Regeringens proposition nr 48 år 1975 Prop. 1975: 48

Nr 48

Regeringens proposition med förslag till ändrade regler för beskattning av samfälligheter, m.m.;

beslutad den 20 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoU. På regeringens vägnar

OLOF PALME

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs nya regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av gemensamhetsanläggningar och andra samfäUigheter. Förslaget är delvis en följd av den nya civilrättsUga lagstiftning om sam-fälUgheter som trätt i kraft år 1974.

Skattskyldigheten vid inkomstbeskattningen föreslås åvila juridisk person, som förvaltar marksamfälUghet och regleringssamfäUighet som utgör taxermgsenhet. Statlig iiUcomstskatt skall därvid utgå såsom för ekonomiska föreningar, dvs. med 32 %. I övriga faU beskattas ägarna av delägarfastighetema för verksamheten pä samfäUigheten.

Resultatet av verksamheten i samfäUighet, för vilken föreligger skattskyldighet vid inkomstbeskattningen, föreslås bli beräknat enligt allmänna regler för den förvärvskälla som verksamheten hör tUl. Utdelning till delägare får dras av vid resultatberäkningen och skall tas upp tUl beskattning hos delägaren.

Föreligger inte skattskyldighet för samfäUigheten, fördelas intäkterna och kostnadema på delägarfastighetema och beskattas i den förvärvskälla som delägarfastigheten ingår i. Skattskyldighet och uppgiftsskyldighet föreslås i dessa fall föreligga i huvudsak bara om nettot för en delägare uppgår till 100 kr. Ligger skattskyldigheten på ägare av del-ägarfastigheter, som är schablonbeskattade, och har värdet av samfäUigheten fördelats på dessa fastigheter vid fastighetstaxeringen, innebär förslaget att någon ytterligare beskattningsåtgärd inte är aktuell utöver den inverkan på schablonbeskattningen som ett eventuellt högre taxerings-

1 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 48

Prop. 1975: 48

Lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i komniunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att 47 § och 53 §i och 2 mom. samt punkt 8 av anvisningarna till 21 §, punkt 3 av anvisningarna tiU 22 §, punkterna 3 och 6 av anvisningarna lill 24 §, punkt 2 av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av anvisningarna till 29 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 41 a § och anvisningar till denna paragraf, varjämte tiU anvisningarna tiU 22 § skall fogas en ny punkt, 11, och till anvisningarna tUl 29 § en ny punkt, 20, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 a § Äger fastighet del i samfäUighet av annat slag än som avses i 53 § 1 mom. första stycket f), hänföres den fastigheten tillkommande andelen av intäkter och kostnader i verksamheten i samfäUigheten till den förvärvskälla vari fastigheten ingår enligt de bestämmelser som gäller för nämnda förvärvskälla.

(Se vidare anvisningarna.)

47 r

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp tUl två procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vUken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på gmnd av lesta-mentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gäUa:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eUer ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller tUl kommun eller kanalbolag eller tiU kommun eller annan menighet; samt annan menighet;

c) innehavare av publikt boställe c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord. eller på lön anslagen jord; samt

• Senaste lydelse 1973:1099.

Prop. 1975: 48 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

d) juridisk person, som förvaltar samfäUighet och som enligt 53 § 1 mom. första stycket f) är skattskyldig för inkomst.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eUer aiman, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eUer tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

SkaU avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c) omförmäles, författningsenligt helt eUer delvis tillkomma allmän fond eUer inrätmmg, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på gmnd av denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten, skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet ingående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eUer har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skaU garantibeloppet jämkas med hänsyn härtiU.

(Se vidare anvisningarna.)

53 §

1 m o m.° Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskUda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk konmiun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anstäUning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962: 381) om aUmän försäkring eller pension på grund av anställning eUer uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare samt enUgt annan lag eller författning, som utgått tUl någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av mUitärtjänstgöring;

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

= Senaste lydelse 1974: 724. Jfr även 1974: 769.

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sädana sammanslutningar med ändamål att fuUgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden, statens utvecklingsfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m., Sveriges exportråd, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförUg verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryg-

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock aUmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden, statens utvecklingsfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m.. Stiftelsen Industricentra, Sveriges exportråd, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som

Nuvarande lydelse

gande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfaU, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bUva uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

Föreslagen lydelse

avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfaU, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder tiU förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning tUl viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbUdning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör tUl sådan fastighet eUer rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen, samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid till-lämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eUer förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas, över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

2 mom." Vanliga handelsbo- 2 mom. Vanliga handelsbolag, lag, kommanditbolag, enkla bolag kommanditbolag, enkla bolag, re-och rederier taxeras icke, utan derier och juridiska personer, som

hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiels inkomst. Ej heller skall så kalkt gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfäUighet än sådan som avses i 1 mom. första stycket f), taxeras icke, utan hänföres deras inkomst tUl de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller sainfäl-lighetens inkomst. Ej heller skall så kallat gmvbolag taxeras, utan skola dess delägare taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagels verksamhet.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

Anvisningar

tiU 21 §

Nuvarande lydelse

fande engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för obegränsad tid, t. ex. vid ianspråktagande under nyss angivna förhållanden av mark eller strömfall enligt vattenlagen eller för framdragande av ledningar eller anläggande av väg. Icke heller räknas till intäkt av jordbruksfastighet engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till fastighet eiUigt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränkningar enhgt andra författningar. Hör till fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja någon annan fastighet såsom till skogsfång, mulbete eller dyl., skall givetvis även vad som därigenom kommer fastighetens innehavare tiUgodo räknas som intäkt av fastigheten. / fråga om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra liknande samfäUigheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall som samfällighetens inkomst räknas även vad som in natura utdelats till innehavarna av de fastigheter, som hava del i samfäUigheten. Då inkomsten således beskattas hos samfäUigheten fjfr 53 § 1 mom. f)J, följer härav, att innehavare av fastighet, som har del i samfäUighet av ovannämnda art, icke är skyldig att som intäkt av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom utdelning från samfäl-ligheten, vare sig utdelningen utgått in natura eller i penningar.

Föreslagen lydelse

gångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för obegränsad tid, t. ex, vid ianspråktagande under nyss angivna förhållanden av mark eller strömfaU enligt vattenlagen (1918:523) eller för framdragande av ledningar eller anläggande av väg. Icke heller räknas till intäkt av jordbruksfastighet engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen (1964:822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar. Hör tiU fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja någon annan fastighet såsom till skogsfång, mulbete eller dyl., skall givetvis även vad som därigenom kommer fastighetens innehavare tiUgodo räknas som intäkt av fastigheten.

Prop. 1975: 48 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

upplåten tUl personal (personalbostad), dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden ej representerar ett större värde än som behövs för jordbruk eUer skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan driflbyggnad än bostadsbyggnad.

I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej kostnaden för sådana delar och tillbehör som äro särskUt avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften, I enlighet härmed inräknas ej i anskaffningskostnad för ekonomibyggnad kostnad för sådan tillgång som bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling med tUlhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej heller kostnaden för sådan tUlgång som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningskostnaden för byggnad kostnaden för sådan anordning som är nödvändig för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eUer gas och annan liknande anordning.

I fråga om tUlgång för vUken anskaffningskostnad enligt tredje stycket ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnaden tillämpas i stället föreskrifterna enligt punkt 5 om värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att vissa ledningar, som höra till marken, hänföras tiU avskrivningsunderlaget för byggnad.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enUgt avskrivningsplan tiU viss procent av byggnadens anskaffningskostnad. Byggnads anskaffningskostnad beräknas enligt följande.

Har byggnad uppförts under tid Har byggnad uppförts under tid
vamnder ägaren innehaft fastighe- vamnder ägaren innehaft fastighe
ten, är byggnadens anskaffnings- ten, är byggnadens anskaffnings
kostnad ägarens kostnader för upp- kostnad ägarens kostnader för upp
förande av byggnaden. Till an- förande av byggnaden. TUl an
skaffningskostnaden hänföres även skaffningskostnaden hänföres även
kostnad för till- eller ombyggnad kostnad för tUl- eller ombyggnad
samt värde av byggnad som enhgt samt värde av byggnad som enligt
punkt 4 andra stycket av anvis- punkt 4 andra stycket av anvis
ningarna tiU 21 § utgör intäkt av ningarna tUl 21 § utgör intäkt av
jordbruksfastighet för jordägaren, jordbruksfastighet för jordägaren.
Har bebyggd fastighet förvärvats Har bebyggd fastighet förvärvats
genom köp, byte eller därmed jäm- genom köp, byte eller därmed jäm
förligt fång, skall på byggnaderna förligt fång, skall på särskilda
anses belöpa så stor del av fastig- byggnader eller byggnadsbestånd
betens anskaffningskostnad som anses belöpa så stor del av fastig-
det vid fastighetstaxeringen fast- hetens anskaffningskostnad som
ställda byggnadsvärdet minskat det vid fastighetstaxeringen fast-
med värde av överbyggnad utgör ställda eller med tillämpning härav
av fastighetens hela taxeringsvär- beräknade värdet av skilda bygg
de. Vad som enligt denna beräk- nåder eUer byggnadsbestånd bort-
ning anses belöpa på byggnaderna sett från värde av överbyggnad ut
av fastighetens anskaffningskost- gör av fastighetens hela taxerings-

Nuvarande lydelse

nad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden enUgt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad. Kostnaden för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter avskrivningsunderlaget för byggnaderna erhålles. Detta avskrivningsunderlag får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som inte anses belöpa på byggnaderna jämte nyss angivna tUlgångar visas mera avsevärt över-eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskUda förmåner m. m. som förvärvats. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § i tUlämpliga delar.

Föreslagen lydelse

värde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader av fastighetens anskaffningskostnad innefattar även sådan tUlgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad. Kostnaden för tUlgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter avskrivningsunderlag för byggnader erhålles. Det sammanlagda avskrivningsunderlaget för byggnaderna får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som inte anses belöpa på byggnaderna jämte nyss angivna tUlgångar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som förvärvats. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § i tillämpUga delar.

Procentsatsen för värdeminskning i fråga om byggnad bestämmes med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skola beaktas även sädana omständigheter som att byggnads användningstid kan antagas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhåUanden, Har byggnad uppförts av nyttjanderättshavare och är jordägaren icke enligt nyttjanderältsavtalet skyldig att vid nytl-janderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tagas till detta förhåUande,

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen — utöver årliga värdeminskningsavdrag — med 10 procent av den i planen upptagna kostnaden för ny-, till-eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett av de första fem beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden nedlagts, Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på motsvarande sätt tillgodogöra sig de avdrag som återstodo för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives ekonomibyggnad eller personalbostad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningskostnaden, i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av bygg-nadsmaterJel eller dylikt i samband med utrangeringen eller rivningen,

II. Har skattskyldig erlagt anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastig-

Nuvarande lydelse

fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtiUgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Föreslagen lydelse

fastigheter vUka utnyttjas för odling eUer tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eUer överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. / bruttointäkten skall dock härvid icke inräknas intäkt på grund av del i samfäUighet. Fråga huruvida fastighet skaU anses inrättad till bostad åt en eller

två familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rått vid

beskattningsårets utgång.

tm25§ 2.a." Avdrag enligt 25 § 1 mom. medgives för sådan värdeminskning, som byggnad även med normalt underhäll och aktsam vård är underkastad. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan på byggnadens anskaffningsvärde. Angående minskning av avskrivningsunderlag för byggnad när särskilt värdeminskningsavdrag beräknas för värmepannor och annan maskinell utrustning, se under b nedan.

Som byggnads anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för dess anskaffande. Vid beräkning av anskaffningsvärdet för byggnad, som förvärvats tillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen faststäUda byggnadsvärdet (minskat med särskUt maskinvärde som kan ingå däri) utgör av fastighetens hela taxeringsvärde (minskat med särskUt maskinvärde). Om den återstående delen av anskaffningskostnaden för fastigheten visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Har byggnad förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall som anskaffningsvärde anses det belopp, som i beskattningsavseende

'Senastelydelse 1969: 363.

Som byggnads anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för dess anskaffande. Vid beräkning av anskaffningsvärdet för byggnad, som förvärvats tUlsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen faststäUda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Om den återstående delen av anskaffningskostnaden för fastigheten visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Har byggnad förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall som anskaffningsvärde anses det belopp, som i beskattningsavseende kvarstår oavskrivet för överlåtaren, om ej särskilda omständigheter föranleda annat.

Föreslagen lydelse

Vid beräkning av anskaffningsvärdet i vissa fall äger de två sista meningarna av punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning.

Nuvarande lydelse

kvarstår oavskrivet för överlåtaren, om ej särskilda omständigheter föranleda annat. Vid beräkning av anskaffningsvärdet i -vissa fall äger de två sista meningama av punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § motsvarande tiU-lämpning.

I byggnads anskaffningsvärde inräknas kostnad för till- eller ombyggnad som nedlagts efter förvärvet av byggnaden. I anskaffningsvärdet för byggnad inräknas även kostnad för plantering, parkeringsplats och annan jämförUg anläggning på fastigheten, även om anläggningens värde ingår i det markvärde som fastställts vid fastighetstaxeringen. Vidare får i anskaffningsvärdet inräknas kostnad som ägaren haft för rivning av byggnad eUer annat som tidigare fimnits på fastigheten, om rivningen kan anses ha varit betingad av och skett i nära anslutning tUl den nya byggnadens uppförande.

Det årliga värdeminskningsavdraget beräknas efter 1,5 procent för byggnad av sten, tegel, betong eUer annat jämförligt material och efter 1,75 procent för byggnad av trä. Avdraget får dock beräknas efter högre procenttal, om särskilda omständigheter föranleda därtill.

b." Avdrag enligt 25 § 1 mom, för årlig värdeminskning av värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning, vars värde ingår i taxeringsvärdet (byggnadsvärdet), medgives enUgt särskild avskrivningsplan efter högre procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget beräknas på utrustningens anskaffningsvärde. Angående beräkningen av detta värde gäller i tillämpliga delar vad som sägs i andra stycket under a ovan.

b. Avdrag enligt 25 § 1 mom. för årUg värdeminskning av värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning, vars värde ingår i taxeringsvärdet (byggnadsvärdet), medgives enligt särskild avskrivningsplan efter högre procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget beräknas på utrustningens anskaffningsvärde. Angående beräkningen av detta värde gäller i tillämpliga delar vad som sägs i andra stycket under a ovan. Vidare medges avdrag enligt särskild avskrivnings-ningsplan för anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet, som fastighetens ägare erlagt, om nyttigheten är knuten till fastigheten och ej till ägaren personligen.

Avskrives maskinell utrustning enUgt särskild plan, skall underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag för byggnaden minskas i motsvarande mån. Om tillgång som ingår i sådan utrustning på grund av förslitning eUer teknikens utveckling blivit oanvändbar innan fastigheten avyttrats, medgives avdrag för den del av tillgångens värde som kvarstår oavskriven enligt planen.

' Senaste lydelse 1969: 363.

Prop. 1975: 48 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag för årlig värdeminskning enligt särskild avskrivningsplan medgives även beträffande lösa inventarier. Utrangeras sådant inventarium, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

till 29 §

7." Kostnaden för anskaffande av byggnad, vUken är avsedd för användning i ägarens rörelse, avdrages genom årliga värdeminskningsav drag enligt föreskrifterna i denna punkt. Är fråga om rent tiUfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock byggnadskostnaden i sin helhet avdragas för det år då anskaffningen ägt rum.

I byggnads anskaffningsvärde inräknas ej värdet av sådana delar och tillbehör, som äro avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål, även om deras värde ingår i det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet.

I enlighet härmed inräknas ej i värdet av industribyggnad värdet av tillgångar avsedda för den industriella driften såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d. samt ej heller värdet av anordningar för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. I byggnadens värde inräknas vidare ej värdet av ledningar för vatten, avlopp m. m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, eller värdet av speciella värmeanläggningar, ventUationsanordningar eller särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. I värdet av byggnad som är avsedd för affärsändamål inräknas exempelvis ej värdet av hyllor, diskar eller annan butiksinredning, rulltrappor m. m. Tjänstgör konstruktion, för vilken byggnadsvärde fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eUer till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och sUoanlägg-ningar, anses värdet av sådan konstruktion ej ingå i byggnadens värde. I fråga om tillgångar, vUkas värde enligt andra och tredje styckena ej inräknas i byggnadens värde, tillämpas i stället de föreskrifter som enUgt punkterna 3 och 4 gälla för beräkning av värdeminskningsavdrag m. m. för maskiner och andra inventarier i rörelse.

Av punkt 16 fjärde stycket framgår, att värdet av vissa tiU marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för byggnad, även om de icke ingå i byggnadsvärdet.

Värdeminskningsavdrag för bygg- Värdeminskningsavdrag för bygg
nad beräknas på ett anskaffnings- nad beräknas på ett anskaffnings
värde, bestämt enligt de gmnder värde, bestämt enligt de grunder
som angivas i punkt 3 b sista styc- som angivas i punkt 3 b sista styc
ket. Har byggnad förvärvats till- ket. Har byggnad förvärvats till
sammans med den mark, på vilken sammans med den mark, på vilken
den är belägen, anses så stor del av den är belägen, anses så stor del
fastighetens anskaffningskostnad av fastighetens anskaffningskost-
belöpa på byggnaden, som det nad belöpa på byggnaden, som det
vid fastighetstaxeringen faststäUda vid fastighetstaxeringen fastställda
byggnadsvärdet (minskat med sär- byggnadsvärdet utgör av fastighe-
skUt maskinvärde) utgör av fastig- tens hela taxeringsvärde. Om den
hetens hela taxeringsvärde (mins- återstående delen av anskaffnings-

" Senaste lydelse 1969: 363.

Prop. 1975:48 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kat med särskilt maskinvärde). Om      kostnaden för fastigheten visas
den återstående delen av anskaff-     mera avsevärt över- eller under-
ningskostnaden för fastigheten vi-      stiga ett skäligt markvärde, får
sas mera avsevärt över- eUer un-       dock det för byggnaden beräknade
derstiga ett skäligt markvärde, får      värdet jämkas. Till anskaffnings
dock det för byggnaden beräknade     värdet räknas även de kostnader
värdet jämkas. Till anskaffnings-         för till- eller ombyggnad som ned-
värdet räknas även de kostnader       lagts efter förvärvet av byggnaden,
för till- eller ombyggnad som ned
lagts efter förvärvet av byggnaden.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen för värdeminskningsavdraget bestämmes efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Vid denna bedömning skola beaktas jämväl sådana omständigheter som att byggnadens ekonomiska varaktighetstid kan antagas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, förändringar med hänsyn till teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande, .Ä.r på grund av särskUda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tagas även härtill. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då byggnad, som är belägen på annans grund och som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall lösas av jordägaren.

Skattskyldig får i fråga om byggnad, som är avsedd att användas i hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen — utom för årliga värdeminskningsavdrag — med 10 procent av den på planen upptagna kostnaden för ny-, lill- eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett av de fem första beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden nedlagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på motsvarande sätt tillgodoräkna sig de avdrag som återstå för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives i rörelse använd byggnad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier o. dyl. i samband med utrangeringen eller rivningen.

20. Punkt 11 av anvisningarna till 22 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

tiU 41 a § 1. Bestämmelsen i 41 a § innebär bl. a. att för fastighet, som avses i 24 § 2 eller 3 mom., fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde skall inräknas i underlaget för intäktsberäkningen i de fall där samfäUigheten utgör en särskild taxeringsenhet. Jfr i detta hänseende punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 §.

Prop. 1975: 48 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. Äger fastighet av annat slag än som nämns i punkt 1 del i sådan samfäUighet som avses i 41 a § och överstiger fastighetens andel av intäkterna i samfäUigheten dess andel i sådana kostnader i verksamheten som äro på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understigande 100 kronor, föreligger icke skyldighet att upptaga intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fastigheten. Förvaltas sådan samfäl-lighet av juridisk person, skola kapitalinkomster som den juridiska personen har uppburit och som belöpa på fastigheten tagas upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. Om intäkt av fastighet beräknas enligt 24 § 2 eller 3 mom., skola dock kapitalinkomster beskattas hos ägare av fastigheten i inkomstslaget kapital. Understiger fastighets andel av ränteintäkter 100 kronor, förelig ger emellertid icke skattskyldighet för beloppet.

3. Vid tillämpning av bestämmelser om beräkning av avdrag för årlig värdeminskning av byggnad får för fastighet, som äger del i samfäUighet som avses i 41 a §, i det fall samfäUigheten utgör särskild taxeringsenhet, hänsyn tagas till fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde.

4. Vid beräkning av inkomst i sådan samfäUighet som ' avses i 53 § 1 mom. första stycket f) får avdrag göras för utdelning till delägare, oavsett om utdelningen utgått in natura eller i penningar. Utdelningen skall av delägare upptagas till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten ingår eller, om intäkten av denna beräknas enligt 24 § 2 eller 3 mom., som intäkt av kapital

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tUl-lämpas såvitt avser 53 § 1 mom. första stycket d) första gången vid 1975

Prop. 1975: 48 17

års taxering och i fråga om punkterna 3 och 11 av anvisnmgaraa till 22 §, punkt 2 av anvisningarna till 25 § och pimklerna 7 och 20 av anvisningarna tUl 29 § vid 1976 års taxering och i övrigt vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller såvitt avser puiUcterna 3 och 11 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 av anvisiungarna till ,25 § och punkterna 7 och 20 av anvisningarna tUl 29 § vid 1975 års taxering och i -fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år och i övrigt — utom såvitt avser skattefrihet för Stiftelsen Industricentra — vid taxering år 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare är. Bestämmelsema i punkt 11 av anvisningarna till 22 § och punkt 20 av anvisningarna tUl 29 § äger icke tillämpning på avgift eller bidrag som erlagts under beskattningsår för vilket taxering i första instans skett år 1975 eller tidigare år. Motsvarande gäller i fråga om sådan anläggningskostnad eller sådant anläggningsbidrag som angives i punkt 2 av anvisningarna till 25 §.

Övergår till följd av de nya bestämmelserna skattskyldighet för samfäUighet på ägare av fastighet, som äger del i samfäUigheten, skall för det beskattningsår som går till ända närmast efter utgången av februari månad 1976 följande gäUa i fråga om fastigheten.

1. I avskrivningsunderlaget för byggnad får inräknas fastighetens andel
av anskaffningskostnaden för byggnadsbeståndet i samfäUigheten, vUken
andel av byggnadsbeståndet skaU anses avskriven med belopp motsva
rande den på andelen belöpande summan av de värdeminskningsavdrag
som samfäUigheten fått åtnjuta. Redovisas fastigheten i förvärvskälla vari
inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, gäller motsvaran
de i fråga om markanläggningar i samfäUigheten.

2. Redovisas fasligheten i inkomstslaget annan fastighet får vidare
anskaffningskostnad för sådan tiUgång som avses i punkt 2 a tredje
stycket av anvisningarna till 25 § inräknas i byggnadens anskaffnings
värde och skall härvid tiUgången anses avskriven med belopp som mot
svarar de värdeminskningsavdrag samfäUigheten fått åtnjuta. Vidare får
— med beaktande av de regler som eljest gäller beträffande avdrag för
värdeminskning av inventarier som ingår i den förvärvskäUa vari fastig
heten redovisas — som ingångsvärde för inventarier upptagas den på
fastigheten belöpande andelen av det värde av samfällighetens inventa
rier som kvarstår oavskrivet i beskattningshänseende enligt balansräk
ning för det beskattningsår som gått till ända närmast före ingången av
mars månad 1976.

3. Redovisas fastigheten i förvärvskälla vari inkomsten beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder, skaU fastighetens andel av övriga poster i
nyss avsedda balansräkning upptagas som ingående poster i räkenska
perna för iör\-ärvskällan. Beräknas inkomsten ej enligt bokföringsmäs
siga grunder, och är ej heller fråga om fastighet, som avses i 24 § 2 eller
3 mom., skall endast sådana poster beaktas som kan godtagas vid be
skattningen av den förvärvskälla vari fastigheten ingår. Vid taxeringen
skall dock såsom intäkt upptagas belopp motsvarande fastighetens andel
i sådan ogulden skuld för vilken samfäUigheten fått åtnjuta avdrag och
som avser kostnad för vilken avdrag kan medges i den förvärvskälla vari
fastigheten ingår. Har samfäUigheten såsom intäkt upptagit fordran på
sådant belopp som när den betalas kommer att föranleda beskattning i
den förvärvskälla vari fastigheten ingår, får ett belopp motsvarande fas
tighetens andel av denna fordran, i förekommande fall andelen av det
belopp vartill fordran nedskrivits, upptagas såsom avdragsgUl kostnad.

2 Riksdagen 1975.1 saml Nr 48

Annan skattskyldig än som avses i första stycket skall som ingångsvärde för byggnad upptaga den verkliga anskaffningskostnaden med tillägg för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad som skett senare. Ingångsvärdet får dock i stället beräknas tiU två tredjedelar av summan av vid övergången gällande taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tUlgångar, minskat med skäUgt värde av mera betydande naturtUlgångar och särskilda förmåner. Skogsmarksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kronor. NaturtiUgångar och särskilda förmåner anses som mera betydande, om deras värde överstiger en tiondel av ovannämnda summa, I ingångsvärde som beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för ny-, till- eUer ombyggnad på fastigheten, om ny-, tUl- eller ombyggnaden skett efter utgången av år

Annan skattskyldig än som avses i första stycket skaU som ingångsvärde för byggnad upptaga den verkliga anskaffningskostnaden med tillägg för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad som skett senare. Ingångsvärdet får dock i stället beräknas till två tredjedelar av summan av vid övergången gällande taxerat jordbmksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde, minskat med värde av överbyggnad, och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. Skogsmarksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses som mera betydande, om deras värde överstiger en tiondel av ovannämnda summa. I ingångsvärde som beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för ny-, tiU- eller ombyggnad på fastigheten, om ny-, till-

Nuvarande lydelse

1969, under fömtsättnmg att kostnaden icke beaktats vid den fastighetstaxering då det vid övergången gäUande taxeringsvärdet fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförUgt fång efter utgången av år 1969, får härutöver beräkna ingångsvärdet enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna tUl 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad för ny-, till- eUer ombyggnad på fastigheten får inräknas i ingångsvärdet, om ny-, tUl- eUer ombyggnaden skett efter förvärvet.

Föreslagen lydelse

eller ombyggnaden skett efter utgången av år 1969, under fömtsättning att kostnaden icke beaktats vid den fastighetstaxering då det vid övergången gällande taxeringsvärdet fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång efter utgången av år 1969, får härutöver beräkna ingångsvärdet enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad för ny-, till- eller ombyggnad på fastigheten får inräknas i ingångsvärdet, om ny-, tUl- eller ombyggnaden skett efter förvärvet.

Har ingångsvärde beräknats enUgt andra stycket till två tredjedelar av summan av taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar minskat med skäligt värde av mera betydande naturtiUgångar och särskilda förmåner får avdrag enligt punkt 3 tionde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse ej åtnjutas.

Har ingångsvärde beräknats enligt andra stycket tiU två tredjedelar av summan av taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde, minskat med värde av överbyggnad, och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt värde av mera betydande naturtiUgångar och särskUda förmåner får avdrag enligt punkt 3 tionde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse ej åtnjutas.

Har kostnad för ny-, tUl- eUer ombyggnad bestritts genom ianspråktagande av medel, som avsatts tUl investeringsfond eller Uknande anordning för uppskov med inkomstbeskattning, skall ingångsvärde för byggnad minskas med vad som sålunda tagits i anspråk.

Har den skattskyldige förvärvat fastigheten på annat sätt än genom köp, byte eUer därmed jämförligt fång före den 1 januari 1973, får han som ingångsvärde för byggnadsbeståndet upptaga samma värde som överlåtaren vid övergäng fått upptaga eiUigt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till-lämpas i fråga om 9 § första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser i 9 § tUlämpas dock vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

Prop. 1975: 48 20

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 516) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 6 § 1 mom. och 10 § 2 mom, lagen (1947: 576) om statiig inkomstskatt'skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ 1 m o m.2 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrives i denna lag eUer i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som angives i 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen samt, såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b)    svenska aktiebolag och såda-   b) svenska aktiebolag och såda
na bolag, som enligt särskild för-   na bolag, som enhgt särskild för
fattning äro skyldiga att avstå sin fattning äro skyldiga att avstå sin
vinst, ekonomiska föreningar, sam- vinst, ekonomiska föreningar, sam
fund, stiftelser, verk, inrättningar fund, stiftelser, verk, inrättningar
och andra inländska juridiska per- och andra inländska juridiska per
soner, därunder inbegripna ägare   söner, dock såvitt gäller sådana
av för gemensamt behov avsatta så juridiska personer som enligt för
kallade besparingsskogar, härads- fattning eller på därmed jämförligt
allmänningar samt andra likartade sätt bildats för att förvalta sam-
samfälligheter, som förvaltas själv- fällighet endast om samfäUigheten
ständigt för delägarnas gemensam- taxerats såsom särskild taxerings-
ma räkning:                             enhet och avser marksamfälUghet

eller regleringssamfäUighet:

för aUa inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tUlbehör tUl sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig skatt eller tUlkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

10 §

2 m o m.3 Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen, svenska aktie-

Senaste lydelse av mbriken 1974:770. = Senaste lydelse 1973: 1101. »Senastelydelse 1974: 995.

Prop. 1975: 48 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fonder, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis- b) för andra svenska ekonomis
ka föreningar än sådana, som ingå ka föreningar än sådana, som ingå
i jordbrukskasserörelsen, och sam- i jordbrukskasserörelsen, och sam-
bmksföreningar ävensom för Sve- bruksföreningar ävensom för Sve
riges allmänna hypoteksbank. Ko- riges aUmänna hypoteksbank. Ko
nungariket Sveriges stadshypoteks- nungariket Sveriges stadshypoteks-
kassa och hypoteksföreningar: kassa, hypoteksföreningar samt

sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfäUighet och som skola erlägga skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen:
tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a),
b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till-lämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid taxering för år 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare år.

Övergår tUl följd av de nya bestämmelserna skattskyldighet för samfäUighet på ägare av fastighet, som äger del i samfäUigheten, utgör fastighetens andel av restituerad, avkortad eller a-vskriven skatt, som enligt 2 § första stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för samfäUigheten, skattepliktig intäkt för ägare av fastigheten. Övergår skattskyldigheten på annan juridisk person än dödsbo eller familjestiftelse såsom ägare av fastighet, som äger del i samfäUigheten, får den juridiska personen vid 1978 års taxering tUlgodoföra sig avdrag för sin andel av den kommunalskatt, som under år 1977 påförts samfäUigheten.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

dels att 6 § 1 mom., punkt 1 av anvisningarna tUl 3 och 4 §§ och anvisningarna tiU 5 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skaU införas ett nytt moment, 12 § 3 mom., av nedan angivna lydelse.

Senaste lydelse av lagens mbrik 1974: 859.

Prop. 1975: 48 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ 1 mom.' Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskUda bestämmelser, meddelade på gmnd av överenskommelse eUer beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka voro här i rUcet bosatta vid beskattningsårets
utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfaUet voro här
i rUcet bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig
inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 10 § 1
mom. lagen om statUg inkomstskatt omförmälda famUjestiftelser:

för aU den förmögeiUict, de -vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eUer å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vU- b) förenmgar och samfund, vil
kas medlemmar icke på grund av kas medlemmar icke på grund av
medlemskapet äga del i förening- medlemskapet äga del i förening
ens eUer samfundets förmögenhet, ens eller samfimdets förmögenhet,
ägare av för gemensamt behov av- sådan juridisk person som förval-
satta så kallade besparingsskogar, tar regleringssamfäUighet eller för-
häradsallmänningar samt andra vältar samfäUighet enligt lagen
likartade samfälligheter, som för- (1952:166) om häradsallmänning-
valtas självständigt för delägarnas ar eller lagen (1952:167) om all
gemensamma räkning, ävensom männingsskogar i Norrland och
andra stiftelser än famUjestiftelser, Dalarna eller förvaltar sockenall-
samtliga dock endast om och i den männing, sockensamfälld mark el-
mån de äro skyldiga erlägga skatt ler mark som av ålder är samfälld
för inkomst: o. dyl enligt lagen (1973:1150)

om förvaltning av samfälligheter, ävensom andra stiftelser än famUjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de -vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eUer å utländsk ort;

c) fysiska personer, vUka icke voro här i riket bosatta vid beskattnings
årets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro
här i riket bosatta, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, tUl den del den icke utgjorts av svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

För skattskyldiga, om vUka i 18 § förmaks, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar och jordbmkets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig tUl här i rUcet bedriven försäkringsrörelse.

AUmänna pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet för förmögenhet.

Senaste lydelse 1974: 998.

Prop. 1975:48 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

3 mom. Ingår i skattepliktig förmögenhet fastighet, som äger del i samfäUighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b), behöver vid redovisningen av förmögenheten i den del den utgöres av fastighetens andel i samfäUigheten ej upptagas belopp som understiger 2 000 kronor.

Anvisningar

tUl 3 och 4 §§ 1. TUlgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhetsberäkningen, skall därvid upptagas, även om den tmder beskattningsåret icke länmat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit imder året.

Äger fastighet del i samfäUighet av annat slag än som avses i 6 §

1 mom. första stycket b), upptages
egendom som ingår i samfäUighe
ten eller äges av juridisk person,
som enligt författning eller på där
med jämförligt sätt bildats för att
förvalta samfäUigheten. Värde av
gemensamhetsanläggning, vari de
delägande fastigheterna uteslu
tande eller så gott som ute
slutande utgöras av sådana en-
eller tvåfamiljsfastigheter för
vilka intäkt beräknas enligt 24 §

2 mom. första stycket kom
munalskattelagen (1928:370), in
går i de delägande fastigheternas
taxeringsvärden. I de fall när sår
skilt taxeringsvärde åsatts samfäl-
ligheten liksom i det fall där fast
eller lös egendom eljest ingår i
samfäUigheten eller äges av ju
ridisk person som nyss angivits,
skall taxeringsvärdet och värdet av
sådan fast eller lös egendom för
delas på de delägande fastigheter
na efter deras andelstal i samfäUig
heten.

Prop. 1975:48 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tUl 5 §3

Avdrag för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med summan, omräknad i kronor, av de basbelopp som återstå att betala med till-lämpning av 5 kap, 23 § studiestödslagen (1973: 349). Vid beräkning av avdraget tillämpas basbeloppet vid ingången av året före taxeringsåret. Avdraget får ej överstiga det belopp som återstår att erlägga med hänsyn till 5 kap. 24 § första stycket lagen.

Utöver avdrag enligt första stycket får avdrag göras för påförda, ej erlagda avgifter enligt 5 kap. studiestödslagen i den mån debiteringen ej förfallit enligt 5 kap. 30 § samma lag.

Skulder, som hänföra sig till samfälligheter av annat slag än som anges i 6 § 1 mom. första stycket b), fördelas efter de delägande fastigheternas andelstal.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lageri enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till-' lämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid taxering för år 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare år.

5 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto

dels att i 6, 10 och 11 §§ ordet "Konungen" och orden "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut mot "regeringen",

dels att i 1, 4, 10 och 11 §§ ordet "förordning" skaU bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels att rubriken tUl förordningen saml 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Skogskontolag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

'Senaste lydelse 1973: 1115.

' Senaste lydelse av

1 § 1969: 199

6 § 1969:714

» Senaste lydelse 1972: 747.

Prop. 1975: 48 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret ultagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan inläkt i dess helhet.

Skallskyldig, som vid jorddelningsförrätlning tillträtt ny mark och efter liUträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår, under vilket Ukviden ännu ej förfallit tUl betalning, erhålla uppskov med högst ett belopp, motsvarande köpeskUlingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskUlingen för avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som motsvarar den beräknade nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfäUighet, som avses i 53 § 1 morn. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370), får uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk i samfäUigheten antingen under det beskattningsår då utdelningen upptages till beskattning eller under beskattningsåret dessförinnan på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om 2 § första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser i 2 § gäller vid taxering för år 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare år. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, skall hänvisningen i stället avse skogskontolagen.

6 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956: 623)' dels att 120 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 42 a §, av nedan angivna lydelse.

Lagen omtryckt 1971: 399. Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

Prop. 1975: 48 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 a § I mom. Det åligger juridisk person, som förvaltar samfäUighet, att till ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering varje år utan anmaning lämna uppgift enligt följande. Sådan juridisk person som avses i 53 § 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370) skäll lämna uppgift om utdelning till delägare. Uppgiften skall även innehålla upplysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 § femte stycket skogskontolagen (1954:142). Annan juridisk person skall lämna uppgift om delägares andel av intäkter och kostnader i samfäUigheten. Uppgift behöver dock icke lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 100 kronor, och ej heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 100 kronor sedan därifrån avdragits andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Vidare skall annan juridisk person än sådan som avses i 6 § 1 mom. första stycket b) lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt lämna uppgift om delägares andel i samfällighetens behållna förmögenhet. Utgör samfäUigheten icke särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde ej inräknas. Uppgift behöver dock icke lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 2 000 kronor.

Uppgift skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär och avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning som gäller för avlämnande av självdeklaration. Senast nämnda dag skall vidare till delägare översändas ett exemplar av uppgiften

Prop. 1975: 48 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller denne eljest underrättas om innehållet i uppgiften.

2 mom. Juridisk person, som förvaltar samfäUighet och som icke är skattskyldig för förmögenhet, är pliktig att efter anmaning till ledning för vårdesättningen av delarna i samfäUigheten avlämna uppgift om samfällighetens tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

120 § Den som uppsåtligen eUer av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 eller 38 § dömes tUl böter. Till böter, högst femhundra kronor, dömes

1) den som ej fuUgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eUer 34 § 3 mom. att avlämna där avsedda handUngar eUer uppgifter,

2) den som ej fuUgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits tiU beskattning,

3) den som ej fidlgör vad honom åligger på gmnd av förordnande, som i 40 § sägs,

4) den som ej fullgör i 42 § före- 4) den som ej fullgör i 42 § el-skriven skyldighet att utan anma- ler 42 a § 1 mom. föreskriven skyl-ning avlämna särskUda uppgifter dighet att utan anmanmg avlämna från bostadsförening eller bostads- särskUda uppgifter från bostadsför-aktiebolag, ening eUer bostadsaktiebolag eller

sådan juridisk person som förvaltar samfäUighet,

5) den som ej fuUgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje styckena samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt

6) den som ej fuUgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej tiU ansvar enligt första eller andra stycket. Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift och annan uppgift tUl ledning vid 1977 års taxering.

Prop. 1975: 48

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-20

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition med förslag om ändrade regler för beskattning av samfälligheter, m. m.

1 Inledning

Den civilrättsliga lagstiftning om anläggningssamfälligheter som kom till på 1960-talet aktualiserade frågan oni taxering av dessa samfälligheter. Utredningen! om det skatterättsliga fastighetsbegreppet avgav i december 1972 promemoria (Ds Fi 1972: 11) angående beskattning av vissa gemensamhetsaiUäggningar. Promemorian Innehöll förslag om inkomst-, förmögenhets- och fastighetstaxering av dessa anläggningar.

Efter förslag i en inom finansdepartementet i februari 1973 upprättad promemoria (Ds Fi 1973: 7) angående fastighelsbegreppet i skatterätten, m. m. har nya regler om fastighetstaxering av samfälligheter införts fr.o.m. 1975 års allmänna fastighetstaxermg (prop. 1973:162, SkU 1973: 70, SFS 1973:1099). I prop. 1973: 162 anfördes vidare att de beskattningsfrågor som rörde olUca samfälligheter borde övervägas ytterligare inom finansdepartementet innan förslag tUl nya beskattningsregler i dessa frågor framlades. En anledning tiU detta var att riksdagen då förelagts förslag tUl nya civilrättsliga regler om samfälligheter.

Nimiera har en omfattande ny civUrättslig lagstiftnmg om samfäUigheter mförts (prop. 1973:160, CU 1973: 33, SFS 1973:1149—1151 m. fl.). Denna umefattar främst anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Därefter har mom finansdepartementet i juli 1974 upprättats promemorian (Ds Fi 1974: 10) Beskattning av samfäUigheter m. m.

En sammanställning av innehållet i de remissyttranden som avgivits

• Länsrådet S. Villner,

Prop. 1975: 48 29

över promemorian (Ds Fi 1972: 11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar har gjorts i promemorian (Ds Fi 1974: 10) Beskattning av samfälligheter m, m., s, 97 (i det följande benämnd promemorian) vartill hänvisas i detta avseende.

Efter remiss har yttranden vidare avgivits över promemorian av kammarkollegiet, kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, Göta hovrätt, byggnadsstyrelsen, riksskatteverket (RSV), statens vattenfallsverk, centralnämnden för fastighetsdata (CFD), lantbruksstyrelsen, statens lantmäteriverk, skogsstyrelsen, bostadsstyrelsen, domänverket, bankinspektionen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, skogshögskolan, allmänna ombudet för meUankommunala mål, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro,' Jämtlands, Kopparbergs, Västernorriands, Västerbottens och Norrbottens län, företagsskatteberedningen, realisationsvinstkommittén, bostadsskattekommit-lén, Föreningen auktoriserade revisorer, GäUivare allmänningsskog, HSB:s riksförbund (HSB), Jokkmokks allmänningsskogar. Konungariket Sveriges stadshypolekskassa. Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Orsa besparingsskog. Riksförbundet för enskild väghållning. Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska bankföreningen. Svenska elverksförcningen. Svenska jägareförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska riksbyggen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), S■eiges häradsallmänningsförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges villaägareförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Älvdalens besparingsskog.

Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län, GälUvare och Jokkmokks allmänningsskogar har hänvisat till och överlämnat ett av Norrbottens allmänningars förbund upprättat ullålande. Lantbrukarnas riksförbund hänvisar i sUt yttrande till ett inom Lantbrukamas skattedelegation upprättat utlåtande. Svenska bankföreningen, SHIO, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund åberopar ett inom Näringslivets skattedelegation upprättat utlåtande. Yttrande över förslaget har vidare inkommit från Särna och Idre Besparingsskog och från civUekonomen Stig Olsson.

Slutligen har Stiftelsen Industricentra hemställt att bli befriad från skatt på inkomst i stiftelsens verksamhet och att stiftelsens fastigheter undantas frän skatteplikt.

Prop. 1975: 48 30

2 Allmän orientering 2.1 Förkortnmgar

Beteckningarna på nedanstående författningar kommer i framstäUningen att förkortas enligt följande:

AL anläggningslagen (1973:1149)

allmänningsskogslagen lagen (1952:167) om allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna
bysamfällighetslagen lagen (1921: 299) om förvaltnmg av bysam-
fälligheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter
EVL lagen (1939: 608) om enskilda vägar

FBL fastighetsbildnmgslagen (1970: 988)

häradsallmäimingslagen lagen (1952:166) om häradsaUmänningar
JDL lagen (1926: 326) om delning av jord å landet

jaktiagen lagen (1938: 274) om rätt tUl jakt

KL kommunalskattelagen (1928: 370)

LFS lagen (1973: 1150) om förvaltning av sam-

fälligheter
LGA lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsan-

läggningar
SI lagen (1947: 576) om statiig mkomstskatt

SF lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

TL taxeringslagen (1956: 623)

TK taxeringskungörelsen (1957: 513)

VL vattenlagen (1918: 523).

2.2 Begreppet samfäUighet m. m.

Med samfäUighet förstås i första hand egendom eller rättigheter av servitutskaraktär som tUlhör flera fastigheter. Dessa samfäUigheter kan delas upp på tre olika huvudtyper, marksamfälligheter dvs. mark — ofta skogsmark — som tillhör flera fastigheter gemensamt, anläggningssamfälligheter eller gemensamma anläggningar dvs. anläggningar som tUlhör flera fastigheter och övriga samfälligheter som avser vissa andra fastighetssammanslutningar t.ex. samfäUda fisken, samfäUda servitut och andra samfällda rättigheter. Undantagsvis kan samfäUighet vara knuten till annat rättssubjekt än fastighet. Med begreppet samfäUighet kan vidare avses den associationsrättsliga sammanslutning av fastigheter som äger del i marksamfälUghet, gemensam anläggning eller sådan fastighetssammanslutning som betecknats övrig samfäUighet. I det följande kommer begreppet samfäUighet vanligen att användas i den förstnämnda bemärkelsen och således åsyfta gemensam egendom eller gemensamma rättigheter.

Prop. 1975: 48 31

Samfälligheter har bildats här i landet sedan lång tid tUlbaka. Denna samverkan mellan fastigheter avsåg urspmngligen ett samfällt utnyttjande av marken men också av jakt och fiske.

Före de stora skiftesreformema ömkades jorden och skogen i stor utsträckning gemensamt av delägare i en by. Skogen och betesmarken var vanligen oskiftad. Vid skiftesreformerna delades marken i huvudsak upp meUan delägarna i byn men viss del avsattes att vara samfäUd för bydel-ägarna. Denna typ av gemensamt utnyttjande av marken finns alltjämt kvar. En annan ålderdomlig form av gemensamt utnyttjande av marken för flera fastigheters räkning är allmänningar av olika slag, främst häradsaUmänningar. Regler för beskattnmgen av dessa äldre slag av samfäUigheter har fuimits sedan länge.

Anläggnmgar som är gemensamma för flera fastigheter regleras i t. ex. VL och EVL. TUlkomsten av LGA medförde att samfälligheter av ett helt nytt slag kunde bildas. De gällande beskattnmgsreglerna avser främst häradsallmänningar o. d. och är mte avpassade för de nya typerna av anläggningssamfälligheter och frågan om beskattningen av dessa har därför utretts. Den 1 juli 1974 har vidare ny civUrättslig lagstiftning i främst AL och LFS trätt i kraft. Den nya lagstiftningen avser i det närmaste samtiiga typer av samfälUgheter. Den har syftat till att modernisera och så långt möjligt föra samman nuvarande bestämmelser om inrättande av anläggnmgar som är gemensamma för flera fastigheter samt om förvaltningen av sådana anläggningar och andra gemensam-hetsbildnmgar.

AL innehåller regler främst för inrättande av gemensamma anläggningar. Motsvarande bestänmielser har tidigare fuimits i LGA och i delar av EVL. LFS har ersatt bysamfällighetslagen. Vidare har LFS delvis ersatt förvaltnmgsbestämmelserna i LGA och EVL. Den reglerar även förvaltnmgen av anläggningar som inrättats med stöd av AL. AL skall tillämpas på förrättningar som påbörjas efter lagens ikraftträdande den 1 juli 1974. LFS gäller från nämnda dag i princip på alla samfälligheter utom dels sådana för vilka särskilda regler gäller, t. ex. häradsallmänningar enligt häradsallmännmgslagen, dels gemensamhetsanläggningar som bUdats enligt LGA och förvaltas av juridisk person, såvida samfäUigheten inte ombildals till samfällighetsförening.

2.3 Uppgifter om samfällighetemas art, antal, areal m. m.

2.3.1 Gemensamma anläggningar

Bestående anläggningssamfälligheter är främst gemensamhetsanläggningar enligt LGA, vägsamfäUigheter och vägföreningar enligt EVL och gemensamma anläggnmgar enligt VL, främst regleringssamfäUigheter och olUca torrläggningssamfälligheter.

Prop. 1975: 48 32

a) Gemensamhetsanläggningar enligt LGA

Vid statens lantmäteriverk har förts viss statistik över anläggningsbesluten enligt LGA. Under tiden från LGA:s ikraftträdande fram till den 15 maj 1974 hade 890 anläggningsbeslut enligt LGA sänts in till verket. Uppskattningsvis torde det totala antalet anläggningsbeslut enligt LGA uppgå lUl omkring 1 200—1 500.

Genom LGA har ca 40 typer av nyttigheter tillgodosetts. Olika nyttigheters frekvens i anläggningsbeslulen under tiden fr. o. m. april 1970 t. o. m. augusii 1973 framgår av labell 1.

TabeU 1. Olika nyttigheters frekvens i anläggningsbeslut (426 st.)

Anläggning för vatten och av-		Tennisbana, bollplan e. d. an-
lopp, servisledning, dagvat-		läggning	17
tenledning, dränering	309	Inspektionsgång under radhus	2
Väg, förbindelseled eller		Trappa, stödmur o, d.	7
gårdsutrymme	329	Skyddsrum	3
Centralantenn	178	Spolplatla	7
Parkerings- eiier biluppställ-		Fritidsgård	15
ningsplats	204	Elektrisk motoi-värma re	26
Lekplats	210	Kontor	4
ParkanläggniiiE, träd och gräs-		Samlingslokal	18
mattor	181	Hundrastgård	2
Ledningar för el. och tele	141	VentUationsanlägguing	2
Gårds- eller ytlerbelysning	177	Huvudvatterimätare	5
Garage	167	Badplats	9
Värmecentral	37	Båtbrygga o, d.	13
Undervärmecentral och värme-		Dammanläggning	1
kulvert	34	Brandstegar	3
Yttre underhåll av byggnader	50	Trafikskyltar	1
Förråd, källare eller cykel-		Pool	8
bod	16	Bastu, motionsrum	6
Tvättstuga	26	Telefonkiosk	1
Oljetank	13	Vaktmästarbostad	2
PiskstäUning o. d.	19	Larmanläggning	1
Soprum eller anordning för upp-		Värmeslinga i grund	1
samling av sopor	25	Brandposter	2
Staket, hägnad och stängsel	22

Inom lantmäteriverket har en undersökning företagits i fråga om de anläggningsbeslut enligt LGA som inlämnats tUl verket under tiden fr. o. m. januari 1972 t. o. m. augusti 1973. Denna undersökning har avsett dels antalet anslutna fastigheter till varje anläggning, dels antalet nyttigheter som tillgodosetts genom anläggningen. Antalet inlämnade beslut under denna tid är 245, Av dessa hänför sig 91 tiU s. k. storkvarter, varmed avses kvarter vari enskilda fastigheters kommunikationsbehov lösts helt eller delvis genom gemensamhetsanläggning.

Fördelningen av beslut med olika antal anslutna fastigheter framgår av diagram 1. Fördelningen redovisas såväl för samtliga beslut som för dem som avser storkvarter.

Prop. 1975: 48 34

b) VägsamfäUigheter och vägföreningar enligt EVL

Det finns f. n. ett stort antal vägsamfäUigheter och vägföreningar som bildats enligt EVL. Vägsamfälligheterna uppgår enligt uppgift som inhämtats från vägverket tUl meUan 15 000 och 16 000 under det att väg-föreningarnas anlal inle är 1 000. Den genomsnitlUga våglängden för de enskUda vägsammanslutningar som erhåller statliga bidrag och till vilka vägsamfälligheterna och vägföreningarna hör är 3 km. De enskUda vägarna har enligl Riksförbundet för enskUd väghållning en uppskattad sammanlagd längd på omkring 160 000 km,

c) Gemensamma anläggningar enligt VL

De mest betydande samfälligheterna enligt VL är regleringssamfällig-helerna, I VL regleras vidare vissa gemensamma avloppsföretag och torrläggningssamfälligheter. De sistnämnda avser gemensamma anläggningar för dikning, vattenavledning och invallning.

Stora regleringssamfäUigheter finns främst i de norrländska älvarna. Dessa är enligt uppgift som inhämtats från statens vattenfalisverk främst Umeälvens, Skellefteälvens, Angermanälvens och Indalsälvens regleringssamfäUigheter. Andra betydande regleringssamfäUigheter är Holmsjön-Leringens regleringssamfäUighet i Västernorrlands län, Dalälvens regleringssamfäUighet och Kimstaddammen i Östergötlands län. I samtliga dessa regleringssamfäUigheter är statens vattenfallsverk del ägare. De totala taxeringsvärdena för nämnda regleringssamfäUigheter utgör omkring 700 milj. kr. Statens andel därav uppgår tUl ca 335 milj. kr.

2.3.2 Marksamfälligheter

Marksamfällighelerna är främst häradsallmänningar, allmänningsskogar och samfälld mark som avsatts vid fastighetsbildning enligt FBL eller motsvarande äldre lagstiftning,

a) Häradsallmänningar och sockenallmänningar

Innan särskilda skogar avskUts för byar eUer motsvarande utgjordes stora skogsområden av allmänningar med en större krets delägare. Enligt byggningabalken var allmänningarna landsallmänningar, häradsallmänningar och sockenallmänningar. Några landsallmänningar finns inte längre kvar.

Häradsallmänningarnas antal uppgår till 60 och deras landareal var år 1967 omkring 130 000 ha. Däri ingick sex s. k. oäkta sockenallmänningar med en areal av ca 2 000 ha. Med oäkta sockenallmänning avses sådan till socken hörande allmänning som utgjort del av häradsallmän-ning, Häradsallmänningarna består huvudsakligen av skogsmark. Är 1967 var arealen skogsmark omkring 105 000 ha eUer ca 80 % av den totala arealen. Impedimenlen utgjorde ca 20 000 ha eller 15 % och in-ägomarken ca 4 000 ha eller 5 % av totalarealen.

Prop. 1975: 48 35

Avverkningen uppgick år 1967 till drygt 450 000 skogskubikmeter. Detta innebär i förhållande till 1915 års siffror en ökning av a-werk-ningen totalt med 155 % och per hektar med 90 %. Skogsmarksarealen hade under samma tid ökat med 34 %. (Förestående antalsuppgifter m. m. om häradsallmänningarna är hämtade från publikationen "Sveriges Häradsallmänningar. En översikt av verksamheten.", som utgetts år 1968 av Sveriges häradsallmänningsförbund).

Antalet äkta sockenaUmänningar är inte hell klarlagt men redovisades vid en inventering år 1960 tUl 19. Sockenallmänningarna består i allmänhet av skogsmark eller annan avrösningsjord.

b) Allmänningsskogar

Ällmänningsskogarna är dels de s. k. besparingsskogarna i Kopparbergs och Gävleborgs län, dels vissa allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län. Antalet allmänningsskogar uppgår till 32. På grundval av uppgifter i Skogsstatistisk årsbok 1968 kan totalarealen beräknas till 744 000 ha, varav produktiv skogsmark 541 000 ha.

c) Övriga marksamfälligheter

Övriga marksamfälligheter uppgår till elt mycket stort antal som inte närmare kan anges. Dessa har tillkommit vid fastighetsbUdning under olika tidsperioder. De marksamfälligheter som här kommer i fråga kan i hu-vudsak delas upp på följande tre grupper.

1. Område som avsatts för gemensamt ändamål vid storskifte, enskifte,
av\'ittring, hemmansklyvning, ägostyckning, laga skifte eller annan
lantmäteri- eller mälningsförrättning.

De områden som avsatts till samfäUigheter kan avse t.ex. väg, båtplats, avloppsdike, sandtag, lertag, grustag eller vattentäkt. Sådana samfälligheter förekommer i stort antal.

En annan typ av samfälligheter som bildats vid fastighetsbildning av här aktuellt slag är gemensamhetsskogarna. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 (s. 41) fanns det den 1 januari 1972 56 gemensamhetsskogar med en areal av 117 700 ha, medan 12 omfattande 13 000 ha var under bUdande. Äv arealen låg 74 % i Norrbottens län och 18 % i Kopparbergs län.

2. Område som vid skifte av by eller annat prknärt skifteslag lämnats oskiflat samt område som genom rågångsförrättning tillförts ett redan skiftat skifteslag.

3. Område som vid lantmäteriförrättning utiagls eller bibehållits som gemensam ägolott för två eller flera fastigheter (s. k. gemensam ägovidd).

Områden som avses under 2 och 3 torde förekomma endast undantagsvis. De är oftast små områden, t. ex. kvarnplats.

Prop. 1975: 48 36

2.3.3 Övriga samfälligheter

TUl gruppen övriga samfälligheter förs andra fastighetssammanslutningar av samfällighetstyp. Dessa avser huvudsakligen jaktvårdsområden, fiskevårdsonuråden, samfälld jakt, samfällt fiske samt samfällda servitut och liknande.

Uppgifter om befintliga jaktvårdsområden den 30 juni 1972 från läns-jaktvårdsföreningarna visar att det totala antalet sådana områden då var 1 480, att den totala areal som ingick i områdena var 6 308 342 ha och att det totala antalet delägande fastighetsägare var 90 418.

Antalet fiskevårdsområden är enligt uppgift som inhämtats från fiskeristyrelsen f. n. omkring 80.

2.4 Registrering av samfälligheter

a) Fastighetsregister

Med fastighet avses vid fastighetsregistreringen sådan enhet som skaU redovisas som fastighet i fastighetsregister. Bestämmelserna om fastighetsregister fiims f. n. i förordningen (1908: 74 s. 1) angående jordregister, sladsregislerkungörelsen (1971: 1010) och förordningen (1917: 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad. I FBL ingår de grundläggande regler om fastighetsregister som ansetts böra meddelas i form av lag (1 kap. 2 §, 19 kap.), övriga nya bestämmelser om fastighetsregister avses bli meddelade av regeringen.

Ett nytt fastighetsregister av för hela landet enhetlig typ är under uppbyggnad i enlighet med kungörelsen (1968: 379) om uppläggande av nytt fastighetsregister m. m. Det nya registret kommer liksom de nuvarande att först och främst redovisa fastigheterna, ordnade efter deras registerbeteckningar och med uppgift om vUken mark som hör till varje fastighet. Men vidare skall mark som är gemensam för flera fastigheter redovisas särskUt. Varje samfäUighet skall därvid utgöra registerenhet med särskild registerbeteckning. Med samfäUighet avses därvid ägolott som avsatts för visst samfällt ändamål eUer område som i annat fall är gemensamt för flera fastigheter (2 § kungörelsen om uppläggande av nytt fastighetsregister, m. m.; jfr 1 kap. 3 § FBL). Med samfäUighet likställs enligt kungörelsen s. k. samfällt fristående fiske. För varje samfäUighet torde komma att redovisas vUken mark som hör tUl samfäUigheten, vUka fastigheter som har andel i den och andelstalens storlek. I det nya registret skall också gemensamhetsanläggningar redovisas under särskild registerbeteckning. Till fastighetsregistret torde komma att höra en karta, som redovisar fastighetsindelnmgen, dvs. fastigheternas enskilda mark och samfäUigheterna.

Häradsallmänning har ansetts utgöra särskUd fastighet trots att den är starkt knuten tUl de fastigheter vUkas ägare har andel i allmänningen.

Prop. 1975: 48 37

Häradsallmänningarna har därför vid den hittillsvarande fastighetsregistreringen tagits upp som särskUd fastighet även om allmänningarna enligt häradsallmänningslagen tillhör ägarna av de delägande fastigheterna. Motsvarande har gällt för ällmänningsskogarna.

Enligt de nya bestämmelserna om fastighetsregister skall häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna registreras som samfälligheter. Den ändrade registreringen torde komma till stånd i samband med en successiv uppläggning av det beslutade nya fastighetsregistret.

SamfäUigheter redovisas i S-förteckning i jordregister och bihang B tUl stadsregister. Gemensamhetsanläggningar redovisas i GA-förteckning i jordregister och bihang GA tUl stadsregister. Enheterna åsätts registerbeteckningar utom sådana som redovisas i bihang B. I GA-förteckning redovisas förrättning eller annan åtgärd enligt AL. Förvaltas gemensamhetsanläggning av samfällighetsförening enligt LFS skall föreningens firma antecknas i GA-förteckningen. I denna får också redovisas gemensamma anläggningar enligt LGA samt 2 och 4 kap, EVL och motsvarande äldre bestämmelser.

b) Register hos länsstyrelsen

I fråga om registreringen av samfälligheter gäller vidare, att särskUda koder fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall anges i fastighetslängden dels för sådan taxeringsenhet som utgörs av marksamfälUghet, dels för sådan som utgörs av gemensamhetsanläggning. Om samfällighel taxerats som särskUd taxeringsenhet, utgör den nu och även i fortsättningen redovisningsetUiet i fastighetslängden.

Hos länsstyrelsen har före tillkomsten av LFS förts register över samfälligheter som står under särskild förvaltning enligt bysamfällighetslagen. Enligt LFS gäller att samfällighetsförening skall registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse har sitt säte. Vidare skall hos varje länsstyrelse föras samfäUighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enligt författning skall registreras.

3 Civilrättsliga regler om samfälligheter

3.1 Gemensamma anläggningar

Gemensamma anläggningar har kunnat bildas och bUdas alltjämt på grund av bestämmelser i åtskilliga författningar. Före tUlkomsten år 1966 av LGA avsåg de gemensamma anläggningarna främst institut inom VL:s område och bestämmelser om enskUda vägar i EVL, Enligt LGA har gemensamma anläggningar av vitt skilda slag kunnat inrättas för två eller flera fastigheter.

I den nya lagstiftningen om samfälligheter har bestänunelserna om

Prop, 1975: 48 38

bildande och förvaltning av gemensanmia anläggningar till stor del förts samman i AL och LFS. Alltjämt regleras de gemensamma anläggningarna inom vattenlagstiftningen t. ex. regleringssamfäUigheter i VL. EVL gäller vidare för vägföreningar m. m. Regler om gemensamma anläggningar för stängselsamfälligheter finns i lagen (1933: 269) om ägofred.

3.1.1 Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar LGA

Genom LGA öppnades vidgade möjligheter att få till stånd samverkan mellan fastigheter. För två eller flera fastigheter kunde gemensam anläggning av stadigvarande betydelse för dem inrättas. Som exempel på sådan anläggning anges parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd mot grundvatten, ledning, anläggning för vattenförsörjning eller avlopp, värmeanläggning och tvättstuga. Däremot reglerades inte bl. a. allmän vatten- och avloppsanläggning genom LGA,

LGA hade främst till ändamål att främja frivillig samverkan. Möjlighet fanns emellertid att inrätta anläggning även när enighet inte uppnåddes. Regler lämnades om att ta i anspråk utrymme för anläggning.

Av hänsyn till allmänna intressen föreskrevs vissa begränsningar i möjligheterna att få tUl stånd gemensamhetsanläggning.

Fråga om inrättande av gemensamhetsanläggning skulle prövas vid förrättning. Förrättningsman förordnades av länsstyrelsen. Om fömtsättningar för att inrätta anläggningen förelåg, skulle saken avgöras genom anläggningsbeslut. I anläggningsbeslutet skulle anges bl. a. varje ansluten fastighets andelstal. Dessa bestämdes vid förrättningen med hänsyn till det behov som beräknades bli tUlgodosett för varje fastighet.

De fasligheter för vilka inrättats gemensamhetsanläggning enligt LGA utgör en samfäUighet för anläggningens utförande, underhåll och drift. Fördelning av kostnaderna därför skall ske efter andelslal. I fråga om underhålls- och driftkostnader kunde det faktiska utnyttjandet i stället läggas till grund för fördelningen.

Gemensamhetsanläggning skall brukas i enlighet med sitt ändamål och de närmare föreskrifter som meddelas för att vinna detta.

SamfäUigheten kunde antingen organiseras som en juridisk person med särskilt förvaltningsorgan i form av styrelse eller också kunde den behållas i en enklare form utan rättssubjektivitet och särskilt förvaltningsorgan. När den enklare formen tiUämpades, krävdes enighet mellan delägama för vidtagande av förvaltningsåtgärd. När delägare begärde det, skulle samfäUighet organiseras som juridisk person. Detta skedde genom att delägama genom beslut på samfällighetsstämma utsåg styrelse för att handha samfällighetens angelägenheter samt antog firma

Prop. 1975: 48 39

under vilken verksamheten skulle drivas och bestämde den ort där styrelsen skulle ha sitt säte. Beslutet skulle anmälas till länsstyrelsen, I och med att anmälan skett, var samfäUigheten att anse som juridisk person.

Det åligger styrelsen att handha samfällighetens angelägenheter i överensstämmelse med delägarnas beslut, i den mån besluten inte strider mot lag eller mot anläggningsbeslutet. Bl. a. skall styrelsen ta ut fastigheternas bidrag till gemensamhetsanläggningens utförande, underhåll och drift. Delägarnas rätt att delta 1 handhavandet av samfällighetens angelägenheter utövas på samfällighetsstämma.

Delägarnas bidrag uttaxeras genom att styrelsen årligen upprättar och på samfällighetsstämma framlägger debiteringslärigd som ahger del belopp som skall uttaxeras, vad som därav belöper pä varje delägare och tiden för inbetalningen. Delägarna kan dock besluta om annan ordning för uttaxeringen.

Besiän-imelserna i LGA har fr. o. m. den 1 juli 1974 ersatts av ÄL såvitt gäller inrättande av anläggningarna och av LFS i fråga om deras förvaltning. För anläggningssamfälligheter av berörda slag, som bildats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen den 1 juli 1964, skall emellertid de gamla reglerna i viss utsträckning gälla. Detta gäller främst då gemensamhetsanläggning enligt LGA förvaltas av juridisk person, såvida samfäUigheten inle ombildals tUl samfällighetsförening, då LFS skall gälla.

ÄL har trätt i kraft den 1 juli 1974. Den gäller därefter i stort sett för inrättande av sådana anläggningar som tidigare reglerades i LGA samt i 2 och 4 kap, EVL.

Med gemensamhetsanläggning avses enligt'AL anläggning söm är gemensam för flera fasligheter och som tUlgodoser ändaniål av stadigvarande betydelse för dem. Lagen gäller inte på bl. a. allmän vatten- och avloppsanläggning. Bestämmelserna i ÄL skall tillämpas även på tomträtt och gruva. De kan även tillämpas på byggnad eller annan anläggning som inte hör lill fastighet och på naturreservat.

För inrättande av gemensamhetsanläggning skall vissa villkor vara uppfyllda. Dessa avser bl. a. anläggningens betydelse för deltagande fastighet, fastighetsägarnas intresse av anläggningen, anläggningens överensstämmelse med fastställda planer m. m.

Fastighet som skall delta i anläggningen är skyldig att avstå mark eller annat utrj-mme för anläggningen, om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten. Även om synnerligt men uppkommer, föreUgger skyldighet att avstå utrymme bl. a. om anläggningen är av väsentlig betydelse ur allmän synpunkt. Inlösen kan i så fall ske.

Prop. 1975: 48 40

Fråga om gemensamhetsanläggning enligt AL prövas vid förrättning. Anläggningsförrättningen handläggs av fastighetsbildningsmyndighel.

Gemensamhetsanläggning och rätt tUl utrymme är samfäUda för de fastigheter som deltar i anläggningen. Inlöst mark är samfälld för de fastigheter för vilka inlösen skett. För anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna en särskild samfäUighet. Vid förrättningen fastställs grunderna för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggningens utförande. För varje fastighet anges därvid andelstal med hänsyn tUl den nytta fastigheten har av anläggningen.

Andelstal skall också fastställas för kostnaderna för anläggningens drift. Detta skall ske främst med hänsyn till den omfattning i vilken fas-tighetema beräknas komma att använda anläggningen. Om det är lämpligt kan det föreskrivas att kostnaderna skall fördelas genom att avgifter tas ut för anläggningens utnyttjande. Grunderna för beräkningen av sådana avgifter fastställs vid förrättningen.

Förrättning påkallas vanligen av ägare till deltagande fastighet. Fas-tighetsbUdningsmyndigheten skall meddela anläggningsbeslut. I det skaU anges bl. a, anläggningens ändamål.

Har väsentligt ändrade förhållanden inträtt, får ny förrättning äga rum. Om fastighet inträder i bestående samfäUighet, skall ägaren utge ersättning till de andra delägarna för andel i beräknat överskott som tillförs honom genom anslutningen. Detsamma gäller när andelstal höjs för fastighet som ingår i samfäUighet. Om fastighet utträder ur bestående samfäUighet skall ägaren ha ersättning för andel i beräknat överskott. Föreligger underskott skall han utge ersättning för sin andel i detta. Motsvarande gäller, när fastighets andelstal minskas. Som överskott eller underskott för samfäUighet som förvaltas av samfällighetsförening skall i detta sammanhang anses skillnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens tillgångar å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. I fråga om annan samfäUighet skall anläggningens värde anses som överskott. Detta uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till kostnaderna för dess utförande samt till anläggningens ålder och fortsatta användbarhet. Om skilda andelstal gäller för anläggningens utförande och för dess drifl, skall överskott och underskott beräknas för varje sådan verksamhetsgren för sig.

LFS

LFS har trätt i kraft den 1 juli 1974. Den gäller för förvaltningen av samfälligheter enligt AL. LFS gäller även på samfälligheter enligt LGA, om den inte förvaltas av juridisk person. LFS skall också tUlämpas på samfäUighet enligt LGA som förvaltats av juridisk person men ombildals tUl samfällighetsförening enligt LFS. LFS gäller vidare på marksamfälligheter enligt FBL, på äkta sockenallmänningar och på samfällda servitut eller andra samfällda särskilda rättigheter. LFS träder således i stort sett i stället för bl. a. bysamfällighetslagen.

Prop. 1975: 48 41

Enligt LFS förvaltas samfälligheterna antingen direkt av delägarna (delägarförvaltning) eller av en särskilt bildad samfäUighelsförening (föreningsförvaltning).

Vid delägarförvaltning beslutar delägarna gemensamt. Om delägarna inle kan enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall fastighetsdomstolen på begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna för avgörande av frågan.

Samfällighetsförening kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Dess medlemmar utgörs av delägarna i samfäUigheten. Samfällig-helsföreningens ändamål är att förvalta den samfäUighet för vilken den bildals, Samfällighetsförening får inte driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfäUigheten skall tillgodose. Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägama genom att de antar stadgar och utser styrelse.

Samfällighetsförening skall registreras i länsstyrelsens samfäUighetsföreningsregister. Styrelsen skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte i den ort där medlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dem ligger. Styrelsen och firmatecknare är behöriga att företräda föreningen i förhållande till tredje man.

Om samfällighetsförenings medelsbehov inte täcks på annat sätt, sker uttaxering av bidrag från medlemmarna. Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten föreläggs föreningsstämman för godkännande. Om olika bestämmelser gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnader för skilda verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på verksamhetsgrenarna efter vad som är skäligt. Medlemmarnas bidrag uttaxeras i princip genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma framlägger debiteringslängd. Däri anges det belopp som skall uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning skall ske. Förekommer flera verksamhetsgrenar, redovisas varje verksamhetsgren för sig i debiteringslängden.

Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas på föreningsstämma.

Samfällighetsförening kan bildas för att handha förvaltningen av flera samfälligheter. Fusion mellan samfällighetsföreningar kan förekomma.

Samfällighetsförening skall upplösas, när den samfäUighet som den förvaltar upphör att bestå. Vidare skall upplösning ske, när medlemmarna är ense om det och länsstyrelsen medger det. Fastighetsbildningsmyndighet kan i visst fall förordna om upplösning av förening. Samfällighetsförening får inte upplösas, förrän alla dess skulder betalats eller medel nedsatts hos länsstyrelsen. Överstiger vid upplösningen föreningens tillgångar dess skulder, skall överskottet — om annat inte föreskrivs i stadgarna — skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat.

Prop. 1975: 48 42

3.1.2 Enskilda vägar

AL har ersatt bestämmelserna i 2 och 4 kap. EVL i fråga om vägar som bildas efter den 30 juni 1974, 2 kap. EVL avsåg bildande och förvaltning av vägsamfäUigheter och 4 kap. skogsvägar. Bestämmelserna i EVL om förvaltning av de vägsamfäUigheter och skogsvägar som bildats enligt EVL skall alltjämt tUlämpas, Detta gäller dock inte om vägsamfälligheten beslutat all samfäUigheten skall ömbildas tUl samfällighetsförening, då LFS skall tUlämpas.

I vägbyggnadsföretag som var av synnerlig vikt för två eller flera fastigheters ändamålsenliga brukande skulle enligt 2 kap. EVL dessa samfällt delta. Skyldig att delta i vägunderhåll eller vinterväghåUning var ägare av fastighet som hade nytta av vägen under dén tid marken var bar resp. snötäckt.

För handhavande av sådan gemensam väghåUning och därmed förenade angelägenheter utgör efler förrättning de deltagande fastigheterna en samfäUighet. SamfäUigheten får inte utöva verksamhet som är främmande för nyss angivna ändamål. För samfäUigheten skulle antas stadgar. Vidare skulle styrelse ulses, I stadgarna skulle anges bl. a. samfällighetens ändamål. Vid förrättning prövades bl. a. väghållningsskyldigheten. Denna skyldighet fördelades mellan fastigheterna med hänsyn till den omfattning vari de beräknades begagna vägen. Ändelen fick-dock inte vara större än som svarade mot fastighetens nytta. Vid förrättningen bestämdes hur stor andel av väghållningsskyldigheten (ahdelstal) som skulle åligga envar dellagande fastighet.

Styrelsen har att ombesörja den gemensamma väghåUningen och ätt i övrigt förvalta samfällighetens angelägenheter, Öe väghållningsskyldigas rätt att besluta i samfällighetens angelägenheter utövas på sammanträde.

Vägsamfällighets medelsbehov läcks geriöm uttaxering av bidrag i pengar, om det inle fylls genom andra inkomster. För varje år skall samfäUigheten upprätta utgifts- och inkomstslat. Förslag till sådan stat uppgörs av styrelsen. Förslaget skall framläggas för granskning och fastställas på sammanträde med de väghållningsskyldiga. Gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnaderna skilda regler beträffande olika poster, skall utgifterna ined hänsyn härtill delas upp i grupper och inkomsterna beräknas särskilt för varje sådan grupp.

Uttaxering sker, där annan ordning inte föreskrivits i stadgarna, genom alt styrelsen upprättar och på sammanträde framlägger debiterings-längd med dels det belopp som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på varje bidragsskyldig och dels tiden för inbetalningen.

Upplösning av vägsamfällighet skall ske, när förordnande därom meddelats genom förrättning eller dom eller när den gemensamma väghållningen eljest upphört i sin helhet. SamfäUigheten får inte upplösas förrän all dess skuld betalats eller medel för betalnineen nedsatts hos läns-

Prop. 1975: 48 43

styrelsen. Överstiger vid upplösnmgen samfällighetens tillgångar dess skulder, skall överskott efter vad som är rättvist fördelas mellan dem som då är delägare i samfäUigheten, såvida inte annat föreskrivs i stadgarna.

I 4 kap. EVL fanns bestämmelser om skogsvägar. Väghållningsskyldigheten specialreglerades endast om det befanns skäligt för främjande av god skogshushållning. I Övrigt gällde bestämmelserna i 2 kap. EVL, Vid förrättning kunde bestämmas att uttaxering av bidrag i första hand skulle ske i form av avgifter på skogsprodukter som transporterades på vägen (vägavgifter). Andelstal skuUe också fastställas. De skulle ligga till grund för uttaxeringen endast i den fnån det visade sig att den på dem belöpande kostnaden inte täcktes av vägavgifter. Om Vägsåmfällighe-tens styrelse begär det, skall den som har att betala vägavgift lämna uppgift om skogstransporterna.

AL och LFS har som nämnts ersatt bestämmelserna i 2 och 4 kap. EVL i fråga om vägsamfäUigheter som bildats fr. o. m. den 1 juli 1974. Enligt AL gäller att rätt för fastighet att bygga väg över annan fastighet eller rätt att begagna väg över annan fastighet kan upplåtas, om det är av väsentlig betydelse för fastigheten.

Bestämmelserna om fördelning av kostnader, förrättning m. m. som meddelats i AL för andra typer av gemensamhetsanläggningar än vägar skall i stort sett ha motsvarande tillämpning på de enskilda vägar som regleras i AL. Särskild fördelnmg kan emellertid göras av kostnaderna för åtgärder för att vägen skall kunna användas vintertid,

AL har som tidigare anförts inte ersatt 3 kap. EVL om -vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse. Inom sådant område kan förordnas att fastigheterna skall utgöra en samfäUighet — vägförening — "med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt att handhava' de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar".

Föreningen äger i normalfallet att mot ersättning lösa rätt att begagna vägmark eller befintlig väg för föreningen, sedan det slutUgt avgjorts att väg skall byggas eller tas i anspråk för föreningen. Fastigheterna i vägföreningen skall bidra lUl föreningens utgifter enligt huvudregeln i förhållande till fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden. I stället för taxeringsvärdet kan i vissa fall med hänsyn till fastigheternas nytta av vägen m. m. bidragsskyldigheten bestämmas efler annan grund.

Vägförening bildas efter förrättning som företas efter initiativ av länsstyrelsen. Om vägförening inte fullgör sin väghållningsskyldighet, kan länsstyrelsen förelägga föreningen att företa erforderliga åtgärder vid äventyr att åtgärderna annars verkställs genom länsstyrelsens försorg på föreningens bekostnad.

För vägförening skall antas stadgar och finnas styrelse. I stadgarna

Prop. 1975: 48 44

skall anges bl. a. föreningens ändamål under hänvisning tUl beträffande föreningen meddelade beslut.

Vägföreningens medelsbehov skall täckas genom uttaxering av medlemmarna i föreningen, om medelsbehovet inte fylls genom andra inkomster. Styrelsen upprättar debiteringslängd som framläggs för granskning vid sammanträde. De deltagande fastigheterna svarar för föreningens förbindelser efter sina andelstal. För varje år skall utgifts-och inkomststat faststäUas vid föreningssammanträde. Utgiftema för föreningen kan i vissa fall delas upp i grupper, då skUda regler i vissa fall gäller beträffande olika slag av utgifter. Inkomsterna beräknas därvid särskilt för varje sådan gmpp. Vägföreningens medlemmar skall årUgen efter sitt andelstal tillskjuta nödigt förlag och, om förlaget inte är tillräckligt för årets utgifter, fylla bristen. Om utgifterna för vägbyggnad eller annat, som inte är att hänföra till vägunderhållet, vinter-väghållningen eller förvaltningen under året, beräknas bli betydande, kan föreningen efter länsstyrelsens medgivande få ta upp lån för att täcka utgifterna och amortera lånet under högst tio år enligt en av länsstyrelsen godkänd plan.

3.1.3 Gemensamma anläggningar enligt VL R egleringssamfälligh eter

Vattenreglering kan enligt 3 kap. VL ske antingen med eller utan tvångsdelaktighet. Den som får mer än hälften av båtnaden av ett vat-tenregleringsföretag — reglering av "vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag" — kan påfordra att de övriga fastighetsägarna som har gagn av företaget skall ta del i kostnaden för detsamma. Sålunda skall alla strömfall, för vilka vattenregleringen medför båtnad, och all den mark som genom företaget vinner stadigvarande torrläggnmg, utgöra en samfäUighet med skyldighet för ägarna att ta del i kostnaden för företaget, envar efter värdet av den båtnad som bereds hans egendom. Denna fördelningsgrund gäller såväl anläggningskostnaden som kostnader för byggnad i vatten eller annan anläggning för vattenregleringcn, kostnader för underhäll och skötsel och andra utgifter för företaget. Även kommun kan, om den lämnat visst anslag till regleringen och har båtnad av förelaget, bli ansedd som delägare i företaget.

Ansökan om vattenreglering görs hos vattendomstolen. Sedan medgivande till vattenreglering erhållits, skall stadgar antas och styrelse utses. Stadgarna skall ange bl. a. företagets ändamål under hänvisning till de beslut som meddelats beträffande företagets utförande och delaktigheten däri. Styrelsen äger ombesörja arbetena för företaget, hos deltagarna ta ut nödiga bidrag och i övrigt handha de angelägenheter som är förenade med företaget.

Prop. 1975: 48 45

Uttaxering av deltagarnas bidrag skall ske genom att styrelsen framlägger debiteringslängd med dels det belopp som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på varje deltagare och dels tiden för inbetalningen.

Deltagamas rätt att handha de angelägenheter som är förenade med regleringsföretaget utövas på sammanträde.

En eller flera strömfallsägare kan överenskomma om att utföra ett vattenregleringsföretag. Reglerna för ett sådant företag är i stort sett desamma som för ett vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet.

Övriga gemensamma anläggningar enligt VL

1 kap. 1—36 §§ VL handlar om dikning. Vill någon ta upp dike för torrläggning av sin mark och annan vill för sin mark delta i dikningen, kan denne normalt fordra att diket ges det läge, djup, sträckning och omfattning, som ger största båtnaden åt hans mark. Om dike, som någon vill ta upp, är till båtnad också för annans mark, är denne skyldig att ta del i dikningen. All mark, för vilken dUcningen medför båtnad och vars ägare skall ta del i dikningen, utgör en samfäUighet. Delägare i dik-ningssamfällighet är skyldig att ta del i kostnaden för samfällighetens torrläggning efter värdet av den båtnad som hans mark bereds genom torrläggiungen. Dikningsföretaget kan för båtnadsberäkningen hänföras till särskUda avdelningar med hänsyn till vattnets avrinning till olika grenar av diket e. d. Med torrläggningskostnad avses förutom arbetskostnad också skadestånd och annan ersättning som föranleds av företaget. Dike skall underhållas av deltagarna i företaget. Underhålls-kosmaderna fördelas enligt samma norm som torrläggningskostnaden.

7 kap. 37—48 §§ VL handlar om vattenavledning. Vill någon "för torrläggning av sin mark sänka eller uttappa sjö eller annan vattensamling, fördjupa, utvidga eller räta älv, å eller annat vattendrag eller eljest avleda vatten därifrån", skall i huvudsak reglerna om dikning tUlämpas,

Invallning behandlas i 7 kap. 49—55 §§ VL. Vill någon "för sin marks torrläggning vid eller i vattendrag, sjö eller annan vattensamling eller havet göra vall eller annan byggnad till skydd mot vattnet", skall i huvudsak reglerna om vattenavledning äga motsvarande tiUämpning.

Vissa gemensamma bestämmelser finns i 7 kap. VL om förvaltningen av torrläggningsföretag som avser dUcning, vattenavledning och mvall-ning. Om deltagarna i företaget är flera än två skall sålimda styrelse, bestående av en eUer flera ledamöter utses för företaget. Stadgar kan antas. Rätten att handha företagets angelägenheter utövas på sammanträde, där varje delägare har rösträtt efter sitt andelstal, beräknat med hänsyn till den båtnad företaget medfört.

I 8 kap. regleras vissa gemensamma avloppsföretag.

Frågan om bildande av företag enligt 7 och 8 kap. VL prövas vid förrättning.

Prop. 1975: 48 46

3.1.4 övriga gemensamma anläggningar

I 4 kap. lagen om ägofred behandlas bl. a. frågor om stängselskyldighet. Denna skyldighet skall prövas vid syneförrättning. Ansökan om förrättning görs hos länsstyrelsen. Vid förrättningen skall tlUses bl. a. om stängselskyldighet föreligger samt vilka fastigheter skyldigheten åligger, hur skyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna och hur stängsel skall vara beskaffat.

Om det i laga ordning bestämts att flera än två sakägare skall hålla stängsel, skall för samfäUigheten utses styrelse, bestående av en eller flera ledamöter. Om stadgar antas, skall de fastställas av länsstyrelsen. Uttaxering av sakägarnas bidrag skaU, om annan ordning inte föreskrivits i stadgarna, ske genom att styrelsen framlägger debiteringslängd med dels det belopp som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på varje delägare och dels tiden för inbetalningen. Sakägares rätt alt delta i handhavandet av samfällighetens angelägenheter utövas på sammanträde. Vid detta äger sakägarna rösträtt efter det andelstal, som är bestämmande för hans delaktighet i kostnadema för del arbete som åligger samfäUigheten.

3.2 Marksamfälligheter

Marksamfälligheter finns av ålder, t. ex. häradsallmänningar och allmänningsskogar. Föreskrifter om nyttjande och förvaltning av dessa marksamfälligheter lämnas i häradsallmänningslagen resp. allmänningsskogslagen. Andra bestämmelser om marksamfälligheter finns i 10—12 och 16 kap. byggningabalken angående bl. a. äkta sockenallmänningar och i förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket.

På marksamfälligheter som förvaltas av juridisk person har bysamfällighetslagen gällt fram till den 1 juli 1974, om inte bestämmelser för förvaltningen lämnats särskilt såsom i t. ex. häradsallmänningslagen. Förvaltningen av marksamfälligheter j de fall denna reglerats i bysamfällighetslagen liksom förvaltningen ay övriga marksamfälligheter, för vilka särskilda förvaltningsföreskrifter inte lämnats, regleras fr. o, m. den 1 juU 1974 i LFS.

3.2.1 Häradsallmänningar, allmänningsskogar m. in. Häradsallmänningar ocli oäkta socjienallmäiiningar

Med häradsallmänning förstås i häradsallmänningslagen ay ålder bestående häradsallmänning. Häradsallmänning tillhör ägarna,av de fastigheter inom häradet som är satta i mantal eller med vilka rätt tUl delaktighet i allmänningen är förenad enligt vad.som bestämts vid fastighetsbildning. Som huvudregel gäller att häradsallmänning skall tUlgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

Prop. 1975: 48 47

Häradsallmänning och dess avkastning skall förvallas av en av del--ägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente som fastställs av regeringen. Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor, i vUka beslutanderätten inle genom lag eller reglemente för-behåUUs delägarna, I de fall då beslutanderätten tUlkommer delägarna utövas den på allmänningsstämma. Länsstyrelsen kan förordna att faslighet med beskattningsnaturen annan fastighet som är delaktig i allmänningen skall avlösas mot ersättning i pengar.

Häradsallmänning skall i princip behållas oförminskad och får inte intecknas och — med visst undantag — inte heller utmätas. Under vissa förulsätlningar får område som hör till häradsallmänning avyttras. Avyttring beslutas av delägama men skaU godkännas av regeringen eller länsstyrelsen. Delägarna eller, om reglementet medger det, allmänningsstyrelsen får inköpa mark för utvidgning av allmänningen. Sådan mark skall i princip införlivas med allmänningen genom särskilt beslut av länsstyrelsen.

TUl häradsallmännings avkastning räknas all inkomst in natura eUer i pengar utom kapitalinkomst. Behållen avkastning får användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens samtUga delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller för annat ändamål som är till gagn för delägama. Rätt att besluta om användningen tUlkommer delägarna. Beslutanderätten kan genom reglemente uppdras åt allmänningsstyrelsen, TUl kapitalinkomst hänförs i huvudsak medel som inflyter genom avyttring av mark från allmännmgen. Dessa skall användas eller fonderas för gmndförbätlringar eller tUlskottsförvärv eller annat liknande ändamål. Delägare får inte åläggas skyldighet alt bidra till allmänningens utgifter. ■— Även de s. k. oäkta sockenallmänningarna förvaltas enligt häradsallmänningslagen.

Allmänningsskogar

Bestämmelserna i allmänningsskogslagen stämmer i stort sett överens med bestämmelserna i häradsallmänningslagen. Med allmänningsskog avses i allmänningsskogslagen område som avsatts till besparingsskog vid storskifte i Kopparbergs pch Gävleborgs län eller till allmänning vid avvittring i Västerbottens och Norrbottens län. Avvikelser i förhållande tiU häradsallmänningslagen föreligger i bl. a. följande avseenden.

Delägarnas rätt till allmänningsskog skall tUlgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma räkning. I reglemente kan bestämmas att inkomst från skogen eller fond som bildats av sådan inkomst inte skall förvaltas av allmänningsstyrelsen utan av en .särskild ekonominämnd eller av myndighet. Behållen avkastning får enligt, närmare föreskrifter i reglementet användas eller fonderas för betalning av utskylder för de fastigheter som har del i allmäniiingsskogen, för främjande, av jordbmket inom vederbörande socken eller sockendel eller för anpat än-

Prop. 1975: 48 48

damål som är till gagn för delägarna eller för befolkningen i vederbörande socken eller sockendel.

3.2,2 Övriga marksamfälligheter

Bestämmelserna om förvaltningen av äkta sockenallmänningar och av övriga marksamfälligheter som bildats enligt tidigare eller nu gällande bestämmelser — främst JDL och FBL — finns numera i princip i LFS. Alltjämt gäller emellertid därutöver regler i 16 kap. byggningabalken för äkta sockenallmänningar. Beträffande användningen av en bys oskiftade ägor i skog och mark gäller fortfarande 10—12 kap. byggningabalken och vissa anslutande bestämmelser i förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket. Av betydelse torde numera endast vara 10 kap, 1 § byggningabalken som i huvudsak innebär att varje delägare har rätt att i oskiftad skog och mark för sitt husbehov ta torv, näver, ved, timmer, gärdsel, löv och annat som krävs för fastigheten.

Också när det gäller områden som vid lantmäteriförrrättning avsatts för delägarnas gemensamma räkning torde i princip gälla att varje delägare får nyttja marken för husbehov. Han har dock inte rätt att använda samfäUigheten på ett sätt som strider mot det ändamål för vUket den avsatts eller som hindrar annan delägare att bmka samfäUigheten för detta ändamål. Husbehovsregeln gäller även för de äkta sockenallmänningarna.

Tidigare har förekommit att marksamfälligheter bildats utan att de varit avsedda för visst ändamål. De har då mestadels haft anknytning till jordbruksnäringen. Som exempel på sådana samfälligheter kan nämnas samfällda vägar, grustag, vattenställen och kvarnplatser. Till denna gmpp hör också skogsområden, sjöar, vattendrag och strömfall, som avsatts som samfällda för fastigheter av övervägande jordbrukskaraktär.

Numera kan marksamfälligheter i princip endast bildas för bestämt ändamål av stadigvarande betydelse för delägarfastighetema. Bestämmelserna härom lämnas i FBL. Däri lämnas även bestämningen av marksamfälUghet. Enligt FBL förstås med samfäUighet mark som hör tUl flera fastigheter gemensamt.

MarksamfälUghet skall enligt 6 kap. 1 § FBL få bildas för ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter, om inte ändamålet bättre kan tillgodoses på annat sätt.

Vid nybUdning av fastigheter för bostadsändamål eller fritidsbebyggelse — särskilt i område där stadsplan eller byggnadsplan saknas — avsätts inte sällan mark för gemensamt ändamål. Det kan t. ex. gälla mark till väg för en grupp bostadsfastigheter eller mark tUl grönområde, badplats, båtplats eller plats för brygga för en gmpp fritidsfastigheter. Inom planområden kan emeUertid behov som är gemensamma för fastigheterna inom en viss del av det planlagda området, t. ex. ett byggnadskvarter, tillgodoses enligt reglerna i FBL. Behovet av gemensamt

Prop. 1975: 48 49

utrymme, t. ex. förbindelseled, parkeringsplats eller lekplats, kan inom sådana bebyggelsegrupper tUlgodoses bl. a. genom att mark avsätts som samfälld i samband med att fastigheterna bUdas.

En betydelsefull kategori av marksamfälligheter är gemensamhels-skogarna som tidigare bildats enligt JDL och som numera regleras i FBL.

3.3 Ö riga samfälligheter

Vid sidan av marksamfälligheter och anläggningssamfäUigheter finns andra former av fastighetssammarislutmngar som med hänsyn till konstruktionen och reglerna för förvaltningen hänförs lill gruppen samfälligheter.

En särskild typ av gemenskap mellan fastigheter utgör fastighetssammanslutningar för jaktvård och fiskevård. De tillskapas och förvaltas enligt jaktlagen och lageri (1960: 130) om fiskevårdsomfåderi.

Enligl jaktlagen kan ägare av särskilda fastigheter besluta att fastighe
terna helt eller delvis skall utgöra jaktvåfdsområde med ändamål att be
främja jaktvården där. Beslut om bildahde av jaktvårdsområde skall bi
trädas av minst tre fjärdedelar av fastighetsägarna sötn också skall äga
minst tre fjärdedelar av marken. Jaktvårdsområdet skall bildas för mel
lan tio och tjugofem år. Beslutet skall bl; a. innehålla de huvudsakliga
grunderna för jakten och viltvården inom området samt fastighetsägares
skyldighet att på sin mark tåla, anlägga och underhålla inrättning för
jaktvården. Fastighetsägarna kan förlänga tiden för jaktvårdsområdets
fortbestånd. Beslut angående jaktvårdsområde skall fastställas av läns
styrelsen. - '

Enligt lagen om fiskevårdsområäén kan fiskevårdsömråde bildas för "samfällt ordnande av fiskeförhållandena samt främjande av fiskerätts-ägarnas gemensamma intressen". Länsstyrelsen meddelar beslut om bildande av fiskevårdsområde och fastställer stadgar för området. Stadgarna skall bl. a. ange grunderna för fiskets utövande och fiskevårdsområdets förvaltning. En förutsättning för alt fiskevårdsområde skall bildas är att en majoritet av fastighetsägarna samtycker därtUl. Fiskevårdsområdet skall bildas för mellan tio och tjugofem år.

Delägarna kan själva bestämma om delaktigheten i fisfcévårdsområ-del, om de är ense. Annars bestäms det för samfällt fiske efter andelarna däri och i övrigt genom uppskattning. Bidragsskyldigheten skall fördelas efter delaktigheten, om inte samtliga delägare är ense om annan beräkningsgrund. Inkomst som inte används eller fonderas skall enligl huvudregeln fördelas efter delaktighet mellan delägama. För fiskevårdsområdets förbindelser svarar delägarna normalt efler sin delaktighet.

4 Riksdagen 1975. 1 .saml Nr 48

Prop. 1975: 48 50

Fiskevårdsområde kan bildas efter ansökan av delägare, myndighet eller kommun. Ansökan görs hos länsstyrelsen. Den skall innehålla uppgift om bl. a. det huvudsakliga ändamålet med fiskevårdsområdet. Fiskevårdsområde bUdas i allmänhet efler förrättning. För fiskevårdsområde skall finnas styrelse. Styrelsen utses av delägarna eller i visst fall av länsstyrelsen.

Även andra typer av gemenskap mellan fasligheter i jakt- och fiskefrågor finns i jaktiagen och i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

1 jaktlagen regleras frågan om rätt till jakt på sockenallmänning, byaskog eller annan sådan samfäUighet. Delägarna får sålunda jaga på samfäUigheten endast för egna behov, såvida de inte är ense om annat. Gäller särskilda föreskrifter i fråga om förvaltningen av allmänningen eller samfäUigheten, får delägarna i enlighet därmed fatta beslut om tUl-godogörande av jakträtten för gemensam räkning. I annat fall har bestämmelse om jakträtten kunnat träffas enligt bysamfällighetslagen.

Om nyttjande av samfällt fiske finns bestämmelser i lagen om rätt till fiske. Enligt dessa bestämmelser får oskiftat fiske och annat fiske som är samfällt för flera fastigheter nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kan enas om. Enas de inte, kan länsstyrelsen på ansökan av någon av dem föreskriva hur fisket får nyttjas. Vidare får en fastighetsägare i allmänhet inte upplåta fiskerätt åt annan än någon av de övriga fastighetsägarna utan att de flesta av dessa samtycker till det. Bara i samband med upplåtelse av jord till brukande får upplåtelse av fiskerätt ske till utomstående utan sådant samtycke.

Även andra samfällda rättigheter hänförs till gruppen samfälligheter. SamfäUda servitut och liknande rättigheter förekonuner i stor utsträckning. Sådana rättigheter har ofta tUlkommit enUgt fastighetsbildningslagstiftningen. Numera har de samfällda rättigheter som är grundade på lagstiftningen om gemensamma anläggningar fått en allt större betydelse.

För de typer av samfälligheter som nämnts i detta avsnitt finns särskUda förvaltningsregler endast för dem som avser jaktvårdsområden och fiskevårdsområden. På övriga samfälligheter och samfällda rättigheter gäller numera LFS. .

4 Fastighetstaxering av samfälligheter

Nya regler om bildande av taxeringsenhet gäUer vid 1975 års aUmänna fastighetstaxering (prop. 1973: 162, SkU 1973:70, SFS 1973: 1099). TUl grund för förslagen har legat en inom finansdepartementet upprättad promemoria angående fastighetsbegreppet i skatte-

Prop. 1975: 48 51

rätten, m, m. med bl. a. förslag till nya regler om fastighetstaxering av samfälligheter.

Enligt de nya reglerna om taxeringsenhet skall enligt andra stycket av anvisningspunkt 1 tUl 8 § KL marksamfälUghet eller gemensamhetsanläggning utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Undantag från denna huvudregel gäller gemensamhetsanläggning, vari de delägande fastigheterna uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs av sådana en- eller tvåfamiljsfastigheter för vilka intäkt beräknas enligt 24 § 2 mom. första stycket. Undantag gäller vidare för marksamfälUghet eller gemensamhetsanläggning, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. De samfälligheter som undantagits från huvudregeln om taxering av samfälligheter, som förvaltas av juridisk person, skall inte utgöra en taxeringsenhet. Detsamma gäller alla samfälligheter som inte förvaltas av juridisk person.

RSV har inför 1975 års allmänna fastighetstaxering utfärdat anvisningar bl. a, om indelningen i taxeringsenheter av samfälligheter. Enligt dessa skall gemensamhetsanläggnings värde delas på delägarfasligheter-na, om minst omkring 90 % av dem utgörs av schablonbeskattade villor. Sådan fördelning skall enligt anvisningarna också göras av värdet på marksamfälligheter och gemensamhetsanläggningar av ringa ekonomiskt värde i följande fall.

"MarksamfälUghet och gemensamhetsanläggning som efter en summarisk bedömning av fastighetstaxeringsnämnden beräknas ha ett värde understigande 20 000 kr„ skall inte utgöra särskild taxeringsenhet även om samfäUigheten eller anläggningen förvaltas av juridisk person.

Utgör samfäUighet eller gemensamhetsanläggning särskild laxerings-enhet, skall samfällighetsföreningen antecknas såsom ägare."

I de nya reglerna i KL till 1975 års allmänna fastighetstaxering anges uttryckligen att värde av andelar skall påverka de delägande fastigheternas värde i de fall samfäUigheten inte utgör en särskild taxeringsenhet. Både då det gäller jordbruksfastighet och annan fastighet Skall man vid bestämmande av byggnadsvärdet beakta värde av andel i samfäUighet i vad andelen avser byggnad (andra stycket av anvisningspunkt 2 d resp, tredje stycket av anvisningspunkt 3 b till 10 § KL). Värdet av andel i samfäUighet skall i den mån andelen inte utgörs av andel i byggnad räknas in i värde av särskilda tillgångar på jordbruksfastighet (punkt 2 e av anvisningarna tUl 10 §), Vid taxering av annan fastighet skall värde av andel i samfäUighet i vad den avser mark och markanläggning beaktas vid bestämmandet av markvärdet (andra stycket av anvisningspunkt 3 a tUl 10 §).

RSV har utfärdat värderingstekniska anvisningar då det gäller samfälligheterna, I vad de gäller allmänna frågor sägs däri bl. a. följande:

Prop. 1975: 48 52

"En marksamfälUghet kan erUigt grundläggande taxeringsregler i 7 § KL hänföras till antingen jordbruksfastighet eller annan fastighet.

En marksamfälUghet omfattar alltid ett bestämt markområde. Då marksamfälligheten skall redovisas som särskild taxeringsenhet skall markens areal alltid anges och registreras.

MarksamfälUghet kan täckas helt eUer delvis av gemensamhetsanläggning. Uppgår värdet av var och en av dessa samfälligheter till minst 20 000 kr skall båda utgöra särskUda taxeringsenheter. Normalt saknar marksamfälligheten värde om den helt täcks av anläggningen. Den skall då — såvida det inte finns byggnader tUl ett värde av 20 000 kr — inte utgöra särskild taxeringsenhet. Delsamma gäller t. ex. om marksamfälligheten belastas av servitut tiU förmån för icke delägande fastighet eUer delvis täcks av gemensamhetsanläggning så att marksamfällighetens återstående värde inklusive eventuella byggnaders värde understiger 20 000 kr."

Markareal kan aldrig komma i fråga för gemensamhetsanläggning och skall sålunda inte registreras. Den taxeringsenhet vara anläggningen är belägen skall däremot redovisa arealen av den mark som disponeras av anläggnuigen.

Markvärde skall i princip aUtid redovisas för gemensamhetsanlägg-ningen. Detta härflyter av rätten att disponera markutrynmiet på den taxeringsenhet där anläggningen är belägen. Täcker anläggnmgen hela denna taxeringsenhet saknar marken på denna värde och markvärdet redovisas för denna taxeringsenhet med 0. Markvärde för gemensamhetsanläggning kan vidare avse värde av anläggningen, på eller ovan mark, under förutsättning att den inte skall redovisas som byggnad.

Med gemensamhetsanläggning får inte jämställas byggnader som ägs av vissa fastighetsägare eller tillhörig ekonomisk förening, bildad av vissa fastighetsägare, vars syfte är att tillgodose vissa gemensamma intressen för berörda fastighetsägare."

RSV har även meddelat särskilda värderingsanvisningar för de fall då värdet av andel i samfäUighet skall beaktas vid den delägande fastighetens taxering. Däri sägs bl. a. att jordbruksfastighets andel i marksamfälUghet som inte förvaltas av juridisk person normalt bör beaktas endast då det gäller större marksamfälUghet. Med större marksamfäUighet avses sådan med värde av minst 20 000 kr. Om delägarantalet är högt, bör dock en högre värdegräns tillämpas. Värdet av andel i marksamfälUghet bör vanligen, sägs det, uppskattas så att marksamfällighetens värde multipliceras med taxeringsenhetens andelstal i samfäUigheten. Samfällighetens värde beräknas därvid som om samfäUigheten utgjort särskild taxeringsenhet.

RSV har även meddelat anvisningar avseende värdering av andel i marksamfälUghet såvitt gäUer annan fastighet och jordbruksfastighet. Detsamma gäUer beträffande värde av andel i samfäUighet i vad avser byggnad.

För värderingen av de specialfastigheter som marksamfälligheter och

Prop. 1975: 48 53

gemensamhetsanläggningar utgör, då de taxeras som särskild taxeringsenhet, länmas även speciella värderingsanvisningar. I dessa anvisningar sägs bl. a. att man vid värderingen av samfäUigheten utgår från värdet av den mark och de byggnader, som utgör samfäUigheten, och inte från värdet av delägande fastigheters andelar i samfäUigheten. Mark- och byggnadsvärdet bestäms därefter enligt allmänna värderingsnormer.

Enligt RSV:s anvisningar skall i beslut om fastighetstaxering anges en kod för taxeringsenhet bl. a. för registrering i fastighetslärtgden. Koden skall ge upplysning om taxeringsenhetens sammansättning. Kod 6 skall därvid beteckna att taxeringsenheten utgörs av marksamfälUghet och kod 7 att taxeringsenheten utgörs av gemensamhetsanläggning.

5 Inkomst- och förmögenhetsbeskattningsregler för samfälligheter

Nuvarande regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av samfälligheter är knapphändiga och förhållandevis gamla. De avser egentii-gen endast marksamfälligheter av äldre typ, nämligen besparingsskogar samt häradsallmänningar och andra liknande samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning. Reglerna täcker alltså inte den skattemässiga regleringen av nytUlkomna typer på området. De angivna samfälligheterna utgör enligt 53 § 1 mom. första stycket f) KL, 6 § 1 mom. b) SI och 6 § 1 mom. första stycket b) SF självständiga skattesubjekt. Vid beräkning av samfäUighetens och delägarnas skattepliktiga inkomster tiUämpas enkelbeskattning. Denna är utformad så att samfäUigheten inte får göra avdrag för utdelning till delägama. Delägama, som då det gäller marksamfållighetema i allmänhet inte erlägger avgifter tUl samfällighetema och således inte får göra några avdrag i detta sammanhang, tar inte upp utdelning som inkomst (jfr punkt 8 av anvisningarna till 21 § KL). Skattesatsen vid den statliga inkomstskatten är 15 % av den beskattningsbara inkomsten [10 § 2 mom. d) SI],

6 Promemorian (Ds Fi 1972:11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar

1 promemorian Ds Fi 1972: 11 redovisade utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet sitt förslag angående beskattningen av gemensamhetsanläggningar enligt LGA.

Man framhöll bl. a. att den inkomstskattemässiga bedömningen i praxis f. n. är olika om samfäUigheten är juridisk person eUer ej. Ut-

Prop. 1975: 48 54

redningen ansåg att det skulle medföra stora olägenheter om i framtiden gemensamhetsanläggningars olika juridiska konstruktion skulle leda till skilda skattemässiga bedömningar. Man hade för inkomsttaxeringen övervägt följande metoder för redovisning och taxering av gemensamhetsanläggningar.

1. Taxering av samfäUigheten: redovisning sker hos samfäUigheten och denna taxeras för bedriven verksamhet.

2. Delägarlaxering: redovisning och taxering sker hos ägarna till de delägande fastigheterna.

3. Handelsbolagsmetoden: redovisning och taxering sker enligt reglema för handelsbolag.

4. Modifierade handelsbolagsmetoden: redovisning och taxering sker enligt handelsbolagsmetoden med den modifiering att taxering sker enligt bestämmelserna för den förvärvskälla i vilken delägande fastighet ingår och att avdrag för värdeminskning får ske först vid taxeringen av ägaren till delägande fastighet.

Vid övervägande av de olika lösningar som utredningen skisserat hade man stannat för att föreslå att inkomsttaxeringen sker enligt den modifierade handelsbolagsmetoden.

Denna metod innebär enligt utredningen att man bibehåller handelsbolagsmetodens redovisningstekniska fördelar men låter taxeringen ske hos de delägande fastigheterna enligt de regler som gäller för resp. typ av fastighet. Vidare fömtsattes att avdrag för värdeminskning skulle ske — i förekommande faU — först i samband med taxeringen av ägaren till den delägande fastigheten. Metoden torde enligt utredningen ge möjligheter att komma förbi de olägenheter som en renodlad handelsbolags-metod kan medföra för schablonbeskattade fastigheter.

Utredningen anförde att det om delägarkretsen är stabU, vilket är det ojämförligt vanligaste, ur redovisningssynpunkt inte torde vara förenat med några olägenheter att i förekommande fall låta värdeminskningsavdraget åtnjutas av ägarna tUl delägande fastigheter. Från fiskal synpunkt torde det inte ha någon större betydelse om avskrivning sker hos samfäl-ligheten eller hos de delägande fastigheterna.

TUlvägagångssättet föreslogs av utredningen bli följande. Intäkter i form av bidrag tUl anläggningens drift och kostnaderna härför skulle redovisas i samfäUigheten och fördelas mellan fastigheter enligt de normer för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggningens underhåll och drift som anges i 7 § LGA. Dessa fördelningar krävde att det inom anläggningen fördes sådana räkenskaper att resultatet av verksamheten kunde tillförlitiigen fördelas. Förslaget förutsatte att rätt tUl avdrag för framtida kostnader, exempelvis i form av avsättning till s, k. reparationsfond, inte skulle få förekomma.

Prop. 1975: 48 55

Var fråga om delägarfastighet, som ägde åtnjuta avdrag för bidrag till anläggningens driftkostnader, skulle vid taxeringen av sådan fastighet ett ev. överskott redovisas som intäkt i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. Uppkom underskott fick avdrag åtnjutas härför på motsvarande sätt.

För schablonbeskattade fastigheter föreligger inte rätt till avdrag för bidrag till anläggningen och inte heller skatteplikt för ev. överskott. Detta följer av det sätt på vilket schablonbeskattningen konstruerats.

Avdrag för kostnader för anskaffning av anläggning skulle inte förekomma annat än i form av värdeminskningsavdrag. Sådant avdrag skulle få åtnjutas vid taxering av delägande fastighet i den mån fastigheten ingick i förvärvskälla där värdeminskningsavdrag kunde förekomma.

Samma metod förutsattes skola tUlämpas oavsett om samfäUigheten clvilrättsligt var juridisk person eller ej.

Den föreslagna taxeringsmetoden skulle tUlämpas från den dag då anläggningsbeslutet vann laga kraft.

Förmögenhetsskattemässigt skulle värdet av gemensamhetsanläggning' beaktas i värdet på de delägande fastigheterna. Någon förmögenhetstaxering av samfäUigheten föreslogs inte ske.

Remissyttranden avgivna över promemorian Ds Fi 1972: 11 har sammanställts i promemorian Beskattning av samfälligheter m, m. Härtill hänvisas i detta hänseende.

7 Promemorian

7.1 Allmänna synpunkter

I promemorian erinras inledningsvis om att det sedan länge i samhällslivet finns ett flertal privaträttsUga former för samverkan i olika förelag, såsom bolag, föreningar, stiftelser m. m. Bland sådana former intar samfälligheterna en särställning såtUlvida att de dels är rättsinstitut med mycket lång historisk tradition, dels har fyllt och i många fall fortfarande fyller en funktion med inslag av samhällsnytta. Samfälligheter har bildats och, i de fall och under de förutsättningar de fortfarande kan komma till stånd, bUdas för tUlgodoseende av fastigheters behov.

Vidare påpekas i promemorian att någon klar och entydig rättspraxis inle har utbildats för beskattningen av sådana gemensamhetsanläggningar av olika slag som inte direkt läcks av gällande beskattningsregler för samfälligheter. I de fall samfäUigheter förvaltas av juridisk person tillämpas emellertid med vissa undantag analogt reglerna för beskattning av häradsallmänningar och likartade samfälligheter.

Prop. 1975: 48 56

Genom den nya civUrättsliga lagstiftningen har de olika samfällighets-formerna i vad avser både konstruktionen och förvaltningsreglerna förts närmare varandra. I promemorian redovisas resultatet av en undersökning av om och i vilken mån beskattningsreglerna för de olika samfällig-hetstyperna kan och bör samordnas. Förslagen i promemorian avser inte endast marksamfälligheter och gemensamhetsanläggningar ulan även andra faslighetssammanslutningar av samfällighetstyp, t. ex., jaktvårdsområden och samfällda servitut. Undersökningen innefattar även de samfälligheter för vUka det.f.n. finns regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, övervägandena och förslagen i promemorian siktar således lill en fullständig översyn av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen för samtliga slag av samfälligheter.

Enligt gällande praxis tUlmäts såvitt gäller beskattningen av samfälligheter förvaltningsformen stor betydelse. Frågan gäller här huruvida förvaltningen av samfäUigheten omhänderhas direkt av delägarna eller av juridisk person. Förvaltas samfäUigheten direkt av delägarna, sker beskattningen hos dessa. Annars sker beskattningen i princip hos den juridiska personen. Det påpekas i promemorian alt övervägande skäl synes tala för att även framdeles låta förvaltningsformen vara avgörande kriterium vid bestämmandet av det sätt varpå inkomstbeskattningen för samfälligheter skall ordnas, 1 vissa avseenden föreslås emeUertid undantag från denna huvudregel liksom skett i de nya fastighetstaxeringsreglerna om samfälligheter.

Enligt promemorieförslaget bör förvaltningsformen tillmätas stor betydelse vid beskattningen av samfäUighet. Förvaltas den av delägarna förordas atl beskattningen sker hos dessa. I övriga fall bör beskattningen i princip ske hos den juridiska personen, som omhänderhar förvaltningen. Vidare bör de delägande fastigheternas beskattning i möjlig mån ske som om den nyttighet samfäUigheten innebär direki tillhörde fastigheten.

Att förvaltningsformen bör vara ett avgörande kriterium vid bestämmandet av det sätt varpå inkomstbeskattningen för samfälligheter skall ordnas motiveras bl. a. av deklarations- och kostnadsaspekter. Med hän- , syn härtUI och även av praktiska skäl får det enligt promemorian anses lämpligt alt deklarationsskyldigheten vid inkomsttaxeringen fullgörs av den juridiska personen.

I vissa avseenden föreslås emellertid avsteg från huvudregeln atl förvaltningsformen skall vara avgörande för vem beskattningen skall drabba. Såvitt avser gemensamhetsanläggningar förordas undantag från huvudregeln i det faU anläggningen helt eller så gott som helt betjänar schablonbeskattade en- eller tvåfamiljsfastigheter (villor). Detta undantag motiveras bl. a. av de särskilda regler som gäller för fastighetstaxering av sådana gemensamhetsanläggningar.

Prop. 1975: 48 57

Som tidigare angetts skall eiUigl huvudregeln i 8 § KL om bUdande av taxeringsenhet, marksamfälUghet eller, gemensamhetsanläggning utgöra taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person (punkt 1 andra stycket av anvisnmgarna till 8 §). FörvaUas samfäUigheten inte av juridisk person, fördelas dess värde vid fastighetstaxeringen på de fastigheter som ingår i samfäUigheten. Enligt punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 § KL gäller emellertid en särskUd undantagsregel för gemensamhetsanläggningar avseende schablonbeskattade vUlor. Utgörs de delägande fastigheterna i en gemensamhetsanläggning uteslutande eller så gott som uteslutande av sådana villor skall gemensamhetsanlägg-ningen inte utgöra särskild taxeringsenhet vare sig anläggnmgen förvaltas av delägarna direkt eller av juridisk person. Med uteslutande eller så gott som uteslutande avses i detta sammanhang enligt en anvisning som RSV utfärdat inför 1975 års allmänna fastighetstaxering att minst omkring 90 % av delägarfastighetema utgörs av schablonbeskattade villor. Värdet av anläggningen kommer i dessa fall således alltid att ingå i underlaget för schablonbeskattningen av dessa villor. Deras intäkt kommer att öka i motsvarande grad. Det uttalas i promemorian att det vid sådant förhållande inte föreligger någon anledning tUl skUda beskattningsregler för å ena sidan gemensamhetsanläggningar som förvaltas gemensamt av delägarna och å andra sidan sådana som förvaltas av juridisk person. Avgörande för om juridisk person som förvaltar en gemensamhetsanläggning över huvud taget skall vara skattskyldig för resultatet av verksamheten i samfäUigheten bör enligt promemorieförslaget vara det beslut som gäller för fastighetstaxeringen av anläggningen under beskattningsåret om anläggningen skall utgöra särskild taxeringsenhet eller ej.

Vidare erinras i promemorian om att en grundläggande princip vid beskattningen är atl juridiska personers inkomst och förmögenhet skall enkelbeskattas, om inte annat föreskrivs. Dubbelbeskattning föreskrivs enligt gällande regler endast för aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst. Vid enkelbeskattning är syftet att det totala skatteuttaget beträffande viss inkomst eller förmögenhet inte blir större än det som i genomsnitt skulle ha träffat de fysiska intressenterna, om dessa beskattats själva för inkomsten och förmögenheten. I gällande regler om beskattningen av besparingsskogar, häradsallmänningar som förvaltas självständigt för delägarnas gemensanuna räkning anges uttryckUgen att enkelbeskattning skall ske. Principen om enkelbeskattning har också följts i rådande rättspraxis när det gäller beskattningen av vissa anläggningssamfäUigheter. Förslagen i promemorian avser inte alt genombryta den nuvarande principen om enkelbeskattning av samfälligheter. SkUda sam-fällighelers varierande konstruktion och syften har emellertid föranlett förslag att enkelbeskattningen i vissa fall utformats på oUka sätt.

Prop. 1975: 48 58

Vid övervägandet av regler för inkomstbeskattningen av gemensamma anläggningar har i promemorian gjorts en uppdelning på följande fyra huvudgmpper, nämligen

1. Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom såvitt gäller vägar.

2. Enskilda vägar.

3. Gemensamma anläggningar enligt VL.

4. övriga gemensamhetsanläggningar.

De varierande syften och konstruktioner som finns bland de gemensamma anläggningarna har motiverat vissa olika regler för beskattningen av skilda typer av anläggningar. Övervägandena om inkomstbeskattningen av marksamfälligheter har hänförts till grupperna häradsallmänningar, allmänningsskogar, sockenallmänningar och övriga marksamfälligheter, främst gemensamhetsskogarna. Slutligen har under beteckningen övriga samfälligheter behandlats inkomstskattefrågor rörande bl. a. samfällda rättigheter av olika slag samt jaktvårdsområden eller fiskevårdsområden. En vidare redogörelse för föreslagen utformning av beskattningsreglerna lämnas i det följande.

7.2 Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar

7.2.1 Allmänt

Intern och exem verksamhet

Genomgående för den civUrättsliga regleringen av samfälligheterna är att denna anknyter till del syfte som samfäUigheten skall tjäna. Riktmärket är i huvudsak att tUlgodose visst allmännyttigt ändamål samtidigt som delägarna främjas. Till helt övervägande del sker detla genom en verksamhet som uteslutande eller så gott som uteslutande skall betjäna delägarna. Det är på sådan verksamhet inom samfäUigheterna, intern verksamhet, som de civilrättsliga reglerna i huvudsak syftar. I undantagsfall förekommer det emellertid att verksamheten stadigvarande och i inte ringa omfattning avser även andra än delägarna, s. k. extern verksamhet. Det påpekas i promemorian att sistnämnda verksamhet egentligen inte är avsedd att drivas i form av samfäUighet utan bör bedrivas i annan företags- och associationsform. Detta synsätt återspeglas i prome-morieförslagel i skilda beskattningsregler för samfälligheter enligt LGA och AL utom vägar med extern verksamhet och intern verksamhet.

Verksamhet som tillfälligt utsträckts att avse även andra än delägarna eller sådan verksamhet till utomstående i förhållandevis ringa omfattning bör enligt vad som anges i promemorian inte klassificeras som extern. Verksamheten bör anses som extern endast om den stadigvarande och i

Prop. 1975: 48 59

inte ringa utsträckning avser andra än delägarna. För bestämmande av när så skall anses vara fallet har ledning hämtats i de anvisnmgar som finns för klassificering av bostadsföretag i s. k. äkta och oäkta bostadsföretag. En gränslinje ges här vid användande för bostadsändamål av mindre än 60 % av företagets fastighet. Med ett motsvarande synsätt skulle verksamhet på gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL utom vägar kunna betraktas som extern om anläggningen tUl mer än 40 % av den totala verksamheten bedriver annan verksamhet än att betjäna de delägande fastigheterna. För att underlätta utformningen av beskattningsreglerna föreslås att hela verksamheten klassificeras som externverksamhet, om nyssnämnda schablonsiffra stadigvarande överskrids. I motsatt fall bör hela verksamheten bedömas som internverksamhet. Det understryks i promemorian att verksamhet, som ligger helt utanför det ändamål som omfattas av anläggningsbeslut eller motsvarande beslut om samfäUigheten, från beskattningssynpunkt inte över huvud taget bör betraktas som verksamhet i samfäUigheten, således vare sig som extern eller intern verksamhet, utan som verksamhet bedriven i annan form, på vilken allmänna skatterättsliga principer lär få tiUämpas. Om särskilt skattesubjekt inte förvaltar samfäUigheten, bör dess delägare därvid kunna betraktas som delägare i enkelt bolag eller handelsbolag.

Med hänsyn till att gemensamhetsanläggningar har mycket varierande verksamhet kan någon allmän regel inte ges för hur fördelningen på intern och extern verksamhet bör ske. Det anges dock i promemorian hur fördelningen bör ske vid vissa verksamheter. Det påpekas att när anläggningar består av garage, antalet externt upplåtna garageplatser o. d. kan beräknas. I andra fall, t. ex. beträffande tvättstugor och liknande, kan utnyttjandetiden utgöra den lämpligaste beräkningsbasen. När det gäller leverans av nyttigheter, t. ex, värme o, d. bör en kvantitativ fördelning av nyttigheten kunna beräknas. Resonemanget utmynnar i att det lämpligaste synes vara atl RSV meddelar anvisningar om hur schablonregeln skall tillämpas.

Beskattningsregler vid intern verksamhet

I fråga om gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL utom vägar med intern verksamhet föreslås att det skattemässiga resultatet — oavsett om anläggningen förvaltas gemensamt av delägarna eller av juridisk person — skall redovisas som inkomst av fastighet eller om rörelse-fastighet anslutits som inkomst av rörelse. Delta bör gälla för all inkomst utom för den som skall tas upp som inkomst av kapital och tillfällig förvärvsverksamhet.

Beräkningen av resultatet föreslås både vid delägarförvaltning och förvaltning av juridisk person ske enligt schablon på sätt närmare anges

Prop. 1975: 48 60

i följande avsnitt. Intäktsberäkningen föreslås ske efter viss procent av det taxeringsvärde som åsatts delägarfastighetema resp. anläggningen. Vid taxering av delägarfastighet bör enligt promemorian avdrag medges för del av bidrag till samfäUigheten som avser eljest för delägarfastigheten avdragsgill kostnad. För vissa investeringskostnader föreslås som framgår av följande avsnitt särskUda avdragsregler för delägarfastighe-ter som är beskattade enligt konventionell metod.

Sker beskattningen vid intern verksamhet hos juridisk person förordas avdrag få ske enligt nu gäUande regler vid schablonbeskattning av fastigheter, nämligen för ränta, tomträttsavgäld och liknande avgäld.

Beskattning vid extern verksamhet

Rätten till avdrag för bidrag tUl samfäUighet vid taxeringen av de enskilda delägarfastighetema föreslås få samma innehåll vid extern verksamhet som vid intern verksamhet.

Beskattningen av resultatet av den externa verksamheten skall sk i den förvärvskälla till vilken verksamheten på gemensamhetsanlägg-ningen är hänförlig. Detta gäUer både då beskattningen sker hos den juridiska person som förvaltar samfäUigheten och då resultatet slås ut på delägarfastighetema efter deras delaktighet i anläggningen e. d, och beskattas hos ägarna av dessa fastigheter. Den förvärvskäUa som närmast kommer i fråga torde vara rörelse, men även jordbmksfastighet kan undantagsvis förekomma. Liksom då det gäUer intem verksamhet föreslås att kapitalinkomst och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet redovisas särskUt vid extern verksamhet.

Vid beräkning av resultatet av externverksam-h e t förordas skilda regler för det fall delägarna eller juridisk person skall beskattas för resultatet. Vid beskattning av delägarna bör enligt promemorian de bidrag som delägarna utger till gemensam-hetsanläggningen — oavsett om det gäUer bidrag för anläggningens drift eller titförande — inte tas upp tUl beskattning vid beräkning av resultatet i verksamheten. Med hänsyn härtill bör avdrag vid beräkning av resultatet inte få göras för avskrivning av byggnader, inventarier eUer markanläggningar. Förslaget innebär således att endast ersättningen från andra än delägarna skall tas upp som intäkt. Visserligen kan då göras gällande att tillgångar investerats genom medel av den rent externa verksamheten, dvs. med beskattade medel. Även om ett sådant resonemang har viss tyngd påpekas i promemorian att den rent externa verksamheten är väsenskUd från samfällighetemas egentiiga syfte. Mot den bakgrunden bör man kunna godta att avdrag för avskrivning av tillgångar inle får ske oavsett med vUka medel investeringen bekostats. Vidare framhålls i promemorian som naturligt att avdrag vid beräkning av verksamhetsresultatet inte får göras för kostnad som täckts

Prop. 1975: 48 61

av bidrag från delägare i den mån denne erhållit avdrag för bidraget. Eljest skulle dubbelavdrag medges.

Vid beskattning av juridisk personför resultatet av extern verksamhet på gemensamhetsanläggning förordas i promemorian att alla bidrag från delägama skaU tas upp till beskattning och avdrag för värdeminskning av byggnad, markanläggning och inventarier medges i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om rörelseidkares eller jordbmkares tUlgångar i rörelsen. Utdelning tUl delägare föreslås bli avdragsgiU. Utdelningen bör därvid beskattas vid taxering av delägaren.

Såvitt avser övriga vid jordbruks- eller rörelsebeskattningen avdragsgilla kostnader föreslås att dessa skall vara avdragsgilla även vid beräkning av resultatet i gemensamhetsanläggning, oavsett om verksamheten skall beskattas hos delägare eller juridisk person. Särskild uppmärksamhet har emellertid vid delägarförvaltnmg fästs vid behandlingen av I ön till ägare av ansluten fastighet. Efter förebUd av vad som gäUer beträffande handelsbolag, enkla bolag och jordbruk förordas att sådan lön inte bör vara avdragsgUl. Eftersom lagfart på fastighet kan sökas av den ene eller båda makarna och det förhållandet att endast den ene maken står som lagfaren ägare inte bör påverka resultatberäkningen, föreslås vidare att avdrag inte heller skall få åtnjutas för lön till make till lagfaren ägare av fastighet som är ansluten. I det faUet skall alltså reglerna för enkla bolag äga motsvarande tUlämpnmg. Vidare förordas i fråga om lön tUl delägares hemmavarande bam att reglerna i 20 § KL och punkt 2 av anvisningarna till samma lagmm skall gälla. Detta innebär att avdrag för sådan lön inte medges om barnet är under 16 år och inte heUer om barnet är mellan 16 och 18 år och i det senare fallet inte har skattepliktig inkomst. Det påpekas dock att hinder inte bör föreligga att i det fall en av ägarna till de anslutna fastigheterna utfört arbete för verksamheten, denne vid fördelningen av beskattningsresultatet tilldelas ett belopp motsvarande vad han, hans hustru eller hemmavarande omyndigt bam uppburit eller bort uppbära som lön och att återstoden av resultatet fördelas mellan samtiiga delägare i förhållande till andelstal.

Slutligen förordas att det skattemässiga resultatet av extern verksamhet i anläggnmgssamfäUighet enligt LGA och AL utom sådan som avser väg inte skall få tas upp till lägre belopp än som skuUe ha varit fallet om mtern verksamhet bedrivits.

Skatteuttagets storlek

Frågan gäller här storleken av skatteuttaget då sådan juridisk person som är särskUt skattesubjekt förvaltar gemensamhetsanläggnmg enligt LGA och AL utom väg. Som framgått av det föregående föreslås skUda regler för resultatberäknmgen vid mtern och extern verksamhet. Såvitt

Prop. 1975: 48 62

avser intern verksamhet framförs synpunkten att sådan verksamhet i allt väsentligt kan jämställas med den verksamhet som bedrivs hos bostadsföreningar, garageföreningar och andra ekonomiska föreningar av liknande slag. Bärande motiv för en annan skattesats vid den statliga inkomstbeskattningen än den som gäller för nämnda föreningar anses därför inte föreligga. Skattesatsen vid den statiiga inkomsttaxeringen för de juridiska personer som förvaltar gemensamhetsanläggningar av här aktuellt slag med intern verksamhet bör sålunda vara 32 % av den beskattningsbara inkomsten. Motiv för att tillämpa annan skattesats vid extern verksamhet anses inte föreligga.

övriga synpunkter

Av det föregående framgår att man i promemorian eftersträvat att de delägande fastigheternas beskattnmg i möjlig mån skall ske som om den nyttighet gemensamhetsanläggningen innebär direkt tUlhörde fastigheten. Den påverkan på de delägande fastighetemas beskattning som ge-mensamhetsanläggnmgen kan medföra differentieras därför med hänsyn till de skilda beskattningsregler som gäller för olika fastighetstyper. Övervägandena såvitt gäller de här aktuella gemensamhetsanläggningar-na redovisas i promemorian för följande fyra fastighetsgmpper som anläggningen kan vara inrättad för, nämligen

1. Schablonbeskattade en- och tvåfamUjsfastigheter (viUor),

2. fastigheter som tillhör s. k. äkta bostadsföretag,

3. konventionellt beskattade fastigheter, dvs. övriga fastigheter med beskattningsnaturen annan fastighet samt jordbruksfastigheter och

4. fastigheter som inte taxeras enligt enhetliga regler (de s, k, biand-fallen).

Förutom de beskattningsregler för olika fastighetsgrupper som redovisas i det följande kommer enligt promemorian garantibelopp och procentavdrag enligt allmänna regler att tas upp med 2 % av det taxeringsvärde på anläggningen som antingen redovisas separat då samfäUigheten är särskild taxeringsenhet eller i annat fall ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde. Juridisk person, som förvaltar samfäUighet och är särskUt skattesubjekt, föreslås bli beskattad för garantibelopp och får tillgodogöra sig procentavdrag för anläggningen.

Vad i följande avsnitt sägs om ägare av fastighet som är ansluten tUl gemensamhetsanläggning föreslås även äga tillämpning i fråga om den som jämlikt 47 § KL är skyldig att erlägga garantibelopp för fastighet utan att vara dess lagfarna ägare.

7.2.2 Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor

Med schablonbeskattade villor avses en- och tvåfamiljsfastigheter för vilka som bmttointäkt enligt 24 § 2 mom. KL skall tas upp viss procent

Prop. 1975: 48 63

av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Härvid skall tas upp 2 % av den del av taxeringsvärdet som inte överstiger 150 000 kr,, 4 % av den del som överstiger 150 000 kr, men inte 225 000 kr. samt 8 % av den del som överstiger 225 000 kr.

Från bruttointäkten får avdrag enligt 25 § 3 mom. KL ske för under beskattningsåret erlagd ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld och liknande avgäld (dock ej arrende).

Schablonregeln får emellertid inte användas i de fall, då fastigheten i inte allenast ringa omfattning i förvärvssyfte brukar utnyttjas på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller som bostad för ägaren. I allenast ringa omfattning anses en fastighet utnyttjad om den förvärvade årliga bruttointäkten av sådana speciella ändamål uppgår till högst 1 200 kr. eller överstiger nämnda belopp men inte 2 % av fastighetens taxeringsvärde (punkt 6 av anvisningarna till 24 § KL). Även om intäkten något enstaka år överstigit nämnda gränser bör dock schablonberäkningen inte frångås.

Det anges i promemorian att av samtliga gemensamhetsanläggningar enligt LGA som står under särskild förvaltning av juridisk person uppskattningsvis 75—80 % utgörs av sådana anläggningar vars delägare helt eller så gott som uteslutande består av schablonbeskattade viUor.

I promemorian erinras om att enligt pimkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 § KL gemensamhetsanläggning som uteslutande eller så gott som uteslutande — dvs, till åtminstone omkring 90 % — betjänar schablonbeskattade villor inte skall utgöra taxeringsenhet vare sig anläggningen förvaltas av delägarna direkt eller av juridisk person. Värdet av gemensamhetsanläggningen kommer således alltid att slås ut på de delägande villorna och att ingå i underlaget för schablonbeskattningen av dessa villor. I promemorieförslaget har det därför inte ansetts påkallat med skilda beskattningsregler för gemensamhetsanläggning som förvallas gemensamt av delägarna eller av juridisk person utan beskattningen föreslås alltid träffa delägarna.

Oavsett om den på gemensamhetsanläggningen bedrivna verksamheten är av intern eller extern karaktär föreslås att vid beräkning av inkomst av de anslutna fastigheterna avdrag skall medges för sådan del av avgift till anläggningen som avses täcka kostnader för vilka avdrag medges enligt 25 § 3 mom. första stycket KL, dvs. ränta på lånat i anläggningen nedlagt kapital och tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Genom att de anslutna villornas taxeringsvärden kommer att påverkas av gemensamhetsanläggningens värde kommer intäkten att öka för dessa villor. Härigenom och då avdrag föreslås för bidrag tUl anläggning till den del det avses täcka ränta eller avgälder kommer enligt promemorian beskattningen att ske som om den nyttighet anläggningen innebär direkt tillhör villan. Det anses därför enUgt promemorieförslaget i normalfallet inte påkallat med ytterligare inkomstbeskattning vid intern-

Prop. 1975: 48 64

verksanUiel, Beskattning kan dock vid räntor eller avyttring komma i fråga i förvärvskällan kapital eller tUlfällig förvärvsverksamhet.

I promemorian påpekas att gemensamhetsanläggning som inrättats främst för schablonbeskattade villor undantagsvis kan kohima att betjäna även andra än delägande fastigheter. Värdet av anläggningen kommer även i detta fall alt öka de delägande fastigheternas taxeringsvärden och därigenom höja intäkten. Får den rent externa verksamheten en betydande omfattning skulle emellertid schablonmetoden enbart inte ge ett tillf redsställande resultat. I promemorian övervägs därför att, i det fall den rent externa verksamheten ger etl resultat som fördelat på de anslutna fastigheterna överstiger såväl 1 200 kr, söm 2 % av dé schablonbeskattade vUlornas taxeringsvärden, i stället taxera dessa fastigheter enligt konventionell metod (jfr punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 24 § KL). En sådan beskatmingsnietod bedöms emellertid som olämplig. Mot systemet'talar nämligen svårigheten att beräkna resultatet uteslutande av den rent externa verksamheten. Del pekas vidare på att metoden skulle kunna föranleda att vissa anslutna fastigheter kan komma att taxeras omväxlande enligt schablon och enligt konventionell metod.

Såsom en enklare och samtidigt godtagbar metod bedöms därför att vid externverksamhet beräkna resultatet av hela verksamheten i gemensamhetsanläggningen och slå ut detta resultat på de anslutna fastigheterna, i första hand i förhållande till andelstal, normalt med till-lämpnlng av reglerna för beskattning av rörelse. Metoden liknar således förhållandet vid beskattning av handelsbolag. Def har i det föregående angetts att avdrag för värdeminskning av tillgångar härvid inte bör komma i fråga. Vad i detta sammanhang vidare angetts beträffande avdrag för lön till ägare av delägande fastighet, dennes niake eller hemmavarande barn föreslås äga tillämpning i alla fall där ahläggnlngeri uteslutande inrättats för villor. Det understryks i promemorian att denna metod kommer att tillämpas endast i de fall den rena externverksamheten är av betydenhet i förhållande till den verksamhet som avser betjänande av de anslutna fastigheterna. Metoden innebär således att delägama kommer att beskattas för verksamheten i förvärvskällan rörelse. Beskattning kan i vissa fall även komma i fråga i förvär\'skällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet.

När en gemensamhetsanläggning drivs av juridisk person, skall det enligt promemorieförslaget ankomma på den juridiska personen att lämna ägarna av anslutna fastigheter de uppgifter som är nödvändiga för inkomsttaxeringen. Dessa uppgifter skall då såvitt gäller ägare av villor avse dels i vad mån utgivna bidrag motsvarar räntor samt tomträttsavgäld eller annan avgäld, dels i vad mån ägarna skall redovisa inkomst av kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet. Är verksainheten av extern karaktär skall uppgiftsskyldigheten även innefatta resultatet av

Prop. 1975: 48 65 .

verksamheten, Uppgiflsskyldighel kan dock endast åläggas självständiga juridiska personer. Vid delägarförvaltning bör det ankomma på fastig hetsägarna atl förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser att täcka och i vad mån någon inkomst att redovisa i förvärvskällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet föreligger samt, vid externverksamhet, resultatet av denna verksamhet.

7.2.3 Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag

Med s. k. äkta bostadsföretag avses aktiebolag eller ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus som ägs av föreningen eller bolaget (punkt 3 av anvisningarna tiU 24.§ KL), , Riksskattenämnden har meddelat anvisningar angående beskattningen bl. a. av s. k. äkta bostadsföretag (RN 1967: 7:3). Härav framgår att för att bostadsföretag skall anses som s. k. äkta sådant företag bör krävas att företagets fastighet (eller fastigheter) inrymmer minst tre bostadslägenheter och att minst 60 % av taxeringsvärdet för företagets fastighet _ (eller fastigheter) belöper på de till medlemmar eller delägare med bostads- eller hyresrätt upplåtna bostadslägenheterna. Vid äkta bostadsföretag har beskattningen i princip lagts på föreningen eller bolaget. Medlem beskattas endast om han hyr ut lägenheten. Beskattningen sker då i inkomstslaget kapital (punkt 2 av anvisningarna till 38 § KL).

Inkomst av äkta bostadsföretags fastighet beräknas enligt en schablonmetod. Som intäkt tas upp ett belopp motsvarande 3 % av taxeringsvärdet på fastigheten eller fastigheterna (24 § 3 mom. första stycket KL). Avdrag medges endast för räntor samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld (25 § 3 mom. första stycket KL).

Fastigheter som tillhör de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen (dvs. bolag, förening eller stiftelse som av bostadsstyrelsen /statens byggnadslånebyrå/ eller länsbostadsnämnd erkänts som sådant företag) behandlas enligt 24 § 3 mom. andra stycket på samma sätt som enskilda bostadsföreningar eUer bostadsaktiebolag tillhörande fastigheter.

Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk., förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande beslår i att tUlhandahålla föreningens medlemmar eller bolagels delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd gemensamhetsanläggning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget (punkt 3 av anvisningarna tUl 24 § KL). Denna bestämmelse tUlkom genom lagstiftning år 1966, och departementschefen framhöll i sammanhanget (prop. 1966:151 s. 56) att endast föreningar som avsåg att tillhandahålla garage eller liknande förmån för medlemmarnas personUga räkning torde omfattas av lagstiftningen. Det kommersiella inslaget får alltså endast vara obetydligt. Ett betydligt större krav uppställs således för att s. k. garageförening skall falla in under schablonreglerna än vad

5 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 48

Prop. 1975: 48 66

som allmänt tillämpas beträffande bostadsföretags hyresfastigheter. För att garageförening eller annan gemensamhetsanläggning skall anses som "äkta bostadsföretag" krävs att minst 90 % av hela taxeringsvärdet för företagets fastighet (fastigheter) belöper på anläggning för medlemmarnas eller delägarnas personliga räkning (RN 1967: 7: 3), Det skall här understrykas att med gemensamhetsanläggning avses i anvisningspunkt 3 till 24 § KL inte anläggning enligt LGA eller AL eller som i övrigt ingår i samfäUighet utan anläggning som drivs i form. av aktiebolag eller ekonomisk förening.

Promemorieförslaget innebär att juridisk person som förvallar sådan gemensamhetsanläggning som utgör taxeringsenhet skall anses som självständigt skattesubjekt. Såvitt avser gemensamhetsanläggning som betjänar bostadsföretags fastigheter kommer således förvaltningsformen att ha betydelse vid beskattningen, I det följande kommer att redogöras för förslaget dels vid delägarförvaltning och dels vid föreningsförvaltning.

Beträffande avdrag för bidrag tiU gemensamhetsanläggning föreslås i promemorian att sådant avdrag i likhet med förslaget i fråga om schablonbeskattade villor skaU vid beräkning av inkomst av de anslutna fastigheterna vara avdragsgillt endast lUl den del det avser täcka räntor, tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Detta föreslås gälla oavsett förvaltningsform eller verksamhetsinriktning beträffande gemensamhetsan-' läggningen.

a) Delägarförvaltning

I fastighetstaxeringshänseende fördelas vid delägarförvaltning värdet av anläggningen på de i sam.fällighelen ingående fastigheterna. Detta innebär att, i likhet med vad som gäller i fråga om schablonbeskattade villor, anläggningens värde kommer att påverka taxeringsvärdet på bostadsföretagets fasligheter och således påverka den schablonmässigt beräknade intäkten av fastigheten. Härigenom och då avdrag föreslås för bidrag till anläggningen tiU den del del avser täcka ränta eller avgälder kommer beskattningen att ske som om den nyttighet anläggningen innebär direkt hör lUl de anslutna fastigheterna. Någon ytterligare beskattning anses därför inle i normalfallet vara påkallad vid internverksamhet. Bostadsföretaget föreslås dock i förekommande fall kunna beskattas för inkomst av kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet.

Bostadsförenings verksamhet skall uteslutande eller huvudsakligen bestå i att bereda bostäder åt medlemmar eUer delägare. Inrättandet av gemensamhetsanläggning för företagets fasligheter får ses som ett naturligt utflöde av denna verksamhet. Däremot förutsätts det i promemorian som mer osannolikt att vid delägarförvaltning en väsentlig rent extern verksamhet kommer att drivas genom anläggningen. Skulle så

Prop. 1975: 48 67

emeUertid vara faUet anses det naturligt att beskattning sker i förvärvskällan rörelse och efter de regler som föreslagits då anläggning imällats för villor. Om därvid en delägare eller medlem i bostadsföretaget utfört arbete för anläggningen föreligger självfallet ingen anledning att vägra avdrag för denna lön, som ju å andra sidan skall tas upp till beskattning av delägaren eller medlemmen.

b) Förvaltning av juridisk person

Förvaltas gemensamhetsanläggning som inrättats för bostadsförelags fastigheter av juridisk person, föreslås denna vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen. Är verksamheten av intern karaktär föreslås alt beskattningen sker enligt en schablon. Som intäkt av fastighet skall därvid tas upp 3 % av anläggningens taxeringsvärde för helt år räknat. Avdrag bör enligt förslaget få göras för ränta på lånat i samfäUigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Förekommer utdelning tiU delägare föreslås avdrag härför inte få ske. Detta motiveras med att sådant avdrag inte ryms inom schablonmetoden. A andra sidan bör mottagaren inte beskattas för utdelningen, eftersom den delägande fastigheten beskattas efter schablon.

Drivs däremot extern verksamhet bör resultatet av verksamheten tas upp som inkomst av rörelse. Vid beräkning av resultatet föreslås att allt som kommit samfäUigheten tUlgodo, alltså även bidrag från delägare skall tas upp som intäkt. Å andra sidan bör avdrag medges för värdeminskning av byggnad, inventarier och markanläggningar enligt rörelsereglerna. Vidare bör självfallet avdrag medges för lön även till medlem eller delägare i det bostadsförelag som äger ansluten fastighet. Vidare föreslås alt i de fall utdelning förekommer avdrag bör få ske härför. Lägre beskattningsbar inkomst än enligt reglerna för intern verksamhet anses dock inte böra godtas. Utdelningen bör hos ägarna av de anslutna fastigheterna beskattas som inkomst av rörelse,

7.2.4 Gemensamhetsanläggning för konventionellt beskattade fastigheter

De konventionellt beskattade fastigheterna är fastigheter dels av beskattningsnaturen annan faslighet utom de schablonbeskattade vUlorha och fastigheter tillhörande äkta bostadsföretag, dels av beskattningsnaturen jordbmksfastighet. De fastigheter som kommer i fråga är hyreshus och rörelsefastigheter, som beskattas i förvärvskällorna annan fastig-hel resp. rörelse samt jordbruksfastigheter.

Vid beräkning av inkomst av konventionellt beskattad fastighet tas som intäkt upp allt som kommit ägaren till godo medan avdrag medges för omkostnaderna. För de olika fastighetstyperna innebär delta i huvudsak följande.

Hyreshus. Bland intäkterna kan här nämnas hyresvärdet av lägenhet

Prop. 1975: 48 68

som fastighetsägaren använt för sin, sin famUjs och sina personliga tjänares räkning samt hyra eller annan ersättning för att fastigheten eller del av fastigheten upplåtits tUl annan (24 § 1 mom. KL).

Såsom omkostnad anses bl. a. kostnader för reparation och underhåll av byggnader, personal som sköter fastigheten, värdeminskning av byggnad, maskiner och andra inventarier som tillhör fastigheten, ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande (25 § 1 mom.). Avdrag för värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan på anskaffningsvärdena. Som anskaffningsvärde anses härvid den verkliga kostnaden för anskaffandet. I det fall bebyggd fastighet förvärvats, anses så stor del av fastighetens anskaffningsvärde belöpa på byggnaden som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med däri ingående särskilt maskinvärde utgör av fastighetens hela taxeringsvärde efter avdrag för maskinvärdet. Under vissa omständigheter kan det sålunda beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Om bebyggd fastighet förvärvats genom benefikt fång anses i regel det belopp som i beskattningshänseende kvarstår oavskrivet för överlåtaren som byggnadens anskaffningsvärde (jfr anvisningspunkterna 2 a och b till 25 §).

Rörelsefastighet. Till intäkt av rörelse hänförs samtliga intäkter i penningar eller varor som influtit i rörelse och som kan anses som driftinkomst. Till intäkter räknas även inkomst vid avyttring av för stadigvarande bmk avsedda maskiner och andra inventarier i rörelsefastighet. Intäkt av a-vyttring av fastighet, som utgör lagertillgång i rörelse, utgör intäkt av rörelse (punkt 1 av anvisningarna till 28 § KL),

Direkta fastighetskostnader — för reparation, portvakt m.m. — är avdragsgilla kostnader i rörelsen.

Genom lagstiftning år 1969 (prop. 1969: 100, BeU 1969:45, rskr 1969: 233, SFS 1969: 363) infördes vid rörelsebeskattningen nya regler för avskrivning av byggnader, inventarier och markanläggningar (jfr 29 § 1 mom. KL). De nya bestämmelserna innebar en genomgripande modernisering av rätten till avskrivning av dessa tillgångar. Ändringarna avsåg främst en utvidgning av kretsen av avskrivningsbara tillgångar och en omfördelning av tillgångarna mellan olika gmpper — byggnader, inventarier, markanläggningar — som behandlas efter särskilda avskrivningsregler. Vid rörelsebeskattningen får kostnader för anskaffande av inventarier skrivas av enligt plan eller — under vissa förutsättningar — enligt den räkenskapsenliga avskrivningsmetoden (punkt 3 a av anvisningarna till 29 §). Såsom inventarier får numera en rad faslighetsdelar avskrivas som är markanläggning eller byggnad. Fömtsättningen för en sådan behandling är att fastighelsdelarna har ett funktionellt samband med den rörelse som bedrivs på fastigheten. Hit räknas bl. a. räls, fundament för behållare m. m.

I fråga om markanläggningar, dit vägar, parkeringsplaner, körplaner m. m. räknas, gäller särskUda regler (jfr punkt 16 av anvisningarna till

Prop. 1975: 48 69

29 §). Kostnader för rent tillfälliga markanläggningar avsedda att användas ett fåtal år, får direkt omkostnadsföras. Avskrivningsunderlaget för varaktig markanläggning skall las upp till 75 % av nedlagda kostnader. Anledningen till att endast 75 % fär avskrivas är att vissa kostnader för markarbeten anses ha ett "evigt värde". Avdrag för avskrivning på markanläggning medges årligen med 5 % av avskrivningsunderlaget.

Byggnaderna omfattar vid rörelsebeskattningen i princip endast själva byggnadsslommen och de anordningar som behövs för byggnadens allmänna funktion. Tillfälliga byggnader avsedda att användas ett fåtal år får avskrivas i sin helhet det är då anskaffningen ägt rum. Avskrivningarna i övrigt sker i form av primäravdrag, årliga värdeminskningsavdrag och utrangeringsavdrag. De årliga värdeminskningsavdragen skall ske enligt plan med viss procent av anskaffningsvärdet. RSV har utfärdat anvisningar (RSV 3213) om de normalprocentsatser som bör tillämpas för olika slag av rörelsebyggnader. Vid förvärv av bebyggd rörelsefastighet gäller motsvarande proportioneringsregel som för hyreshusen (jfr punkt 7 av anvisningarna tUl 29 §).

Jordbruksfastighet. Värdet av bostad, beräknat efter ortens pris, hänförs enligt 21 § KL till intäkt av jordbruksfastighet. Avdrag får göras för samtiiga driftkostnader, t. ex. ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten, kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier m. m. (22 § KL och punkt 1 av anvisningarna till denna paragraf).

Enligt pimkt 2 av anvisningarna till 22 § gällde vid tillämpning av kontantprincipen att avdrag medges för värdeminskning av driftbyggnad med viss procent av byggnadens anskaffningskostnad enligt värdeminsk-ningsplan. Om anskaffningskostnaden inte kunde visas, beräknades den efter viss schablon.

Genom lagstiftning år 1972 (prop. 1972: 120, SkU 1972:67, rskr 1972: 343, SFS 1972: 741) har i princip samma avskrivningsregler införts för jordbrukets byggnader, markanläggningar och inventarier som gäller i förvärvskällan rörelse i de fall jordbruket redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Till inventarieavskrivning hänförs därvid bl. a. byggnadstillbehör som är avsedda att. direkt tjäna byggnadens användning för jordbmksändamål eller sådana markanläggningar som har direkt funktionell samhörighet med jordbmksdriften. TUl inventariegruppen hänförs tUl följd härav i avskrivningshänseende bl, a. stängsel och andra avspärrningsanordningar som grindar, bommar och räcken.

I promemorian erinras om att i likhet med vad som gäller beträffande gemensamhetsanläggning som inrättats för bostadsföretags fastigheter kommer sådan anläggning som betjänar konventionellt beskattade fastigheter att utgöra taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Sådan juridisk person skall enligt förslaget anses som självständigt

Prop. 1975: 48 70

skattesubjekt och beskattas för verksamheten i anläggningen. Vid delägarförvaltning skall däremot beskattningen träffa delägarna.

Såvitt avser bidrag till gemensamhetsanläggning syftar förslaget till att avdrag härför i princip skall medges på samma sätt som om de kostnader bidraget avser alt täcka läggs ner på ansluten fastighet. Det påpekas dock i promemorian att det framstår som klart olämpligt att en avskrivningsplan för byggnad m, m. på anläggningen upprättas för varje ansluten fastighet. Mot den bakgrunden har det ansetts motiverat att skUja mellan de kostnader i avgiften som avser att täcka vid beskattning av fastighet omedelbart avdragsgilla kostnader och andra kostnader. Systemet har utformats enligt följande.

Medlems avgift föreslås vara avdragsgill i den mån avgiften täcker sådana kostnader som enligt 25 § KL jämte anvisningarna i sin helhet är omedelbart avdragsgilla, dvs. kostnader för reparation, ränta, tomträttsavgäld m, m. Till den del avgiften avser att täcka andra kostnader, såsom för mark, markanläggning, byggnad, inventarier m. m. får investeringens varaktighet anses svår att bedöma. För att göra reglerna lätt-tillämpade har därför motiv ansetts finnas för att tillgripa en schablon. Härvid har ansetts godtagbart att 75 % av dessa sammanlagda kostnader får avskrivas under 20 år enligt särskild plan. Avdrag kommer då att medges med 5 % av avskrivningsunderlaget från och med det år varunder avgiften erlagts. Det understryks i promemorian att endast verksamhet som innefattas i anläggningsbeslutet skall omfattas av de här föreslagna reglerna. Härav följer alltså att endast sådant bidrag som avser kostnad i denna verksamhet får tas med vid beräkning av underlaget för avskrivningen enligt plan. Om bidrag lämnas i annat syfte, t. ex. för kapitalbildning, får aUtså detta bidrag inte medräknas. Vidare skaU enligt promemorian samma vara förhållandet om bidrag avser att täcka t. ex. kostnaderna för viss investering men samfäUigheten redan disponerar medel som kan användas för sådant ändamål eller om bidraget avser att täcka kostnader för verksamhet som ligger utanför anläggningsbeslutets ram.

Vid överlåtelse av konventionellt beskattad fastighet genom oneröst fång föreslås att överlåtaren för det år då överlåtelsen sker på en gång skall få avdrag för vad som återstår oavskrivet av avskrivningsbar del av bidrag till gemensamhetsanläggningen. Genom detta restavdrag blir den avskrivningsbara delen av sammanlagda avgifter helt avskriven hos den som haft kostnaden. Någon anledning kan därför inte anses föreligga att efter sådant förvärv medge köparen något värdeminskningsavdrag för andel i gemensamhetsanläggning.

Övergår däremot konventioneUt beskattad fastighet tiU ny ägare genom benefikt fång föreslås att den nye ägaren skall få tillgodogöra sig de värdeminskningsavdrag för gemensamhetsanläggningen som skuUe ha tUlkommit tidigare ägare, om han alltjämt ägt fastigheten.

Prop. 1975: 48 71

Beskattningen av verksamheten i gemensamhetsanläggning föreslås ordnad på följande sätt vid delägarförvaltning eller förvaltning av juridisk person. I sammanhanget kommer också att tas upp delägarens beskattning vid utdelning från anläggning som förvallas av juridisk person.

a) Delägarförvaltning

Vid tillämpning av den konventionella metoden inverkar inle faslighetens taxeringsvärde vid beräkningen av inkomster av fasligheten. Den omständigheten att vid fastighetstaxeringen värdet av gemensamhetsanläggning kommer atl delas på de delägande fastigheterna påverkar således inte dessa fastigheters inkomstbeskattning. Däremot torde i regel det förhållandet att fastigheten är ansluten till gemensamhetsanläggning beaktas vid beräkning av hyresvärdet och bestämmandet av hyra eller annan ersättning o. d. Med hänsyn härtiU har anledning inte ansetts föreligga att vid intern verksamhet beskatta ägarna av anslutna fasligheter utöver vad som följer av reglema för beräkning av intäkt av konventionellt beskattad annan fastighet.

Föreligger extern verksamhet föreslås att resultatet av verksamheten beräknas på samma sätt som föreslagits för sådana anläggning med extern verksamhet, som är ansluten till villor.

b) För\'altning av juridisk person

Vid internverksamhet förordas att den tidigare föreslagna schablonbeskattningen tUlämpas, dvs. att 3 % av anläggningens taxeringsvärde tas upp som intäkt och avdrag medges för ränta på nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller annan avgäld. Förekommer utdelning kan avdrag härför inte medges inom ramen för sådan schablon. Ägare av ansluten fastighet skall dock enligl förslaget beskallas för utdelning från samfäl-ligheten i den förvärvskälla där avdrag för bidrag till anläggningen får göras.

Vid exlernverksamhet bör enligt promemorieförslagel beskattning ske enligt samma regler som föreslagits i fråga om extern verksamhet som bedrivs av särskilt förvaltad gemensamhetsanläggning i vilken de anslutna fastigheterna tillhör bostadsföretag. Härvid bör avdrag medges bl. a. för utdelning och samtUga lönekostnader. Har ägare av ansluten fastighet utfört arbete för gemensamhetsanläggningen kommer han att beskattas för den ersättning han uppburit härför. Lägre beskattningsbar inkomst av verksamheten än vad som skulle framkommit vid intern verksamhet föreslås dock inte kunna godtas.

Vidare föreslås att ägarna till de delägande fastigheterna skall ta upp utdelning från samfäUighet till beskattning i förvärvskällan rörelse.

Prop. 1975: 48 72

7.2.5 Övriga frågor

a) Gemensamhetsanläggning för fastigheter med icke enhetliga beskattningsregler

I det föregående har redogjorts för promemorieförslagel i de fallen atl en gemensamhetsanläggning uteslutande betjänar fastigheter sorri taxeras enligt samma metod. Givetvis kan det förekomma alt gemensamhetsanläggning inrättats såväl för villor som bostadsföretags fastigheter eller konventionellt beskattade fastigheter (blandfallen). Tidigare har emellertid påpekats att gemensamhetsanläggning vari delägande fasligheter uteslutande eller så gott som uteslutande dvs, lill minst omkring 90 % utgörs av villor vid fastighetstaxeringen inle utgör taxeringsenhet. Värdet av "anläggningen kommer i dessa faU att fördelas på de anslutna fastigheterna oberoende av förvaltningsform. Promemorieförslagel innebär att endast ägarna av de anslutna fastigheterna i dessa fall skall träffas av beskattningen. Förvaltningsformen kommer således här inle atl inverka vid beskattningen.

Är anläggningen så gott som uteslutande inrättad för villor föreslås att beskattningen av de anslutna fastigheterna sker enligt vad som i det föi-egående angetts för varje fastighetstyp vid delägarförvaltning. Intäkten av villorna och fastighet tillhörande äkta bostadsföretag höjs sålunda genom ökningen av taxeringsvärdet. Vidin-täktsberäkningen för konventionellt beskattad fastighet som betjänas av anläggningen tas hänsyn till gemensamhetsanläggningen t. éx. vid bestämmande av hyresvärde, hyra eller annan ersättning. Avdrag får medges de delägande fastigheterna såvitt avser villa och bostadsföretags fastighet för den del av bidrag till anläggningen som svarar mot ränta och tomträttsavgäld eller liknande avgäld och beträffande konventionell fastighet för bidrag till deii del det avser vid taxering omedelbart avdragsgilla kostnader och för övrig del av bidraget till verksamheten enligt avskrivningsplan. Drivs extern verksamhet på gemensamhetsanläggningen tUlämpas de regler som föreslagits beträffande externverksamhet' vid delägarförvaltning. Det fördelade rörelseresultatet (ev. resultatet av jordbruk) kommer att tas upp som rörelseintäkt (resp. intäkt av jordbruksfastighet) hos ägarna av de delägande fastigheterna, oavsett vilken fastighetstyp fastigheterna tillhör. Vid beräkning av resultatet får dock avdrag inte göras för lon till ägare av villa eller konventionellt beskattad fastighet.

Om gemensamhetsanläggning vid biandfall är av annat slag än så gott som uteslutande inrättad för schablonbeskattade vUlor skall såsom tidigåre angetts förvaltningsformen vara avgörande vid såväl fastig-hetstaxerfngen som inkomstbeskattningen. Vid delägarförvaltning kommer beskattningen att ske efter sanima principer som då anläggningen ' huvudsakligen betjänar villor. Förv"altås däremot anläggningen av jiiri-

Prop. 1975: 48 73

disk person skall denna beskattas för inkomst och garantibclopp. Vid intern verksamhet skall härvid 3 % av anläggningens taxeringsvärde tas upp som inkomst av fastighet och avdrag medges för räntor samt tomträttsavgäld och liknande avgäld. Förekommer utdelning blir denna beskattad hos delägare endast om ansluten fastighet beskattas enligt konventionell metod. Föreligger däremot extern verksamhet kommer den juridiska personen att beskattas för inkomst av rörelse och ägarna av de delägande fastigheterna för utdelning i förvärvskällan rörelse.

b) Beskattning vid byte av verksamhetsinriktning

I den mån inriktningen i verksamheten övergår till en betydande stadigvarande rent extern verksamhet eUer begränsas till i huvudsak uteslutande intern verksamhet kommer en sådan ändring av verksamheten att inverka vid beskattningen. I det föregående har redogörelse lämnats för vad som föreslås gälla vid intern eller extern verksamhet. I promemorian föreslås emellertid vidare att följande skall gälla vid bytet.

Vid övergång till extern verksamhet kommer ägarna av de anslutna fastigheterna i de fall anläggningen förvaltas av delägarna gemensamt samt den juridiska personen, i det fall anläggningen är ställd under särskild förvaltning, att beskattas för inkomst av rörelse (eller jordbruksfastighet). Enligt förslaget bör härvid rörelseresultatet beräknas som om verksamheten från begynnelsen och obrutet avsett extern verksamhet. Detta har betydelse främst för juridisk person som utgör särskilt skattesubjekt. Det föreslås att vid beräkning av värdeminskningsavdrag plan för avskrivning av byggnadsbestånd och markanläggningar upprättas med utgångspunkt från anskaffningstillfället. Dessa tillgångar bör vidare anses nedskrivna som om fullt avdrag — inberäknat s. k. primäravdrag för byggnader — kunnat åtnjutas vid varje tidigare taxering. I fråga om inventarier bör enligt förslaget kunna godtas att dessa anses nedskrivna enligt plan under de år som förflutit efter anskaffningen även om räken-skapsenlig avskrivning kommer att tillämpas efter övergång till extern verksamhet.

Vid övergång till intern verksamhet upphör ägarna till de anslutna fastigheterna eller — vid särskUd förvaltning av anläggningen — den juridiska personen att beskattas för den rörelseredovisade (eller jordbruks-redovisade) verksamheten, dvs. för allt utöver vad som beskattas vid beräkning av nettointäkt av fastighet och i förekommande fall inkomst av kapital.

c) Beskattning vid utdelning, utskiftning m. m.

Promemorieförslaget innehåller skUda regler för beskattning av utdelning m. m. beroende på typ av ansluten faslighet och verksamhetsinriktning.

Betjänas villa eller s. k. äkta bostadsföretags faslighet av gemensam-

Prop. 1975: 48 74

hetsanläggning och drivs verksamhet av intern karaktär förordas att — oberoende av hur anläggningen förvallas — utdelning inte skall föranleda beskattning. Detta motiveras av alt enligt förslaget bidrag endast får dras av till den del det avser täcka ränta eller tomträttsavgäld. Det påpekas emeUertid att belopp som utgår från samfäUigheten till delägarna främst bör anses ha karaktär av återbetalning av för stora bidrag eller insatser och i första hand betraktas som återbetalning av det under samma år utgivna bidraget. En återbetalning kan därför komma att återverka på rätten alt få åtnjuta avdrag såsom för ränta eller tomträttsavgäld. Har således fastighetsägare under ett år erlagt bidrag till anläggningen och detta bidrag till viss del använts för ränta eller avgäld och erhåller fastighetsägaren senare under året ett belopp motsvarande eller överstigande bidraget, bör fastighetsägaren vid taxeringen för året inte vara berättigad till avdrag för någon del av bidraget, eftersom detla får anses återbetalt. Det fömtsätts att endast smärre belopp kommer att utgå från samfälligheter, I promemorian påpekas emeUertid att om det föreslagna systemet mot förmodan skulle visa sig leda till inte önskat resultat, frägan om beskattning av utdelningarna får tas upp till förnyat övervägande.

Som tidigare angetts kan i dessa fall avdrag för utdelning inte medges vid beräkning av resultat av den interna verksamheten. Skall verksamhetsresultatet beskattas hos delägarna sker beskattningen genom schablonbeskattningssystemet för vUlor eller bostadsföretags fastighet och skall beskattningen träffa juridisk person sker även då beskattningen enligt en i promemorian föreslagen schablonmetod. Inget av dessa schablonsystem medger möjlighet tUl avdrag för utdelning.

Är däremot en konventionellt beskattad fastighet ansluten till anläggningen, föreslås att utdelning vid internverksamhet oavsett förvaltningsformen skall tas upp som intäkt vid beräkning av inkomst av den anslutna fasligheten. Detta anses i promemorian vara en naturlig följd av att hela eller övervägande delen av bidrag till anläggningen är avdragsgillt vid beräkning av inkomst av fastigheten. Av i princip samma skäl som nyss anförts kan vid internverksamheten avdrag inte medges för utdelning.

Föreligger vidare externverksamhet och skall resultatet av verksamheten beskattas hos delägarna kommer enligt promemorieförslaget ägarna av anslutna fastigheter av alla typer att beskattas för inkomst av rörelse. Härigenom beskattas all vinst i verksamheten varför någon anledning inte ansetts föreligga alt beskatta delägarna om uppsamlade vinstmedel tillförs dem.

Vad slutligen angår externverksamhet i gemensamhetsanläggning förvaltad av sådan juridisk person som utgör särskilt skattesubjekt anförs i promemorian att det vinstsyfte som får anses ligga i sådan verksamhet utgör motiv för att låta beskattningen av utdelningar från samfälligheter

Prop. 1975: 48 75

alltid drabba fastighetsägarna. Med hänsyn härtiU och med beaktande av åsyftad enkelbeskattning föreslås atl avdrag vid beräkning av resultatet i sådan externverksamhet skall medges för utdelningar och att dessa utdelningar skall tas upp tUl beskattning av ägarna av anslutna fastigheter som inkomst av rörelse.

I promemorian förordas vidare alt om samfäUighelsförening i samband med upplösning eUer eljest utskiftar medel tiU ägarna av anslutna fastigheter beskattningen skall ske efter samma regler som föreslagits i fråga om utdelningar.

d) Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning m, m,

I promemorian erinras om att rätt till andel i gemensamhetsanläggning hör oskiljaktigt ihop med en fastighet och således aldrig kan överlåtas för sig. Med hänsyn till detta samband mellan fastigheten och anläggningen får det anses som naturligt att överlåtelse av delägande fastighet jämte därtUl hörande andel i anläggning bör föranleda realisationsvinstbeskattning enligt aUmänna regler.

Vid beräkning av vinsten föreslås att, i de fall anläggningen helt eller delvis inrättats och utförts under innehavstiden, avdrag skall få åtnjutas för vad som erlagts för kostnader för anläggningens utförande. Dessa kostnader bör därvid uppräknas till prisläget vid avyttringstillfället. Någon anledning att härvid göra skUlnad mellan delägarförvalming eller förvaltning av juridisk person har inte ansetts motiverad. Beskattas an--sluten fastighet enligt konventionell metod har avdrag enligt plan medgetts för del av bidrag till gemensamhetsanläggning och får vidare vid avyttring av fastigheten genom oneröst fång restavskrivning göras för inte avskriven del av avskrivningsunderlaget. De värdeminskningsavdrag ?om härigenom åtnjutits skall enligt promemorieförslaget minska omkostnadsavdraget vid beräkning av realisationsvmsten. Detta motiveras av att den enligt plan avskrivna delen av bidrag huvudsakligen får anses avse del av kostnader för anskaffande av mark samt för uppförande eller förbättring av anläggning.

Det påpekas vidare i promemorian att även vid försäljning uteslutande av mark som är samfälld för delägarna i gemensamhetsanläggningen beskattningen bör träffa ägarna av delägarfastighetema. Marken är nämligen sakrättsligt knuten till delägarnas fastigheter. Denna beskattning följer dock redan av allmänna regler och någon särskild lagstiftning i frågan anses därför inte erforderlig.

Utträder fastighet ur bestående samfäUighet skall ägaren enligt 38 § AL tillerkännas ersättning för sin andel i ett enligt 39 § samma lag beräknat överskott som han förlorat genom utträdet. Föreligger enligt 39 § underskott skall han förpliktas utge ersättning för sin andel däri.

För regleringen av beskattningen vid utträde ur bestående samfällig-

Prop. 1975: 48 76

hel skiljs i promemorian mellan de fall då gemensamhetsanläggningen inrättats och utförts under den lid som den anslutna fastigheten innehafts av den ifrågavarande fastighetsägaren och de fall då fastigheten förvärvats med därtill hörande rätt till andel i anläggningen.

Har anläggningen inrättats under innehavstiden, kommer avdrag för bidrag till anläggningen att medges inom ramen för tidigare angivet förslag för taxering av anslutna fastigheter. Det anses då naturligt att ersättning för andel vid utträde tas upp som intäkt av fastighet i de fall detta kan ske, dvs, vid konventionellt beskattade fasligheter. FörpUktas ägare utge ersättning föreslås denna vara avdragsgill i motsvarande fall, dvs, när det rör sig om fastighet, som beskallas enligt konventionell metod. Avdrag bör samtidigt också medges för vad som återstår oavskrivet av avskrivningsbar del av bidrag tUl gemensamhetsanläggningen.

Har fastighet förvärvats efter det att den anslutits till gemensamhetsanläggning, uttalas att utträde ur samfäUigheten närmast bör likställas med avyttring av del av fastighet. Ersättning, som därvid kan utgå, skall därför tas upp som inläkt vid beräkning av realisationsvinst. Avdrag skall härvid medges för den del av köpeskillingen för fastigheten som kan beräknas belöpa på andelen i samfäUigheten. Denna del av köpeskillingen föreslås få uppräknas till värdet vid tidpunkten för utträdet. Förpliktas ägaren att utge ersättning i samband med utträdet, förordas att denna kostnad skall få aktiveras och avräknas vid beräkning av realisationsvinst vid avyttring av den anslutna fastigheten.

I AL anges inte vem som skall utge ersättning till den utträdande eller till vem den utträdande i förekommande fall skall utge ersättning. Förvaltas anläggningen av juridisk person torde det emellertid åligga denna att svara för utbetalning av ersättningen och i övriga fall kvarvarande delägare i samfäUigheten. Underskott i samfäUighet torde endast förekomma vid förvaltning av juridisk person och det torde framstå som klart att i det fall den utträdande förpliktas utge ersättning, den utgår till samfällighetsföreningen. Till denna förening utgiven ersättning skall enligt förslaget bli föremål för beskattning endast vid extern verksamhet.

Skulle det inträffa att delägare direkt utger ersättning till den utträdande, föreslås att avdrag härför medges under förutsättning att den anslutna fastigheten taxeras enligt konventionell metod. Avdrag bör då kunna medges omedelbart för hela beloppet. Taxeras däremot fastigheterna enligt schablon får sådan utgiven ersättning likställas med bidrag för vilket avdrag inte kan åtnjutas. Utges ersättning av den juridiska personen förordas att avdrag för ersättningen skall få åtnjutas endast då extern verksamhet bedrivs.

Slutligen tas i promemorian upp den skattemässiga behandlingen när fastighet inträder i bestående fastighet eller andelstalet höjs för fastighet som ingår i samfäUighet.

Prop. 1975: 48 77

Inträder faslighet i bestående samfäUighet skall enligt 37 § AL ägaren utge ersättning till övriga delägare för den andel i samfällighetens överskott som tUlförs honom genom anslutningen.

Den nytillträdandes kostnad har i promemorieförslaget närmast likställts med sådant bidrag till gemensamhetsanläggningen som avser alt täcka kostnad för mark, markanläggning, byggnad, inventarier m. m. Med ett sådant synsätt får ägare av konventionellt taxerad fastighet åtnjuta avdrag för 75 % av den utgivna ersättningen under 20 år enligt särskUd plan.

Vad angår mottagarna av ersättningar då fastighet inträder i bestående samfäUighet innebär promemorieförslaget att ersättningen beskattas om mottagarens fastighet taxeras enligt konventionell metod. Taxeras däremot tidigare ansluten fastighet enligt schablonmetod skall mottagna ersättningar inte föranleda skattekonsekvenser.

Vad här angetts vid fastighets inträde i bestående samfäUighet bör enligt promemorieförslaget äga motsvarande tUlämpning när andelstal höjs för fastighet som ingår i samfäUighet.

7.3 Inkomstbeskattning av enskilda vägar

I promemorieförslaget framhålls att vägsamfäUigheter och vägföreningar alltid förvaltas av juridisk person och att de enligt praxis i beskattningshänseende liksom häradsallmänningar och likartade samfälligheter har varit skattskyldiga för all inkomst. Ett utslag av regeringsrätten den 8 februari 1974 angående Saltarö vägförening föreligger i denna fråga. Vägsamfälligheterna och vägföreningarna har inte drabbats av garantibeskattning under förutsättning att de inte innehaft annan fast egendom än kommunikationsfastighet (väg med tillhörande anläggningar m. m,), som inte är skattepliktig till garantibelopp.

Vägen ägs ibland av samfäUigheten och ibland innehas den med väg-rätt som enligt promemorian i förevarande hänseende jämställts med äganderätt. Till väg hör enligt AL vägbana och övriga väganordningar. Anordning som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är väg-anordning, t. ex. till väg ansluten brygga eller färja med färjläge. Emellertid förekommer det förhållandevis ofta all samfäUigheten är ägare till grönområde, som tUlskapats genom byggnadsplan. Om grönområdet åsatts taxeringsvärde, har detta medfört att vägföreningen påförts garantibelopp. Garantibeskattning av vägförening tillhörigt grönområde torde enligt promemorian endasl sällan komma i fråga, då sådana områden allmänt torde åsättas taxeringsvärde under 100 kr.

Fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall enskild väg enligt punkt 1 av anvisningarna till 8 § KL inte utgöra särskUd taxeringsenhet. Kommunikationsfastighet skall alltjämt vara skattefri och skattefria fastigheter skall inte åsättas taxeringsvärde. Vid värderingen av grönområ-

Prop. 1975: 48 78

den bör enligt anvisningar av RSV inför 1975 års allmänna fastighetstaxering värde åsättas endast då markägare kan använda marken så att den ger honom en ej obetydlig årlig avkastning eller då han är berättigad till ej obetydlig ersättning vid markens upplåtande.

Då enskild väg i fortsättningen aldrig skall vara taxeringsenhet, kommer vägsamfällighet och vägförening enligt promemorian endast sällan att sköta särskUt taxerad fastighet. Ingår i skötseln taxeringsenhet, utgör den oftast grönområde som normalt inte åsätts taxeringsvärde. I viss mån får, sägs det, värdet av samfällighetens tUlgångar anses ha blivit beaktade vid fastighetstaxeringen av de delägande fastigheterna. Samma motiv för undantag från huvudregeln om förvaltningsformens betydelse som anförts i fråga om gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL som uteslutande betjänar villor kan därför enligt promemorian åberopas i fråga om vägsamfälligheterna och vägföreningarna. För de enskilda vägarna kommer vidare reglerna om delägarföfvallrtingen i LFS att kunna tUlämpas. Övervägande skäl — bl. a. önskemålet om enhetliga beskattningsregler för de enskUda vägarna oavsett om de förvaltas enligt EVL eller LFS — talar enligt promemorian för att beskattningen i fråga om dessa vägar sker hos delägarna både då vägarna förvaltas av delägarna och av juridisk person.

Det förhållandet att till samfäUigheten hör mark som utgör särskUd taxeringsenhet (t. ex. grönområde) bör enligt promemorian inte inverka på frågan om skattskyldigheten för samfäUigheten, om dispositionen av den särskUda taxeringsenheten inte kommit att utgöra samfällighetens huvudsakliga ändamål. Detta bör gälla generellt vid bestämmande av skattskyldighet för samfällighets inkomst.

Annan verksamhet än sådan som uteslutande eller så gott som uteslutande avser att betjäna de delägande fastigheterna torde, sägs det i promemorian, endast i enstaka undantagsfall förekomma hos vägsamfällighet eller vägförening. Sådan verksamhet kan avse uthyrning av vägma-skiner och torde i allmänhet endast förekomma i begränsad omfattning. Någon större nettobehållning torde i flertalet fall inte uppkomma. Enligt promemorian torde skötseln av grönområden sällan om ens någonsin ge någon behållning. Emellertid kan inte bortses från att externverksamhet undantagsvis kan bedrivas i betydande omfattning. Ätt skilja ut dessa fall skulle föranleda stora awägningsproblem. För att enhetliga regler skall kunna tillämpas bör resuUatet beräknas enligt de regler som tidigare föreslagits för externverksamhet i en av delägarna förvaltad gemensamhetsanläggning enligt LGA eller AL. Tillämpas sådana regler torde för övrigt en obetydlig rent extern verksamhet inte ge upphov till några skattekonsekvenser. Någon beskattning att tala om skulle endast komma i fråga vid mer betydande rent extern verksamhet.

Enligt promemorieförslaget böi: för delägarfastighelernas vidkommande på motsvarande sätt m.edges avdrag vid schablonbeskattning för

Prop. 1975: 48 79

bidrag till att täcka kostnader för ränta och tomträttsavgäld eller annan avgäld och vid konventionell taxering dels för bidrag som täcker kostnader som -— om de företogs på ansluten fastighet — varit omedelbart avdragsgilla, dels enligt plan för övrig del av bidrag till verksamheten i anläggningen. Beskattning för inkomst av kapital kan komma i fråga hos delägarna på samma sätt som föreslagits i promemorian beträffande gemensamhetsanläggningar enligt AL och LGA.

Om vägsamfällighet eller vägförening tagUs upp som ägare av fast egendom, främst grönområde, som åsatts särskilt taxeringsvärde, får detta värde enligt promemorian fördelas på de delägande fastigheterna efter deras andelstal. Ägarna av anslutna fastigheter kommer härigenom att svara för sin del av garantibeloppet men får å andra sidan tillgodo-föra sig det s. k. procentavdraget i den förvärvskälla vilken samfäUigheten eller föreningen betjänar.

7.4 Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt VL

7.4.1 RegleringssamfäUigheter

Regleringssamfälligheterna förvaltas av juridisk person och omhänderhar enligt promemorian främst skötseln av vissa självständigt taxerade regleringsdammar. Dessa har ofta betydande värden. De största värdena torde ligga på sex större regleringsföretag i norra Sverige i vilka statens vattenfallsverk äger nära hälften.

Vid fastighetstaxeringen kan enligt promemorian regleringsdamms värde ingå i värde av byggnader på en vattenfaUsfastighet, Regleringsdamm kan också ligga åtskUd från kraftverket såsom torde vara fallet i fråga om regleringsdamm som tillhör regleringssamfäUighet. Sådana reg-leringsdammar laxeras som särskUd taxeringsenhet och åsätts särskilt taxeringsvärde.

För regleringssamfälligheternas inkomstbeskattning finns en specialregel i 45 § KL angående den rätt lUl s. k. procenlavdrag motsvarande taxeringsvärdet, som tillkommer fastighetsägare. Enligt andra stycket i denna paragraf skall procenlavdraget för regleringsdamm, som är särskild taxeringsenhet och som tillhör regleringssamfäUighet, åtnjutas av de deltagande strömfallsägarna i stäUet för reglerihgssamfäUigheten som i övrigt är skatlskyldig för inkomst och garantibclopp. Delägarna åtnjuter avdraget i förhållande tUl sin andel i samfäUigheten,

I promemorieförslaget framhålls att regleringsföretagens betydande taxeringsvärden har avsevärd betydelse i fråga om garantibeskattningen för den kommun, där regleringsdammen är belägen. Vidare har regle-ringsdam.ms taxeringsvärde betydelse för fördelning mellan kommunerna av inkomst av kraftproduktion.

I promemorian anges alt samma principiella beskattningsregler enligt praxis gäller för regleringssamfäUighet som för häradsallmänning, all-

Prop. 1975: 48 80

männingsskog och likartad samfällighel som står under särskild förvaltning. Speciella regler gäller dock som nyss nämnts för procentavdraget och vid fördelningen av inkomsterna till beskattning mellan kommunerna.

Regleringsdammarna förvallas av juridisk person och åsätts taxeringsvärde. Enligt den huvudregel som föreslagits i promemorian skall den juridiska personen därvid vara skattskyldig för samfällighetens inkomster. Några motiv att övergå lill beskattning av delägarna i stället för den juridiska personen föreligger inle enligt promemorian. Överskott torde sällan uppkomma av verksamheten.

Med nuvarande fastighetstaxeringsregler om regleringsdammar och dessas betydelse för fördelning av inkomst av kraftproduktion mellan kommunerna synes det enligt promemorian lämpligt att för alt i stort bibehålla regleringssamfäUighet vid nuvarande beskattningskonsekvenser föreslå tillämpning av externmeloden. Denna metod bör vara utformad på sätt föreslagits i fråga om gemensamhetsanläggning enligt AL och LGA som förvallas av juridisk person som är särskilt skattesubjekt.

7.4.2 Övriga gemensamma anläggningar enligt VL

Här avses enligt promemorian främst andra torrläggningssamfälligheter än regleringssamfäUigheter, De ifrågavarande företagen avser dikning, vattenavledning och invallning. De torde oftast avse mindre värden.

Enligl en ny regel i punkt 1 av anvisningarna till 8 § KL om bildande av taxeringsenhet skall gemensamhetsanläggning, som avser dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde, inte taxeras för sig och således inte utgöra en taxeringsenhet. Dikningsföretagen enligt VL skall sålunda inte åsättas taxeringsvärde eller utgöra särskild taxeringsenhet. Detsamma lorde enligt promemorian komma atl gälla invallnings- och vattenavledningsföretagen enligl VL,

Oavsett om torrläggningsförelaget förvaltas av juridisk person eller ej, kommer det inte att utgöra särskild taxeringsenhet. Enligt promemorieförslaget bör företaget av skäl som anförts i fråga om anläggningar tillhöriga t. ex. schablonbeskattade villor och vägsamfäUigheter, inte behandlas som särskUt skattesubjekt. Beskattningen bör i stället ske hos de delägande fastigheterna enligt de regler som förordats i fråga om gemensamhetsanläggningar enligt AL med externverksamhet och vars delägande fastigheter är schablonbeskattade villor.

Om anläggning undanlagsvis åsatts taxeringsvärde, bör det enligt promemorieförslaget liksom motsvarande procentavdrag fördelas mellan de delägande fastigheterna efter deras andelstal.

Prop. 1975:48 81

7.5 Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar

I promemorieförslaget anförs alt lagen om ägofred mnehåller regler om bl. a. stängselsamfällighets anläggningar och förvaltningen av sådan samfällighel.

Antalet stängselsamfälligheter och deras värde kan enligt promemorian bedömas vara förhållandevis ringa. Generellt sett torde stängselanläggningarnas värde understiga 20 000 kr. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 8 § KL och en av RSV i avsnitt 4 berörd anvisning kommer anläggningen därvid inte att utgöra särskild taxeringsenhet. Stängslets värde kan i stället i vissa fall komma att beaktas vid fastighetstaxeringen av de delägande fastigheterna.

I promemorian anförs alt stängselanläggningarna som i och för sig utgör markanläggningar enligt 1972 års regler om jordbruksbeskattning får avskrivas som om de vore inventarier. Förutom stängsel gäller detta även andra avspärrningsanordningar som grindar, bommar och räcken. Kostnader för reparation och underhåll av stängsel är i likhet med vad som gäUer för andra inventarietUlgångar omedelbart avdragsgUla. Inrättas stängselsamfällighet för uppförande och hållande av stängsel bör kunna godtas att avdrag medges för bidrag till samfäUigheten i samma utsträckning som om ägaren av ansluten fastighet själv vidlagU den åtgärd samfäUigheten utför. Med elt sådant synsätt bör ägaren kunna medges avdrag för den del av bidraget som svarar mot kostnader för uppförande av stängsel enligt reglerna för invenlarieavskrivning och för den del av bidraget som täcker kostnader för reparation eller underhåll omedelbart.

Som framgått av det föregående torde stängselanläggningen i allmänhet inte utgöra taxeringsenhet. Vidare torde det med hänsyn tiU samfällighetens inriktning m. m, framstå som uppenbart alt samfäUighet endast undanlagsvis kan disponera över något betydande kapital. Mot bakgrund härav kan anses motiverat att samfäUigheten, oavsett om den förvaltas av juridisk person eller ej, inte skall anses som särskilt skattesubjekt. Detta överensstämmer med vad som föreslagits för vägsamfäUigheter m, fl,, där enligt promemorieförslaget förvaltningsformen inte bör inverka vid beskattningen. I likhet med vad som förordats för dessa samfälligheter bör beskattningen, sägs det, ske enligt exlernme-tod, utformad på sätt föreslagits i fråga om gemensamhetsanläggning enligt AL som huvudsakligen inrättats för villor och som driver externverksamhet.

I promemorieförslaget framhålls att då stängselsamfällighet inte i nå
got fall skall anses som särskUt skattesubjekt kommer ägarna av an
slutna fastigheter att beskattas för ränta, om samfäUigheten innehar ka
pitaltillgångar. Har anläggningen i något enstaka fall åsatts särskUt taxe
ringsvärde, får det liksom motsvarande procentavdrag fördelas mellan
de delägande fastigheterna efter deras andelstal.

6 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 48

Förvaltning från 1 jan. 1974

LFS

Föremål för förvaltning

a) SamfäUighet som bildats enligt FBL eller motsvarande äldre lagstiftning (även mark som undantagits från delning eller uteslutits från delning), mark som av ålder är samfälld m. m.

b) Mark samfälld för fastigheter
vilka helt saknar enskUd mark,

s, k, andelsfastigheter (vanligen s. k, gemensam ägovidd)

c) Samfälld mark som varit an
slagen till ryttare-, soldat-
eller bålmanstorp

d) Samfällt fristående fiske

e) Sockenallmänningar
1 Äkta socken
allmänning

Förvaltning före 1 jan. 1974

Bysamfällighetslagen

10—12 kap, byggningabalken förordningen (1805: 0801) om skogarna i riket

LFS

Samäganderätls-lagcn

LFS

Samäganderättslagen

LFS

24 § lagen om rätt till fiske

Bestämmelserna om LFS jordbruksstämma 16 kap. byggningabalken

8—10 §§ förordningen (1805: 0801) om skogarna i riket

7.6.2 Häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar

I promemorieförslaget anförs att de marksamfälligheter som inte förvaltas enligt LFS är häradsallmänningarna, ällmänningsskogarna och de sockenallmänningar som bedömts ha häradsallmänningsnatur, de s. k. oäkta sockenallmänningarna. För häradsallmänningarna och de oäkta sockenalhnänningarna gäller häradsallmänningslagen och för aUmän-ningsskogarna allmänningsskogslagen.

Häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar har enligt promemorian tidigare ansetts som fastighet men jämställs numera med samfäUighet som bildats enligt tidigare och nuvarande fastighetsbildningsregler. Nya sådana allmänningar och allmänningsskogar bUdas inte.

I promemorian framhålls att regler om allmänningar och deras beskattning har funnits mycket länge. De har präglats av det starka inflytande som staten utövat på förvaltningen av allmänningarnas skogar. Skogarna har varit den helt övervägande tillgången hos allmänningarna. Skogsförvaltningen på allmänningarna var länge underställd skogssla-ten. Sedermera krävdes för allmänningamas skogar att förvaltaren skulle ha högre skogsutbildning och att skogshushållningsplaner skulle finnas.

Nya regler för häradsallmänningar och allmänningsskogar i början av 1900-talet följde enligt promemorian de riktlinjer som tidigare dragits upp. Detta gällde även lagen (1932:107) om häradsallmänningar och lagen (1938: 297) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Med hänsyn till de särskUda föreskrifter som fanns om häradsallmänningarna och allmännmgsskogarna undantogs skogarna på dessa från tillämpningen av den alltjämt gällande skogsvårdslagen (1948: 237) som

Prop. 1975: 48 84

i övrigt omfatiar de enskUda skogarna i landet. Detta har, anförs det i promemorian, ändrats genom 1952 års häradsallmänningslag och all-männingsskogslag. I prop. 1952: 15 (s. 55), som låg tiU grund för dessa lagar, uttalade föredragande departementschefen bl. a, att han var av den meningen att det utan olägenhet borde kunna överlämnas åt delägarna i häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna att själva sköta sina skogar utan att de därvid skulle vara underkastade strängare ansvar än skogsägare i allmänhet. Föreskrifter borde inte heller meddelas om att skötseln av dessa skogar skulle.ske enligt hushåUningsplan och omhänderhas av personer med högre. skoglig utbUdning, vUket förutsattes normalt skola ske utan särskUd bestämmelse.

Skogsbruket på häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna sköts numera, sägs det 1 promemorieförslagel, under samma förutsättningar som gäller för det enskilda storskogsbruket i övrigt. Skogsvårdslagens bestämmelser gäller överlag. För skogsbruket i dag finns åtskiUiga andra former för samverkan än de som allmänningarna inneburit. Detta sker genom resurssamverkan och åtgärdssamverkan som kan äga rum antingen mellan enskilda skogsägare eller i olika organisationsformer för mera fast samverkan. De vanligaste är skogsbruksområden och samverkansområden. Den längst gående samverkansformen är gemensamhetsskogarna som behandlats särskUt i promemorian. Skogsbruksområden har, sägs det i promemorian, funnits sedan år 1955 och organiseras i skogsägareföreningarnas regi. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 (s. 40) fanns 44 100 medlemmar i skogsbruksområden, vilka totalt omfattade 3,5 milj. ha. Sedan år 1960 har skogsägarna i de fyra nordligaste länen kunnat sammansluta sig i samverkansområden. De uppbär vissa statsbidrag för skogsförbättringar, planläggning m. m. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 fanns det 786 sådana områden den 1 juli 1972. Till dessa var drygt 23 000 skogsägare anslutna. Den anslutna skogsmarksarealen var 2 milj. ha. Till viss del var medlemmarna i skogsbruksområdena och samverkansområdena desamma.

Nya regler om skogsbeskattning har enligt promemorian tUlkommit, sedan de särskilda beskattningsreglerna om häradsallmänningar och allmänningsskogar infördes. I fråga om de särskilt jordbruksstimulerande åtgärder som vissa skogsmedelsfonder ålagts och om jordbruket i övrigt på allmänningarna anförs det bl. a. i promemorian att jordbrukare år 1951 erhöll rätt att beräkna inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder. Som en väsentlig påbyggnad av detta system anges 1962 års lagstiftning om värdeminskningsavdrag för skogsvägar och täckdikningsanläggningar, varigenom del av kostnaderna för sådana markanläggningar fick dras av enligt avskrivningsplan, oavsett om kontantprincipen eller bokföringsmässig redovisningsmetod tiUämpades.

I promemorian framhålls vidare att 1972 års nya jordbruksbeskattningsregler innebar en väsentiig utvidgning av tidigare avdragsrält.

Prop. 1975: 48 85

Detta framgår bl. a. av den i avskrivningshänseende ändrade gränsdragningen mellan byggnader, inventarier och markanläggningar. Vidare bidrar härtiU alt samtiiga för driften i förvärvskällan avsedda markanläggningar är avskrivningsbara.

Skogsbruket och jordbruket, för vilka efter hand sålunda tillkomrhit gynnsammare beskattningsregler, kan enligt promemorian på aUmän-ningarna och ällmänningsskogarna bedrivas under i stort sett samma former och minst lika goda förulsätlningar som övrigt enskilt skogsbruk. Delägarna bestämmer i stort sett över förvaltningen och användningen av normal avkastning. Det utdelas årligen betydande belopp till delägarna i allmänningarna. De kontant utdelade beloppen beskattas inte hos delägarna. Vidare förekommer naturautdelning till delägarna som inte heller beskattas hos dem. Ä andra sidan får allmänningen inte göra avdrag för utdelningarna till delägarna.

De nya reglerna för beskattning av jordbruksfastighet innebär enligt promemorian en väsentiigt ökad rätt till avdrag vid nyinvesteringar. Denna avdragsrätt föreligger även i den mån t. ex, häradsaUmänning bidragit till investeringen. Med hänsyn till den utvidgade avdragsrätten kan dessa bidrag inte längre anses tjäna samma behov som tidigare. Till detta kommer att en del av de särskUda åtaganden för ällmänningsskogarna som föreligger enligt vissa reglementen numera förlorat sin aktualitet genom annan ny lagstiftning, t. ex. på skolans område.

Mot bakgmnd av det anförda och skogsbmkets ekonomiska utveckling i stort framstår enligt promemorian en särreglering av allmänningarnas och allmänningsskogarnas inkomstbeskattning inte längre som motiverad. Med hänsyn till förvaltningsformen och då häradsallmänningarna m. fl. utgör taxeringsenhet föreligger inte någon anledning att beskatta ägarna av de delägande fastigheterna för allmänningarnas inkomst. Beskattningen bör ske hos den juridiska personen och av flera skäl, bl: a. ofta höga taxeringsvärden, får en exterametod anses lämplig. Den bör då, sägs det, utformas i enUghet med vad som föreslagits för gemensamhetsanläggning med externverksamhet och förvaltning av sådan juridisk person som är särskilt skattesubjekt.

Vidare torde enligt promemorian motiv inte finnas för att vid den juridiska personens statliga inkomsttaxering tillämpa en lägre skattesats än som föreslagits i motsvarande faU för gemensamhetsanläggningarna, dvs. 32 %. Som en följd av den föreslagna externmeloden bör självfallet ägare av delägande fastigheter beskattas för utdelning från allmänningen. Sådan utdelning bör enligt promemorian beskattas i förvärvskällan rörelse.

7.6.3 Övriga marksamfälligheter

TUl gruppen övriga marksamfälligheter har i promemorieförslaget förts de samfälligheter som angetts vid a)—d), vid 1 och 2 samt h)

Prop. 1975: 48 86

på tablån på s. 55 över skilda typer av marksamfälligheter. Dessa samfälligheter uppgår till ett mycket stort antal som inte närmare kan uppskattas. Endast en ringa del av dem är ställda under särskild förvaltning. Har sådan förvaltning bestämts har i huvudsak bestämmelserna i bysam-fäUighetslagen tillämpats. Numera gäller LFS på alla dessa samfällig-heters förvaltning. Övergångsbestämmelser finns i vissa fall.

I beskattningshänseende gäller, sägs det i promemorian, för de "övriga marksamfälligheter" som är ställda under särskUd förvaltning av juridisk person samma regler som för häradsaUmänningar och allmänningsskogar. Vid delägarförvaltning beskattas delägarna.

Särskild förvaltning torde enligt promemorian i fråga om dessa samfälligheter oftast avse de s. k. gemensamhetsskogarna. Dessa har tidigare kunnat bildas enligt JDL. De nuvarande reglerna finns i 6 kap. 2 § FBL. Gemensamhetsskogarnas antal är omkring 70 och de omfattar ca 130 000 ha. Fastighets andel i gemensamhetsskog bestäms efter grade-ringsvärdet av den mark som fastigheten avstår. Medelstorleken på en gemensamhetsskog har uppskattats till i Norrbottens län 4 300, i Kopparbergs län 900 och i södra Sverige 200 ha.

I promemorian anförs att gemensamhetsskogen är den längst gående formen för skoglig samverkan. Genom FBL har bildandet av sådana skogar underlättats. Man har funnit att den frivilliga samverkan mellan skogsägare som sker i skogsbruksområden och samverkansområden inte aUtid är tUlfyllest. Den behövUga struktur- och storleksrationaliseringen av skogsmarken överlämnas genom bestämmelser i FBL i första hand till fastighetsregleringar, gmndade på enskUda skogsägares överenskommelser. Sådan reglering och de tidigare nämnda samverkansformerna har inte alltid ansetts tillräckliga. Ett skäl härtUl är att en fastighetsägare kan hindra en lämplig samverkansform, om det inte finns möjlighet till tvångsanslutning som i fråga om gemensamhetsskog. Även om det ligger ett visst aUmänt intresse ur struktursynpunkt i bUdandet av gemensamhetsskogar, är detta enligt promemorian knappast skäl för en sådan skillnad i skattehänseende som nu föreligger meUan gemensamhetsskogarna, å ena sidan, och enskilda skogsbruk och skogsbruk i frivillig samverkan, å andra sidan.

Då det gäller andra typer av "övriga marksamfälligheter" förekommer det enligt promemorian endast sällan att de ställts under förvaltning av juridisk person. Emellertid händer det ibland. Det är därvid uppenbart att t. ex. en samfäUighet som avser ett grustag och som kan driva extern verksamhet oftast nu gör en väsentiig skattevinst, om den ställts under särskild förvaltning av juridisk person. Något sakligt betingat motiv härför torde inte föreligga.

Nuvarande praxis innebär att i de fall delägarförvaltning förekommer beskattas delägarna för inkomst av "övriga marksamfäUigheter" under det att vid särskild förvaltning den juridiska personen är skattesubjektet.

Prop. 1975: 48 87

Någon ändring härutinnan synes enligt promemorian inte påkaUad, Som skäl anförs bl. a. alt marksamfälligheten endast vid särskild förvaltning kommer att utgöra taxeringsenhet. Det system som föreslås för mark-samfälligheterna kommer enligt promemorian därför att överensstämma med den förordade huvudprincipen om förvaltningsformens betydelse.

Enligt promemorieförslaget bör resultatet av verksamheten vid särskild förvaltning av samma skäl som anförts i fråga om häradsallmänningarna m. m. beräknas enligt extern metod. Någon anledning att tUl-lämpa annan beräkningsgrund för resultatet vid delägarförvaltning kan inte anses föreligga, bl. a. med hänsyn till den verksamhet som i allmänhet bedrivs i samfäUigheten. De gmndläggande skUlnader som tidigare föreslagits för extern metod vid förvaltning av skattskyldig juridisk person och vid delägarförvaltning bör gälla även i fråga om de "övriga marksamfällighelerna". Verksamheten kommer att beskattas i någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet eller rörelse, i helt övervägande antalet fall i den förstnämnda.

I ett avseende kan enligt promemorian något annorlunda regler vara påkallade än de som tidigare föreslagits som huvudregel. Ägare av delägande fastighet bör kunna medges avdrag för bidrag till samfälligheter i samma utsträckning som om han själv vidtagit den åtgärd samfäUigheten utför. Belopp som utdelas från samfäUighet förvaltad av juridisk person skall tas upp som intäkt av rörelse hos delägarna.

Ett undantag bör enligt promemorian göras från de nu föreslagna reglerna om "övriga marksamfälligheter". Detta gäUer de på s. 55 under b) angivna s. k. andelsfastigheterna, vanligen avseende gemensam ägovidd. Dessa s. k. andelsfastigheter bör på grund av sin karaktär i beskattningshänseende behandlas såsom självständiga fastigheter och inte som samfälligheter.

7.7 Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter

TUl gruppen övriga samfälligheter har i promemorian förts dels jaktvårdsområden och fiskevårdsområden och dels samfällda servitut och andra samfällda rättigheter av skilda slag såsom samfällt fiske, samfälld jakt och samfällt bete.

Sammanslutning mellan fastigheter för jaktvård var, sägs det, ursprungligen hek frivUlig. I 1938 års jaktlag infördes begreppet jaktvårdsområde med viss möjlighet till tvångsanslutning av fastighetsägare som tidigare saknats. Länsstyrelsen fastställer beslut om bildande av jakt-vårdsområdet. Beslutet skall också innehålla de huvudsakUga grunderna för hur jakten får utövas och viltvården handhas samt fastighetsägares skyldighet att på sin mark anlägga eller underhålla inrättning för jaktvårdens tillgodoseende. Efter en lagändring år 1963 stadgas att det är de

Prop. 1975: 48 88

berörda fastigheterna som "helt eller delvis skola tUlsammans utgöra jaktvårdsområde". Vidare anges att mark och icke såsom tidigare, ägare av mark kan anslutas tUl jaklvårdsområde. Jaktvårdsområdena uppgår nu till omkring 1 500 och omfattar över 5,5 milj. ha. Jaktvårdsområdet . kan antingen förvallas av styrelse eUer gemensamt av ägarna av de fas- . ligheler som ingår i jaktvårdsområdet,

I promemorieförslaget anförs att jaktvårdsområdet inte taxeras särskilt vid fastighetstaxeringen. Det bildar sålunda inte särskild taxeringsenhet och är inle åsätt taxeringsvärde. Samma skäl som anförts t. ex. i fråga om vägsamfäUigheter och stängselsamfälligheter talar därför enligt promemorian för att inkomstbeskattningen av jaktvårdsområdet, som normalt inte torde ha vare sig behållen inkomst eller förmögenhet, i förekommande fall sker hos ägarna av de fastigheter som ingår i jaktvårdsområdet och enligt externmetod.

Emellertid bildas enligt promemorian ofla i samband med tillkomsten av elt jaktvårdsområde på friviUighetens grund en intresseförening — jaktvårdsområdesförening — mellan delägarna för jaktvårdsområdets förvaltning. Jaktvårdsområdesförening anses ha karaktären av ideell förening. Sådan förening som utövar de funktioner och den förvaltning som författningsenligt borde ha ombesörjts av styrelse för samfäUigheten eUer eljest inom samfäUighetens ram och som i praxis ansetts såsom ideell förening bör enligt promemorian beskattas enligt de grunder som gäller för samfällighel som förvaltas av juridisk person. Detta bör gälla inte bara jaktvårdsområdesföreningar utan också andra intresseföreningar som i stället för juridisk person omhänderhar samfällighets förvaltning.

Vad som sagts om beskattningen av jaktvårdsområdena bör enligt promemorian ha en motsvarande tUlämpning på fiskevårdsområden och samfälligheter som avser samfällda rättigheter och samfällda servitut. De sistnämnda kan vara av många skilda slag. De åsätts emellertid aldrig taxeringsvärde. Bl. a, därför bör beskattningen ske hos delägarna.

7.8 Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter

F. n. föreligger skattskyldighet för förmögenhet endast för sådan samfäUighet som förvaltas av juridisk person. Enligt 6 § 1 mom. första stycket b) SF föreligger skattskyldighet vid förmögenhetstaxeringen för gemensamt avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter som förvaltas självständigt. Skattesatsen uppgår enligt 11 § 2 mom. tUl 1,5 "/qo av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 15 000 kr.

I promemorian framhålls att anläggningssamfälligheternas mest betydande och värdefulla tillgångar aUmänt utgörs av deras anläggningar.

Prop. 1975: 48 89

För flertalet övriga samfälligheter gäller motsvarande i fråga om den samfällda marken. Det faUer sig därför naturligt att anknyta övervägandena om förmögenhetsbeskattningen av samfäUighet till om denna vid fastighetstaxeringen bildar särskUd taxeringsenhet eller ej.

Oavsett förvaltningsformen beaktas värdet av gemensamhetsanläggning och marksamfäUighet vid åsättande av taxeringsvärdet på de fastigheter som ingår i samfäUigheten, om dessa är uteslutande eller så gott som uteslutande schablonbeskattade vUlor eller om samfäUigheten har elt ringa ekonomiskt värde eller om gemensamhetsanläggning utgörs av väg eller dike. Detsamma är vidare förhållandet vid delägarförvaltning, även då det gäller övriga samfälligheter. I dessa fall kommer värdet av samfäUigheten att ingå i de delägande fastigheternas taxeringsvärde och ägarna av dessa fastigheter kommer alt, i den mån de är skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt, beskattas för värdet av gemensamhetsanläggningen eller marksamfälligheten som sådan. Det synes därvid enligt promemorian lämpligast alt delägarnas skattskyldighet utsträcks att gälla även de behållna tUlgångar som kan finnas hos samfäUigheten utöver anläggningen, marken och andra tillgångar som beaktas vid fastighetstaxeringen.

Förvaltas samfällighel däremot av sådan juridisk person som i det föregående föreslagits vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen, kan del enligt promemorian ur vissa synpunkter anses motiverat att denna är skattskyldig till statiig förmögenhetsskatt. I dessa faU kommer samfäUigheten alt utgöra särskUd taxeringsenhet och åsättas särskilt taxeringsvärde. Flera skäl — bl. a, önskemålet att skapa en ur förmögen-hetsskaltehänseende enhetlig behandling av samfälligheterna — talar emellertid enligt promemorian för att förmögenhetsbeskattningen även i dessa faU sker hos delägarna. Mot bakgrund bl.a. därav föreslås i promemorian att ägare av delägarfastighet alltid skall beskattas för värdet av andelen i samfäUigheten. Värdet av andelen bör därvid beräknas med utgångspunkt dels i taxeringsvärdet i de fall särskilt taxeringsvärde finns på samfäUigheten, dels i värdet av övriga tillgångar som tillhör samfäUigheten samt med beaktande av skulder hänförliga till samfäUigheten.

Från den föreslagna regeln om förmögenhetsbeskattningen bör dock enligt promemorian göras undantag för de samfälligheter som förvaltas enligt häradsaUmänningslagen och allmänningsskogslagen. Det bör i fråga om dessa samfäUigheter kunna godtas alt de liksom gäller f, n. bör vara självständiga skattesubjekt vid förmögenhelstaxeringen.

7.9 Deklarationer och kontrolluppgifter for samfälligheter m. m.

Annan juridisk person än aktiebolag, ekonomisk förening och familjestiftelse skall avge självdeklaration om bruttointäkterna uppgått

Prop. 1975: 48 90

till 100 kr,, om tillgångarna haft ett värde som överstigit 15 000 kr. eller om den haft fastighet för vUken garantibelopp skall tas upp som skatte-plUctig inkomst (22 § 1 mom. TL). Utan anmaning är sådan juridisk person vidare enligt 37 § 1 mom. 1 b) TL skyldig att lämna kontrolluppgift angående lön, arvode, ersättning m. m. Efter anmaning föreligger vidare skyldighet att, i den män uppgiftsskyldighet inte förelegat enligt 37 § 1 mom., lämna uppgifter om vissa förmåner för anställda och tillfälliga uppdragstagare (39 § 1 mom.).

I promemorian anförs alt det föreligger flera skäl för skilda beskattningsregler för samfälUgheter med olika förvaltningsformer. Bl, a. är deklarations- och kontrollaspeklerna betydelsefuUa vid utformningen av metodiken för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen liksom för fastighetstaxeringen av samfälligheter.

Från kontrollsynpunkt och även av praktiska skäl är det enligt promemorian lämpligt att deklarationsskyldigheten vid taxeringen fullgörs av den juridiska personen då denna är självständigt skattskyldig. Såväl i detta fall som då skattskyldigheten åvilar delägarna bör de i promemorian förordade reglerna om inkomst- och förmögenhetsbeskattning av verksamhet och tUlgångar i samfäUighet vidare föranleda viss uppgiftsskyldighet för juridisk person som förvaltar samfäUigheten. I uppgifterna tUl ledning för delägares beskattning, bör, sägs det, bl. a. anges de avdrag för bidrag till samfäUigheten som delägaren får tillgodogöra sig. Av praktiska skäl synes uppgift inte behöva lämnas, om sammanlagda beloppet av ränta, utdelning och annan intäkt understiger 100 kr. Vid delägarförvaltning bör det enligt promemorian ankomma på fastighetsägarna att förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser att täcka och i vad mån någon inkomst att redovisa i förvärvskällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet föreligger.

I promemorian framhåUs vidare från kontrollsynpunkt det förhållandet att man ur fastighetsregister och fastighetslängd kan ta fram ett flertal uppgifter om marksamfälligheter och gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL liksom om samfällighel förvaltas av juridisk person samt om den utgör taxeringsenhet eller ej.

7.10 Övriga frågor

7.10.1 Anslutningsavgifter, anläggningsbidrag m. m.

I promemorian erinras om att frågan om den skattemässiga behandlingen av olika anslutningsavgifter, som f. n, inte är avdragsgUla, tidigare aktualiserats vid flera tillfällen. Denna fråga är i viss mån av samma slag som frågan om delägarnas bidrag till gemensamhetsanläggning. Det

Prop. 1975: 48 91

synes därför, sägs det, lämpligt att behandla sådana bidrag och anslutningsavgifter i ett sammanhang.

Frågan om anslutningsavgifternas skattemässiga behandling berördes av föredragande departementschefen i prop. 1969:100 (s. 132), Han anförde därvid bl. a. att han inte då var beredd att likställa anslutningsavgifterna med de avskrivningsbara anskaffningskostnaderna för hyresfastigheter. Anslutningsavgifterna var emellertid, angavs det, av i viss mån liknande slag som gemensamhetsanläggningarna, vilkas skattemässiga behandling skulle utredas. Bevillningsutskottet pekade i detta sammanhang på bl. a. att det måste anses mindre tiUfredsställande att ett förelag till följd av avskrivningsreglernas utformning ansåg sig böra i egen regi vidta åtgärder mot exempelvis vattenförorening i fall där sådana åtgärder på ett rationellare och ändamålsenligare sätt kunde ombesörjas av kommun. Enligt utskottels mening skulle det därför vara tiU fördel om denna fråga kunde prövas i samband med beskaltningsfrågoma om gemensamhetsanläggningar.

Vid remissbehandlingen av promemorian (Ds Fi 1972: 11) angående beskattningen av vissa gemensamhetsanläggningar togs frågan om anslutningsavgifterna och anläggningsbidragen upp av flera remissinstanser. Man anförde därvid det angelägna i att berörda frågor löstes snarast och att avdragsrätt infördes för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag.

I promemorian framhålls att kostnader för egna anläggningar för Tatten, avlopp m. m. och i anslutning därtill nedlagda kostnader för -vatten- och luftvård o. d. allt efter anläggningarnas användning f. n, hänförs till avskrivningsunderlaget för markanläggningar, byggnader eller inventarier. Enligt 1969 års avskrivningsregler vid rörelsebeskattningen skall de flesta anordningar för vatten- och luftvård i rörelse behandlas som inventarier. Det uttalades i förarbetena till lagstiftningen (prop. 1969: 100 s. 132) bl. a. att de anordningar som behövs för att förebygga vatten- och luftföroreningar borde anses avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål, även om de i och för sig inte är oundgängligen nödvändiga för den i rörelsen bedrivna produktionen som sådan. Däremot anses, framhålls det i promemorian, anslutningsavgift för vatten, avlopp, el, gas m, m, enligt nuvarande system inte avskrivningsbar då den representerar ett bestående värde för ansluten fastighet.

I promemorian erinras om att avskrivning av kostnader även enligt nuvarande regler medges för vissa tillgångar vars varaktighet inte går att bedöma t. ex. för del av kostnader för markanläggningar i jordbruk «ller rörelse. Vidare kan pekas på den föreslagna rätten till avdrag för -viss del av anläggningskostnadsbidrag till gemensamhetsanläggning. Som «tt fullföljande av detta förslag kan rätt till avdrag till anslutningsavgifter ses. Ett ytterligare motiv för sådan avdragsrätt är det förhållan-

Prop. 1975:48 92

det att företagare i flera fall kan med avdragsrätt för kostnader i egen regi vidta åtgärder för att erhålla samma resultat som anslutningen åsyftar.

Med hänsyn tUl att anslutningsavgifter normalt representerar en rätt av bestående värde för anknuten faslighet bör enligt promemorian avdragsrätten inte omfatta hela avgiften. I likhet med vad som föreslagits beträffande avdragsrätt för bidrag tUl gemensamhetsanläggning bör avdrag för anslutningsavgift endast få ske, då ansluten fastighet beskattas enligt konventionell metod. Avdrag bör då medges enligt plan med 75 % av avgiften och under 20 år. Restavdrag bör medges vid onerös överlåtelse av fastigheter, under det att den nye ägaren bör få fortsätta avskrivningen efter benefik överlåtelse.

Anläggningsbidrag kan, sägs det i promemorian, i stort anses tjäna samma syfte som anslutningsavgiften. Visserligen medför anläggningsbidraget inte någon rätt för all framtid och skulle därigenom kunna ses som sådan kostnad som i sin helhet är avdragsgUl enligt plan. Flera skäl talar dock för en likabehandling av anläggningsbidrag och anslutningsavgift.

Det förekommer, framhålls det i promemorian, att fastighetsägare mot erläggande av visst kontantbelopp friköper sig från att fullgöra viss skyldighet t. ex. att anordna biluppställningsplatser, Samma skäl som motiverar alt 75 % av erlagd anslutningsavgift eller anläggningsbidrag bör få dras av enligt plan under 20 år talar enligt promemorian för att s, k, friköpsmedel i skattehänseende bör behandlas på samma sätt. Med hänsyn till allmänna regler och den rätt tUl avdrag för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag som förordats torde någon lagstiftningsåtgärd i fråga om friköpsmedel inte behövas.

7.10.2 Anpassning av den s. k. proportioneringsregeln a) Annan faslighet

De delvärden som f.n. enligt 11 § KL skall redovisas för fastighet med beskattningsnaturen annan fastighet är markvärde och byggnadsvärde. I byggnadsvärdet ingår särskilt maskinvärde som skall t-edovisas separat. Enligt de nya regler som skall gälla fr. o. m, 1975 års aUmänna fastighetstaxering skall särskUt maskinvärde inte vare sig uppskattas eller redovisas. Detta medför fr. o. m. 1976 års inkomsttaxering vissa konsekvenser i fråga om den s, k. proportioneringsregeln, dvs. regeln om fördelning för avskrivningsändamål på byggnader och mark av köpeskilling för bebyggd fastighet.

Som allmän regel gäller numera för hyreshus och rörelsefastigheter att byggnadsavskrivningen måsle ske med utgångspunkt i anskaffningskostnaden. Vid beräkning av anskaffningsvärdet för byggnad gäller därvid att då denna förvärvats tillsammans med marken köpeskUlingen skall proportioneras med ledning av taxeringsvärdet. Därvid skall så stor del

Prop. 1975: 48 93

av fastighetens anskaffningskostnad anses belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet (minskat med särskUt maskinvärde) utgör av fastighetens hela taxeringsvärde (minskat med särskUt maskinvärde). Till proportioneringsregeln är vissa jämkningsmöjligheter knutna (punkt 2 a av anvisningarna tiU 25 § resp. punkt 7 av anvisningarna till 29 § KL).

Frågan om en ändring av proporlioneringsregeln berördes av bl, a. företagsskalleberedningen vid remissbehandlingen av promemorian (Ds Fi 1973:7) angående fastighetsbegreppet i skatterätten m, m. Beredningen ansåg alt man borde undersöka huruvida en ny bestämmelse erfordras om reduktion av taxeringsvärdet för värdet av sådana maskiner och inventarier i industribyggnader som utgör byggnadstillbehör och därför kommer att ingå i byggnadsvärdet.

Enligt promemorian är en förutsättning för proportioneringsregeln att taxeringsvärdena och de däri ingående delvärdena — byggnadsvärde och markvärde —■ återspeglar relationerna mellan markens och byggnadernas värde på ett riktigt sätt. Värdet av de maskiner o, d. som framdeles kommer att utgöra byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 § jordabalken får därvid förutsättas påverka byggnadernas värde och ingå i byggnadsvärdet i motsvarande utsträckning. Detta torde främst bli aktuellt i s. k, skräddarsydda industribyggnader som kraftverk, petrokemisk industri o. d. De rikliga proportionerna för vad som av köpeskUlingen belöper på å ena sidan mark med markanläggningar samt å andra sidan byggnader med därtUl hörande byggnadstUlbehör torde därför bäst avläsas direkt av åsätt markvärde och byggnadsvärde samt deras resp. förhållande till det totala taxeringsvärdet. För en riklig framproportionering av byggnads anskaffningsvärde bör därför enligt promemorian byggnadsvärdet och det totala taxeringsvärdet — båda oreducerade — ställas i relation till varandra.

b) Jordbruksfastighet

F. n. gäller enligt punkt 3 av anvisningarna lill 22 § KL en provisorisk proportioneringsregel för beräkning av underlaget för byggnadsavskrivning på jordbruksfastighet, om byggnaderna inte uppförts av jordägaren utan fastigheten anskaffats med befintligt byggnadsbestånd. Denna innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av anskaffningskostnaden som 25 % av ett reducerat taxeringsvärde utgör av faslighetens hela taxeringsvärde. Jämkning av det beräknade värdet av byggnaderna kan ske under vissa omständigheter.

Detta nuvarande provisorium skall fr. o. m. 1976 års inkomsttaxering ersättas med en proportioneringsregel, som innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskal med värdet av överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Det

Prop. 1975: 48 94

beräknade värdet av byggnaderna skall jämkas, om den del av anskaffningskostnaden som därvid får anses belöpa på andra tillgångar än dem som ingår i byggnadsvärdet mera avsevärt över- eller understiger värdet av dessa andra tillgångar.

I samband med en skrivelse från Lantbrukets skattedelegation uttalade skatteutskottet vid behandlingen av förslagen i prop. 1973: 162 alt förslaget om proportionering av anskaffningskostnaden på olika typer av byggnader borde ytterligare övervägas. Så kunde lämpligen ske i samband med den översyn som borde komma tUl stånd med anledning av att det särskilda maskinvärdet inte längre skall särredovisas (SkU 1973: 70 s. 102).

Enligt punkt 2 d) av anvisningarna till 10 § KL enligt den lydelse som skall gälla fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall värdet av dels varje bostadsbyggnad, som används av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels värdet sammanlagt av ekonomibyggnaderna, dels värdet av överbyggnad dvs, värdet av byggnad i den mån den inte är behövlig för jordbruk eller skogsbruk redovisas separat. Enligt 73 § TK skall i fastighetslängd fr, o. m. 1975 års taxering redovisas förutom taxeringsvärde, delvärde och delposter såsom nyssnämnda värden på vissa särskUda byggnader också enligt RSV:s närmare anvisningar gmnderna för beslutet och övriga uppgifter om taxeringen. RSV har utfärdat anvisningar i dessa frågor inför 1975 års taxering. Enligt dessa kommer vid 1975 års taxering att anges separat vad av övervärdet som faller på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader, på vissa särskilda byggnadsbestånd m, m.

Enligt promemorian synes det ändamålsenligt alt proportionering av köpeskilling för jordbruksfastighet får göras enligt eller med tiUämpning av de skilda värden för byggnader och byggnadsbestånd som fastställts för fasligheten vid fastighetstaxeringen. En ändring av denna innebörd bör därför göras av punkt 3 av anvisningarna i 22 § KL,

Vidare bör en redaktionell ändring göras i bestämmelserna om ingångsvärden vid övergång från kontantredovisning till redovisning enligt bokföringsmässiga gmnder av jordbmksinkomst [9 § lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om ändring i KL]. Denna ändring är också betingad av den nya delvärdesredovisningen vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

8 Beskattningen av Stiftelsen Industricentra

8.1 Nuvarande ordning

Stiftelsen Industricentra bildades år 1973 efter beslut av rUtsdagen (prop. 1973: 50, InU 1973: 7, rskr 1973: 248). Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna har stiftelsen bl. a.till ändamål att i enlighet med de

Prop. 1975: 48 95

grunder som riksdagen godkänt och enUgt regeringens direktiv planera, uppföra, äga och förvalta statUga industricenteranläggningar samt bedriva sådan serviceverksamhet som har betydelse för verksamheten i anläggningarna. Regeringen beslutar hur stiftelsens tillgångar skall användas vid upplösning samt utser styrelse och revisorer för stiftelsen.

Stiftelse av det slag varom här är fråga samt andra juridiska personer är oinskränkt skattskyldiga, om de inte kan hänföras till något av de rättssubjekt som uppräknas i 53 § 1 mom. d) och e) kommunalskattelagen (1928: 370), KL, och 7 § e) och f) lagen (1947: 576) om statUg inkomstskatt, SL

I 53 § 1 mom, d) KL uppräknas vissa rättssubjekt med så starkt allmännyttigt ändamål att skattefrihet ansetts motiverad. Dessa rättssubjekt utgör inte någon enhetlig grupp. Flertalet bedriver en verksamhet som berör eller har nära anknytning till vitala samhällsfunktioner såsom utbildning. Äv gammal hävd har sådana rättssubjekt varit helt eller delvis befriade från skattskyldighet till stat och kommun. I senare tid har vissa andra institutioner med allmännyttigt ändamål fått samma skatterättsliga status, t. ex. Nobelstiftelsen och Dag Hammarskjölds Minnesfond. De i 53 § 1 mom. d) KL och 7 § e) SI uppräknade rättssubjekten är inte skattskyldiga för någon inkomst vid den statliga beskattningen, men väl för inkomst av fastighet vid den kommunala beskattningen.

I 53 § 1 mom. e) KL stadgas inskränkt skattskyldighet under vissa förutsättningar bl. a. för stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning.

Enligt 5 § 1 mom. e) KL är fastigheter tillhöriga vissa sammanslutningar och institutioner, t. ex. Nobelstiftelsen och Dag Hammarskjölds Minnesfond, undantagna från skattepUkt. Ägare till sådan fastighet är enligt 54 § d) KL befriad från skattskyldighet för inkomst av fastighet genom dess begagnande för i 5 § 1 mom, samma lag avsedda ändamål.

Beträffande skattskyldighet för förmögenhet föreskrivs i 6 § 1 mom, b) lagen (1947: 577) om statUg förmögenhetsskatt, SF, att stiftelse som avses med bestämmelsen är skyldig erlägga förmögenhetsskatt endasl om och i den mån stiftelsen är skyldig erlägga skatt för inkomst. En stiftelse som avses i 7 § e) SI är sålunda inte skyldig att erlägga förmögenhetsskatt.

8.2 Framstälhiingen av Stiftelsen Industricentra

Stiftelsens verksamhet finansieras genom av riksdagen beviljat stiftelsekapital på 3 milj. kr,, genom årligt statligt administrationsbidrag, genom lokaliseringsstöd till byggnads- och maskininvesteringar i centraanläggningarna och genom medel som uppkommer i stiftelsens verksamhet.

Stiftelsen har i enlighet med statsmakternas beslut uppfört en industri-

Prop. 1975: 48 96

centeranläggning i Strömsund och en i Lycksele, Stiftelsen äger byggnaderna vid dessa anläggningar. Byggnaderna skall hyras ut till intresserade företag mot förmånlig hyra, I den mån lokalerna inte blir uthyrda drabbas stiftelsen av hyresförluster.

Under stiftelsens första verksamhetsår har vissa ränteintäkter erhållits som avkastning på förskotterade AMS-bidrag och det utbetalade stiftelsekapitalet. Det är stiftelsens avsikt att delvis kunna täcka det hyresbortfall som kan uppstå genom dessa ränteintäkter. Stiftelsen, som anför att skattebelastningen därför kommer att bli betydande om skattefrihet inle lämnas, hemställer att den, på grund av sitt ändamål, blir befriad från skatt på inkomst i stiftelsens verksamhet och att stiftelsens byggnader undantas från skatteplikt.

9 Remissyttrandena

-9.1 Allmänna synpunkter

Genomgående pekar remissinstanserna på behovet av regler för beskattning av samfälligheter. Flera remissinstanser tillstyrker förslaget hell eller ur de synpunkter remissinstanserna företräder. Så gör bl. a, liyggnadssiyrelsen, statens vattenfallsverk, CFD, bostadsstyrelsen, do-jiiänverkct, skogshögskolan, länsstyrelserna i Jönköpings, Skaraborgs och Västernorriands län, rcalisationsvinstkoinmittén. Konungariket Sveriges- stadshypolekskassa, Riksförbundet för enskUd väghållning, Svenska ■elverksförcningen. Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksför-cningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska riksbyggen, SACO och TOR. En i huvudsak positiv inställning till del framlagda förslaget visar bl. a. lantbruksstyrelsen, Statens lantmäteriverk, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Örebro län.

Åtskilliga remissinstanser anser emellertid att förslaget är alltför detaljrikt och även i vissa delar svåröverskådligt och komplicerat. Sär- skilt anses detla vara fallet beträffande s. k. exlernverksamhet på vissa gemensamhetsanläggningar. Detta gäller bl. a. kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, RSV, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Jämtlands län, företagsskatteberedningen, bostadsskat-tekommittén, bankinspektionen. Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivets skattedelegation samt Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund. Statens lantmäteriverk anser emeUertid att de regler som föreslagits för beskattningen av gemensamhetsanläggningarna är enkla och klara att tUlämpa samtidigt som likhet i beskattningshänseende kommer att råda för alla småhusfastigheter.

Några remissinstanser, nämligen kammarrätten i Sundsvall, RSV och Lantbrukarnas skattedelegation anser att begreppet samfäUighet bör definieras i skatterättsligt sammanhang. Kammarrätten påpekar att en möj-

Prop. 1975: 48 97

lighet atl skapa önskvärd klarhet borde vara alt bestämma begreppet med utgångspunkt i tUlämpningsområdet för LFS samt att, i den mån det behövs för skattelagstiftningens del, utvidga begreppet till atl omfatta också andra institut än sådana på vUka LFS är tillämplig (jfr prop. 1973: 160 s, 365), t. ex. häradsallmänningar och aUmänningsskogar.

Helt övervägande antalet remissinstanser tillslyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att förvaltningsformen i första hand skall vara avgörande för beskattningen av samfälligheterna men att skattskyldigheten vidare görs beroende av om samfäUigheten utgör särskild taxeringsenhet. Detta gäller bl. a. RSV, statens lantmäteriverk och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Flera remissinstanser behandlar särskUt förslaget alt schablonbeskattade vUlor oavsett förvaltningsformen alllid skall beskattas hos delägarna. Bostadsskattekommittén och Sveriges fastighetsägareförbund uttalar sig för alt även i det fall en gemensamhetsanläggning som förvaltas av juridisk person enbart betjänar schablonbeskattade vUlor denne skall anses som skattesubjekt. Detta skulle dock, påpekas det i remissyttrandena, nödvändiggöra vissa ändringar på fastighetstaxeringens ordning. Redan vid fastighetstaxeringen borde nämligen anges den del av taxeringsvärdet på villorna som belöper på gemensamhetsanläggningen. Delägarfastighetema skulle inte beröras på annat sätt än att vUlaägama vid beräkning av egen schablonintäkt skulle få dra av sin andel av anläggningens taxeringsvärde. Även bankinspektionen ifrågasätter om den berörda avvikelsen från huvudprincipen i promemorieförslaget har tUlräckligt fog för sig. Enligt bankinspektionen ter sig den gmndläggande principen att låta den juridiska formen för förvaltningen inverka vid beskattningen naturlig och välmotiverad utifrån aUmänna överväganden. En samfällighetsförening är enligt inspektionen t. ex. i fråga om sin rättsliga status mera jämförlig med ett aktiebolag eller ekonomisk förening än med ett handelsbolag. På grund av samfällighelsföreningarnas konstmktion har man i 59 § banklagen ansett sig kunna ge bankerna rätt att bevUja sådana föreningar kredit ulan säkerhet. Det framstår då för inspektionen som en självklarhet att de får utgöra självständiga skattesubjekt. Även företagsskatteberedningen uttalar sig för att juridisk person som förvaltar gemensamhetsanläggning till vilken schablonbeskattade villor är anslutna skall vara skattesubjekt.

Några remissinstanser, bland dem länsstyrelsen i Kristianstads län och Näringslivets skattedelegation, anser att gemensamhetsanläggningarna alltid skall beskattas hos delägama. Länsstyrelsen pekar på alt en föreningsförvaltad samfäUighet i sin egenskap av juridisk person tillförsäkrats viss rättslig handlingsförmåga men att den juridiska personen inte äger den samfällda marken. Äganderätten till denna mark är knuten till de delägande fastigheterna och vid överlåtelse av delägande fastighet följer normalt rätten tiU andel i samfäUigheten. En andel i

7 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 48

Prop. 1975: 48 98

samfäUighet kan nämligen inte för sig avyttras. Länsstyrelsen erinrar vidare om att om en föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning — t. ex. en värmecentral — formellt stått som beställare av olika anordningar tUl värmecentralen och också till det yttre framstår som ägare av anläggningen, det likväl är delägarna i anläggningen som vid en ev. avyttring av värmecentralen uppbär ersättning för anläggningens värde. I en föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning har således inte för-enmgen ens den omedelbara äganderätt till egendomen som ett handelsbolag har, exempelvis tUl fast egendom. Som ytterligare exempel anför länsstyrelsen följande. Om ett för visst antal fastigheter för gemensamt ändamål avsatt markområde skulle exproprieras, kommer de delägande fastighetemas ägare och inte den juridiska personen att bli berättigade till ersättning, envar för sin andel i gemensamhetsanläggningen. Det förhållandet att samfäUigheten förvaltas av en juridisk person, inskränker inte fastighetsägarnas rätt tiU egendomen. Eftersom äganderätten till gemensamhetsanläggning följer med de delägande fastigheterna oavsett förvaltningsformen för anläggningen, bör skattskyldigheten för gemensamhetsanläggningen åläggas delägarna. Länsstyrelsen uttalar sig vidare för att beskattningsfrågan löses enligt reglema för enkla bolag. Näringslivets skattedelegation anser att i princip den av utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet föreslagna modifierade handelsbolagsformen bör genomföras. De invändningar som riktats mot det systemet kunde inte bedömas som starka. Man anser vidare att de principiella erinringar som framförts mot att låta beskattningen av juridisk person ske hos delägama har föga tyngd. I promemorian föreslås också i vissa sammanhang alt delägama och inte den juridiska personen skall beskattas. Ätt det vid fastighetstaxeringen ansetts lämpUgt av bl. a. värderingstekniska skäl att i vissa fall låta samfäUighet bilda taxeringsenhet, utgör heller inte något sakligt skäl. Det är inte svårare att fördela garantibeskattningen på delägarna än som i promemorian föreslås förmögenhetsbeskattningen. Kontrollskäl har också anförts till förmån för beskattning av den juridiska personen. Inte heller sådana skäl har någon nämnvärd tyngd, då möjlighet föreligger att ålägga den juridiska personen all för delägarnas beskattning erforderlig uppgiflsskyldighel,

HSB anser att alla gemensamhetsanläggningar med intem verksamhet bör bli befriade från inkomstskatt och att de delägande fastigheterna i stället bör bli skattskyldiga för sina anparter.

Frågan om skatteuttagets storlek tas upp av åtskUUga remissinstanser. TUl största delen behandlas därvid effekten av det ökade skatteuttaget för marksamfälligheterna. Dessa remissyttranden återges tUl större delen i avsnitt 8,6. Vid ett allmänt ståndpunktstagande till skatteuttagets storlek för samfäUigheterna tUlstyrker flertalet remissinstanser eller lämnar utan erinran förslaget att i de fall då juridisk person är skattskyldig för samfällighets inkomst, skattesatsen vid den statliga inkomsttaxeringen

Prop. 1975: 48 99

skall vara 32 %. Bland dessa är länsstyrelsen i Östergötlands län som framhåller att det i promemorian utförligt redogjorts för motiven till höjningen av statsskatten och som i och för sig inte kan finna några bärande skäl för elt vidmakthållande av nu gällande, gynnsamma statliga inkomstbeskattning.

Några remissinstanser ifrågasätter dock om höjningen av procentsatsen bör genomföras i detta sammanhang. Så gör bl. a. kammarrätten i Sunds-vall, som anser anledning finnas att beakta att den verksamhet som bedrivs inom t. ex. en häradsaUmänning har en annan karaktär än den som bedrivs av en ekonomisk förening. Det utmärkande för verksamheten i en ekonomisk förening är att den normalt inle skall lämna någon vinst av betydenhet för föreningen. Annat är förhållandet när fråga är om en häradsallmänning. Verksamheten ger där normalt ett större eller mindre överskott, beroende på konjunkturerna. Detta överskott skall enligt förslaget beskattas hos allmänningen, i den mån det inte delas ut till delägarna. Kammarrätten påpekar att en konsekvens av den föreslagna höjningen av skattesatsen kan bli, att en utdelning av överskott framstår som ett från skattesynpunkt fördelaktigt alternativ framför en i och för sig önskvärd avsättning av överskottet för framtida bruk, t. ex, för skogsvård eller för investering i vägar, maskiner e. d.

Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation uttalar sig för att omprövning av skattesatsen för samfäUigheten bör ske i samband med att skattesatserna för övriga juridiska personer övervägs inom företagsskatteberedningen och att hittUls tUlämpade skattesatser tills vidare bör bibehållas oförändrade. Lantbmkets skaltedelegation uttalar alt det kan synas naturligt att ha samma statsskattesats för samfälligheter som för ekonomiska föreningar. Detta gäller emellertid inte utan vidare för andra samfälligheter än gemensamhetsanläggningar. För "övriga" samfäUigheter är konsekvenserna av en skattehöjning svåra att överbUcka. Åtminstone vissa samfälligheter kan komma att drabbas på ett oskäligt sätt. Någon analys av effekterna av en skattehöjning har inte gjorts i promemorian. En sådan analys är ofrånkomlig. Denna analys bör lämpligen göras av förelagsskatteberedningen.

Företagsskatteberedningen ser för sin del ingen anledning att, utifrån de synpunkter beredningen har att beakta, motsätta sig förslaget i promemorian.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län synes en tillämpning av skattesatsen 32 % i och för sig inte otänkbar. Länsstyrelsen påpekar emellertid att någon mera omfattande undersökning av de konsekvenser en sådan skattehöjning skulle medföra inte har presenterats. Utan tvekan utgörs ifrågavarande skatteobjekt av stora sammanslutningar med väsentUga inkomster, för vilka den mer än fördubblade statliga inkomstskatten skulle medföra betydande ekonomiska konsekvenser: Länsstyrelsen finner frågan, som den redovisas i promemorian, alltför

Prop. 1975: 48 100

litet penetrerad och efterlyser därför ytterligare utredning angående de påräkneliga ekonomiska följdema av förslaget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att man vid bestämmande av skattesatsen bör utgå från marksamfälUgheteraa och ej från övriga gemensamhetsanläggningar eller samfälligheter, eftersom de förra torde svara för de ojämförligt största inkomstema. Länsstyrelsen anser att något skäl till ändring av skattesatsen för marksamfälligheter inte lämnats i promemorian.

Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län kan det mot bakgrunden av att aUmänningsskogarna bedriver skogsbmket på sådant sätt att underlaget för sysselsättningen i orten ökar och att tUlgången på råvaror säkras samt att sociala förpliktelser alltjämt åvilar ällmänningsskogarna inte vara motiverat med någon skatlesalshöjning beträffande ällmänningsskogarna.

Helt övervägande antalet remissinstanser delar det i promemorian framlagda förslaget om enkelbeskattnlng. Några Instanser diskuterar vidare vem beskattningen vid utdelningar bör träffa och andra problem i samband med utdelningar. ErUigt länsstyrelsen i Östergötlands län kan förslaget att delägare skall beskattas för utdelningen i och för sig förefalla principiellt riktigt men förslaget föranleder olägenheter ur skatteadministrativ synpunkt. Länsstyrelsen påpekar att utdelningen per delägare normalt inte kan vara så stor varför beskattning hos delägare knappast kan vara motiverad ur fiskal synpunkt. Vidare kan verksamhet i samfäUighet utövas över kommun- och församlingsgränser varför delägarna vid ett genomförande av förslaget att beskattningen skall ske som inkomst av rörelse kan få deklarera utdelning i alla de kommuner verksamhet bedrivs. Länsstyrelsen anser att kommunintresset kan iakttas genom att beskattningen sker hos samfäUigheten. Väljer man att låta delägare skatta för utdelningen ifrågasätter länsstyrelsen om inte detta bör ske i förvärvskäUan kapital. Även Lantbrukarnas skattedelegation påpekar de svårigheter beskattning av utdelning hos delägare som inkomst av kapital måste medföra. Enligt delegationen bör i den mån utdelning skall redovisas som intäkt i delägarfastighet redovisningen ske i den förvärvskälla till vilken utdelningen är att hänföra, dvs. jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Bostadsskattekommittén uttalar sig för att utdelningen skaU beskattas som inkomst av kapital.

9.2 Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA ocb AL utom vägar

9.2.1 Allmänt

Förslagen om reglering av intem och extern verksamhet på gemensam-hetsaiUäggning enligt LGA och AL har diskuterats ingående vid remissbehandlingen. ÅtskiUiga remissinstanser ställer sig tveksamma tUl be-

Prop. 1975: 48 101

hovet av en utförlig reglering av beskattningen vid s. k. extern verksamhet. Så gör bl. a, kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, länsstyrelserna i Jämtlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, företagsskatteberedningen och bostadsskattekommittén. Kammarrätten i Stockholm, som fömtsätter alt frekvensen av de fall där betydande extern verksamhet inte är så stor, förordar att samma regler skall tillämpas vid såväl extern som vid intern verksamhet. Är däremot verksamheten till övervägande del helt främmande för den i anlägg-nmgsbeslutet angivna bör vanliga regler för rörelsebeskattningen tillämpas. Kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall, de tre nämnda länsstyrelserna och bostadsskattekommittén förordar att rörelsebeskattning skall tUlämpas vid såväl exlernverksamhet som verksamhet vid sidan av anläggningsbeslutet. Flera av dessa remissinstanser räknar med att ex-temverksamhet förekommer endast i mycket begränsad utsträckning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uppger sig inte ha erfarenheten att extem eller främmande verksamhet förekommer i betydande omfattning i samfälligheter enligt LGA eller AL. Företagsskatteberedningen pekar på att i promemorian framhållits, att exlernverksamhet egentii-gen inle är avsedd att bedrivas i form av samfälUgheter ulan bör bedrivas i annan förelags- och associationsform. Mot bakgmnd att det i princip endast på detta område kan föreligga risker för missbruk och omotiverade skattelättnader, bör enligt beredningen exlernverksamhet som bedrivs inom en gemensamhetsanläggning förvaltad av juridisk person jämställas med sådan verksamhet som bedrivs inom en ekonomisk förening. Beskattningen bör utformas efter samma regler som gäller för sådan förening, dvs. dubbelbeskattning av den juridiska personen. Med en sådan uppläggning torde tämligen enkla och lättiUämpade skatteregler kunna införas för internverksamhet. Några fördelar vid beskattningen för extemverksamhet inom en gemensamhetsanläggning torde då heller inte uppnås. Det är tvärtom angeläget att externverksamhet bryts ut ur gemensamhetsanläggningen och läggs i en för sådan verksamhet anpassad associationsform.

Allmänt delas uppfattningen att verksamheten på gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL i sin helhet skall ses som intern eller ex tern. Flera remissinstanser pekar dock på svårigheterna vid gränsdragningen mellan intern och extem verksamhet. Enligt kammarrätten i Stockholm skulle en hälftenregel vara enklare att tillämpa och dessutom ge större utrymme för schablontaxering. Kammarrätten anser därför att extern verksamhet skall anses föreligga om anläggningen till övervägande del betjänar andra än anslutna fastigheter. Kammarrätt-ten i SundsvaU framhåUer att det med hänsyn tiU anläggningars skiftande verksamhet i det enskUda fallet kan vara förenat med betydande svårigheter att avgöra efter vilka gmnder fördelningen av verksamheten skall ske och vidare att problem kan komma att föreligga vid avgöran-

Prop. 1975: 48 102

det om viss verksamhet är stadigvarande eller inte. Även länsstyrelsen i Östergötlands län pekar på dessa svårigheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att RSV meddelar anvisnmgar för hur schablonregeln skall tillämpas.

Företagsskatteberedniiigen anser att internverksamhet skall föreligga när verksamheten till minst 90 % avser anslutna fasligheter. Om denna gräns stadigvarande underskrids, bör enligt beredningen externverksamhet anses föreligga.

9.2.2 Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor

Såvitt avser beskattningen vid intern verksamhet tillstyrker remissinstanserna nästan genomgående promemorieförslaget. Det påpekas alt beskattningen blir densamma som om anläggningen varit placerad på ansluten faslighet och alt beskattningen härigenom blir neutral. Några remissinstanser uttalar sig för att juridisk person som förvaltar gemensamhetsanläggning alltid skall anses som skattesubjekt. Bostadsskattekommittén och Sveriges fastighetsägareförbund anser alt föreningen skall ta upp viss procent av anläggnmgens taxeringsvärde — enligt kommittén 3 % och enligt förbundet 2 % — och medges avdrag för gäldräntor och tomträttsavgäld. Delägarna skall inte beröras på annat sätt än att de får dra av sin andel av anläggningens taxeringsvärde vid beräkning av egen schablonintäkt. Företagsskattcberedningen erinrar om att även i de fall juridisk person förvaltar anläggningen, samfällighetens värde kommer att delas på de delägande fastigheterna. Detta betyder alltså att någon skatt i regel inte kommer att utgå i sådana samfälligheter, då något taxeringsvärde inte finns. De delägande fastigheterna kommer i stället att vid beräkning av inläktsschablonen få ett högre underlag. Detta kan enligt beredningen medföra vissa komplikationer vid en nyinvestering i samfäUigheten. CivUrättsligt föreligger nämligen möjlighet för samfäUigheten att skuldsätta sig. Ränteutgifter i anledning av lån som samfäUigheten upptagit kan då inte utnyttjas vid taxeringen. Beredningen påpekar alt det i promemorian föreslås en regel som gör det möjligt för de schablonbeskattade villorna att få avdrag för den del av bidraget, som avser ränteutgifter och tomträttsavgäld i samfäUigheter. En sådan regel, där ränteutgifterna kanske måste fördelas på.ett stort antal delägande fastigheter, framstår som en onödig komplicering av hela regelsystemet. Beredningen erinrar också om att statsmakterna i annat sammanhang avvisat tanken på fördelning av underskott, som uppkommit till följd av att ränteutgifter inte kunnat utnyttjas vid taxeringen.

Vid extem verksamhet i gemensamhetsanläggning ansluten till schablonbeskattade villor skaU enligt förslaget resultatet av verksamheten i anläggningen i princip beräknas med tiUämpning av reglerna för beräkning av inkomst av rörelse dock att avdrag för värdeminskning av tillgångar inte skall medges. Detta resultat skaU sedan fördelas mellan

Prop. 1975: 48 103

delägarna. Vid beräkning av inkomst av ansluten fastighet skall enligt förslaget avdrag medges för kostnad avsedd att täcka ränta eller tomträttsavgäld för anläggningen. Flera remissinstanser pekar på att förslaget kan medföra dubbelbeskattning vid verksamhet av extern karaktär. Så gör bl. a. kammarrätten i Sundsvall samt länsstyrelserna i Uppsala och Östergötlands län. Härvid syftas på alt anslutna villors taxeringsvärden höjts med ett värde motsvarande andelen i samfäUigheten och alt den schabloniserade nettointäkten av ansluten villa kommer att beräknas på detta förhöjda taxeringsvärde. Dubbelbeskattningseffekten kan emellertid enligt remissinstanserna motverkas om bestämmelserna i 24 § 2 mom. andra stycket KL direkt eller analogt kan göras tillämpliga. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar vidare att i de fall gemensamhetsanläggning betjänar schablonbeskattade vUlor verksamheten inte bör anses som extern, om de kontanta skattepliktiga intäkterna för år räknat inte överstiger visst belopp — detta oavsett i vUken utsträckning verksamhet av rent extern karaktär bedrivits.

Även länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län påtalar dubbelbeskattningseffekten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det i likhet med vad som anges i promemorian inte vara lämpligt att beskatta anslutna villor enligt konventionell metod, eftersom den utdelning som faUer på villan kan komma att uppgå till väsentUga belopp, beroende på storleken av villans taxeringsvärde, innan metoden kan tillämpas. Länsstyrelsen ifrågasätter huruvida extern verksamhet vid gemensamhetsanläggning som betjänar schablonviUor så ofta får en sådan omfattning att några större problem därigenom uppkommer. Länsstyrelsen i Örebro län anser det böra övervägas, huruvida inte den i promemorian föreslagna avdragsrätten för lämnade bidrag till gemensamhetsanläggningen ev. borde utvidgas för att eliminera ev. dubbelbeskattning.

Flera remissinstanser uttalar sig för renodlad handelsbolagsmelod vid externverksamhet. Så gör bl. a. RSV, som föreslår att oavsett förvaltningsform denna metod bör komma till användning. Detta innebär att bidrag från delägarna inte skall tas upp som intäkt av verksamheten men att delägares betalning för tjänster eller värdet av förmåner för delägaren skall tas upp till beskattning i verksamheten. Avdrag för kostnader för verksamheten bör därvid utan några specieUa inskränkningar medges enligt gällande regler och praxis, detta såväl beträffande värdeminskningsavdrag som lön m, m. Även företagsskatteberedningen förordar vid delägarförvaltning handelsbolagsmetoden. Vid föreningsförvaltning bör vinsten beskattas dels hos föreningen, dels hos ägarna till de delägande fastlghetema som inkomst av kapital i den mån vinsten utdelas tUl dem. Bostadsskattekommittén anser att vid delägarförvaltning mer betydande extern verksamhet bör leda tUl att de delägande fastigheterna blir konventionellt beskattade under det att vid föreningsför-

Prop. 1975: 48 104

valtning föreningen bör beskattas efter konventionell metod för alla intäkter, inkl. medlemmarnas bidrag. Även Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation förordar en handelsbolagsmetod.

Kammarrätten i Sundsvall har intet att erinra mot förslaget att utdelning e. d. inte bör föranleda särskUd beskattning då samfäUighet är anknuten tUl schablonbeskattade villor och äkta bostadsföretag. Kammarrätten delar uppfattningen att det får anses naturligt alt sådant belopp närmast har karaktär av återbetalning av under samma år från delägare för stort utgivet bidrag tiU samfäUigheten och att nämnda återbetalning kan återverka på rätten tUl avdrag för ränta och tomträttsavgäld. Om nämligen till delägare, efter det att bidrag tiU samfäUigheten har erlagts, senare under samma år återbetalas belopp motsvarande eller överstigande bidraget, blir delägaren inte berättigad till avdrag i nämnda hänseenden för detta år. Däremot upptas inte i promemorian något förslag till lösning av frågan hur ev. beskattning skall ske, om återbetalning äger rum under år då avdragsberättigande bidrag tUl samfälligheter inte har utgivits. Enligt kammarrätten skuUe en tänkbar metod i sådant fall vara att tUlämpa reglerna om tUlfäUig förvärvsverksamhet.

9.2.3 Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag Delägarförvaltning

Den i promemorian förordade beskattningsmetoden vid intern verksamhet tUlstyrks allmänt av remissinstanserna. Såvitt avser beskattningen vid extemverksamhet framförs i huvudsak samma synpunkter som i fråga om externverksamhet i anläggning som betjänar schablonbeskattade villor.

Förvaltning av juridisk person

Såvitt avser beskattningen av den juridiska personen vid internverksamhet godtar remissinstanserna allmänt det i promemorian framlagda förslaget. Däremot pekar åtskilliga remissinstanser på att dubbelavdrag blir följden av förslaget att såväl delägaren som den juridiska personen skall medges avdrag för ränta och tomträttsavgäld utan att det av delägaren avdragna beloppet motsvaras av beskattning hos den juridiska personen. Det föreslås av remissinstanserna att sådant avdrag inte skall medges delägaren. Sådana synpunkter framför bl. a. kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, RSV, företagsskatteberedningen, bostadsskattekommittén och bankinspektionen.

Vad angår beskattningen av juridisk person vid extemverksamhet uttalar sig flera remissinstanser för att denna bör anordnas helt efter mönster av vad som gäller för ekonomiska föreningar, handelsbolag eller vid tillämpning av konventionell metod. Så gör bl. a. RSV, allmänna ombudet för meUankommunala mål, företagsskatteberedningen, bostadsskattekommittén. Lantbrukarnas skattedelegation och Näringsli-

Prop. 1975: 48 105

vets skattedelegation. TUlämpning av reglerna för ekonomisk förening förespråkar företagsskatteberedningen, som alltså förordar dubbelbeskattning av utdelad vinst i anläggningens verksamhet. RSV pekar på att de praktiska fördelar som följer av att den juridiska personen beskattas självständigt delvis förlorat i styrka genom att även delägaren blir inblandad vid beskattningen genom att erhållen utdelning skaU tas upp som intäkt och bidrag till den del detta avser ränta och avgäld medges till avdrag. Enligt RSV skulle det kunna övervägas alt inte beskatta delägare för utdelning och inte heller ge denne rätt till avdrag för bidrag samt vidare dels att inle beskatta den förvallande juridiska personen för bidrag från delägare, dels tillerkänna den juridiska personen rätt tUl avdrag för värdeminskning av gemensamhetsanläggningen. Man fick på så sätt en "ren" beskattning hos den juridiska personen. Med en sådan konstruktion uppstår emellertid ett visst skattebortfall då delägaren är ett aktiebolag som har en statsskatt med 40 %. (Den juridiska personen skulle ju beskattas med 32 %). När det gäller bostadsföretag har invändningen i och för sig inte så stor styrka eftersom dels många bostadsföretag, kanske de flesta, är föreningar, som liksom den förvaltande juridiska personen beskattas med 32 %, dels skUlnaden 32—40 % inte är så stor. Av stor betydelse är emellertid invändningen när det gäller konventionellt beskattade fastigheter, vilka ägs av fysiska personer. Med hänsyn härtill och för att i förenklingssyfte få största möjliga likformighet föreslår RSV att man såväl i förevarande fall som när det gäller konventionellt beskattade fastigheter inför en beskattnmg som med ett undantag kan ske enligt bestämmelserna om handelsbolag. Undantaget är att man vid beräkningen av den juridiska personens inkomst ger den juridiska personen rätt till avdrag för värdeminskning av gemensamhetsanläggningen. En sådan kompletterande regel torde vara erforderlig, därför att värdeminskningsavdragen annars hör till en annan förvärvskälla. Den största fördelen med den nu skisserade lösningen är emellertid enligt RSV:s mening den förenkling som ligger i att taxering sker endast hos delägarna. Förhållandet att delägare skall deklarera sin andel av den förvaltande juridiska personens inkomster i stället för utdelning och visst belopp av bidrag till den juridiska personen kan inte anses medföra ökade svårigheter för delägaren. Den juridiska personen har, vare sig den beskattas eller inte, att verkställa inkomstberäkningen och upprätta självdeklaration. Även aUmänna ombudet och länsstyrelsen i Kristianstads län anför i huvudsak samma synpunkter. Bostadsskattekommittén och Näringslivets skattedelegation förordar att den juridiska personen skaU beskattas för aUa intäkter, inkl. medlemmarnas bidrag, och få avdrag för alla kostnader. Lantbrukarnas skattedelegation påpekar att enligt promemorian allt som i pengar eller eljest kommit samfäUigheten tUlgodo skall tas upp som intäkt. Detta innebär att anläggningsbidrag som utges från del-

Prop. 1975: 48 106

ägarfaslighet beskattas fullt ul hos samfäUigheten som i sin tur endast medges avdrag i form av värdeminskningsavdrag. En sådan effekt kan enligt skattedelegalionen inle godtas. Det naturliga anser delegationen vara att anläggningsbidrag direkt får minska avskrivningsunderlaget hos samfäUigheten. Detsamma bör vidare enligt delegationen gälla om bidraget lämnas i förskott.

Invändningar riktas även av andra remissinstanser än RSV mot den avdragsrätt som enligt förslaget medgivits delägarfastigheten för bidrag till anläggningen. Kritiken avser här samma fråga som behandlats i det föregående i samband med externverksamhet i gemensamhetsanläggning som betjänar schablonbeskattade villor.

Flera remissinstanser gör invändningar mot den i promemorian föreslagna spärregeln, som innebär alt resultatet av verksamhet av extern natur inte får understiga det skattemässiga resultat av en verksamhet av intern karaktär skulle ha gett. Kammarrätten i Stockholm, som anser alt regeln ytterligare komplicerar lagstiftningen och har en alltför fiskal anknytning, påpekar att om man vid externverksamhet bestämmer sig för rörelsebeskattning, som möjligen i flertalet fall leder tUl högre beskattning än enligt schablonmetoden, så bör man i konsekvens härmed också godta att resultatet enligt rörelsemetoden stundom kan bli sämre. Kammarrätten kan inte finna annat än att den föreslagna sparregeln skulle innebära en icke önskvärd form av garantibeskattning. Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelsen i Östergötlands län. Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation.

9.2.4 Gemensamhetsanläggning för konventionellt beskattade fastigheter Delägarförvaltning

Många remissinstanser godtar promemorieförslaget vad avser intern:-verksamhet. Åtskilliga yttranden innehåller dock kritiska synpunkter på förslaget i vad det avser delägarnas avdragsrätt.

Förslaget innebär i denna del att medlems avgift skall vara avdragsgill i vad den avser kostnad som enligt 25 § KL är omedelbart avdragsgill och för övrig del av avgiften avdrag med 5 % per år på ett underlag motsvarande 75 % av denna övriga del, dock att bidrag som inte avser verksamhet eller för kapitalbUdning eller liknande syfte inte får medräknas vid beräkning av underlaget. Kammarrätten i Stockholm påpekar att dessa föreslagna avdragsregler ansluter tUl den princip, som råder beträffande avskrivning av varaktig markanläggning. Enligt kammarrätten kan dock ifrågasättas, om det föreligger anledning till samma reduktion, när det gäller kostnaden för anskaffning av gemensamhetsanläggning. Visserligen kan reduktionen vara motiverad om i anläggningen ingår mark och markanläggning med stor andel i hela anläggningskostnaden. Gemensamhetsanläggning omfattar ofta uteslutande

Prop. 1975: 48 107

eller till huvudsaklig del byggnader och inventarier. Med hänsyn härtill anser kammarrätten det förefalla rimligare att hela den ifrågavarande kostnaden får skrivas av. Även flera andra remissinstanser ifrågasätter varför just de speciella reglerna om avskrivning på markanläggning skall kopieras här. Så gör kammarrätten i Göteborg som förordar de eljest tillämpliga avskrivningsreglerna. Innebörden av dessa remissm-stansers förslag är således att man i samma förvärvskälla som utgörs av delägarfastigheten och enligt samma regler medräknar delägares intäkter och avdrag på samma sätt som vid vanligt delägande. För samma ståndpunkt uttalar sig bl. a. RSV, företagsskatteberedningen, bostadsskattekommittén. Lantbrukarnas skattedelegation, Näringslivets skattedelegation och Sveriges fastighetsägareförbund. Skatledelegationerna påpekar att förslaget i denna del får oneutrala konsekvenser. Metoden tUlgodoser alltså inte det krav på likabehandling oavsett anläggningsform som avsetls med förslaget. Några länsstyrelser, bland dem länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län, påpekar att föreslagen metod medför svårigheter då det gäller att bedöma i vilka fall medel lämnats i kapitalplaceringssyfte eller vilka kostnader avgift avsett.

Såvitt avser extemverksamhet förordar vissa remissinstanser en handelsbolagsmetod. I detta hänseende hänvisas till vad som i detta avsnitt angetts beträffande gemensamhetsanläggning som betjänar schablonbeskattade villor.

Förvaltning av juridisk person

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om schablonbeskattning av den förvaltande juridiska personen vid intern verksamhet. TiUstyrker gör bl. a. RSV, allmänna ombudet för mel-lankommunala mål och företagsskatteberedningen. I fråga om delägarfastighelernas beskattning förordar RSV att delägaren inte skall beskattas för utdelning men å andra sidan inte medges avdrag för bidrag. Förelagsskatteberedningen anser däremot att delägare skall vara berättigad till avdrag för bidrag tUl gemensamhetsanläggningens drift. Enligt beredningen bygger detta på att de bidrag som delägare lämnar skall svara mot den nytta delägarfastigheten har av gemensamhetsanlägg-. ningen. 1 den mån det i syfte att vinna omotiverade skallelättnader vidtas större kapitalöverföringar från delägarfasligheler till gemensamhetsanläggningen än som svarar mot driftkostnader, normal värdeminskning, räntor och amorteringar bör verksamheten anses som extern. Det bör alltså inte tillåtas att fondering sker i samfäUigheten i vidare mån än som kan anses erforderligt med hänsyn till behovet av ersättnings-anskaffnmgar. Vidare anser beredningen att utdelning tUl delägare bör anses som återbetalning av bidrag, vilket medför att den utgör intäkt för ägare av konventioneUt beskattad fastighet.

Två remissinstanser, Lantbrukarnas skattedelegation och Föreningen

Prop. 1975: 48 108

auktoriserade revisorer, påpekar att schablonbeskattningen av intem-verksamheten inte ger ett neutralt resultat i förhållande till val av rättslig form för samverkan mellan fastigheter.

Bostadsskattekommittén, bankinspektionen och Sveriges fastighetsägareförbund förordar att den juridiska personen oberoende av om verksamheten är intern eller extern, beskattas för aUa intäkter, inkl. medlemmarnas avgifter och får avdrag för alla omkostnader. Delägarfastighetema tar upp ev. utdelning som mtäkt och får avdrag för samtliga löpande bidrag.

Såvitt avser beskattningen vid externverksamhet anför remissinstanserna i huvudsak samma synpunkter som vid extemverksamhet i gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretags fastigheter, som förvaltas av juridisk person. I fråga om avdragsrätten för delägare för bidrag till samfälligheter förordar de remissinstanser, som uttalar sig för att förvaltande juridiska personer skall vara skattesubjekt, i princip samma lösning som för anläggning med internverksamhet som förvallas av juridisk person.

9.2.5 Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning m. m.

Vad i promemorian föreslagits beträffande beskattningen vid a-vyttring av fastighet jämte därtUl hörande andel i gemensamhetsanläggning och vid utträde ur eller inträde i bestående gemensamhetsanläggning tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser förslagen i dessa delar följdriktiga med hänsyn till förslaget i övrigt. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att det vid avyttring av fastighet med gemensamhetsanläggning torde behöva klargöras — för det fall att delägama är skattskyldiga för verksamhet — huruvida 3 000-kronorsgränsen för avdrag för förbättringar o. d. resp. tUlägg för åtnjutna värdeminskningsavdrag skall tUlämpas enbart med utgångspunkt från vad som sammanlagt belöper på delägarfastigheten inberäknat andelen i samfäUigheten eller om hänsyn skall tas till storleken av det på samfäUigheten gemensamt nedlagda beloppet. Vidare anser länsstyrelsen i fråga om beskattnmgen vid utträde att rent principiellt skillnad inte bör göras mellan fallen att fastigheten anslutits till anläggningen före eller efter förvärvet. Härvid hänvisas till likheten med avyttring av del av fastigheten eller med marköverföring enligt FBL o. d. Ett särskilt skäl till sådant likstäUande utgör enligt länsstyrelsen det förhåUandet att delägaren kan ha förvärvat sin fastighet efter det att denna anslutits tUl anläggningen men därefter ha erlagt bidrag tUl sådan utvidgning, ombyggnad e. d. av anläggningen som skett under hans innehavstid. Vidare torde det kunna förekomma att anläggningen till största delen finansierats med lån och att utdebitering av bidrag till amortering av lånet därefter skett under delägarens innehavstid. Den omständigheten att avdrag för bidrag till anläggningen

Prop. 1975: 48 109

medgetts delägaren behöver enligt länsstyrelsen i och för sig inte utesluta möjligheten att behandla mottagen ersättning enligt reallsatlons-vinstreglema.

Enligt bostadsskattekommittén och Sveriges fastighetsägareförbund bör ersättning som fastighetsägaren uppbär vid utträde anses som köpeskilling för fastighet och avräknas mot anläggningskostnad eller inträdesavgift. Överskott bör härvid betraktas som realisationsvinst. Dessa remissinstanser anser vidare att om fastighetsägaren i stället får betala vid utträde bör betalningen jämte anläggningskostnad eller inträdesavgift räknas som realisationsförlust.

9.3 Inkomstbeskattning av enskilda vägar

Förslaget om beskattning av vägsamfäUigheter och vägföreningar tillstyrks eUer lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen och Riksförbundet för enskild väghållning. Förbundet hälsar förslaget med tUlfredsställelse och har inte någon invändning mot att skattskyldigheten flyttas över på delägama. De intäkter som kan komma i fråga utöver medlemsavgifter och delägarnas tUlskott är enligt förbundet huvudsakligen ränteintäkter. Det inträffar ibland att en vägförening budgeterat utförande av betydande ombyggnadsarbeten till vilka pengar skaffats genom utdebitering, varefter av någon orsak projekteringen blir försenad och arbetena kan sättas igång först påföljande säsong. Föreningen, som självfallet har sina pengar innestående på bank, får då ränta under den tid medlen ej kommer tUl användning. Även om en sådan ränta skulle uppgå t. ex. tiU 2 000 kr. innebär detta, fördelat på 400 medlemmar vilket motsvarar en medelstor vägförening, ett belopp på 5 kr. per medlem. Beskattningen härav får näppeligen någon praktisk betydelse. Förbundet ifrågasätter om man inte borde ta steget fullt ut och låta skattefrihet inträda för sådana obetydliga inkomster.

RSV delar uppfattningen i promemorian om delägarbeskattning men anser att man för enhetlighetens skull bör följa systemet för intern och extem verksamhet.

Några remissinstanser är kritiska mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anser att verksamheten hos vägsamfäUigheter och vägföreningar i normala fall är övervägande av intern karaktär och att detta närmast talar för att alltid betrakta verksamheten som intern. I så faU torde i realiteten någon beskattning knappast komma i fråga.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter då det gäller vägsamfälligheterna och vägförenmgarna om det kan anses förenligt med skatteförmågepruicipen att beskatta fastighetsägaren för kapitalinkomster som han inte kan disponera över och avstyrker förslaget i denna del. Företagsskatteberedningen anser att beskattningen skall ske hos juridisk person som förvaltar enskild väg.

Prop. 1975:48 110

Förslaget om beskattning av grönområde som ägs av vägorgani-salion behandlas av Riksförbundet för enskild väghållning och kammarrätten i Stockholm. Förbundet är positivt till förslaget och framhåUer att sådant område med hänsyn till de riktlinjer som utfärdats för 1975 års allmänna fastighetstaxering inte får något taxeringsvärde såvida inte mer betydande avkastning erhålls från marken. Det torde enligt förbundet sällan vara fallet att sådana grönområden ger intäkter; i stället har i varje fall vägföreningarna regelmässigt kostnader för att håUa dessa i stånd. Förbundet har inte någonting att erinra mot förslaget att taxeringsvärde på och värdet av den samfällda fastigheten — då sådant ifrågakommer — skall fördelas på medlemmarnas resp. delägarnas fastigheter, vilka därigenom får ett förhöjt taxeringsvärde och följaktligen också förhöjning av garantibeloppet. Kammarrätten anser att förslaget om beskattning av grönområdena i fråga strider mot den eljest föreslagna principen om skattskyldigheten. Med hänsyn tUl att fallet är så sällsynt och att de särskilda taxeringsenheter det här rör sig om i regel är ekonomiskt betydelselösa kan det enligt kammarrätten starkt ifrågasättas om det är nödvändigt att ytterligare komplicera skattebestämmelserna genom elt sådant undantagsstadgande.

9.4 Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt YL

De föreslagna bestämmelsema om beskattning av anläggningar enligt VL tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. statens vattenfallsverk, lantbruksstyrelsen. Svenska elverksföreningen och Svenska kraftverksföreningen. Elverksföreningen och kraftverksföreningen framhåller att förslaget i stort sett inte innebär någon förändring av de nuvarande reglema om beskattning av regleringssamfälligheterna och att dessa regler fungerat tillfredsställande.

Kammarrätten i Stockholm anser att verksamheten hos vissa gemensamhetsanläggningar enligt VL normalt är av övervägande intern karaktär och bör beskattas enligt de föreslagna reglerna för internverksamhet. Företagsskatteberedningen anser att juridisk person som förvaltar samfäUighet enligt VL skall beskattas för samfäUighetens inkomst.

9.5 Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar

Förslaget om inkomslbeskattnmg av de övriga gemensamma anläggningarna lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen. Kammarrätten i Stockholm anser emellertid att verksamheten på dessa samfälligheter normalt är av övervägande intern karaktär och att reglerna för internverksamhet bör gälla.

Prop. 1975:48 111

9.6 Inkomstbeskattning av marksamfälligheter

9.6.1 Häradsallmänningar, allmänningsskogar och sockenallmänningar Flertalet remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om beskattning av häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar. Bland dessa är lantbruksstyrelsen, statens lantmäteriverk, domänverket, skogshögskolan, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län. Föreningen auktoriserade revisorer samt Samfundet för fastighetsvärdering. Lantbmksstyrelsen finner de föreslagna beskattningsreglerna rimliga och i princip rättvisa. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att de föreslagna reglema jämfört med nu gällande regler innebär en genomgripande förändring som får anses bättre tillgodose skatteför-mågeprincipen än nu gällande ordning.

Åtskilliga remissinstanser, som har en i hu-vudsak positiv inställning till den föreslagna beskattningsmetoden och till en beskattning av utdelningen hos delägarna, anser att en komplettering av de föreslagna reglerna behövs i vissa avseenden t. ex. i fråga om fondering, vid bestämning av skattesats och av inkomstslag vid delägarnas beskattning,

Sveriges häradsallmänningsförbund, Norrbottens allmänningsskogars förbund, Orsa besparingsskog, Älvdalens besparingsskog samt Särna och Idre besparingsskog yrkar i första hand att nuvarande beskattnings-system för ifrågavarande samfälligheter behålls. Negativa till förslaget är vidare företagsskatteberedningen och Lantbrukarnas skattedelegation. Sveriges häradsallmänningsförbund anför bl. a. att det föreligger väsentliga skillnader mellan skogsbmket på aUmänningarna och övrigt enskilt skogsbmk. Enligt häradsallmänningslagen får häradsallmänning bl. a. inte belastas med inteckning. Som regel har allmänningarna inga större möjligheter att utnyttja avskrivningsregler för byggnader och maskiner, då allmänningarna åtminstone hittiUs inte varit särskilt investerings-intensiva. Det är sålunda så mycket som skiljer samfälligheter enligt häradsallmänningslagen och samfälligheter enligt LGA och ÄL att olika beskattningsregler kan vara motiverade. Beskattningen av avkastning från häradsaUmänningar bör bibehållas efter tidigare principer med enkel beskattning i aUmänningens rörelse. Man borde se det ur den principiella synpunkten att varje delägare har sitt område av allmänningen, men att det just på marken inte går att fastställa vilken del vederbörande äger. Orsa besparingsskog uttalar förståelse för försöken att åstadkomma enhetliga beskattningsregler för samfälligheterna och anför vidare bl. a. att antalet delägare i besparingsskogen och därtill hörande fonder uppgick enligt en utredning år 1964 till 2 334 varav 615 eller 26 % bodde utom socknen. 283 delägare eller 12 % var oskiftade dödsbon och representerade imgefär 12 % av hela skattetalet. De stora skogsbolagen Korsnäs, Bergslaget och Kopparfors hade 1964 19 % av hela skattetalet. Sedan år 1964 kan en

Prop. 1975:48 112

ytterligare uppdelning av jorden och ägandet ha skett. I det reglemente som gäller från den 1 januari 1974 föreskrivs att avkastningen från allmänningen skall användas för inköp av mark för besparingsskogens utvidgning, för att vidmakthålla reserv- och regleringsfonden samt missväxtfonden för främjande av jord- och skogsbmket med binäringar inom socknen, för anläggning och förbättring av vägar, för betalning av utskylder för de fastigheter, med vilka rätt till delaktighet i skogen är förenad, eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna. Det tidigare gällande reglementet hade där formuleringen "för delägarna eller hela befolkningen Inom socknen." Det är aUtså uppenbart att avkastningen från besparingsskogen från början kommit hela socknens befolkning till godo, vilket bl. a. yttrade sig i att Orsas alla innebyggare fram tiU år 1934 var helt befriade från kommunalskatt. Nuvarande reglemente föreskriver ingenting om att avkastningen skall kunna användas till annat än det som är gagneligt för socknemännen själva. Den helt övervägande delen av avkastningen används nu för by- och skogsbilvägar och kommer således alla skogsägare till godo ävensom den friluftsintresserade allmänheten, sportstugeägare och ägare av andra fastigheter än jordbmksfastigheter. Den därnäst största delen av avkastningen delas efter av jordägarstänunan beslutade regler ut till de delägare, som bedriver jordbruk och boskapsskötsel. Den tredje kategorin av bidrag omfattande några tiotusental kronor per år torde kunna betraktas som gåvor till ideeUa och allmännyttiga sammanslutningar eller för sådan verksamhet. Förslaget innebär för den del av utdelningen som avser väghållning betydande administrativa svårigheter såväl för dem som förvaltar samfäUigheten som för de enskilda delägama, när de skall uppge inkomst och bedöma avdragsmöjligheter vid självdeklara-tlonen. Bidrag för växtodling, boskapsskötsel m. m. utgår till ett i förhållande till hela antalet delägare i allmänningen litet antal personer vilka alla är bosatta inom socknen. En naturlig följd av en skärpning av den statliga inkomstskatten från 15 % till 32 % torde bli en mera restriktiv inställning från delägarna till sedvänjan att lämna bidrag tUl ideella föreningar o. d. Nära knutet tiU allmänningen och de jordägande sockenmännen är Orsa Kvarn ek. förening och AB Orsa Plattfabrik, vUka båda tUlkommit genom beslut av delägarna. Verksamheten på Orsa Kvarn ek. förening, som nu sysselsätter två anställda, har under en lång följd av år gått med underskott. Medel har på olika sätt tillskjutits företaget från allmänningen. En skatteskärpning kommer av allt att döma att försvåra en fortsatt drift vid kvamen. AB Orsa Plattfabrik har ett aktiekapital om 2 197 500 kr. vUket tiU mera än 90 % ägs av de jordägande sockenmännen. En hårdare beskattning än den nuvarande skulle under de för företaget svåra åren ha medfört, att man tvingats att lägga ned driften, vilket givetvis hade varit tiU stor skada för denna i övrigt industrifattiga bygd. Betydande administrativa svå-

Prop. 1975:48 113

righeter kommer att uppstå, främst beroende på att en så stor del av utdelningen används för väghållning och genom att väghåUningsskyl-dighelen för de olika fastigheterna inle är fastställd. Sådana svårigheter kommer också att finnas på gmnd av det stora antalet delägare, de många utsocknes boende delägarna och de oskiftade dödsbonas stora antal. Det nu rådande systemet med beskattning av den juridiska personen är rationellt sett såväl ur den enskilda delägarens som ur myndighetemas synpunkt. Liknande synpunkter framförs av de övriga ällmänningsskogarna. Norrbottens allmänningars förbund anser vidare att förvaltningsreglerna för allmänningarna bör ses över, om de föreslagna beskattningsreglerna införs. I princip bör enligt förbundet en väsentligt skärpt beskattning kombineras med ökad frihet i fråga om förvaltning och disposition av tUlgångar och avkastning.

De flesla remissinstanserna — bl. a. företagsskatteberedningen — har godtagit förslaget om en höjning av skattesatsen vid den statliga taxeringen. Skogsstyrelsen anför bl. a. alt nettoeffekten på skattenivån för ifrågavarande samfälligheter kommer att bli beroende dels på de i samfälligheterna ingående delägarnas marginalskatteprocenter, dels på den utdelningspolitik som tUlämpas. Om större delen av den årliga vinsten återinvesteras i skogsbruket i skogsvårdande åtgärder och således den andel av vinsten som går till utdelning blir relativt liten, torde nettoeffekten bli en avsevärd skatteskärpning. Om huvudparten av delägarna i samfäUigheten har en låg statlig inkomstskatt och samtidigt stor del av den erhållna vinsten utdelas, kan den föreslagna höjningen av skatteuttaget hos samfälligheterna komma att i praktiken bli helt neutraliserad. I de fall de föreslagna ändringarna av samfäUighetens beskattning ger till resultat att nettoeffekten blir en skärpt beskattnmg torde detta kunna leda till en ur skogsnäringens synpunkt ej önskvärd minskning av avverkningarna.

Negativa till en höjning av skattesatsen är bl. a. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Kopparbergs samt Norrbottens län och skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län. Skogsvårdsstyrelsen anför att vissa besparingsskogar och allmänningsskogar inte lämnar någon kontant utdelning till delägarna utan att den vinst som man erhåller från verksamheten investeras i bl. a. skogsvård och vägbyggnad. Om beskattningsskärpningen genomförs, kan man enligt styrelsen befara att skogsvårds- och vägbyggnadsarbetena inom resp. område kommer att avta, vilket vore mycket olyckligt. Förutom tUl nybyggnad av vägar anslås medel till upprustning av redan befintiigt vägnät Uksom till hjälp för glesbygderna att behålla den service som finns. Den föreslagna skärpningen av beskattningen kommer direkt att påverka sysselsättningen och servicen inom de glesområden där dessa typer av samfälligheter verkar.

Några remissinstanser anser att utdelning från berörda samfål-

8 Riksdagen 1975.1 saml Nr 48

Prop. 1975:48 114

ligheter bör tas upp tUl beskattning hos delägama i annan förvärvskälla än — såsom föreslagits — rörelse. Statens lantmäteriverk och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utdelningen bör tas upp som jordbmksinkomst. Länsstyrelsen anför att ett av villkoren för att få vara delägare i allmänningsskog är innehav av jordbmksfastighet. Allmän-ningsskogsinkomster är till mycket stor del att hänföra till inkomstslaget jordbmksfastighet. Med hänsyn härtill framstår det som omotiverat att hos delägarna beskatta utdelning från allmänningsskog i inkomstslaget rörelse. Länsstyrelsen anser vidare att delägama skall få göra avdrag för sin del av det procentavdrag som tUlkommer allmänningen. Därigenom skulle man uppnå det resultatet att allmänningsskog inte begränsar utdelning till delägare endast för att kunna utnyttja procentavdrag. Samfundet för fastighetsvärdering anser att utdelningen bör beskattas i den förvärvskälla dit verksamheten i samfäUigheten skall hänföras. Lantbrukarnas skattedelegation delar denna uppfattning och anför bl. a. att det inte kan vara rimUgt att ägare av jordbruksfastighet skall lämna särskild rörelsebilaga för utdelningen och särskUd självdeklaration om delägande fastighet är belägen i annan kommun än samfäUigheten. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter — om principen om avdragsrätt resp. skattskyldighet för utdelning anses böra tillämpas — huruvida inte mottagaren bör beskattas för utdelningen i förvärvskällan kapital.

Flera remissinstanser framhåller behovet av fondering för marksamfälligheterna och anser att regler bör införas härom antingen genom att marksamfållighetema får möjlighet att använda skogskonto eller på annat sätt. Bland dessa remissinstanser är skogsstyrelsen, Samfundet för fastighetsvärdering och Sveriges häradsallmänningsförbund. Förbundet anför bl. a. att i reglementena föreskrivs att allmänningamas skogsmark med därå växande skog skall skötas efter hushåUningsplan så att tillfredsställande ekonomiskt utbyte och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålls. För att tillgodose kraven på jämn avkastning borde någon form av möjlighet att avsätta till skogskonto övervägas.

Några remissinstanser, bl. a. skogshögskolan, Sveriges häradsallmänningsförbund och Orsa besparingsskog framhåller behovet av en övergångstid och övergångsbestämmelser om det föreslagna systemet införs. Skogshögskolan anför att en skärpning av skattesatsen kan leda tUl att det blir mer lönsamt för delägarna att erhåUa direkta utdelningar än att göra avsättningar till vägfonder eller liknande. Detta kan leda tUl behov av anpassningsåtgärder under övergångstiden. Sveriges häradsallmänningsförbund yrkar att, om det nya systemet införs, de föreslagna lagändringarna inte genomförs den 1 januari 1975 utan att en tillräcklig övergångstid medges med klara direktiv beträffande övergångsbestämmelser och hur anpassning tUl de nya förhållandena skall utfomias. I detta sammanhang bör också överses allmänningamas möj-

Prop. 1975:48 115

ligheter till avsättningar till investeringsfond, hur man skall förfara med vissa pensionsstiftelser m. m. Även Orsa besparingsskog anhåller om en betydande övergångstid så att förhållandena hmner anpassas till de nya lagbestämmelsema.

9.6.2 Övriga marksamfälligheter

Flertalet remissinstanser tiUstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om beskattnmg av andra marksamfälligheter än allmänningarna och allmäimingsskogaraa. Yttrandena har i första hand avsett beskattningen av gemensamhetsskogar. I huvudsak positiva tUl förslaget beträffande dessa samfälligheter är bl. a. lantbruksstyrelsen, domänverket, skogshögskolan, skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län och Samfundet för fastighetsvärdering. Lantbmksstyrelsen anför bl. a. att gemensamhetsskog visat sig vara en lämplig form för att till rimliga kostnader åstadkomma effektiv samverkan inom områden med stark ägosplittring i skogsmark. Styrelsen delar uppfattningen att det knappast finns skäl att behålla den skUlnad i skattehänseende, som nu föreligger mellan å ena sidan gemensamhetsskog och å andra sidan enskilt skogsbruk och skogsbmk i frivUlig samverkan. Man bör helt aUmänt eftersträva skatteregler, som är näringspolitiskt neutrala. Självfallet måste det värdefulla institut i skogsmarkens strukturrationalisering som gemensamhetsskog utgör även framdeles stödjas på annat sätt. Det kan inte bortses från att hittUlsvarande beskattningsregler i vissa inkomstlägen haft en gynnsam inverkan på benägenheten att ingå som delägare i gemensamhetsskog. Man har i högre inkomstlägen kunnat finna fördelar i att beskatta skogsinkomst hos gemensamhetsskogen såsom juridisk person. För personer med inkomster av storleksordningen 20 000 kr. per år och mindre torde gemensamhetsskog däremot inte ha inneburit några skattemässiga fördelar, snarare tvärtom. Den nu föreslagna beskattningen innebär för denna grupp en förbättring, som i värde står i omvänt förhållande till inkomsten. Det finns anledning att räkna med att mer än hälften av delägama i befintliga gemensamhetsskogar är att hänföra tUl denna grupp. Beskattningsregler som är oberoende av företagsform har den obestridliga fördelen att företagsform kan väljas utan inblandning av individuella skattemässiga bedömningar. I stället kan valet ske uteslutande från rent företagsekonomiska aspekter. Lantbruksstyrelsen är därför inte främmande för att den föreslagna beskattningsformen i många fall snarare underlättar än motverkar bildandet av gemensamhetsskogar. Även skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län anför att enligt nuvarande bestämmelser, höga inkomsttagare ur skattesynpunkt sett gynnats av att ingå i gemensamhetsskog medan låga inkomsttagare missgynnats. Förslaget blir enligt styrelsens menmg för den enskilde delägaren neutralt skattemässigt sett under fömtsättning att vinsten från gemensamhetsskogarna delas ut tiU delägama. Den enskUde skogsägaren skulle av

Prop. 1975:48 116

det skälet vare sig gynnas eller missgynnas av att ingå i en gemensamhetsskog. Detta kan då leda till att större inkomsttagare finner föga intresse för bildandet av gemensamhetsskog. Man riskerar således att hindren för bildandet ökar. Eftersom bildandet av gemensamhetsskogar hittills gått mycket trögt, torde enligt skogsvårdsslyrelsen de angivna skatteskalen inte anses särskUt vägande för att a-wisa förslaget.

Åtskilliga andra remissinstanser förklarar att de inte motsätter sig förslaget. Detta gäller bl. a, statens lantmäteriverk, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län och skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län. Lantmäteriverket anför bl. a, att det har ansetts lämpligt att bUda gemensamhetsskog dels i arronderihgsförbättrande syfte och dels i storleks-förbättrande syfte. Bildande av gemensamhetsskog ger framför allt ekonomiska fördelar. Bl, a. kan de kostnadsmässiga fördelarna med modem skogsbruksteknik tUlgodogöras. Planeringen av driften kan göras på längre sikt vilket bidrar till tryggare anställnings- och sysselsätti-iings-förhållanden, Gemensamhetsskogen har bedömts vara av värde inte enbart ur skogspol itisk synpunkt utan också ur regionaipolitisk, genom att stora skogsmarksarealer som eljest inte skulle utnyttjats effektivt kommer under ordnad förvaltning så att deras kapacitet ur sysselsättnings-och råvaruförsörjningssynpunkt tas till vara. Mot bakgmnd härav och av erfarenheten att markägarnas ställningstagande till skilda strukturrationaliseringsåtgärder mycket starkt påverkas av beskattningskonsekvenserna anser lantmäteriverket det vara mycket väsentligt att beskattningen utformas så att den inte motverkar utan underlättar bildandet av gemensamhetsskogar. Under år 1972 hade 50—60 % av inkomsttagarna inom jordbruk med binäringar en inkomst understigande 20 000 kr. För denna relativt stora grupp torde de föreslagna beskattningsreglerna innebära en viss lindring av beskattningen. Skillnaden i marginalskattesatsen kan beräknas till 4—5 procentenheter eUer 15 % av skattebeloppet. För inkomsttagare med högre taxerad inkomst än ca 25 000 kr. innebär förslaget en skatteskärpning jämfört med nuvarande förhållanden. Genom att beskattningen enligt det föreliggande förslaget främst skall ske hos delägarna och då olika delägare har olika beskatt-nmgssitualion kan man vänta sig att de i högre grad än tidigare kommer att ha olika åsikter om hur samfäUigheten skall brukas och hur avkastningen skall disponeras. Förslaget kan därför antas medföra att beslutsprocessen i gemensamhetsskogarna försvåras. Totalt sett bedömer verket att möjUghetema att bilda gemensamhetsskog försämras om förslaget genomförs. Förslaget är emellertid enligt verket neutralt i den bemärkelsen att det medför i stort sett samma beskattning vare sig inkomsten kommer från enskilt bedrivet skogsbmk eller från gemensamhetsskog, och verket vUl därför inte motsätta sig att det genomförs.

Negativa tiU förslaget är företagsskatteberedningen och Lantbrukarnas skattedelegation. Företagsskatteberedningen tiUstyrker dock förslaget om

Prop. 1975:48 117

höjning av skallesatsen. Lantbmkets skaltedelegation framhåller bl, a. att förslaget för delägare med högre inkomster än 20 000 kr, liksom för det fall samfäUigheten redovisar egen vinst medför skatteskärpning. På grund härav kan det antas att konfliktsituationer kommer att uppstå vid förvaltningen av gemensamhetsskogarna och att det blir svårare att få med fastighetsägare vid bUdande av nya sådana samfälligheter. Beskattningen kan med andra ord anses vara neutral f. n. men blir konkurrerande om förslaget genomförs.

Flera remissinstanser har liksom i fråga om häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna uttalat sig om behovet av fonderings-möjligheter m. m. för gemensamhetsskogarna. Enligt bl. a. lantbruksstyrelsen, statens lantmäteriverk, skogsstyrelsen och Samfundet för fastighetsvärdering bör gemensamhetsskog få göra fonderingar för framtida behov. Lantbruksstyrelsen anför bl. a. att utdelning enligt förslaget vid delägarförvaltning skall beskattas i förvärvskällan inkomst av jordbmksfastighet hos den mottagande fysiska personen. Därigenom öppnas möjligheter att utnyttja systemet med skogskonto. Mottagaren torde på så sätt i viss utsträckning kunna moderera de skattemässiga konsekvenserna. Bl. a, bör de vid beskattning av jordbruksrörelse tillåtna avdragen av skUda slag kunna optimalt balanseras mot inkomsterna. Vid förvaltning genom juridisk person skulle däremot utdelningen beskattas i för\'ärvskällan inkomst av rörelse, varvid skogskonto inte skulle kunna utnyttjas, Gemensamhetsskog är en samverkansform för enskilt skogsbmk under svåra strukturförhållanden. Utdelning från gemensamhetsskog utgör oftast en mindre del av den delägande fastighetens totala skogsinkomst, Lantbmksstyrelsen finner därför ingen anledning tUl skilda beskattnmgsregler för inkomst från gemensamhetsskog och för inkomst från det enskilda skogsbmket. Oberoende av förvaltningsform bör sålunda inkomst från gemensamhetsskog hos delägarna beskattas i förvärvskällan inkomst av jordbruksfastighet. Verket anför vidare att kostnader för plantering och andra skogsvårdande åtgärder sällan uppkommer under samma år som mtäktema från skogsuttag skall beskattas. Många av gemensamhetsskogarna är dessutom så små att uttagen måste göras med stora tidsintervall. Det måste därför ofta inträffa att kostnader av nämnda slag liksom också löpande förvaltnmgskostnader inte motsvaras av intäkter under samma beskattningsår. Avdragsmöjligheterna kan då inte alls eller endast delvis utnyttjas. Dessutom kan i sådana situationer utdebitering behöva göras hos delägama. Dessa har visserligen vissa avdragsmöjligheter i sma rörelser men systemet är osmidigt. För sådana framtida utgifter bör gemensamhetsskog såsom juridisk person ges samma möjligheter som skogsägande fysisk person att utnyttja skogskontosystemet, alternativt på annat sätt fondera obeskattade medel för framtida utgifter. I annat fall framtvingas utdelningar av enbart skattetekniska skäl som senare måste föras tUlbaka

Prop. 1975:48 118

genom utdebiteringar bland delägarna. Lantmäteriverket framför liknande synpunkter och enligt verkets bestämda uppfattning bör fondering av obeskattade medel hos samfäUighet bli möjlig. En enkel lösning synes en utvidgning av skogskontoreglerna vara. En fördel med denna lösning är att både delägarna och de som har att svara för förvaltningen av gemensamhetsskog kan fömtsättas vara väl förtrogna med dessa regler. Ett annat problem som enligt verket bör uppmärksammas hänger samman med beskattningen vid utdelning av fonderade, beskattade medel. När en gemensamhetsskog bUdas, kan man som mål-sättnuig ha att den skall utökas, när tillfälle erbjuds, och att en viss del av intäkterna skall fonderas. Om dessa medel, som fömtsätts bli beskattade hos samfäUigheten, av någon anledning inte förbrukas helt för avsett ändamål, kan det bli aktuellt att dela ut dem. Enligt förslaget uppkommer därvid i princip dubbelbeskattning. Också detta problem löses med en utvidgning av skogskontoreglerna. Lantmäteriverket anser vidare att utdelning från gemensamhetsskog bör tas upp hos fastighetsägaren i förvärvskäUan jordbruksfastighet. Skälen härför är likartade dem som lantbruksstyrelsen angett för sitt ståndpunktstagande i frågan.

9.7 Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter

Till förslaget om beskattningen av jaktvårdsområdena är bl. a. domänverket och naturvårdsverket i princip positiva. Sveriges jägareförbund anser att frågorna om beskattning av jaktvårdsområde bör avgöras först sedan resultatet av jaktvårdsutredningens (Jo 1968: 31) överväganden föreligger. Jägareförbundet anför vidare i huvudsak att förbundet anser det tveksamt om uttaxerade avgifter för jakträttsbevis o. d. skall rubriceras som intäkter för jaktvårdsområdet. Vad gäller de medel, som uttaxeras och inbetalas tUl delägarfond, är föreskrivet, att de skall utdelas till delägarna i proportion till deras andel av jaktvårdsområdets markareal. Dessa medel bör därför tas upp som intäkt alternativt förmögenhet i markägarens deklaration. Med den lagstiftning, som nu gäUer för jaktvårdsområde, faller inte dessa in under lagen om samfälligheter. Bildande av jaktvårdsområde innebär inte att jakträtten där hör tiU fastigheterna gemensamt. Även naturvårdsverket anser att lagstiftning efter jaktmarksutredningens förslag bör avvaktas, innan nya skatteregler för jaktvårdsområden lämnas.

Lantbrukarnas skattedelegation avstyrker förslaget bl. a. med hänsyn tUl de problem som kan uppkomma vid beskattningen av jaktvårdsområdesförening.

Förslaget om beskattnmg av fiskevårdsområden tUlstyrks av domänverket, övriga remissinstanser som uttalat sig särskUt om förslaget är fiskeristyrelsen, Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges fiskevatten-

Prop. 1975:48 119

ägareförbund. Dessa är negativa till förslaget. Fiskevattenägareförbun-det anför bl. a. att existerande fiskevårdsföreningar enligt LFS tvingas att ombUdas till fiskevårdsområden eller fiskesamfälUgheter. Detta måste ske under en övergångsperiod t. o. m. den 31 december 1978, då de nya bestämmelserna enligt LFS träder i kraft. Vidare tillsattes den 9 november 1973 en utredning med uppgift att se över fiskelagstiftningen. Såväl fiskevårdsområden som fiskesamfälUgheter har enligt LFS status av juridisk person och kommer enligt förslaget att beskattas som sådan. Förbundet vUl i detta sammanhang understryka fiskevårdsområdenas och fiskesamfälligheternas ideeUa karaktär i sin verksamhet för bättre fiskevård, anläggning av tillfartsvägar, bryggor och parkeringsplatser, tillhandahållande av båtar m. m. Fiskevårdsområdens och fiskesamfälligheternas inkomster på försäljning av fiskekort investeras i sådana anläggningar. Med tanke på de stora kostnaderna för sådana anläggningar måste flera års inkomster ofta ackumuleras till det tillfälle investeringar görs. Möjlighet att fondera inkomstmedel för senare investeringar i form av fiskinplantering och anläggningar av olika slag bör tillskapas. Förbundet anser att en ytterligare analys av förhållandena är nödvändig och avstyrker förslaget såsom en alltför svag underbyggnad för kommande lagstiftning på området. Förbundet föreslår att frågan hänskjuts till exempelvis företagsskatteberedningen för ytterligare utredning.

9.8 Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter

Flertalet remissinstanser — bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och HSB — tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget i promemorian att delägarna skall vara skattskyldiga för sina andelar i samfäUighet som inte förvaUas enligt häradsallmänningslagen och allmänningsskogslagen. För de sistnämndas förmögenhet föreslås den förvaltande juridiska personen Uksom f. n. vara skattskyldig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i fråga om andra samfäUigheter än häradsallmänningar och allmänningsskogar bl. a. att om delägarfastighetema uteslutande eller så gott som uteslutande är schablonbeskattade villor eller om anläggningen utgörs av väg eller dike eller har ett ringa ekonomiskt värde, beaktas värdet av samfäUigheten vid åsättande av taxeringsvärde på delägarfastighetema. Så sker även i övrigt vid delägarförvaltning. Ägarna av dessa fasligheter kommer sålunda att bli skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt även för sin del i samfäUigheten. Motsatt förhållande råder då, frånsett ovannämnda schablon-villor m. fl., samfäUigheten förvaltas av juridisk person. SamfäUigheten blir i sådant fall taxeringsenhet och åsätts särskilt taxeringsvärde. Under sådana omständigheter skulle följdriktigt den juridiska personen påföras taxering för statlig förmögenhetsskatt. I promemorian menar man

Prop. 1975:48 120

emellertid, att flera skäl talar för att samfäUigheten, även om den förvaltas av juridisk person, bör beskattas hos delägarna. Som skäl uppges önskemålet att skapa en ur förmögenhetshänseende enhetlig behandling av samfälligheterna. Som andra skäl för att samfäUigheten skall anses ingå i delägarnas förmögenhet kan nämnas, att den sakrättsligt är så starkt knuten till varje delägarfastighet att den i regel saknar självständigt värde. Den kan således inte avyttras, om inte samtidigt delägarfastigheten avyttras. Det synes därför naturligt att den ingår i delägarnas förmögenhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att delägarna bör vara skattskyldiga vid förmögenhetsbeskattningen även då det gäller häradsaUmänningar och allmänningsskogar. Länsstyrelsen anser att en skattskyldighet för dessa med hänsyn till vad som föreslagits beträffande beskattningen av utdelning inte kan anses tillfredsställande. Den som äger rätt uppbära avkastningen av viss förmögenhet och som inkomstbeskattas härför är som regel också skattskyldig för värdet av den förmögenhet som lämnat avkastningen. Några bärande skäl att här tillskapa en undantagsregel synes inte föreligga. Kammarrätten i SundsvaU anser att gemensamhetsskogarna i fråga om förmögenhetsbeskattningen bör behandlas på samma sätt som föreslagits för häradsallmänningarna och ällmänningsskogarna.

Mot förslaget om skattskyldighet vid förmögenhetsbeskattningen uttalar sig bl. a. kammarrätterna i Stockholm och SundsvaU, länsstyrelserna i Kristianstads län och företagsskatteberedningen. Företagsskatteberedningen anser alt skattskyldigheten bör ligga hos juridisk person som förvaltar samfäUighet. Kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i Kristianstads län förordar att sådan juridisk person som föreslagits vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen även bör vara skattskyldig till statlig förmögenhetsskatt. Kammarrätten i Sundsvall godtar att förmögenhetsbeskattningen läggs på delägama, då delägarfastighetema är schablonbeskattade villor. Kammarrätten finner det mera tveksamt om samma grunder med fog kan göras gällande beträffande förmögenhetsbeskattningen då samfäUigheten är anknuten till andra typer av delägar-fastigheter än schablonbeskattade villor och är förvaltad av juridisk person.

9.9 Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter m. m.

AtskUliga remissinstanser framhåller de praktiska och administrativa svårigheter som kan uppkomma vid den utökade beskattning av delägama och den deklarations- och uppgiftsskyldighet som föreslagits i promemorian. Denna uppfattning framförs av bl, a. länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Kristianstads län, skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. Lantbrukarnas skattedelegation, Orsa besparingsskog.

Prop. 1975:48 121

Samfundet för fastighetsvärdering och Älvdalens besparingsskog. Länsstyrelsen i Stockholms län anför bl. a, att, eftersom delägarfastighetema i gemensamhetsanläggningar mestadels är många, innebär förslaget en lösning som är praktiskt ohanterlig särskilt i betraktande av att samfälligheter av denna typ i regel har svag administration och kan befaras inle gå i land med den underrättelseskyldighet som föreskrivs i förslaget. A andra sidan lär det enligt länsstyrelsen förhåUa sig så att det är mera sällan som det förekommer några inkomster i denna typ av samfälligheter, varför förslaget i reaUteten inte behöver medföra så stora praktiska olägenheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att praktiska synpunkter har beaktats i förslaget i den mån det varit möjligt. Länsstyrelsen pekar på att juridisk person som förvaltar samfäUighet föreslås skola lämna uppgift tUl varje delägare om dels "utdelning, ränta och annan intäkt från samfäUigheten", dels i vad mån delägarens bidrag till samfäUigheten utgör för honom avdragsgill kostnad. Det torde enligt länsstyrelsen i viss utsträckning innebära mycket slora svårigheter för den juridiska personen att bedöma i vad mån delägarens bidrag utgör avdragsgill kostnad för honom. Härvid uppkommer bl. a. frågan huruvida man skall ange debiterat bidrag för visst kalenderår för delägare som redovisar enligt bokföringsmässiga grunder, eller om man för sådan delägare skall uppge det under året kontant betalda bidraget, om — i fråga om annan fastighet — delägarfastigheten, m. m. är s. k. schablonfastighet resp, hyres-, jordbmks- eller rörelsefastighet. Länsstyrelsen i Östergötlands län finner de olägenheter ur skatteadministrativ synpunkt, som är förenade med den föreslagna lösningen vara så stora att länsstyrelsen för sin del Ifrågasätter om inte i dag gällande regler — innebärande att avdrag för utdelning från allmänning inte medges resp, att skattefrihet för mottagare åtnjuts — bör bibehållas. Samfundet för fastighetsvärdering anför att förslaget för marksamfälligheter som förvaltas av juridisk person och för delägama i sådana samfäUigheter inte medför några förenklingar, snarare tvärtom. För sam-fälUghetsförvaltningen ökar arbetet med uppgiflslämnandet till delägarna, som i sin tur får flera uppgifter att redovisa i sina deklarationer. Även Sveriges häradsallmänningsförbund framhåller de betydande administrativa svårigheter som förslaget medför. Älvdalens besparingsskog anger som skäl för dessa svårigheter delägarantalet, variation i delaktighetens storlek och delägarnas bostadsort (en stor del av delägarna är bosatta utanför Älvdalens kommun). Delaktigheten är baserad på en fördelningsgmnd från storskiftet och inte på aktuella nyttjanderättsbe-hov. Förhållandet blir med all sannolikhet detsamma för s. k. bysam-fälUgheter gemensamma för skifteslaget. Bysamfälligheterna har f. n. ofta en mycket enkel administration, som sannolikt måste förstärkas om förslaget genomförs. Orsa besparingsskog anför att betydande administrativa svårigheter kommer att uppstå, främst beroende på att en

Prop. 1975: 48 122

så stor del av utdelningen används för väghållnuig och genom att väghållningsskyldigheten för de olika fastlghetema inte är fastställd. Sådana svårigheter kommer också att finnas på gmnd av det stora antalet delägare, de många utsocknes boende delägama och de oskiftade dödsbonas stora antal.

Lantbrukarnas skattedelegation anför att de föreslagna bestämmelserna för juridisk persons uppgiftsskyldighet är avsedda för sådana samfälligheter som är skattskyldiga. Emellertid förekommer inte sällan att juridisk person förvaltar samfäUighet men att samfäUigheten inte är skattskyldig, eftersom den inte utgörs av taxeringsenhet. I dessa fall skall delägarna beskattas för verksamheten, varför de uppgifter som erfordras för delägarnas beskattning är av annat slag än de som avses när samfäUigheten är skattskyldig. Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet måste därför enligt delegationen ändras så att de täcker de olika situationerna.

Göta hovrätt ifrågasätter huruvida inte TL bör kompletteras med ansvarsbestämmelser för underlåtenhet att fullgöra nu ifrågavarande uppgiftsskyldighet. Länsstyrelsen i Uppsala län framför en liknande uppfattning. Länsstyrelsen anför att frågan om vilket ansvar som uppkommer för uppgiftslämnare resp. delägare aktualiseras, om det görs en större felbedömning. Delägaren kan ha mycket svårt att själv bilda sig en uppfattning om fördelningen. Det kan knappast begäras att han skall gå igenom samfällighetens handlingar, och det kan rent av ifrågasättas huruvida han har ovillkorlig rätt att ta del av dessa.

Åtskilliga remissinstanser anser att uppgiftsskyldighet till taxeringsmyndigheterna bör införas. Detta gäller bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att i promemorian inte föreslagits skyldighet för den juridiska personen att lämna beskattningsmyndighet vare sig kontrolluppgift eller upplysningar av annat slag till ledning för delägarens beskattning — bortsett från uppgifter till ledning vid förmögenhetsbeskattningen. Vid en jämförelse med handelsbolag som även är uppgiftsskyldiga gentemot taxeringsmyndigheterna föreligger den skillnaden att uppgiftsskyldigheten för samfälligheter vanligen kommer att omfatta ett förhållandevis större antal delägare och därtiU blir mera komplicerad med hänsyn till den delägande fastighetens speciella förhållanden och samfällighetens verksamhetsinriktning (extem eller intern). Oaktat man har anledning anta att uppgiftsskyldigheten för många samfälligheter blir ganska enkel att fuUgöra och att det för den enskilde delägaren i många samfälligheter kommer att röra sig om små belopp, finner länsstyrelsen Ukväl anledning förmoda att just uppgiftsskyldigheten är den del av det föreslagna systemet som kommer att vålla de största svårighetema vid genomförande av förslaget. De föreslagna stadgandena i TL synes böra kompletteras och det bör därjämte uppdras åt RSV att lämna detalj föreskrifter.

Prop. 1975: 48 123

9.10 övriga frågor

9.10.1 Anslutningsavgifter, anläggningsbidrag m. m.

Flertalet remissinstanser lämnar den i promemorian föreslagna avdragsrätten för anslutningsavgifter m. m. utan erinran.

För det förordade förslaget uttalar sig bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorrlands län och allmänna ombudet för meUankommunala mål Länsstyrelsen i Malmöhus län anser förslaget lämpligt och värdefullt av det skälet att det medför större likställighet ur skattesynpunkt mellan å ena sidan kostnader för anläggning i egen regi och å andra sidan avgifter och bidrag till anläggning som utförs och drivs av annat subjekt. Skillnaden i skattehänseende blir med den föreslagna lagstiftningen också mindre mellan det fall att anläggningskostnaden helt debiteras som anslutningsavgift och det fall att denna kostnad helt eller delvis inbakas i årliga avgifter eller taxor för förbrukning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att värdeminskningsavdrag bör medges endast beträffande fastighet på vUken industriproduktion drivs eller avses att drivas. Anslutningsavgiften är nämligen för de flesta fastigheter helt att jämföra med tomtkostnad varför länsstyrelsen inte anser sig kunna tUlstyrka värdeminskningsavdrag i förvärvskällan jordbmksfastighet och annan fastighet. Beträffande industriföretag är förhållandet annorlunda. Om för en fastighet på vilken drivs massfabrikation erläggs en betydande anslutningsavgift för vatten och avlopp, så är denna avgift helt att hänföra till rörelsen och ett värdeminskningsavdrag helt motiverat. Läggs fabrikationen ned blir rätten tUl vatten och avlopp praktiskt taget värdelös. Däremot torde enligt länsstyrelsens mening en anslutningsavgift erlagd för en mindre industritomt behålla sitt värde.

Flera remissinstanser påpekar att avdragsreglerna för anslutningsavgifter så långt möjligt bör vara neutrala, så att företagarens val mellan egen anläggning, gemensamhetsanläggning och anslutning tUl kommunal anläggning kan göras utan påverkan av reglema. Sådana synpunkter anför bl. a. företagsskatteberedningen. Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation. Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrker förslaget men anser samtidigt att anslutningsavgift och anläggningskostnadsbidrag bör betraktas som byggnads- eller förvärvskostnad. Något bärande skäl för att begränsa avdragsrätten till 75 % av kostnaden kan förbundet därför inte finna. Företagsskatteberedningen pekar på att anslutningsavgifter i regel torde avse kostnader för byggnader i det företag som uppbär anslutningsavgiften. Därmed framstår förslaget i promemorian som relativt oförmånligt i jämförelse med om anläggningen i stäUet uppförts i egen regi. Förslaget kan därför inte anses uppfylla det syfte, som dåvarande bevUlnmgsutskottet uttalade i sitt betänkande 1969: 45, där det bl. a. framhöUs att det måste anses som

Prop. 1975: 48 124

mindre tillfredsställande att ett företag till följd av avskrivningsreglernas utformning ansåg sig böra i egen regi vidta åtgärder mot exempelvis vattenförorening i fall där sådana åtgärder på ett rationellare och ändamålsenligare sätt kunde ombesörjas av kommun. Enligt beredningen bör man så långt möjligt jämställa olika former av kostnader för åtgärder som här avses. Detta torde uppnås genom att medge samma avdragsrätt för anslutningsavgifter som om anläggningen uppförts i egen regi. Resultatet torde i de flesta fall bli att avskrivningsunderlaget för byggnader ökas med anslutningsavgiften, I vart fall torde några problem att vid behov fördela anslutningsavgiften inle behöva uppstå, då uppgifterna direkt kan hämtas ur det mottagande företagets bokföring. Näringslivets skattedelegation erinrar om att den i promemorian till 75 % av erlagda avgifter och bidrag begränsade avdragsrätten motiveras med att fråga i regel är om icke tidsbegränsade rättigheter. Delegationen ifrågasätter vad det egentligen har för intresse att veta att rätten att ansluta viss industri mot hög avgift tUl elt kommunalt reningsverk är obegränsad i tiden. Enligt delegationen måste kostnaden härför rimligen på samma sätt som kostnaden för en egen motsvarande anläggning av företaget fördelas över den tid som den kan antas bil ekonomiskt utnyttjad. Denna företagsekonomiska bedömning låg bakom införandet av 1969 års avskrivningsregler, som i fråga om egna anläggningar medger att anordningar avsedda direkt för rörelsen får avskrivas enligt inventariereglerna och anläggningar avsedda för den allmänna användningen av en byggnad enligt de regler som gäller för byggnadens avskrivning. Delegationen anser att det är utomordentligt svårt att förstå att de avdragsregler som gäller för egna anläggningar inte skulle vara berättigade i fråga om anslutningsavgifter. Även Lantbrukarnas skattedelegation anser att det inte är riktigt att tala om beslående värde på de rättigheter som följer med anslutningsavgifter. Förhållandena beträffande användning härav och teknikens utveckling gör nämligen att rättigheterna har en begränsad livslängd. Delegationen anser att bestämmelsema måste utformas så att resultatet blir detsamma som en direkt investering av anläggningen i fråga och finner det naturligt att medräkna anslutningsavgifter i avskrivningsunderlaget för inventarier, byggnader och markanläggningar.

Näringslivets skattedelegation framhåller vidare önskvärdheten av att man i samband med en reglering av avdragsrätten för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag också anger hur erhållna bidrag skall skattemässigt behandlas hos mottagaren. Det erinras om att under föregående år en i stort acceptabel lagstiftning genomfördes angående beskattningen av statsbidrag. Enligt delegationens mening är det av praktiska skäl lämpligt att motsvarande regler får gäUa vid bidrag som här avses.

Civilekonomen Stig Olsson framför samma synpunkter. Han påpekar

Prop. 1975: 48 125

att det inte är ovanligt att vissa angelägenheter som kräver investeringar i fastigheter löses gemensamt ulan något slag av samfällighetsbUdning, Det förekommer t, ex. att en vanlig ekonomisk förening eUer ett aktiebolag äger en anläggning som är avsedd att betjäna delägarna. Ännu vanligare är emellertid den situationen att två eller flera fastighetsägare eller andra näringsidkare kommer överens om att en av dem skall uppföra en anläggning på sin fastighet, vilken övriga intressenter är med om att finansiera mot rättighet att delta i nyttjandet av anläggningen. Som exempel nämns exploatering av markområden för hyreshus-bebyggelse där flera exploatörer deltar. Så kan t, ex. det kommunala bostadsbolaget ha fått i uppdrag att bebygga och förvalta en del av området, ett privat företag en annan del, en bostadsrättsförening en tredje osv. Ibland kommer man då överens om att t. ex. den private förvaltaren skall uppföra och dimensionera exempelvis en värmeanläggning så att den kan betjäna hela det exploaterade området. Uppförandet av anläggningen fömtsätter emellertid i regel att de övriga fastigheterna deltar i finansieringen. Detta vill man ofta lösa på så sätt att ett anläggningsbidrag lämnas till den som skall uppföra anläggningen. Även andra vanliga situationer anges i vilka anläggningsbidrag förekommer. I fråga om statUga anläggningsbidrag inträder skatteplikt endast på så sätt att avskrivningsunderlaget minskas för mottagaren. Den omständigheten att liknande bestämmelse saknas beträffande andra anläggningsbidrag har framtvmgat mer eller mindre konstiade lösningar för att undvika orimliga beskattningskonsekvenser hos mottagaren av sådana bidrag. En vanlig variant är att bidraget ersätts av ett lån som amorteras i takt med avskrivningarna, vilka i sin tur täcks av årsavgifter (hyror) från den som lämnat lånet. Enligt Olssons mening vore det önskvärt om frågan om mottagarnas beskattning kunde lösas samtidigt med regleringen av avdragsrätten för utgivare av anläggningsbidrag. Härvid torde samma modell som valts beträffande mottagna statiiga bidrag vara den bästa lösningen.

Näringslivets skattedelegation hemställer vidare att övergångsbestämmelser beträffande anslutningsavgifter m, m. utformas enligt den naturliga förebUd härför som 1969 års avskrivningsregler utgör. I samband därmed tilläts som en kompromiss en beräkning av ett ingående avskrivningsunderlag för de tidigare inte avskrivningsbara markanläggningarna omfattande senaste femårsperiod. En motsvarande övergångsregel är lika befogad i fråga om här ifrågavarande anslutningsavgifter och anläggningsbidrag. Med hänsyn till att utredningssvårighetema inte i detta sammanhang är på långt när lika stora som i fråga om markanläggningarna, föreslår delegationen att övergångsregeln får gälla de avgifter och bidrag som utgivits under senaste tioårsperiod.

Prop. 1975: 48 126

9.10.2 Proportioneringsregeln

De föreslagna ändringarna av den s. k. proportioneringsregeln för fastigheter med både beskattningsnaturen annan fastighet och jordbruksfastighet tUlstyrks i huvudsak av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Bland dessa är domänverket, länsstyrelserna i Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Lantbrukarnas skaltedelegation och Näringslivets skatte delegation. Länsstyrelsen i Hallands län anser att man i förtydligande syfte kunde för fastlghetema av beskattningsnaturen annan fastighet införa samma regel som nu finns för jordbmksfastighetema om att kostnader för tiUgångar, för vUka värdeminskningsavdrag skall beräknas som för inventarier, skall avräknas från det genom proportionering beräknade byggnadsvärdet, varefter avskrivningsunderlag för byggnader erhålls.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att den föreslagna ändringen av proportioneringsregeln i och för sig är nödvändig med hänsyn tUl de ändrade reglerna om fastighetstaxering. Länsstyrelsen finner det emellertid önskvärt att en utredning om bl. a. vad som ingår i fastighets anskaffningsvärde kommer till stånd och att i vart fall proportioneringsregeln ges en sådan lydelse att det blir möjligt att utläsa vilken del av köpeskillingen som skall proportioneras.

I samband med frågan om ändrad proportioneringsregel har Lantbrukarnas skattedelegation tagit upp den jämkningsregel som fr. o. m. 1976 års taxering skaU komplettera proportioneringsregeln för jordbruksfastigheter och som innebär att avskrivningsunderlaget för byggnaderna inkl. byggnadsinventarier får jämkas om värdet på fastigheten i ö-vrigt efter tUlämpning av proportioneringsregeln visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtUlgångar, särskUda förmåner m. m. som förvärvats. Delegationen hemställer att denna jämkningsregel som prövats av 1973 års riksdag tas upp till förnyat övervägande. Denna regel bör utformas så att avskrivningsunderlaget för byggnader får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga det faktiska värdet av dessa. Delegationen framhåller att det torde vara nära nog omöjligt att åstadkomma den bevisning som den nya regeln fömtsätter. Jämkningsregeln för jordbmksfastighet har konstruerats efter förebUd av motsvarande regel för rörelsefastighet, I verkligheten föreUgger emellertid inte någon likhet. För rörelsefastighet gäUer i normalfallet att byggnadsvärdet utgör den helt övervägande delen av taxeringsvärdet och att markvärdet är en liten del. Därtill kommer att det oftast finns ett ortens pris på mark som lätt kan appliceras på det aktuella fallet. För jordbmksfastighet är i många fall byggnadsvärdet exkl. värdet på överbyggnad den mindre delen av taxeringsvärdet och övriga delvärden den större

Prop. 1975:48 127

delen vUket är den omvända situationen i förhållande tiU rörelsefastig-hetema. Det är lättare att bestämma faktiskt värde på byggnaderna och jämföra med det framproportionerade värdet än att göra motsvarande jämförelse för övrig del av fastigheten.

9.10.3 Beskattningen av Stiftelsen Industricentra

RSV och länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker att Stiftelsen Industricentra tas upp bland de rättssubjekt som anges i 53 § 1 mom. d) KL. RSV, som även tUlstyrker att stiftelsen upptas bland de rättssubjekt som anges i 7 § e) SI, finner stiftelsens verksamhet vara av så starkt samhällsintresse, att den bör beredas en gynnsam skattemässig ställning. Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker att stiftelsen fritages från inkomstbeskattning, utom såvitt avser kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet.

9.10.4 Övrigt

Den föreslagna ändringen av ikraftträdandelagen (197 2: 7 4 2) tUl de nya reglema om jordbruksbeskattningen godtas av remissinstanserna, bl. a. Lantbrukarnas skattedelegation.

Åtskilliga remissinstanser har framhållit behovet av övergångsbestämmelser. Bl. a. Orsa besparingsskog och Sveriges häradsallmänningsförbund anhåller om en övergångslid så att förhållandena hinner anpassas tUl de nya bestämmelsema. Förbundet hemställer att lagändringarna inte genomförs den 1 januari 1975 utan att en tillräcklig övergångstid medges med klara direktiv beträffande övergångsbestämmelser och hur anpassning till de nya förhållandena skall utformas. Förbundet anser vidare att man i detta sammanhang också bör se över allmänningamas möjligheter tUl avsättningar till investeringsfond, hur man skall förfara med vissa pensionsstiftelser m. m.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det föreligger behov av övergångsbestämmelser med hänsyn till bl. a. att bmtet räkenskapsår vid 1976 och 1977 års taxeringar kan omfatta även tiden före år 1975. Vidare har övergångsbestämmelser inte länmats i fråga om bl. a. huruvida avdrag enligt värdeminskningsplan på ett underlag av 75 % skall medges för bidrag till samfäUighet även till den del bidraget debiterats eller erlagts före år 1975. Detsamma gäller om de föreslagna beskattningskonse-kvensema vid ut- eller inträde skall tiUämpas även om ut- resp. inträde skett före år 1975 och om den nya proportioneringsregeln skall tillämpas även när faslighet med åsätt särskilt maskinvärde förvärvats före år 1975. Vidare uppstår i vissa fall fråga om i vad mån före det första beskattningsåret eller före år 1975 förvärvade tUlgångar skall anses nedskrivna om annat subjekt än tidigare blir skattskyldigt för verksamheten.

En fråga om besvärsrätt tas upp av länsstyrelsen i Malmöhus

Prop. 1975: 48 128

län. Länsstyrelsen anför att om ny taxering sker i enlighet med förslaget vid byte av förvaltningsform, kan följande års inkomsttaxering påverkas bl. a. på så sätt att en juridisk person — i stället för tidigare ett anlal delägare — blir skattskyldig för vissa inkomster och att delägares jämte makes och barns beskattning förändras. I 102 § TF finns bestämmelser om besvär i särskild ordning för det fall att "fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering" och det genom beslut av skattedomstol sker sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett. Besvär må i dylikt fall anföras av bl. a. "den skaltskyldige" och taxerings-intendent. Om hustru lUl en ansluten fastighets ägare uppbär lön från samfäUigheten för utfört arbete, synes hon enligt förslaget i vissa fall kunna bli skattskyldig för lönen, då skattskyldigheten åvilar juridisk person men inte vid delägarförvaltning. Det kan ifrågasättas huruvida formuleringen av 102 § klart kan anses medföra besvärsrätt för hustrun såsom "den skattskyldige" och för taxeringsintendent i fråga om hennes taxering efter ny taxering av fastighet vid byte av förvaltningsform. Motsvarande tveksamhet är motiverad för det fall fråga blir om ändring beträffande skattskyldighet för utdelning från samfäUighet. I synnerhet gäller det sagda om sådan ny taxering skett som väl inneburit bildande eller upphörande av särskUd taxeringsenhet för anläggning e. d. men inte medfört ändring av delägande fastighets värde.

Kammarkollegiet tar upp frågan om behandlingen av samfäUigheter vid arvs- och gåvobeskattningen samt då fråga är om beräkning av stämpelskatt vid lagfartsansökan. Värde av andel i samfäUighet bör bli föremål för sådan beskattning även i de fall samfäUigheten inte utgör särskUd taxeringsenhet. Sådant andelsvärde tas emellertid ytterst sällan in i bouppteckning eller gåvodeklaration. Kammarkollegiet anser därför att det bör anges i taxeringsbevis om det tUl fastighet hör andel i samfäUighet som inte omfattas av taxeringsvärdet. Därigenom skuUe be-skattningsmyndigheternas uppmärksamhet fästas på förhåUandet och andelen skuUe bli föremål för beskattning. Det finns inte heUer någon adekvat värderingsregel för sådana andelar i arvsskatte- och gåvoskatteförordningen eller i stämpelskatteförordningen om man, såsom föreslagits beträffande förmögenhetsskatteförordningen, väljer att värdera andelen som kapital. Det förefaller kammarkoUegiet som om samma brist vidlåder även sistnämnda förordning. Kollegiet föreslår att man i detta sammanhang överväger om inte författningarna bör kompletteras i detta hänseende.

Prop. 1975: 48 129

10 Föredraganden

10.1 Allmänna synpunkter

Bland de olika juridiska former för samverkan som finns i vårt samhälle utgör samfälligheterna ett viktigt inslag. Samfälligheterna har mycket gammal historisk tradition och har — utöver den direkta uppgiften att tillgodose behov hos de fastigheter för vilka de kommit till stånd — ofta en allmänt samhällsnyttig funktion.

En närmare översUct över de olika typerna av samfäUigheter, deras antal, areal m. m. samt de regler som gäUer bl. a. för att bilda och förvalta dem har lämnats i det föregående (avsnitt 2 och 3). SamfäUigheterna kan indelas i tre huvudtyper, marksamfälligheter dvs. mark — ofta skogsmark — som tillhör flera fastigheter gemensamt, anläggningssamfälligheter eller gemensamma anläggningar dvs. anläggningar som tillhör flera fasligheter samt övriga samfälligheter — här kallade rättighets-samfälligheter — som avser t. ex, samfällda servitut. Samfällighetema innefattar egendom av betydande omfattning och slora värden. Som exempel kan nämnas att arealen av häradsallmänningarna, ällmänningsskogarna och gemensamhetsskogarna, som utgör en del av marksamfälligheterna, uppgår till omkring 1 mUj, ha eUér nära en tjugondel av den totala skogsmarken. Regleringssamfällighetema, som är en typ av de gemensamma anläggningarna, åsattes år 1970 taxeringsvärden som överstiger 750 milj. kr.

De nuvarande reglerna för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av samfälligheter är knapphändiga och förhåUandevis gamla. De avser egentiigen endast marksamfäUigheter av äldre typ och täcker alltså inte den skattemässiga regleringen av gemensamhetsanläggnmgar och andra nytillkomna typer av samfäUigheter.

Ny lagstiftning år 1966 om gemensamhetsanläggningar i LGA påkallade överväganden om beskattningen av dessa anläggnmgar. Frågan har utretts av en sakkunnig som i promemorian (Ds Fi 1972: 11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar har redovisat resultatet av sitt arbete. Promemorian har remissbehandlats. Vid remissbehandlingen framkom bl. a. önskemål om en översyn av taxeringen inte bara av gemensamhetsanläggningar utan även av andra slag av samfälligheter. Sådana regler har lämnats i fråga om fastighetstaxering av samfäUigheter (prop. 1973: 162, SkU 1973: 70, rskr 1973: 391, SFS 1973: 1099). Samtidigt som prop. 1973: 162 förbereddes inom finansdepartementet förelades riksdagen förslag tiU ny ciVilrättsUg lagstiftning för samfällig heter. Jag anförde därför i pröp.-1973: 162 (s. 292) att de beiskattnings-frågor som rör samfälligheter borde övervägas ytterligare, innan for slag tUl nya beskattnmgsregler i dessa frågor lades fram. Sedan den nya civilrättsliga lagstiftningen antagits har en inom finansdepartementet

9 Riksdagen 1975.1 saml Nr 48

Prop. 1975: 48 130

upprättad promemoria (Ds Fi 1974: 10) Beskattning av samfälUgheter m. m. färdigställts och remissbehandlats.

Behovet av samverkan mellan fastigheter för tillgodoseende av gemensamma behov har ökat med tiden. Denna tendens konuner sannolikt att medföra en ökning av antalet samfällighetsbildningar. Det är därmed betydelsefullt att den skatterättsliga regleringen för de olika typer av samfälligheter som kan förekomma blir ändamålsenligt utformad. På grund av bl. a. vad som har, framkommit vid de företagna utredningarna och vid remissbehandlingen av dem avser jag att i det följande framlägga förslag tiU en fullständig reglering av inkomst- och förr mögenhetsbeskattningen för samtliga slag av samfälligheter utom kyrkliga samfäUigheter.

Till en början viU jag ta upp några principiella frågor. I det föregående har jag framhåUit att med samfäUighet i första hand avses egendom och vissa rättigheter som är samfäUd för flera fastigheter. Uttrycket samfäUighet används emellertid ibland även om sammanslutningen av ägare till de fastigheter som äger del i den gemensamma egendomen eller rättigheten. I LFS betecknas denna sammanslutnmg, som är juridisk person, med uttrycket samfällighetsförening. Den samfällda egendomen tillhör och ingår i den delägande fastigheten, i det följande betecknad delägarfastighet. En samfälUghetsförenmg kan också undantagsvis äga egendom vid sidan av den samfäUighet den har att förvalta. Sådan egendom bör vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen behandlas på samma sätt som den samfällda egendomen. Samfälld egendom eller rättighet behöver inte förvaltas av samfäUighelsförening utan kan förvaltas av ägarna till de delägande fastigheterna utan att föreningsformen tillgrips. Man talar då om delägarförvaltning. Regler härom finns främst i LFS. Delägarnas rätt tiU den samfällda egendomen kan i dessa fall närmast jämföras med samäganderätt enligt lagen (1904 nr 48 s. 1) om samäganderätt.

Enligt promemorieförslaget bör förvaltningsformen — dvs. föreningsförvaltning resp. delägarförvaltning — vara avgörande för utformningen av beskattningsreglema. Förvaltas samfällighten av juridisk person, t. ex. samfäUighetsförening, bör den enligt förslaget också vara skattesubjekt. Vid delägarförvaltning finns ingen självständig juridisk person, som handhar förvaltningen. De mtäkter och kostnader som hänför sig tiU samfäUigheten måste således fördelas på delägarfastighetema,

I promemorian har emellertid föreslagits att undantag skall göras från nyssnämnda princip om beskattning särskUt av juridisk person som för-vahar samfäUighet i det faU när samfäUigheten inte utgör självständig taxeringsenhet. Därmed kommer ett i praktiken mycket vanligt fall att omfattas av undantaget, nämligen gemensamhetsanläggning för fastigheter varav omkring 90 % eller mer är. schablonbeskattade villor. Pro-memorieförslagct innebär i detta ayseende att den juridiska personen

Prop. 1975:48 131

helt befrias från skattskyldighet och alt intäkter och kostnader som hänför sig till samfäUigheten i stället slås ut på delägarfastighetema, dvs. enligt samma regel som avses skola gäUa för delägarförvaltnmg.

Vid remissbehandlingen har principen om förvaltningsformens avgörande för beskattningsmetodiken aUmänt ansetts kunna godtas. Detsani-ma gäller f. ö. också det föreslagna undantaget för samfälUgheter som inte utgör särskild taxeringsenhet. Emellertid har i enstaka fall röster höjts för andra lösningar, såväl att låta principen gälla undantagslöst som att i samtliga faU beskatta endast delägarfastighetema.

För egen del viU jag framhåUa följande. En av grundtankarna i promemorieförslaget är att åstadkomma en i möjligaste mån likformig skattereglering för alla slags samfälUgheter. Det ter sig onekligen naturligt att som förordas i förslaget låta samfälligheter, som clvilrättsligt sett är självständiga rättssubjekt, också vara självständiga skattesubjekt förutsatt alt detta inte leder till oantagbara följder, som t, ex. är faUet vid gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor. En konsekvens av en sådan ordning blir emellertid att man måste införa en mängd olika regler för olika fall. Man måste t. ex., som också skett i promemorian då det gäller samfäUigheter för nyssnämnda villor och andra samfälligheter som inte utgör särskild taxeringsenhet, på ett eller annat sätt skilja mellan intern och extem verksamhet. Ett annat problem är dessutom kategoriklyvningen av fastigheter med utgångspunkt i beskatt-ningsmetodiken — dvs. i schablonbeskattade fastigheter och konventionellt beskattade fasligheter — i synnerhet när en samfäUighet tiUhör fasligheter av båda kategorierna. Som följd av dessa komplikationer och med bibehållen strävan efter likformighet i beskattningsmetodiken med hänsyn till förvaltningsform blir regelsystemet tungrott och svår-lillämpligt. Jag kan därför inle förorda den princip som föreslagits i promemorian och som utgår från enhetiig beskattningsmetodik å ena . sidan för samfälligheter, som förvallas av juridisk person och som utgör särskild taxeringsenhet, och å andra sidan för övriga samfäUigheter.

Jag avser i det följande att närmare gå In på frågan hur beskattningsmetodiken bör utformas i samband med behandlingen av de olika slagen av samfälligheter. Det är därvid naturligt att utgå från den civilrättsUga principen att delägarfastighetema i helt övervägande antalet fall äger del i samfäUigheten. Även i det fall föreningsförvaltning är anordnad, kan man således i aUmänhet se samfäUighetens förmögenhet och avkastning som en del av de delägande fastigheternas förmögenhet och avkastning och inte som föreningens. Utmärkande för samfäUigheter är dessutom att varje delägarfastighets andel finns angiven i förrättningsbeslut eller på annat sätt offentligt redovisad. Härigenom finns fömtsättningar för en fördelning av såväl tUlgångar och skulder som resultat i en samfäUighet.

Jag anser som tidigare har anförts att en och samnia metod för beskatt-

Prop. 1975:48 132

ning av samfälligheter inte kan göras generellt tillämplig. Den skattemässiga behandlingen av vissa gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL innefattar särskUda problem. För dessa skulle den skattemässiga regleringen av samfällighel kutma ske efter mönster av vad som gäller för handelsbolag. Detta skuUe innebära att resultatet av verksamheten på gemensamhetsanläggningen fördelas meUan ägarna av delägarfastighetema. En annan väg är att fördela gemensamhetsanläggningens inkomster och utgifter meUan de skilda delägama i förhåUande till vars och ens andel i samfälUgheten. Med en sådan ordning skulle envar delägare inom ramen för gällande avskrivningsregler kunna själv bestämma storleken av avskrivningarna på de tillgångar i gemensamhetsanläggningen som motsvarar hans andel. EnUgt min mening bör beskattningen av gemensamhetsanläggningar utformas efter en sådan metod. Jag viU här påpeka att metoden inte är främmande för svensk skattelagstiftning utan tillämpas exempelvis vid beskattnmg av partrederi.

Den skisserade metoden, som jag i princip förordar för beskattnmgen av gemensamhetsanläggningar, kan man dock inte utan modi-fUcation använda för gemensamhetsanläggnmg för schablonbeskattade fastigheter. Vidare är metoden av många skäl olämplig för marksamfälligheter och regleringssamfäUigheter, I det följande redovisar jag närmare mina förslag om beskattningsmetodik för de olika typerna av samfälligheter.

10.2 Inkomsttaxeringen av gemensamma anläggningar

Nuvarande regler för inkomstbeskattning av gemensanuna anläggningar är knapphändiga och förhållandevis gamla. De avser egentUgen endast marksamfäUigheter av äldre typ men torde i allmänhet tillämpas även i fråga om nytillkomna typer av gemensamma anläggningar. Genomgående torde härigenom juridisk person som förvaltar gemensam anläggning anses som självständigt skattesubjekt.

10.2.1 Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar Intern och extern verksamhet

Promemorieförslaget innebär att man vid inkomsttaxeringen av gemensamhetsanläggningar enUgt LGA och AL — med imdantag för vägar — måste skilja mellan intem verksamhet, vilket är det normala, och extern verksamhet. Soih extern verksamhet anses enligt förslaget verksamhet, som stadigvarande och i inte ringa omfattning drivs med annat ändamål än att tUlgodose delägarfastighelernas egna behov. I promemorian föreslås att om mer än 40 % av verksamheten är extern, hela den i anläggningen bedrivna verksamheten-skaU bedömas som extern vid taxeringen.

Vid remissbehandUngen har påpekats att uppdebingen i intern resp.

Prop. 1975:48 133

extern verksamhet kan vålla svårigheter vid den praktiska tillämpningen-ÅtskiUiga remissinstanser anser att endast internverksamheten behöver regleras. Man sägs kunna komma tillrätta med den externa verksamheten enUgt de regler som redan finns. Företagsskatteberedningen är av den uppfattningen att man bör bedöma hela verksamheten som extem så snart mer än 10 % av verksamheten har extern karaktär.

För egen del viU jag framhåUa följande. Den relativt nytillkomna civilrättsliga regleringen av gemensamhetsanläggningar syftar till ökad samfälUghetsbildnmg på en mångfald områden i planering och byggnadsverksamhet. Gemensamhetsanläggningar kan komma tiU stånd för alla fastighetskategorier och fastighetsanvändnihgsformer. Härför krävs emeUertid det allmännas medverkan, bl. a. i form av anläggningsbeslut meddelat av därtiU särskilt utsedd förrättningsman. Härigenom finns garantier för att det syfte som Ugger bakom anläggningslagstiftningen — nämligen att tillgodose fastighetsbehov — kan uppfyUas och missbmk motverkas.

Vad jag nu sagt utesluter givetvis inle att skattereglernas utformning kan påverka tillkomsten och användningen av gemensamhetsanläggningar, i synnerhet när alternativa lösningar för anläggningens anordning och förvaUning står tUl buds, I en del fall uppgår såväl produktionskostnader som omsättning i gemensamhetsanläggning tUl mycket avsevärda belopp. Som exempel kan nämnas sex gemensamhetsanläggningar inom stadsdelen östra Nordstaden i Göteborg, där den sammanlagda produktionskostnaden uppgår till drygt 109 milj, kr. och produktionskostnaden för en av anläggningarna — ett parkeringshus — till nära 70 milj. kr.

Mot bakgrund av det förhåUandet att gemensamhetsanläggningar finns för att tillgodose fastighetsbehov av vitt skilda slag måste ett regelsystem som bygger på skillnader i beskattningen mellan intern och extern verksamhet leda till svårigheter i den praktiska tiUämpningen. Även om det i de flesta fall skulle gå relativt lätt att skapa kriterier för att göra en sådan åtskiUnad, finns det dock situationer där detta är omöjligt. Jag kan med hänsyn härtill inte godta promemorieförslaget i detta hänseende.

Som framgår av vad jag har anfört i avsnitt 10.1 kan man vid beskattning av gemensamhetsanläggningar lämpUgen Utgå från den ordning som innebär att inkomster och utgifter i verksamhet fördelas meUan delägarna på sätt som sker t. ex. vid beskattnuig av partrederi.

Med denna metodik - som även den måste modifieras bl. a, för gemensamhetsanläggningar för schablonbeskattade fastigheter — behöver man inte upprätthålla skillnaden; mellan intern och extern Vjerk-samhet. Jag tar således inte upp frågan om särskilda regler för extern verksamhet eller för verksamhet, som inte ligger inom ramen för anläggningsbeslutet. All verksamhet, som samfälUgheter driver, skall så-

Prop. 1975: 48 134

ledes behandlas på samma sätt. Skulle det visa sig ätt samfällighets-formen uppenbarligen missbrukas för vinnande av obehöriga skatteförmåner, får naturligtvis särskUda ålgärder övervägas.

Gemensamhetsanläggning för. schablonbeskattade en- och tvåfamUjsfastigheter (villor)

Vid fastighetstaxeringen kommer värdet av gemensamhetsanläggnmg där delägarfastighetema till omkring 90 % eller mer utgörs av villor att ingå i taxeringsvärdena på delägarfastighetema, oavsett huruvida anläggningen förvaltas av delägarna själva eller av samfälUghetsförening. Anläggningens värde kommer aUtså att ingå i underlaget för inkomstberäkningen av dessa villor.

Med hänsyn härtill föreslås i promemorian att beskattningen vid intern verksamhet skall ske hos delägare även när samfälUghetsförening omhänderhar förvaltningen. Föreningen föreslås sålunda bli skattefri. Dessutom föreslås i promemorian att delägarna skall medges avdrag för ränte-och tomträttsavgäld som hänför sig till anläggningen, i överensstämmelse med vad som gäller för denna beskattningsmetod i övrigt.

Vid externverksamhet föreslås i promemorian beskattning efter en metod som liknar den som används vid beskattning av handelsbolag.

För egen del vill jag till en början erinra om vad jag nyss framhålUt, nämUgen att man för beskattning av gemensamhetsanläggningar bör utgå från metoden att inkomster och utgifter i verksamheten fördelas mellan delägama på samma sätt som vid partrederier. För partrederiers vidkommande gäller emeUertid att beskattning sker i inkomstslaget rörelse. Såvitt avser gemensamhetsanläggningar för villor bör resultatet av verksamheten redovisas i inkomstslaget annan fastighet, dvs. detsamma som delägarfastighetema redovisas i och efter samma regler som gäUer för delägarfastigheten. Bortsett härifrån ingår, som jag har påpekat i det föregående, gemensamhetsanläggningens värde i delägarfastighetemas taxeringsvärden. Eftersom delägarfastighetema inkomstbeskattas efter en schablon, som beräknas på deras taxeringsvärden, kommer i normalfallet gemensamhetsanläggningen att omfattas av den inkomsttaxering som sker av delägarfastighetema, dock att avdrag får åtnjutas för den del av kostnader i verksamheten för ränta och tomträttsavgäld som belöper på delägarfastighetens andel i samfäUigheten. För normalfallet kommer den metod, som jag nu diskuterar, att — oberoende av förvaltnmgs-form — leda till samma resultat som promemorieförslagets metod.

Något annorlunda ställer det sig om gemensamhetsanläggningen förvaltas av en förening och innehar tiUgångar utöver dem som ingår i delägarfastighetemas taxeringsvärden. Så kan vara faUet t. ex. om det finns fonder i förenmgen. Här innehåller promemorieförslaget olika regler allteftersom intern eller extern verksamhet föreligger. Enligt mitt förmenande bör man emellertid fördela sådana tillgångar jämte av-

Prop. 1975:48 135

kastningen på dem mellan delägarfastighetema efter andelstal. Det nu anförda innebär således att föreningen som sådan inte skall beskattas för det som förvaltas. Vidare innebär mitt ståndpunktstagande att föreningen måste redovisa och på delägarfastighetema efter andelstal slå ut dels värdet av samtiiga tiUgångar, som inte ingår i delägarnas taxeringsvärden, dels samtiiga skulder, eftersom fastighetstaxeringen sker med bortseende från den enskilda fastighetens skuldbelastning. Jag återkommer till frågan om förmögenhetsbeskattningen i ett senare avsnitt. I den mån tillgång som ingår i gemensamhetsanläggning lämnar kapitalavkastning, skall också denna avkastning i princip beskattas hos delägarfastighetema. I förenklingssyfte bör emeUertid kunna godtas att smärre sådana avkastningar undantas från beskattiung. Enligt min mening bör därför skattskyldighet för ränteintäkt föreligga om den uppgår till lägst 100 kr. I sådant faU bör med hänsyn till schablonreglernas utformning beskattningen av avkastningen lämpUgen ske i inkomstslaget kapital. Vid inkomstberäkningen i inkomstslaget annan fastighet finns nämligen inte utrymme för annat än vad som framkommer genom användning av schablonregeln.

Vid schablonbeskattning av fastighet medges inte avdrag för annat än ränta på kapital, som lagts ned i fastigheten, och tomträttsavgäld. Avskrivning av markanläggningar, byggnader eller byggnadsinventarier kan således inte ske. Eftersom delägarfastighetema i det nu diskuterade fallet består av schablonbeskattade viUor, är det konsekvent att inte tilllåta avskrivning av tillgångar som slagits ut på delägarfastighetema. De fördelade värdena Uksom skuldema får betydelse endast vid förmögenhetsbeskattningen.

Ur resultatet bör emeUertid som tidigare framhållits delägarfastighetema få tillgodogöra sig avdrag för samtUga räntekostnader och tomträttsavgäld. Dessa bör således också slås ut efter andelstal och vara avdragsgUla för delägarfastighetema. Underskott som hänflyter från annat än räntekostnader eller tomträttsavgäld bör inte få utnyttjas vid beskattningen.

Den metod som jag här har redovisat kommer inte att våUa några problem i normalfallen. Över föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning måste föras räkenskaper, ur vUka man utan större svårigheter bör kunna hämta de uppgifter som delägarfastighetema behöver för att kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet. Situationen är inte olik den som råder för bostadsrättsföreningar och garageföreningar. Det kan inte anses vara för betungande för samfällighetsförening, om den åläggs att tillställa delägarfastighetema och skattemyndigheterna uppgifter i de hänseenden jag nyss har berört.

Jag anser vidare att delägarfastighetens andel av intäktema i samfäUigheten inte bör inverka vid bedömningen av om delägarfastigheten skall beskattas enligt schablonmetod eller ej..

Prop. 1975:48 136

Vad jag hittiUs berört avser endast intäkter och kostnader i verksamheten samt kapitalinkomster. Utgår lön eller arvode eller liknande ersättning till ägare av delägarfastigheter, skall denna ersättning givetvis tas upp av mottagaren som intäkt ay tjänst.

Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag

Uttrycket äkta bostadsföretag används ibland som samUngsbeteckning för bostadsaktiebolag, bostadsförening och allmännyttigt bostadsföretag vars fastighet eUer fastigheter inkomsttaxeras eidigt en schablonmetod som nära ansluter till villaschablonen. Som kriterium på äkta bostadsföretag gäller att fastighetsinnehavet till åtminstone 60 % utnyttjas för bostadsändamål åt delägare.

Vid fastighetstaxeringen gäller i fråga om gemensamhetsanläggning för fastigheter tillhöriga äkta bostadsföretag att den utgör särskild taxeringsenhet, om den föreningsförvaltas, men annars inte. I sistnämnda fall ingår således anläggningens värde i taxeringsvärdet på de delägande fastigheterna.

I promemorian föreslås olika regler beroende på förvaltningsform och humvida verksamheten är intern eUer extern. Vid delägarförvaltning överensstämmer förslaget med vad som har föreslagits för.gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor. Vid föreningsförvaltad intemverksamhet föreslås en schablonbeskattning och vid externverksamhet en beskattningsmetod för den juridiska personen som i stort bygger på de nuvarande rörelsebeskattningsprincipema, dock alt allt som har kommit denna tUlgodo från delägare skall tas upp som intäkt. I fråga om delägarfastighetema innebär förslaget bl- a. att avdrag för bidrag till anläggningen skaU medges till den del bidraget avser att täcka kostnader för ränta eller tomträttsavgäld. och liknande avgäld. SlutUgen föreslås att vid extemverksamhet avdrag skall medges föreningen för utdehiingen > och att sådan utdelning skall beskattas hos delägarna av de anslutna fastigheterna som inkomst av rörelse.

Även för denna kategori av gemensamhetsanläggningar viU jag för egen del först framhålla att mitt ståndpunktstagande i den principiella frågan medför att man måste söka en annan lösning än den som har valts i promemorieförslaget. Min Imje är att ordna beskattningen efter mönster av vad jag i det föregående har föreslagit för gemensamhetsanläggningar tiUhöriga schablonbeskattade villor. Eftersom emellertid gemensamhetsanläggningens värde vid föreningsförvaltning i det här diskuterade fallet inte ingår i de delägande fastigheternas värde, måste före skrivas att vid inkomstschablonens tillämpning fastigheternas taxeringsvärde ökas med deras andel i gemensamhetsanläggningens taxeringsvärde. Mitt förslag innebär att även garantibelopp och s. k. procentav-, drag fördelas på delägama,;

Liksom fallet var i fråga om gemensamhetsanläggning för viUor synes

Prop. 1975:48 137

det lämpligast att låta kapkalavkastning beskattas i inkomstslaget kapital. Skälet är detsamma. Av samma motiv som jag tidigare har anfört bör beskattning för ränteintäkter ske endast när den på delägarfastigheten belöpande andelen av ränteintäkterna uppgår till minst 100 kr.

Gemensamhetsanläggning för konventioneUt beskattade fastigheter

1 promemorian görs, som tidigare har nämnts, skUlnad meUan delägarförvaltning och föreningsförvaltnmg. Vid delägarförvaltning föreslås att delägarna medges omedelbart avdrag för kostnader, som enligt gängse regler för konventioneUt beskattade fastigheter är omedelbart avdragsgilla samt avdrag för avskrivningar enUgt plan under 20 år för övriga kostnader. Vid intem verksamhet skall enligt förslaget i princip inga andra beskattningskonsekvenser följa än att det förhåUandet att fastigheten är ansluten till gemensamhetsanläggning kommer att beaktas vid beräkning av hyresvärdet eller bestämmande av hyra eller annan ersättning samt vid faststäUande av taxeringsvärdet. Vid extemverksamhet föreslås att resultatet av verksamheten beräknas på samma sätt som i promemorian föreslagits beträffande anläggning ansluten till villor.

Vid föreningsförvaltning föreslås i promemorian att det skattemässiga
resultatet av internverksamhet beräknas enUgt schablon utformad på
samma sätt som föreslagits vid intemverksamhet på anläggning inrättad
för bostadsföretagsfastigheter. Även vid extemverksamhet bör enUgt pro
memorian samma principer tiUämpas som vid exlernverksamhet på för
eningsförvaltad arUäggning anordnad för bostadsföretagsfastigheler. I
fråga om delägarfastighetema innebär promemorieförslaget avdragsrätt
på samma sätt som vid delägarförvalming. '

För egen del vill jag framhålla följande. Med utgångspunkt i -vad jag tidigare har föreslagit, nämligen att en ordning liknande den för beskattning av partrederier bör knnna utnyttjas som mönster, bör beskattningsreglerna för gemensamhetsanläggning ansluten till konventionellt beskattade fastigheter — oberoende av i vilket inkomstslag de redovisas—kunna utformas utan hänsyn tiU frågan humvida verksamheten är intem eller extern. Vid förenirigsförvaltning kommer sålunda inte föreningen att beskattas. Inkomster och utgifter i verksamheten skall då delas upp med hänsyn till andelstalet och redovisas särskilt för varje delägarfastig--het. Detta betyder att delägaren vid beräkning av inkomst av delägarfastigheten skaU på intäktssidan ta upp värdet av delägarfastighetens nytta av anläggningen genom den egna användningen liksoni andel i ersättning för eventuell uthyrning m. m. Kostnadssidan får belastas med sedvanliga poster. Vidare tillkommer fastighetens andel i anläggningens taxeringsvärde och procentavdrag. Om delägarfastighetens andel aV intäkterna i verksamheten inte med 100 kr. överstiger andelen av de omedelbart avdragsgiUa kostnadema, anser jag dock att man i förenklingssyf te bör kunna bortse från andelen av Intäkter och kostnader. Vill däremot

Prop. 1975:48 138

delägarfastigheten tUlgodoföra sig avdrag för underskott i verksamheten är det givetvis nödvändigt att andelen av såväl intäkter som kosmader redovisas.

FöreUgger föreningsförvaltning, uppkommer frågan hur tillskott och andra avgifter tiU föreningen skall behandlas i skattehänseende. Eftersom föreningen inte skall beskattas, är det naturligt att bortse från dessa kostnader. I stället betraktas tiUgångarna som tillgångar i de delägande fastigheterna, och utgör där avskrivningsunderlag i samma hänseende som om föreningsförvaltning inte hade varit anordnad. Uppbär föreningen kapitalinkomster, bör dessa beskattas i den förvärvskälla i vilken delägarfastigheten ingår. Även här bör man kunna bortse från ränteintäkter som för delägarfastighet understiger 100 kr.

Gemensamhetsanläggning i de s. k. biandfallen.

Förutsättningen för diskussionen i det föregående om skatteregler för gemensamhetsanläggningar har varit att delägarfastighetema sinsemellan beskattas efter samma metod, dvs. antingen schablonmetoden eller den konventionella metoden. Det är emellertid inte uteslutet att tiU en och samma gemensamhetsanläggning är anslutna såväl schablonbeskattade viUor och/eUer bostadsföretag som konventionellt beskattade fastigheter. Sådana fall kallar jag här för »blandfall».

I promemorian görs en uppdelning av blandfallen med utgångspunkt i humvida gemensamhetsanläggningen utgör särskild taxeringsenhet eUer inte. Detta får till följd att gemensamhetsanläggning där åtminstone omkring 90 % av de anslutna fastigheterna är schablonbeskattade vUlor föreslås skola beskattas enligt vad som föreslagits för gemensamhetsanläggning för sådana viUor. I övrigt utgår promemorieförslaget från för-valtoingsformen. De regler som sålunda har föreslagits för föreningsförvaltning avses skola gälla även vid blandfallen, om anläggningen är föreningsförvaltad. På motsvarande sätt föreslås delägarförvaltningsreglerna gälla när delägarförvaltning föreUgger.

Med det förslag jag har förordat i det föregående behövs inga särskUda föreskrifter för blandfallen. Varje delägarfastighet beskattas enligt den metod som gäller för taxering av densamma. Om minst omkring 90 % av de delägande fastigheterna är villor och återstoden konventioneUt beskattade fastigheter, skall sistnämnda fastigheters andel i anläggningskostnaderna utgöra avskrivningsunderlag för dem. De schablonbeskattade viUorna beskattas enligt vad jag har föreslagit i det föregående. Är återstoden schablonbeskattade flerfamiljshus, ingår anläggningens taxeringsvärde också i dessa fastigheters taxeringsvärde, och några särskilda problem uppkommer inte. Eftersom anläggningen i nämnda faU inte är taxeringsenhet, har motsvarande höjning skett även av de konventionellt beskattade fastighetemas taxeringsvärden.

Prop. 1975:48 139

övriga frågor

EnUgt promemorian bör avyttring av delägarfastighet med därtiU hörande andel i gemensamhetsanläggning föranleda reaUsationsvinst enligt aUmänna regler. Vidare föreslås att beskattningen vid försäljning av samfälld mark skall träffa delägarna. Detta motiveras av att marken är sakrättsligt knuten till delägarfastighetema. Även i detta fall följer alltså beskattningen av allmänna regler.

Vid utträde ur bestående samfäUighet skall delägare tillerkännas ersättning för sin andel i det överskott han har förlorat genom utträdet. Föreligger underskott, förpliktas han utge ersättning. I promemorian görs skUlnad mellan det fallet att gemensamhetsanläggningen har tUlkommit under den tid som den utträdande delägaren innehaft delägarfastigheten och det fall att anläggningen har tillkommit före hans förvärv av denna fastighet. För det förstnämnda fallet föreslås i promemorian att ersättning, som den utträdande mottar, skall beskattas som intäkt, om delägarfastigheten taxeras enligt den konventionella metoden. Under samma förutsättning föreslås ersättning, som den utträdande utgett, bU avdragsgiU. Taxeras ansluten fastighet enligt schablonmetoden, skaU utträde däremot inte ge upphov tiU skattekonsekvenser.

För det andra faUet, dvs. när fastigheten förvärvats med därtiU hörande rätt till andel i anläggningen, skall enligt förslaget de alhnänna reglerna för realisationsvinstbeskattning tillämpas.

Ersäiming, som har utgetts tiU den utträdande, föreslås vara avdragsgUl för utgivaren, om denne tillämpar konventionell metod.

Vid inträde i bestående samfäUighet föreslås att den ersättning som den inträdande har förpliktelse att erlägga skaU få dras av tiU 75 % under 20 år, om den inträdande fastigheten beskattas enUgt konventioneU metod. I sådant fall skall de övriga delägama beskattas för den mottagna ersättningen i den mån deras fastigheter beskattas enligt den konventioneUa metoden.

Det förslag som jag redovisat i det föregående och förordar för egen del medför att några särskUda regler för avyttring, utträde eller inträde inte behövs. Jag vill påpeka att om i samfäUigheten uppkommer realisationsvinst — något som emellertid torde vara ytterst sällsynt — denna vinst också skall fördelas på delägarna och beskattas hos dem som realisationsvinst.

10.2.2 Övriga gemensamma anläggningar

De gemensamma anläggningar av betydelse som mte har berörts i föregående avsnitt omfattar främst vägar och gemensamma anläggnmgar enligt VL. Dämtöver torde förekomma i stort sett endast samfäUigheter för gemensamma stängseL I praxis har skattskyldigheten för anläggningar av de typer som här avses lagts på juridisk person som enligt gällande civilrättslig lagstiftning förvaltar anläggningen. Resultatet beräknas där-

Prop. 1975: 48 140

vid utan avdrag för utdelning till delägare, och skattesatsen är 15 % vid den statliga taxeringen. Delägare tar därvid inle upp utdelningen till beskattning. Förvaltas anläggningen inte av skattskyldig juridisk person, är delägarna skattskyldiga för resultatet av verksamheten på anläggningen.

Enligt promemorian avses de principer söm har föreslagits för extern verksamhet i gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL i stort sett gälla för de övriga gemensamma anläggningar som avses här. Eftersom dessa med undantag av regleringssamfälligheterna normalt inte är särskilda taxeringseiUieter, kommer enligt förslaget delägarna nästan alltid att beskattas för resultatet av verksamheten på samfäUigheten.

EnUgt min mening bör bettäffande de gemensamma anläggningar varom här är fråga — med undantag dock för regleringssamfälUgheter - gäUa vad jag har föreslagit i det föregående angående gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar. I de uppenbarligen mycket få fall där förvaltning ombesörjs av juridisk person, skall således någon beskattning av denna inte ske.

Såvitt avser regleringssamfälligheterna är emellertid läget annorlunda. Det rör sig här om en särskilt avgränsad typ av gemensamma anläggningar med ofta ett mycket stort antal delägande fastigheter. F. n. finns skatteregler som tar sikte på just denna typ av samfälligheter. EnUgt 45 § andra stycket KL skaU således det s. k. procentavdraget för regleringsdamm, som tillhör regleringssamfäUighet, fördelas på strömfallsägarna fastän garantibeloppet för regleringsdammen skall tas upp som skatte-pUktig inkomst för samfälUgheten. Praktiska skäl talar för att samfällighetsföreningen beskattas enligt nuvarande metod för inkomster från regleringsverksamheten. Likaledes bör som hittills procentavdraget fördelas på strömfaUsägarna. Lämnar sådan förening utdelning tiU delägare bör denna utdelning beskattas i den förvärvskiäUa delägarfastigheten utgör eller, om denna fastighet schablonbeskattas, i inkomstslaget kapital hos delägaren. Sådan utdelning bör vara avdragsgill för föreningen.

10.3 MarksamfäUigheter

MarksamfäUigheter av olUca slag har sedan mycket länge förekommit i landet. De samfälUgheter som omnämns i KL är av denna typ och omfattar s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälUgheter. Enligt den civilrättsliga lagstiftningen förvaltas alltid besparingsskogar och häradsallmänningar av juridisk person. Uttrycket andra Ukartade samfäUigheter har i praxis kommit att avse- andra samfäUigheter — huvudsakUgen marksamfäUigheter — som förvalta» av juridisk person enUgt dé för samfäUigheten gällande civilrättsUga regler-' na. För inkomsten på sådana samfälligheter liksom på häradsallmänningarna och besparingsskogarna är den förvaltande jtiridiska personen

Prop. 1975: 48 141

skattskyldig. Andra äldre typer av marksamfäUigheter som vanUgen förvaltas av juridisk person är främst socken- och bysamfälligheter. Genom på senare tid tillkommen faslighetsbildningslagstiflning har ytterligare typer av marksamfälligheter bildats, främst de s. k. gemensamhetsskogarna, vilka ofla har ställts under särskild förvaltning. Förvaltas marksamfäUighet inte av juridisk person, beskattas delägarna för verksamheten på samfäUigheten. Vidare gäller principen om enkelbeskattning för marksamfäUighet, även om den förvaltas av juridisk person. Metoden för enkelbeskattningen är då utformad så att avdrag från resultatet av verksamheten på samfäUigheten inte medges för utdelning till delägare, som i sin tur inte behöver ta upp utdelningen till beskattning. Vid den statliga inkomsttaxeringen är skattesatsen 15 % för juridisk person som förvaltar marksamfälUghet.

I promemorian har föreslagits att i stort sett samma metod skaU gälla för beskattning av marksamfäUighet som för beskattningen av extern verksamhet i gemensamma anläggningar enUgt LGA och AL. Delägare skall medges avdrag för den del av bidrag till samfäUigheten som motsvaras av kostnader, som skulle varit antingen omedelbart avdragsgUla eller berättigat tiU värdeminskningsavdrag, om de lagts ned på den egna fastigheten. Förvaltas samfäUigheten av juridisk person, som avses skola bli skattskyldig enUgt promemorian — dvs. där samfäUigheten utgörs av särskild taxermgsenhet — skall verksamheten enligt promemorian beskattas hos den juridiska personen i den förvärvskäUa som verksamheten har hänförts till och enligt de skatteregler som gäller för denna förvärvskäUa. Den juridiska personen skall dock medges avdrag för utdelning, varvid utdelningen föreslås bU beskattad hos delägarna i förvärvskäUan rörelse. Skattesatsen för den juridiska personen föreslås bli 32 % enUgt vad som f. n. gäUer för ekonomiska föreningar o. d. I de fall där den juridiska personen inte avses skola bli skattskyldig för resultatet av verksamheten på samfäUigheten, föreslås bidrag från delägare skola tas upp bland samfällighetens intäkter. Resultatet skaU därefter fördelas efter delaktigheten och beskattas hos delägama i den förvärvskälla som verksamheten har hänförts tUl.

Flertalet remissinstanser har i prmcip godtagit förslaget om beskattning av marksamfäUigheter. Man har vidare anfört att de föreslagna reglerna innebär en genomgripande förändring som får anses bättre tillgodose skatteförmågeprincipen än nu gäUande ordning. Allmänningamas och aUmänningsskogarnas organisationer motsätter sig emeUertid förslaget. Man vUl ha ett oförändrat beskattningsläge, dvs. oförändrad skattesats vid den statliga inkomsttaxeringen och oförändrad utformning av enkel-beskattningsmetoden f9r dessa samfälligheter. Som, argument har därvid framförts bl. a. att den höjda skattesatsen skulle motverka allmänningarnas och allmänningsskogarnas möjlighet att med beaktande av de särskUda reglementen och den civUrättsliga lagstiftning som gäller för dessa

Prop. 1975: 48 142

samfälligheter fortsätta att driva verksamheten så att man på lämpligaste sätt tUlgodoser t. ex. sysselsättnings- och skogspoliiiska synpunkter. Från allmänningsskogama har vidare framhåUits de stora administrativa svårigheter som skuUe uppkomma om bidrag till vägbyggen, till jordbmks-näringen i bygden, m. m., som allmänningsskogama eller deras fonder delar ut, skuUe fördelas mellan delägarna och tas upp till beskattning som utdelning hos dem.

Vid remissbehandlingen har vidare särskilt intresse knutits till de föreslagna beskattningsreglernas inverkan på de s. k. gemensamhetsskogarna. Gemensamhetsskogarna bildas enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Är skogsmark uppdelad på sådant sätt att ett tillfredsstäUande utnyttjande av skogen hmdras väsentligt, får enUgt 6 kap. 2 § FBL gemensamhetsskog bildas av skogsmarken, om behovet av förbättrad fastighetsindelning inte kan tiUgodoses på annat sätt. Gemensamhetsskogama är oftast ställda under särskild förvaltning. Deras antal är omkring 70 och de omfattar omkring 130 000 ha. Fastighets andel i gemensamhetsskog bestäms efter graderingsvärdet av den mark som fastigheten avstår. Medelstorleken på en gemensamhetsskog uppskattas till i Norrbottens län 4 300, i Kopparbergs län 900 och i södra Sverige 200 ha. Flertalet remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen, domänverket och skogshögskolan tillstyrker förslaget om ändrad skattesats och ändrade beskattningsregler för gemensamhetsskogarna. Diskussionen i remissyttrandena i fråga om gemensamhetsskogarna rör främst promemorieförslagets inverkan på benägenheten att bilda sådana samfälUgheter. Statens lantmäteriverk och skogsstyrelsen godtar förslaget, även om dé anser att möjUgheterna att bilda gemensamhetsskog under vissa förhåUanden försämras, om föreslaget genomförs. Lantbmksstyrelsen instämmer i den i promemorian framförda uppfattningen att det knappast finns skäl att behålla den skillnad i skattehänseeiide, som hu föreligger meUaa å ena sidan gemensamhetsskog och å andra sidan enskilt skogsbruk och skogsbruk i fri-viUig samverkan t. ex. skogsbmksområden öch saihverkansområden; Man bör, anser styrelsen, helt aUmäht eftersträva skatteregler, som är näringspolitiskt neutrala. Det kan inte bortses från att IiittiUsvarande beskattningsregler i vissa inkomstlagen haft en gynnsam inverkan på benägenheten att ingå som delägare i gemensamhetsskog. Man har enUgt styrelsen i högre inkomstlagen kunnat finna fördelar i att beskatta skogsinkomst hos gemensamhetsskogen som juridisk person. För personer med inkomster av storleksordningen 20 000 kr. per år och mindre torde gemensamhetsskog däremot inte ha mneburit några skattemässiga fördelar, snarare tvärtom. Det finns, säger styrelseii vidare, anledning aitt räkna med att mer än hälften av delägarna i befintUga gemensamhetsskogar är att hänföra till denna gmpp. Lantbmksstyrelsen är därför inte främmande för att den föreslagna beskattningsfdrmen i många falt snarare underlättar än motverkar bildandet av gemensamhetsskogar. Lantbm-

Prop. 1975: 48 143

kärnas skattedelegation, som är negativ tiU förslaget, anser att den föreslagna skatteskärpningen för inkomsttagare med högre inkomster kan antas försvåra bildandet av samfälUgheter.

Vid remissbehandlingen har dessutom från åtskilliga håll framförts önskemål om att de nya beskattningsreglerna för marksamfäUigheter kombmeras med regler om resultatutjämning genom möjlighet att i första hand använda skogskonto eller att på annat sätt fondera obeskattade medel för framtida utgifter. Man anför bl. a. att plantering och andra skogsvårdande åtgärder ofta uppkommer under andra år än då intäkterna från skogsuttag skall beskattas.

Min uppfattning är följande. Verksainheten på marksamfäUigheterna är inte ensartad. I den mån verksamheten har större omfattning kan förutsättas att samfäUigheten oftast förvaltas av juridisk person. Med hänsyn till arten och inriktningen av de samfälligheter som här avses bör beskattning i så fall ske hos den juridiska personen. För att den juridiska personen skall anses som särskilt skattesubjekt bör dock vidare krävas att marksamfälligheten utgör särskild taxeringsenhet. Jag vill här erinra om att marksamfälUghet som beräknas ha ett värde understigande 20 000 kr. inte utgör särskild taxeringsenhet.

Det saknas anledning att frångå den etUeelbeskattningsprincip som f. n. tillämpas i fråga om här aktuella kategorier av samfälUgheter. I fråga om metoden för enkelbeskattningen av marksamfälUgheteraa ansluter jag mig tUl förslaget i promemorian. Detta innebär ett avsteg från nu gällande system, där mottagare av utdelning från samfäUighet går fri från beskattning av utdelningen. Genom den sålunda föreslagna ändringen kommer skatteförmågeprincipen att kunna beaktas på ett bättre sätt. Det är inte meningen att en delägare t.ex. i en samfälld grustäkt skall kunna uppbära stora belopp skattefritt som utdelning från samfäUigheten. Även fördelningspolitiska aspekter blir tUlgodosedda genom förslaget.

Med hänsyn tUl de invändningar rörande svårigheter av praktisk natur som man har framfört från aUmänningarnas och allmänningsskogarnas sida — svårigheter att fördela vissa utbetalda bidrag för vägar m. m. på delägarna och att sända kontrolluppgifter — vill jag tillägga följande. Den nu diskuterade och förordade avdragsrätten avser endast utdelningar. Därmed avses, liksom då det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar, endast sådana belopp som efter särskilt beslut utbetalas tUl delägama efter det andelstal som gäller. Det kan därför enhgt min mening inte föreligga någon svårighet att förteckna de utdelningar.som har tUlfallit de olika delägarna och som skaU beskattas hos dem. I vissa fall lämnar vidare samfälUgheter bidrag tiU enskilda jordbrukare, vilka bidrag avser att helt eller delyis täcka specieUt angivna kostnader. Jag syftar härvid på sådana bidrag som allmänningsskogar. och liknande samfälligheter enligt sina stadgar utger tUl enskilda jordbrukare för

Prop. 1975: 48 144

vägar m. m. För sådana bidrag bör allmänna skatteregler gälla. Utgår bidrag enligt särskild föreskrift för att täcka enskild jordbrukares kostnad av angivet slag torde detta bidrag anses avdragsgillt för samfäUigheten men skatteplUctigt för mottagaren eftersom bidraget utgår för hans näring. Mottagaren är i sådant faU givetvis berättigad tUl avdrag för värdeminskning av anläggningen enligt sedvanliga regler. Nämnda bidrag och liknande utbetahiingar är med andra ord inte att hänföra till utdelningar.

Delägarfastighetemas beskattning bör följa det system som jag har föreslagit i fråga om anläggningssamfälligheterna. Detta innebär, till skillnad från förslaget i promemorian, att i den nettointäkt som skall beräknas och fördelas på delägama, då dessa är skattskyldiga, mte skall ingå bidrag från delägarna tiU samfälUgheten. De är givetvis då inte heller berättigade tiU avdrag för bidraget i vidare mån än om de lagt ned kostnaden på egen fastighet. Förvaltas samfälUgheten av juridisk person som enligt förslaget avses bU skattskyldig för inkomst, beskattas resultatet enligt gängse regler för den verksamhet som bedrivs på samfäUigheten. Driftbidrag är då avdragsgilla hos delägarna och tas upp till beskattning hos den juridiska personen. TiUskott däremot beskattas inte hos den juridiska personen och avdrag medges inte hos delägaren. Den juridiska personen bör få komma i åtnjutande av värdeminskningsavdrag. Vidare bör av skäl som tidigare har angetts utdelningen hos ägaren till en delägarfastighet beskattas i den förvärvskäUa som delägarfastigheten utgör, om fastigheten inte är schablonbeskattad. Är delägarfastighet schablon-beskattad, skall utdelningen beskattas i inkomstslaget kapital.

I remissyttrandena har föreslagits rätt för marksamfälligheter, som förvaltas av juridisk person, att använda skogskonto. Grunden för denna lagstiftning är emellertid att minska skatteprogressionen för fysisk person. Jag kan därför inte godta en sådan lösning. Man kan i stället tänka sig två altemativ. Det ena är att låta marksamfälligheter få rätt att göra avsättning till investeringsfond för konjunkurutjämning. Det andra altemativet är att medge delägare rätt till insättning på skogskonto av utdelning från samfäUigheten. Jag anser övervägande skäl tala för det sistnämnda alternativet. Mitt ståndpunktstagande innebär således att delägare, som uppbär utdelning från marksamfälUghet, får göra skogskontoinsättning för sådan utdelning som härrör från intäkt av skogsbmk. Rätt tiU insättiiing bör vara densamma som om delägaren själv uppburit skogsintäkten. En sådan ordning kräver emellertid ut-rednmg från samfäUigheten och vidare kontroUmöjligheter. Från kontrollsynpunkt anser jag det naturligt att insättning på skogskonto inte skall få göras när medel som varit fonderade under längre tid delas ut. För att insättning skall få ske bör enligt min mening utdelningen härröra från skogsintäkt under samma beskattningsår som utdelningen sket eller året dessförinnan.

Prop. 1975:48 145

10.4 Rättighetssamfälligheter

TiU gruppen rättighetssamfälUgheter hänförs främst gemensamma rättigheter av olika slag såsom gemensam jakt och gemensamt fiske. Till denna gmpp har också förts fastighetssammanslutrungar av typen jaktvårdsområden och fiskevårdsområden.

EnUgt promemorian avses skattskyldigheten genomgående skola vila på delägama i samfäUigheten eftersom den inte kommer att utgöra särskild taxeringsenhet. Bidrag från delägama föreslås ingå som en intäktspost vid beräkningen av det resultat av verksamheten, som skaU fördelas på delägarna. Dessa får enligt promemorian avdrag för den del av bidraget som hade varit avdragsgill vid beräkning av inkomst av delägarfastigheten.

Vid remissbehandUngen har bl. a. naturvårdsverket instämt i de överväganden som gjorts i promemorian. Verket lUcsom Svenska jägarför-bundet anser emeUertid att frågorna om beskattning av jaktvårdsområde bör avgöras först sedan resultatet av jaktmarksutredningens (Jo 1968: 31) överväganden föreUgger. Förbundet anser att jaktvårdsområde inte är att jämstäUa med samfäUighet. Vidare motsätter sig förbundet att vissa uttaxerade avgifter tas upp som intäkt för jaktvårdsområdet.

För min del anser jag övervägande skäl tala för att i detta sammanhang se över reglerna om beskattningen av samfäUigheterna och de fastighetssammanslutningar som avser jakt- och fiskevårdsområden. Dessa bör på grund av sm nuvarande karaktär lämpUgen jämstäUas med samfälligheter i beskattningsfrågor. I sammanhanget viU jag erinra om att jaktmarksutredningen numera avlämnat sitt förslag i betänkandet (SOU 1974: 80—81) Jaktmarker. Om områdenas karaktär på gmnd av ny civih-ättslig lagstiftning skuUe undergå en väsentiig förändring, får man överväga innehåUet i skattereglerna. För rättighetssamfälligheteraa bör samma beskattningsmetod tillämpas som för gemensamhetsanläggningarna. För de rättighetssamfälUgheter viUias inkomst alltså skall beskattas hos delägama innebär detta till skillnad från promemorieförslaget att bidragen från delägarna inte skaU tas upp som intäktspost vid beräkningen av residtatet på samfälUgheten och att delägama inte medges avdrag för bidrag på annat sätt än om kostnaden nedlagts på den egna fastigheten. Beskattningen av jaktvårdsområdesförening och andra intresseföreningar som omhänderhar samfäUighetsförvaltning och som enligt praxis beskattas som ideeUa föreningar kan lämpligen övervägais inom föreningsskatteutredningen (Fi 1971: 06).

10.5 Skattesatsen vid statlig inkomstskatt

Jag har i det föregåeqde uttalat mig för att regleringssamfäUigheter och vidare sådana marksamfälUgheter, som förvaltas av juridisk person, även fortsättningsvis skaU anses som särskilda skattesubjekt. Enligt

10 Riksdagen 1975.1 saml Nr 48

Prop. 1975: 48 146

gäUande bestämmelser är skattesatsen vid den statliga inkomstskatten för dessa skattesubjekt 15 % av beskattningsbar inkomst.

Såvitt avser marksamfäUigheterna torde det vara helt klart att den dominerande verksamheten på dessa utgörs av skogsbmk, som drivs med de fördelar som storskogsbruket ger. Men även ett tiUgodogörande av takter av olika slag torde förekomma, t. ex. exploatering av grustäkter. HäradsaUmänningar och allmänningsskogar liksom andra slag av samfäUigheter som avser mark innefattar ofta betydande fastighets- och andra tiUgångar. Den verksamhet som bedrivs där är främst inriktad på att ge ett så gott ekonomiskt resuUat som möjligt. Det ideella syftet är således mindre framträdande. Det finns visserligen i lagstiftningen och reglementena för alhnänningarna och allmänningsskogama föreskrifter som i viss mån inskränker förfoganderätten över marken, t. ex. förbud mot försäljning av mark. Inte heller modemare marklagstiftning är emellertid främmande för inskränkningar i rätten att använda mark. Mot bakgrunden härav föreligger enligt min mening inte bärande skäl för att marksamfälUgheterna skaU ha en lägre skattesats än som i allmänhet gäller för ekonomiska föreningar, dvs. 32 %. Vidare anser jag inte heller att i fråga om regleringssamfälligheterna anledning föreUgger att tUl-lämpa en lägre skattesats än 32 %.

10.6 FörmögenhetsbesKättning av samf älligheter

Sådan samfäUighet som förvaUas av juridisk person är f. n. skatt-skyldig för förmögenhet Enligt 6 § 1 mom. första stycket SF föreUgger . nämligen skattskyldighet vid förmögenhetstaxeringen för gemensamt avsatta s.k. besparingsskogar,,häradsaUmänningar samt andra likartade samfälligheter som förvaltas självständigt. Skattesatsen uppgår enligt 11 § 2 mom. SF till 1,5 */oq ay den. del av den.tieskatjtningsbara.förmögen,-;,-■ heten som överstiger 15 00(3 kr.

Förslaget i promeiriorian innebär i fråga om. förmöge;etsbeskatt-
ningen att delägarna,, skaU ya skattesifbjekt, qavsett hur samfäUig- -
heten förvaltas. Ett undantag från denna princip föresiås.dock i fråga
om samfälUgheter, som förvaltas enjigt häradUmänningslagei Och:
allmänningsskogslagen. För\sådana,saii(fälligheter,;böj- enligt prome-,
morian kimna godtas att de Uksom f,n« får utgö|ra självständiga skalte-
subjekt vid förmögenhetstaxeringgn, ,, , , , ,, ,, ,, .

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkei; ejilr lämnar utan .. erinran promemorieförslaget i denna del. Några remissinstanser uttalar sig dock för att samfälUghetsförening, som är skattskyldig vid mkomst-beskattningen, bör vara skattskyldig även vid förmögehhétsbéskaJtniiigen. Ä andra sidan anser eairAab '' en undantagsregel beträ|fapde;; bäradsalhhäaniogar och allmännhigs-skogar och att delägarövipttkslLiiaådana-samfäUigheter börvåfå skatte-'

Prop. 1975:48 147

subjekt. En annan remissinstans uttalar sig för att gemensamhetsskogar i fråga om förmögenhetsbeskattningen bör behandlas på samma sätt som har föreslagits för häradsallmänningarna och allmänningsskogama.

För egen del vill jag framhålla följande. AnläggningssamfäUigheternas mest betydande och värdefulla tillgångar torde i allmänhet utgöras av deras anläggningar. För övriga samfäUigheter torde i flertalet fall motsvarande gälla i fråga om den samfällda marken. Allmänt gäller att samfäUigheten sakrättsligt är knuten tiU varje delägarfastighet och att samfäUigheten i flertalet fall saknar självständigt värde. Den kan aUtså i regel inte avyttras om inte samtidigt delägarfastigheten avyttras. I ; fråga om främst allmänningar och allnlähningsskogar men även vissa andra samfäUigheter av liknande karaktär föreligger dock inte samma starka anknytning tUl delägarfastighetema.

Vid förmögenhetsbeskattningen gäller enligt allmän regel att fysisk
person är skattskyldig för all vid beskattningsårets utgång ägd förmögen
het. Jag vill i sammanhanget erinra om att aktiebolag eller sådana för
eningar, vilkas medlemmar på grund av medlemskapet äger del i för
eningens förmögenhet, exempelvis ekonomiska föreningar, inte är skatt
skyldiga för förmögenhet. Värdet av aktier eUer föreningsandelär in
räknas i stället i aktieägarnas eUefföreningsihedlemmarnas förmögen-
heter och beskattas alltså hos dessa. Skattskyldighet för förmögenhet
åligger däremot sådana föreiiihgar och sanlfund, vUkas medlemmar inte
på grund av medlemskapet äger del i föreningens eUer samfundets för
mögenhet, och vidare stiftelser. Skattskyldigheten för dessa juridiska per- '
söner är emellertid i viss mån begränsad. Skattskyldigheten föreliggeri
sålunda endast om och i den mån; ifrågavarande juridiska pertoher är
skyldiga att erlägga skatt för inkomst. Av det tidigare aiiförda framgår
vidare att besparingsskogar, häradsallmänningar och andra olikartade j': i
samfälUgheter är självständiga skattesubjekt omtte förvaltas :gemensarat;,i.; ?•»; :,:;>.::i
för delägarnas gemensanuna räkning. ; : v- - ';;h{'.

När det gäller samfälUgheter anser jag i princip samfälHghétens istarka ■ ! :.;

anknytning tiU delägarfastighetema tala för att ägarna av delägarfastig     ' -
heterna skaU beskattas även föf värdet av. andelen av samfäUigheten. /
Den omständigheten att juridisk person som förvaltar samfäUighet i vis».
sa faU bUr skattesubjekt vid inkomsttaxeringen utgör ingen anledning tUI     .>
avsteg från denna princip.: Jag. viU här bara peka, på'att sanima'är för-'    »      -,     ;■ ..

hållandet i fråga om aktiebolag öch ekonomiska föreningar,;som utgöt : ::,..;,

skattesubjekt vid inkomsttaxeringen. En motsvarande ordning gäUer nu- , ■. !•

mera också f. ö. för aktiefonder (SFS 1974: 998). I sammanhanget vUl
jag också erinra om att jag i det föregående har förordat att utdelning
från juridisk person som skall vara självständigt skattesubjekt skall vara
avdragsgill vid beräkning av resultatet i samfällighelsn bch'i prin6ip be-;     -      .   Mi      "..I '
skattas hos delägaren. rÄventona-ordning--öVejiensstäiömer med va.:'   -i : :: f: )
som gäller för aktiefonderäai.Enligt miit mettbgiUtgör äeoiörslaget oro■   - ., i:?.;

den skattemässiga behaodlingCjn-aviutdelningen-frånisamlälUghetcn mö- -i -;!i!' , ,;

Prop. 1975: 48 148

tiv för att förmögenheten skall beskattas hos delägama. Den som äger rätt att uppbära avkastningen av viss förmögenhet och som inkomstbeskattas härför bör nämligen i regel också vara skattskyldig för värdet av den förmögenhet som lämnat avkastningen.

I promemorian har föreslagits vissa undantag från prmcipen att delägarna skaU vara skattskyldiga för samfäUighetens förmögenhet. Undantagen avser samfälUgheter som förvaltas enUgt häradsallmänningslagen eUer allmänningsskogslagen. Även om skäl kan anföras för att även i fråga om dessa samfäUigheter delägarna skall vara skattskyldiga vid förmögenhetsbeskattning anser jag mig i denna fråga kunna godta det föreslagna undantaget från den allmänna principen. För häradsallmänningar och allmänningsskogar bör alltså gälla att samfälligheterna beskattas för förmögenhet. En sådan ordning anser jag vidare lämplig i fråga om sockenallmänningar, sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld och liknande samfälld mark liksom i fråga om regleringssamfäUigheter.

Utgör gemensam anläggning inte särskild taxermgsenhet konuner värdet av anläggningen att ingå i de delägande fastigheternas taxeringsvärde. Delägarna kommer härigenom i den mån de är skattskyldiga till StatUg förmögenhetsskatt att beskattas för värdet av samfäUigheten som sådan. TiU detta kommer då att värdet av behåUna tiUgångar i samfälUgheter utöver själva anläggningen skaU fördelas mellan delägarna. Förvaltas däremot gemensamhetsanläggningen av sådan juridisk person som enligt vad som har föreslagits i det föregående skall vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen bör delägarnas värde av andel beräknas med utgångspunkt dels — i det fall särskilt taxeringsvärde finns på anläggningen — i taxeringsvärdet på anläggningen och dels 1 värdet av övriga tillgångar som tillhör samfäUigheten samt med beaktande av skulder hänförUga till anläggningen. Jag vill här särskilt påpeka att i det fall sådan juridisk person själv äger mark, något som tmdantagsvis kan förekomma, eller annan egendom, bland tiUgångarna skall tas upp taxeringsvärdet av denna mark lUuom värdet av sådan egendom.

Jag har i det föregående av förenklingsskäl föreslagit undantag från inkomstbeskattning av vissa smärre belopp. Samma motiv talar för att smärre värden imdantas från förmögenhetsbeskattning. Jag anser sålunda att i de fall värdet av delägarfastighets andel i samfäUigheten understiger 2 000 kr. delägaren inte behöver ta upp något värde av andelen till beskattning.

10.7 övriga frågor

10.7.1 Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag

Med anslutningsavgifter resp. anläggningsbidrag avses i detta sam» manhang främst avgifter för anslutning av fastighet till eldistributionsnät eller tUl VA- eller fjärrvärmeanläggnmg samt bidrag för uppförande

Prop. 1975: 48 149

av sådan anläggning, under förutsätining att anslutningsrätten är knuten till fastigheten och således inte bara är en överenskommelse av personlig art för fastighetsägaren eller den som nyttjar fastigheten. Enligt nuvarande praxis medges inte avdrag för anslutningsavgifter eller anläggningsbidrag.

I promemorian föreslås att ägare av fastighet, som beskattas enligt konventionell metod skall få avdrag enUgt avskrivningsplan för anslutningsavgift och anläggningsbidrag med ett sammanlagt belopp av högst 75 % av avgiften under 20 år. Detta förslag har föranlett invändningar från några remissinstanser, som bl. a. framhåller att avdrag för nu avsedda typer av kostnader bör tillkomma endast industriföretagsfastigheter. Andra remissinstanser hävdar att avgiften resp. bidraget bör få skrivas av som inventarium, byggnad eller markanläggning beroende på ändamålet med anslutningen. Vidare uttalas i några yttranden att skattemässig behandlmg av bidraget hos mottagaren bör regleras på samma sätt som nu gäller vid mottagande av statsbidrag. Dessutom pekas på behovet av övergångsbestämmelser.

För egen del vill jag framhålla följande. Fastighets anslutning till de slag av nyttigheter varom här är fråga, dvs. tiU eldistributionsnät, VA-anläggning eller fjärrvärmeverk, företer många likheter med fastighets anslutning till gemensamhetsanläggning. Det är därför naturUgt att ta upp den skattemässiga behandlingen av anslutningsavgifter och anläggningsbidrag till diskussion i detta sammanhang.

Den i promemorian föreslagna rätten tiU avdrag för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag överensstämmer med promemorians förslag i fråga om bidrag tiU gemensamhetsanläggning. Jag har emellertid i det föregående frångått promemorieförslaget såvitt avser avdragsrätten för bidrag till gemensamhetsanläggning och förordat en annan beskattningsmetod i fråga om gemensamhetsanläggningarna. Enligt denna metod får i de faU delägarfastigheten beskattas enUgt konventionell metod avdrag för värdeminskning av tiUgång i gemensamhetsanläggningen göras i den förvärvskäUa som delägarfastigheten utgör på sätt som om tiUgången tillhört delägarfastigheten direkt. EnUgt min mening bör avdragsrätten för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag i princip utformas efter den ordiung jag har förordat i fråga om gemensanUietsanläggningarna. En fuUständig överensstämmelse med deima ordning skuUe nås om avgiften eller bidraget — beroende på vUken nyttighet anslutningen innebär för den anslutna fastigheten — skulle räknas in i avskrivningsunderlaget för inventarier eUer byggnader — eUer såvitt avser jordbmksfastighet eller rörelse — markanläggningar. Ett sådant system skulle emeUertid i vissa lägen kunna ge upphov tiU gränsdragningsproblem. Med hänsyn härtill och de relativt begränsade belopp avgiften eller bidraget avser anser jag mig kunna förorda en enklare ordning för dessa. EnUgt min mening bör således dessa avgifter och. bidrag få avskrivas efter samma metod som gäller för s. k. byggnadsinventarier.

Prop. 1975: 48 150

Under remissbehandlmgen har framställts önskemål om att även avgifter eller bidrag som har utgetts viss tid före den här föreslagna ordningens ikraftträdande skall få dras av. Enligt min mening bör reglema dock få tUlämpas endast i fråga om kostnad, som lagts ner efter ikraftträdandet, med undantag dock för beskattningsår, för vilket taxering i första instans sker år 1976. Kostnader som hänför sig till nämnda beskattningsår bör få dras av även om de nedlagts före ikraftträdandet.

Vidare har under remissbehandUngen framkommit önskemål om att mottagare av anslutningsbidrag eUer liknande bidrag skall beskattas för detta bidrag endast på så sätt att avskrivningsunderlaget på anläggning eller annan tillgång minskas med mottaget bidrag. Detta skulle innebära ett system utformat efter samma modeU som numera gäller för mottagna statsbidrag. Enligt min mening är det inte motiverat att i förevarande fall tillämpa det system som gäller för beskattning av statsbidrag. Jag är därför inte beredd att förorda någon ändrmg i detta hänseende.

10.7.2 Proportioneringsregeln

Anskaffningskostnaden för bebyggd fastighet skall för avskrivningsändamål fördelas på byggnader och mark. För fastigheter med beskattningsnaturen annan fastighet skall så stor del av anskaffningskostnaden anses belöpa på byggnaden som det vid fastighetstaxeringen faststäUda delvärdet byggnadsvärde minskat med däri ingående delposten särskilt maskinvärde utgör av fastighetens hela taxeringsvärde, minskat med särskilt maskinvärde. För fastigheter med beskattningsnaturen jordbruksfastighet gäller f. n. en provisorisk proportioneringsregel. Denna innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av anskaffningskostnaden som 25 % av ett reducerat taxeringsvärde utgör ur fastighetens hela taxeringsvärde. Fr. o. m. 1976 års inkomsttaxering skall provisoriet ersättas med en proportioneringsregel som innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värdet av överbyggnad, dvs. värdet av byggnad i den mån den inte är behövUg för jordbmk eller skogsbmk, utgör av fastighetens hela taxeringsvärde.

Fr.o.m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skaU särskilt maskinvärde inte vare sig uppskattas eUer redovisas. I promemorian föreslås att värdet av byggnad på annan fastighet i de här aktuella faUen frampro-portioneras genom att byggnadsvärdet och det totala taxeringsvärdet båda oreducerade ställs i relation till varandra. Vid 1975 års fastighetstaxering skall enligt KL då det gäller jordbmksfastighet dels värdet av varje bostadsbyggnad, som används av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels värdet sammanlagt av ekonomibyggnader, dels värdet av överbyggnad redovisas separat. Enligt anvisningar äv RSV kommer vidare att vid sagda taxering anges separat vad av överbyggnadsvärdet som fal-

Prop. 1975:48 151

ler på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader, på vissa byggnadsbestånd m, m, Remissinstansema har överlag tillstyrkt de föreslagna reglerna. Även jag anser att de föreslagna ändringarna bör genomföras.

I samband med att den provisoriska proportioneringsmetoden för jordbruksfastigheter i prop. 1973: 162 föreslogs bli ersatt med en proportioneringsregel grundad på bl. a. delvärdet byggnadsvärdet, föreslogs en jämkningsregel för proportioneringen likartad den som gäller vid rörelsebeskattningen. Jämkningsregeln som har antagits av riksdagen efter förslag av skatteutskottet (SkU 1973: 70) innebär att jämkning får ske för det fall att den del av anskaffningskostnaden för hela fastigheten, som återstår efter beräkning av byggnadsvärdet, visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt värde för återstoden av fastigheten sedan värdet av byggnaderna undantagits. Lantbrukarnas skattedelegation har hemställt att jämkning skall få ske om den del av fastighetens anskaffningskostnad som anses belöpa på byggnaderna visas mera avsevärt över- eller understiga det faktiska värdet av dessa. Jag anser emellertid inte att jämkningsregeln skall ändras. Jag delar därvid skatteutskottels uppfattning att jämkningen skall gmndas direkt på de framtagna värdena för olika delar av fastigheten och inte utgå från byggnadsvärdet som i sig utgör beräknat mervärde.

10.7.3 Beskattningen av Stiftelsen Industricentra

Det av statsmakterna år 1972 antagna regionalpoUtiska handlingsprogrammet (prop. 1972: 111 bU. 1, InU 1972: 28) innefattade även ett program som upptog en rad åtgärder i syfte att nå de regionalpoUtiska målen. Ett exempel på sådana åtgärder är det år 1973 beslutade Stiftelsen Industticentra (prop. 1973: 50, InU 1973: 7, rskr 1973: 248).

Stiftelsen är avsedd som en kompletterande regionaipolitisk stödform för det inre stödområdet. Under lagstiftningsarbetet framhöll chefen för dåvarande inrikesdepartementet att stiftelsens verksamhet har ren förvaltningskaraktär och inte skall drivas i vinstsyfte (prop. 1973: 50 s. 79). Med hänsyn till stiftelsens ändamål och dess anknytning som instrument till den statliga regionalpolitiska stödverksamheten är det enligt min mening önskvärt att stiftelsen bereds en gynnsam skattemässig ställning. Jag förordar därför att Stiftelsen Industricentra tas upp bland de rättssubjekt som omfattas av bestämmelserna i 53 § 1 mom. första stycket d) KL samt 7 § e) SI. Detta innebär att stiftelsen bUr frikallad från skattskyldighet för inkomst och förmögenhet med undantag av kommunalskatt för mkomst av fastighet.

10.8 Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter m. m.

Förvaltas samfäUighet av juridisk person, är denne enligt nuvarande regler både skattskyldig och skyldig att deklarera för samfällighetens

Prop. 1975:48 152

inkomst och förmögenhet. Sådan juridisk person skaU också lämna kontrolluppgifter angående löner, arvoden m. m. som den har utgivit. Några redovisningshandlingar, kontroUuppgifter e. d. till gnmd för delägares deklaration av inkomst från samfälUghet förekommer f. n. inte.

I promemorian föreslås i princip mte någon ändring av deklarationsskyldigheten, då samfäUighet förvaltas av juridisk person. Den juridiska personen bör aUtjämt vara deklarationsskyldig, när den är skyldig att erlägga skatt för samfällighetens inkomst och förmögenhet. Vidare föreslås att juridisk person, som förvaltar samfälUghet, i kontrolluppgift tiU delägare skall ange bl. a. de bidrag till samfäUigheten som delägaren får göra avdrag för. Även ränta, utdelning och andra intäkter från sådan samfäUighet skall enligt förslaget anges i kontrolluppgiften, om de sammanlagt uppgår till 100 kr. Vid delägarförvaltning bör delägama vid taxeringen förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser och om det föreligger inkomst att redovisa.

Flera remissinstanser har understrukit de praktiska och admuiistrativa svårigheter som den utökade deklarations- och uppgiftsskyldigheten kan medföra. Man har framhållit svårigheterna för den förvaltande juridiska personen att ange i vad mån delägares bidrag utgör avdragsgill kostnad för honom. ÅtskilUga remissinstanser har vidare anfört att även taxeringsmyndigheterna bör tillstäUas ett exemplar av kontrolluppgift som länmats tiU ledning för delägares taxering. Vid remissbehandlingen har även påpekats att bestämmelser om ansvar för underlåtenhet att lämna kontroUuppgifter bör meddelas. Man har också stäUt frågan vlUcet ansvar som uppkommer för uppgiftslämnare och delägare, om felbedömning görs.

Jag har i det föregående valt en annan lösning för beskattning av gemensamhetsanläggningar och vissa andra typer av samfäUigheter än den som föreslagits i promemorian. Mitt förslag innebär att andra samfäUigheter än vissa marksamfälligheter och regleringssamfäUigheter inte skall taxeras för inkomst utan att det i stället är delägama som skall taxeras, var och en för den på honom belöpande andelen av samfällighetens inkomst. Delägare skall vidare taxeras för den på honom belöpande andelen av samfällighetens förmögenhet såvitt avser andra samfälligheter än regleringssamfäUigheter, vissa sockenallmänningar samt häradsallmänningar och aUmänningsskogar. Vad jag har föreslagit i fråga om de materiella reglerna om beskattning av samfälligheter föranleder andra regler för lämnande av kontrolluppgifter än de regler som föreslagits i promemorian. Liksom skett i promemorieförslaget är det lämpligt att ta fasta på skUlnaden mellan samfäUighet som förvaltas av juridisk per. son och samfäUighet som förvaltas av delägarna själva.

Förvaltas samfälUgheten av juridisk person, bör det för att möjliggöra en kontroll av delägarnas inkomst- och förmögenhetsandelar åligga den juridiska personen att utan föregående anmaning lämna uppgift

Prop. 1975: 48 153

om varje enskild delägares andel av intäkter och kostnader i samfäUigheten liksom också värdet av hans andel i samfälUgheten. De uppgifter för inkomsttaxeringen som behövs skiljer sig med hänsyn till den metod efter vilken delägarfastigheten beskattas. Är delägarfastigheten schablon-beskattad, behövs uppgift endast om andelen i samfällighetens ränteintäkter samt i dess räntekostnader och tomträttsavgäld. Utgör samfälUgheten särskild taxeringsenhet, måste dessutom uppgift lämnas om andel i enhetens taxeringsvärde. Som framgår av vad jag tidigare anfört anser jag dock att skattskyldighet för ränteintäkter bör föreligga endast om sammanlagda beloppet av de på delägaren belöpande ränteintäkterna uppgår till lägst 100 kr. Uppgiftsskyldighet bör därför endast föreligga i sådant fall. Mitt förslag i avseende på skattefrihet för smärre ränteinkomster är förestavat av att undvika arbetskrävande uppgifts-skyldighet avseende förhållandevis ringa belopp.

Är delägarfastigheten konventioneUt beskattad, skall uppgiftsskyldigheten omfatta alla intäkter och kostnader i samfäUigheten. Vidare är härvid nödvändigt att intäkten och kostnaden är i erforderUg utsträckning specificerade. Så måste exempelvis framgå vUka kostnader som utgör omedelbart avdragsgilla kostnader, såsom räntor, tomträttsavgäld, reparationskostnader etc. och vilka kostnader som skall ingå i underlaget för avskrivning av inventarier, byggnad eller i förekommande fall markanläggning. Jag har i det föregående föreslagit att skyldighet inte bör föreligga för delägare att ta upp intäkter och kostnader tiU beskattning om intäkterna överstiger de omedelbart avdragsgiUa kostnadema med belopp understigande 100 kr. Även denna regel är motiverad av att underlätta uppgiftsskyldigheten. Uppkommer underskott i samfäUigheten, måste dock uppgifter lämnas om intäkter och kostnader för att delägarna skall kunna tiUgodogöra sig sin andel av underskottet.

Delägare skall vidare underrättas av den förvaltande juridiska personen om värdet av delägarens andel i samfäUighetens behåUna förmögenhet i de faU delägaren är skattskyldig härför. Utgör samfäUigheten inte särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten inte inräknas värdet av sådan egendom som ingår i de delägande fastighetemas taxeringsvärden. Någon underrättelseskyldighet bör vidare inte föreligga, om värdet av delägares andel understiger 2 000 kr.

MarksamfäUighet eller regleringssamfäUighet som utgör särskild taxeringsenhet och förvaltas av juridisk person föreslås vara särskilt skattesubjekt vid inkomsttaxeringen. Sådan juridisk person behöver endast lämna uppgift om utdelning till delägarfastighet. Härrör utdelningen från intäkt av skogsbmk får insättning på skogskonto ske om delägarfastigheten taxeras som jordbruksfastighet. För att möjliggöra sådan insättning måste på kontrolluppgiften anges till vUken del utdelnmgen härrör från intäkt av skogsbmk samt humvida intäkten avser köpe-

Prop. 1975: 48 154

skilling för upplåten avverkningsrätt eller för avyttrade skogsprodukter eller för uttag för förädling i egen rörelse. För sådan regleringssamfäUighet och marksamfäUighet som vid förmögenhetstaxeringen föreslås utgöra särskUt skattesubjekt vid förmögenhetstaxering bör givetvis inte införas någon uppgifttsskyldighet i förmögenhetshänseende.

I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag att reglema om uppgiftsskyldigheten bör tas in i en särskild paragraf i TL.

Förvaltas samfälUgheten inte av juridisk person bör det inte föreskrivas någon uppgiftsskyldighet.

Uppgift till ledning för taxering bör lämnas såväl tiU de skattskyldiga, dvs. delägama, som tiU taxeringsmyndigheterna. I vad avser uppgift som skaU tUlställas delägare synes inte böra krävas att den skickas till var och en, utan man kan tänka sig att fördelningen anslås på lämpUg plats inom samfäUighetens verksamhetsområde. Givetvis bör det dock ordnas så att varje delägare lätt skaU kunna få kännedom om uppgifterna.

Genom mitt förslag kommer juridisk person, som förvaltar samfälUghet, att få vidgad uppgiftsskyldighet. Detta är delvis en följd av det föreslagna materiella beskattningssystemet men beror också på att några regler om uppgiftsskyldighet för samfälUgheter inte funnits tidigare.

Genom möjligheten att underrätta delägare på annat sätt än genom personligt meddelande torde emellertid arbetet med uppgiflslämnandet förenklas väsentligt. Under remissbehandlingen har man som nyss nämnts även tagit upp frågan om ansvarsbestämmelser vid underlåtenhet att utan anmaning fuUgöra uppgiftsskyldighet. Enligt min mening kan den uppgiftsskyldighet jag föreslagit för förvaltande juridisk person närmast jämställas med den uppgiftsskyldighet som redan finns för bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag. Jag anser därför naturligt att vid underlåtenhet att fuUgöra den nu föreslagna uppgiftsskyldlgheten samma påföljd bör gälla som f. n. gäller för nyssnämnda föreningar eller aktiebolag. Detta föranleder en ändring i 120 § TL.

Slutligen anser jag att skyldighet bör föreUgga för förvaltande juridisk person att efter anmaning tiU ledning för värdesättningen av andelarna i samfälUgheten lämna uppgift om samfäUighetens tUlgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

10.9 Ikraftträdandet

I promemorian föreslås att de nya bestämmelserna skaU tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Med hänsyn tiU den tid som behövs för utarbetande av tiUämpningsföreskrifter och blanketter m. m. finner

Prop. 1975: 48 155

jag emeUertid lämpligt att låta reglerna om beskattning av samfälligheter tiUämpas första gången först vid 1977 års taxering.

Den metod för beskattning av samfälUgheter som jag förordat i det föregående kommer i många faU att medföra att skattskyldigheten för samfäUighet fr. o. m. 1977 års taxermg kommer att flyttas över från förvaltande juridisk person till delägarfastighetema. En följd av denna överflyttning är att konventioneUt beskattade delägarfastigheter bör beredas möjUghet att skriva av på tillgångar som redan ingår i samfälUgheten. Vidare är det i vissa faU nödvändigt att beakta övriga poster i samfällighetens balansräkning. Det för delägarfastighetema ökade avskrivningsunderlaget m. m. bör beräknas med utgångspunkt i samfälUg-hetens balansräkning för det beskattningsår som gått till ända närmast före den 1 mars 1976, dvs. det sista räkenskapsår för vilket den juridiska personen skall beskattas. För delägarfastigheter bör avskrivningsunderlaget ökas för det beskattningsår, som går tiU ända närmast efter utgången av februari månad år 1976. Likaså bör i förekommande fall i ingående poster för detta beskattningsår medtas fastighetens andel i poster i samfällighetens balansräkning vid nyssnämnda tidpunkt. Det förhållandet att samfällighetens räkenskapsår och det för delägarfastigheten använda räkenskapsåret i undantagsfall kan till någon del komma att sammanfaUa anser jag att man av förenklingsskäl kan bortse ifrån.

Såvitt avser delägarfastighetemas ändrade avskrivningsunderlag bör följande galla. Avskrivningsunderlaget för delägarfastighetens byggnadsbestånd bör ökas med fastighetens andel av anskaffningskostnaden för samfäUighetens byggnadsbestånd. Beståndet skall dock anses nedskrivet med belopp motsvarande de avskrivningar samfäUigheten tillgodofört sig. Detta innebär alltså i princip att delägarfastighet får överta sin andel av samfäUighetens avskrivningsplan och fortsättningsvis göra de värdeminskningsavdrag som skulle ha tillkommit samfäUigheten om den fortfarande varit självständigt skattesubjekt. Motsvarande bör gälla i fråga om markanläggningar om delägarfastigheten får göra sådana avdrag. När det gäUer inkomstslaget annan fastighet kan kostnaden för vissa markanläggningar inräknas i avskrivningsunderlaget för byggnaderna. Förekommer sådan anläggning, bör fastighetens andel i anskaffningskostnaden få inräknas i avskrivningsunderlaget. TiUgången bör dock anses avskriven med de värdeminskningsavdrag samfäUigheten tUlgodofört sig. När det gäller inventarierna bör enUgt min mening det i beskattningshänseende återstående oavskrivna värdet av tillgångarna i samfälUgheten inräknas i avskrivningsunderlaget för konventioneUt beskattade fastigheter i den mån dessa tiUgångar kan avskrivas i den förvärvskäUa i vilken anslutna fastigheter ingår och med utgångspunkt i fastighetens andel i samfäUigheten. Beskattas delägarfastigheten enligt konventionell metod och med tiUämpning av reglerna för bokföringsmässiga grunder

Prop. 1975:48 156

— något som gäUer för rörelsefastigheter och i stor utsträckning för jordbruksfastigheter — bör ingående poster för lager, fordringar och skulder ökas med ledning av samfälUghetens balansräkning. Beskattas däremot delägarfastigheten enligt konventioneU metod men med tiU-lämpning av kontantprincipen, bör endast sådana poster i samfälUghetens balansräkning beaktas som kan förekomma i den förvärvskälla i vilken delägarfastigheten ingår, t. ex. pensionskostnader. Har samfäUighet tillgodofört sig avdrag för sådan omedelbart avdragsgiU kostnad som ännu inte gäldats, bör belopp motsvarande fastighetens andel av skulden tas upp som intäkt, om fastigheten beskattas enligt konventionell metod och med tillämpning av kontantprincipen. Eljest skulle dubbelavdrag uppkomma. Å andra sidan bör också beaktas den dubbelbeskattriingsef-fekt som kan uppkomma under vissa förhåUanden. Har samfäUigheten som intäkt tagit upp en fordran som ånyo kommer att bli föremål för beskattoing hos den kontantredovisande delägarfastigheten, bör därför ett belopp motsvarande denna fordran få dras av i delägarfastigheten första året denna beskattas för samfäUigheten. Härigenom undviks alltså en sådan dubbelbeskattningseffekt.

Har juridisk person som förvaltar samfäUighet redovisat sådant underskott för vUket avdrag kan medges enUgt förordningen (1960: 63) om rätt tiU förlustutjämning vid taxering för inkomst bör i det fall skattskyldigheten för samfälUgheten Överflyttas på delägarfastighetema ägarna härav få tiUgodogöra sig sin andel av detta avdrag som om delägarna vid den taxering underskottet uppkommit själva redovisat sina andelar av underskottet. Detta bör dock endast gälla när delägarfastighetema är konventionellt beskattade.

Jag vill i sammanhanget peka på att annan juridisk person än dödsbo eller familjestiftelse vid statstaxeringen är berättigad till avdrag för kommunalskatt som påförts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret. Enligt min mening finns inte anledning att efter överflyttning av skattskyldigheten medge ägarna av delägarfastighetema avdrag för den kommunalskatt som eljest skulle tillkommit den juridiska personen i andra fall än då ägaren av delägarfastighet är sådan juridisk person, som äger göra avdrag för kommunalskatt.

Vad angår de föreslagna reglerna om avdrag för anslutningsavgift och anläggningsbidrag har jag redan i det föregående förordat att de nya bestämmelsema skall äga tillämpning första gången vid 1976 års taxering men inte avse avgift eller bidrag som erlagts under beskattningsår för vilket taxering skett tidigare än år 1976.

Även den föreslagna ändringen av proportioneringsregeln bör tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

Vad slutligen angår beskattningen av Stiftelsen Industricentra bör de nya reglerna gäUa redan vid 1975 års taxering.

Prop. 1975: 48 158

Innehåll

Propositionen....................................................... .. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag ...................................................... 3

1. Förslag tUl lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) 3

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)....................... 18

3. Förslag till ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt 20

4. Förslag tUl lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt 21

5. Förslag tiU lag om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto .... 24

6. Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) .... 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-20 28

1. Inledning........................................................ .. 28

2. Allmän orientering .._ ._______________________ 30

2.1 Förkortningar............................................ .. 30

2.2 Begreppet samfäUighet m. m....................... .. 30

2.3 Uppgifter om samfäUigheternas art, antal, areal m.m. 31

2.3.1 Gemensamma anläggningar .............. 31

2.3.2 Marksamfälligheter ......................... 34

2.3.3 övriga samfälUgheter ....................... 36

2.4 Registrering av samfälligheter...................... 36

3. Civilrättsliga regler om samfälligheter ................... 37

3.1 Gemensamma anläggningar.......................... .. 37

3.1.1 Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar 38

3.1.2 Enskilda vägar ............................ .. 42

3.1.3 Gemensamma anläggningar enligt VL.... .. 44

3.1.4 övriga gemensamma anläggningar ...... 46

3.2 MarksamfäUigheter ................................ 46

3.2.1 HäradsaUmänningar, aUmänningsskogar m. m. 46

3.2.2 övriga marksamfälligheter................... . 48

3.3 Övriga samfäUigheter ............................. . 49

4. Fastighetstaxering av samfälligheter .................... . 50

5. Inkomst- och förmögenhetsbeskattningsregler för samfälligheter 53

6. Promemorian (Ds Fi 1972:11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar 53

7. Promemorian ............................................... . 55

7.1 Allmänna synpunkter ............................... . 55

7.2 Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar 58

7.2.1 Alhnänt ..................................... . 58

7.2.2 Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade vUlor 62

7.2.3 Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag : 65

Prop. 1975: 48 159

7.2.4 Gemensamhetsanläggning för konventioneUt beskattade fastigheter 67

7.2.5 Övriga frågor............................. ___ _ 72

7.3 Inkomstbeskattning av enskilda vägar .......... .. 77

7.4 Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt VL 79

7.4.1 RegleringssamfäUigheter ................. .. 79

7.4.2 övriga gemensamma anläggningar enligt VL .. 80

7.5 Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar 81

7.6 Inkomstbeskattning av marksamfälligheter ... .. 82

7.6.1 Allmänt.......................................... .. 82

7.6.2 Häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar 83

7.6.3..................................................... Övriga marksamfälligheter 85

7.7 Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter... 87

7.8 Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter.... 88

7.9 Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter m.m 89

7.10 Övriga frågor.................................... ;___ . 90

7.10.1 Anslutningsavgifter, anläggningsbidrag m. m. .. 90

7.10.2 Anpassning av den s. k. proportioneringsregeln 92

8. Beskattningen av Stiftelsen Industricentra .......... 94

8.1 Nuvarande ordning ................................. .. 94

8.2 Framställningen av Stiftelsen Industricentra... 95

9. Remissyttrandena ....................................... .. 96

9.1 Allmänna synpunkter................................. 96

9.2 Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar 100

9.2.1 Allmänt ...................................... 100

9.2.2 Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor 102

9.2.3 Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag 104

9.2.4 Gemensamhetsanläggning för konventionellt beskattade fastigheter 106

9.2.5 Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning m. m 108

9.3 Inkomstbeskattning av enskilda vägar.......... 109

9.4 Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt VL 110

9.5 Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar 110

9.6 Inkomstbeskattning av marksamfälligheter..... 111

9.6.1 HäradsaUmänningar, allmänningsskogar och sockenallmänningar 111

9.6.2 övriga marksamfälligheter .............. 115

9.7 Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter . 118

9.8 Förmögenhetsbeskattning av samfälUgheter.. 119

9.9 Deklarationer och kontrolluppgifter för samfäUigheter

m. m..................................................... 120

9.10 övriga frågor 123

9.10.1 Anslutnmgsavgifter, anläggningsbidrag m. m. 123

9.10.2 Proportioneringsregeln ................... 126

9.10.3 Be*sk£(tttiih'één av "Stiftelsen Industricentra 127

Prop. 1975: 48 160

9.10.4 övrigt ..................................... 127

10. Föredraganden ........................................... 129

10.1 Allmänna synpunkter................................. 129

10.2 Inkomsttaxeringen av gemensamma anläggningar .... 132

10.2.1 Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar 132

10.2.2 övriga gemensamma anläggningar ..... . 139

10.3 Marksamfälligheter ................................ 140

10.4 Rättighetssamfälligheter... ,....................... 145

10.5 Skattesatsen vid statiig inkomstskatt........... 145

10.6 Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter 146

10.7 Övriga frågor ....................................... . 148

10.7.1 Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag 148

10.7.2 Proportioneringsregeln .................. 150

10.7.3 Beskattningen av Stiftelsen Industricentra 151

10.8....................................................... Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter
m.m....................................................... 151

10.9 Ikraftträdandet .................................... 154

11. HemsläUan ................................................ 157

12, Beslut ........................................................ 157

HAKCUStOKTK.STOCKHOlHtfTt 74045*