Regeringens proposition nr 73 år 1975 Prop. 1975:73

Nr 73

Regeringens proposition om vissa ändringar i banklagstiftningen m. m.;

beslutad den 13 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa ändringar i bankinslilutens rörelseregler. Bestämmelserna om kapitalläckningskrav och om rätt all lämna krediter utan särskild säkerhet, s. k. blancokrediter, liberaliseras såvitt angår bank-instituts kreditgivning lill sidobolag som driver factoring- och leasingrörelse. Sparbanker och centralkassor får en ökad rätt atl - i likhet med affärsbankerna - efler regeringens lillslånd förvärva aktier i svenskt aktiebolag med bankfrämjande eller allmännyttigt ändamål. Bankinslilutens rätt atl inom en viss ram lämna blancokrediter föreslås bli vidgad'. Föratl underlätta för svenska banker atl medverka vid svenska förelags upplåning i utlandet föreslås alt vissa undantag lår ske från kravet på årlig amorleringsskyldighet vid bundna lån. Den krets av befattningshavare i bank som omfattas av reglerna om krediijäv föreslås bli begränsad lill personer i ledande ställning. Jordbrukets krediikassor får rätt atl till sina medlemmar utbetala s. k. överskjutande insalsbelopp.

Dessutom föreslås några mindre ändringar i de beslämmelser som gäller för landshypoteksföreningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

1 Riksdagen 1975. I saml. Nr 73

57 §

Bankaktiebolag skall till insällarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detla bestämmes i förhållande till bankbolagets tillgångar och till garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av ka-pilalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar saml fordringar hos riksbanken och riksgäldskontorel.

2. skattkammarväxlaroch obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfälUghet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditakliebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfäUighet, bankaktiebolag, sparbank, cenlralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditakliebolag eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar.

2. skattkammarväxlaroch obligationer som uträrdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditakliebolag, sådant bank-ägt aktiebolag som enligl regeringens medgivande får jämslällas med kre-

Prop. 1975:73 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ditaktiebolag vid tillämpningen av detla stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1-4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankförelag eller annal försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfaslighel eller tomträtt till sådan faslighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under B 1-3,

Cl. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfaslighel med en- eller tvåfa-miljshus eller med flerfamiljshus för vilkel statligt bostadslån ulgår eller i tomträtt lill sådan faslighet, om inteckningssäkerhelen är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt lill sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den faslaegendomeneller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

föriagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej lill högre belopp för varje låntagare än ljugofemtusen kronor,

2. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. 1 övrigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

Prop. 1975:73 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall lagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse lill sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas del nominella värdet av förlagsbevis, utställda av bankbolaget, intill elt belopp motsvarande bolagets aktiekapital. 1 fråga om förlagskapilal, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagets kapital får likställas högst så stor del av del varje år förfallande beloppet som svarar mol tio procent av bolagels aktiekapital.

Från bankbolagels eget kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditakliebolag som har till huvudsakligt ändamål alt lämna lån mol säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har lill syfte alt förvalta faslighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagels eget kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligl gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats lill uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

59 §'
Kredit får beviljas endast mol be- Kredit får beviljas endast mol be
tryggande säkerhet i fast eller lös tryggande säkerhet i fast eller lös
egendom eller i form av borgen. egendom eller i form av borgen.
Ulan säkerhet får dock kredit lämnas Utan säkerhet får dock kredit lämnas
till etl sammanlagt belopp, som vid till ett sammanlagt belopp, som vid
varje tidpunkt svarar mot högst tre varje tidpunkt svarar mot högst fem

'Senaste lydelse 1973:1159.

Prop. 1975:73 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

procent av summan av bankaktie- procent av summan av bankaktie
bolags eget kapital och dess inlåning, bolags eget kapital och dess inlåning.
Därutöver får kredit utan säkerhet Därutöver får kredit ulan säkerhet
beviljas beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 57 § första stycket A 2 eller 3, saml utländskt bankförelag,

2. samfällighetsförening,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier

eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endasl om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis, som utfärdals av sådant bolag.

Bestämmelsen i 49 § om förbud för bankbolag atl som pant mottaga egen aktie äger motsvarande tillämpning på förlagsbevis som bolaget utfärdat

61 §'
Till verkställande direktör i bank- Till verkställande direktör i bank
aktiebolag, dennes ställföreträdare aktiebolag, dennes ställföreträdare
eller annan befattningshavare, som eller annan befattningshavare / le-
ensam eller i förening med annan får dande ställning, som ensam eller i
avgöra på styrelsen ankommande förening med annan får avgöra på
ärenden, eller lill den som är gift styrelsen ankommande kreditären-
med sådan person får bankbolaget den, eller till den som är gift med
lämna kredit endast sådan person får bankbolaget lämna

kredit endast

1. mot säkerhet av borgen eller garanti av staten eller kommun eller av samfällighel, kassa, inrättning eller bolag eller annan sammanslutning, som avses i 57 § första stycket A 2 eller 3,

2. mot säkerhet av fordran eller värdehandling som avses i 57 § första stycket A eller B, dock att inteckning skall ligga inom sextio procent av det uppskattade värdet av den inlecknade egendomen,

3. intill elt belopp av femtiolusen kronor, mot annan pantsäkerhet.

Ledamot av bankbolags styrelse eller slyrelsesuppleant, som ej är sådan befattningshavare som avses i första stycket, eller den som är gift med sådan person får beviljas kredit endast mot säkerhet av sådan borgen eller garanti som avses i första stycket 1, mot säkerhet av pant eller genom diskontering av växel, som är grundad på verklig handelsaffär.

Bankbolag får ej lämna kredit till revisor i bolaget eller revisorssuppleant eller lill den som är gift med sådan person.

Bankbolag får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen eller ford-

' Senaste lydelse 1970:721.

Prop. 1975:73 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsbevis, som utfärdals av någon som avses i första eller tredje stycket, eller mol växel, för vilken denne är betalningsskyldig.

Försla-fjärde styckena äga motsvarande tillämpning på bolag, förening eller annan sammanslutning, van person som avses i försla-tredje styckena eller sådan persons make i egenskap av delägare eller medlem har ell väsentligt ekonomiskt intresse, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Sammanslutning, i vilken sådan person som avses i första stycket såsom delägare eller medlem har väsentlrgt ekonomiskt intresse, får ej beviljas kredit som angives i första stycket 3.

Ulan hinder av bestämmelsen i femte stycket får bankbolag lämna sådan sammanslutning som avses i sjätte stycket kredit genom diskontering av växel, som är grundad på verklig handelsaffär, och bevilja kredit mol växel, som nu nämnts och för vilken sammanslutningen är betalningsskyldig.

Tillsynsmyndigheten prövar fråga om befattningshavare skall anses ha sådan ledande ställning som avses i första stycket.

63 f Ställes län icke att betalas inom ell år, skall bankaktiebolag förbehålla sig rätt all säga upp lånet lill återbetalning senast inom sagda tid. Utan förbehåll enligl första stycket lår bankbolag

1. bevilja återlån enligl reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning med längre löptid än ett år,

2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än elt år lill ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mol högst tjugofem procent av summan av bolagets eget kapital och dess inlåning efter avdrag för lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återlån.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för bankbolagels förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 får icke ställas på längre återbelalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till den tid för vilken lånet beviljas.

Bankbolaget skall förbehålla sig rätt atl säga upp lån som avses i andra stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet försvagas i märklig mån dier, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning på lån,Tor vars äga icke tillämpning på lån, för vars

'Senaste lydelse 1970:721.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel svarar. Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån. 1 fråga om lån för vilkel utländsk stat eller utländskt bankföretag svarar flr, om särskilda skäl föreligga, undanlag ske från tredje slyckel tredje punkten och fjärde stycket. Undantag från tredje stycket tredje punkten får, om särskilda skäl föreligga, ske även i.fråga om lån som lämnas av bankbolag tillsammans med utländskt bankföretag eller som i sin helhet refinansleras utomlands.

74!:;

Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör all under styrelsens inseende leda verksamheten, däri inbegripet atl i den uisträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet atl eljesi ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanierna flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant atl vara ställföreträdare för verkställande direktör.

Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet alt eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger det styrelsen alt meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts, skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, lill tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Ulan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

'Senaste lydelse 1971:1032.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga atl avgöra ärende, som avser:

stycket, eller lill bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obelagel att för person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka ulan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

1. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2. fprvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;

3. beviljande av kredit tt\l person, 3. beviljande av kredit till befatt-som avses i 61 § första eller andra ningshavare, som avses i 61 § första

stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller I förening med annan får avgöra på styrelsen ankommandeärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i 61 § andra stycket eller lill bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger etl väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obelagel all för person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka ulan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit mä beviljas vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

4. förvärv av aktie eller förlagsbevis i andra fall än då fråga är om aktie eller föriagsbevis, som är för bankbolagets fordran utmätt eller pantsatt;

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslul, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för liden intill nästkommande styrelsesammanträde.

I denna paragraf meddelade beslämmelser angående kredit skola gälla även i fråga om garantiförpliklelse, som bankbolag ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Vid tillämpningen av 1,5, 55, 57, 74 a, 150 och 152 SS i den nya lydelsen skall med sådant beslul av regeringen som där sägs jämställas beslut som före den 1 januari 1975 har fatlats av Konungen.

Sparbank får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt föratl bereda sparbanken lokaler
för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vilkel uteslutande har lill syfte all förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till faslighet, som sparbanken äger, eller till lokaler, som sparbanken i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för atl bereda bostad ål någon som är anställd i sparbanken.
Ärende om förvärv enligl första stycket av fast egendom, tomträtt eller

varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder, förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som med regeringens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen, eller garanlifondbevis eller föriagsbevis, som utfärdats av föreningen eller bolaget, eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget

aktie avgöres av huvudmännen, om ej annal följer av sparbankens reglemente. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken sparbankens lokaler äro eller avses bliva inrymda. Sparbank får lill belopp, som vid Sparbank får till belopp, som vid

varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder, förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som med Konungens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen, eller garanlifondbevis eller förlagsbevis, som utfärdats av föreningen eller bolaget, eller i övrigi tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

'Senaste lydelse av

35 b § 1973:1187 83 § 1968:602

79 § 1962:234 91 § 1974:167

80 § 1973:556 99 § 1972:657 'Senaste lydelse 1972:657.

Nuvarande lydelse

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efler tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om an-lingen del tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätl eller läcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditakliebolag som har lill huvudsakligt ändamål all lämna län mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Föreslagen lydelse

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen det tillskjutna kapitalel icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditakliebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt pä grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får sparbank föiyäiva aktie även i annat svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garanlifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag. Sparbank som medverkar vid emission av aktier eller föriagsbevis på den allmänna marknaden får efler tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller föriagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant föriagsbevis skall sparbanken avyttra sä snart det lämpligen kan ske och senast elt år efter förvärvet. Om synneriiga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

26 S' Sparbank skall till insällarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande lill sparbankens tillgångar och till garantiförbindelser som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kravet på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

2. skattkammarväxlaroch obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av regeringen, eller kreditaktiebolag,

A.l. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken och riksgäldskontorel,

2. skattkammarväxlaroch obligationer som utfärdals av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditakliebolag.

'Senaste lydelse 1973:1160.

Prop. 1975:73 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.   andra fordringar för vilka sta-   3. andra fordringar för vilka sta
ten, kommun eller därmed jämföriig     ten, kommun eller därmed jämföriig
samfällighel, bankaktiebolag, spar-     samfällighel, bankaktiebolag, spar
bank, centralkassa eller annan under     bank, centralkassa eller annan under
A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrätt-     A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrätt
ning, kreditaktiebolag eller försäk-     ning, kreditakliebolag, sådant bank-
ringsföretag med svensk koncession     ägt aktiebolag som enligt regeringens
svarar,                                                   medgivande får jämställas med kre
ditakliebolag vid tillämpningen av det
la stycke eller försäkringsföretag med
svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A l,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankförelag eller annal försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller inteckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet eller tomträtt till sådan faslighet inom sjuttiofem procent av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehand
ling eller fordran, som angives under B 1-3,

Cl. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfaslighel med en- eller Ivåfa-miljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslän utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerhelen är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent' av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

inteckning i fastighet, som hell eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt lill sådan faslighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fräga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

föriagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej lill högre belopp för varje låntagare än ijugufemtusen kronor,

Prop. 1975:73 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna fonder.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. 1 övrigt skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder lill lägst etl belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

älta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna fonder får likställas det nominella värdet av föriagsbevis, utställda av sparbanken, intill etl belopp motsvarande sparbankens reservfond. I fräga om föriagskapilal, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas atl med sparbankens fonder får likställas högst så slor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av reservfonden.

Frän sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda värdet av vad sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjulil lill företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditakliebolag som har lill huvudsakligt ändamål alt lämna län mot säkerhet i form av panträtt pä grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har sparbank väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvals för atl bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas älta procent av summan av del bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot sparbankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggande sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattnings-värdet läggas del enligt nämnda beslämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Sparbank, som pä grund av avtal enligl 79 § skall uppbära blivande överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kravet på

Prop. 1975:73 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i beräkning intill belopp och på villkor som tillsynsmyndigheten fastställer.

28 §*
Kredit får beviljas endast mot be- Kredit får beviljas endast mot be
tryggande säkerhet i fast eller lös tryggande säkerhet i fast eller lös
egendom eller i form av borgen. egendom eller i form av borgen.
Utan säkerhet får dock kredit lämnas Utan säkerhet får dock kredit lämnas
till etl sammanlagt belopp, som vid till ett sammanlagt belopp, som vid
varje tidpunkt svarar mot högst tre varje tidpunkt svarar mot högst fem
procent av summan av sparbanks procent av summan av sparbanks
fonder och dess inlåning. Därutöver fonder och dess inlåning. Därutöver
får kredit utan säkerhet beviljas får kredit ulan säkerhet beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 26 S första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,

2. samrällighetsförening,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvallar eller driver handel med aktier

eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endasl om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även föriagsbevis som utfärdats av sådant bolag.

Sparbank får ej som pant mottaga föriagsbevis, som sparbanken utfärdat, och ej heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken.

30 S'
Till befattningshavare i sparbank Till befattningshavare / ledande

som ensam eller i förening med an- ställning i sparbank som ensam eller nan får avgöra på sparbankens sty- i förening med annan får avgöra på relse ankommande ärenden eller till sparbankens styrelse ankommande den som är gift med sådan person A:/-e

lämna kredit endast

1. mot säkerhet av borgen eller garanti av staten eller kommun eller av samfällighel, kassa, inrättning eller bolag eller annan sammanslutning, som avses i 26 S första stycket A 2 eller 3,

2. mol säkerhet av fordran eller värdehandling som avses i 26 § första stycket A eller B, dock all inteckning skall ligga inom sextio procent av. det uppskattade värdet av den inlecknade egendomen,

3. intill elt belopp av femtiotusen kronor, mot annan pantsäkerhel.

'Senaste lydelse 1973:1160. 'Senaste lydelse 1970:722.

Prop. 1975:73 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ledamot av sparbanks styrelse eller slyrelsesuppleant, som ej är sådan befattningshavare som avses i första stycket, eller den som är gift med sådan person får beviljas kredit endast mot säkerhet av sådan borgen eller garanti som avses i första stycket 1 eller mot säkerhet av pant.

Sparbank får ej lämna kredit till revisor i sparbanken eller revisorssuppleant eller till den som är gift med sådan person.

Sparbank får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis, som utfärdats av någon som avses i försla-tredje styckena, eller mot växel, för vilken denne är betalningsskyldig.

Första-fjärde styckena äga motsvarande tillämpning på bolag, förening eller annan sammanslutning, vari person som avses i försla-tredje styckena eller sådan persons make i egenskap av delägare eller medlem har etl väsentligt ekonomiskt intresse, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf

Sammanslutning, i vilken sådan person som avses i första stycket såsom delägare eller medlem har väsentligt ekonomiskt intresse, får ej beviljas kredit som angives i första stycket 3.

Ulan hinder av bestämmelsen i femte stycket får sparbank lämna sammanslutning, i vilken sådan person som avses i första eller andra stycket i egenskap av delägare eller medlem har väsentligt ekonomiskt intresse, kredit genom diskontering av växel, som är grundad pä verklig handelsaffär, och bevilja kredit mot växel, som nu nämnts och för vilken sammanslut-ningen är betalningsskyldig.

Tillsynsmyndigheten prövar fråga om befattningshavare skall anses ha sådan ledande ställning som avses i första slyckel.

32 S' Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall sparbank förbehålla sig rätt att säga upp lånet till återbetalning senast inom sagda tid. Utan förbehåll enligt första stycket flr sparbank

1. bevilja återlån enligl reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning med längre löptid än ett år,

2. utlämna andra lån mol skuldebrev med längre löplid än ett är till ell sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tjugufem procent av summan av sparbankens fonder och dess inlåning efter avdrag för lån som tagils upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återiån.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för sparbankens förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 flr icke ställas

'Senaste lydelse 1970:722.

på längre återbetalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhålTande till den lid för vilken länet beviljas.

Sparbanken skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet försvagas i märklig män eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf

äga icke tillämpning på lån, för vars fulla gäldande slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighel svarar. Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån. 1 fråga om lån för vilket utländsk stal eller utländskt bankföretag svarar får, om särskilda skäl föreligga, undantag ske från tredje stycket tredje punkten och fjärde stycket

äga icke tillämpning på lån, för vars fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel svarar. Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån. I fråga om lån för vilkel utländsk stat eller utländskt bankföretag svarar flr, om särskilda skäl föreligga, undantag ske från tredje stycket tredje punkten och fjärde stycket. Undantag från tredfe stycket tredje punkten får, om särskilda skäl föreligga, ske även ifråga om lån som lämnas av sparbank tillsammans med utländskt bankföretag eller som isin helhet refinansleras utomlands.

39 S'

Styrelsen får, om reglementet medgiver del, uppdraga åt styrelseledamot eller annan all ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet all annars ankomma på styrelsens egen prövning.

Om den befogenhet, som skall tillkomma person som avses i första stycket, åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Styrelsen skall, så snart det kan ske, lill tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen och underrätta myndigheten om de ändringar som vidtagas i instruktionen.

Uppdrag enligt första stycket kan när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag får styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen får ej uppdraga åt enskild styrelseledamot eller annan att avgöra ärende, som avser

1. inrättande eller indragning av filial eller övertagande av annan bankrörelse.

'Senaste lydelse 1968:602

2. förvärv eller avyttring av fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande eller för alt tillgodose därmed sammanhängande behov,

3. beviljande av kredit l\\l person, som avses i 30 S första eller andra stycket, eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller som delägare eller medlem barett väsentligt ekonomiskt intresse; för kredit, som nu sägs, får dock styrelsen fastställa vissa gränser, inom vilka ulan styrelsens beslul i varje särskilt fall kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse.

3. beviljande av kredit lill befattningshavare, som avses i 30 S första . stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i 30 § andra stycket eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller som delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse; för kredit, som nu sägs, får dock styrelsen fastställa vissa gränser, inom vilka ulan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse,

4. förvärv av aktie eller föriagsbevis i andra fall än dä fråga är om aktie eller föriagsbevis, som är utmätt eller pantsatt för sparbankens fordran,

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock all beslul, om det är påkallat av allmän ränteförändring, får utan styrelsens hörande meddelas för tiden lill nästa styrelsesammanträde,

6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid sparbanken eller om rörelsen i dess helhet vid filial och hur denna rörelse skall övervakas från huvudkontorels sida.

Bestämmelser om kredit skola gälla även i fråga om garantiförbindelse, som sparbank ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den I juli 1975.

Vid tillämpningen av 24 och 26 SS i den nya lydelsen skall med sådant beslul av regeringen som där sägs jämställas beslul som före den 1 januari 1975 har fallals av Konungen.

Prop. 1975:73 17

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen'

dels att i 3, 18, 23, 24, 28, 42c, 69, 72, 74, 80 och 82§§, 87 § 2 mom., 88 S 1 mom. och 91 S ordet "Konungen" och böjningsform av detla ord skall bytas ul mol "regeringen" i motsvarande form,

dels all 28 a, 32, 34, 36, 38 och 40 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28a§'

Överskjutande insatsbelopp som av
ses i I6a§ lagen (1951:308) om eko
nomiska föreningar får utbetalas en
dast om det kan ske med hänsyn till
34 §.
Bestämmelserna i 10 S första styck-        Bestämmelsen i 10 S första stycket
et sista punkten och 16 a § lagen om    sista punkten lagen om ekonomiska
ekonomiska föreningar gä//fl ej i frå-    föreningar gäller ej i fråga om kre-
ga om k red i t kassorna.            dilkassorna.

32 r

Kredilkassa får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för alt bereda kassan eller ansluten kassa lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vilkel uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvals för det under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller lill fastighet, som kassan äger, eller till lokaler, som kassan i övrigt innehar.

'Senaste lydelse av

24 § 1973:937 82 § 1974:168

34 § 1973:1161 87 § 2 mom. 1968:605

42 c S 1973:1188 88 S 1 mom. 1962:88

74 § 1968:605 91 § 1972:658

80 § 1963:602

'Senaste lydelse 1967:622.

'Senaste lydelse 1972:658.

2 Riksdagen 1975. I saml. Nr 73

4. bostadsrätt för atl bereda bostad ål någon som är anställd i kassan eller i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligl första slyckel av fast egendom, tomträtt eller aktie avgöres av stämman, om ej annat följer av kreditkassans stadgar. Delsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Centralkassa får till belopp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital, förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som tillgodoser för krediikassor gemensamma intressen, eller garanlifondbevis eller föriagsbevis, som utfärdats av föreningen eller bolaget, eller i övrigi tillskjuta medel lill föreningen eller bolaget.

av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen det tillskjutna kapitalel icke kan grunda uppläningsrätt eller täcka krav pä eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål atl lämna lån mol säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Utöver vad som följer av tredje Utöver vad som följer av tredje stycket får centralkassa efter lillslånd slyckel får centralkassa efler tillstånd

av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål alt lämna lån mot säkerhet i form av panträtt pä grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av regeringen får centralkassa förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendel eller det allmänna, samt garanlifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag. Cenlralkassa som medverkar vid emission av aktier eller föriagsbevis pä den allmänna marknaden får efler lillslånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller föriagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant föriagsbevis skall centralkassan avyttra så snart del lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synneriiga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten föriänga denna frist.

Prop. 1975:73 19

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

34 §' Centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor skall till insällarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes för kassorna gemensamt i förhållande till deras tillgångar och av dem ingångna garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A.l. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar saml fordringar hos riksbanken och riksgäldskontorel,

2. skattkammarväxlaroch obliga- 2. skattkammarväxlaroch obliga
tioner som utfärdals av staten, kom- tioner som utfärdats av staten, kom
mun eller därmed jämföriig samfäl- mun eller därmed jämföriig samfäl
lighel, allmän kassa eller inrättning, lighet, allmän kassa eller inrättning,
vars reglemente fastställts av Ko- vars reglemente fastställts av rege-
nungen, eller kreditaktiebolag, ringen, eller kreditakliebolag,

3.   andra fordringar för vilka sta-   3. andra fordringar för vilka sta
ten, kommun eller därmed jämföriig     len, kommun eller därmed jämföriig
samfällighel, bankaktiebolag, spar-     samfällighel, bankaktiebolag, spar
bank, cenlralkassa eller annan under     bank, cenlralkassa eller annan under
A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrätt-     A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrätt
ning, kreditakliebolag eller försäk-     ning, kreditaktiebolag, sådant bank-
ringsföretag med svensk koncession     ägt aktiebolag som enligt regeringens
svarar,                                                   medgivande får jämställas med kre
ditaktiebolag vid tillämpningen av det
ta stycke eller försäkringsföretag med
svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annal försäkringsförelag
än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller
inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till

sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

'Senaste lydelse 1973:1161.

Prop. 1975:73 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. garantiförbindelser, som utfärdats av cenlralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under B 1-3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbmksfastighet, i bostadsfaslighel med en- eller Iväfa-miljshus eller med flerfamiljshus för vilkel statligt bostadslån ulgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

inteckning i faslighet, som hell eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt lill sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör lill tomträtten,

föriagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej lill högre belopp för varje låntagare än ijugofemlusen kronor,

2. garantiförbindelser, som utfärdats av cenlralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligl femte
och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst elt belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

älta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall lagas upp lill bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses insatskapital, reservfond, disposilionsfond och av stämma fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet av föriagsbevis, utställda av cenlralkassan, intill ell belopp motsvarande det belopp vartill cenlralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital uppgår. I fråga om föriagskapilal, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas all med cenlralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mol tio procent av detla kapital.

Från central kassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad de såsom aktiekapital eller i annan form lillskjulit till förelag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan

Prop. 1975:73 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avräkning skall dock ej ske i fråga om förelag där staten är delägare eller i fråga om kreditakliebolag som har lill huvudsakligt ändamål all lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har centralkassa eller ansluten jordbmkskassa väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag som uteslutande har lill syfte all förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvals för all bereda någon av kassorna lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från det egna kapitalet avräknas åtta procent av summan av del bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mol kassans innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som kredilkassa bestämt på gmndval av särskild värdering. Har enligt gällande beslämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattnings-värdet läggas del enligl nämnda beslämmelser fastställda panlvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annal.

36 S'
Kredit flr beviljas endasl mot be- Kredit flr beviljas endast mol be
tryggande säkerhet i fast eller lös   tryggande säkerhet i fast eller lös
egendom eller i form av borgen,      egendom eller i form av borgen.
Ulan säkerhet får dock kredit lämnas         Ulan säkerhet får dock kredit lämnas
till etl sammanlagt belopp, som vid lill ett sammanlagt belopp, som vid
varje tidpunkt svarar mot högst tre varje tidpunkt svarar mol högst/em
procent av summan av centralkassas        procent av summan av cenlralkassas
och anslutna jordbrukskassors eget och anslutna jordbrukskassors eget
kapital saml centralkassans inlåning.          kapital saml cenlralkassans inlåning.
Dämlöver får kredit ulan säkerhet    Därutöver får kredit ulan säkerhet
beviljas                              beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 34 S första slyckel A 2 eller 3, dock icke Slalen, saml utländskt bankförelag,

2. samfällighetsförening,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
Kredit ulan säkerhet enligl första slyckel beviljas av cenlralkassa eller,

efter medgivande av denna, av ansluten jordbrukskassa.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvallar eller driver handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, lår mottagas som pant endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även föriagsbevis som utfärdals av sådant bolag.

'Senaste lydelse 1973:1161.

Prop. 1975:73 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kredilkassa flr ej som pant mottaga aktie i bolag, som har lill uppgift alt tillgodose för kreditkassor gemensamma intressen, eller föriagsbevis, som sådant bolag eller centralkassa utfärdat, och ej heller bevis om andel i eller tillskoll lill kredilkassan själv eller annan jordbrukels kreditkassa.

38 S'
Kreditkassa flr ej ulan lillslånd Kredilkassa flr ej utan lillslånd

lämna kredit lill ledamot av kassans lämna kredit till ledamot av kassans
styrelse, revisor i kassan eller supp- styrelse, revisor i kassan eller supp
leant för styrelseledamot eller revi- leanl för styrelseledamot eller revi
sor och ej heller till den som är an- sor och ej heller till den som är an
ställd i kassan. Delsamma gäller kre- ställd / ledande ställning i kassan,
dit mot säkerhet av borgen eller förd- Detsamma gäller kredit mot säker-
ringsbevis, som utfärdats av sådan hel av borgen eller fordringsbevis,
person. som utfärdats av sådan person.

Tillstånd enligl första stycket lämnas såvitt gäller cenlralkassa av riksorganisationen och såvitt gäller jordbrukskassa av centralkassan.

Tillsynsmyndigheten prövar fråga om anställd skall anses ha sådan ledande ställning som avses i första stycket.

40 S' Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall kreditkassa förbehålla sig rätt att säga upp lånet lill återbetalning senast inom sagda tid. Ulan förbehåll enligt första slyckel får

1. centralkassa bevilja återiån enligt reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning med längre löptid än etl år,

2. kreditkassa utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än elt år till ett sammanlagt belopp, som lillsammans med belopp av här avsedd utlåning från Övriga kreditkassor inom vederbörande centralkassas verksamhetsområde vid varje lidpunkt svarar mol högst ljugofem procent av summan av cenlralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital saml centralkassans inlåning efter avdrag för lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återlån.

Förfalloliden för lån skall bestämmas så, atl den är förenlig med villkoren för kreditkassans förbindelser. Lån som "avses i andra stycket 2 får icke ställas på längre återbelalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas åriig avbe-

• Senaste lydelse 1968:605. 'Senaste lydelse 1970:723.

lalning i förhällande till den lid för vilken lånet beviljas.

Cenlralkassa skall enligl 17 S tredje stycket meddela de särskilda anvisningar som fordras för tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket 2 och tredje stycket första punkten.

Kreditkassa skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning på lån, för vars äga icke tillämpning på lån, för vars

fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel svarar. Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån. 1 fråga om län för vilket utländskt bankföretag svarar får, om särskilda skäl föreligga, undantag ske frän tredje stycket tredje punkten och femte slyckel.

fulla gäldande slalen, kommun eller därmed jämföriig samfällighel svarar. Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån. 1 fråga om lån för vilket utländskt bankföretag svarar får, om särskilda skäl föreligga, undanlag ske frän tredje stycket tredje punkten och femte stycket. Undantag från tredfe stycket tredfe punkten får, om särskilda skäl föreligga, ske även I fråga om lån som lämnas av kreditkassa tillsammans med utländskt bankföretag eller som i sin helhet refinansleras utomlands.

49 S

förordna suppleant för ombudet. Förening kan besluta att första stycket icke skall tillämpas av föreningen. Sådant beslul skall godkännas av banken. Länsstyrelsen bestämmer arvode lill offentligt ombud.

Skuldförbindelse med tillhörande säkerhet, som lämnats till förening för utlämnat lån, skall, om ej annat beslutats enligt andra stycket, snarast ställas under offentlig vård. Denna utövas av elt ombud som förordnas av länsstyrelsen i del län där föreningens styrelse har sitt säte (of-fenUigt ombud).

Skuldförbindelse med tillhörande säkerhet, som lämnats lill förening för utlämnat lån, skall, om ej annat beslutats enligt andra stycket, snarast ställas under offentlig vård. Denna utövas av ell ombud som förordnas av länsstyrelsen i del län där föreningens styrelse har sill säte (offentligt ombud). Länsstyrelsen får

Prop. 1975:73 25

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03-13

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carisson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Sträng.

Proposition om vissa ändringar i banklagstiftningen m. m.

1 Inledning

Den år 1968 genomförda reformen av banklagstiftningen - lagarna (1955:183) om bankrörelse (BL), (1955:416) om sparbanker (SpL) och (1956:216) om jordbmkskasserörelsen (JkL) - avsåg bankinslilutens rörelseregler som i alll väsentligt utformades enhetligt för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets krediikassor (prop. l968:l43,BaU60,rskr 368,SFS 1968:601, 602 och 605). År 1970 vidtogs vissa jämkningar i reglerna om kreditgivning och om kreditjäv (prop. 1970:181,BaU 77,rskr448)ochär 1972 liberaliserades kravet på täckning med eget kapital för banks engagemang i bostadsH-nansierande kreditaktiebolag (prop. 1972:118, NU 53, rskr 303). 1 övrigt har rörelsereglerna i sak gällt oförändrade sedan 1968 års banklagsöversyn.

Bankinspektionen har i skrivelse den 15 februari 1972 föreslagit att bestämmelserna om kapitalläckningskrav och om rätt atl lämna krediter ulan särskild säkerhet, s. k. blancokrediter, skall liberaliseras såvitt angår bank-instituts kreditgivning lill sidobolag som driver factoring- och leasingrörelse eller annan finansieringsrörelse. Efler remiss har yttranden över skrivelsen avgelts av fullmäktige i riksbanken. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Sparbanksföreningen har i skrivelse den 17 januari 1973 hemställt om lagändring, varigenom sparbank ges möjlighet alt efler regeringens tillstånd förvärva aktier i svenskt aktiebolag med ändamål som är till gagn för bankväsendet eller del allmänna. Efler remiss har yttranden över skrivelsen avgelts av bankinspektionen, fullmäktige i riksbanken, bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund (numera Sveriges föreningsbankers förbund). Förbundet har i sitt yttrande hemställt all i förvärvsreglerna för cen-

Prop. 1975:73 26

tralkassorna vidtas ändring som svarar mol den för sparbankerna begärda ändringen. Bankinspektionen har avgeit yttrande över förbundets hemställan.

Bankföreningen har i skrivelse den 21 juni 1973 föreslagit dels all den generella ramen för bankernas möjligheter alt lämna blancokrediter vidgas, dels all krediljävsreglerna liberaliseras såvitt angår vissa befattningshavare. Efler remiss har yttranden över denna skrivelse avgelts av bankinspektionen, fullmäktige i riksbanken, sparbanksföreningen, dåvarande postbanken och Svenska bankmannaförbundel.

Utöver vad nu angetts avser jag att behandla vissa rörelseregler av betydelse för bankinslilutens möjligheter att medverka vid internationell kreditgivning och vid upplåning i utlandet.

Även några frågor som inte gäller bankinslilutens rörelseregler skall behandlas.

Jordbrukskasseförbundel har i skrivelse den 20 september 1973 hemställt om rätt för kredilkassa atl till medlemmarna/låntagarna i kassan utbetala sådant överskjutande insatsbelopp som - genom alt medlemsinsatsen är knuten lill lånels sloriek - kan uppkomma vid t. ex. amortering av lån. Bankinspektionen har avgett yttrande över skrivelsen.

Slutligen skall behandlas en skrivelse den 7 oktober 1974, vari Sveriges allmänna hypoteksbank begärt vissa justeringar i lagen (1970:65)om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. Bankinspektionen och länsstyrelsen i Stockholms län har avgett yttranden över hypoleksban-kens skrivelse.

2 Kapitaltäckning m. m. i fråga om bankinstituts krediter till sidobolag

2.1 Gällande bestämmelser m. m.

För bankinsliluten gäller vissa bestämmelser om möjlighet till engagemang i företag som driver kreditverksamhel. Bestämmelserna finns för affärsbankerna i 55 S BL, för sparbankerna i 24 S SpL och för centralkassorna i 32 S'JkL.

Affärsbank kan efter lillslånd av regeringen förvärva aktie i annan affärsbank, i utländskt bankförelag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garanlifondbevis eller föriagsbevis som utfärdats av sådant bolag eller förelag. Sparbank får till etl belopp som svarar mot högst 10 % av bankens egna fonder förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som med regeringens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen, eller garanlifondbevis eller förlagsbevis som utfärdats av föreningen eller bolaget, eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget. Sparbank far dessutom efter tillstånd av bankinspektionen tillskjuta medel

Prop. 1975:73 27

till sådan förening eller sådant bolag, om tillskottet inte kan grunda uppläningsrätt eller täcka krav på eget kapital eller om det är fråga om tillskott lill ell bostadsfinansierande kreditakliebolag. För cenlralkassa inom jordbrukskasserörelsen gäller likartade regler.

Kapitalläckningsreglerna (57 S BL, 26 S SpL och 34 S JkL) har lill syfte atl trygga atl bankinsliluten lill insällarnas skydd håller en tillräcklig ka-pilalslyrka i form av eget kapital (för sparbankerna egna fonder). Bestämmelserna, som är enhetligt utformade för de olika typerna av institut, har karaktär av placeringsregler med olika krav på täckning med eget kapital alll efter placeringens art. Reglerna fick i allt väsentligt sin nuvarande utformning i samband med 1968 års översyn av banklagstifiningen.

Kapitaltäckningsbestämmelserna innebär i huvudsak följande. Bankinstitutens tillgångar är indelade i fyra riskgrader. Den lägsta riskgraden omfattar placeringar med ingen eller ringa förlustrisk och i den högsta riskgraden ingår de mest riskbetonade tillgångarna. Placeringarna i lägsta riskgraden

- betecknad som grupp A i lagtexten - är helt fria från krav på täckning
med eget kapital. 1 denna riskgrad upptas bl.a. svenska stals- och kom
munobligationer och hypoteksobligalioner och obligationer utgivna av kre
ditaktiebolag samt andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed
jämföriig samfällighel, svenskt bankinstilul eller vissa andra rättssubjekt,
däribland kreditakliebolag, svarar. Tillgångarna i nästa riskgrad (grupp B),
bl. a. andra fullgoda obligationer än dem som förts till grupp A, skall täckas
med 1 % eget kapital. Tillgångarna i grupp C skall täckas med 4 % eget
kapital. Till den högsta riskgraden, grupp D, förs alla tillgångar som inle
förts till någon av de andra riskgraderna. Kapitalläckningskravel för denna
riskgrad är 8 %. Det samlade kravet pä eget kapital som gäller för ett
bankinstilul erhålls genom att kapitalkraven för institutets olika tillgångar
läggs samman.

Med affärsbanks eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och vinstbalans som fastställts av bolagsstämma. Med centralkassas och jordbrukskassas eget kapital avses insatskapital, reservfond, disposilionsfond och fastställd vinstbalans. Sparbanks egna fonder är grundfond, reservfond och garantifond.

För bankinstituts engagemang i sidobolag, dvs. svenskt eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet, gäller en särskild regel. Från bankinstituiets eget kapital skall nämligen avräknas det bokförda värdet av vad banken som aktiekapital eller i annan form tillskjutit lill sådant företag. Regeln innebär således atl kapitalläckningskravel för sidobolags-engagemang är 100 96. Två typer av sidoföretag är undantagna från detla stränga täckningskrav, nämligen dels företag där staten är delägare, dels

- efter lagändring år 1972 - bostadsfinansierande kreditakliebolag (Svensk
Bostadsfinansiering AB BOFAB, Sparbankernas Intecknings AB m. fi.).

För bankinsliluten gäller som huvudregel att kredit inte får lämnas ulan att säkerhet i egendom eller i form av borgen ställs och alt säkerheten

Prop. 1975:73 28

är betryggande (59 S BL, 28 S SpL och 36 S JkL). 1 viss uisträckning flr dock blancokrediter ges, dvs. undantag göras från kravel på särskild säkerhet Dels får blancokrediter lämnas generellt inom en på visst sätt bestämd ram och dels får sådana krediter lämnas till vissa låntagare som kan presumeras vara goda för sina förbindelser, däribland kreditakliebolag. En närmare redogörelse för bestämmelserna lämnas i avsnitt 4.

De svenska bankinsliluten har intressen i ett stort antal sidobolag vilka driver verksamhet av varierande art. En grupp utgörs av utländska bankföretag. En annan utgörs av kreditakliebolag, dels bostadsfinansierande, dels industri-, fartygs- och exporlfinansierande och dels kommunfinansierande. En översikt över dessa slag av sidoförelag finns intagen i prop. 1972:118 s. 18. En tredje grupp beslår av aktiebolag genom vilka bankinstitut driver speciella rörelsegrenar. Gruppen omfattar i huvudsak ell anlal dalaservicebolag och s. k. factoring- och leasingbolag. De sist nämnda bolagen driver finansieringsverksamhet i form av belåning och köp av faklurafordringar (factoring) resp. finansiering av investeringar i maskiner och annan produktionsutrustning genom uthyrning av sådan utrustning till produktionsföretag (leasing). Om utvecklingen av denna verksamhet kan lämnas följande uppgifter.

Flertalet av de factoring- och leasingbolag som samarbetar med banker är numera bankägda. Sparbankernas Bank driver factoring- och leasingverk-samhel genom ivå helägda dotterbolag, Sparfacioring AB och Sparleasing AB. Svenska Handelsbanken äger Svenska Finans AB Svefina som driver verksamhet genom två dotterbolag. Svensk Factoring AB och Svensk Leasing AB. Merkantil Factoring AB och Merkantil Leasing AB är helägda dotterbolag till Göiabanken. Post- och Kreditbanken äger samtliga aktier i Kredit Leasing AB och 80 % av aktierna i Factoring Service AB (20 % av aktierna ägs av etl utländskt bolag). Den totala balansomslutningen för nu nämnda factoring- och leasingbolag uppgick under ett vart av åren 1972-1974 lill 427, 634 resp. I 165 milj. kr. Omslutningen för del största bolaget. Svenska Finans AB Svefina, var under nämnda år 284, 366 resp. 744 milj. kr. Ytteriigare ett bankägt factoring- och leasingbolag, Banco Finans AB, har nyligen tillkommit genom att provinsbankerna - Skaraborgsbanken, Skånska Banken, Sundsvallsbanken, Uplandsbanken, Wermlandsbanken och Östgölabanken - fält tillstånd att förvärva samtliga aktier i bolaget. Detta har övertagit den facloringverksamhet som tidigare drevs av AB Ven-dax, vilket ägdes av Skandinaviska Enskilda Banken och provinsbankerna närstående bolag.

En affärsbank. Skandinaviska Enskilda Banken, samarbetar med factoring- och leasingbolag ulan delägarskap däri. Verksamheten drivs av Finansierings AB Scandic med tre dotterbolag. Finansierings AB Scandic, vars omslutning år 1973 var 412 milj. kr., ägs av investmentbolagen AB Cusios och Säfveåns AB. Provinsbankerna samarbetar med AB Vendax i fråga om leasing.

Prop. 1975:73 29

2.2 Bankinspektionens skrivelse

Av skrivelsen framgår all bankinspektionen verkat för alt bankerna själva genom aktieförvärv övertar den factoring- och leasingrörelse som i flera fall har drivits i särskilda bolag. En utveckling i denna riktning har för inspektionen från olika synpunkter framstått som lämplig och riklig. Bankerna har stått som initiativtagare till bildandel av företagen och verksamheten har bedrivits i nära samarbele med bankerna i såväl finansiellt som administrativt hänseende. Från del allmännas sida är det vidare en fördel atl inspektionens insyn underiäilas genom att bankerna övertar facloring-och leasingföretagen. Bankinspektionen framhåller atl bolagsordningarna för de redan bankägda factoring- och leasingförelagen har utformats efler överläggningar mellan berörda banker och inspektionen. En av målsättningarna har därvid varit alt bolagen skulle få etl efler sina rörelser avpassat eget kapital sä atl de själva skulle kunna uppträda som låntagare på kreditmarknaden utan alt direki behöva repliera på vederbörande moderbank. Från allmän synpunkt är detta en fördel då ansvar för upplåning, vilken de faclo vilar på en banks ställning som ägare och inle på låntagarens egen kre-dilvärdighel, inle kommer lill uttryck i bankens böcker och årsredovisningar. Sådana överväganden har lett lill all i bolagsordningarna för de bankägda factoring- och leasingföretagen tagits in bestämmelser om en högsta gräns för bolagens upplåning. Denna flr inle översliga summan av dels vissa likvida tillgångar, dels 12,5 gånger sammanlagda beloppet av företagens eget redovisade kapital,garanlifond och, med viss begränsning, nominella värdet av föriagsbevis, utställda av bolagen.

Inspektionen erinrar om all de nuvarande kapitalläckningsreglerna innebär dels atl en banks aktieinvestering i ett factoring- och leasingförelag - liksom förvärv av sådant företags förlagsbevis och garanlifondbevis eller garan-tifondförbindelser - kräver 100 % kapitaltäckning, dels atl bankens utlåning till företaget kräver 8 % kapitaltäckning. Med ett exempel visar inspektionen hur det totala kapitalläckningskravel blir i det fallet banken driver factoring-och leasingrörelsen via etl av banken ägt bolag och i det fallet verksamheten drivs direki av banken. Om verksamheten drivs via ett bolag och det förulsätls att bankens engagemang i bolaget består av dels ell aktieinnehav på 5 milj. kr., dels etl föriagslån på samma belopp, dels vanliga krediter pä 125 milj. kr. (12,5 x 10 milj. kr) blir det lolala kapitalläckningskravel 20 milj. kr. (100 % av 10 milj. kr. plus 8 % av 125 milj. kr.). Om facloring-och leasingverksamheien i stället drivs inom ramen för bankens vanliga rörelse med fordringar på 135 milj. kr. - motsvarande engagemanget i sidobolaget i det första fallet - blir kapitalläckningskravel 10,8 milj. kr. (8 % av 135 milj. kr.). Inspektionen anser alt det inte är tillfredsställande alt den form i vilken factoring- och leasingverksamheten bedrivs starkl kan påverka kapitalläckningskravel. Kravel på kapilalläckning blir dock inle alllid större genom alt rörelsen idkas via dotterbolag i jämförelse med atl banken själv hade bedrivit verksamheten. Kapitalläckningskravel kan i vissa

Prop. 1975:73 30

fall tvärtom minska. Detta blir effekten om t. ex. factoring- och leasingbolagets i exemplet antagna föriagslån på 5 milj. kr. och övriga krediter på 125 milj. kr. i stället placeras hos andra längivare än banken.

Bankinspektionen finner det inte möjligt alt undanröja de otillfredsställande konsekvenserna av de nuvarande kapitalläckningsreglerna genom atl låta factoring- och leasingförelagen l\illa utanför lagens definition "företag som driver någon form av bankverksamhet", dvs. de företag som åsyftas med 100 96-regeln. Den lösning inspektionen kommer fram till grundas i stället på en jämförelse med kreditaktiebolagen. Enligt inspektionen kan diskuteras om inte ett factoring- och leasingföretag som ägs av en bank och som i sin bolagsordning har upplåningsrätlsregler av förul beskriven typ genom analogisk lagtolkning kan jämslällas med ell kreditaktiebolag. För en sådan analogi skulle kunna åberopas att ett factoring- och leasingföretag med en angiven bolagsordning till sin konstruktion stämmer överens med ett kreditaktiebolag i här relevanta avseenden. Genom alt en bank förvärvat aktierna i factoring- och leasingföretaget - och bolaget därmed flr anses utgöra en integrerad del av bankens organisation - slår förelaget vidare, liksom kreditaktiebolagen, under inspektionens tillsyn. Om ett factoring- och leasingföretag när del gäller kapilalläckning kunde jämslällas med ett kreditakliebolag, skulle man i stort sett uppnå överensstämmelse mellan de båda fallen i exemplet beträffande kravel på täckning i eget kapital hos banken. Någon kapilalläckning för en banks placeringar i obligationer eller andra fordringar för vilka kreditakliebolag svarar krävs nämligen inle. Däremot kräver innehav av aktier,garanlifondbevis, garantifondförbindelser och föriagsbevis i sådana bolag täckning enligt 100 96-regeln.

Skulle eu bankägt factoring- och leasingföretags förlagslån placeras utanför moderbanken, blev det emellertid billigare för denna frän kapitalläcknings-synpunkt atl bedriva verksamheten via dotterbolag än atl själv idka rörelsen ifråga. Ett sätt alt lösa denna komplikation vore atl ändra de förut angivna upplåningsrättsreglerna så, att endast föriagslån som placerades hos moderbanken skulle vara upplåningsrältsgrundande. De aktuella reglerna överensstämmer dock på denna punkt med vad i motsvarande hänseende i allmänhet gäller förde helt eller delvis bankägda kreditakliebolagen. Någon olägenhet av upplåningsrättsreglernas hittillsvarande konstruktion i dessa bolag har inte kunnat iakttagas. Med hänsyn härtill vill inspektionen inte förorda att ändringar nu vidtas i de bankägda factoring- och leasingföretagens motsvarande regler.

Inspektionen diskuterar möjligheten atl analogivis behandla factoring-och leasingföretagen som kreditaktiebolag. 1 lagen (1963:76) om kreditaktiebolag definieras kreditakliebolag såsom bolag som har till ändamål atl driva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verk.samheten erforderliga medel utan alt i verksamheten ingår bankrörelse. Factoring-och leasingföretagen faller inte in under denna definition, eftersom de inte

Prop. 1975:73 31

har någon obligations- eller annan upplåning på den allmänna kreditmarknaden. Enligl sina bolagsordningar skall dessa företag f. ö. uttryckligen inte driva sådan rörelse som avses i lagen om kreditaktiebolag. Flera kreditaktiebolag lånar - fastän de alltså i och för sig har legal möjlighet till del - dock inle upp på allmänna marknaden ulan skaffar medel för sin rörelse genom reversupplåning i AP-fonden. De faktiska skillnaderna när del gäller själva sättet för upplåningen är därför inle sä stora. Av formella skäl finner inspektionen del dock inte möjligt alt i fråga om kapitalläckningskravel vid banks engagemang i factoring- och leasingföretag tolkningsvis behandla sådana företag som kreditakliebolag. Enligt inspektionen bör den uppkomna kapitalläckningsfrågan lösas genom lagstiftning. En grundläggande synpunkt bör därvid vara alt del sätt på vilket en verksamhet organiserats inte bör ha någon mera betydande inverkan pä storleken av det egna kapital som den berörda banken måste ställa som täckning för att få driva rörelsen. Enligt inspektionen kan denna effekt undgås genom alt förelag av den typ varom här är fråga jämställs med kreditakliebolag. Att i lagtext närmare precisera vilka förelag som på delta säll lämpligen bör jämställas med kreditakliebolag är emellertid förenat med svårigheter, efiersom inte enbart factoring- och leasingförelag ulan också andra bankägda finansieringsbolag av likartad konstruktion bör kunna komma i fräga. Inspektionen föreslår att frågan löses så att regeringen flr rätt atl i varje enskilt fall bestämma om del aktuella företaget skall i förevårande avseende jämställas med etl kreditakliebolag. Därvid flr särskilt beaktas företagets verksamhet, ägareförhållanden, upplåningsregler m. m.

Bankinspektionen framhåller vidare att, när ell factoring- och leasingfö-retag är dotterbolag till en bank, del är överfiödigt för banken atl skydda sina krediter till företaget genom panträtt i utestående fordringar i factoring-och leasingrörelsen. Den av pantsätlningen föranledda denuntialionen av pantsäitningen med factoring- och leasingkunderna anses ocksä motverka strävandena alt ge factoring- och leasingföretaget en självständig status. Om utlåningen till dotterföretaget inte säkerställs med betryggande pant eller borgen, måste t n. bankens allmänna blancokreditvolym tas i anspråk, vilket enligt inspektionens mening dock inte är behövligt. Den aktuella blancokreditfrågan bör enligt inspektionen lösas på samma säll som kapitalläckningsfrågan, nämligen genom atl de ifrågavarande företagen jämställs med kreditakliebolag. Utlåning till sådana bolag inkräktar inte på bankernas möjligheter att lämna blancokrediter på .annat håll. Om kapitalläckningsreglerna i BL ändras pä sätt här har föreslagits följer av hänvisningen i 59 S första stycket punkt 1 till 57 S första stycket A 2 eller 3 alt blan-cokreditvolymen inte behöver tas i anspråk vid kreditgivning till sådana förelag varom nu är fräga. Lagbestämmelserna om blancokredit behöver därför inte ändras.

Bankinspektionen påpekar atl de behandlade problemen hittills inle har haft någon större aktualitet för sparbankerna och jordbrukskasserörelsen.

Prop. 1975:73 32

Om emellertid en sparbank förvärvar garanlifondbevis eller föriagsbevis utfärdade av Sparfacioring AB eller Sparieasing AB, vilka bolag ägs av Sparbankernas Bank, samtidigt som sparbanken lämnar vederbörande förelag kredit, uppkommer delvis samma problem i fråga om kapitaltäckningen som gäller för bankaktiebolagen. Motsvarande gäller i blancokredithänse-ende. Av dessa skäl och dä rörelsereglerna i banklagstiftningen numera med några undantag är enhetliga förordar inspektionen alt i SpL och JkL vidtas ändringar som svarar mol vad inspektionen föreslagit i fråga om BL.

2.3 Remissyttrandena

Riksbanksfullmäktige framhåller all del förhållandet atl en del av en banks rörelse förläggs lill andra juridiska enheter än banken själv ger upphov till en serie problem. Inspektionen tar upp två av dessa nämligen inspektionens möjligheter lill insyn och kontroll saml kapilalläcknings- och blancokreditfrågan. Beträffande insynsfrågan anser fullmäktige all inspektionens argument för atl bankanknulna finansieringsbolag också formellt bör ha ställning som dotterbolag är övertygande. Del finns inte, även om gränsfall kan förekomma, någon anledning att acceptera all banker genom atl arbeta via en sidoorganisation undviker den kontroll och insyn som är en grundläggande princip i svensk banklagstiftning. Det bör frän det allmännas sida uttryckligen krävas atl sidoverksamheter sker via dotterbolag. Fullmäktige tillägger alt del dock bör föreligga starka skäl för alt rörelsen över huvud laget föriäggs till ett särskilt företag, även om detla är dotterbolag.

En ändring av kapitalläckningsreglerna i enlighet med inspektionens förslag synes däremot vara en fråga av underordnad betydelse. Inspektionen utgår från atl kapitalläckningskravel inle bör vara hårdare då en rörelse bedrivs genom elt dotterbolag än då del bedrivs av banken själv. Ifrågavarande finansieringsbolags upplåningsbehov läcks emellertid utöver del riskbärande kapitalel väsentligen genom en av banken organiserad inlåning från bankkunder, som annars skulle ha placerat medlen i form av s. k. specialinlåning i bankerna. Om finansieringsbolagel är elt dotterbolag blir kapitaikravet på moderbanken i detta fall i det närmaste detsamma som om rörelsen bedrivits inom banken. Som inspektionen påpekar kan kapitalkravet vid utlåning genom dotterbolag även bli väsentligt lägre, nämligen om dotterbolagets föriagslån placeras utanför moderbanken. Något påtagligt behov atl nu vidtaga den av bankinspektionen föreslagna ändringen i kapitalläckningsreglerna synes därför inte föreligga. En isolerad ändring av detta slag är, enligl fullmäktiges mening, olämplig framför allt därför att inpassningen av finansieringsbolagen i banklagstiftningen och den kredit-politiska lagstiftningen aren komplicerad fråga som bör omsorgsfullt prövas. De finansieringsbolag som bankinspektionens förslag syftar på - i första hand de som ägnar sig åt factoring- och leasingrörelse men även de som

Prop. 1975:73 33

ägnar sig åt konsumlionskreditgivning - skiljer sig enligt fullmäktige pä ett avgörande sätt från de existerande kreditaktiebolagen. Kreditaktiebolagen ägnar sig huvudsakligen åt långfristig kreditgivning. De har etablerats, ofta av staten eller med statens medverkan, för alt tillgodose från allmän synpunkt angelägna kreditbehov, nämligen bostadsproduktionen, mindre företags kapitalförsörjning samt stora och riskbetonade investeringar. Deras upplåning sker huvudsakligen på kapitalmarknaden genom obligationslån eller genom direkta län frän AP-fonden. Finansieringsbolagen är engagerade i en mera kortfristig kreditgivning som är av samma slag eller ersätter en del av bankernas utlåningsrörelse. De kreditbehov de läcker kan inte anses särskilt stödda av det allmänna. Deras upplåning är i stort setl av samma karaktär som bankernas specialinlåning. Deras verksamhet står således bankernas rörelse mycket nära såväl på utlånings- som inlåningssidan. 1 de fall de arbetar nära samman med en bank eller grupp av banker kan del sägas, alt en del av bankernas rörelse fiyttas ut lill finansieringsbolagen. Denna karakteristik utesluter enligt fullmäktige inle all del ibland finns starka skäl för en specialisering av kreditmarknadens institutioner.

Från vad som brukar kallas bankpolilisk synpunkt erbjuder finansieringsinstituten av nämnda typ särskilda problem både genom alt deras rörelse i mycket överensstämmer med bankinslilutens och genom atl de ofta verkar i nära samarbete med banker. Dessa institut som varken anses som banker eller som kreditakliebolag börjar spela en roll på den svenska kreditmarknaden, som motiverar en prövning om och hur de behöver inpassas i den grundläggande lagstiftning som reglerar kreditinrättningarnas verksamhet. Från kreditpolitisk synpunkt är det mest iögonfallande alt finansieringsbolagen är oberoende av verkningarna av kreditpolitiska instrument som utnyttjas för atl päverka volymen och inriktningen av bankernas kreditgivning. Klarast framträder delta vid de reellt bankanknulna bolagen. Genom att t. ex. factoringrörelsen läggs utanför bankens balansräkning ernås, att den del av inlåningen som förs till finansieringsbolaget inte kommer med i basen för de mot banken riktade likviditetskvotskraven. Inlåningen i finansieringsbolaget kan sålunda hell användas lill utlåning, medan om rörelsen legat inom banken 30 eller 24 % skulle ha filt avsättas lill placering i likvida tillgångar. Ännu starkare blir kontrasten i ell läge dä, som under år 1970, bankernas utlåning begränsas genom ett utlåningslak. 1 detta fall kan finansieringsbolagets utlåning fritt öka medan utlåningen inom bankens ram begränsas hårt.

Fullmäktige drar slutsatsen atl det finns elt behov av all utreda formerna för finansieringsbolagens verksamhet och dessa bolags anknytning lill bankerna. Från slabiliseringssynpunkt måsle prövas hur bolagens verksamhet påverkar effektiviteten hos olika kredilpolitiska instrument. Enligl fullmäktiges mening borde en ändring i kapitalläckningsreglerna inte komma i fråga förrän elt ställningstagande har skell i de av fullmäktige berörda frågorna. Oavsett detta borde emellertid införas krav pä alt de bankanknutna bolagen

3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 73

Prop. 1975:73 34

skall ges ställning som dotterbolag.

Bankföreningen framhåller all del är angelägel alt kapitalläckningskravel reduceras och lillstyrker därför bankinspektionens förslag. Med anledning av alt den föreslagna liberaliseringen av kapitalläckningskravel avses omfatta inte bara factoring- och leasingföretag utan även krediter lill andra bankägda finansieringsföretag av likartad konstruktion utgår bankföreningen från atl förslaget gäller också i fråga om sådana bolag i vilka banks aktieinnehav inle avser alla eller ens fiertalet aktier i bolaget. Bedömningen huruvida bolaget skall i här relevant hänseende jämslällas med kreditakliebolag måsle ske efier andra kriterier, i första hand de regler i lag och bolagsordning som kan komma all gälla till skydd för bolagets soliditet. Enligl bankföreningen bör längre fram - senast i samband med den kommande anpassningen av banklagen till den nya aktiebolagslagen -en ytteriigare sänkning av kapitalläckningskravel ske. Bankföreningen syftar därvid på att del nuvarande kapitalläckningskravel på 100 % för banks innehav av aktier i sidobolag bör sänkas lill 8 96. Enligt bankföreningen finns inte skäl att, som f. n. är fallet, i detta hänseende göra skillnad mellan aklieengagemang i sidobolag vari staten är meddelägare och engagemang i andra sidobolag. Bankföreningen anser bankinspektionens förslag i blancokreditfrågan välmotiverat.

Bankföreningen har vidare med anledning av vad riksbanksfullmäktige uttalat i ärendet anfört i huvudsak följande. Del kan i och för sig vara rikligt alt de av bank helägda dotterbolagen delvis finansierar sin rörelse genom sådan inlåning från bankkunder som annars i form av s. k. specialinlåning skulle ha gått till bankerna. Denna del av de bankägda facloring-och leasingbolagens upplåning är dock inle alls dominerande. Avgörande är i vilken utsträckning de banker, som skulle beröras av en ändrad ka-pitaltäckningsregel, har utlåning lill eller har ställt garantier på uppdrag av sina helägda factoring- och leasingföretag. Dessa banker har beaktansvärda placeringar i dotterbolagen, som kräver 8 96 kapilalläckning. Förutom atl dessa krediter och garantier för närvarande fordrar kapitaltäckning krävs att säkerhet ställs för krediterna, om inte blancokreditkvoten skall belastas. En förändring enligt bankinspektionens förslag av kapitalläckningsreglerna kan alltså knappast sägas vara av underordnad betydelse för de berörda bankerna. Den kreditgivning som sker genom de bankägda factoring- och leasingbolagen går uteslutande till näringslivel och avser inle t.ex. kon-sumlionskrediler. De företag, som begagnar sig av factoring och leasing, återfinns företrädesvis i den mindre och medelstora industrin, vilken sedan mitten av 1960-talel hafi allt mindre möjligheter alt finansiera sin rörelse med egna medel. Factoring innebär för dessa företag ett optimalt utnyttjande av tillgängliga säkerheter. Därjämte ingår i factoring en service - kredit-prövning, kundbevakning, reskontraföring etc. - av etl slag som förelagen inte själva kan ombesörja lill rimliga kostnader. Leasing utgör främst för små och medelstora förelag ett attraktivt alternativ lill avbetalningsköp och

Prop. 1975:73 35

annan finansiering av maskininvesleringar. Factoring- och leasingföretag har också under senare period etablerats i betydande antal både i Sverige och utomlands och är elt allmänt förekommande inslag i modernt kreditliv. De svenska företagens fordringsportföljer uppgår till fiera miljarder kronor. Mot bakgrund härav kan det hävdas att factoring-och leasingföretag generellt sett fyller elt även från allmän synpunkt angeläget kreditbehov. Enligl den föreslagna ordningen skall regeringen avgöra vilka som skall fl jämställas med kreditakliebolag. Med en sådan prövning synes fullmäktiges farhågor ogrundade alt den tilltänkta kretsen av förelag inte skulle fylla de krav som från banklagens synpunkt kan böra uppställas. Starka administrativa och företagsekonomiska skäl har betingat elableringar av särskilda factoring-och leasingföretag, vari bankerna äger aktier. Genom alt regeringen efier tillstyrkan av bankinspektionen rnedgett all bankerna förvärvat dessa aktier borde konstruktionen anses till fullo sanktionerad av det allmänna. Riksbanksfullmäktiges invändningar mot förslaget från kredilpolitiska utgångspunkter bör enligt bankföreningen inle åberopas mol utformningen av en kapitaltäckningsregel i banklagen. Kapitaltäckningsbestämmelserna har lill syfte att trygga att bankinstituten till insällarnas skydd håller eget kapital av viss minsta storlek. Enligt bankföreningen är det i strid mot banklagens uppbyggnad och funktion atl låta kreditpolitiska synpunkter påverka lagens innehåll. Bankinspektionens förslag avser endasl en anpassning av kapitalläckningsreglerna till del förhållande som har uppkommit genom att vissa banker har fått regeringens tillstånd all förvärva aktier i factoring- och leasingbolag. Det kan därför inte vara rimligt alt de banker, .som äger factoring-och leasingbolag skall missgynnas i kapitaltäcknings- och blancokredithän-seende i avvaktan på en utredning huruvida kredilpolitiska effekter kan uppkoinma av all factoring- och leasingrörelse bedrivs av särskilda bolag. Sparbanksföreningen har ingen erinran mot bankinspektionens förslag men franihåiler att värdet av förslaget för sparbankernas del blir begränsat sä länge som sparbank saknar den möjlighet affärsbank har all efler regeringens tillstånd förvärva aktier i bl. a. företag av förevarande slag. Föreningen aviserar en framställning till regeringen i denna fråga (se avsnitt 3).

2.4 Föredraganden

Bankinspektionen har i en skrivelse till regeringen tagit upp frågor som gäller tillämpningen av kapilalläcknings- och blancokredilreglerna på bankinstituts kreditgivning till sidoföretag som driver finansieringsverksamhet i första hand genom factoring och leasing. Med factoring avses belåning eller köp av kundfordringar. Med leasing avses i detta sammanhang s. k. finansiell leasing, en finansieringsform för investeringar i maskiner och annan produktionsutrustning som innebär atl leasingförelaget köper utrustningen och långt-idsuthyr denna till ett produktionsföretag. Karakteristiskt för finansiell leasing är att produktionsutrustningen inköps först sedan avtal

Prop. 1975:73 36

har träffats om uthyrningen. Pä den svenska marknaden finns ett fiertal factoring- och leasingförelag med anknytning till bankinstituten. De fiesta av dessa factoring- och leasingföretag ägs numera hell eller delvis av ett eller fiera bankinstitut. Endast de factoring- och leasingförelag som har anknytning till Skandinaviska Enskilda Banken drivs utan atl banken har gått in som ägare. En översikt över de olika factoring- och leasingföretagen och deras verksamheter har lämnats i del föregående.

Bankinspektionen anser att det är en önskvärd utveckling atl bankerna står som ägare lill de bolag som driver factoring- och leasingverksamhel. Nuvarande kapitalläckningsregler medför emellertid alt etl strängare krav på sådan täckning kommer all gälla för ägarbanken än om verksamheten drevs direki i bankens egen rörelse. Inspektionen föreslår därför atl regeringen skall få räll att efier prövning i varje enskilt fall bestämma att ell factoring- eller leasingföretag skall jämställas med elt kreditaktiebolag i fråga om det kapitalläckningskrav som skall tillämpas på banks krediter till företaget. Sådana krediter skulle därigenom komma alt hänföras lill placeringar i den lägsta riskgraden och sålunda bli hell fria från täckningskrav i stället för att som f. n. kräva kapilalläckning med 8 %. Enligl inspektionens förslag bör även andra bankägda finansieringsföretag än factoring-och leasingföretag kunna jämställas med kreditakliebolag om de är konstruerade på ell likartat sätt.

Vid remissbehandlingen har riksbanksfullmäktige ullalat att i den mån bankernas verksamhet till viss del skall få drivas i ell särskilt företag det bör ställas upp krav på all detla skall vara etl dotterbolag till banken för att därigenom möjliggöra behövlig insyn och kontroll från bankinspektionen. Fullmäktige är negativa till bankinspektionens förslag. Enligl fullmäktige finns inte något påtagligt behov av ändring i kapitalläckningsreglerna eftersom finansieringsföretagens upplåningsbehov främsl läcks av inlåning från bankkunder som annars skulle ha placerat sina överskottsmedel som s. k. specialinläning i bankerna. Fullmäktige anser vidare atl ifrågavarande finansieringsföretag inte kan jämställas med kreditakliebolagen vilka har tillkommit för att lillgodose från allmän synpunkt angelägna kreditbehov. Enligl fullmäktige bör i sammanhanget ocksä beaktas att finansieringsförelagen kan verka oberoende av de kredilpolitiska instrument som riksbanken till-lämpar på banksektorn. En ändring av kapitalläckningsreglerna bör inle komma i fråga förrän formerna for finansieringsföretagens verksamhet och anknytning till bankerna har utretts och en prövning har skett av förhållandel till olika kredilpolitiska åtgärder.

Bankföreningen har tillstyrkt bankinspektionens förslag och har framhållit alt vid prövningen om elt företag skall an.ses jämställt med ett kreditaktiebolag hänsyn främsl skall las till de regler i lag och bolagsordning som gäller till skydd för bolagets soliditet. Föreningen framhåller bl. a. atl det är främst den mindre och medelstora industrin som utnyttjar de finansieringsalternativ som factoring- och leasingföretagen erbjuder och all det

Prop. 1975:73 37

även från allmän synpunkt måste anses vara angelägna kreditbehov som tillgodoses genom dessa företag. Kreditpolitiska aspekter bör enligl föreningen inle inverka på utformningen av kapitalläckningsreglerna i banklagen (BL). Sparbanksföreningen har inte haft någon erinran mot bankinspektionens förslag men har framhållit alt betydelsen därav är begränsad så länge som sparbanker inte har samma möjligheter som affärsbankerna att förvärva aktier i företag av förevarande slag.

För egen del vill jag anföra följande. Finansieringsformerna factoring och leasing introducerades i Sverige under 1960-lalet som komplement lill bankernas och övriga kreditinstituts finansieringsformer, Det var flera affärsbanker som tog initiativet lill bildande av factoring- och leasingföretag. Den nya verksamheten skulle - utom vad avser den mindre del av facloring-verksamheten som beslår av köp av fakturafordringar - kunna ha drivits direkt i bankrörelsen. Bl. a. organisatoriska och administrativa fördelar har emellertid ansetts motivera att verksamheten drivs i särskilda bolag. Dessa organiserades i början .som dotterbolag lill bankerna närstående företag och drevs i nära samarbete med resp. banker. Factoring- och leasingverksamheten föll därvid utanför den kontroll och insyn som det allmänna genom bankinspektionen har i fråga om bankernas verksamhet. Mol denna bakgrund är del tillfredsställande atl sä gott som samtliga tidigare bankanknulna factoring- och leasingförelag numera, efler regeringens tillstånd lill aktieförvärv, liksom de på senare tid bildade företagen kommil-att ägas direkt av en eller fiera banker. Endasl de factoring- och leasingföretag som har anknytning lill en av de slörre affärsbankerna och ett leasingbolag som har anknytning lill provinsbankerna drivs utan att bankerna äger företaget. Med hänsyn härtill anser jag inle behövligt att i detla sammanhang överväga åtgärder i fråga om ägarskapel lill factoring- och leasingförelagen.

Utgångspunkten för bankinspektionens förslag till en liberalisering av ka-pitaltäckningskravet för ett bankinstituts krediter lill bankens factoring- och leasingbolag är den att för bankens engagemang bör gälla ungefär samma täckningskrav, oavsett om verksamheten drivs direkt i banken eller via etl sidobolag. Jag kan ansluta mig till denna uppfattning under förutsättning att företaget drivs efier regler som tryggar företagets soliditet på etl sätt som kan jämföras med vad som gäller i fräga om kreditaktiebolagen. Jag anser i likhel med bankinspektionen all en lämplig lösning kan vara att regeringen för varje särskilt finansieringsföretag får pröva om banks fordran hos delta skall anses jämställd med fordran hos kreditakliebolag.

Även om huvudsyfiet med banklagstiftningens rörelseregler är atl skapa garantier för alt kreditföriusler inte drabbar insätlarna bör reglerna självfallet inte ges en sådan utformning alt möjligheterna för det allmänna aU - som elt led i den förda ekonomiska politiken - påverka finansieringsverksamheten försvåras. Det kan därför finnas visst fog för riksbanksfullmäktiges uppfattning att en ändring av kapitalläckningsreglerna for banks placeringar i factoring- och leasingföretag inte bör ske innan det har utretts bl.a. i

Prop. 1975:73 38

vad mån dessa bör kunna påverkas av kredilpolitiska åtgärder. Det bör här nämnas atl bl.a. bankinspektionen och riksbanksfullmäktige i remissyttrandena över det av den kreditpolitiska utredningen år 1974 avgivna betänkandet (Ds Fi 1974:2) förordade en utredning i syfte att göra den kredilpolitiska lagstiftningen tillämplig också på finansieringsföretag och andra utanför den organiserade kreditmarknaden. Med anledning därav uttalade jag i prop. 1974:168 (s. 144) att det finns goda skäl för en sådan vidgning av den kreditpolitiska lagstiftningens tillämpningsområde och att jag inom den närmaste framtiden avsäg att ta ställning lill den fortsatta handläggningen av frågan. Denna är f. n. under övervägande i finansdepartementet. Såvitt nu kan bedömas kommer övervägandena atl leda lill beslul om utredning i fråga om finansieringsföretagen. Det ligger nära lill hands alt anta alt en sådan utredning kommer att leda fram lill förslag om bättre kontroll över finansieringsföretagen, t. ex. genom alt dessa blir omfattade av regler liknande dem som gäller för kreditaktiebolagen. Med hänsyn härtill och till de skäl som har anförts till stöd för inspektionens förslag anser jag att en sä begränsad liberalisering av kapitalläckningskravel som det här är fräga om bör kunna genomföras nu. En ändring enligl inspektionens förslag motverkar också alt en bank föriägger sin factoring- och leasingrörelse till förelag som ägs inle av banken ulan av banken närslående bolag. Jag vill framhålla att jag i detta sammanhang däremot, inle är beredd alt överväga den av bankföreningen önskade sänkningen av kapitalläckningskravel beträffande aktiekapital och därmed jämföriigl riskkapital som en bank tillskjuter till ett finansieringsföretag.

Med hänvisning lill del sagda förordar jag att det genom en bestämmelse i 57 S lagen (1955:183) om bankrörelse (BL) öppnas möjlighet för regeringen all besluta att ett factoring- och leasingföretag vid tillämpningen av paragrafens första stycke skall anses jämställt med kreditaktiebolag. 1 överensstämmelse med vad bankinspektionen föreslagit bör för sparbankernas och cenlralkassornas vidkommande i 26 S lagen (1955:416) om sparbanker (SpL) och 34 S lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen (JkL) göras motsvarande ändring. Av den nya bestämmelsen bör framgå.atl det skall vara fråga om ett bankägt bolag. Med begreppet bankägt avses här atl ett eller fiera bankinstitut äger aktierna i bolaget eller en majoritet därav. Förutom ägarförhållandena är utformningen av bolagels bolagsordning av betydelse. För att etl factoring- och leasingföretag skall anses jämställt med kredit-aktiebolag bör sålunda krävas att i bolagsordningen finns regler, bl. a. om en högsta gräns för upplåning, som är ägnade att trygga företagets soliditet. Regeringens prövning blir beroende av omständigheterna i varje enskilt fall. Lagändringen bör utformas så atl den kommer alt omfatta även andra bankägda finansieringsföretag än factoring- och leasingföretag. Till frågan om sparbankers och cenlralkassors rätt alt förvärva aktier i sidobolag återkommer jag i avsnitt 3.

Bankinstitut får ge blancokrediter, dvs. krediter ulan krav på att särskild

Prop. 1975:73 39

säkerhet ställs, dels inom en pä visst sätt bestämd ram, dels till vissa institut, däribland kreditakliebolag. Jag kan godta bankinspektionens förslag att bankinstitut ges rätt att lämna blancokrediter till sidoföretag, som enligt det nyss sagda förklarats jämställt med kreditakliebolag, utan att den generella blancokreditramen las i anspråk. Efiersom det i blancokredilreglerna i 59 S BL, 28 S SpL och 36 S JkL hänvisas till kapitalläckningsreglerna behöver ändring i nämnda paragrafer inte ske, om de föreslagna ändringarna i kapitalläckningsreglerna genomförs.

3 Sparbanks och centralkassas engagemang i sidobolag 3.1 Gällande bestämmelser

Bestämmelserna för de olika typerna av bankinstilul om rätt atl förvärva egendom är med vissa undanlag enhetligt utformade (54-56 SS BL, 23-25 §S SpL och 31-33 SS JkL). En punkt där skillnader finns gäller möjligheten till engagemang i sidoföretag. Bestämmelser härom finns i 55 S BL, 24 S SpL och 32 S JkL.

Affärsbank, sparbank och kreditkassa får förvärva aktier i och föriagsbevis utfärdat av bolag som uteslutande har lill syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvals för att bereda institutet lokaler eller tillgodose därmed sammanhängande behov. 1 fråga om sparbank skall ärende om sådant förvärv avgöras av huvudmännen, om annat inte följer av sparbankens reglemente. För kredilkassa gäller atl ärendet avgörs av stämman, om annat inte följer av kreditkassans stadgar.

Affärsbank får dessutom efter tillstånd av regeringen förvärva aktie i annal bankaktiebolag, i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendel eller det allmänna. Detsamma gäller i fråga om garanlifondbevis och föriagsbevis som utfärdats av sådant bolag eller förelag. Sparbank och cenlralkassa kan i viss utsträckning förvärva aktier eller andelar i företag som tillgodoser för sparbanker resp. kreditkassor gemensamma intressen. Sparbank får förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag som med regeringens godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för att tillgodose gemensamma intressen. Förvärvsrätten är dock begränsad till belopp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mol högst 10 % av sparbankens egna fonder. Detsamma gäller om sparbank vill förvärva garanlifondbevis eller föriagsbevis, som har utfärdats av sådan förening eller sådant bolag, och om sparbank i övrigt vill skjuta till medel lill föreningen eller bolaget. Centralkassa får förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som tillgodoser gemensamma intressen för kreditkassor. Förvärvsrälten är begränsad till 10 9-0 av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital. Liksom för sparbank gäller nu nämnda regler också centralkassas förvärv av garanlifondbevis eller förlagsbevis, utfärdade av sådan förening eller sådant bolag, och andra tillskott till föreningen eller bolaget.

Prop. 1975:73 40

Sparbank och centralkassa kan vidare efier tillstånd av bankinspektionen skjuta till medel till sådan förening eller sådant aktiebolag som nyss nämnts utöver den angivna 10 96-ramen. Delta får ske, om det tillskjutna kapitalet inte kan grunda uppläningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller det är fräga om kreditakliebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

3.2 Sparbanksföreningens skrivelse

Sparbanksföreningen framhåller i skrivelse den 17 januari 1973 atl affärsbankerna på en väsentlig punkt har slörre möjligheter alt förvärva aktier och förlagsbevis än sparbankerna. Föreningen syftar på affärsbanks möjlighet att efter tillstånd av regeringen förvärva aktier i annat bankaktiebolag, i utländskt bankförelag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendel eller det allmänna. Efter tillståndsprövning får förvärv också ske av föriagsbevis och garanlifondbevis, utfärdade av nu nämnda aktiebolag eller företag. Sparbanks rätt alt skjulatill medel till aktiebolag genom förvärv av aktier, garanlifondbevis eller förlagsbevis är begränsad till placeringar i vissa gemensamma sparbanksor-ganisalioner. Den bärande principen för 1968 års reform av banklagstiftningen var alt de olika bankinsliluten skulle kunna arbeta i fri konkurrens med varandra på i allt väsentligt lika villkor. Trots de i övrigi samordnade rörelsereglerna kom emellertid skillnaden mellan affärsbanker och sparbanker att bestå i vad avser rätten atl förvärva aktier. Sparbanksföreningen framhåller att olikheten är mindre väl motiverad mol bakgmnd av spar-banksväsendels fortgående omstmklurering samt den differentiering och utveckling av verksamheten som 1968 års samordnade banklagstiftning har skapat möjligheter lill för sparbankernas del. Denna olikhet har på en punkt visat sig kunna bli till praktisk olägenhet för sparbanksväsendet. Här avses de begränsade möjligheter sparbank har alt engagera sig i factoring- och leasingföretag. Det för sparbanksrörelsen väsentliga är självfallet atl sparbankerna har tillräckliga möjligheter att engagera sig i sina egna gemensamma organisationer. Dessa möjligheter kan emellertid undanlagsvis vara otillräckliga. För de slörre sparbankerna kan del i särskilda fall vara motiverat alt utveckla sin rörelse genom engagemang i organ utanför kretsen av sådana organisationer. Föreningen hemställer därför atl SpL ändras så atl sparbank får rätt alt efler tillstånd av regeringen förvärva aktier i svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garanlifondbevis och förlagsbevis, som utfärdas av sådant bolag.

3.3 Remissyttrandena

Bankinspektionen tillslyrker sparbanksföreningens framställning under förutsättning all ralionalitelshänsyn blir avgörande för i vilken grad bankin-

Prop. 1975:73 41

stitulens organisation byggs ut. Inspektionen förulsälter vidare att sparbankernas gemensamma organisation för t. ex. specialservice och teknisk hantering så långt möjligt utnyttjas när det ger möjlighet till kostnadsbesparingar. 1 den gemensamma sparbanksorganisationen finns fiera förelag som tillgodoser för sparbankerna gemensamma intressen, bl. a. Sparbankernas Bank och lill denna knutna förelag, t ex. Sparfacioring AB och Sparleasing AB. Genom Sparbankernas Bank kan sparbankerna gemensamt göra tillskott lill de s. k. mellanhandsinstituten. Bestämmelserna i SpL utesluter enligt inspektionen inte att elt begränsat antal sparbanker går samman för att i elt fristående företag driva verksamhet som kan gagna deras gemensamma intressen. Sparbank kan emellertid inle för egen del bilda dolterbolag för verksamhet som det här är fråga om - t. ex. för factoring - eller förvärva aktie i bolag för sådant ändamål utanför sparbankskretsen. Skillnaden mellan sparbanker och affärsbanker i detta avseende har främst två orsaker, nämligen funktionsindelningen inom bankväsendet och sparbanksväsendets sammansättning av etl stort anlal enheter, av vilka många alltjämt är myckel små. Funklionsindelningen har inneburit att affärsbankerna i helt övervägande grad svarat för näringslivets kreditförsörjning, vilket krävt särskilda organisatoriska förutsättningar. Denna funktionsindelning har under senare tid blivit mindre markerad. Detla fick ett direkt uttryck i 1968 års samordnade banklagstiftning. Sparbankerna har på senare tid lagt allt större vikt vid aktiviteter, som tidigare hafi affärsbanksprägel. Alltjämt är emellertid affärsbankerna dominerande när del gäller kreditgivningen till näringslivel.

Enligt bankinspektionens mening medför det förhållandet att sparbanks-sektorn huvudsakligen beslår av små enheter med begränsade egna administrativa resurser alt det är rationellt atl anlita den gemensamma centrala organisationen och därav omfattade förelag för verksamhet, som hos affärsbankerna ger underiag för specialorgan av olika slag inom eller utom banks egen organisation. Det kan därför ifrågasättas om det finns något verkligt behov av atl i SpL införa den av sparbanksföreningen föreslagna bestämmelsen. Ett skäl för att så sker är enligt inspektionens uppfattning atl den samordnade banklagstiftningen bygger på tanken att sparbankerna i princip_skall ha samma möjligheter att agera som affärsbankerna. Man behöver frän denna utgångspunkt inte fästa avgörande vikt vid det slörre eller mindre behovet av den begärda lagändringen med hänsyn lill arten av den rörelse sparbankerna i dag bedriver. Behovet kan för övrigt vara etl annat hos de största sparbankerna än hos det stora fiertalet sparbanker. Det finns elt tiotal sparbanker som i fråga om balansomslutningen ligger pä nivå med de affärsbanker som brukar benämnas provinsbanker. För ett par av dessa sparbanker överstiger balansomslutningen väsentligt den största provinsbankens. 1 något fall har det funnits etl behov för sparbank att kunna avskilja verksamhet av speciell karaktär till etl särskilt av sparbanken ägt bolag. En rätt för sparbank till sådana aktieförvärv som här

Prop. 1975:73 42

avses kommer enligt bankinspektionen antagligen alt utnyttjas endast undanlagsvis. Inspektionen utgår från att det blir en restriktiv tillämpning av den föreslagna bestämmelsen. Inspektionen har inte något att erinra mot förslagel att huvudmännen inte har att ta ställning till de nu avsedda aktieförvärven.

Bankföreningen och dåvarande Postbanken har inle något alt erinra mot sparbanksföreningens framställning.

Riksbanksfullmäkilge vill inte motsätta sig den föreslagna ändringen i SpL men framhåller att det är angeläget alt frägan om bankers engagemang i särskilda finansieringsinstitut och formerna härför blir vidare belyst. Fullmäktige erinrar om sill yttrande den 4 maj 1972 över bankinspektionens framställning avseende kapitalläckningskrav för bankinstituts engagemang i factoring- och leasingföretag. (Se avsnitt 2.3).

Jordbrukskasseförbundel framhåller att det inte finns anledning att behålla olika regler i det här aktuella avseendet för olika kategorier av bankinstitut. Förbundet tillstyrker därför sparbanksföreningens förslag och hemställer samtidigt om motsvarande ändring i JkL.

Bankinspektionen anför i yttrande över jordbrukskasseförbundets framställning atl en motsvarande ändring av JkL som den som föreslås i fråga om SpL är motiverad främst av atl man därigenom får likartade legala villkor för samtiiga typer av bankinstitut. Något praktiskt behov av en sådan ändring för centralkassornas del torde åtminstone inte för närvarande föreligga. Genom regeringens prövning i de särskilda fallen finns emellertid möjlighet att även efler en sådan lagändring tillgodose de syften soin bär upp de nuvarande restriktiva bestämmelserna. Inspektionen vill därför inte motsätta sig bifall till jordbrukskasseförbundets framställning.

3.4 Föredraganden

Förvärvsreglerna för affärsbanker, sparbanker och kreditkassor är väsentligen likarlat utformade. 1 princip får bankinstitut förvärva endast vissa objekt i bankrörelsen såsom guld, mynt, växlar, checkar och obligationer. 1 övrigi råder generellt förvärvsförbud, dock att bankinstitut i närmare angiven utsträckning får förvärva objekt som behövs föratl kunna driva bankverksamheten - inventarier och fastigheter - samt egendom för alt skydda fordran. Dessutom finns vi.ssa andra undanlag från det generella förvärvsförbudet. Elt undantag gäller i fråga om engagemang i sidoföretag. 1 detta avseende finns skilda regler för affärsbanker och för övriga bankinstitut. Affärsbank får efier tillstånd av regeringen förvärva aktier m. 111. i annan svensk affärsbank, i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag med bankfrämjande eller allmännyttigt ändamål. För sparbanker och centralkassor gäller att de på vissa villkor får göra aktieförvärv och andra placeringar inom en angiven beloppsgräns i sammanslutningar som tillgodoser för sparbanker resp. kreditkassor gemensamma intressen.

Prop. 1975:73 43

Förvärvsreglerna är alltså på denna punkt liberalare för affärsbankerna än för övriga bankinstitut.

Sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet har hemställt att sparbanker och centralkassor får en utökad rätt till engagemang i sidoföretag. Den begärda utvidgningen i förvärvsrätten avser aktier i svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garanlifondbevis och förlagsbevis som utfärdas av sådant bolag. Det föreslås att sådana värdepapper skall få förvärvas av sparbank resp. centralkassa efler regeringens tillstånd. Som skäl för förslagel har främst anförts alt del i vissa fall kan vara motiverat att en större sparbank eller centralkassa kan engagera sig i sidoföretag, t. ex. factoring- och leasingförelag, utanför den nu tillåtna kretsen av sammanslutningar.

Bankinspektionen ifrågasätter i sitt yttrande över framställningen om det finns något verkligt behov av den föreslagna utvidgningen av aktieförvärvs-rätten för sparbankernas och jordbrukskassornas del men framhåller att de önskade lagändringarna ligger i linje med syftet bakom den samordnade banklagstiftningen atl ge alla typer av bankinstilul i princip samma möjligheter alt agera i sin verksamhet. För de största sparbankerna, som har en balansomslutning i nivå med de s. k. provinsbankerna, kan det vidare finnas elt behov atl kunna avskilja verksamhet av speciell karaktär till ell särskilt av sparbanken ägt bolag. Under förutsättning att den föreslagna aktieförvärvsrällen tillämpas restriktivt vid tiUståndsgivningen tillstyrker bankinspektionen framställningarna. Riksbanksfullmäktige vill inte motsätta sig atl sparbank ges samma möjlighet till förvärv av aktier i svenskt aktiebolag som affärsbank men framhåller samtidigt atl det är angeläget att frågan om bankers engagemang i särskilda finansieringsinstitut blir närmare utredd.

För egen del vill jag anföra följande. Genom den samordnade banklagstiftningen år 1968 infördes i stort sett likartade rörelseregler för affärsbanker, sparbanker och jordbrukels kreditkassor. 1 fråga om bankinstitutens rätt alt förvärva egendom består dock som förut har nämnts vissa skillnader, bl. a. i rätten att förvärva aktier i sidobolag. Dessa skillnader, som har både historiska och organisatoriska orsaker, blir mindre berättigade allt eftersom skillnaderna mellan de olika bankinslilutgruppernas verksamhet minskas. Genom att affärsbankerna efter regeringens tillstånd kan förvärva aktier i vissa förelag med bankfrämjande eller allmännyttigt ändamål har affärsbankerna kunnat etablera särskilda dotterföretag för speciella verksamhetsgrenar. Denna ordning har ansetts ge bl. a. rationellare arbetsformer och därmed kostnadsbesparingar samt underiätta ansvars- och kostnadsfördelningen. Även om sparbankerna och kredilkassorna i första hand bör anlita för sparbanksrörelsen resp. jordbrukskasserörelsen gemensamma organ för motsvarande ändamål, t.ex. Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank, kan det undantagsvis vara motiverat att även enskild sparbank eller cenlralkassa ges rätt att avskilja verksamhet av speciell nauir till ett särskilt

Prop. 1975:73 44

av ett eller fiera institut ägt sidobolag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag alt 24 § SpL och 32 S JkL ändras så att sparbank och cenlralkassa efler tillstånd av regeringen får förvärva aktier i svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garanlifondbevis och föriagsbevis som uttlirdas av sådant bolag.

4 Blancokrediter

4.1 Gällande bestämmelser

Banklagarna innehåller i stort sett likalydande bestämmelser i fråga om säkerhet för bankinslilutens kreditgivning (59 S BL, 28 S SpL och 36 S JkL). Reglerna har med undantag för en formell ändring år 1973 (SFS 1973:1159-1161) varit oförändrade sedan de fick sin utformning genom 1968 års banklagstiftning. Huvudregeln är alt lån får lämnas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen. I viss omfattning får dock bankinsliluten lämna kredit ulan särskild säkerhet, s. k. blancokredit.

Bankinsliluten har en generell rätt all lämna blancokrediter inom en viss ram. Denna är bestämd till elt belopp motsvarande högst 3 % av summan av institutets eget kapital (för sparbank egna fonder och för kredilkassa summan av cenlralkassas och anslutna jordbrukskassors eget kapital) och dess inlåning. Blancokredit får vidare utöver den generella blancokreditramen lämnas till vissa särskilt angivna låntagare, som anses goda för sina förbindelser. Bland dessa låntagare är bl.a. slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, affärsbank, sparbank, centralkassa eller annan allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Kungl. Maj:t, kreditakliebolag, försäkringsförelag med svensk koncession, utländskt bankförelag och samfällighetsförening. Blancokredit lår slutligen lämnas också till näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig. De angivna reglerna om kredit äger motsvarande tillämpning på garantiförbindelse som bankinslitulel ikläder sig (62 S BL, 31 § SpL och 39 S JkL).

4.2 Bankföreningens framställning

Bankföreningen hemställer atl kvoten förden fria blancokreditramen ökas från 3 lill 5 96 av banks eget kapital och dess inlåning. Till slöd för sin hemställan anför föreningen i huvudsak följande. Av den sammanlagda blancokreditkvoten för bankföreningens medlemsbanker var endast drygt hälften utnyttjad per den 31 december 1972. Ell flertal av bankerna, däribland några av de största, räknar emellertid med att blancokreditkvoten skall visa sig otillräcklig under de närmaste åren. En ökning av kvoten bör inte möta några betänkligheter med hänsyn lill bankernas säkerhet. Kravet alt rimlig trygghet skall finnas för kreditens återbetalning gäller även för krediter ulan

Prop. 1975:73 45

särskild säkerhet. 1 slor utsttäckning beror kreditrisken inle i sista hand på huruvida särskild säkerhet ställts för krediten. Avgörande är i stället låntagarens ekonomi över huvud laget. Beträffande de för bankerna ur säkerhetssynpunkt mest betydelsefulla krediterna, nämligen krediterna till företag, gäller delta praktiskt taget genomgående. Sådana omständigheter som företagets lönsamhet, soliditeten och företagsledningens skicklighet betyder mer än särskild säkerhet för krediten.

Utvecklingen pekar enligl bankföreningens uppfattning mol elt ökal behov av blancokrediter för företagen. Bl. a. har självfinansieringsgraden i företagen starkt minskal under senare tid. Med lägre självfinansiering ökar företagens beroende av externa krediter. Efter hand kan allt fier företag komma i den situationen att deras tillgångar inte förslår som bankmässig säkerhet för deras bankengagemang. Bankerna har vidare i ökande ulslräckning alt lämna garantier lill betydande belopp för fullgörandet av stora entreprenader, därvid entreprenadföretaget inte kan ställa .säkerhet, i vart fall inle bankmässig säkerhet, för sin motförbindelse till den garanterande banken. Garantier av detla slag tillhandahålls av bankerna i konkurrens med bl. a. svenska och utländska försäkringsförelag, som inte ställer krav på särskild säkerhet. Bankernas praxis i kredit- och garantiärenden måste successivt anpassas efter sädana förhällanden.

Bankföreningen framhåller all täta ändringar i kvoiregeln uppenbarligen bör undvikas. En ändring av kvoiregeln bör därför innebära en inle alltför obetydlig ökning av kvoten. Föreningen föreslår att kvoten ökas från 3 till 5 96 av banks eget kapital och inlåning. Per den 31 december 1972 var den totala blancokreditramen något över 2 miljarder kr. Med den föreslagna ändringen skulle ramen ha varil drygt 3,3 miljarder kr.

4.3 Remissyttrandena

Bankföreningens förslag om en höjning av procenttalet för blancokrediter tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Bankinspektionen anför bl. a. all kredittagarnas förutsättningar atl infria sina förbindelser måsle prövas ingående vid all kreditgivning oavsett om säkerhet ställs eller inte. Detla gäller särskilt industrikrediter och kommersiella krediter, för vilka säkerheten i avgörande grad beror på själva rörelsen. Utvecklas rörelsen negativt och är framtidsutsikterna svaga minskar ocksä värdet av säkerhetsobjeklen. Kreditgivningen kan sålunda inle främst baseras på säkerhetens beskaffenhet i och för sig eller graden av dennas belåning. Bedöms förulsältningarna för rörelsens utveckling vara särskilt gynnsamma kan belåningen sträckas längre än eljesi. Kreditinstituten kan dock inte i större utsträckning avstå från den relativa trygghet som säkerheterna utgör. Infrias inle förväntningarna på låntagarens rörelse, kommer kreditgivaren genom säkerheten i vart fall i elt bättre läge än om säkerhet inte har ställts. Det principiella kravet på betryggande säkerhet måste därför upprätthållas.

Prop. 1975:73 46

Bankinspektionen anser att det finns elt latent behov av att i ökad utsträckning la i anspråk den fria sektorn för blancokrediter. Detla beror bl. a. på företagens minskade självfinansieringsgrad. Ofta kan "nominell" täckning av kreditbeloppet uppnås med ställd säkerhet men dennas reella hy-poteksvärde är dock inle tillräckligt med hänsyn lill behovet av marginal. Den icke reellt täckta delen av krediten börda redovisas såsom blancokredit. Inspektionen har i olika sammanhang riktat sin uppmärksamhet på dylika förhållanden. Utvecklingen pekar mot ell ökal behov för företagen av extern finansiering. För bankerna betyder detla ökade anspråk pä loppkrediler och naturligtvis även rena blancokrediter. Det finns också en ökande efterfrågan pä garantier, särskilt enlreprenadgarantier, för vilka garanlitagaren ofta inte kan ställa säkerhet. Inspektionen kan vitsorda atl del här finns behov av alt la utrymmet för blancokrediter i anspråk.

Inspektionen uppger att vid utgången av år 1974 var omkring 65 % av den högsta tillåtna blancokredilvolymen i affärsbankerna utnyttjad. Graden av utnyttjande har stigit kraftigt under de senaste åren. Den utnyttjade volymen ökar betydligt snabbare än den medgivna. Sedan är 1969 har den senare ökat med 88 % medan den utnyttjade volymen under samma tid ökat med 220 %. Detla betyder att blancokrediternas relativa andel av den totala utlåningen också stigit. Utrymmet för blancokrediter är olika utnyttjat i bankerna. 1 samma bank kan utnyttjandet växla från tid till annan bl. a. på grund av förekomsten av entreprenadgarantier. Den tillåtna volymen hos två av storbankerna varar 1974 utnyttjad lill ca 80 96. Omkring hälften av den utnyttjade blancokredilvolymen utgörs av sparlån, personlån o. d. med etl genomsnittligt kredilbelopp av drygt 4 000 kr.

På grund av del anförda tillslyrker inspektionen en höjning av blancokreditramen från 3 till 5 % för affärsbankerna och föreslär atl motsvarande höjning genomförs för sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Inspektionen anser atl en sådan höjning av blancokreditramen inle bör föranleda någon ändring i kapitalläckningsreglerna.

Riksbanksfullmäktige framhåller all även om del totalt tillgängliga utrymmet för ökad kreditgivning ulan säkerhet alltjämt är betydande, är utnyU-jandegraden ojämnt fördelad så alt vissa banker uppfyllt en betydande del av kvoten. Därtill kommer atl ökningstakten för beviljade blancokrediter under de senaste åren betydligt överstigit ökningstakten för den totala volymen krediter i banksystemet. Den allra största delen av ökningen av blan-cokrediterna synes ha kommit näringslivet direki till del. Utvecklingen av denna typ av kreditgivning motiverar en omprövning av bestämmelserna. I prop. 1968:143 (s. 196) med förslag till ändringar i banklagstiftningen anfördes all möjligheten för bankerna att bevilja krediter utan säkerhet borde bidra till att förbättra kredilförsörjningen för särskilt mindre förelag och öka förulsältningarna för en smidig kredilfördelning. Enligl fullmäktiges mening är det inte uteslutet alt en utveckling av förelagens självfinansieringsgrad som den bankföreningen skildrat kan medföra atl långt drivna

Prop. 1975:73 47

krav pä säkerhet kan hindra en kreditgivning som grundas på rationella överväganden av de lånesökande företagens utvecklingsmöjligheter.

1 den mån bankerna medges rätt att i slörre ulslräckning bevilja blancokrediter kan det innebära att deras risktagande ökar. En sådan utveckling behöver dock enligt riksbanksfullmäktige inle inge oro. Även om det för blancokrediter lika väl som för andra krediter gäller som en grundläggande princip att trygghet skall föreligga att låneförbindelsen fullgörs, bör denna grundregel inte tolkas så alt bankerna endasl bör bevilja krediter, om risken för förlust praktiskt taget kan uteslutas. Tvärtom kan hävdas att en viktig förutsättning för näringslivets utveckling är att bankerna i rimlig grad utnyttjar sin inneboende förmåga atl bära risker. Bankernas kreditgivning bör således inte ensidigt styras av atl krav på formella säkerheter är uppfyllda. En banks faktiska risktagande är endasl delvis avhängigt av de formella säkerheter som kan uppbringas, eftersom dessa i händelse av fallissemang kan visa sig vara av ringa värde. Möjligheter för bankerna all bevilja krediter utan säkerhet bör kunna leda till ell väl avvägt risktagande. Fullmäktige kan mot denna bakgrund tillstyrka alt bankernas rätt alt ge kredit utan säkerhet utvidgas. Den föreslagna ökningen av utläningsrätlen till atl motsvara 5 96 av summan av bankaktiebolags eget kapital och dess inlåning ärenligt fullmäktigeval avvägd. Reglerna för sparbankeroch jordbrukskassor bör ändras i motsvarande mån.

Sparbanksföreningen och dåvarande Postbanken tillslyrker bankföreningens förslag och hemställer om motsvarande ändring för övriga bankinsti-tutsgrupper.

4.4. Föredraganden

Enligl den grundläggande regeln för bankinslilutens kreditgivning får lån beviljas endast mot betryggande säkerhet. Säkerhet kan ställas genom pant i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Innebörden av huvudregeln är alt bankinstituten skall pröva om ställd säkerhet, värderad efter objektivt godtagbara grunder, täcker hela kreditbeloppet. Ett sådant krav på säkerhet anses vara nödvändigt vid bankinstitutens kreditgivning bl. a. med hänsyn till insältarna och skyddet för deras medel hos bankerna.

Kravet på säkerhet för kredit kan ibland leda lill svårigheter från kre-ditförsörjningssynpunkl för förelag, som trots goda framtidsutsikter saknar bankmässiga säkerheter. Detta gäller särskilt nystartade företag och företag inom den mindre och medelstora industrin. Bankerna kan enligt nuvarande banklagstiftning bidra lill bl. a sådana företags försörjning med krediter genom atl inom en viss ram lämna kredit utan särskild säkerhet, s. k. blancokredit. Enligl de regler som gäller för bankinsliluten fr. o. m. år 1969 får kredit utan säkerhet lämnas till ett belopp som svarar mol högst 3 % av summan av affärsbanks eget kapital och dess inlåning eller för sparbank egna fonder och inlåning samt för kreditkassa summan av centralkassas .

Prop. 1975:73 48

och anslutna jordbrukskassors eget kapital samt centralkassans inlåning. Utöver denna s. k. generella ram för blancokreditvolymen får bankinstitut lämna blancokredit till staten, kommun och vissa andra särskilt angivna låntagare, som anses goda för sina förbindelser, och till näringsidkare i form av kortvarig rörelsekredit. De nu nämnda reglerna oin krediter gäller också i fråga om garantiförbindelser.

Bankföreningens hemställan avser en höjning av den generella blancokreditramen från 3 till 5 96 av banks eget kapital och inlåning. Enligt bankföreningen räknar flera av de större affärsbankerna med alt blancokreditramen för dem skall visa sig otillräcklig under de närmaste åren. Genom att självfinansieringsgraden hos företagen minskat ökar företagens beroende av externa krediter, vilkel bl. a. medför större behov av blancokrediter. En ökning av blancokreditvolymen bör enligl föreningens mening inle möta några betänkligheter med hänsyn lil! bankernas säkerhet. Kravet på att rimlig trygghet skall finnas för kreditens återbetalning gäller även för blancokrediter. Särskilt i fråga om krediter lill företag gäller atl mer än särskild säkerhet, 1. ex. i förelagets tillgångar, betyder sädana omständigheter som förelagels lönsamhet, soliditeten och företagsledningens skicklighet.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt bankföreningens förslag eller lämnal det utan erinran. Bankinspektionen och riksbanksfullmäktige instämmer i bankföreningens synpunkter atl bankernas kreditgivning i fråga om industrikrediter och kommersiella krediter inle ensidigt kan styras av kravet på formella säkerheter och att utvecklingen lyder på ell ökat behov av blancokrediter för företagen. Enligt riksbanksfullmäktige kan långt drivna krav på säkerhet hindra en kreditgivning som grundas på rationella överväganden av de lånesökande företagens utvecklingsmöjligheter.

För egen del vill jag anföra följande. Genom 1968 års banklagstiftning skedde en väsentlig liberalisering av rätten att lämna blancokredit. 1 jämförelse med de regler som gällde före den 1 januari 1969 blev denna rätt nära nog sjudubblad. Erfarenheterna hittills av hur de nya bestämmelserna har tillämpats tyder på att bankerna har utnyttjat den generella blanco-krediträtten med den försiktighet som förutsattes vid reformens genomförande. De nuvarande reglerna innebär för affärsbankerna lillsammans en tillålen blancokreditvolym vid utgången av år 1974 på ca 3 600 milj. kr. Av denna volym var vid samma tid elt belopp av ca 2 250 milj. kr. eller något mer än 60 96 utnyttjad. Sedan år 1969 har emellertid den medgivna blancokreditvolymen ökal med ca 90 % medan den utnyttjade volymen ökat med mer än 200 96. Del finns också, som framhållits från olika håll, anledning all räkna med en fortlöpande väsentlig ökning av behovet av blancokrediter. Det är därvid angeläget att bl. a. de mindre och medelstora företagens behov av sådana krediter kan tillgodoses. Därtill kommer alt vissa affärsbanker f. n. har utnyttjat större delen eller ca 80 % av sin blan-cokreditram. Utrymmet för en väntad ökning av blancokrediterna är sålunda begränsat hos dessa banker. Del finns därför etl behov av en utökad rätt

Prop. 1975:73 49

all medge blancokrediter. En självklar förutsättning för en vidgad rätt lill blancokreditgivning är dock att denna inte medför väsentliga risker från säkerhetssynpunkt. Några betänkligheter från denna synpunkt mot en sådan vidgning har inte framkommit under remissbehandlingen. Inle heller jag anser all säkerhetssynpunkter lägger hinder i vägen för en ökad blanco-krediträtt. Jag är mot denna bakgrund beredd att föreslå en utökad rätt till blancokreditgivning. Vid en ökning av blancokreditramen från 3 till 5 % skulle den tillåtna volymen beräknad med hänsyn lill förhållandena vid utgången av år 1974 för affärsbankerna öka frän ca 3 600 milj. kr. lill ca 6 000 milj. kr. Detta belopp skall ses mol en beviljad utlåning och lämnade garantier vid samma tidpunkt på sammanlagt ca 92 000 milj. kr.

Pä grund av del anförda förordar jag all 59 S BL ändras sä att den generella blancokreditramen höjs från 3 lill 5 96 räknat på summan av affärsbanks eget kapital och dess inlåning. Även om behovet av en ökad blancokredil-rält lorde vara störst för affärsbankerna bör-med hänsyn lill den gällande samordningen av bankinslilutens rörelseregler - motsvarande ändring göras för sparbanker och kreditkassor i 28 S SpL resp. 36 S JkL. Jag vill nu liksom i prop. 1968:143 understryka att samma grundsats bör gälla vid bankinstitutens blancokreditgivning som för all annan kreditgivning, nämligen all trygghet skall föreligga för låneförbindelsens fullgörande. Undantaget från kravel på särskild säkerhet ställer stora krav pä bankinslilutens bedömning av företagen vid kredilprövningen. Jag utgår från atl bankinspektionen ägnar särskild uppmärksamhet ät de praktiska verkningarna av den ökade generella blancokrediträllen.

5 Kreditjäv

5.1 Gällande bestämmelser

Banklagstifiningen begränsar i viss omfattning elt bankinstituts rätt atl lämna kredit till tjänstemän och andra som genom sin anknytning lill institutet intar en särställning. För affärsbankernas del är reglerna alltsedan 1968 års banklagsreform intagna i 61 S BL (senaste lydelse 1970:721). Reglerna innebär väsentligen följande.

De kreditjäviga rättssubjekten är indelade i tre grupper. Den förstagruppen består av delegater, dvs. verkställande direktör, dennes ställföreträdare och "annan befattningshavare, som ensam eller i förening med annan får avgöra pä styrelsen ankommande ärenden", ävensom makar till nu nämnda personer. Möjligheten för styrelsen atl delegera ärenden regleras i 74 S BL. De personer som närmast kan komma i fråga för uppdrag att avgöra styrelseärende är styrelseledamot och tjänsteman i banken. Efler lagändringen år 1970 medför ntedlemskap i styrelse för kontor eller kontorsgrupp inte kreditjäv. Reglerna avser sålunda - förutom tjänsteman som är delegat -endast sådan annan person som fått uppdrag att ingå i bankens direktion,

4 Riksdagen 1975. I saml. Nr 73

Prop. 1975:73 50

kredilulskott, länedelegation eller i annal liknande organ på central eller lokal nivå i banken (se prop. 1970:181 s. 30).

Kredit lill person i delegatgruppen får i princip lämnas endast om säkerhet ställts i tillgångar med ingen eller ringa föriustrisk, dvs. tillgångar som i kapitaltäckningshänseende förts till de båda lägsta riskgrupperna (57 S första stycket A och B BL). De säkerheter det är fråga om är dels borgen eller garanti av staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighel, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av Kungl. Maj:l, svenskt bank-institut, kreditakliebolag eller försäkringsförelag med svensk koncession, dels fordran eller värdehandling som anges i kapilalläckningsbeslämmelsen under A och B, bl. a. fullgoda obligationer och inteckning i jordbruks-, affärs-eller bostadsfaslighel eller tomträtt lill sådan fastighet, dock atl i jävshänseende inteckning skall ligga inom 60 % (i stället för i kapitaltäckningshänseende 75 96) av fastighetens uppskatiningsvärde. Utöver kredit mot säkerhet som nu sagts kan delegat få kredit till elt belopp av 50 000 kr. mot annan pantsäkerhet.

Den andra gruppen kreditjäviga personer omfattar styrelseledamot och slyrelsesuppleant som inte är delegat samt sådan persons make. Möjligheterna alt få kredit i egen bank begränsas till tre fall, nämligen kredit mot säkerhet av borgen eller garanti av samma rättssubjekt som tas upp för delegal-gruppen, mot säkerhet av pant och genom diskontering av "handelsväxel".

Den tredje gruppen omfattar banks revisorer och revisorssuppleanter och deras makar. För dessa gäller förbud mot kredit i banken.

Kreditjävig person som tillhör delegat- eller revisorsgruppen får ej heller godtas som borgensman eller, när fråga är om växel, som acceptanl, irassent eller endosseni.

Slutligen finns bestärnrnelser som reglerar kreditfrägan för kreditjäviga personer närstående företag. Huvudregeln är atl de givna krediljävsreglerna äger motsvarande tillämpning på bolag, förening eller annan sammanslutning, vari kreditjävig eller sådan persons make i egenskap av delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse. I fråga om sanmianslutning, vari person ur delegaigruppen har sådant intresse, gäller dock inte möjligheten atl lämna begränsad kredit mol pantsäkerhet i allmänhet. Sådan sammanslutning får däremot lämnas kredit på växel som är grundad på verklig handelsaffär (handelsväxel) eller vara acceptant, trassenl eller endosseni på växeln när bank beviljar kredit åt annan.

Jävsreglerna är enligl 62 S BL tillämpliga också vid tecknande av bankgaranti.

De år 1968 genomförda ändringarna i affärsbankernas kreditjävsregler innebar i sak bl. a. atl de rättssubjekt som förs lill den första kategorin rättssubjekt, dvs. delegatgruppen, fick vidgade möjligheter atl få kredit i den "egna" banken.

I det föregående har berörts möjligheten för bankslyrelse att enligt 74 S BL delegera ärenden från styrelsen till underordnat organ. Vissa begräns-

Prop. 1975:73 51

ningar gäller i delegeringsrätten. Bl. a. får styrelsen inle åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende som avser beviljande av kredit lill person som "avses i 61 S första eller andra stycket", dvs. som ingår i delegat- eller slyrelseledamotgruppen, eller lill sådan person närstående företag eller företag där denne är styrelseledamot. Styrelsen har dock möjlighet att för sådan person eller sammanslutning fastställa vissa gränser inom vilka utan styrelsens beslul i varje särskilt fall kredit får lämnas i och för en av låntagaren idkad rörelse.

För sparbankernas de\ infördes genom 1968 års lagsiifining kreditjävsregler i 30 S SpL som i allt väsentligt är utformade efter mönster av jävsbesläm-melserna i 61 S BL. Samtidigt infördes också hell nya delegeringsbesläm-melser för sparbankerna (39 § SpL). Bestämmelserna utformades i allt väsentligt i enlighet med reglerna i 74 S BL (se prop. 1968:143 s. 249, 251). En mindre ändring gjordes år 1970 i kreditjävsbestämmelserna i SpL motsvarande den ändring som då skedde i BL.

För jordbrukets kreditkassor gäller helt andra och väsentligt enklare jävsregler. Enligl 38 S JkL får kredit inte ulan tillstånd lämnas till ledamot av kassans styrelse, revisor i kassan eller suppleant för styrelseledamot eller revisor och inte heller till den som är anställd i kassan. Delsamma gäller kredit mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis, som utfärdats av sådan person. Tillstånd lämnas av riksorganisationen såvitt gäller centralkassa och av centralkassan såvitt gäller jordbrukskassa.

5.2 Bankföreningens framställning

Bankföreningen hemställer att den personkrets som omfattas av krediljävsreglerna begränsas såvitt gäller bankernas tjänstemän. Dessa regler är avsedda att hindra att de, som har bestämmande infiytande över bankens kreditgivning, själva beviljas krediter mot otillräcklig säkerhet. Den angivna personkretsen är enligt bankföreningens mening alltför vid. Den rymmer etl stort antal personer i befallningar sorn kamrerare, konlorstöreståndare och tjänstemän i motsvarande ställning. Kreditgivning till sådana befattningshavare är föremål för sådan kontroll på direktionsnivå i bankerna atl en alltför liberal säkerhetsprövning måste anses utesluten. 1 praktiken har det visat sig olägligt och förenat med praktiska nackdelar att dessa tjänstemän inte kan erhålla lån i den egna banken, exempelvis för anskaffning av bostad, utan måsle hänvisas alt ta sådana lån i annan bank. Bankföreningen anser därför att 61 S BL bör ändras så att den angivna personkretsen, såvitt gäller bankernas tjänstemän, begränsas till verkställande direktör och vice verkställande direktör samt deras makar. Genom en sådan ändring nås också bättre överensstämmelse med motsvarande regel i 339 S i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse.

Prop. 1975:73 52

5.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker att reglerna om kreditjäv för vissa befattningshavare i bank ändras så atl personkretsen begränsas.

Bankinspektionen framhåller att en begränsning av den kreditjäviga personkretsen enligt bankföreningens förslag innebär att man frångår den sedan länge gällande principen atl befattningshavare/delegat utan undanlag skall omfattas av krediijäv. Denna princip har motiverats med att ledande personer i bank skall kunna pröva forekommande kreditfrågor både vid beviljandet och under kredittiden på ett objektivt sätt utan påverkan av vilken betydelse prövningen kan få för egna krediter. Dessutom frainstår det som mindre lämpligt om insällarnas medel i alltför slor uisträckning används till krediter åt de ledande i banken. Att låta reglerna vara generella och omfatta även helt underordnade befattningshavare ter sig enligt inspektionen inte lika motiverat. Utvecklingen har fört med sig att befogenheter, särskilt i rutinärenden, delegerats och decentraliserats i betydande utsträckning, medan de högsta beslutsorganen har förbehållit sig policy-, planerings- och principfrågor. I samband härmed har man utfärdat normer och riktlinjer för de underordnade organens handlande och skapat möjligheter till kontroll och uppföljning på högre nivå. Även om befattningshavare på lägre nivåer kan ha betydande beslutanderätt, är de därför relativt bundna i sitt agerande. Utvecklingen i administrativt avseende har också fört med sig att personer, vilka inte utövar någon befogenhet i kreditärenden, tilldelats befogenheter all pä styrelsens vägnar besluta i t. ex. personal- och intendenturärenden och sålunda kommit att omfattas av kreditjäv. Den vida kretsen av kreditjäviga befattningshavare innebär också praktiska olägenheter. För lån till exempelvis bostadsanskaffning rnåste kreditjävig befattningshavare ofta hänvisas till annat institut. Komplettering av säkerheten med borgen såsom eljest är brukligt medges inte. Inte heller är det möjligt för sådan befattningshavare att i egen bank fas. k. personlän till mindre belopp utan säkerhet, som eljest normalt lärnnas, eller kombinera lönekonto med mindre kredit. Alt de ifrågavarande befattningshavarna av jävsskäl måste anlita annat - ibland fiera - institut för sina kreditengagemang är av olika skäl mindre lämpligt från arbetsgivarbankens synpunkt rnen också från de allmänna säkerhetssynpunkter som bankinspektionen har att företräda. En ordning som innebär att i första hand arbetsgivarbanken lämnar krediten är att föredra.

Bankinspektionen framhåller vidare att kontrollen av de nuvarande bestämmelsernas efterievnad medför ett betungande arbete för inspektionen på grund av det stora antalet delegater och fall där befattningshavare övergår till jävsställning från befattning, som inte varit förenad med kreditjäv. I det senare fallet kan avveckling av kredit behöva krävas även om den är obetydlig och godtagbar för kredittagare i allmänhet. Slutsatsen av det anförda blir enligt inspektionen att den ifrågavarande kretsen av kreditjäviga bör begränsas. Del finns dock fog för särskild restriktivitet i fråga om kredit till befattningshavare, som har etl cenirali inflytande pä banks kreditgivning,

Prop. 1975:73 53

dess villkor, inriktning etc. Sådan befattningshavare är i regel styrelseledamot eller styrelsesuppleant eller ocksä är hans ställning sådan att han genom att förbereda styrelsens beslut kan ha ett centralt inflytande. Utöver verkställande direktör hör till denna personkrets vice verkställande direktör och annan chefstjänsteman, som svarar för sådan funktion inom banken som innefattar kreditgivning, t. ex. chef för lånerörelsen, central kreditavdelning, avdelningskontoren, provinsrörelse, utlandsrörefse. Graden av inflytande beror också på bankens organisation. 1 banker med regional organisation kan funktioner som annars utövas centralt fullgöras av regionala chefer med ansvar direki inför verkställande direktör och styrelsen. Enligt inspektionens uppfattning bör nuvarande kreditjävsbestämmelser fortfarande gälla för här avsedda chefstjänstemän på grund av deras ledande funktioner med nära anknytning till bankens styrelse. Den av bankföreningen föreslagna begränsningen av personkretsen är således alltför snäv. Den är inle heller adekvat, eftersom ställningen som vice verkställande direktör eller ställföreträdare inte är förenad med samma reella funktion i alla banker. Under sådana förhållanden synes det ogöriigi att i lagtexten uttömmande ange vilka befattningshavare som skall vara underkastade det strängare kreditjävet. Bankinspektionen föreslår i stället alt i lagen anges att detla jäv omfattar verkställande direktör och dennes ställföreträdare samt annan befattningshavare i ledande ställning som handlägger kreditfrågor. Det får ankomma på inspektionen att för varje bankinstitut la ställning till vilka befattningshavare som skall komma i fråga. För att bankinspektionen skall kunna pröva vilka befattningshavare som bör omfattas av del strängare krediljävet bör bankernas styrelser i den instruktion som enligt 74 S tredje stycket BL årligen skall insändas till inspektionen lämna uppgift om vilka befattningshavare som enligt styrelsens uppfattning skall omfattas av detta kreditjäv. Det torde få ankomma på inspektionen att utfärda närmare föreskrifter i detta avseende. - En ändring av 61 S BL enligt bankinspektionens förslag kräver även ändring av 74 § femte stycket 3, eftersom denna bestämmelse är direkt anknuten till reglerna om kreditjäv. Det är en oundgänglig förutsättning för en uppmjukning av reglerna om kreditjäv att alla krediter till personer som f. n. är kreditjäviga även i fortsättningen prövas av högre instans i banken.

Bankinspektionen framhåller vidare att krediljävsreglerna i 30 S första stycket SpL är likalydande med ieglerna i BL. Förhållandena i sparbankerna är i väsentliga delar desamma som i affärsbankerna och bör regleras på samma sätt. Vad gäller befattningshavare i jordbrukets kreditkassor finns inte några bestämmelser om kreditjäv i annan mån än att enligt 38 S JkL kredit till anställd kräver tillstånd av centralkassa såvitt gäller jordbrukskassa och av riksorganisationen såvitt gäller centralkassa. Från jordbrukskasserörelsen har framförts önskemål om att tillståndslvånget enligt 38 S i konsekvens med föreslagna ändringar i BL och SpL begränsas till verkställande direktör, dennes ställföreträdare och annan befattningshavare i ledande ställ-

Prop. 1975:73 54

ning. Inspektionen har intet alt erinra mot en sådan ändring.

Sparbanksföreningen anför att det även för sparbankerna är angeläget att en liberalisering sker av de bestämmelser om krediijäv, vilka nu gäller för sådan befattningshavare i sparbank som tillika är delegat. Föreningen instämmer i vad bankföreningen anfört om de olägenheter som krediljävsreglerna medför för de bankanställda. Sparbanksföreningen pekar också på atl bestämmelserna om krediijäv medfört en begränsning av sparbanks möjligheter alt till styrelse för avdelningskontor - vilken styrelse i de flesla fall har lill huvud.saklig uppgift att fungera som s. k. lånedelegation - knyta för verksamheten värdefulla personer inom ortens näringsliv. Enligl departementschefens uttalande i samband med 1970 års ändring av krediljävsreglerna i banklagstiftningen (prop. 1970:181 s. 29) skall nämligen lill gruppen befattningshavare/delegater, för vilka de strängare krediijäyen gäller, räknas även ledamot av s. k. konlorsstyrelse, som tillika är medlem av direktion, länedelegation eller annan mindre beslutsgrupp, som erhållit sina befogenheter med stöd av delegationsbeslämmelsen i 39 S SpL. Sparbanksföreningen lillstyrker bankinspektionens förslag till ändrad lydelse av 61 § BL under förutsättning alt motsvarande ändring sker i krediljävsreglerna för sparbanker och övriga kreditinstitut.

Bankmannaförbundel framhåller bl. a. att förbundet tidigare uppmärksammat bankinspektionen på de nuvarande långtgående begränsningarna i fråga om delegats möjligheter att erhålla krediter i den bank där han tjänstgör. Betydande grupper av de bankanställda åsamkas väsentliga olägenheter vad avser bostadsfinansieringen till följd av krediljävsreglerna. Nuvarande regler upplevs i hög grad som mer ofördelaktiga för de anställda än vad ur allmänt säkerhetsinlresse är motiverat. Förbundet är därför tillfredsställt med de ändringar i BL som bankinspektionen föreslår i sitt yttrande.

Riksbanksfullmäktige har ingen erinran mol bankinspektionens förslag. Bankinspektionen har i sitt yttrande angett att jordbrukskasseförbundel lämnat inspektionens förslag utan erinran.

5.4 Föredraganden

Bankinstituten har en begränsad rätt atl lämna kredit till sina anslällda och andra som genom sin anknytning till banken intar en särställning sorii låntagare. Syftet med reglerna om kreditjäv är att så långt rnöjligt garantera att kredilärendena i elt bankinstilul handläggs på etl objektivt sätt ulan atl befattningshavarna påverkas av att de själva har krediter hos banken. Jävsreglerna avser också att hindra att de anställda i en bank beviljas egna krediter mot otillräcklig säkerhet.

De nu gällande jävsreglerna är sedan 1968 års banklagstiftning i allt väsentligt av samma innehåll i BL och SpL. För jordbrukets kreditkassor gäller delvis andra och lindrigare jävsregler, vilket motiveras bl. a. av att de utgör kooperativa bankinstilul. De strängaste krediljävsreglerna gäller enligt BL

Prop. 1975:73 55

och SpL för bankens revisorer, deras makar och dessa personer närstående företag, vilka är hell uteslutna från kredit i den "egna" banken. De därnäst strängaste kreditjäven omfattar personer i den's. k. delegatgruppen. I denna grupp ingår verkställande direktören och dennes ställföreträdare samt annan befattningshavare som ensam eller i förening med annan får avgöra på bankstyrelsen ankommande ärenden samt makar lill sådana personer. Med befattningshavare förstås förutom tjänsteman i banken också annan person som fått uppdrag att ingå i bankens direktion, s. k. kreditutskott, lånedelegation eller i annat liknande organ på central eller lokal nivå i banken. Person i delegaigruppen får beviljas kredit endast om tillgångar med ingen eller ringa föriustrisk ställts som säkerhet för krediten. Enligt BL och SpL får godtas endast säkerhet av borgen eller garanti av staten, kommun, bankinstilul eller vissa andra rättssubjekt eller säkerhet av vissa slag av fordringar och värdehandlingar eller mot annan pantsäkerhel intill elt belopp av högst 50 000 kr. I huvudsak samma begränsningar gäller i fråga om kredit lill bolag eller sammanslutning, vari sådan person eller dennes make i egenskap av delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse. För styrelseledamot eller suppleant, som inle är delegat, samt sådan persons make gäller lindrigare kreditjävsregler.

Bankföreningen har hemställt om ändring i krediljävsreglerna såvitt avser delegaigruppen. Den personkrets som ingår i denna grupp är enligl föreningens uppfattning alltför vid. Den inrymmer ett stort antal underordnade befattningshavare. Detta medför praktiska olägenheter, bl. a. att sådana befattningshavare för vanliga lån, t. ex. för bostadsfinansiering, måste hänvisas till annat bankinstilul än den egna banken. Bankföreningen föreslär alt delegatgruppen begränsas till verkställande direktör och vice verkställande direktör saml deras makar. Bankinspektionen instämmer i att kretsen kre-diljäviga befattningshavare är alltför vid men förordar en inte fullt så snäv begränsning av personkretsen. Graden av enskilda befattningshavares infiytande över en banks kreditgivning är beroende av bankens organisation. De befattningshavare som enligt inspektionens uppfattning bör omfattas av kreditjäv är inte bara verkställande och vice verkställande direktör utan alla sådana befattningshavare som har ett centralt inflytande på banks kreditgivning, dess villkor och inriktning osv. Att i lagtext uttömmande ange vilka dessa befattningshavare är anser bankinspektionen vara ogörligt. Inspektionen förordar därför atl i lagen endasl anges atl kreditjäv gäller för verkställande direktör och dennes ställföreträdare saml annan befattningshavare i ledande ställning som handlägger kredilfrågor. Det flr sedan ankomma på inspektionen att för varje bankinstilul la ställning till vilka befattningshavare som skall omfattas av krediljävsreglerna. Inspektionen föreslår att en motsvarande begränsning av den personkrets som omfattas av kreditjäv bör ske även såvitt avser befattningshavare i sparbanker och i jordbrukets krediikassor.

De ändringar i krediljävsreglerna som förordas av bankinspektionen lill-

Prop. 1975:73 56

styrks eller lämnas ulan erinran av övriga remissinstanser. Särskilt sparbanksföreningen och bankmannaförbundel understryker de väsentliga ölägenheter som de bankanställda åsamkas, t. ex. i fråga om bostadsfinansiering, på grund av att de nuvarande krediljävsreglerna omfatiar en betydligt större personkrets än vad som från allmänna synpunkter är motiverat.

Jag delar bankinspektionens uppfattning alt reglerna om kreditjäv även
i fortsältningen måsle omfatta inte bara verkställande direktör och dennes
ställföreträdare ulan ocksä övriga personer i den egentliga bankledningen
och andra befattningshavare som har elt centralt inflytande på banks kre
ditgivning och därmed sammanhängande frågor. De nu gällande reglerna
om krediijäv för personer i den s. k. delegatgruppen har emellertid, bl. a.
genom utvecklingen i fråga om bankernas organisation och administration,
blivit alltför långtgående och kommit att omfatta även befattningshavare
på lägre beslutsnivåer, för vilka de strängare kreditjäven inle är sakligt moti
verade. Delegaigruppen med de strängare kreditjäven bör sålunda kunna
begränsas utan all man gör avkall på de krav som bör tillgodoses genom
krediljävsreglerna. Som bankinspektionen föreslagit kan delegatgruppen
lämpligen bestämmas så att däri ingår verkställande direktör, dennes ställ
företrädare och annan befattningshavare i ledande ställning som ensam
eller i förening med annan får avgöra pä styrelsen ankommande kredit
ärenden. Genom en sådan jävsregel får man en begränsning av personkretsen
som kan anses sakligt motiverad och kan tillämpas med beaktande av
bankinslilutens skiftande organisation. Del får ankomma på bankinspek
tionen atl pä grundval av på lämpligt sätt inhämtade uppgifter för varje
bankinstitut avgöra vilka befattningshavare som skall omfattas av kredit
jäven. Krediljävsreglerna bör enligt min mening kompletteras med en be
stämmelse härom. "

Som jag nyss anfört blir bedömningen av frågan om en person skall anses vara befattningshavare i ledande ställning beroende på förhållandena i del enskilda inslilulet. Med begreppet befattningshavare avses därvid, liksom hittills, förutom tjänsteman i banken också annan person som fått uppdrag att ingå i bankens direktion, s. k. kreditutskoit, lånedelegation eller i annat liknande organ på central eller lokal nivå i banken (jfr prop. 1970:181 s. 30). Vissa riktlinjer kan anges för bedömningen huruvida en befattningshavare skall anses ha en ledande ställning. Förutom verkställande direktören och dennes ställföreträdare avses till en början vice verkställande direktör och sådan tjänsteman som på grund av sin ställning i banken är ledamot av bankens styrelse eller styrelsesuppleant. Även chef för viktig central funktion inom bank, t. ex. chef för krediirörelsen, har självfallet en ledande ställning. Som person i ledande ställning bör också anses tjänsteman i banken som är chef för sådan regional förvaltning med långt gående självständighet som finns i vissa banker eller som är ledamot eller suppleant i styrelse vid sådan förvaltning. Annan än tjänsteman i banken som är ledamot eller suppleant i bankens styrelse och som ensam eller i förening med annan i direktion.

Prop. 1975:73 57

kredilulskott, lånedelegation eller liknande organ får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, flr också anses ha en ledande ställning. Om en person, som inle är anställd i banken och inte heller är ledamot eller suppleant i bankens styrelse, ingår i sådant organ som nyss nämnts och därmed så atl säga deltar i del löpande arbetet, bör han anses ha ledande ställning i den mån en tjänsteman i banken i samma funktion kan anses ha sådan ställning.

Av det anförda följer bl. a. all arbetstagariedamot i bankinstituts styrelse enligl lagen (1973:1093) om slyrelserepresentalion för de anslällda i bank-institut och försäkringsbolag inte omfattas av de strängare krediljävsreglerna som gäller för den s. k. delegaigruppen, såvida han inle omfattas därav redan på gmnd av sin tjänsteställning i banken eller på grund av uppdrag som är förenat med slyrelseledamolskapel, t. ex. uppdrag att ingå i direktion.

Vad jag nu har anfört har närmast tagit sikte på affärsbankerna. 1 likhet med bankinspektionen och övriga remissinstanser anser jag all krediljävsreglerna i SpL bör ändras på motsvarande sätt som föreslagits i fråga om BL och all en liknande ändring bör ske även beträffande kreditjäv enligt JkL.

Jag förordar sålunda att 61 S BL, 30 S SpL och 38 S JkL ändras i enlighet med vad jag nu har anfört. 1 sammanhanget vill jag erinra om de regler om låneförbud för bl. a. styrelseledamot och verkställande direktör som år 1973 infördes i lagen (1944:705) om aktiebolag (se prop. 1973:93, SFS 1973:303). Frågan om sådana synpunkter som ligger bakom dessa regler bör påverka utformningen av krediljävsreglerna i banklagstiftningen får prövas i annat sammanhang.

1 överensstämmelse med vad bankinspektionen föreslagit bör vidare 74 S BL ändras så att alla krediter lill personer som f. n. är krediljäviga också i fortsältningen skall prövas av styrelsen. Motsvarande ändring bör göras i 39 S SpL.

6 Återbetalning av överskjutande insatsbelopp i kreditkassa 6.1 Gällande bestämmelser

Enligt 1 S tredje stycket JkL skall kreditkassa registreras som ekonomisk förening. Lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (ändrad senast 1974:163) skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kassorna, såvida inte annat följer av JkL. Med medlemskap i ekonomisk förening följer skyldighet att till föreningen erlägga viss insats.

Av JkL följer alt lagen om ekonomiska föreningar inte är tillämplig i fråga om kredilkassorna, när det gäller medlems rätt att utan avgång ur föreningen fä ut insatsbelopp som är högre än det belopp han enligt stadgarna är skyldig att ha innestående, s. k. överskjutande insalsbelopp. 1 28 a S JkL föreskrivs att 16 a S lagen om ekonomiska föreningar inle gäller i fråga om

Prop. 1975:73 58

kreditkassorna. Enligt sistnämnda lagrum kan medlem, som deltar i föreningen med högre insatsbelopp än han är skyldig att dellaga med, efter uppsägning få ut överskjutande belopp utan att avgå ur föreningen. Angående uppsägningen och medlemmens rätt alt fl ut det uppsagda beloppet och skyldighet all ålerbära vad han har fält ul äger bestämmelserna i 14 S första stycket och 16 S lagen om ekonomiska föreningar beträffande medlems avgång motsvarande tillämpning.

Det förhållandet att medlem i kredilkassa inte liksom medlem i annan ekonomisk förening kan få ul överskjutande insats annat än vid utträde ur föreningen hänger samman med kapitalläckningskravel för kredilkassorna enligt 34 S JkL. Centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor skall nämligen enligt 34 S till insällarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Delta bestäms för kassorna gemensamt i förhållande till deras tillgångar och de garantiförbindelser de har ingått (placeringar).

1 samband med att 16a S lagen om ekonomiska föreningar tillkom påpekade departementschefen att insatskapitalet i kreditkassorna fyller en särskild funktion som hänger samman med kassornas karaktär av kreditinstitut med - såvitt gäller cenlralkassorna - rätt till inlåning från allmänheten. Utbetalning av insatsmedel kunde föranleda att inlåningen måste skäras ned, vilkel i sin lur kunde medföra alt även utlåningen måste begränsas. Departententschefen ansåg atl gällande räll inte hade visat sig medföra några slörre ölägenheter för kassornas del. Med hänsyn härtill ansågs kassorna tills vidare böra undantas från de nya reglernas tillämpningsområde (prop. 1967:140 s. 18).

6.2 Jordbrukskasseförbundets framställning

Jordbrukskasseförbundel hemställer alt förbudet i 28 a S JkL mot återbetalning av överskjutande insatser skall upphävas. Till stöd för sin hemställan anför förbundet bl. a. följande. Enligt jordbrukskassornas normalstadgar uppgår den stadgeenliga insatsskyldighelen till 4 96 av utestående län, en gräns som planeras bli höjd lill 5 %. Det faktiska behovet av kapitaltäckning utgör i dag ca 2 % av utestående län. Redan genom ett uttagande av maximala insatser skulle sålunda del lolala kapitaltäcknings-behovel mer än väl täckas. Härtill kommer reservfonder, som uppgår till

1.3 96 av uteslående lån, samt den möjlighet som finns att ta upp förlagslån
lill etl belopp som motsvarar samriianlagda beloppet av insatskapital och
reservfonder. Insalskapilalels relativa andel av det totala egna kapitalet har
minskat från 56 till 44 % under åren 1966-1971. Ett slopande av förbudet
mot återbetalning av överskjutande insatser utan samband med medlem
mens avgång innebär således föga risk för att en sådan relation mellan eget
kapital och placeringar kan uppkomma att verksamheten måste krympas.

Förbundet anför vidare att förbudet mot återbetalning av överinsatser har medfört att frekvensen av överinsatser ökat. Dessa utgör dock totalt sett

Prop. 1975:73 59

fortfarande en obetydlig andel av det totala insatskapitalet. Förbundet erinrar om etl uttalande i prop. 1967:140 (s. 16) att det för en medlem i en ekonomisk förening kunde framstå som orättvist atl han tvingas ha ett högre belopp innestående i föreningen än andra medlemmar, trots att insatsskyldighelen är densamma. Förbundet framhåller atl förbudsregeln ur föreningsrältslig synvinkel ter sig lika omotiverad för medlemmarna i jordbrukskassor. Överskjutande insatser kan uppkomma genom t. ex. amortering av den kredit som ligger till grund för beräkningen av insatsernas sloriek eller omplacering av exempelvis en byggnadskredil lill en hypoleksförening. När medlem av en kreditkassa vill ha ut överskottsinsatser är han hänvisad till atl begära utträde ur kassan. Har medlemmen ytteriigare krediter i kassan tvingas han all lösa in även dessa, eftersom medlemskap i kassan utgör en förutsättning för erhållande av kredit.

Om återbetalningsförbudet slopas, motsätter sig förbundet inte att det, om så bedöms erforderiigt, i JkL införs en bestämmelse om all insatser får återbetalas endast i den mån kassornas återstående fonder, inbegripet föriagskapilal, är tillräckliga för att föreskrivna kapitalläckningskrav skulle kunna uppfyllas.

6.3 Remissyttrande

Bankinspektionen lillstyrker i princip jordbrukskasseförbundets framställning men anser all överskjutande insatsbelopp inte bör få betalas ut, om kredilkassan efler utbetalningen inte kan iaktta kravet på kapilalläckning. Kapitaltäckningskravet för placeringarna i landets samtliga kreditkassor, vilka placeringar vid utgången av september 1973 uppgick lill omkring 7 700 milj. kr., var ca ISO milj. kr. (1,95 96). Tillhopa redovisar kassorna därutöver i riskiäckande kapital 43 milj. kr., som skulle täcka en ökning av placeringarna med ca 2 200 milj. kr. (28 96). Överskottet i risktäckande kapital är emellertid bäde absolut och relativt sett mycket olika i kassaenhelerna. Den placeringsökning som överskottet skulle kunna läcka varierar från under 10 till över 50 96, räknat på nuvarande placeringsvolym och oförändrad sammansättning. Någon tendens till förändring av utlåningsstrukluren mot mera kapitalkrävande placeringar kan inle iakttas. Del genomsnittliga läck-ningskravelharåren 1970-1973 varil 1,92-1,99 96. Del riskiäckande kapitalet i kreditkassorna bestod vid 1972 års slut av insatskapital till omkring 35 %. Aierstoden utgjordes huvudsakligen av reservfonder (37 96) och förlagslån.

Med hänsyn lill att insatskapitalet har begränsad betydelse för kapital-täckningen och till de olägenheter som är förknippade med återbetalningsförbudet vill inspektionen inte motsätta sig alt förbudet upphävs. Det är emellertid nödvändigt alt begränsa möjligheterna att återbetala överskjutande insatser, så att soliditeten och en vidare utveckling av kredilkassorna inle äventyras. Därvid bör beaktas, alt soliditetsgraden skiftar så kraftigt mellan kassaenheterna och att överskjutande insatser, som återbetalas på

Prop. 1975:73 60

grund av amortering eller avlyft av krediter, först efter relativt läng lid kan komma atl kompenseras av nya insatser. När frigjorda niedel nyutlånas, sker nämligen den därmed följande insalsbetalningen inte på en gäng ulan successivt. Etl förbehåll med hänsyn till kapitaltäckningskravet finns för sparbankernas del i 16 S SpL. Där föreskrivs atl garantifond får återbetalas i den mån sparbankens återstående fonder är tillräckliga för atl kapitaltäckningskravet skall upprätthållas. Inspektionen föreslår att den begärda rätlen för kreditkassorna atl återbetala överskjutande insatser bör förenas med motsvarande villkor. Villkoret innebär att kredilkassa före utbetalningen måste förvissa sig om atl den i fortsättningen får möjlighet att uppfylla stadgat kapitalkrav. Därvid bör kassan vara bäde berättigad och skyldig atl ta hänsyn till väntad nyullåning. - Jordbrukskasseförbundet har förklarat sig inle ha någon erinran mol inspektionens förslag.

6.4 Föredraganden

Del råder en skillnad mellan k red i t kassorna och andra ekonomiska för-eningarsåtillvidaatt medlem i kreditkassa inte har rätt att få ul överskjutande insatsbelopp - dvs. den del av medlemsinsatsen som överstiger vad medlemmen enligt stadgarna är skyldig ha innestående i föreningen - annat än i samband med utträde ur föreningen. När medlems rätt att utfå överskjutande insatsbelopp infördes år 1968 i fråga om ekonomiska föreningar i allmänhet, undantogs sålunda kreditkassorna genom en särskild föreskrift i 28 a S JkL. Undantaget motiverades bl.a. med den betydelse insatserna hade i kapitaltäckningshänseende.

Jordbrukskasseförbundel har uppgett atl förbudet numera medför olägenheter för kreditkassorna och hemställer att förbudet upphävs. Förbundets framställning har tillstyrkts av bankinspektionen. Även jag anser alt förbudet nu bör kunna slopas. Som inspektionen har anfört bör det emellertid tillses att bestämmelserna om kapitaltäckning inte åsidosätts genom återbetalning av överskjutande medlemsinsatser. Kreditkassan måste alltid bedöma om återbetalning kan ske med hänsyn till kapitaltäckningskravet, därvid även väntad nyullåning bör beaktas. Begränsningen i återbetalningsskyldigheten kan lämpligen uttryckas så att överskjutande insatsbelopp får betalas ul endasl om det kan ske med hänsyn lill 34 S JkL. Jag förordar alltså alt 28 a S JkL ändras i enlighet med vad jag nu har anfört.

Kapitaltäckningskravet bestäms gemensamt för centralkassa och de jord-brukska.ssor som är anslutna till denna. Det innebär atl det ankommer på centralkassan atl för sin och anslutna jordbrukskassors räkning bedöma, i vad mån överskjutande insatsbelopp kan återbetalas. Jag förulsälter alt genom kassornas stadgar eller instruktioner kan skapas en lämplig ordning för denna prövning.

Prop. 1975:73 61

7 Amortering av vissa bundna lån

Bestämmelserna om krediters löptid är enhetligt utformade för de olika slagen av bankinstilul (63 S BL, 32 S SpL och 40 S JkL). Huvudprincipen är att bankinstituts utlåning skall vara kortfristig. Ställs lån inte att betalas inom etl år skall i lånevillkoren tas in förbehåll om rätt alt säga upp lånet till betalning inom denna tid. Bundna reverslån, dvs. lån utan sådant förbehåll, får dock lämnas - förutom i form av s. k. återiån - inom en på visst sätt bestämd ram. Enligt en allmän regel skall förfallotiden för lån bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för bankens förbindelser. Återbetalningstiden för bundet reverslån får inte överstiga tio år. Om bundet län är en blancokredit eller etl borgenslån, måsle låneavtalet innehålla föreskrifter om åriig avbetalning. Vidare gäller att bank måste förbehålla sig rätt till förtida uppsägning av lånet om säkerheten försvagas i märklig ntån eller - i fråga om blancokredit - om trygghet för återbetalning av lånet inte längre föreligger. Efter lagändring år 1970 kan bankinstitut dock i fräga om bundet lån till utländsk stat eller bank underiåta att föreskriva amorteringsplikt och uppsägningsförbehäll (prop. 1970:181, BaU 77, rskr 448, SFS 721-723). Syftet med lagändringen var bl. a. att underlätta för svenska banker atl bevilja utländska banker bunden kredit i och för finansiering av export av svenska produkter. Bankföreningen har nu under hand framställt önskemål om en lagändring innebärande alt nämnda krav på amortering inte heller i övrigt skall gälla om det finns särskilda skäl till undantag frän kravet. Bakgrunden härtill anges i första hand vara atl riksbanken -av hänsyn till senare tids påfrestningar på den svenska valutareserven -hävdar att svenska företag bör låna i utlandet i ökad omfattning, därvid lånen bör ha en genomsnittlig löptid på minst fem år. Genom den föreslagna lagändringen skulle del t.ex. bli möjligt för svensk bank, som bildal konsortium med utländska banker för kreditgivning lill svenskt förelag, att delta i krediten ulan atl tvingas ställa upp strängare lånevillkor än övriga konsortiemedlemmar. Etl annat fall där kravet på amorteringsplikt borde slopas anges vara alt svensk bank ensam lämnar ell svenskt förelag elt lån i utländsk valuta och själv refinansierar länet genom upplåning i utlandet. Från bankföreningens sida har vidare framhållits alt amorteringskravel försvårar för svenska banker all delta i bankkonsortier med deltagare från olika länder och med syfte alt lämna fieråriga krediter - även blancokrediter ulan amorteringsvillkor - lill låntagare av skilda nationaliteter. Del anses alt svenska banker genom alt delta i sädana konsortier kan medverka till att de svenska bankkunderna lättare kan fl krediter från sådana konsortier.

Jag har i andra sammanhang framhållit atl det är angelägel atl del by-lesbalansunderskotl som uppkommit till följd av oljekrisen tills vidare i stor ulslräckning finansieras med internationell upplåning. Bankinsliluten har självfallet en viktig uppgift all fylla när det gäller atl på olika sätt förmedla lån från den internationella kreditmarknaden till svenska lånekunder. Mot

Prop. 1975:73 62

denna bakgrund är jag villig medverka lill atl underiätta för bankerna all verka på detta område. Bankerna bör få möjlighet underiåta all ställa upp krav på amorleringsskyldighet, när sådant krav är ägnat all motverka alt svenska förelag får tillgång till den utländska lånemarknaden. Avsteg frän kravet på amorleringsplikl bör fl ske endasl om särskilda skäl föreligger. En sådan begränsad vidgning av rätten alt lämna bundna blancokrediter eller borgenslån utan krav pä amorleringsplikl kan enligl min mening inle anses slå i slrid med de krav på soliditet och likviditet som ligger bakom regleringen av krediters löptid. Del blir självfallet en uppgift för bankinspektionen att i sin tillsynsverksamhet tillse all bankerna använder sig av möjligheten att tillämpa amorleringsfrihet endast i sådana fall som här åsyftas. Del kan enligl min mening överiämnas ål bankinspektionen att efler samråd med riksbanken närmare utstaka riktlinjerna för hur praxis på området bör utvecklas. Inspektionen bör fortlöpande hålla sig underrättad om de fall där blancokrediter eller borgenslån lämnats med amorleringsfrihet Det lorde ligga inom ramen för inspektionens befogenheter som tillsynsmyndighet alt ge de föreskrifter som kan behövas för alt inspektionen skall kunna följa tillämpningen av den nya undantagsregeln.

Jag förordar således atl 63 S BL och även 32 S SpL och 40 S JkL ändras i enlighet med det sagda.

8 Ändringar i fråga om landshypoteksinstitutionen m. m.

Jag vill i detta sammanhang ocksä behandla en framställning av Sveriges allmänna hypoteksbank om några ändringar i lagen (1970:65) om Sveriges allrnänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar.

Banken har hemställt dels atl i 49 S införs möjlighet för länsstyrelse alt förordna suppleant för offentligt ombud, dvs. ombud som har hand om offenllig vård av skuldförbindelser som lämnats lill landshypoteksförening, dels all 50 S kompletteras med en regel som medger att lånehandlingar som är under handläggning inle behöver förvaras inom två lås. Ändringsförslagen har tillstyrkts av bankinspektionen och länsstyrelsen i Stockholms län. Jag förordar atl ändringarna genomförs och alt de utformas efter motsvarande regler för stadshypoteksföreningarna, dvs. 13 och 47 SS reglementet (1968:654) för Konungariket Sveriges stadshypolekskassa och för stadshy-poleksföreningar.

Utöver de lagändringar som föreslagils i det föregående bör slutligen med anledning av den nya regeringsformen vissa jämkningar göras i BL, SpL, JkL och nämnda lag om landshypoteksinstitutionen.

Prop. 1975:73 63

9 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att aniaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

2. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

3. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

4. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975:73 64

Innehåll

Propositionen................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................... ...... 1

Lagförslag ..................................................... 2

1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse 2

2. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker 9

3. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen 17

4. iag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar ........................... .... 24

Uldrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-03-13 25

1. Inledning ................................................... .... 25

2................................................................ Kapitaltäckning m. m. i fråga om bankinstituts krediter till si
dobolag .................................................... .... 26

2.1 Gällande bestämmelser m. m....................... .... 26

2.2 Bankinspektionens skrivelse ...................... 29

2.3 Remissyttrandena ................................ 32

2.4 Föredraganden .................................... 35

3. Sparbanks och centralkassas engagemang i sidobolag 39

3.1 Gällande bestämmelser ........................ 39

3.2 Sparbanksföreningens skrivelse ................... 40

3.3 Remissyttrandena ................................ 40

3.4 Föredraganden....................................... 42

4. Blancokrediter .............................................. .... 44

4.1 Gällande bestämmelser ............................ .... 44

4.2 Bankföreningens framställning ................... .... 44

4.3 Rentissyttrandena.................................. .... 45

4.4 Föredraganden....................................... .... 47

5. Kreditjäv ................................................... .... 49

5.1 Gällande bestämmefser ........................... .... 49

5.2 Bankföreningens framställning .............. .... 51

5.3 Remissyttrandena ................................ .... 52

5.4 Föredraganden....................................... .... 54

6. Återbetalning av överskjutande insatsbelopp i kreditkassa ... 57

6.1 Gällande bestämmelser ........................ .... 57

6.2 Jordbrukskasseförbundets framställning.......... 58

6.3 Reniissyttrande ................................... .... 59

6.4 Föredraganden....................................... .... 60

7. Amortering av vissa bundna lån ................... .... 61

8. Ändringar i fräga om landshypoteksinstitutionen m. m 62

9. Hemställan ................................................. .... 63

10.Beslut ........................................................ .... 63

GOT.AB 75 9073 S Stockholm 1975