Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 52 år 1975       Prop. 1975: 52

Nr 52

Regeringens proposition med förslag till lag om tillfällig handel;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upp­tagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PÄLME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en skärpt reglering av tillfällig handel. Denna handelsform kommer att starkt begränsas. Den nuvarande rätten att inomhus bedriva handel utan tillstånd föreslås upphöra. Det föreslås vidare att tillstånd skaU meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Vid bedömningen skall främst beaktas om den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. TUlslåndsprövningen före­slås bli flyttad från polismyndighet till länsstyrelse.

1    Riksdagen 1975. 1 saml Nr 52

 

Prop. 1975: 52

Förslag tiU

Lag om tillfällig handel

Härigenom föreskrives följande.

1 § Med tillfällig handel förstås i denna lag att någon yrkesmässigt
salubjuder medförda varor på etl av honom tUlfälligt begagnat försälj­
ningsställe eller under kringföring.

Som tillfällig handel anses icke

1.   försäljning lill återförsäljare,

2.   torghandel  eller handel på marknad, mässa  eller utställning,

3.   handel anordnad i samband med sådan offentiig tillställning som avses i 9 § allm.änna ordningsstadgan (1956: 617),

4.   kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes där,

5.   sedvanlig auklionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

2 § Vad som i denna lag sägs om svensk medborgare gäller även svensk
juridisk person och vad som sägs om utlänning även utländsk juridisk
person.

För tillfällig handel gäUer utöver bestämmelserna i denna lag de före­skrifter som gäller om drivande av handel i allmänhet eller vissa slag av handel.

3     g    Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.
Svensk medborgare  och utlänning som  har bosättningstillstånd  får

dock ulan tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som har bosättnin,gstillstånd ulan tillstånd driva tillfällig han­del med tryckt skrift.

4   § Tillstånd enligt 3 § får lämnas i fråga om varor som tillhör kon­kursbo eller, i fråga om andra varor, om särskilda skäl föreligger. I sist­nämnda fall skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsent­lig betydelse frän konsumentsynpunkt.

5   § Fråga om tillstånd för svensk medborgare och utlänning som har bosättningstillständ prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum.

Fråga om tillstånd för annan utlänning prövas av den myndighet som har atl pröva fråga om tillstånd för utlänning att här i riket idka näring i allmänhet.

6 §   Den som ansöker om tillstånd skall lämna uppgift om

1.   de varuslag handeln skall avse samt om tid och ort för handeln,

2.   försäljningsstället om handeln är avsedd att helt eller delvis drivas på visst ställe.

 

Prop. 1975: 52                                                          3

Sökanden skall vidare visa, att han ej är obehörig att driva handel i aUmänhet,

I fall som avses i 5 § andra stycket inges ansökningshandlingarna till länsstyrelsen i det län där verksamheten är avsedd att huvudsakligen drivas. Länsstyrelsen skall med eget yttrande sända handlingarna lill tillslåndsmyndigheten.

7   § Om tillstånd till tillfällig handel beviljas juridisk person, skall för verksamheten finnas en föreståndare som tillståndsmyndigheten har god­känt. Vid ansökan om godkännande av föreståndare skall beträffande denne förebringas utredning som avses i 6 § andra stycket.

8   § Tillstånd skall avse ett eller flera varuslag samt gälla för bestämt lillfälle eller under viss tid, ej över tre år. Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter.

Tillstånd kan ålerkallas, när särskilda skäl tUl det föreligger.

9 § Den som driver tillfäUig handel, för vUken fordras tillstånd enligt
denna lag, skall genom anslag i eller vid försäljningsställe samt i reklam
och på kvitton och emballage tydligt ange sitt namn samt fast adress
och telefonnummer. Tillståndsbeviset skaU i huvudskrift eller styrkt av­
skrift medföras vid handelns utövande och visas upp vid anfordran.

Den som driver tillfällig handel, för vilken ej fordras tillstånd enligt denna lag, skaU vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Beviset skall visas upp vid anfordran.

10      § Den som driver tillfällig handel utan vederbörligt tiUstånd eller
utan att godkänd föreståndare finns eller i strid mot vUlkor eller före­
skrift som har meddelats med stöd av denna lag dömes tUl böter. Till
samma straff dömes den som för annans räkning driver eller förestår
sådan olovlig handel.

Den som bryter mot 9 § dömes till böter, högst femhundra kronor.

11      § Talan mot tUlslåndsmyndighets beslut enligt denna lag föres hos
regeringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag länder tiU efterrättelse utan hinder av anförda besvär, om ej annal förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, då förordningen (1968: 564) om tillfällig handel skall upphöra att gälla.

Lagen tiUämpas även i fråga om ansökan som göres före ikraft­trädandet och avser tUlstånd för tid därefter.

Tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller även efter lagens ikraftträdande, dock längst tUl den 1 januari 1977. Fråga om återkaUelse av sådant tillstånd prövas av den myndighet som har meddelat tillståndet.

2   Riksdagen 1975. 1 saml Nr 52

 

Prop. 1975: 52

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme, statsråden Sträng, Johansson, Holm­qvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, NorUng, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande: statsrådet Feldt.

Proposition med förslag till lag om tillfällig handel.

1   Inledning

Den tiUfäUiga handeln regleras f.n. av 1968 års förordning (1968: 564) om tillfäUig handel (ändrad 1971: 670).

Sedan olika krav framstäUts om ändring av förordningen, gjorde handelsdepartementet under våren 1973 en enkät rörande tillfällighets-försäljningar. Med ledning av enkätsvaren upprättades därefter en pro­memoria (Ds H 1973; 3) med förslag att nuvarande rätt att i vissa fall bedriva tillfällig handel utan tUlstånd tas bort, att förutsättningarna för sådant tillstånd skärps samt att tillståndsprövningen flyttas från polis­myndighet tUl länsstyrelse.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hov­rätt, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, statens livsmedelsverk, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentom­budsmannen (KO), statens pris- och karteUnämnd (SPK), konsumentver­ket, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), hemförsäljningskom­mittén, distributionsutredningen, affärstidsnämnden, Svenska kommun­förbundet. Kooperativa förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Sve­riges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-och industriorganisation (SHIO), Svenska företagares riksförbund, Svensk industriförening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska matthandlareföreningen, Sveriges pälshandlares riksförening, Sveriges livsmedelshandlareförbund. Blomsterhandlarnas riksförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareför-bund, Handelsanställdas förbund samt Folkets husföreningarnas riks­organisation.

 

Prop. 1975: 52                                                          5

Yttranden har dessutom kommit in från Sveriges körsnärsmästareför-ening, som avgett gemensamt yttrande med Sveriges pälshandlares riks­förening, från Sveriges skohandlarförbund och Sveriges textilhandlare-förbund, vilka hänvisat till Sveriges köpmannaförbunds yttrande, och från Sveriges auktionsförbund.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från nio handelskamrar och LON yttranden från länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands och Kop­parbergs län.

2   Gällande bestämmelser

Vid utgången av år 1968 upphörde 1864 års näringsfrihetsförordning atl gälla. I samband därmed ersattes näringsfrihetsförordningens be­stämmelser om gårdfarihandel och realisation av förordningen (1968: 564) om tillfällig handel. Med tillfällig handel förstås enligt 1968 års förordning att någon yrkesmässigt salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring (1 § första stycket). Som tillfäUig handel anses dock inte följande former av näringsidkande, nämUgen försäljning till återförsäljare, torghandel, han­del på marknad, mässa eUer utställning samt handel anordnad i samband med sådana offentliga tillställningar som avses i 9 § allmänna ordnings­stadgan (1956: 617) såsom biograf- och teaterföreställningar, idrottstäv­lingar och tivoli- och marknadsnöjen. Som tillfällig handel anses inte heller kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett led i en rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftställe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där (1 § andra stycket). Utöver bestämmelserna i förordningen gäller de föreskrifter som finns om dri­vande av handel i allmänhet eller vissa slag av handel (2 §).

I 3 § första stycket föreskrivs att tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd. Enligt 3 § andra stycket får dock svensk med­borgare och utlänning som har bosättningstillstånd utan tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift samt med andra varor om handeln drivs i lokal över vilken han förfogar.

Enligt 4 § äger svensk medborgare och utlänning som har bosättnings­tillstånd erhålla tillstånd enligt förordningen om det inte föreUgger skäl till antagande att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte är lämplig att driva verksamheten eller att denna kan störa allmän ordning. Fråga om tillstånd prövas, om handeln skall drivas på visst försäljningsställe, av polismyndigheten i den ort där försäljningsstället är beläget och i annat fall av polismyndigheten i den ort där sökanden är bosatt.

Enligt 9 § skall den som utövar tillfällig handel medföra bevis om meddelat tiUstånd. Den som driver tillfällig handel, för vilken tillstånd

 

Prop. 1975: 52                                                          6

inte behövs, skall vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Den som driver tUlfällig handel i lokal över vilken han förfogar skall genom anslag i eUer vid lokalen tydligt ange sitt namn och hemvist.

3   Framställda ändringsförslag

Den gällande ordningen har kritiserats både i motioner i riksdagen och i framställningar till regeringen. Kritiken har företrädesvis riktats mot de fria former under vilka inomhusförsäljningar av tillfällig art kan bedrivas. Man har därvid särskilt pekat på dess verkningar för kon­sumenterna, den bofasta handeln och de handelsanställda. Kritik har också riktats mot att vissa slag av varor är helt undantagna från till­ståndsplikt.

3.1    Motioner

I motion nr 1041 till andra kammaren år 1970 påtalades att tillfällig handel med bl. a. livsmedel och blommor kunde bedrivas ulan tillstånd. Motionärerna menade att på dessa områden en i flera avseenden okon­trollerad handel börjat florera och hemställde att även tillfällig handel med de nämnda varorna skulle underkastas tillståndsprövning. Det fram­hölls att det varken för konsumenterna eller det allmänna kunde vara av intresse att undermåliga produkter köptes upp och såldes på ett okontrol­lerat sätt.

Tredje lagutskottet uttalade med anledning av motionen (3LU 1970: 62) all det enligt utskottels mening inte inträtt ändrade förhållanden av sådan styrka beträffande den tillfälliga handeln med livsmedel och blom­mor att det var påkallat att införa prövning av polisiär och social art rörande näringsutövarnas persoiUiga lämplighet. Med hänvisning härtiU och till att ett genomförande av -motionsförslaget skulle kunna medföra risk för att önskemålet om friaste möjliga konkurrensförhåUanden mel­lan ohka distributionsformer skulle kunna motverkas hemsläUde ut­skottet att motionen inte skulle föraiUeda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I motion 1973: 1492 hemställdes på nytt att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om översyn av de bestämmelser som reglerar den tiUfälliga och ambulerande handeln med livsmedel och blommor. Mo­tionärerna erinrade om att undantaget för livsmedel och blommor mo­tiverats av gammal hävd. Enligt motionärernas uppfattning hade dock förhållandena på detta område så radikalt förändrats att det var fel att utan urskiljning behålla detta undantag. Ambulerande försäljare be­sökte nu tUlfäUigt oUka städer eller större tätorter och tillhandahöll ofta underhaltiga varor. Även andra avarter förekom i denna handel. Bl. a.

 

Prop. 1975: 52                                                          7

hade utebliven eller mycket bristfällig mervärdeskalleredovisning upp­dagals. Försäljarna införskaffade ofta sina varor på kredit och infria­de sedan inte sina skuldförbindelser. För den händelse leverantören inte avskrev fordringarna gick vederbörande i konkurs och startade i stäUet elt nytt företag i aimat namn. Denna procedur syntes kutma fort­sätta gång efter annan med de skadeverkningar detta fick. De anförda omständigheterna irriterade vanUg handel och vatUiga skattebetalare. Motionärerna ansåg att en bättre kontroll och ordrung skulle kunna skapas om tillstånd krävdes av aUa som bedrev försäljning i annan kom­mun, dvs. bodde utanför den kommun där varorna salufördes.

I motion 1973: 833 anfördes att ambulerande företag i ökande ut­sträckning organiserade s. k. tillfälliga utförsäljningar. Denna verksam­het medförde eiUigt motionärerna problem för konsumenter, för an­ställda och för den etablerade handeln. De tillfälUga utförsäljningarna fyllde, framhöll motionärerna, sällan de krav på köptrygghet som kon­sumenlerna hade rätt att ställa. De ambulerande förelagen utnyttjade som regel oorganiserad arbetskraft och betalade inte avtalsenliga löner. Genom att de kunde undvika fasta kostnader för personal och lokaler kunde de ofta erbjuda vissa varor lill lägre priser än den reguljära han­deln. Detta medförde ett hot mot denna handel som i vissa fall tvingades vidta koslnadspressande åtgärder, t. ex. personalinskränknmgar och i vissa fall nedläggningar. De ambulerande företagens verksamhet föror­sakade enligt motionärerna också svårigheter för den konmiunala pla­neringen av framför allt handelsområden och kunde medföra minskat skatteunderlag för kommunerna, eftersom dessa företags vinster av för­säljningarna i de olika kommunema torde vara svåra att kontrollera. Motionärerna föreslog därför att distributionsutredningen (H 1970: 14) skulle få i uppdrag att närmare utreda frågan om vilka problem som uppstått till följd av de ambulerande företagens s. k. tUlfälUga utför­säljningar.

Näringsutskotlet uttalade i sitt betänkande 1973: 33 över de nämnda motionema att det delade motionärernas uppfattning att de försäljnings-former som motionema behandlade kunde medföra betydande problem i olika avseenden. Utskottet fann det dock inte nödvändigt att riks­dagen hos Kungl. Maj:t anhöll om utredningar av det slag som motio­närerna förordat. Utskottet erinrade om att sedan motionerna väcktes, affärstidsnämnden (H 1971: 03) beslutat göra en undersökiung angående omfattningen av den ambiUerande handehi och dess effekter på den reguljära handeln. En kartläggning av detta slag skulle enligt utskottets uppfattning komma att utgöra ett värdefiUlt underlag för bedömningen av om en lagteknisk översyn var motiverad. Utskottet ansåg därför att utredningsresultatet borde avvaktas och hemställde om avslag på motio­nerna.

RUfsdagen biföU utskottets hemställan.

3   Riksdagen 1975.1 saml Nr 52

 

Prop. 1975: 52                                                          8

3.2   Andra förslag

Vid tillämpningen av marknadsföringslagen (1970: 412) har KO upp­märksammat de speciella problem som kan uppstå vid s, k. tillfällighets­försäljning. I syfte att få hithörande frågor närmare belysta kaUade KO representanter för olika branschföreningar och andra berörda till över­läggningar i januari 1973. Vid överläggningarna uttalades att problem med tiUfäUig handel gmndade sig på flera faktorer såsom anonym för­säljning, kort säljtid, överdrivna och vUseledande produkt- och prislöften m.m. För att komma till rätta med problemen föreslogs en rad åtgär­der. Från köpmannahåll förordades viss reglering av tiUfäUighetsförsälj-lUngar, t. ex, genom avgiftsbelagd registrering, medan andra menade alt den rätta vägen borde vara att få till stånd överenskommelser mellan KO och dem som bedriver tiUfällighetsförsäljningar. Från något håll an­fördes att man i stäUet borde i politiska instanser diskutera förbud för sådana tiUfällighetsförsäljare som i hög grad vilseleder konsumenten och tiUhandahåUer klart undermåliga produkter. Representanterna enades om att en utredning av förhållandena vid tiUfällig handel borde företas som grund för fortsatt diskussion.

4   Departementspromemorian

4.1    Inledning

Inledningsvis anförs i promemorian att några officiella siffror eller prognoser över den tUlfäUiga handelns totala omfattning f. n. inte finns att tUlgå. De uppgifter som finns avser endast utomhus- och kring-f öringshandel.

Året före upphävandet av näringsfrihetsförordningen uppgick det år­liga antalet tillstånd tiU kringföringshandel tiU mellan 100 och 200, me­dan antalet ärenden om tiUstånd till realisation, dvs. tiUfäUiga försälj­ningar på ort där säljaren inte hade rörelse, uppgick tUl ca 600 per år. Under åren 1969—1972 handlades enligt promemorian hos polismyn­digheterna i landet årligen omkring hundratalet ärenden om tiUstånd till kringförings- och utomhushandel enligt 4 § förordningen om tiUfäUig handel. För tUlfäUig handel i förhyrda lokaler saknas statistiska upp­gifter.

4.2   Tidigare undersökningar

I departementspromemorian redogörs för två undersökningar beträf­fande omfattningen och inriktningen av den tiUfäUiga handeln, som Handelns utredningsinstitut (HUI) verkstäUt på föranstaltande av affärs­tidsnämnden under vintem och våren 1973. Den första utgjorde en för­undersökning och omfattade ca 400 försäljningar. Därvid studerades.

 

Prop. 1975: 52                                                          9

försäljningstider, branscher, leverantörer, företagens namn och adress, försäljningslokaler samt ortstyper där försäljningarna förekommit. Den efterföljande undersökningen avsåg tiden den 19 mars—den 4 maj 1973. Nu undersöktes samtiiga tillfälliga försäljningar som pågått högst sju dagar i följd från samma fÖrsäljningsstäUe. Totalt observerades då 417 försäljningar, av vilka 378 var annonserade i pressen. Undersökningen avsåg bl. a. under vilka tider försäljning pågick, vilka vamgmpper för­säljningen avsåg, vUka typer av försäljningslokaler som användes, om försäljningen bedrevs av företag som också hade försäljning från sta­tionär butik, vUken typ av personal som användes samt frekvensen och omfattningen av tillfällighetsförsäljningar.

Undersökningarna gav vid handen att företagets gatuadress en­dast fanns angiven i 15 % av annonserna.

Försäljningstiden var i båda undersökningarna sällan läng­re än 2—3 dagar och i många faU endast en dag. Undantagsvis förekom en försäljningstid på mer än en vecka. Vid den senare undersökningen varade 80 % av försäljningarna endast en eller två dagar. De kort­variga försäljningarna var oftast förlagda till veckosluten och då endast en försäljningsdag förekom var denna i regel på lördag eller söndag. Vad gäller frekvensen återkom minst 40—50 % av företagen en eller flera gånger om året till orten i fråga, vissa företag 15—20 gånger. De 378 annonserade försäljningarna bedrevs av 216 olika företag. Av dessa hade en tredjedel mer än en och i genomsnitt två försäljningar under perioden. Endast två företag hade fler än tio försäljningar.

Det stora flertalet av tUlfäUighetsförsäljiungarna berörde framför allt två branscher, skohandel och textilhandel. Vidare förekom handel med päls, mattor, möbler, grammofonskivor, konst, glas och porslin samt "övrigt" (6 %). I gmppen "övrigt" ingick försäljningar av bl. a. hushåUs-kapitalvaror och blommor. Nära hälften av alla tUlfäUighetsförsäljningar under perioden hänförde sig till herr- och damkonfektion. Under pe­rioden förekom i genomsnitt inom branschen 31 tUlfäUighetsförsälj-rungar per vecka. Äv totalantalet tiUfällighetsförsäljningar nådde ingen annan bransch 10 %.

Äv de företagskategorier som förekom hade en mycket ringa del stationär butik på försäljningsorten. Undersökningsmaterialet i övrigt gav inte underlag för några slutsatser beträffande andelen före­tag med fast butik utom försäljningsorten eller utan fast butik.

Leverantörssidan hade vid fömndersökiungen endast under­sökts vad gäUde textilhandel. Därvid framkom att flertalet svenska fa­brikanter avstod från att sälja tUl tiUfäUigbetsförsäljare. EmeUertid tycktes antalet överskottsvaror öka i de svenska fabrikerna. Främst så­dana varor gick tUl tUlfäUighetsförsäljningar. De fabrikanter som leve­rerade överskottsvaror för tUlfäUiga försäljningar uppgav sig ha problem att avyttra dessa och sade sig gärna sälja dem tiU den regiUjära detalj-

 

Prop. 1975: 52                                                         10

handeln om denna varit intresserad. Vidare uppgavs att tillfällighets-försäljare införskaffade varupartier genom att från reguljära detalj­handlare med svag likviditet och/eller soliditet kontant och oftast till underpris köpa upp befmtliga lager,

TUlfäUighetsförsäljningarna förekom inom alla ortstyper. En­dast ett fåtal försäljningar ägde mm i Stockholm. Av försäljningarna bedrevs 35 % i mindre orter än städer.

Bland de försäljningslokaler där tUlfäUighetsförsäljningar förekom dommerade Folkets hus-lokaler med drygt hälften av försälj­ningarna. Andra försäljningstyper som förekom var försäljning från bU, gatuförsäljning, försäljning från tomma affärslokaler, motell, hoteU, bygdegårdar, lOGT- och NTO-lokaler, travbanor och kommunala idrottslokaler.

Beträffande anställd personal gav undersökningen vid han­den att närmare hälften av tiUfällighetsförsäljningarna bedrevs med fast anställd personal som reste med till försäljningsorten, medan personal-förhållandena uppgavs vara okända för 48 %.

Äv undersökningsmaterialet kunde företagens omsättning inte utläsas. Av HUI:s uppgifter framgick dock att omsättningen varierade väsentligt. Exempelvis förekom företag med en beräknad daglig omsätt­ning på 500 kr. medan ett annat företag kimde omsätta en halv miljon kr. per dag genom tillfällig handel.

4.3   Enkäten

I departementspromemorian redovisas vidare den inledningsvis nämn­da enkäten. Denna hade riktats tUl organisationer av de branscher inom vUka — enUgt HUI:s förundersökning — tillfälUghetsförsäljtungar före­kom samt till konsumentverket, representanter för de handelsanställda m. fl. Med tiUfäUighetsförsäljningar avsågs därvid även sådana försälj­ningar i tiUfäUig form som f. n. faller utanför förordningen om tiUfäUig handel, t. ex. handel med livsmedel och blommor.

Enkätsvar inkom från konsumentverket, Sveriges grossistförbund, Sve­riges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Handelsanställdas för­bund. Folkets husföreningarnas riksorganisation, KF, Sveriges skohand­larförbund, Sveriges textilhandlareförbund. Svenska matthandlareför­eningen, Sveriges orientmatthandlares förening, Sveriges pälshandlares rUcsförening, Sveriges livsmedelshandlareförbund, Sveriges konst- och antikhandlareförening, Blomsterhandlarnas riksförbimd och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Så gott som samtliga instanser som yttrade sig angående omfatt­ningen av tillfällig handel uppgav att denna ökat under senare år och att utvecklingen väntades fortsätta. Anledningarna angavs vara flera och i allmänhet svåra att skUja ut var för sig. Folkets hus-

 

Prop. 1975:52                                                          11

föreningarna, Sveriges textilhandlareförbund och Sveriges skohandlar­förbund pekade på det ökade utbudet av lediga och disponibla lokaler. Försäljningsmetodens goda lönsamhet framhölls av Sveriges köpmannaförbund. Förbundet angav att denna bl, a. berodde på myndigheternas begränsade kontrollmöjligheter. Pälshandlarnas riksför­ening angav att det fanns ett större utbud av varor i fabrikant- och gros­sistledet än fast etablerade försäljningskanaler kunde ta hand om. Likaså hade antalet konkurslager ökat på grund av de senaste årens konjunktur­nedgång. Liknande synpunkter anfördes av konsumentverket, KF, Sve­riges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund. Industriförbimdet, texlU- och skohandlarförbunden samt KF ansåg att en anledning till expansionen var ett ökat utbud av felaktiga eller genom det snabbare tempot I modeväxlingarna inaktuella varor. Enligt textil- och skohan­delns företrädare var detta en internationeU företeelse som den svenska industrin inte hade möjUghet att påverka. KF betonade, att detta bl. a. skulle sättas i förening med ökad priskänslighet och minskade kvjditets-krav hos allmänheten.

De praktiska erfarenheterna av tiUfäUig handel var en­ligt Folkets husföreningama blandade, Kundreaktionema var dock över­vägande positiva. Man påpekade att den tiUfälUga handeln, som upp­skattningsvis tUl mellan 10 och 15 % av tiUfällighetsförsäljningamas totala volym bedrevs i Folkets huslokaler, på vissa håU tillförde Folkets husen inte oväsentliga hyresintäkter, Sveriges köpmannaförbund upp­lyste att det på gmnd av svårighetema att renodla försäljiungssitualio-nen från andra påverkansfaktorer visat sig mycket svårt att direkt finna ett samband mellan dålig försäljningsutveckling och förekomsten av tUlfällig handel. Många uppgifter om påverkan hade dock inkommit och som exempel nämndes att en butik i Mellansverige inte funnit det lönsamt att längre saluföra skinnjackor därför att en tillfällig försäljare av skinnjackor uppträdde inom butikens försäljningsområde två gånger per år. Konsumentverket uppgav att undersökningarna angående efter­levnaden av allmänna reklamationsnämndens utslag belyste svårigheterna för konsumenterna att få rättelse av företag som bedrev tiUfällig han­del. Skälet härtill var ofta att förelagen bytt firmanamn, gått i konkurs eller på annat sätt upphört med verksamheten.

Flertalet instanser framhöll att den tillfälliga handeln hade negativa konsekvenser från konsumentsynpunkt. Särskilt betonades va­rornas ofta bristfälUga kvalitet. Konsumentverket påpekade sålunda att en del undermåliga produkter såsom tvättkiUor kunde finna avsättning genom försäljningsformen, och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anförde att konsumenten kunde vilseledas om en kmkväxts egenskaper, specieUt blomnings- och hållbarhetstid, om t. ex. utblommade krukväxter försåldes genom tiUfäUig handel. Vidare betonade bl, a. konsumentver­ket att marknadsföringen vid tillfällig handel ofta försvårade för kon-

 

Prop. 1975: 52                                                         12

sumenterna att göra pris-, kvalitets- och servicejämförelser med andra produkter och att fatta väl avvägda köpbeslut. Liknande synpunkter an­förde också Sveriges industi-iförbund. Från flera håll framhöUs vidare att det var svårt för konsumentema att reklamera, då säljaren vanligen var anonym och ständigt flyttade till nya platser. Enligt konsumentver­ket gällde problemet framför allt företag som helt saknade fast försälj­ningsställe. Dessa företag var ofta inte registrerade i handelsregistret, i register för mervärdeskatt eller på annat sätt. Konsumenterna saknade möjlighet att identifiera företagen, som underlät att på kvitton, fakturor, ordersedlar o. d. uppge namn och adress, dit konsumenten kunde vända sig för reklamation, garantianspråk och andra anmärkningar mot varan.

Vad gäUer den tiUfälliga handelns betydelse som distributionskanal för industrin framhöU Sveriges industriförbund att handelsformen bi­dragit tUl den försiktiga inköpspolitik hos detaljhandeln, som i sin tur lett tUl en nedgång av industrins fasta orderstock och därmed till en ac-cenluering av de s. k. säsongskarvproblemen. Dessa problem måste inte sällan lösas med lagertiUverkning av relativt spekiUativ art, som kunde leda tUl att varorna måste säljas tiU priser som inte täckte tUlverknings-kostnaderna. Ofta hamnade dessa partier just hos den tillfälliga handeln. Kosumentverket anförde att tUlfällighetsförsäljningarna lorde ge indu­strin möjUgheter att bli av med felvaror, returpartier och produkter som på gmnd av felspekulation inte kunnat lanseras via den reguljära han­deln. Pälshandlarnas riksförening lämnade liknande synpunkter men framhöll att det vid föreningens diskussioner med fabrikantledet fram­kommit att man gärna skulle avstå från den typen av försäljningar som uppenbarligen var negativa för fabrikernas normala kundkrets. EnUgt Blomsterhandlarnas riksförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästare­förbund hade tiUfällig handel svåra konsekvenser för den lokala od­lingen. Detta berodde på att handeln med blommor var säsongartad och knuten till vissa helger samt att de på orten boende odlarna var mycket känsliga för tillfällighetshandel, eftersom det inte i någon större ut-sträcktung gick att lagra trädgårdsprodukter eller omdisponera varorna tiU andra orter. Tillfälliga övemlbud på den lokala marknaden kunde aUtså medföra allvarliga konsekvenser. Handelsanställdas förbund an­förde att den tillfälliga handeln inte torde ha någon större betydelse som distributionskanal för den inhemska industrin då bl. a. varusortimentet ofta var av utländskt urspmng.

Många inslanser yttrade sig kritiskt beträffande den påverkan på bofast handel och därigenom indirekt för konstmienterna som tillfällig handel ansågs ha. Sveriges industriförbund och Blomsterhand­larnas riksförbund uttalade till en början, att alla affärsformer borde få fritt konkurrera med varandra. Blomsterhandlarnas riksförbund framhöll dock att prognoserna för den lokala handeln, som ofta etablerats I in­tim kontakt med de lokala myndigheterna för att tillgodose berättigade

 

Prop. 1975: 52                                                         13

konsumentkrav på sortiment, service, gångavstånd etc, kunde kullkastas av tillfällighetsförsäljningar av omfattande karaktär. Enligt Pälshand­larnas riksförening var tUlfällighetsförsäljningarna självklart negativa för den etablerade handeln. Sveriges köpmannaförbund anförde att detalj­handeln hade mjcket svårt att lägga upp budget och långtidsplaner efter­som den tillfälliga handeln orsakade kraftiga ekonomiska avbräck under kortare perioder.

Hänsynen till ds handelsanställda framhölls av bl. a. Han­delsanställdas förbund, som anförde att personalen vid tUlfäUighetsför­säljningar i stor utsträckning erhöll löner som låg under avtalad nivå och att brister förelåg beträffande allmänna anställningsförhållanden och sociala förmåner. TillfäUig handel utgjorde enligt de handelsanstäUda ett visst hot mot den etablerade handeln och kunde för denna medföra lägre lönsamhet och därigenom ökad arbetslöshet eller inskränkningar i arbetstider för de butiksanställda. Förbundet ansåg det vidare förvå­nande att hälsovårds- och brandmyndigheter, skyddsombud m. fl. inte som beträffande den bofasta handeln stiUlde några krav på de lokaler, som uthyrdes för tillfällighetsförsäljningar. Liknande synpunkter an­fördes av Sveriges textilhandlareförbund och Sveriges skohandlarför­bund.

Slutligen behandlades i enkäten frågan om betydelsen av tillfällig handel från samhällsekonomisk och näringspolitisk synpunkt. SSLF uppgav att tiUfäUig handel inte förekom inom livsmedelsområdet men att man principieUt ansåg att verksamheten i största möjliga utsträckning borde begränsas. En verksam service i gles­bygden i framtiden skulle allvarligt försvåras om den stationära han­deln måste konkurrera med olika former av tillfällig handel. Sveriges industriförbund anförde att priskonkurrensen på kort sikt självfallet verkade positivt för kcnsumenterna, medan konkurrensen från tillfällig handel på längre sikt torde kunna medföra, alt konsumenternas perma­nenta varuförsörjning iiventyrades. Sveriges köpmannaförbund framhöll, att det inte kunds ligg.a i konsumenternas intresse att den bofasta detalj­handeln utsattes för störningar som kunde leda till nedläggning av buti­ker eller att varusortimenten begränsades. Konsumenterna påverkades även indirekt genom att de tillfälliga försäljarna inte betalade skatt i den kommun där försäljningen ägde rum. Likaså var myndigheternas möjligheter att kontrollera att förelagen erlade skatter och sociala av­gifter betydligt säkrare beträffande den bofasta handeln. Liknande syn­punkter anfördes av Blomsterhandlarnas riksförbund. Svenska matt­handlareföreningen, Sveriges textilhandlareförbund, Sveriges skohand­larförbund, KF, Handelsanställdas förbund och Orienlmatthandlarnas förening.

Beträffande behovet av åtgärder var åsikterna delade. Konst-  och antikliandlareföreningen ansåg att man  med  legala eller

 

Prop. 1975: 52                                                         14

andra kontrollerande åtgärder knappast torde konuna åt tiUfäUig han­del utan att man endast kunde hoppas på att ökad upplysning om ris­kerna vid dyUk handel kunde hejda dess utveckling.

Från några håU framställdes önskemål om en utredning beträffande tiUfäUig handel. Sveriges industriförbund framböU att det genom mark­nadsföringslagen faims möjligheter att avlägsna de moment i den till­fälUga handelns reklam, som kunde betraktas som vUseledande. Man borde också kunna kräva att den för försäljningen ansvarige i sin an­nonsering angav en permanent adress, tUl vilken konsumentema kunde vända sig i reklamationsärenden. Industriförbundet ansåg dock att en närmare undersökning av effekterna på den bofasta handelns stmktur måste göras innan åtgärder övervägdes. Liknande synpunkter anfördes av Sveriges grossistförbund.

Konsumentverket ansåg att missförhåUandena vid tiUfäUig handel borde undanröjas genom konsumentpoliliska åtgärder. Handelsanställ­das förbimd, Sveriges textUhandlareförbund och Sveriges skohandlar­förbund förordade särskUda, vUlkor för bedrivande av tiUfäUighetsför­säljningar. Enligt KF borde försäljningsformen regleras, varvid stor hänsyn borde tas tiU den reguljära handeln. Vidare borde enligt KF varorna åtminstone fylla vissa minimikrav för att få säljas och bytes­rätt tiUförsäkras konsumenten.

Från flera håU förespråkades ett tillståndssystem. Folkets husför­eningama anförde att ett system med tillståndsgivning var att föredra framför en ordning som innebar att samhället med hänvisning tUl nä­ringsfrihetsproblematiken överlämnade åt folketshusföreståndare och andra lokalhåUare att vid uthyrning av lokaler både göra kvalitets­bedömningar och näringspolitiska överväganden. Enligt Orientmatthand-lamas förening måste auktionsbegreppet definieras och auktionsförfa­randet kontroUeras. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund förordade tiUstånd för all tiUfälUg handel utanför den kommun, där försäljaren var bosatt.

Slutiigen förordades även totalförbud. Blomsterhandlarnas riksför­bund anförde att fri konkurrens mellan olika företagsformer var stimu­lerande och att det totalt sett var till gagn för såväl konsumenterna som företagarna. Dock måste denna konkurrens ske på lika viUkor, alterna­tivt vara till stort värde för konsumenterna eller fylla viktiga samhälls­ekonomiska eller näringspolitiska krav. Tillfällig handel med blommor och trädgårdsprodukter syntes i dag inte bedrivas på samma villkor som gäUde för den fast etablerade handeln. Inte heUer fyUde den berättigade konsumentkrav eller var till gagn för samhället. Eftersom den tillfälliga handelns karaktär och uppläggning gjorde det mycket svårt att genom olika samhälleliga förordningar korrigera missförhåUandena ansåg man ett förbud mot denna form av handel som det mest logiska och riktiga. Liknande synpunkter anfördes av Pälshandlarnas riksförening.

 

Prop. 1975:52                                                          15

4.4   överväganden

I departementspromemorian framhålls, att tidigare utredningar sär­behandlat frågan om restriktioner beträffande tillfällig handel såvitt angår kringf öringshandel och s, k. realisationer. Efter 1968 års lagstift­ning görs dock inte längre skUlnad mellan dessa två former av handel utan avgörande är i stället om handeln sker huvudsakligen utomhus (eUer under kringföring) eUer inomhus. Promemorian har främst till­kommit med hänsyn till de problem med den växande inomhushandeln som aktualiserats på senaste tid.

Ett av de skäl som åberopats för restriktioner av tUlfällig handel i förhyrd lokal är, anförs det i promemorian, att denna försäljm"ngsform innebär en oönskad konkurrens för den fasta handeln. Det betonas att även om tiUfällig handel innebär konkurrens för den bofasta handeln, försäljningsformerna dock har sina speciella fördelar. Den fasta handeln står ständigt tiU konsumenternas förfogande och kan erbjuda ett mera rikhaltigt och varierat sortiment. Den kan också ge bättre service. Näringsidkaren kan å sin sida räkna med en fast kund­krets. Tillfällighetsförsäljaren har större möjligheter att utnyttja de bästa försäljningstiderna under året, månaden och veckan. Han kan också koncentrera försäljningen tUl de vid varje tidpunkt lämpligaste platserna med hänsyn tUl avsättningsmöjligheterna. Han kan därigenom ofta hålla sina omkostnader nere, tUl skiUnad från den fasta handeln som har kon­tinuerliga kostnader för personal, lokaler osv. På gmnd av vanligtvis lägre kostnader och ett lågprissortiment kan han också erbjuda konsu­menterna varor tiU låga priser.

Ätt tillfäUighetsförsäljaren vid en jämförelse har ett förmånligare ut­gångsläge i vissa hänseenden kan dock inte, framhålls det i promemorian, anses motivera restriktioner mot försäljningsformen som sådan eftersom skälet att tillgodose den fasta handelns egna ekonomiska intressen inte kan anses tiUräckligt. Däremot kan frågan bedömas annorlunda om nå­got aUmänt intresse talar för att tiUfällighetshandlarnas konkurrensmöj­ligheter bör begränsas. Tesen om friaste möjUga konkurrens grundar sig på antagandet att fri konkurrens främjar rationalisering, varav föl­jer bUlJgare produktion och distribution tiU gagn för konsumenterna och samhället i stort. Om däremot fri konkurrens i visst fall inte synes med­föra dessa fördelar utan till och med nackdelar för konsumenterna före­ligger enligt promemorian skäl att frångå principen om fri konkurrens. I promemorian konstateras vidare, att det vid tUlkomsten av 1968 års förordning, som byggde på ett betänkande (SOU 1962: 15) av 1958 års näringsrättssakkunnige, ansågs att lagstiftnmgen borde inriktas på att olika distributionsformer skiUle få konkurrera fritt med varandra. Av­görandet vilken omfattning den ena och den andra formen skuUe er­håUa fick bU beroende av de olika formemas inneboende ekonomiska betingelser och den köpande allmänhetens bedömning av vilken han-

4   Riksdagen 1975.1 saml Nr 52

 

Prop. 1975: 52                                                          16

delsform den ansåg för sig fördelaktigast. 1958 års näringsrättssakkun­nige (SOU 1962: 15 s. 169) framhöU, erinrar promemorian, att det inte kunde vara förenligt med denna allmänna instäUning att anse värnandet om den fasta handeln såsom ett sådant allmänt intresse som motiverar alt statsmakterna skall lägga hinder i vägen för distributions­former som konkurrerar med denna och som i viss utsträckning kan ersätta fast handel. Andra handelsformer som också fritt konkurrerade med den bofasta handeln var postorder- och efterkravshandel, order-upptagning genom utsända agenter samt telefonackvisition, framhöll den sakkunnige.

Inställningen i fråga om konsumentens valmöjligheter och behov av väglediung och skydd har, framhåUs det i promemorian, emellertid vä­sentligt förändrats på senare tid. Uppenbart är att konsumentens möj­ligheter att överblicka varuutbudet och värdera olika alternativ är be­gränsade. Olika åtgärder har vidtagits för att stödja konsumenterna och förbättra deras stäUning på marknaden. Lagstiftningsvägen har konsu­mentskyddet ökat genom bl.a. hemförsäljningslagen (1971:238), mark­nadsföringslagen (1970: 412) och a\'talsviUkorslagen (1971: 112). Genom tiUkomsten av konsumentverket den 1 januari 1973 har verksamheten på det konsumentpolitiska området byggts ut och förnyats i fråga om ut­redningar och information om varor och tjänster.

I promemorian sägs vidare, att tesen att konsumenternas val av han­delsform bör fäUa utslaget vilken handelsform som i viss ort är att före­dra inte längre torde slå oemotsagd. En sak är att konsumenterna vid en given tidpunkt kan gynna den som tillfälligtvis tillhandahåller de bUligaste varorna. En annan sak är vilken distributionsform som före­dras i längden. Från konsumentsynpunkt kan tillfällig handel, som en­dast förekommer då och då i en ort, i allmänhet inte utgöra någon full­god ersättning för den fasta handeln. Det torde därför på lång sikt vara en nackdel från konsumentsynpunkt om den tiUfäUiga handeln får så­dan omfattning att den slår ut fast handel inom vissa branscher eller beträffande vissa varor i en ort.

EnUgt promemorian är omfattningen av utomhus- och kringförings-handeln begränsad och någon ökning har inte skett sedan näringsfrihets­förordningen upphävdes. De företagna undersökningarna ger, anförs det i promemorian vidare, inte tiUräckligt underlag för några säkra slut­satser eller prognoser beträffande den tiUfäUiga inomhushandelns totala omfattning. Emellertid konstateras, att en markant ökning skett de se­naste åren samt att en betydande strukturomvandUng i detaljhandeln pågår. Huruvida den planerade nedläggningen av butiker totalt och inom textUbranschen särskUt till någon del beror på den ökning av tUl­fäUig handel som skett kan dock inte utläsas av något material. Att ett samband kan finnas och att risk för sådant utkonkurrerande föreUgger bör dock, framhålls det i promemorian, inte lämnas obeaktat.

 

Prop. 1975: 52                                                         17

I promemorian behandlas därefter konsumenternas in­tresse av att den tillfälliga handeln begränsas. Det framhålls här­vid, att de varor som tiUfäUighetsförsäljarna lillhandahåUer ofta är av mindre god kvalitet och i många fall betingar för höga priser i förhål­lande tiU kvaliteten. En begränsning av tiUfäUig handel torde av endast denna anledning dock inte vara försvarbar så länge konsumenterna vid andra försäljningsformer själva måste bedöma om varor är värda åsalt pris. EmeUertid bör, framhåller promemorian, konsumenten ha lika stor möjlighet tUl rättelse vid fel eUer brist i varan vid tillfäUig handel som vid köp i etablerad butik.

Det påpekas vidare i promemorian, att bland andra KO framhållit att gällande regler inte är tiUräckUga för att i efterhand spåra upp till­fällighetsförsäljare t. ex. för reklamation. Konsumenten är vid köpet oftast inte uppmärksam på namnskyltar o. d. En registrering hos myn­dighet av tillfälUghetsförsäljarna, så att dessa kan återfinnas i efterhand, är enligt promemorian påkallad. Härigenom skapas dock ingen garanti för att kunden kommer i kontakt med rätt säljare och slutligen får den rättelse som begärs. Av försäljningsformen följer alt ansvaret gentemot kundkretsen känns mindre tungt för en tiUfäUigbetsförsäljare med stän­digt växlande köpare än för en näringsidkare med fasta kunder.

I promemorian framhålls att den bristande vederhäftigheten i den re­klam som förekommer vid tillfäUig handel ofta påtalats. KO:s ingripan­den med vitesförelägganden mot otillbörliga marknadsföringsmetoder har dock haft effekt såvitt angår seriösa tillfäUighetsförsäljare. Även om det inte kan anses tillräckUgt för ett ingripande mot försäljningsfor­men som sådan att anmärkningar kan riktas mot de reklammetoder som används och alt svårighet föreligger att angripa metoderna med mark­nadsföringslagen, kan man inte, framhåUs det i promemorian, bortse från att dessa omständigheter talar för en reglering av tiUfällig handel.

I promemorian diskuteras vidare de tänkbara sociala och sam­hällsekonomiska konsekvenserna av en reglering av den tillfälUga handeln.

Som skäl för ingripande mot tUlfällig handel har, påpekas det, an­förts att handelsformen underlättar avsättning av stöld- och smuggel­gods. Även försäljning av förfalskningar, exempelvis av konst, antikvi­teter och mattor, sker enUgt uppgift i ökad utsträckning genom tillfäUig handel. Enligt promemorian kan dock med fog hävdas att försäljare som sysslar med sådan verksamhet inte skulle bekymra sig om att ansöka om tUlstånd eUer att iaktta övriga regler om tiUfälUg handel, som kimde gäUa. I StäUet borde övervakningen av lagöverträdelser av typ häleri, olovUg befattning med smuggelgods, bedrägeri, brukande av falsk signa­tur m. fl. intensifieras. Det erimras om att skrothandelsförordningen (1949: 723), som bl. a. reglerar handehi med begagnat gods av skUda slag, har tiU syfte att tjäna som kontroUinstmment över all handel som

 

Prop. 1975: 52                                                         18

bedöms riskfyUd från angivna utgångspunkter. Även med beaktande av intresset av fri konkurrens talar dock enUgt promemorian den omstän­digheten att tUlfällig handel lättare än fast handel kan utgöra en för­säljningskanal för krimineUa försäljare för en reglering av handeln så­väl i samhäUets som i konsumentemas intresse.

I debatten har vidare anförts att omsättningen vid tUlfäUighetsför­säljningar är svår att kontroUera. Som följd härav skuUe mervärde­skatteredovisningen bli bristfällig och skattskyldigheten även i övrigt nonchaleras av tiUfäUigbetsförsäljare. I promemorian konstateras, att invändningar av detta slag torde kuima riktas mot all form av fri före­tagsamhet. Det torde inte finnas belägg för att missförhållanden skulle föreligga oftare vid tUlfällig handel än annan handel. Om så vore faUet kan det enligt promemorian utgöra ett skäl att öka skattekontroUen av tiUfäUig handel men inte att införa en näringsrättslig reglering. Det är dock naturUgt att skattesynpunkten beaktas när en reglering av försälj­ningsformen övervägs.

Frågan huruvida den tUlfiilliga handeln genom sin utbredning kommit att utgöra ett hinder för samhällspolitiska sträv an den av flera slag diskuteras vidare i promemorian. Det konstateras sålunda, att det gjorts gäUande att de lokaler som används vid tiUfäUig försälj­ning i hygieniskt hänseende inte överensstämmer med vad som på ar­betsplatser krävs för personalens vidkommande såsom i fråga om tvätt-och omklädningsrum, sjukrum, vilmm m. m. Genom att tillstånd tUl inomhushandel inte fordras kan några särskUda föreskrifter om hygien-förhåUanden inte ges. Även lokaler som på andra sätt är olämpUga be­träffande arbetsmUjön används för tUlfäUiga försäljningar. Enligt pro­memorian har även gjorts gällande att de förhåUningsregler som gäUer med avseende på hygien för lagring och försäljning enligt Uvsmedelslagen inte iakttas vid tiUfäUig handel.

Vidare anförs i promemorian, att det hävdats att tUlfäUighetsförsäl-jare anlitar oorganiserad arbetskraft och därigenom undviker att betala avtalsenUga löner. Vid kontroll som gjorts år 1973 inom konfektions­branschen har lönerna för tillfäUigt anstäUda legat meUan 8 och 10 kr. per timme oavsett dag-, kväUs- eller söndagstid. För butikspersonal var år 1971 den genomsnittliga timförtjänsten 10:90 kr. EnUgt det avtal som slöts meUan Handelns arbetsgivareorganisation och Kooperationens för­handlingsorganisation, å ena sidan, och HandelsanstäUdas förbund, å andra sidan, vid upphörandet av affärstidslagen 1971 utgår ersättning för arbete på obekväm tid med 50 procent av den avtalsenliga lönen måndag tiU fredag meUan Id. 18.00 och 20.00, med 70 procent måndag tUl fredag efter kl. 20.00 och med 100 procent lördagar efter kl. 12.00 samt sön- och helgdagar. För aU anställd butikspersonal med kontinuer-Ug tjänstgöringstid om minst 16 timmar i genomsnitt per vecka tiUkom-

 

Prop. 1975: 52                                                         19

mer dämtöver sociala förmåner i form av avgångsbidragsförsäkring, permitteringslön, fuU gmpplivförsäkring samt avtalsenliga sjuk- och pen­sionsförmåner.

Genom att minska sina kostnader för personalen på angivet sätt kan, konstateras det i promemorian, tiUfäUiga försäljare håUa nere varapri-serna, så att en snedvriden konkurrenssituation uppstår för den lokala handeln. Att sänka priserna för konsumenten genom att imdvika åta­ganden som gäUer för den fasta handeln kan enligt promemorian inte vara ett samhällsintresse.

I promemorian sägs härefter, att de synpunkter som hittiUs anförts i vissa fall talat för en reglering av tUlfäUig handel och i vart faU inle tytt på att negativa konsekvenser av sådan tyngd nödvändigtvis skiUle uppstå vid förbud eller reglering av handehi att ett ingripande därför bör underlåtas. Emellertid har, påpekar promemorian, den tUlfäUiga handelns betydelse inom varudistributionen ännu inte analy­serats. Genom försäljoiagsformen kan allmänheten i mindre orter och på orter som saknar fast handel med vissa varor få tiUgång tiU dem. Distributionsformen kan vidare fylla en uppgift när det gäUer avsättning av skadade eUer för hastig förskämning utsatta varor. Likaså är för­säljningsformen lämplig för utförsäljning av varor tUlhöriga konkursbo eUer dödsbo.

Som ett ytterUgare argument för försäljningsformen har, framhålls det i promemorian, anförts att industrin härigenom kan få avsättning för ett vamöverskott inom viss varugmpp, som annars inte skuUe kunna säljas. EnUgt promemorian har det framgått, att detaljhandeln inte är intresserad av att ta hand om överskottslager för reguljär försäljning. TiUfäUighetsförsäljarna kan däremot söka upp lämpUga försäljnings-stäUen för överskottsproduktionen där konsumentema kan ges tUlgång till varor till låga priser. EmeUertid är det enligt promemorian inte sä­kert att det från samhällsekonomisk synpunkt alltid är fördelaktigt att vamöverskott kommer ut okontrollerat på marknaden med hänsyn till uppkommande avsättningssvårigheter för nyproduktion av samma vara. Ett stort och oväntat överskott inom viss bransch kan få krisartade ef­fekter för både produktionen och detaljhandeln inom branschen och även närUggande branscher. Det saknas dock underlag för en bedömning av i vUken utsträckning placering av varuöverskott nu sker genom till­fällig handel men det finns skäl att anta att man inom vissa branscher kalkylerar in att eventueU överskottsproduktion kan avsättas genom tiU­fälUg handel. Även om tillfällig handel föll bort som försäljningskanal torde enligt promemorian en ofrånkomlig överskottsproduktion komma att finna avsättning på andra vägar, exempelvis genom industrins egna utförsäljningar eUer genom reaUsationer i den fasta handeln. Därigenom skulle även konsumenter, som i första hand söker bUliga varor utan krav

 

Prop. 1975: 52                                                         20

på varornas kvaUtet och moderiktighet och som nu nyttjar tillfäUig han­del som inköpskäUa, få tillgång till billiga varor.

Sammanfattningsvis konstateras i promemorian, att det kan hävdas att den tillfälliga handeln endast i vissa undantagsfall fyller någon egent­lig funktion samt att den kritik, som i olika hänseenden riktats mot att tiUfällig handel bedrivs under i allt väsentligt okontroUerad form, är berättigad. Enligt promemorian föreligger därför skäl alt begränsa före­komsten av sådan försäljning och att införa någon typ av kontroll av den del av handeln som bör få förekomma.

4.5   Förslag till ändrad lagstiftning

Efter redogörelsen för frågan om behovet av ökad reglering av den tillfälliga handeln följer i promemorian allmänna synpunkter på en ändrad lagstiftning.

Den framförda kritiken har, anförs det, berört främst tillfällig handel som anordnas inomhus i tillfälligt förhyrda lokaler. Rätten att utan tiUstånd driva handel i sådan lokal bör i enUghet med det anförda inte längre bestå. I promemorian föreslås i stället att sådan handel bör få drivas när behov av försäljningsformen föreligger. Hit hör enligt promemorian försäljning av skadade eller för hastig förskämnmg utsatta varor samt varor som tillhör konkurs- eUer dödsbo, I övrigt bör särskUda skäl föreligga för att försäljningsformen skall få användas. Bedömningen av om särskilda skäl föreligger bör göras på enhetUg grund. Prövningen bör därför läggas på länsstyrelsen i det län där handeln skall bedrivas. I promemorian föreslås vidare, att regeringen skaU utfärda riktlinjer för bedömningen, varvid avgörande bör vara om den tiUfälliga handeln synes vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Behovs- och konkurrenssynpunkter måste här­vid beaktas. Som gmndförutsättning bör gälla att sökanden på grund av sina personliga förhållanden inte är olämpUg att driva verksamheten.

Vad angår tillståndsprövningen påpekas i promemorian, att kring­förings- eller utomhushandel f. n. fordrar tillstånd av polismyndighet. Med hänsyn till den ringa omfattning försäljningsformen haft saknas emeUertid anledning att ha tiUståndsprövningen förlagd till särskild myn­dighet. TiUstånd bör i stäUet ges av samma myndighet som beträffande inomhushandeln. I promemorian föreslås därför att tUlståndsmyndighet även för kringförings- och utomhushandel blir länsstyrelsen i det län där försäljningen avses bedrivas. Samma regler som för tillstånd tiU inomhushandel bör gälla.

I promemorian diskuteras vidare den tUlfällighetsförsäljning av vissa varor (livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd) som kan ske fritt med stöd av 3 § i 1968 års förordning. Det erinras här om att 1958

 

Prop. 1975: 52                                                         21

års näringsrättssakkunnige i sitt betänkande (1962: 15) fann att tillräck­liga skäl inle förelåg att frångå den av ålder gällande ordningen att till-fäUighetsförsäljning av dessa varor skall vara helt fri. Det erinras vidare om att departementschefen i prop. 1968: 98 uttalade att han trots be­aktansvärda skäl för ett tillståndstvång inte funnit tillräcklig anledning att ta annan ståndpunkt än den sakkunnige. Tillfällig handel med dessa varor blev alltså även i fortsättningen fri.

I dagens Sverige torde, enligt promemorian, något behov av särregle­ring av handeln med livsmedel, blommor och inhemsk hemslöjd inte föreligga, därför att handelsformerna förändrats. Ett skäl för att bibe­hålla undantaget för dessa produkter kunde dock vara att lantbrukare, trädgårdsmästare, framställare av hemslöjd m. fl. behöver kunna av­sätta egen produktion i fria former. EmeUertid torde den försäljning av egna produkter som numera förekommer sällan utgöra tillfälUg handel i förordningens mening. Sammanfattnmgsvis konstateras i pro­memorian att samtliga de allmänna aspekter på den tillfälliga handeln som framförts i lika hög grad gäUer livsmedel, blommor och hemslöjd som övriga produkter. Eftersom något behov av särreglering för produk­terna inte funnits föreUgga, saknas skäl att vid den utvidgade regle­ringen av försäljningsformen tillfällig handel göra undantag för dessa produkter. En ändrad lagstiftning bör därför enligt promemorian inte uppta undantag för dessa varor.

Beträffande besvärsordningen anförs i promemorian, att det med hänsyn till att polismyndighetens funktion som tiUståndsmyndighet enligt förslaget övertas av länsstyrelsen och att tUlståndsprövningen föreslås bli av delvis annat slag måste övervägas om gällande besvärs­ordning bör bestå. Enligt nuvarande lagstiftning överklagas polismyn­dighets beslut hos länsstyrelsen och länsstyrelsens beslut hos kammar­rätten som sista instans. Besvärsordningen tillkom, erinrar promemo­rian, som följdändring tUl den år 1971 antagna förvallningsrältsliga lagstiftningen. En avgörande anledrung härtill var alt svenska medbor­gare och utlänningar med bosättningstiUslånd var tUlförsäkrade rätt att under viss förutsättning erhåUa tUlstånd tiU tillfäUig handel och att ingen som helst behovsprövning fick förekomma i sådana ärenden. Mot bak­gmnd av att den prövning som länsstyrelse enUgt förslaget skall företa i dessa ärenden kommer att innefatta prövning från näringspolitiska ut­gångspunkter föreslås i promemorian att dessa beslut skall överklagas hos regeringen.

I promemorian framhålls vidare, att den kritik som på senare år framförts mot att tillfällig handel får bedrivas i huvudsakligen fria for­mer visserligen gällt inomhushandel men att det genom den verkställda enkäten även framkommit klagomål över att torghandeln med framför allt blommor och trädgårdsprodukter är undantagen från förordningen om tiUfäUig handel. Efler redogörelse för

 

Prop. 1975: 52                                                         22

motiven tUl undantaget för torghandel i 1 § andra stycket 1968 års för­ordning och för omfattningen av torghandeln samt den anförda kritiken konstateras i promemorian att den beskrivna torghandeln synes äga stora lUdieter med utförsäljningar i tUlfälUgt förhyrda lokaler. Att defini-tionsmässigt särskUja denna form av torghandel från annan typ av torg­handel låter sig dock svårligen göra. Om restriktioner införs kommer de därför att drabba torghandeln i sm helhet. Med tanke på omfattningen av torghandeln skiUle ett tiUståndstvång för torghandel kräva en alltför omständUg administrativ apparat i förhållande tiU syftet. Problemet tor­de emeUertid, betonas det i promemorian, kunna lösas genom att kom­munema beaktar det vid uthyrningen av torgplatser.

Avslutningsvis behandlas i promemorian det gällande undan­taget för viss kompletteringshandel i 1 § andra stycket i 1968 års förordning. Kringförings- och utomhus­handel, som utgör led i en annars på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser varor som regelmässigt saluförs eUer framstäUs där, är inte att anse som tiUfäUig handel och berörs därför varken av 1968 års förordning eller av förslaget i promemorian. Med hänsyn till de restrik­tioner för tiUfällig handel som föreslås är det enligt promemorian av vikt att klargöra gränsen mellan tUlfäUig handel och angivna undantag. I promemorian erinras om att 1958 års näringsrättssakkunnige som motiv tUl undantaget anförde att försäljningar som fast etablerad nä­ringsidkare bedrev annorstädes än på sitt stadigvarande driftställe kun­de jämstäUas med fast handel. Därvid borde fordras att försäljningarna verkligen avsåg sådana varor, som regelmässigt salufördes eUer fram­ställdes på driftstäUet. Annars blev det möjligt för försäljare att undan­dra sig den med lagstiftningen åsyftade kontroUen genom att bara för syns skull upprätta ett fast driftstäUe, som i verkligheten inte begagna­des. Det sagda gäUde enligt den sakkunnige endast försäljningar som kunde anses utgöra en naturlig komplettering tiU de distributionsformer, som annars förekom i samband med fast handel. När det däremot gällde tiUfäUighetsförsäljningar som anordnades inomhus i exempelvis tUlfäl­Ugt förhyrda butUcer saknades anledning att behandla fast etablerade näringsidkare annorlunda än andra. — Departementschefen instämde i den sakkunniges förslag.

Enligt promemorian bör undantaget förstås så, att försäljning från butiksfordon är att anse som kompletteringstrafik och inte tUlfäUig han­del under förutsättning att trafiken ulgår från fabrik, fast butik, fast lager eUer liknande. Någon ändring härvidlag avses inte med prome­morieförslaget. Som skäl mot att behålla undantaget vid den föreslagna utvidgade regleringen kan, sägs det vidare i promemorian, anföras att de tiUfällighetsförsäljare med fast försäljningsställe som hittUls hyrt tUl­fäUiga lokaler för sin verksamhet kommer att övergå tUl kringförings-handel med butiksfordon om inomhushandeln regleras. På grund av

 

Prop. 1975: 52                                                         23

undersökningar under senare år torde man dock kunna fömtse att kring-föringshandeln av denna typ bl.a. genom minskad lönsamhet kommer att minska. Om utvecklingen skuUe bli en annan kan det enligt prome­morian dock vara skäl att närmare undersöka om även försäljningen från fordon bör regleras.

5   Remissyttrandena

Så gott som samtiiga remissinstanser anser, att det inom den tillfäl­liga handeln kan förekomma avarter som gör en vidgad reglering av denna handel befogad.

Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av det stora flertalet remissinstanser, nämligen rikspolisstyrelsen, statens livsmedelsverk, samtliga handelskamrar utom en, SPK, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län, hemförsäljningskom­mittén, distributionsutredningen. Svenska kommunförbundet, KF, Sve­riges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svensk industriför­ening, TCO, LO, Sveriges skohandlarförbund, Sveriges textilhandlare­förbund samt Handelsanställdas förbund.

Flera branschorganisationer inom handeln vUl ha regleringen mer omfattande, medan kommerskollegium, NO, länsstyrelsen i Värmlands län, Sveriges industriförbund. Svenska företagares riksförbund. Folkets husföreningarnas riksorganisation och Sveriges auktionsförbund där­emot anser promemorians förslag aUtför långt gående.

Kammarrätten i Göteborg och KO tillstyrker vissa delar av förslaget men avstyrker andra.

Svea hovrätt, LON, affärstidsnämnden och SHIO tar ej uttrycklig ställning för eller mot förslaget i dess helhet.

Svea hovrätt och kammarrätten i Göteborg framhåller att frågan om behov av skärpning är av näringspolitisk art. Hovrätten anser att de föreslagna begränsningarna ej särskilt väl korresponderar med de skäl som ligger bakom lagsliftrungen mot konkurrensbegränsning och att denna sida av saken borde ha blivit bättre belyst i promemorian. Kammarrätten finner att ett tillståndstvång beträffande tiUfäUig försälj­ning i förhyrda lokaler i och för sig är motiverat men är tveksam tiU om tiUståndsfrågan bör avgöras efter näringspolitiska grunder. Förslaget innebär, menar kammarrätten, att man genom en restriktiv tillstånds­givning styr vamdistributionen bort från tillfällighetsförsäljningen. Kam­marrätten anser att det inte finns något som talar för alt tillfällighets­försäljning i förhyrd lokal i och för sig är en från konsumentsynpunkt sämre distributionsform än den bofasta handeln. De motiv som anförs i promemorian är enligt kammarrätten synnerligen magra när det gäller

 

Prop. 1975: 52                                                         24

att ge riktUnjer för tillståndsprövningen. En liknande uppfattning fram­förs av kommerskollegium, som påpekar att de argument som i prome­morian åberopas för en hårdare reglering av den tillfälliga handeln i princip är desamma som de som inför tillkomsten av 1968 års förord­ning anfördes som skäl för restriktioner på området men då inte ansågs tillräckliga för att motivera en reglering. Kollegiet anser inte att de i promemorian redovisade utredningsresultaten ger belägg för att ändrade förhållanden av mer avgörande betydelse inträtt beträffande den tiU­fäUiga handeln. NO konstaterar att det föreligger enighet mellan före­trädarna för den enskilda detaljhandelns intresseorganisationer och ve­derbörande fackliga organisation om att tiUfällig handel har övervägan­de oförmånliga verkningar ur konsumentsynpunkt. Den bofasta handeln vUl skydda sig mot konkurrensen från tillfäUig handel, och det bästa sättet för detta är naturligtvis ett förbud. Men också en obligatorisk restriktiv tillståndsgivning som den som föreslås i promemorian med­för ett gott konkurrensskydd menar NO, KO anför att sådana propåer om generella begränsningar och förbud mot tiUfällig handel, som kom­mer från vissa branschorganisationer ofta torde vara betingade mindre av omsorg om konsumenterna än av hänsyn till medlemsföretagens eko­nomiska intressen.

Några remissinstanser framhåller i likhet med bl. a. NO, KO och läns­styrelsen i Värmlands län, att den tillfälliga handeln kan ha många för konsumenterna positiva effekter, vilka dock inte blivit tillräckligt upp­märksammade i promemorian. NO påpekar, att den tiUfäUiga handeln ibland kan utgöra inkörsport för företag som har lägpriskaraklär och som på annat sätt positivt kan påverka strukturutvecldingen inom respek­tive bransch. Som exempel nämns IKEA och Kapp-Ähl. Därmed är dock inle sagt att all tillfällig handel i sig bär frö liU en nyttig struktur-påverkande konkurrens i detaljhandeln, men om man begränsar tillfäl­lig handel tUl de varor och situationer som anges i promemorian har man i viss utsträckning frånsagt sig möjligheten till förnyelse inom be­rörda branscher, vilket på längre sikt måste vara till nackdel både för prisbildningen och verkningsförmågan inom näringslivet om fackhandeln omgärdas med en skyddsmur mot konkurrens från tillfällig handel, KO anför, alt även om det förekommer avarter har varken promemorian eller hans egna erfarenheter övertygat honom att tillfäUighelsförsälj-ningen från konsumentsynpunkt medför sådana negativa effekter att skäl finns att generellt begränsa den. Däremot anser KO, att det är väl försvarbart att i större utsträckning än hittUls lägga tillfäUighetshandeln under tillståndstvång. Liknande synpunkter anförs av bl. a. kommers­kollegium.

Från flera håll understryks i likhet med i Sveriges industriförbunds yttrande att regleringar bara kan komma i fråga om de positiva kon­sekvenserna är klart större än de negativa. Enligt förbundets mening

 

Prop. 1975: 52                                                         25

framgår ej av promemorian att så skulle vara fallet, Stockholms handels­kammare anför att fri konkurrens på lika villkor mellan olika distri­butionssystem främjar rationaliseringen och därmed blir till gagn för konsument och samhälle och att krav på särskilda tiUstånd för sådan handel endast kan tänkas om det ej är möjligt att på annat sätt få till stånd en sådan jämbördig konkurrens. Det bör dock enligt handelskam­maren inte komma i fråga att ingripa mot den tillfälliga handeln som sådan ulan åtgärderna bör riktas mot de från konsument-, samhälls- och näringslivssynpunkt tveksamma formerna av denna distributionstyp. LO betonar, att fri konkurrens mellan olika försäljningsformer i princip är tUl gagn för konsumentema och att kotUcurrensbegränsande åtgärder så långt som möjUgt måste undvikas och motarbetas. De fria former un­der vilka tillfäUig handel i dag bedrivs är dock inte acceptabla utan LO anser de inskränkningar som föreslås i promemorian välmotiverade. Lik­nande synpunkter anförs också av Sveriges grossist förbund och TCO.

Konsumentverket förklarar att den enskilde konsumentens intresse på längre sikt bäst tiUgodoses genom den bofasta handeln. En under ansvar och kontroll bedriven tillfällig handel kan emellertid stimulera den fasta handeln till priskonkurrens och ge incitament tiU förnyelse samt på mindre orter komplettera den fasta handeln. Genom allm.änna reklama­tionsnämndens verksamhet får konsumentverket en omfattande doku­mentation av de svårigheter för konsumenterna som är förknippade med tiUfällig handel. Enligt verkets uppfattning finns det starka skäl att vidta konsumentpolitiska åtgärder för att undanröja missförhållandena inom den tUlfiilliga handeln.

Beträffande de direkta verkningarna av tillfäUig handel framhåller NO och KO särskilt de för konsumenten positiva effekter som denna distributionsform kan ha. NO understryker sålunda att lika väl som det finns konsumenter som inriktar sig på alt göra sina inköp av sällanköps-varor under den reguljära handelns reaUsationer torde det finnas konsu­menter som a-waktar den tillfälliga handelns besök i hopp om att kunna köpa till lägre pris. Om varan är inkurant, omodern eller av lägre kva­litet får avvägas mot priset. NO menar att konsumentens situation vid tillfällig handel närmast liknar den vid den reguljära handelns reaUsa­tioner. Vad gäller svårigheten att få rättelse vid inköp i tillfäUig handel bör beaktas att byte normalt ej medges vid den reguljära handelns rea­lisationer. Enligt NO:s uppfattning torde varuutbudet vid tUlfällig han­del med textil, konfektion, skor och möbler mötas av intresse från en ganska bred konsumentgrupp. Den tillfälliga handeln med orientmattor, konst och antikviteter riktar sig visserligen till en begränsad grupp kon­sumenter men, menar NO, har säkert en funktion att fylla på sådana orter där underlag saknas för reguljär handel eller där sådan förekom­mer men med begränsat varusortiment. 1 fråga om blomsterhandel gäl-

 

Prop, 1975: 52                                                         26

ler att de reguljära butikerna inom denna bransch ofta har ett visst lägesmonopol, vilket kan utnyttjas vid prisbildningen. NO framhåller att möjligheten av konkurrens från tiUfällig handel här utgör en kost­nadspressande faktor som ger incitament tUl kostnadssänkande åtgärder inom annan handel och därför kan vara förmånlig ur konsumentsyn­punkt. Vidare framhåUer NO att man bör undvika att från det aUmän­nas sida skapa ett skydd för den reguljära handeln i sådana former som skulle kunna konservera nuvarande kostnadsförhåUanden. KO anser att tillfäUighetshandeln, särskilt på mindre orter, otvivelaktigt kan bidra till hårdare priskonkurrens och ett vidgat vamutbud tUl konsumenterna. Dessutom uppkommer inom handelsformen inte säUan nya effektivare vägar för varudistribution tUl konsumentema. SPK betonar, att även om den konkurrens som råder mellan bofast och tillfällig handel i för­hyrda lokaler ofta ej sker på lika vUlkor, det inte kan uteslutas, alt kon­kurrensen från den tillfälUga handeln kan ha en för konsumentema gynnsam inverkan på den lokala prisnivån.

Beträffande verkningarna för de handelsanställda påpekar Handels­anställdas förbund att tiUfällighetshandeln i mycket stor utsträckning utnyttjar oorganiserad personal vilken erhåller löner som ligger lägre än avtalslönema. Uppenbara brister råder även när det gäUer all­männa anställningsförhållanden, sociala förmåner och arbetsmUjö inom denna handel. Beträffande arbetsmUjön pekar förbundet på att de lokaler som används är dåUgt anpassade för försäljningsända­mål. Genom de aUt vanligare tiUfällighetsförsäljningarna utsätts den fasta handeln för hård konkurrens. Denna konkurrens sker, menar för­bundet, ej alltid på lika villkor då den tUlfäUiga handeln ofta saluför varor av bristfäUig kvalitet och undviker vissa fasta kostnader för per­sonal och lokaler. Förbundet befarar att denna konkurrens på olika viU­kor på längre sikt kan utgöra ett hot mot den fasta handeln som kan tvingas vidta kostnadssänkande åtgärder såsom personalinskränkningar, inskränkningar av de anställdas arbetstid — vilket kan äventyra de so­ciala förmånerna — eller t. o. m. nedläggningar. Förbundets slutsats är att en ökning av den tillfälliga handeln kan medföra arbetslöshet och andra allvarUga konsekvenser för de handelsanställda. Fläri instämmer LO, som pekar på de stränga krav som stäUs på den fasta handeln vad gäller utformningen av försäljningslokaler i olika avseenden. LO anser att liknande stränga arbetsmiljökrav skall ställas på de lokaler som an­vänds för tUlfäUighetsförsäljningar.

Sveriges auktionsförbund hävdar att förbundets medlemmar på sam­ma sätt som varje annat företag betalar de sociala kostnader, som varje affärsidkare enligt lag är skyldig att svara för. De lokaler som används är i mycket stor utsträckning folkets hus, vilka enligt förbundet genom­gående håller god standard. En begränsning av verksamheten skulle drabba de anställda på ett beklagligt sätt.

 

Prop. 1975: 52                                                         27

Mång.-J remissinstanser behandlar frågan om de skadliga konsekven­ser för den bofasta handeln som tUlfällig handel medför. Problemet sammankopplas ofta med glesbygdsfrågan. NO erinrar om att Sveriges köpmannaförbund upplyst att det visat sig mycket svårt att direkt finna något samband mellan förekomsten av tUlfällig handel och försäljnings­utvecklingen hos den bofasta handeln. I promemorian redovisas önske­mål om att skydda dels den bofasta handeln som sådan, dels konsu­menterna. NO framhåUer att dessa önskemål var uppe tUl prövning redan vid riksdagsbehandlingen år 1968 av den nu gällande förord­ningen och då inte ansågs böra föranleda några restriktioner för den tillfälliga handeln. Vad som därefter hänt inom varudistributionen fin­ner NO inte böra föranleda något nytt ställningstagande. Strukturen inom detaljhandeln med konfektion, textilier och skor kännetecknas av en mångfald små butiker med låg omsättning för vilka hyra och löner utgör de dominerande kostnadsposterna, NO menar att det inte kan vara riktigt att avskärma sådan facidiandel från konkurrens då detta skulle kunna medföra att koslnadsstrukturen inom dessa branscher kon­serverades med därav följande ofrånkomliga verkningar på prisbUd-ningen. KO anser att det är uteslutet att inskränka tillfäUighetshandeln enbart av konkurrenshänsyn. Man kan dock inte bortse från det kon­kurrensproblem som består 1 att tUlfällighetshandeln slår ut bofast han­del. Delta får enligt KO negativa effekter för de konsumenter som är beroende av den bofasta handeln (äldre, handikappade, ej bUbuma). KO finner dock att promemorian inte ger tUlräckligt underlag för ett ställningstagande.

Handelskammaren i Gävle anför, att konsumenten i glesbygd å ena sidan har ett berättigat intresse av att få tillgång till det rikligare sorti­ment som den tiUfäUiga handeln kan erbjuda men å andra sidan har ett Uka stort ■— om inte större — intresse av att kunna ta i anspråk det kontinuerliga utbud som den bofasta handeln kan erbjuda. Handels­kammaren framhåller att den tillfälliga handeln som tiUåtes arbeta med strikt tillämpning av principen om fri konkurrens försämrar existens­villkoren for den bofasta handeln som i det extrema fallet riskerar att slås ut till nackdel för befolkning och näringsliv. EnUgt handelskamma­rens uppfattning finns sålunda även regionalpolitiska skäl för en regle­ring av tUlfällig handel. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker vik­len av att den fasta handeln specieUt i glesbygdsområdena får sina exi-stensmöjUgheter säkrade. Länsstyrelsen stäUer sig positiv tUl att reglera den tUlfäUiga handeln för att på så vis stödja den fasta handeln i gles­bygd men är tveksam tiU om konkurrensingripanden bör tiUgripas i fråga om annan handel.

Sveriges industriförbund framhåUer att tiUfäUig handel är ointressant som metod för att finna avsättning för industrins produkter. Däremot har man ett starkt intresse av att den bofasta handeln har sådana ar-

 

Prop. 1975: 52                                                         28

betsbetingelser att den kan fortsätta att utveckla nya och effektivare distributionsmetoder. Om försäljningsformen breder ut sig så att den ho­tar den fasta handelns stmktur, innebär detta också ett starkt hot mot industrins möjligheter att på ett effektivt sätt distribuera sina varor. Industriförbundet anför vidare att det inte heller för avsättning av över­skottspartier orsakade av t, ex. modeväxlingar firms något behov av tiU­fällighetsförsäljare ulan sådana partier placeras bäst genom den regul­jära handeln. Däremot kan tillfällighetshandeln påverka svensk industris avsättningsmöjligheter negativt genom att en stor del av de varor som bjuds ut är importerade.

Svenska företagares riksförbund anför att det inte kan visas att till­fällig handel automatiskt minskar konsumtionsefterfrågan i den bofasta handeln. Förbundet anser att uppfattningen om tUlfällighetshandelns in­verkan på den bofasta handeln är starkt överdriven. Man har svårt alt tro att den tillfälliga handeln skulle ha gjort det nödvändigt att på skilda stäUen lägga ned den bofasta handeln. I detta hänseende tror förbundet snarare att ändrade konsumtionsvanor, tillgodosedda främst genom va­ruhusen är en helt avgörande faktor. Den tillfälliga handeln är av för­hållandevis mycket Uten omfattning, men förbundet menar att den lik­väl kan fylla vissa behov hos konsumtionssvaga konsumenter och som en ersättning för nedlagda butiker i glesbygd. En del Uknande synpunkter anförs också av Sveriges auktionsförbund.

När det gäller konsekvenserna av tillfällig handel från fiskal syn­punkt understryker NO att den påstådda skatteflykten närmast är ett skattetekniskt problem som bör lösas på skatterättslig väg. NO anger flera alternativa metoder såsom obligatorisk registrering hos riksskatte­verket och årsvis anmälan om försäljningsperioder på oUka orter till länsstyrelsen på hemorten alt beaktas vid taxeringen. Uppfattningen att de fiskala problemen kan lösas med sådana metoder framförs också av kammarrätten i Göteborg, kommerskollegium. Svenska företagares riksförbund och Sveriges auktionsförbund. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att erfarenheterna från Värmland inte styrker bärkraften i argumentet att tiUfäUig handel skulle tjäna som avsättning för stöld-och smuggelgods. Enligt poUsmyndigheterna i länet bereder den till­fälliga handeln inte polisen några nämnvärda problem.

En del remissinstanser diskuterar lagstiftningens räckvidd och ifråga­sätter, å ena sidan, om regleringen inte bör utsträckas tiU att omfatta även bl. a. torghandel och varubussar samt, å andra sidan, om inte delar av den nuvarande friheten från tiUståndskrav bör bevaras.

Statens livsmedelsverk tUlstyrker förslaget att det nuvarande undan­taget för livsmedel utgår eftersom den nuvarande lydelsen kan ge upp­fattningen att inte heUer hälsovårdsnämndens tiUstånd enhgt livsmedels­ kungörelsen behövs för tiUfäUig handel med Uvsmedel.

 

Prop. 1975: 52                                                         29

KO ifrågasätter om inte undantaget för sådan handel som är ett led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse är alltför vilt­gående liksom det generella undantaget för all torghandel samt handel på marknad, mässa eller utställning. Dock är det KO:s bestämda upp­fattning att gängse torghandel med exempelvis frukt och blommor som utbjuds relati-vt regelbundet på samma ställe och på samma plats även i fortsättningen bör falla utanför förordningens tillämpningsområde. Försäljning vid tillfälligt anordnade utförsäljningar är enligt KO:s me­ning en säljform där marknadsföringen inte sällan är otillbörlig och där köparens möjligheter att få rättelse ofta är högst begränsade. Det­samma gäller åtskUUga av de fall där elt företag med fast driftställe bedriver tillfällighelshandel på annan ort. KO framhåller dessutom att det är ganska enkelt for en tiUfällighetsförsäljare att med en obetydlig fast lokal, t. ex. en källarlokal, såsom utgångspunkt med stor buss eller båt göra försäljningsturnéer runt om i landet. KO förordar därför att försäljning från bil, båt, buss eller annat fortskaffningsmedel inordnas under förordningen. KO känner inte till några missförhållanden vid tillfällig handel med livsmedel och menar att om livsmedel som föreslås i promemorian förs in under tillståndstvånget, detta orsakar onödigt krångel och onödiga begränsningar för jordbmkares, bärodlares, fiska­res och andras möjligheter att a-vytlra sina produkter direkt tUl konsu­menterna. KO anser att man inte kommer förbi problemet genom att såsom i promemorian hänvisa till att dessa yrkesgrupper inte yrkes­mässigt sysslar med tUlfällighetsförsäljning. Även försäljning i mycket begränsad omfattning kan falla under begreppet yrkesmässig. Liknande synpunkter framförs av Östergötlands och Södermanlands handelskam­mare. Kammarrätten i Göteborg anser inte heller att några skäl före­ligger för att avskaffa den nuvarande tUlståndsfriheten för tillfällig han­del med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Likaså anser man att nuvarande regler för kringföringshandel och utomhus­handel bör bestå.

Sveriges livsmedelshandlareförbund anför att det är uppenbart att handeln från butiksfordon menligt påverkar den stationära handeln. För­bundet viU emeUertid inte på detta stadium hävda att det är nödvändigt med en reglering av den ambulerande handeln.

Sveriges köpmannaförbund menar att det under hela 60-talet skett en påtaglig förändring av den helårsverksamma försäljningen via butiks­fordon. Den traditionella formen av tiUfällig handel via fordon har minskat i attraktivitet på gmnd av kostnadsskäl och svårigheter att med­föra ett tillräckligt sortiment. Däremot har en ny form uppträtt. Denna bedrivs enligt förbundet så att ett företag med påtagligt begränsad verk­samhet på det fasta försäljningsstället bedriver sin huvudsakUga försälj­ning via ambulerande fordon. Förbundet anser att en fortsatt möjlighet att driva tUlfällig handel som bygger på en minimal faktisk verksamhet

 

Prop. 1975: 52                                                         30

på ett fast försäljningsställe kommer att innebära en ökning av denna form av tUlfällig handel. Förbundets uppfattning är att försäljning från butiksfordon inte bör undantas från regleringen. För de butiksfordon som fortlöpande och med viss regelbundenhet besöker konsumentema, t. ex. vid försäljning av dagligvaror i glesbygd, anser förbundet att man relativt enkelt kan ge dispens. Av samma skäl som för vambussar anser köpmannaförbundet att även torghandel i princip skall regleras i den nya lagen.

Vissa branschorganisationer vUl ha en längre gående reglering än den som föreslagits i promemorian. Av dessa framhåller Blomsterhandlarnas riksförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund särskilt, att torghandeln bör inordnas under regleringen.

Frågan om tillståndssystemet diskuteras främst med hänsyn till verk­ningarna från konsumentsynpunkt.

Kammarrätten i Göteborg är negativ tUl att tillståndsprövningen kom­mer att ske efter näringspolitiska gmnder och anser att det viktigaste bör vara att undanröja åtminstone de väsentligaste olägenheterna från konsumentsynpunkt. Även NO anför betänkligheter mot att man vid tUlståndsgivningen skall beakta behovs- och konkurrenssynpunkter. Ur konsumentsynpunkt finns enUgt NO ingen anledning att anlägga behovs-och konkurrenssynpunkter vid tUlståndsgivningen, utan en sådan pröv­ning kan enbart vara till gagn för företagarintresset hos redan etablerade förelag, medan det för konsumenterna aUtid är en fördel att utbudet av varor blir varierat tUl sortiment, priser och distributionsformer.

KO anser att man bör begränsa samhällets insatser tiU de tiUfällig-hetshandlare som inte uppfyller de krav som konsumenterna har rätt att ställa. Genom atl ställa krav på den som viU ägna sig åt tiUfäUig handel kan man komma åt marodörerna på området. KO säger sig i sin verksamhet ha erfarit att det många gånger fordrat oproportioner­ligt stora arbetsinsatser för att uppspåra eller över hu-vud få fram upp­gifter om tiUfällighetsförsäljare. KO föreslår därför att man skaU ställa bestämda krav på att varje tUlfäUighetsförsäljare exempelvis skaU ha fast gatuadress där han åtminstone kan nås brevledes. Likartade syn­punkter anförs av konsumentverket som också anser att vid tUlstånds­givningen betydelsen från konsumentsynpunkt skaU vara tyngst vägande. Vidare anser verket att utfärdade tUlstånd bör förses med särskUda viU­kor som är beroende av vUka vamslag som skall försäljas. Därvid skaU krävas att sökanden rättar sig efter allmänna reklamationsnämndens utslag, öppet köp och bytesrätt bör i vissa fall kunna föreskrivas. Kvit­ton, ordersedlar, annonser och Uknande bör alltid ange företagets namn, adress och telefon. Företag utan permanent adress där garantianspråk och andra anmärkningar mot varan kan mottagas bör enligt verkets

 

Prop. 1975: 52                                                         31

mening inte kunna erhåUa tiUstånd. Stockholms handelskammare anser att tiUstånd normalt skall bevUjas när tUlfäUighetsförsäljaren i fråga kan förväntas uppfylla samma krav som stäUs på den bofasta handeln i fråga om fuUgörandet av skyldigheter mot konsumenter och sambäUe.

Rikspolisstyrelsen betonar bl. a. vikten av att tUlståndsgivningen sker under beaktande av ordnings- och trafiksynpunkter.

LON hävdar att den föreslagna regleringen lägger ytterst svåra av­väganden på tillståndsmyndigheten och att utförliga direktiv krävs för att man skall få en enhetlig tiUämpning över hela riket. Förslagets in­nebörd att tUlfällig försäljning endast undantagsvis skall tUlåtas inne­bär en svår och omständUg handläggning. LON föreslår därför som en förenkling att reglerna utformas så att tillstånd tiU tiUfällig handel skall ges såvida det inte framgår att behov av försäljningen inte föreligger eUer särskilda skäl talar mot denna. Som ett särskUt viUkor förordar LON att mervärdeskattekontrollen skaU vara säkerställd. Liknande syn­punkter framförs av länsstyrelsen i Värmlands län. Av samma skäl efter­lyser Sveriges grossistförbund närmare riktlinjer för tolkningen av pro­memorians begrepp "av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt". Distributionsutredningen framhåller att det inte är uteslutet att åtskilliga konsumenter även med beaktande av riskerna för låg kvaUtet m. m. anser att tiUfällig handel är en värdefuU försäljningsform. Utredningen finner det dock svårt att ange när ett sådant intresse bör få väga tyngre än skälen för att begränsa tillfällighetsförsäljningen.

NO finner det tveksamt att såsom föreslagits i promemorian särskUt prioritera försäljning av varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning. Det kan inte vara något allmänt intresse att konsumen­terna skall köpa redan skadade varor eller sådana som exempelvis hotas av förmtlning. NO menar att det som skyddas genom en sådan priori­tering främst är företagarintresset av alt hastigt få avsättning för dylika varor och minimera förelagarrisken. Från allmän synpunkt måste det vara alt föredraga att förlusten drabbar enbart den som gjort en fel­spekulation eller dålig affärstransaktion än en mångfald konsumenter. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Göteborg, KO och LO. En arman inställning till denna fråga redovisas av Sveriges grossist­förbund, som i likhet med Sveriges livsmedelshandlareförbund finner det naturligt att tillstånd skall meddelas för varor som är utsatta för hastig förskämning.

Kammarrätten i Göteborg anser att friheten för dödsbo eller kon­kursbo att utförsälja varor tillhöriga boet kan behållas. NO hävdar att en begränsning av tUlfällig handel i andra hand med dödsbovaror inte är konsumentvänlig och att en sådan begränsning beträffande konkurs­bovaror kan få ogynnsamma verkningar för fordringsägarna. Liknande synpunkter anförs också av Sveriges grossistförbund.

 

Prop. 1975: 52                                                                         32

KO framhåller riskerna för ett obehörigt kringgående av förordning­en som kan föija av en generös bedömning av konkursbon från till­ståndssynpunkt. Mindre nogräknade tUlfällighetshandlare laborerar många gånger med mer eller mindre fiktiva konkursbon för att kunna utnyttja den slagkraft som ligger i annonsering under rubriken "kon­kursutförsäljning" etc. Sveriges köpmannaförbund anför likartade syn­punkter och föreslår vissa ytterligare krav för sådan försäljning.

Det aUdeles övervägande antalet remissinstanser som uttalar sig i frågan om tillståndsgivande myndighet stöder promemorians förslag om alt länsstyrelserna bör handha denna funktion.

Flera remissinstanser har synpunkter på ett eventuellt remissförfa­rande vid tillståndsprövningen. Kammarrätten i Göteborg nämner att branschorganisationer och husmodersföreningar på orten är tänkbara remissinstanser, men man framhåller också att risken för att upplys­ningen blir ensidig eller ofullständig är uppenbar. Konsumentverket fö­reslår att hemkonsulenterna i länen skall deltaga 1 beredning och avgö­rande av tillståndsärenden samt att yttrande regelmässigt inhämtas från de lokala konsumentnämnderna eller motsvarande.

Rikspolisstyrelsen har ingen erinran mot att yttrande i lämplighets­frågan inhämtas från vederbörande polisstyrelse men framhåUer att sådant yttrande skall avse ordnings- och trafUcsynpunkterna, inte behovs­frågor. Även länsstyrelsen i Stockholms län anför att viss upplysning om en tillståndssökandes lämplighet och vederhäftighet bör kunna inhämtas genom den lokala polismyndigheten. Konkurrens- och behovsfrågan kan enligt länsstyrelsens mening bli belyst genom den lokala näringslivs­organisationen, exempelvis handelskammaren. Dock tror länsstyrelsen att det kan bli svårare att finna en lämplig form för att få konsument­intressena framförda, men man framhåller att hemkonsulenterna bör kunna lämna betydande hjälp i detta hänseende,

Sveriges köpmannaförbund föreslår att lämplig konsumentrepresenta-tion på den aktuella orten samt handeln och de handelsanstäUda får möjlighet att yttra sig. För de orter där lokala konsumentkommittéer etablerats menar förbundet att dessa bör företräda konsumentintres­sena, medan man för övriga orter föreslär den lokala husmodersför­eningen och konsumentkooperativa kvinnogiUet. För detaljhandelns del menar man att ortens köpmannaförening kompletterad med förbundets regionala organisation samt den konsumentkooperativa föreningen på orten bör vara remissinstans. Motsvarande skall gälla de handelsanställ­das lokala organisation.

Sveriges auktionsförbund motsätter sig att tUlstånd sicall behandlas och avgöras av enskild tjänsteman och vara underkastade remissför­farande och utlåtande från branschens konkurrenter.

 

Prop. 1975: 52                                                         33

Kammarrätten i Göteborg, kommerskollegium och NO anser pro­memorians förslag aUtför långtgående och lägger själva fram ohka alternativa förslag till lösningar för att i görlig mån tillgodose fram­för allt konsumentintressena. Alla förslagen utgår från ett tillstånds­system men inriktas mer på att vissa objektiva villkor skall vara upp­fyllda än att behov av handeln skall föreligga. Genom en registrering av företagen — varvid såväl sökandens personliga lämplighet som registrering i bl. a. mervärdeskatteregister kan kontrolleras — samt viss obligatorisk information från dessa tiU konsumenterna menar man att några av de viktigaste kraven irån konsumentsynpunkt kan bli tillgodo­sedda. Vidare föreslås bl. a. att olika former av viUkor, såsom utfästelse att följa aUmänna reklamationsnämndens beslut eller att tillämpa ånger­vecka, skall kunna knytas till tillståndet.

6   Föredraganden

6.1 Inledning

Tillfällig handel regleras f. n. i förordningen (1968: 564) om tUlfällig handel. Enligt förordningen förstås med sådan handel att någon yrkes­mässigt salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eUer under kringföring. Som tiUfäUig handel anses dock inte (1) försäljning till återförsäljare, (2) torghandel eller handel på marknad, mässa eUer utställning, (3) handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordnings­stadgan (1956:917), t.ex. biograf- och teaterföreställning, idrottstävling samt tivoli och marknadsnöje, och (4) kringförings- eller utomhus­handel, som utgör ett led i en annars på ett stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där.

För att driva tillfäUig handel behövs tUlstånd av polismyndighet. Svensk medborgare och utlänning med bosättningstiUslånd får dcck utan tillstånd driva tUlfällig handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk slöjd och tryckt skrift samt med andra varor, om denna handel drivs i lokal som han förfogar över. Om tillstånd liU tillfällig handel beviljas juridisk person, skall för verksamheten finnas en av tillstånds-myndigheten godkänd föreståndare, TUlstånd skaU avse ett eUer flera varuslag och gälla för bestämt tillfälle eller under viss tid, högst tre år. Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter (främst av ordningskaraktär) samt återkallas när särskilda skäl föreligger. Den som driver tUlfällig handel för vilken tUlstånd inte behövs skall vara försedd med bevis om sitt narrm och hemvist. Den som driver tUlfäUig handel i lokal som han förfogar över skall genom anslag i eller vid lo­kalen tydligt ange sitt namn och hemvist.

 

Prop. 1975: 52                                                         34

I en inom handelsdepartementet upprättad promemoria (Ds H 1973:3) behandlas frågan om en utvidgad reglering av den tiUfäUiga handeln. Härvid konstateras till en början att de problem som särskilt fram­kommit beträffande tillfällig handel och främst föranlett promemorian gällt den växande inomhushandeln.

Det framhåUs i promemorian att den frågan som särskUt aktuaUserat en utökad reglering av den tillfälliga handeln hänger samman med den fasta handelns intresse av att skyddas mot konkurrens. Att tUlfäUighets­försäljaren vid en jämförelse i vissa hänseenden har ett förmånligare utgångsläge kan dock enligt promemorian inle anses motivera restrik­tioner mot försäljningsformen som sådan. Den fasta handelns önskemål om skydd mot tUlfällig handel kan endast beaktas i den mån konkur­rensen från den tiUfäUiga handeln medför nackdelar för konsumenterna och samhäUet i stort. Det betonas att tiUfällig handel som endast före­kommer då och då i en ort i aUmänhet inte kan utgöra någon fullgod ersättning för den fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från konsumentsynpunkt om den tillfälliga handeln får sådan omfattning att den slår ut fast handel inom vissa branscher i en ort. Risken för elt sådant utkonkurrerande bör enligt promemorian inte lämnas obeaktad och talar för en vidgad reglering av försäljningsformen tillfällig handel.

Som skäl för en begränsning av den tillfälliga handeln har ä\en anförts konsumenternas intresse av skydd mot utbud av kvalitativt undermåliga varor som inte är värda sitt pris. Det anförs i promemorian bl. a. att man från många håU framhållit att det nu ofta inte går alt i efterhand spåra upp tillfällighetsförsäljare för att t. ex. göra en rekla­mation. Konsumentens möjlighet tUl rättelse vid fel i varan är därför mindre vid köp hos tiUfällighetsförsäljare än vid köp hos fast handel. Sannolikt känns även ansvaret gentemot kunderna mindre tungt för en tillfällighetsförsäljare med växlande kundkrets och skiftande uppehålls­ort. I promemorian anförs vidare att den reklam som bedrivs av till­fäUighetsförsäljare ofta är överdriven eller ovederhäflig samt svår alt sanera med hjälp av maknadsföringslagen.

Mot den tiUfäUiga handeln har vidare anförts att denna på grund av de begränsade kontrollmöjligheterna skulle främja en tämligen om­fattande kriminalitet. Sålunda skulle försäljningsformen underlätta både avsättningen av olovligt åtkommet gods och brott mot mervärde- och annan skattelagstiftning. I promemorian konstateras att sådana följder i viss utsträckning kan undvikas genom en reglering av försäljnings-formen. I första hand bör de emellertid angripas genom en effektivare brottsövervakning och skattekontroll.

Till stöd för ytterligare restriktioner mot den tUlfäUiga handeln har vidare anförts att denna genom sin utbredning har kommit att utgöra ett hinder för samhällspolitiska strävanden av skilda slag. Sålunda har

 

Prop. 1975: 52                                                         35

det framhållits att de anställdas löne- och sociala förmåner inte mot­svarar vad som gäller för dem som arbetar inom den fasta handeln. Vidare har det hävdats att de lokaler som används inte uppfyUer vad som av hänsyn tUl bl. a. arbetsmiljön krävs av den fasta handeln. I pro­memorian anförs att även om man genom att undvika åtaganden som gäller för den fasta handeln kan få lägre omkostnader och därmed sänkta priser för konsumenterna detta inte kan vara ett samhäUsintresse. Slutligen tas i promemorian upp den tUlfäUiga handelns betydelse för varudistributionen. Det konstateras att vissa varor genom försälj­ningsformen kan nå konsumenter som saknar fast tillgång på sådana varor. Distributionsformen kan också fyUa en uppgift för avsättning av överskott inom en viss varugrupp, skadade eller för förskämning utsatta varor samt varor tillhöriga konkurs- eller dödsbo. Beträffande över­skottsproduktionen framhålls dock att denna skulle kunna nå ut tUl konsumenterna även på andra vägar, så att de konsumenter, som i första hand söker billiga varor utan krav på kvalitet och moderiktighet och som nu utnyttjar tiUfällig handel som inköpskäUa, ändå skulle få tillgång tUl billiga varor.

Sammanfattningsvis konstateras i promemorian att den kritik som i olika hänseenden har riktats mot att tiUfällig handel bedrivs under i aUt väsentligt okontroUerad form, på flera punkter är berättigad, varför skäl föreUgger att begränsa försäljningsformen och införa en kontroll av den del av handeln som bör få förekomma. I promemorian föreslås därför att den generella rätten att utan tillstånd driva tillfällig handel i lokal över vUken man förfogar skaU slopas. Beträffande handeln med livsmedel, blommor och hemslöjd anförs att något behov av särreglering inte längre torde föreligga, och det föreslås därför atl även friheten för handel med dessa varuslag avskaffas. Enligt förslaget skall tillfällig handel i framtiden endast få drivas när behov därav föreligger. Detta skulle bl. a. vara fallet vid försäljning av skadade eller för förskämning utsatta varor samt varor i konkurs- eller dödsbo. I övrigt bör särskUda skäl föreligga för att försäljningsformen skall få användas. Avgörande bör vara om den avsedda handeln är av väsentUg betydelse från kon­sumentsynpunkt. Länsstyrelse föresläs bli tillståndsmyndighet för all tillfäUig handel.

6.2 Alhnänna synpunkter

Vad som i departementspromemorian anförs om att den tiUfäUiga handeln - framför allt den växande inomhushandeln - medför stora olägenheter i skilda hänseenden bekräftas av nästan alla remissinstanser. Likaså uttalar sig det helt övervägande antalet remissinstanser för en utsträckt kontroU av den tiUfäUiga handehi. De aUra flesta betonar visserligen vikten av fri konkurrens meUan olika försäljningsformer.

 

Prop. 1975: 52                                                         36

men samtidigt framhålls att de fria former under vilka tUlfällig handel nu förekommer inte är acceptabla. Även jag finner att den kritik som har anförts rörande den tiUfäUiga handeln har sådan tyngd att en vidgad reglering av handelsformen är nödvändig.

I promemorian föreslås att en skärpt reglering av den tiUfäUiga handeln utformas så, att de tillfälliga försäljningarna begränsas. För­slaget innebär i huvudsak dels att inomhushandel inte längre skaH kunna drivas utan tUlstånd, dels att tillstånd tiU tillfäUig handel, vare sig inom -eUer utomhus, skall beviljas endast när särskilda skäl föreligger. Förslaget har också i denna del godtagits av det stora flertalet remissinstanser, bland dem konsumentverket, löntagarorganisationerna och majoriteten av näringslivsorganisationerna. Ett tiotal instanser, bland dem kommerskol­legium och näringsfrihetsombudsmannen, har dock kritiska synpunkter. Äv dessa instanser anser flertalet förslaget alltför långtgående. Det framhålls att den tillfälliga handeln i många fall är av värde för konsumenlerna genom att den medför större varuutbud och hårdare priskonkiu-rens. En så restriktiv tillståndsgivning som föreskås i promemorian anses därför inte vara ett konsumentintresse utan endast till fördel för konkur­rerande företag. Mot denna bakgrund föreslår några av de berörda instanserna ett tiUståndssystem som inte innefattar någon behovsprövning utan tar sikte endast på objektiva omständigheter.

Invändningarna mot promemorieförslaget har föranlett mig att över­väga altemativa tiUståndssystem. Emellertid har jag kommit till den uppfattningen att inget sådant system helt skulle lösa de problem som den tillfälliga handeln enligt vad som har framgått av det föregående våUar samhället, konsumentema och de anstäUda. Som har framhållits förut biträder också en stor majoritet av remissinstansema det förslag som bar lagts fram i promemorian. Under dessa omständigheter förordar jag att den skärpta regleringen utformas i huvudsak enligt promemorie­förslaget. Detta innebär i första hand att den nuvarande friheten att driva tiUfäUig handel i lokal över vilken säljaren förfogar slopas. Vidare införs en restriktiv tillståndsprövning som medför att förekomsten av tiUfällig handel starkt begränsas.

Mot bakgrund av de restriktioner som föreslås för den tiUfäUiga handeln anser jag det rimligt med en viss övergångstid för att ge berörda företag tUlfälle tiU omstäUning. Jag förordar därför att de nya reglema får träda i kraft den 1 juli 1976.

6.3 Den närmare utformningen av en ny reglermg

EnUgt promemorian skaU tiUstånd tiU tillfäUig handel kunna bevUjas i fråga om varor som är skadade eUer utsatta för hastig förskämning eller som tiUhör konkurs- eUer dödsbo. I övrigt skaU tiUstånd kunna beviljas bara om det finns särskUda skäl för det. Vid bedömningen av

 

Prop. 1975: 52                                                         37

detta skall främst beaktas om den avsedda handeln har väsentiig be­tydelse från konsumentsynpunkt.

Jag vill först ta upp frågan om egendom som tillhör dödsbo. Sådan egendom kan enligt min mening inte i detta sammanhang jämställas med varor i ett konkursbo, vUka ofta är nya och av samma slag som finns i handeln i allmänhet. Egendom.en i ett dödsbo består däremot till stor del av begagnade föremål som har karaktär av personligt lösöre. Det är vanligt att sådan egendom avyttras genom en tillfälligt anordnad försäljning i form av auktion och det finns ett påtagligt behov av att detta skall kunna ske också i fortsättningen. Samma behov kan föreligga i fråga om lösöre även i andra fall, t. ex. när någon flyttar till en mindre bostad eller upphör att driva ett lantbruk. Kännetecknande för alla dessa fall är att det är fråga om begagnat gods som traditionellt säljs genom auktion. Självfallet kan i regel ägaren själv fritt anordna försäljning av detta slag, eftersom detta inte innebär yrkesmässig handel. Men praktiska skäl talar för att det även bör finnas möjUghet att anlita en företagare som yrkesmässigt sköter försäljningen för ägarens räkning. Det finns enligt min mening inte behov av en tillståndsprövning i dessa fall. Jag föreslår därför att försäljningar av denna typ helt undantas från regleringen. Detla kan ske genom att de jämställs med de handelsformer som enligt nuvarande ordning inte anses utgöra tillfällig handel. Regeln bör lämpligen formuleras så, att sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tUlhör dödsbo eller enskUd person undantas. Det bör framhållas att den föreslagna regeln avser endast försäljning av lösöre som ägs av döds­bo eller enskild person och alltså inte försäljning av lösöre som för­värvats från dödsbo eller enskUd.

Jag går nu över till reglema för tillståndsprövningen.

De invändningar om alltför stor restriktivitet som vid remissbehand­lingen gjorts mot det föreslagna tiUståndssystemet har behandlats i föregående avsnitt. En annan invändning är att förslaget innehåUer otillräckliga riktlinjer för prövningen av tiUståndsärenden och därför ställer tiUståndsmyndigheten inför ytterst svåra avgöranden. Vidare riktas kritik mot förslaget att prioritera försäjning av varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning.

Otvivelaktigt kan det vid tiUståndsprövningen i vissa faU uppstå svårig­heter att bedöma om särskilda skäl för tiUstånd kan sägas föreligga. Jag räknar dock med att detta problem skaU bli av mindre omfattning. Som fömt har anförts är utgångspunkten att tillstånd skall ges mycket restriktivt. Det torde endast i imdantagsfall kunna föreligga sådana särskilda skäl att tillstånd kommer i fråga.

För att en försäljning skaU kunna sägas ha väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt måste sålunda krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket inte annars kan tiUgodoses på orten.

Beträffande varor som är skadade eller utsatta för hastig förskämning

 

Prop. 1975: 52                                                         38

grundar sig promemorieförslaget på tanken att det från distributions­ekonomisk synpunkt är önskvärt att sådana varor kan komma till nytta. Det kan naturligtvis också vara en fördel för konsumenterna om de på detta sätt får tiUgång till användbara varor till billiga priser. Enligt min mening bör emellertid tillstånd till tUlfäUig handel inte ges enbart därför att handeln avser varor av den typ det här gäller. Det bör även i sådana fall regelmässigt krävas att den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

I fråga om varor som tillhör konkursbo föreUgger ofta behov av att anordna tillfälliga försäljningar. Äv praktiska skäl bör det finnas möjUg­het för boet att anUta en företagare som yrkesmässigt sköter försälj­ningen för boets räkning. Jag finner det därför välmotiverat att tillstånd, såsom föreslås i promemorian, skaU kunna ges till tillfällig handel med varor som här avses. Det bör understrykas att den föreslagna regeln gäller endast varor som verkligen tillhör ett konkursbo. Jag anser inte tillräckUga skäl föreligga att utsträcka regeln till försäljning i andra hand av varor som har för\'ärvats från sådana bon.

Sammanfattningsvis förordar jag således att tiUstånd till tillfällig handel skaU kunna ges när handeln avser varor som tillhör konkursbo eller när atmars särskilda skäl föreligger. Vid prövningen huruvida särskilda skäl föreligger skaU i regel konsumentintressena tillmätas avgörande vikt.

Vid prövningen bör vidare hän.syn tas till sökandens personliga förhåUanden. Bedömningen bör ske enligt samma gmnder som f. n.

Tillståndsprövningen skaU enhgt promemorieförslaget handhas av länsstyrelsen i det län där försäljningen avses äga rum. Jag biträder detta förslag som också har godtagits vid remissbehandlingen. Något skäl atl ha skilda tiUständsprövningar för inomhushandel samt kring­förings- eller utomhushandel föreligger såsom anförs i promemorian inte. Samma grundregler bör därför gälla för alla dessa typer av tUl­fäUig handel.

Som föreslås i promemorian bör länsstyrelsens beslut i tillståndsärende med hänsyn till att det innefattar prövning från näringspolitiska syn­punkter kunna överklagas hos regeringen.

Jag viU slutligen förorda att nuvarande regler kompletteras i syfte att underlätta för konsumenterna att nå tiUfäUiga försäljare för re­klamation eUer Uknande. Som flera remissinstanser har föreslagit bör föreskrivas att den som driver tiUfäUig handel för vilken tillstånd krävs skaU genom anslag i eUer vid försäljningsstäUet samt i reklam och på kvitton och embaUage ange sitt namn samt fast adress och telefon­nummer. En sådan föreskrift bör underlätta för konsumenterna att nä företaget för reklamation. Det bör också bli lättare för konsument­ombudsmannen (KO) att vid faU av otiUbörlig marknadsföring komma i kontakt med företaget.

 

Prop. 1975: 52                                                         39

6.4 Undaruiagen för livsmedel m. m.

I promemorian föreslås att den nuvarande friheten att driva handel med livsmedel, blommor och inhemsk slöjd slopas. Detta motiveras i promemorian med att de allmänna övervägandena rörande tillfällig handel gäläer dessa produkter i lika hög grad som andra. Ett skäl att behålla undantaget kunde vara att lantbrukare, trädgårdsmästare, framställare av hemslöjd m. fi. behöver kunna sälja egna produkter under fria former. I promemorian anförs mot detta att sådan försäljning endast sällan torde utgöra tillfällig handel i förordningens mening.

Emelleriid torde — som ett par remissinstanser har anfört — ett in­förande av lillståndsplikt beträffande nu berörda varor kunna leda till såväl många svåra gränsdragningsproblem som en omfattande admi­nistrativ apparat. Den kritik som har riklats mot vissa former av till­fällig handel har uppenbarligen inte avsett försäljningarna av lantbruks­produkter m. m. HärtiU kommer att handeln med livsmedel tack vare bl. a. livsmedelslagstiftningen inte heller nu kan ske ohämmat utan är underkastad noggrann kontroll i bl. a. hygieniskt hänseende. Som också har anför!? ; flera remissyttranden torde några missförhållanden be­träffande tillfällighetshandel med livsmedel knappast föreligga. På grund härav och o: några tillräckligt starka skäl från konsumentsynpunkt inte har framkommit för ingrepp i den hittUlsvarande, hävdvunna friheten för handel med livsmedel, blommor och inhemsk hemslöjd, vill jag här­vidlag inte föreslå någon ändring i nu gällande förhåUanden.

Av de remissinstanser som berört de hittUlsvarande genereUa undan­tagen från förordningen för torghandel och handel på marknad, mässa eller utstäUning viU Sveriges köpmannaförbund. Blomsterhandlarnas riksförbund jch Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund inordna torg­handeln under regleringen. ICO ifrågasätter om inle nuvarande undan­tag är alltför vittgående men hävdar bestämt att gängse torghandel med exempelvis frukt och blommor som utbjuds relativt regelbundet på samma *:tälle och av samma säljare även i fortsättningen bör falla utanför foriaiiningens tillämpningsområde.

I promemorian anförs alt vissa typer av den kritiserade torghandeln kan äga stcra likheter med utförsäljningar i tUlfäUigt hyrda lokaler, varför samma skäl skulle kunna föreligga att införa restriktioner för dessa typer av torghandel som för inomhushandel. Som betonas i pro­memorian la-Tde det dock knappast gå att definitionsmässigt skilja denna form från andra typer av torghandel. Med hänsyn till torghan­delns omiailnjng skulle därför ett tillståndssystem bli alltför omständ­ligt i förhållande till syftet. Eventuella problem torde, som föreslås i promemorian, bäst kunna lösas genom att de beaktas av kommunerna vid dessas uthyrning av torgplatser. Inte heUer vad som har anförts till stöd töT att slopa undantagen för handel på marknad, mässa eller utställning finner jag tillräcklig vägande.

 

Prop. 1975: 52                                                         40

Som förut har nämnts är kringförings- och utomhushandel, som utgör led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser varor som regelmässigt saluförs eller framställs där, inte att anse som tillfällig handel och följaktligen inte heller underkastad reglerna i förordningen. I promemorian föreslås inte heller någon ändring på denna punkt. Flera remissinstanser pekar emellertid på möjligheten av att en tUlfäUighetsförsäljare med någon obetydlig källarlokal som fast driftställe ägnar sig åt omfattande tillståndsfri, tiUfällig handel. Denna synpunkt bör enligt min mening beaktas. För att understryka att undan­taget från regleringen verkligen skall gälla kompletterande handel bör bestämmelsen utformas så att den handel som undantas skall utgöra ett underordnat led i den verksamhet som bedrivs på det fasta driftstäUet.

6.5 Författningens anpassning till den nya regeringsformen

Den nu gäUande förordningen (1968: 564) om tillfäUig handel är utfärdad av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande (prop. 1968: 98, 3LU 63, rskr 333). I samband med 1971 års förvaltningsprocessform ändrades, likaså efter riksdagens hörande (prop. 1971:30, KU 36, rskr 222), lydelsen av förordningens 11 §. TUl följd av den genom den nya regeringsformen ändrade regleringen av det konstitutionella norm­systemet bör förordningen formas om till lag.

7   Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag om tillfällig handel.

8   Specialmotivering

De sakliga ändringar i den gällande regleringen som jag har förordat i det föregående kräver inte i och för sig någon genomgripande om­arbetning av författningstexten. Endast på vissa punkter behöver texten i förordningen om tillfällig handel ändras i sak. I det följande anges på vilka punkter sådana ändringar har vidtagits. I övrigt stämmer texten i den föreslagna lagen — frånsett redaktionella jämkningar — överens med 1968 års förordning. Även paragrafindelningen är i allt väsentiigt oförändrad. I fråga om motiven till de bestämmelser som inte har änd­rats i sak vill jag hänvisa till vad som uttalades vid tillkomsten av 1968 års förordning.

1 §

Det undanlag från regleringen som anges i paragrafens andra stycke under 4 har av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen for­mulerats så, att den handel som undantas skall vara ett underordnat

 

Prop. 1975: 52                                                         41

led i verksamhet på fast driftställe. Jag vill här endast tiUägga att det bör vara tillåtet för den som framställer varor på ett fast driftställe att sälja de framställda varorna även genom kringförings- eUer utomhus­handel. Sådan försäljning är således enligt min mening att anse som ett i förhållande till produktionen underordnat led. Det skall emellertid då vara fråga om produktion i verklig mening. Däremot är det inte tUl­räckligt att säljaren låter varorna undergå någon obetydlig hantering eller bearbetning på ett fast driftställe.

Den undanlagsregel om viss auktionsförsäljning som tagits upp under 5 i andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen.

3§

I förhållande lill 1968 års förordning har denna paragraf ändrats på det sättet att den generella rätten att driva tillfällig handel i lokal över vilken säljaren förfogar har slopats. Frågan har behandlats i den all­männa motiveringen.

4§

Denna paragraf innehåUer de nya regler om tiUståndsprövningen som har behandlats i den allmänna motiveringen. Samma regler gäller för utländska och svenska rättssubjekt.

I fråga om varor som tillhör konkursbo bör tillståndsmyndigheten särskilt granska att varorna har den uppgivna karaktären. Detta torde kunna ske på ett tillfredsställande sätt genom att sökanden inger av­skrift av bouppteckning, varuförleckningar och liknande handlingar. Eftersom syftet med bestämmelserna är alt underlätta en snabb av­veckling av konkursbon, bör i allmänhet krävas att boets egendom säljs i stort sett i samlat skick vid något eller några få tillfällen. Undantag kan dock behöva göras från denna princip, t. ex. i fråga om mera omfat­tande konkurshon. I sådana fall bör dock begäras att sökanden redo­visar en plan över boets avveckling, så att tUlståndsmyndigheten får en klar bild av den aktuella försäljningens roll i sammanhanget.

Den bestämmelse om tillståndsmyndighet som utgör paragrafens andra stycke i 1968 års förordning har utgått. Den ersätts av nya regler i 5 § första slyckel.

5§

I denna paragraf har de omarbetade bestämmelserna om tillstånds­myndighet tagits upp. Första stycket gäller tillfäUig handel som skall bedrivas av svensk medborgare eller utlänning med bosättningstillstånd. Fråga om tillstånd tUl sådan handel prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum. I fråga om annan utlänning ankom­mer tUlståndsprövningen enligt andra stycket på den myndighet som prövar frågan om tillstånd för utlänning att här i riket idka näring

 

Prop. 1975: 52                                                         42

i allmänhet, dvs.  i regel kommerskollegium. Ändra stycket motsvarar 5 § i 1968 års förordning.

9§

Första stycket i denna paragraf har i enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen kompletterats med föreskrifter om skyl­dighet för den som driver tillfällig handel att ge information om namn, adress och telefonnummer. Det måste givetvis fordras att de adress-och telefonuppgifter som lämnas är så utförliga och bestående, att kon­sumenten med ledning därav under skälig tid efter köpet lätt kan nå säljaren för reklamation och liknande. På grund härav är det oftast inte tUlräckligt att lämna ett postboxnummer utan att samtidigt gatu­adress eller motsvarande anges. Med uttrycket embaUage avses främst ytteromslag såsom påsar, kartonger, omslagspapper och liknande.

11 §

Denna paragraf innehåller besvärsregler i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

9   Hemställan

Jag hemstäUer alt regeringen föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om tillfällig handel.

Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

 

Prop. 1975: 52                                                                      43

Innehåll

Propositionen    ...................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll.........................     1

Lagförslag     ......................................................     2

Uldrag ur protokollet vid regeringssammanträde den

27 februari  1975   .............................................. .... 4

1   Inledning   .....................................................     4

2   Gällande bestämmelser  ....................................     5

3   Framställda ändringsförslag   ............................. ... 6

 

3.1       Motioner   ................................................     6

3.2       Andra förslag ............................................      ?

4 Departementspromemorian    .............................     S

4.1       Inledning  ................................................     g

4.2       Tidigare undersökningar...............................     S

4.3       Enkäten    ............................................... .. 10

4.4       Överväganden      .....................................    15

4.5............................................................... Förslag till ändrad lagstiftning             20

5 Remissyttrandena     .......................................    23

■6 Föredragander;   .........................................    33

6.1       Inledning   ............................................... -;-;

6.2       Allmänna synpunkter................................... .. 35

6.3       Den närmare utformningen av en ny reglering.. .. 35

6.4       Undantagen för livsmedel m.m.......................    39

6.5  Författningens anpassning lUl den nya regeringsformen  40

7     Upprättat lagforslag   ...................................... . 4q

8     Specialmotivering     ........................................   4(j

•9 Hemställan    ................................................    -,

"MARCUSBOitTR.STOCKHOLM 1975     740469