Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 36                    Prop. 1975:36

Nr 36

Regeringens proposition om ändrade ersättningsregler inom sjuk­försäkringen, m. m.;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag till lagändringar som avser ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen. Till grund för förslagen ligger en överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om vissa finansieringsfrå­gor för sjukvården. Överenskommelsen innebär bl.a. en höjning av sjuk­försäkringens läkarvårdsersättning till sjukvårdshuvudmännen från 48 kr. lill 70 kr. per läkarbesök och en höjning av patientavgiften från 12 kr. till högst 15 kr. fr. o. m. den I januari 1976. En väsentlig förbättring görs i sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukvårdande behandlingar som ut­förs av annan personal än läkare genom all här införs ett utvidgat och enhetligt ersättningssystem. Sjukförsäkringens resekostnadsersättning ut­sträcks samtidigt till att bl. a. gälla även för sådana behandlingar. Karens-beloppet för resekostnadsersättningen ändras från 6 kr. lill 8 kr. Systemet för sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen för ambulans-transporter m. m. förenklas. Vidare höjs sjukförsäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård liksom den försäkrades sjukpen­ningavdrag vid sjukhusvård. Reglerna för sjukförsäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudmännen för vissa läkarintyg och för preventivmedelsråd­givning knyts an till de enhetliga bestämmelserna om läkarvårdsersättning m. m.

1 enlighet med den träffade överenskommelsen övertar sjukvårdshuvud­männen helt ansvaret för all tillhandahålla hjälpmedel till handikappade. En enhetlig hjälpmedelsersäilning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshu­vudmännen införs. Sjukvårdshuvudmän som medverkar vid anskaffning

1 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 36

 

Prop. 1975:36                                                           2

av kostnadsfria eller prisnedsatia glasögon till barn och ungdom tår förhöjd hjälpmedelsersäilning från sjukförsäkringen.

1 anslutning lill överenskommelsen ändras sjukförsäkringens läkemedels­rabatt så all maximiavgifien vid inköp av medicin på recept blir 20 kr. mol del sedan år 1968 gällande beloppet 15 kr. Reglerna om avgiftsfria läkemedel vid vissa sjukdomar behålls oförändrade.

De ändrade ersättnings- och avgiftsreglerna avses gälla fr. o. m. den 1 januari 1976. De i propositionen redovisade förslagen innebären ekonomiskt lillskoll för sjukvårdshuvudmännen på 650 milj. kr. per år. Kostnadsök­ningen för sjukförsäkringen beräknas till 634 milj. kr. per år. För att täcka dessa kostnader jämte en kostnadsökning för sjukförsäkringen lill följd av konstaterad ökad sjukfrekvens höjs socialförsäkringsavgiften till sjukför­säkringen från arbetsgivare m. fl. med 0,6 procentenheter fr. o. m. år 1976.

 

Prop. 1975:36

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 2 kap. 5-7 SS och 3 kap. 4 i? lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 kap.

5S'

Har försäkrad åinjulil läkarvård, landvård eller sjukhusvård som av­ses i 2-4 SS, utgår ersättning enligt vad regeringen med riksdagen förord­nar för utgifter i anledning av resor lill och från läkaren, land­läkaren eller vårdinrättningen, där ef med hänsyn till resans längd samt den försäkrades tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått eller färdats på an-not sätt, som Icke krävt särskild kost­nad.

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, tandvård eller sjukhusvård som av­ses i 2 SS, utgår ersättning enligt grunder som regeringen fastställer för utgifter i anledning av resor lill och från läkaren, tandläkaren eller vårdinrättningen.

Ersättning för sfuktransporter utgår enligt vad regeringen föreskriver.

er

Regeringen äger föreskriva, all ersättning enligt av regeringen fastställda grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än i 2-4 SS sägs ävensom för i samband med sådan vård eller behandling företagna resor. Motsvarande gäller i fråga om för­säkrads utgifter i anledning av resor i samband med vård som vid sjukdom meddelats av distriktssköterska eller dislriktsbarnmorska.

För hjälpmedel åt handikappade ut­går ersättning enligt vad regeringen fö­reskriver.

7S" Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller på annat sätt vidtagit ålgärder för alt bereda medellösa eller mindre be-

' Lagen omtryckt 1973:908 'Senaste lydelse 1974:510

 

Prop. 1975:36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

medlade personer läkarvård, må allmän försäkringskassa på framställning av kommunen förordna, att kommunen efter grunder som fastställas av regeringen skall vara berättigad all av kassan erhålla ersättning för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Sådan ersättning må i varje särskilt fall utgivas allenast i den mån ersättning i anledning av vården ej tillkommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som skolat utgivas lill denne, därest han lått vidkännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkar­vård eller vidtager andra sjuk­vårdande åtgärder så att kassans ut­gifter för sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skälig gollgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jäm­väl med kommun, landstingskommun eller transportföretag, som åtager sig att ombesörja transporter, för vilka er­sättning från sfukförsäkringen må utgi­vas, träffa överenskommelse om skälig gollgörelse härför saml om avgifter, vilka kommunen, landstingskommu­nen eller företaget må uttaga av de för­säkrade for utförda transporter.

Överenskommelse som avses I andra eller tredje stycket skall för atl vara gällande fastställas av riksför­säkringsverket.

Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkar­vård eller vidtager andra sjuk­vårdande åtgärder så all kassans ut­gifter för sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skälig gollgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader. Sådan överenskommelse skall för alt vara gällande fastställas av riksförsäk­ringsverket.

Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2-6 SS,äger han hos allmän försäkringskassa erhålla gollgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna i denna lag.

3 kap. 4S Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpen­ninggrundande inkomsten, delad med trehundrasexiiofem. Sjukpenningen

 

Prop. 1975:36

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som avses i 1 S andra stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För dag då försäkrad åtnjuter sjuk­husvård skall sjukpenning minskas med tio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall del belopp varmed minskning sker avrundas till när­mast lägre hela krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård skall dock alllid utgå med lägsi åtta kronor.

För dag då försäkrad åtnjuter sjuk­husvård skall sjukpenning minskas med tjugu kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens be­lopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till när­mast lägre hela krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård skall dock alllid utgå med lägst åtta kronor.

Denna lag träder i kraft den  1 januari  1976.

 

Prop. 1975:36

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1954:519) angående kost­nadsfria och prisnedsatia läkemedel m. m.'

dels all i 2, 4, 7 och 8 SS ordet "Konungen" skall bytas ut mot "re­geringen",

dels att i 1 och 4-8 SS ordet "förordning" och böjningsform av detla ord skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels atl rubriken till förordningen och 3 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse                       Föreslagen lydelse

Kungl.   Maj:ls förordning angående Lag om kostnadsfria och prisnedsatia

kostnadsfria och prisnedsatia läkeme-                 läkemedel m. m.
del m. m.

3S'
1 annat fall än som avses i 2 S äger 1 annat fall än som avses i 2 S äger
vid sjukdom den som är omfattad vid sjukdom den som är omfattad
av sjukförsäkring enligt lagen om av sjukförsäkring enligt lagen om
allmän försäkring eller här i riket är allmän försäkring eller här i riket är
i allmän ellerenskild tjänst vid inköp i allmän ellerenskild tjänst vid inköp
av läkemedel åtnjuta nedsättning av av läkemedel åtnjuta nedsättning av
fastställt pris för samtidigt förskrivna fastställt pris för samtidigt förskrivna
och inköpta läkemedel med hälften och inköpta läkemedel med hälften
av del belopp varmed priset översli- av del belopp varmed priset översti­
ger fem kronor och hela del belopp ger fem kronor och hela det belopp
varmed priset överstiger ljugofem varmed priset överstiger trettiofem
kronor. Är förskrivning avsedd atl kronor. Är förskrivning avsedd all
expedieras mer än en gång, skall expedieras mer än en gång, skall
nedsällningen hänföra sig lill varje nedsättningen hänföra sig lill varje
avsett expeditionstillfälle.                  avsett expeditionsiilirälle.

Vad nu sagts om den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäknng skall beträffande försäkrad, som är bosatt utom riket.

' Förordningen omiryckl  1962:405. Senaste lydelse av

1 S  1967:737

4S 1972:711

5S 1973:471

förordningens rubrik 1972:188 'Senaste lydelse 1967:737

 

Prop. 1975:36                                                          7

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

gälla allenast för tid varunder han           vistas härstädes.

Från prisnedsäitning enligt denna Från prisnedsäilning enligt denna

paragraf äger Konungen undantaga paragraf äger regeringen undantaga

visst läkemedel eller viss grupp av visst läkemedel eller viss grupp av

läkemedel som i första stycket avses, läkemedel som i första stycket avses.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

 

Prop. 1975:36

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1969:653) om bidrag från lands­tingskommuner och kommuner som ej tillhör landstingskommun till bestridande av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset

Härigenom föreskrives atl förordningen (1969:653) om bidrag från lands­tingskommuner och kommuner som ej tillhör landstingskommun till be­stridande av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj:ts förordning om bidrag frän landstingskommuner och kom­muner som ef tillhör landstingskom­mun lill bestridande av kostnaderna för vård vid karolinska sfukhusei

Intages någon som är bosall ulan-för Stockholms län på karolinska sjukhuset för vård, som det enligt sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242) åligger landstingskommun att ombesörja,skall den landstingskom­mun inom vilken den intagne är bo­satt lill sjukhuset erlägga bidrag till kostnaderna för vården enligt vad nedan sägs.

1 fråga om vård på annan avdel­ning vid karolinska sjukhuset än ra­diumhemmet föreligger skyldighet all utge vårdbidrag som avses i första stycket endast under förutsättning atl den på sjukhuset intagne anting­en insjuknat i den sjukdom vården avser under vistelse inom Stock­holms län eller fatt hänvisning lill sjukhuset för vård, som ej kan be­redas    på    landstingskommunens

Föreslagen Ivdelse

Lag om vissa bidrag för vård vid karo­linska sjukhuset

Intages någon som är bosall ulan-för Stockholms län och icke omfattas av avtal om regionsfukvård m. m. vid karolinska sjukhuset på sjukhuset för vård, som det enligt sjukvårdslagen (1962:242) åligger landstingskom­mun alt ombesörja, skall den lands­tingskommun inom vilken den in­tagne är bosalt till sjukhuset erlägga bidrag till kostnaderna för vården en­ligt vad nedan sägs.

1 fråga om vård på annan avdel­ning vid karolinska sjukhuset än ra­diumhemmet föreligger skyldighet atl utge vårdbidrag som avses i första stycket endast under förutsättning att den på sjukhuset intagne anting­en insjuknat i den sjukdom vården avser under vistelse inom Stock­holms län eller lalt hänvisning lill sjukhuset för vård, som ej kan be­redas     på     landstingskommunens

' Senaste lydelse 1972:674

 

Prop. 1975:36

Nuvarande lydelse

sjukhus. Närmare föreskrifterom så­dan hänvisning meddelas av Ko­nungen.

Vårdbidraget utgår för varje vård­dag med del belopp, varnied den för patienten tillämpliga vårdavgiften på allmänt rum vid karolinska sjukhu­set överstiger /('/M/o/i kronor.

Föreslagen lydelse

sjukhus. Närmare föreskrifter om så­dan hänvisning meddelas av rege­ringen.

Vårdbidraget utgår för varje vård­dag med del belopp, varmed den för patienten tillämpliga vårdavgifien på allmänt rum vid karolinska sjukhu-.set överstiger ijugo kronor.

Vad ovan föreskrives om landstingskommun äger motsvarande tillämp­ning på kommun som ej tillhör landstingskommun.

Utgår vårdbidrag, minskas vårdavgifien med motsvarande belopp.

Denna lag träder i kraft den  I januari  1976.

 

Prop. 1975:36                                                                      10

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födel-sekontrollerande verksamhet m. m.

Härigenom föreskrives att 1 och 3 SS lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 S

Staten, landstingskommun eller kommun får enligt vad nedan sägs er­sättning för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte som vid personligt besök meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Motsvarande ersättning utgår även till organisation, som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan rådgivning.

Ersättning till privatpraktiserande läkare för rådgivning i födelsekontrol­lerande syfte utgår enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning enligt denna lag utgår Ersättning enligt denna lag utgår även för rådgivning angående abort,     även för rådgivning angående abort

eller sterilisering.

Ersättning enligt denna lag utgår endasl om rådgivning och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel lillhandahålles den försäkrade kostnads­fritt.

För utgifter för resor som foretages i samband med rådgivning enligt denna lag utgår ersättning till den försäkrade enligt grunder som regeringen faststäl­ler

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

 

Prop. 1975:36

Uldrag
SOCIALDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

vid regeringssanimaniriide 1975-02-27

11

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Jo­hansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löf­berg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande: statsrådet Aspling

Proposition om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

1. Gällande bestämmelser

1.1 Allmänt

Sjukförsäkringsförmånerna enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)bestårav sjukvårdsersättning,sjukpenning och föräldrapenning. Sjuk-vårdsersätining utgår enligt 2 kap. AFL i form av ersättning för läkarvård, landvård, sjukhusvård och för vissa särskilda sjukvårdande ålgärder jämte resor i samband med vården. Sjukvårdsersäiining utgår även för läkeme­delskostnader.

1.2 Ersättning För läkarvård

Ersättning för läkarvård ulgår om vården ombesörjs av staten, lands­tingskommun eller kommun som inle tillhör landstingskommun (offentlig läkarvård) eller lämnas av läkare som är uppförd på en av allmän försäk­ringskassa upprättad förteckning (annan läkarvård). Ersättning ulgår enligt grunder som regeringen fastställer. 1 fråga om vård som lämnas av läkare som uppförts på den nämnda förteckningen fastställs grunderna för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket. Regeringen kan därvid bestämma det högsta arvode som får tas ut för vård som lämnas av läkare som är uppförd på nyssnämnda förteckning. Grunder för läkarvårdsersätt­ning m.m. har fastställts i läkarvårdstaxan (1974:699).

För offentlig läkarvård bslaldT försäkringskassan till sjukvårdshuvudman­nen genom läkarvårdsersättning 48 kr. för varje läkarbesök. Av patienten får tas ut en avgift på högst 12 kr. Beloppen inkluderar ersättning även för del första läkarbesök som sker med anledning av remiss saml för

 

Prop. 1975:36                                                          12

sådana röntgen- och laboraiorieundersökningar m. m. som patienten blir remitterad till vid läkarbesöket. Meddelas vården vid läkares besök hos den sjuke kan en tilläggsavgift av 8 kr. las ut av den försäkrade. Vid råd-frågning per telefon utgår ersälining från försäkringen med 5 kr. och pa­tientavgift far tas ut med högsi 5 kr.

1 annan läkarvård får läkare för varje patientbesök tillgodoräkna sig arvode högst med de belopp som anges i taxan. Läkarna får i patienvavgift la ul högst 20 kr., i vissa fall 25 eller 30 kr. Patientavgiften inkluderar ersättning för remissbesök hos läkare inon-i offentlig vård saml för röntgen- och la­boraiorieundersökningar m.m. son-i patienten remitteras lill. Vid läkares besök hos den sjuke får las ut en lilläggsavgift med 10 kr. För telefon-rådfrågning utgör patientavgiften högst 10 kr. Försäkringskassan betalar direkt lill läkaren skillnaden mellan läkararvode och patientavgift genom läkarvårdsersällning.

Enligt beslut av regeringen skall läkarvårdstaxans bestämmelser om er­sättning för röntgen- och laboraiorieundersökningar vid remiss inom pri-vatpraktikervården äga motsvarande tillämpning när remiss utfärdas inom företagshälsovården.

1.3 Ersättning för sjukvårdande behandlingar m. m.

1 2 kap. 6 S AFL ges regeringen möjlighet föreskriva all ersälining skall utgå lör försäkrads utgifter för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än läkarvård, tandvård och sjukhusvård liksom för resor i samband med sådan vård eller behandling. Närmare bestämmelser härom finns i kungörelsen (1962:387) angående ersättning enligt lagen om allmän försäk­ring för vissa utgifter för vård eller behandling i anledning av sjukdom. Enligt 2 S i nämnda kungörelse ulgår ersättning till den försäkrade för utgifter för följande slags behandling:

sjukgymnastisk behandling (rörelsebehandling eller massage jämte för­beredande uppvärmning),

behandling med kortvåg, ulirakortvåg, mikrovåg eller ultraljud, som inte lämnas i samband med sjukgymnastisk behandling,

tryckvariationsbehandling av arteriella genomblödningsrubbningar,

elektrisk retningsbehandling vid muskelföriamningar,

mekanisk sträckbehandling av ryggraden, saml

foniatrisk behandling.

Ersättning för utgifter för sådan behandling utgår om behandlingen varit nödvändig på grund av sjukdom och föreskrivits av läkare samt meddelats under lid då den försäkrade inte åtnjuiii sjukhusvård.

Ersättning för här avsedd behandling utgår lill den försäkrade nied högst ire fjärdedelar av följande belopp, nämligen

för sjukgymnastisk behandling, utförd av läkare eller legitimerad sjuk-

 

Prop. 1975:36

13

gymnast, 16 kr. eller, om behandlingen utförts vid besök hos den försäkrade, 22 kr. jämte skälig ersättning för resekostnad;

för sjukgymnastisk behandling, utförd av s. k. förieckningsgymnasl, 14 kr. eller, om behandlingen utförts vid besök hos den försäkrade, 18 kr. jämte skälig ersättning för resekostnad;

för foniatrisk behandling 16 kr., samt

för annan behandling 6 kr.

1.4      Ersättning för sjukhusvård

Ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudman utgår enligt 2 kap. 4 S AFL för försäkrads sjukhusvård som behövts på grund av sjukdom eller föriossning. Fr. o. m. år 1973 utgör denna ersättning 15 kr. per vårddag. För dem som inle omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler i detla hänseende tar sjukvårdshuvudmännen i regel ut en avgift med motsvarande belopp.

För varje dag som försäkrad vistas på sjukhus görs enligt 3 kap. 4 S AFL avdrag med 10 kr. på den sjukpenning denne är berättigad till. Avdraget får dock Utgöra högst en tredjedel av sjukpenningens belopp och den åter­stående sjukpenningen skall uppgå till lägst 8 kr. per dag.

1.5      Ersättning för resor

Den grundläggande bestämmelsen om ersättning för resekostnader vid sjukvård fmns i 2 kap. 5 S AFL. Försäkrad som erhållit läkarvård, tandvård eller sjukhusvård har rätt lill ersättning för utgifter i anledning av resor lill och från läkare, landläkare eller sjukvårdsinrättning. Närmare bestäm­melser om resekostnadsersättning finns främst i sjukreseförordningen (1962:385).

I fråga om resor i samband n-ied läkarvård gäller enligt sjukreseförord­ningen atl ersättning ulgår med det belopp varmed den samn-ianlagda kost­naden för resa till och från läkaren överstiger 6 kr. Vid sjukhusvård utgår ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättningen. Utgifter i anledning av återresa från sjukvårdsinrättning ersätts endasl i den mån de överstiger 6 kr. Regeringen har förordnal alt bestämmelserna om resekostnadsersätt­ning i samband med läkarvård som lämnas av privatpraktiserande läkare skall äga motsvarande tillämpning i samband med besök inom företags­hälsovården.

När det gäller resor i samband med tandvård utgår ersättning med del belopp varmed den sammanlagda kostnaden för resa lill och från landläkaren överstiger 15 kr.

Sedan år 1971 ulgår också resekostnadsersättning för resor i samband med sjukgymnastisk behandling, s. k. apparaibehandling samt foniatrisk be­handling. Motsvarande gäller beträffande utgifter för resor i samband med

 

Prop. 1975:36                                                          14

sjukvård som meddelats av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska. Nämnda behandlingar samt vård som meddelas av distriktssköterska eller dislriktsbarnmorska anses vid sjukresebesiämmelsernas tillämpning i hu­vudsak som läkarvård.

Enligt 2 kap. 7 S tredje stycket AFL får allmän försäkringskassa träffa överenskommelse med kommun, landstingskommun eller transportföretag, som ålar sig atl ombesörja transporter för vilka ersättning från sjukförsäk­ringen kan utges. Överenskommelsen får gälla ersättning för transporter samt de avgifter som får tas ul av försäkrad för utförda transporter. Sådana överenskommelser skall för atl vara gällande fastställas av riksförsäkrings­verket. Med stöd av nämnda bestämmelser har fiertalet försäkringskassor träffat sådana överenskommelser med kommun eller landstingskommun. De innebär bl.a. alt ambulanstransport för inom resp. område mantals­skrivna personer ombesörjs av kommunen resp. landstingskommunen mol viss ersättning från försäkringskassan. 1 vissa fall har överenskommelserna också avsett transporter med s. k. bårbil.

1.6 Ersättning för vissa läkarintyg

Enligt 4S kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande an­sökan om pension enligt AFL, m. m. skall den som söker förtidspension på grund av nedsatt arbetsförmåga, handikappersättning eller vårdbidrag lämna läkarutlåtande om hälsotillståndet där inte särskilda skäl föranleder annat. Har sådant läkarintyg ombesörjts av staten, landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun, utgår enligt kungörelsen 1962:518 ersättning från den allmänna försäkringen lill den som tillhan­dahållit intyget med 31 kr. Ersättning utgår under förutsättning atl av den försäkrade inte tagits ut högre avgift än 7 kr. för intyget jämte undersökning som legat till grund härför. Har försäkrad i annan ordning anskaffat sådant intyg, utgår ersättning från den allmänna försäkringen motsvarande tre fjär­dedelar av den försäkrades utgift för intyget, dock högst med 31 kr.

Enligt 16 kap. 2 S AFL kan som villkor för rätt till förtidspension eller handikappersättning föreskrivas all den försäkrade skall genomgå under­sökning av läkare. Har undersökning jämte läkarutlåtande i sådant fall om­besörjts av staten, landstingskommun eller kommun som inte tillhör lands­tingskommun, utgår ersättning med 38 kr. från vederbörande allmänna för­säkringskassa lill den som ombesörjt undersökningen och utlåtandet, under förutsättning att avgift inte tagits ut av den försäkrade. Har sådan under­sökning jämte utlåtande ombesörjts i annan ordning utgår ersättning med belopp som prövas skäligt.

För läkarutlåtande, grundat på journal som förts vid sjukhus, skall er­sättning utgå med 3 kr. eller - om utlåtandet är mera omfattande - med högre belopp dock högst 15 kr.

 

Prop. 1975:36                                                                        >5

1.7      Ersättning för preventivmedelsrådgivning m. m.

1 lagen (1974:525)om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. ges regler om ersättning från sjukförsäkringen för preventivmedels­rådgivning. Samma regler gäller vid abortrådgivning. Ersättningen omfattar även kostnader för preventivmedel som lämnas ut vid besöket. En för­utsättning för sådan ersättning från sjukförsäkringen är all rådgivning och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålls utan avgift för den försäkrade.

Ersättning kan enligt lagen ulgå lill staten, landstingskommun eller kom­mun, till organisation som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan råd­givning samt till privatpraktiserande läkare. Ersättning ulgår för varje råd­givningstillfälle med belopp som regeringen fastställer.

Enligt 14 S läkarvårdslaxan (1974:699) utgår ersättning i form av läkar­vårdsersättning med 45 kr. Patientavgift får inle las ul för rådgivningen. Berättigar läkarbesök lill arvode på grund av sjukdom ulgår inle samtidigt arvode för preventivmedelsrådgivningen.

1.8      Läkemedelsrabatter

Ersättning från sjukförsäkringen för läkemedelskostnader regleras bl. a i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatia läkemedel m. m. Enligt huvudregeln skall på apotek kostnadsfritt eller till nedsatt pris under vissa angivna förutsättningar tillhandahållas läkemedel som ordinerats av läkare eller tandläkare.

Den som omfattas av sjukförsäkringen och som lider av långvarig och allvarlig sjukdom kan ulan kostnad erhålla läkemedel, som enligt vad re­geringen förordnal skall tillhandahållas kostnadsfritt vid sådan sjukdom. Särskild förteckning är fastställd över sådana avgiftsfria läkemedel.

1 andra fall sker nedsättning av fastställt pris för samtidigt förskrivna och inköpta läkemedel med hälften av det belopp varmed priset överstiger 5 kr. och hela del belopp varmed priset överstiger 25 kr. Denna regel innebär all maximiavgifien vid inköp av medicin på recept är 15 kr. Denna pris­nedsäitning gäller även för p-piller. Vid beräkningen av prisnedsätlningen får dock inte kostnaden för p-piller räknas samman med kostnaden för läkemedel. Är förskrivning avsedd all expedieras mer än en gång, skall nedsällningen beräknas för varje avsett expeditionsiilirälle.

Den som omfattas av sjukförsäkringen enligt AFL kan avgiftsfritt erhålla injektionssprutor, kanyler, kaletrar och bandage och därmed jämföriiga för­brukningsartiklar, som han fortlöpande behöver på grund av allvariig sjuk­dom eller behandling för sådan sjukdom. Bestämmelserna om avgiftsfria och prisnedsatia läkemedel äger motsvarande tillämpning på sådana för­brukningsartiklar för handikappade. Förutom av läkare eller tandläkare kan sådana förbrukningsartiklar ordineras av annan som socialstyrelsen förklarat behörig därtill.

 

Prop. 1975:36                                                                       16

1.9 Sjukförsäkringens finansieringsregler

Fr. o. ni. år 1975 finansieras sjukförsäkringen till 25 % genom statsbidrag och lill 75 % genom socialförsäkringsavgifter från arbetsgivare och egen-företagare (19 kap. 1, 2, 4 och 7 SS AFL). Socialförsäkringsavgiften lill sjuk­försäkringen utgår med 7 96 av ett avgiftsunderlag som för arbetsgivare ugör summan av de löner och naturaförmåner som under året utgått lill de anställda. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget bortses från den del av en arbetstagares lön som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilkel för år 1975 innebär 67 500 kr. Hänsyn las inte heller lill arbetstagare vars hela lön under året inle uppgått till 500 kr. Avgifts­underlaget för egen företagare beräknas på motsvarande sätt. För egenfö-retagare som vall karenslid för sjukpenningförsäkringen eller står utanför denna försäkring utgår avgiften med lägre procentsals.

I den mån infiulna avgifter till sjukförsäkringen över- eller understiger vad som motsvarar 75 % av försäkringens ulgifier under året sker en reg­lering genom överföring till eller ianspråktagande av allmänna sjukförsäk­ringsfonden.

1.10   Statsbidrag till hjälpmedel för handikappade

Enligt kungörelsen 1968:238 ulgår statsbidrag lill vissa hjälpmedel som på ordination kostnadsfritt tillhandahålls handikappade. De stalsbidragsbe-rältigade hjälpmedlen är upptagna i en s. k. hjälpmedelsförteckning som förs av socialstyrelsen. Sjukvårdshuvudmännen och vissa enskilda insti­tutioner tillhandahåller hjälpmedel och uppbär statsbidrag för ordinerat hjälp­medel. Statsbidrag beviljas av socialstyrelsen och utbetalas halvårsvis i efter­skott. 1 1975 års budgetproposition (bil. 7 punkt K 2) har för budgetåret 1975/76 beräknats etl anslag av 147 milj. kr. för statsbidrag till hjälpmedel för handikappade.

Fr. o. m. år 1973 svarar sjukvårdshuvudmännen för kostnaderna för ca 130 enklare hjälpmedel som förts upp på en särskild av Landstingsförbundet rekommenderad lista, den s. k. L-listan.

1.11   Statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård

Landstingskommun eller kommun, som inte ingår i landsting, kan få statsbidrag för sådan psykisk barna- och ungdomsvård som bedrivs vid cent­ral i anslutning lill barn- och ungdomspsykialrisk lasareltsklinik eller vid fristående centraler eller filialer. Bidrag utgår till avlönings-och resekostnader för läkare, psykolog, kurator m. fl. Bestämmelserna finns i kungörelsen (1960:619) om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård (ändrad 1973:491). I 1975 års budgetproposition (bil. 7 punkt F 2) har medelsbehovet under budgelårel 1975/76 för statsbidrag till detla ändamål beräknats lill 2 130 000 kr.

 

Prop. 1975:36                                                                      17

2. Utredningsförslag

2.1 Sjukförsäkringsutredningen

I sill slutbetänkande Ersättning vid vissa sjukvårdande åtgärder och sjukresor (SOU 1970:56) behandlade 1961 års sjukförsäkringsulredning bl. a. frågor rörande ersättning enligt AFL för försäkrades utgifter i samband med sjukvårdande behandling och sjukresor.

1 fråga om sjukvårdande behandlingar erinrar utredningen om atl den allmänna försäkringens ersätlningsålagande hittills begränsats lill all avse vissa uttryckligen angivna behandlingsformer och vårdgivare. Utredningen föreslår att rätlen till ersättning enligt AFL för sjukvårdande behandlingar i öppen vård som meddelas av annan än läkare utvidgas till all omfatta även andra behandlingsformer. Fortfarande skall enligt utredningens mening som förutsättning för ersältningsrätten gälla att behandlingen skall vara för­anledd av sjukdom och ha föreskrivits av läkare. Vidare bör behandlingen lämnas av kompetent personal så atl vårdens kvalitet garanteras. Vårdgivaren bör därför i fråga om sin sjukvårdande verksamhet slå under tillsyn av offentlig sjukvårdsmyndighet. Detta krav uppfylls av sjukvårdspersonal som är s. k. medicinalpersonal enligt kungörelsen 1964:428 och av annan hos offentlig sjukvårdshuvudman anställd vårdgivare. Utredningens förslag in­nebär att samtliga av sjukvårdshuvudman i öppen vård meddelade sjuk­vårdande behandlingar som uppfyller de uppställda villkoren i princip blir ersätlningsberälligade.

Vad beträffar medicinalpersonal utanför den offentliga sektorn föreslår utredningen all sådan personal genom avtal i olika former skall kunna knytas till sjukvårdshuvudmännens organisation och därigenom berättiga till er­sättning från den allmänna försäkringen enligt del föreslagna ersättnings­systemet. Sådan ersättning bör enligt utredningens mening ulgå också i de fall huvudmännen sluter avtal med andra vårdgivare än medicinalper­sonal, om huvudmannen har lillsynsmöjlighel över verksamheten. Samråd bör i dessa fall också ske med socialstyrelsen.

Utredningen förordar all patientavgiften i öppen läkarvård lar innefatta även sjukvårdande behandlingar. Sjukförsäkringens ersättning vid sjuk­vårdande behandlingar bör enligt utredningen fastställas efter förhandlingar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.

1 anslutning lill förslaget om vidgad ersätlningsrätt för sjukvårdande be­handlingar föreslår utredningen all ersättning från sjukförsäkringen införs för resekostnader i samband med sådana behandlingar.

2.2 Hjälpmedelsgruppen

Hjälpmedelsgruppen, som tillkallades år 1969 för all behandla vissa frågor rörande verksamheten med hjälpmedel för handikappade, har i januari 1975 lagt fram betänkandet Slaisbidragsfrågor inom hjälpmedelsverksamheten

2 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 36

 

Prop. 1975:36                                                          18

(Ds S 1975:2). Därvid redovisas en undersökning om möjligheterna till en hållbar avgränsning mellan statsbidragsberättigade handikapphjälpmedel och sådana behandlingshjälpmedel som skall bekostas av sjukvårdshuvudman­nen. Hjälpmedelsgruppen finner att en sådan avgränsning är förenad med stora svårigheter. Alt genom definitioner ange en gränslinje har visat sig ogöriigi,eftersom vissa hjälpmedel kan användas i båda funktionerna. Därtill kommer all vissa hjälpmedel, som är alt anse som behandlingshjälpmedel, sedan länge ersätts genom statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen.

Hjälpmedelsgruppen förordar därför etl enhetligt kostnadsansvar, som gör en avgränsning mellan de två hjälpmedelslyperna onödig. Del direkta kost­nadsansvaret för tillhandahållande m. m. av hjälpmedel bör enligt gruppens mening därmed vila på sjukvårdshuvudmännen. Ersättning för denna verk­samhet bör ulgå till sjukvårdshuvudmännen och fastställas genom förhand­lingar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.

Om sjukvårdshuvudmännen på delta sätt får det samlade ansvaret för hjälpmedelsverksamheten är det enligt gruppens mening möjligt atl sam­manföra hjälpmedelsförteckningen och den s. k. L-lislan lill en enda för­teckning. Huvudmännen kan då ytteriigare rationalisera verksamheten bl. a. genom inköp av större kvantiteter och viss lagerhållning av ofla förekom­mande hjälpmedel. För många handikappade kan detta innebära förkortade väntetider och förbättrade möjligheter lill ulprovning.

Den nuvarande statliga bidragsgivningen lill hjälpmedelsverksamheten förulsälter medverkan av i första hand socialstyrelsen som bl. a. svarar för hjälpmedelsförteckningen och betalar ul statsbidragen. Hjälpmedelsgrup­pens förslag om ett enhetligt kostnadsansvar hos sjukvårdshuvudmännen leder till förenklingar i verksamhetens administration.

Hjälpmedelsförteckningen förs nu av socialstyrelsen medan den s. k. L-lislan utarbetas av Landstingsförbundet. Vid etl samlat ansvar hos sjuk­vårdshuvudmännen i enlighet med hjälpmedelsgruppens förslag bör den nya hjälpmedelförleckningen föras av Landstingsförbundet. Självfallet måste detta ske i nära samarbete med socialstyrelsen och handikappinstitutet. Inom Landstingsförbundet bör därför finnas ett organ med i huvudsak samma uppgifter och kompetens som socialstyrelsens hjälpmedelsråd. 1 detta organ bör socialstyrelsen och handikappinstitutet vara företrädda.

Socialstyrelsens tillsyn över hjälpmedelsverksamheten bör ha formen av råd och upplysningar lill sjukvårdshuvudmännen i deras hjälpmedelsverk­samhet, i första hand beträffande de medicinska ansvarsfrågorna.

De hjälpmedel som ställs lill handikappades förfogande måste vara lämp­liga för sitt ändamål och fylla säkerhetskraven. Handikappinstitutet besitter den tekniska utrustning och sakkunskap som en sådan prövning kräver. Koslnadsprövning, teknisk utveckling och information är uppgifter som ock­så måste fyllas. Hjälpmedelsgruppen anser därför all handikappinstitutets verksamhet bör fortsätta i huvudsakligen samma omfattning som f. n. Frå­gan om formerna för den framtida samverkan mellan sjukvårdshuvudmän-

 

Prop. 1975:36                                                          19

nen och handikappinstitutet bör enligt hjälpmedelsgruppens mening utredas närmare.

De uppgifter som statligt upphandlingsorgan som ankommer på utrust­ningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) vidgades den 1 juli 1972 lill alt även avse handikapphjälpmedel. UUH har slutit centrala av-ropsavtal beträffande olika typer av hjälpmedel. Enligt hjälpmedelsgruppens mening bör centrala avropsavial vara att föredra även i fortsättningen med hänsyn till de rationaliseringar och ekonomiska fördelar del innebär. Det finns också behov av centrala uppköp beträffande hjälpmedel som tillverkas i små serier och därför inte är kommersiellt intressanta. Hjälpmedelsgruppen lämnar frågan öppen om upphandlingen av hjälpmedel fortsättningsvis bör ske genom UUH, t. ex. i form av uppdragsverksamhet, eller om funktionen bör skötas av ett organ knutet till sjukvårdshuvudmännen.

Socialstyrelsen disponerar (. n. högst 1 milj. kr. för alt i samarbete med UUH och handikappinstitutet initiera och stimulera tillverkning av sådana handikapphjälpmedel för vilka det finns svårigheter alt 11 igång tillverkning på gängse industriella villkor. Särskilt bör främjas tillkomsten av ändamåls­enliga och billiga hjälpmedelsallernativ. Det är enligt hjälpmedelsgruppens mening angelägel all denna verksamhet kan fortsätta.

Hjälpmedelsgruppen har också haft i uppdrag all pröva frågan om behovet av bidrag lill glasögon för barn och ungdomar i skolåldern. Gruppen skulle kartlägga glasögonbehovel i de olika åldersklasserna saml familjernas kost­nader för glasögon, beräknade med utgångspunkt i kostnaden för glas med enkla och ändamålsenliga bågar. Gruppens beräkningar skulle vidare ulgå från nyanskaffning av sådana glasögon endast vid förändringar i synför­mågan.

Hjälpmedelsgruppen redovisade sitt uppdrag i betänkandet (Ds S 1974:4) Glasögon för barn och ungdom. Karlläggning av behovet.

1 del nu redovisade betänkandet (Ds S 1975:2) har gruppen funnit det naturiigt alt frågan om glasögonbidrag anknyts lill förslaget om atl sjuk­vårdshuvudmännen bör få det enhetliga kostnadsansvaret för hjälpmedels­verksamheten. Beslut om glasögonbidrag lill barn och ungdom har redan fattats av ett par landsting. 1 andra landsting är frågan under utredning eller aktualiserad på annat sätt. Hjälpmedelsgruppen finner del naturiigt alt denna fråga väckts hos sjukvårdshuvudmännen, eftersom den har ett nära samband med hälsovården av barn och ungdom.

Gruppen förordar för sin del att de sjukvårdshuvudmän, som beslutar att införa bidrag till glasögon för barn och ungdomar (0-18 år), ges stöd lill kostnaderna för denna förmån. Slorieken av bidraget bör fastställas i förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.

 

Prop. 1975:36                                                                      20

3 Föredraganden

3.1 Inledning

De senaste årens utveckling inom hälso- och sjukvården har i hög grad inriktats på en utbyggnad av den decentraliserade öppna hälso- och sjuk­värden. Målet är all göra samhällets hälso- och sjukvård lättare tillgänglig för medborgarna genom att så långt möjligt ge den formen av en närhets­service. Utbyggnaden av de öppna vårdformerna har getts förtur inom ramen för byggnadsregleringen och omfatiar under åren 1973-1975 närmare 100 nya läkarstationer och vårdcentraler. Läkarutbildningen har också kraftigt inriktats på etl ökat antal allmänläkare för den öppna sjukvården. Genom den ändring av sjukvårdslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1973 har sjukvårdshuvudmännen också lått de förfaltningsmässiga förut­sättningarna all föra ut mera kvalificerade vårduppgifter lill den decentra­liserade öppna sjukvården. Större och välutrustade öppenvårdsenheler kan därmed skapas och erbjuda både allmänläkarvård och viss specialistvård ute i läkardistriklen. En ökad samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialvården har också kommit lill stånd i olika former under senare år.

Den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna öppna sjukvården finansieras lill väsentlig del genom ersättningar till huvudmännen från den allmänna försäkringen enligt det reformerade ersättningssystem som infördes genom beslut vid 1969 års riksdag. Del finns behov av alt bl. a. med hänsyn lill den allmänna kostnadsutvecklingen tid efter annan se över de fastställda ersättningsbeloppen från försäkringen liksom de därtill knutna patientav­gifterna. En sådan översyn gjordes år 1972 och ledde bl.a. till höjningar av sjukförsäkringens läkarvårdsersättning fr. o. m. den 1 januari 1973.

Efter överiäggningar mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen har överenskommelse nyligen träffats om en över­syn av ersättningsbeloppen fr. o. m. den 1 januari 1976. Överenskommelsen innefattar en rad vikliga finansieringsfrågor på sjukvårdsområdet och en lösning av fiera betydelsefulla sjukvårdsfrågor med anknytning lill sjuk­försäkringen. En förutsättning för överenskommelsen är all den godkännes av regeringen som en integrerad del i en lösning av aktuella frågor beträffande kommunal- och landstingsskatten för åren 1976 och 1977. Som framgår av prop. 1975:51 är detla villkor numera uppfyllt. Jag kommer i det följande att redovisa innehållet i överenskommelsen och lägga fram förslag till de lagändringar m. m. som behövs för dess genomförande. Det ankommer på regeringen atl närmare bestämma ersättningsreglerna. Överenskommel­sen torde 11 fogas som bilaga till regeringsprolokollet i detla ärende.

Enligt överenskommelsen skall ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för offentlig öppen läkarvård höjas från nuvarande 48 kr. till 70 kr. för varje läkarbesök. Patientavgift (Ir tas ul med högst 15 kr per läkarbesök. Del innebär alt del sammanlagda ersättningsbeloppet

 

Prop. 1975:36                                                          21

som huvudmannen lår ta ut ökar från 60 kr. till 85 kr. per läkarbesök. Vissa ändringar avses också ske bl. a. när det gäller ersättningar och avgifter för lelefonrådfrågning hos läkare.

Utöver denna höjning av läkarvårdsersätlningen innefattar överenskom­melsen fiera betydelsefulla förändringar och utvidgningar när del gäller sjuk­försäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Till de viktigaste ny­heterna hör införandet av etl enhetligt ersättningssystem för olika former av sjukvårdande behandlingar som efter läkarordinalion utförs av annan än läkare. Ersättning från försäkringen lill sjukvårdshuvudmännen skall därvid ulgå med 35 kr. för varje besök hos sjukgymnast, psykolog m. fi. personalkategorier. Patientavgiften för sådana besök blir högst 7 kr. Sjuk­försäkringens resekostnadsersättning avses samtidigt bli utvidgad lill att bl.a. gälla även för sådana sjukvårdande behandlingar. Karensbeloppet för resekostnadsersätlningen ändras från 6 kr lill 8 kr. Ett väsentligt förenklat system införs för sjukförsäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudmännens ambulanslransporler m. m. Reglerna för ersättning från försäkringen till sjukvårdshuvudmännen för vissa läkarintyg och för preventivmedelsråd­givningen knyts an lill de enhetliga bestämmelserna om läkarvårdsersättning m. m.

För dem som behöver upprepade behandlingar, bl.a. många handikap­pade. Hr de nya ersättningsreglerna för sjukvårdande behandlingar särskild betydelse. För patienter med många besök inom den offentliga sjukvården skall liksom hittills finnas möjlighet till nedsättning av patientavgiften. Som framgår av överenskommelsen kommer frågan om generella regler härför hos sjukvårdshuvudmännen alt tas upp till behandling av Landstingsför­bundet.

Utöver nämnda förändringar av ersättningsreglerna, som främsl berör den öppna sjukvården, innebär överenskommelsen också en höjning av sjuk­försäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård från 15 kr. till 20 kr. per vårddag och en motsvarande avgift för dem som inle omfattas av försäkringens ersättningsregler. De försäkrades sjukpenning­avdrag vid sjukhusvård blir högst samma belopp.

Överenskommelsen innebär vidare atl sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. den 1 januari 1976 övertar hela ansvaret för atl tillhandahålla hjälpmedel lill handikappade. En enhetlig hjälpmedelsersäilning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen införs med 22 kr. per invånare och år. De sjuk­vårdshuvudmän som medverkar vid anskaffning av kostnadsfria eller pris­nedsatta glasögon till barn och ungdom fåren förhöjning av denna ersättning från sjukförsäkringen lill sammanlagt 24 kr per invånare och år.

1 anslutning lill överenskommelsen bör vidare sjukförsäkringens läke-medelsrabalt ändras så all maximibeloppet vid inköp av medicin på recept blir 20 kr. mot det sedan år 1968 gällande beloppet på 15 kr. Reglerna om kostnadsfria läkemedel vid vissa sjukdomar behålls oförändrade.

3 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 36

 

Prop. 1975:36                                                          22

De nya ersättnings- och avgiftsreglerna avses gälla fr. o. m. den 1 januari 1976. De innebär ett ekonomiskt tillskoll för sjukvårdshuvudmännen med 650 milj. kr. per år räknat på nuvarande vårdvolym. För sjukförsäkringen beräknas de nya ersättningsreglerna innebära en kostnadsökning med sam­manlagt 634 milj. kr. per år. Överenskommelsen gäller för åren 1976 och 1977.

Jag förordar alt de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförs på del sätt som jag kommer att redogöra närmare för i det följande.

3.2 Ersättning för offentlig öppen sjukvård

För läkarvård som ombesörjs av staten, landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun ulgår ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmannen med ett enhetligt belopp av 48 kr. för varje besök. Huvudmannen får samtidigt ta ut en patientavgift med högst 12 kr. per besök. Vid läkarbesök hos den sjuke får tas ut 8 kr. i tilläggsavgift. Vid rådfrågning per telefon ulgår ersättning från försäkringen med 5 kr. och patientavgift Hr tas ul med högst 5 kr.

I enlighet med vad som anges i överenskommelsen bör sjukförsäkringens läkarvårdsersättning lill sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. den 1 januari 1976 höjas lill 70 kr. för varje besök. Patientavgiften bör därvid fl uppgå till högst 15 kr. per besök. De nämnda beloppen inkluderar liksom f n. sådana röntgen- och laboraiorieundersökningar m. m. som patienten kan bli re­mitterad till vid läkarbesöket. Vid höjningen av läkarvårdsersätlningen har även sjukvårdshuvudmännens kostnader för läkares vidareutbildning be­aktats. Vid läkarbesök hos den sjuke bör tilläggsavgiften uppgå till högst 10 kr. Vid rådfrågning per telefon hos läkare bör maximiavgifien för patienten höjas lill samma belopp, dvs. 10 kr. Någon särskild ersättning till sjuk­vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för sådana rådfrågningar bör inte ulgå fr. o. m. år 1976.

Undersökning eller behandling hos sjukvårdshuvudman efter remiss från försäkringsansluten privatpraktiserande läkare är avgiftsfri för patienten. Er­sättning ulgår f. n. från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmannen med 60 kr. för varje sådan undersökning eller behandling. Delta ersättningsbelopp bör höjas till 85 kr. 1 samband härmed vill jag nämna alt frågan om pa­tientavgiften vid sjukvård hos privatpraktiserande läkare avses komma alt prövas i samband med framtida beslut om läkarvårdstaxan.

Sjukförsäkringens ersättningar lill sjukvårdshuvudmännen för den öppna vården avser f. n. enbart läkarnas insatser. Därutöver ulgår endasl ersättning till den försäkrade för utgifter för vissa behandlingar av främst sjukgymnast. Införandet enligt överenskommelsen av ett nytt enhetligt ersättningssystem även för sådana sjukvårdande behandlingar som utförs av annan personal än läkare innebär en viktig breddning av försäkringens ersättningsregler.

 

Prop. 1975:36                                                         23

som därmed inte blir enbart knutna till läkarnas vårdinsatser. 1 enlighet med överenskommelsen bör ersättning ulgå från sjukförsäkringen lill sjuk­vårdshuvudmännen med 35 kr. för varje behandling som ges på grund av sjukdom och har ordinerats av läkare. Ersättningen bör också utgå för ulprovning och anpassning efter läkarordinalion av hjälpmedel för handi­kappad. Patientavgiften bör sättas lill högst 7 kr. för varje besök. Den nya behandlingsersältningen kan på motsvarande sätt som den höjda lä­karvårdsersätlningen underiätta en mera allsidig utbyggnad av resurserna inom den öppna sjukvården. Eftersom behandlingarna utförs efter lakar-ordination och inom ramen för sjukvårdshuvudmännens vårdansvar finner jag det inie nödvändigt all för egen del ange några kompelensregler eller begränsningar av de personalkategorier som skall svara för de ersättnings-berättigade behandlingarna. Del bör ankomma på riksförsäkringsverket alt utfärda de närmare tillämpningsföreskrifter som behövs. Om flera sjuk­vårdande behandlingar ges vid samma besök utgår endasl ett ersättnings­belopp. Behandlingsersätlning ulgår inte förbehandling som ges i anslutning lill ersältningsberälligat besök hos läkare.

Genom de nya ersättningsreglerna för sjukvärdande behandlingar inom den offentliga öppna vården kommer nuvarande bestämmelser om ersättning för sjukgymnastbehandling m. m. enligt kungörelsen 1962:387 att i fort­sättningen gälla enbart för behandling hos privatpraktiserande vårdgivare. I den mån behandling hos privatpraktiserande sjukgymnast eller annan vård­givare utförts enligt avtal mellan vårdgivaren och sjukvårdshuvudman skall behandlingen enligt överenskommelsen kunna räknas som behandling hos huvudmannen och således omfattas av de nya ersättningsreglerna. Därmed kommer tillämpningsområdet för det äldre ersättningssystemet alt minska ytterligare. Frågan om hur sjukförsäkringens ersättningsregler skall utformas när det gäller sådana behandlingar enligt nämnda kungörelse som utförs av privatpraktiserande sjukgymnaster m. fl. behöver utredas i särskild ord­ning. Jag kommer senare denna dag alt föreslå att regeringen uppdrar ål riksförsäkringsverket alt göra en sådan utredning och lägga fram förslag i denna fråga. Vid fullgörandet av detta uppdrag skall riksförsäkringsverket samråda med socialstyrelsen. Landstingsförbundet och berörda personal­organisationer.

Avsikten är att det nya ersättningssystemet skall tillämpas även när del gäller verksamheten inom sjukvårdshuvudmännens psykiska barna- och ungdomsvård. 1 enlighet med överenskommelsen bör därmed det nuvarande särskilda statsbidraget till denna verksamhet upphöra fr. o. m. den 1 januari 1976.

 

Prop. 1975:36                                                                       24

3.3 Ersättning för sjukhusvård

När en försäkrad vårdas på sjukhus utgår i. n. ersättning från sjukför­säkringen till sjukvårdshuvudmannen med 15 kr. per vårddag. För varje dag som den försäkrade vistas på sjukhus görs samtidigt avdrag med 10 kr. på den sjukpenning denne är berättigad till. Avdraget får dock utgöra högst en tredjedel av sjukpenningens belopp och den återstående sjukpen­ningen skall alllid uppgå lill lägst 8 kr. per dag.

Överenskommelsen innebär alt sjukhusavgiften höjs lill 20 kr. per vårddag och alt sjukförsäkringen liksom hittills svarar för denna avgift när det gäller försäkrade patienter. För patienter som inle omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukhusvård kommer sjukvårdshuvudmännen atl fast­ställa vårdavgiften med utgångspunkt i nämnda nivå för ersättningen från försäkringen. Därvid förutsätts i enlighet med överenskommelsen all hu­vudmännen liksom hittills vid behov medger avgiftsnedsällning eller av­giftsbefrielse.

1 samband med de överiäggningar som föregått överenskommelsen har företrädarna för sjukvårdshuvudmännen framhållit behovet av en översyn beträffande avgiftsreglerna vid sluten sjukvård för dem som inle omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler för vården. En sådan översyn är be­fogad och jag avser att senare denna dag föreslå alt regeringen uppdrar åt socialuiredningen alt bl. a. mol bakgrund av gällande avgiftsregler vid vård i ålderdomshem utreda denna fråga.

Det nuvarande sjukpenningavdraget med 10 kr. vid sjukhusvård fast­ställdes år 1972 med utgångspunkt i då gällande sjukpenningbelopp. Vid sjukpenningreformen år 1974 skedde en allmän höjning av sjukpenning­beloppen som samtidigt blev beskattade. Mol bakgrund bl. a. av den all­männa beloppshöjningen vid sjukpenningreformen bör sjukpenningavdragel vid vård på sjukhus i enlighet med överenskommelsen fastställas lill 20 kr. per dag fr. o. m. den 1 januari 1976. Avdraget bör liksom f n. utgöra högst en tredjedel av sjukpenningbeloppet och den återstående sjukpen­ningen alltid uppgå till lägst 8 kr per dag.

3.4 Ersättning för resekostnader

Resekostnadsersättning från sjukförsäkringen utgår i samband med er-sällningsberälligad läkarvård, landvård eller sjukhusvård. Ersättning utgår också för resor i samband med sådan vård eller behandling av sjukgymnast m. fl. som är ersätlningsberältigad enligt den tidigare nämnda kungörelsen 1962:387. Vidare ulgår reseersättning i samband med sjukvård som lämnas av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska. Ersättning utgår som regel i den mån resekostnaderna för varje besök överstiger 6 kr. För resor till och från tandläkare är karensbeloppel 15 kr.

Den reformering av sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukvårdande behandlingar inom den offentliga sjukvården som jag har förordat i det

 

Prop. 1975:36                                                          25

föregående bör följas upp när det gäller reseersättningarna. Sjukförsäkringens ersättningsregler för resekostnader bör därvid utvidgas på motsvarande sätt så att de omfattar försäkrads resor i samband med läkarordinerad sjuk­vårdande behandling inom offentlig öppen sjukvård och i samband med ulprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappad. Vid tillämp­ningen av sjukresebesiämmelserna bör för nämnda behandlingar gälla i hu­vudsak samma regler som beträffande läkarvård.

Gällande ersättningsregler avser endast resekostnader för den sjuke och i vissa fall för medföljande anhörig eller vårdare. Del förekommer emellertid bl. a. inom den psykiska barna- och ungdomsvården att en förälder till ett barn med psykiska eller andra besvär i vissa fall besöker läkare eller annan personal utan att barnet följer med. Återkommande samtal med föräldrarna kan i sådana fall utgöra en viktig del i behandlingen av barnet. Ersätt­ningsreglerna för sjukresor bör därför ges en sådan utformning atl rese­kostnadsersättning kan ulgå lill förälder eller annan anhörig vid besök i offentlig öppen sjukvård i samband med barns sjukdom, om besöket ingår som en del i behandlingen av barnet, även om barnet inte är med vid besöket. Reseersättning bör därvid ulgå med tillämpning av motsvarande bestämmelser som om barnet hade följt med vid besöket.

Som tidigare nämnts utgår reseersättning i den mån resekostnaden för varje besök överstiger 6 kr. eller i samband med landvård 15 kr. Förstnämnda karensbelopp bör i enlighet med vad som anges i överenskommelsen höjas lill 8 kr., vilkel belopp således kommer all gälla även i fråga om de ut­vidgningar av ersättningsreglerna som jag har förordat i det föregående.

Ersättning från sjukförsäkringen ulgår numera för prevenlivmedelsråd-givning och aborirådgivning med visst belopp för varje besök under för­utsättning att rådgivningen är avgiftsfri. Jag återkommer i det följande till de ändringar av ersättningen lill sjukvårdshuvudmännen som följer av över­enskommelsen. Del är angelägel all sådan rådgivning är tillgänglig för alla utan hinder av höga resekostnader när del är långa reseavstånd. Jag förordar därför all resekostnadsersättning från sjukförsäkringen får utgå vid besök för preveniivmedelsrådgivning eller abortrådgivning. Ersättning bör därvid på motsvarande sätt som gäller för tandvård ulgå för resekostnad som över­stiger 15 kr. för varje besök.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om resekostnader för föräldrar som behöver besöka barn som vårdas på sjukhus. Resekostnads­ersättning för sjukförsäkringen ulgår inle för sådana besök. Denna fråga anknyter till del utredningsarbete som pågår inom familjesiödsulredningen och bör prövas i del sammanhanget.

När del gäller transporter till och från sjukhus eller läkare av personer som kräver särskilda vårdåtgärder har sjukvårdshuvudmännen ansvaret för all det finns en fungerande ambulansorganisaiion. Sjukförsäkringens er­sättningsregler gäller i princip även för sådana transporter. För att underiätta administrationen av försäkringsersättningarna för dessa ambulanstransporter

 

Prop. 1975:36                                                          26

har flertalet sjukvårdshuvudmän träffat avtal med respektive försäkrings­kassa om särskilda beräkningsregler för ersättningarna. Del är i hög grad önskvärt alt dessa regler kan förenklas och göras enhetliga.

Överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen innebär att eu förenklat och enhetligt ersättningssystem införs för transporter med ambulansbil eller annat fordon som är särskild anpassat för sjuktransport. För dessa transporter utgår en enhetlig sjuktransportersältning med 12 kr. per invånare och år från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen. Huvudmännen svarar därvid för alt erforderiiga sjuklransportmöjligheter finns alt tillgå inom resp. sjukvårdsområde för en avgift av högst 8 kr. Det nya ersättningssystemet innebär en betydande förenkling och bör genomföras.

3.5 Hjälpmedel för handikappade

Hjälpmedelsgruppen framhåller i sill betänkande (Ds S 1975:2) Slaisbi­dragsfrågor inom hjälpmedelsverksamheten att ett enhetligt och samn\an-hållel ansvar för hjälpmedelsverksamheten hos sjukvårdshuvudmännen in­nebär många fördelar såväl organisatoriskt som för de handikappade. Hjälp­medelsgruppen finner det också naturiigt all frågan om bidrag lill glasögon för barn och ungdom handläggs av sjukvårdshuvudmännen, eftersom dessa frågor barett nära samband med hälso- och sjukvården för barn och ungdom.

Den mellan socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen träffade överenskommelsen ligger i linje med hjälpmedelsgruppens förslag. Den in­nebär atl sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. den 1 januari 1976 helt övertar ansvaret for tillhandahållande m. m. av hjälpmedel lill handikappade. Det förutsätts i överenskommelsen all sjukvårdshuvudmännen fortsätter hjälp­medelsverksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmel­ser som nu gäller.

Jag förordar att finansieringsreglerna för handikapphjälpmedel läggs om i enlighet med överenskommelsen. Nuvarande statsbidrag till vissa hjälp­medel för handikappade bör således upphöra vid utgången av år 1975 och en ny ersättningsform från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen in­föras. Den nya hjälpmedelsersätiningen bör ulgå med 22 kr. per invånare och år. Sjukvårdshuvudmän som medverkar vid anskaffning av avgiftsfria eller prisnedsatia glasögon till barn och ungdom bör få en förhöjning av hjälpmedelsersätiningen från sjukförsäkringen lill sammanlagt 24 kr. per invånare och år. Det ankommer på sjukvårdshuvudmännen all själva besluta om den närmare utformningen av reglerna för sådan medverkan vid an­skaffning av glasögon till barn och ungdom. Den andel av hjälpmedels-ersättningen som avser kostnader för glasögon avses utgå lill landsting som infört bidragsregler som innebär avgiftsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdom under 19 år. Om bidragsreglerna gällt endasl under en del av kalenderåret bör ulgå så stor andel av hjälpmedelsersätiningen

 

Prop. 1975:36                                                          27

som svarar mot den lid bidragsreglerna varit i kraft.

Det bör ankomma på regeringen atl meddela närmare bestämmelser om hjälpmedelsersätiningen, som inkluderar ersättning för den hjälpmedels­verksamhet som r n. åvilar sjukvårdshuvudmännen inom ramen för den s. k. L-listan. De förbrukningsartiklar som f n. tillhandahålls avgiftsfritt på apotek enligt den s. k. C-listan och som finansieras genom sjukförsäk­ringen berörs däremot inte av de ändrade reglerna på hjälpmedelsområdet.

Enligt överenskommelsen upphör statsbidraget till sjukvårdshuvudmän­nen för försöksverksamhet med tolkar åt döva samtidigt som den nya hjälp­medelsersätiningen införs. Försöksverksamheten påbörjades år 1969 efter förslag av handikapputredningen som ansåg alt de dövas behov av tolk borde tillgodoses på samma sätt som andra handikappades behov av hjälp­medel (prop. 1968:41,SU 1968:88,rskr 1968:206). Fr. o. m.år 1972 medverkar samtliga sjukvårdshuvudmän i försöksverksamheten. Statsbidraget till verk­samheten, ca 500 000 kr., bekostas från hjälpmedelsanslaget. Sjukvårdshu­vudmännens insatser för tolkhjälp åt döva får nu ses som ett led i den verksamhet för handikappade som ersätts genom hjälpmedelsersätiningen. Jag vill i detla sammanhang också erinra om de vidgade möjligheter som fr. o. m. den 1 juli i år genomförs för bl. a. döva att erhålla handikapper­sättning.

Sjukvårdshuvudmännens överlagande av hela ansvaret för hjälpmedels­verksamheten innebär vissa organisatoriska förändringar. Den nuvarande statliga bidragsgivningen till hjälpmedelsverksamheten handhas av social­styrelsen, som upprättar hjälpmedelsförteckning och meddelar lillämpnings­bestämmelser lill denna saml betalar ut statsbidragen. Överenskommelsen innebär att socialstyrelsens handläggning av dessa frågor upphör. Socialstyrelsen bör dock även i fortsättningen ha tillsyn över hjälpmedels­verksamheten.

Den nuvarande hjälpmedelsförteckningen anger vilka hjälpmedel som är statsbidragsberättigade. Förteckningen fyller också en viktig funktion genom atl upplysa de ordinaiionsberättigade om vilka godkända hjälpmedel som finns på marknaden. Med ett samlat ansvar hos sjukvårdshuvudmännen för hela hjälpmedelsverksamheten är det naturiigt att Landstingsförbundet svarar för den nya hjälpmedelsförteckningen. Självfallet bör detla ske i nära samarbete socialstyrelsen och handikappinstitutet. Enligt överenskommel­sen kommer det alt finnas ett lill Landstingsförbundet knutet organ som i huvudsak övertar de uppgifter som nu ankommer på socialstyrelsens hjälp­medelsråd. 1 detta organ kommer socialstyrelsen och handikappinstitutet alt vara företrädda.

Handikappinstitutet, som drivs gemensamt av staten och Svenska cen­tralkommittén för rehabilitering (SVCR), har bl. a. till uppgift atl svara för prövning av funktionsduglighet och säkerhet m. m. hos nya eller förändrade hjälpmedel. Enligt överenskommelsen förutsätts handikappinstitutets verk­samhet fortsätta på i huvudsak samma sätt som nu. Statens anslag lill han-

 

Prop. 1975:36                                                          28

dikappinslilulet samt institutels verksamhet och finansiering påverkas inte av den träffade överenskommelsen avseende hjälpmedelsverksamheten. Frågan om formerna för den framlida samverkan mellan sjukvårdshuvud­männen och handikappinstitutet kommer att las upp till behandling i särskild ordning.

Socialstyrelsen disponerar f. n. högst 1 milj. kr. för tillverkning m. m. av vissa handikapphjälpmedel. Beloppet för användas för atl i samarbete med bl. a. handikappinstitutet initiera och stimulera tillverkning av sådana handikapphjälpmedel för vilka det finns svårigheter alt få igång produktion på gängse industriella villkor. Det är angeläget alt denna verksamhet kan fortsätta. Nämnda belopp på 1 milj. kr. per år för tillverkning m. m. av vissa handikapphjälpmedel som ingår i nuvarande hjälpmedelsanslag bör framdeles föras över lill anslaget Bidrag till handikappinstitutet.

Ulrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) är statligt upp­handlingsorgan för handikapphjälpmedel. UUH har slutit centrala avrops­avial beträffande olika typer av hjälpmedel. En fortsatt verksamhet på detla område från UUH:s sida bör kunna ske i form av uppdragsverksamhet som ersätts av sjukvårdshuvudmännen. Enligt överenskommelsen ankom­mer det på Landstingsförbundet atl avgöra om man önskar medverkan av UUH för central upphandling av hjälpmedel efter den 1 januari 1976.

3.6 Ersättning för vissa läkarintyg

När någon begär förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag från den allmänna försäkringen skall som regel läkarutlåtande bifogas ansökan. Om sådant intyg utfärdas inom den offentliga sjukvården utgår ersättning för undersökning och utlåtande med 31 kr. från den allmänna försäkringen till sjukvårdshuvudmannen. Ersättningsbeloppet fastställdes år 1970. Pa­tientavgift flr tas ut med högst 7 kr. Nämnda belopp bör i enlighet med överenskommelsen höjas lill 70 kr. resp. 15 kr., dvs. till samma belopp som avses gälla för läkarbesök i övrigt.

1 samband med prövning av rätten till pension eller handikappersättning kan föreskrivas all den sökande skall genomgå särskild läkarundersökning. Denna undersökning är avgiftsfri för den sökande. Om undersökningen görs inom den offentliga sjukvården utgår ersättning för undersökning och utlåtande med 38 kr. Detta belopp, som likaledes gällt sedan år 1970, bör i enlighet med överenskommelsen höjas till 85 kr. Undersökningen skall fortfarande vara avgiftsfri för den sökande. Någon särskild ersättning skall i fortsättningen inte utgå till sjukvårdshuvudmännen för läkarutlåtande som grundats på sjukhusjournal och begärts i samband med prövning av rätt till pension från den allmänna försäkringen.

 

Prop. 1975:36                                                                      29

3.7 Ersättning för preventivmedelsrådgivning m. m.

För preveniivmedelsrådgivning eller abortrådgivning ulgår ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen med 45 kr för varje besök hos rådgivningsbyrå eller motsvarande. Rådgivningen skall vara avgiftsfri och ersättningen innefattar kostnader för utlämnade preventivmedel.

Försäkringsersättningen till sjukvårdshuvudmännen för nämnda rådgiv­ningsverksamhet bör i enlighet med överenskommelsen anknytas till de belopp som avses komma atl gälla inom den öppna sjukvården. Ersättningen bör därvid inkludera belopp motsvarande den patientavgift som får tas ut inom sjukvården. Frågan om sjukförsäkringens ersättning till privatprak­tiserande läkare för preveniivmedelsrådgivning kommer atl prövas i sam­band med framlida beslut om läkarvårdslaxan.

3.8      Läkemedelsrabatter

Läkemedel som ordineras av läkare bekostas till stor del av sjukförsäk­ringen. Den som köper läkemedel på recept flr en prisnedsäitning med hälften av del belopp som överstiger 5 kr. och med hela det belopp som överstiger 25 kr. Det innebär atl ingen behöver betala mer än 15 kr vid inköp av medicin på recept. Sjukförsäkringens läkemedelsraballering innebär vidare atl läkemedel tillhandahålls helt kostnadsfritt vid vissa sjukdomar.

Genom bestämmelserna om kostnadsfria och prisnedsatia läkemedel finns ett effektivt högkoslnadsskydd för dem som måsle använda mycket medicin. Detta försäkringsskydd bör behållas och jag vill särskilt peka på den stora betydelse som reglerna om helt avgiftsfria läkemedel vid vissa sjukdomar har för långvarigt sjuka och handikappade. Nuvarande maximiavgifl vid läkemedelsinköp har gällt sedan år 1968 och en viss anpassning till den allmänna kostnadsutvecklingen är därför motiverad. Jag förordar därför atl reglerna ändras på så sätt att maximiavgifien vid läkemedelsinköp på recept blir 20 kr. Någon annan ändring i reglerna bör inte ske f n. i avvaktan på en prövning av bl. a. hithörande frågor inom Apoteksbolaget. Möjlig­heterna all få helt avgiftsfria läkemedel vid vissa sjukdomar bör liksom hittills slå öppen för de grupper som har särskilt stort behov av läkemedel.

3.9      Kostnader och rmansiering

Den ekonomiska innebörden av överenskommelsen med sjukvårdshu­vudmännen och av vad jag här har förordat i fråga om försäkringsersättningar och avgifter framgår av följande sammanställning (milj. kr. per år).

4 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 36

 

Prop. 1975:36

30

 

Ändamål

Total-    Tillskoll            Kostnads-
belopp    för sjuk-        ökning för
vårds-             sjukfbr-
huvud-            säkringen
männen

 

1. Läkarvård:

Sjukförsäkringens ersättning till sjuk­vårdshuvudmännen höjs från 48 kr. (46:75) lill 70 kr./besök

Patientavgiften höjs från högst 12 kr. till högst 15 kr./besök och för lelefonrådfrågning från 5 kr. lill 10 kr.

2. Sjukvärdande behandlingar:

Ersättning från sjukförsäkringen till sjuk­vårdshuvudmännen införs med 35 kr./besök Patientavgift högst 7 kr./besök Resekostnadsersättning frän sjukförsäkring­en införs även för sju k vårdande behandlingar i offenllig öppen vård m. m. Karensbeloppet för sjukförsäkringens rese­kostnadsersättning höjs frän 6 kr till 8 kr. Reglerna för den allmänna försäkringens er­sättning lill sjukvårdshuvudmännen för vis­sa läkarintyg och för preventivmedelsrådgiv­ning justeras

3. Sjukhusvård:

Sjukförsäkringens ersättning till sjuk­vårdshuvudmännen höjs från 15 kr. till 20 kr./värddag

Avgiften för utförsäkrade ändras på motsva­rande sätt

Sjukpenningavdragel vid sjukhusvärd ändras frän 10 kr. till 20 kr./dag

4.    Hj-älpmedel för handikappade samt bidrag till glasögon för barn och ungdom: Sjukvårdshuvudmännen   svarar   för   dessa uppgifter och får ersättning från sjukförsäk­ringen med 24 kr./invånare

5.    Ambulans- och andra sjuktransporter: Enhetlig ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen    införs    med    12 kr./invånare

6.    Läkemedel:

Maximiavgifien vid inköp av medicin pä re­cept ändras från 15 kr. till 20 kr.

358

120      358 250        56

70        57

59

11 -10

440      110   110

270       60

-AS

177

197

98       4        4

-35

650       634

Genom de nya ersättningsreglerna flr sjukvårdshuvudmännen således ett ekonomiskt tillskott som beräknas till 650 milj. kr. per år vid nuvarande vårdvolym. För sjukförsäkringen innebär de nya reglerna en sammanlagd

 

Prop. 1975:36                                                          31

kostnadsökning med 634 milj. kr. per år. Detta medför enligt nuvarande finansieringsregler för sjukförsäkringen en ökning av siatens kostnader för bidrag till sjukförsäkringen under budgetåret 1975/76 med ca 80 milj. kr., vilket för helt år motsvarar 160 milj. kr 1 årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 7 punkt B 5) beräknades, bl.a. med utgångspunkt i 1974 års löne- och prisnivå, förslagsanslaget Bidrag lill sjukförsäkringen för budgetåret 1975/76 till 2 760 milj. kr. Med beaktande av de nya ersättningsreglerna samt en schablonmässig uppräkning av löne- och prisnivån beräknas vid nuvarande finansieringsregler statens kostnader under anslaget för budget­året 1975/76 till ca 3 100 milj. kr. Anslagsbehovet för statsbidrag till hjälp­medel för handikappade kommer med hänsyn lill utbetalningsreglerna att för budgelårel 1975/76 förbli i huvudsak oförändrat jämfört med beräk­ningarna i budgetpropositionen för all därefter bortfalla.

De nya ersättningsreglerna föranleder en höjning av socialförsäkrings­avgiften till sjukförsäkringen från arbetsgivare och egenförelagare. 1 årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. I s. 22) har anmälts atl avgiftsuttaget för denna socialförsäkringsavgift behöver höjas även till följd av en konsta­terad ökning av sjukfrekvensen. Den erforderiiga avgiftshöjningen för dessa ändamål utgör vid nuvarande finansieringsregler för sjukförsäkringen sam­manlagt 0,6 procentenheter. Förslag i denna avgiftsfråga kommer att läggas fram i samband med lagförslag beträffande andra ändringar i grunderna för sjukförsäkringens finansiering.

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upp­rättats förslag lill

1.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.  lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

3.  lag om ändring i förordningen (1969:653) om bidrag från landstingskom­muner och kommuner som ej tillhör landstingskommun lill bestridande av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset,

4.   lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon­
trollerande verksamhet m. m.

5 Specialmotivering till lagförslagen

5.1 Inledning

De grundläggande bestämmelserna om sjukvårdsersäiining ges i 2 kap, lagen (1962:381) om allmän försäkring. Kapitlet är så uppställt atl del i skilda paragrafer behandlar bl. a. ersättning för läkarvård (2 §), landvård (3 §), sjukhusvård (4 §), resor (5 §) och sjukvårdande behandling och konvale-scenlvård (6§). Bestämmelserna har emellertid fått olika utformning vid

 

Prop. 1975:36                                                          32

de olika ersältningsberälligade sjukvårdsutgifterna. 2 och 3 §§ innehåller således vissa grundläggande regler om förutsättningarna för ersättning för läkarvård resp. tandvård. De närmare grunderna för ersättning har det över­lämnats ål regeringen all fastställa. Med stöd av dessa bemyndiganden har bl. a. utfärdats läkarvårdslaxan (1974:699) och tandvårdstaxan (1973:638).

1 fråga om sjukhusvård ges i lagen direkta bestämmelser som anknyter
till de vårdavgifter som tillämpas. Regeringen har emellertid möjlighet all
fastställa taxa för beräkning av ersättning för vården. Som framgått av avsnitt
3.3 bestäms vårdavgifien vid sjukhusvistelse av sjukvårdshuvudmännen
efter överiäggningar med staten. Något behov för regeringen all fastställa
en taxa har därför inte uppkommit. När det gäller utgifter för resor till
och från läkare, landläkare och sjukvårdsinrättning föreskrivs atl ersättning
ulgår enligt vad regeringen med riksdagen förordnar. Närmare bestämmelser
har meddelats i sjukreseförordningen (1962:385) som således har utfördats
av regeringen med stöd av riksdagens beslut. Ytteriigare bestämmelser finns
i kungörelsen (1962:386) med tillämpningsföreskrifter till sjukreseförord­
ningen. Slutligen kan erinras om att ersättning för utgifter för sjukvårdande
behandling och konvalescentvård samt resor i samband med sådan vård
eller behandling ulgår enligt grunder som fastställs av regeringen. Med stöd
av delta bemyndigande har ersättningsbestämmelser meddelats i en kungö­
relse (1962:387).

Sjukreseförordningens bestämmelser har detaljkaraktär. Erfarenheterna har visat att det finns ett återkommande behov att ändra i förordningen. Bestämmelserna kan inte anses ha den vikt att beslut i dessa frågor bör fattas av riksdagen. Något hinder mot att det överiämnas till regeringen alt bestämma i de ersättningsfrågor det här gäller föreligger inte enligt re­geringsformen. Med hänsyn härtill och i analogi med vad som gäller be­träffande läkarvård, landvård och sjukvärdande behandlingar bör del i fram­tiden överiämnas åt regeringen att fastställa grunderna för resekostnads­ersättning. 2 kap. 5 S AFL har ändrats i överensstämmelse härmed. Avsikten är all bestämmelserna liksom hittills skall ha sin placering i sjukreseför­ordningen.

En anpassning till den nya regeringsformen bör också ske i samband med de ändringar som nu vidtas i förordningen angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. och förordningen om bidrag från lands­tingskommuner och kommuner som ej tillhör landstingskommun lill be­stridande av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset. Förordningarna föreslås i fortsättningen bli betecknade lag.

5.2 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

2 kap.

5§

1 avsnitt 5.1 har en bakgrund getts till förslaget atl överiämna ål regeringen alt fastställa grunderna för resekostnadsersättning. Som därvid framhållits

 

Prop. 1975:36                                                          33

avses ersättningsbestämmelserna få sin plats i sjukreseförordningen. Reg­lerna för de nya förmånerna om reseersättning vid bl. a. föräldrars besök i öppen sjukvård i samband med barns sjukdom när besöket ingår som en del av behandlingen av barnet bör också tas in i sjukreseförordningen.

Enligt den nuvarande lydelsen av 5 § är rätten lill resekostnadsersättning beroende av att del inle med hänsyn till resans längd och den försäkrades tillstånd skäligen kunnat fordras all han gått eller färdats på annat sätt som inte krävt särskild kostnad. Dessa bestämmelser har den karaktären att de lämpligen bör ha sin plats i förordningen. De har därför tagits bort i den föreslagna lydelsen av första stycket.

Enligt det nya andra stycket av 5 § utgår ersättning för sjuktransporter enligt vad regeringen föreskriver. Avsikten är att den föreslagna sjukirans-portersättningen till sjukvårdshuvudmännen (se avsnitt 3.4) för transporter med ambulansbil eller annat fordon som är särskilt anpassat för sjuktransport skall regleras genom förordning i likhet med övriga frågor om sjukrese­kostnader.

6§

Enligt del tillagda andra stycket ulgår ersättning för hjälpmedel ät han­dikappade enligt vad regeringen föreskriver. Den nya hjälpmedelsersätining­en har beskrivits i avsnitt 3.5. Ersättningsbestämmelserna avses bli införda i särskild förordning.

7§

Det förenklade systemet för ersättning vid sjuktransporter medför alt nu­varande tredje stycket av 7 § kan utgå.

3 kap. 4§

Ändringen avser slorieken av avdraget på sjukpenningen vid sjukhusvård och har behandlats i den allmänna motiveringen.

5.3 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kost­nadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

1 3 § första stycket har gränsen för nedsättning av priset med hela det överskjutande beloppet ändrats från 25 till 35 kr. Detta medför all maxi­mibeloppet vid inköp av medicin på recept blir 20 kr, i stället för som nu 15 kr.

Enligt den nya 3a § som trädde i kraft den 1 januari 1975 har bestäm­melserna i 3 § motsvarande tillämpning på medel som läkemedelsförord-

 

Prop. 1975:36                                                          34

ningen är tillämplig på och som förskrives enbart i födelsekontrollerande syfte. Vid beräkning av prisnedsäitning får kostnaden för sådant medel dock inle räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i 3 S- Änd­ringen av 3 § får lill följd atl högsta kostnaden för p-piller som skrivs ut i födelsekontrollerande syfte också blir 20 kr.

5.4      Förslaget till lag om ändring i förordningen (1969:653) om bidrag frän
landstingskommuner och kommuner som ej tillhör landstingskommun till
bestridande av kostnaderna för värd vid karolinska sjukhuset

Ändringen hänger samman med all enligt överenskommelsen med sjuk­vårdshuvudmännen ersättningen från sjukförsäkringen för sjukhusvård höjs från 15 kr. lill 20 kr. per vårddag fr. o. m. den 1 januari 1976. För patienter som omfattas av gällande avial om regionsjukvård m. m. vid karolinska sjukhuset (prop. 1972:35, SoU 1972:16, rskr 1972:168) eriäggs ersättning en­ligt avtal. Dessa patienter undantas därför i lagförslaget.

5.5      Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning För viss
födelsekontrollerande verksamhet m. m.

IS

Chefen för justitiedepartementet förordar i ett samtidigt denna dag fram­lagt förslag lill proposition om sleriliseringslag, m. m., all ersättning skall utgå från den allmänna sjukförsäkringen för rådgivning angående sterili­sering i samma ordning som ersättning för preventivmedels- och aboriråd­givning. Den ändring i 1 S som föranleds av förslaget har tagits upp i delta sammanhang.

3S

Genom det föreslagna nya andra stycket bemyndigas regeringen att fast­ställa grunderna för ersättning för utgifter för resor som företages i samband med rådgivning enligt lagen. Förslaget har berörts närmare i avsnitt 3.4.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen alt antaga förslagen till

1.   lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.   lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatia läkemedel m. m.,

3.   lag om ändring i förordningen (l969:653)om bidrag från landslingskom-

 

Prop. 1975:36                                                          35

muner och kommuner som ej tillhör landstingskommun till bestridande av kostnaderna för vård vid karolinska sjukhuset,

4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon­trollerande verksamhet m. m.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

Prop. 1975:36                                                          36

Bilaga

SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET            1975-01-22

Överenskommelse om vissa finansieringsfrågor pä sjukvårdsområdet

Efter överläggningar mellan representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen har överenskommelse iräfTals om följande åtgärder avseende vissa finansieringsfrågor beträffande sjukvården m. m.

1.   Ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för of­
fentlig öppen läkarvård höjs fr. o. m. den 1 januari 1976 från 48 kr. lill
70 kr. för varje besök som är föranlett av sjukdom. Patientavgift får las
ut med högst 15 kr. per läkarbesök. Vid läkarbesök hos den sjuke får las
ut en tilläggsavgift med 10 kr. För rådfrågning hos läkare per telefon får
patientavgift tas ut med högst 10 kr. Ersättning för sådan rådfrågning utgår
inle från försäkringen, vilket beaktats vid ovannämnda höjning av läkar­
vårdsersätlningen.

De nämnda beloppen skall liksom f n. inkludera remisser för röntgen-och laboraiorieundersökningar m. m.

Ersättning lill sjukvårdshuvudman för undersökning eller behandling efter remiss från privatpraktiserande läkare som är ansluten till försäkringen ulgår med 85 kr. Ingen avgift las ul av patienten. Frågan om patientavgiften vid sjukvård hos privatpraktiserande läkare prövas i samband med framtida beslut om läkarvårdstaxan.

2.   Den 1 januari 1976 införs ett enhetligt ersättningssystem från sjuk­
försäkringen lill sjukvårdshuvudmännen för sjukvårdande behandlingar i
öppen vård utförda av annan än läkare (behandlingsersätlning). Ersättning
utgår med 35 kr. för varje behandling (besök) som ges på grund av sjukdom
och har ordinerats av läkare. Patientavgift får las ul med högst 7 kr. per
behandling (besök).

Behandling hos privatpraktiserande vårdgivare får räknas som behandling hos sjukvårdshuvudmannen om behandlingen utförts enligt avtal mellan vårdgivaren och huvudmannen och med tillämpning av motsvarande be­stämmelser som gäller för behandling hos sjukvårdshuvudmannen.

Nuvarande ersättningar enligt kungörelsen (1962:387) angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter för vård och behandling i anledning av sjukdom (sjukgymnastik m. m.) upphör vid utgången av år 1975 när del gäller behandlingar som ombesörjs av sjukvårdshuvudman. Riksförsäkringsverket kommer all få i uppdrag atl efter särskild utredning lägga fram förslag till nytt ersättningssystem från sjukförsäkringen beträf­fande behandling enligt nämnda kungörelse som utförs av privatpraktise­rande sjukgymnaster m. fl.

 

Prop. 1975:36

37

Bestämmelserna om resekostnadsersättning från sjukförsäkringen utvid­gas så alt ersättning utgår för läkarordinerade sjukvårdande behandlingar i offenllig öppen vård fr. o. m. den 1 januari 1976. Karensbeloppel för sjuk­försäkringens resekostnadsersättning höjs samtidigt från 6 kr. till 8 kr.

3.   För patienter med många besök enligt punkterna 1 och 2 skall liksom för närvarande finnas möjlighet till nedsättning av patientavgiften. Frågan om generella regler härför hos sjukvårdshuvudmännen kommer alt tas upp till behandling av landstingsförbundet.

4.   Ersättning från sjukförsäkringen enligt punkterna 1 och 2 skall under motsvarande förutsättningar ulgå för verksamheten inom sjukvårdshuvud­männens psykiska barna- och ungdomsvård (PBU). Siatens bidrag lill psykisk barna- och ungdomsvård enligt kungörelsen 1960:619 upphör samlidigl med all de nya ersättningsreglerna träder i kraft.

5.   Ersättningen från försäkringen lill sjukvårdshuvudman som ombesörjt läkarintyg i samband med ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring höjs från 31 kr. lill 70 kr. för varje intyg fr. o. m. den 1 januari 1976. Patientavgiften får tas ul med högst 15 kr. för intyget jämte erforderiig undersökning.

För undersökning och läkarutlåtande som föreskrivits i samband med prövning av rätt till pension eller handikappersättning från den allmänna försäkringen höjs försäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudman fr. o. m. den 1 januari 1976 från 38 kr. till 85 kr. Ingen avgift får tas ul av patienten. Från nämnda lidpunkt utgår inte särskild ersättning för läkamtlålande som grundats på sjukhusjournal och begärts i samband med prövning av rätt till pension.

6.   Ersättning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen för pre­
veniivmedelsrådgivning m.m. enligt lagen 1974:525 utgår fr. o. m. den 1
januari 1976 med 85 kr. för varje besök hos läkare och med 42 kr. för
varje besök hos annan rådgivande personal än läkare.

Frågan om ersättningen till privatpraktiserande läkare för preventivme­delsrådgivning kommer atl prövas i samband med ändringar i läkarvårds­taxan fr. o. m. den I juli 1975.

7.   Sjukvårdshuvudmännen övertar fr. o. m. den 1 januari 1976 kostnads­
ansvaret för tillhandahållande, ulprovning m. m. av hjälpmedel för han­
dikappade. Del förutsätts atl sjukvårdshuvudmännen fortsätter hjälpme­
delsverksamheten i huvudsak i överensstämmelse med de bestämmelser
som nu gäller.

En ny ersättningsform (hjälpmedelsersäilning) från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen införs den 1 januari 1976. Hjälpmedelsersäilning utgår med 22 kr. per invånare och år (inkl. den s. k. L-listan), Till sjuk­vårdshuvudman som medverkar vid anskaffning av kostnadsfria eller pris­nedsatta glasögon till barn och ungdom under 19 år utgår dock hjälpme­delsersättning med 24 kr. per invånare och år.

Nuvarande statsbidrag enligt kungörelsen (1968:238) om statsbidrag till

 

Prop. 1975:36                                                          38

vissa hjälpmedel för handikappade upphör vid utgången av år 1975.

8.   Fr. o. m. den 1 januari 1976 införs etl förenklat system för sjukför­säkringens ersättning för ambulanstransporter m.m. Ersättning (sjuktrans­portersältning) utgår lill sjukvårdshuvudmännen med 12 kr. per invånare och år. Denna ersättning inkluderar nuvarande ersättningar från sjukför­säkringen för resor med ambulansbil eller annat fordon som är särskilt an­passat för sjuktransport. Sjukvårdshuvudmännen svarar från denna tidpunkt för att erforderiiga sjuktransportmöjligheter finns att tillgå inom resp. sjuk­vårdsområde för en avgift av högst 8 kr. för varje resa.

9.   Ersättningen från sjukförsäkringen för sjukhusvård höjs från 15 kr. lill 20 kr. per vårddag fr. o. m. den 1 januari 1976. Avdraget på den för­säkrades sjukpenning höjs samtidigt från 10 kr. till 20 kr. per dag bl. a. med hänsyn lill den allmänna beloppshöjningen vid sjukpenningreformen 1974. Avdraget skall liksom f n. uppgå till högst en tredjedel av sjukpen­ningens belopp och sjukpenningen utgå med lägst 8 kr. per dag. Vårdavgifien för ulförsäkrade patienter fastställs av sjukvårdshuvudmännen med utgångs­punkt i nivån för ersättningen från sjukförsäkringen. Det förutsätts all sjuk­vårdshuvudmännen liksom hittills vid behov medger avgiftsnedsällning el­ler avgiftsbefrielse för ulförsäkrad patient. Socialutredningen kommer all få i uppdrag att snarast möjligt utreda frågan om vårdavgifierna för ul­försäkrade bl. a. med hänsyn till gällande avgiftsregler vid vård på ålder­domshem.

10.  De överenskomna ersättningarna skall gälla 1. o. m. utgången av år
1977. Frågan om ersättningarna för tiden därefter förutsätts bli föremål för
nya överiäggningar.

11.1 anslutning lill överenskommelsen avses reglerna för sjukförsäkring­ens läkemedelsrabail komma all ändras så att maximibeloppet vid inköp av medicin på recept blir 20 kr fr. o. m. den 1 januari 1976. Reglerna om vissa kostnadsfria läkemedel behålls oförändrade.

12. Förslag lill de lagändringar m. m. som behövs för genomförande av åtgärderna enligt punkterna l-l 1 läggs fram i en proposition till riksdagen under våren 1975 under förutsättning all regeringen godkänner överenskom­melsen som en integrerad del i den lösning av aktuella frågor beträffande kommunal- och landstingsskatten för åren 1976 och 1977.

Den ekonomiska innebörden av överenskommelsen vid nuvarande vård­volym framgår av bifogade sammanställning,"

Göte Fridh                           Kurt Ward

Gustav Jönsson                    Rune Carisson

'Motsvarande sammanställning redovisas på s. 30

 

Prop. 1975:36

39

Kommentarer till överenskommelse 1975-01-22 om vissa ekonomiska frågor på sjukvårdsområdet

Med sjukvårdshuvudman avses staten, landstingskommun eller kommun som inle ingår i landstingskommun utom när del gäller punkterna 7 och 8 där det med sjukvårdshuvudman avses enbart landstingskommun eller kommun som inle ingår i landstingskommun.

1.   Den särskilda försäkringsersättningen för rådfrågning hos läkare per
telefon (5 kr. per rådfrågning) har inarbetats i den enhetliga läkarvårdser­
sätlningen. Den kvarstående möjligheten att ta ul patientavgift vid sådan
rådfrågning tar främst sikte på förskrivning av läkemedel per telefon.

Vid höjningen av läkarvårdsersätlningen har beaktats sjukvårdshuvud­männens kostnader för läkares vidareutbildning.

2.   Om fiera sjukvårdande behandlingar ges vid samma tillfälle (besök)
ulgår endasl etl ersättningsbelopp. Behandlingsersätlning utgår inle för be­
handling som ges i anslutning lill ersättningsberälligai besök hos läkare.

Behandlingsersättning utgår även för ulprovning och anpassning efter lä­karordinalion av tekniska hjälpmedel.

Antalet ersällningsberätiigade behandlingar har anlagils uppgå lill 2 milj. per år.

Sjukvårdshuvudmännen svarar för atl patienterna erhåller de handlingar som behövs för att få resekostnadsersättning från sjukförsäkringen vid sjuk­vårdande behandling inkl. ulprovning av hjälpmedel.

7. Den överenskomna hjälpmedelsersätiningen inkluderar ersättning för den hjälpmedelsverksamhet som f n. åvilar sjukvårdshuvudmännen (den s. k. L-lisian) och för vilken ersättning f n. ulgår via läkarvårdsersätlningen. Statsbidraget lill sjukvårdshuvudmännen för försöksverksamhet med tolkar ål döva upphör samtidigt som den nya hjälpmedelsersätiningen införs. De förbrukningshjälpmedel som f n. tillhandahålls kostnadsfritt på apotek (C-listan) berörs inte av den ändrade ansvarsfördelningen på hjälpmedelsom­rådet.

Del ankommer på sjukvårdshuvudmännen atl själva besluta om och på vilkel sätt medverkan skall ske vid anskaffning av glasögon till barn och ungdom. Den andel av hjälpmedelsersätiningen som avser kostnader för glasögon utgår lill landsting som infört bidragsregler som innebär kostnads­fria eller prisnedsatta glasögon lill barn och ungdom under 19 år. Om bi­dragsreglerna gällt endast under en del av kalenderåret utgår så stor andel av hjälpmedelsersättningen som svarar mot den tid bidragsreglerna varit i kraft.

Hjjälpmedelsersätlningen beräknas på grundval av invånarantalet vid in­gången av del kalenderår ersättningen avser. Ersättningen betalas ut kvar­talsvis i förskoll.

Socialstyrelsens hjälpmedelsråd ersätts av ett motsvarande organ knutet till landstingsförbundet och med representanter för bl. a. socialstyrelsen och handikappinstitutet. Detla organ skall verka för enhetliga regler inom hjälp-

 

Prop. 1975:36                                                          40

medelsverksamhelen och bl. a. svara för utgivningen av en rådgivande hjälp-medelsförteckning.

Del belopp på högst 1 milj. kr. per år för tillverkning m. m. av vissa handikapphjälpmedel som ingår i nuvarande hjälpmedelsanslag överförs lill anslaget Bidrag lill handikappinstitutet. Statens anslag till handikappinsti­tutet saml institutets verksamhet och finansiering förutsätts i övrigt inte påverkas av det ändrade ansvaret för hjälpmedelsverksamheten. Frågan om formerna för den framlida samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och handikappinstitutet tas upp till behandling i särskild ordning.

Landstingsförbundet skall före den I juli 1975 meddela om man önskar medverkan av utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) för central upphandling av hjälpmedel efter den 1 januari 1976. Ersättning lill UUH för sådan medverkan debiteras enligt reglerna för uppdragsverk­samhet.

8. Vid beräkning och utbetalning av sjuktransportersältning tillämpas motsvarande regler som för hjälpmedelsersättning.

De avtal mellan resp. sjukvårdshuvudman och allmän försäkringskassa ang. ersättning för ambulanstransporter som gäller för år 1974 förutsätts komma all föriängas att gälla även för år 1975, dock att ersättningsbeloppen för år 1975 skall beräknas med utgångspunkt i 3:90 kr. per kilometer.

12. De närmare anvisningarna för tillämpningen av de nya ersättnings­reglerna utarbetas av riksförsäkringsverket efter samråd med landstingsför­bundet.

 

Prop. 1975:36                                                                     41

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll .....................        1

Lagförslag  ...................................................... ...... 3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-27                   11

1 Gällande bestämmelser.................................... .... 11

1.1                      Allmänt......................................... ........ 11

1.2                      Ersättning för läkarvård.................... ........ 11

1.3                      Ersättning för sjukvårdande behandlingar m. m. 12

1.4                      Ersättning för sjukhusvård................ ........ 13

1.5                      Ersättning för resor......................... ........ 13

1.6                      Ersättning för vissa läkarintyg........... ........ 14

1.7                      Ersättning för preventivmedelsrådgivning m.m. 15

1.8                      Läkemedelsraballer.......................... ........ 15

1.9                      Sjukförsäkringens finansieringsregler... ........ 16

1.10                   Statsbidrag lill hjälpmedel för handikappade               16

1.11                   Statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård        16

2  Utredningsförslag   .................................... ........ 17

2.1                      Sjukförsäkringsutredningen............... ........ 17

2.2                      Hjälpmedelsgruppen.........................         17

3  Föredraganden........................................... ........ 20

3.1                      Inledning....................................... ....... 20

3.2                      Ersättning för offentlig öppen sjukvård ....... 22

3.3                      Ersättning för sjukhusvård................ ....... 24

3.4                      Ersättning för resekostnader    ......... ....... 24

3.5                      Hjälpmedel för handikappade............. ....... 26

3.6                      Ersättning för vissa läkarintyg........... ....... 28

3.7                      Ersättning för preveniivmedelsrådgivning m. m. 29

3.8                      Läkemedelsraballer.......................... ....... 29

3.9                      Kostnader och finansiering................ ....... 29

 

4     Upprättade lagförslag   ...............................         31

5     Specialmotivering till lagförslagen...................         31

 

5.1                      Inledning....................................... ....... 31

5.2                      Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring                  32

5.3                      Förslaget lill lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatia läkemedel m. m.............. ....... 33

 

Prop. 1975:36                                                          42

Sid.

5.4        Förslaget   lill   lag  om   ändring   i   förordningen

(1969:653)om bidrag från landstingskommuner och

kommuner som ej tillhör landstingskommun lill

bestridande av kostnaderna för vård vid karolinska

sjukhuset...................................... ........ 34

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande verksam­
het m. m........................................         34

6      Hemställan..................................................         34

7      Beslut  ......................................................         35

Bilaga  Överenskommelse om vissa finansieringsfrågor på sjuk­
vårdsområdet ................................................         36