Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 68 år 1975       Prop. 1975: 68

Nr 68

Regeringens proposition om ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), m. m.:

beslutad den 6 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har uppta­gits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa, huvudsakligen av den nya regerings­formen betingade ändringar i de år 1973 beslutade nya reglerna i sjö­lagen om registrering av och inteckrung i fartyg m. m. Bestämmelser om registrering av mindre fartyg, båtar, som tidigare förutsattes bli meddelade i administrativ ordning, föreslås nu intagna i en särskUd båtregistreringslag. Vidare föreslås en särskild lag enligt vilken sådana äldre fartygsinteckningar som hänför sig till numera avregistrerade fartyg skall förfalla om de inte förnyas före utgången av maj 1977. Genom en lag om registrering av båtbyggnadsförskott bibehåUs såvitt aivser båtar den möjlighet som hittiUs har funiuts att vid beställning av fartygsbygge vinna förmånsrätt i bygget för lämnat förskott.

I sjölagens bestämmelse om s. k. gemensamt haveri hänvisas tUl de internationellt överenskomna s. k. York-Antwerpen-reglema. Denna hänvisning föreslås jämkad med hänsyn tUl att reglema har reviderats år 1974.

1   Riksdagen 1975.1 saml Nr 68


 


Prop. 1975: 68

1   Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrives i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1) dels att i 60, 62, 212, 230, 243, 296, 305, 310, 314, 341 och 346 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regering­en" i motsvarande form, dels att 211, 315 och 317 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 354 och 355 §§, och närmast före den nya 354 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


211 §


Om innebörden av gemensamt haveri och fördelningen därav på fartyg, frakt och last gälla York-Antwerpen-reglerna 1950 i den mån annat ej är avtalat.

Konungen tiUkännagiver regler­nas lydelse i engelsk text och svensk översättning.


Om innebörden av gemensamt haveri och fördelningen därav på fartyg, frakt och last gäUa York-Antwerpen-reglerna 1974 i den mån annat ej är avtalat.

Regeringen tillkännagiver reg­lernas lydelse i engelsk text och svensk översättning.


315 §


Närmare föreskrifter om till-lämpningen av bestämmelserna i detta kapitel om sjöförklaring och om utredning av särskild under­sökningskommission meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av sjöfartsverket.


Sjöfartsverket, tullverket och poUsmyndighet skola lämna tings­rätt, som håller sjöförklaring, och undersökningskommission det bi­träde dessa påkalla för utredning­en. För polismyndighets utredning gälla i tillämpliga delar bestäm­melserna i rättegångsbalken om förundersökning i brottmål. Tvångsmedel enligt 24—28 kap. samma balk får dock användas endast i den mån anledning före­kommer att brott som hör under allmänt åtal har förövats.


317 §

Uppslår fråga om fartyg efter inträffad skada bör anses vara istånd-sättligt eller icke, skall yttrande därom avgivas av minst tre besikt­ningsmän.

Besiktningsmännen förordnas på ansökan av fartygets ägare, redare eller befälhavare. Inom riket förordnar rätten i den ort där besiktningen skaU äga rum tUl besiktningsmän personer som äro upptagna på för­teckning enUgt 316 §. Utom riket förordnas besiktningsmän av myndig­het, som är behörig enUgt lag eUer sed i besiktningsorten, eller också

1 Lagen omtryckt 1974: 621.


 


Prop. 1975: 68                                                          3

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

av svensk konsul eller, där sådan ej finnes, dansk, finsk eller norsk konsul.

Vid besiktning inom riket skola besiktningsmännen avfordra befäl­havaren fartygets nationalitets­handling. Förklaras fartyget icke vara iståndsättligt, skola de oför­dröjligen till sjöfartsverket insän­da nationalitetshandlingen, avskrift av yttrandet och bevis alt de äro behörigen förordnade. När besikt­ning äger rum utom riket skall konsul, såvitt det kan ske, i tUl-lämpliga delar iakttaga vad som nu sagts. Sjöfartsverket skall utan dröjsmål giva registermyndigheten del av besiktningsmännens yttran­de, om det rör svenskt fartyg.

Underrättelser till och biträde åt registermyndigheten.

Vid besiktning inom riket skola besiktningsmännen avfordra befäl­havaren fartygets nationaUtets-handling. Förklaras fartyget icke vara iståndsättligt, skola de oför­dröjligen till sjöfartsverket insän­da nationalitetshandungen, avskrift av yttrandet och bevis att de äro behörigen förordnade. När besikt­ning äger rum utom riket skall konsul, såvitt det kan ske, i till­lämpliga delar iakttaga vad som nu sagts.

354 §

Väckes talan om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller skeppsbygge, andel däri eller villkorlig äganderätt därtill eller om bättre rätt till sådan egendom eller eljest i fråga som angår inskrivning i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret; skall rät­ten genast underrätta registermyn­digheten. Underrättelse skaU, ut­över uppgift om parterna, inne­hålla sådana uppgifter om egen­domen att den kan identifieras i registret.

När dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft, skall rätten genast översända domen eller beslutet till registermyndig­heten.

355 §

Sjöfartsverket, tullverket och polismyndighet biträda register­myndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om registrering och identifiering av skepp och inskriv-


 


Prop. 1975: 68                                                                        4

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

ning av rätt till skepp och andel i sådan egendom efterlevas. De äga för detta ändamål tillträde till skepp. De skola underrätta regis­termyndigheten om försummelser att efterleva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 211 § den 1 januari 1976 och i övrigt den dag regeringen bestämmer.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1064 om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

dels att i 11, 40, 336 och 351 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

deh att 1, 2, 8, 13, 25, 29—31, 33—36, 38 och 39 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att tUl lagens ölvergångsbestämmelser skall fogas två nya punkter, betecknade 7 a och 11 a, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

l§ Fartyg anses såsom svenskt och Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, är berättigat att föra sfvensk flagg, om det till mer än hälften äges av om det till mer än hälften äges av svensk medborgare eller svensk svensk medborgare eller svensk juridisk person. Konungen eller, juridisk person. Regeringen eller, efter Konungens bemyndigande, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva att an- sjöfartsverket kan medgiva att an­nat fartyg, vars drift står under nat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande, avgörande svenskt inflytande, skall skall anses såsom svenskt och vara anses såsom svenskt och vara be­berättigat att föra svensk flagg.        rättigat att föra svensk flagg.

För svenskt fartyg utfärdas na- Regeringen meddelar föreskrif-tionalitetshandling enligt bestäm- ter om nationalitetshandlingar för melser, som Konungen meddelar, svenska fartyg och får därvid be­stämma vad som skall iakttagas med sådana handlingar samt för­bjuda att registreringspliktigt far­tyg hålles i drift utan gällande nationaUtetshandling.


 


Prop. 1975: 68


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§

Fartyg, vars skrov har en största längd äv minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.


Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres / den omfattning Konungen be­stämmer ett båtregister. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som Konungen be-stänmier (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter Konung­ens förordnande få registren föras med användning av automatisk databehandling.


Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmel­ser I båtregistreringslagen (1975: 00). Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnads­register.

Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen be­stämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara , lagfaren. Efter rege­ringens förordnande få registren föras med användning av automa­tisk databehandling.


8§


Fartyg, som uiföres i skepps-eller båtregistret, skaU ha igen­känningssignal. För skepp utgöres denna av signalbokstäver. Beteck­ning för fartygs identifiering skall såvitt möjligt överensstämma med igenkänningssignalen.

Konungen meddelar närmare föreskrifter om fartygs identifie­ring.


Fartyg, som införes i skepps-eller båtregistret, skaU ha igen­känningssignal. För skepp utgöres denna av signalbokstäver samt för båt av signalbokstäver och siffror. Beteckning för fartygs identifie­ring skall såvitt möjligt överens­stämma med igenkänningssigna­len.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om fartygs identifie­ring och får därvid bestämma om märkning av registrerade fartyg, deras båtar och redskap samt för­bjuda att registrerat fartyg hålles i drift utan föreskriven märkning.


13 §


Förvärv av skepp eller skepps­bygge inskrives på grundval av re­gistrering enligt 11 §.

Bestämmelserna i första stycket och   14—38  §§  om   skepp  eller


Förvärv av skepp eller skepps­bygge inskrives på grundval av re­gistrering enUgt 11 §. Inskrivning och därmed sammanhängande in­föring i skeppsbyggnadsregistret skall överföras till skeppsregistret, om bygget överföres dit såsom skepp.

Bestämmelsema i första stycket samt 14 och 18—55 §§ om skepp


 


Prop. 1975: 68                                                          6

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

skeppsbygge ha motsvarande till- eller skeppsbygge ha motsvarande
lämpning i fråga om andel i sådan tillämpning i fråga om andel i
egendom.
                            sådan egendom,

25 § Registerärenden äro ärenden om

1.  registrering eller avregistrering av skepp eUer skeppsbygge;

2.  inskrivning av förvärv av skepp eUer skeppsbygge;

3.  inteckning i skepp eUer skeppsbygge;

4.  inskrivning av förbehåll om skeppsnamn;

5.  annan införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

Registerärende upplages på in- Registerärende upptages på in­
skrivningsdag. Sådan hålles till skrivningsdag. Sådan hålles tUl
klockan tolv varje måndag, tisdag, klockan tolv varje måndag, tisdag,
onsdag, torsdag och fredag, som onsdag, torsdag och fredag, som
ej utgör helgdag. Lika med helg- ej utgör helgdag. Lika med helg­
dag anses midsommarafton och dag anses midsommarafton, jul­
julafton. Anmälan eller ansökan, afton och nyårsafton. Anmälan
som inkommer efter angivna eller ansökan, som inkommer ef-
klockslag, anses gjord påföljande ter angivna klockslag, anses gjord
inskrivningsdag.
                     påföljande inskrivningsdag.

Om behandlingen av register- Om behandlingen av register­
ärende gälla bestämmelserna om ärende gälla bestämmelserna om
tvistemål i tillämpliga delar i den tvistemål i tillämpliga delar i den
mån ej annat följer av deima lag. mån ej annat följer av denna lag.
Konungen meddelar närmare fö- Regeringen eller myndighet, som
reskrifter om registrerings- och regeringen bestämmer, meddelar
inskrivningsförfarandet,
           närmare föreskrifter om registre-

rings- och inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldig­het för enskild att till registermyn­digheten anmäla förhållande var­om kännedom fordras för ända­målsenlig registerföring.

29 §

Talan mot beslut i registerärende föres i hovrätten. Besvärsinlagan skall ingivas till registermyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slutligt beslut fyra veckor från den in­skrivningsdag till vUken beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut, som införts i registret, skola antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, skall an­teckning göras om beslutets innehåll.

Om registerärende enligt beslut av högre rätt skall upptagas till ny handläggning av registermyndig­heten, skall det ske utan dröjsmål efter det att beslutet kommit myn­digheten till hända.


 


Prop. 1975: 68


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


30 §


Anmälan eller ansökan i registerärende skall göras skriftiigen, om icke fångeshandling eller annan tjänlig handling företes,

Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla skepp för registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistrering eller att söka inskrivning av förvärv av sådan egendom, skall register­myndigheten förelägga den försumUge att fullgöra skyldigheten. I före­läggande får vite utsättas. Föreligger i fråga om registrerat skepp eller skeppsbygge sådant förhållande att avregistrering skall ske enligt 16 §, får registermyndigheten självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.

Är bifall  till  ansökan  om  in-      Ar  bifaU  till  ansökan  om  in-

skrivning av förvärv beroende av     skrivning av förvärv beroende av

att föregående ägare gör registre­ringsanmälan eller inskrivningsan­sökan, får förvärvaren fullgöra det på den föregående ägarens vägnar. Denne ar skyldig att tillhandahål­la de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar.

atl föregående ägare gör registre­ringsanmälan eller inskrivningsan­sökan, får förvärvaren fullgöra del på den föregående ägarens väg­nar. Denne är skyldig alt tillhan­dahålla de för ändamålet behöv­liga handlingar som han innehar. Vad som nu sagts om inskriv­ningsansökan har motsvarande till-lämpning i fråga om anmälan för avregistrering med anledning av förvärv.

31 §

Finnes anmälan eller ansökan i registerärende ej omedelbart böra avslås enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till iviss senare inskriv­ningsdag, om det är nödvändigt för utredningen.

Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den ut­redning som fordras eller att infinna sig personligen eller genom ombud hos registermyndigheten. Även annan än sökanden får höras och kan föreläggas sådan inställelse. I föreläggande får vite utsättas. Efterkom­mer sökanden ej föreläggande, kan hans anmälan eller ansökan för­klaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Registerärende får vidare upp- Registerärende får vidare upp­skjutas till senare inskrivningsdag,     skjutas till senare inskrivningsdag,

om ärendet med hänsyn till be­skaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan företagas till ome­delbar prövning. Ärende som upp­skjulits på sådan grund skall upp­tagas tUl prövning senast andra inskrivningsdagen efter den in­skrivningsdag då ansökningen gjordes.

om ärendet med hänsyn till be­skaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan företagas till ome­delbar prövning. Ärende som upp­skjulits på sådan grund skall upp­tagas till prövning senast andra inskrivningsdagen efter den in­skrivningsdag då anmälningen eller ansökningen gjordes.

33 §


Anmälan av skepp eller skepps­bygge för registrering eller ansö­kan om inskrivning av förvärv av


■ Anmälan av skepp eller skepps­bygge för registrering eller ansö­kan om inskrivning av förvärv av


 


Prop. 1975: 68


Nuvarande lydelse

sådan egendom skall avslås, om

1.   bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.   egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3.   sökanden ej styrker sitt för­värv;

 

4.    vad angår registrerat skepp eller skeppsbygge, fångesmannens rätt ej är inskriven och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5.    åberopad överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att för­foga över egendomen och över­låtarens åtkomst icke var inskri­ven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, vUlkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som an­sökningen göres;

6.    egendomen av överlåtaren ti­digare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskri­ven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, in­skrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.    före utgången av den inskriv­ningsdag då ansökningen göres egendomen blivit föremål för kvar­stad eller skingringsförbud tUl sä­kerhet för anspråk mot överlåta­ren eller denne försatts i konkurs;

8.    egendomen sålts exekutivt till annan än sökanden; eUer

9.    det är uppenbart att förvär­vet av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.


Föreslagen lydelse

sådan egendom skall avslås, om

1.   bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.   egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3.   sökanden ej styrker sitt för­värv;

4.   fångesmannens rätt ej är in­skriven / registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där, och sökan­dens förvärv icke grundas på exe­kutiv försäljning;

 

5.    åberopad överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gäUande inskränkning i hans rätt att för­foga över egendomen och över­låtarens åtkomst icke var inskri­ven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, vUlkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som an­sökningen göres;

6.    egendomen av överlåtaren ti­digare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskri­ven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, in­skrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.    före utgången av den inskriv­ningsdag då anmälningen eller an­sökningen göres egendomen blivit föremål för kvarstad eller sking­ringsförbud till säkerhet för an­språk mot överlåtaren eller denne försatts i konkurs;

8.    egendomen såhs exekutivt tUl annan än sökanden; eller

9.    det är uppenbart att förvär­vet av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.

Första stycket 5—7 utgör ej hinder mot inskrivning av för­värv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.


34 §

Ansökan enligt 14 § att inskrivning av vUlkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.


 


Prop. 1975: 68


Nuvarande lydelse

Anmälan av skepp eller skepps­bygge för avregistrering eller an­sökan att skeppsnamn skall in­skrivas i eller avföras ur skepps­registret skall avslås, om bestäm­melsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller förutsättningarna för den begärda åtgärden enligt tillämpliga bestämmelser i 15 och 16 §§ icke föreligga.

Föreslagen lydelse

Anmälan av skepp eller skepps­bygge för avregistrering skall av­slås, om bestämmelsen i 30 § förs­ta stycket ej iakttagits eller avre-gistreringsgrund icke föreligger enligt 16 §. Vid avregistrering med anledning av förvärv ha bestäm­melserna i 33 § första stycket 4—9 och andra stycket motsvaran­de tillämpning.

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skepps­registret skall avslås, om bestäm­melsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller förutsättning för åt­gärden icke föreligger enligt 15 §.

35 §

Har utländskt skepp blivit svenskt, får det införas i skeppsregistret endast om det ivisas, att skeppet ej är infört i motsvarande register i sitt förutvarande hemland eller att det kommer att avföras ur sådant register den dag det registreras här i landet eller eljest med verkan från den dagen.

Var skeppet nybyggt utomlands, skaU dessutom visas att rätt till skeppet ej är inskriven i skeppsbyggnadsregister i den främmande sta­ten eller att sådan rätt kommer att avföras den dag skeppet registreras här i landet eUer eljest med verkan från den dagen. Vad som nu sagts har motsvarande tillämpning i fråga om införing i det svenska skepps­byggnadsregistret av skepp under byggnad, som förvärvats från utlandet.

Om skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registre­ras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag den införes i det utländska regist­ret. Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registre­ringen.

36 §


Om skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registre­ras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag den införes i det utländska regist­ret. Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registre­ringen.


Om det påkallas för samordning med utländsk registermyndighets beslut, får registrering eller av­registrering företagas utan hinder av att det utländska beslutet med­delas eller bevisning därom före­bringas först efter inskrivningsda­gens utgång, förutsatt att detta sker samma kalenderdag.


 


Prop. 1975: 68


10


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


38 §


I skepps- eller skeppsbyggnads­registret skaU antecknas, när

1.   talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom eller eljest i fråga, som angår in­skrivning;

2.   mål som avses under 1 av­gjorts genom dom eller slutligt be­slut som vunnit laga kraft;

3.    ägare av registrerat skepp
eller skeppsbygge försatts i kon­
kurs;

4.   registrerat skepp eller skepps­
bygge eller inskriven rätt till så­
dan egendom blivit föremål för
kvarstad, skingringsförbud eller
utmätning eller sålts exekutivt;

5.    beslut som avses under 3
eller 4 om konkurs, kvarstad,
skingringsförbud eller utmätning
upphävts eller återgått eUer fråga
om exekutiv försäljning av regi­
strerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egen­
dom eljest förfalUt;

6.   skepp eller skeppsbygge skall avregistreras enligt någon i 16 § angiven grund men hinder mot avregistreringen möter enligt 17 §;

7.   enligt 36 § beslut meddelats att skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag regi­strering äger rum utomlands.


I skepps- eller skeppsbyggnads­registret skall antecknas, när

1.   talan väckts om hävning eller
återgång av förvärv av registrerat
skepp eller skeppsbygge eller om
bättre rätt till sådan egendom
eller eljest i fråga, som angår in­
skrivning;

2.   mål som avses under 1 av­gjorts genom dom eller slutligt be­slut som vunnit laga kraft;

3.   ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge försatts i kon­kurs;

4.   registrerat skepp eller skepps­bygge eller inskriven rätt till så­dan egendom bli|Vit föremål för kvarstad, skingringsförbud eller utmätning, konkursförvaltare be­gärt att registrerat skepp eller skeppsbygge skall säljas exekutivt, ägaren enligt 10 § andra stycket begärt att registrerat skepp skall säljas exekutivt eller egendomen sålts exekutivt;

5.    beslut som avses under 3
eller 4 om konkurs, kvarstad,
skingringsförbud eller utmätning
upphävts eller återgått eller fråga
om exekutiv försäljning av regi­
strerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egen­
dom eljest förfallit;

6.   skepp eller skeppsbygge skall avregistreras enligt någon i 16 § angiven grund men hinder mot avregistreringen möter enligt 17 §;

7.   enligt 35 § beslut meddelats att skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag regi­strering äger rum utomlands.


Är eljest i lag eller annan författning föreskrivet att visst förhållande skall antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, skall det gälla.

Anteckning i skeppsbyggnadsregistret skall öiverföras tUl skeppsre­ gistret, om bygget överföres dit såsom skepp. Registeranteckning skall avföras, om den uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.

39 § Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes innehåUa uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande tiUämpning


 


Prop. 1975: 68


11


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv be­stämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 351 §,


Beslut om rättelse meddelas ge­nom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. Beslutet skall snarast möjligt anmärkas på bevis eUer handling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen. Det åligger den som innehar sådan handling att på anmodan tillhan­dahålla denna. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.

Talan mot beslut enligt denna paragraf får föras även av myn­dighet som avses i 351 §.


Beslut om rättelse meddelas ge­nom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eUer akten. / stället för bevis el­ler handling, som utfärdats i en­lighet med den tidigare införing­en, skall ny sådan handling utfär­das. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för detta ändamål. I föreläggande att full­göra sådan skyldighet får vite ut­sättas.

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i 351 §.


 


Övergångsbestämmelser


7 a. När inskrivning eller in­teckning första gången sökes i egendom, vilken såsom skepp har överförts från fartygsregistret el­ler fiskefartygsregister till skepps­registret, skall registermyndighe­ten pröva huruvida egendomens beskaffenhet av skepp är otvety­digt utredd. Myndigheten kan där­vid, förelägga ägaren att före­bringa behövlig utredning eller själv låta göra sådan genom sjö­fartsverkets eller tullverkets för­sorg. I föreläggande får vite ut­sättas. Förelägges vite, gäller 26 § tredje stycket.

Ila. Inteckning, som ej kan föras över till skeppsregistret eme­dan fartyget har avförts ur far­tygsregistret före ikraftträdandet, får efter utgången av maj 1977 göras gällcmde i egendom som är införd i skepps- eller skeppsbygg­nadsregistret endast om dessför­innan betalning har sökts ur egen-


 


Prop. 1975: 68                                                                      12

domen för den intecknade ford­ringen eller talan har väckts om rätt till egendomen på grund av inteckningen. Bifalles talan om rätt till egendomen, skall inteckningen föras in i registret.

3   Förslag tUI

Lag om förnyelse av vissa fartygsinteckningar m. m.

Härigenom föreskrives följande,

1 § Har inteckning beviljats i fartyg enligt lagen (1901: 26 s. 1) om
inteckning i fartyg och har fartyget därefter avförts ur fartygsregistret
utan att inteckningen dödats innan denna lag har trätt i kraft, består
inteckningen, tUl dess den förfaller enligt 2 § eller dödas. Intecknings­
boken skall överlämnas tiU den registermyndighet som avses i 2 § sjö­
lagen (1891: 35 s. 1). Denna myndighet skall föra boken så länge den
upplager bestående inteckning.

Inteckning som avses i första stycket dödas på ansökan av innehava­re. Därvid skall inteckningshandlingen företes. Beslutet skall föras in i inteckningsboken. Bevis om beslutet tecknas på inteckningshandlingen.

På ansökan av innehavare av inteckningshandling skall innehavet antecknas i inteckningsboken och bevis därom tecknas på handlingen.

2    § Inteckning som avses i 1 § förfaller med utgången av maj 1977, om den icke dödas dessförinnan. Om inteckningen vid ikraftträdandet av denna lag utgjorde och aUtjämt utgör säkerhet för pantfordran, kan den dock, på begäran av innehavaren medan inteckningen ännu gäller, förnyas att gälla ytterligare tio år och därefter förnyas i samma ordning för tio år åt gången.

3    § Begäran om inteckningsförnyelse göres skriftligen hos register­myndigheten. Därvid skall inteckningshandlingen företes. I ärende om inteckningsförnyelse har lagen (1946: 807) om handläggning av dom­stolsärenden motsvarande tiUämpning.

Beslut om inteckningsfömyelse skall införas i inteckningsboken och bevis om förnyelsen tecknas på inteckningshandlingen. Handlingar i ärenden om inteckningsfömyelse sammanföres i akter under det re­gistreringsnummer fartyget har haft i fartygsregistret,

4    § I fråga om utmätning och exekutiv försäljning av egendom, vari göres gällande panträtt på gnmd av inteckning som avses i denna lag, gäller i tiUämpliga delar bestämmelserna om utmätning och exekutiv försäljning av registrerat skepp.

5    § Registermyndigheten skall före utgången av år 1976 översända underrättelse tUl varje känd innehavare av inteckning som avses i den­na lag med upplysning om att inteckningen icke har kunnat överföras till skeppsregistret samt om vad som enligt denna lag och Ila över­gångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) gäUer om sådan inteckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.


 


Prop. 1975: 68                                                   13

4   Förslag till Båtregistreringslag

Härigenom föreskrives följande.

1 kap. Inledande bestänunelser

1 § Det båtregister som avses i 2 § sjölagen (1891: 35 s, 1) föres över
syenska båtar.

Regeringen föreskriver i vad mån statsägda båtar, avsedda uteslutan­de för statsändamål och icke för affärsdrift, skall vara införda i båt­registret.

2§ Registrering i båtregistret sker under igenkänningssignal som av­ses i 8 § sjölagen (1891: 35 s. 1). Tilldelad registerbeteckning får ej ändras.

2          kap. Registrering och avregistrering

Registrering

1 § I båtregistret skall införas varje båt, som är avsedd att yrkesmäs­
sigt användas till befordran av gods eller passagerare, tUl bogsering el­
ler bärgning, tiU fiske eUer annan fångst i saltsjön eller till uthyrning
till allmänheten och vars skrov har en största längd av mmst sex me­
ter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret, om den är
konstmerad så att den kan föra fler än tolv passagerare.

I den mån regeringen förordnar därom på grund av fördrag med främmande makt föreUgger registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket.

2 § Annan båt än som avses i 1 § får införas i båtregistret, om dess
skrov har en största längd av minst sex meter eller det med hänsyn
till båtens typ och användning, dess tUldelning av anropssignal för ra­
diostation eUer eljest är särskilda skäl att den registreras.

3    § I båtregistret får ej införas båt, som utgör tillbehör till annat fartyg.

4    § Har utiändsk båt bUvit svensk, får den införas i båtregistret en­dast om den ej är registrerad i sitt förutvarande hemland eller kommer att avregistreras där senast den dag registrering sker här i landet eller eljest med verkan från den dagen.

Registreringsanmälan

5 § Den som har förvärvat båt, som är registreringspliktig i hans
hand men ej införd i båtregistret, skall inom en månad från förvärvet
anmäla båten fÖr registrering. Beror förvärvet av villkor, som innefat­
tar äganderättsförbehåU eller är att jämstäUa därmed, skaU förvärvet
anmälas inom en månad från det vUlkoret upphörde att gäUa.

Ägare av registreringspUktig båt under byggnad skall anmäla båten för registrering inom sex månader från det båten bUvit sjösatt. Regis­termyndigheten kan medge uppskov, om särskUda skäl föreligger.


 


Prop. 1975: 68                                                         14

Avregistrering

6 §   Båt skall avregislreras, om den

1.    förolyckats, upphuggits eller eljest förstörts,

2.    försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader,

3.    upphört att vara svensk,

4.    på grund av ombyggnad eUer annan förändring ej längre uppfyller förutsättningarna för registrering enligt 1-3 §§ eUer om eljest sådan förutsättning ej är uppfylld.

Båt som ej är registreringspliktig skall alllid avregistreras på anmä­lan av ägaren.

7 § Äges båt, som skall avregistreras enligt 6 § första stycket 3, av
flera och kan båten bevaras som svensk genom att delägare gentemot
meddelägare utövar rätt som avses i 52 eller 55 § sjölagen (1891: 35 s.
1), får den ej avföras ur båtregistret så länge sådan rätt kan utövas.
Bevaras båten som svensk, skall den ej avregistreras.

A vregistreringsanmälan

8 § Skall båt avregistreras enligt 6 § första stycket, åligger det äga­
ren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla båten för av­
registrering.

Har båt till följd av överlåtelse upphört att vara svensk, svarar förut­varande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäles för avregistre­ring,

3 kap. Förvärvsanteckning

1 §   Båtförvärv antecknas på grundval av registrering i båtregistret.

Bestämmelserna i denna lag om båtförvärv har motsvarande tillämp­ning på förvärv av andel i båt.

2 § Den som har förvärvat registrerad båt eller oregistrerad båt som
är registreringspliktig skall inom en månad från förvärvet anmäla
detta för anteckning i båtregistret. Beror förvärvet av viUkor, som
innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall för­
värvet anmälas inom en månad från det vUlkoret upphörde att gälla.
Den som anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitt
förvärv för anteckning i registret.

Är båten under byggnad och ännu icke registrerad, inträder anmäl­ningsskyldigheten först då båten skall anmälas för registrering enligt

2 kap, 5 § andra stycket.

3 § Förvärv av båt, som ej är registreringspliktig, behöver icke an­
mälas för anteckning i båtregistret, om i stället båten anmäles för av­
registrering.

Dödsbo är icke skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.

4 § Den som till annan, utan äganderättsförbehåll eller viUkor som är
att jämställa därmed, har överlåtit registrerad båt eller andel däri
skall, om icke dessförinnan förvärvet har anmälts för anteckning i båt­
registret eller båten anmälts för avregistrering, inom två månader från
överlåtelsen anmäla denna till registermyndigheten för kännedom.

AnmälningspUkt enUgt första stycket föreligger ej, om överlåtaren


 


Prop. 1975:68                                                          15

enligt 2 kap, 8 § andra stycket är skyldig att anmäla båten för avre­gistrering på grund av överlåtelsen eUer om överlåtelsen har anmälts till registermyndigheten som andelsövergång i partrederi.

4 kap. Förfarandet i båtregisterärenden

Allmänna bestämmelser

1 §   Båtregisterärenden är ärenden om

1.    registrering eller avregistrering av båt,

2.    anteckning av båtförvärv,

3.    annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

2 § Om behandlingen av båtregisterärende gäller bestämmelserna om
tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, iheddelar närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och får där­vid föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten an­mäla förhållande varom kännedom fordras för ändamålsenlig register­föring.

3 § Hos registermyndigheten föres dagbok över båtregisterärenden.
Handlingar i sådana ärenden sammanföres i akter.

Har sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgett förklaring av betydelse för ärendets prövning eller har särskUd utredning verkställts i ärendet, skall anteckning därom göras i dagboken eller akten. I dag­boken eller akten skall även upptagas kallelser, förelägganden och an­dra beslut, som ej skaU införas i registret.

4 § Beslut, som innebär att anmälan i båtregisterärende bifalles, avslås
eller förklaras förfallen eller att ärendet uppskjutes, skall införas i
registret. Innebär beslutet att anmälan ej bifalles, skall skälen för be­
slutet antecknas i dagboken eller akten.

Beslut, som skall införas i registret, meddelas genom sådan införing och skall anses ha det innehåll som framgår av registret.

5  § Har beslut i båtregisterärende gått emot sökanden eller annan som har hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet. I underrättelsen skall anges de skäl för beslutet som antecknats i dag­boken eller akten och vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har atl iakttaga.

6  §   I båtregistret skall antecknas, när

 

1.   talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av registre­rad båt eller andel däri eller om bättre rätt tUl sådan egendom,

2.   mål som avses under 1 har avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft,

3.   båt skall avregistreras enUgt 2 kap. 6 § men hinder mot avregistre­ringen möter enligt 7 § samma kap.,

4.   antecknat båtförvärv är förenat med förbehåU, som inskränker förvärvarens rätt att överlåta båten, eller dennes behörighet i sådant avseende är inskränkt genom annans rätt att nyttja båten på gmnd av testamente.

Är eljest i lag eUer annan författning föreskrivet att visst förhållande skall antecknas i båtregistret, skaU det gälla.

Registeranteckning skall avföras, om den uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.


 


Prop. 1975:68                                                          16

7§ Om införing i båtregistret finnes innehåUa uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rät­tas. Vad som nu har sagts har motsvarande tiUämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig bör lämnas den som beröres.

Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling, som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handUngen skall åter­fordras, göras obmkbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handUngen är skyldig att ge in den för detta ändamål. I före­läggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.

Anmälan i båtregisterärende

8§   Anmälan  i  båtregisterärende  skall  göras  skriftligen,   om  icke

fångeshandling eller annan tjänlig handling företes.

Beredningen av båtregisterärende

9§ Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla båt för registrering eller avregistrering eUer att anmäla båtförvärv för an­teckning i båtregistret, skall registermyndigheten förelägga den för­sumlige att fullgöra skyldigheten. I föreläggande får vite utsättas.

Har avregistreringsgrund enligt 2 kap. 6 § första stycket inträtt för registrerad båt, får registermyndigheten självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.

10      § Finnes anmälan i båtregisterärende ej omedelbart böra avslås
enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till viss senare dag, om det är
ändamålsenUgt för ärendets beredning.

Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den ut­redning som fordras eller att infinna sig personUgen eller genom ombud hos registermyndigheten. Även annan än sökanden får höras och kan föreläggas sådan inställelse. I föreläggande får vite utsättas. Efterkom­mer sökanden ej föreläggande, kan hans anmälan förklaras förfaUen. Erinran om detta skaU intagas i föreläggandet.

11      § Förekommer anledning antaga, att förvärv som åberopas i båt­
registerärende är ogiltigt eller eljest icke kan göras gäUande eller att
sökandens rätt är tvistig, skall den vars rätt beröres ges tillfälle att
yttra sig.

Är sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol. Efterkommes icke föreläggandet, kan hans anmälan förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Prövningen av båtregisterärende

12      § Då båt anmäles för registrering skaU sökanden visa, att han eller
någon från vilken han härleder sin rätt har byggt båten eUer förvärvat
den från utiandet eller att båten eljest tillhör honom.

Då förvärv av registrerad båt anmäles för anteckning eller sådant för­värv åberopas vid anmälan av båt för avregistrermg, skall sökanden visa, att han härleder sin rätt från den som senast har antecknats i båt­registret som båtens ägare eUer att båten eljest tillhör honom.

Kan behövlig utredning icke lämpligen förebringas på annat sätt, får skriftlig, på heder och samvete avgiven försäkran av förvärvaren god­tagas som bevis.


 


Prop. 1975: 68                                                         17

13      § Anmälan av båt för registrering eUer av bätförvärv för anteck­
ning skall avslås, om

1.    bestämmelsen i 8 § ej har iakttagits,

2.    båten ej är svensk,

3.    båten ej kan registreras enligt 2 kap, 1-4 §§,

4.    sökanden icke styrker sitt förvärv enligt 12 §,

5.    det är uppenbart att förvärvet är ogiltigt eller icke kan göras gäl­lande.

14      § Anmälan av båt för avregistrering skaU avslås, om bestämmel­
sen i 8 § ej har iakttagits eller det icke styrkes att avregistreringsgmnd
har inträtt för båten enligt 2 kap. 6 §.

5 kap. Särskilda bestämmelser

Besvär

1       § Talan mot beslut i båtregisterärende föres i hovrätten. Besvärsin­
lagan skall inges tUl registermyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slutiigt beslut fyra veckor från den dag då beslutet meddelades.

Besvär över beslut, som har införts i båtregistret, skall antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, skall anteckning göras om beslutets innehåll.

Vite

2       § Vite, som registermyndigheten förelägger med stöd av denna lag,
utdömes av myndigheten.

Ansvar

3       § Den som försummar att enligt 3 kap. 4 § tiU registermyndigheten
för kännedom anmäla överlåtelse av registrerad båt dömes tUl böter,
högst femhundra kronor.

Underrättelser till och biträde åt registermyndigheten

4       § Väckes talan om hävning eller återgång av förvärv av registrerad
båt eller om bättre rätt tUl sådan bål, skall rätlen genast underrätta
registermyndigheten. Underrättelse skall, utöver uppgift om parterna,
innehålla sådana uppgifter om båten att den kan identifieras i båt­
registret.

När dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft, skall rät­ten genast översända domen eller beslutet till registermyndigheten.

5       § Sjöfartsverket, tullverket och polismyndighet biträder register­
myndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan för­
fattning om båtregistrering och båts identifiering efterleves. De har för
detta ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndighe­
ten om försummelser att efterleva bestänmielsema.

Övergångsbestämmelser

1.   Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.   Båt som vid ikraftträdandet är införd i fartygsregistret eUer fiske­fartygsregister skaU föras över till båtregistret, om ej inteckning har sökts eUer beviljats i båteii. Den som i sådant register är upptagen som båtens ägare antecknas i båtregistret som ägare.

2   Riksdagen 1975. 1 saml Nr 68


 


Prop. 1975: 68                                                         18

3.   Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångs­bestämmelserna tUl lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avföres båten ur skeppsregistret enligt sagda föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den är re­gistreringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den likväl införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annat.

4.   När förvärv första gången anmäles för anteckning i fråga om egendom, vUken såsom båt har överförts till båtregistret från fartygs­registret eller fiskefartygsregister, skaU registermyndigheten pröva hu­mvida egendomens beskaffenhet av båt är otvetydigt utredd. Myndig­heten kan därvid förelägga ägaren att förebringa behövlig utredning eller själv låta göra sådan genom sjöfartsverkets eller tullverkets för­sorg. I föreläggande får vite utsättas. Därom gäller 5 kap. 2 §.

5   Förslag till

Lag om registrering av båtbyggnadsförskott

Härigenom föreskrives följande.

Den som har beställt båt och lämnat eller utfäst sig att lämna till­verkaren förskott av pengar eller byggnadsämnen får låta taga in därom upprättat skriftligt avtal i protokollet hos Stockholms tingsrätt. Därefter har han förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen (1970: 979) i byggnadsämnena och vad som för hans räkning tillverkats med för­skottet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagen gäller även då avtal om förskottet lagfarits enligt 3 § sjölagen (1891:35 s, 1) före ikraftträdandet, om utmätning sker eller konkurs­ansökan göres efter ikraftträdandet.

6   Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1973:1068) om ändring i förmänsrätts-lagen (1970: 979)

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 1068) om ändring i för­månsrättslagen (1970: 979) att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Förmånsrätt följer med                 Förmånsrätt följer med

1.    sjöpanträtt  och  luftpanträtt, 1. sjöpanträtt och luftpanttätt,

2.    handpanträtt och rätt att 2. handpanträtt och rätt att kvarhålla lös egendom tUl säker-     kvarhålla lös egendom till säker­het för fordran (retentionsrätt), het för fordran (retentionsrätt),

3.    panträtt på grund av inteck- 3. panträtt på grund av inteck­ning i skepp eller skeppsbygge el-       ning i skepp eUer skeppsbygge el­ler i luftfartyg och reservdelar till      ler i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg.      luftfartyg,

4. registrering av båtbyggnads­förskott enligt lagen (1975: 00) om registrering av båtbyggnadsför­skott.


 


Prop. 1975: 68                                                         19

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Hohnqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengts­son, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-WaUén

Föredragande: statsrådet Lidbom

Proposition om ändring i sjölagen m. m.

1   Inledning

Vid 1973 års riksdag beslöts på grundval av prop. 1973:42 omfat­tande ändringar i sjölagen (1891: 35 s. 1). Ändringarna innebär bl. a. att en ny ordning för registrering av fartyg och inteckning i fartyg införs. Det av sjöfartsverket förda fartygsregistret och den av inskriv­ningsdomare i Stockholms domsaga förda boken över fartygsinteck­ningar ersätts av ett för registrering av och inteckning i fartyg gemen­samt register, kallat skeppsregister. Detta register skall i princip om­fatta alla svenska skepp, varmed avses fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Vidare införs möjlighet att registrera och inteckna skepp under bygg­nad i ett särskUt skeppsbyggnadsregister. Reglema om skepps- och skeppsbyggnadsregistren är utformade efter förebUd från fastighets­rätten, och till inskrivning i dessa register knyts betydelsefulla sakrätts­liga verkningar. För registrering av mindre fartyg, kaUade båtar, in­rättas ett särskilt båtregister, avsett i första hand för sådana båtar som hittills har varit registrerade i fartygsregistret eller i lokalt hos distrikts-tullanstalterna förda fiskefartygsregister. De tre nya registren skall föras centralt av myndighet som regeringen bestämmer.

De nya lagreglerna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Upprättandet av de nya registren kräver åtskiUigt administrativt för­arbete, och lagändringama har därför ännu inte kunnat sättas i kraft. Det är meningen att registermyndigheten skaU förläggas tiU Stockholms


 


Prop. 1975: 68                                                         20

tingsrätt och att registren skall föras med användning av automatisk databehandling. Det huvudsakUga förberedelsearbetet har utförts av en särskUd, till justitiedepartementet knuten arbetsgrupp. Arbetsgruppen har i juni 1974 avgett en promemoria med utkast tUl administrativa föreskrifter m, m., viUfen har remissbehandlats. Förberedelsearbetet har nu fortskridit så långt att jag räknar med att de nya reglerna skaU kunna sättas i kraft inom några månader.

Den i 1973 års sjölagsändringar förutsatta uppdeliungen meUan lag och administrativa föreskrifter bygger på den då gällande regerings­ formens regler. Denna fråga har kommit i ett nytt läge i och med att den nya regeringsformen (RF) har börjat tUlämpas. Enligt 8 kap. 3 § RF skaU föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmäima, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskil­das personliga eller ekonomiska förhållanden meddelas genom lag. Befogenheten att meddela föreskrifter av nämnt slag kan riksdagen i viss utsträckning delegera tiU regeringen. I bl. a. 8 kap. 7 § RF anges i vilka fall delegering av föreskrifter som avses i 8 kap, 3 § kan ske. Vissa av de föreskrifter som vid tillkomsten av 1973 års sjölagsänd­ringar förutsattes kunna meddelas i administrativ ordning och vartill förslag har utarbetats av den förutnämnda arbetsgruppen är av sådan beskaffenhet som avses i 8 kap. 3 § RF. I detta läge står valet mellan alt i sjölagen ta in sådana föreskrifter eller att utverka de nödvändiga bemyndigandena för regeringen att meddela dessa föreskrifter. Vissa av reglerna bör lämpligen tas in i sjölagen. I andra fall synes formen med ett bemyndigande vara att föredra. I betraktande av vad som har ' anförts i förarbetena tUl RF (prop. 1973: 90 s. 209) är det önskvärt att dessa bemyndiganden ges en ganska restriktiv utformning. Som en följd av RF bör vidare ordet Konungen i sjölagen bytas ut mot rege­rmgen.

Beträffande båtregistret innehåller sjölagen i sin år 1973 antagna ly­delse endast den föreskriften att ett sådant register skaU föras i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer (2 § andra stycket). Vid tUlkom­sten av denna ordning förutsattes att Kungl. Maj:t skulle kunna före skriva registreringsplikt för vissa båtar (jfr bl. a. prop. 1973:42 s. 218 och 299). Regler av denna typ omfattas av 8 kap. 3 § RF. Detsamma gäUer åtskiUiga andra föreskrifter som ingår i arbetsgruppens förslag tUl regler för båtregistret. Mot bakgmnd härav har jag kommit tUl den uppfattningen att i lag lämpligen bör ges en tämligen utförUg reglering av båtregistret, motsvarande vad som redan har skett i fråga om skepps-och skeppsbyggnadsregistren. En sådan reglering är svår att inarbeta i sjölagen. En lämpligare ordning synes mig vara att placera den i en fristående båtregistreringslag.

Under förberedelsearbetet inför sjölagsändringarnas ikraftträdande


 


Prop. 1975: 68                                                         21

har vissa smärre justeringar i lagreglerna visat sig önskvärda. Dessa justeringar bör lämpligen företas i detta sammanhang. Vidare kräver de av förra årets riksdag beslutade reglerna i stämpelskattelagen (1964: 308) om beskattning av skeppsförvärv bl.a. jämkning i sjölagens be­stänunelser om inskrivning av sådant förvärv. En annan ändring i lagen föranleds av att nyårsafton enligt överenskommelse med statstjänste­männens orgaiusalioner i princip skall vara tjänstefri dag.

En förutsättning för att inteckning skall kunna meddelas i fartyg är enligt hittills gällande ordning att fartyget är infört i fartygsregistret. Om fartyget sedermera avregistreras, t.ex. på grund av alt det har för­olyckats eller förstörts eUer övergått i utländsk ägo, medför inte detla automatiskt atl inteckningen avförs. Vid den genomgång av fartygs-registret och inleckningsboken som har företagits inför överföringen till det nya skeppsregistret har det visat sig att ett stort antal inteck­ningar kvarstår i fartyg som inte längre är registrerade. Dessa inteck­ningar kan inte överföras tUl skeppsregistret, eftersom varje inteckning där måste hänföras till ett registrerat skepp. Detta leder till att vissa inteckningar kommer att stå kvar i inteckningsboken för fartyg även efler det alt det nya registreringssystemet har genomförts. För att lösa de praktiska problem som detta medför vUl jag föreslå en ordning som innebär all sådan inteckning förfaller om den inte förnyas före viss tidpunkt. Regler härom bör tas upp i en särskild lag.

Sjölagen i dess alltjämt gällande lydelse innehåller i 3 § en regel enligt vilken beställare som har lämnat eUer utfäst sig att lämna förskott till fartygsbygge kan försäkra sig om förmånsrätt i bygget enligt 4 § för­månsrättslagen (1970: 979) genom att låta ta in avhandUng om för­skottet i bouppteckningsprotokollet hos Stockholms tingsrätt. Denna bestämmelse upphävs genom 1973 års sjölagsändringar, som innebär att erforderlig säkerhet i stället kan erhållas genom skeppsbyggnadsregi-strering. Möjlighet tUl sådan registrering står emellertid inte till buds i fråga om båtbyggen. Det förändrade rättsläge som sålunda uppkom­mer för bålbestäUare rönte ingen nämnvärd uppmärksamhet i 1973 års lagstiftningsärende. I lagberedningens belänkande (SOU 1974: 55) Ut-sökningsrätt XIII, vilket bl. a. upptar förslag till regler om privalrätts-1ig verkan av införing i båtregistret, har emellertid frågan uppmärk­sammats. I awaktan på ett slutiigt ställningstagande till lagberedning­ens förslag anser jag det lämpligt att bibehålla den möjlighet som båt­beställare f. n. har enligt 3 § sjölagen att bereda sig skydd för lämnat förskott. Detta bör ske genom en särskild lag om registrering av båt­byggnadsförskott.

I detta sammanhang vill jag också ta upp en fråga om ändring i sjö­lagens regler om gemensamt haveri. Gemensamt haveri innebär i hu­vudsak att all skada som avsiktligen tillfogas fartyg eUer last för att rädda fartyget och lasten från en gemensamt hotande fara samt kostna-


 


Prop. 1975: 68                                                         22

der som uppkommer tUl följd av sådana åtgärder skaU fördelas meUan fartyg, frakt och last i förhållande till deras värde. Beträffande sättet för fördelningen hänvisar 211 § sjölagen till de s, k. York-Antwerpen-reglema 1950. Dessa regler reviderades år 1974. 1974 års York-Ant-werpen-regler bör fogas tiU protokollet i detta ärende som bilaga 1.

I en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1974: 14) om ändring i sjölagen föreslås att hänvisningen i 211 § ändras att avse York-Antwerpen-reglema 1974. Promemorian har remissbehand­lats. Därvid har yttranden avgivits av hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tmgsrätt, dispaschören Kaj Pineus, Sveriges redareförening, Sveriges ångfartygs assurans förening, Sjö-assuradöremas förening, Sveriges advokatsamfund och Sjörättsförening­en i Göteborg,

Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget om änd­ring av 211 § sjölagen. Vid nordiska överläggningar har överenskom­mits att ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1976. Jag föreslår därför att 211 § sjölagen ändras i enlighet med promemorieförslaget och att ändringen träder i kraft den 1 januari 1976. En närmare redo­görelse för innebörden av de ändrade reglerna lämnas i specialmotive­ringen till lagförslaget.

2   Upprättade lagförslag

Mot bakgrund av det nu anförda har inom justitiedepartementet upp­rättats förslag till

1.  lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2.  lag om ändring i lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

3.  lag om förnyelse av vissa fartygsinteckningar m, m.,

 

4.   båtregistreringslag,

5.   lag om registrering av båtbyggnadsförskott,

6.   lag om ändring i lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrätts­
lagen (1970: 979).

Rörande itmehållet i de upprättade lagförslagen viU jag ytterUgare anföra följande. Med hänvisningar tUl sjölagen avser jag därvid, om inte annat sägs, lagen i dess lydelse efter ikraftträdandet av 1973 års ändringar.

3   Motivering till lagförslagen
3.1 Sjölagen

211 §

Regler om haveri ges i 7 kap. sjölagen. Beträffande innebörden och fördelningen av gemensamt haveri hänvisas i 211 § till York-Ant-


 


Prop. 1975: 68                                                         23

werpen-reglema (YAR) 1950. Sjölagens haveriregler är dispositiva. Praktiskt taget alla konossement och certepartier hänvisar till YAR, varför sjölagens hänvisning får självständig betydelse endast i ett fåtal fall.

York-Antwerpen-reglerna har utarbetats inom internationella or­ganisationer som inte har mellanstatlig karaktär. Reglerna har inte sam­ma rättsliga status som exempelvis internationella sjörättskonventioner. De antogs ursprungligen av International Law Association år 1877 och har senare reviderats ett flertal gånger, senast i april 1974 inom Comité Maritime International.

Hänvisningen till YAR 1950 infördes i 211 § sjölagen genom lagen (1967: 48) om ändring i sjölagen. Samtidigt upphävdes de i sjölagen införda nationeUa reglema om gemensamt haveri. Lydelsen av YAR 1950 i engelsk text och svensk översättning tilUcännagavs i en särskild kungörelse (1967: 292).

Ersättandet av de nationella reglema om gemensamt haveri med YAR 1950 skedde i nordiskt samarbete på förslag av de nordiska sjö-lagskommittéema. YAR har även inarbetats i dansk, norsk och finsk rätt. Som jag anförde inledningsvis har man vid nordiska överläggningar enats om att 211 § sjölagen bör ändras tUl att avse 1974 års York-Antwerpen-regler samt att ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

De nya York-Antwerpen-reglerna överensstämmer i stort med YAR 1950. Ändringarna är till övervägande del redaktionella eller innebär ett förtydligande av tidigare regler med utgångspunkt från den tolkning dessa givits i praxis. I reglerna III, V, VI, X, XI, XIII, XVI, XVII och XXI har dock sakliga ändringar vidtagits som innebär följande.

Regel III innehöll tidigare en begränsning av möjUgheten att få er­sättning i gemensamt haveri för vid brandsläckning uppkommen skada på delar av fartyg eller last som redan varit angripna av elden. Denna begränsning, som visat sig svår att tillämpa i praxis, har nu borttagits. Ä andra sidan har rök- och värmeskador förklarats icke ersättnings-giUa. Regler om sådana skador saknades tidigare och rättsläget var oklart.

Regel V behandlar fallet att fartyget avsiktligen sätts på grund för att rädda fartyg och last. Denna regel har förenklats och förkortats. Rätt till ersättning i gemensamt haveri förelåg tidigare inte i faU då far­tyget, om det ej hade satts på gmnd, oundvikligen skulle ha drivit i land eller på skär. Denna begränsning av regelns tillämpningsområde har nu slopats.

Regel VI i YAR 1950 handlar om pressning med segel samt om skada på och förlust av segel. En regel om sådana faU av gemensamt haveri har ansetts obehövlig. Den i stäUet insatta regeln förklarar att bärg­ningsutgifter för gemensam räddning skaU ersättas i gemensamt haveri.


 


Prop. 1975: 68                                                         24

Regeln överensstämmer med vad som gällt I praxis utanför Storbritan­nien och har införts på engelsk begäran för alt undanröja det där rådande oklara rättsläget i denna fråga.

I regel X (a) har vidtagits ändringar som innebär en utvidgning av det gemensamma haveriet tiU att avse även kostnad för förflyttning från nödhamn till annan hamn för reparation. Regeln har redan tidi­gare på vissa håU ansetts ha denna innebörd. Genom ändringen nås — förutom enhetlig regeltillämpning — en tydligare och enklare avgräns­ning.

Regel X (b) har preciserats för att undvika atl vilken som helst han­tering eller lossning av last m. m. i hamn tUl följd av skada skall kunna föranleda ett gemensamt haveri. Endast om skadan kan återföras till en händelse under resan skall så kunna bli fallet. Ett andra stycke be­träffande kostnader för omstuvning på grund av förskjutning har tillagts för atl åsladkomma en uppstramning av praxis, som varit vacklande i denna fråga.

Regel X (d) har utgått. Den allmänna bestämmelsen om ställföre­trädande kostnader i regel F har ansetts täcka även de specialfall som regel X (d) upptog.

I regel XI har gjorts vissa ändringar i konsekvens med ändringarna i regel X (b). Under samma omständigheter, som där anges beträffan­de kostnader för lasthantering etc, utesluts utgifter för hyror etc. från ersättning i gemensamt haveri.

Regel XIII har väsentligt förenklats, främst genom att åldersavdrag från reparationskostnader nu skall ske bara för fartyg som är äldre än 15 år.

Regel XVI rör ersättning för last som har förlorats eller skadats. För att underlätta regelns tiUämpning har den ändrats så att värdet enligt mottagarens faktura tas till utgångspunkt för skadeberäkningen i stället för marknadsvärdet på bestänMnelseorten. Så har även tidigare skett i praxis bl, a. i Skandinavien. Fakluravärdet skall naturligtvis ej godtas helt okritiskt. I den mån fakturan inbegriper kostnader för efterföljan­de landtransporter eller dylikt skall detta beaktas vid värderingen. Nor­malfallet lär bli det som redan i dag gäller vid styckegodstransporter, nämligen att man begagnar sig av lastens cif-värde.

Enligt den ändrade lydelsen av regel XVII skall lastens bidragsvärde bestämmas på samma sätt som enligt regel XVI, dvs. i första hand med utgångspunkt från fakturavärdet. För att uppnå enhetlig praxis har tUlagts en bestämmelse att hänsyn inte skaU tas tiU för fartyget gällande befraktningsavtal när fartygets bidragsvärde bestäms.

Räntesatsen i regel XXI har uppjusterats med två procent med hän­syn till det allmänna ränteläget.

Det kan slutligen nämnas att CMI:s redaktionsutskott har gjort ett särskilt tolkningsuttalande beträffande regel XIV andra stycket, som


 


Prop. 1975: 68                                                         25

behandlar ersättning för provisoriska reparationer på fartyget, avseende sådana skador som tiUfogats fartyget i samband med olyckshändelse (s. k. enskUd skada). Bakgmnden härför är att det har varit tveksamt om andra stycket är tillämpligt endast i det fallet att det i och för sig varit möjligt att utföra slutgiltiga reparationer men man av hänsyn till lastens intresse av att resan snabbt fullföljdes har begränsat reparatio­nerna till provisoriska sådana. Redaktionsulskoltet uttalade att den ur­sprungliga meningen inte torde ha varit att bestämmelsen blir tillämp­lig endast då slutgiltiga reparationer varit möjliga i den första nöd­hamnen. Snarare avses att när andra praktiskt möjliga alternativ, såsom flyttning till en annan nödhamn, står öppna, men provisoriska repara­tioner i stället utförs av kostnadsskäl, kostnaden för sådana reparatio­ner bör ersättas som ställföreträdande kostnad.

315 §

EiUigt denna paragraf meddelas närmare föreskrifter om tillämp­ningen av bestämmelsema om sjöförklaring och om utredning av sär­skUd undersökningskommission av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av sjöfartsverket. Denna bestämmelse, som med hänsyn tUl 8 kap. 13 § första stycket 1 RF numera är överflödig, före­slås ersatt med bestämmelser, som nu har sin plats i 3 och 14 §§ sjö­förklaringskungörelsen (1967: 294), Dessa bestämmelser som upptagits i paragrafen med redaktionell jämkning berättigar domstol, som hand­lägger sjöförklaring, och särskUd undersökningskommission, som ut­reder sjöolycka, att anlita behövligt biträde av bl. a. polismyndighet. Med hänsyn till den reglering av polismyndighets rätt alt därvid använda tvångsmedel som bestämmelserna innehåller bör de ges i form av lag.

317 §

Denna paragraf reglerar s. k. kondemnationsbesiktning varigenom av­görs huruvida skadat fartyg skall anses iståndsättiigt eller ej enligt 10 § sjölagen. Förklaringen avges skriftligen av besiktningsmän. Eftersom situationen kan vara den att ett kondemnerat fartyg på grund av sin skada också är avregistreringsmässigt (jfr 16 § sjölagen och 2 kap. 6 § förslaget till båtregistreringslag) och den sjörättsliga registermyndig­heten självmant skall bevaka att avregistrering sker, är det lämpligt att kondemnationsförklaring av svenska fartyg rutinmässigt bringas till denna myndighets kännedom. Förklaringen delges enligt förevarande lagrum sjöfartsverket. Genom verkets försorg kan då avskrift tillställas registermyndigheten. Bestämmelse härom kan lämpligen ges i denna paragraf i anslutning tUl övriga föreskrifter om kondemnationsbe­siktning.


 


Prop. 1975: 68                                                         26

354—355 §§

Här tar förslaget — under mbriken "Underrättelser tUl och biträde åt registermyndigheten" — upp föreskrifter dels i 354 § om domstols underrättelse till registermyndigheten när talan väckts och prövats i tvist om äganderätt tiU registrerad skeppsegendom eller eljest om fråga som angår inskrivning, dels i 355 § om biträde åt registermyndigheten av poUsen, sjöfartsverket och tullverket när det gäller att på fältet vaka över att bestämmelserna om skeppsregistrering, inskrivning av rätt till skepp och märkning av skepp m.m, efterlevs.

Förebild till 354 § finns i 19 kap. 20 § jordabaUcen (JB), Bestäm­melser om anteckning i skeppsregistret av tvister av förevarande slag finns i 38 § första stycket 1 och 2 sjölagen. Som formuleringen av dessa bestämmelser antyder rör det sig om inskrivna förhåUanden. Jag erinrar också om bestämmelsen i 21 § första stycket sjölagen om processlegitimation på grund av inskrivning.

Den i 355 § föreslagna bestämmelsen innebär, att polis och annan berörd myndighetspersonal, bl.a, ur kustbevakningen, får rätt att vid behov t.ex. gå ombord på skepp för att utröna om registrerings- och inskrivningsplikt samt märkningsplikt och annat som rör skepps iden­tifiering iakttagits. Sådan befogenhet måste föreUgga även om skeppet används tiU annat än sjöfart, t.ex. som bostad. Den som vägrar tillträde tUl skeppet torde kunna fällas tUl ansvar enligt 17 kap. 13 § andra stycket brottsbalken för hindrande av förrättnmg. Myndighetspersonal med polisiära befogenheter kan vid behov själv bereda sig tUlträde med våld. Annan myndighetspersonal får i förekommande fall påkalla behövlig polishandräckning.

På gmndval av vad som utröns och rapporteras tUl registermyndig­heten kan denna bl.a. med tillämpning av 30 § andra stycket sjölagen förelägga ägaren att iaktta sina skyldigheter. Det hör till bilden att registrerings- eller inskrivningsbevis enligt vad jag avser att föreslå inte skall behöva föras ombord men i stället nationalitetshandling i den mån det är möjligt. Den senare handlingen styrker visserligen normalt registreringen men i övrigt kan ombord erhållna uppgifter lätt kon­trolleras med skeppsregistret via presentationsterminal, som åtminstone tullverket torde komma att förfoga över, eller på annat sätt.

3.2 Lagen om ändring i sjölagen

1 §

Enligt andra stycket av denna paragraf skall Kungl. Maj:t meddela föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Med hän­syn till RF har denna fullmakt i förslaget byggts ut så att den be­myndigar regeringen att meddela föreskrifter om nationalitetshand­lingar för svenska fartyg och bestämma vad som skaU iakttas med


 


Prop. 1975: 68                                                         27

sådana handUngar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetshandling.

De handUngar som avses här har i arbetsgruppens utkast betecknats nationaUtetscertifikat (för registrerat skepp), nationalitetsbevis (för registrerad båt) och tillfällig nationalitetshandling (normalt för oregi­strerat svenskt fartyg). Avsikten är att nationalitetshandUng skall ut­färdas av registermyndigheten. TiUfäUig nationaUtetshandling kom­mer att kunna behövas exempelvis för att utomlands byggt fartyg skall kunna föras hem. För att detta skaU kunna ske smidigt är det avsett att även konsul skall kunna utfärda sådan handUng, antingen i eget namn eller, efter registermyndighetens bemyndigande, på denna myn­dighets vägnar.

Med stöd av det föreslagna bemyndigandet bör regeringen kunna föreskriva, att nationaUtetshandling såvitt möjligt skall föras ombord, att den skall ges in för utbyte när det behövs och att den inte får användas när den upphört att gälla, utan då i stället skaU återstäUas. Det blir bl, a. fallet då avregistreringsgrund inträder. I fall då nationali­tetshandling skall ersättas av ny handling, såsom då förhållande som anges i handlingen har blivit ändrat, bör den bevara sin gUtighet tills den nya nationalitetshandlingen har utfärdats.

Enligt 33 § förordningen (1901:78) angående registrering av svenska fartyg, vUken upphävs genom 1973 års sjölagsändringar, straffas be­fälhavaren — och även redaren, ifall gärningen har skett med hans begivande — med penningböter, om fartyg av registreringspliktig dräktighet nyttjas tiU "handelssjöfart eller resandes fortskaffande" utan gäUande s.k. nationalitets- och registreringscertifikat eller interinustiskt sådant certifikat. Sjöfartsverket kan dock medge att fartyg i särskilt fall nyttjas i fart utan nationalitetshandling.

Det i förevarande paragraf föreslagna bemyndigandet ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter motsvarande vad som sålunda gäller f.n. Bemyndigandet omfattar rätt att förbjuda att registreringspliktigt fartyg håUs i drift utan gällande nationaUtetshandling. Att fartyg hälls i drift innebär — med den terminologi som successivt införts i sjölagen (se 296 och 301 §§, jfr 9§ i dess nya lydelse) — att det nyttjas som sådant under förhållanden som i regel kräver utrustning och bemanning (jfr NJA II 1967 s. 84 och prop. 1973:42 s. 303).

Det synes mig lämpUgt att regeringen med stöd av det föreslagna bemyndigandet meddelar ett generellt förbud mot att skepp hålls i drift utan gällande nationaUtetshandling. Däremot förefaller det knap­past motiverat att låta förbudet avse också båtar. Vidare måste beaktas att nu gällande förbud inte omfattar alla skepp, exempelvis inte fiske­skepp, och att det när de nya lagreglerna träder i kraft kommer att finnas många skepp för vilka någon nationalitetshandling inte har utfärdats. Ett generellt förbud kan därför inte genomföras förrän efter


 


Prop. 1975: 68                                                         28

en viss övergångstid. Någon motsvarighet tUl den nu gällande möjlig­heten att medge tillfällig dispens från kravet på nationaUtetshandUng torde dock inte behövas i fortsättningen med hänsyn till de möjUgheter att snabbt erhålla en tUlfällig nationalitetshandling som kan väntas före­ligga,

2 §

Som jag har nämnt inledningsvis anser jag att regler om båtregistret bör samlas i en särskild båtregistreringslag, I andra stycket av före­varande paragraf, som innehåller föreskrifter om skeppsregister, båt­register och skeppsbyggnadsregister ersätts därför hänvisningen till administrativa föreskrifter av Kungl. Maj:t rörande båtregistreringen och dess omfattning med en hänvisning till båtregistreringslagen.

8 §

I första stycket av denna paragraf, som bl.a. slår fast att igenkän­ningssignal för skepp består av signalbokstäver, föreslås ett tiUägg an­gående igenkänningssignal för båt. Sådan signal föreslås skola bestå av signalbokstäver och siffror. Signalbokstäverna får väljas ur den inter­nationellt för identifiering av svenska fartyg reserverade serien SAA-SMZ. För skepp skall den bestå av fyra bokstäver ur denna serie, vilket enligt gällande radioreglemente (se artikel 19 § 16 i reglementet, som finns upptaget i televerkets författningssamling serie B:29) svarar mot anropssignal för fartygs radiotelegrafstation. För båt bör den be­stå av tre bokstäver ur samma serie i förening med fyra siffror, av vilka den första bör vara 2 eller högre. Av de tre bokstäverna kan den första reglementsenligt ersättas med siffran 7 eller 8. Detta svarar mot ,yad som gäller fartygs radiotelefonstation. Bestämmelser om igenkännings­signalens sammansättning bör ges i form av tiUämpningsföreskrifter.

I andra stycket av förevarande paragraf formuleras enligt förslaget fullmakten för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om far­tygs identifiering om, så att den avser regeringen och innefattar befogen­het att bestämma om märkning av registrerade fartyg, deras båtar och redskap samt förbjuda att registrerat fartyg hålls i drift utan föreskriven märkning. Märkningen bör i regel ske med igenkänningssignalen, som också kommer att utgöra registerbeteckning (se prop. 1973: 42 s. 225 och 226). I fråga om fiskefartyg fordras dock speciella, på intemationeUt fiskerifördrag grundade regler (jfr bUaga tiU prop. 1969: 146).

13 §

I 38 och 293 §§ sjölagen föreskrivs, att anteckning i skeppsbyggnads­registret rörande registrerat bygge samt inteckning i bygget och in­föring som rör inteckningen skall föras över till skeppsregistret, om bygget överförs dit som skepp. Naturligtvis skall det förfaras pä sanuna


 


Prop. 1975: 68                                                         29

sätt med förvärvsinskrivning i skeppsbyggnadsregistret, i den mån över­föringen av bygget till skeppsregistret inte sammanfaller med ägarskifte så att ny inskrivning måste företas. Det ligger i sakens natur. Men för fullständighets skull föreslås i 13 § första stycket en uttrycklig före­skrift härom, som motsvarar föreskrifterna i 38 och 293 §§ sjölagen. Samtidigt jämkas hänvisningen i andra stycket till 14—38 §§ såvitt gäller skeppsandel så att däriu: avlägsnas hänvisning till 15, 16 och 17 §§, ViUcas tillämpning på skeppsandel under alla förhållanden är utesluten.

25 §

I andra stycket av denna paragraf, där inskrivningsdagen regleras, fogar förslaget nyårsafton tUl de dagar — förut bl.a. midsommarafton och julafton — på vilka inskrivningsdag ej infaUer. Ändringen föranleds bl.a. av att nyårsafton enhgt överenskommelse mellan staten och stats­tjänstemännens organisationer i princip skall vara arbetsfri. Motsva­rande ändring har tidigare vidtagits i bl.a. lagen (1930:173) om beräk­ning av lagsladgad tid och lagen (1973:98) om inskrivningsregister (SFS 1974:756—760).

I tredje stycket, som bl.a. bemyndigar Kungl. Maj:t att utfärda till-lämpningsföreskrifter om registrerings- och inskrivningsförfarandet, föreslås fullmakten jämkad så att den avser regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, och innefattar befogenhet att ålägga enskil­da att till registermyndigheten anmäla förhållanden varom kännedom fordras för ändamålsenlig registerföring. Jag tänker härvid främst på sådant som data rörande skepps konstmktion och användnmg m.m. samt vissa uppgifter om i vad mån skeppsbyggnad leder till sjösättning och leverans.

29 §

I denna paragraf, som behandlar besvär över beslut i registerärende, föreslås ett nytt fjärde stycke med föreskrift att ärende, som högre rätt återförvisat tiU registermyndigheten för ny handläggning, skaU tas upp igen utan dröjsmål efter det att den högre rättens beslut kommit registermyndigheten tUl hända. Det betyder, att ärendet skall återupptas genast, om beslutet når myndigheten under löpande inskrivningsdag, och eljest på nästa inskrivningsdag. Föreskriften är utformad efter förebild av 19 kap. 15 § JB.

30 §                                            .        .

I tredje stycket av denna paragraf ges förvärvare rätt att bl, a. söka inskrivning av föregående ägares förvärv om han är beroende av detta för att få inskrivning av det egna förvärvet. Föregående ägare är där­vid skyldig att tillhandahålla erforderliga handlingar. Inlednmgsvis an-


 


Prop. 1975: 68                                                         30

tydde jag att de av förra årets riksdag beslutade reglerna i stämpel­skattelagen (1964: 308) om beskattning av skeppsförvärv kräver en jämkning i sjölagens bestämmelser om inskrivning av sådant förvärv. Denna jämkning innebär bl. a., som jag närmare skall utveckla i an­slutning till 33 och 34 §§, krav på en sammanhängande inskriven fångeskedja även för bifall tUl anmälan om avregistrering med anledning av förvärv. Som en konsekvens av detta föreslås att rätten att söka in­skrivning av föregående ägares förvärv utvidgas tiU att omfatta även detta fall.

31 §

I tredje stycket av förevarande paragraf, där uppskov regleras för bl.a. det fall att ett registerärende är särskUt omfattande eller svårbe­dömt, föreslås den redaktionella jämkningen att utgångspunkten för uppskovet preciseras att avse inte bara ansökningsdag utan också an-mälningsdag.

33 och 34 §§

EnUgt 33 § 4 sjölagen reses krav på sammanhängande inskriven fångeskedja för att inskrivningsansökan skaU kunna bifaUas, ett krav som kompletteras av befogenhet för sökanden enUgt 30 § tredje stycket samma lag att i mån av behov söka inskrivning eller göra registrerings­anmälan på föregående ägares vägnar. Kravet gäller bara förvärv av redan registrerad egendom. Vid förra årets riksdag antogs vissa änd­ringar i stämpelskattelagen (1964:308) för att anpassa denna tUl de nya reglerna i sjölagen om fartygsregistrering (SFS 1974:887). De knyter skattepliktens inträde för skeppsförvärv tiU själva inskrivningen av för­värvet och fömtsätter därmed att varje skattepliktigt skeppsförvärv verkligen bUr inskrivet så att det kan beskattas. Det blir därför nöd­vändigt att kräva sammanhängande inskriven fångeskedja även för det fall att skepp anmäls för registrering och förvärvsinskrivning med förbigående av skattepliktigt förvärvsled. Den nuvarande begränsningen i 33 § 4 tUl faU då det är fråga om förvärv av redan registrerad egen­dom kan sålunda ej upprätthållas. Den måste jämkas så att varje led i fångeskedjan, som kunnat vara inskrivet i skeppsregistret, också skall skrivas in för att registreringsanmälningen och den därmed förenade inskrivningsansökningen skall kunna bifaUas. Motsvarande krav måste i 34 § sjölagen ställas för bifaU till anmälan om avregistrering som förutsätter förvärvsprövning, såsom avregistrering emedan svenskt skepp överlåtits tiU utlänning (16 § första stycket 3 sjölagen). Någon oskälig belastning för sökanden innebär dessa nya krav inte. Han måste näm­Ugen ändå aUtid styrka sin rätt genom att härleda den minst så långt bakåt genom fängeskedjan.

Ehura förvärv av skeppsbygge inte bUr stämpelskattepliktigt, kan det


 


Prop. 1975:68                                                          31

anföras skäl för att principen om inskrivning av den fullständiga fånges­kedjan — normalt här bara tillverkare och bestäUare — bör gälla även inom skeppbyggnadsregistrets ram. Ty om skepp under byggnad från början registreras som bestäUarens uteslutande egendom, något som är möjligt enligt den nya ordningen, skulle det eljest inte finnas någon inskrivning för varvet att falla tillbaka på utan ny ansökan för den händelse bestäUaren häver kontraktet och därmed återför äganderätten till bygget på varvet. Detta är opraktiskt. Därför föreslår jag inte något undantag för skeppsbyggen. Däremot bör inte som vUlkor för registre­ring och inskrivning av förvärv av nybyggt skepp krävas att skepps­bygget registreras i efterhand.

Förslaget innebär, att ur 33 § 4 sjölagen avlägsnas formuleringen "vad angår registrerat skepp eller skeppsbygge" och att punktens första del i stället avfattas sålunda: "fångesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där". Genom att till 34 § andra stycket sjölagen införa hänvisnmg tiU den sålunda ändrade 33 § 4 reser förslaget motsvarande krav vid avregistrering, som beror av för­värvsprövning. Där kan emeUertid en sådan hänvisning inte begränsas till 33 § 4. Ty vid avregistrering med anledning av förvärv måste natur­ligtvis också — med hänsyn tUl att avregistrering då ger samma rätts­skydd som inskrivning (jfr 22 § tredje stycket sjölagen) — beaktas så­dana omständigheter som avses i 33 § 5—9. Det följer med nuvarande lydelse tolkningsvis av 16 § sjölagen, till vilken 34 § hänvisar. När man nu behöver införa en hänvisning också till 33 § kan denna emellertid inte begränsas till punkt 4, eftersom en sådan hänvisning skulle bli vilse­ledande. Den måste alltså avse även de därefter följande punkterna i avslagskatalogen.

Utöver en redaktioneU jämkning i förtydligande syfte i 33 § 7 inne­fattar förslaget vidare i fråga om 33 § tiUägg av ett nytt andra stycke. Inte heUer detta innebär emellertid någon nyhet i sak utan bara ett förtydligande. Avsikten är att göra fullt klart att de punkter, nämligen 5—7, i avslagskatalogen i 33 § som skall hindra att sakrättsskydd — s.k. borgenärsskydd eUer omsättningsskydd — med orätt vinns för för­värv inte är tillämpUga när sakrättsskydd redan ,vunnits genom att förvärvet inskrivits enligt 14 § tredje stycket sjölagen (villkorlig ägande­rätt) eller genom att sådan inskrivning tidigare sökts och den ansök­ningen ännu kan vinna bifall (jfr 19 och 20 §§ samt 22 § andra stycket sjölagen). I det föreslagna nya andra stycket i 33 § sägs därför, att första stycket 5—7 inte utgör hinder mot inskrivning av förvärv, om inskriv­ning av villkorlig äganderätt redan har bevUjats på grund av samma förvärv. Även detta nya stycke måste omfattas av den hänvisning i 34 § som jag nyss nämnde. Ingreppet i 34 § motiverar enligt min mening omredigering av paragrafen så att avregistrering och förbehåU om skeppsnamn behandlas i skilda stycken.


 


Prop. 1975: 68                                                         32

35 och 36 §§

Det i sjölagen liksom i JB tillämpade systemet med inskrivningsdagar innebär att beslut skall grundas på förhållandena vid inskrivningsdagens utgång och att omständigheter som har inträffat därefter i princip inte kan beaktas. Denna ordning liksom tidsskillnaderna mellan olika örter skapar särskilda problem då skepp skall avregistreras i ett land och nyregistreras i ett annat.

För att ett skepp éllér skeppsbygge skäll kunna avregistreras fordras samtycke av intecknirigsborgenärema (17 § andra stycket sjölagen). Om dessa som villkor för samtycke kräver att de tillförsäkras mot­svarande säkerhet i skeppet efter flaggskiftet, måste registrering och inteckning i det andra landet kunna ske samtidigt med att avregistre­ringen äger mm. Kan en sådan ordning inte åstadkommas, vållas tidsut­dräkt och kostnader för anskaffande av bankgaranti eUer annan säker­het för den tid som förflyter meUan registreringsåtgärderna. Av nu angivna skäl är det angeläget att registreringsåtgärder i olika länder kan samordnas. I detta syfte har i art. 3:2 b i sjöpanträttskonventionen (se prop. 1973:42 s. 381) upptagits en regel som innebär att man som underlag för ett beslut om registrering av fartyg i en stat skall kunna godta ett bevis att fartyget kommer att avregislreras i annan stat den dag den nya registreringen äger mm. Denna regel har föranlett bestäm­melser i 35 och 36 §§ sjölagen. Enligt 35 § får utländskt skepp eller skeppsbygge som har blivit svenskt införas i det svenska registret, om

I fall då den andra staten inte är ansluten till sjöpanträttskonven­tionen och inte har regler av motsvarande innebörd som 35 och 36 §§ sjölagen kan den önskvärda samordningen meUan registreringsåtgär-


 


Prop. 1975: 68                                                                        33

ganska begränsade, om man upprätthåller principen all den svenska registermyndigheten inte få ta någon hänsyn till vad som sker efter inskrivningsdagens utgång. Eftersom denna princip som jag nyss har påpekat redan har genombrutits kan jag inte se något hinder mot alt ett undanlag görs även för fall av nu åsyftade slag. Detla bör framgå av lagen. Jag föreslår därför att i sjölagen tas upp en bestämmelse enligt vilken registrering eller avregistrering, i fall då det påkallas för sam­ordning med utländsk registermyndighets beslut, får företas här utan hinder av att detta beslut meddelas eller bevisning därom förebringas först efter inskrivningsdagens utgång. Utredning om beslutet bör dock inle få förebringas efter kalenderdagens utgång. Handläggningen av de till viss inskrivningsdag hörande ärendena måste nämligen kunna an­slutas i sådan tid att uppdatering kan ske under natten så att registrets innehåll är fullt aklueUt påföljande dag.

Beslämmelser av nu nämnda innehåll föreslås intagna i 36§, och de bestämmelser som f.n. har sin plats där föreslås överflyttade till ett nytt tredje stycke i 35 §.

För att det nu berörda förfarandet skall bli tillämpligt måste givelvis anmälan om registrering resp. avregistrering ha gjorts på inskrivnings­dagen, dvs. före kl. 12. Vidare måste uppenbarligen beaktas alt sam­ordningen inte kan få ske på bekostnad av grundläggande svenska företrädesregler (jfr lagrådets uttalande i prop. 1973:42 s. 561). Om så­lunda det skeppsförvärv som betingar den utländska myndighetens be­slut ligger i tiden efler utgången av den Svenska inskrivningsdagen, skulle det komma att strida mot våra förelrädesregler att ta upp ären­det på den gångna inskrivningsdagen. Förvärvet skulle då inskrivnings-rättsligt få företräde från den dagen trots att man rätteligen hade kunnat söka inskrivning för det först på senare inskrivningsdag. Visser­ligen torde de väsentliga sakrättsliga verkningarna av förvärv från ut­landet normalt lyda den främmande registreringsstatens lag. Det synes mig dock tillrådligt att registermyndigheten konsekvent upprätthåUer principen att förvärvet skall vara ett faktum före inskrivningsdagens utgång.

Jag vill understryka att den av mig föreslagna regeln i 36 § inle innebär alt registermyndigheten är skyldig att tjänstgöra utöver ordi­narie arbetstid för att eventuellt ända tUl utgången av kalender­dygnet avvakta besked om resultatet av den utländska registermyndig­hetens prövning. Regeln ger emellertid registermyndigheten möjlighet att beakta besked om utomlands verkställd registreringsåtgärd som er­hålls efter inskrivningsdagens slut kl. 12, i den mån detta låter sig göra inom ramen för den tid som normalt behöver tas i anspråk för hand­läggningen av de turinskrivningsdagen hänförliga ärendena. I princip förutsätts att denna handläggning slutförs under samma dags efter­middag.

3    Riksdagen 1975.1 saml. Nr 68


 


Prop. 1975: 68                                                         34

38 §

I denna paragraf, som behandlar anteckningar rörande olika rätts­fakta, fogar förslaget till första stycket 4, dels det fall att konkursför­valtare begärt att till boet hörande registrerat skepp eller skeppsbygge skall säljas exekutivt, dels det fall att skeppsägaren enligt 10 § sjölagen påkallat sådan försäljning. Anteckning om dessa förhållanden fyller visserligen ingen annan funktion i registrerings- och inskrivningssyste­met än att informera tredje man om att exekutiv försäljning förestår. Med hänsyn härtill skulle frågan i och för sig kunna regleras i tUl-lämpningsföreskrifter. Men till den del motsvarighet finns i fastighets­rätten och lufträtten är föreskrifter givna i form av lag (19 kap. 21 § JB och 41 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg), och det synes därför lämpligt alt välja samma ordning här.

I första stycket 7 har hänvisningen till 36 § sjölagen ändrats till att avse 35 § samma lag, tiU vilken den bestämmelse hänvisningen gäller överförs enligt förslaget.

39 §

Denna paragraf behandlar officialrättelse av införing och av bevis och handlingar som utfärdats i enlighet med oriklig införing. Här inne­bär förslaget en ändring i sak. I paragrafens andra stycke är, med fas-tighetsrättsUg förebild (se 19 kap. 18 § JB), föreskrivet att rättelse skall anmärkas på bevis eller handling som utfärdats i enlighet med den felaktiga införingen. Det har under förberedelserna inför ikraftsättandet befunnits vara opraktiskt att förfara på det sättet i ett registersystem som i viss utsträckning bygger på automatisk framställning av vissa bevis. En lämpligare ordning är att nytt bevis resp. ny handUng utfärdas och att den tidigare handUngen återfordras, görs obmkbar och behålls för att fogas tUl akten. För handlingens innehavare, som får avstå hand­lingen mot en ny, bör en sådan ordning enbart |Vara till fördel. Jag föreslår därför, att paragrafens andra stycke ändras i enUghet med detta.

I tredje stycket föreslås en redaktionell jämkning.

7 a övergångsbestämmelserna

Vid arbetet med överföring av fartyg från fartygs- och fiskefartygs-registren tUl skepps- och båtregistren har det visat sig föreUgga vissa identifieringsproblem, viUca delvis sammanhänger med fall av dubbel eller flerdubbel registrering av samma fartyg. Osäkerheten i fråga om identitet beror också på att olika uppgifter föreUgger om fartygs­måtten, närmast största längd och bredd. I stäUet för största längd förekommer i stor utsträckning uppgift om den s.k. igenkänningsläng­den, som ej är identisk med den största längden utan kan understiga denna. TUls de nya registren skall börja fungera fullt ut torde de


 


Prop. 1975: 68                                                         35

svåraste idenlifieringsproblemen bli undanröjda men osäkerhet kommer sannolikt i en hel del fall likväl att råda rörande längd- och breddmått Oklarheter av denna typ bör kunna redas ut i lämplig ordning sedan registren har lagts upp, och några större olägenheter av att registren i ett inledningsskede kommer att vara behäftade med vissa brister i detta hänseende torde i regel inte behöva befaras. I enstaka situationer kan emellertid oklarheten vara mera besvärande. Jag syftar här på sådana fall då de uppgivna måtten ligger nära gränsen mellan skepp och båtar (12x4 m) eller då det är tveksamt om egendomen över huvud taget är ett fartyg. Visserligen torde flertalet av dessa fall hinna utredas innan de nya lagreglerna träder i kraft. Det synes dock lämpligt att ålägga registermyndigheten atl, när inskrivning eller inteckning första gången söks i egendom som överförts till skeppsregistret från fartygsregistret eller fiskefartygsregister, ta ställning tUl om egendomens beskaffenhet av skepp är otvetydigt utredd. Om så inte är fallet bör myndigheten kunna föranstalta om den utredning som behövs.

Myndigheten bör härvid kunna rikta föreläggande till skeppsägaren eller anlita biträde av sjöfartsverket eller tullverket, som har möjlighet att företa mätning på fältet. Det rör sig här inte om regelrätt skepps­mätning utan om ganska enkel måttagning, låt vara att den kräver någon kännedom om vad som skall och inte skall beaktas (jfr prop. 1973: 42 s. 299). Inom sjöfartsverket finns också den kompetens som behövs för att utreda omständigheter, som betingar egendomens be­skaffenhet av fartyg, dvs. om den har skrov och styrinrättning eller, om vanUg styrinrättning saknas, en eljest godtagbar konstruktionsmässig manöverförmåga.

Som ny punkt 7 a i övergångsbestämmelserna lill sjölagen föreslår jag regler av denna innebörd.

Ila övergångsbestämmelserna

Som jag har nämnt inledningsvis har det under arbetet på att lägga upp det nya skeppsregistret på grundval av fartygs- och fiskefartygs­registren samt inteckningsboken för fartyg visat sig att en stor mängd inteckningar i avregistrerade fartyg inte blivit dödade utan ännu består. Att fartyg är registrerat i fartygsregistret har från början varit och är alltjämt en förutsättning för att inteckning skall kunna beviljas i far­tyget. Men fram tiU den 1 juni 1967, då den nuvarande 28 a § infördes i förordningen (1901:78) angående registrering av svenska fartyg, kunde fartyget avföras ur fartygsregistret utan att inteckningen dödats eller inteckningsborgenärens samtycke visats föreligga. Avregistrering för­utsätter i regel och har även tidigare fömtsatt att fartyget är förstört eller förlorat eller att det upphört att vara svensk. I sådana fall blir inteckningsborgenären normalt gottgjord på det ena eller andra sättet. Stundom — såsom vid fartygets försäljning efter kondemnation — upphör hans panträtt att gälla. Därför kan det på goda gmnder antas,


 


Prop. 1975: 68                                                         36

att de farlygslösa inteckningar som nu bragts i dagen inte annat än i rena undantagsfall motsvaras vare sig av någon pantfordran eller av någon pant med bevarat förmögenhelsvärde. Det kan emellertid inte uteslutas att enstaka fall finns där inteckningen alltjämt rätteligen ut­gör säkerhet för pantfordran. Rör det sig då om ett vrak, så kan detla framdeles bli bärgat och visa sig erbjuda ett för borgenären åtkomligt förmögenhelsvärde. Och är det fråga om fartyg som satts under ut­ländsk flagg, kan det på nytt bli svenskt. 1 så fall torde det bero på den främmande siatens lagstiftning huruvida den svenska, på inteckning grundade panträtten kunnat överleva det utländska skedet i fartygets tiUvaro.

Det kan inte komma i fråga att helt enkelt beröva inteckningsborge­nären hans panträtt i den mån denna erbjuder ett presumtivt förmögen­hetsvärde för honom. Inteckningen torde i och för sig falla under övergångsbestämmelserna till 1973 års sjölagsändringar (se bl. a. punkt 11), låt vara alt sådana bestämmelser som för sin tillämpning förutsätter att inteckningen är införd i skeppsregistret naturligtvis inte blir aktuella. Jag återkommer i det följande (se under 3.3) till frågan om den fort­satta registreringen av sådana inteckningar. I förevarande sammanhang är det bara fråga om att ta ställning till de problem som kan uppstå, ifall det avregislrerade fartyget framdeles skulle komma att bli regi­strerat som skepp eller kanske, vid iståndsätlning av vrak, som skepp under byggnad. Uppenbarligen är dylika möjligheter övervägande teo­retiska men de måste likväl tas med i beräkningen. Ty bevarad inleck-ningsrätt måste kunna göras gäUande i egendomen antingen genom att betalning söks därur eller genom att borgenären väcker talan om fast­ställelse av sin rätt till egendomen. I det förra faUet torde han bli berättigad att fä betalt ur egendomen med företräde framför borgenä­rer med panträtt på grund av inteckning i skepps- eller skeppsbyggnads­registret och i det senare fallet är det följdriktigt att medge honom rätt att få inteckningen införd i registret med bästa rätt.

Det är tydligt, att en sådan ordning — som visserligen inte helt sak­nar motsvarighet redan i dag — måste bli besvärande för skeppsom-sättningen och för belåningen av skeppsegendom, eftersom den i prin­cip kräver att tredje man som vill inlåta sig på rättshandling rörande egendomen måste förvissa sig om att denna inte förut varit införd i fartygsregistret och på den grunden besväras av inteckning som ej kun­nat föras över till skeppsregistret. Därför är det angeläget att sätta en gräns för ordningens varaktighet. En lämplig, ej alltför avlägsen sådan erbjuder utgången av maj 1977. Då har nämligen tio år förflutit sedan svenskt fartyg kunde avföras ur fartygsregistret utan hänsyn till inteck­ningsborgenär. Jag föreslår, att inteckning som här avses inte skall få göras gällande i egendom i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret efter denna tidpunkt. Undantag bör dock gälla för det fall att betalning sökts ur egendomen eller talan om rätt till denna på grund av inteck-


 


Prop. 1975: 68                                                         37

ningen väckts före angivna lid. Ifall talan om rätt tUl egendomen på grund av inteckningen bifalles, bör inteckningen föras in i registret.

Bestämmelser av angivna innebörd föreslås upptagna i en ny punkt 11 a i övergångsbestämmelserna lill 1973 års sjölagsändringar.

3.3 Lagen om förnyelse av vissa fartygsinteckningar

I anslutning lill förslaget om en ny punkt 11 a i övergångsbeslämmel­serna tiU 1973 års sjölagsändringar (under 3,2) har jag tagit upp prob­lem som aktualiseras av den mängd gamla fartygsinteckningar utan underlag av registrerade fartyg som förberedelserna för den nya skepps­registreringen bragt i dagen. Där var det fråga om sådan intecknings giltighet i fartyget efter dess eventuella framtida registrering i skepps-eller skeppsbyggnadsregistret. Jag skall nu ta upp frågan hur inleck-ningsrätten skall bevaras eller bringas atl upphöra.

Utgångspunkten bör som jag tidigare har angett vara alt det inte kan komma i fråga att beröva borgenären hans panträtt på grund av inteckningen i den mån denna har eller kan tänkas ha något värde för honom. Inteckning som ej dödals bör genomgående bestå. Ty det vore alltför omständligt alt ge sig in på någon detaljundersökning ay de materiella förhållandena bakom varje inteckning som inte dödats innan 1973 års lag om ändring i sjölagen sätts i kraft och lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg därmed upphör alt gälla. Men dess fortsatta giltighet bör inte vara obetingad utan bero av om borgenären finner inteckningen värd att bevaras. En sådan ordning kan etableras efter förebUd av reglerna i 275 § sjölagen, enligt vilken inteckning i vissa avregistreringsmässiga skepp förfaller tio år efler det att avregistre-ringsgrunden inträdde men kan förnyas på begäran av bl. a. borge­nären. Sådan förnyelse gäller för tio år åt gången.

Enligl min mening bör fartygsinteckning, som inte kan föras över till skeppsregistret emedan fartyget blivit avregislrerat, förfalla med ut­gången av maj 1977, då tio år förflutit sedan svenskt fartyg senast kunde avregistreras ulan hänsyn tUl om det var intecknat eller ej. Inteckningen bör bestå endast ifall den förnyas på ansökan som görs före utgången av denna tid. Eftersom ägarhypotek inte gäUer på grund av fartygsinteckning under den nuvarande ordningen bör endast borge­nären ha rätt att begära förnyelse. För bifall tUl sådan begäran bör krävas att borgenären visar, dels att inteckningen utgjorde säkerhet för pantfordran då lagen om inteckning i fartyg upphörde att gälla, dels att den ännu då förnyelse söks utgör säkerhet för sådan fordran. Förnyelse bör liksom enligt 275 § sjölagen gälla tio år. Tioårstiden bör räknas från utgången av maj 1977 även om förnyelse skulle sökas och beviljas dessförinnan.

Genom denna reglering kommer alla dessa fartygsinteckningar att bevaras till maj 1977 i den mån de inle dödas dessförinnan medan få


 


Prop. 1975:68                                                          38

av dem, om ens någon, kan anlas komma att bestå efter nämnda tid. Till dess måste emellertid inteckningsboken för fartyg föras och befatt­ningen med den bör då anförtros den nya sjörättsliga registermyndig­heten. Boken måsle föras även efter maj 1977 så länge den upptar inteckning som består.

Jag nämnde att gammal fartygsinteckning skulle kunna dödas. Det blir i så fall inte med tillämpning av bestämmelserna i sjölagen, som fömtsätter att inteckningen är införd i skepps- eller skeppsbyggnads­registret. Dödning av fartygsinleckningen bör i stället företas med stöd av särskild bestämmelse, avsedd just för sådan överbliven inteckning. Jag har övervägt om andra inteckningsåtgärder, t. ex. nedsättning, bör stå till buds men inte funnit något praktiskt behov därav. Fartygsin­teckning av förevarande slag bör antingen bestå oförändrad som sådan, eventuellt efter förnyelse, eller också dödas eUer förfalla. Den som uppvisar inteckningshandling bör emellertid ha rätt att få sitt innehav antecknat i inteckningsboken, förutsatt givetvis att inteckningen inte redan har förfallit.

Förfarandet i förnyelseärenden bör vara skriftligt och det synes lämpligt alt lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden görs tillämplig. Givetvis bör förnyelsebeslut föras in i inteckningsboken. Handlingar i sådana ärenden kan lämpligen förvaras i akter, ordnade som realakter under det berörda fartygets förutvarande nummer i fartygsregistret.

Som redan framgått förutsätter jag, att dessa fartygsinteckningar kommer att följa bestämmelserna i sjölagen så långt övergångsbestäm­melserna tUl 1973 års lagändringar är tiUämpliga. Därigenom löses i allt väsentligt spörsmål om inteckningsrättens materiella innehåll. Det är emellertid nödvändigt att också klara ut vad som skall gälla, ifall betal­ning söks ur egendomen. Det är då lämpligt alt reglerna om utmätning och försäljning av registrerade skepp blir tillämpliga så långt de passar, vare sig egendomen förlorat karaktär av fartyg när exekutionen äger rum eller den skulle utgöra båt enligt de nya reglema i sjölagen. Jag finner det självklart, att bl. a, de regler i 276 § nämnda lag och annor­städes som är avsedda att möjliggöra övertagande av inteckningsskuld inte bör vara tillämpliga vid sådan försäljning, eftersom de inte ägnar sig att tillämpas på inteckning utan underlag av registrerad skepps­egendom.

För att rättsförluster i görligaste mån skaU undvikas är det viktigt alt lämpliga åtgärder vidtas för att bringa reglerna om förnyelse m. m. till berörda rättshavares kännedom. Jag föreslår därför, att den nya registermyndigheten åläggs att, med ledning av inteckningsbokens inne­havsanteckningar, rikta underrättelser till alla kända intecknings­borgenärer med upplysning, dels om alt inteckningen inte blivit över­förd tUl skeppsregistret, dels om vad som skaU gälla för sådan inteck­ning. Underrättelserna bör lämnas i god tid före utgången av den tid


 


Prop. 1975: 68                                                        39

inom vilken förnyelse måste begäras. Jag föreslår att det föreskrivs att underrättelse skall ske före utgången av år 1976. Upplysningar om be­handUngen av kvarstående fartygsinteckningar bör spridas också i annan form, t. ex. genom annonsering i fackpress och dagspress. Jag ämnar föreslå alt domstolsverket får i uppdrag att sörja för detta.

Bestämmelser av den innebörd som jag här redogjort för föreslås upptagna i en särskUd lag, betecknad lag om förnyelse av vissa fartygs­inteckningar m. m.

3.4 Båtregistreringslagen

Med båt anses enligt 2 § sjölagen fartyg, vars största längd under­stiger tolv meter eller vars största bredd understiger fyra meter. Som jag har nämnt inledningsvis förordar jag, att bestämmelser om båt­registrering, som ursprungligen avsetts bli meddelade i administrativ ord­ning, i stället tas upp i en särskild lag. Jag föreslår att lagen betecknas båtregistreringslag. Reglerna i den föreslagna lagen ansluter sig i till­lämpliga delar nära till sjölagens bestämmelser om skeppsregistrering.

Till skillnad från skeppsregistreringen, som fyller både offentiigrätts-lig och privaträttslig funktion, skall båtregistreringen huvudsakligen tillgodose behovet att förteckna yrkessjöfartens och yrkesfiskets båtar. Beträffande båtar för yrkesfiske finns regler om registrering i vissa inter­nationella fördrag och vad yrkessjöfartens båtar beträffar kan ordnings-och beredskapssynpunkter anföras till stöd för registrering av dem.

Det förslag jag nu lägger fram syftar väsentligen till att fylla det registreringsbehov, nu tillgodosett genom fartygsregistret och fiskefar­tygsregistren, som inte täcks av skeppsregistret. Förslaget innefattar inte något ställningstagande till det av fritidsbåtutredningen nyligen i be­tänkandet (SOU 1974:95) Bålliv framlagda förslaget om en allmän fritidsbåtregistrering. Detta betänkande remissbehandlas f. n. Inte heller har jag tagit ställning till det förslag om privalrättslig reglering av båt-registreringen som lagberedningen har lagt fram i belänkandet (SOU 1974: 55) Utsökningsrätt XIII. Men jag återkommer i det följande (under 3.5) med förslag till förlängning, såvitt gäller båtbyggnad, av den ordning för att vinna förmånsrätt för förskott till farlygsbyggnad som ännu gäller enligt 3 § sjölagen. Därigenom kan det behov som föranlett lagberedningens förslag i viss del tills vidare tUlgodoses.

1 Kap.    Inledande bestämmelser

I 1 § begränsas båtregistreringen till svenska båtar. Vidare läggs i regeringens hand att avgöra i vad mån s. k. icke-kommersiella, stats­ägda båtar skaU vara införda i båtregistret (jfr 11 § sjölagen och prop. 1973: 42 s. 228). Frågan om båtregistret skall omfatta endast svenska eUer också vissa utländska båtar har lämnats öppen i den grundläg­gande föreskriften i 2 § sjölagen, närmast med tanke på att inte låsa


 


Prop.1975: 68                                                          40

framtida regler om fritidsbåtregistrering. I förevarande sammanhang finner jag emellertid ingen anledning att låta registret omfatta annat än svenska båtar. I överensstämmelse med kravet i 8 § sjölagen att beteckning för fartygs identifiering såvitt möjligt skall överensstämma med dess igenkänningssignal föreskrivs i 2 § atl båt skall registreras under denna signal. Motsvarande föreskrift gäller vid skeppsregistrering enligt 11 § andra stycket sjölagen. I anslutning till förslagel rörande 8 § sjölagen har jag beskrivit hur igenkänningssignal bestäms (se under 3.2).

2 Kap.    Registrering och avregistrering

I detta kapitel tar förslaget upp bestämmelser om registrering m. m., som till innebörden i allt väsentligt stämmer med vad arbetsgruppen för skeppsregistrering har föreslagU och som i den delen lämnats utan erinran i sak vid remissbehandling.

I 1 § har upptagits regler om registreringsplikt. Avgörande för om registreringsplikt skall föreligga är enhgt förslaget båtens användning. En sådan avgränsning kan visseriigen kritiseras, eftersom användningen bestäms av ägarens avsikter, men tills vidare finns knappast någon alter­nativ anknytning som kan föredras.

F. n. gäller registreringsplikt dels för fartyg som är avsedda att an­vändas tUl handelssjöfart eller passagerarbefordran och har en brutlo-dräktighet av minst 20 registerton dels för fiskefartyg med en största längd av minst åtta meter som används lUl sallsjöfiske. Enligt 1932 års konvention med Danmark angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen (SÖ 1933: 13) gäller dock registre­ringsplikt för fiskefartyg utan någon lägre storleksgräns.

De föreslagna nya reglerna innebär vissa begränsade utvidgningar av registreringsphkten. Enligt första stycket omfattar denna varje svensk båt som är avsedd att yrkesmässigt användas till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, tiU fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten. Uthyrning till all­mänheten förekommer på flera sätt. Det finns t. ex. uthyrningsföretag som ställer obemannade båtar liU förfogande för allmänheten mot hyra. Och det förekommer att båtägare hyr ut bemannade båtar för vissa resor eller kanske för viss tid. Det är närmast dylika faU förslaget tar sikte på. Däremot torde i regel falla utom bilden de fall då enskilda båtägare hyr ut sina båtar för tid då de inte själva använder dem, t, ex, för att på så sätt finansiera bålarna. Sådan verksamhet kan nämligen normalt ej anses som yrkesmässig.

Registreringsplikten för de båtar som jag här har nämnt begränsas enligt förslaget till sådana som har en största längd av minst sex meter (jfr prop. 1973: 42 s. 298 och 299), Såvitt gäller fiskebåtar måste dock med hänsyn tUl den nyssnämnda konventionen med Danmark göras


 


Prop. 1975: 68                                                         41

den reservationen atl regeringen skall kunna förordna om registre­ringsplikt även för fiskebålar som ej håller sex meters största längd, i den mån det är påkallat av hänsyn tUl internationellt åtagande. En regel härom har tagils upp i andra stycket.

Förhandlingar pågår om revision av konventionen med Danmark och det kan tänkas att en storleksgräns därvid kommer alt införas. Ett väsentligt skäl för mitt förslag att den nedre gränsen för registrerings­plikt nu bestäms till sex meter i stället för åtta, vilket f. n. gäUer för fiskefartyg, är alt man med en sådan gräns torde fånga in alla fiske­båtar som kan beräknas bli registreringspliktiga enligt ett blivande revi­derat fördrag med Danmark, Såvitt jag förstår möter det knappast några betänkligheter alt generellt sänka gränsen i fråga om fiskebåtar till sex meter. Arbetsgruppens förslag härom har inte heller rönt något motstånd.

Antalet bålar i yrkesmässig sjöfart under den nuvarande gränsen för registreringsplikt, som går vid en dräktighet av 20 bmttoregisterton, torde vara förhållandevis litet. Från bl, a, ordnings- och beredskapssyn­punkt är det motiverat all samhället har god överblick över det båt­bestånd som sysselsätts i yrkesmässig sjöfart. Och en sådan överblick är lämplig också när det gäller uthyrningsbålar. Därför har jag inle tvekat att föreslå, att den närmast för fiskebålar tänkta sexmelersgrän-sen görs genereU.

Passagerarfartyg står enligt 7 kap. 3 § lagen (1965: 719) om säker­heten på fartyg under offentlig tillsyn oavsett dräktighet. Denna lag definierar passagerarfartyg (2 kap. 2 §) så att det är fartyg som med­för fler än tolv passagerare. Båt som är mindre än sex meter lång kan likväl vara ägnad att föra fler än tolv passagerare. Jag föreslår med hänsyn härtill att även passagerarbåt vars största längd understiger sex meter skall vara registreringspliktig, om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv passagerare. Däri ligger då att den inle bara skall av sin ägare vara avsedd för yrkesmässig passagerarfart utan också alt den skall vara konstruerad för alt med bibehållen sjösäkerhet kunna föra minst det förutsatta antalet passagerare ombord jämte besättning.

Enligt kapitlets 2 § skall även andra bålar än sådana som är registre­ringspliktiga kunna / fakultativ ordning föras in i båtregistret. Fartyg, som ej är registreringspliktiga, kan f. n. föras in i fartygsregistret. Syftet med en sådan registrering torde i regel vara att båten skall kunna in­tecknas. Detta blir inte möjligt genom registrering i båtregistret enligt mitt förslag. Sådan registrering på frivillig grund kan antas i regel komma att vara ett uttryck för ägarens önskan att vinna nationaUtets­handling för sin båt. Förslaget drar gränsen för registreringsbarhet vid sex meters längd men medger registrering av mindre båtar i den mån särskilda skäl föreligger. Även en liten båt kan tänkas vara så beskaf­fad att den lämpar sig för utrikesfärd och i så fall bör det inte vara ägaren betaget att genom registrering vinna nationalitetshandling för


 


Prop. 1975: 68                                                         42

båten. Detta kan f, ö. vara fallet även om båten inte skall föras till utlandet pä sjön utan forslas dit på annat sätt för att användas där t. ex. vid tävling.

Som särskilt skäl för registrering av båt, vilken är mindre än sex meter lång, räknar förslaget bl, a, att båten tiUdelas anropssignal för radiostation. Televerket bör nämligen kunna föreskriva som villkor för sådan tUldelning att båten registreras så att verket i registret kan följa båtens och därmed stationens eventuella omsättning meUan oUka hän­der.

I kapitlets 3 och 4 §§ anger förslaget undantag från registreringsplikt och registreringsrätt.

Båt som utgör tillbehör till annat fartyg bör inte få regisleras sär­skilt. Den omfattas bl. a. i vissa fall av den märkningspUkt som gäller för fartyget självt. En bestämmelse om förbud mot registrering av sådan båt föreslås i 3 §, Vid skeppsregistrering gäller inte något mot­svarande förbud. Det får nämUgen anses ligga i sakens natur att skepp inte kan utgöra rättsligt tUlbehör till annat fartyg (se prop. 1973: 42 s, 222),

Av hänsyn till främmande stat måste det förebyggas att utomlands förvärvad, där registrerad båt blir nationalitetsregistrerad hos oss innan den avförts ur det utländska registret. Bestämmelse i det syftet upptar förslaget i 4 §. För skeppsregistreringens del finns motsvarande regel I 35 § sjölagen,

I kapitlets 5 § föreslås regler om skyldighet för den som förvärvat båt, vUken är registreringspliktig i hans hand, att anmäla båten för registrering i båtregistret. Gmndas förvärvet på överlåtelse, kan det vara villkorat — på gmnd av äganderättsförbehåU, återtagandeförbehåll eller liknande villkor till överlåtarens förmån — och därför ofullbordat. I så fall ger det ej upphov till anmälningsskyldighet. Det svarar mot vad som gäller vid skeppsregistrering (12 § sjölagen). Paragrafens andra stycke upptar en motsvarighet till 12 § andra stycket sjölagen (jfr prop. 1973:42 s. 304 och 305). Enligt denna bestämmelse inträder anmäl­ningsplikt i fråga om båt sex månader från sjösättningen. Jag är med­veten om att sjösättningen inte är någon idealisk utgångspunkt för en anmälningsfrist i fråga om småbåtar men har inte funnit skäl alt på denna punkt söka en lösning som lämpar sig speciellt för sådana. För de båtar som omfattas av den föreslagna registreringsplikten synes regeln kunna godtas.

Avregistrering av båt reglerar förslaget i 6—8 §§ i detta kapitel. Föreskrifterna står i nära överensstämmelse med dem som enligt 16 och 17 §§ sjölagen gäUer för avregistrering av skepp. Men för båt till­kommer som avregistreringsgmnd, dels att den blivit tUlbehör till annat fartyg och därmed ej längre är registreringsbar, dels — om den inte är registreringspliktig — alt ägaren vill ha den avregistrerad. Motsvarig-


 


Prop. 1975: 68                                                         43

het till bestämmelserna om inteckningsborgenärs inflytande på avregi­strering av skeppsegendom finns naturligtvis ej i förslaget. Däremot ges liksom i fråga om skepp föreskrifter om spärr mot avregistrering av båt, som till följd av andelsövergång förlorat svensk nationaUtet. Ty även båts nationalitet kan bevaras eller, rättare sagt, återstäUas enligt bestämmelserna i 52 och 55 §§ sjölagen. Någon anledning att belasta systemet med regler om sådan konvertering av avregistreringsärendet som 17 § första stycket andra punkten sjölagen föreskriver (jfr prop. 1973: 42 s. 614) finns emellertid inte i detta sammanhang.

3 Kap. Förvärvsanteckning

Båtregislreringen behöver, till skillnad från skeppsregistreringen, inte förenas med sådan äganderättsprövning som kan lägga grund för privat­rättsUga förfoganden över egendomen. Men så enkelt som bilregistre­ringen kan den lUiväl inte läggas upp. Ty på grundval av registreringen skall kunna utfärdas nationalitetshandling, som ger båten erkännande som svenskt fartyg med därav folkrättsligt betingat status. Och detta förutsätter enligt 1 § sjölagen en prövning av äganderättsförhållandena. I princip bör det därför för anteckning av förvärv krävas utredning som visar att förvärvet ägt mm.

I 1 § första stycket av detta kapitel föreskrivs, att båtförvärv anteck­nas på grundval av registrering. På motsvarande sätt förhåller det sig vid skeppsregistrering; jfr 13 § första stycket sjölagen. I andra stycket av 1 § föreskriver förslaget, att lagens bestämmelser om båtförvärv skall ha motsvarande tillämpning på förvärv av andel i båt; jfr 13 § andra stycket sjölagen.

I 2 § regleras förvärvares skyldighet alt för anteckning i båtregistret ■anmäla sitt förvärv av registrerad eller registreringspUktig men oregi­strerad båt. Anmälningsfristen är densamma som gäller för registre­ringsanmälan. Villkorliga förvärv undantas från sådan skyldighet. Någon rätt att vinna anteckning av dylikt förvärv föreslås inte heller. Detta avviker från vad som enligt 14 § tredje stycket sjölagen gäller för skepp. Med hänsyn tUl att införing i båtregistret inte får några privat­rättsliga verkningar har jag inte funnit någon anledning att öppna registret för anteckning om viUkorliga förvärv. Den som anmäler båt för registering behöver naturligtvis inte dessutom särskilt anmäla sitt förvärv för anteckning i registret.

Enligt 3 § kan anmälan av förvärv för anteckning i båtregistret underlåtas, ifall båten i stället anmäls för avregistrering. Detta fömt­sätter då att båten tiUhör den kategori som inte är registreringspliktig eller att särskUd avregistreringsgrund enligt 2 kap. 6 § kan åberopas. Paragrafen innehåller dessutom uttrycklig föreskrift om att dödsbo ej är skyldigt att anmäla förvärv från den döde. Detta överensstämmer med vad som enligt 14 § andra stycket sjölagen gäller i fråga om skepp.


 


Prop. 1975: 68                                                                     44

Eftersom ordningen för förvärvsanteckning inte kräver sammanhäng­ande antecknad fångeskedja, behövs däremot ingen motsvarighet tUl det vid skeppsregistreringen gällande kravet att dödsboets förvärv skrivs in då boet överlåter egendomen. Jag har inte ansett det behövligt att här såsom i 14 § sjölagen och 20 kap. 1 § JB uttryckligen förklara att bodelning, varigenom make tillskiftas båt som redan förut tillhört honom, inte ger upphov till anmälningsplikt.

I 4 § föreslås regler om skyldighet för överlåtare av registrerad båt eller andel i sådan egendom att anmäla överlåtelsen till registermyndig­heten. Anmälningsfristen föreslås med en månad överskrida den frist som förvärvaren har och överlåtarens anmälningsplikt aktualiseras bara om förvärvaren inle fullgör sin. Den föreslagna regeln motiveras av intresset att uppgifterna i båtregistret återger de verkliga förhållandena. Överlålarens anmälningsplikt ger registermyndigheten möjlighet att vaka över alt föreskrifterna om anmälan av förvärv för anteckning i båtregistret efterlevs. Den föreslagna ordningen har ingen egentlig motsvarighet vid skeppsregistrering men där utgör de viktiga rätts­verkningar som sjölagen knyter tUl inskrivning troligen ett verksamt motiv för förvärvare att söka inskrivning ulan dröjsmål. Här är för­värvsanteckning en ren ordningsfråga vars efterlevnad kräver nog­grannare övervakning. Skyldigheten att anmäla överlåtelse tUl register­myndigheten för kännedom straffsanktioneras enligt förslaget. Jag återkommer till det vid 5 kap. 3 §.

Överlåtarens anmälningsplikt skall inte bara vara beroende av om förvärvaren fullgör sin anmälningsplikt. När överlåtaren delar för­värvarens skyldighet att anmäla båten för avregistrering — vilket är fallet då överlåtelsen medför nalionalitetsförlust — finns naturUgtvis ingen anledning alt föreskriva ytterligare anmälningsplikt för honom. Detsamma gäller, ifall överlåtelsen anmälts till registermyndigheten som andelsövergång i parirederi. Sådan anmälan förutsätts i 53 § sjö­lagen och jag ämnar föreslå att tillämpningsföreskrifter utfärdas därom; jfr även 40 § första stycket sjölagen.

Jag har betecknat förvärvsanleckning i båtregistret som en ordnings­fråga. Det bör emellertid tillfogas, att faslän förslaget inte knyter privat­rättslig verkan till förvärvsanteckningen så är det möjligt att den för­värvsprövning som föregår anteckningen kommer att få viss återverkan t. ex. vid båtomsättning. Ty det är sannolikt att man i rättspraxis skall visa sig obenägen att finna förvärv av registrerad båt förenligt med vanliga krav på god tro, om förvärvet skett från annan än den som registret utpekar som ägare eller som härleder sin rätt från denne.

4 Kap. Förfarandet i båtregisterärenden

Det står numera klart, att båtregistreringen bör ske med samma registerleknik som skeppsregistreringen, dvs. med användning av auto­matisk databehandling. Som mitt förslag är utformat företer registrering


 


Prop. 1975: 68                                                         45

och förvärvsanteckning i båtregistret betydande likheter med skepps­registrering och förvärvsinskrivning i skeppsregistret. Förfarandet hos registermyndigheten bör därför ordnas med förebild av vad som gäUer i registerärenden enligt 2 kap. sjölagen. En sådan ordning har klara praktiska fördelar också med hänsyn tiU alt det är samma myndighet som skall tUlämpa de bägge lagarna. De avvikelser förslaget innefattar är väsentligen betingade av att del vid båtregistrering ej är fråga om att tUlgodose de privaträttsliga syften som i så hög grad styr skepps­registreringen. Förfarandet regleras i förevarande kapitel under rubrik­erna "Allmänna bestämmelser", "Anmälan i båtregisterärende", "Be­redningen av båtregisterärende" och "Prövningen av bålregislerärende".

TUl de aUmänna bestämmelserna hör enligt förslaget först före­skrifter om vad som förstås med båtregisterärende, vilka är upptagna i 1 §. De ansluter nära lill definitionen i 25 § sjölagen av register­ärende. Detsamma gäller bestämmelserna i 2 §. Där hänvisas till de allmänna tvistemålsreglerna som subsidiärt tillämpliga i båtregister-ärenden. Vidare bemyndigas regeringen alt meddela närmare före­skrifter om förfarandet. En avvikelse från sjölagens regler, som sam­manhänger med registrens olika funktioner, är att systemet med in­skrivningsdagar inte föreslås tUlämpat i båtregislerärenden.

Också föreskrifterna om dagbokföring, aklbildning och beslul i 3—5 §§ följer förebilden i sjölagen tämligen noga. En avvikelse består i att förutvarande ägare ej skall underrättas om förvärvsanteck­ning. I fråga om inskrivning av skeppsförvärv är föreskrift av sådan innebörd meddelad i 28 § första stycket sjölagen. Den är emellertid be­roende av den långtgående rättsliga legitimation som inskrivning i skeppsregistret ger förvärvaren (jfr prop. 1973: 42 s. 313). Någon egent­lig motsvarighet föreligger inte här, även om man som fömt nämnts i rättstillämpningen kan komma att tillägga förvärvsanleckningen bety­delse vid bedömning av godtrosförvärv av båt.

Registeranteckningar av annat slag än förvärvsanleckningar och data rörande bålen m. m. (jfr 38 § sjölagen) reglerar förslaget i 6 §. Sådana anteckningar begränsas därvid närmast till förhållanden som är av omedelbar betydelse för förvärvsprövning i båtregislerärenden och till nationalitetsförlust som ej omedelbart kan föranleda avregi­strering enligt 2 kap. 7 §. Officialrättelse av införing och vad som sammanhänger därmed regleras i kapitiets 7 § väsentiigen i överens­stämmelse med förebilden i 39 § sjölagen; jfr avsnitt 3.2 i del föregå­ende. Därvid har kraven på hänsyn till rättsägare reducerats tUl en allmän regel om alt den vars rätt berörs bör ges tillfälle att yttra sig.

Anmälan i båtregisterärende skall enligt 8 §• göras skriftiigen, om inte fångeshandling eller annan tjänlig handling ges in." Det överensstämmer helt med vad som är föreskrivet i 30 § första stycket sjölagen. Anmälan av båtöverlålelse till registermyndighetens kännedom enligt 3 kap. 4 §


 


Prop. 1975: 68                                                         46

faUer utanför denna reglering. Sådan anmälan ger inle i och för sig upphov lill registerärende.

För förslagels beslämmelser i 9—11 §§ om beredningen av båt­registerärenden har 30 § andra och tredje styckena samt 31 och 32 §§ sjölagen stått modell. Den väsentliga avvikelsen från förebilden består i att uppskovsinstitutet, som är stramt reglerat för skeppsregistreringens del, är uppmjukat i förslaget så alt registermyndigheten kan utnyttja institutet för att laga efter läglighet, låt vara utan att eftersätta berätti­gade krav på snabb och smidig registerföring. Det är inle heller me­ningen att formellt uppskov alllid skall behöva tillgripas så snart ären­det inte kan tas upp och avgöras samma dag som det anhängiggörs. Här gäller nämligen inte den princip som ligger i sjölagens regler om inskrivningsdagar, nämligen att ärende som anhängiggörs viss inskriv­ningsdag också skall tas upp och behandlas den dagen. Det är alltså ingenting som hindrar att ett båtregisterärende tas upp till behandling först viss tid efter det att ärendet har kommit in tiU myndigheten. Det ligger dock i sakens natur att ärendena bör behandlas snabbt och att balanser i möjligaste mån bör undvikas.

Under uppskov när det "är ändamålsenligt för ärendets beredning" ryms t. ex. de fall som avses i 32 § andra stycket sjölagen förutsatt att det framstår som ändamålsenligt att ärende förblir anhängigt tUls läget klarnat. På samma sätt bör registermyndigheten kunna uppskjuta be­handlingen av en anmälan, ifall det förefaller sannolikt att en i och för sig klarlagd avslagsgrund snart nog skall bli undanröjd och det därför framstår som föga meningsfullt att strax avslå anmälningen för att invänta en ny. Och även andra fall kan tänkas vara lämpade för uppskov, om båtregistrets tillförUtlighet är betjänt av att ärendet be­handlas på det sättet. Men det är klart att anmälningar som i och för sig kan bifaUas, inte skall uppskjutas enbart för det att t. ex. någon ytterligare upplysning om förhållande som skall redovisas i registret ännu står att vinna. Sådant kan, här som vid skeppsregistrering, ordnas på enklare sätt genom komplettering i efterhand.

En central plats i regelsystemet intar av naturliga skäl föreskrifterna om prövningen av båtregisterärenden. De fördelar sig på 12 §, som innehåUer regler om de krav på utredning som skall gälla vid förvärvs­prövningen, samt 13 och 14 §§ där avslagsgrunderna förtecknas. Som jag har antytt tidigare bör, med hänsyn tiU att registreringen skall ligga tUl gmnd för utfärdande av nationalitetshandling, den som anmäler en båt för registrering eller ett förvärv för anteckning i princip vara skyldig att styrka sin rätt till båten.

I 12 § första stycket föreskrivs, att den som anmäler båt för registre­ring skall visa att han härleder sin rätt från båtens förste ägare, dvs. den som tUlverkat eUer låtit tillverka båten. SkuUe fångeskedjan bakåt gå ut över landets gränser, gör förslaget emeUertid halt vid det förvärv varigenom båten blev svensk och sträcker inte anspråken på härledning


 


Prop. 1975: 68                                                         47

längre. Ofta nog finns f. ö. då en utländsk registrering med tillhörande redovisning av de senaste äganderättsförhållandena att faUa tUlbaka på. Eftersom båt följer allmänna lösöresrältsllga regler, kan den bli föremål för s. k. exstinktivt föiärv i god tro eller originärt förvärv genom fynd. Jag erinrar här om 1 och 4 §§ lagen (1918: 163) med vissa be­stämmelser om sjöfynd. Detla beaktar förslaget så att sökanden också kan styrka sin rätt genom att visa alt båten "eljest tUlhör honom". Detla skall emellertid inte tolkas så att fastställelse av godtrosförvärv skall kunna ske i båtregisterärende. Råder tvist i frågan om sökanden på sådan gmnd förvärvat rätt tUl båten, bör han inte kunna antecknas som ägare till denna förrän hans rätt fastslagits genom dom.

I andra stycket av 12 § ges motsvarande föreskrifter för det fall att förvärv av redan registrerad båt eller andel däri anmäls för anteckning i registret. Kravet på härledning är då bestämt så att utgångspunkten är det senast i registret antecknade förvärvet. Men någon samman­hängande antecknad fängeskedja är det inte tal om att etablera. Den som härleder sin rätt till utgångspunkten genom flera mellanled vinner alltså anteckning av sitt eget förvärv direkt. Det offentUga intresset av förvärvsredovisning i registret begränsar sig tiU aktueUa förhållanden och något rättsUgt betingat motiv att i efterhand föra in inaktuella förvärv i registret föreligger inte. På den punkten skiljer sig båtregistre­ringen från skeppsregistreringen.

Även när det gäller anteckning av förvärv av redan registrerad båt måste man räkna med förekomsten av exstinktiva godtrosförvärv. Den nyssnämnda regeln i första stycket för sådana fall har därför motsvarig­het också i förslagets andra stycke.

Det kan på goda gmnder befaras, att de krav på bevisning som ställs upp i första och andra styckena i åtskUUga faU skaU visa sig svåra eller nästan omöjliga att uppfylla. Att härleda sin rätt till en registre­rad båt kan vara svårt nog med hänsyn tiU det sätt på vUket egendom av detta slag vanligen omsätts och förmodUgen även framdeles kommer att omsättas. Ännu svårare måste det kunna bli att klarlägga en kanske lång kedja av fång till en oregistrerad båt. Det är emellertid från allmän synpunkt av väsentligt intresse att registreringspUktiga båtar verkligen blir registrerade och att registret återger aktuella ägareförhåUanden. Alltför stränga krav på den utredning som skall förebringas för att ett förvärv skall kunna införas i registret kan lätt medföra att detta i själva verket bUr mindre tiUfÖrlitligt än det aimars kunde bli. Dessa över­väganden har lett till den slutsatsen att sökanden bÖr ges möjlighet att bota brist i utredningen genom att avge en skriftlig försäkran på heder och samvete. En regel härom har upptagits i 12 § tredje stycket. För­säkran bör kunna innehålla exempelvis uppgift om från vem sökanden förvärvat båten och redogörelse för vad han känner till om dennes rätt till båten. Det får ankomma på registermyndigheten att pröva i vad mån detta bör tillåtas lika väl som vilket bevisvärde en dylik försäkran


 


Prop. 1975: 68                                                         48

skall tillmätas i det enskilda fallet. Om lämnade uppgifter är oriktiga kan sökanden straffas enligt 15 kap. 10 § brottsbalken för osann eller vårdslös försäkran.

Avslagskatalogen i 13 § första stycket gäUer registreringsanmälan och anmälan av förvärv för anteckning i båtregistret. Den inleds med det fall all anmälan ej uppfyller det skriftlighetskrav som ställs upp i 8 §, fortsätter såvitt gäller registreringsanmälan med det fall att det brister i förutsättning för bålens registrering enligt 2 kap. 1—4 §§ i för­slaget och fullföljs med de fall, avsedda för både registreringsanmälan och anmälan av förvärv, då det åberopade förvärvet inte styrks eller då det är ogiltigt eller eljest inte kan göras gällande. De båda sist­nämnda avslagsgrunderna motsvarar i sak 33 § 5—9 sjölagen.

I 14 § ges motsvarande föreskrifter för avslag på avregislreringsan-mälan, nämligen dels att skrifllighetskravet i 8 § ej iakttagits ■och dels alt laga avregistreringsgrund ej visals föreligga,

5 Kap.    Särskilda beslämmelser

1 detta kapitel, som avslutar lagen, föreslås till en början i 1 och 2 §§ under särskilda rubriker beslämmelser om besvär över beslut i bålregis­terärenden, vilka svarar mol regleringen i 29 § sjölagen och om behörig­het för registermyndigheten alt döma ut vite, som förelagts enligt lagen. Till skillnad från vad som gäller enligt 26 § tredje stycket sjölagen föreslås inte någon föreskrift om beloppsbegränsning av sådant vite men genom hänvisningen i 4 kap. 2 § till tvistemålsreglerna blir be­loppsbegränsningen i 9 kap. 8 § rättegångsbalken tillämplig. Vitesbe­loppen kan sålunda ej överstiga 5 000 eller, vid förnyat föreläggande, 10 000 kronor.

Härefter följer i 3 §, under rubriken "Ansvar", föreskrift som straff­sanktionerar kravet i 3 kap, 4 § att överlåtelse-av båt eller båtandel skall anmälas till registermyndigheten för kännedom. Straffet föreslås bli böter högst 500 kronor. Delta skall ge den yttersta garantin för att båtregistrets innehåll rörande båtägare blir någorlunda vederhäftigt.

Kapitlet avslutas, under rubriken "Underrättelser till och biträde åt registermyndigheten", i 4 och 5 §§ med bestämmelser, som motsvarar dem jag tidigare föreslagit i 354 och 355 §§ sjölagen. Jag hänvisar tiU framställningen i det föregående under 3.1.

Övergångsbestämmelser

Båtregistreringslagen. bör träda i kraft samtidigt med ändringarna i sjölagen. Under punkt 1 föreslås därför alt lagen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Båtregistret bör liksom skeppsregistret läggas upp på grundval äv innehållet i fartygsregistret hos sjöfartsverket och i fiskefartygsregistren under tullverket. Bestämmelse härom föreslås under punkt 2. Förbe-


 


Prop. 1975: 68                                                         49

redelserna för detta är, lUcsom i fråga om skeppsregistret, redan långt framskridna.

Enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen skall varje intecknad båt föras över frän fartygs­registret till skeppsregistret. Den skall dock avföras dämr, när båten upphör att besväras av inteckning. Eftersom det då kan röra sig om en båt som är registreringspliktig enligt båtregistreringslagen, föreslås under punkt 3 att båten i så fall utan vidare skaU föras in i båtregist­ret då den avförs ur skeppsregistret. Detsamma föreslås gälla annan registrerad båt som ej ägaren begärt skall vara oregistrerad i fortsätt­ningen.

Av skäl som väsentligen svarar mot dem jag anfört till stöd för för­slaget om en ny punkt 7 a i övergångsbestämmelsema till 1973 års sjö­lagsändringar (avsnitt 3.2) föreslås under punkt 4 bestämmelser enligt vilka registermyndigheten när förvärvsanteckning första gången aktua­liseras i fråga om båt, som överförts till båtregistret från fartygsregist­ret eller fiskefartygsregister, skall ta stäUning till om dess egenskap av båt — med avseende på mått och beskaffenhet i övrigt — är otve­tydigt utredd.

3.5 Lagen om registrering av båtbyggnadsförskott, m. m.

Som jag nänrnde inledningsvis har enligt 3 § sjölagen i dess allt-. jämt gällande lydelse den som lämnat eller utfäst sig att lämna förskott — i form av byggnadsämnen eller pengar — till fartygsbyggnad rätt att låta ta in skriftlig avhandling om förskottet i Stockholms tingsrätts bouppteckningsprotokoll och har därefter enUgt 4 § andra stycket för­månsrättslagen (1970:979)  förmånsrätt  i  "byggnadsämnena  och  det som för beställarens räkning tillverkats med förskottet". På det sättet vinner beställaren ett begränsat skydd för sin rätt tUl återbetalning för den händelse tillverkaren kommer på obestånd. Regleringen har framför allt utnyttjats vid beställningar av stora fartyg hos våra skepps­varv. Den ersätts av skeppsbyggnadsregistreringen. Den som beställer båt får varken fortsatt möjlighet att vinna förmånsrätt för byggnads­förskott eller rätt till registrering av bygget och inskrivning av sin rätt till detta. Denna konsekvens av lagändringen har, som jag tidigare nämnt,  uppmärksammats  i lagberedningens  betänkande Utsöknings­rätt XIII. Vad som har förekommit i detta ärende ger vid handen att det kan vara motiverat att i avvaktan på den slutiiga behandlingen av lagberedningens förslag bereda båtbeställare fortsatt möjlighet till skydd för byggnadsförskott. Nuvarande ordning har visserUgen blivit mycket litet utnyttjad av båtvarvens kunder men det är tänkbart att den skulle komma till ökad användning, om den bevarades. Jag föreslår därför att det, i samband med att 1973 års sjölagsändringar sätts i kraft, genom sär­skild lag införs regler om förmånsrätt för båtbyggnadsförskott mot­svarande dem som hittills har gällt för alla slag av fartyg. Förmåns-

4   Riksdagen 1975.1 saml Nr 68


Prop. 1975: 68                                                                        50

rätten för båtbyggnadsförskott bör inte slå tillbaka för det s. k. löne­privilegiet enligt 11 och 12 §§ förmånsrättslagen (1970: 979). Det svarar mot vad som enligt 1973 års sjölagsändringar skall gälla förmånsrätt för panträtt på grund av skeppsbyggnadsinteckning. Löneprivilegiet är väsentligen tillgodosett genom statiig lönegaranti i konkurs.

En ordning för alt vinna förmånsrätt för båtbyggnadsförskott kom­mer, till skUlnad från den nuvarande, att kräva att i varje ärende om registrering av förskottsavtal prövas att förskottet verkligen gäUer båt­bygge och inte skeppsbygge. Ty beställning av skepp ger rätt tUl regi­strering av skeppsbygget och inskrivning av beställarens rätt därtUl enligt sjölagen och det är då dessa regler — därtUl anslutande övergångs­regler inbegripna — som skaU komma lUl uteslutande användning. SkUl­naden mellan skepp och bålar framgår av 2 § sjölagen. Stockholms tingsrätt får med tillämpning av lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden utreda hur det i varje ärende förhåller sig med detta.

I enlighet härmed föreslår jag en särskild lag om registrering av båt­byggnadsförskott, som såvitt gäller båtbeslällning väsentligen motsvarar den nuvarande ordningen med förmånsrätt för förskott tUl fartygsbygg-. nad, och en lag om ändring i lagen (1973: 1068) om ändring i förmåns­rättslagen (1970: 979), enligt vilken förmånsrätt för båtbyggnadsförskott skall gälla under förutsättning alt skriftligt avtal om förskottet registre­rats i bouppteckningsprolokollet hos Stockholms tingsrätt. Förmånsrätt som åberopas i konkurs på grund av ansökan före ikraftträdandet eller vid utmätning som sker före ikraftträdandet skall enligt erkänd grund­sals följa äldre beslämmelser (se punkt 8 i övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen; jfr prop. 1971: 178 s. 35).

Dessa lagar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

4   Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att aniaga förslagen
till
                                                                                            '

1.  lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2.  lag om ändring i lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

3.  lag om fömyelse av.vissa fartygsinteckningar m. m.,

4.  båtregistreringslag,         ,       •

5.  lag om registrering av båtbyggnadsförskott,

6.  lag om ändring i lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

5    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.


 


Prop. 1975: 68


51


 


York-Antwerp-rules 1974

Rule of interpretation. In the adjustment of general average the following lettered and numbered Rules shall apply to the exclusion of any Law and Practice incon­sistent iherewilh.

Except as provided by the numbered Rules, general average shall be adjusted according lo the lettered Rules.

Rule A. There is a general average act when, and only when, any extraordinary sacrifice or expenditure is inlentionally and reasonably made or incurred for the com­mon safety for the purpose of preserving from peril the property involved in a com­mon maritime adventure.

Rule B. General average sacrifices and expenses shall be borne by the different contributing interesls on the basis herein­after provided.

Rule C. Only such losses, damages or expenses which are the direct consequence of the general average act shall be allowed as general average.

Loss or damage sustained by the ship or cargo through delay, whether ön the voyage or subsequently, such as demurrage, and any indirect loss whatsoever, such as loss of märket, shall not be admitted as gen­eral,average.

Rule D. Rights to conlribulion in gen­eral average shall not be affected, Ihough the event which gave rise to the sacrifice or expenditure may have been due to the fault of one of Ihe parties to the adventure, but this shall not prejudice any remedies or defences which may be open against or to that party in respect of such fault,

Rule E. The onus of proof is upon the party claiming in general average to show that the loss or expense claimed is properly aUowable as general average.

Rule F. Any extra expense. incurred in place of another expense which would have  been  aUowable  as  general   average


Bilaga 1

(Översättning) York-Antwerpen-reglerna 1974

Tolkningsregel. Vid uppgörandet av :ge-mensamt haveri skall följande littererade och numrerade regler tillämpas med ute­slutande av varje med dem oförenUg lag eller praxis.

Gemensamt haveri uppgörs i enlighet med de littererade reglerna utom i de fall för vilka särskilda beslämmelser finns i de numrerade reglerna.

Regel A. En gemensamt-haveri-akt före­ligger då — och endast då — en extraor­dinär uppoffring eller utgift avsiktligt och skäligen görs till gemensam räddning i syf­te att bevara värden, som gemensamt är utsatta för fara på sjön.

Regel B. Uppoffringar och kostnader av gemensamt haveris natur bärs av de olika bidragande intressena efler nedan angivna griinder.

Regel C. Endast sådana förluster, skador eUér kostnader, vUka är en direki följd av geménsamt-haveri-akten ersätts såsom ge­ mensamt haveri.

Såsom gemensamt haveri ersätts icke för­lust eller skada på fartyg eller last genom dröjsmål, vare sig under resan eller där­efter, såsom demurrage, och icke heller någon som helst indirekt föriusl såsom för­lust av marknad.

Regel D. Då den händelse, som gav an­ledning till uppoffringen eller utgiften, till­kommit genom våUande av någon av ha­veriintressenterna, föreligger icke desto mindre bidragsskyldighet, ihen delta skall inte inskränka någondera sidans möjUghet atl åberopa sådant vållande.

Regel E. Den, som kräver ersättning i gemensamt haveri, har att visa att förlus­ten eller kostnaden är ersättniiigsgUl så-soin gemensamt haveri.

Regel F. Varje extra utgift, som trätt i stället för annan utgift, vUken skuUe.ha ersatts såsom gemensamt haveri, skall an-


 


Prop. 1975: 68


52


 


shall be deemed to be general average and so allowed without regard to the sa-ving, if any, to other interests, but only up to the amount of the general average ex­pense avoided,

Rule G. General average shall be ad­justed as regards both loss and conlribu-tion upon the basis of values at the time and place when and where the adventure ends,

This rule shall not affect the deter­minalion of the place at which the average statement is to be made up.


ses vara gemensamt haveri och ersättas så­som sådant, utan hänsyn till den besparing som kan ha uppstått för andra intressen, men endast intill beloppet av den inbespa­rade gemensamt-haveri-utgiften.

Regel G. Med hänsyn till såväl rätten till ersättning som bidragsskyldigheten skall ge­mensamt haveri uppgöras på grundval av värdena vid den tid och på den ort, där resan slutar.

Genom denna regel avgörs icke, var dispaschen angående det gemensamma ha­veriet skall upprättas.


 


Rule I. Jettison of Cargo

No jettison of cargo shall be made good as general average, unless such cargo is carried in accordance with the recognised cuslom of the trade.


Regel I. Kastning av last

Överbordkastning av last ersätts icke såsom gemensamt haveri, såvida icke sam­ma last transporteras i överensstämmelse med erkänd sedvänja inom ifrågavarande slags fraktfart.


 


Rule II.  Damage by Jettison and Sacri­fice for the Common Safety

Damage done to a ship and cargo, or either of them, by or in consequence of a sacrifice made for the common safety, and by water which goes down a ship's hatches opened or other opening made for the purpose of making a jettison for the common safety, shall be made good as general average.


Regel II. Skada , förorsakad av kastning och uppoffring för det helas räddning

Som gemensamt haveri ersätts skada som tUlfogas fartyg och/eUer last genom eller till följd av en uppoffring för det helas räddning liksom även skador av vatten som tränger ner genom ett fartygs luckor, när dessa öppnats för att verkställa kast­ning för det helas räddning, eller som träng­er ner genom andra öppningar som gjorts i samma avsikt.


 


Rule III. Extinguishing Fire on Shipboard Damage done to a ship and cargo, or either of them, by water or otherwise, in­cluding damage by beaching or scuttling a burning ship, in extinguishing a fire on board the ship, shall be made good as general average; except that no compen-sation shall be made for damage by smoke or heat however caused.


Regel III. Släckning av brand ombord

Skada som vid brandsläckning ombord tillfogas fartyg och/eller last genom vatten eller annorledes, däri inbegripet skada, som uppkommit genom att ett brinnande far­tyg strandsatts eller borrats i sank, skall er­sättas såsom gemensamt haveri; dock er­sätts icke skada av rök eller värme hur den än uppkommit.


 


Rule IV. Cutting away Wreck

Loss or damage sustained by cutting away wreck or parts of the ship which have been previously carried away or are effectively löst by accident shall not be made good as general average.


Regel IV. Bortkapning av skadade fartygs­delar

Förlust eller skada uppkommen till följd av bortkapning av spillror eller delar av far­tyget, vilka fömt slagits loss eller måste an­ses förlorade tUl följd av sjöolycka, skall icke ersättas som gemensamt haveri.


 


Prop. 1975: 68


53


 


Rule V. Volunlary Stranding

When a ship is inlenlionaUy run on shore for the common safety, whether or not she might have been driven on shore, the con-sequent loss or damage shall be allowed in general average.

Rule VI. Salvage Remuneration

Expenditure incurred by the parties lo the adventure on account of salvage, whether under conlract or otherwise, shall be allowed in general average to the extent that the salvage operations were under­taken for the purpose of preserving from peril the property involved in the common maritime adventure.


Regel V. Frivillig strandning

När ett fartyg med avsikt sätts på grund för del helas räddning, vare sig fartyget i annat fall skulle drivit i land eller ej, skall därav uppkommande förlust eller skada er­sättas som gemensamt haveri.

Regel VI. Bärgarlön

Utgifter som haveriintressent till följd av bärgning fått vidkännas på grund av kon­trakt eller på annan grund skall ersättas i gemensamt haveri i den omfattning bärg­ningsåtgärderna vidtagUs för alt bevara vär­den som gemensamt var utsatta för fara på sjön.


 


Rule VII. Damage to Machinery and Boilers Damage caused lo any machinery and boUers of a ship which is ashore and in a position of peril, in endeavouring to refloat, shall be allowed in general average when shown to have arisen from an actual inten­tion to float the ship for the common safety at the risk of such damage; but where a ship is afloat no loss or damage caused by work­ing the propeUing machinery and boUers shall in any circumstances be made good as general average.

Rule VIII. Expenses lightening a Ship when Ashore, and Consequent Damage

When a ship is ashore and cargo and ship's fuel and stores or any of them are discharged as a general average act, the extra cost of lightening, lighter hire and re-shipping (if incurred), and the loss or damage sustained thereby, shall be admitted as general average.

Rule IX. Ship's Materials and Stores Burnt for Fuel

Ship's materials and stores, or any of them, necessarily burnt for fuel for the common safety at a time of peril, shall be admitted as general average, when and only when an ample supply of fuel had been provided; but the estimated quantity of fuel that would have been consumed, calculated


Regel VII. Skada på maskineri och pannor Skada som uppkommit på maskineri av något slag och på pannor vid försök att flotlaga fartyg, som strandat och befinner sig i farlig belägenhet, skaU ersättas såsom gemensamt haveri, när skadan bevisligen härleder sig från åtgärd, som företagits i avsikt att för det helas räddning bringa far­tyget flott även med risk att lida dylik ska­da; men när fartyget är flott ersätts icke under några omständigheter såsom gemen­samt haveri förlust eller skada som uppstått genom att fartygets framdrivningsmaskineri och pannor fått arbeta.

Regel VIII.  Utgifter för att lätta strandat fartyg och skada som därav följt

När fartyget strandat och lossning av last, fartygets bränsle och/eUer utrustnings-artiklar sker såsom en gemensamt-haveri-akt, skall de extra utgiftema för fartygets lättande, för pråmhyror och för återinlast-ning (om sådan ägt rum) ävensom därvid uppkommen förlust eller skada ersättas så­som gemensamt haveri.

Regel   IX.   Fartygsinventarier   och   utrust­ningsartiklar, använda till bränsle

Fartygsinventarier och/eller utmstnings-artiklar, som oundgängligen måst användas till bränsle för det helas räddning i en nöd­situation, skall ersättas såsom gemensamt haveri, då — och endast då — fartyget va­rit försett med ett tillräckligt förråd av bränsle; dock skall den uppskattade kvanti-


 


Prop. 1975: 68


54


 


at the price current at the ship's last port of deparlure at the date of her leaving, shall be credited to the general average.

Rule X. Expenses at Port of Refuge etc.

(a)    When a ship shall have enlered a port
or place of refuge, or shall have returned lo
her port or place of loading in consequence
of accident, sacrifice or other extraordinary
circumstances, which render that necessary
for the common safety, the expenses of
enlering such port or place shall be ad­
mitted as general average; and when she
shall have sailed thence with her original
cargo, or a part of il, the corresponding
expenses of leaving such port or place
consequent upon such entry or relurn shall
likewise be admitted as general average.

When a ship is at any port or place of refuge and is necessarily removed to another port or place because repairs cannot be carried out in the first port or place, the provisions of this Rule shall be applied to the second port or place as if it were a port or place of refuge and the cost of such removal including lemporary repairs and towage shall be admitted as general average. The provisions of Rule XI shall be applied to the prolongation of the voyage occasioned by such removal.

(b)     The cost of handUng on board or
discharging cargo, fuel or stores whether at
a port or place of loading, call or refuge,
shaU be admitted as general average, when
the handling or discharge was necessary
for the common safety or to enable damage
to the ship caused by sacrifice or accident
to be repaired, if the repairs were necessary
for the safe prosecution of the voyage, ex­
cept in cases where the damage to the ship
is discovered at a port or place of loading
or caU without any accident or other extra­
ordinary circumstance connected with such
damage having taken place during the voy­
age.

The cost of handling on board or dis­charging cargo, fuel or stores shall not be admissible as general average when in­curred solely for the purpose of reslowage due to shifting during the voyage, unless


tet bränsle, som eljest skolat förbmkas, be­räknad efter gängse pris i fartygels sista avgångsort vid tiden för avgången, räknas det gemensamma haveriet till godo.

Regel X. Utgifter i nödhamn etc.

(a)    När fartyget anlöpt en hamn eller ort
såsom nödhamn eller återvänt till lastnings-
ort tUl följd av sjöolycka, uppoffring eller
andra extraordinära omständigheter, som
gjort anlöpandet eller återvändandet nöd­
vändigt för det helas räddning, skall utgif­
terna för anlöpandet av sådan hamn eller
ort ersättas såsom gemensamt haveri; och
när fartyget därifrån åter avgått med sin
ursprungliga last eller en del därav, skall
motsvarande utgifter för utgående från så­
dan hamn eUer ort, vilka är en följd av så­
dant anlöpande, likaledes ersättas såsom ge­
mensamt haveri.

När fartyget befinner sig i hamn eller ort såsom nödhamn och måste förflyttas tUl annan hamn eller ort emedan reparation icke kan utföras i den första hamnen eller orten, då skall bestämmelserna i denna regel tillämpas beträffande denna andra hamn eller ort som om den var nödhamn och kostnaderna för sådan förflyttning, inklu­sive provisoriska reparationer och bogse­ring, skall ersättas såsom gemensamt haveri. Bestämmelserna i Regel XI skall tillämpas på den förlängning av resan som föranletts av dylik förflyttning.

(b)    Kostnaden för hantering ombord eller
lossning av last, bränsle eller utrustnings­
artiklar, vare sig i lastningsort, orderplats
eller nödhamn, skall ersättas såsom gemen­
samt haveri, när hanteringen eller lossningen
var nödvändig för det helas räddning eller
för att möjliggöra reparation av skada, som
fartyget lidit genom uppoffring eller sjö­
olycka, förutsatt att reparationen var nöd­
vändig för att resan tryggt skulle kunna
fullföljas utom i de fall då skadan på far­
tyget upptäcks i lastningsort eller order­
plats utan att någon sjöolycka eller annan
extraordinär händelse som äger samband
med sådan skada inträffat under resan.

Kostnaden för hantering ombord eller lossning av last, bränsle eller utmslnings-artiklar skall ej ersättas i gemensamt haveri om den uppkommit endast för omstuvning på grund av förskjutning under resan och


 


Prop. 1975: 68


55


 


such reslowage is necessary for the com­mon safety.

(c) Whenever the cost of handUng or dis­charging cargo, fuel or stores is admissible as general average, the costs of storage, including Insurance if reasonably incurred, reloading and stowing of such cargo, fuel or stores shall likewise be admitted as general average.

But when the ship is condemned or does not proceed on her original voyage, stor­age expenses shall be admitted as general average only up to the date of the ship's condemnalion or of the abandonment of the voyage or up to the date of complelion of discharge of cargo if the condemnalion or abandonment lakes place before that date.


sådan omstuvning icke är nödvändig för gemensam räddning.

(c) När kostnaden för hantering eller lossning av last, bränsle eller utrustnings-artiklar är föremål för ersättning i gemen­samt haveri, skall kostnaden för lagring inklusive skälig försäkringskostnad, återin-lastning och stuvning av nänrnda last, bränsle eller utrustningsartiklar li!:aledes er­sättas såsom gemensamt haveri.

Om fartyget kondemneras eller icke fort­sätter sin ursprungliga resa, skall lagrings­kostnader dock ersättas i gemensamt haveri endast fram till den tidpunkt då fartyget kondemneras eller resan avbryts eller fram till den tidpunkt då lossningen av lasten av­slutas om kondemnation sker eller beslut om resans avbrytande träffas dessförinnan.


 


Rule Xl. Wages and Maintenance of Crew and other expenses bearing up for and in a Port of Refuge etc.

(a)     Wages and Maintenance of master, officers and crew reasonably incurred and fuel and stores consumed during the pro­longation of the voyage occasioned by a ship entering a port or place of refuge or returning to her port or place of loading shall be admitted as general average when the expenses of entering such port or place are aUowable in general average in accor­dance wilh Rule X (a).

(b)    When a ship shall have enlered or been detained in any port or place in con­sequence of accident, sacrifice or other ex­traordinary circumstances which render that necessary for the common safety, or to enable damage to the ship caused by sacri­fice or accident to be repaired, if the re­pairs were necessary for the safe prose­cution of the voyage, the wages and main­tenance of the master, officers and crew reasonably incurred during the extra period of detention in such port or place until the ship shall or should have been made ready to proceed upon her voyage, shall be ad­mitted in general average.

Provided that when damage to the ship is discovered at a port or place of loading or call without any accident or other extra­ordinary circumstance connected with such damage   having   taken   place   during   the


Regel XI. Besättningens hyror och under­håll jämte andra utgifter under anlöpande av och uppehåll i nödhanin etc.

(a)    Skäliga kostnader för hyror och un­derhåll för befäl och besättning, jämte bränsle och utrustningsartiklar som förbru­kats under förlängning av resan till följd av att fartyg anlöper en hamn eller ort så­som nödhamn eller återvänder tUl sin last­ningsort, skall ersättas såsom gemensamt haveri, om utgifterna för anlöpande av dylik hamn eller ort ersätts i gemensamt haveri enligt Regel X (a).

(b)   När fartyget anlöpt eller blivit uppe­hållet i någon hamn eUer ort tiU följd av sjöolycka, uppoffring eller av annan extra­ordinär omständighet, som gjort detta nöd­vändigt för del helas räddning eller för att möjliggöra reparation av skador på fartyget förorsakade av uppoffring eller sjöolycka, då skall, om reparationen var nödvändig för att resan tryggt skulle kunna fullföljas, skäliga kostnader för hyror och underhåll för befäl och besättning under den tid det extra uppehållet i sådan hamn eller ort varar och intill dess fartyget är eller bort vara färdigt alt fortsätta resan, ersättas såsom gemensamt haveri.

Då skada på fartyget upptäcks i last­ningsort eller orderplats utan att någon sjöolycka eller annan extraordinär händelse som äger samband med sådan skada in­träffat under resan, skall dock ej hyror och


 


Prop. 1975: 68


56


 


voyage, then the wages and maintenance of master, officers and crew and fuel and stores concimed during the extra detention for repairs to damages so discovered shall not be admissible as general average, even if the repairs are necessary for the safe prosecution of the voyage.

When the ship is condemned or does not proceed on her original voyage, wages and maintenance of the master, officers and crew and fuel and stores consumed shall be admitted as general average only up to the date of the ship's condenmation or of the abandonment of the voyage or up to the date of complelion of discharge of cargo if the condemnation or abandonment takes place before that date.

Fuel and stores consumed during the extra period of detention shall be admitted as general average, except such fuel and stores as are consumed in effecting repairs not aUowable in general average.

Port charges incurred during the extra period of detention shall likewise be ad­mitted as general average except such charges as are incurred solely by reason of repairs not aUowable in general average.

(c)  For the purpose of this and the other
Rules wages shall include all payments made
to or for the benefit of the master, officers
and crew, whether such payments be im-
posed by law upon the shipowners or be
made under the terms or artides of em-
ployment.

(d)  When overtime is paid to the master,
officers or crew for maintenance of the ship
or repairs, the cost of which is not aUowable
in general average, such overtime shall be
allowed in general average only up to the
saving in expense which would have been
incurred and admUted as general average,
had such overtime not been incurred.


underhåll för befäl och besättning eller förbrukat bränsle och utruslningsartiklar under det extra uppehållet för reparation av sålunda upptäckta skador ersättas i ge­mensamt haveri, även om reparationerna är nödvändiga för att resan tryggt skall kunna fullföljas.

När fartyget kondemneras eller icke fort­sätter sin ursprungliga resa skall hyror och underhåll för befäl och besättning samt för-bmkat bränsle och utrustningsartiklar er­sättas i gemensamt haveri endast fram till den tidpunkt då fartyget kondemneras eller resan avbryts eller fram till den tidpunkt då lossningen av lasten avslutas om kon­demnation sker eller beslut om resans av­brytande träffas dessförinnan.

Bränsle och utrustningsartiklar som för­brukats under det förlängda uppehållet skall ersättas i gemensamt haveri, dock ej vad som förbmkats medan reparationer, som ej är ersällningsgilla i gemensamt haveri, ut­förts.

Hamnavgifter för tiden för det förlängda uppehållet skall likaledes ersättas i gemen­samt haveri utom sådana avgifter som ute­slutande föranlelts av reparationer, vilka icke är ersättningsgilla i gemensamt haveri, (c) I denna och övriga regler inbegrips under hyror alla utbetalningar lUl eller till förmån för befäl och besättning, vare sig dessa betalningar åligger redaren enligt lag eller enligt anställningsavtal.

(d) När ersättning för övertid betalas tiU befäl och besättning för underhållsarbeten på fartyget eller sådana reparationsarbeten, vilka icke är ersättningsgilla i gemensamt haveri, skall sådant övertidsarbete ersättas i gemensamt haveri endast intill det inbe­sparade beloppet av de utgifter, vUka skulle ha uppkommit och ersatts såsom gemensamt haveri, om sådant övertidsarbete icke till­gripils.


 


Rule XII. Damage to Cargo in Discharging, etc.

Damage to or loss of cargo, fuel or stores caused in the act of handling, discharging, storing, reloading and stowing shaU be made good as general average, when and only


Regel XII. Skada på lasten genom lossning etc.

Skada på eller förlust av last, bränsle el­ler utrustningsartiklar, vilken förorsakats av själva hanteringen, lossningen, uppläggning­en, återinlastningen och stuvningen skall er-


 


Prop. 1975: 68


57


 


when the cost of those measures respectively is admitted as general average.

Rule XIII. Deductions from Cost of Repairs Repairs to be allowed in general average shall not be subject to deductions in respect of "new for old" where old material or parts are replaced by new unless the ship is över fifteen years old in which case there shall be a deduction of one third. The deductions shall be regulated by the age of the ship from the 31sl December of the year of complelion of construclion to the date of the general average act, except for insula-tion, life and similar boals, Communications and navigational apparatus and equipment, machinery and boUers for which the de­ductions shall be regulated by the age of the particular parts to which they apply.

The deductions shall be made only from the cost of the new material or parts when finished and ready to be installed in the ship.

No deduction shall be made in respect of provisions, stores, anchors and chain cables.

Drydock and slipway dues and costs of shifting the ship shall be allowed in full.

The costs of cleaning, painting or coating of bottom shaU not be allowed in general average unless the bottom has been painled or coated within the Iwelve monlhs pre-ceding the date of the general average act in which case one half of such costs shall be allowed.


sättas såsom gemensamt haveri, då — och endast då — kostnaderna för dessa åtgärder ersätts i gemensamt haveri.

Regel XIII. Avdrag å reparationskostnader

Reparationer som skaU ersättas i gemen­samt haveri skall icke underkastas avdrag för "nytt mot gammalt" då gammalt mate­rial eller gamla delar ersätts med nytt, så­vida icke fartyget är över femton år gam­malt, i vilket faU avdrag med en tredjedel skall göras. Avdragen skall bestämmas efler fartygets ålder räknat från den 31 december det år då nybyggnaden färdigställdes intiU dagen för gemensamt-haveri-akten utom ifråga om isolering, livbåtar och liknande båtar, apparater och utmstning för kommu­nikation och navigering, maskineri och pan­nor, för vilka avdragen skall bestämmas efler åldern av de särskUda delar vartill de hänför sig.

Avdragen skall göras endast å kostnaden för nytt material eller nya delar när mate­rialet eller delarna är färdiga att insättas i fartyget.

Inga avdrag skall göras för proviant, ut­rustningsartiklar, ankare eller ankarkätting-ar.

Torrdocks-, slip- och förhalningskoslna-der skall ersättas fullt.

Kostnaderna för rengöring, målning eller strykning av botten skall ej ersättas i ge­mensamt haveri såvida icke botten blivit målad eller struken inom tolv månader före gemensamt-haveri-akten, i vilket fall hälf­ten av sådan kostnad skall ersättas.


 


Rule XIV. Temporary Repairs

Where temporary repairs are effected to a ship at a port of loading, call or refuge, for the common safety, or of damage caused by general average sacrifice, the cost of such repairs shall be admitted as general average.

Where temporary repairs of accidental damage are effected In order to enable the adventure lo be completed, the cost of such repairs shall be admitted as general average without regard to the saving, if any, to other interests, but only up to the saving in ex­pense which would have been incurred and


Regel XIV. Provisoriska reparationer

Då provisoriska reparationer utförs på etl fartyg i en lastnings-, order- eUer nödhamn för gemensam räddning eller till avhjälpan­de av skada, förorsakad av uppoffring av gemensamt haveris natur, skall kostnaden för sådana reparationer ersättas såsom ge­mensamt haveri.

Då provisoriska reparationer av en skada som uppkommit genom olyckshändelse ut­förs endast för att möjliggöra resans full­bordande, skall kostnaden för sådana repa­rationer ersättas såsom gemensamt haveri utan hänsyn till den besparing som kan ha uppstått för andra intressen, men endast i


 


Prop. 1975: 68


58


 


allowed in general average if such repairs had not been effected there.

No deductions "new for old" shall be made from the cost of temporary repairs aUowable as general average.

Rule XV. Loss of Freight

Loss of Freight arising from damage to or loss of cargo shall be made good as general average, either when caused by a general average act, or when the damage to or loss of cargo is so made good.

Deduction shall be made from the amount of gross freight löst, of the charges which the owner thereof would have incurred to earn such freight, but has, in consequence of the sacrifice, not incurred.


den mån därigenom inbesparas utgift, som, om icke de provisoriska reparationerna ut­förts, skuUe ha uppkommit och skulle ha ersatts såsom gemensamt haveri.

Intet avdrag för skUlnad av "nytt mot gammalt" görs från kostnad för provisoris­ka reparationer, vilken ersätts såsom ge­mensamt haveri.

Regel XV. Förlust av frakt

Fraktförlust härrörande från skada på eller förlust av last skall ersättas såsom ge­mensamt haveri, när den förorsakats av en gemensaml-haveri-akt eller när skadan på eller förlusten av lasten ersätts såsom ge­mensamt haveri.

Från beloppet av den förlorade bmtto-frakten skall avdragas kostnader, vilka frak­tens ägare skulle haft att vidkännas för fraktens intjänande men vilka till följd av uppoffringen ej uppkommit.


 


Rule XVI. Amount to be made good for Cargo Löst or Damaged by Sacrifice

The amount to be made good as general average for damage to or loss of cargo sacrificed shall be the loss which has been sustained thereby based on the value at the time of discharge, ascertained from the commercial invoice rendered to the receiver or if there is no such invoice from the shipped value. The value at the lime of discharge shall include the cost of Insurance and freight except insofar as such freight is at the risk of interesls other than the cargo.

When cargo so damaged is sold and the amount of the damage has not been other­wise agreed, the loss to be made good in general average shall be the difference be­tween the net proceeds of sale and the net sound value as compuled in the firsl para­graph of this Rule.


Regel XVI. Ersättning för last som förlo­rats eller skadats genom uppoffring

Det ersättningsbelopp, som utgår i ge­mensamt haveri för skada på eller förlust av uppoffrad last skall motsvara den förlust, som uppkommit genom uppoffringen, be­räknad efter värdet vid tiden för lossningen fastställt med ledning av den handelsfaktura mottagaren erhållit eller, om sådan ej finns, med ledning av avskeppningsvärdet. Värdet vid tiden för lossningen skall innefatta kost­naderna för försäkring och frakt, dock ej i den utsträckning annan än lastintressenlen står risken för frakten.

Då sålunda skadad last försäljs, och ska­dans storlek icke annorledes överenskom­mits, skall den i gemensamt haveri ersätt­ningsgilla förlusten utgöra skillnaden mellan behållningen av försäljningen och nettovär­det i oskadat skick beräknat såsom anges i regelns första stycke.


 


Rule XVII. Contributory Values

The contribution to a general average shall be made upon the actual net values of the property at the termination of the adventure except that the value of cargo shall be the value at the time of discharge, ascertained from the commercial invoice rendered to the receiver or if there is no


Regel XVII. Bidragande värden

Gemensamt haveri skall fördelas efter de verkliga nettovärden egendomen ägde vid resans slut, varvid dock lastens värde skall utgöra värdet vid tiden för lossningen fast­ställt med ledning av den handelsfaktura mottagaren erhållit eUer, om sådan ej finns, med ledning av avskeppningsvärdet. Lastens


 


Prop. 1975: 68


59


 


such invoice from the shipped value. The value of the cargo shall include the cost of insurance and freight unless and insofar as such freight is at the risk of interests other than the cargo, deducting therefrom any loss or damage suffered by the cargo prior to or at the time of discharge. The value of the ship shall be assessed without taking into account the beneficial or detrimental effect of any demise or time charterparty to which the ship may be committed.

To these values shall be added the amount made good as general average for property sacrificed, if not already included, deduction being made from the freight and passage money at risk of such charges and crew's wages as would not have been incurred in earning the freight had the ship and cargo been totally löst at the date of the general average act and have not been allowed as general average; deduction being also made from the value of the property of all extra charges incurred in respect thereof sub­sequently to the general average act, except such charges as are allowed in general average.

Where cargo is sold short of destination, however, it shall contribute upon the actual net proceeds of sale, with the addition of any amount made good as general average.

Passenger's luggage and personal effects not shipped under bUl of lading shall not contribute in general average.


värde skall innefatta kostnaden för försäk­ring och frakt, dock ej i den utsträckning annan än lastintressenten står risken för frakten, med avdrag för sådan förlust eller skada på lasten som uppkommit före eller under lossningen. Fartygels värde skall be­stämmas utan hänsynstagande tUl den vär­deökning eller värdeminskning som kan be­ro av det kontrakt om skeppslega (demise charter) eUer tidscerleparti som må gälla för fartyget.

Till dessa värden skall läggas den ersätt­ning i gemensamt haveri för uppoffrad egendom som ej redan ingår däri. Från för risk utsatta frakt- och passageraravgifter av­drages sådana kostnader och hyror tiU be­sättningen, som icke skulle ha uppkommit för fraktens intjänande i händelse fartyg och last totalt förlorats, när gemensamt-haveri-akten ägde rum, och vilka icke ersätts så­som gemensamt haveri. Likaledes avdrages från den bidragande egendomens värde alla kostnader, som å densamma uppstått efter gemensamt-haveri-akten med undantag av sådana kostnader, vilka ersätts såsom ge­mensamt haveri.

Då last försäljs innan den nått bestäm­melseorten skaU den bidraga på grundval av behållningen av försäljningen jämte even­tuell ersättning i gemensamt haveri.

Passagerares resgods och personliga ef­fekter, vara konossement ej utfärdats, skall icke bidraga till gäldande av gemensamt haveri.


 


Rule XVIII. Damage to Ship

The amount to be allowed as general average for damage or loss to the ship, her machinery and/or gear caused by a general average act shall be as follows:

(a) When repaired or replaced,

The actual reasonable cost of repairing or replacing such damage or loss, subject to deductions in accordance with Rule XIII;

(b)   When not repaired or replaced,

The reasonable depreciation arising from such damage or loss, but not exceeding the estimated cost of repairs. But where the ship is an actual total loss or when the cost of repairs of the damage would exceed the value of the ship when repaired, the amount


Regel XVIII. Skada på fartyg

Det belopp, vilket skall ersättas såsom ge­mensamt haveri för skada eller förlust som drabbat fartyg, dess maskineri och/eller till­behör och som föranlelts av en gemensamt-haveri-akt skall beräknas sålunda:

(a)   Då reparation eller nyanskaffning
sker:

Den verkliga och skäliga kostnaden för sådan reparation eller nyanskaffning, efter avdrag enUgt Regel XIII.

(b)   Då reparation eller nyanskaffning ej
sker:

Den skäliga värdeminskning som föran­leds av sådan skada eller förlust, dock ej utöver den uppskattade reparationskostna­den; men då fartyget gått totalt förlorat el­ler då kostnaden för reparation av skadan skulle överstiga värdet av fartyget efter re-


 


Prop. 1975: 68


60


 


to be allowed as general average shall be the difference between the estimated sound value of the ship after deducting therefrom the estimated cost of repairing damage which is not general average and the value of the ship in her damaged state which may be measured by the net proceeds of sale, if any.

Ride XIX. Undeclared or Wrongfully De-clared Cargo

Damage or loss caused to goods loaded without the knowledge of the shipowner or his agent or to goods wilfully misdescribed at time of shipment shall not be allowed as general average, but such goods shall remain Uable to contribute, if saved.

Damage or loss caused to goods which have been wrongfully declared on shipment at a value which is lower than their real value shall be contributed for at the de­clared value, but such goods shall contribute upon their actual value.

Rule XX. Provision of Funds

A commission of 2 per cent on general average disbursements, other than the wages and maintenance of master, officers and crew and fuel and stores not replaced during the voyage, shall be aUowed in general average, but when the funds are not provided by any of the contributing inter­ests, the necessary cost of obtaining the funds required by means of a bottomry bond or otherwise, or the loss sustained by owners of goods sold for the purpose, shall be allowed in general average.

The cost of insuring money advanced to pay for general average disbursements shall also be allowed In general average.


paration, skall ersättningen i gemensamt ha­veri utgöra skillnaden mellan det uppskatta­de värdet av fartyget i oskadat skick med avdrag för den uppskattade kostnaden för reparation av skada som icke är av gemen-samt-haveri-natur och värdet av fartyget i skadat skick, vUket kan beräknas med led­ning av behåUningen av en eventuell för­säljning.

Regel XIX. Oanmäld eller oriktigt angiven last

Skada på eller förlust av gods, som inlas­tats utan redarens eller hans ombuds vet­skap, eller gods, som avsiktligt betecknats oriktigt vid avskeppningen, ersätts icke så­som gemensamt haveri, men sådant gods är bidragspliktigt, om det räddas.

Skada på eller förlust av gods, som vid avskeppningen avsiktligt angivils lill ett läg­re värde än det verkliga, skall ersättas så­som gemensamt haveri efter det angivna värdet, men sådant gods är bidragspliktigt efter sitt verkliga värde.

Regel XX. Anskaffande av penningmedel

En kommission av 2 % på andra gemen-samt-haveri-utlägg än hyror och underhåll till befäl och besättning samt bränsle och utmslningsartiklar som icke förnyats un­der resan, ersätts såsom gemensamt haveri; men då medlen icke förskjutits av någon av haveriintressenterna, ersätts såsom ge­mensamt haveri nödvändig kostnad för an­skaffande av de erforderliga medlen genom bodmerilån eller annorledes, eller förlust för ägare av gods, som sålts i samma syfte.

Kostnaden för försäkring av penningar, förskjutna tUl gäldande av gemensamt-have-ri-ulgifter, ersätts likaledes såsom gemen­samt haveri.


 


Rule XXI. Interest on Losses made good in General Average

Interest shall be allowed on expenditure, sacrifices and allowances charged to general average at the råte of 7 per cent per annum, until the date of the general average state­ment, due allowance being made for any interim reimbursement from the contribu­tory interests of from the general average deposit fund.


Regel XXI. Ränta på utgifter ersatta i ge­mensamt haveri

Ränta på utgifter, uppoffringar och er­sättningar, vilka blivit hänförda till gemen­samt haveri, skall gottgöras efter en ränte­sats av 7 % om året tiU generaldispaschens dag, varvid hänsyn skall tagas till under ti­den lämnade förskott från haveriintressent eUer från det gemensamma haveriets deposi­tionsfond.


 


Prop., 1975: 68


61


 


Rule XXII. Treatment of Casli Deposits

Where cash deposits have been collecled in respect of cargo's Uability for general average, salvage or special charges, such deposits shall be paid without any delay into a special account in the joint names of a representative nominated on behalf of the shipowner and a representative nominated on behalf of the depositors in a bank to be approved by both. The sum so deposited together with accmed interest, if any, shall be held as security for payment to the parties entitled thereto of the general aver­age, salvage or special charges payable by cargo in respect to which the deposits have been collecled. Payments on account or re-fund of deposits may be made if certified to in writing by the average adjuster. Such deposits and payments or refunds shall be without prejudice to the ultimate Uability of the parties.


Regel XXII. Behandling av deponerade be­lopp

Då kontanta, belopp deponerats till säker­het för lasts ansvarighet beträffande gemen­samt haveri, bärgningskostnad eller enskilda kostnader skall sådana deponerade belopp utan varje dröjsmål insättas på ett särskilt konto i två personers gemensamma namn, varav den ene skall utses för redaren och den andre för deponenterna, i en bank som godkänns av båda. Sålunda deponerade be­lopp jämte eventuellt upplupen ränta skall tjäna som säkerhet för betalning lUl dem som är berättigade till sådant bidrag till gemensamt haveri, bärgningskostnad eller enskilda kostnader som skall gäldas för last beträffande vilken depositionerna gjorts. Förskottsbetalningar eller återbetalningar av deponerade belopp må göras i enlighet med skriftiigt intyg av dispaschören. Deposition, förskottsbetalning eller återbetalning är ulan verkan beträffande den slutliga ansvarighe­ten parterna emellan.


KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM H75    750109