Regeringens proposition nr 63 år 1975 Prop. 1975:63

Nr 63

Regeringens proposition med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1974 vid dess femtionionde sammanträde fattade beslut;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoU för den åtgärd som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

INGEMUND BENGTSSON

Propositionens huvudsakUga innehåll

I propositionen föreslås atl riksdagen godkänner de av internationella arbetsorganisationen (ILO) antagna konventionerna (nr 139) om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkaUande ämnen och agenser och (nr 140) om betald ledighet för studier. Genom propositionen bereds riksdagen vidare tillfälle att yttra sig över den av ILO antagna rekommendationen (nr 147) i samma ämne som konventionen nr 139 och den likaledes antagna rekommendationen (nr 148) i samma ämne som konventionen nr 140.

; Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 63.

Prop. 1975:63 2

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande: statsrådet Bengtsson

Proposition med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1974 vid dess femtionionde sammanträde fattade beslut

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige såsom inedlem av internationella arbetsorganisationen (ILO).

Organisationens beslutande församling - internationella arbetskonferensen - sammanträder minst en gång varje år. Den har enligt artikel 19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som har uppförts på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande karaktär, som tillkommer cn ratificerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa vid sammanträdet antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftning eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som har vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om eljesi vidtagna åtgärder. Medlem, som inte har ratificerat viss konvention, skall lid efter annan till internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende pä de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, saml ange de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med det tillägget, att redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av dem.

Prop. 1975:63 3

De konventioner och rekommendationer, som beslutals av internationella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens femtionionde sammanträde hölls i Geneve under tiden den 5-25 juni 1974. 1 sammanträdet deltog delegationer från 118 av lLO:s 125 medlemsstater jämte representanter för många mellanstalliga och internationella icke statliga organisationer. Arbets- eller socialministrar från flera i konferensen deltagande länder bevistade sammanträdet. Under etl besök vid konferensen höll jag ett anförande i debatten om generaldirektörens rapport. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, elt arbetsgivar- och etl arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.'

Konferensens dagordning upptog följande ämnen.

I. (ieneraldirektörens rapport.

II. Program- och budgetförslag samt andra finansiella frågor.

III. Tillämpningen av konventioner och rekommendationer.

IV. Betald ledighet för studier (andra behandling).

V. Kontroll och förebyggande av yrkescancer (andra behandling).

' Genom särskilda beslul den 26 april och den 31 ni;ij 1974 utsåg Kungl. Maj:t följande personeratt delta i konferensen, nämligen

för Sveriges regering: som ombud rättschefen i arbetsmarknadsdepartementet Åke Bouvin och kanslirådet i arbetsmarknadsdepartementet Berl Isacsson .samt som experter ambassadrådet vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Geneve Tom Tscherning och departementssekreteraren i socialdepartementet Ulla Fredriksson, de båda sistnämnda tillika ersättare för ombuden, generaldirektören och chefen för statens invandrarverk Kjell Öberg, avdelningschefen Arne Westljn och byrådirektören Gunilla Warnbeck. båda hos arbetarskydds-styrelsen, byrådirektören hos arbetsmarknadsstyrelsen Tord Leimar, departementssekreteraren I utrikesdepartementet Hans von Knorring, departementssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet Bengt Lidal, ambassadsekreteraren vi

för arbetsgivarna: som ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gulhnar Bergenström samt som experter direktörerna i Svenska arbetsgivareföreningen Johan von Holten och Hans-Göran Myrdal, direktören i Sveriges verkstadsförening Thore Gårmark, direktören i Skogs- och lantarbetsgivareföreningen Carl Kuylenstierna samt direktörsassistenten Margareta Dahlgren, med. lic. Sven Yllner, jur. kand. Göran Kjöllerström och sekreteraren Stina Dall, alla i Svenska arbetsgivareföreningen;

för arbetstagarna: som ombud internationelle sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige Thorbjöm Carlsson samt som experter omlnidsmannen Henry Persson, med. lic. Anders Lnglund, f. förbundsordföranden Kwakl Jansson, ombudsmannen Björn Pettersson och .socionomen Gustav Persson, alla i Landsorganisationen, samt utbildningschefen Lennart Larsson och utredningssekreteraren Ivar Asp, båda i Tjänstemännens centralorganisation, och utbildningsinlendenten Lvert Brandgård, Svenska industritjänstemaniiaförbundet.

Prop. 1975:63 4

VI. Lantarbetarnas organisationer och deras roll i den ekonomiska och sociala utvecklingen (första behandling).

VII. Migrerande arbetare (första behandhng).

VIII. Utveckling av mänskliga resurser: yrkesvägledning och yrkesutbildning (första behandling).

Följande av konferensen fattade beslul, vilka hänför sig lill punkterna IV och V på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av internationella arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen, nämligen

1. konvention (nr 139) om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakde av cancerframkallande ämnen och agenser,

2. rekommendation (nr 147) i samma ämne,

3. konvention (nr 140) om betald ledighet för studier,

4. rekommendation (nr 148) i sanima ämne.

Texterna på engelska och svenska till nämnda fyra instrument bör fogas till regeringsprotokollet i detla ärende som bilagor 1-4. En särskild bilaga med förteckning över samtliga resolutioner som antagils vid konferensen bör fogas lill protokollet som bilaga 5.

Jag tar i fortsättningen upp liU behandling först de båda instrumenten om yrkescancer och därefter instrumenten om betald studicledighet.

1—2 Konvention och rekommendation om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser

Frågan om yrkescancer logs upp till en första diskussion vid arbetskonferensen år 1973. Efter ytterligare överväganden vid 1974 års konferens antogs en konvention och en rekommendation i ämnet, båda enhälligt. Därjämte antogs två resolutioner i ämnet.

Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll

I konventionen anges vissa principer för förebyggande och kontroll av yrkescancerrisker och motsvarande åtaganden för ratificerande stater. Bland dessa åtaganden märks följande.

Medlemsstat skall periodiskt bestämma de cancerframkallande ämnen och agenser för vilka exposition under yrkesutövning skall förbjudas eller kräva särskilt tillstånd eller kontroll. Undanlag från förbud skall kunna medges endasl genom utfärdande av tillstånd där i varje enskilt fall villkoren för tillståndet anges. Vid utfärdandel av beslämmelser i ämnet skall hänsyn las till aktuell information från sakkunniga organ, däribland ILO (art. 1).

Alla ansträngningar skall göras för att cancerframkallande ämnen och agenser för vilka arbetare kan exponeras under sitt arbete skall ersättas med icke cancerframkallande eller i vari fall mindre farliga ämnen och agenser. Såväl antalet exponerade personer som varaktigheten och graden av exposition skall reduceras lill ett minimum (art. 2).

Prop. 1975:63 5

Medlemsstat skall föreskriva ålgärder för skydd av arbetstagare mol risker för exponering för ämnena och agenserna ifråga. Ett syslem för registrering av relevanta data skall upprättas (art. 3).

Exponerade eUer potentiellt exponerade arbetare skall informeras om risker och skyddsåtgärder (art. 4).

Åtgärder skall vidtas för alt säkerställa all arbetare får tiUgång till sådana undersökningar under och efler anställning som är nödvändiga för att bedöma exponeringen och övervaka deras hälsotillstånd (art. 5).

1 tillämpningsklausulerna föreskrivs bl. a. att samråd skall ske med de mest representativa av berörda arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer vid genomförande av konventionens beslämmelser. Vidare skaU de personer eller organ som är skyldiga att efterkomma bestämmelserna anges samt kontrollen av bestämmelsernas tillämpning anförtros lämpligt inspektionsorgan (art. 6).

I rekommendationen utvecklas de principer som inskrivils i konventionen. Utöver allmänna anvisningar innehåller den avsnitt om förebyggande åtgärder, om övervakning av arbetstagares hälsotiUstånd och om information och upplysning samt tillämpningsföreskrifter.

Enligt de allmänna anvisningarna bör vederbörande myndighet i varje land föreskriva de åtgärder som skaU vidtas för atl skydda arbetstagare mol risker förknippade med exposition för cancerframkallande ämnen Och agenser.

Vidare bör arbetsgivarna göra aUa ansträngningar all använda arbetsprocesser som inle involverar cancerframkallande ämnen eller agenser.

Slutligen bör arbetstagare i yrkesverksamhet som innebär risk för exponering för ifrågavarande ämnen och agenser rätta sig efler utfärdade säkerhetsföreskrifter och på räll sätt använda all utrustning som tillhandahålls för deras eget eller andras skydd.

Bland de rekommenderade förebyggande åtgärderna märks den i konventionen inskrivna föreskriften om förbud mot av medlemsstaten periodiskt fastställda cancerframkallande ämnen och agenser. I rekommendationen preciseras de villkor som bör uppställas för medgivande av undantag från sådant förbud.

Beträffande övervakningen av vederbörande arbetstagares hälsotillstånd rekommenderas, att alla arbetstagare som hänvisas lill etl arbete som kan medföra risker av nämnt slag undergår dels läkarundersökning innan de hänvisas till arbele, dels periodiska läkarundersökningar med lämpliga mellanrum, dels biologiska eller andra prov eller undersökningar som kan behövas i detta sammanhang. Därvid bör det ankomma på vederbörande myndighet atl tillse all ålgärder vidtas för att arbetstagaren skall kunna undergå lämpliga undersökningar också efter det atl den anställning som medfört riskerna har upphört. De läkarundersökningar och prov som här avses bör såvitt möjligt utföras på arbetstid och inle medföra någon kostnad för arbetstagaren.

Om det som följd av någon åtgärd, som vidtas i enlighet med rekommendationen befinns inte vara tiUrådligt atl utsätta en arbetstagare

/• Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 63.

Prop. 1975:63 6

för fortsalt exponering för cancerframkallande ämnen eller agenser i hans normala sysselsättning, bör alla rimliga ansträngningar göras att bereda arbetslagaren annan sysselsättning.

Konventionens bestämmelse avseende upprättande av ett syslem för registrering av data (art. 3) kompletteras av rekommendationens uttalanden om upprättande av ett system för förebyggande och kontroll av yrkescancer innefattande registrering, ajourföring, bevarande och överföring av data samt utbyte av informationer. Särskilt anges, att för den händelse ett förelag läggs ned de data och informationer som insamlats enligl systemet bör behandlas enligt vederbörande myndighets anvisningar. I varje land där vederbörande inyndighet inle upprättar ett system för dataregislrering av nämnt slag bör, enligt rekommendationen, arbetsgivarna i samråd med reprosenlanter för arbetstagarna eftersträva att tillämpa rekommendationen i denna del.

I avsnittet om information och upplysning rekommenderas vederbörande myndighet främja relevant forskning samt insamla och sprida information om riskerna för yrkescancer. Myndigheten bör också sträva all fastställa kriterier för bestämmande av de cancerframkallande egenskaperna hos ämnen och agenser. Olika informationsinsatser bör ankomma även på arbetsgivarna samt på arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.

I de avslutande tillämpningsföreskrifterna anges att medlemsstat genom lagstiftning eller på annal sätt bör vidta sådana åtgärder, däri inbegripet införande av lämpliga straffbestämmelser, som kan vara erforderliga för att anvisningarna i rekommendationen skall efterkommas. Vidare bör, på samma sätt som föreskrivs i konventionen (art. 6), de organ eller personer anges som är skyldiga att följa anvisningarna i rekommendationen. Kontrollen av anvisningarnas tillämpning bör anförtros åt lämpligt inspektionsorgan.

Yttranden

Yttranden över konventionen och rekonunendationen har avgetts av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt av ILO-kommittén.

Konventionen (nr 139)

Socialstyrelsen anför att med den kompetens- och ansvarsfördelning beträffande förebyggande och kontroU av hälsorisker i arbetsmiljön som gäller i Sverige (enligl arbelarskyddslagsliftningcn och lagen om hälso-och miljöfarliga varor) är det arbetarskyddsslyrelsen som utgör central myndighet och centralt tillsynsorgan i hithörande frågor. Mot bakgrund härav begränsas socialstyrelsens synpunkter lill vissa allmänna bedömningar och en värdering av behovet av insatser från de sjuk värdsorgan som

Prop. 1975:63 7

slår under socialstyrelsens tillsyn för atl realisera konventionens och rekommendationens syfte. Konventionens och rekommendationens uttryck "vederbörande myndighet", som återkommer i flera artiklar och punkter, måste enligt socialstyrelsens uppfattning anses åsyfta arbetarskyddsstyrelsen. SAF anser att konventionen i huvudsak återspeglar de principer för förebyggande och kontroll av yrkescancer, vilka idag är allmänt accepterade i Sverige. LO anser för sin del att konventionen fått en utformning som till alla delar stämmer överens med organisationens syn på hithörande frågor.

Artikel 1, p. 1 och 2

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar atl det i de anvisningarom hygieniska gränsvärden (nr 100), som styrelsen utfärdat, ingår en särskild förteckning över cancerframkallande ämnen. I denna förteckning har upptagits ämnen som inte får förekomma i arbetslivet, ämnen som får förekomma i arbetslivet endast efter anvisningar av yrkesinspektionen i det enskilda fallet samt ämnen som har gränsvärden enligt gränsvärdeshstan. Avsikten är, alt anvisningarna vid behov skall revideras. Någon periodisk översyn med på förhand bestämda tidsmellanrum är inle fastlagd.

Styrelsens anvisningar är i princip inte jämställda med av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. De tjänar däremot lill ledning vid tillämpningen av de grundläggande stadgandena i bl.a. 7 och 11 §§ arbetarskyddslagen och 25 § arbetarskyddskungörelsen. Därigenom kommer de att vara normerande när yrkesinspektionen skall meddela föreläggande eller förbud på grundval av 53 § arbetarskyddslagen. I detta Ugger att anvisningarna i praktiken kommer att vara riktgivande för de krav som ställs på arbetsförhållandena. I den mån anvisningarna förutsätter att ett ämne inte skall få förekomma i arbetslivet bör de därför kunna sägas ge samma effekt som man i artikel 1 torde åsyfta med all förbjuda vissa ämnen.

Vissa möjligheter att hell förbjuda hantering eller import av hälsofarliga ämnen eller andra varor finns enligt 7 § lagen (1973:329) om hälso-och miljöfariiga varor. Sådant förbud får emellertid endast meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer. Något beslut på grundval av detta stadgande har ännu inte meddelats. Om förbud författningsenhgt meddelas mol viss vara kan del bli aktuellt med sådana lillslånd lill undanlag som avses i andra punkten av artikeln. Kravet på atl tillstånd skall meddelas och viHkor uppställas i varje enskilt fall synes då enligt arbetarskyddsslyrelsen kunna innebära vissa praktiska handläggnings problem.

SAF tolkar artikel I så att den åt varje ratificerande medlemsstat lämnar frihet atl själv bestämma vilka ämnen som skall förbjudas eller göras lill föremål för auktorisation och kontroU och menar att principen i punkten 2 redan har kommit tUl uttryck i de av arbetarskyddsstyrelsen utfärdade anvisningarna (nr 100). En motsvarande tolkning gör LO. Även

Prop. 1975:63 8

TCO accepterar artikeln med den anmärkningen att den genereUa regeln skall vara, att cancerframkallande ämnen förbjuds i arbetslivet med undantag för sådana ämnen som absolut ej kan undvaras och då under förutsättning att betrygg-inde exponeringskontroll (slutna system) användes.

Artikel 1, p. 3

Kravet atl ta hänsyn till anvisningar utarbetade av ILO och annan information från sakkunniga organ lär knappast utgöra något ratifikationshinder för svensk del, anför SAF. Inte hellerarbetarskyddsstyrelsen anser att bestämmelsen medför några problem.

Artikel 2

Bestämmelsen i punkt 1 torde enligt arbetarskyddsstyrelsen läckas av innehållet i 25 § arbetarskyddskungörelsen, medan någon bestämmelse som direkt berör antalet exponerade arbetstagare (punkt 2) inle finns. Kravet får dock anses följa redan av de allmänna bestämmelserna i arbelarskyddslagen. Beträffande varaktigheten av exponeringen finns bestämmelser i 30 § arbelarskyddskungörelsen. Vilken grad av exponering som är acceptabel är en omständighet som bedöms i samband med styrelsens anvisningsarbete.

Artikel 3

Inom arbetarskyddsslyrelsen pågår kontinuerligt arbete med anvisningar för olika typer av arbeten eller industrigrenar. Under detta arbete tas även hänsyn lill cancerrisker, som kan vara förenade med visst arbete. Arbete pågår vidare med särskilda anvisningar för cancerframkallande ämnen, anför arbetarskyddsstyrelsen och hänvisar till vad som sagts under artikel 1 p. 1. Beträffande det föreskrivna systemet för registrering av data anför styrelsen, atl konventionstexlens ordalydelse inte tydligt anger vilka typer av uppijifter som avses ingå i det angivna systemet. Av konventionens förarbeten synes dock kunna utläsas att bestämmelsen närmast tar sikte på data om exposition för cancerframkallande ämnen i yrkeslivet. Något system för insamling av sådana data finns för närvarande inle. Däremot tar styrelsen från vetenskaplig litteratur och annan dokumentation fortlöpande del av sådana data om cancerframkallande ämnen som den behöver för sitt arbete. Vissa data i denna dokumentation registreras. Styrelsen för således etl register över litlera-lurreferenser rörande cancerogena ämnen som för närvarande innehåller ca 4 000 referenser. De projekt som pågår inom ramen för miljödatanämndens verksamhet bör kunna bidra till utvecklingen av delta område.

Även socialstyrelsen anser att del information.ssyslem för miljövården (Ml) som nu byggs upp i miljödatanämndens regi med sina olika

Prop. 1975:63 9

komponenter kan komma atl bli en lämplig bas för föreskriven registrering saml främja etl internationellt informationsutbyte. Artikel 3 i konventionen synes dock något oklar i syftningen: avser registreringen av data enbart expositionen som sådan eller skall registreringen även omfatta individuella hälsoeffekter. I del senare fallet uppstår ömtåliga frågor som berör den individuella integriteten och arbetsgivarens tillgång till medicinsk information om enskild arbetstagare. Inte heller avdelning 111 i rekommendationen synes vara fullt tydlig i detta avseende. Socialstyrelsen framhåller dock att styrelsens cancerregistcr bör vara av största värde för atl ge indikationer på risk för cancer i samband med speciell exposition i arbetsmiljön. Del lorde vara elt viktigt instrument för atl tillgodose konventionens och rekommendationens målsättning och önskemål i dessa avseenden.

SAF menar för sin del att de krav som ställs i den första delen av artikel 3 inte f. n. uppfylls av svenska myndigheter men finner det rimligt alt arbetarskyddsstyrelsen kompletterar den från den 1 januari 1975 gällande gränsvärdeshstan med anvisningar om praktiska åtgärder för att skydda arbetstagarna mol risker för exponering för cancerframkallande ämnen. Det system för registrering av dala som krävs i artikel 3 torde närmast ha lill uppgift all underlätta epidemiologiska undersökningar. Det torde innebära krav på registrering och arkivering av individuella anställnings- och expositionsförhållanden saml viss komplettering av cancerregistret.

Artikel 4

Bestämmelsen läcks enligt arbetarskyddsstyrelsen delvis av innehållet i 1 § arbelarskyddskungörelsen. Vid utfärdande av anvisningar brukar styrelsen också lägga vikt vid att arbetstagare, som är eller riskerar bli exponerade för farliga ämnen, skall upplysas om de risker delta medför och om hur man skyddar sig mot dessa risker. Det finns dock inget krav på alt arbetstagare skall upplysas om de risker de tidigare varit utsatta för eller om de åtgärder som erfordras med anledning härav. SAF anser atl den information som krävs bör kunna ges inom ramen för del lokala arbetarskyddet och med hjälp av material som utges av arbetarskyddsstyrelsen.

Artikel 5

Arbetarskyddsstyrelsen anför atl styrelsen med stöd av nuvarande arbetarskyddslagsliftning kan meddela föreskrifter om vissa medicinska undersökningar med slöd av kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning etc. Några föreskrifter om undersökningar generellt med hänsyn lill cancerrisk kan styrelsen dock ej meddela med slöd av denna författning. Inom arbelarskyddslagstiftningens ram lorde inle heller kunna meddelas regler, som avser undersökningar efler det atl den anställning, som medfört exposition för cancerframkallande ämnen, har upphört.

Prop. 1975:63 10

Socialstyrelsen påpekar att konventionen i stora delar är allmänt hållen och ofta uttrycker mer av målsättning än vad som f. n. är möjligt atl realisera samt exemplifierar detta med den medicinska kontroll av exponerade arbetstagare som berörs i artikel 5. Styrelsen instämmer därför i rekommendationens punkt 16(1) om främjande av "epidemiologisk och annan forskning . . . angående riskerna för yrkescancer". Vidare påpekar styrelsen att der. medicinska kontroll som föreskrivs stäUer krav på tUlgång på medicinskt skolad personal, yrkesmedicinska institutioner etc. Sverige har, menar styrelsen, mycket begränsade yrkesmedicinska resurser. Det specifikt yrkesmedicinskl orienterade innehållet i läkares grundutbUdning är mycket begränsat och den särskilda företagsläkarutbildningen är kort. Det torde dröja ytterligare några år innan yrkesmedicinska specialister och yrkesmedicinska enheter finns i sådan omfattning att aUa önskemål om medicinska kontrollåtgärder i enlighet med konventionen och rekommendationen kan tillgodoses genom specialist-insatser. Det är angeläget att uppgiftsfördelningen mellan arbetarskydds-styrelsens arbetsmedicinska avdelning, yrkesmedicinska kliniker och andra enheter inom den offentliga öppna och slutna sjukvärden samt företagshälsovården klarläggs så att de begränsade resurserna användes optimalt, bl. a. för förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen.

SAF anser att möjligheterna att leva upp tUl bestämmelserna i artikel 5 idag är ytterligt begränsade därför alt det i stor uisträckning saknas prov som ,har värde för bedömning av exponering och övervakning av hälsotillståndet i förebyggande syfte. 1 awaktan på ökade sådana möjUgheter i framtiden bör det dock knappast föreligga något hinder för Sverige att ansluta sig till de principer som kommer tiU ullryck i denna artikel. TCO accepterar bestämmelserna i artikel 5 men anser att del f. n. inte finns något kontrollsystem som erbjuder tillräcklig säkerhet och skydd mot uppkomsten av cancersjukdom.

Artikel 6

De krav som uppställs i artikel 6 är enligl SAF och LO helt i överensstämmelse med svensk praxis. Inte heller arbetarskyddsstyrelsen anser artikeln medföra några konkreta problem.

Rekommendationen (nr 147)

Vissa av de nyss refererade synpunkterna avser såväl konventionen som rekommendationen ifråga. Den senare kommenteras allmänt av SAF som ansluter sig till dess principer. Föreningen påpekar emellertid alt en successiv utbyggnad av vissa resurser inom arbetarskydd och företagshälsovård krävs för att rekommendationen skall kunna följas.

Prop. 1975:63 11

Avsnitt 1. Allmänna anvisningar

Rekommendationen till arbetsgivarna att göra alla ansträngningar all använda arbetsprocesser som inte förorsakar uppkomst och i synnerhet utsläpp i arbetsmiljön av cancerframkallande ämnen tas upp av TCO, som menar att detla i praktiken innebär kontroU av nytUlkomna ämnens och produkters eventuellt cancerframkallande förmåga innan de introduceras i arbetslivet. Vidare förutsätter TCO alt arbetstagaren, i de fall det inte är möjhgt att hell eliminera etl cancerframkallande ämne eller agens, överhuvudtaget inte exponeras för ämnet eller agensen ifråga.

Avsnitt II. Förebyggande åtgärder

LO pekar på att arbetarskyddsstyrelsen redan nu i samråd med arbetsmarknadspartema utarbetar sådana anvisningar som avses i avsnitt II. En konsekvens av rekommendationen lorde dock bli atl potentiellt cancerframkallande ämnen får förtur vid sådant anvisningsarbete. TCO anser alt de ämnen som av vederbörande myndighet anses som cancerframkallande bör förbjudas i arbetslivet, samt all arbetsmarknadens parter bör få yttra sig om de ämnen för vilka dispens övervägs.

SAF påpekar att möjligheterna att kontrollera arbetsplatserna med hänsyn till exposition för cancerframkallande ämnen är beroende dels av provlagnings- och analysmetoder, vilka ännu i slor utsträckning saknas, dels av tillräckliga resurser beträffande provtagning och analyser när metoderna väl blivit utarbetade. Detta ställer krav på arbetarskyddsvcrket att utfärda lämpliga anvisningar hur provtagning och analys skall utföras samt krav på lämplig utbildning av den personal som skall utöva kontrollen i företagen eller på annal häll. Framförallt bör därvid skyddsingenjörernas utbildning intensifieras efiersom de kommer alt ha en nyckelroll i del förebyggande arbetet.

Avsnitt III. Övervakning av arbetstagarnas hälsotillstånd

SAF anser att en vägledande princip bör vara atl insatta åtgärder verksamt bidrar lill att förhindra uppkomsten av cancersjukdom eller att förbättra prognosen om sådan sjukdom uppstår. Tyvärr är möjligheterna därvidlag ännu mycket begrän.sade när det gäller olika former av yrkescancer. En korrekt användning av de medicinska resurserna kräver därför alt myndigheterna ingående analyserar problemet och utfärdar noggranna instruktioner om hur läkarundersökningarna skall gå till.

LO anser atl övervakningen av arbetstagarnas hälsotillstånd måste ägnas större omsorg än vad som hittills varit fallet. Framförallt bör vad som sägs i artiklarna 12 och 14 om fortsatt kontroll efter anställningens upphörande saml långlida registerföring bli föremål för särskilt ställningstagande. Artikel 13 måste beaktas vid förhandlingar mellan arbetsmarknadspartema. Flera avsnitt i artikel 15 måsle dessutom bedömas utifrån datalagstiftningens utgångspunkter.

Prop. 1975:63 12

Avsnitt IV. Information och upplysning

Arbetarskyddsstyrelsen anser att de i artiklarna 16 och 17 rekommenderade åtgärderna redan nu ligger inom dess verksamhetsområde.

SAF erinrar om sina synpunkter på kraven på dataregister m. m. som underlag för epidemiologiska undersökningar i anslutning till konventionens artikel 3. Föreningen understryker betydelsen av atl sådana ålgärder vidtas som underlättar eller möjliggör epidemiologiska undersökningar när del gäller yrkescancer. Sambanden mellan yrkesmässig exposition och uppkomsten av elakartade tumörer är som regel mycket svåra atl fastställa. Eftersom humanexperimenl är uteslutna är epidemiologiska undersökningar den viktigaste vägen alt nå klarhet på detta område.

TCO anser att rekommendationen såvitt avser forskning etc. ställer krav på avsevärt vidgade resurser för utvärdering och kontroll av befintliga ämnen i arbetslivet med sikte pä att avslöja hittills okända cancerframkallande egenskaper hos dessa. Synpunkterna delas av LO.

De till arbetsgivarna riktade rekommendationerna i artiklarna 18-20 kommenteras av arbetarskyddsstyrelsen som finner atl av de allmänna bestämmelserna i 7 § arbetarskyddslagen och i 1 § arbetarskyddskungörelsen torde följa, att arbetsgivarna redan idag har sådana skyldigheter som anges i dessa artiklar. Också artikel 21 med rekommendationer riktade lill arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna berörs av styrelsen som framhåller att de avsedda åtgärderna redan nu torde förekomma i stor utsträckning.

Avsnitt V. TiUämpningsålgärder

Avsnittet berör frågan hur ett genomförande av rekommendationerna i avsnitt 1-IV skall åstadkommas och föranleder inga kommentarer av remissinstanserna utöver de anförda.

Sammanfattande synpunkter

Arbetarskvddsstyrelsen anser det på en del punkter vara oklart i vad mån det nuvarande rättsläget är förenligt med konventionens bestämmelser och framhåller, all konventionen och rekommendationen berör flera punkter där arbetsmiljöutredningen kan väntas lägga fram förslag lill ändrade regler. Det är sannolikt att utredningens förslag kan komma att ändra förutsättningarna för bedömningen av vissa av de hUhörande frågorna. Styrelsen anser därför atl del slutliga ställningstagandet i ratificeringsfrågan bör anstå till dess att resultatet av utredningens arbete föreligger. Konventionen och rekommendationen bör enligl styrelsens mening överiämnas till utredningen för beaktande.

Socialstyrelsen finner atl konventionens målsättning och sakinnehåll väl motsvarar nuvarande praxis och tillstyrker utifrån sina utgångspunkter att konventionen ratificeras av Sverige. De ytterligare föränd-

Prop, 1975:63 13

ringar i arbetarskyddslagsliftningen som arbetsmiljöutredningen kan komma att framlägga kunde emellertid, säger styrelsen, vara ett skäl atl avvakta med ratificering för att nå bästa möjliga anpassning mellan konvention/rekommendation och svensk lagstiftning och praxis i vad avser förebyggande och kontroll av yrkesrisker från cancerframkallande ämnen,

SAF finner varken formella eller praktiska hinder föreligga mol atl Sverige ratificerar konventionen och rekommenderar därför alt så sker,

LO erinrar om atl många av de ålgärder som föreskrivs i konventionen redan följer av gällande lagstiftning och anvisningar. I andra fall övervägs bestämmelser. Vidare innebär den tillkomna konventionen ett konkret exempel på den internationella samordning på det arbetsmedicinska området som LO i ett flertal rapporter och uttalanden efterlyst. LO tUlstyrker att konventionen ratificeras. Även TCO anser att Sverige bör ratificera konventionen.

ILO-kommittén gör med ledning av här redovisade yttranden följande bedömning.

ILO-kommittén anser det väsentligt att ta fasta på konventionens framåtsyftande karaktär. Konventionen bör därför - liksom rekommendationen — beaktas av arbetsmiljöutredningen i dess fortsatta arbete, såsom framhållits av bl. a. arbetarskyddsslyrelsen. Beträffande möjligheterna att ratificera konventionen finner kommittén, att även om, såsom påpekats under remissbehandlingen, vissa ytterligare åtgärder kan behövas, sådana synes kunna vidtas successivt. Under sådana omständigheter torde konventionen kunna ratificeras av vårt land, vUket kommittén vill förorda.

3—4. Konvention och rekommendation om betald ledighet för studier

Även frågan om betald ledighet för studier slutbehandlades vid 1974 års konferens efter en första diskussion vid arbetskonferensen år 1973. En konvention och en rekommendation antogs, konventionen med 295 röster för, 43 röster mot och 38 nedlagda, och rekommendationen med 342 röster för, 6 mot och 25 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagande av de båda instrumenten. En resolution i ämnet antogs cnhäUigt av konferensen.

Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll

Uttrycket "betald ledighet för studier" definieras som ledighet som beviljas en arbetstagare för studieändamål under en bestämd period på normal arbetstid med åtnjutande av lämpUga ekonomiska förmåner. Redovisningen i det följande avser konventionen. Med den avvikelse som anges inom parentes gäller den även beträffande rekommendationen.

Som allmän riktlinje för verksamheten på området anges att ratificerande medlemsstat skall (varje medlemsstat bör) utforma och genomföra

2* Riksdagen 1975. 1 samL Nr 63.

Prop. 1975:63 14

en politik som syftar till att genom metoder lämpade efter landets förhållanden och sedvanor och om så påkallas stegvis främja beviljandet av betald studicledighet för såväl yrkesutbildning på alla nivåer som allmänbildande, social och medborgerlig undervisning och fackhg undervisning.

Politiken ifråga skall (bor) vara ägnad atl bidra till

1. förvärvande och förbättring av yrkeskunnande liksom ökad anställ
ningstrygghet,

2. arbetstagarnas sakkunniga och aktiva medverkan i företagets verksamhet och i samhällslivet,

3. arbetstagarnas mänskliga, sociala och kulturella förkovran,

4. främjande av lämplig återkommande utbUdning för alt hjälpa arbetstagarna att anpassa sig till moderna krav.

Verksamheten avseende betald ledighet för studier skall (bör) vidare ta hänsyn till landets och de olika versksamhetsområdenas utvecklingsnivå och speciella behov saml samordnas med den allmänna politiken på sysselsättningens och utbildningens område, liksom med arbetstidspoUli-ken.

Beviljandet av betald studicledighet skaU (bör) regleras genom nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eller på annat säll som är förenligt med nationell praxis (art. 5). Myndigheter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt utbildningsorgan skaU (bör) på ett efter landets förhållanden och sedvanor lämpat sätt medverka vid utformningen och genomförandet av en poUtik som främjar betald ledighet för studier.

Beträffande finansieringen av betald ledighet för studier föreskrivs att denna skall (bör) ske genom regelbundna och riUräckliga anslag och i överensstämmelse med nationell praxis. I rekommendationen uttalas att såväl arbetsgivarna, samfällt eller var för sig, som myndigheterna och utbildningsorganen, Uksom också arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer, kan förväntas bidra till finansieringen av åtgärder för betald studieledighet, var och en efter måttet av sina förpliktelser.

I fråga om viUkoren föt beviljande av betald studieledighet fastslås att sådan ledighet skall vara tillgänglig för alla arbetstagare ulan åtskillnad. Vid behov skall (bör) särskilda beslämmelser meddelas

1. i de fall särskilda kategorier av arbetstagare, såsom arbetstagare vid små
förelag, lantarbetare eller andra arbetare i glesbygdsområden, skiftar
betare eUer arbetare med familjeansvar, har svårighet att dra fördel av
de allmänna anordningarna,

2. i de fall särskilda kategorier av företag, såsom små företag eller
säsongföretag, har svårighet alt anpassa sig liU de allmänna anord
ningarna, varvid det förutsätts att arbetstagare vid dessa företag inte
skall uteslutas från förmånen av betald studieledighet.

Förutsättningarna för erhållande av betald ledighet för studier kan

Prop. 1975:63 15

variera beroende på om ledigheten avser skilda slag av utbildning.

Slutligen uttalas att en period av betald ledighet för studier skall (bör) jämslällas med en period av faktisk tjänstgöring i och för fastställande av anspråk på sociala förmåner och andra rättigheter som grundar sig på anställningsförhållandet i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eller på annal sätt som är förenligt med nationeU praxis.

Svenska bestämmelser

Vid liden för remissbehandlingen av ifrågavarande konvention och rekommendation gällde de regler om ledighet för utbildning, som under rubriken "Nuvarande förhållanden" har redovisats i prop. 1974:148 med förslag till lag om arbetstagares räll tiU ledighet för utbildning. ILO-kommitténs i det följande redovisade yttrande avgavs dock efter det att riksdagen anlagjl nämnda lagförslag med av inrikesutskottet föreslagen mindre ändring (InU 1974:31, rskr 1974:399). Lagen (1974:981) om arbetstagares rätt lill ledighet för utbildning trädde i kraft den 1 januari 1975.

Yttranden

Yttranden över konventionen och rekommendationen har avgetts av skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), SAF, LO och TCO samt av ILO-kommittén.

AMS anför att någon svensk författning som ger arbetstagare möjlighet lill betald ledighet för studier inle finns. Prop. 1974:148 med förslag lill lag om arbetstagares rätt liU ledighet för utbildning gäller enbart "ledighet" men inte "betald ledighet" för studier. Formuleringen i konventionens artikel 5 resp. rekommendationens punkt 5 ger dock utrymme för flera olika lösningar i fråga om de ekonomiska förmånerna under studieJedighet. Den i propositionen föreslagna reformen synes enligt AMS' uppfattning stå i överensstämmelse med såväl konventionens som rekommendationens texter,

SÖ delar denna uppfattning men pekar också på de förslag som lagts fram av kommUtén för siudiestöd åt vuxna, SVUX (SOU 1974:62). SÖ är tveksam om tolkningen av uttrycket "betald ledighet" och därmed om de förslag beträffande förmåner för arbetstagare i samband med studier som för närvarande är framlagda i Sverige kan anses till alla delar svara mot konventionen.

EventueUt erforderliga åtgärder med anledning av rekommendationen blir beroende av beslut på grundval av dels prop. 1974:148, dels förslag framlagda av SVUX och kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) m, fl,

LO finner alt den av riksdagen nyligen antagna lagen om arbetstagares rätt lill ledighet för utbildning innebär att del inle föreligger några hinder för en svensk ratificering av konventionen och tillslyrker all konventionen

Prop. 1975:63 16

ratificeras. Även enligt TCOs uppfattning har konventionstexten en sådan utformning att den kan ratificeras av Sverige sedan riksdagen antagit nyssnämnda lag. TCO anför vidare, dock utan att tala om någon viss reform som ratifikations villkor, att konventionen och rekommendationen även i övrigt synes bli tiUfredsstäUande uppfyUda om de nu föreliggande ulredningsfö/slagen från SVUX m. fl. blir föremål för beslul av statsmakterna.

SAF anser att för svenskt vidkommande instrumentens intentioner redan till stor del kan anses vara uppfyllda genom dels praxis på den svenska arbetsmarknaden, dels föreslagna reformer. Föreningen förordar att frågan om ratificering tas upp tiU diskussion när riksdagen fattat beslut med anledning av prop. 1974:148.

ILO-kommittén anför, atl utmärkande för konventionen är att den mte kräver ett fullständigt förverkligande omedelbart av de inskrivna principerna utan syftar tUl successiva reformer. Med hänsyn härtiU synes redan den nyligen antagna lagen om arbetstagares rätt tiU ledighet för utbildning i förening med det i Sverige väl utvecklade sludieslödssyste-met vara tillfyllest för att svara mot begreppet "betald ledighet för studier" enligt konventionens definition.

Beträffande konventionens bestämmelse (artikel 11) alt en period av betald ledighet för studier skall jämställas med en period av faktisk tjänstgöring i och för faststäUande av anspråk på sociala förmåner etc. anför kommittén följande.

I fråga om rätlen alt räkna utbildningstiden som semesterkvaUficeran-de tid bygger semesterlagen på principen att semesterförmånen skall stå i viss proportion till antalet arbetade dagar under kvalifikalionsåret. Undanlag görs endasl för s. k. privilegierad frånvarotid. Som sådan räknas f. n. inte ledighet för studier. Frågan uppmärksammades av den interde-partementala arbetsgrupp som studerade förutsättningarna för arbetstagares rätt tiU ledighet för studier. I sin promemoria (Ds A 1974:2) hänvisade arbetsgruppen till pågående översyn av semesterlagen och förordade, att frågan huruvida lid varunder arbetstagare är tjänstledig för UtbUdning skall räknas som semesterkvalificerande lid lämpligen bör övervägas i detta större sammanhang.

Också frågan om det skydd som socialförsäkringen ger under ledighet för studier berörs av ILO-kommittén. Den svenska socialförsäkringens konstruktion är på betydelsefulla fält sådan alt del skydd konventionen vill bereda tillgodoses på annat sätt än genom alt studietiden formeUt jämställs med en period av faktisk tjänstgöring. Det gäller givelvis i första hand folkpensioneringen men även sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Yrkesskadeförsäkringen har utsträckts att omfatta elever i utbUdning som är av karaktär att medföra risk för skada. I den nyssnämnda promemorian, där dessa frågor närmare diskuteras, konstateras att behovet av föi-säkringsskydd under ledighet för studier i allmänhet är tillgodosett. Skulle ledighet sträcka sig över längre tid kan emeUertid problem i vissa fall göra sig gällande i fråga om sjukpenning

Prop. 1975:63 17

och i fräga om förtidspension från tilläggspensioneringen. Kommittén hänvisar i detta sammanhang tiU riksförsäkringsverkets yttrande till ulbildning;deparlemenlet över förslagen från SVUX.

Mot bakgrund av bestämmelserna i konventionens artikel 2 ("om så påkallas stegvis främja beviljandet av betald ledighet för studier") anser kommittén att konventionen bör kunna ratificeras av Sverige. Kommittén tiUfogar att ett genomförande av nu aktuella förslag om ul bildningsstöd (SVUX, KAMU m. fl.) skulle innebära ännu ett viktigt steg på den väg som konventionen utstakar mol del uppställda målet betald ledighet för studier.

Föredraganden

Vid internationella arbetskonferensens femtionionde sammanträde år 1974 antogs dels en konvention (nr 139) och en rekommendation (nr 147) om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser, dels en konvention (nr 140) och en rekommendation (nr 148) om betald ledighet för studier.

1 fråga om konventionen nr 139 om yrkescancer har bland remissinstanserna arbetarskyddsslyrelsen, dvs. den myndighet på vilken del i första hand ankommer att tillämpa konventionens bestämmelser, pekat på behovet att ytterligare klarlägga vilka ålgärder som kan behöva vidtas för att åtagandena enligt konventionen skall kunna anses hell uppfyllda. Även ILO-komiltén har i sill yttrande framhållit atl vissa ytterligare åtgärder kan behövas för all lill fullo uppnå en ordning som svarar mol konventionens bestämmelser men atl dessa synes kunna vidtas successivt. Kommittén anser därför att konventionen - liksom rekommendationen nr 147 i samma ämne - bör beaktas av arbetsmUjöutredningen (S 1970:35) i dess fortsatta arbete.

För egen del delar jag arbetarskyddsstyrelsens uppfattning om att ytterligare åtgärder kan visa sig behöva vidtas för all uppfylla samtliga krav i konventionen. Behovet av och möjligheterna för atl i Sverige genomföra sådana eventuella ytterligare åtgärder kan inte bedömas ulan närmare utredning. Texten till konventionen - och även rekommendationen — har därför överlämnats till arbetsmUjöutredningen för atl utredningen skall närmare precisera behovet och konsekvensema av ytteriigare ålgärder. Först sedan utredningen redovisat sin kartläggning och sina överväganden härvidlag och den därpå följande remissbehandlingen avslutals kan slutlig ställning las. Vad nu anförs talar för all ratificering inte sker nu utan först sedan fullständigt underlag föreligger för en bedömning. Jag anser emellertid alt vissa omständigheter är av sådan betydelse atl ratifikation ändå bör övervägas.

Arbetsmarknadens parter har tillstyrkt att konventionen ratificeras. En enig ILO-kommitlé är av samma uppfattning. För egen del vUl jag tillägga, atl konventionen (nr 139) om yrkescancer i hög grad har getts karaktären av en programförklaring. Den anger riktlinjerna för hur

Prop. 1975:63 18

yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser skall kunna förebyggas och kontrolleras. Avsikten har varit atl konventionen skall kunna ratificeras också av stater som vid lidpunkten för ratificeringen ännu inte i alll uppfyller konventionens bestämmelser.

Konventionen bygger sålunda på förulsätlningen alt den angivna ambitionsnivån uppnås först successivt. Även om det i dag inte med bestämdhet kan sägas vilka åtgärder som skulle behöva vidtagas ytterligare för atl de med konventionen följande åtagandena skulle anses fullt uppfyllda, kan i vart fall konstateras att den arbelsmiljöpolilik som Sverige för, ligger - generellt setl - väl i linje med konventionens syften. Som alltid utformar ILO:s arbetskonferens konventioner med utgångspunkt i förutsättningen att varje land som ratificerar konventionen sist och slutligen självt lägger fast sin politik och beslutar om dess praktiska utformning utifrån de egna krav och förutsättningar som gäller vid varje enskUt beslutslillfälle. Mol bakgrund härav synes - utan att vi därmed binder oss för en framtida lösning av förevarande arbetsmiljöfrågor — Sverige redan nu kunna ratificera konventionen. Rekommendationen nr 147 synes inle behöva föranleda några särskilda åtgärder från statsmakternas sida i avvaktan på resultatet av arbetsmUjöutredningens arbele.

1 fråga om konventionen nr 140 om betald ledighet förstudier och rekommendationen nr 148 i samma ämne hänvisar remissinstanserna dels till prop. 1974:148 med förslag till lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, dels lill förslag avgivna av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) m. fl. utredningar, vilka förslag under remissbehandlingen bereddes i berörda departement.

ILO-kommittén finner det vara utmärkande för konventionen nr 140 att den inle kräver elt fullständigt förverkligande omedelbart av de inskrivna principerna utar syftar till successiva reformer. Med hänsyn härtill synes redan den nyligen antagna lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning i förening med det i Sverige väl utvecklade studieslödssystemet vara tillräckligt för att svara mol begreppet "betald ledighet för studier" enligl konventionens definition. Kommittén tillfogar, alt etl genomförande av nu aktuella förslag om utbildningsstöd från kommittéerna för siudiestöd ål vuxna (SVUX) resp. översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) m. fl. skulle innebära ännu etl viktigt steg på den väg som konventionen utstakar mot det uppställda målet betald ledighet för studier. Dessa förslag som skall underställas riksdagen har tidigare idag anmälts av chefen för utbildnings-deparlemenlet resp. av statsrådet Leijon.

Konventionen föreskriver (artikel 11) all en period av betald ledighet för studier skall jämslällas med en period av faktisk tjänstgöring i och för fastställande av anspråk på sociala förmåner etc. Som ILO-kommittén konstaterar är behovet av försäkringsskydd under ledighet för studier i allmänhet tillgodosett. Skulle ledighet sträcka sig över längre tid kan emellertid problem i vissa fall göra sig gällande i fräga om sjukpenning och i fråga om förtidspension från tilläggspensioneringen. Kommittén

Prop, 1975:63 19

hänvisar i detla sammanhang lill riksförsäkringsverkels yttrande liU UtbUdningsdepartementet över förslagen från SVUX. Chefen för utbildningsdepartementet har, med beaktande av riksförsäkringsverkets synpunkter, denna dag föreslagit bl. a. att vid sjukdom skall gälla samma regler för dem med vuxenstudiestöd som för dem med studiemedel. Detta innebär att en studerande vid sjukdom har rätt att behålla det särskUda vuxenstudieslödel. Vidare har föreslagils atl vuxensludiebi-dragel skall bli pensionsgrundande. Förslag till ändring av lagen (1962: 381) om allmän försäkring kommer atl las upp i annat sammanhang. De föreslagna ändringarna torde medföra alt föreskrifterna i konventionens artikel 11 i allt väsentligt är uppfyllda.

Frågan om rätten att räkna utbildningstiden som semesterkvalificerande lid uppmärksammades av den interdeparlemenlala arbetsgrupp som studerade förulsältningarna för arbetstagares rätt till ledighet för studier. Arbetsgruppen hänvisade till pågående översyn av semesterlagen och menade, atl frågan huruvida lid varunder arbetstagare är tjänstledig för utbildning, skall räknas som semesterkvalificerande lid lämpligen bör övervägas i detla större sammanhang. Jag förordar därför all texterna tiU konventionen och rekommendationen om betald ledighet för studier överlämnas liU 1974 års semeslerkommillé (A 1974:01) för all beaktas i dess fortsatta arbete.

Mol bakgrund av bestämmelserna i konventionens artikel 2 ("om så påkallas stegvis främja beviljandet av betald ledighet för studier") anser ILO-kommittén att konventionen bör kunna ratificeras av Sverige.

Ett viktigt steg mot det i konventionen uppställda målet betald ledighet för studier har tagits i och med alt lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning trätt i kraft den 1 januari 1975. Ännu ett viktigt steg markeras av de idag anmälda förslagen om vidgad vuxenutbildning saml studiestöd lill vuxna resp. om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen. Med hänsyn till nu angivna reformer och till atl, som ILO-kommittén erinrat, konventionen inle kräver ett fullständigt förverkligande av de inskrivna principerna omedelbart i samband med ratifikation utan syftar lill elt successivt genomförande, förordar jag atl konventionen om betald ledighet för studier ratificeras av Sverige. Rekommendationen i ämnet synes f. n. inte behöva föranleda någon annan åtgärd från statsmakternas sida än all texten lill denna jämte texten till konventionen överiämnas till semesterkommittén för att beaktas i dess fortsatta arbete.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen

dels föreslår riksdagen alt godkänna konventionerna (nr 139) om

förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av can-

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened al Geneva, by the Governing Body of the International Labour Office, and having mel in its Fifly-ninth Session on 5 June 1974, and

Noting the terms of the Radia-tion Proteclion Convention and Recommendalion, 1960, and of the Benzene Convention and Recommendalion, 1971,and

Considering that it is desirable lo establish intemational standards concerning proteclion against carcinogenic substances or agents, and

Taking account of the relevant work of other intemational organisations, and in particular of the World Helalh Organisation and the International Agency for Research on Cancer, with which the International Labour Organisation collaborales, and

Having decided upon Ihe adoption of certain proposals regarding control and prevention of occupa-lional hazards caused by carcinogenic substances and agents, which is the fifth ilem on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall lake Ihe form of an intemational Convention,

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats lill Geneve och där samlats den 5 juni 1974 lill sitt femtionionde sammanträde,

som beaktar bestämmelserna i 1960 års strålskyddskonvenlion och slrålskyddsrekommendation samt i 1971 års konvention och rekommendation om bensen,

som finner det önskvärt att fastställa internationella normer angående skydd mol cancerframkallande ämnen eller agenser,

som beaktar det arbele som i delta hänseende utförts av andra internationella organisationer, särskilt världshälsovårdsorganisationen och del internationella organet för cancerforskning, med vilka internationella arbetsorganisationen samarbetar,

som beslutat antaga vissa förslag angående kontroll och förebyggande av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdels dagordning,

och som beslutat atl dessa förslag skall laga formen av en konvention.

Artide I

1. Each Member which ratifies this Convention shall periodically determine the carcinogenic substances and agents to which occupational exposure shall be pro-hibiled or made subject to auth-orisation or control, and those to which other provisions of this Convention shall apply.

2. Exemptions from prohibi-tion may only be granted by issue of a cerlificate specifying in each case the conditions to be met.

3. In making the determina-tions required by paragraph 1 of this Artide, consideration shah be given to the latesl information contained in the codes of practice or guides which may be eslablished by the International Labour Office, as well as to information from other competent bodies.

Artikel 1

1. Varje medlemsstat som ratifi
cerar denna konvention skall
periodiskt bestämma beträffande
vilka cancerframkallande ämnen
och agenser exponering under yr
kesutövning skall förbjudas eller
göras tiU föremål för auktorisation
eller kontroll och beträffande vil
ka ämnen och agenser andra be
stämmelser i denna konvention
skall gälla.

2. Undantag från förbud får endast medgivas genom utfärdande av tillstånd där i varje enskilt fall anges vilka villkor som skall uppfyllas.

3. Vid utfärdandet av sådana bestämmelser som avses i punkt 1 i denna artikel skall hänsyn tagas till den senasle information som ingår i råd och anvisningar utarbetade av internationella arbetsbyrån samt till information från andra sakkunniga organ.

Artide 6

Each Member which ratifies this Convention-

(a) shall, by laws or regulations
or any other method consistent
wilh national practice and condi
tions and in consultation with the
mosl representative organisations
of employers and workers con
cemed, lake such steps as may be
necessary to give effect lo the pro
visions of this Convention;

(b) shall, in accordance v/ith national practice, specify the persons or bodies on whom the obligation of compliance wilh the provisions of this Convention rests;

(c) undertakes lo provide appropriate inspection services for the purpose of supervising the application of this Convention, or lo salisfy itself that appropriate inspection is carried out.

Artikel 6

Varje medlemsstat som ratificerar denna konvention

a) skall genom lagstiftning eller på annat sätt som är förenligt med nationella sedvanor och förhållanden och i samråd med de mest representativa organisationerna av berörda arbetsgivare och arbetstagare vidtaga erforderliga åtgärder för atl bestämmelserna i denna konvention skall efterkommas;

b) skall i enlighet med nationell praxis ange de personer eller organ som är skyldiga att efterkomma bestämmelserna i denna konvention;

c) skall uppdraga åt lämpliga inspektionsorgan att kontrollera till-lämpningen av bestämmelserna i denna konvention eller förvissa sig om att lämplig inspektion utföres.

Artide 9

1. A Member which has ralified this Convention may denounce it after the expiralion of len years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Direclor-General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which il is registered.

2. Each Member which has ra-tified this Convention and which does not, within the year following the expiralion of the period of len years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Artide, will be bound for another period of len years and, Ihereafter, may denounce this Convention al the expiralion of each period of ten years under the terms provided for in this Artide.

Artikel 9

1. Medlem som ratificerar denna konvention kan, sedan tio år förflutit från den lidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse som delges internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ell år efler del den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar denna konvention och icke inom etl år efler utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den uppsäg-ningsräll som medges i denna artikel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registration of Ihe second ratification communicated to him, the Direclor-General shall draw the atten-tion of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention wiU come into force.

och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer atl träda i kraft.

A rticle 11

The Direclor-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Artide 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Artides.

Artikd 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta nationernas stadga lämna Förenta nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning, som registrerats av honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artide 12

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of ils revision in whole or in part.

Artikd 12

Närhelst internationella arbetsbyråns styrelse finner det erforderligt skall styrelsen förelägga internationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om del finns skäl att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

(a) the ratification by a Member of the new revising Convention skall ipso fure involve the im-mediale denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Artide 9 above, if and when the new revising Convention shall have come into force;

(b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and conlenl for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

a) skall, ulan hinder av bestämmelserna i artikel 9, en medlems ratifikation av den nya konventionen i sig innefatta omedelbar uppsägning av förevarande konvention, under förutsättning atl den nya konventionen trätt i kraft;

b) skall från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention

skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som ratificerat densamma men icke ratificerat den nya konvention, varigenom förevarande konvention revideras.

The General Conference of the Internationa! Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having mel in its Fifty-ninth Session on 5 June 1974, and

Noting the terms of the Radia-lion Proteclion Convention and Recommendation, 1960, and of the Benzene Convention and Recommendation, 1971,and

Considering that it is desirable lo establish intemational standards concerning proteclion against carcinogenic substances or agents, and

Taking account of the relevant work of other intemational organisations, and in particular of the World Health Organisation and the International Agency for Research on Cancer, wilh which the International Labour Organisation collaborales, and

Having decided upon the adoption of certain proposals regarding control and prevention of occupational hazards caused by carcinogenic substances and agents, which is the fifth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 5 juni 1974 lill sill femlionionde sammanträde,

som beaktar bestämmelserna i 1960 års strålskyddskonvenlion och slrålskyddsrekommendation samt i 1971 års konvention och rekommendation om bensen,

som finner del önskvärt atl fastställa internationella normer angående skydd mot cancerframkallande ämnen eller agenser,

som beaktar det arbete som i detla hänseende utförts av andra internationella organisationer, särskilt världshälsovårdsorganisationen och det internationella organet för cancerforskning, med vUka internationella arbetsorganisationen samarbetar,

som beslutat aniaga vissa förslag angående kontroll och förebyggande av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning,

och som beslutat all dessa förslag skall laga formen av en re-

/. General Provisions

1. Every efforl should be made to replace carcinogenic substances and agents lo which workers may be exposed in the course of their work by non-carcinogenic substances or agents or by less harm-ful substances or agents; in the choice of substitute substances or agents accounl should be taken of their carcinogenic, toxic and other properties.

2. The number of workers exposed lo carcinogenic substances or agents and the duration and degree of such exposure should be reduced to the minimum compatible with safety.

3.(1) The competent authority should prescribe the measures lo be laken to prolecl workers against the risks of exposure lo carcinogenic substances or agents.

(2) The competent authority should keep the measures pre-scribed up lo date, taking into accounl the codes of practices or guides which may be eslablished by the International Labour Office and the condusions of meetings of experts which may be convened by the International Labour Office, as well as information from other competent bodies.

/. Allmänna anvisningar

1. Alla ansträngningar bör göras för att ersätta cancerframkallande ämnen och agenser, för vilka arbetstagare kan bli exponerade under sitt arbele, med icke cancerframkallande ämnen eller agenser eller med mindre farliga ämnen eller agenser; vid valet av ersättande ämnen eller agenser hör hänsyn tagas lill deras cancerframkallande, toxiska och andra egenskaper.

2. Antalet arbetstagare som exponeras för cancerframkallande ämnen eller agenser och varaktigheten och graden av sådan exponering bör reduceras till det minimum som är förenligt med säkerheten.

3. 1) Vederbörande myndighet bör föreskriva de åtgärder, som skall vidtagas för alt skydda arbetstagarna mot riskerna för exponering för cancerframkallande ämnen eller agenser.

2) Vederbörande myndighet bör hålla föreskrifterna om ålgärder aktuella under hänsynslagande lill praktiska råd och anvisningar utarbetade av internationella arbetsbyrån samt till utlåtanden av expertmöten sammankallade av internationella arbetsbyrån ävensom till information från andra sakkunniga organ.

4. (1) Employers should make every efforl to use work processes which do not cause the formation, and particularly the emission in the working environmenl, of carcinogenic substances or agents, as main products, inlermediates, by-producls, waste products or otherwise.

(2) Where complete elimination of a carcinogenic substance or agent is not possible, employers should use all appropriate measures, in consultation with the workers and their organisations and in the light of advice from competent sources, including occupational health services, lo eliminate exposure or reduce it to a minimum in terms of numbers exposed, duration of exposure and degreee of exposure.

(3) In cases to be determined by the competent authority, the employer should make arrangements for the systematic survcil-lance of the duration and degree of exposure to carcinogenic substances or agents in the working environmenl.

(4) Where carcinogenic substances or agents are Iransporled or stored, all appropriate measures should be laken to prevent leak-age or conlamination.

5. Workers and olhers involved in occupational situations in which the risk of exposure to carcinogenic substances or agents may occur should conform to the safety procedures laid down and make proper use of all equipment furnished for their proteclion or the proteclion of others.

4. 1) Arbetsgivarna bör göra alla ansträngningar att använda arbetsprocesser som icke förorsakar uppkomst och i synnerhet utsläpp i arbetsmiljön av cancerframkallande ämnen eller agenser såsom huvudsakliga produkter, mellan-produkter, biprodukter, avfalls-produkter eller annal.

2) Om det ej är möjligt att helt eliminera etl cancerframkallande ämne eller agens, bör arbetsgivaren i samråd med arbetstagarna och deras organisationer och i ljuset av råd från sakkunniga källor, däri inbegripet yrkesmedicinska institutioner, vidtaga alla lämpliga åtgärder för atl eliminera exponeringen eller reducera den till ell minimum i vad avser antalet exponerade personer samt exponeringens varaktighet och nivå.

3) Arbetsgivaren bör i de fall, som bestämmes av vederbörande myndighet, vidtaga åtgärder för systematisk övervakning av varaktigheten och nivån av exponering för cancerframkallande ämnen eller agenser i arbetsmiljön.

4) Då cancerframkallande ämnen eller agenser transporteras eller lagras, bör alla lämpliga åtgärder vidtagas för alt förhindra läckage eller smitta.

5. Arbetstagare och andra som deltar i yrkesverksamhet, som innebär risk för exponering för cancerframkallande ämnen eller agenser, bör rätta sig efter utfärdade säkerhetsföreskrifter och på rätt sätt använda all utrustning som lillhandahålles för deras eget eller andras skydd.

//. Preventive Measures

6. The competent authority should periodically determine the carcinogenic substances and agents to which occupational exposure should be prohibited or made subject to authorisation or control, and those to which other provisions of this Recommendalion apply.

7. In making such delermina-lions the competent authority should give consideration to the latest information contained in the codes of practice or guides which may be eslablished by the International Labour Office, and in the condusions of meetings of experts which may be convened by the International Labour Office, as well as to information from other competent bodies.

8. The competent authority may permil exemptions from pro-hibilion by issue of a cerlificate specifying in each case—

(a) the lechnical, hygiene and personal proteclion measures lo be applied;

(bj the medical supervision or other tests or invesligations to be carried out;

(d) the professional qualifica-
tions required of those dealing
with the supervision of exposure
to the substance or agent in ques
tion.

9.(1) For substances and agents subject lo authorisation or control, the competent authority should-

//. Förebyggande åtgärder

6. Vederbörande myndighet bör periodiskt bestämma beträffande vilka cancerframkallande ämnen och agenser exponering under yrkesutövning skall förbjudas eller göras lill föremål för auktorisation eller kontroll och beträffande vilka ämnen och agenser andra anvisningar i denna rekommendation skall gälla.

7. När vederbörande myndighet utfärdar sådana bestämmelser, bör den taga hänsyn till den senaste information som ingår i råd och anvisningar utarbetade av internationella arbetsbyrån samt i utlåtanden av expertmöten sammankallade av internationella arbetsbyrån, ävensom till information från andra sakkunniga organ.

8. Vederbörande myndighet
kan medgiva undantag från förbud
genom utfärdande av tillstånd där
i varje enskilt fall anges:

a) de tekniska, hygieniska och personliga skyddsåtgärder som skall vidtagas;

b) den medicinska övervakning eller de andra prov eller undersökningar .som skall vidtagas;

c) de data som skall registreras;

d) de yrkeskvalifikationer som
krävs av de personer som skall
övervaka exponeringen för ifråga
varande ämnen eller agenser.

9. I) Beträffande ämnen och
agenser som är föremål för aukto
risation eller kontroll bör veder
börande myndighet

(aj secure the necessary advice, particularly as regards the ex-islence of substitute products or melhods and the lechnical, hygiene and personal proteclion measures lo be applied, as \j q\1 as the medical supervision or other tests or invesligations lo be carried out before, during and afler assignmenl to work involving exposure to the substances or agents in question;

(b) require the institution of such measures as are appropriate.

(2) The competent authority should further establish the criteria for determining the degree of exposure to the substances or agents in question, and where appropriate should specify levels as indicators for surveillance of the working environmenl in connection wilh the lechnical preventive measures required.

10. The competent authority should keep the determinalion of carcinogenic substances and agents made in pursuance of this Part of this Recommendation up to date.

a) inhämta erforderliga råd, sär
skilt i vad angår förekomsten av
ersättningsprodukter eller allerna
liva metoder, de tekniska, hygie
niska och personliga skyddsåt
gärder som skall vidtagas samt den
medicinska övervakning eller de
andra prov eller undersökningar
som skall företagas före, under
och efler hänvisning lill ett arbete
som är förenat med exponering
för ifrågavarande ämnen eller
agenser;

b) föreskriva alt lämpliga åtgär
der skall vidtagas.

2) Vederbörande myndighet bör vidare fastställa kriterier för bestämmande av graden av exponering för ifrågavarande ämnen eller agenser och där så är lämpligt närmare angiva nivåer såsom indikatorer för övervakning av arbetsmiljön i samband med erforderliga tekniska skyddsåtgärder.

10. Vederbörande myndighet bör tillse att de beslul angående cancerframkallande ämnen och agenser, som fattas i enlighet med denna del av denna rekommendation, ständigt hålles aktuella.

///. Supervision of Health of Workers

11. Provision should be rnade, by laws or regulations or any other method consistent wilh national practice and condilion.3, for all workers assigned lo work involving exposure to specified carcinogenic substances or agents to undergo as appropriate:

(a) a pre-assignment medical examination;

///. Övervakning av arbetstagarnas hälsotillstånd

11. Genom nationell lagstiftning eller på annal efler landets sedvanor och förhållanden lämpat sätt bör det tillses all alla arbetstagare som hänvisas till ell arbete som kan medföra exponering för bestämda cancerframkallande ämnen eller agenser, i den mån så är lämpligl undergår;

a) läkarundersökning innan de hänvisas till arbetet;

(bj periodic medical examinations at suilable intervals;

(ej biological or other tests and invesligations which may be necessary to evaluate their exposure and supervise their state of health in relation to the occupational hazards.

12. The competent authority should ensure that provision is made for appropriate medical examinations or biological or other tests or invesligations lo continue to be available lo the worker afler cessation of the assignmenl referred lo in Paragraph 11 of this Recommendation.

13. The examinations, tests and invesligations provided for in Paragraphs 11 and 12 of this Recommendation should be carried out as far as possible in working hours and should be free of cost to the workers.

14. If as the result of any action taken in pursuance of this Recommendation il is inadvisable to subject a worker to further exposure to carcinogenic substances or agents in that worker's normal employment, every reasonable efforl should be made to provide such a worker with suilable alternalive employment.

15. (1) The competent authority should establish and maintain, where practicable and as soon as possible, in association with individual employers and representatives of workers, a syslem for the prevention and control of occupational cancer including-

(aj the institution, maintenance, preservalion and transfer of records; and

b) periodiska läkarundersökningar med lämpliga mellanrum;

c) biologiska eller andra prov eller undersökningar, som kan vara erforderliga för alt bedöma deras exponering och övervaka deras hälsotillstånd i vad avser yrkesriskerna.

12. Vederbörande myndighet bör tillse atl ålgärder vidtas för att arbetstagarna alltjämt skall kunna undergå lämpliga läkarundersökningar eller biologiska eller andra prov eller undersökningar sedan den hänvisning, som avses i punkt 11 i denna rekommendation, har upphört.

13. De läkarundersökningar och andra prov eller undersökningar som avses i punkterna 11 och 12 i denna rekommendation bör såvitt möjligt utföras på arbetstid och ej medföra kostnad för arbetslagarna.

14. Om det som följd av någon åtgärd som vidtages i enlighet med denna rekommendation icke befinnes tillrådligt att utsätta en arbetstagare för fortsalt exponering för cancerframkallande ämnen eller agenser i arbetstagarens normala sysselsättning, bör alla rimliga ansträngningar göras all bereda arbetstagaren annan lämplig sysselsättning.

1 5. 1) Vederbörande myndighet bör, där så är möjligt, snarast i samverkan med enskilda arbetsgivare och arbetstagarrepresentan-ter upprätta etl syslem för förebyggande och kontroll av yrkescancer innefattande:

a) registrering, ajourföring, bevarande och överföring av data;

(bj exchange of information.

(2) In establishing such a system of records and exchange of information, accounl should be taken of Ihe assistance which may be provided by intemational and national organisations, including organisations of employers and workers, and by individual employers.

(3) In the case of closure of an undertaking, records and information held in compliance with this Paragraph should be dealt v/ilh in accordance with the directions of the competent authority.

(4) In any country in which the
competent authority does not
establish such a system of records
and information, the employer, in
consultation with representatives
of workers, should make every
efforl to allain the objectives of
this Paragraph.

b) utbyte av informationer.

2) Vid upprättandet av ett sådant system för registrering av data och utbyte av informationer bör hänsyn tagas till den hjälp som kan lämnas av internationella och nationella organisationer, däri inbegripet arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, samt av enskilda arbetsgivare.

3) För den händelse ett företag nedlägges bör de data och informationer som insamlats i enlighet med denna punkt behandlas enligl vederbörande myndighets anvisningar.

4) I varje land där vederbörande
myndighet icke upprättar ett så
dant system av dataregistrering
och information bör arbetsgivarna
i samråd med representanter för
arbetstagarna eftersträva att till-
lämpa denna punkt.

IV. Itiformatiun and Education

16. (1) The competent author
ity should promote epidemiologi-
cal and other studies and collect
and disseminale information rele
vant to occupational cancer risks,
with the assistance as appropriate
of intemational and national or
ganisations, including organisa
tions of employers and workers.

(2) It should endeavour to establish the criteria for determining the carcinogenicity of substances and agents.

17. The competent authority
should draw up suilable educa-
tional guides for both employers
and workers on substances and
agents liable to give rise to oc
cupational cancer.

IV. Information och upplysning

16. 1) Vederbörande myndig
het bör främja epidemiologisk och
annan forskning samt insamla och
sprida information angående
riskerna för yrkescancer, då så är
lämpligl med bistånd av interna
tionella och nationella organisa
tioner, däri inbegripet arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer.

2) Den bör sträva att fastställa kriterier för bestämmande av de cancerframkallande egenskaperna hos ämnen och agenser.

17. Vederbörande myndighet
bör utarbeta lämpliga upplysande
handböcker för såväl arbetsgivare
som arbetstagare beträffande äm
nen och agenser som kan ge upp
hov till yrkescancer.

18. Employers should seek information, especially from the competent authority, on carcinogenic hazards which may arise with regard to any substance or agent introduced or to be intro-duced into the undertaking; when a carcingogenic potential is sus-pecled, they should decide in consultation wilh the competent authority on the additional studies to be carried out.

19. Employers should ensure that in the case of any substance or agent which is carcinogenic there is at the workplace an appropriate indication to any worker who may be liable lo exposure of the danger which may arise.

20. Employers should inslruct their workers before assignment and regularly Ihereafter, as well as on introduclion of a new carcinogenic substance or agent, on the dangers of exposure to carcinogenic substances and agents and on the measures to be taken.

21. Employers' and workers' organisations should take positive action to carry out programmes of information and education with regard to the hazards of occupational cancer, and should encourage their members to parti-cipate fully in programmes of prevention and control.

18. Arbetsgivarna bör inhämta information, särskilt hos vederbörande myndighet, beträffande cancerrisker som kan uppstå i samband med varje ämne eller agens som användes eller är avsett atl användas inom företaget; när misstanke föreligger om cancerframkallande egenskaper bör de i samråd med vederbörande myndighet bestämma vilka ytterligare undersökningar som skall utföras.

19. Arbetsgivarna bör tillse alt det beträffande varje ämne eller agens, som är cancerframkallande, på arbetsplatsen ges upplysning på lämpligt sätt åt varje arbetstagare som kan bli utsatt för den fara som kan uppstå.

20. Arbetsgivarna bör, innan arbetstagarna hänvisas till arbete och därefter med regelbundna mellanrum samt då nya cancerframkallande ämnen eller agenser införes upplysa sina arbetstagare om riskerna vid exponering för cancerframkallande ämnen och agenser samt om erforderliga åtgärder.

21. Arbelsgivar- och arbetsta
garorganisationerna bör vidtaga
konkreta åtgärder för att genom
föra informations- och upplys
ningsprogram angående riskerna
för yrkescancer och uppmuntra
sina medlemmar att till fullo del
taga i program för förebyggande
och kontroll.

V. Measures of Application

22. Each Member should-

fa) by laws or regulations or

any other method consistent with

national practice and conditions,

lake such steps, including the pro-

V. Tillämpningsåtgärder

22. Varje medlemsstat bör

a) genom lagstiftning eller på

annal sätt som är förenligt med

landets sedvanor och förhållanden

vidtaga sådan ålgärder, däri inbe-

vision of appropriate penalties, as may be necessary to give effect to the provisions of this Recommendation;

(bj in accordance with national practice, specify the bodies or persons on whom the obligation of compliance with the provisions of this Recommendation rests;

(ej provide appropriate inspection services for the purpose of supervising the application of the provisions of this Recommendation, or satisfy itself that appropriate inspection is carried out.

23. In applying the provisions of this Recommendation, the competent authority should consult with the most representative organisations of employeis and workers concemed.

gripet lämpliga straffbestämmelser, som kan vara erforderliga för alt anvisningarna i denna rekommendation skall efterkommas;

b) i enlighet med nationell praxis ange de organ eller personer som är skyldiga alt följa anvisningarna i denna rekommendation;

c) uppdraga ål lämpliga inspek-lionsorgan alt kontrollera tillämpningen av anvisningarna i denna rekommendation eller förvissa sig om alt lämplig inspektion utföres.

23. Vid tillämpandet av anvisningarna i denna rekommendation bör vederbörande myndighet samråda med de mest representativa organisationerna av berörda arbetsgivare och arbetstagare.

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-ninth Session on 5 June 1974, and

Noting that Artide 26 of the Universal Dedaralion of Human Rights affirms that everyone has the right lo education, and

Noting further the provisions contained in existing intemational labour Recommendations on vo-cational training and the proteclion of workers' representatives concerning the temporary release of workers, or the granting to them of lime off, for participation in education or training programmes, and

Considering that the need for continuing education and training related to scientific and lechno-logical development and the changing pattern of economic and social relations calls for adequate arrangements for leave for education and training to meet new aspirations, needs and objectives of a social, economic, technologi-cal and cultural character, and

Considering that paid educational leave should be regarded as one means of meeting the real

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 5 juni 1974 till sitt femlionionde sammanträde,

som konstaterar att artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastslår alt var och en har rätt lill undervisning,

som vidare beaktar de bestämmelser om tjänstledighet och tillfällig ledighet för arbetstagare för deltagande i undervisnings- eller utbildningsprogram, som ingår i av internationella arbetsorganisationen antagna rekommendationer angående yrkesutbildning och skydd för arbetstagarnas representanter,

som finner att del behov av återkommande undervisning och utbildning som betingas av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och av de ekonomiska och sociala förhållandenas omvandling kräver lämpliga ålgärder beträffande ledighet i undervisnings- och ulbildningssyfle för alt tillgodose nya strävanden, behov och målsättningar av social, ekonomisk, teknologisk och kulturell karaktär,

som finner alt betald ledighet för studier bör betraktas som ett av medlen alt tillgodose enskilda

needs of individual workers in a modern society, and

Considering that paid educational leave should be conceived in terms of a policy of continuing education and training to be im-plemenled progrcssively and in an effective manner, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to paid educational leave, which is the fourth ilem on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an intemational Convention,

adopts this twenly-fourlh day of June of the year one thousand nine hundred and seventy-fonr the following Convention, which may be cited as the Paid Educational Leave Convention, 1974:

arbetstagares verkliga behov i det nutida samhället,

som finner atl betald ledighet för studier bör betraktas som ett led i en politik för återkommande undervisning som skall genomföras successivt och på elt effektivt sätt,

som beslutat antaga vissa förslag angående betald ledighet för studier, vilken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dagordning,

och som beslutat alt dessa förslag skall taga formen av en konvention,

antager denna den ljugofjärde dagen i juni månad år nillon-hundrasjuttiofyra följande konvention, som kan benämnas 1974 års konvention om betald sludiele-dighet.

Artide 2

Each Member shall formulale and apply a policy designed to promote, by melhods appropriate to national conditions and practice and by slages as necessary, the granting of paid educational leave for the purpose of-

(a) training al any level;

(b) general, social and civic education;

Artikel 2

Varje medlemsstat skall utforma och genomföra en politik som syftar lill all genom metoder lämpade efler landets förhållanden och sedvanor och om så påkallas stegvis främja beviljandet av betald sludieledighet för

a) utbildning på alla nivåer;

b) allmänbildandc, social och medborgerlig undervisning;

c) facklig undervisning.

Artide 3

That policy shall be designed to contribute, on differing terms as necessary—

(a) to the acquisition, improve-ment and adaptation of occupational and functional skills, and the promotion of employment and job security in conditions of scientific and technological development and economic and struc-tural change;

(bj lo the competent and active participation of workers and their representatives in the life of the undertaking and of the commu-nity;

(d) generally, lo the promotion
of appropriate continuing educa
tion and training, helping workers
to adjusl to contemporary re
quirements.

Artikel 3

Denna politik skall vara ägnad att, om så påkallas på olika sätt, bidraga lill

a) förvärvande, förbättring och anpassning av de färdigheter, som erfordras för utövande av ett yrke eller en funktion, saml främjande av sysselsättning och anställningstrygghet inför den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt den ekonomiska och strukturella omvandlingen;

b) arbetstagarnas och deras representanters sakkunniga och aktiva medverkan i förelagels verksamhet och i samhällslivet;

c) arbetstagarnas mänskliga, sociala och kulturella förkovran; och

d) främjande i allmänhet av en
lämplig återkommande undervis
ning och utbildning som gör det
lättare för arbetstagarna att an
passa sig efter tidens krav.

Artide 4

The policy shall take account of the stage of development and the particular needs of the country and of different seclors of aclivily, and shall be co-ordinated with general policies concerning employment, education and training as well as policies concerning hours of work, wilh due regard as appropriate to seasonal variations of hours of work or of volume of work.

Artikel 4

Denna politik skall taga hänsyn till landets och de olika verksamhetsområdenas utvecklingsnivå och speciella behov, och den skall samordnas med den allmänna politiken på sysselsättningens, undervisningens och utbildningens område ävensom med arbetstidspolitiken, varvid i den mån så är lämpligt hänsyn skall tagas lill säsongmässiga variationer i arbetstidens längd och i arbetsvolymen.

Artide 6

The public authorities, employers' and workers' organisations, and institutions or bodies provid-ing education and training shall be associaled, in a manner appropriate to national conditions and practice, with the formulation and application of the policy for the promotion of paid educational leave.

Artikel 6

De offentliga myndigheterna, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och de institutioner eller organ som svarar för undervisning och utbildning skall på ett efler landets förhållanden och sedvanor lämpat säll medverka vid utformningen och genomförandet av en politik som främjar betald ledighet för studier.

shift workers or workers with family responsibilities, find it dif-ficult lo fil into general arrangements;

(b) where particular calegories of undertakings, such as small or seasonal undertakings, find il dif-ficull lo fil into general arrangements, it being understood that workers in these undertakings would not be excluded from the benefil of paid educational leave.

isolerade områden, skiftarbetare eller arbetstagare med familjeansvar, har svårighet atl draga fördel av de allmänna anordningarna;

b) då särskilda kategorier av förelag, såsom små företag eller säsongförelag, har svårighet all anpassa sig lill de allmänna anordningarna, varvid del förutsattes atl arbetstagare vid dessa förelag icke skall uteslutas från förmånen av betald ledighet för studier.

Artide 10

Conditions of eligibility for paid educational leave may vary according to whether such leave is inlended for—

(a) training at any level;

(bj general, social or civic education; or

(ej trade union education.

Artikel 10

Förutsättningarna för erhållande av betald ledighet för studier kan variera, beroende på om ledigheten avser

a) utbildning på alla nivåer;

b) allmänbildandc, social eller medborgerlig undervisning;

c) facklig undervisning.

Artide 11

A period of paid educational leave shall be assimilaled to a period of effeclive service for the purpose of establishing claims to social benefits and other rights deriving from the employment relation, as provided for by national laws or regulations, collective a-greemenls, arbilralion awards or such other means as may be consistent wilh national practice.

Artikd II

En period av betald ledighet för studier skall jämslällas med en period av faktisk tjänstgöring i och för fastställande av anspråk på sociala förmåner och andra rättigheter som grundar sig på anställningsförhållandet i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eller på annal sätt som är förenligt med nationell praxis.

Artide 13

1. This Convention sliall be binding only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Direclor-General.

2. It shall come into force twelve monlhs after the date on which the ratifications of two Members have been registered wilh the Direclor-General.

3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Member twelve monlhs afler the date on which ils ratification has been registered.

Artikel 13

1. Denna konvention är bindande endasl för de medlemmar av internationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter del två medlemmars ratifikationer registrerats av generaldirektören,

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artide 14

1. A Member which has ratified this Convention may denounce it afler Ihe expiralion of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated lo the Direclor-General of the International Labour Office for registration. Such denuciation shall not take effect until one year after the date on which il is registered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiralion of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Artide, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention al the expiralion of each period of ten years under the terms provided for in this Artide.

Artikd 14

1. Medlem som ratificerar denna konvention kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse som delges internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän elt är efter det den registrerats.

2, Varje medlem, som ratificerar denna konvention och icke inom elt år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den uppsäg-ningsrätt som medges i denna artikel, skaU vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren vippsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artide 15

1, The Director-General of the
International Labour Office shall
noiify all Members of the Interna
tional Labour Organisation of the
registration of all ratifications and
denunciations communicated to
him by the Members of the Orga
nisation,

2. When notifying the Mem
bers of the Organisation of the
registration of the second ratifica
tion communicated to him, the
Director-General shall draw the
altenlion of the Members of the
Organisation to the date upon
which the Convention will come
into force.

Artikel 15

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

Artide 16

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance wilh Artide 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Artides.

Artikd 16

Artide 17

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to ihe General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of Ihe Conference the question of ils revision in whole or in part.

Artikel 17

Närhelst internationella arbetsbyråns styrelse finner del erforderligt skall styrelsen förelägga internationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om del finns skäl alt på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artide 18

1. Should the Conference a-
dopl a new Convention revising
this Convention in whole or in
part, then, unless the new C'onven-
lion otherwise provides—

(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure invoive the immediale denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Artide 14 above, if and when the new revising Convention shall have come into force;

(b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Mem
bers which have ratified il but
have not ratified the revising Con
vention.

Artikd 18

1. Om konferensen antager en
ny konvention, varigenom föreva
rande konvention helt eller delvis
revideras, och den nya konventio
nen ej föreskriver annat,

a) skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 14, en medlems ratifikation av den nya konventionen i sig innefatta omedelbar uppsägning av förevarande konvention, under förutsättning att den nya konventionen trätt i kraft;

b) skall från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna,

2. Förevarande konvention
skall likväl förbli gällande tUl form
och innehåll för de medlemmar
som ratificerat densamma men
icke ratificerat den nya konven
tion, varigenom förevarande kon
vention revideras.

Recommendation (No. 148) concerning paid educational leave

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in ils Fifty-ninth Session on 5 June 1974, and

Noting that Artide 26 of the Universal Dedaralion of Human Rights affirms that everyone has the right to education, and

Noting further the provisions contained in existing intemational labour Recommendations on vo-cational training and the proteclion of workers' representatives concerning the temporary release of workers, or the granting to them of time off, for participation in education or training programmes, and

Considering that the need for continuing education and training related to scientific and technological development and the changing pattern of economic and social relations calls for adequate arrangements for leave for education and training lo meet new aspirations, needs and objectives of a social, economic, technological and cultural character, and

Considering that paid educational leave should be regarded as one means of meeting the real needs of individual workers in a

Bilaga 4

(Översättning)

Rekommendation (nr 148) om betald ledighet för studier

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankaUals till Geneve och där samlats den 5 juni 1974 lill sill femlionionde sammanträde,

som konstaterar att artikel 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastslår all var och en har rätt till undervisning,

som finner atl del behov av återkommande undervisning och utbildning som betingas av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och av de ekonomiska och sociala förhållandenas omvandling kräver lämpliga ålgärder beträffande ledighet i undervisnings- och ulbildningssyfle för alt tUlgodose nya strävanden, behov och målsättningar av social, ekonomisk, teknologisk och kulturell karaktär,

som finner all betald ledighet för studier bör betraktas som ett av medlen att tillgodose enskUda arbetstagares verkliga behov i det

modern society, and

Considering that paid educational leave should be conceived in terms of a policy of continuing education and training lo be im-plemented progressively and in an effective manner, and

Having decided upon the adoption of certain proposals ViJith regard lo paid educational leave, which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenly-fourlh day
of June of the year one thousand
nine hundred and seventy-four the
following Recommendation,

which may be cited as the Paid Educational Leave Recommendalion, 1974;

nutida samhäUet,

som finner att betald ledighet för studier bör betraktas som ett led i en politik för återkommande undervisning som skall genomföras successivt och på etl effektivl sätt,

som beslutat aniaga vissa förslag angående betald ledighet för studier, vUken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dagordning,

och som beslutat atl dessa förslag skall taga formen av en rekommendation,

antager denna den ljugofjärde dagen i juni månadårniltonhundra-sjutliofyra följande rekommendation, som kan benämnas 1974 års rekommendation om betald studicledighet.

//. Formulation of Policy and Methods of Implementatiori

2. Each Member should formulale and apply a policy designed to promote, by methods appropriate lo national conditions and practice and by stages as necessary, the granting of paid educational leave for the purpose of—

(a) training at any level;

(b) general, social and civic education;

//. Utformningen av politik och tillämpningsme toder

2. Varje medlemsstat bör utforma och genomföra en politik som syftar till att genom metoder lämpade efter landets förhållanden och sedvanor och om så påkallas stegvis främja beviljandet av betald sludieledighet för

a) utbildning på alla nivåer;

b) allmänbildande, social och
medborgerlig undervisning;

3. That policy should be de
signed lo contribute, on differing
terms as necessary—

(a) to the acquisition, improve-menl and adaptation of occupational and functional skills, and the promotion of employment and job security in conditions of scientific and technological development and economic and struc-lural change;

(bj to the competent and active participation of workers and their representatives in the life of the undertaking and of the commu-nity;

(dj generally, to the promotion of appropriate continuing education and training, helping workers lo adjusl lo contemporary requirements.

4. (1) The policy should take
account of the stage of develop
ment and the particular needs of
the country and of different sec-
tors of activity, of other social
objectives, and of national priori-
lies.

(2) It should be co-ordinated with general policies concerning employment, education and training as well as policies concerning hours of work, wilh due regard as appropriate lo seasonal variations of hours of work or of volume of work.

5. The means by which provi
sion is made for the granting of
paid educational leave may in
clude national laws and regula-

c) facklig undervisning.

3. Denna politik bör vara ägnad
att, om så påkallas på olika sätt,
bidraga lill;

a) förvärvande, förbättring och anpassning av de färdigheter, som erfordras för utövande av elt yrke eller en funktion, saml främjande av sysselsättning och anställningstrygghet inför den vetenskapliga och tekniska utvecklingen saml den ekonomiska och strukturella omvandlingen;

b) arbetslagarnas och deras representanters sakkunniga och aktiva medverkan i företagets verksamhet och i samhällslivet;

c) arbetstagarnas mänskliga, sociala och kulturella förkovran;

d) främjande i allmänhet av en
lämplig återkommande undervis
ning och utbildning som gör det
lättare för arbetstagarna alt an
passa sig efter lidens krav.

4. 1) Denna politik bör taga
hänsyn liU landels och de olika
verksamhetsområdenas utveck-
Ungsnivå och speciella behov, till
andra sociala målsättningar och
till nationella prioriteter.

2) Den bör samordnas med den aUmänna politiken på sysselsättningens, undervisningens och utbildningens område även som med arbetstidspoliliken, varvid i den mån så är lämpligl hänsyn bör tagas tiU säsongmässiga variationer i arbetstidens längd och i arbetsvolymen.

5. Beviljandet av betald studie-
ledighet bör regleras genom natio
nell lagstiftning, genom kollekliv-
avtal, genom skiljedom eller på

///. Measures for Promotion of Paid Educational Leave

1. The public authorities, employers' and workers' organisations, and institutions or bodies providing education and training should be associaled, in a manner appropriate to national conditions and practice, wilh the formulation and application of the policy for the promotion of paid educational leave.

8. Measures should be laken, on the basis of plans adapled lo the aims of the policy —

(aj to ascertain the current and fulure education and training needs of workers which may be met by paid educational leave;

(bj to make full use of all available education and training facililies, and to establish new facilities to meet the education and training purposes of paid educational leave;

(ej lo lake accounl in leaching methods and education and training programmes of the objects and the terms of paid educational leave, which reflecl new needs;

(d) lo encourage workers to

///. Åtgärder till främjande av betald ledighet för studier

1. De offentliga myndigheterna, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och de institutioner eller organ som svarar för undervisning och utbildning bör på ett efter landets förhållanden och sedvanor lämpat sätt medverka vid utformningen och genomförandel av en politik som främjar betald ledighet för studier.

8. Med utgångspunkt från planer som är anpassade efler målsättningarna för denna politik bör åtgärder vidtagas för att

a) utröna sådana aktuella och kommande undervisnings- och utbildningsbehov hos arbetstagare som kan tillgodoses genom betald ledighet för studier

b) lill fullo utnyttja alla föreliggande medel för undervisning och UtbUdning och skapa nya medel för all nå undervisnings- och ut-bildningssyflena för den betalda ledigheten;

c) i undervisningsmetoder samt i undervisnings- och utbildningsprogram taga hänsyn tiU de mål och förulsätlningar för studier vilka återspeglar nya behov;

d) uppmuntra arbetstagarna att

make the best use of education and training facUities available to them;

(ej to encourage employers lo grant paid educational leave to workers.

9. There should be adequate
syslems of information and guid-
ance regarding possibilities of paid
educational leave.

10. Adequate arrangements
should be made to ensure that the
education and training provided
are of appropriate quality.

på bästa sätt utnyttja de undervisnings- och utbildningsmöjligheter som står dem till buds;

e) uppmuntra arbetsgivarna atl bevilja arbetstagarna betald ledighet för studier.

9. Del bör finnas lämpliga syslem för information och vägledning beträffande möjligheterna atl få betald ledighet för studier.

10. Lämpliga åtgärder bör vidtagas för alt tillse alt tillhandahållen undervisning och utbildning är av god kvalitet.

IV. Financing

11. The financing of arrangements for paid educational leave should be on a regular and adequate basis and in accordance with national practice.

12. It should be recognised thal-

(a) employers, colleclively or individually,

(bj public authorities and educational or training institutions or bodies, and

may be expected lo contribute to the financing of arrangements for paid educational leave according lo their respective responsibilities.

IV. Finansiering

11. Finansieringen av åtgärder
för betald ledighet för studier bör
tryggas genom regelbundna och
tillräckliga anslag och i överens
stämmelse med nationell praxis.

12. Del bör erkännas att

a) arbetsgivarna, samfällt eller var för sig,

b) de offentliga myndigheterna och de institutioner eller organ, som svarar för undervisning eller utbildning samt

c) arbetsgivar- och arbetslagar-organisationerna

kan förväntas bidraga till finansieringen av åtgärder för betald ledighet för studier efter måttet av sina förpliktelser.

14. Workers should remain free to decide in which education or training programmes they wish to parlicipale.

15. As necessary, special provisions concerning paid educational leave should be eslablished -

(aj where particular categories of workers, such as workers in small undertakings, rural or other workers residing in isolated areas, shift workers or workers with family responsibilities, find it dif-ficult to fit into general arrangements;

(bj where particular categories of undertakings, such as small or seasonal undertakings, find il dif-ficult to fit into general arrangements, it being understood that workers in these undertakings would not be excluded from the benefil of paid educational leave.

16. Conditions of eligibility for
paid educational leave may vary
according to whether such leave is
inlended for—

(aj training al any level; (b) general, social or civic education; or

(ej trade union education.

17. (1) In determining condi
tions of eligibility, account should
be laken of the types of education
or training programmes available
and of the needs of workers and
their organisations and of under
takings, as well as of the public
interest.

(2) As regards paid educational leave for trade union education, the workers' organisations concemed should have the responsibUity for selection of candidales.

14. Arbetstagarna bör ha frihet att avgöra i vilka undervisnings-eller utbildningsprogram de önskar dellaga.

15. Då så är påkallat bör särskilda bestämmelser angående betald ledighet för studier fastställas

a) då särskilda kategorier av ar
betstagare, såsom arbetstagare vid
små företag, arbetstagare bosatta
på landsbygden eller eljest inom
isolerade områden, skiftarbetare
eller arbetstagare med famil
jeansvar, har svårighet all draga
fördel av de allmänna anordning
arna;

b) då särskilda kategorier av
företag, såsom små företag eller
säsongföretag, har svårighet all an
passa sig lill de allmänna anord
ningarna, varvid del förutsattes alt
arbetstagare vid dessa förelag icke
skall uteslutas från förmånen av
betald ledighet för studier.

16. Förutsättningarna för er
hållande av betald ledighet för stu
dier kan variera, beroende på om
ledigheten avser

a) utbildning på alla nivåer;

b) allmänbildande, social eller medborgerlig undervisning;

c) facklig undervisning.

17. 1) När förutsättningarna för
erhållande av betald ledighet för
studier bestäms, bör hänsyn lagas
till de typer av undervisnings- eller
utbildningsprogram som finns att
tillgå och tiU arbetstagarnas och
deras organisationers samt före
tagens behov, ävensom tiU det all
männa intresset.

2) Då det gäller betald ledighet för facklig undervisning bör berörda arbetstagarorganisationer svara för urvalet av kandidater.

(3) The manner in which workers who satisfy the conditions of eligibility are granted paid educational leave should be agreed upon between undertakings or the employers' organisations concemed and the workers' organisations concemed so as to ensure the efficient continuing operation of the undertakings in question.

18. (1) Where trade union edu
cation programmes are carried out
by the trade union organisations
Ihemselves, they should have the
responsibiUly for planning, ap-
proval and implemenlation of the
programmes.

(2) Where such programmes are carried out by other educational institutions or bodies, they should be eslablished in agreement between those bodies and the trade union organisations concemed.

19. As required by national or local circumstances or by the circumstances of an undertaking, priority in the granting of paid educational leave should be given to particular categories of workers, or particular occupations or functions, which have especially urgent education or training needs.

20. The financial enlitlements of workers during paid educational leave should-

(aj maintain their level of earn-ings by continued payment of their wages and other benefits, or by adequate compensalion Ihere-for, as provided for by national laws or regulations, collective a-greements, arbilralion awards or such other means as may be consistent with national practice;

3) Beträffande sättet all bevilja betald ledighet för studier ål arbetstagare som uppfyller villkoren härför bör överenskommelse träffas mellan berörda företag eller arbetsgivarorganisationer å ena sidan och berörda arbetstagarorganisationer å andra sidan, så att ifrågavarande förelags effektiva fortlöpande verksamhet säkerställs.

18. 1) När program för facklig
undervisning genomförs av de
fackliga organisationema själva,
bör dessa ha ansvaret för plane
ring, godkännande och genom
förande av programmen.

2) När sådana program genomförs av andra på undervisningens område verksamma institutioner eUer organ, bör de utarbetas i samförstånd mellan dessa organ och berörda fackliga organisationer.

19. Då nationella eller lokala förhållanden så påfordrar, bör prioritet vid beviljandet av betald ledighet för studier ges åt bestämda kategorier av arbetstagare eller bestämda yrken eller funktioner, för vilka särskilt angelägna behov av undervisning eller utbildning föreligger.

20. Arbetstagares ekonomiska förmåner under betald ledighet för studier bör

a) medge bibehållen inkomstnivå genom fortsatt utbetalning av lön och andra förmåner eller genom tillräcklig kompensation härför i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eUer på annat sätt som är förenligt med nationell praxis;

(bj take accounl of any major additional costs of education or training.

21. A period of paid educational leave should be assimilaled to a period of effective service for the purpose of establishing claims lo social benefils and other rights deriving from the employment relation, as provided for by national laws or regulations, collective a-greements, arbilralion awards, or such other means as may be consistent wilh national practice.

b) taga hänsyn till alla slörre extra kostnader för undervisning eller utbildning.

21. En period av betald ledighet för studier bör jämställas med en period av faktisk tjänstgöring i och för fastställande av anspråk på sociala förmåner och andra rättigheter som grundar sig på ansläU-ningsförhållandet i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eller på annat sätt som är förenligt med nationell praxis.

Prop. 1975:63 53

Bilaga 5

Resolutioner

1. Resolution om betald ledighet för studier.

IL Resolution om särskilda åtgärder i samband med förebyggande och

kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen

och agenser.

III. Resolution om sociala och ekonomiska följder av cancerförebyggande åtgärder.

IV. Resolution om att på dagordningen för nästa ordinarie konferenssammanträde föra upp ett ämne med beteckningen "Lantarbetarnas organisationer och deras roll i den ekonomiska och sociala utvecklingen".

V. Resolution om att pä dagordningen för nästa ordinarie konferenssammanträde föra upp etl ämne med beteckningen "Migrerande arbetare".

VI. Resolution om framtida ILO-aktiviteler avseende migrerande arbetare.

VII. Resolution om det av torka drabbade Sahel och andra regioner samt intemationella arbetsorganisationens roll i förhållande till dessa.

VIII. Resolution om att på dagordningen för nästa ordinarie konferenssammanträde föra upp ett ämne med beteckningen "Utveckling av mänskliga resurser: yrkesvägledning och yrkesutbildning".

IX. Resolution om finansiering av den del av budgeten för åren 1974-75 som avser år 1975.

X. Resolution om sammansättningen av internationella arbetsorganisationens administrativa domstol.

XI. Resolution om erläggande av extra avgift till ILO:s tjänstepensionsfond.

XII. Resolution om tillsättande av poster i styrelsen för ILO;s tjänstepensionsfond och i ILO;s Ijänslepensionskommitté (Förenta nationernas förenade tjänstepensionsfond).

XIII. Resolution om den diskriminering och rasism saml den kränkning av fackliga fri- och rättigheter som utövas av israeliska myndigheter i Palestina och övriga ockuperade arabiska områden.

XIV. Resolution om mänskliga och fackliga rättigheter i Chile.

XV. Resolution om finansiering av kostnader för delegationers deltagande i internationella arbetskonferensen.

XVI. Resolution om sammankallande genom ILO av en treparlisk världskonferens om sysselsättning, inkomstfördelning och sociala framsteg samt internationell arbetsfördelning.

XVII. Resolution om arbetsmiljön.