissa tolkar och översättare. De av invandrarulredningen föreslagna bestämmelserna , synes vara ändamålsenliga. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag. Det bör beaktas att den föreslagna tystnadsplikten avser förbud alt obehörigen yppa vissa angivna förhållanden. Har tolk fått kännedom om förhållande av detla slag exempelvis under tolkning vid offentiig förhandling inför domstol, är han givetvis lika litet som någon annan vid förhandlingen närvarande person skyldig aft iakttaga tystnad härom. Detta får anses ligga i alt förbudet endast avser obehörigt yppande.

I en nyligen framlagd proposition (1975: 26) föreslås alt tolkar och

Prop. 1975: 78 266

översättare skall kunna få statiigt godkännande. De nya beslärrinielserna om tystnadsplikt bör avse även tolkar öch översättare med sådant godkännande oavsett om de anlitas av offentligt organ.

Jag vill erinra om ätt den sålunda föreslagna tystnädsplikteri kom
pletteras av de generella ansvars- och åtalsreglerna i nya 20 kap. 3' §
BrB. '

Övriga lagförslag

Den nya straffbestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB är, som tidigare berörts, avsedd alt i allmänhet ersätta de ansvars- och åtalsregler angående brott mot tystnadsplikt som finns i skilda specialförfaitningar. Därför ' föreslås att dessa regler upphävs såsom inte längre erforderliga. Bestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB är avsedd att gäUa också brott mot tystnadsplikt som åligger någon enligt förordnande meddelat med stöd av författning, exempelvis granskningsnämnds förordnande enligt 6 eller 16 § lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att dels aniaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar,

dels aniaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till

7. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar,

8. lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst,

9. lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårds-styrelser,

10. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

11. lag om ändring i lagen (1939: 608) dm enskilda vägar,

12. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

13. lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

15. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

16. lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

17. lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet all utöva läkaryrket,

18. lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet alt utöva tandläkaryrket,

19. lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet all utöva velerinäryrket m, m.,

20. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242),

Prop. 1975: 78 267

21. lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat,

22. lag om ändring i lagen (1974: 191) om bevakningsföretag,

23. lag om skydd för viss tjänsteutövning,

24. lag om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare,

25. lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m,,

26. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,

27. lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering,

28. lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsid-' käre m. fl. atl biträda vid planläggningen äv rikets ekonomiska försvarsberedskap,

29. lag om ändring i lagen (1948: 433) om förs'äkrmgsrörelse,

30. lag om ändring i arbelarskyddslagen (1949': 1),

31. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanslalt att driva försäkringsrörelse här i riket,

32. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

33. lag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m. m.,

34. lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

35. lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279),

36. lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280),

37. lag om ändring i msdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521),

38. lag om ändring i lagen (1954: 579) om nyklerhetsvård,

39. lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp,

40. lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiflsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden,

41. lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306),

42. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

43. lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m, m,,

44. lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110),

45. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

46. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid konsum- " lionsbeskaltning,

47. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74),

48. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

49. lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159),

50. lag om ändring i förordningen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin,

51. lag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,

52. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av ocb handel med fodermedel m. m.,

53. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Prop. 1975: 78 268

54. lag om ändring i slämpelskailelagen (1964: 308),

55. lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål,

56. lag om ändring 1 lagen (1965: 94) öm polisregister m. m.,

57. lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerhet på fartyg,

58. lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln,

59. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

60. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

61. lag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja, .

62. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

63. lag om ändring i aUmänna arbetstidslagen (1970: 103),

64. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105),

65. lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

66. lag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd,

67. lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbele,

68. lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511),

69. lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar,

70. lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

71. lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstiUstånd m. m., .

72. lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,

73. lag om ändring i lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

74. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282),

75. lag om ändring i datalagen (1973: 289),

76. lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor,

77. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973: 1173),

78. lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anslällningsfrämjande ålgärder,

79. lag om ändring i Inkassolagen (1974: 182),

80. lag om ändring i lagen (1974: 268) med anledning av miljöskydds-konventionen den 19 februari 1974 meUan Danmark, Finland; Norge och Sverige,

81. lag om ändring 1 gruvlagen (1974: 342),

82. lag om ändring i abortlagen (1974: 595),

83. lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter,

84. lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975,

85. lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),

Prop. 1975:78 269

86. lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd bettäffande handelssekreterare m. m.

87. lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentliga funktionärers tystnadsplikt,

88. lag om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser inom hälso- och sjukvård m. m.,

89. lag om ändring i oljekrislagen (1975: 000),

dels för sin del antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag lill

14. lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel.

Av de angivna förslagen har de som har tagits upp under 2 och 3 upprättats i samråd med statsrådet Löfberjg samt förslagen under 8 och 47 i samråd med chefen för försvarsdepartementet. Förslagen under 9, 12, 13, 19, 52, 61, 68, 70, 76 och 80 har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslagen under 11, 57, 64 och 74 i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, förslaget under 14 1 samråd med chefen för kommundepartementel i hans egenskap av föredragande statsråd för kyrkoärenden samt förslagen under 17, 18, 20, 34, 38, 39, 44, 48, 53 och 59 i samråd med chefen för socialdepartementet. Förslagen under 21, 29, 31—33, 37, 42, 45, 46, 49—52, 54, 60 och 84 bar upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet, förslagen under 24, 30, 63, 66, 67, 71 och 78 i samråd méd chefen för arbetsmarknadsdepartementet, förslagen under 25, 26, 28, 35, 36, 40, 43, 86 och 89 i samråd med chefen för handelsdepartementet, förslagen under 41, 58, 73, 81 och och 83 i samråd med chefen för industridepartemenlet samt förslaget under 85 i samråd med chefen för bostadsdepartementet.

Med hänsyn till vad jag anfört om alt förslaget tiU lag om ändring i
lagen om domkapitel bör efter riksdagsbehandlingen föreläggas 1975 års
allmänna kyrkomöte för godkännande bör lagförslagen behandlas av
riksdagen under innevarande riksmöte. " !,

Beslut

Regeringen ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975: 78 270

Imiehåll

Propositionen...................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Lagförslag ...................................................... 2

1. lag om ändring i brottsbalken........ ;................. .... 2

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) 12

3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) 24

4. lag om ändring i rättegångsbalken.................... .. 24

5. lag om ändring i miUtära rättegångslagen (1948: 472) .... 29

6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290) ;. 33

7. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar ..... ..■__ _ 33

8. lag om ändring i lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst 34

9. lag om ändring i förordningen (1960: 267) angående skogsvårdsstyrelser ....;.... . 35

10. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)........... 36

11. lag om ändring i lagen (1939: 608) öm enskUda vägar 37

12. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar 37

13. lag om ändring i lagen (1952: 167),om aUmänningsskogar i Norrland och Dalarna ..... 38

14. lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel .,," 38

15. lag om ändring i lageri (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar 41

16. lag om "ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål .. 42

17. lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkaryrket 46

18. lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet alt utöva tandläkaryrket 47

19. lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet alt utöva veterinäryrket m. m 48

20. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242)....... .. 50

21. lag om ändring i lagen (1959: 590) om gränstullsamarbete med annan stat 51

22. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag .. 51

23. lag om skydd för viss tjänsteutövning............... .. 52

24. lag om tystnadspUkt för vissa tolkar och översättare 52

25. lag om ändring i förordningen (1935: 395) om kontroll över tUlvérkningen av krigsmateriel m. m 53

26. lag om ändring i förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel......................................... .. 53

27. lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering. .. 54

28. lag om ändring i lagen (1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap ............ 54

29. lag om ändrmg i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse .. 56

30. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1) .. .. 56

31. lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket..................................................... 56

Prop. 1975:78 ■■' 271

ag om ändring i uppbördslagen (1953:'272)....... 56

ag om ändring i lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror

som användas för framställning av feltemulsion m. m 57

ag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring 58

ag om ändring i aUmänna förfogandelagen (1954: 279) .... 58

ag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280) .. 59
ag om ändring i rasdrycksförsäljningsförordningen (1954:

521)........................................................... 59

ag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård .... 60

ag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp.. .. 61

ag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet

rörande pris- och konkurrensförhåUanden.......... 62

ag om ändring i atomenergilagen (1956: 306).... 62

ag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)....... 63

ag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring

m.m....................................... :.................. 64

ag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110) .. 65

ag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt ...... 66

ag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid kon
sumtionsbeskattning ...... '............................. . 67

ag om ändring i civUförsvarslagen (1960: 74).... . 67

ag om ändrmg i barnavårdslagen (1960: 97)...... .. 68

ag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961: 159) . .. 69
ag om ändring i förordningen (1961: 180) om tUlverkning

av sprit och vin........ :............ _____________ .. 70

ag om ändring i förordningen (1961: 181) om försäljning av

eknisk sprit och alkoholhaltiga preparat............ 71

ag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning

av och handel med fodermedel m. m................. 71

ag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring .. 72

ag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308) 73

ag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning

brottmål.................................................... .. 73

ag om ändring i lagen (1965: 94) om poUsregister m. m. .. 74

ag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg 75

ag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinenlalsockeln 75
ag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda...................... 76

ag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt 76

ag om ändring i förordningen (1968: 551) om begränsning

av svavelhalten i eldningsolja _______________ 77

ag om ändring i mUjöskyddslagen (1969: 387)... 78

ag om ändring i aUmänna arbetstidslagen (1970: 103) 79

ag om ändring i sjöarbelstidslagen (1970: 105).. 79

ag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar......... ;___ ...................... 80

ag om ändring i lagen (1970: 725) om lokaliseringssamråd 80
ag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i hus-

igt arbete__ ................................................ 81

ag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511) ..... 81

ag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar 82
ag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dump
ning av avfall i vatten.................................... .. 83

Prop. 1975: 78 272

71. lag om ändring i lagen (1971: 1204) om byggnadstUlstånd

m. m.......................................................... .. 83

72. lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av köns-, tillhörighet i vissa fall 84

73. lag om ändring i lagen (1972:826) om. uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor 84

74. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)......... _ 85

75. lag om ändring I datalagen (1973: 289)............. .. 86

76. lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor 86

77. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973: 1173) 87

78. Iag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder 88

79. lag om ändring i inkassolagen (1974: 182).......... 88

80. lag om ändring i lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 febraari 1974 meUan Danmark, Finland, Norge och Sverige....... 89

81. lag om ändring i gravlagen (1974: 342).............. 89

82. lag om "ändring i abortlagen (1974: 595) ........... .. 90

83. lag om ändrmg i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter 90

84. lag om ändring i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975 .... 91

85. lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) ...... 91

86. lag om ändring i lagen (1975: 000) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. .. . 92

87. lag om ändring i lagen (1975: 000) om offentiiga funktionärers tystaadsplikt 93

88. lag om ändring i lagen (1975: 000) med vissa bestämmelser inom hälso- och sjukvård m. m 93

89. lag om ändring i oljekrislagen (1975:,000) 93

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde 1975-0206 .... 94

1 Inledning...................................................... .. 94

2 Gällande rätt................................................. .. 96

3 Ämbetsansvarskommitténs principbetänkande ;... 105

4 Principerna för ett nytt sanktionssyslem ........... 106

4.1 Kommittén.............................................. 106

4.2 Remissyttrandena..................... ;............. 107

5 Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen....... 108

5.1 Kommittén.............................................. 108

5.2 Remissyttrandena..................................... 108

6 Det straffrättsliga ansvarsområdet.................... 109

6.1 Kommittén ................... -..................... 109

6.2 Remissyttrandena..................................... 113

7 Disciplinansvaret............................................ 116

7.1 Kommittén .................. -...................... 116

7.2 Remissytttandena..................................... 120

8 Ansvarsregler för vissa funktionärsgrapper.......... 129

8.1 Kommittén.............................................. ,129

8.2 Remissyttrandena ................................... 131

9 ProcessueUa frågor ............................... ___ 132

Frop. 1975: 78 273

9.1 Kommittén .......................................... . 132

9.2 Remissyttrandena .................................... 133

10 JO:s och JK:s tUlsyn...................................... . 134

10.1 Kommittén ......................................... 134

10.2 Remissyttrandena.................................... 135

11 Den militära sektom........................................ 136

11.1 Kommittén .......................................... 136

11.2 Remissyttrandena.................................... 137

12, Följdändringar i 17 kap. brottsbalken ............... 137

12.1 Kommittén ......................................... 137

12.2 Remissyttrandena.................................... 138

13. Föredraganden ............................................ 139

13.1 Principerna för ett nytt sanktionssyslem ...... 139

13.2 Avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen. 139

13.3 Det straffrättsliga ansvarsområdet.............. 141

13.4 Disciplinansvaret ................................... 154

13.5 Processuella frågor ................................. 169

13.6 JO:s och JK:s tiUsyn ............................... 173

13.7 Den mUitära sektorn ............................. 174

14 Upprättade lagförslag .................................. 174

15 Specialmotivering ....................................... 175

15.1 Förslaget tUl lag om ändring i brottsbalken... 175

15.2 Förslaget tUl lag om ändring i slatstjänslemannalagen 191

15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i statstjänstemannalagen 205

15.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 205

15.5 Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen 208

15.6 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen 209

16 Hemställan................................................... 210

BUaga De remitterade förslagen .......................... 211

1. lag om ändring i brottsbalken ........................... 211

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) 222

3. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274) 233

4. lag om ändring i rättegångsbalken .................. 233

5. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472) 238

6. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290) .... 241

Utdrag av lagrådets protokoll ............................. 243

Utdrag av protokoUet vid regeringssammanträde 1975-03-13 253

MARCUSeOKTK. STOCKHOLM 0>7J 740t00