Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 43 år 1975             Prop. 1975: 43

Nr 43

Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har uppta­gits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att del vid arvsbeskatlningen skattefria be­loppet för förmånslagareförvärv enligl vissa liv-, olycksfalls- och sjuk­försäkringar höjs från 45 000 kr. tUl 51 000 kr. Därjämte föreslås smärre justeringar av 22 § 1 mom. och 52 § 1 mom. lagen om arvsskall och gåvoskall.

1   Riksdagen 1975.1 saml Nr 43

 

Prop. 1975: 43

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives atl 12 §, 22 § 1 mom. och 52 § 1 mom, lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

12 §2

Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånslagare   och   erhåller   han vid försäkringstagarens död förfo­ganderätten över försäkringen el­ler, utan alt sådan rätt förvärvas, utbetalning  på grund  av  försäk­ringen,  skall vad  förmånslagaren sålunda bekommer vid beräknan­de av arvsskatt anses såsom arv­fallen   egendom.   Vad   nu   sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § and­ra   stycket   nämnda   lag   tillfaller dödsbodelägare,  vilken  är berät­tigad till laglotl, med iakttagande dock av vad beträffande fördel­ning av sådant förvärv kan vara bestämt  i  skifteshandling,   vilken jämlikt 16 § lägges till grand för lotternas beräknande. Har försäk­ringstagarens make insatts såsom förmånslagare,     föreligger     icke skattskyldighet för den del av för­värvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlålenskap, makens jämlUct 15 § skattefria an­del i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är ka­pitalförsäkring, tagits å försäk­ringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit en­dera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någon-deras gäld, eller

Har någon i enlighet med la­gen (1927: 77) om försäkringsav­tal   insatts   såsom   förmånslagare och erhåller han vid försäkrings-lagarens     död     förfoganderätten över försäkringen  eller,  ulan  alt sådan  rätt  förvärvas,  utbetalning på  grund   av  försäkringen,   skall vad   förmånslagaren  sålunda  be­kommer vid beräknande av arvs­skatt anses såsom arvfallen egen­dom.   Vad  nu   sagts   skall   gälla jämväl förvärv, som på gmnd av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda  lag   tUlfaller  dödsbodel­ägare,   vilken   är   berättigad   till laglotl, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av så­dant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vUken jämlikt 16 § lägges tUl grund för lottemas be­räknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånslaga­re, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som mot­svarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått j försäkringstaga­rens kvarlålenskap, makens jäm­likt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas. Vidare skall

a) där livförsäkring, som är ka­pitalförsäkring, tagits å försäk­ringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på gmnd av försäkringsavtalet tillkommit en­dera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någon-deras gäld, eller

> Senaste lydelse av författningens rubrik 1974: 857. » Senaste lydelse 1974: 71.

 

Prop. 1975: 43                                                          3

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

b) där    försäkring    tagils    för b) där    försäkring    tagits    för

olycksfall eller sjukdom,                  olycksfall eller sjukdom,

vid skallens beräknande från   vid skattens beräknande från
värdet av vad som tillfallit någon värdet av vad som tillfallil någon
i egenskap av förmånslagare så- i egenskap av förmånslagare så­
som skattefrht avräknas elt be- som skattefritt avräknas ett be­
lopp av 45 000 kronor. Har på lopp av 51 000 kronor. Har på
grund av förordnande av samma grund av förordnande av samma
person förmånslagaren tidigare person förmånslagaren tidigare
erhållit sådant förvärv, som jäm- erhållit sådant förvärv, som jäm­
likt 37 § 2 mom. är i beskattnings- likt 37 § 2 mom. är i beskattnings­
hänseende likställt med gåva, må hänseende likställt med gåva, må
likväl å värdet av vad som inom likväl å värdet av vad som inom
loppet av tio år tillfallit förmåns- loppet av tio år tillfallit förmåns­
lagaren ej avräknas mer än sam- tagaren ej avräknas mer än sam­
manlagt 45 000 kronor.                  manlagt 51 000 kronor.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränle- och kapilalförsäkringsanslall på en gång tUlfaller någon såsom förmånsla­gare skall denne anses erhålla på gmnd av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid liden för den första insättningen och på vUlkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligl avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga mm.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagils i samband med tjänst eller ock premiebelalningen påbörjats eller genom engångs-belalning fullgjorts mer än tio år före dödsfallet. Skattskyldighet äger ej heller rum för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för räll till livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring, i den mån vad som på gmnd av förordnande av samma person lillfallit den berättigade icke överstiger en årsränta av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring och 2 500 kronor vid annan liv­ränteförsäkring.

Angående vad som förstås med Angående vad som förstås med
kapitalförsäkring och pensionsför- kapitalförsäkring och pensionsför­
säkring saml med alt försäkring säkring samt med alt försäkring
tagils i samband med tjänst stad- lagils i samband med tjänst stad­
gas i anvisningarna till 31 § kom- gas i anvisningarna lUI 31 § kom­
munalskattelagen,              munalskatlelagen (1928: 370).

Vad I första och andra styckena här ovan sägs skall, även om för-månstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på gmnd av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på gmnd av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 nionde stycket av anvisning­arna till 31 § kommunalskaltelagen.

 

Prop. 1975: 43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

1 m o 111. Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej annat föranle-des av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående års taxeringsvär­de.

1 mom. Såsom värde å fast egendom vid lidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej annat föranle-des av vad i 2 mom. stadgas, gäl­la näst föregående årets taxerings­värde. Finnes sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Fast egendom, som utgör lagerlillgång, värderas enligl reglerna i 23 § F andra stycket.

52 §

i m o m.-* Skatt enligl denna lag skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det atl beslut om skat­tens fastställande meddelats eller den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om atl skattskyldig vitsor­dat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom åtta månader efter det bouppteckning eller deklaration, oavsett om anstånd beviljats, senast skolat vara ingi­ven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med den månad då skallen fastställts av beskattningsmyndlghel. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens faststäl­lande ränta utan uppdelning på de särskUda skattskyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 272). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då underrätt är beskatt­ningsmyndighet, betalas tiU länsstyrelsen i del län, dit underrätten hör, och eljest till den länsstyrelse, som är beskatlningsmyndighet.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med annat belopp om ändringsbeslutet beaktats vid rän­teberäkningen, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket på­förd eller uppburen ränta återbe­talas. Belopp under fem kronor återbetalas icke. Beslämmelsema i denna lag om skatt skola i tillämp­liga delar gälla även ränta.

Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Rän­tebelopp under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Beslämmelsema i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gäl­la även ränta.

» Senaste lydelse 1974: 312. ♦ Senaste lydelse 1974: 857.

 

Prop. 1975: 43                                                    5

Denna lag träder i kraft såvitt avser 12 § och 52 § 1 mom. en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och äger såvitt avser 12 § tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången av år 1974,

I övrigt träder lagen i kraft den 1 januari 1976, Äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

 

Prop. 1975: 43

Uldrag
FINANSDEPARTEMENTET                  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: stalsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, NorUng, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvs­skatt och gåvoskatt

Inledning

I skrivelse som kommit in till finansdepartementet den 10 februari 1975 har Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) anmält att Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige träffat avtal för år 1975 och t. v. om höjning av de försäkringsbelopp som kan utgå enligl avtal om gmpplivförsäkring. Avtalet innebär atl det högsta grundbelopp som kan tillfalla förmånslagare skall utgöra 51 000 kr. mol tidigare 45 000 kr. Höjningen har föranlelts av den penningvärdeför­ändring som ägt rum efter år 1973 samt av önskemålet atl bibehålla det reeUa värdet av försäkringens efterlevandeskydd oförändrat. I skrivel­sen hemställer AFA att del skattefria förmånslagaravdragel i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) höjs tUl 51 000 kr.

Gällande ordning

Enligt 12 § AGL skall — då någon i enlighet med lagen (1927: 77) om försäkringsavtal insatts som förmånslagare — vad förmånslagaren erhål­ler på grund av försäkringen i regel anses som arv och arvsbeskattas en­ligt vaiUiga regler. Vissa bestämmelser om skattefrihet gäller dock. Så­lunda avräknas under vissa fömtsättnmgar vid skattens beräknande ett skattefritt belopp från värdet av vad som tiUfallit någon i egenskap av förmånslagare. Det skattefria beloppet utgör sedan år 1974 45 000 kr. Om förmånslagaren inom en tidrymd av tio år före försäkringsfallet er-

 

Prop. 1975: 43                                                          7

hållit mer än ett förmånslagareförvärv av samma person, skall belop­pen läggas samman och det skattefria beloppet får uppgå högst till 45 000 kr.

Föredraganden

Den inledningsvis nämnda höjningen av försäkringsbelopp på grupp­livförsäkringsområdet aktualiserar frågan om höjning av det skatte­fria grundavdraget i 12 § AGL. Vid bestämmandet av grundavdragets storlek kan det högsta grundbelopp som fastställts fr. o. m. år 1975 för AFA-försäkringen vara vägledande. Jag förordar atl det skattefria be­loppet vid här avsedda förmånslagareförvärv höjs till 51 000 kr. En mot­svarande höjning av beloppsgränsen bör samtidigt ske såvitt gäller rät­ten till skattefritt avdrag för den som inom en tioårsperiod har erhållit flera förmånslagareförvärv av samma person. De föreslagna bestämmel­serna bör gälla fr. o. m. ingången av innevarande år.

Genom lagstiftning år 1973 fick 22 § 1 mom. AGL ny lydelse (SFS 1973: 1104). I samband med ändrmg av AGL år 1974 (SkU 1974: 38, rskr 259, SFS 1974: 312) togs emellertid lagrummet upp i felaktig lydelse. Momentet föreslås nu få det innehåll som avsetls. — Änd­ringen av 52 § 1 mom. fjärde stycket AGL utgör ett förtydligande av den omräkningsregel beträffande räntor som infördes år 1974.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt rege­ringen föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till

lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu­tar atl genom proposition föreslå riksdagen alt antaga del förslag som föredraganden har lagt fram.

ICUNGL.80KTR. STOCKHOLM 197S     750141