Regeringens proposition nr 23 år 1975 Prop. 1975:23

Nr 23

Regeringens proposition om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m. m.;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoil,:

På regeringens vägnar ,

OLOF PALME

BERTIL ZACHRISSON

Propositionens huvudsakliga innehall

I propositionen föreslås på grundval av .bl,a, betänkanden från kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) och kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) åtgärder inom vuxenutbUd-ningens omräde. Den fortsatta reformeringen av vuxenutbildningen skall vara ett led i utveckling av återkommande utbildning. För att främja en sådan utveckling-föreslås»VäsentUgt förbättrat studiestöd för : vuxna. Särskilda insatser föreslås för att nå dem som har kort och bristfällig utbildning,

I propositionen betonas dn viktiga roll. folkbUdningsarbetet spelar inom vuxenutbildningen. Bidragen till studiecirkelverksamheten beräknas öka med ca 70 milj, kr. I propositionen föreslås också att bidragen till studieförbundens .organisationskostnader och pedagogiska, verksam het höjs med 5,2 milj. kr. Särskilda bidrag.föreslås utgå till studiecirkelverksamhet i glesbygd. De prioriterade studiecirklarna föreslås omfatta förutom nuvarande ämnen också hemspråksundervisning för vuxna in vandrare och facklig utbildning som bedrivs i studiecirkelform. Studie- orientering skall också kunna ingå i en studiecirkels' arbete. 1 propositionen föreslås särskilda åtgärder för att underlätta för handikappade att delta i studiecirklar bl. a, att bidrag skall utgå till medverkan av teckenspråkstolk i studiecirklar samt till tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade,

1 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 2

Vidare föreslås att statliga bidrag skall utgå till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m, m. Dessa bidrag avses täcka kostnadema för utbildning av studieorganisatörer, ersättning till studieorganisatörer, administration m, m. Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser skall enligt förslaget kunna lilldelas endast fackUg organisation. Vidare föreslås fortsatta och utvidgade försök med uppsökande verksamhet riktade till korttidsutbildade grupper som inte kan nås på arbetsplatserna, t, ex, hemarbetande, handikappade och vissa invandrare. 1 den uppsökande verksamheten i bostadsområden skall studieförbunden medverka.

För att nå nya grupper av vuxna behövs nya former av studiestöd, I propositionen föreslås därför dels ett timstudiestöd på f. n. 18 kr, per studietimme, som ersättning för inkomstbortfall när den studerande behöver ta ledigt från arbetet för att kuima delta i en studiecirkel, dels ett dagstudiestöd bestående av ett inkomstbidrag och ett intematbidrag avsett för deltagare i kortare ämneskurser vid folkhögskola. Inkomstbidraget föreslås uppgå tUl 90 kr. per kursdag. Intematbidraget, som skall ersätta deltagarnas utgifter för internatvistelse eller resor i samband med kursen, föreslås uppgå till 70 kr. per kursdag, Timstudie-stödet och inkomstbidraget föreslås beskattade.

För längre studier på gmndskole-, gymnasieskole- och högskolenivå föreslås ett särskilt vuxenstudiestöd bli infört den 1 januari 1976. Stödet bör i huvudsak vara en ersättning för inkomstbortfall. Det särskilda vuxenstudiestödet bör bestå av ett beskattat bidrag.och återbetalningspliktiga studiemedel. Bidraget utgör 65 % av det belopp som den sökande skulle ha beviljats i utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen. Efter skatt skall det särskilda vuxenstudiestödet och utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbUdningen vara lika stora. Under första halvåret 1976 bör det finnas resurser motsvarande ca 7 000 halvärsplatser. Huvuddelen bör avse gmndskole- och gymnasieskolestudier. För högskoleutbildning bör finnas resurser som gör det möjligt för alla som påbörjar yrkesteknisk högskoleutbUdning hösten 1975 att få det särskilda vuxenstudiestödet.

I propositionen föreslås att en särskild vuxenutbildningsnämnd inrättas i varje län. Den skall fördela medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna och besluta i ärenden om särskilt vuxenstudiestöd för utbildning på grundskolans och gymnasieskolans nivåer samt om tini-studie- och dagstudiestöd.

Reformerna inom vuxenutbildningen föreslås finansierade genom en ny särskild arbetsgivaravgift, kallad vuxenutbildningsavgift, om 0,15 7c. Den bör utgå med början den 1 januari 1976 och beräknas under första halvåret uppgå tUl ca 112 milj, kr.

För studiemedelssystemet föreslås att reglerna om hänsynstagande till makes inkomst ändras så att fribeloppet för makes inkomst höjs från

Prop. 1975: 23

1 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrives i fråga om studiestödslagen (1973: 349)i

dels att 4 kap. 12, 15, 18, 20 och 26 §§ och punkterna 7—9 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla,

dels att mbriken före 4 kap. 26 § skaU utgå,

dels att nuvarande 5 och 6 kap. skall betecknas 8 och 9 kap: samt nuvarande 1 kap. 4 och 5 §§ skall betecknas 1 kap. 6 och 7 §§,

dels att 1 kap. 1 §, nya 6 § och nya 7 §, 3 kap. 5, 7, 13—15 och 17 §§, 4 kap. 3—5, 8—11, 13, 14, 16, 17, 19, 21—25, 28—30,-33, 42 och 43 §§, nya 8 kap. 77 och 78 §§, nya 9 kap. 2 §, samt rubriken före 4 kap. 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya kapitel, 5—7 kap., samt två nya paragrafer, 1 kap. 4 och 5 §§, allt av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §
Staten lämnar studiestöd enligt        Statens lämnar studiestöd enligt
denna lag i form av förlängt bam-     denna lag i form av förlängt barn
bidrag, studiehjälp och studieme-    bidrag,   studiehjälp,   studiemedel,
del.                                    timstudiestöd,   dagstudiestöd   odi

särskilt vuxenstudiestöd.

4 §

Dagstudiestöd består av inkomstbidrag och intematbidrag.

5 §

Särskilt vuxenstudiestöd består av vuxenstudiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel samt resekostnadsersättning.

6 §2

Studiestödet handhas av statli- Studiestödet handhas av statii
ga myndigheter, däribland centrala ga myndigheter, däribland centra-
studiestödsnämnden, samt av skol- la studiestödsnämnden och studie-
styrelserna, landstingskommuner- inedelsnämnderna, samt av skol-
nas utbUdningsnämnder och läro- styrelsema, landstingskommuner-
anstalterna, nas UtbUdningsnämnder och läro
anstalterna,

' Lagen omtryckt 1974: 483. Senaste lydelse av 4 kap, 26 § 1974: 978. ' Med nuvarande lydelse avses i prop. 1975: 8 föreslagen lydelse.

Prop. 1975: 23 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minst 40 kUometer omfattar tilllägget dessutom rätt till fria hemresor enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

13 §

I 14—19 §§ ges bestämmelser om återbetalningspliktiga studiemedel för tid under vilken studerande som avses i 12 § på grund av sjukdom är helt oförmögen att bedriva sina studier.

I nämnda paragrafer förstås med sjukperiod: tid under vilken den studerande på gmnd av sjukdom oavbrutet varit oförmögen att bedriva sina studier,

studietid: den del av en termin   studietid: den del av ett kalender-
under vilken den studerande be-        halvår under vilken den studeran-
driver studier och den del av ler-         de bedriver studier och den del av
minen under vilken han skulle ha        kalenderhalvåret under vilken han
bedrivit studier om han ej blivit   skulle ha bedrivit studier om han
sjuk.                                            ej blivit sjuk.

14 §

Aterbetalningspliktiga studieme- Äterbetalningspliktiga studieme
del utgår för sjukperiod som in- del utgår för sjukperiod som in
faller under den del av en termin    faller under den del av -ett kalen-
som utgör den studerandes studie-    derhalvår som utgör den studeran-
tid, förutsatt att                          des studietid, förutsatt att

1. sjukperioden ej omfattar hela   1. sjukperioden ej omfattar hela
den studerandes studietid under   den studerandes studietid under
terminen,                         .           kalenderhalvåret,

2. den studerande under någon del 2. den studerande under någon del
av terminen bedriver sina studier, av kalenderhalvåret bedriver sina

studier.

För sjukperiod som infaller efter studietidens början utgår återbetalningspliktiga studiemedel dock endast om den studerande ingett ansökan om sådana medel dessförinnan. Om synnerliga skäl föreligger, kan studerande beviljas återbetalningspliktiga studiemedel även för sådan sjukperiod.

För den första termin under vil- För det första kalenderhalvår
ken en studerande bedriver studier under vilket en studerande bedri-
som berättigar tiU återbetalnings- ver studier som berättigar till åter-
pliktiga studiemedel enligt detta betalningspliktiga studiemedel en-
kapitel utgår studiemedel endast ligt detta kapitel utgår studieme-
för sjukperiod som infaller efter del endast för sjukperiod som in-
det den studerande bedrivit stu- faller efter det den studerande be-
dierna under minst en månad, drivit studierna under minst en

månad.

Studiemedel utgår för sådan del av läsår under vilken den studerande

bedriver studier.

Studiemedel utgår även för tid under vilken den studerande är sjuk

enligt vad som anges i 28—36 §§.

Vid tillämpning av försia stycket och bestämmelse som avses i andra siycket beaktas endast kela, sammanhängande tidsperioder under ett kalenderhalvår, om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltidsstuderande.

Närmare bestämmelser om läsårs längd och dess fördelning på terminer meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av centrala studiestöds-nämnden.

Vid tillämpning av bestämmelse i detta kapitel skall läsår anses omfatia del antal dagar som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser. Detta antal dagar skall därvid anses infalla under det eller de kalenderhalvår som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

11 §

Studiemedel beviljas efter ansökan.

Ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den ordning som centrala studiestödsnämnden bestämmer. Om särskUda skäl föreligger, får ansökan prövas även om den inkommit för sent.

Prop. 1975: 23 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har studerande rätt till studiemedel under ett helt läsår som överskjuter eller ej uppgår till nio månader, utgår studiemedel med så stor del av det enligt försia stycket angivna beloppet som svarar mot förhållandet mellan läsårets längd och nio månader.

Vid ökning eller minskning enligt andra stycket beaktas endast sådan tidsperiod som omfattar minst 15 dagar. Sådan period skall anses motsvara en halv månad.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, om hel- . lids- eller deltidsstuderande har rätt till studiemedel tinder endasl en del av läsåret.

14 §

Har heltids- eller ddtidsstude- Har den studerande vårdnaden

rande vårdnaden om barn som ej om barn som ej fyllt 16 år eller

fyllt 16 år eller är han skyldig att är han skyldig att till fullgörande

till fullgörande av lagstadgad un- av lagstadgad underhållsskyldig-

derhållsskyldighet utge underhålls- het utge underhållsbidrag till barn

bidrag till barn som ej fyllt 16 år, som ej fyllt 16 år, förhöjes det be-

förhöjes det belopp som den stu- lopp som den studerande har rätt

derande har rätt till enligt 13 § tUl enligt 13 % första stycket med

med barntillägg. Tillägget utgår för bamtillägg. TUlägget utgår för

varje barn med 25 procent av bas- varje barn med 1,39 procent av

beloppet för ett läsår om nio må- basbeloppet för varje hel, sam-

nader. Vid beslämmande uv barn- manhängande tidsperiod om 15

tillägget äger 13 § andra, tredje dagar för heltidsstuderande och

och fjärde styckena motsvarande med 2,78 procent av basbeloppet

tillämpning. för varje hel, sammanhängande

tidsperiod om 30 dagar för deltidsstuderande.

Även om båda föräldrarna enligt första stycket har rätt tUl barntill-lägg, utgår endast ett barntillägg. Detta utges till fadern, eller, om föräldrarna är ense därom, till modern. Är en av föräldrarna skyldig att utge underhållsbidrag som avses i första stycket, utges dock tillägget alllid till denne. Om synnerliga skäl föreligger, får barntillägg utgå till envar av föräldrarna.

Har studerande, som enligt första och andra styckena har rätt till barntillägg på grund av att han är skyldig att utge underhållsbidrag till ett barn, tidigare på samma grund erhållit barntillägg för samma barn. utgår dock det nya barntillägget endast om han uppfyller något av följande två viUkor, nämligen

För heltidsstuderande minskas det belopp som utgår för en termin enligt 13—15 §§ med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst under terminen som överstiger nedan för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Del av basbeloppet

60 procent 55 procent 50 procent 45 procent 40 procent

Antal hela perioder om en halv månad för vilka studiemedel skall utgå under terminen

höest

4 5 6 7 läest 8

För heltidsstuderande minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med två tjitgosjun-dedelar av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan för skilda perioder angivna delar ay , basbeloppet, nämligen

Del av

basbeloppet

60 procent 55 procent 50 procent 45 procent 40 procent

4 5 6 7 lägst 8

högst

Antal hela, sammanhängande tidsperioder om 15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under kalenderhalvåret

För deltidsstuderande som har rätt lill studiemedel under en termin för nio hela perioder om en halv månad minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13— 15 §§ med dels två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst under terminen som överstiger 125 procent av basbeloppet, dels

1. en femtedel av den del av den
studerandes förmögenhet som
överstiger sex gånger basbeloppet,
eller

2, om den studerande är gift och
lever tillsammans med maken, en
femtedel av den del av makarnas
sammanlagda förmögenhet som
överstiger nio gånger basbeloppet.

Om sådan studerande är gift och lever tillsammans med maken, minskas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med 40 procent av den del av makens inkomst under terminen som överstiger 290 procent av basbeloppet.

För deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalenderhalvår enligt 13 § första stycket och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med fyra tjugosjunde-delar av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger 125 procent av basbeloppet.

Utöver vad som följer av första stycket minskas det belopp som enligt 13 § första stycket och 14 § utgår till deltidsstuderande för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med

1, två fyrtiofemtedelar av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet, eller

2, om den studerande är gift och lever tUlsammans med maken, två fyrtlofemtedelar av den del . av makarnas sammanlagda förmögenhet som överstiger nio gånger basbeloppet.

Om sådan studerande äi" gift och lever tiUsammans med maken, minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med fyra fyrtiofemtedelar av den del av makens inkomst under kalenderhalvåret som överstiger 330 procent av basbeloppet.

Som den studerandes inkomst för terminen enligt 16, 19 och 20 §§ räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skall beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet av naturaförmåner fastställes av regeringen. Studiestöd enligt denna lag, doktorandstipendium, statskommunalt bostadstillägg och allmänt barnbidrag räknas icke som inkomst.

Som den studerandes inkomst under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 §§ räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skall beviljas för två kalenderhalvår, hälften av den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalv-. åren. Värdet av naturaförmåner fastställes av regeringen, Dokto- ■ randstipendium, statskommunalt bostadstillägg, allmänt barnbidrag och annat studiestöd enligt denna, lag än timstudiestöd, inkomslbidrag och vuxenstudiebidrag räknas icke som inkomst,

Bestämmelsema i första stycket äger motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst i fall som anges i 17—20 §§.

Bestämmelsema i första stycket äger motsvarande tillämpning vid. beräkning av makes inkomst i fall som anges i 17 och 19 §§, .

Med förmögenhet förstås i 17 och 19 §§ skattepliktig förmögenhet enligt förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.. Belopp varmed den studerande uppburit återbetalningspliktiga studiemedel får dock ej avräknas såsom skuld.

22 §10

Nuvarande lydelse

1. sjukperioden ej omfattar hela
den studerandes studietid under
terminen,

2. den studerande under någon del
av terminen bedriver sina studier.

För den första termin under vilken en studerande bedriver studier som berättigar till studiemedel enligt detta kapitel utgår studiemedel endast för sjukperiod som infaller efter det den studerande bedrivit studierna under minst en månad.

Med stöd av första stycket har studerande rätt till studiemedel för större del av två på varandra följande terminer än sex månader endast om särskilda skäl föreligger.

Föreslagen lydelse

1. sjukperioden ej omfattar hela
den studerandes studietid under
kalenderhalvåret,

2. den studerande under någon del
av kalenderhalvåret bedriver sina
studier.

För det första kalenderhalvår under vUket en studerande bedriver studier som berättigar till studiemedel enligt detta kapitel utgår studiemedel endast för sjukperiod som infaller efter det den studerande bedrivit studierna under minst en månad.

Med stöd av första stycket har studerande rätt till studiemedel för större del av två på varandra följande. Äa/enderAa/vÅ/- än sex månader endast om särskilda skäl föreligger.

Prop. 1975: 23 18

Föreslagen lydelse

ringen eller myndighet som regeringen utser.

4 § Timstudiestöd utgör 18 kronor för studietimme.

5 § Timstudiestöd för deltagande i utbildning som avses i 1 § utgår ej till studerande som uppbär annal studiestöd enligt denna lag för den tidsperiod som utbildningen pågår. Att den studerande uppbär dagstudiestöd enligt 6 kap. ut gör dock ej hinder för timstudiestöd.

6 § Timstudiestöd får inoin ett
län under samma budgelår utgå
med sammanlagt högst det belopp
som följer av bestämmelser som
regeringen meddelar.

Det belopp som står till förfogande för timstudiestöd inom ett län utgår till

1. arbetstagare som utför sitt arbete på en huvudsaklig arbetsplats inom länet,

2. arbetstagare som på grund av resor i sin anställning eller annan omständighet ej utför sitt arbete på en huvudsaklig arbetsplats men som med hånsyn till sina arbetsförhållanden under den tid utbildningen pågår kan anses tillhöra länel.

Regeringen eUer myndighet som regeringen utser får bestämma alt viss del av det belopp som står till förfogande för timstudiestöd inom cll län skaU förbehållas

1. sådana arbetstagare för vilka facklig organisation med stöd av 8 § andra stycket ansöker om tidstudiestöd eller

2. någon på annat sätt bestämd grupp av arbetstagare.

7 § Vid beviljande av timstudiestöd ges företräde åt studerande med särskUt svåra arbetsförhåUanden. Därefter ges företräde åt studerande ined kort tidigare utbild-

Prop. 1975: 23 19

Föreslagen lydelse

ning framför studerande med längre utbildning.

8 § Timstudiestöd beviljas efter ansökan.

Ansökan göres av arbetstagaren eller av facklig organisation för fördelning mellan arbetstagare som kan komma i fråga till timstudiestöd.

Ansökan ges in inom den tid och i den ordning som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan prövas även om den kommit in för sent.

6 kap. Dagstudiestöd

1 § Dagstudiestöd kan uigå till studerande som vid folkhögskola deltager i ämneskurs av det slag som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

2 § Dagstudiestöd kan utgå till studerande som är arbetstagare. Stödet utgår i form av inkoinsthi-drag och intematbidrag.

3 § Dagstudiestöd kan också utgå till studerande som ej är arbetstagare, om den studerande bor i glesbygd, arbetar i hemmet eller är handikappad. Bestämmelser om vad som skall anses vara glesbygd och om vad som skall anses utgöra handikapp meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Stöd enligt försia stycket ulgår i form av intematbidrag.

4 § Inkomstbidrag utgär för var
je dygn under vilket den studeran
de deltagare i ämneskurs och på
grund därav förlorar arbetsin
komst.

Den studerande skall ha minst två sådana dygn under en tidsperiod som omfattar två på varand-

Prop. 1975:23 20

Föreslagen lydelse

ra följande kalenderkvartal. Inkomstbidrag till samma studerande får ef avse mer än fem dygn under nämnda tidsperiod.

Tidsperiod som avses i första stycket skall i sin helhet infalla efter utgången av tidsperiod för vilken den studerande tidigare erhållit inkomstbidrag.

5 § Intematbidrag utgår för var
je dygn under vilket den studeran
de deltager i ämneskurs, om den
studerande har sådana särskilda
kostnader för resa, kost eller logi
i samband med kursen som är av
betydelse. Den studerande skall ha
minst två sådana dygn under en
tidsperiod som omfattar två på
varandra följande kalenderkvartal.
Intematbidrag till samma stude
rande får ej avse mer än fem dygn
under närnnda tidsperiod.

Bestämmelsen i 4 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning.

6 § Inkomslbidrag utgör 90 kro
nor för varje dygn.

Intematbidrag ulgör 70 kronor för varje dygn.

7 § Dagstudiestöd för deltagan
de i ämneskiirs som avses i 1 §
utgår ej till studerande som upp
bär annat studiestöd enligt denna
lag för den tidsperiod som infaller
från kursens början till dess slut.
Att den studerande uppbär tim
studiestöd enligt 5 kap. utgör dock
ej hinder för dagstudiestöd.

Dagstudiestöd för deltagande i ämneskurs som avses i 1 § utgår ej heller till studerande som upphör utbildningsbidrag för den tidsperiod som infaller från kursens början till dess slut.

Bekostas den studerandes uppehälle helt eller till väsentlig del av slalen eller kommun utgår ej dagstudiestöd till honom, om ej annat följer av bestämmelse som regeringen meddelar.

Prop. 1975: 23 21

Föreslagen lydelse

8 § Dagstudiestöd får Inom ett län under samina budgetår utgå med sammanlagt högst det belopp som följer av bestämmelser som regeringen meddelar.

Det belopp som står till förfogande för dagstudiestöd inom ett län utgår till

1. arbetstagare som utför sitt arbete på en huvudsaklig arbetsplats inom länet,

2. arbetstagare som på grund av resor i sin anställning eller annan omständighet ej utför sitt arbete på en huvudsaklig arbetsplats men som med hänsyn till sina arbetsförhållanden kan anses tillhöra länet,

3. studerande som avses i 3 § och som är bosatt i länet, när han ger in ansökan om dagstudiestöd.

Regeringen eller myndighet som regeringen utser får bestämma att viss del av det belopp som står till förfogande för dagstudiestöd inom ett län skall förbehållas

1, sådana arbetstagare för vilka
facklig organisation med stöd av
10 § andra stycket ansöker om
dagstudiestöd,

2. någon på annat sätt bestämd
grupp av studerande.

9 § Vid beviljande av dagsiudie-stöd till arbetstagare ges företräde åt studerande med särskilt svåra ■ arbetsförhållanden. Därefter ges företräde åt studerande med kort lidigare utbildning framför studerande med längre utbildning.

Vid beviljande av intematbidrag till studerande som avses i 3 § ges företräde åt studerande som har särskilt svåra, studiehinder på grund av att han bor i glesbygd, arbetar i hemmet eller är handikappad. Därefter ges företräde åt .studerande med kort tidigare utbildning framför studerande med längre utbildning.

Prop. 1975: 23 22

Föreslagen lydelse

10 § Dagstudiestöd bevilfas efter ansökan.

Ansökan göres av den studerande eller av facklig organisation för fördelning mellan arbetstagare som kan komma i fråga till dagstudiestöd.

Ansökan ges in inom den tid och i den ordning som bestämmes av regeringen eller myndighet regeringen utser. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan prövas även om den kommit in för sent.

7 kap. Kirsldlt vuxenstudiestöd AUmänna bestiimmelser

1 § Särskilt vuxenstudiestöd kan
utgå till studerande vid de läroan
stalter och utbildningslinjer som
regeringen bestämmer.

Om verkan av att studerande har uppburit studiemedel för den tid för vilken särskUt vuxenstudiestöd utgår finns bestämmelser i 20 §.

Särskilt vuxenstudiestöd får ej beviljas'eller uppbäras för tid, för vilken utbildningsbidrag utgår, om ej annat följer av bestämmelse som regeringen meddelar.

2 § Särskilt vuxenstudiestöd kan
. utgå till studerande som är bosatt

i.riket. . Studerande som ej är svensk medborgare kan. dock få särskUt vuxenstudiestöd endast om han har bosatt sig i riket huvudsakligen i.annat syfte än att här vinna utbildning.

3 § Särskilt vuxenstiidieslöd kan
utgå till studerande som har till
godoräknats eller kan aniagas
komma att tillgodoräknas pen
sionspoäng enligt 11 kap. 6 § la
gen (1962: 381) om allmän för
säkring för minst fyra kalenderår
före det kalenderår för vilket vux-
enstiidiestödet skall utgå. Har stu-

Prop. 1975: 23 23

Föreslagen lydelse

derande på grund av handikapp ■ dier sjukdom varit förhindrad att arbeta, kan särskilt vuxenstudie-siöd utgå även om pensionspoäng ej har tillgodoräknats den studerande för minst fyra kalenderår.

Med kalenderår för vilket pensionspoäng tiUgodoräknats den studerande jämställes kalenderår efter 1959 för vilket sådan poäng ej har tillgodoräknats den studerande, om den studerande under året har

1. vårdat eget barn som ej fyllt
tio år, vårdat person, som på grund
av sjukdom, ålder eller handikapp
varit i behov av särskild omvård
nad, eller haft inkomst av förvärvs
arbete, i samtliga tre fall under
förutsättning att verksamheten har
haft minst sådan omfattning att
den kan anses ha motsvarat vad
som hade krävts för att pensions
poäng för året skulle ha tillgodo
räknats,

2. infört arbete på jordbruksfastig
het som äges eller brukas av den
studerandes make eller i rörelse
som bedrives av den studerandes

■... . make, om arbetet har haft minsl sådan omfattning att det kan anses ha motsvarat vad som hade krävts för att pensionspoäng för årei skulle ha tillgodoräknats, 3y tinder' minst sex månader fullgjort vjärnpiiktst jänstgöring enligt väihpliktslagen (1941:967) eller vapenfri tjäiist enligt lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst.

Vid tillämpning av andra stycket på studerande som ej är svensk medbötgare beaktas endast verksamhet här i riket, om ej annat följer åv bestämmelser som regeringen meddelar.

Andra och tredje styckena äger motsvarariäe tillämpning på verksamhet före 1960.

4 § Särskilt, vuxenstiidieslöd utgår i form av vuxenstudiebidrag.

Prop. 1975: 23 24

Föreslagen lydelse

aterbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning,

5 § Särskilt vuxenstudiestöd kan
utgå såväl vid heltidsstudier som
vid deltidsstudier. Till deltidsstu
derande kan dock särskUt viixen-
sludiestöd utgå endast om han be
driver .studierna på minst halvtid.

I fråga om särskUt vuxenstudiestöd äger 4 kap. 6—10 §§ motsvarande tillämpning.

6 § Särskilt vuxenstudiestöd be
viljas efter ansökan. Ansökan ges
in inom den tid och i den ordning
som bestämmes av regeringen el
ler myndighet som regeringen ut
ser. Orn .särskUda skäl föreligger,
får ansökan prövas även om den
kommit in för sent.

Särskilt vuxenstudiestöd får beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder.

Vuxenstudiebidrag och aterbetalningspliktiga stadiemedel

7 § För varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar under vilken heltidsstuderande bedriver studier utgår

1. vuxenstudiebidrag med 65 procent ay det belopp som den studerande skulle ha fått i uihild-ningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning och stimulansbidrag, för heltidsstudier under samma tidsperiod, om han kunnat få sådant bidrag,

2. återbetalningspliktiga studiemedel med det belopp som motsvarar skUlnaden meUan följande två tal, nämligen

a) det utbildningsbidrag .som avses under 1 efter avdrag för preliminär A-skatt,

bj vuxenstudiebidraget enligt 1 efter avdrag för preliminär A-skatt.

Prop. 1975: 23 25

Föreslagen lydelse

• 8 § För varje hel, samnianhäng-anclc tidsperiod om 30 dagar under vilken deltidsstuderande bedriver studier utgår

1. vuxenstudiebidrag med 65 procent av det belopp som den studerande skulle ha fått i utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning och stimulansbidrag, för heltidsstudier under 15 dagar, om han kunnat få sådant bidrag,

2. återbetalningspliktiga studiemedd med det belopp som motsvarar skillnaden mellan följande ivå I al, nämligen

a) det utbildningsbidrag som av
ses under I efter avdrag för pre
liminär A-skatt,

b) vuxenstudiebidraget enligt 1
efter avdrag för preliminär A-
skatt.

9 § För skatteavdrag enligt 7 och 8 §§ gäller särskilda beräkningsgrunder som regeringen bestämmer enligt 3 § 2 mom. under 1 tredje stycket uppbördslagen (1953: 272) jämfört med punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunaiskattelagen (1928: 370).

JO § Särskilt vuxenstiidieslöd för studier på grundskolenivå får inom ett län under samma budgetår utgå med sammanlagt högst det belopp som följer av bestämmdser sotn regeringen meddelar.

Särskilt vuxenstudiestöd för studier på grunflskolenivå får inom ett län utgå ttll studerande som . är bosatt inom länet när han ger in ansökan om stödet.

11 § Vid beviljande av särskili viixensiiidiestöd för studier på grundskolenivå ges företräde åt sökande som har störst behov av utbildning och stöd.

Vid prövning enligt försia slyckel tages särskild hänsyn till sö-

Prop. 1975: 23 26

Föreslagen lydelse

kände som har kort tidigare utbildning och sökande som under lång tid bedrivit verksamhei av det slag som avses i 3 §. Särskild hänsyn skall också tas till om sökande på grund av handikapp eller annan omständighet har särskilt svårt att bedriva studierna på fritid eller om sökande har en betungande Jörsörjnlngsbörda.

Mer än tio års verksamhet som avses i 3 § får ej beaktas. Verksamhet på deltid jämsläUes med verksamhet på heltid.

Den som lidigare har uppburii särskilt vuxenstudiestöd för viss utbildning på grundskolenivå och som fullföljer denna utbildning, har alltid företräde till fortsatt stöd, om ef annat följer av 5 § andra stycket jämfört med 4 kap. 7 §. Företrädet avser särskih vu.xenstudiestöd för den tid som kräves för att slutföra utbildningen i normal takt.

12 § I fråga om särskilt vuxen-s(udiestöd jpr studier på gymnasieskolenivå äger 10 och 11 §§ niotsvärande tillämpning.

13' § Särskilt vuxeiistudiestöd för studier på högskolenivå får inom verksamhetsområdet för en stitdiemeäelshämnd under samma budgetår 'uigå nied sammanlagt högst det belopp som följer av bestämmelser som regeringen ' ■ '■ meddelar.

Särskilt vuxenstudiestöd för studier på högskolenivå får inom verksamhetsområdet för en studiemedelshämnd titgå tiU studerande \id läroaiistalt eller utbildningsUnje som tillhör nämndens verksamhetsområde.

14 §. Vid bevUjande av särskili vuxenstudiestöd för studier på högskolenivå ges företräde åt sökande .som har störst behov av inbildning och stöd.

Prop. 1975: 23 27

Föreslagen lydelse

Vid prövning enligt första stycket tags särskild hänsyn till sökande som avser att komplettera sin tidigare utbildning, om han därigenom kan få kunskaper och färdigheter som är av betydelse för den verksamhet som han bedriver eller avser att bedriva. Särskild hänsyn skall också tas till om sökande på grund av handikapp eller annan omständighet har särskilt svårt att bedriva studierna på fritid eller om sökande har en betungande försörjningsbörda.

Den som tidigare har uppburit särskilt vu.xenstudiestöd för viss utbildning på' högskolenivå har alltid företräde tiU fortsatt stöd, orii ej annat följer av 5 § andra stycket jämfört med 4 kap. 6 §. Företrädet avser särskilt vuxen-studiéstöd för den tid som kräves för ätt slutföra utbildningen i normal takt.

15 § Närmare bestämmelser om
vilken utbildning som vid tUlämp
ning av 10—14 §§ skall anses lig
ga på gmndskole-, gymnasieskole-
eller högskolenivå medddas av

• ' regeringen eller myndighet som

regeringen utser'.

Resekostnadsersättning

16 § I fråga om resekostnads-
' ersättning äger 4 kap. 27 § mot
svarande tillämpning.

Vuxenstudiebidrag och aterbetalningspliktiga studiemedel under sjukdom

17 § I frågu om rätt till vu.Kenr
studiebidrag och återbetalnings-
pliktiga studiemedel för tid under
vilken den studerande på grund

■av sjukdom är helt oförmögen att bedriva -sina studier äger 4 kap. 28—35 §§ motsvarande tUlämpning.

Avbryter någon sina studier, äger första stycket motsvarande tillämpning beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap, 13 — 19 §§ eller 4 kap, 28—35 §§ ej återkrävas.

På studiemedel enligt 4 kap, som återkräves enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utiåningsfonder. Om särskilda skäl föreligger, kan återbetalningsskyldig befrias helt eUer delvis från skyldighet att erlägga räntan.

Avbryter någon sina studier, äger första stycket motsvarande tillämpning beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap, 13 —19 §§, 4 kap, 28—35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där ej återkrävas.

På studiemedel enligt 4 kap. och på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkräves enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Om särskilda skäl föreligger, kan återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldighet att er-

Prop. 1975:23 30

Övergångsbestämmelser

1, Denna lag träder i kraft sävitt avser rätt tUl särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap, för studerande vid yrkesteknisk högskola och såvitt avser 3 kap, 7 § den 1 juli 1975 samt i övrigt den 1 januari 1976.

2, Beslut om studiemedel för studietid efter utgången av 1975, som har fattats med stöd av äldre bestämmelser, skall alltjämt gälla.

3, Studerande, som före den 1 juli 1975 med stöd av 4 kap. 26 § har beviljats återbetalningspliktiga studiemedel för studietid efter utgången av 1975, har rätt tiU särskUt studiebidrag för denna studietid, om han bedriver studierna på minst halvtid.

Närmare bestämmelser om sådant särskilt studiebidrag meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

4, Under tiden den 1 juli—den 31 december 1975 gäUer att om den
studerande är gift och lever tillsammans med maken det i 4 kap. 13—
15 §§ upptagna beloppet skaU minskas med 40 % av den del av makens
inkomst under terminen som överstiger — såvitt gäller studerande som
avses i 4 kap, 17 § — 250 procent av basbeloppet och — såvitt gäUer
studerande som avses i 4 kap. 19 § — 330 procent av basbeloppet.

Första stycket äger tillämpning även på gift studerande som ej lever tillsammans med maken, i den mån detta följer av bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

5, Beslut om studiemedel för andra halvåret 1975 som fattats före den 1 juli 1975 gäller utan hinder av punkt 4,

6, Vid tillämpning av 4 kap, 8 § och 7 kap. 5 g andra stycket i vad avser hänvisningen till 4 kap, 8 § skall med halvt år, för vilket den studerande uppburit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. jämställas termin, för vilken han fått studiemedel enligt studiemedelsförordningen (1964:401) eller stipendium eller lån enligt reglementet (1939:290) för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier, kungörelsen (1946:676) angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen, kungörelsen (1948:210) angående statiig kreditgaranti för lån åt den som genomgått polisskola, kungörelsen (1950:469) angående studielån med statlig kreditgaranti eller reglementet (1953:366) för utdelning av statsstipendier vid universiteten m,fl, läroanstalter,

7, Är studerande skyldig att erlägga ränta för lån, som har utlämnats enligt någon av de vid 6 nämnda författningarna, får när studiemedel beviljas honom det belopp, vartUl han är berättigad enligt 4 kap. 10, 13, 14, 16, 17, 19 och 21—23 §§ denna lag, överskridas med så mycket som svarar mot den ränta, som förfaller till betalning under tid för vilken studiemedlen är avsedda. Motsvarande gäller när sådan studerande beviljas särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap, i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Prop. 1975: 23 31

8. Under år för vilket studiestöd i annan form än timstudiestöd och dagstudiestöd utgår till den studerande med stöd av de nya bestämmelserna är den studerande ej skyldig att erlägga ränta eller amortering på studielån som han fått enUgt studiehjälpsreglementet (1964:402). Ränta på studielån, som belöper på sådant år, erlägges med lika stora annuiteter under den i amorteringsplanen för lånet fastställda amorteringstiden.

9. Särskilt vuxenstudiestöd för studier på högskolenivå utgår under första halvåret 1976 endast för studier vid yrkesteknisk högskola,

10. Bestämmelsema i 7 kap, 17 § gäller i vad de hänvisar tUl 4 kap. 30 § för första halvåret 1976 under förutsättning att den studerande under andra kalenderhalvåret 1975 bedrivit studier vid sådan läroanstalt eller utbildningslinje som avses i 3 kap. 1 § eller 4 kap. 1 §. Villkoret i 4 kap. 29 § andra stycket skall även vara uppfyllt under andra kalenderhalvåret 1975 eller tidigare kalenderhalvår.

11. Ytterligare föreskrifter för ikraftträdandet av denna lag meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

2 Förslag till

Lag om vuxenutbildningsavgift

Härigenom föreskrives följande.

1 § Arbetsgivaravgift som bidrag tUl vuxenutbildning eriägges till staten enligt denna lag (vuxenutbildningsavgift).

2 § Arbetsgivare eriägger åriigen vuxenutbildningsavgift med belopp som motsvarar 0,15 procent av summan av vad arbetsgivaren under året har utgivit som lön tUl arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap, 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till den del av arbetstagares lön eller ersättning som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid beräkningen från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra siycket sista punkten lagen om allmän försäkring föreligger.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse tUl den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om

Prop. 1975: 23 32

allmän försäkring, .\vgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare har utgivit tUl hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

3 § Med arbetsgivare avses i denna lag den som enligt 19 kap, 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring,

4 § Vuxenutbildningsavgiften skall användas till täckande av kostnader för timstudiestöd, dagstudiestöd och särskUt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) och för vuxenutbildning enligt bestämmelser som regeringen meddelar,

5 § I fråga om debitering och uppbörd av vuxenutbildningsavgift äger lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m,m, motsvarande tUlämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976,"

3 Förslag till

Lag om extra studiemedel för andra halvåret 1975

Härigenom föreskrives följande.

1 § E.xtra studiemedel enligt denna lag utgår till studerande, om

1, den studerande för andra halvåret 1975 eller del därav uppburit studiemedel i form av studiebidrag och aterbetalningspliktiga studiemedel enligt 4 kap, studiestödslagen (1973:349) och

2, de studiemedel som den studerande sålunda uppburit utgått på grund av beslut som avser både första och andra halvåret 1975,

2 § Extra studiemedel utgår med belopp som motsvarar, för heltidsstuderande 70 procent av skUlnaden mellan basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för maj 1975 och basbeloppet enligt samma lag för november 1974, och för deltidsstuderande 35 procent av skUlnaden mellan samma basbelopp,

3 § Studerande som vill erhåUa extra studiemedel skall anmäla detta tUl centrala studiestödsnämnden inom den tid som nämnden bestämmer.

Centrala studiestödsnämnden prövar frågan om extra studiemedel skall utgå,

4 § Bestämmelserna i 4 kap, 43 § och 9 kap, 1—3 §§ studiestödslagen
(1973:349) äger motsvarande tUlämpning på extra studiemedel.

Prop. 1975: 23 34

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

'id regeringssammantv'äde 1975-02-27

Närvarande: Statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundqvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.

Föredragande: statsrådet Zachrisson

Proposition om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m. m.

Föredrananden anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 tillkaUade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, samma år sakkunnigai för att utreda frågan om studiefinansiering inom vuxenutbUdningen (U 1969: 51),

De sakkunniga antog benämningen kommittén för studiestöd åt vuxna, (SVUX), Utredningen har avlämnat betänkandet (SOU 1974: 62) Studiestöd åt vuxna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1970 tillkaUade dåvarande statsrådet Moberg samma år sakkunniga- med uppgift att bedriva försöksverksamhet med vuxenutbildning (U 1970: 56). De sakkunniga antog benämningen kommittén för försöksverksamhet

1 När belänkandet avlämnades: riksdagsledamoten Bengt Wiklund, ordförande, sekreteraren Anders Arfwedson, direktörsassistenten Margareta Dahlgren, ombudsmannen Tore Karlson, rektorn Thorvald Källstad, utbildningschefen Lennart Larsson, dåvarande departementsrådet Ulf Larsson, rektorn Herman Holmgren och riksdagsledamoten Karin Söder.

- Riksdagsledamoten Sven Ekström, ordförande, utbildningsintendenten Evert Brandgård, direktöisassistenten Margareta Dahlgren, departementssekreteraren Berndt Johansson, studierektorn Inge Johansson, ombudsmannen Henry Persson, avdelningschefen Ake Sanell och undervisningsrådet Gösta Vestlund,

Prop. 1975: 23 35

med vuxenutbildning, (FÖVUX), Utredningen har avlämnat betänkandet (SOU 1974: 54) Vidgad vuxenutbildning.

Efter remiss har yttranden över FÖVUX' betänkande avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), universitetskanslersämbetet (UKÄ), centrala studiestödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk, kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU), folkhögskoleutredningen, utredningen om den kommunala demokratin och statens kulturråd. Vidare har yttranden avgetts av Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommtmför-bundet, Landstingsförbundet, Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF), Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Centems kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Handikappförbundens centralkommitté. Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet. Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, Studiefrämjandet, Studieförbundet Medborgarskolan (Medborgarskolan), Studieförbundet Vuxenskolan (Vuxenskolan), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV). Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation, Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Riksförbundets Sveriges fritids- och hemgårdar. Dessutom har yttranden inkommit från Hörselfrämjandets Riksförbund. Samarbetsorganisationen för Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX), Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, vuxenutbUdningsrådet i Uppsala kommun, statens handikappråd. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Riksförbundet för utvecklingsstörda bam, Hola folkhögskola, HSB:s riksförbund och Göteborgs allmänna skolstyrelse.

Yttranden över SVUX' betänkande har avgetts av statskontoret, RRV, UKÄ, CSN, SÖ, AMS, riksförsäkringsverket (RFV), riksskatteverket och utredningen om den kommunala demokratin. Vidare har yttranden avgetls av LO, SACO, SR, TCO, SAF, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SFS, SFEF, SSU, FPU, MUF, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Centerns kviimoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund ABF, Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet, Vuxenskolan och TBV. Dessutom har yttranden inkommit från teknologorganisationen Reftec, nämnden för socionomutbild-ning, LRF. lolkhögskoleutredningen, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, vuxenutbildningsrådet i Uppsala kommun, Fredrika-Bremer-förbundet, statens handikappråd. Handikappförbundens centralkommitté, Härjedalens kommun, SOSVU.X och Stockholms studenkårers centralorganisation (SSCO),

Prop. 1975: 23 36

I skrivelse den 5 november 1974 har SVUX lämnat beräkningar av administrativa kostnader föranledda av kommitténs förslag i dess huvud-. betänkande. Yttranden över denna skrivelse har avgetts av statskontoret,, CSN och Svenska kottununförbundet,

CSN har i skrivelse den 9 december 1974 efter samråd med statskontoret lämnat förslag tiU ny organisation av nämndens kansli.

I skrivelse har LO och TCO anhållit om statsbidrag för utbildning av lokala studieorganisatörer och uppsökar? för budgetåren 1975/76 och 1976/77.

SFS har i skrivelse anhållit pm en extra utbetalning ay studiemedel till studerande som beviljats studiernedel för vårterminen 1975 och höstterminen 1975.

Jag har i prop, 1975: 1 bil. 10 s, 432 anmält att jag har för avsikt att föreslå regeringen att tUl SVUX överlämna SÖ;s skrivelse den 3 april 1974 om översyn av den kommunala vuxenutbUdningen för att tillsammans med inkomna synpunkter på SVUX' förslag om vidgat stöd tUl kommunal vuxenutbildning övervägas i kornmitténs fortsatt arbete. Jag tar därför inte nu upp SVUX' förslag i denna del. I prop. 1975: 1 bil. 10 s, 434, 454 och 475 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i äinnet; till bidrag till studiecirkel verksamhet för budgetåret 1975/76 beräkna ett förslagsanslag av 302000 000 kr,, till bidrag tiU studieförbund för biidgetåret 1975/76 beräkna ett ansltig av 14 400 000 kr., till studiebidrag för budgetåret 1975/76 beräkna ett förslagsanslag av 557 000 000 kr. och tUl studiemedelsfonden för budgetåret 1975/76 beräkna ett investeringsanslag av 510 000 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

I fråga om flera av förslagen fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull berörs dock vissa sådana förslag.

Prop. 1975: 23 37

2 Vuxenutbildningen i Sverige

2.1 Vuxenutbildningens organisation

I det följande redogörs för vuxenutbildningens omfattning i Sverige, För en mer utföriig redogörelse för vuxenutbUdningens utveckling.och omfattning i Sverige hänvisas tUl FÖVUX' och SVIJX' betänkanden.

Under avsnitt 4,1.4 i det följande lämnas en kortfattad redogörelse för vissa uppgifter som kommittéerna sammanställt rörande befolkningens fördelning på utbildning m. m.

2.1.1 Vuxenutbildningens nuvarande omfattning

Studieförbund

Studieförbundens verksamhet bygger i huvudsak på tre principer, nämligen principen om fritt och frivilligt studiearbete, principen om folkrörelseanknytning samt principen om objektiv och allsidig belysning av området för studier.

För närvarande finns det tio av staten godkända stiidieförbund.

För att ett studieförbund' skall bli godkänt av staten, dvs, SÖ, krävs att det under de tre senaste budgetåren genomfört minst 50000 stalsbidragsberättigade studiecirkeltimmar om året.

Den verksamhet som studieförbunden bedriver har sedan flera årtionden haft en betydande omfattning. I studieförbundens varierande verksamhet har sedan länge studiecirklarna en dominerande ställning.

Allmänna studiecirklar

Enligt kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag tUl det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1974:455) utgår statsbidrag till allmän studiecirkel med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiematerial, dock högst 32 kr, per studietimme. Av detta belopp får högst 26 kr. avse ledararvode. För allmänna studiecirklar i s, k, prioriterade ämnen, dvs, cirklar i engelska, svenska, matematik och samhällskunskap på en nivå som motsvarar högst grundskolans årskurs 9, utgår ett schabloni-serat tilläggsbidrag med 15 kr. per studietimme. Tilläggsbidrag utgår också för allmän studiecirkel, sOm har tUl syfte att utveckla handikappades färdigheter att meddela sig. Tilläggsbidraget har införts bl.a. för att möjliggöra en aktiv uppsökande verksamhet. För att statsbidrag skall utgä till studiecirkel krävs bl. a. att den har lägst fem och högst 20 deltagare inkl, cirkelledaren, att den omfattar minst 20 studietimmar fördelade på minst fyra studieveckor, att den har högst två sammankomster

Prop. 1975: 23 38

per vecka och högst tre studietimmar per sammankomst. För expert- och fackmannamedverkan utgår statsbidrag med högst 40 kr. per studietimme. Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieförbund. Vissa undantag från dessa bestämmelser är möjliga.

Kommunema ger i varierande omfattning bidrag till studieförbunden. Flertalet kommuner följer därvid normer och rekommendationer från Svenska kommunförbundet. Allt mindre del av studieförbundens kostnader täcks dock med kommunala anslag.

Tre ämnesgrupper dominerar studiecirkelverksamheten, nämligen språk — särskUt engelska och svenska för invandrare — estetiska ämnen — särskUt musik och konsthantverk — samt samhäUsämnen, Skillnaderna meUan de olika studieförbunden är stora när det gäller betoningen av oUka ämnesområden. I de aUmänna studiecirklarna är undervisningen betygsfri.

Antalet deltagare, cirklar och studietimmar i de tio studieförbundens cirkelverksamhet under verksamhetsåret 1973/74 redovisas i tabell 1, Antalet cirklar har ökat från 133 566 verksamhetsåret 1966/67 tUl 230 764 verksamhetsåret 1973/74,. Statsbidrag utgick lUl ca 98% av studietimmarna. Av de allmänna cirklarna utgjordes 34 % av prioriterade cirklar. Utöver de allmänna cirklarna redovisades under samma år 13 402 cirklar i svenska för invandrare. Av samtliga rapporterade cirklar svarade ABF för 32 %.och Vuxenskolan för 16 %, Av universitetscirklar hade TBV 39 % och Folkuniversitetet 28 %.

Invandrarcirklar

Fr, o. m, budgetåret 1964/65 ställer statsmakterna medel till förfogande för avgiftsfri undervisning för invandrare. För anslaget gäller Kungl, Maj:ts bestämmelser den 25 maj 1973 (ändrade senast den 17 maj 1974),

Undervisningen kan numera bedrivas som glesundervisning, intensivundervisning, undervisning enligt lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning for invandrare (ändrad senast 1974:377) eller särskild samhällsundervisning. Glesundervisningen skall omfatta minst 20 studietimmar fördelade på lägst en och högst tre studietimmar per sammankomst och endast en sammankomst per dag. Intensivundervisningen skall omfatta minst 20 och högst 240 studietimmar per cirkel med minst fyra studietimmar per dag. Undervisningen bör bedrivas minst fyra dagar i veckan. Under varje studiecirkels verksamhetsperiod får högst en sjättedel av antalet studietimmar användas för samhällsorientering. För denna del av undervisningen får expert eller fackman samt vid behov tolk eller, om särskUda skäl föreligger, två tolkar anlitas. Intensivkurserna uppdelas i A-, B- och C-kurser, 1 B- och C-kurserna får en del respektive alla dehagare utbildningsbidrag från AMS, Dessutom förekommer särskild samhällsundervisning, som inne-

Prop. 1975: 23 40

bär att deltagarna under tio studietimmar får fördjupad insikt i hur det svenska samhället fungerar. För kostnader i samband med uppsökande verksamhet och lokal administration utgår bidrag med 20 kr, per studietimme.

Avsikten med undervisningen är att den skall ge sädana kunskaper i svenska språket och sådan samhällsinformation, att invandrarna skäll kunna klara sig på arbetsplatsen och på fritiden. Antalet statsbidrags-berättigade studietimmar var budgetåret 1973/74 totalt 500 744,

Universitetscirklar

En särskild studieform utgör universitetscirklama. De skall omfatta minst 48 studietimmar, fördelade på minst 16 sammankomster. Antalet deltagare skall vara minst fem och högst 25, Ledarna för universitets-cirklarna skall ha kompetens för undervisning vid universitet. Statsbidrag utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiematerial, dock högst med 75 kr. per studietimme. Av detta belopp får högst 60 kr, avse ledararvode. Vidare utgår bidrag med 75 % av kostnaderna för resekostnadsersättningar och traktamenten tiU ledarna, (Se även avsnittet Eftergymnasial vuxenutbildning).

Rekrytering

Erfarenhetsmässigt har studieförbunden stora möjligheter att nå de kortutbildade i samhället. De få undersökningar som belyser deltagarnas ålder och tidigare utbildning visar att studieförbimden i något större utsträckning än andra vuxenutbildnfngsanordnare når de äldre och lägst utbildade. Undersökningen "Studiecirkel 70", som omfattar samtliga studieförbund, visar att 37 % av deltagarna i denna undersökning enbart gått i folkskola, att 16 % hade gått i minst gymnasium och att 40 % hade utbildning av varierande längd däremellan. Hela 58 % av deltagarna var 34 år eller äldre.

Av en undersökning som statistiska centralbyrån (SCB) genomförde år 1970 "Deltagare i studiecirkel med tUläggsbidrag hösten 1970" framgår att 60 % av deltagarna i de prioriterade cirklarna endast hade folkskola, medan 4% hade studentexamen eller annan längre utbildning, 60—70 % av deltagarna var 36 år eller äldre.

Folkhögskolor

Folkhögskolorna kan med hänsyn till huvudmannaskap indelas i tre grupper: landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor.

Målet för folkhögskolans verksamhet är att meddela allmän medborgerlig bildning, ofta med inriktning mot ett specieUt intresseområde.

Verksamheten regleras av stadgan (1958: 478) för statsunderstödda folkhögskolor (ändrad senast 1974: 279), F.n. finns 108 statsunderstödda■ folkhögskolor med följande huvud-

man:

Landsting	47
Svenska kyrkan och fria samfund	29
Stödföreningar	II
Arbetarrörelsen	9
Nykterhetsrörelsen	4
Andra organisationer	8

108 DärtiU kommer sju filialer tiU dessa.

Vid folkhögskolorna anordnas vinterkurser och ämneskurser. Läsåret
1973/74 deltog sammanlagt ca 59 600 elever i folkhögskolekurser varav
ca 13 400 på vinterkurser och långa ämneskurser samt ca 46 200 på
korta ämneskurser. Elevantalsutvecklingen under senare år framgår av
tabeU 2, • ■

TabeU

År	Antal elever	ämiieskurser
	vinterkurser och	ämiieskurser	totalt
	ämneskurser om	kortare än
	30 veckor eller	30 veckor
	mera
1966/67	! I 026	6049	17075
1967/68	11 466	8 135	19601
1968/69	12 142	13 374	25 516
1969/70	12 904	16 506	29 410
1970/71	13 207	18 637	31844
1971/72	13 299	25 860	39 159
1972/73	13 554	33 885,	47 439
1973/74	13 429	46165	59 594

Vinterkurser omfattar 22—34 veckot". Vid de flesta skolor är de indelade i tre årskurser. För folkhögskolorna finns ingen centralt faststäUd läroplan. Varje skola får inom de gränser folkhögskolestadgan anger själv utforma sitt program. Endast ämnet musik är obUgatoriskt i alla årskurser, I övrigt föreskriver stadgan obligatoriska ämnen bara i den första årskursen. Dessa är svenska, litteratur, historia, samhälls-

Prop, 1975: 23 42

lära, psykologi, matematik samt minst ett av ämnena geografi, fysik, kemi och biologi med hälsolära. Folkhögskolekurserna kan under vissa betingelser jämställas med gmndskolans högstadiurn eller linje i gymna-, sieskolan som motsvaras av förutvarande fackskolan, I vissa fall meriterar folkhögskolestudier för tillträde till studier vid universitet eller högskola.

Ämneskursernas längd varierar från nägra dagar upp till 34 veckor eller längre. Kurserna är koncentrerade kring visst ämne eller viss grupp av ämnen. Innehållet kan vara mycket varierande.

Förutom de s, k, fristående ämneskurserna, som f, n. utgör den mest expansiva delen av folkhögskolornas verksamhet, finns det s. k. anslutna ämneskurser, dvs. kurser som utgör fortsättning på vinterkurserna. Ämneskurserna arrangeras i växande omfattning i samarbete med studieförbund och andra organisationer.

Statsbidrag utgår till skolornas kostnader för lärare och skolledare med 100 % av de faktiska kostnaderna samt tiU kostnader för viss annan personal, pedagogisk utrustning m. m, enligt särskilda bestämmelser. Vidare utgår bidrag till kurativ verksamhet samt studie- och yrkesorientering som ordnas för eleverna. Efter SÖ:s prövning i-varje särskUt fall kan bidrag utgå till personlig assistans åt handikappade elever m, m. Slutligen utgår bidrag för sanering av vissa folkhögskolors ekonomi och till byggnadsarbeten vid folkhögskolor.

Vid lärarhögskolan i Linköping har sedan vårterminen 1970 anordnats en särskild praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för folkhögskolor och övrigt folkbildningsarbete,

I december 1972 tillsattes folkhögskoleutredningen med uppgift att klarlägga vilken roll folkhögskolan bör spela i kulturliv och utbildnings--samhäUe, Utredningen lämnade den 30 september 1974 förslag rörande fritidsledareutbildning vid folkhögskola (Ds U 1974: 11), Utredningen har även låtit företa en beskrivande undersökning av eleverna vid folkhögskolans vinterkurser och långa ämneskurser läsåret 1973/74 (Ds U 1974:9—10).

Folkhögskolan har under lång. tid erbjudit en betydelsefuU möjlighet till vidare utbUdning för många som under ungdomsåren inte kunnat utnyttja skolväsendet, liksom till bildning i en vidare kulturell mening. Några av alla skolor accepterade intagningsprinciper finns inte. Regeln iir att skolorna antager äldre sökande före yngre och korttidsutbildade före relativt välutbildade. Folkhögskoleeleverna är genomsnittligt yngre iin deltagare i andra vuxenutbildningsformer. Folkhögskoleutredningens elevundersökning läsåret 1973/74 visar bl, a, att genomsnittsåldern är 21,3 år. Det går betydligt fler kvinnor (61 %) än män (39 %) på folkhögskolornas vinterkurser och långa, ämneskurser. 40% av eleverna hade enbart folkskola eller cnhets-/grundskola som grund för sina folkhögskolestudier. 22 % av eleverna hade avbrutna studier bakom sig

Prop. 1975: 23 43

innan de påbörjade nuvarande folkhögskolestudier, 10 9c av männen och 8 % av kvinnorna hade avbrutit gymnasieskolutbildning eller annan längre utbildning.

Statlig vuxenutbildning

De statliga skolorna för vuxna i Härnösand och Norrköping ger utbildning enligt läroplanerna för gmndskolans högstadium och gymnasieskolan. Den statliga vuxenutbildningen är riksrekryterande. Verksamheten regleras av kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning (ändrad senast 1974: 442).

Undervisningen vid statens skolor för vuxna bygger på en kombination av självstudier i form av brevstudier och muntlig undervisning under periodvis återkommande kurser vid respektive skola, s.k. varvad undervisning. Vid skolan i Norrköping anordnas sedan år 1968 även undervisning enbart per korrespondens, vilken i likhet med deh varvade undervisningen ar helt kostnadsfri.

Enligt uppgifter från SÖ hade de båda skolorna vårterminen 1974 tillsammans ca 3 660 deltagare i gyihnasieskölekurser och ca 910 deltagare i grundskolekurser. Antalet deltagare i den varvade undervisningen minskar medan brevundervisningen fått betydligt större omfattning. Antalet kursdeltagare minskar i grundskolekurserna.

Staten svarar för personalkostnader och kostnader för material för självstudier samt för viss utrustning, undervisningsmaterial m, m.

Kommunal vuxenutbildning

Den kommunala vuxenutbildningen fick sin rjuvarande utformning, genom beslut av statsmaktema 1967 (prop. 1967: 85, SU 1967: 117. rskr 1967: 277), Den ersatte då de kvällsgymnasier som drevs av kommuner och studieförbund. Verksamheten regleras av kungörelsen (1971: 424) om kommunal och staUig vuxenutbildning (ändrad senast 1974: 442),

Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan samt särskild yrkesinriktad utbildning. Utbildningen anordnas huvudsakUgen som deltidsundervisning, till övervägande del på kvällstid. Den andel av undervisningen som förläggs tiU dagtid har emellertid ökat märkbar! under senare år. De stgderande kan i allmänhet välja att antingen läsa enstaka ämnen eller att läsa för fullständig kompetens i den aktuella skolformen. Undervisningen är organiserad som koncentrationsläsning, vilket innebär att eleven vanligtvis läser ett eller ett par ämnen samtidigt.

Prop. 1975: 23 44

SÖ medger kommun (eller landstingskommun) rätt att anordna vuxenutbildning, medan skolstyrelsen (Utbildningsnämnden) beslutar om de kurser som skall anordnas. För att en kurs skall få starta krävs att antalet elever stadigvarande är lägst tolv. Inom det allmänna stödområdet får antalet elever vara lägst åtta. För handikappade och intagna på fångvårdsanstalt fär speciell kurs anordnas om elevantalet varaktigt uppgår till lägst fem deltagare, OHka' utredningar och pedagogiska projekt arbetar med att utveckla läroplaner och läromedel för att' få dessa bättre anpassade till vuxnas behov.

Statsbidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner m, m. tiU lärare och skolledare. Vidare utgår bidrag till tekniska stödåtgärder för handikappade studerande, TiU.kostnader för intagning av studerande och uppsökande verksamhet utgår bidrag med sammanlagt 2% av lönekostnaderna. För studiehandledning och studie- och yrkesorientering för kurser inom särskild yrkesinriktad utbildniiig utgår s,k. schablontiUägg, SlutUgen finns statsbidrag för lärarnas resor inom det allmäima stödområdet.

Som lärare tjänstgör i allmänhet timlärare. Inom det allmänna stödområdet får lärare i grund- och gymnasieskolan i sin tjänst inräkna undervisning i den kommunala vuxenutbildningen. Om den kommunala, vuxenutbildningen har stor omfattning får särskUd skolenhet för vuxenutbildningen inrättas,

1967 års reform medförde en kraftig expansion av den kommunala vuxenutbildningen. Under läsåret 1967/68 fanns det kvällsgymnasiér i ca 30 kommuner. Nu finns kommunal vuxenutbildning i praktiskt taget samtliga kommuner i landet. Det råder dock en regional obalans i fråga om rekrytering och kursutbud.

Av de 69 200 elever som höstterminen 1974 för första gången deltog i kommunal vuxenutbildning var ca en tredjedel urtdér 25 år, ca en tredjedel 25—34 år och en tredjedel 35 år eller äldre! Genomsnittsåldern är högre i gmndskolekurserna än i gymnasieskolekursema. Av de ny inskrivna hade vidare ca en tredjedel tidigare utbildning motsvarande högst folkskola.

Det sammanlagda antalet elever i kommunal vuxenutbildning hösten 1974 har minskat med 6 %, jämfört med hösten 1970. Minskningen ligger på gmndskolekurserna och särskild yrkesinriktad utbildning.

En tvåterminers praktisk-pedagogisk utbildning, som är särskilt avpassad för lärare vid den statliga och kommunala vuxenutbildningen, anordnas fr, o, m, vårtérmiiien 1971 vid lärarhögskolan i Stockholm.

Till grundskolekurser intas sedan år 1971 alla sökande utom de som redan har motsvarande utbildning. Vid urval skall särskUt beaktas behovet av utbildning för dem som redan deltar i den kommunala vuxenutbildningen, för äldre personer och för dem som befinner sig i en utsatt social situation.

Prop. 1975: 23 45

De ämnen som lästes av de flesta studerande vid gmndskolekurser höstterminen 1974 var i ordning: engelska, matematik, svenska,, tyska och fysik. Bland gymnasieskolekurserna (tre—fyraårig linje) var de vanligaste ämnena: engelska, svenska, matematik, franska och tyska, I särskUd yrkesinriktad utbildning anordnas utbildning för ett stort antal yrken inom industri, hantverk, handel och kontor samt vårdområdet.

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) är beteckningen på utbUdning som bevUjas på sysselsättningspolitiska gmnder. Verksamheten regleras av arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1972: 300,.ändrad.senast 1974:616). Berättigade till arbetsmarknadsutbildning och utbUd-ningsbidrag är personer som är arbetslösa, hotade av arbetslöshet eller . svårplacerade på arbetsmarknaden, Ytteriigare ett Jy av-är att de skaU ha fyllt 20 år och vara sökande vid arbetsförmedlingen. Från :20-årsregeln görs dock undantag fÖribJ, a- ensamstående föräldrar, handikappade och flyktingar. Arbetslöshetskravet gäller ej den s. k, bristyrkesutbildningen. Denna ger utbildning i yrken inom vUka det med hänsyn till rådande arbetsmarknadsläge eller av andra orsaker är av väsentlig betydelse att snabbt öka tillgången på utbildad arbetskraft. Under senare år har tilU kommit ytterligare undantagsbestämmelser med avseende på åldersvUlr koret. AMS har bemyndigats att på försök bevilja utbildningsbidrag Jill ungdomar i åldern 18-19 år som genomgår yrkesutbildning vid's, k. AMU-center och som dels har kortare skolutbildning än nioårig-grundskola, dels har förvärvsarbetat i minst två år och därefter varit anmälda som arbetslösa vid arbetsförmedlingen under mjnst sex månader j följd.

Arbetsmarknadsutbildning sker i föl jande. formen . < ■

1. ArbetsmarknadsutbUdning som anordnas äv SÖ i samarbete med AMS. De vanligaste formerna 'av sådan utbUdrtihg är omskolnings-, fortbildnings- och nybörjarkurser. Dessa kurser är samlade tUl ca 5(y ut- ■ bUdningscenter (AMU-center)' niéd ca 100 filialer. Kursernas längd varierar från några veckor-tUl flera år.

2. Utbildning inom det regiUjära utbUdningsväsendet, t. ex, vid gymnasieskolor och folkhöjgskolot.

3. Utbildning inom företag.

4. Övriga kurser t. ex. körkortsutbildning och kurser i samarbete med studieförbund.

Av de personer som budgetåret 1973/74 påbörjade arbetspiarknads-utbUdning gick ca 49 % i särskilda kurser anordnade av SÖ, Ca 21 % gick i det reguljära utbUdningsväsendet, ca 22 % i företagsutbildning och ca 8 % i övriga kurser.

Prop. 1975: 23 46

Arbetsmarknadsutbildningens omfattning har under de senaste tio åren nästan tiofaldigats. Det totala antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning uppgick budgetåret 1973/74 till 128 000, Eftersom flertalet elever deltar i utbildningen kortare tid än ett år var det genomsnittliga deltagarantalet per månad 43 765 elever.

För planeringen svarar AMS i samarbete med SÖ och arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning bestäms genom en ramplan, som fastställs för varje budgetår. De största utbildningsområdena avser tillverkningsarbete samt servicearbete såsom vård och kontorsarbete. Den största åldersgmppen, 25—34 år, svarar för ca 30 % av elevantalet.

Höstterminen 1969 inleddes en försöksverksamhet med kurser i allmänna ämnen inom arbetsmarknadsutbildningen för deltagare med kort grundutbildning. Med hänsyn till de positiva erfarenheterna ingär numera UtbUdning i allmänna ämnen i den arbetsmarknadsutbildning som bedrivs vid samtliga utbildningscenter.

Arbetsmarknadsutbildningens framtida utformning har utretts av kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU), som hösten 1974 avgav betänkandet (SOU 1974: 79) Utbildning för arbete.

Vuxna I gymnasieskolan

Det finns åtskilliga elever som är över 21 år i gymnasieskolan.

Höstterminen 1972 fanns på gymnasieskolans samtUga linjer 235 331 elever. Av dessa var ca 15 500 (6,6 %) 21—24 år, medan 13 000 (5,6 %) var 25 år och äldre. Statistiken visar att andelen elever som är 25 år och äldre har minskat under de senaste åren. Anledningen tiU detta kan vara att arbetsmarknadsutbildningen och dagundervisningen i kommunal vuxenutbildning byggts ut.

De äldre eleverna genomgår framför allt specialkurser. Dessutom är andelen äldre elever stor på de tvä- och fyraåriga tekniska linjerna. Av eleverna i specialkurser kortare än ett år var 55 % 21 år eller äldre. Många av de kortare specialkurserna har alltid haft ett starkt inslag av äldre elever. Dessa kurser har också varit avsedda för elever med yrkespraktik. Gränsdragningen mot den kommunala vuxenutbildningen är här flytande.

En del elever inom gymnasieskolan erhåller utbildningsbidrag från AMS, I de fall då t, ex, dagutbildning inte kan anordnas inom den lokala vuxenutbildningen hänvisas sökande till gymnasieskolan.

Eftergymnasial vuxenutbildning

Sedan år 1969 bedrivs försöksverksamhet med vidgat tillträde till grundläggande utbildning inom vissa ämnesområden vid fUosofisk fakultet för personer, som fyllt 25 år och varit yrkesverksamma minst fem år eller pä annat sätt förvärvat motsvarande erfarenheter. De studerande

Prop. 1975: 23 47

måste också uppfylla de eventuella krav på förkunskaper i ämne, som krävs enligt normalstudieplanen samt ha de övriga förkunskapei" i ämne som oundgängligen fordras för att tillgodogöra sig utbildningen.

Fr, o, m. hösten 1969 t.o.m, våren 1974 hade ca 9 000 personer skrivits in vid filosofisk fakultet inom ramen för vidgat tillträde till högre studier,

\'uxna som önskar studera pä eftergymnasial nivå kan delta i olika former av extern universitetsutbildning: decentraliserad universitetsutbildning, universitetsutbildning per korrespondens och universitetscirklar. Decentraliserad universitetsutbildning innebär att utbildningen förläggs till andra orter än dem som har universitet eller universitetsfilial. Utbildningen omfattar normalt studier för 20 till 40 poäng i ett begränsat antal ämnesområden vid filosofisk fakultet. UKÄ är central myndighet och de lokala skolstyrelserna är kursanordnare.

Universitetsutbildning per korrespondens anordnas i begränsad omfattning av korrespondensinstituten Hermods och Brevskolan.

Universitetscirklar anordnas av studieförbund och folkhögskolor i form av dels sådana cirklar som ansluter sig till gäUande normalstudieplaner vid universitet eller högskola dels sådana som har en friare uppläggning. Antalet deltagare i decentraliserad universitetsutbildning var 2 363 höstterminen 1974. I universitetsutbildning per korrespondens var antalet deltagare ca 2 000 budgetåret 1973/74. I universitetscirklar var antalet deltagare 24 548 budgetåret 1973/74.

Korrenspondensundervisning

Efter hand som andra möjligheter till vuxenstudier byggts ut, har
korrespondensundervisningen delvis ändrat form från renodlad brev
skoleundervisning till att kombineras med andi'a undervisningsformer.
Utbudet av kurser för korrespondensundervisning är stort och omfattar
dels enskilda ämnen eller delar av ämnen, dels större kombinationer
som ger viss kompetens, '

Korrespondensundervisning anordnas av i första hand brevskolor. Vid statens skolor för vuxna finns s, k, varvad undervisning vilket innebär att eleverna får såväl lärarledd undervisning som undervisning per korrespondens. Vid statens skola för vuxna i Norrköping ges möjlighet att studera enbart per korrespondens.

För närvarande finns utöver de statliga skolorna för vuxna följande anordnare av korrespondensundervisning.

Brevskolan ägs av de stora folkrörelserna, främst Kooperativa Förbundet, LO, fackförbunden, TCO, ABF, TBV och Hyresgästemas sparkasse- och byggnadsförening. Brevskolans kursbestånd är tUl stor del inriktat på delägarorganisationernas behöv. En av huvuduppgiftema är att framställa studiematerial för folkbildningsarbetet. När det gäller de all-

Prop. 1975: 23 48

manna ämnena har Brevskolan huvudsakligen inriktat sig på de fyra ämnesgrupper som är prioriterade för högre statsbidrag till studiecirklar.. Brevskolan hade 38 908 brevstuderande, budgetåret 1973/74,

Hermods korrespondensinstitut är en privat stiftelse. Verksamheten är inriktad på att utbilda anställda inom näringslivet, förvaltningar och organisationer samt att ge allmän utbildning i överensstämmelse med grundskolans och gymnasieskolans läroplaner. Institutet .bedriver också kompentensgivande universitetsutbildning. Hermods kursutbud omfattar ca 500 brevkurser. Antalet nyanmälningar var år. 1973 ca 40 000,

Lantbrukets korrespondensskola (LTK) är i huvudsak itu'iktad på ut
bildning inom jordbrukets område. 1974 uppgick LTK i LT:s förlag,
som ägs av Lantbrukarnas riksförbund och Vuxenskolan. LTK har ca
1 500 nyanmälningar per år. . . , ■

Försvarets brevskola ger undervisning i första hand i miUtära ämnen men även i allmänna ämnen frainfpr aUt inom. befälsutbildningen.

Kurser i radio och television '

Sveriges Radios uthildningsprogramenhet producerar radio- och TV-program för vuxenundervisniiig, , . , .

TRU tUlsattes år 1967.för,att bedriva försöksverksamhet iiMDm om
rådet. Våren 1971 överiämna,de TRU sitt betänkande (SOU, .1971: 36)
Produktionsresurser för TV och radio i utbUdningen: Är 1972 övertog
kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television
inom utbildningsväsendet den tidigare TRU-kommitténs uppgifter. Den
nya kommitténs verksamhet är främst inriktad mot vuxenutbildningen
och mot förskolan, , , . ,

Sedan år 1968 har kurser i bl, a, matematik, socialkunskap, engelska,, företagsekonomi samt föräldrakunskap; .nordnats, TRUhar tillsammans: ■, med studieförbund genornfört försök med uppsökande verksamhet bland kortutbildade för rekrytering tiU TU-kurser, Denna, verksamhet har visat sig vara av stort värde liksom den utvidgade kontakten och samr. verkan med studieorganisationerna. T.o.m, våren 1974 har TRU producerat och eterdistribuerat ca 35 kurser eller programserier för vuxenutbildningen. Sändningsvolymen för TRU:s vuxnutbildningsprogram budgetåret 1973/74 uppgick till 51 timmar TV-sändning och,95, timmar radiosändning.

Kommittén väntas avge sitt slutbetänkande, under år 1975, ■

Facklig utbildning

De fackliga organisationerna genomför en omfattande utbUdningsverksamhet för att ge sina medlemmar orientering i fackliga och samhälleliga frågor och för att skola dem som skaU företräda organisationema i olika sammanhang.

Prop. 1975: 23 49

LO, som är den största löntagarorganisationen med ca 1,8 milj. medlemmar, satsar årligen ca 40 mUj. kr, på den centrala studieverksamheten. Organisationen anordnar en rad olika kurser såsom facklig huvudkurs om tre månader, sexveckorskurser i allmänna fackliga frågor, allmänna styrelsekurser om två veckor, kurser för invandrare och specialkurser i t, ex, arbetsmiljöfrågor och företagsdemokratifrågor. Den övervägande delen av den centrala kursverksamheten anordnas av de till LO anslutna förbunden.

TCO, som har ca 825 000 medlemmar, bedriver utbildning av flera olika slag som komplement till de olika TCO-förbundens insatser på utbildningsområdet. Den längsta TCO-kursen är den s, k. enmånadskursen som behandlar samhällsfrågor och fackliga frågor, TCO och förbunden bedriver även en omfattande verksamhet med kortare kurser och konferenser.

De övriga löntagarorganisationernas kursverksamhet omfattar i regel veckokurser samt två-och tredagarskurser.

I enlighet med bestämmelserna i kungörelsen (1970: 272, ändrad senast 1974: 278) om statsbidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet utgår statsbidrag fr. o. m. budgetåret 1970/71 till kursverksamhet som ersättning för undervisningskostnader, resor och inackorderingar. Budgetåret 1974/75 uppgår anslaget till 9 650 000 kr. Den centrala kursverksamheten under budgetåret 1973/74 omfattade 590 kurser och 4 300 kursdagar med 16 900 deltagare. Den planerade verksamheten under innevarande budgetår, omf altar ca 650 kurser, ca 4 900 kursdagar och ca 20 000 deltagare.

Personahnbildning inom den offentliga seklorn Statlig personalutbildning

De flesta statliga myndigheter anordnar utbildning för sina anställda. Denna kan bestå av såväl grundläggande fackutbildning som påbyggnadsutbildning.

Utbildningen bedrivs i många olika former, t, ex. i skolform, på inter-natkurscr eller som korrespondensstudier. Genom inrättandet år 1967 av statens personalutbildningsnämnd (PUN) skapades ett för hela statsförvaltningen centralt personalutbildningsorgan. Central statlig personalutbildning bedrivs även av statskontoret och riksrevisionsverket. Kostnaderna för den utbildningsverksamhet som PUN bedrev budgetåret 1973/ 74 uppgick till ca 6 milj, kr.

Landstingsförbundets utbUdningsverksamhet

Landstingsförbundet har sedan mitten av 1960-talet en betydande, kontinuerlig kurs- och konferensverksamhet. Verksamheten omfattar grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning. Totala antalet del-

4 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 50

tagare vid ca 50 centrala kurser uppgick år 1974 till ca 1 300, Landstingsförbundets kostnader för fortbildningsverksamheten uppgår f, n. till ca 2,2 milj, kr. per år. Förutom landstingsförbundets utbildningsverksamhet förekommer personalutbildning också i landstingens egen regi.

Svenska kommunförbundets utbildningsverksamhet

Kommunernas utbildningsverksamhet bedrivs centralt av Svenska kommunförbundets utbUdniiigssektion. Den kursverksamhet som bedrivs av Svenska kommunförbundet vänder sig till såväl anstäUda som förtroen'-devalda i kommunerna. Utbildningen organiseras som internatkurser, brevkurser och kurspaket. Under 1974 deltog 6 673 personer i 204 centrala och regionala kurser. Svenska kommunförbundets personalutbildning har vuxit mycket snabbt under senare år. Förbundets kostnader för utbidningsverksamheten uppgår til ca 4,5 milj. kr. per år. Härmöver bedriver de största kommunema egen personalutbildning.

Utbildning inom näringslivet

En omfattande vuxenutbildning bedrivs sedan länge inom näringslivet. Främst är det utbildning av de anställda för nuvarande eller planerade befattningar som kommer ifråga, dvs. yrkesinriktad utbildning samt sådan nivåhöjande allmän utbildning som behövs för vidareutbUdning, omskolning etc. Utbildningsinsatserna varierar starkt meUan olika branscher men också mellan företag i samma bransch. Något mått på all vuxenutbildning inom denna sektor finns f. n, inte. De flesta större företag har numera särskilda utbUdrungsavdelningar som utarbetar utbildningsplaner och genomför kursverksamhet. Små och medelstora företags personal får i regel sin utbildning på kurser som anordnas av olika organisationer såsom SAF och dess förbund, branschorganisationerna, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) samt statens industriverks SIFU-enhet. SAF bedriver genom sitt utbUdnings-organ Arbetsledareinstitutet-Rationaliseringstekniska institutet (ALI-RATI) kursverksamhet för ca 20 000 deltagare per år.

Inom kooperationen förekommer en omfattande personalutbildning för nästan alla kategorier anställda. Utbildningen gäller i först hand dem som skall få arbetsledande befattningar eller chefsställningar.

PersonalutbUdning anordnas inte endast inom industrin utan även inom byggbranschen, hantverk, handel- och sjöfart, banker, försäkringsbolag, jordbmk, hotell och restauranger m, m.

Statsbidrag utgår till företagsskolor och enskilda yrkesskolor med sammanlagt ca 19 milj, kr. årligen.

Flera samarbetsorgan mellan arbetsmarknadsparterna erbjuder också utbildning för arbetslivets behov. Så har t, ex. Studierådet vid affärs-

Prop. 1975:23 51

bankerna till huvuduppgift att svara för sådan mer teoretiskt orienterad utbildning som kan komplettera bankernas interna utbildningsverksamhet. Kursverksamheten omfattar banktekniska och allmänna ämnen.

Arbetsmarknadens yrkesråd är ett gemensamt organ för SAF och LO och därigenom för 26 yrkesnämnder, de flesta inom industrin. Rådet har tUl uppgift att följa utvecklingen inom yrkesutbUdningens område samt att genom olika åtgärder verka för en ökad och effektivare yrkesulbUdning, Liknande samarbetsorgan finns för tjänstemannaområdet m. fl, områden,

2.1.2 AktueU lagstiftning av betydelse för vuxenutbildningen

Statsmakterna antog år 1974 två nya lagar av särskUd betydelse för vuxenutbildningen nämligen, lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans StäUning på arbetsplatsen (prop. 1974: 88, InU 1974: 15, rskr 1974: 272) och lagen (1974:981) om arbetstagares rätt tUl ledighet för UtbUdning (prop, 1974:148, InU 1974: 31, rskr 1974: 399).

Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen trädde i kraft den 1 juli 1974. Lagen omfattar även fackliga studieorganisatörer som, under fömtsättning av att de är anställda hos arbetsgivaren, har facklig förtroendemans rätt att utföra fackligt arbete — inkl. uppsökande verksamhet för studier — på betald arbetstid.

Lagen är avsedd att ge underlag för den fackliga verksamhet, som utgör en förutsättning för reformarbetet på, arbetslivets område. Lagen gäller aUa former av facklig verksamhet, men begränsas tiU förtroendevalda som utsetts av facklig organisation, vilken har eUer bmkar ha kollektivavtal för arbetsplatsen. En facklig förtroendeman får inte hindras att fullgöra sitt uppdrag och han skyddas mot försämrade anställningsvUlkor på gmnd av uppdraget. Förtroendemannen har vid driftsinskränkningar rätt tU] fortsatt arbete, under fömtsättning att han har fackliga uppgifter av särskild betydelse för verksamheten på arbetsplatsen, Lagen innebär vidare att de fackliga organisationerna har tolkningsföreträde, dvs. vid tvist bestämmer de lagens tiUämpning intill dess tvisten har prövats. Flera av lagreglerna är dispositiva, vilket innebär att de genom koUektivavtal kan anpassas tiU de varierande förhållanden, som råder inom olika branscher. Med förtroendemannalagen som stöd kan de fackliga organisationema alltså förhandla med arbetsgivarna om avtal, som reglerar den närmare tillämpningen av lagen.

Facklig förtroendeman har enligt lagen rätt tUl erforderlig ledighet för facklig verksamhet, men ledigheten får inte sträcka sig längre än som är rimligt med hänsyn till förhållandena på den enskilda arbetsplatsen, t, ex, med beaktande av hur många medlemmar söm förtroende-

Prop. 1975: 23 52

mannen har att företräda. Ledigheten skall förläggas så att den inte medför betydande hinder för arbetets behöriga gång. Facklig verksamhet, som avser arbetsplatsen, får ske på betald arbetstid, TUl sådan facklig verksamhet räknas bl, a. utbildning som har direkt betydelse för förhåUandena på arbetsplatsen.

Lagen om arbetstagares rä.tt till ledighet för utbildning

Lagen om arbetstagares rätt tUl ledighet för utbUdning trädde i kraft den 1 januari 1975. Den är främst avsedd att bereda vägen för en vidgad vuxenutbUdning.

Utbildningen är av största betydelse för de arbetstagare som vill göra insatser i samhällslivet och delta i demokratiseringen av arbetsplatsema. Den nya lagen utgör därför ett viktigt led i det pågående reformarbetet på arbetslivets område.

Genom lagen får varje arbetstagare en lagfäst rätt tUl ledighet från sin anställning för att utbilda sig. Lagen gäller alltså anställda både i allmän och enskild tjänst, på stora och små arbetsplatser.

För rätt tUl ledighet fordras normalt att arbetstagaren har varit anstäUd hos arbetsgivaren antingen de sex senaste månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.

Någon begränsning görs inte i fråga om utbildningens art. Arbetstagaren får själv avgöra inriktningen av utbildningen. Renodlade självstudier omfattas dock inte av lagen.

Ledighetens längd begränsas inte av lagen. Däremot ges arbetsgivaren en viss möjlighet att skjuta på den begärda ledigheten, normalt högst sex månader. Vill han uppskjuta ledigheten längre, fordras samtycke av den berörda fackföreningen på arbetsplatsen.

En arbetstagare, som har fått sin ledighet uppskjuten, kan efter en viss väntetid gå till domstol för att få ut sin ledighet. Kan flera ledigheter inte tillgodoses samtidigt, ges företräde åt facklig utbildning och ledighet för arbetstagare som ej har utbildning motsvarande nioårig gmndskola,

I lagen ingår vidare regler om anstäUningsskydd för den som utnyttjar sin rätt tiU ledighet. I den finns också bestämmelser om rätt att återgå i arbete för den som vill avbryta sina studier.

Bryter arbetsgivaren mot lagens föreskrifter, blir han skadeståndsskyldig. Uppkommer det tvist om lagens tillämpning, är det den berörda fackföreningen som bestämmer om lagens tillämpning tills tvisten har prövats av domstol.

Flertalet lagregler kan genom koUektivavtal anpassas tUl de oUka förhållanden som råder på arbetsplatsema. De grundläggande reglerna som bl. a. tiUförsäkrar arbetstagarna rätt tUl ledighet för utbildning och anstäUningsskydd under ledigheten skall dock alltid gäUa,

Prop. 1975:23 53

2.1.3 Internationella normer av betydelse för vuxenutbUdningen

Intemationella arbetsorganisationen (ILO) avger förslag tiU internationella konventioner i arbetsmarknadsfrågor, avsedda att ratificeras av organisationens medlemmar. Organisationen avger även rekommendationer, vilka skall övervägas vid exempelvis lagstiftning men saknar den bindande karaktär som tillkommer en ratificerad konvention.

Vid den intemationella arbetskonferensens sammanträde år 1974 antogs en konvention (nr 140) och en därtill hörande rekommendation (nr 148) angående betald ledighet för studier.

Instrumenten har i huvudsak följande innehåll. Uttrycket "betald ledighet för studier" definieras som ledighet som bevUjas arbetstagare för studieändamål under en bestämd period på normal arbetstid med åtnjutande av lämpliga ekonomiska förmåner.

Som allmän riktlinje för verksamheten på området anges att varje medlemsstat skall utforma och genomföra en politik som, genom metoder anpassade till landets förhållanden och praxis och vid behov stegvis, syftar till att befordra genomförandet av betald ledighet för studier för såväl yrkesutbildning på olika nivåer som allmän och facklig utbildning.

Den politik som skall tiUämpas skall främja

a) förvärvande och förbättring av yrkeskunnande liksom ökad anställningstrygghet,

b) arbetstagarnas sakkunniga och aktiva medverkan i företagets verksamhet och i samhällslivet,

c) arbetstagarnas mänskliga, sociala och kulturella förkovran,

d) lämplig återkommande utbildning för att hjälpa arbetstagarna att
anpassa sig tUl moderna krav.

Verksamheten rörande betald ledighet för studier skall vidare ta hänsyn till landets och de olika verksamhetsområdenas utvecklingsnivå och speciella behov samt samordnas med den allmänna politiken på sysselsättningens och utbildningens område, liksom med arbetstidspolitiken.

Genomförandet av reglerna om betald ledighet för studier kan ske genom nationell lagstiftiiing, kollektivavtal, skiljedom eller på annat sätt som är förenligt med nationell praxis. Myndigheter, arbetsgivar-och arbetstagarorganisationer samt utbildningsorgan skall på ett efter landets förhållanden och sedvanor lämpat sätt samverka vid utformningen och genomförandet av politiken för främjande av betald ledighet för studier.

Beträffande finansieringen av betald ledighet för studier föreskrivs att denna skall ske genom regelbundna och tillräckliga anslag och i överensstämmelse med nationeU praxis, I rekommendationen uttalas att säväl arbetsgivarna, samfällt eller var för sig, som myndigheterna och utbildningsorganen, liksom också arbetsgivamas och arbetstagarnas

Prop. 1975: 23 54

organisationer kan förväntas bidra tUl finansieringen av åtgärder för betald studieledighet,

I fråga om vUlkoren för beviljande av betald ledighet för studier fastslås att sådan ledighet skall vara tillgänglig för alla arbetstagare utan åtskillnad. Vid behov skall särskilda bestämmelser meddelas

a) i det fall särskilda grapper av arbetstagare, såsom arbetare i små företag, lantarbetare eller andra arbetare i glesbygdsområden, skiftarbetare eller arbetare med familjeansvar har svårighet att dra fördel av de allmänna anordningama,

b) i det fall särskilda gmpper av företag, såsom små eller säsöngbe-tonade företag, har svårigheter att anpassa sig till de allmänna anordningarna, allt under förutsättning att arbetstagare i dessa företag inte utesluts från förmånen av betald ledighet för studier,

Föratsättningama för beviljande av betald ledighet för studier kan variera beroende på om ledigheten avser skilda slag av utbildning.

Slutligen uttalas att en period av betald ledighet för studier skall jämstäUas med en period av faktisk tjänstgöring i och för fastställande av anspråk på sociala förmåner och andra rättigheter som grundar sig på anställningsförhållandet i eiUighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eller på annat sätt som är förenligt med nationeU praxis.

Prop. 1975: 23 55

3 Nuvarande studiestöd

3.1 Studiehjälp och studiemedel

I samband med 1964 års studiesociala reformer (prop, 1964: 138, SäU 1964: 1, rskr 1964: 290) fördes till studiéhjälpssystemet studerande på gymnasial nivå och till studiemedelssystemet huvudsakligen studerande inom den eftergymnasiala utbildningen. I studiehjälpssystemet drogs en gräns mellan "yngre" och "äldre" elever vid myndighetsåldern. De äldre eleverna erhöll studiestöd enligt regler som knöts an till studiemedelssystemet. För dessa elever togs t. ex. ingen hänsyn till föräldrarnas ekonomi. Yngre elever i studiehjälpssystemet förutsattes tUlhöra föräldraekonomin och studiehjälpen för dessa utformades med hänsyn tiU detta.

Sedan den 1 juli 1973 har äldre studerande vid studievägar soin tUl-hör studiehjälpssystemet Överförts till studiemedelssystemet (prop. 1973: 63, SfU 1973: 17, rskr 1973: 240). Alla som är över 20 år får alltså numera studiemedel oavsett om utbUdningen är gymnasiaFeller eftergymnasial,

3.1.1 Studiehjälp

Studiehjälp utgår i form av studiebidrag om l25 kr. i månaden, rese-tiUägg om 75—165 kr. i månaden, inackorderingstiUägjg bm 150 kr. i månaden och inkomstprövat tillägg om mellan 20 och 75 kr. i månaden samt behovsprövat tillägg om högst 110 kr. i månaden. Storleken på vissa av tilläggen är beroende av föräldramas ekonomi och antalet barn.

Fr, o. m, budgetåret 1973/74 éfhållér yngre elev i gymnasial utbild
ning studiekredit i form av aterbetalningspliktiga studiemédelom högst
3 800 kr, per läsår. I vissa fäU kan hÖgre belopp utgå. Vid tilldelning av
återbetalningspliktiga studiemedel för yngre elever tas hänsyn till den
studerandes, och om han inte är gift, hans föräldrars ekonomiska förhål- '
landen, -

3.1.2 Studiemedel

Studiemedel beviljas utan hänsyn till föräldrarnas ekonomi men behovsprövas i förhållande till egen och makes ekonomi. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per läsår om nio månader med 140 % av basbeloppet enligt den allmänna försäkringen. Dessutom kan barntillägg utgå med 25 % av basbeloppet per år för barn under 16 år.

Normalt ingår i studiemedlen ett studiebidrag om ca 2 000 kr, per läs-är. Resten skall återbetalas. De regler för återbetalning som gäller

Frop. 1975: 23 56

fr, o. m, den 1 januari 1975 innebär att den totala återbetalningsskyldigheten eller det årliga återbetalningsbeloppet inte kan höjas mer än 3,2% per år, vilket motsvarar ett av regeringen fastställt regleringstal om 1,032 enheter. Har prisutvecklingen enligt konsumentprisindex under året före återbetalningen varit lägre än 3,2 % höjs det årliga återbetalningsbeloppet med lika många procentenheter som prisutvecklingen. Det nya systemet innebär att äterbetalningsliden på 20 tUl 25 år kommer att hållas. Om den återbetalningsskyldiges inkomst under avgiftsår understiger 3,5 basbelopp kan han befrias från återbetalning för det året. Är återbetalningsförmågan varaktigt nedsatt, t, ex. genom sjukdom, finns möjlighet att avskriva återstående avgifter.

3.2 Utbildningsbidrag

Utbildningsbidrag beviljas den som deltar i arbetsmarknadsutbildning. Enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, omtryckt 1972: 300, ändrad senast 1974: 616) utgår utbildningsbidrag till den som löper risk att bli arbetslös eller som är svårplacerad på arbetsmarkanden. Bidraget kan utgå till den som fyllt 20 år och söker arbete genom offentiig arbetsförmedling. Dessutom skall utbildning antas medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen, I vissa fall kan utbildningsbidrag utgå till den som inte fyllt 20 år. Utbildningsbidrag per månad utgörs av grundbidrag om 745 kr. för gift eller underhållsskyldig mot tidigare make och om 695 kr. för övriga, hyresbidrag med faktisk bostadskostnad eUer normalersättning om 225 kr,, traktamente för den som utbUdas utom hemorten med högst 375 kr. för den som är gift eller fullgör underhåUsskyldighet mot tidigare make och för övriga med 225 kr., barntUlägg om vanligen 120 kr. för eget eller makes barn som stadigvarande bor samman med bidragstagaren. Härutöver kan särskilt bidrag utgå som bl. a, omfattar ersättning för resekostnader och traktamente vid resor meUan hemorten och utbildningsorten. Vissa delar av utbildningsbidraget reduceras med hänsyn, tUl makes inkomst under utbildningstiden. Utbildningsbidraget får som regel inte överskrida 1 700 kr, i månaden. Bidragen inom arbetsmarknadsutbildningen är fr, o. m, år 1974 beskatiade. De räknas då om så att vederbö:-andc alltid efter preliminärskatteavdrag får behålla nyssnämnda bidragsbelopp. Normalt utgår utbildningsbidrag inle för studier som är studic-medelsberättigade. Tillägg till studiemedel kan emellertid utgå i vissa fall. Studiehjälp i form av bidrag och lån kan inte utgå jämsides med utbildningsbidrag.

Prop. 1975: 23 57

4 FÖVUX' och SVUX' betänkanden m. m.

4.1 Utredningarnas allmänna överväganden

4.1.1 Vuxenutbildningens mål

Både FÖVUX och SVUX behandlar vuxenutbildningens mål, överbryggande utbildning och återkommande utbUdning. FÖVUX återger inledningsvis skilda uttalanden i dessa frågor av regeringen, LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor, LOVUX, TCO:s utbildningsnämnd m.fl.

FÖVUX framhåller för egen del att dén enskildes livsviUkor öch personliga utveckling sammanhänger med den utbildnmg han fått. Utbildningen spelar en stor roll för möjligheterna vid yrkesvalet, för människors möjligheter att tillvarata sina intressen i olika sammanhang och ger i allmänhet individen ett bättre utgångsläge när det gäller att tillgodogöra sig kulturupplevelser.

SVUX framhäller att utbildning kan uppfattas som en form av välfärd som i sin tur kan skapa annan välfärd. Skillnader i utbildning innebär ofta även klyftor på andra områden i samhället. Som övergripande mål för all utbildning anges ofta att den skall skapa jämlikhet mellan människor i samhället. Insatser inom ubildning och studiestöd måste emellertid kombineras med ätgärder också på andra områden. Utöver aUmänna mål har vuxenutbildningen flera speciella uppgifter t. ex. att utjämna de skillnader i utbildningen som ungdomsskolan inte kommit tillrätta med. En viktig uppgift för vuxenutbildningen är att utjämna och överbrygga skillnader i utbildning mellan generationerna, VuxenutbUdningen måste även ge de vuxna möjligheter att tiUgodose sina behov av nya kunskaper för att möta förändringar i samhälle och arbetsliv. För att skapa ökade möjligheter till' vuxenutbildning bör enligt SVUX högskoleutbildningen förändras sä att perioder av yrkesverksamhet varvas med utbildning,

4.1.2 Överbryggande utbildning

De av utredningarna redovisade beräkningarna av befolkningens fördelning på formell utbildningsnivå ger enligt SVUX en siffermässig bild av den generationsklyfta som nu håller på att växa fram och som kommer att vara särskilt märkbar om något decennium. Den genomsnittliga utbildningen hos dem som befinner sig i förvärvsarbetande ålder motsvarar inte mer än sjuårig skola, Äveii inom nuvarande ungdomsgeneration finns grupper som är utbildningsmässigt handikappade. ÅtskUliga ungdomar lämnar även i dag skolan utan att ha> genomgått fullständig

Prop. 1975: 23 58

grundskolekurs. Ca 25 % av en ungdomskull går inte direkt över till gymnasieskolan. Enligt SVUX' definitioner orafattar 4en överbryggande utbildningen även de yngre vuxna som inte i tonåren utnyttjat utbildningsmöjligheterna i ungdomsskolan. Mot denna bakgmnd framstår den överbryggande utbUdningen som en av de väsentligaste uppgifterna på utbildningsområdet under de närmaste årtiondena, SVUX framhåller att det samlade behovet av överbryggande utbildning ar särskilt stort i ett kort perspektiv men något mindre framträdande på sikt. Det finns enligt utredningarna ett permanent behov av överbryggande utbildning som syftar till att kompensera brister i tidigare utbildning.

Enligt FÖVUX' mening är utbildningsklyftorna nu så stora att högsta prioritet måste ges reformer inom den överbryggande utbUdningen som skall syfta till att ge de kortutbildade och kultureUt eftersatta gruppema möjligheter att utnyttja de utbildningsresurser samhället förfogar över, I valet mellan att ge ett mindre stöd åt alla eller att vidta speciella åtgärder för begränsade målgrupper finner FÖVUX det angeläget, att ett bättre stöd ges åt de mest eftersatta grupperna. Mot bakgrund av erfarenheterna från den uppsökande verksamheten och med hänsyn till nödvändigheten att nå de mest eftersatta gmpperna bör de kraftigaste stimulansåtgärderna sättas in när det gäUer att utvidga sektorn för stu: dier på fritid och deltid, främst i studiecirklar,

4.1.3 Återkommande utbildning

SVUX påpekar att det nuvarande utbildningssystemet uppmuntrar till, koncentrerade studier över en lång sammanhängande period. Den utbildning som erhållits i ungdomsåren kan inte blL avpassad till de krav som kommer att ställas i samhället i en avlägsen framtid, .UtbUdning i en sammanhängande period i ungdomsåren ger därför upphov till en ständig utbildningsklyfta.. Bl, a,.som en reaktion mot den långa samman-. hängande ungdomsutbUdningen har tanken-på återkommande utbild-; ning uppstått. Studierna bör i återkommande utbildning varvas med,perioder av yrkesverksamhet eller förekomma jämsides med förvärvsår-. bete,

SVUX redovisar några av fördelarna med återkommande utbildning, bl. a. att nya chanser tUl utbildning ges till dem som tidigare endast nar obUgatorisk skolutbildning och att en bättre, växelverkan mellan, studier, och arbetsliv skapas. Om återkommande, utbildning skall-ktmna genomr. föras måste studieorganisationen ge den studerande valfrihet att vid slutet av varje utbildningsetapp avgöra om han vill fortsätta att -studera eller gå ut i arbetslivet. För att en valsituation skall finnas mellan förvärvs-: arbete och fortsatta studier måste dessutom studiestödet vara så utformat att det blir ekonomiskt rimligt att skjuta upp studierna. Trots att det saknas ett vuxenanpassat studiesocialt system har redan vissa former av

Prop. 1975: 23 59

återkommande utbildning utvecklats. Bl, a, har under senare år många studerande sökt sig till eftergymnasial utbUdning efter flera års förvärvsarbete.

4.1.4 Vuxenutbildningen i samhället

Utbildningens fördelning på befolkningen

FÖVUX konstaterar i sitt betänkande att införandet av den nioåriga grundskolan samt gymnasieskolans och högskolans expansion har medfört att de unga generationerna har väsentiigt längre utbildning än äldre generationer. Skillnaderna består bl, a. i att alla yngre i skolan läst engelska medan endast en begränsad andel inom äldre generationer fick chansen att lära sig ett främmande språk. Flera undersökningar visar att det föreligger ett mycket klart samband mellan ålder och utbildningstid, SVUX påpekar att av de nu förvärvsaktiva generationerna har nära 70 % endast genomgått folkskola, ca 20 % har utbildning motsvarande grundskola och den tidigare realskolan och mindre än lÖ % har gymnasie- eUer högskoleutbildning. Befolkningens beräknade fördelning på formeU utbildningsnivå i åldrarna 20—64 år under perioden från 1970 tUl seklets slut framgår av tabell 3 och 4.

TabeU 3 och 4. Befolkningen i åldem 20—64 år uppdelad på utbildningsnivå och ålder för åren 1970—1990. (PM 1970: 18 i serien "Promemorior från Statistiska centralbyrån")

Utbildning: 1 = folkskola samt ev. yrkesutbildning

2 = realexamen, gmndskola, högre folkskola, flickskola el-

ler folkhögskola samt ev, yrkesutbUdning

3 = studentexamen samtev; yrkesutbildning

4 = examen från universitet eller högskola ■ Befolkningens fördelning pä forihéU utbildningsnivå i åldrarna 20—64 år 1970, totaU och relativt. ' '

Ålders- Tusental personer Pro,centuell för-

grupp delning

20—24 210 262 ' 145 9 625 34 42 23

25—29 328 199 70 . 23 ; . 620 53 .32 H

30—34 304 134 19 28 484 63 28 4

35—39 309 102 12 19 441' 70 23 3

40M	352	90	15	12	469	75	19	3	3
45-9	408	90	16	12	525	78	17	3	2
50-54	416	81	13	10	520	80	.16	3 .	2
55-59	427	63	9	8	506	84	12	2	-y
60—64	412	52.. ,	7 .	7	479	86,	11	2	2
Summa	3 164	1072	305	,128	4 670 .	86,	11	2

Prop. 1975:23 60

Befolkningens fördelning pä formeU utbildningsnivå i åldrarna 20—64 åren 1980 cch 1990. Beräknad procentuell fördelning.

Ålders- .-Kt 1980 .\t 1990

grupp

20—24 8 87 5 8 87 6

25—29 10 39 38 13 .. 5 80 15

30—34 ?4 39 14 14 5 73 22

35—39 53 32 6 9 10 39 ■ 29 22

40—14	63	28	4	6	34	39	14	14
45—49	70	23	3	4	55	32	6	9
50—54	75	19	3	. 3	, 63	28	4	6
55—59	78	17	3	t	70	23	3	4
60—64	SO	16	3	7	75	19	3	3

Enligt 1970 års folk- och bostadsräkning hade befolkningen i storstadsområdena längre allmän skolutbUdning än landets övriga befolkning. Av den förvärvsarbetande befolkningen utgjorde för både män och kvinnor andelen yrkesutbildade 39 %. Kvinnornas yrkesutbildning var i allmänhet kortare än männens. De flesta kortutbildade fanns inorh skogsarbete, gruv- och stenbrytningsarbete samt fastighetsskötsef.

Sociala aspekter pä utbUdningen

FÖVUX anför att mänga studiehinder hos individen, i utbildningsväsendet och i samhället verkar hämmande på de vuxnas möjligheter att delta i utbUdning. Stora grupper stär fortfarande utanför vuxenutbild ningen. Gmpper som har bra grundutbUdning, goda sociala viUkor och som är unga deltar i högre grad i vuxenutbildningen än de socialt och utbildningsmässigt mest missgynnade, VUken grundutbildning en person har bestäms i hög grad av uppväxtmiljön, Låginkomstutredningen på visade att medelutbUdningstiden blev längre ju längre utbUdning föräldrarna hade. Detta gällde oavsett såväl egen ålder som faderns social-, grupp och yrke. Sambandet var starkt mellan faderns sociala position, den egna utbUdningen och den egna sociala positionen. De längsta utbildningstiderna hade de som tillhörde socialgrupp 1 och vilkas fäder också tillhört socialgrupp 1,

Utredningen erinrar också om att lång utbUdning och hög inkomst har ett klart samband liksom att risken att bli arbetslös är betydligt större för personer med kort än för personer med lång utbUdning.

Rekrytering rill olika vuxenutbUdningsformcr

FÖVUX redovisar de fåtaliga undersökningar som finns rörande vuxenstuderandes utbildningsbakgrund och ålder m. m. Av dessa under-

Prop. 1975: 23 61

sökningar framgår bl. a. att deltagarnas bakgrund varierar beroende på vuxenutbUdningsform och även mellan olika arrangörer av samma vuxenutbUdningsform. Rekryteringen av deltagare skUjer sig t, o, m, mellan olika ämnen. Så rekryterar t, ex. den kommunala vuxenutbildningen ofta relativt unga personer med god grundutbildning och de flesta deltagarna i studiecirklar är kvinnor.

De kortutbildades och studiecirkelverksamhetens regionala fördelning

Med hjälp av material frän 1970 års folk- och bostadsräkning har FÖVUX kartiagt var den målgrupp finns som den uppsökande verksamheten skaU riktas till. Bland resultaten märks att storstads- och universitetslänen hade den lägsta andelen korttidsutbildade, Stockholms län skilde sig markant från landet i övrigt. Endast 42 % av dess befolkning hade högst åttaårig folkskola, vilket kan jämföras med Gotlands län där motsvarande andel var 70 %. Andelen kortutbildade är i allmänhet större i kommuner med liten tätortsgrad.

Senare statistik visar pä ett klart samband mellan tätortsgrad och del-tagarfrekvens i studiecirklar. Kommuner med hog andel kortutbUdade hade i genomsnitt en lägre andel deltagare i studiecirklar, I fråga om de prioriterade studiecirklarna var dock deltagarantalet i genomsnitt högst i län med hög andel kortutbUdade.

Beskrivning av vissa grupper kortutbildade Personer med skiftarbete eller obekväm arbetstid.

Några gmpper av kortutbildade som deltagit i FÖVUX' försöksverksamhet beskrivs av utredningen. Den konstaterar att för det stora flertalet personer med skiftarbete eller psykiskt och fysiskt pressande arbete blir det aUtför krävande att orka med fritidsstudier. Är arbetet fysiskt och psykiskt utmattande åtgår en stor del av fritiden tUl vila och återhämtning vilket måste tas i beaktande vid planeringen av vuxenutbildningen.

Personer med olika slag av handikapp

Den stora variationen av förekommande handikapp medför att problemen är olika. Gemensamt för de handikappade är dock att de är eUer lätt blir socialt isolerade i större utsträckning än övriga människor. På grund av denna och andra orsaker har vuxna handikappade stora brister i sin UtbUdning. FÖVUX anser att det krävs en uppsökande verksamhet och vidgade insatser på vuxenutbUdningens område för att få dessa människor delaktiga i samhäUslivet, Om inte de handikappade ges reella möjligheter att delta i vuxenutbildningen kommer de negativa effekterna av handikappet att öka.

Prop. 1975: 23 62

AnstäUda i skyddat arbete

Antalet personer inom den skyddade sysselsättningen har stigit under senare år beroende på näringslivets stmkturomvandling, det allmänna sysselsättningsläget och den lokala arbetsmarknadssituationen m.m. I expansiva regioner kan personer med ganska begränsad arbetsförmåga erhålla arbete på den öppna marknaden, medan detta i glesbygdsområden är mycket svårt för t. ex. äldre personer med endast ett måttligt handikapp. De personer som arbetar vid skyddade verkstäder har i aUmänhet dels relativt hög ålder, dels ingen utbildning utöver folkskola.

Personer bosatta i glesbygd

Med tätort avses i allmänhet ett tätbebyggt område med minst 200 invånare där avståndet meUan husen normalt inte överstiger 200 meter. Övriga delar av landet definieras som glesbygd. Därav följer att en entydig geografisk avgränsning av glesbygder inte kan göras, men de mest problematiska glesbygderna finns inom de s. k. skogslänens inre delar. Dessa utmärks bl. a. av en stor andel äldre personer, avsevärd utflyttning, betydande arbetslöshet och undersysselsättnin.g samt bristande jämvikt mellan vikande och expanderande sektorer inom näringslivet,

Låginkomstutredningen har belyst sambandet meUan utbUdning och typ av uppväxtort samt mellan utbUdning och geografisk rörlighet. De som bodde i glesbygd hade i genomsnitt kortare utbildning än de som bodde i tätorter. Ju större tätort desto lägre andel personer med kort UtbUdning, Detta gällde såväl allmän utbildning som yrkesutbUdning,

Hemarbetande kvinnor

Enligt 1970 års folk- och bostadsräkning fanns det ca 1,2 milj. kvinnor i åldern 16—59 år som inte förvärvsarbetade eller som arbetade mindre än 20 timmar i veckan. Omkring hälften av dessa hade högst åttaårig folkskola som utbildningsbakgrund. Förvärvsintensiteten har dock ökat kraftigt bland kvinnoma under senare år.

Kvinnor med längre utbUdning än folkskola förvärvsarbetar i högre grad än kvinnor med enbart folkskola. I en situation där val meUan förvärvsarbete och hemarbete är möjligt, tycks utbUdningen spela en betydande roll.

De hemarbetande kvinnornas villkor varierar beroende på vilken samhällsklass hon tillhör, Låginkomstutredningen visar t. ex. att deltagande i studiecirklar varierar med socialgruppstiUhörighet. Av hemarbetande kvinnor i socialgrupp 1 deltog 36.% i studiecirklar. Motsvarande andel i socialgmpperna 2 och 3 var 22 respektive 12 %.

Prop. 1975: 23 63

4.1.5 Uppsökande verksamhet inom vuxenutbildningen

Uppsökande verksamhet som rekryteringsmetod

Motiv för uppsökande verksamhet

FÖVUX erinrar om att uppsökande verksamhet för att rekrytera deltagare tUl studier inte är någon ny företeelse utan har förekommit sedan länge inom folkbildningen. Under senare år har dock rekryteringen till och informationen om studier aUtmer skett genom broschyrer, foldrar, affischer och annonser. Dessa rekryteringsmetoder har emellertid visat sig vara mindre effektiva för att rekrytera kortutbildade vuxna till studier. Om vuxenutbildningen skall kunna fungera som en väg att utjämna utbildningsklyftorna i samhället, är det enligt FÖVUX nödvändigt att genom uppsökande verksamhet kontakta och motivera korttidsutbildade personer som känner sig tveksamma och osäkra inför studier till deltagande i vuxenutbildningen.

Studiehinder

Trots de senaste årens ökade utbud av. vuxenutbUdning finns det, påpekar FÖVUX, ett flertal hinder och svårigheter för vuxna att delta i studier, LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildning (LOVUX) indelade t, ex, i sin andra rapport dessa hinder i individuella, sådana som hänger samman med utbudets karaktär och sådana som beror på samhällssituationen i övrigt, FÖVUX menar att den uppsökande verksamheten måste utgå från den enskildes erfarenheter och situation. Insatserna kan därför variera från allmän information till mer omfattande rådgivning och vägledning. Uppsökande verksamhet på arbetsplatser har under lång tid bedrivits av de fackliga organisationerna. Utredningen erinrar om den nya lagen om facklig förtroendemans ställrung som gör det möjligt för studieorganisatörer att bedriva uppsökande verksamhet på betald arbetstid samt redovisar förslaget om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning.

Svårigheter för uppsökande verksamhet

Bland de svårigheter som föreligger för den uppsökande verksamheten anger utredningen faktorer i arbetsmUjön samt att arbetsplatsen kan ha få anställda eUer att dessa har ett rörligt arbete. Även i bostadsområdena kan det föreligga svårigheter beroende på t, ex, den isolering i vUken många människor lever. För att övervinna dessa svårigheter krävs en väl organiserad och flexibel uppsökande verksamhet.

Prop. 1975: 23 64

Studieorganisatören

Enligt FÖVUX' uppfattning har studieorganisatören en mycket viktig funktion i studierekryteringen och resultaten av den uppsökande verksamheten är i hög grad beroende av studieorganisatörens arbete. Denne måste vara väl införstådd med deltagamas förutsättningar att delta i studier. En meningsfull dialog bör åstadkommas mellan uppsökaren och den uppsökte. Den bör utgå från den uppsöktes situation och behov. Den personliga kontakten är ett viktigt inslag såväl före som imder studierna.

Några exempel pä uppsökande verksamhet

Avsikten med FÖVUX' försöksverksamhet har varit att genom uppsökande \erksamhet förvärva erfarenheter som kan komma reformarbetet inom vuxenutbildningsområdet till godo, så att de,korttidsutbildade, lågavlönade och kulturellt sämst lottade ges möjligheter att utnyttja de utbildningsresurser samhället ställer till förfogande.

FÖVUX' försöksverksamhet och en del andra projekt under början av 1970-talet ökade, enligt utredningen, intresset för den uppsökande verksamheten som metod. Bland dylika försök kan följande nämnas:

• TRU bl, a, i Lidköping

• Kommunalarbetareförbundet och ABF i Skaraborgs län m, fl.

• ABF i Stockholm och Huddinge

• Uppsökande verksamhet inom arbetsmarknadsutbUdningen

• Uppsökande verksamhet inom den kommunala vuxenutbildningen

Den uppsökande verksamhetens nuvarande omfattning

FÖVUX' enkät om uppsökande verksamhet

Under våren 1974 genomförde FÖVUX en undersökning för att belysa i vilken utsträckning den kommunala vuxenutbUdrungen och de fyTa studieförbunden ABF, TBV, Vuxenskolan och Medborgarskolan bedrev uppsökande verksamhet under studieåret 1972/73, I undersökningen ingick efter stickprov 48 kommuner och 192 studieförbundsavdelningar. Från det insamlade materialet skattades den uppsökande verksamhet som förekom i landet undersökningsåret. Resultaten framgår av tabell 5, Bland resultaten i övrigt kan nämnas att såväl kommunerna som studieförbunden bedrev verksamhet inom bostadsområden och ABF och TBV även på arbetsplatser.

Prop. 1975: 23 65

Tabell 5. Uppskattad total uppsökande verksamhet budgetåret 1972/73

Utbildningsanordnare	Antal kommuner i vilka uppsökande verksamhet förekom	Procentuell andel av landets kommuner i vilka uppsökande verksamhet förekom
Kommunerna (organisatorisk eller ekonomisk medverkan)	84	30
Arbetarnas bildningsförbund (ABF)	166	60
Tjänstemännens bildnings-verksamhet (TBV)	74	27
Studieförbundet Vuxenskolan	62	22
Studieförbundet Medborgarskolan	28	10

4.1.6 FÖVUX' försöksverksamhet

Allmänt

Enligt direktiven tUl FÖVUX skuUe kommittén göra försök med att genoin uppsökande verksamhet rekrytera personer med kort och bristfällig grundutbildning till utbildning i studiecirkelns form. FÖVUX skulle också pröva hur skilda slag av ekonomiskt stöd under studierna påverkar rekryteringen.

FÖVUX har under fyra år bedrivit en omfattande försöksverksamhet på skUda platser i landet. De erfarenheter som utredningen fått har i huvudsak legat tUl grund för de förslag den lämnat i sitt huvudbetänkande.

Utredningen har tidigare i två delbetänkanden redovisat sin försöksverksamhet under de båda första åren, nämligen i (SOU 1972: 19) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbUdningen och i (SOU 1973: 9) Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. Dessa betänkanden har redovisats för riksdagen dels i prop. 1972: 26, dels i prop, 1973: 54, Kommittén redogör i huvudbetänkandet (SOU 1974: 54) Vidgad vuxenutbUdning för försöksverksamheten under det tredje och det fjärde året, I det följande lämnas en sammanfattning av försöksverksamheten under dessa båda år.

Gemensamt för de fyra årens försöksverksamhet är att den har riktats tiU korttidsutbUdade vuxna, dvs. till personer som har högst sjuårig folkskola som grundutbildning och som inte tidigare deltagit i vuxenutbUdning. Verksamheten, som har genomförts i samarbete med ABF och TBV, har bedrivits i form av studiecirklar, vilka under det fjärde försöksåret har kompletterats med ämneskurser vid folkhögskola. De som deltagit i studiecirklar inom försöksverksamheten har fått välja mellan fyra ämnen: svenska, engelska, samhällskunskap eUer matematik. Rekryteringen av deltagare tUl studiecirklarna har skett i form av uppsökande verksamhet. Rekryteringsarbetet har utförts av personer som varit väl förtrogna med dem som skuUe sökas upp. På 5 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 66

arbetsplatser har fackliga studieorganisatörer försökt rekrytera sina arbetskamrater till studier och i bostadsområden har personer med god lokalkännedom haft hand om den uppsökande verksamheten. De personer, som utvalts att utföra rekryteringsarbetet, har en kort tid innan detta igångsatts, deltagit i en speciellt tillrättalagd utbildning för studieorganisatörer. Denna har bl. a. omfattat en utförlig genomgång av försöksverksamhetens syfte och uppläggning, samtal och grupparbeten kring den vuxnes studieförutsättningar och eventuella studiehinder, presentation av och grupparbeten kring det studiematerial som skuUe användas i studiecirklarna samt planläggning av det uppsökande arbete som varje studieorganisatör skulle utföra. De cirkelledare, som medverkat i försöksverksamheten, har likaså genomgått en speciell utbUdning liknande den för studieorganisatörerna.

Studierna, liksom studiematerialet, har för samtiiga deltagare varit kostnadsfria. Dessutom har flertalet deltagare kunnat ansöka om ekonomisk ersättning för kostnader i samband med studierna, t, ex, för resor, barntUlsyn m, m. För att underlätta och stimulera deltagande i studiecirklarna har olika studievillkor prövats bland deltagarna i försöksverksamheten. Således har vissa deltagargrupper fått ett stimulansbidrag på 300 kr. efter fullföljd kurs. Andra deltagare har getts möjlighet att bedriva studier helt eUer delvis under betald arbetstid. För handikappade deltagare har särskilda stödjande ätgärder förekommit säsom skUda slag av tekniska hjälpmedel och transporthjälp.

Vid studiernas inledningsskede har cirkelledarna gett deltagarna studieorientering och studieteknisk handledning och vid studiernas avslutning har de fått råd och vägledning för eventuella fortsatta studier.

Under försöksverksamheten har för varje försöksår vissa moment i verksamheten utvärderats.

Det tredje försöksåret

Verksamhetens uppläggning

Under försöksåret 1972/73, koncentrerades försöksverksamheten till en region, Östergötlands län. Verksamheten omfattade då dels anstäUda på vissa arbetsplatser, dels hemarbetande kvinnor i vissa utvalda bostadsområden, dels också fysiskt handikappade personer bosatta på två orter i länet. Följande grupper, rekryteringsfrämjande åtgärder, orter, arbetsplatser och bostadsområden ingick i det tredje årets försöksverksamhet,

1. AnstäUda med normal arbetstidsförläggning

SammarUagt anordnades för anställda med normal arbetstidsföriägg-ning 53 studiecirklar på 19 olika arbetsplatser i Norrköping, Finspång, Motala, Mjölby, Linköping och Åtvidaberg. För val av medverkande

Prop. 1975: 23 67

arbetsplatser i denna del av projektet användes en förteckning över länets samtiiga fackklubbar tUlhörande Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska fabriksarbetareförbundet. Statsanställdas förbund och Handelsanställdas förbund. Vid urvalet, som genomfördes slumpmässigt, hölls följande tre variabler under kontroll, nämligen fackklubbens storlek, vUket fackförbund arbetsplatsen tillhörde och studievillkor. Fyra olika studievillkor fördelades jämnt mellan de medverkande arbetsplatserna enligt följande: På fem arbetsplatser erbjöd studieorganisatörerna dem som kontaktades fritidsstudier utan stimulansbidrag och utan studiestöd. På fem andra arbetsplatser erbjöds fritidsstudier utan stimulansbidrag men med studiestöd. På ytterligare fem arbetsplatser erbjöds fritidsstudier med ett stimulansbidrag på 300 kr. samt studiestöd och på fyra arbetsplatser slutligen hade de som önskade delta möjlighet att bedriva studier med studiestöd på delad arbetstid och fritid. Pä sju av arbetsplatserna deltog även tjänstemannaklubbar.

2, AnstäUda med skiftarbete inom industrin

SammarUagt anordnades nio studiecirklar på två olika arbetsplatser i Finspång och Norrköping för anställda med skiftarbete inom industrin. Studieorganisatörerna erbjöd dem som kontaktades möjlighet att bedriva cirkelstudier på betald arbetstid. För dem som uttogs till studiecirklar inom projektets ram tUlämpades ett system med ersättare,

3. Personal med schemalagd arbetstid inom vårdsektorn

Sammanlagt anordnades tolv studiecirklar på två olika arbetsplatser i Motala och Vadstena för personal med schemalagd arbetstid inom vårdsektorn. Studierna genomfördes på betald arbetstid. De som deltog i FÖVUX-cirklar ersattes av extrapersonal vid de tidpunkter då cirkelsammankomsterna ägde rum,

4. Hemarbetande kvinnor

Sammanlagt anordnades 14 studiecirklar i Finspång och Mjölby för hemarbetande kvinnor, I samråd med ABF:s lokalavdelningar utvaldes för försöksverksamheten några bostadsområden med en stor andel korttidsutbildade kvinnor. Inom varje omräde fördelades studievUlkoren slumpmässigt på de kvinnor, som under år 1970 hade en inkomst under 6 000 kr. Hälften av de uppsökta erbjöds studier med studiestöd, hälften utan studiestöd.

5, Fysiskt handikappade personer; synskadade, döva, hörselskadade och
rörelsehindrade

Sammanlagt anordnades 22 studiecirklar i Motala och Norrköping för handikappade. Verksamheten omfattade döva, synskadade, hörsel-

Prop. 1975: 23 68

skadade och rörelsehindrade personer. Studieorganisatörerna, som själva hade nära anknytning till de lokala handikapporganisationerna, rekryterade deltagare tUl studierna genom hembesök. De uppsökta erbjöds studier på fritid med studiestöd. Stimulansbidrag utgick inte, men utöver det reguljära studiestödet förekom särskUda stödjande åtgärder, såsom tekniska hjälpmedel, transporthjälp m, m.

Som framgått var studieviUkoren det tredje försöksäret (FÖVUX III) bestämda på förhand för de olika målgmppema. De deltagare med normal arbetstidsförläggning, som studerade med stimulansbidrag erhöll vardera 300 kr, om de hade varit närvarande minst 70 % av studietimmarna, medan de som studerade på delad arbetstid och fritid läste i stort sett halva tiden på arbetstid och halva tiden på fritid utan löneavdrag för den tid de använt till studier. För deltagarna med skiftarbete eUer obekväm arbetstid inom industrin och vårdsektorn förlades studierna helt till arbetstid. Även dessa deltagare erhöll sin ordinarie lön utan avdrag från respektive arbetsgivare.

För vissa deltagargrupper fanns möjlighet att söka studiestöd som ersättning för de extrakostnader studierna förde med sig för resor, måltider och barntUlsyn samt för inkomstbortfall på grund av förlorat extraarbete. Studierna och studiematerialen var kostnadsfria för samtliga deltagare.

Genom enkäter och intervjuer insamlades uppgifter om deltagarna, de personer som inte ville delta, de personer som anmält sig men som aldrig kom tiU någon sammankomst eller som avbröt studierna under verksamhetsåret samt om studieorganisatörerna och cirkelledarna m. fl.

Den uppsökande verksamheten

De studieorganisatörer, som skulle handha den uppsökande verksamheten under det tredje försöksåret utvaldes på arbetsplatserna av fackklubben eUer tjänstemannaklubben i samråd med den lokala ABF- eller TBV-avdelningen, På de orter, där rekryteringen av hemarbetande kvinnor skiUle äga rum, valde den lokala ABF-avdelningen ut lämpliga studieorganisatörer. De lokala handikapporganisationerna utsåg på liknande sätt dem som skuUe utföra rekryteringsarbetet bland de handikappade.

I slutet av augusti 1972 anordnades en veckolång utbUdning för dem som skiUle arbeta som studieorganisatörer. Därefter startade den uppsökande verksamheten. Uppgiften för de sammanlagt 75 studieorganisatörerna var, i likhet med tidigare försöksår, att genom uppsökande verksamhet under arbetstid på arbetsplatser respektive genom hembesök i bostadsområden erbjuda cirkelstudier tUl så många som möjligt inom respektive målgrupp. De uppsökta skulle vara mellan 25 och 67 är, ha

Prop. 1975: 23 69

sex- eller sjuårig folkskola som enda gmndutbUdning och i huvudsak inte tidigare ha deltagit i vuxenutbildning. Studieorganisatörerna fick genom kommittén ersättning för den tid de ägnat åt rekryteringsarbetet.

Resultatet av den uppsökande verksamheten under det tredje försöksåret åskådliggörs i figur 1. Varje cirkel representerar dem som kontaktades inom respektive målgmpp samt andelen därav som önskade respektive inte önskade delta i studierna. Som framgår av figuren var intresset för att delta störst bland personal med schemalagd arbetstid inom värdsektorn. Hela 81 % av dem som kontaktades inom denna grupp anmälde sig tUl studier. De uppsökta inom denna målgrupp liksom de skiftarbetande inom industrin erbjöds, som tidigare nämnts, studier på betald arbetstid.

Bland de anstäUda med normal arbetstidsförläggning anmälde sig i genomsnitt 40 % av de tillfrågade tUl studier. De rekryteringsresultat som uppnåddes med de olika studievillkor som prövades bland de anställda med normal arbetstidsförläggning visar, att studier på delad arbetstid och fritid var betydligt attraktivare frän rekryteringssynpunkt än fritidsstudier i någon form. 64 % av dem, som erbjöds studier tUl hälften förlagda på arbetstid, önskade delta i studiecirkel, medan motsvarande andel för övriga studievillkor varierade meUan 34 och 40 %.

Bland handikappgrupperna var andelen studieintresserade högst bland de döva, medan de rörelsehindrade hade den lägsta anmälningsfrekvensen. Det mindre tUlfredsställande rekryteringsresultatet bland de rörelsehindrade kan tUl stor del förklaras av att hälsotillståndet hos många inom denna grupp var så dåligt, att det helt omöjliggjorde studier. Antalet tillfrågade inom var och en av de fyra handikappgrupperna var emellertid litet, varför de rent kvantitativa resultaten av den uppsökande verksamheten för dessa grupper bör tolkas med särskild försiktighet.

När det gäUer resultaten av den uppsökande verksamheten var variationen meUan målgruppema och även mellan orterna, beroende på lokala förhållanden, ibland påtaglig. Några genomgående tendenser kan emellertid iakttas. Intresset för att delta avtog genomgående med stigande ålder, I de målgmpper, där såväl män som kvinnor ingick, var kvinnorna mera studieintresserade än männen. Den största skUlnaden i anmälningsfrekvensen mellan könen noterades bland dem med normal arbetstids-föriäggning, som hade möjlighet att studera till hälften på arbetstid. Enligt studieorganisatörerna på dessa arbetsplatser berodde detta i stor utsträckning på det förmånliga studievillkoret, som även gav dubbel-arbetande kvinnor en möjlighet att delta. De kontaktade, som endast hade sexårig folkskola som gmndutbUdning var i allmänhet något mindre benägna att vUja delta än de som hade sju- eller åttaårig folkskola som grundutbildning. Vidare framkom en tendens tUl större studie-

Prop. 1975: 23 72

intresse hos dem, som tidigare hade bedrivit vuxenstudier i någon form, jämfört med dem som saknade denna erfarenhet.

De som var intresserade av att delta i de studier som anordnades inom försöksverksamheten fick vid kontakten med studieorganisatörerna ange vilket ämne de ville studera av de fyra som erbjöds. Totalt sett var engelska det mest önskade ämnet. Matematik och svenska kom på andra plats med sinsemellan ungefär lika stor frekvens, och därefter kom samhällskunskap, önskemålen skilde sig dock väsentiigt för de olika grupperna (se figur 2),

StudievUlkorens och studiestödets rekryterande effekter har undersökts. Bland dem som erbjöds möjlighet att bedriva cirkelstudier under arbetstid, dvs, skiftarbetare inom industrin och sjukvårdspersonal med schemalagd arbetstid, ansåg omkring tre fjärdedelar av de uttagna deltagarna att studievUlkoret direkt inverkat pä deras beslut om deltagande.

Möjligheten att få läsa tiU hälften på arbetstid förefaller likaså ha haft en relativt stor rekryterande effekt. Mer än hälften av de uttagna deltagarna, som erbjudits detta studievillkor, uppgav att det hade haft stor betydelse när de anmälde sig till studierna. Däremot hade stimulansbidraget ingen påtagligt rekryterande effekt. Endast ett fåtal av deltagarna, som vid rekryteringstUlfäUet erbjudits möjlighet tUl stimulansbidrag, ansåg att detta hade haft stor betydelse när de beslutade sig för att delta. Vidare synes studiestödet, i detta fall i första hand ersättning för barntillsyn eller kollektivt anordnad barnpassning, ha haft viss betydelse vid rekryteringstillfället bland de hemarbetande kvinnorna. För övriga grupper hade studiestödet liten eller ingen betydelse.

Deltagarna i FÖVUX-cirklarna tillfrågades strax efter det att studierna påbörjats, vad det var som gjort att de bestämde sig för att anmäla sig till en studiecirkel, dä de blev uppsökta ay en studieorganisatör. Intresse för ett speciellt ämne uppgavs oftast som orsak tUl att man amnälde sig till FÖVUX-studier. Liksom under tidigare försöksär utgjorde vidare studieorganisatörens personliga kontakt det egentliga skälet till att många anmälde sig till studier, I de grupper där studier helt eller delvis på arbetstid prövades var studievillkoret ofta den egentliga orsaken till att man atmiälde sig till studier.

Efter det att den uppsökande verksamheten avslutats gjordes en uppföljning i form av telefonintervjuer med ett urval av dem som avböjt deltagande i FÖVUX, Därvid tillfrågades dessa personer om anledningen till sina beslut.

Skälen tUl att inte kunna eller vilja bedriva cirkelstudier varierade mellan och inom de olika grupperna. Bland de förvärvsarbetande uppgav många att de inte orkade studera jämsides med sitt arbete. Andra ansåg sig vara för gamla för att börja studera och åter andra uppgav att fritiden inte räckte tUl för studier. Bland de handikappade var bristande hälsa orsak till att många inte kunde delta i studier.

Prop. 1975:23 73

Vid studiernas början tUlfrågades samtliga deltagare, vilka egenskaper de ansåg vara viktiga hos en studieorganisatör. De flesta deltagarna betonade därvid nödvändigheten av att studieorganisatören var välinformerad om studiesituationen som helhet. Deltagarna framhöll vidare att studieorganisatören borde känna tUl och förstå den uppsöktes situation och näraliggande problem, kunna prata enkelt och inge förtroende. Dessa egenskaper betonades särskUt av de handikappade deltagarna.

Studiecirkelverksamheten

I likhet med tidigare försöksår var intresset för att delta i FÖVUX-studier så stort, att endast en del av dem som vUle delta kunde beredas plats i studiecirklar inom ramen för försöksverksamheten. Ett slumpmässigt urvalsförfarande av deltagare var därför nödvändigt i vissa fall. De som inte kunde beredas plats inom försöksverksamheten erbjöds kostnadsfria cirkelstudier i ABF:s och TBV:s reguljära verksamhet.

Totalt omfattade försöksverksamheten 110 studiecirklar med 1045 deltagare, EiUigt försöksplanen skulle cirklarna det tredje försöksåret omfatta 40—60 studietimmar. De flesta cirklarna höll sig också inom denna ram. Medelvärdet för samtiiga 110 cirklar var 46 studietimmar.

Många av de cirkelledare, som arbetade inom försöksverksamheten under det tredje försöksåret, hade fömtom tidigare erfarenhet som cirkelledare också deltagit i någon av de kurser i metodutbildning, som studieförbunden anordnar. Cirkelledarna genomgick dessutom, som tidigare nämnts, en specieUt tUlrättalagd utbUdning.

På våren 1973, strax innan studiecirklarna avslutades, besvarade deltagarna en enkät, i vUken de bl. a. tillfrågades om vilka egenskaper de ansäg vara viktiga hos cirkelledare. De flesta deltagare oavsett del-tagargrupp ansåg att den viktigaste egenskapen hos en. cirkelledare var att på ett klart sätt kunna förmedla kunskaper till deltagarna. I synnerhet de hemarbetande kvinnoma ansåg det vara av stor betydelse att cirkelledaren uppträdde på ett sådant sätt, att deltagarna inte behövde känna sig oroliga över att "göra bort sig" i cirkeln. Denna synpunkt framkom också tydligt bland de rörelsehindrade. Av handikappgrupperna framhöU särskUt de synskadade och de döva egenskaper, som innebar förståelse och tolerans gentemot deltagarna.

I likhet med de tidigare försöksåren rapporterade cirkelledarna regelbundet tUl FÖVUX om bl. a, hur arbetet fortiöpte i cirklarna. Omkring en tredjedel av cirkelledarna ansåg, att arbetet i cirklarna sköde sig från det som de hade erfarenhet av frän andra studiecirklar. Några av cirkelledarna hade därvid upplevt skillnader i negativ riktning, som t, ex, att deltagarnas skiftande förkunskaper gjorde cirkelarbetet mera krävande för ledaren. De flesta, som hade upplevt skUlnader, nämnde dock positiva sådana.

Prop. 1975: 23 74

Inom vissa deltagargrupper kunde ett fysiskt tröttande arbete och yrkesskador medföra svårigheter för deltagarna att genomföra studierna. Detta problem var mindre i de cirklar som läste helt eller delvis på arbetstid. Det var också vanligt att deltagarna — särskUt i början av studierna — kände osäkerhet inför den egna förmågan och den nya situationen, som studierna innebar för dem. I cirklar med handikappade deltagare var det ofta nödvändigt med en grundlig studieteknisk handledning vid studiernas början. Många deltagare i dessa grupper behövde använda olika tekniska hjälpmedel i studiearbetet, säsom t, ex, bandspelare.

För dem som har skiftarbete eller obekväm arbetstid begränsar arbetstidsförläggningen starkt möjligheterna att delta i fritidsstudier. Oftast är det en förutsättning för dessa personer, att studierna' kan anordnas pä eller i anslutning tUl arbetsplatsen och åtminstone delvis på arbetstid. Under det tredje försöksäret tUlämpades ett system med ersättare under cirkelsammankomsterna för de deltagare som studerade på betald arbetstid. Planeringen av studierna för dessa deltagare genomfördes gemensamt av de fackliga organisationerna, studieförbunden och företagen, Ersättarsystemet fungerade i allmänhet bra, särskUt pä de medverkande värdinrättningarna. Detta berodde främst pä att FÖVUX bekostade utbUdning och anställning av extra personal på dessa arbetsplatser.

Studieorientering och studieteknisk handledning i studiernas inledningsskede ombesörjdes i huvudsak av cirkelledarna. Vid studiernas slut erhöll deltagarna räd och vägledning för eventueUa fortsatta studier. Denna studieorientering utformades som en albnän information om utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor. Ibland förekom också friare diskussioner om dessa frågor. Studieorienteringen omfattade de flesta cirklarna. I denna medverkade cirkelledarna och tjänstemän från arbetsförmedlingen.

Deltagarnas synpunkter pä studievillkorens betydelse under studietiden undersöktes vid verksamhetsårets slut för dem som studerat med stimulansbidrag och för dem som läst helt eller delvis på arbetstid. Endast 13 % av deltagarna med normal arbetstidsförläggning ansåg atr stimulansbidraget haft någon större betydelse för dem. Möjligheten att få studera tUl hälften på arbetstid ansågs däremot vara av stor betydelse för studiernas fullföljande. Hela 79 % av de anställda med normal arbetstidsförläggning, som hade denna möjlighet, bedömde detta vara av stor betydelse för studierna. Bland cirkeldeltagarna med skiftarbete eller obekväm arbetstid inom industrin och vårdsektorn var studievUlkoret likaså av stor vikt för deltagandet i cirklarna. Av skiftarbetarna ansåg 76% och av sjukvårdspersonalen 90%, att studievUlkoret hade varit mycket betydelsefullt för dem.

Omkring tvä tredjedelar, av dem som fullföljde studierna, ansåg att

Prop. 1975: 23 76

kursen motsvarat eller överträffat de förväntningar, som de haft när de anmälde sig (figur 3). Ett mått på att studiearbetet hade upplevts som meningsfuUt var också det stora intresset för fortsatta studier. Andelen, som önskade att i någon form fortsätta studierna efter det att cirkeln avslutats, varierade meUan 61 och 74 % för de deltagargmpper som rekryterats på arbetsplatserna och bland de hemarbetande kvinnorna. Bland handikappgmppema uppvisade de synskadade och de rörelsehindrade likaså stort intresse för fortsatta studier.

Omkring två tredjedelar av dem, som kaUades tiU studiecirklar inom försöksverksamhetens ram, fuUföljde studierna. Mellan 7 och 24 % av dem som uttagits tUl cirklar i de olika gmpperna påbörjade aldrig sina studier. Andelen deltagare som avbröt cirkelstudierna under studieårets gång varierade mellan 3 och 30 %. De uttalade skälen tiU att helt utebli från studierna var av många skilda slag. I stor utsträckning angavs praktiska problem, som helt eller delvis omöjliggjorde deltagande. Omkring två tredjedelar av dem som aldrig kom tiU cirkeln anförde sädana praktiska problem, som ofta var svåra att påverka för den enskUde individen. Även för dem som avbröt studierna förelåg ofta praktiska skäl, såsom byte av arbete eller arbetstid, flyttning från orten eller påbörjat förvärvsarbete. Många uppgav också, att de inte orkade med att både förvärvsarbeta pä heltid och sköta studierna på ett för dem tillfredsställande sätt.

Det fjärde försöksåret

Under det fjärde försöksäret, 1973/74, förlades försöksverksamheten helt till Norrbottens län. Verksamheten omfattade detta år dels anställda med skiftarbete eller obekväm arbetstid inom industrin och vårdsektorn, dels personer bosatta i.mer eller mindre utpräglad glwbygd,

I likhet med tidigare försöksår prövades under det fjärde försöksåret vissa åtgärder, som var avsedda att underlätta deltagande- i studier för de personer som tiUhörde de ovannämnda målgrupperna. Bland de skiftarbetande inom gruvindustrin och bland den schemabundna vårdpersonalen gjordes fortsatta försök med studier förlagda på betald arbetstid. För att pröva att komplettera cirkelstudierna med en mera intensiv studieform erbjöds vissa deltagargrupper möjlighet att under kortare perioder studera på folkhögskola. Studierna och studiematerialet var, i likhet med tidigare försöksår, kostnadsfria. Dessutom kunde deltagama söka studiestöd för extra kostnader, som uppstod i samband med studierna.

Följande målgmpper, orter och rekryteringsfrämjande åtgärder ingick i det fjärde årets försöksverksamhet:

Prop. 1975: 23 78

3. Personer bosatta i glesbygd i Kalix och Bodens kommuner

Sammanlagt anordnades 25 studiecirklar i glesbygd i Kalix och Bodens kommuner. De kontaktade personerna inom denna målgmpp erbjöds fritidsstudier med kompletterande folkhögskolekurser.

4, Personer bosatta i glesbygd i Kiruna och Gällivare kommuner

SammarUagt anordnades 65 studiecirklar i glesbygd i Kiruna och GäUivare kommuner. För att ge befolkningen i små byar en utbildningsservice, som kan jämföras med tätorternas, bedrevs uppsökande verksamhet i mera extrem glesbygd. Studierna föriades så långt möjligt till deltagarnas hemort.

Då kommittén ansåg att tillräckligt med erfarenheter redan hade vunnits i flera viktiga avseenden, minskades utvärderingsinsatserna betydligt under det fjärde försöksåret jämfört med tidigare år. I likhet med tidigare försöksår fyllde studieorganisatörerna i en blankett för varje person de kontaktade, och utifrån dessa uppgifter har resultatet av den uppsökande verksamheten beräknats. Dessutom har de som anmält sig men inte påbörjade och de som avbröt studierna telefonintervjuats. I slutet av läsåret utsändes vidare enkäter tUl ett urval deltagare och cirkeUedare och tiU samUiga medverkande folkhögskollärare.

Under det fjärde försöksåret kontaktade studleorgam'satörerna sam-maiUagt 2 069 personer från de olika målgmppema. Bland de uppsökta inom gmvindustrin var 75 % intresserade av studierna. Bland den schemabundna vårdpersonalen var intresset för studier på betald arbetstid ännu större. Av dem som kontaktades inom denna målgmpp önskade 88 % delta. Betydligt mindre intresse för studier förelåg bland de kontaktade personerna i glesbygdsområdena. Av de uppsökta i Kalix och Bodens kommuner anmälde sig 33 % tUl FÖVUX-studier, medan motsvarande andel för Kiruna och Gällivare kommuner uppgick tUl 37 % (figur 4).

Av de fyra erbjudna ämnena var svenska det som totalt sett var mest önskat. 33 % valde att läsa detta ämne. Engelska valdes av 32 %, samhällskunskap av 21 % och matematik av 14 %.

Deltagarna med skiftarbete eller obekväm arbetstid inom industrin och vårdsektorn samt de som rekryterats från glesbygd i Kalix och Bodens kommuner kompletterade de reguljära cirkelstudierna med ämneskurser vid folkhögskola. Under dessa deltog även cirkelledarna, vUka då ofta medverkade som gruppledare. Vid studiernas slut tUlfrågades deltagarna om värdet av dessa kurser. Endast 6 % av de 118 deltagare, som deltagit i ämneskurserna, ansåg att dessa varit mindre givande. De övriga deltagarna svarade att folkhögskolekurserna varit mycket eller ganska givande. Även berörda cirkelledare och folkhögskollärare

Prop. 1975: 23 80

ombads ge omdömen om ämneskursema vid folkhögskolan. De svar som därvid erhölls var genomgående mycket positiva.

Den övervägande andelen deltagare, som uttogs tiU cirklarna, fullföljde studierna. Bland deltagarna med schemalagd arbetstid inom vårdsektorn fiUlföljde samtiiga cirkelstudiema. Bland deltagarna med skiftarbete inom gmvindustrin var likaså andelen som fuUföljde studierna stor, 83 %. Omkring två tredjedelar av deltagarna i glesbygdscirklar fullföljde studierna (figur 5 samt figur 6).

I den enkät som utsändes till deltagarna vid studiernas slut tUlfrågades dessa bl. a. om studierna hade motsvarat de förväntningar, som deltagarna haft när de anmälde sig. Drygt två tredjedelar av dem som fullföljde studierna i de olika deltagargrupperna ansåg att studierna motsvarat eller överträffat de förväntningar, som de hade haft vid studiernas början.

ErUigt utredningens bedömning har FÖVUX' goda resultat varit möjliga på gmnd av att följande viUkor varit uppfyUda:

1. Rekryteringen har gjorts genom uppsökande verksamhet.

2, Som uppsökare har använts personer som i regel själva tiUhört
målgruppen, t, ex. fackliga studieorganisatörer på arbetsplatser och för
troendevalda i handikapporganisationer.

3. Studieorganisatörerna har varit utbildade för sin uppgift,

4, Studiema har bedrivits i studiecirkelform (under det fjärde försöks-
året kompletterad med ämneskurser vid folkhögskola), varigenom studie
takt och studiematerial kunnat avpassas efter deltagarnas behov och
studiefömtsättningar.

5. Studiecirklarna har anordnats av målgruppen närstående studie
förbund,

6, Studierna har varit kostnadsfria för deltagarna,

7, Förmånligare studievUlkor än i normala cirkelstudier har förekommit i vissa fall (studier helt eller delvis på arbetstid, studiestöd, stimulansbidrag).

8, I samband med studier på arbetstid har i allmänhet funnits ett fungerande system med ersättare på arbetsplatserna.

9, I samband med uppsökande verksamhet bland anstäUda har planeringen av studiernas tidsmässiga och lokalmässiga förläggning genomförts i samarbete mellan studieförbund, fackförening och företag.

10. I samband med uppsökande verksamhet bland hemarbetande kvinnor har studiestödet inneburit möjlighet att få hjälp med barntillsyn.

11. I samband med uppsökande verksamhet bland handikappade har studiestödet inneburit möjlighet att få hjälp med färdtjänst och olika slag av tekniska hjälpmedel.

12. I samband med uppsökande verksamhet i glesbygd har studierna lokaliserats på sådant sätt att problemen med de långa restiderna minskat.

Prop. 1975:23 81

4.1.7 Några studieformer Inom vuxenutbildningen

Gruppstudier

FÖVUX päpekar att grupparbetets stora betydelse vid inlärningen har uppmärksammats alltmer och att gruppstudier förekommer förutom i studiecirkeln i ett flertal undervisningsformer inom såväl det allmänna som det enskilda undervisningsväsendet.

Studiecirkeln

Studiecirkeln som studieform växte fram utifrån den sociala situation, som rådde vid början av 1900-talet och blev den dominerande arbetsformen inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Trots den kvantitativa och kvalitativa tUlväxten finns grunddragen fortfarande kvar. Gmndläggande för cirkelarbetet är den kamratiiga samvaron och diskussionen samt de informeUa persoiUiga kontakterna meUan deltagarna.

Utredningen behandlar också cirkelledarens roll och uppgifter och påpekar att för att cUkelledaren skall ha möjlighet att uppfyUa de stora krav som ställs av deltagare och kursanordnare, måste studieförbunden se tUl att alla ledare får en meningsfuU och vuxenanpassad cirkelledar-utbUdning.

Inlärningssituationen i studiecirkeln befrämjas av att antalet deltagare är litet. Alla ges därigenom möjlighet att delta i diskussionen. Samarbetsförmåga, tolerans och uppriktighet främjas, vUket är positivt för inlärningssituationen. Deltagarnas skiftande erfarenheter från samhäUs-och arbetsliv utgör även positiva drag i sammanhanget. För att studie-cirldarna skall bli effektiva och givande måste deltagarna gemensamt formulera målen för studierna. Många deltagare i studiecirklar har inte någon större studie- eUer grupparbetsvana, men det har visat sig i bl. a, FÖVUX' försöksverksamhet, att när studierna en gång påbörjats vill mänga av deltagarna gäma fortsätta med cirkelstudier.

Utredningen erinrar om att studiecirkeln är en speciell studieform skapad för vuxna och att friheten i arbetsformerna, den lugna studietakten, de informella och kamratliga arbetsformerna samt frånvaron av konkurrens, kunskapsprov m. m, gör studiecirkeln tiU en trivsam och lockande studiemUjö,

Trots konkurrens frän de läroplansbundna och kompetensinriktade studieformerna har studiecirkeln haft en kontinuerlig tillväxt inom den expanderande vuxenutbUdningen.

Folkhögskolekurser

Internat- och externatkurser vid folkhögskolor är en kombination mellan gmppstudier och studier i mer koncentrerade former. Folkhögskolan skUjer sig från den övriga folkbUdningen genom att vissa kurser är 6 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 82

yrkesinriktade eller förberedande inför yrkesbetonade studier. Dessutom förekommer vissa kompetensim-iktade kurser. Man avviker avsevärt från det allmänna skolväsendets undervisnings- och arbetsformer. Inom folkhögskolan förekommer vinterkurser och ämneskurser. Arbetsformerna under ämneskurserna skiljer sig inte nämnvärt från det vänliga cirkelarbetet. Grupparbeten och andra samarbetsformer förekonuner även under dessa kurser. Under FÖVUX' fjärde och femte försöksär har med positivt resultat prövats kombinationer av studiecirkelverksamhet och korta ämneskurser vid folkhögskola. Ämneskurserna är en expansiv del av folkhögskolornas verksamhet.

4.1.8 Några projekt inom vuxcnpedagogiskt forsknings- och
utvecklingsarbete

FÖVUX konstaterar att den forskning, som behandlar de kortutbU-dades studiesituation, fortfarande bedrivs i liten skala jämfört med forskningen om universitetsstuderande och studerande inom ungdomsskolan. Sedan 1962/63 finns ett särskUt anslag i Sö:s budget för forsknings- och utvecklingsarbete som budgetåret 1974/75 är 26,6 milj, kr, varav 4,3 mUj. kr. eller 16 % anslås tiU pedagogiskt utvecklingsarbete med inriktning på vuxenutbUdningen. Bland pågående av SÖ finansierade projekt kan följande nämnas:

Studiecirkeln som pedagogisk situation

Rekrytering, uppsökande verksamhet, samordning i vuxenutbUdningen

Studiebehov och studiehinder i vuxenutbildningen

Grundskolestudier för vuxna

Rekrytering till och metoder vid vuxenundervisning

4.1.9 SVUX och andra reformer av betydelse för vuxenutbildningen

SVUX framhåller att man bör se förslaget om nytt studiesocialt system för vuxna i samband med andra förslag på vuxenutbildningens område. Hit hör förslaget tiU lag om rätt tiU ledighet för studier, förslag av KAMU och förslag från FÖVUX.

4.1.10 Avgränsning av vuxenstuderande

Med hänvisning till utredningsuppdraget diskuterar SVUX vilka kriterier som skall föreligga för att en person skall belecknas som vuxenstuderande samt vilka vuxenstuderande som skall ges ett förbättrat studiestöd.

Studiehjälpen är ett allmänt studiestöd för alla studerande under 20 år i gynrmasial utbildning. Vissa delar inom studiehjälpen är differentie-

Prop. 1975: 23 83

rade med hänsyn till bl. a. föräldrarnas ekonomi och antal syskon. Studiemedel, som utgår för eftergymnasial utbUdning och gymnasial utbUdning för personer över 20 år, beviljas utan hänsynstagande till föräldrarnas ekonomiska förhållanden eller bostadsort. Studiemedel är däremot behovsprövade med hänsyn till den studerandes och hans makes ekonomi.

Syftet med en åldersgräns på 20 år för rätt till studiehjälp är att markera när en studerande skall betraktas som ekonomiskt fristående från föräldrarnas ekonomiska situation.

När det gäller att avgränsa eller definiera grupper som är i behov av ett bättre studiestöd än det nuvarande finns det enligt SVUX anledning att ta fasta på om den studerande tidigare förvärvsarbetat. Den som under inte alltför kort tid försörjt sig själv genom förvärvsarbete har i första hand behov av ett förbättrat studiestöd. SVUX föreslår att som kvalifikationskrav för rätt tiU ett särskUt vuxenstudiestöd skaU gälla viss minsta tid på arbetsmarknaden.

4.1.11 Vuxenstuderandes ekonomi

SVUX framhåller att det nuvarande studiestödets maximibelopp är avvägt mot de normala behoven hos dem som börjar studera direkt efter grundskolan och gymnasieskolan. Framför allt vuxna med inkomster av förvärvsarbete har svårigheter att finansiera sin utbUdning. Speciellt gäller detta för familjeförsörjare.

SVUX har uppskattat att studiestödet för närvarande kompenserar årsinkomster på upp till omkring 17 000 kr. brutto. Inkomster därutöver innebär för den studerande sänkt levnadsstandard vid övergång till studier. Enligt SVUX är det oacceptabelt att studiestödet inte möjliggör försörjning under perioder av studier för dem som har genomsnittlig in-dustriarbetarinkomst. Det studiesociala stödet bör således öka så att det motsvarar denna inkomstnivå.

I nuvarande studiestöd gäller att studiemedlen reduceras vid ett basbelopp på 8 500 kr. om inkomsten under det aktueUa kalenderhalvåret överstiger ca 3 500 kr. överstiger inkomsten ca 12 000 kr. under halvåret medför reduktionsreglerna att studiemedel inte kan bevUjas. För deltidsstuderande börjar reduktionen vid en halvårsinkomst på ca 11 000 kr. och studiemedel kan inte beviljas om inkomsten överstiger ca 14 000 kr.

Särskilt oförmånliga är nuvarande regler för dem som bedriver studier endast några månader av ett halvår.

Enligt SVUX bör studiestödet täcka förlusten av förvärvsinkomst. SVUX framhåller att studiestödet inte skaU reduceras av att vederbörande under den del av terminen då studier inte pågår har inkomster som kan anses normala. Reglema bör således i första hand ändras för

Prop. 1975: 23 84

dem som deltidsstuderar eller endast studerar en kortare period än en normal studietermin.

Med nuvarande regler reduceras studiemedel ora makes inkomst överstiger 17 000 kr. under ett halvår och studiemedel slutar utgå om makes inkomst överstiger 30 800 kr. under ett halvår om inte rätt till bamtiUägg föreligger. Deima behovsprövning mot makes inkomst kan medföra stora ekonomiska svårigheter för den som vUl studera. Kritik har riktats mot att rätten tiU studiemedel påverkas av makens inkomster. KritUcen grundar sig bl. a. på uppfattningen att samhället i största möjliga utsträckning skall betrakta vuxna människor som även ekonomiskt självständiga individer. SVUX' principiella uppfattning är att man helt bör avskaffa reglerna om behovsprövning mot makes ekonomi, men kommittén begränsar sitt förslag i detta avseende till stödet för vuxenstuderande.

I fråga om förmögenhetsprövning gäller att studiemedlen reduceras med en femtedel av den del av förmögenheten som överstiger 51 000 kr. För gift studerande läggs förmögenheten samman med makens förmögenhet. Den gemensamma förmögenheten verkar reducerande på studiemedlen om den överstiger 76 500 kr. SVUX' uppfattning är att hänsynstagandet till makes ekonomiska förhållanden över huvud taget bör avskaffas vid bevUjande av studiestöd. SVUX föreslår emellertid inga förändringar när det gäller hänsynstagande tiU egen förmögeiUiet.

Studiemedlen består av ett bidrag på ca 2 000 kr. per läsår om nio månader och ca 10 000 kr. som skall återbetalas. Därtill kan utgå barntillägg som är återbetalningspliktigt.

SVUX påpekar att den vuxne inte bara har svårigheter att finansiera sina studier utan han får i förhållande till den ungdomsstuderande studieskulder för studier på lägre nivåer.

Dessutom har de vuxna i många fall kortare tid att återbetala studieskulden. Enligt SVUX' resonemang är studiebidragets väsentliga funktion att mmska återbetalningsbördan efter studiernas slut. Under studietiden gäller att det totala studiestödet — dvs. bidrag och återbetalnings-plUctiga studiemedel — måste öka om man vill ge större grupper möjligheter att klara sin försörjning under studietiden. SVUX framhåller att man måste vidta åtgärder för att minska återbetalningsbördan för dem som bedriver studier i vuxen ålder.

SVUX för ett resonemang om olika metoder att begränsa återbetalningsbördan och diskuterar därvid bl. a. alternativet med viss avskrivning av återbetalningsmedel. Kommittén avvisar emellertid derma lösning, bl.a, med hänvisning tiU att siudiestödstagaren därigenom inte får en klar bild över återbetalningspUktens omfattning när han ikläder sig den, och föreslår i stället en förbättrmg av studiebidraget. Förslaget motiveras med att en rimUg målsättning är att vuxenstuderande inte efter studiernas slut skall drabbas av hårdare återbetalningsbörda än ung-

Prop. 1975: 23 85

domsstuderande. För att denna målsättning skall kunna uppnås måste studiebidraget vara så stort att det kompenserar dels för den kortare återbetalningstid som i princip står till förfogande för en vuxenstuderande, dels för den ökning av det totala studiestödet som kan vara nödvändigt för att den enskilde skall bedriva vuxenstudier.

4.1.12 Remissopinionen om SVUX' debattskrift

Allmärma synpunkter på de vuxnas studiefinansiering

SVUX avlämnade år 1971 en debattskrift (SOU 1971: 80). Vuxna, utbildning, studiefinansiering. Ett stort antal myndigheter och organisationer ombads att lämna synpunkter på denna. SVUX redovisar i sitt betänkande en sammanfattning av inkomna synpunkter. I prop. 1973: 54 s, 47—54 har debattskriften och inkomna synpunkter på denna utförligt redovisats, I det följande lämnas därför endast en kort översikt över de inkomna synpunkterna.

I diskussionema kring debattskriften har betydande intresse ägnats frägan om att finna en lämplig avgränsning av den grupp vuxna som behöver annat studiestöd än det som finns i dag. De flesta remissinstanserna anser att en avgränsning efter de studerandes ålder inte är tillfredsställande. Det är — hävdade de — den studerandes faktiska situation och inte älder som är utslagsgivande för behovet av studiestöd. När det gäUer att definiera vuxenstuderande bör enhgt flertalet remissinstansers uppfattning omfattande erfarenhet av förvärvsarbete eUer därmed jämställd sysselsättning utgöra en viktig utgångspunkt. SACO anför emellertid att det viktiga är att man fyllt 20 år eftersom man därefter försörjer sig själv och är ekonomiskt självständig.

En dominerande uppfattning bland remissinstanserna är enligt SVUX att studiemedelssystemet bör utgöra utgångspunkt för förändringar som underlättar vuxenstudier. Altemativet att skapa ett nytt studiesocialt system för vuxna avvisas.

I de flesta yttranden har kritik framförts mot att studiestödet är beroende av makes ekonomiska förhällanden.

VuxenutbUdningens uppgifier

Överbryggande utbUdning är enligt SVUX ett av de väsentiiga målen för vuxenutbildning. Den definieras i SVUX' debattskrift som all vuxenutbildning på nivåer som ungefär motsvarar grundskolans högstadium och för personer som tidigare inte erhållit gymnasial utbUdning. Remissinstanserna har redovisat delade meningar rörande frågan om gymnasial utbUdning bör betraktas som överbryggande utbildning.

SVUX redovisar att man i många yttranden påpekat att vuxnas utbildningsbehov ofta skiljer sig från ungdomars och man ifrågasätter om ungdomsskolans nivåuppdelning utan vidare bör överföras till vuxenutbildningen.

Prop. 1975: 23 86

Behov av prioriteringar

Flertalet remissinstanser framhåller att det är nödvändigt att vuxenutbUdningen till en betydande del sker i form av fritidsstudier, eftersom dessa inte ställer samma krav på studiesocialt stöd till deUagarna som hel- eller deltidsstudier. I andra yttranden påpekas att hel- och deltidsstudier i många fall är den enda tänkbara studieformen för att de studerande t. ex. snabbt skall nå fram till studiemålet. Framför allt gäller detta för mera direkt yrkesinriktade studier. Enligt LO bör man söka sig fram via ett system med kortare perioder av hel- och deltidsstudier på ev. några veckor varvade med fritidsstudier. LO framhåller studiecirkeln som en lämplig studieform för vuxna.

Formerna för de vuxnas framtida studiestöd

När det gäller formerna för de vuxnas studiestöd framhåller SVUX att remissinstanserna i aUmänhet anser att man redan från början klart bör prioritera de områden öch de grupper som man anser vara mest angelägna. I flertalet yttranden anges det som mest realistiskt att räkna med att ett studiestöd för hel- och deltidsstuderande vuxna delvis måste ha formen av återbetalningsmedel. Inslaget av bidrag bör emellertid bli större ju lägre utbildningsnivån är.

4.1.13 Tänkbara former för ett nytt studiestöd för vuxna

SVUX diskuterar tre olika principer för utformning av ett studiestöd, nämligen enhetligt studiestöd till alla vuxenstuderande i likhet med studiemedelssystemet, studiestöd prövat efter den enskUdes ekonomiska behov i likhet med den princip som gäller för utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen samt studiestöd i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Några tänkbara metoder för att konstruera ett framtida studiestöd diskuteras av SVUX. Bl. a. tas möjUgheten av en utbUdningsförsäkring upp. Utbildningsförsäkringen skulle kunna kopplas ihop med den allmänna pensionsförsäkringen. Studiestödet skuUe då kunna finansieras via allmänna pensionsfonden och ha formen av ett förtida uttag av till-läggspension. Detta skulle emellertid stå i strid med grundläggande värderingar bakom pensionsreformen. SVUX anser sig inte för närvarande kunna finna några lösningar på en utbUdningsförsäkring.

Krav på studielön finns i flera studerandeorganisationers program. Enligt SVUX' mening handlar kravet på studielön egentligen om att man skall kunna bedriva studier på heltid utan att behöva skuldsätta sig. Det i det följande redovisade förslaget från SVUX innebär i viss mån att man tillgodoser de krav som ställs av dem som fordrar studielön.

Bibehållen lön under studier kan enligt SVUX ses som en variant av

Prop. 1975: 23 87

ett studiestöd som utgör ersättning för inkomstbortfall. Varianten innebär att det är arbetsgivaren som direkt svarar för finansieringen av studiestödet. Detta skulle enligt SVUX komma att gynna bl. a. den företags-inriktade utbildningen och leda till att urvalet av personer skulle ske med hänsyn till företagets intressen. Vidare kan ett system med bibehållen lön under studietiden bara avse personer som förvärvsarbetar,

SVUX kommer tUl slutsatsen att den för närvarande mest framkomliga vägen att skapa ett bättre studiestöd för vuxna består, i ett antal förändringar av studiemedelssystemet.

4.1.14 Huvudprinciperna i SVUX' förslag

Det är enUgt SVUX orimligt att helt koncentrera insatserna för en vidgad vuxenutbildning tiU fritidsstudier. Det skulle innebära att reella möjligheter till längre intensiva studieperioder står öppna bara för ungdomar och för de vuxna som finner sig i att studera på de ekonomiska villkor som gäller för ungdomsutbildningen. Härmed skulle också alla möjligheter tUl ett ökat inslag av återkommande utbUdning uteslutas.

SVUX' utgångspunkt är att de ekonomiska möjligheterna för individer som önskar bedriva mera omfattande studier är begränsade, medan det finns möjligheter till fritidsstudier. Emellertid framhålls att det är nödvändigt att samtidigt stödja både en förbättrad fritidsutbildning och ett förbättrat studiestöd för heltids- och mera omfattande deltidsstudier. Denna bedömning har att göra med avvägningen mellan de reformer som föreslås av FÖVUX och de som föreslås av SVUX.

SVUX anser att det är nödvändigt att prioritera de kortutbUdades behov. Förbättringama av de vuxnas utbildningsmöjligheter bör därför främst avse studier på grundskole- och gymnasieskolenivå.

Det förslag som SVUX lägger fram bör ses som en utbyggnad av studiemedelssystemet. Det särskilda vuxenstudiestödet utgör enligt förslaget ett tUlägg till vanliga studiemedel i form av ett särskilt vuxenstudiebidrag.

Som enda behörighetskrav för rätt tUl särskilt vuxenstudiebidrag föreslär SVUX en viss anknytning till arbetslivet, nämligen att den studerande under minst fem år skall ha haft pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Pensionsgrundande inkomst innebär att man skaU ha tillgodoförts pensionspoäng enligt reglerna för ATP, Detta krav betyder att man under 1974 skall ha en förvärvsinkomst om 8 100 kr. Som undantag från den allmänna regeln om minst fem års förvärvsarbete föreslår SVUX att högst tre års vård av eget barn under tio år skall få räknas som år med pensionsgrundande inkomst. Visst tillgodoräknande bör få ske av år då man på grund av fullgjord värnplikt varit förhindrad att i full utsträckning förvärvsarbeta.

Det särskilda vuxenstudiestödet föreslås av SVUX uppgå tiU 150%

Prop. 1975: 23 88

av de nuvarande studiemedlen. SVUX har i sina bedömningar haft att välja mellan å ena sidan en relativt liten förbättring av studiestödet för ett stort antal människor och å andra sidan mera betydande förbättringar till ett begränsat antal människor. SVUX' förslag innebär i huvudsak att det fenare alternativet valts. En höjning av studiestödet med 50 % innebär en ökning av månadsbeloppet tiU i mnt tal 2 000 kr. SVUX framhäller att detta motsvarar nettoinkomsten per månad av en årlig bruttoinkomst på omlcring 35 000 kr. Enligt SVUX' uppfattning är det svårt att motivera ett väsentligt högre studiestöd. Höjningen av studiestödet föreslås av SVUX i sin helhet få formen av ett bidrag. Efter avvägning har SVUX stannat för att det särskilda vuxenstudiebidraget skall beviljas med tre olika belopp, vilkas storlek beror på det antal år den studerande förvärvsarbetat. En lägsta nivå för det särskilda vuxenstudiebidraget skall gälla för dem som uppfyller det allmänna behörighetskravet om fem års pensionsgrundande inkomst, en mellaimivå för dem som har sex års pensionsgrundande inkomst och en högsta nivå för dem som har minst sju års pensionsgrundande inkomst.

SVUX påpekar att skattesystemet utgör det viktigaste fördelningspolitiska instrumentet i samhället. SVUX har i sitt betänkande prövat möjligheterna att räkna studiestödet i dess helhet som beskattningsbar inkomst, men inte funnit någon metod för att inrymma studiekrediten i vad som skall omfattas av beskattningen. SVUX avvisar möjligheten att studiebidraget på 2 000 kr. i de normala studiemedlen skulle beskattas. Däremot anser SVUX att det särskUda vuxenstudiestödet ger bidragsbelopp av en storlek som gör att ett utnyttjande av beskattningssystemets regler ger de avsedda effekterna. Med hänsyn härtill föreslås att det särskUda vuxenstudiebidraget skall räknas som beskattningsbar inkomst. Som en konsekvens härav föreslår SVUX i gengäld att inga särskilda behovsprövningsregler skall införas i fråga om detta bidrag. Bidragen bör inräknas i underlaget för beräkning av pensionsgrundande inkomst och bör få utgöra grund för beräkning av storleken på exempelvis arbetslöshetsersättning. Det särskilda vuxenstudiebidraget skall enligt SVUX indexregleras genom anknytning till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.

Vuxenstuderande som beviljas särskilt vuxenstudiebidrag föreslås få rätt att därutöver erhålla återbetalningspliktiga studiemedel till ett belopp som ungefär motsvarar vad som beviljas inom det nuvarande studiemedelssystemet. Behovsprövningen bör enligt SVUX ske enligt de regler som SVUX föreslår beträffande studiemedel med det undantaget att hänsynstagande inte skall ske tUl makes ekonomiska förhållanden.

Prop. 1975: 23 89

4.2 Förslag om vuxenutbildningens organisation

4.2.1 Uppsökande verksamhet

Organisation av uppsökande verksamhet

Uppsökande verksamhet är, med den innebörd FÖVUX vill lägga i begreppet, en form av selektiv rekrytering till studier. Huvudmomentet i den uppsökande verksamheten består av personliga samtal mellan studieorganisatörerna och dem som söks upp. Samtalen kan kompletteras med informationsmaterial och telefonsamtal.

FÖVUX-verksamheten har visat att en mycket stor andel av de uppsökta korttidsutbildade kan rekryteras till studier. I bostadsområden har denna andel utgjort omkring en tredjedel och på arbetsplatser omkring hälften av de uppsökta. Resultaten har varierat bl. a. beroende på vilka studievillkor som har erbjudits. När det har funnits ett stort uppdämt studiebehov och avgörande studiehinder undanröjts genom förmånliga studieviUkor — t. ex. när skiftarbetare inom industrin och schemabunden personal inom sjiUcvården kunnat studera på betald arbetstid — har andelen, som anmält sig till studier, uppgått till mer än två tredjedelar av de uppsökta.

FÖVUX betonar att studieorganisatörerna om möjligt själva bör tillhöra den gmpp som söks upp eUer ha liknande bakgrimd som personema i denna. Uppsökarna har då störte förståelse för de uppsöktas situation och kunskaper om förhållandena på den aktuella arbetsplatsen, inom den aktuella organisationen eller i det aktuella bostadsområdet. Uppsökarna bör därför rekryteras från folkrörelser, t. ex. fackliga, politiska och andra ideella organisationer, som är anslutna till olika studieförbund. Folkrörelserna har värdefulla kontaktmöjligheter också med korttidsutbildade, som inte är aktiva inom föreningslivet.

Den uppsökande verksamhet som FÖVUX genomfört har — i enlighet med direktiven till kommittén — främst syftat till att rekrytera deltagare till studiecirklar. Försöksverksamheten liksom tidigare. erfarenheter har enligt FÖVUX visat att studiecirkeln är en lämplig studieform för vuxna, som har liten eller ingen studievana. Den uppsökande verksamheten måste dock läggas upp så, att de uppsökta får full frihet att välja mellan olika vuxenutbUdningsformcr. Studieorganisa-törema bör därför ha gmndläggande kunskaper inte bara om studiecirklar utan även om andra former av vuxenutbildning såsom folkhögskolor, facklig utbildning, arbetsmarknadsutbildning, olika former av högskolestudier, kommunal och statlig vuxenutbUdning m. m.

En av anledningarna tUl att rekryteringen på arbetsplatser lyckats bra torde enligt FÖVUX vara att fackUga studieorganisatörer använts som uppsökare. Enligt kommitténs mening bör den uppsökande verk-

Prop. 1975: 23 90

samheten på arbetsplatserna anordnas av de fackliga organisationerna, eventuellt i samarbete med det eller de studieförbund, som de är anslutna till. Detsamma gäller studieorganisatörsutbildningen. Det är önskvärt, att såväl denna utbildning som rekryteringsarbetet kan äga rum på betald arbetstid.

Genom den nya förtroendemannalagen har dessa önskemål tillgodosetts. FÖVUX utgår från att de i lagen föreskrivna rättighetema till uppsökande verksamhet och studieorganisatörsutbUdning på betald arbetstid skall komma att ingå också i de kollektivavtal, som kan komma att slutas för att närmare reglera tillämpningen av lagen.

FÖVUX pekar på att en förutsättning för vissa samhällsaktiviteter är att det fackliga arbetet fungerar bra på arbetsplatserna. Det är då ofta svårt att föra ut dessa aktiviteter tiU små arbetsplatser. Detta gäller bl. a. den uppsökande verksamheten. Det fackliga arbetet på de små arbetsplatserna — t. ex, inom skogsbruket, detaljhandeln och transportväsendet — utförs ofta av ombudsmän eller andra funktionärer på den fackliga avdelning tUl vilken arbetsplatsen hör, medan man på själva arbetsplatsen endast har t, ex, ett fackligt arbetsplatsombud eller helt saknar förtroendemän. Uppsökande verksamhet på arbetsplatserna i dessa branscher är väsentlig, eftersom de har en stor andel korttidsutbildade bland sina anställda. FÖVUX utgår från att möjligheterna att bedriva uppsökande verksamhet — liksom annat fackligt arbete — på små arbetsplatser kommer att beaktas av arbetsrättskommittén i dess fortsatta utredningsarbete. Tills vidare bör resurser till uppsökande verksamhet på dessa arbetsplatser kunna erhållas inom ramen för det statsbidrag FÖVUX föreslår.

Stora grupper av korttidsutbildade vuxna kan inte rekryteras till studier på annat sätt än genom uppsökande verksamhet i bostadsområden. TUl dessa grupper hör t, ex, hemarbetande kvinnor och andra personer utan förvärvsarbete, vissa personer bosatta i glesbygd, vissa handikappade samt personer som är anställda på arbetsplatser där uppsökande verksamhet inte förekommer. Eh enkät, som FÖVUX låtit utföra, visar att i synnerhet uppsökande verksamhet i bostadsområden f. n. har en mycket begränsad omfattning.

Enligt kommitténs mening bör denna verksamhet därför ges förstärkta resurser. FÖVUX framhåller i detta sammanhang också betydelsen av att barntiUsynen blir tiUräckligt utbyggd, så att personer med småbarn kan delta i vuxenutbildningen.

Beräknmgar av tidsåtgången i FÖVUX' uppsökande verksamhet ger vid handen, att studieorganisatörerna på arbetsplatser med dag-tidsarbete samt med lättillgängliga och väl samlade arbetsställen vid varje rekryteringstillfälle behöver mellan en halvtimme och en timme för varje person som de skall kontakta, medan studieorganisatörerna på arbetsplatser med skiftarbete och/eller besvärlig arbetsmUjö behöver omkring

Prop. 1975: 23 91

en timme eller mera per person. Den uppsökande verksamheten i bostadsområden är i tidsåtgång jämförbar med de sistnämnda arbetsplatserna.

Bidrag till uppsökande verksamhet

Kommittén föreslår att två nya statsbidrag inrättas för uppsökande verksamhet, ett för verksamhet på arbetsplatser och ett för verksamhet i bostadsområden. Dessa bidrag avses täcka kostnaderna för studieorganisatörsutbildning, ersättning till studieorganisatörerna, administrativa insatser m. m.

Om resurserna till uppsökande verksamhet skall komma de korttidsutbildade til! godo, är det enligt FÖVUX nödvändigt att använda ett selektivt resurstilldelningssystem. Av detta skäl anser kommittén det olämpligt att fördela dessa medel generellt och utan behovsprövning, t. ex, till studieförbunden i proportion tUl antalet studietimmar. Bidrag bör i stället ges till facklig organisation och studieförbund endast efter ansökan, i vilken plan för verksamheten och beräknade kostnader skall redovisas.

De organ, som fördelar bidragen, föreslås prioritera mellan olika projekt enligt följande principer:

1, Den uppsökande verksamheten skall gälla korttidsutbUdade och organisationen bör redovisa hur den avser att nå personerna i målgruppen. Företräde skall ges sådan organisation, som bedöms ha störst förutsättningar att nå målgruppen,

2, Bidrag tUl uppsökande verksamhet på arbetsplatser skall endast kunna tilldelas facklig organisation.

3, Bidrag till uppsökande verksamhet i bostadsområden skall endast kunna tUldelas studieförbund. Företräde skall ges studieförbund, som planerar sådan verksamhet i samarbete med handikapporganisation, hyresgästförening, bostadsrättsförening, politisk eller annan organisation med förankring inom onwådet.

FÖVUX föreslår att bidragen till uppsökande verksamhet på arbetsplatser skall fördelas aV kommunema under medverkan av ett s, k, studiestödsråd med fackliga representanter (jfr 4,3.3). Härigenom kommer de fackliga organisationerna att bättre kunna samordna planeringen av den uppsökande verksamheten med fördelningen av ledighet och studiestöd på arbetsplatserna.

Fördelningen på kommuner av statsbidraget för uppsökande verksamhet på arbetsplatser bör göras av SÖ. Enligt FÖVUX' mening bör huvuddelen av statsbidraget — närmare bestämt 85 % — kunna fördelas efter på förhand fastställda kriterier, t, ex, på grundval av uppgifter om antalet förvärvsarbetande, andelen korttidsutbUdade och andelen anställda på små arbetsplatser (där förtroendemannalagen inte kan tUlämpas vid uppsökande verksamhet). Hänsyn bör också kunna tas tiU

Prop. 1975: 23 92

behovet av stimulans i kommuner med liten aktivitet inom vuxenutbUdningen.

Med utgångspunkt från dessa faktorer föreslås att kommunema på förhand tilldelas olika kvoter för fördelningen. Resten av statsbidraget — alltså 15 % — bör för att ge möjlighet till extra insatser för vissa grupper eller för att särskUt stödja vissa projekt fördelas av SÖ efter särskild bedömning av behovet på olika platser.

I likhet med vad som föreslås när det gäller beslut om fördelningen av studiestöd (jfr 4.3.3), bör besvärsrätt också föreligga i fråga om den kommunala nämndens beslut i dessa anslagsfrågor, när nämnden inte följer det förslag studiestödsrådet avgivit. FÖVUX anser att besvärsinstans i detta fall lämpligen bör vara SÖ.

Eftersom resurserna till uppsökande verksamhet i bostadsområden under inledningsskedet inte täcker behovet lika väl som motsvarande resurser på arbetsplatserna, föreslår FÖVUX att detta bidrag tUls vidare skall fördelas av SÖ centralt efter ansökan från studieförbund. Genom denna lösning blir det lättare att under uppbyggnadstiden koncentrera resurserna till de platser, där behovet är särskilt stort. När studiestödsråden fungerat en tid och man fått erfarenhet av deras sätt att arbeta, och när resurserna till uppsökande verksamhet i bostadsområden bUvit större, bör man kunna överväga att decentralisera också fördelningen av dessa medel till kommunal nivå.

Enligt FÖVUX' mening är det möjligt att genom uppsökande verksamhet kontakta större delen av de korttidsutbildade vid ett tillfälle och ungefär hälften av gruppen vid ytterligare ett tillfälle under en femårsperiod till en kostnad om ca 100 mUj, kr., varav 55 milj. kr. för verksamhet på arbetsplatser och 45 milj. kr. för verksamhet i bostadsområden. FÖVUX betonar att beräkningama är osäkra bl, a, beroende på svårigheterna att bedöma vad förtroendemannalagen i praktiken kan komma att innebära för den uppsökande verksamheten.

FÖVUX föreslår vidare en försöksverksamhet med introduktionskurser. Verksamheten bör omfatta korttidsutbildade samt genomföras på betald arbetstid eller på motsvarande villkor och i studiecirkelform. En sådan upptakts- eller inskolningscirkel skulle kunna sammanträda ett antal gånger, vid vilka man kan ägna sig åt information om studieteknik, presentation av och diskussion om olika kurser som intresserar deltagama etc. Verksamheten kan närmast betraktas som ett slags "förlängd rekrytering". Under det första året beräknas försöksverksamheten kosta 0,4 milj. kr.

SÖ har i sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 föreslagit att medel för uppsökande verksamhet bör ställas till folkhögskolornas förfogande enligt samma principer som gäller för den kommunala vuxenutbildningen. SÖ beräknar att 0,2 % av lärarlönerna kommer att innebära en kostnad av ca 250 000 kr.

Prop. 1975: 23 93

Skrivelse från LO och TCO om utbildning av studieorganisatörer

LO och TCO har inkommit med en skrivelse där man framhåller att en stor del av informationsverksamheten om utbUdningsmöjligheter och studiestöd kommer att kanaliseras via de fackliga studieorganisatörerna. Informationsbehovet omfattar det lokala och regionala utbUdningsut-budet inom studieförbund, kommunal och statlig vuxenutbUdning, folkhögskola, arbetsmarknadsutbUdning, högskolans utbildning, internatut-bildning samt facklig utbildning. Dessutom måste information kunna ges om möjligheterna till ekonomiskt stöd.

Organisationerna erinrar om att lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, som också skall kuima kompletteras genom avtal, ger fackföreningama ett avgörande inflytande på uttaget av ledighet. När det gäller planering av utbildningsväsendet förekommer redan lön-tagarmedverkan i olika lokala och regionala organ och ökad medverkan föreslås av olika utredningar. En sådan medverkan måste bygga på dem som är lokalt verksamma i de fackliga organisationerna och har ansvar för utbildningsfrågorna. Det finns också skäl att räkna med att arbetsrättskommittén kommer att skapa en ny gmnd för ett fackligt inflytande över den interna utbildningen i företag och förvaltning.

En bred och omfattande utbildning av studieorganisatörerna krävs för att de skall kunna fuUgöra sina uppdrag. LO och TCO anser att utbildningen bör utformas på grundval av de möjligheter som lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen ger att bedriva utbildning på betald arbetstid. Utbildningen bör ges av de fackliga organisationerna som också har möjlighet att ge den i samverkan med studieförbund och/eller annan utbildningsanordnare t. ex. folkhögskola. Utbildningen bör dels omfatta heltidsstudier under två till fem dagar, vilka bör kunna artangeras sammanhängande eller uppdelat i perioder, dels utbildning i studiecirkelform.

LO och TCO föreslår att ett särskilt statsbidrag, som bör fördelas av SÖ, skall utgå för utbildning av uppsökare och studieorgarusatörer. Bidraget skall täcka kostnader för resor, internat, kursmaterial, undervisning och administration. Kostnader för förlorad arbetsförtjänst torde som regel inte bU aktuella, eftersom LO och TCO förutsätter att de täcks genom förtroendemannalagen och FÖVUX' förslag. Kostnader för utbildning i studiecirkelform förutsätts bli finansierade genom studiecirkelanslagen med de förbättringar som FÖVUX föreslår.

LO och TCO föreslår att det särskilda statsbidraget för utbUdning av studieorganisatörer och uppsökare skall uppgå till sammanlagt 5 mUj. kr. för budgetåren 1975/76 och 1976/77. Organisationerna räknar med att UtbUdningen måste öka under påföljande år. Behovet av statsbidrag under dessa blh emeUertid beroende av erfarenheterna från de två första åren.

Prop. 1975: 23 94

4.2.2 Smdiecirkelverksamhet

Bidrag till studieförbundens verksamhet

Enligt FÖVUX' uppfattning har studiecirkeln visat sig vara en lämplig studieform för kortutbUdade vuxna. I denna kan studietakt och studiematerial avpassas efter deltagarnas behov och förutsättningar. De folkbildningsorganisationer, som aktivt strävar efter att få med de utbUdningsmässigt och kulturellt eftersatta gmpperna i studiecirkelverksamhet, måste därför enligt kommittén få ökat stöd av samhäUet. Den betonar samtidigt att det är viktigt, att studieförbundens folkrörelsekaraktär bevaras. Samhället skall ge stöd åt verksamheten, inte styra den,

FÖVUX anser att tiUäggsbidraget tiU de s, k, prioriterade studiecirklarna utan tvivel har spelat en viktig roll vid rekryteringen av kortutbildade till studier i gmndläggande ämnen. Genom tUl-läggsbidraget har dessa cirklar kunnat erbjudas till lägre kostnader än övriga cirklar, vilket medfört en klart ökad anslutning. Kommittén menar att prioriteringen emellertid också kan ses som uttryck för en värdering av olika studiecirklar och därmed som en värdering av de motiv, som människor kan ha för att delta i en viss studiecirkel. Prioriteringen från statens sida medför också en styrning av studieförbundens verksamhet, vilket kan vara motiverat under en övergångsperiod, men bör undvikas på längre sikt. Det ökade statliga stödet tUl studiecirkelverksamheten bör därför enligt FÖVUX' mening i första hand syfta till att utjämna skillnadema mellan prioriterade och icke prioriterade cirklar.

FÖVUX framhäller att studieförbunden f. n. inte har ekonomiska möjligheter att erbjuda avgiftsfria studier. Kommittén anser det orimligt att studiecirkelverksamheten, som i betydande utsträckning vänder sig tUl de kortutbildade, skaU vara avgiftsbelagd, samtidigt som huvuddelen av UtbUdningen i samhället, inkl, t, ex, kommunal vuxenutbUdning och universitetsutbUdning, är kostnadsfri för deltagarna. Ett avskaffande av deltagaravgifterna skulle enligt kommitténs uppfattning ha stor betydelse från rekryteringssynpunkt, SärskUt för personer med bristande studievana och med en tveksam attityd inför studier kan det vara viktigt, att man i den uppsökande verksamheten kan peka på att studierna inte kommer att medföra kostnader för deltagarna. FÖVUX förordar därför att cirkelstudier i princip bör vara kostnadsfria för deltagarna. Ekonomiska omständigheter skaU inte få avgöra vUken studieform en vuxenstuderande väljer. En höjning av de statiiga bidragen är därför angelägen för att studieförbunden skall kunna erbjuda studiecirklar till låg eller ingen kostnad.

Kommittén föreslär att det statiiga stödet tiU studiecirkelverksamheten förstärks på följande sätt under de närmaste fem åren. Under det första året bör stödet tUl samtiiga allmänna studiecirklar uppgå tiU 47 kr. per

Prop. 1975: 23 95

studietimme. Därmed kommer skUlnaden meUan de prioriterade och de icke prioriterade studiecirklarna att upphöra. Under de följande två åren bör bidraget höjas med 3 kr, vartdera året och under de därpå följande två åren med 2 kr, vartdera året. Bidraget kommer då vid femårsperiodens slut att uppgå till 57 kr, per studietimme. Detta skulle innebära att cirklar med genomsnittliga kostnader då skulle kunna erbjudas kostnadsfritt för deltagarna. Förslaget medför att statsbidraget det femte året kommer att ligga 116 milj. kr, högre än i dag (utan omräkning på gmnd av ökad omfattning av verksamheten eller pris- och löneförändringar).

Ifråga om för delningen mellan stat och kommun framhäller FÖVUX att staten skall ge ekonomiska förutsättningar för en viss minimistandard i all studiecirkelverksamhet och ta ett ökat ekonomiskt ansvar för den verksamhet som riktar sig tUl de korttidsutbUdade, De nya verksamheter som till stor del är resultat av statiiga initiativ bör täckas av statiiga anslag. Kommunerna har emellertid ett stort medansvar för studieförbundens verksamhet. En riktlinje för den kommunala bidragsgivningen bör vara att cirkelstudier skall jämställas med annan vuxenutbUdning, FÖVUX anser att det är väsentiigt att de kommunala myndigheterna inte sänker sin ambitionsnivå beträffande det fria och frivUliga folkbUdningsarbetet utan tvärtom stimuleras till en lokal uppföljning av statliga insatser.

Kommittén betonar att även kraftigt ökade anslag inte ovillkorligt måste medföra kostnadsfrihet för alla cirklar. Studieförbundsavdelningarna bör vara oförhindrade att i stället höja standarden på material eller på annat sätt höja kvaliteten på verksamheten. De måste få förtroende att själva i viss mån avgöra hur en resursförstärkning skall användas.

De nya eller utökade uppgifter för studieförbunden som FÖVUX föreslär medför ökade organisationskostnader och ökade kostnader för pedagogisk verksamhet. Förslagen fömtsätter att studieförbunden genomför administrativa förstärkningar, utökar utbildningen och fortbUd-ningen av cirkelledare m.m. Pä gmnd av penningvärdets förändring och med hänsyn tUl verksamhetens ökade omfattning är emeUertid de statiiga bidragen tiU dessa ändamål relativt sett lägre i dag än för tio år sedan. Kommittén föreslår därför att bidragen tiU studieförbundens organisationskostnader och pedagogiska verksamhet höjs, sä att de vid femårsperiodens slut uppgår tUl 12 milj. kr. respektive 15 mUj. kr.

Kommittén anser att de allmänna löne- och kostnadsökningarna är ett allvarligt problem för studieförbunden. Om FÖVUX' förslag genomförs, kommer studieförbunden att fä en betydelse i utbUdningsverksam-heten, som kan jämföras med den, som de kommunala och statliga ut-bUdningsinstitutionerna har. Anslagen tiU dessa anpassas årligen med hänsyn tUl inträffade löne- och prisförändringar, FÖVUX förordar att

Prop. 1975: 23 96

en liknande anpassning skaU ske också i fråga om statens och kommunernas bidrag tUl studieförbundens verksamhet.

Kommittén förordar därför, att statens bidrag till studieförbundens verksamhet årligen beräknas med hänsyn till förändringar av löner och priser. Det bör ankomma på studieförbunden att i första hand för SÖ presentera det underlag i form av statistiska uppgifter, som krävs för en anpassning av statsbidragen tUl den faktiska kostnadsutvecklingen.

Studieorientering

I FÖVUX' försöksverksamhet har studierna kompletterats med studieteknisk handledning och studierådgivning samt diskussioner om utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor, 1 försöksverksamheten har information om arbetsmarknadsfrågor och yrkesutbUdning — med den uppläggning som normalt förekommer inom studie- och yrkesvägledningen i skolväsendet — visat sig vara av mindre intresse för cirkeldeltagarna, eftersom de i allmänhet inte haft för avsikt att byta yrke eller söka nytt arbete.

Det övergripande målet för studieorienteringen skall enligt kommittén vara att hos individen skapa större självtillit och tro på sin egen förmåga. Den enskUde skall bli medveten om sina resurser. I försöksverksamheten har de rrietoder som mest liknat studiecirkelns vaiUiga pedagogiska form också visat sig mest lämpliga när det gäller studie-orientering. Den bör säledes bygga på deltagarnas egen aktivitet. Den bör vidare ha en naturlig ämnesanknytning och sä långt möjligt utgöra en integrerad del av studiecirkelarbetet. Med utgångspunkt i ett grundmaterial bör deltagarna utifrän sin egen studiesituation få diskutera med varandra och bearbeta detta material.

Eftersom studieorienteringen inte bör avvika från studiecirkelns övriga verksamhet, anser FÖVUX att cirkelledaren oftast är den mest lämpade att handha denna uppgift. För att tillgodose specieUa önskemål om studieinformation i cirkeln, bör det dessutom finnas möjlighet att tUl-kaUa en särskUd expert, t.ex. en folkhögskoUärare, en konsulent för studie- och yrkesorientering, en tjänsteman frän arbetsförmedlingen eller en funktionär frän studieförbundet. Experten bör delta på samma vUlkor som vaiUig expertmedverkan medger, såvida inte rådgivningen ingår i dennes tjänstgöring vid studieförbundet eller inom den kommunala vuxenutbUdningen.

FÖVUX anser att de korttidsutbUdade har ett stort behov av studieorientering. Kommittén bedömer det därför som synnerligen angeläget, att studieförbunden får resurser för dessa insatser. Studieförbundens ökade personalkostnader för studieorienteringen bör kunna täckas via bidraget tiU organisationskostnaderna. Det är också nödvändigt, att

Prop. 1975: 23 97

inslag om studieorientering ingår i all cirkelledamtbUdning. Kostnaderna för detta bör kunna täckas genom det ökade bidrag som föreslås till den pedagogiska verksamheten.

FÖVUX föreslår att expertmedverkan för studieorientering skaU kunna genomföras under högst två av 20 studietimmar utöver den expertmedverkan, som medges enligt nuvarande bestämmelser. Kommittén bedömer att högst 5 % av studiecirklarna kommer att använda möjligheten tiU expertmedverkan av denna typ, vilket skulle medföra en årlig kostnad av knappt 1 milj, kr.

Studiecirkelverksamhet för handikappade

FÖVUX framhåller att erfarenheter från såväl försöksverksamheten som studieförbundens reguljära verksamhet visat vUken utomordentiigt stor betydelse studiearbetet bland de handikappade har. I samverkan med väl förgrenade och aktiva handikapporganisationer har studieförbunden goda möjligheter att bygga upp en meningsfuU och målgmpps-inriktad studieverksamhet. Denna bör självfallet även vända sig tUl handikappade, som ej är anslutna till. någon handikapporganisation.

Kommittén anser att man så långt möjligt bör underlätta för handikappade att delta i reguljära studiecirklar. Detta medför att alla cirkel-ledare kan komma att få deltagare med handikapp i sina cirklar. Behovet av cirkelledare med vidgade kunskaper om handikapp kommer troligen att öka också av den anledningen; att intresset för studier bland handikappade tilltar om de fär gynnsammare studieförhåUanden. FÖVUX anser att en utökad cirkelledarutbildning för all cirkelverksamhet är motiverad av bl. a, behovet av ökade kunskaper om handikappfrågorna. Dessutom bör studieförbunden få vidgade möjligheter att erbjuda intresserade cirkelledare, eh mer omfattande utbildning och fortbildning i den specialmetodik som ibland kan bli aktueU, Ett utökat bidrag tUl studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade är också motiverat av bl, a, behovet av kurs- och konferensverksamhet kring handUcappfrågor. FÖVUX föreslår att bidraget tUl studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappa-, d e skall höjas med 0,3 milj, kr. det första året. Därefter föreslås bidraget öka med 0,5 milj. kr. årligen. Det uppgår då under det femte året tUl 3 milj. kr.

FÖVUX konstaterar att läromedelsmarknaden inte kan tillgodose behovet av studiematerial för handikappade utan särskilda statliga stödåtgärder. Som mest akut upplevs behovet av ett varierat studiematerial anpassat tiU vuxna utvecklingsstörda, t. ex. talböcker och punktskrifts- litteratur för blinda och böcker med text för synskadade. För vuxna med medfödd dövhet eller tidigt erhållna hörseldefekter, vilket medfört att språkinlärningen hämmats, behövs lättiäst vuxenlitteratur. Under för-

7 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 98

söksverksamheten har t.ex. framkommit att det konstant råder en eftersläpning av studiematerial i punktskrift, varför en önskad integrering av synskadade i studiecirklar ofta inte kan ske. Kommittén anser att en starkt ökad satsning på produktion av studiematerial för handikappade är en synnerligen angelägen utbUdningspolitisk uppgift. FÖVUX föreslår att bidraget tUl produktion av studiematerial för handikappade höjs med 0,4 mUj, kr, det första året och därefter med 0,5 milj, kr. årligen. Bidraget uppgår då till 3 milj. kr. under det femte året.

F, n. utgår bidrag till teckenspråkstolk för döva ur anslaget tiU de handikappades kulturella verksamhet, FÖVUX framhåller att eftersom behovet av tolkmedverkan är större än anslaget ger utrymme för, har detta för studieförbunden innneburit, dels att begränsningar fått göras i studiecirkelverksamheten, dels att anhöriga fått anlitas som tolkar utan att kunna erbjudas någon ersättning. Kommittén föreslår därför att bidraget till medverkan av teckenspråkstolk i studiecirklar inordnas i bidragsbestämmelserna för studiecirkelverksamhet erUigt samma regler som för expertmedverkan, men med hundraprocentig kostnadstäckning och utan den tidsbegränsning som gäller sådan medverkan. Kostnaderna beräknas tiU 0,3 milj. kr. per år.

FÖVUX föreslår att statsbidrag skall utgå tUl kostnader för persorUig assistans tUl handikappad deltagare i studiecirkelverksamhet på liknande sätt som redan gäller för folkhögskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Med hänsyn till det stora antalet handikappade, som deltar i studiecirklar, torde behovet av sådan assistans vara synnerligen stort inom denna vuxenutbUdningsform, Statsbidrag föreslås även utgå för sådana hjälpmedel, som är direkt nödvändiga för den handikappade i studiesituationen. Kostnaderna för tekniska och organisato-riska stödåtgärder för handikappade beräknas till 0,5 mUj, kr, per år.

Studiecirkelverksamhet i glesbygd

1 folkbildningskungörelsen finns ett särskilt bidrag, som endast utgår till studiecirklar i glesbygd. Statsbidrag utgår nämligen för 75 % av kostnaderna för resor och traktamenten tUl cirkeUedare för cirkel inom det aUmänna stödområdet enligt 3 § kungörelsen (1970: 180) om statiigt regionalpolitiskt stöd. Detta gäller dock ej för allmän studiecirkel på ort där tre- eller fyraårig linje av gymnasieskolan får anordnas.

FÖVUX framhåller att en rad olika problem är förknippade med uppsökande verksamhet och cirkelstudier bäde utanför tätorterna och inom små tätorter. Svårigheterna att rekrytera deltagare och ledare ökar som regel med ett växande avstånd tUl större tätorter. Vidare är möjligheterna att utnyttja kollektiva transportmedel sämre utanför tätorterna.

Prop. 1975: 23 99

Detta gäUer för alla delar av landet. Kommittén anser det därför motiverat, att det införs en gränsdragning meUan å ena sidan större tätorter och å andra sidan mycket små tätorter och ren glesbygd, vUken kan ligga tiU grund för ett extra statiigt stöd tUl cirklar i glesbygd och på mindre orter. Avsikten med ett sådant stöd är att kompensera för högre organisationskostnader och stimiUera studieförbunden att nå ut bättre tUl korttidsutbUdade utanför de större tätorterna,

FÖVUX har funnit det lämpligt att dra gränsen så, att alla orter räknas som större tätorter där enligt regeringens eller SÖ:s beslut minst treårig linje i gymnasieskolan får anordnas, (Orter som har försöksverksamhet med gymnasieskola i glesbygd eller korrespondensgymnasium skall dock ej räknas till denna kategori.) övriga delar av landet, där ca 40 % av befolkningen bor, räknas som glesbygd och skall komma i åtnjutande av det glesbygdsstöd FÖVUX föreslår. Någon begränsning till det allmänna stödområdet görs aUtså inte.

FÖVUX föreslår att ett särskUt schablonbidrag om 2 kr. per studietimme tUl studieförbundens organisationskostnader i glesbygd skaU inrättas. Detta skulle under budgetåret 1972/73 ha inneburit en statlig merkostnad på 3 mUj. kr. Beräkningen har gjorts under föratsättningen att glesbygdsundervisningen hade haft 25 % av den totala verksamheten.

FÖVUX förutsätter, att de nuvarande bestämmelserna om statsbidrag med 75 % av kostnaderna för resor och traktamenten till cirkelledare i glesbygd skall gälla, även med den av kommittén föreslagna ändrade definitionen av glesbygd när det gäller studiecirkelverksamhet,

FÖVUX framhåUer att det är svårare att rekrytera cirkeUedare i glesbygdsområden än i tätorter. För att undvika att anställa cirkelledare, som har en mycket läng resväg, kan det vara lämpligt att rekrytera cirkelledare frän orten, även om dessa har otUlräcklig gmndutbUdning. FÖVUX anser, att den bristande grundutbildningen kan uppvägas av en utökad utbildning och fortbildning för cirkelledare i glesbygd. Ett särskilt bidrag till studieförbundens pedagogiska verk samhet i glesbygd bör därför inrättas. Bidraget föreslås det första året uppgå tUl 0,6 mUj. kr, och höjas tUl 1 milj, kr, under en femårsperiod.

4.2.3 Folkhögskolekurser

Folkhögskolan tillkom ursprungligen, liksom studieförbunden, som en gren av folkbUdningsarbetet vid sidan av det reguljära skolväsendet. De ämneskurser, som bedrivs vid folkhögskolorna och som alltmer ökar i omfattning, har enligt kommittén visat sig mycket lämpliga som komplement tUl cirkelstudier.

Prop. 1975:23 100

FÖVUX har i sin verksamhet låtit kombinera cirkelstudier med ämneskurser vid folkhögskola. Kommittén framhåller att såväl deltagarna som cirkeUedarna upplevde ämneskurserna som stimtderande. Interaatformen var etUigt många en positiv upplevelse. Deltagama kunde dels koncentrera sig på studierna, dels få tillfäUe att lära känna andra deltagare, cirkeUedare och lärare. Pedagogiskt blev ämneskurserna också en framgång.

Samarbete med studieförbunden ingår normalt i folkhögskolans verksamhet. FÖVUX vUl, med stöd av erfarenheterna från försöksverksamheten, fästa uppmärksamheten på de stora utvecklingsmöjligheter, som kombinationen cirkelstudier/folkhögskolekurser har.

De problem, som kan uppstå vid anordnandet av ämneskurser i samarrangemang meUan folkhögskola och studieförbund, är främst av administrativ art. Exakt vUka åtaganden som skall ligga på folkhögskolan respektive studieförbundet vid samarrangemang, bör enligt kommitténs mening avgöras i samråd meUan dessa, FÖVUX utgår från att en del sådana adminstrativa frågor kommer att tas upp av den pågående folkhögskoleutredningen. För att underlätta samarrangemang samt för att vidga möjligheterna att anpassa ämneskurserna tUl de studerandes behov och önskemål, föreslår FÖVUX att ämneskurser som anordnas i kombination med studiecirkelverksamhet skaU få förläggas utanför folkhögskolans lokaler och att de skaU få omfatta kortare tid än en vecka, dock minst två dagar.

4.2.4 Kostnader och genomförande

FÖVUX utgår från att de reformer som kommittén föreslagit när det gäUer uppsökande verksamhet — med undantag av de kostnader som i enlighet med förtroendemannalagen betalas av arbetsgivarna — och studiecirkelverksamheten skall bekostas med aUmänna medel. Om man bortser från den uppräkning som bör göras med hänsyn tiU ökad omfattning av verksamheten och pris- och löneförändringar, framgär de totala reformkostnaderna per är inom dessa områden av följande sammanstäUning. (Sammanställningen avser endast FÖVUX' förslag; LO:s och TCO:s förslag om medel för utbUdning av studieorganisatörer ingår alltså inte.)

Prop. 1975: 23 101

(milj, kr,)	1974/75	total reformkostnad (FÖVUX)			per år
		1	2	3	4	5
1 Uppsökande verksamhet på arbetsplatser	__ *	7,0	9,0	11,0	13,0	15,0
2 Uppsökande verksamhet i bostadsområden	__ *	5,0	7,0	9,0	11,0	13,0
3 Försöksverksamhet med introduktionskurser	_	0,4	_	_	_	_
4 Studiecirkelverksamhet förslagsanslag	259	57,0	74,8	92,6	104,5	116,3
5 Studieförbundens organisationskostnader	6,5	1,5	2,5	3,5	4,5	5,5
6 Studieförbundens pedagogiska verksamhet	6,6	2,4	4,4	6,4	7,4	8,4
7 Expertmedverkan för studie-orientering förslagsanslag	__	1,0	1,0	1,0	1,0	1.0
8 Studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade	0,7	0,3	0,8	1,3	1,8	2,3
9 Produktion av studiematerial för handikappade	0,6	0,4	0,9	1,4	1,9	2,4
10 Tolkverksamhet för döva förslagsanslag	__ *	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3
11 Tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade förslagsanslag		0,5	0,5	0,5	0,5	0,5
12 Studieförbundens organisationskostnader i glesbygd förslagsanslag		3,0	3,0	3,0	3,0	3,0
13 Studieförbundens pedagogiska verksamhet i glesbygd	—	0,6	0,7	0,8	0,9	1,0
Totalt	273,4	79,4	104,9	130,8	149,8	168,7
• Vissa medel kan erhållas från i har dock inte kunnat beräknas.	nu befintliga statsbidrag			. Storleken av		dessa

Efter fem år skulle alltså reformen kosta ca 169 milj, kr. per är, volymökning och justering med hänsyn till löne- och prisförändringar ej inräknade.

FÖVUX föreslår att reformerna träder i kraft den 1 juU 1975.

4.3 Förslag om studiestöd

4.3,1 Nya regler för studiemedel

SVUX har ansett det angeläget att även föreslå förändringar av det nuvarande studiemedelssystemet bl. a. med hänsyn tUl att det är önskvärt med enkla och schablonartade regler. Dessutom förutsätts att

Prop. 1975:23 102

många vuxenstuderande kommer att vara hänvisade till studiemedelssystemet, eftersom det av SVUX föreslagna särskUda vuxenstudiebidraget under ett långt utbyggnadsskede kommer att vara kvantitativt begränsat. För att kunna uppnå en önskvärd smidighet i systemet föreslås studiemedlen beviljas med ett antal halvmånadsbelopp för heltidsstudier och helmånadsbelopp for deltidsstudier.

Högre totalbelopp och högre bidrag

Enligt nuvarande regler beräknas studiemedelsbelopp med utgångspunkt i ett niomånaders läsår. Pågår studierna kortare tid minskas studiemedelsbeloppet proportioneUt. För nio månaders studier uppgår studiemedlen tiU 140% av basbeloppet dvs. 11 900 kr. med ett basbelopp om 8 500 kr. För att uppnå administrativa förenklingar i systemet föreslås som "gmndmodul" en halv månads heltidsstudier, vilket också föreslås bli den kortaste period för vUken studiemedel skaU kunna beviljas. Grundmodulen föreslås även få omräknas till en hel månads halvtidsstudier. SVUX föreslår att studiemedlens totalbelopp för en halvmånadsperiod heltidsstudier blir 0,080 basbelopp vUket innebär 0,720 basbelopp för en normal studietermin om 4,5 månader. I jämförelse med nuvarande totalbelopp för en normal termin innebär förslaget en höjning med 170 kr. per kalenderhalvår.

Med nuvarande regler utgår studiebidraget med 999 kr. för en normal studietermin på 4,5 månader. SVUX föreslår att studiebidraget skaH uppgå tUl 120 kr. per halvmånadsmodul vilket för en normal studietermin på 4,5 månader innebär 1 080 kr.

Det nuvarande barntillägget skulle fördelat på halvmånaders moduler utgöra O, 0139 basbelopp. I förenklande syfte föreslår SVUX att barntill-lägget skall utgå med 0,015 basbelopp per halvmånadsmodul. Detta innebär 1148 kr. för studietermin på 4,5 månader jämfört med nuvarande 1 063 kr. Enligt SVUX' mening har bamfamUjema störst behov av att studiestödet ger en rimlig ersättning för ett inkomstbortfall under en studieperiod. Med hänsyn härtUl föreslår SVUX att barntillägget inte skall behovsprövas.

Nya regler för behovsprövning

Enligt nuvarande regler gäller att studiemedel för en termin reduceras med 2/3 av den del av den studerandes egen inkomst under terminen som överstiger 40 % av basbeloppet (för deltidsstuderande 125 % av basbeloppet).

Beträffande hänsynstagande tiU makes inkomst reduceras studiemedel för en termin med 40 % av den del av makens inkomst som överstiger två basbelopp (för deltidsstuderande 250 % av basbeloppet).

SVUX föreslår när det gäller behovsprövning mot egen inkomst att studiemedlen i första hand görs beroende av den effektiva studietiden under kalenderhalvåret.

Enligt SVUX förslag bör summan av studiemedlen under ett kalenderhalvår och hälften av den egna inkomsten under samma kalenderhalvår få uppgå till högst ett basbelopp. Denna regel föreslås ersätta samtliga nuvarande bestämmelser om behovsprövning mot egen inkomst.

Tabell 6. Maximala studiemedel i förhällande till egen inkomst. SVUX' förslag.

Reduktion: Studiemedel plus hälften av den egna inkomsten under halvåret får uppgå tiU högst 1 basbelopp (dvs. 8 500 kr.)

Egen in-	Reduk-	Maxi-	Egen in-	Reduk-	Maxi-
komst	tion	mala	komst	tion	mala
under	(från	, studie-	under	(från	studie-
studie-	8 500 kr.)	medel	studie-	8 500 kr.)	medel
halvåret			halvåret
0	0	8 160	9 000	4 500	4 000
680	340	8 160	10 000	5 000	3 500
1000	500	8 000	11 000	5 500	3 000
2 000	1000	7 500	12 000	6 000	2 500
3 000	1 500	7 000	13 000	6 500	2 000
4 000	2 000	6 500	14 000	7 000	1 500
5 000	2 500	6 000.	15 000	7 500	1000
6 000	3 000	5 500	16 000	8 000	500
7 000	3 500	5 000	17 000	8 500	0
8 000	4 000	4 500

När det gäller behovsprövning mot makes inkomst föreslår SVUX att den del av makes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger 2,5 basbelopp skall räknas som den studerandes egen inkomst, I tabell 7 jämförs nuvarande regler och SVUX' förslag beträffande behovsprövning mot egen och makes inkomst.

TabeU 7. Jämförelse mellan nuvarande regler och SVUX' förslag beträffande behovsprövning mot egen och makes inkomst Studietid: 4,5 månader

Egen inkomst	Makes inkomst	Studiemedel	Studiemedel
under kalender-	under kalender-	enligt nuva-	enligt SVUX'
halvåret	halvåret	rande regler	förslag
3 400	17 000	5 950	6120
	20 000	4 750	6 120
	24 000	3 150	5425
	28 000	1 550	■3 425
	30 000	750	2 425
6 000	17 000	4217	5 500
	20 000	3017	5 500
	24 000	1417	4 125
	28 000	—	2125
	30 000	—	1 125
8 000	17 000	2 883	4 500
	20 000	1683	4 500
	24 000	(83)	3 125
	28 000	—	1 125
	30 000	—	(125)
10 000	17 000	1 550	3 500
	20 000	(350)	3 500
	24 000		2 125
	28 000	—	(125)

Beloppen inom parentes är mindre än 5 % av basbeloppet och utgår därför inte.

I konsekvens med vad som föreslagits i fråga om behovsprövning mot inkomst föreslår SVUX att hälften av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger sex basbelopp när det gäller ogift och nio basbelopp när det gäller gift skall räknas som den studerandes egen inkomst.

Maximitid för studiemedel - maximering av återbetalningsskyldigheten

Med nuvarande regler får studiemedel innehas under högst 16 terminer och får inte beviljas den som är över45 år. Från dessa regler får undantag göras om särskUda skäl föreligger. SVUX föreslår en ändring av 16-terminersregeln bl. a. för att förbättra möjligheterna att erhåUa studiemedel för korta kurser, eftersom man med nuvarande system anses ha "förbrukat" en studiemedelstermin även om man t. ex, endast studerat en månad av en termin.

Den som utnyttjar nu gällande regler om maximalt antal studiemedelsterminer kan ådra sig en återbetalningsbörda som i nuvarande penningvärde uppgår till ca 80 000 kr. Ärlig återbetalning kan för den som börjat studera vid 20 åv bU ca 4 000 kr. Om ekonomin är svag kan emel-

Prop. 1975: 23 105

lertid uppskov med återbetalningen medges. Det eventuella belopp som återstår när studiemedelstagaren fyller 65 år avskrivs.

SVUX föreslår att ingen skall få bevUjas större belopp i återbetalningspliktiga studiemedel än att den totala återbetalningsskyldigheten, fördelad på beviljningsåret till och med det år vederbörande fyller 63 år, uppgår till högst omkring 2 300 kr. per år. Detta belopp bör indexregleras genom omräkning till basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Talet bör vara 0,300 basbelopp. Dessutom föreslår SVUX att ingen får beviljas mera studiemedel än att hans sammanlagda återbetalningsskyldighet uppgår tiU högst 10 basbelopp. En åldersgräns på 60 år för rätt till studiemedel bör komplettera huvudregeln om maximala återbetalningspliktiga studiemedel i förhållande till antalet återbetalningsår. SVUX förordar ett dispensförfarande så att en person som kan anföra särskUda skäl skall kunna beviljas studiemedel även om han fyllt 60 år. Enligt SVUX bör rätten tUl studiemedel — både bidragsdel och återbe-talningspliktig del — upphöra helt vid 65 år.

När det gäller deltidsstudier föreslår SVUX att deltidsstudiemedel skall beviljas utan prövning av skälen tiU att studierna inte bedrivs på heltid.

Dessutom föreslår SVUX att även studiebidrag skall beviljas dem som nu endast kan erhålla återbetalningspliktiga studiemedel på grand av att de inte bedriver heltidsstudier i minst åtta veckor.

4.3.2 Studiestöd för vuxna

Behörighetskrav för rätt till särskUt vuxenstudiestöd

I det föregående har nämnts att SVUX som allmänt behörighetskrav för rätt till särskilt vuxenstudiestöd har föreslagit en livligare anknytning tUl förvärvslivet. SVUX diskuterar bl.a. att låta förvärvsinkomsten under tidigare år vara avgörande för om man skall anses behörig till det särskilda vuxenstudiestödet. De alhnänna försäkringskassorna noterar uppgifter om tidigare förvärvsinkomster uttryckt i ATP-poäng. För att erhålla ATP-poäng måste man under ett kalenderår haft pensionsgrundande inkomst överstigande ett basbelopp. Med pensionsgrundande inkomst avses förvärvsinkomster samt ersättning vid sjukdom och arbetslöshet. I januari 1974 gällde basbeloppet 8 100 kr,, varför man för att erhålla ATP-poäng för 1974 måste ha en inkomst under året överstigande 8 100 kr.

SVUX föreslår att som gmndläggande kvalifikationskrav för rätt till det SärskUda vuxenstudiestödet skall gälla att den studerande under minst fem år före det år under vilket studierna skall äga rum haft inkomster av sådan omfattning att för vart och ett av de fem åren fastställts ATP-poäng, Med år med fastställd ATP-poäng får jämställas upp

Prop. 1975: 23 106

tUl tre kalenderår under vilka den studerande vårdat eget barn under tio år samt kalenderår under vilket den studerande under minst sex månader fullgjort mUitärtjänst.

SVUX har bl, a, övervägt att ha ett ålderskrav för rätt tiU vuxenstudiebidrag, EmeUertid ansågs kravet på anknytning till förvärvslivet vara utformat så att det i praktiken kommer att fungera som en åldersgräns.

Vuxenstudiebidraget i tre klasser

SVUX föreslår att vuxenstudiebidraget skall differentieras i förhållande tUl antalet år med noterad ATP-poäng. Bidraget skall enligt förslaget utgöra skattepliktig inkomst och vara indexreglerat.

SVUX' förslag för en halvmånads heltidsstudier framgår av följande uppställning

Antal år med Vuxenstudiebidrag

ATP-poäng i basbelopp i kr.

5 (klass I) 0,050/halv månad 425

6 (klass 2) 0,060/halv månad 510

7 (klass 3) 0,070/halv månad 595

Beskattning av vuxenstudiebidraget

SVUX framhåller att beskattningen av vuxenstudiebidraget är avsedd att ersätta särskilda regler för behovprövning. SVUX antar att en beskattning av det särskilda vuxenstudiestödet på 30—40 % kommer att bli vanlig med hänsyn tagen tiU nuvarande kommunalskatt och för beräkning av den statliga inkomstskatten.

Variationer i inkomst under ett beskattningsår medför i regel avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt. SVUX pekar på att det i ett system med beskattat bidrag är möjligt att med jämkning i preliminärskatten ta bort en för den studerande negativ slutskatteeffekt. Detta gäUer framför allt när man erhållit ett centralt system för utbetalning och registrering av studiestödsmedel. Även om man använder en för samtliga studerande gemensam schablontabell för preliminärskatteuttag innebär det enligt SVUX betydande fördelar jämfört med ett system med ett icke skattepliktigt bidrag.

Vad som skapar problem när det gäller kombinationen skattepliktiga inkomster och icke skattepliktiga men behovsprövade studiebidrag är att den sammanlagda marginaleffekten ofta överstiger 100 %, dvs. att en bruttoinkomstökning i själva verket medför en reell minskning av de disponibla medlen.

Så länge rätten till sociala förmåner är knuten till den beskattningsbara eller taxerade inkomsten kan den som erhåller studiebidrag få

Prop.1975: 23 107

andra förmåner även om den faktiska inkomstnivån inklusive studiebidraget inte skulle motivera detta. Enligt SVUX kan man med en beskattning av bidraget få en mer rättvis jämförelse meUan olika personers inkomstförhållanden.

SVUX föreslår att det särskUda vuxenstudiebidraget skall räknas som pensionsgrundande inkomst eftersom studiebidraget ersätter inkomst av anställning och förlust av denna kan påverka rätten till och storleken av allmän tjänstepension.

Ett system med beskattat bidrag torde enligt SVUX på sikt fömtsätta ett centralt registrerings- och utbetalningssystem med hjälp av ADB. I samband med denna fråga vUl SVUX erinra om att CSN har fått i uppdrag att fortsätta utredningsarbetet rörande ett nytt registrerings- och utbetalningsssystem. SVUX anser att CSN också bör få i uppdrag att beakta konsekvenserna av ett system med beskattat vuxenstudiebidrag.

Om en förvärvsarbetande har hemmavarande make utan inkomster och avser att studera medför beskattning av vuxenstudiebidraget att makarna går miste om en skattereduktion på 1 800 kr. Har makarna barn erhåUer emellertid den studerande maken med den lägre inkomsten förvärvsavdrag med maxunalt 2 000 kr.

SVUX anser inte att ett inordnande av vuxenstudiebidraget i skattesystemet med hänsyn tagen till utfallet av reglerna om förvärvsavdrag och skattereduktion bör föranleda någon särbehandling i skattehänseende av studiebidraget.

Aterbetalningspliktiga studiemedel för studerande som får viixenstudiebidrag

Vuxenstuderande som beviljats vuxenstudiebidrag föreslås dessutom få rätt till återbetalningspliktiga studiemedel med ett belopp som ungefär motsvarar det som utgår i nuvarande studiemedelssystem.

Eftersom SVUX tidigare utgått från halvmånadsperioder, föreslås att återbetalningspliktiga studiemedel för studerande med rätt till vuxenstudiebidrag skall utgå med 0,065 basbelopp per halvmånadsperiod, Samma belopp skall kunna utgå oberoende av vilken bidragsklass den sökande tillhör.

Behovsprövnmg av de återbetalningspliktiga studiemedlen för studerande med rätt tUl vuxenstudiebidrag föreslås ske efter i stort samma regler som SVUX föreslagit för övriga studiemedelslagare. För studerande med vuxenstudiebidrag bör emellertid inte hänsyn tas till makes inkomst och förmögenhet.

Behovsprövningen innebär för dem med vuxenstudiebidrag att summan av de återbetalningspliktiga studiemedlen och hälften av den studerandes egen inkomst under ett kalenderhalvår får uppgå till högst ett

basbelopp. Med egen inkomst jämställs hälften av den egna skattepliktiga förmögenheten som överstiger sex basbelopp.

Av tabell 8 framgår de maximala återbetalningspUktiga studiemedlen som kan utgå i förhållnde till den studerandes inkomst. Beloppen är emeUertid också beroende av studietiden.

TabeU 8. Maximala aterbetalningspliktiga studiemedel i förhåUande till egen inkomst

Inkomst under	Maximala återbetal-
kalender-	ningspliktiga studie-
halvåret	medel
3 740	6 630
4000	6 500
5 000	6000
6 000	5 500
7 000	5 000
8 000	4 500
9000	4 000
10 000	3 500
11000	3 000
12 000	2 500
13 000	2000
14 000	1 500
15000	1000

Av tabell 9 framgår vilka fribeloppsgränser som gäller vid olika studietider, dvs. vad den studerande maximalt kan ha i inkomster vid sidan av återbetalningspliktiga studiemedel under det kalenderhalvår som studiema bedrivs.

TabeU 9. Fribeloppsgränser vid olika studietider

Studietid	Återbetalnings-	Maximal inkomst
i månader	pliktiga	under studie-
	studiemedel	halvåret
1	1 105	14 790
->	2210	12 580
3	3315	10 370
4	4 420	8 160
4,5	4 973	7 054
5	5 525	5 950
6	6630	3 740

SVUX anser att för en förvärvsarbetande med månadsinkomst upp till 2 000 kr. medför studier med det särskilda vuxenstudiestödet en ökning av den disponibla inkomsten. En balanspunkt uppnås vid en månadsinkomst på ca 3 000 kr. Här innebär en övergång från förvärvsarbete till studier med särskilt vuxenstudiestöd varken en förbättring eller en försämring av ekonomin: I tabell 10 görs en jämförelse mellan

2000

3 000

4000

O I

5 9

1 5 9

O 1 5 9

1 360

6 800

12 240

1000

6 800

12 240

6 500

11000

1 955

9 775

17 595

1 955

9 775

17 595

1955

9 775

J7 595

2125 10 625 19125

2 125 10 625 19 125

2 125

10 625

19125

2 295

11475

20 655

2 295 11475 20 655

17 100
17035
16 775

16 515

23 448 22 494 20 478

18 102

27 804 25 487 22 718

17 951

17100

17347

18785 20 133

23 448 23 151 22 488 21720

27 804 26144 25 029 22 809

17 100 17 553 19 365

21 177

23 448 23 268 23 068

22 765

27 804 26 260 25 609

23 853

17100 17 661 19 905 22149

23 448 23 375 23 608

23 736

27 804 26 368 26 149

24 025

En plan för utbyggnaden av studiestödet

SVUX och FÖVUX har efter samråd gemensamt föreslagit att de ökade kostnaderna för de båda kommittéernas sammanlagda förslag om, förbättrade ekonomiska vUlkor för de vuxenstuderande under en första femårsperiod skall rymmas inom en totalram för år 1 på ca 200 mUj, kr,, för år 2 på ca 400 milj. kr., för år 3 på ca 500 milj. kr., för år 4 på ca 600 milj. kr. och för år 5 på ca 700 milj. kr.

SVUX diskuterju" olika modeller för ett genomförande av förslaget om ett förbättrat studiestöd för vuxna.

Om utvecklingen av den studiesociala reformen sker genom ärliga förbättringar av studiestödet, när man främst de grupper som är mest lika dem som nu befinner sig i vuxenutbUdning. Detta skulle inte i första hand bidra till att utjämna skUlnader i utbUdning meUan olika grupper i samhäUet. SVUX avvisar tanken på att det planmässiga genomförandet av det nya studiestödet skall ske genom successiva förbättringar av stödet, eftersom en studiesocial reform för vuxna redan från början bör leda tiU en väsentiigt ökad rekrytering från andra grupper än dem som nu söker sig tUl vuxenutbUdning.

Ett alternativ är enligt SVUX att under utbyggnadsskedet begränsa rätten tUl det särskUda vuxenstudiestödet tUl personer som tUlhör vissa

Prop. 1975:23 110

definierade grupper, EmeUertid avvisar SVUX även användandet av en generell, successivt utvidgad rätt för vissa grupper att erhåUa ett särskUt studiestöd för vuxna. SVUX anför som skäl bl. a. att svårigheter uppstår vid avgränsningen av grupper och att det kan skapa missnöje bland dem som inte prioriteras.

SVUX föreslår i stället att fördelningen av det särskilda vuxenstudiestödet skaU ske genom urval bland de sökande och att statsmakterna centralt skaU fatta beslut om det antal heltidsstudiestöd som ärligen får beviljas. Antalet studiestöd bör årligen öka och fördelas på olika utbildningsnivåer.

De vuxna antas enligt SVUX i stor utsträckning komma att vilja erhålla det särskUda vuxenstudiestödet för ganska korta studieperioder eller för halvtidsstudier. SVUX föreslår att en fördelning av halv-månadsmoduler görs på utbildningsnivåer, varvid resurserna i ett inledningsskede främst bör användas för lägre utbildningsnivåer. Som beteckning för de skilda utbUdningsnivåerna används begreppen från det allmänna skolväsendet och ungdomsutbUdningen. Nämnda förslag innebär att regeringen, efter förslag av SÖ och UKÄ, fattar beslut om tUl vUken nivå olika kurser skall hänföras, SVUX föreslår för den första femärsperioden följande utveckling av antalet halvmänadsmodiUer:

Är

Grundskolenivå Gymnasieskolenivå Högskolenivå

135 000

90 000 45 000

270 000

180 000 90 000

360 000

252 000 108 000

414 000

270 000 126 000

450000

306 000 144 000

Totalt

270 000

540 000

720 000

810 000

900 000

Dessa halvmånadsmoduler motsvarar följande antal personer som bedriver heltidsstudier under ett läsår om nio mänader.

Är

Grundskolenivå Gymnasieskolenivå Högskolenivå

7 500

5 000 2 500

15000

10 000 5 000

20 000

14 000 6 000

23 000

15 000 7 000

25 000

17000 8 000

Totalt

15 000

30 000

40 000

45 000

50000

Enligt SVUX' uppfattning bör utbyggnadstakten under en andra femårsperiod vara ungefär densamma som under slutet av den första femårsperioden. Vid utgången av tioårsperioden bör således antalet halvmånadsmoduler uppgå tUl ca 1,4 milj., motsvarande 75—80 000 personer

Prop. 1975:23 111

som studerar på heltid under ett läsår. Under den andra femårsperioden bör en förskjutning av antalet halvmånadsbidrag ske till förmån för gymnasie- och högskolenivå.

SVUX föreslår att vuxenstudiestödet för grundskole- och gymnasieskolenivåerna fördelas på landets kommuner, så att varje kommun erhåller ett antal moduler, som i huvudsak svarar mot kommunens andel av rikets befolkning. Beträffande högskolan bör vuxenstudiestödet fördelas på de sex studiemedelsnämnderna i huvudsaklig proportion tUl den högskoleutbildning som sorterar under respektive nämnd.

Urval bland sökande av särskilt vuxenstudiestöd

SVUX framhåller att lu-valet bland sökande av särskUt vuxenstudiestöd bör göras pä ett sådant sätt att så stor del som möjligt av målen för den studiesociala reformen kan uppnås, SVUX anser det olämpligt att genom centralt fastställda regler bestämma vilka personer som har rätt till det förbättrade studiestödet. I stället bör man söka åstadkomma en individuell bedömning där hänsyn tas tiU olika omständigheter som i det enskilda faUet påverkar möjligheterna att bedriva studier,

SVUX anser att kravet på individuell och aUsidig behandling av ansökningar om vuxenstudiestöd för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå tillgodoses bäst om handläggningen uppdras åt ett organ som arbetar på lokal, dvs. kommunal, nivå. Detta organ bör dä bli skolstyrelsen.

Urvalet av dem som skall erhälla vuxenstudiestöd för högskolestudier bör göras av ett annat organ. För dessa studier är det enligt SVUX rimligt att man utöver den individueUa bedömningen av utbildningsbehovet i det enskUda fallet också tar hänsyn tUl graden av den tUl-tänkta utbildningens yrkesinriktning. De som fördelar vuxenstudiestöd för högskolestudier bör ha expertkunskap om högskolans olika delar. SVUX föreslår att beviljandet av vuxenstudiestöd för studier på högskolenivå skall handhas av studiemedelsnämnd.

SVUX stryker kraftigt under att det inte bör få förekomma att skolstyrelse eUer andra kommunala organ respektive studiemedelsnämnd under hand skaffar sig enkla och schablonartade regler för bedömningen av ansökningarna. Det måste således även i praktiken bli fråga om en verklig individuell bedömning av ansökningarna. Vid urvalet av dem som skall få det särskUda vuxenstudiestödet bör emeUertid enligt SVUX följande beaktas. Vuxenstudiestödet skall inte bevUjas den som lika gärna eUer rent av med större fördel kan bedriva studier på fritiden. Inte heller skall vuxenstudiestöd bevUjas den, för vUken vanliga studiemedel bedöms vara tiUräckliga för att studierna skaU komma tiU ständ.

Företräde till vuxenstudiestöd bör ges åt dem som har en kort tidigare utbildning eller, ifråga om studier på gymnasieskoleiuvä, till dem

Prop. 1975:23 112

som inte tidigare erhållit sådan utbUdning, Vid högskolestudier bör mindre avseende fästas vid tidigare utbUdning,

Förslaget om minst fem års förvärvsarbete samt sju är för det högsta bidragsbeloppet bör erUigt SVUX ses som ett minimiönskemål. Den aUmänna behörigheten bör kunna uppnås även vid ett mindre omfattande deltidsarbete, I en urvalssituation bör enligt SVUX de som har ytterligare ett antal års arbetslivserfarenhet ges företräde. SVUX föreslår också att man bör ge företräde för dem som heltidsarbetat framför dem som deltidsarbetat.

Enligt SVUX' förslag skall vuxenstudiebidraget inte vara behovsprövat och de återbetalningspliktiga studiemedlen skaU endast prövas mot den studerandes egen ekonomi och inte mot makes ekonomiska förhållanden.

Vid en urvalssituation bör emeUertid tUldelningen av stödet ske med hänsyn till den enskUdes faktiska ekonomiska behov. Härvid bör hänsyn tas tUl tUlgångar och försörjningsbörda. Trots de principer SVUX uttalat innebär detta att hänsyn också bör tas till makes ekonomiska förhållanden. Denna form av ekonomisk bedömning vid urvalet bör enligt SVUX ha en klar övergångskaraktär,

SVUX föreslår även att företräde bör ges för den vars studier av organisatoriska skäl måste bedrivas i andra former än på fritid samt för den som inte kan bedriva de planerade studierna på hemorten,

SVUX anger att ett övergripande syfte som bör påverka urvalet, är att utbildningen skall medverka till en positiv förändring av den enskUdes situation i ekonomiskt, kulturellt och socialt avseende.

Den enskildes behov och önskemål bör vara helt utslagsgivande när det gäller val av studieinriktning på grundskolenivå och gymnasieskolenivå. Vid studier på högskolenivå bör — som nämnts — visst hänsynstagande ske såväl till graden av yrkesinriktning som tUl i vad mån studierna kan beräknas bli framgångsrika,

SVUX framhäller att uppgifterna i ansökan om vuxenstudiestöd måste vara något fyUigare än dem som nu lämnas i en ansökan om studiemedel. Man måste enligt SVUX i stor utsträckning Uta på de uppgifter den sökande själv lämnar. Kontroll får i efterhand ske genom stickprov. Personal som ombesörjer föredragningar och utarbetar förslag om vilka som bör få vuxenstudiestöd bör genom personliga samtal med dem som föreslås få vuxenstudiestöd kunna få ytterligare underlag för bedöm' ningar.

I fråga om urvalet bland sökande av vuxenstudiestöd framhåUer SVUX att det även bör eftersträvas att de tUlgängliga resursema blir någorlunda jämnt fördelade på personer med mera omfattande studiemål och på personer som bara skall delta i kortare kurser.

Vidare framhälls att om vuxenstudiestödet bevUjats en person som avsett att delta i en längre utbUdning så bör det beviljande organet

Prop. 1975:23 113

betrakta det mer eller mindre som ett åtagande att bevilja fortsatt vuxenstudiestöd om studierna ger godtagbara resultat. Vid studier på högskolenivå bör meritbedömningen göras enligt de gmnder som gäller för beviljande av vanliga studiemedel,

SVUX har i sitt förslag tUl urval velat ge de lokala organen stor frihet vid bedömningen. Det finns en risk för att skiUnaderna i bedömning mellan olika kommuner blir alltför stora, SVUX föreslår därför att kommunernas och studiemedelsnämndernas urval till det särskilda vuxenstudiestödet blir föremål för en fortlöpande utvärdering. Denna utvärdering bör göras av CSN,

FÖVUX' förslag om studiestöd

FÖVUX framhåller att personer med kort och bristfällig grundutbUdning, bristande studievana och låg studiemotivation kan motiveras att delta i studier om de rekryteras genom uppsökande verksamhet. Dessa personer efterfrågar oftast studiecirklar, ämneskurser vid folkhögskola och annan utbildning av mer begränsad omfattning. De nuvarande studiesociala systemen kan emeUertid endast utnyttjas för mer omfattande studier, varför det behövs studiesociala anordningar för dem som deltar i studiecirklar och korta kurser. Dessa studiesociala anordningar skall enligt FÖVUX vara tillgängliga för kortutbUdade vuxna, i första hand anställda och främst personer med skiftarbete eller obekväm arbetstid. De former av arbetstidsförläggning som avses med "skiftarbete eller obekväm arbetstid" är främst skiftarbete, förskjuten obekväm arbetstid, turlistetid och långa arbetsskift.

Erfarenheterna från FÖVUX' försöksverksamhet visar att det är mycket svårt för personer med skiftarbete eller obekväm arbetstid att delta i vuxenstudier på fritid. Möjligheter bör därför enligt FÖVUX ges att studera på arbetstid eller på motsvarande villkor.

FÖVUX anser de i det följande redovisade förslagen till nya studiestöd vara en förutsättning för att man skall kunna uppnå tillfredsställande rekryteringsresultat vid uppsökande verksamhet särskilt bland personer med skiftarbete eller obekväm arbetstid och/eller med tungt och slitsamt arbete. De nya studiestöden är enligt FÖVUX främst avsedda för deltagare i studiecirklar resp, korta ämneskurser vid folkhögskola.

Följande typer av nya studiestöd för vuxenstuderande föresläs inrättade.

Timstudiestöd på f. n. 10 kn (0,12 % av basbeloppet) per studietimme föreslås för deltagare i studiecirklar som tar ledigt för att delta i cirkeln och som därför förorsakas infcomstbortfaU. Timstudie-stödet avses utgöra en schabloniserad ersättning för förlorad arbets-

8 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 23

Prop. 1975:23 114

förtjänst. Antalet bidragsberättigade studietimmar bör vara lägst tio och högst 35 för en person under två på varandra följande kvartal, dvs, beloppet kan under denna tid variera mellan 100. kr, och 350.kr.

Dagstudiestöd bestående av dels ett inkomstbidrag, dels ett intematbidrag föreslås för deltagare i korta ämneskurser vid folkhögskola,. Inkomstbidraget på f. n, 60 kr. (0,7 % av basbeloppet) per kiu;sdag föreslås utgå tUl deltagare i ämneskurs som tar ledigt.för att delta i kursen och som därför förorsakas inkomstbortfall. Inkomstbidraget avses utgöra en schabloniserad ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Antalet bidragsberättigade kursdagar bör vara lägst två och högst fem föj en person under två på varandra följande kvartal. För bidragsberättigad person kan alltså under denna tid utgå belopp meUan 120 kr. och 300 kr.

Intematbidraget på f. n. 60 kr. (0,7 % av basbeloppet) per kursdag föreslås utgå till deltagare i ämneskurs som har utgifter för internatvistelse eller resor i samband med kursen. Intematbidraget avses utgöra en schabloniserad ersättning för dessa kostnader. Samma villkor för antal bidragsberättigade dagar bör gälla som för inkomstbidraget.

Belopp av viss storlek bör anslås tUl de olika bidragen varje år. Tim-studiestödet bör fördelas för sig. Berättigade tiU detta stöd är endast personer med anställning. Huvuddelen av dagstudiestödet bör vara inkomst- och intematbidrag vilka fördelas på anställda som deltar i ämneskurser i internat. Resten av dagstudiestödet består dels av enbart inkomstbidrag vilka fördelas på anställda som deltar i ämneskurser i externat, dels av enbart intematbidrag vUka fördelas på personer utan anställning som deltar i internatkurser.

FÖVUX föreslår att tim- och dagstudiestöd främst bör utgå till personer med skiftarbete eller obekväm arbetstid men även tUl andra anställda t.ex, i tungt och slitsamt industriarbete. Efter hand bör resurserna ökas så att stöden också blir tUlgängliga för allt fler personer. Om det på enstaka orter visar sig att inga ansökningar inkommer, som avser personer med skiftarbete eUer obekväm arbetstid, bör även. andr vara berättigade till studiestöd.

FÖVUX föreslär att de nya,studiestöden skaU fördelas enligt följande principer.

1. Personer med komplicerad skiftgång eller annan "mycket obekväm" arbetstid skall ges företräde framför personer med tvåskift eUer annan "mindre obekväm" arbetstid. Dessa skall i sin tur ges företräde framför personer med normal arbetstidsförläggning. Särskild hänsyn skall också tas till den som — oavsett arbetstidens förläggning — har tungt eller på annat sätt särskilt slitsamt arbete eller liknande omständigheter.

2. Personer med kort utbildning skall ges företräde framför personer med längre utbildning. Bland personer med utbUdning av ungefär samma längd bör företräde ges den som har längre anstäUningstid. Härefter

Prop. 1975:23 115

bör hänsyn tas till andra särskilda skäl, som den sökande åberopat för behovet av studiestöd. Dessa skäl kan sammanhänga med familjesitua- -tionen, avståndet till studieplatsen eller andra liknande omständigheter.

3. Ansökningar i vilka studiestödet är sammankopplat med uppsökande verksamhet skall — oavsett om stödet söks genom kollektiv eller individueU ansökan — bifallas före sådana, där detta inte är fallet.

4. När det gäUer intematbidraget bör hänsyn ocksä tas tUl studiehinder, som sammanhänger med hemarbete, handikapp eUer glesbygd.

FÖVUX framhäller att det normala bör vara att fackliga organisationer ansöker om studiestöd koUektlvt för ett visst antal anstäUda på en arbetsplats. Kvalifikationsgrunderna behöver då inte redovisas särskilt för varje person. Däremot bör det av ansökan framgå hur många personer som uppfyller de nyss angivna kvalifikationerna för prioritering.

FÖVUX föreslär inte någon åldersgräns för rätten tUl studiestöd.

När det gäller studiestödets storlek anser FÖVUX det rimUgt att beloppet för timstudiestödet motsvarar ersättning för inkomstbortfall vid genomsnittliga inkomster för stora löntagargmpper och att inkomstbidraget faststäUs tUl ett belopp motsvarande 3/4 av timstudiestödets ersättningsnivå. Intematbidraget fömtsätts motsvara genomsnittUga inter nätkostnader.

Studiestöden bör i sin helhet utgöras av icke återbetalningspliktiga bidrag. Studiestödens storlek bör följa löne- och prisutvecklingen och bör därför vara relaterad till gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. FÖVUX framhåller att det även blir nödvändigt att tid efter annan genomföra höjningar av den andel av basbeloppet som stöden skall motsvara så, att de bättre svarar mot den reala inkomstutveck-Ungen.

Studiestöd för hemarbetande invandrare

Invandrarutredningen framhöll bl.a. i sitt betänkande (SOU 1971:51) Invandrarnas utbildningssituation följande. Erfarenheterna från undervisning i svenska med samhällsorientering för hemarbetande invandrarkvinnor visar att det krävs särskUd stimulans för att denna grupp skall följa undervisningen. Detta gäller också andra mindre grupper av icke anställda invandrare. I avvaktan på mera långsiktiga förslag föreslår utredningen ett statligt premiesystem för invandrare utanför arbetslivet. Varje icke anställd invandrare som följer grundutbildningen bör tilldelas en skattefri premie om 700 kr. som kan täcka kostnader i samband med deltagande och innebära en viss ekonomisk stimulans.-Som villkor för premien bör gälla att grundutbildningen fullföljts och att minst 200 lektionstimmar bevistats.

Riksförbundet intemationella föreningar för iavandrarkvinnorj Stockholms broderskapsdistrikt och Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening har inkommit med en skrivelse angående särskUda åtgärder för

Prop. 1975: 23 116

invandrarkvinnor i Sverige. I skrivelsen aktualiseras invandramtredningens förslag om ett ekonomiskt stimulansbidrag på 700 kr. tiU hemmavarande invandrarkvinnor som deltar i svenskundervisning. Vidare krävs bl.a. att resebidrag skall utgå till hemmavarande invandrarkvinnor som önskar studera svenska, att kommunerna tillhandahåller lokaler lämpliga för denna verksamhet och att barnpassning anordnas i anslutning till bUdningsförbundens svenskundervisning.

4.3.3 Administration av vuxenstudiestödet

SVUX föreslår att ansökan om vuxenstudiestöd skall inges tUl studiemedelsnämnden för det verksamhetsområde som den utbildningsenhet tillhör, vid vilken studierna avses bedrivas. Det är vidare enligt SVUX lämpligt att ansökningsblanketten får en sådan utformning att det särskUda vuxenstudiestödet och studiemedel kan sökas samtidigt. Det särskilda vuxenstudiestödet bör kunna sökas vid fyra olika tillfällen. Om ansökan avser mer än ett kvartal bör ansökan vara inlämnad senast den 15;e månaden näst före det första av de kvartal som ansökan avser.

Handläggningen av ansökan om vuxenstudiestödet kommer enligt SVUX att kräva ungefär en månad. Ansökan om vuxenstudiestödet bör lämnas till studiemedelsnämnden för viss formeU granskning och därefter överlämnas tUl den kommun där den sökande är bosatt, om ansökan avser studier på grundskole- eller gymnasieskolenivå. Vederbörande kommunala organ skall därefter hinna bereda ärendet och inhämta förslag till beslut från ett råd som är sammansatt av fackliga företrädare.

När det gäller kravet på antal år med inkomster av sådan omfattning att ATP-poäng fastställs framhåller SVUX följande. Det genereUa kvalifikationskravet på fem års ATP-poäng måste kompletteras, så att antal år med noterade ATP-poäng skall anses styrkt i och med att den sökande i ansökningshandlingen på heder och samvete försäkrar, att han under året närmast före det år som ansökan avser haft inkomster av anställning och/eUer annat förvärvsarbete överstigande ett basbelopp.

Det lokala studiestödsorganet skall lämna förslag om vUka personer som skall erhåUa dels vuxenstudiebidrag och för hur lång tid, dels tim-och dagstudiestöd enligt FÖVUX' förslag. Övriga beslut, t, ex, om beloppets storlek, preliminärskatteavdrag, bör fattas av studiemedelsnämnden.

Det kommunala organ som i första hand bör komma i fråga för att fördela vuxenstudiestödet och tim- resp. dagstudiestöd enligt förslag av FÖVUX är skolstyrelsen. SVUX och FÖVUX föreslår att skolstyrelsen skaU åläggas att inhämta förslag beträffande fördelningen av vuxen-

Prop. 1975:23 117

studiebidragen från ett särskilt råd som bör bestå av företrädare för löntagarnas organisationer. Rådet som bör kallas studiestödsråd tillsätts enligt SVUX och FÖVUX av skolstyrelsen. Studiestödsrädet innehåller ledamöter som föreslagits av fackliga organisationer och blir formellt ett kommunalt organ. Två tredjedelar av ledamöterna skall företräda fackliga organisationer med LO som huvudorganisation och en tredjedel av ledamöterna skall företräda fackliga organisationer med TCO som huvudorganisation. Förslag om ledamöter skall inhämtas av skolstyrelsen från respektive huvudorganisationsdistriktsorganisation dvs. från FCO-distrikten respektive de regionala TCO-kommittéerna. Antalet ledamöter bör normalt inte understiga sju och aldrig vara lägre än fem.

Innan skolstyrelsen fattar beslut om fördelning av vuxenstudiestöden bör den ha erhåUit förslag tUl fördelning från studiestödsrådet.

De studiestöd som föreslås av FÖVUX avses i första hand användas som komplement tUl uppsökande verksamhet. Därför bör i huvudsak de fackliga organisationerna söka studiestöden kollektivt och fördela dem på individer. FÖVUX framhåller att var och en som tillhör målgmppen och som prioriteras i enlighet härmed bör ha möjlighet till studiestöd. Om någon efter framställning till facklig organisation inte fått begärt studiestöd bör ärendet kunna prövas direkt av föredelningsorganet. Även individuella framställningar bör emellertid kunna göras och något krav på organisationstillhörighet för individen bör inte finnas.

FÖVUX förmodar dock att tim- respektive dagstudiestödet i flertalet fall kommer att beviljas efter kollektiv ansökan.

När det gäller tim- och dagstudiestödet bör vid ansökan följande förhållanden redovisas:

1. För hur många personer och studietimmar respektive kursdagar stöd önskas samt vilken typ av studiestöd ansökan gäUer.

2. VUket slag av skiftgång eller obekväm arbetstid eUer annan besvärande arbetssituation dessa personer har.

3. Ungefärlig längd på de aktuella personernas grundutbUdning och — om möjligt — deras anstäUningstid samt vilket slag av studier som avses (elementära eUer mer avancerade).

4. Humvida studiestödet söks i samband med uppsökande verksamhet eller för personer, som själva efterfrågat stödet.

5. Övriga särskilda omständigheter som den sökande önskar åberopa som skäl för studiestöd.

Studiestöden bör fördelas i mars, juni, september och december samt avse studier under något eller några av de närmast följande fyra kvartalen.

EiUigt SVUX är studiemedelsnämndernas sammansättning inte tUl-fredsstäUande för urvalet bland dem som söker vuxenstudiebidrag för studier på högskolenivå. Studiemedelsnämnderna bör enhgt SVUX ut-

Prop. 1975:23 118

ökas med en ledamot som representerar TCO och en ledamot som representerar LO vid behandUng av ärende om urval av personer som skall erhåUa vuxenstudiestöd. Dessa ledamöter bör utses av regeringen efter förslag från respektive orgaiusation.

SVUX och FÖVUX avvisar möjUgheten tUl generell besvärsrätt men i vissa faU bör dock besvärsrätt finnas nämUgen

1. När skolstyrelsen fattar ett beslut som inte överensstämmer med den metung som uttalats av majoriteten av studiestödsrådet.

2. När de båda fackliga representanterna i studiemedelsnämnden gemensamt biträder en mening men nämnden fattar etf beslut som går denna mening emot. Rätt att föra talan mot beslut i dessa faU bör tillkomma den som berörs av beslutet. CSN bör vara besvärsmyndighet och CSN:s beslut i besvärsärende bör inte kunna överklagas.

Det särskUda vuxenstudiestödet samt tim- och dagstudiestödet skaU enligt SVUX och FÖVUX finansieras dels via en särskUd arbetsgivaravgift, dels via statsmedel. En särskUd fond bör skapas härför och CSN bör utgöra fondens styrelse.

Landets totala vuxenstudiestöd bör fördelas meUan kommunerna efter invånarantal. Denna fördelning bör göras centralt av CSN. För besvärsärenden i dessa frågor bör CSN inrätta en särskUd delegation för vuxenstudiestöd där det bland ledamöterna bör finnas företrädare för det allmänna och för löntagarorganisationema. Ordförande i delegationen bör vara ordföranden i CSN. I övrigt bör delegationen bestå av ledamöter vilka utses på förslag av LO och TCO,

FÖVUX framhåller att fördelningen av tim- och dagstudiestöden under planeringsperioden i huvudsak bör baseras på förekomsten av skiftarbete eller obekväm arbetstid.

Enligt FÖVUX bör beloppen för tim- och dagstudiestöd utbetalas i efterskott. Under ett halyår skall samma person högst kunna uppbära timstudiestöd om 350 kr„ inkomstbidrag om 300 kr, och intematbidrag om 300 kr. Den som får del av detta studiestöd bör inte samtidigt erhälla studiemedel, vuxenutbildningsbidrag eller utbildningsbidrag.

Den som tar emot timstudiestöd eller inkomstbidrag bör inte samtidigt ha semester eller vara tjänstledig med lön, utan vederbörande skaU åsamkas inkomstbortfall under studierna.

Administrativa kostnader föranledda av SVUX' förslag

I anslutning till sitt betänkande har SVUX överlämnat skrivelsen "Beräkningar av administrativa kostnader föranledda av SVUX' förslag i betänkandet (SOU 1974: 62) Studiestöd åt vuxna".

Beräkningar av antalet ansökningar och bevUjade vuxenstudiestöd

I skrivelsen konstaterar SVUX att rekryteringseffekterna av det föreslagna särskilda vuxenstudiestödet är beroende av en mängd faktorer.

Prop. 1975: 23 119

Dessa faktorer är inte på förhand kända, vilket omöjliggör eh prognos över antalet tillkommande ansökningar av studiestöd. SVUX har därför begränsat sig till att göra en beräkning, som bygger på en rad antaganden, av antalet tUlkommande ansökningar.

Pä grundskole- och gymnasieskolenivä uppskattar kommittén antalet deltagare år 1976 i sådan vuxenutbildning som berättigar till det särskilda vuxenstudiestödet tUl 200 000. Den beräknar att antalet år 1976 kommer att bli 40 000. Enligt vad som nyss redovisats beräknar kommittén att.för äldre elever i gymnasial utbildning under år 1976 skall kunna beviljas 225 000 halvmånadsbelopp (dvs, motsvarande 12 500 helårsstuderande) i särskilt vuxenstudiestöd, I genomsnitt räknar SVUX med att åtta halvmånadsbelopp utgår per beviljad ansökan och att 28 125 personer kan beviljas vuxenstudiestödet. Det totala antalet ansökningar om det särskilda vuxenstudiestödet för hela riket under hela 1976 har SVUX beräknat på fyra olika nivåer:

nivå 1 (2 ggr antalet beviljat stöd) 56 250
nivä 2 (3 ggr „ „ „ ) 84 375
nivå 3 (4 ggr „ „ „ ) 112 500
nivä 4 (5 ggr ,......... ) 140 625

Antalet tiUkommande ansökningar har beräknats på ,så sätt, att frän det beräknade totala antalet ansökningar har frånräknats 40 000 ansökningar om studiemedel frän äldre elever i gymnasial utbildning som antas inkomma år 1976 och som — om det särskilda vuxenstudiestödet införs — kan antas ansöka även om detta. Eftersom dessa ansökningar således skulle ha inkommit även om det särskUda vuxenstudiestödet inte funnits, kan de inte betraktas som tiUkommande ansökningar på gmnd av det särskUda vuxenstudiestödet. Således beräknas antalet tiUkommande ansökningar på grund av det särskilda vuxenstudiestödet bli:

nivå I 16 250

nivä 2 44 375

nivä 3 72 500

nivå 4 100 625

På högskolenivån uppskattas antalet deltagare år 1976 i sådan vuxenutbUdning som berättigar till det särskilda vuxenstudiestödet till 140 000, Vidare beräknar man antalet ansökningar om studiemedel frän högskoleelever 1976 tUl 120 000. Som tidigare nämnts beräknar man att under 1976 kunna bevilja 45 000 halvmånadsbelopp (dvs. motsvarande 2 500 helårsstuderande) som särskUt vuxenstudiestöd på denna nivå. Detta innebär att särskilt vuxertstudiestöd genomsnittligt kommer att beviljas i nio halvmånadsbelopp per beviljad ansökan och att 5 000 personer kan beviljas vuxenstudiestödet. Även på högskolenivån har man

Prop. 1975:23 120

beräknat det totala antalet ansökningar om det särskilda vuxenstudiestödet på fyra olika nivåer:

nivå 1 (2 ggr antalet beviljat stöd) 10 000
nivå 2 (3 ggr „ „ „ ) 15 000

nivå 3 (4 ggr „ „ „ ) 20 000

nivå 4 (5 ggr „ „ „ ) 25 000

Det beräknade antalet tillkommande ansökningar på grand av det särskUda vuxenstudiestödet antas motsvara beräknat totalt antal ansökningar enligt ovan.

Administrativa kostnader vid studiemedelsnämnderna

Medelsberäkningen för studiemedelsnämndernas lönekostnader baseras på en genomsnittskostnad per ansökan. För budgetåret 1974/75 är den totala stycketalskostnaden avrandat 24 kr. inkl. löneomräkning och tUlägg för kostnad på grund av ökad handläggningstid.

Stycketalskostnaden för ansökan om det särskilda vuxenstudiestödet för studier pä grundskole- och gymnasieskolenivå beräknas inte skUja sig nämnvärt från stycketalskostnaden för en ansökan om vanliga studiemedel.

På nivå två, där antalet tillkommande ansökningar beräknats till 44 375, kommer förhållandet mellan antalet beviljade och antalet avslagna ansökningar att ungefärligen motsvara nuvarande läge. På nivåerna tre och fyra däremot ökar andelen avslagna ansökningar, vilket bidrar till att sänka stycketalskostnaderna på dessa nivåer. Efter en viss uppräkning för inkörningsproblem under år 1976 kan enligt SVUX stycketalskostnaderna beräknas tUl 25, 25, 24 respektive 23 kr, på de olika nivåerna.

Medelsberäkning tör studiemedelsnämndernas lönekostnader beträffande handläggningen av ansökningar om vuxenstudiestöd för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå:

Nivå Antal ansökningar Stycketals- Medelsbehov

1976 kostnad (kr.) år 1976 (kr,)

1	16 250	25	406 250
2	44 375	25	1 109 375
3	72 500	24	1740 000
4	100 625	23	2 314 375

På högskolenivån bör man räkna med ett visst administrativt merarbete i förhållande till en ansökan om vanliga studiemedel vUket i första hand beror på att studiemedelsnämnden har att själv fatta beslut om urval av sökande.

SVUX beräknar kostnader för sjukvård och resor, vilka hänförs till omkostnader, tUl 20 000 kr.

Anslaget för e x p e n s er beräknas pä en genomsnittskostnad per studiemedelsansökan. Innevarande års kostnad per ansökningsärende beräknas uppgå till 1 : 25 kr. För år 1976 beräknar SVUX en kostnad av 1: 44 kr, per ansökan med hänsyn tagen till prisförändringar.

Medelsberäkning för studiemedelsnämndernas expenser:

Nivå Antal ansökningar Stycketals- Medelsbehov

1976 kostnad (kr.) 1976 (kr,)

1	26 250	1:44	37 800
2	59 375	1:44	85 500
3	92 500	1:44	133 200
4	125 625	1:44	180 900

Enligt SVUX' förslag skall studiemedelsnämnderna, vid beslut om vilka som skall erhålla det särskilda vuxenstudiestödet, utökas med en representant för vardera LO och TCO. Totalt innebär detta att antalet ledamöter i nämnderna skall utökas med tolv nya ledamöter. Kostnaderna för arvoden till dessa ledamöter beräknas tiU 10 000 kr.

Administrativa kostnader vid CSN

Med anledning av SVUX' förslag åläggs även CSN vissa nya uppgifter. CSN skall bl, a. fördela det för riket totala särskilda vuxenstudiestödet samt vara besvärsinstans i vissa frågor. I samband med detta

Prop. 1975:23 122

föreslår SVUX att en särskild, delegation för vuxenstudiestöd inrättas inom CSN.

SVUX föreslår att man inrättar tre nya tjänster vid CSN. Två förste byräsekreterartjänster i F ll och en biträdestjänst i F 1. Den ena byråsekreteraren skall handha tillsyn och uppföljning av de lokala studiestödsorganens och studiemedelsnämndernas handläggning av det särskilda vuxenstudiestödet samt handlägga besvär över beslut rörande urvalet, fattade av de lokala och regionala organen. Den andra förste byräsekreteraren skall svara för utarbetandet av anvisningar och rutiner samt handha administrationen av den särskUda delegationen för vuxenstudiestöd och den särskUda fonden. SVUX beräknar det totala medelsbehovet för lönekostnader till 190094 kr.

Omkostnader och expenser beräknas totalt till 20000 kr,

I den särskUda delegationen för vuxenstudiestöd skall ingå ledamöter från LO och TCO, Kostnaderna för arvoden tiU dessa ledamöter beräknas till 5 000 kr,

SVUX ser informationsinsatsen som en av de faktorer som säkerligen kan få stor betydelse för rekryteringseffekterna. För att nå de gmpper som stödet i första hand är avsett för, torde därför en relativt omfattande information krävas under andra halvåret 1975, SVUX föreslår med atUedning av detta att de totala informations kostnader na under nämnda period bör uppgå till 500 000 kr. och därefter läggas på en mera normal nivå vilken föreslås bli 500 000 kr. per år.

Sammanfattning

SVUX räknar samtliga kostnader vid CSN samt kostnaderna för arvoden på studiemedelsnämnderna (SMN) som fasta. Lönekostnaderna och expenserna vid studiemedelsnämnderna varierar i förhållande till antalet sökande av det särskUda vuxenstudiestödet vid varje nämnd. Totalt räknar man med att de administrativa kostnaderna under år 1976 föranledda av SVUX' förslag kommer ätt uppgå till lägst 1 489 000 kr. och högst till 3 915 000 kr. beroende på antalet sökande.

Sammanställning av de totala administrativa kostnaderna under år 1976 föranledda av SVUX' förslag.

Nivå	Löne-	Omk,	och exp.	Arvoden	Info,	Summa
	kostnader	i tkr.		i tkr.	i tkr.
	i tkr.
	CSN SMN	CSN	SMN	CSN SMN
1	190 706	20	58 .	5 10	500	1 489
2	190 1 544	20	106	5 10	500	2 375
3	190 2 300	20	153	5 10	500	3 178
4	190 2 989	20	201	5 10	500	3915

Prop. 1975: 23 123

4.3.4 Kostnader för studiestöd: finansiering

SVUX' utgiftsberäkningar

När det gäller studiemedelssystemet föreslår SVUX att beloppet för en halv månads heltidsstudier skall vara 8 % av basbeloppet vilket för en normal studietermin om fyra och en halv månad innebär 72 %, Förslaget innebär en höjning av studiemedelsbeloppet med knappt 3 %. Genom den av SVUX föreslagna höjningen beräknas det sammanlagda anslagsbehovet öka med drygt 32 milj, kr. varav 6 milj. kr, utgör studiebidrag och resten återbetalningspliktiga studiemedel.

Det i studiemedlen ingående bidragsbeloppet föreslås av SVUX tiU 120 kr, för en halv månads heltidsstudier vilket för en termin på fyra och en halv månad innebär 1 080 kr. SVUX' förslag betyder en. höjning med 81 kr., vUket motsvarar 8 %. Detta förslag medför ett ökat anslagsbehov på 18 milj. kr. Samtidigt kan investeringsanslaget avseende studiemedelsfonden minskas med samma belopp.

Beträffande bamtiUägget föreslår SVUX för én normal termin en höjning från 1 063 kr. tiU 1 148 kr. vUket innebär en höjning med 8 % av det nuvarande beloppet. Merkostnaden uppskattas av SVUX tUl 2 mUj. kr, vilket nästan helt består av återbetalningspUktiga studiemedel.

SVUX föreslår ändrade behovsprövningsregler mot egen inkomst vilket innebär att studiemedelsbeloppet för en normal studietermin kan öka högst ca 2 000 kr. Detta förslag kommer enligt SVUX att medföra en årlig meratgift i fråga om studiemedel med ca 20 milj. kr.

Beträffande behovsprövning mot makes inkomst kan SVUX' förslag innebära en ökning av studiemedelsbeloppet med högst ca 3 500 kr. Dessa ändrade regler medför en årlig merutgift i fråga om studiemedel med ca 15 mUj. kr.

När det gäller behovsprövning mot makes och egen förmögenhet innebär SVUX' förslag endast en teknisk anpassning tiU de föreslagna reglerna för behovsprövningen i övrigt. Härför beräknar SVUX inga ökade utgifter.

SVUX föreslår att barntUlägget i fortsättningen inte skall behovsprövas. Nägot ökat anslagsbehov med anledning härav beräknar SVUX inte.

SVUX föreslår att istället för nuvarande regler om studiemedel under högst 16 terminer och åldersgräns på 45 år skall gälla att den totala återbetalningsskyldigheten för vuxna får vara högst tio basbelopp och att åldersgränsen blir 60 år. SVUX beräknar ingen påtaglig utgiftsökning för vanliga studiemedel på gmnd av de föreslagna reglema för maximering av den totala rätten tUl studiemedel.

Det är enligt SVUX inte sannoUkt att förslaget om vidgad rätt tUl deltidsstudiemedel kommer att medföra väsentliga kostnadsökningar.

Prop. 1975: 23 124

När det gäller vuxenstudiebidraget skall detta enligt SVUX, beroende på antal år med pensionsgrundande inkomst, variera mellan 425 kr. och 595 kr. för en halv månads heltidsstudier. SVUX antar att de flesta som beviljas vuxenstudiebidrag kommer att bevUjas det maximala beloppet. Kommittén räknar med ett genomsnittsbelopp på 575 kr. Vuxenstudiebidraget skall räknas som beskattningsbar inkomst. En tredjedel av vuxenstudiebidraget skall enligt SVUX återgå till samhället i form av skatt. Det genomsnittiiga vuxenstudiebidragets bruttobelopp på 575 kr. för halv studiemånad motsvaras av ett nettobelopp efter skatt om knappt 385 kr.

I tabell 11 och 12 redovisas de beräknade utgifterna för vuxenstudiebidraget under de fem reformåren perioden omfattar dels före skatt, dels efter avdrag för den beräknade skatten.

TabeU 11 Bruttoanslagsbehov för vuxenstudiebidrag för olika år och på olika utbildningsnivåer; genomsnittligt bidrag 575 kr. för en halv studiemånad. Milj. kr.

Är 1

Är 2

Är 3

Är 4

Är 5

Grundskolenivå

Gymnasieskolenivå

Högskolenivå

78 52 26

155 104

207

145

238 155

259

176

Summa

156

311

414

465

518

Tabell 12 Anslagsbehov efter avdrag för beräknad skatt för vuxenstudiebidrag för olika är och på olika utbildningsnivåer; genomsnittligt bidrag efter skatt 385 kr. för en halv studiemånad. Milj. kr.

Ärl

Ar 2

Är 3

Ar 4

Är 5

Grundskolenivå

Gymnasieskolenivå

Högskolenivå

52 35 17

104 69 35

139

97 42

159

104

173 118

Summa

104

208

278

312

346

SVUX föreslår att de som erhåUer vuxenstudiebidrag skaU ha rätt tiU återbetalningspUktiga studiemedel med samma belopp som bevUjas studerande med vanliga studiemedel. SVUX antar emellertid att inte aUa som får vuxenstudiebidrag kommer att utnyttja sin ratt tUl studiekredit fullständigt. Det totala utflödet av återbetalningspliktiga studiemedel beräknas till två tredjedelar av det teoretiskt maximala beloppet. Medelsbehovet beräknas tUl 41 milj. kr. år 1, 83 milj. kr. år 2, 113 mUj. kr. år 3, 126 milj. kr. år 4 och 139 mUj. kr. år 5.

Prop. 1975:23 125

Beträffande antalet utbildningsplatser beräknar SVUX ingen ökning av studerandeantalet på högskolenivå utan endast på nivåer motsvarande gmndskolan och gymnasieskolan,

SVUX föreslär att en viss del av bidraget skall finansieras genom arbetsgivaravgift. Det som återstår när man från brattobidraget gjort avdrag för beräknad skatt och för det bidrag som ingår i de vanliga studiemedlen skaU arbetsgivarf Inansleras.

FÖVUX' utgiftsberäkningar för studiestöd

FÖVUX anser att resurser bör kunna avdelas för studiestöd motsvarande följande antal hela timstudiestöd om 35 timmar respektive hela dagstudiestöd om fem dagar.

TabeU 13 Antal hela timstudiestöd om 35 timmar respektive hela dagstudiestöd om fem dagar.

Antal	Är
	1	2	3	4	5
Timstudiestöd	29 000	57 000	86 000	114 000	143 000
Dagstudiestöd Kopplade inkomstoch intematbidrag	6 500	13 000	20 000	25000	30 000
Inkomstbidrag för externatstudier	3 000	6 000	9000	12 000	15 000
Intematbidrag för personer utan anställning	3 000	6 000	9 000	12 000	15 000
Totalt	41500	82 000	124 000	163 000	203 000

Med dessa förutsättningar har FÖVUX beräknat följande kostnader för planeringsperioden:

Tabell 14 Kostnader för tim- och dagstudiestöden under planeringsperioden.

Milj. kr.	Är
	1	2	3	. 4	5
Timstudiestöd	10,2	20,0	30,1	39,9	50,1
Dagstudiestöd
Kopplade inkomstoch intematbidrag	3,9	7,8	12,0	15,0	18,0
Inkomstbidrag för externatstudier	0,9	1,8	2,7	3,6	4,5
Intematbidrag för personer utan anställning	0,9	1,8	2,7	3,6	4,5
Totalt	15,9	31,4	47,5	62,1 .	77,1

Prop. 1975: 23 126

Även de tim- och dagstudiestöd som FÖVUX föreslår bör enligt SVUX och FÖVUX finansieras genom någon form av arbetsgivaravgift. SVUX beräknar att en arbetsgivaravgift om 1 % motsvaräi'en intäkt av 1 400 mUj. kr. Uttryckt i procent av lönesumman motsvarar SVUX' och FÖVUX' sammanlagda förslag om vuxénstudiebidrag én avgift som under de närmaste fem åren kommer att stiga från ca 0,05 tiU0,20%.

I tabell 15 redovisas de olika kostnaderna samt hur stor arbetsgivaravgift som behövs.

Tabell 15 Kostnader under olika år som enligt SVUX' förslag skall täckas med en arbetsgivaravgift. Milj. kr.

	Ärl	Är 2	Är 3	Är 4	Är 5
Vuxenstudie-
bidrag (SVUX)	72	143	192	215	238
Dagstudie-
stod (FÖVUX)	6	11	17	22	27
Timstudie-
stöd (FÖVUX)	10	20	30	40	50
Summa	88	174	239	277	315
Motsvarar i arbetsgivar-
avgift, procent	0,06	0,12	0,17	0,20	0,23

4.3.5 Reservationer mot SVUX' förslag

Ledamöterna Tore Karlson, Lennart Larsson och Ulf Larsson anser att SVUX' förslag om minst fem års pensionsgmndande inkomst för rätt till det särskilda vuxenstudiestödet innebär ett alltför högt krav på kvalifikationstid. Detta kan bl. a. medföra svårigheter när det gäUer att utveckla återkommande utbildning och att nå vissa grapper som har lämnat ungdomsskolan för tidigt. U 68 föreslår i fråga om yrkesteknisk högskoleutbUdning (YTH) att minst tre års yrkesspecifik arbetslivserfarenhet bör krävas för behörighet till denna utbildning. SVUX' förslag kan då medföra att vissa personer som kommit in på YTH-utbUdningen inte har möjlighet att söka vuxenstudiestödet.

Med hänsyn tUl dessa förhållanden föreslår reservanterna dels att minst fyra år med pensionsgmndande inkomst bör utgöra behörighetsgrund för vuxenstudiestödet, de/x att fyra års yrkeserfarenhet, av vUka tre år bör avse yrkesspecifik verksamhet, bör ge behörighet tUl YTH-utbUdning.

Ledamoten Margareta Dahlgren reserverar sig mot finansieringen av de föreslagna reformerna. Dahlgren föreslår att frågan om finansie-

Prop. 1975:23 128

5 CSN:s förslag

5.1 CSN:s förslag för budgetåret 1975/76

CSN framhåller i sin ansIagsframstäUning för budgetåret 1975/76 att studiehjälpen i motsats tiU studiemedlen inte är värdebeständig tiU någon del.

Fr.o.m. den 1 juli 1973 överfördes de äldre eleverna inom studiehjälpssystemet tUl studiemedelssystemet. Samtidigt upphörde studielån som stödform och ersattes med återbetalningspliktiga studiemedel. Genom detta kom studiemedelssystemets återbetalningsregler med inslag av socialförsäkringskaraktär att omfatta även de yngre elever som får studiekredit.

De förslag om förbättringar av studiehjälpen som CSN för fram i peUta för budgetåret 1975/76 fär ses mot bakgmnd av riksdagens uttalande om att en aUsidig och förutsättningslös utredning bör göras av studiestödet efter det att SVUX presenterat sitt förslag. CSN påpekar att det är synneriigen angeläget att en utvärdering av hittillsvarande insatser på det studiesociala området kommer tUl stånd. En sådan utvärdering måste omfatta både en utvärdering av totaleffekten av studiestödet samt en analys av de olika stödformernas effekter.

Under läsåret 1973/74 har antalet studerande som uppburit studiebidrag minskat med 10 000, Dessutom har antalet nyinskrivna elever av berörd ålderskategori inom vuxenutbildningen fortsatt att minska under höstterminen 1973 och vårterminen 1974.

De inkomstprövade och behovsprövade tilläggen utgår, i motsats till studiebidrag, resetillägg och inackorderingstUlägg, med hänsyn till den studerandes och hans föräldrars ekonomiska situation. Från rekryteringssynpunkt är de särskilt viktiga för elever från familjer med små och medelstora inkomster. Både antalet inkomstprövade och behovsprövade tUlägg har minskat starkt mellan läsåren 1972/73 och 1973/74, från 31 145 till 26 276 respektive från 9 089 till 6 214. Antalet behovsprövade tillägg har således minskat med drygt 30 %.

CSN framhåUer att även antalet inackorderingstillägg har minskat starkt (med ca 5 000 eller 13 %) under det gångna läsåret. Varken resetillägget eller inackorderingstillägget ger i många fall full kostnadstäckning för de memtgifter som orsakas av resorna tUl och från skolan eller för inackordering. Inte minst inackorderingstillägget uppvisar en påtaglig brist på överensstämmelse med vad som på goda grander kan antas vara den reella merkostnaden för inackordering. De negativa effekterna av detta för rekryteringen till gymnasiala studier är uppenbara.

Erfarenhetsmässigt vet man att avtappnlngen vid övergång från gmndskolan till gymnasieskolan är större än vid övergång från gymnasie-

Prop. 1975:23 129

skola till högre utbildning. Studiehjälpen har utformats även med hänsyn till detta. Det starka inslaget av bidrag till de yngre eleverna är ett uttryck för den vikt man fäster vid studiehjälpen som rekryterings-befrämjande instmment. Enligt CSN:s mening bör studiehjälpens realvärde inte bara återställas utan studiehjälpens rekryteringsbefrämjande effekter mäste förstärkas. Genom sänkningen av myndighetsåldern tUl 18 är blir frågan om studiehjälpens sammansättning, bidrag/återbetalningspliktiga studiemedel, ytterligare markerad,

Inkomstprövat tillägg utgär enligt nuvarande bestämmelser med högst 75 kr. och lägst 20 kr. per månad. Det beräknas med utgångspunkt 1 ett s.k. ekonomiskt underlag och reduceras enligt vissa regler. Tillägget utgår med hänsyn tagen tiU antalet ogifta syskon under 17 är och till sådana syskon i åldern 17—19 är som bedriver studier vid studiehjälpsberättigande läroanstalt. Inkomstprövat tiUägg kan beviljas först för tid fr.o.m, kvartalet efter det under vUket eleven fyUt 17 år.

Antalet beviljade inkomstprövade tillägg har budgetåret 1973/74 minskat med knappt 4 500 och kostnaden för tillägget med 2,6 milj, kr. 1 jämförelse med 1972/73. Den sedan budgetåret 1969/70 nedåtgående trenden, vad avser säväl antal beviljade tUlägg som totalt beviljat belopp, har således fortsatt under budgetåret 1973/74. En del av förklaringen till det minskade utfallet för det inkomstprövade tillägget är att totalt färre elever under budgetåret 1973/74 uppburit studiebidrag.

Enligt CSN tycks benägenheten att bedriva gymnasiala studier ha avtagit och detta trots att arbetsmarknadsläget under 1973/74 har varit fortsatt besvärligt, inte minst för ungdomar i berörda åldrar. Bidragande orsak till den minskade benägenheten för gymnasiala studier kan enligt CSN vara studiestödets och då särskilt det inkomstprövade tilläggets minskade betydelse som rekryteringsbefrämjande instmment.

Med hänsyn till det ovanstående och till realvärdeförsämringen för det inkomstprövade tillägget föreslår CSN en höjning av det maximala bidragsbeloppet från 75 kr. till 135 kr. per månad. För ogUt elev utan syskon och för gift elev föreslås de olika tilläggsbeloppen tUl 135, 110, 90, 70 och 50 kr. i månaden (gällande belopp fr.o.m. den 1 januari 1974 är 75, 65, 55, 45 och 30 kr.). För ogift elev med syskon föreslås också att maximalt 135 kr, i månaden skall kunna utgå och att beloppen bör framräknas enligt samma grandprinciper som gäUer för närvarande.

Oavsett eventueUa ändringar av reglerna för bostadstUlägg, där samma inkomstgränser som för inkomstprövat tUlägg gäller, anser CSN att det finns starka skäl för höjning av såväl belopp som inkomstgränser för det inkomstprövade tillägget. Med tanke på att tilläggets speciella syfte är att påverka den sociala rekryteringen genom att stimulera elever i familjer med små och medelstora inkomster tUl gymnasiala studier och att det enbart utgår för elever i de övre tonåren, anser CSN det

9 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 130

rimligt att detta tillägg beviljas med ett högre belopp och vid andra inkomstgränser än vad som gäller för det statliga bostadstillägget. CSN föreslår en höjning av inkomstgränserna med 7 000 kr. för aUa "familjetyper". Med hänsyn tiU att maximibeloppet föreslås höjt till 135 kr. föresläs att reduktionstalen ändras till 20, 25 och 35 kr. i stället för nuvarande 10, 15 och 20 kr.

Vid en höjning av beloppet från 75 kr. till 135 kr. i månaden men med oförändrade inkomstgränser beräknar CSN merkostnaden till 9 milj. kr. Merkostnaden för en höjning av inkomstgränsen med 7 000 kr, (från 23 000 till 30 000 kr. för elev utan syskon) men med oförändrat belopp har beräknats till 7,5 milj. kr. En höjning av såväl belopp som inkomstgränser enligt CSN:s förslag beräknas kosta 23 milj, kr.

Mellan budgetåren 1972/73 och 1973/74 sjönk antalet beviljade behovsprövade tillägg med ca 2800 och utflödet minskade med ca 2,1 milj, kr,, trots att den ovUlkorUga inkomstgränsen fr, o, m, den 1 januari 1974 höjdes från 21 000 kr. till 23 000 kr, i s, k, ekonomiskt underlag.

Behovsprövat tillägg utgär endast under förutsättning "att den stude rande har ett synnerligen stort behov av studiehjälp utöver vad han erhållit i studiebidrag jämte annat tillägg", I praktiken har därför tilllägget nästan uteslutande kommit att bevUjas för elever vars föräldrar är sjukpensionärer, arbetslösa eller ensamstående med mycket låga inkomster. Den kraftiga inflationen under senare tid har emellertid medfört, att även sökande som utan tvivel är i "behovsklass" ofta har nominella inkomster som överstiger nuvarande inkomstgränser. I detta sammanhang kan erinras om de förändringar som inträtt beträffande sjukpenning. Fr.o.m. den 1 januari 1974 utgår den med högre belopp men utgör samtidigt skattepliktig inkomst. Personer som uppburit sjukpenning fär således en högre taxerad inkomst enligt de nya bestämmelsema, utan att den reella ekonomiska standarden i motsvarande mån kan anses förbättrad.

Behovsprövat tillägg utgår med högst 110 kr, i månaden. Trots att CSN justerat sina gränser för brattoinkomst räknar CSN med att antalet beviljade tillägg kommer att fortsätta att sjunka under budgetåret 1974/75.

Med hänsyn härtill och 1 analogi med vad som anförts om inkomstgränserna för det inkomstprövade tillägget, föreslär CSN en höjning av gränsen för det ekonomiska underlaget med 7 000 kr. tiU 30 000 kr. samt en höjning av beloppet från nuvarande 110 kr. till 135 kr. per månad.

CSN:s förslag syftar endast tiU att vidmakthålla, och i mån av behov återställa, det behovsprövade tilläggets betydelse, så att familjer i "behovsklass" inte utesluts frän möjligheterna att erhälla tillägget enbart till följd av nominella inkomsthöjningar och så att värdet av utgående belopp inte tillåts sjunka p.g,a. pågående penningvärdesförändring.

Prop. 1975:23 131

Vid en höjning av den ovUlkorliga gränsen för det ekonomiska underlaget från 23 000 tiU 30 000 kr., men med oförändrat tilläggsbelopp, beräknar CSN merkostnaden för statsverket tUl 3,6 milj, kr. Vid en höjning av tUläggsbeloppet frän 110 till 135 kr. i månaden, men med oförändrad gräns för det ekonomiska underlaget, beräknar CSN merkostnaden för statsverket till 0,8 milj. kr. Vid en höjning av säväl gränsen för det ekonomiska underlaget som tilläggsbelopp beräknar CSN merkostnaden till 5,2 mUj, kr.

Fr,o,m, den 1 juli 1974 utgår resetillägg erUigt följande uppstäUning,

Avstånd i kilometer, Resctillägg per månad,

minst kr.

6 75

15 95

25 125

35 145

45 165

Enligt CSN:s mening bör resetUlägget i princip motsvara den verkliga resekostnaden. Resetillägget har hittills i princip följt prisutvecklingen vid Statens Järnvägar (SJ). Tilläggets storlek har därvid relaterats till kostnaden för en månadsbiljett. SJ tillämpar emellertid skilda taxor för färd med tåg och för färd med buss, varvid det senare färdsättet betingar ett högre pris. Eftersom en överväldigande majoritet (ca 90 %) av de elever som är berättigade till resetillägg färdas med buss, anser CSN att kostnadsutvecklingen för månadsbiljetter vid SJ:s busslinjer bör vara utslagsgivande vid fastställande av resetilläggen,

Fr,o,m. den 1 juli 1974 har SJ genomfört en taxehöjning med 7 % och senast den 1 augusti 1974 slär en inom Svenska Busstrafikförbundets område medgiven generell taxehöjning med 10 % igenom,

CSN föreslår en höjning av nettotUläggen fr, o, m, budgetåret 1975/ 76, Förslaget grundas på principen att full kostnadstäckning — beräknat efter SJ:s priser för månadsbiljett vid färd med buss — skall erhållas vid den kortaste färdsträckan inom varje avståndsklass.

Det av CSN framlagda förslaget skulle medföra en genomsnittiig höjning av resetiUäggen med ca 15 %. Nämnden föreslår, att resetiU-läggct höjs till 80, 110, 145, 170 respektive 195 kr. i månaden. Merkostnaden för statsverket vid höjning av resetillägget enligt förslaget beräknas till ca 8 milj. kr.

Inackorderingstillägget är sedan 1 juU 1973 150 kr. per månad. Inackorderingstillägget skulle enligt CSN behöva höjas ytterligare 18 7o dvs. med 27 kr. för att realvärdet skulle återställas i relation till nuvarande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Inackorderingstillägget är inte avsett att enbart täcka bostadskost-

Prop. 1975: 23 132

nåden utan i princip aU merkostnad som uppstår vid inackordering t.ex, fördyrade matkostnader. Då även livsmedelsindex stigit snabbare än totala konsumentprisindex accentueras realvärdeseftersläpningen än mer. Det kan därför finnas stor risk för att åtskilUga presumtiva studerande av kostnadsskäl tvingas avstä från fortsatta studier efter genomgäng av gmndskolan.

InackorderingstUIägget mäste också enligt CSN vara så stort att valet mellan att resa och att vara inackorderad blir oberoende av ekonomiska faktorer, Högsia resetillägg föreslås utgå med 195 kr, per månad. CSN föreslår en höjning av inackorderingstillägget med 50 kr. till 200 kr. per månad. Merkostnaden vid en höjning av InackorderingstUIägget med 50 kr. till 200 kr. per månad beräknas tUl ca 13 milj. kr.

Studiehjälp i form av studiebidrag jämte tiUägg minskas om heltidsstuderande uppbär lärlingslön eller annan liknande ersättning. Reduktion skall dock endast göras om ersättningen överstiger ett f r i b e I o p p på 125 kr. Regeln om fribelopp har funruts sedan den 1 juiu 1967 och beloppet har alltsedan dess varit oförändrat 125 kr. CSN föreslår att fribeloppet höjs till 200 kr. per månad. Enligt CSN:s bedömning blir merkostnaden härför så liten att den anslagsmässigt är försumbar.

Studiehjälp i form av återbetalningspliktiga studiemedel har beviljats yngre elever i gymnasial utbildning för första gången under budgetåret 1973/74.

Under budgetåret 1972/73 beviljades drygt 6 000 elever av denna kategori studielån med sammanlagt ca 13 mUj. kr. Kreditgivningen tlU de yngre eleverna har under budgetåret 1973/74 minskat med 3,6 milj. kr, till 9,6 milj, kr.

Äterbetalningspliktiga studiemedel utgår med högst 3 800 kr. per läsår. CSN har i tillämpningsföreskrifter fastställt att detta maximibelopp skall gälla för inackorderade elever, medan övriga elever kan beviljas högst 2 400 kr. per läsår. Elev som är gift eller har försörjningsplikt mot bam kan dock få ett högre belopp, som för budgetåret 1974/75 kan vara mellan 3 900 och 10 000 kr. beroende på om vederbörande är vårdnadshavare för barn eller ej.

Vid behovsprövningen för ogift elev görs avdrag från maximalt belopp med 20 % av den del av föräldramas tlU statUg inkomstskatt taxerade Inkomst som överstiger 23 000 kr, TUl den taxerade inkomsten läggs 1/5 av föräldrarnas sammanlagda förmögenhet över 50 000 kr. Vidare görs avdrag med 2/3 av elevens beräknade inkomst över visst fribelopp, som för läsår om 40 veckor är 5 100 kr,, och dessutom med den del av elevens egen förmögenhet som överstiger 9 000 kr. För gift elev tas hänsyn till makes ekonomi 1 stället för föräldrarnas.

Endast ca en femtedel av de yngre elever över 17 år som skulle kunna begagna sig av möjligheten till studiekredit gör det.

För de elever som av olika skäl inte kan påräkna nägot ekonomiskt

Prop. 1975: 23 133

stöd av sina föräldrar är emellertid de äterbetalningspliktiga studiemedlen för knappa, även med beaktande av den övriga studiehjälp som kan komma dessa elever till del. För att det totala studiestödet för denna kategori elever skulle komma i paritet med vad som utgår till äldre elever vid gymnasiala läroanstalter skulle krävas ett ytterligare tUlskott av drygt 5 000 kr, per läsår.

Med arUedning av den fr.o.m. den 1 juh 1974 tiU 18 är sänkta myndighetsåldern har prövningen mot föräldrars ekonomi kommit att bli mer ifrägasatt än tidigare. Med rätt eller orätt anser nämligen både många föräldrar och elever att myndiga elever inte skall behöva ligga sina föräldrar ekonomiskt till last.

I avvaktan pä resultatet av den utredning om det studiesociala systemet som fömtsätts bU tillsatt bör enligt CSN:s mening vissa justeringar av lånebelopp och fribeloppsgränser för äterbetalningspliktiga studiemedel för yngre elever genomföras. Det maximala länebeloppet föreslås höjt från 3 800 till 4 500 kr. CSN vill även höja fribeloppsgränsen för föräldrars inkomst från 23 000 till 30 000 kr.

CSN beräknar att en höjning av det maximala lånebeloppet från 3 800 kr. till 4 500 kr. skulle medföra en ytterligare belastning av studiemedelsfonden med 1,6 milj. kr, medan en höjning av fribeloppsgränsen från 23 000 till 30 000 kr, har beräknats till 3,4 milj, kr. Vid en höjning enligt CSN:s förslag av såväl maximalt lånebelopp som fri-beloppsgräns beräknar CSN utgiften till 5,7 mUj. kr.

Inom studiemedelssystemet har såväl antalet bldrags-som låntagare minskat mellan budgetåren 1972/73 och 1973/74. Trots detta har i återbetalningspliktiga studiemedel budgetåret 1973/74 utbetalats ca 34 milj. kr. mer än i studielån budgetåret 1972/73, vUket förklaras av att återbetalningspliktiga studiemedel beviljats med ett högre maximalt belopp och att de äldre elevema har utnyttjat möjligheten till utökad studiekredit. Bidragshöjningen med 20 kr, per månad har inte uppvägt det minskade antalet bidragstagare, varför det totala utflödet av bidrag har minskat med ca 7,8 milj, kr. Utöver minskningen av antalet elever har utflödet av bidrag också påverkats genom att studiebidraget nu omfattas av ekonomiprövningen som en effekt av överförandet av de äldre eleverna från studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet.

Inom eftergymnasial utbildning har antalet studerande som utnyttjat studiemedel under budgetåret 1973/74 minskat. En anledning till minskningen i utflödet av bidrag och återbetalningspliktiga studiemedel är att antalet studerande i eftergymnasial utbildning minskat. En annan anledning är att andelen deltidsstuderande i högre utbildning nu är större än under tidigare år. Bland dessa torde förvärvsarbete vid sidan av studierna vara vanligt. Av den senaste rapporten från UKÄ om olika studieförhållanden vid fUosofisk fakultet framgår att man beräknar

Prop. 1975:23 134

att omkring 50 % av de studerande vid filosofisk fakultet studerar på deltid.

CSN har stannat för att beräkna utflödet av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel för eftergymnasial utbildning fr,o,m. budgetåret 1975/76 utifrån i förhåUande tiU budgetåret 1974/75 oförändrat närvarotal. Beträffande återbetalningspliktiga studiemedel har nämnden räknat med att de nya reglerna för återbetalning av studiemedel kommer att medföra ett något ökat utnyttjande. Nämnden antar att ca 81 000 studerande kommer att erhålla studiebidrag under året och omkring 65 000 studerande kommer att utnyttja återbetalningspliktiga studiemedel.

Studiemedelsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1971: 87) Reformer inom studiemedelssystemet en höjning av studiemedlens totalbelopp från 70 till 75 % av basbeloppet per termin. Motivet för en höjning var framför allt de kraftiga höjningarna av studentbostadshyrorna, I prop. 1973: 63 angående studiesocialt stöd tog föredraganden inte upp något förslag om höjning av studiemedelsbeloppet. I stället hänvisades till ett förslag att fr, o. m, 1 januari 1974 införa ett bostadstill-lägg för låginkomsttagare utan barn omfattande även studerande som fyllt 20 år.

Som en temporär förstärkning för de studerande i avvaktan på den totala översyn av studiestödssystemet som är begärd av riksdagen föreslår CSN en höjning av studiemedlens totalbelopp med 10% per läsår om 9 mänader, dvs, från 140% tUl 150% av basbeloppet, med motsvarande relativa höjning av studiemedlen i det fall läsåret överskjuter eller ej uppgår tUl 9 månader.

CSN framhåller att både bostadsmdex och livsmedelsindex utvecklats snabbare än konsumentprisindex som ligger tiU grund för basbeloppet. Denna utveckling medför att de studerande relativt sett successivt får mindre och mindre medel att disponera för olika utgiftsposter.

När det gäller den föreslagna höjningen har CSN lämnat öppet, huruvida denna skall fördelas på såväl studiebidrag som återbetalnings-pliktiga studiemedel eller läggas enbart på de återbetalningspliktiga studiemedlen. Detsamma gäller tidpunkten för en höjning av studiemedelsbeloppet.

Eftersom studiemedel för höstterminen 1975 i stor utsträckning kommer att beviljas innan riksdagen under våren 1975 kan komma att ta ställning till ett förslag om höjning av studiemedlen, talar administrativa skäl för att höjningen sker fr,o,m, den 1 januari 1976,

I kostnadsberäkningarna har CSN utgått ifrån altemativet att reformen genomförs fr.o,m, den 1 juli 1975. Det ökade medelsbehovet redovisas i sin helhet på studiemedelsfonden och beräknas för budgetåret 1975/76 tUl 71 milj, kr, EnUgt CSN:s mening bör hemreseersättning i princip utgå

Prop. 1975: 23 135

för alla elever som erhåller InackorderingstUlägg oavsett hemortens eller inackorderingsortens geografiska belägenhet. Varje form av geografisk avgränsning anser CSN vara olämplig.

Rätten tlU hemreseersättning bör enligt CSN:s mening inte heller avgränsas eller differentieras med avseende pä ålder. Liksom all annan studiehjälp bör den utgä för elev som fyller högst 19 är under det kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Det finns enligt nämndens mening inte tillräckliga motiv för någon annan åldersavgränsning,

I princip bör alla elever som erhåUer inackorderingstillägg också erhälla hemreseersättning för resa mellan skolorten och hemorten. Med hänsyn till kostnadsramen och i petita för budgetåret 1975/76 begärda medel för hemreseersättningen lägger CSN fram ett förslag som inte överstiger ifrågavarande belopp. CSN föreslår i stället ett minimiavstånd på 40 km för rätten till hemreseersättning.

Hemreseersättningen bör således enligt CSN syfta till att ersätta kostnader motsvarande tvä hemresor per månad vid avstånd under 800 km under förutsättning att avståndet uppgår till minst 40 km. Vid avstånd över 800 km bör fem fria hemresor erhållas för läsår om nio månader och 1 övriga fall en fri hemresa för tvåmånadersperiod.

I andra hand förordar CSN ett altemativ med en hemresa var tredje vecka utan minimiavstånd.

Fria hemresor bör utgå i form av frikort. Därmed skapas garantier för att syftet med ersättningen uppnäs, nämligen att hemresor företas. Kontant ersättning skapar enligt CSN inga motsvarande garantier. Med ett sådant system riskeras tvärtom missbrak av olika slag. Elever kan t. ex, söka sig tiU utbildning så långt bort från hemorten som möjligt för att komma i åtnjutande av en högre kontant studiehjälp.

Frikortet måste i vissa fall kompletteras med en kontant ersättning, när allmänna kommunikationsmedel saknas för hela färdvägsavståndet eller del av detta. För att kontant ersättning skall utgå bör sådan färdsträcka vara minst 40 km,

Frikortssystemet har enligt CSN många administrativa fördelar. Det bör t, ex, bli möjligt att utdela frikorten i ett tidigare skede på terminen jämfört med utbetalningstidpunkten för kontant studiehjälp. Många skolstyrelser har ett fåtal faststäUda utbetalningstidpunkter beroende på datamaskinen bearbetning. Dessa tidpunkter behöver inte avvaktas vid ett frikortssystem.

I det nu föreslagna frikortssystemet görs en del av det administrativa arbetet av trafikföretagen 1 stället för av skolstyrelse/rektor,

Frikortssystemet 1 sin helhet är mer administrativt betungande än en schabloniserad kontantersättning. Enligt CSN är dock skillnaden obetydlig om man beaktar de fördelar i övrigt som följer med ett frikortssystem.

Frikortssystem tillämpas sedan flera år tiUbaka för värnpliktigas fria

Prop. 1975:23 136

resor. Enligt vad CSN har inhämtat från berörda parter fungerar det mycket tillfredsställande. Metoden är således beprövad.

CSN beräknar kostnaden för hemreseersättning tiU inackorderade elever tiU 10,6 mUj, kr, under budgetåret 1975/76,

5.2 CSN:s förslag till organisationsöversyn

Kungl, Maj:t gav den 28 juni 1974 CSN 1 uppdrag att i samarbete med statskontoret göra en organisationsöversyn. CSN har i skrivelse den 9 december 1974 inkommit med förslag till ny organisation för centrala studiestödsnämnden m. m. Förslaget innebär bl, a, att handläggning i första instans för vissa ärendetyper fr. o, m. den 1 januari 1976 decentraliseras nämligen ärenden om studiemedel tUl s, k, äldre elever i gymnasial utbUdning och ärenden om återkrav av studiemedel. För denna handläggning på studiemedelsnämnderna har CSN beräknat en kostnad för budgetåret 1975/76 på sammanlagt 590 000 kr. Dessutom föreslås att CSN:s kansli fr. o. m, den 1 januari 1976 organiseras på följande arbetsenheter: verksledningssekretariat, tiUsynsenhet, återbetalningsenhet, beviljningsenhet och administrativ enhet. Kostnaden för den föreslagna nya organisationen beräknas för budgetåret 1975/76 till 5 480 000 kr. CSN föreslår att statens avtalsverk får i uppdrag att föra AB-förhandlingar angäende tjänsteplaceringen 1 CSN:s nya organisation. Dessutom hemställer CSN för budgetåret 1975/76 om 215 000 kr. för att kunna anlita arbetsbiträde för vissa uppgifter i samband med omorganisationen.

Prop. 1975:23 137

6 Remissyttranden 6.1 Allmänna synpunkter

De flesta remissinstanser har i sina yttranden över FÖVUX' och SVUX' förslag tagit upp vissa övergripande frågor. Ett flertal har förordat att samhäUets insatser inom utbildningsområdet under de närmaste åren i första hand skall gälla vuxenutbildningen och att dä främst den överbryggande utbildningen skall byggas ut. Till dem som anser detta hör UKÄ, SÖ, AMS, folkhögskoleutredningen. LO, SACO, TCO, SAF. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, ABF och SFS,

Frågan om behovet av avgränsning och arbetsfördelning mellan olika samhällsstödda vuxenutbildningsanordnare berörs av ett flertal remissinstanser t, ex, RRV, SACO, SAF, SSU och Göteborgs aUmänna skolstyrelse. LO och ABF förordar en total översyn av uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan den kommunala vuxenutbUdningen och det frivilliga folkbildningsarbetet. Vissa remissinstanser, bl, a. RRV och Sveriges krisina socialdemokraters förbund, diskuterar i de delar av yttrandena som rör SVUX' förslag även avgränsningsproblemen mot arbetsmarknadsutbildningen och förordar att samordningsfrågan utreds närmare.

Vissa allmänna synpunkter i övrigt på förslagen i betänkandena redovisas i det följande.

RRV framhåller att det hade varit angeläget med en närmare analys i innehållstermer av vilket utbildningsbehov man refererar till med begreppet överbryggande utbildning. En sådan analys borde ha tagit sin utgångspunkt i undersökningar av de korttidsutbildades egna upplevelser av sitt utbildningsbehov. Härigenom hade man lättare kunnat göra beräkningar av efterfrågan pä överbryggande utbildning.

UKÄ anser att FÖVUX' och SVUX' förslag utgör ett tillfredsställande underlag för en samlad bedömning av nödvändiga studiesociala reformer inom vuxenutbildningsområdet och tUlstyrker i allt väsentligt förslagen. UKÄ betonar vikten av att det studiesociala stödet riktas till de utbildningsmässigt sämst ställda gmpperna.

CSN anser att FÖVUX' förslag är ägnat att förbättra människors möjlighet att bygga på tidigare utbildning. CSN anför att den önskvärda prioriteringen av det studiesociala stödet till vuxenstuderande inte får ske till priset av att det familjepolitiskt motiverade studiestödet till ungdomsstuderande tunnas ut. Detta studiestöd anses ha en rekryterings-stimulerande effekt och CSN vill varna för att nya utbildningsklyftor riskerar att uppstä i framtiden om inte realvärdet från år 1964 inom studiehjälpssystemet återstäUs. CSN påpekar också att SVUX' förslag leder till att regelinnehållet i studiestödsförfattningarna ökar och blir mera svåröverskådligt. Genom detta skärps kraven på förenklingar inom studiestödet.

Prop. 1975:23 138

SÖ understryker SVUX' påpekande att den överbryggande utbUdningen även omfattar "sådana unga vuxna som inte i tonåren utnyttjat de förbättrade utbildningsmöjligheterna i ungdomsskolan". SÖ framhåUer också att erfarenhetema har visat att en mer omfattande utbUdning på fritid inte är genomförbar för de flesta vuxna. Inom den kom-petensgivande utbildningen skulle de vuxna, om de vore hänvisade enbart till fritidsstudier, tvingas genomföra studierna under väsentligt oförmånligare förhållanden än barn och ungdom. Samtidigt är dock fritidsstudier för många vuxna en önskad studieform och sådana studier är från den enskildes och samhällets synpunkt mindre kostnadskrävande än heltidsstudier. Det är enligt SÖ viktigt att de vuxna ges reell valfrihet mellan olika studieformer.

AMS stöder utredningarnas uppfattning att satsningen på fritidsstudier bör bli särskilt markerad i början av den period förslagen omfattar och ansluter sig till SVUX' syn på behovet av ett förbättrat studiestöd för vuxna. Enligt AMS visar erfarenheten att en höjning av utbildningsnivån underlättar för den enskilde att anpassa sig till förändringar i arbetslivet och dra fördel av den ekonomiska och tekniska utvecklingen. AMS ansluter sig till SVUX' uppfattning att ökningen av utbildningsresursema under de närmaste åren främst bör gälla utbildning motsvarande grund- och gymnasieskolenivåerna.

Statens invandrarverk konstaterar att FÖVUX' förslag tyvärr inte ägnar invandrarna någon uppmärksamhet och att FÖVUX och SVUX inte har lämnat några lösningar till utbildning i svenska på betald arbetstid för analfabeter. Likaså är frägan om utbUdning som kompletterar utbildningen i svenska inte utredd.

RFV delar SVUX' uppfattning att studiestödet måste höjas väsentligt om rekryteringen tUl vuxenutbildningen skall kunna öka. Det vore enligt RFV i och för sig önskvärt att stödet vid annan vuxenutbildning än arbetsmarknadsutbildning fick en lika generös utformning som utbildningsbidragen, så att övertryck inte uppstår i efterfrågan på arbetsmarknadsutbildningen.

LO vill prioritera vuxenutbildningen främst från jämlikhetssynpunkt. En klyfta i utbildningsstandard finns mellan olika generationer men även inom generationerna. Omfattande förändringar i arbetslivet av teknisk eller strakturell art gör det nödvändigt att skapa större möjligheter till vuxenutbildning. Dessutom är det enligt LO bättre med en värvning mellan teori och praktik jämfört med att utbildningen starkt koncentreras till ungdomsåren. När det gäller utformningen av vuxenutbildningen måste utbudet anpassas till de vuxna. Utbildning som vuxit fram inom folkbildningsarbete och organisationsliv möter enligt LO bäst de vuxnas behov och förutsättningar, LO understryker att utbUdningen alltmer måste bli en facklig angelägenhet.

LO framhåUer beträffande SVUX' förslag att det inte är möjligt att

Prop. 1975:23 139

räkna med att alla studier i fortsättningen skall kunna genomföras på fritid. Det behövs en samtidig satsning på såväl förbättringar för att kunna delta i fritidsstudier som ett förbättrat studiestöd för mera omfattande studier på hel- eller deltid. SACO och SR framhåller att man i olika sammanhang förespråkat ett enhetligt studiefinansieringssystem för alla vuxna. Många vuxna kommer fortfarande att vara hänvisade fill det nuvarande studiemedelssystemet. SACO och SR finner det beklagligt att SVUX inte föreslår ett finansieringssystem som tillgodoser kravet på enkelhet och överskådlighet för den enskilde individen samtidigt som försök gjorts att röja undan olägenhetema i det nuvarande studiemedelssystemet. SACO tillstyrker emellertid SVUX' förslag som ett provisorium.

S.A.CO och SR som i yttrandet över FÖVUX' förslag i princip tillstyrker att samhället ställer betydande resurser till förfogande för att minska utbildningsklyftorna, anser att det hittillsvarande utvecklingsarbetet varit bundet av traditionellt tänkande och av den nuvarande splittrade organisationen.

TCO framhåller bl. a. att vuxenutbildningen nu bör ges en prioriterad ställning och att det är synnerligen angeläget att en samlad reformpolitik skyndsamt kommer till stånd. Organisationen framhåller vidare att den under senare år vid ett flertal tillfällen utvecklat skälen för nödvändigheten av och fördelarna med en satsning på vuxenutbildningen. Behovet av att skapa jämlikhet i utbildningshänseende mellan äldre och yngre generationer har i dessa sammanhang kraftigt strukits under. Studiestödsfrägorna har därvid framhåUits som särskilt betydelsefulla. En viktig komponent när det gäller vuxenutbildningens utveckling är möjlighetema till ledighet för utbildning. Denna fråga har — påpekar TCO — fått en tillfredsställande lösning med den nu antagna lagen om rätt till ledighet för utbildning. Enligt TCO förutsätter reformpolitiken på vuxenutbildningens område facklig medverkan i skilda organ inom olika delar av hela vuxenutbildningsområdet.

SAF har en positiv inställning till de reformer som SVUX och FÖVUX föreslår. SAF påpekar att erfarenheter från näringslivet visai att de vuxna inte i första hand är intresserade av heltidsstudier under långa sammanhängande perioder. I stället önskas korta utbildningar ofta på fritid eller deltid varvade med arbete.

Svenska kommunförbundet ansluter sig i allt väsentligt till FÖVUX' och SVUX' förslag när det gäller det materiella innehållet och framhåller att det föreslagna studiestödet kan bidra till att utjämna utbildningsklyftan mellan unga och äldre.

Landstingsförbundet ställer sig i huvudsak bakom FÖVUX' allmänna överväganden och har heUer inget att invända mot att de korttidsutbildade ges möjlighet till ett förbättrat studiesocialt stöd. Landstingsförbundet påpekar dock att det vore av värde om alla studiefinansierings-

Prop. 1975:23 140

system för vuxna var uppbyggda enligt samma mönster. Enligt Landstingsförbundet bör en av utgångspunktema när det gäller studiesocialt stöd för dem som redan förvärvsarbetar vara inkomstbortfallsprincipen.

SFS stöder målsättningen att de gmpper som under sin ungdomstid inte fått tillfälle att studera nu genom särskUda insatser från samhällets sida bereds möjlighet att i vuxen ålder kompensera denna brist. Med överbryggande utbildning bör enligt SFS främst avses grundskole- och gymnasieskolestudier, SFS anser att olika krav kan ställas på studiestödets utformning beroende pä utbildningsnivå. När det gäller utbildning på universitets- och högskolenivå bör målet enligt SFS vara att få ett enhetligt studiestödssystem för samtiiga högskolestuderande. SFS accepterar inte uppdelningen i ungdoms- respektive vuxenstuderande. Liknande synpunkter framförs av SSCO och Reftec.

SFEF stöder principerna för FÖVUX' förslag och ser SVUX' förslag till studiestöd som en första åtgärd på vägen mot varvad utbildning.

SSU framhåller bl. a. beträffande vuxenutbildningen att utbildningsklyftan i samhället snarare tenderar att öka än minska. Utbildningsklyftan finns mellan generationer men också mellan olika klasser i samhället. Enligt SSU kan en förbättrad utbildning påverka den enskildes arbetssituation i positiv riktning. VuxenutbUdningens främsta mål är att öka jämlikheten mellan människor. Resursema bör enligt SSU satsas på de sämst utbildade och korttidsutbildade. SSU framhåller att erfarenheter visar att studiecirkelformen har varit och är den mest överlägsna formen för vuxenutbildning. Det är viktigt att samhället i fortsättningen klart definierar arbets- och ämnesområden för de olika grenarna inom vuxenutbildningen.

FPU konstaterar med beklagande att FÖVUX inte lyckats nå upp till de förväntningar som från början ställdes och att de förslag som lagts ofta är ofullständiga och svagt underbyggda med fakta och argument. FPU anser angående SVUX' förslag att målsättningen beträffande vuxenutbUdning bör vara att varje medborgare får rätt till tolv års samhällsfinansierad utbildning. Förvärvsarbete och studier bör på sikt ekonomiskt jämställas. Ett långsiktigt mål bör vara att inordna studiestödet i ett system med garanterad minlmiinkomst.

MUF anser grundtankarna i SVUX' och FÖVUX' förslag riktiga. Den gränsdragning som SVUX gjort mellan ungdomsstuderande och vuxenstuderande förefaller konstruerad enligt MUF,

Centerns kvinnoförbund anser att FÖVUX' förslag Inte på ett tillfredsställande sätt löser problemet med att ge de korttidsutbildade ökade möjligheter till studier. Förbundet är positivt till SVUX' förslag men anser att det hade varit angeläget om det kunnat bli ett gemensamt studiesocialt system för ungdomsstuderande, vuxenstuderande och studerande i arbetsmarknadsutbildningen. Gränsdragningen mellan alla dessa system är i många avseenden svår.

Prop. 1975: 23 141

Socialdemokratiska kvinnoförbundet påpekar att stora kvinnogrupper som deltidsarbetar och som har arbetsplatser där uppsökande verksamhet inte kan eller får bedrivas inte alls uppmärksammats i förslagen.

Folkpartiets kvinnoförbund menar att utbildningsklyftan i samhället är ett av de stora hindren för jämlikhet. Även om det är viktigt att klyftorna krymper måste alltid individens rätt att utan påtryckning själv besluta om sina studiebehov och önskemål till hundra procent respekteras.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser det vara en angelägen uppgift att söka tillfredsställa behovet av flexibla stödformer för att underlätta för vuxna att komplettera tidigare studier.

ABF framhåller att vuxenutbildningens främsta mål är att öka jämlikheten mellan människor genom en höjning av de sämst ställdas utbildningsnivå. ABF påpekar även att man för att nå de kortutbildade måste lägga upp studiema så att de passar dessa gruppers förutsättningar. Enligt ABF är studiecirkeln en bra studieform, vilket numera allmänt accepteras. ABF anser att de resurser som avdelats till vuxenutbildning enligt FÖVUX' förslag är otillräckliga jämfört med de resurser som föreslås för SVUX' reformer. ABF menar att det är tveksamt om effektema av SVUX' förslag verkar utjämnande då bl. a. en kort-utbildad som vill börja med grundskoleutbildning drar på sig alltför stor studieskuld. Man borde därför enligt ABF kunna höja studiebidragsdelen för studier på grundskolenivå.

Handikappförbundens centralkommitté konstaterar att en stor del av FÖVUX' förslag överensstämmer med vad centralkommittén och handikapprörelsen tidigare har krävt när det gäller förändringar på vuxenutbildningens område.

Folkuniversitetet och TBV tillstyrker i huvudsak de av SVUX framlagda förslagen och TBV även FÖVUX' förslag.

Vuxenskolan, som finner det ytterst angeläget för samhället att studiemöjligheterna för de sämst utbildade förbättras, konstaterar att FÖVUX i väsentUga delar misslyckats i syftet att bereda de kortutbildade ökade möjligheter till studier. Förslagen från FÖVUX är på många punkter ensidiga och mycket ofullständiga.

Vuxenskolan instämmer i SVUX' allmänna målsättning att det är samhällets uppgift att ställa ökade ekonomiska resurser till förfogande för både en förbättrad fritidsutbildning och för ett förbättrat studiestöd för heltidsstudier och mera omfattande deltidsstudier. Vuxenskolan förordar en samlad översyn över de olika studiefinansieringssystemen,

FrikyrkUga studieförbundet uttalar sin tillfredsställelse med FÖVUX' arbete och huvudinnehållet i dess förslag och understryker värdet av de vuxenstudier som ger delaktighet i kulturgemenskap och medverkar till individemas förmåga att själva kunna påverka sin livssituation och utnyttja sina personliga resurser.

Prop. 1975: 23 142

LRF anser att det är en central uppgift att under de närmaste decennierna söka utjämna och överbrygga klyftorna i utbildningshänseende mellan generationerna. Förbundet ställer sig starkt kritiskt till FÖVUX' försöksverksamhet och förslag som betecknas som ofullständiga och ensidigt inriktade på olika löntagargrupper.

Sveriges kristna socialdemokraters förbund finner att FÖVUX med all önskvärd tydlighet visat behovet av uppsökande verksamhet, och tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag,

VuxenutbUdningsrådet i Uppsala kommun är positivt tUl FÖVUX' och SVUX' förslag. Studier bör enligt vuxenutbildningsrådet kunna erbjudas vuxna i olika former, såväl deltidsstudier utspridda över en längre tid som mer koncentrerade studier i kortare eller längre perioder. Det är också viktigt att de vuxna kan erbjudas ett studiestöd som undanröjer ekonomiska studiehinder oavsett vilken studieform man som vuxen väljer. SVUX' förslag innehåller dels nya regler för studiemedel, dels ett vuxenstudiestöd. Vuxenutbildningsrådet framför att om inte tillgängliga resurser räcker bör vuxenstuderande prioriteras.

SOSVUX anser att om FÖVUX' förslag genomförs medför det en avsevärd förbättring av de lågutbildades möjligheter att tillgodogöra sig utbudet av vuxenutbildning. De föreslagna ekonomiska kompensationerna är dock för små.

Göteborgs allmänna skolstyrelse anser det angeläget med ökad satsning för rekrytering och studiestöd men att FÖVUX' förslag inte fyller kraven på samverkan mellan olika utbildningsanordnare.

Statskontoret, Fredrika-Bremer-förbundet, Hörselfrämjandets Riksförbund, SFEF och Riksförbundet Sveriges Fritids- och Hemgårdar tillstyrker FÖVUX' förslag i största allmänhet.

FPU, Folkpartiets kvinnoförbund. Medborgarskolan och LRF föreslår att FÖVUX' betänkande genomarbetas och kompletteras av en parlamentarisk beredning innan det läggs till grund för en proposition. Även Vuxenskolan anser detta under föratsättning att én sådan beredning arbetar så att en reform inte ytterligare fördröjs. FPU och LRF anser att beredningen bör omfatta även SVUX' förslag.

6.2 Vu.venutbildningens organisation

6.2.1 Uppsökande verksamhet

Ett flertal remissinstanser, t, ex. AMS, TRU, LO, Svenska kommunförbundet, ABF, SAF och SSU, delar FÖVUX' uppfattning att uppsökande verksamhet är en lämplig metod att rekrytera korttidsutbUdade till studier, LRF menar att de undersökta gmpperna i försöksverksamheten varit alltför begränsade för att det skall vara möjligt att dra

Prop. 1975: 23 143

generella slutsatser. Förbundet anser också — liksom Vuxenskolan och Medborgarskolan — att försöksverksamheten varit ensidigt inriktad på erfarenheter från grupper med anknytning till ABF och TBV,

Flertalet av dem som yttrat sig i frågan — t, ex, studieförbunden — delar utredningens uppfattning att s t u d i e c i rk e 1 n är en lämplig studieform för vuxna, som har liten eller ingen studievana, SAF, SACO och SR framhåller däremot att försöksverksamheten haft alltför begränsad omfattning för att en sådan slutsats skall kunna dras.

Utredningens uppfattning att det är av stor betydelse att uppsökarna rekryteras från folkrörelser, t. ex. facldiga, politiska och andra ideella organisationer, som är anslutna till olika studieförbund delas av ett stort antal remissinstanser bl. a. folkhögskoleutredntngen, LO, ABF, Vuxenskolan, Handikappförbundens centralkommitté och LRF.

FÖVUX' uppfattning att studieorganisatörerna om möjligt bör ha sanuna bakgrund som de sora uppsöks och att den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna bör anordnas av de fackliga organisationerna delas eller lämnas utan erinran av RRV, SÖ, AMS, folkhögskoleutredningen, statens handikappråd, LO, TCO, SAF, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Socialdemokratiska kvinnoförbundet, SSU, MUF, ABF, TBV och VuxenutbUdningsrådet i Uppsala kommun.

ABF framhäller bl, a,: "Det ligger i sakens natur att en arbetskamrat som har likartade erfarenheter av arbetsförhållanden, arbetstakt, brister i arbetsmiljön, som kan arbetsdagens och arbetsveckans rytm, som talar samma språk som sina kamrater och har fått deras förtroende att företräda dem i olika sammanhang har goda möjligheter att komma till tals också om studier. Om den uppsökande verksamheten skall bli framgångsrik måste uppsökaren själv tillhöra målgruppen."

SAF delar utredningens uppfattning och anför att det är en mindre god lösning att i samband med uppsökande verksamhet på företag hämta uppsökare utifrån, eftersom god kännedom om företaget och de anställda krävs för ett gott resultat.

Ett antal remissinstanser kritiserar utredningens uppfattning i denna fråga. FPU anser förslaget vara ett hot mot den fria bUdnlngsverksam-heten eftersom andra studieförbund än ABF och TBV diskrimineras. Vuxenskolan anser att urvalet av studieorganisatörer skall ske sä att den bäst lämpade för uppgiften utväljs med hänsyn till utbildning, personlighet och erfarenhet. Utredningen har enligt förbundets mening sett fördomsfullt på detta problem.

Liknande mer eller mindre kritiska synpunkter framförs av Folkpartiets kvinnoförbund, Centerns kvinnoförbund, Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet. Studiefrämjandet, Medborgarskolan, LRF och Fredrika-Bremer-förbundet.

Prop. 1975: 23 144

I Svenska kommunförbundets och Landstingsförbundets respektive styrelser har sju respektive tio ledamöter representerande de borgerliga partierna reserverat sig till förmån för att bidragen skall utgå till studieförbunden.

Problemen med uppsökande verksamhet på små arbetsplatser påtalas av ett antal remissinstanser. LO tUlstyrker att särskilda medel skall kunna tilldelas de lokala fackliga organisationema för att täcka arbetsplatser, där förtroendemannalagen inte kan tillämpas. Svenska metallindustriarbetareförbundet erinrar om att det inom tre av förbundets avtalsområden saknas facklig klubbstyrelse vid 25 % av arbetsplatserna. Förbundet anser att den fackliga representanten bör garanteras tillträde till arbetsplatsen redan nu. Man bör inte, som FÖVUX föreslagit, avvakta arbetsrättskommitténs betänkande.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet påtalar att mycket stora deltidsarbetande kvinnogrupper med stora utbildningsbehov som t. ex. tidningsbud, städerskor, hem- och barnsamariter och dagbarnvårdare måste uppmärksammas när det gäller statsbidragen till verksamheten.

Problemet med uppsökande verksamhet vid små arbetsplatser uppmärksammas även av ABF, Folkuniversitetet, Studiefrämfandet, LRF, Fredrika-Bremer-förbundet och Vuxenutbildningsrådet i Uppsala kommun. Så föreslår t, ex. Folkuniversitetet att medel för uppsökande verksamhet på små arbetsplatser bör utgå till studieförbunden, så att inte anställda vid sådana arbetsplatser kommer i ett sämre läge än anställda på större arbetsplatser.

ABF och Folkuniversitetet tillstyrker förslaget om att bidrag skall utgå för projekt som gäller uppsökande verksamhet på arbetsplatser, medan FPU och TBV finner förslaget onödigt byråkratiskt respektive verklighetsfrämmande. Vuxenskolan föreslår att medel utgår i form av dels ett generellt bidrag knutet till höjt studiecirkelbidrag dels ett särskilt bidrag för uppsökande verksamhet.

Förslaget att särskilda studiestödsråd skall yttra sig över bidragsansökningarna tar de flesta remissinstanserna upp i yttrandena över FÖVUX' och SVUX' gemensamma förslag om fördelning av studiestöden (se 6,3). FÖVUX' förslag tillstyrks av LO, TCO och ABF som betonar betydelsen av att de fackliga organisationerna får möjlighet att utöva inflytande på medelsfördelningen tUl uppsökande verksamhet och dess samordning med fördelning av ledighet för utbildning och studiestöd på arbetsplatsema. Liknande synpunkter framförs av SSU. Utredningen om den kommunala demokratin och statens kulturråd finner det riktigt med ett löntagarinflytande.

SACO, SR, SAF, Folkuniversitetet och Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet förordar att de kommunala vuxenutbildningsråden får fördela medlen och att råden får representation av olika arbetsmarknadsorganisationer och vuxenutbildningsanordnare. Svenska kommunförbun-

Prop. 1975: 23 145

det framhåller att studiestödsrådet inte kan anses vara ett kommunalt organ och att det inte går att inrätta ett dylikt råd som Inskränker den kommunala nämndens beslut och ansvar,

FPU finner att den föreslagna sammansättningen öppnar dörren för diskriminering av andra studieförbund än ABF och TBV. Folkpartiets kvinnoförbund menar att rådet bör få en parlamentarisk sammansättning. Även SFS och Vuxenutbildningsrådet i Uppsala kommun finner den föreslagna sammansättningen oacceptabel.

Utredningen om den kommunala demokratin och Svenska kommunförbundet finner förslagen om besvärsreglerna mycket olämpliga och förordar att de ses över. Liknande synpunkter framför bl, a. Frikyrkliga studieförbundet. Medborgarskolan, Vuxenskolan och SFS.

Beträffande förslaget om fördelningen på kommuner av bidraget för uppsökande verksamhet på arbetsplatser förordar ABF att hela statsbidraget, alltså inte bara 85 % som FÖVUX föreslagit, fördelas direkt till kommunema,

I fråga om utredningens förslag om att medel för uppsökande verksamhet i bostadsområden skall fördelas av SÖ till studieförbunden efter ansökan är remissopinionen splittrad.

I huvudsak positiva till förslaget är folkhögskoleutredningen, LO, Svenska kommunförbundet, SSU, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, FolkuniversUetet, Frikyrkliga studieförbundet och LRF. SÖ förordar däremot en mer generell form av bidrag i syfte att undvika en relativt stor byråkratisk apparat. Utredningen om den kommunala demokratin förordar en mer lokal anknytning av besluten. RRV, SACO, SR, TCO och ABF föreslår att medlen utgår tUl kommunema för att en samlad bedömning av behoven av uppsökande verksamhet som anordnas av olika vuxenutbildningsanordnare skall bli möjlig. FPU avstyrker FÖVUX' förslag.

Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet Sveriges frilids- och hemgårdar kräver att deras respektive organisationer och deras samarbetsorgan skall få del av medel för uppsökande verksamhet.

Enstaka remissinstanser kommenterar utredningens förslag om att studieförbund som genomför uppsökande verksamhet i samarbete med hyresgäst- eller bostadsrättsförening, handikapporganisation, politisk eller annan organisation, som är väl förankrad i målgmppen, bör prioriteras vid resurstilldebiingen. Förslaget tUlstjaks av TBV, LO, HSB och Vuxenutbildningsrådet i Uppsala kommun. Sveriges kristna socialdemokraters förbund delar utredningens uppfattning öm rekryterama, men anser att försöksverksamheten bör fortsätta för att söka finna mer differentierade modeller. ABF önskar begränsa samarbetsorganisationerna till hyresgäst- och bostadsrättsföreningar. Förslaget avstyrks av RRV, Vuxenskolan, Medborgarskolan, Studiefrämjandet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, Folkuniversitetet och FrikyrkUga studieförbundet. LRF stäUer sig tveksam till förslaget.

10 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 146

Ett relativt stort antal av dem som yttrat sig om uppsökande verksamhet i bostadsområden understryker, i likhet med FÖVUX, vikten av att barntillsyn kan ordnas för hemarbetande, bl, a. Landstingsförbundet, Handikappförbundens centralkommitté och ABF. Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Folkuniversitetet föreslår att ett särskilt bidrag skall utgå till studieförbunden för att ordna bamtillsyn, SSU framhåller att barn- och ungdomsorganisationernas möjligheter att bedriva barntiUsyn är beroende av samhällets stöd,

I samband med ställningstaganden i första hand till utredningens förslag om uppsökande verksamhet i bostadsområden berör ett antal remissinstanser invandrarnas situation, framför allt de hemarbetande invandrarkvinnornas, SÖ och statens invandrarverk erinrar om pågående försöksverksamhet med uppsökande verksamhet bland hemarbetande invandrare, SÖ föreslår att denna verksamhet permanentas och att dessutom de fackliga organisationerna tilldelas medel för uppsökande verksamhet bland invandrare på arbetsplatser. Statens invandrarverk anser att försöksverksamhet bland hemarbetande invandrarkvinnor kan ge värdefiUla erfarenheter. Dessutom bör man lösa de problem som finns när det gäller utbildning för de invandrare som är analfabeter och utbildning för invandrare på andra områden än svenska språket. Även LO anser att försöksverksamheten bland hemarbetande invandrarkvinnor bör permanentas och framhåller att uppmärksamhet måste ägnas åt invandrarna på arbetsplatserna. ABF och Folkuniversitetet betonar också Invandrarnas utbUdningsbehov.

Ett flertal remissinsianser delar utredningens uppfattning om vikten av utbildning av studieorganisatörer, LO och TCO betonar att en sådan utbildning är angelägen. Även AMS, ABF, Vuxenskolan och TBV understryker betydelsen av studieorganisatörsutbildning, TBV anser att anslaget för denna utbildning bör vara skilt från bidragen till uppsökande verksamhet.

Utredningens förslag att bidrag till administration utgår till anordnare av uppsökande verksamhet tillstyrks av LO, ABF och TBV, som dock finner FÖVUX' beräkningar för låga,

SÖ och ABF anser att FÖVUX' beräkningar av kostnaderna för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna och i bostadsområdena är mycket osäkra. SAF antar att reformförslagen från FÖVUX och SVUX kommer att bli betydligt mer kostnadskrävande än vad utredningarna anser.

Folkuniversitetet och Frikyrkliga studieförbundet förordar att resurserna omfördelas så att störte delen anslås till verksamheten i bostadsområden.

Utredningens förslag om att 0,4 milj. kr. skall avdelas för försöksverksamhet med introduktionskurser på betald arbetstid för korttidsutbildade tillstyrks av LO, TCO, ABF och Handikappförbundens

Prop. 1975: 23 147

centralkommitté. LO anser dock att utredningens belopp är för låga och TCO menar att även andra än korttidsutbildade bör få delta.

6.2.2 Studiecirkelverksamhet

Utredningens olika förslag rörande studiecirkelverksamheten och samarbete mellan folkhögskolor och studieförbund tillstyrks i huvudsak av nästan alla remissinstanser. Flera av studieförbunden t. ex. Folkuniversitetet påtalar att studieförbundens nuvarande ekonomiska situation är otillfredsställande.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag att de statliga bidragen höjs så att uppdelningen i prioriterade och icke prioriterade cirklar avskaffas och instämmer i huvudsak i utredningens motiveringar. SÖ, TRU, statens kulturråd, folkhögskoleutredningen, TCO, Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet. Studiefrämjandet, Medborgarskolan, Vuxenskolan, TBV, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, VuxenutbUdningsrådet i Uppsala kommun, LRF och Göteborgs allmänna skolstyrelse tillstyrker förslaget.

RRV anser förslaget tveksamt eftersom man enligt verkets mening inte helt klarlagt vilka mål som skall uppnås med utredningens förslag. När detta preciserats kan en bidragsnivå väljas som uttrycker den insats staten vill göra.

ABF förordar att man i stället överväger att pressa ner avgifterna för de prioriterade cirklama under de första åren. Först därefter bör man successivt utjämna skillnadema mellan olika cirkeltyper. ABF motiverar sitt förslag med avgiftsfrihetens betydelse för rekryteringen och den ogynnsamma statliga och kommunala bidragsutvecklingen under senare år som lett till allt högre deltagaravgifter.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag att cirkelstudier i princip bör vara kostnadsfria för deltagarna. Ett flertal gör därvid jämförelser med annan statsunderstödd vuxenutbildning som är avgiftsfri. Förslaget tillstyrks av bl. a. SÖ, LO, TCO, Landstingsförbundet, Centerns kvinnoförbund. Handikappförbundens centralkommitté, ABF, Frikyrkliga studieförbundet. Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, Studiefrämjandet, Medborgarskolan, SOSVUX och LRF.

RRV anser att som villkor för ökat stöd bör anges att deltagaravgift inte får tas ut.

SÖ, TCO, ABF, Frikyrkliga studieförbundet, Studiefrämjandet, Medborgarskolan, Vuxenskolan, TBV och LRF tillstyrker utredningens förslag att statens bidrag till studieförbundens verksamhet årligen beräknas med hänsyn till föränd-ringar av löner och priser.

Prop. 1975: 23 148

SÖ, statens kulturråd, folkhögskoleutredningen, LO, TCO, ABF, Folkuniversitetet, FrikyrkUga studieförbundet. Medborgarskolan, Vuxenskolan, TBV, LRF och Göteborgs allmänna skolstyrelse tillstyrker utredningens förslag om en successiv höjning av stödet tUl studiecirkelverksamheten så att bidraget till samtliga allmänna studiecirklar uppgår till 57 kr. per studietimme vid femårsperiodens slut.

Statens kulturråd, som erinrar om att en tredjedel av det statliga bidraget till studiecirklar avser kulturcirklar, ser en planmässig höjning av bidragsnivån för cirklar som ett viktigt led i utbyggnaden av de kulturpolitiska insatserna,

ABF erinrar om de förändringar av studieförbundens verksamhetsvillkor som nyligen inträtt genom lagen om anställningstrygghet och att avtal tecknats som reglerar arvoderingen till studiecirkelledama. Förbundet föreslår att taket för ledararvoden och studiematerial höjs med ett belopp som motsvarar dels ökningen av de avtalsreglerade cirkel-ledararvodena, dels materialprisemas förändring enligt konsumentprisindex. Den nuvarande bidragskonstruktionen med statsbidrag tiU 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiematerial bör bibehåUas. Däremot bör staten betala hela kostnaden för sociala avgifter för cirkel-ledama. Skillnaderna mellan prioriterade och icke-prioriterade cirklar bör utjämnas under en treårsperiod. Därefter bör schablontUlägget, som då är lika stort för alla studiecirklar, höjas varje år. Folkuniversitetet föreslår att hela bidraget skall utgå som schablonbidrag. Studiefrämjandet förordar att bidraget för ledararvode och studiematerial skall utgå med 90 % i stället för 75 % av kostnaderna och att bidragstaket höjs till 55 kr. per studietimme och därefter med 3 kr. per studietimme under de närmaste åren.

Vuxenskolan föreslår att 75 %-regeln utgår. Göteborgs allmänna skolstyrelse förordar en snabbare utbyggnadstakt.

Utredningens förslag att bidraget till studieförbundens organisationskostnader skall höjas med 1,5 mUj. kr. det första året, varefter det höjs med 1 milj. kr., så att det uppgår till 12 mUj. kr. vid planeringsperiodens slut tiUstyrks i huvudsak av samtliga remissinstanser sora yttrat sig i frågan t. ex. SÖ, statens kulturråd, LO, TCO, Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Vuxenskolan och TBV. Ett antal remissinstanser påpekar att ett genomförande av förslaget ändå inte återställer nivån enligt de principer som uttalades i 1963 års folkbildningsproposition. ABF och SSU finner förslaget tilltaget i underkant och Studiefrämjandet föreslår att bidraget blir förslagsanslag som utgår med bestämt belopp per studietimme motsvarande 1965/66 års nivå.

Folkhögskoleutredningen anser att bidragsförstärkningarna till studieförbunden bör kompletteras med en ökning också av folkhögskolornas resurser.

Prop. 1975: 23 149

Utredningens förslag att bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet skall höjas med 2,4 mUj, kr. det första året, med 2 milj. kr. de andra och tredje åren, samt med 1 milj. kr. de fjärde och femte åren så att det uppgår till 15 milj. kr. vid planerings-perlodens slut tillstyrks i huvudsak av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan t, ex. SÖ, folkhögskoleutredningen, LO, TCO, Handikappförbundens centralkommitté, SSU, ABF, Folkuniversitetet, FrikyrkUga studieförbundet, Studiefrämjandet, Medborgarskolan, Vuxenskolan och TBV.

Ett antal remissinstanser understryker utredningens uttalande om det väsentliga i att kommunerna inte sänker sin ambitionsnivå i bidragsgivningen utan följer upp de statliga insatserna. Till dessa hör t. ex. folkhögskoleutredningen, ABF, Folkuniversitetet, Studiefrämjandet och LRF.

Svenska kommunförbundet delar utredningens bedömning att huvuddelen av de ekonomiska åtagandena i princip bör vila på staten. Kommunerna har ett medansvar, men studiecirkelverksamhet som syftar till att undanröja studiehinder och medverka till jämlikhet i utbildning och kulturliv bör i huvudsak bekostas av statliga medel. Förbundet förutsätter att dess rekommendation om bidragsgivning alltjämt skall äga tilllämpning.

Landstingsförbundet framhåller att den statliga stimulansen kommer att leda till större krav på landstingens bidragsgivning, vilket utredningen borde ha belyst. Detta bör beaktas i det fortsatta arbetet så att inte ekonomiska oklarheter gör det svårare att genomföra vuxenutbildningsreformen.

Studiefrämjandet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet och LRF kritiserar att vissa kommuner under senare år koncentrerat sin bidragsgivning till endast vissa studieförbund.

Ett mindre antal remissinstanser har kommenterat utredningens förslag om att studieförbunden skall bedriva studieorientering i organiserade former och att expertmedverkan, utöver den som medges enligt nuvarande bestämmelser, skall få äga mra under högst två av 20 studietimmar, SÖ, TRU, folkhögskoleutredningen, statens kulturråd, TCO, ABF, Folkuniversitetet och LRF tillstyrker i huvudsak förslagen, SACO och SR hävdar att studie- och yrkesorientering bör handhas av personer med särskild utbildning för detta. Studieorientering som kräver denna expertmedverkan skall utföras av konsulenter för studie-och yrkesorientering företrädesvis inom den kommunala vuxenutbildningen. En konsulent för studie- och yrkesorientering bör knytas till cirkelverksamheten för individuell och kollektiv studie- och yrkesorientering.

Remissinstanserna tillstyrker över lag utredningens förslag om ökat statligt stöd på olika områden för att underlätta studiecirkel-

Prop. 1975:23 150

verksamhet för handikappade. Således tiUstyrker bl. a. SÖ, LO, TCO, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Handikappförbundens centralkommitté, ABF, Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet. Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet. Studiefrämjandet, Medborgarskolan, Vuxenskolan, TBV och Hörselfrämjandets Riksförbund i allt väsentligt förslagen.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn kritiserar utredningen för att den inte beaktat de utvecklingsstördas och övriga begåvningshandikappa-des problem. Förbundet franUiåller att praktiskt taget alla utvecklingsstörda är i trängande behov av vuxenundervisning, men att utredningens förslag är otUlräckliga för att rekrytera människor med studiehämningar och intellektuella hämningar. Bl. a. krävs att studieledare och lärare har en orientering i specialpedagogik och att studiematerial framställs för människor på alla begåvningsnivåer.

Remissinstanserna tillstyrker nästan undantagslöst utredningens förslag om ökade resurser till studieförbundens organisationskostnader och pedagiska verksamhet för studiecirkelverksamhet i glesbygd.

Centerns kvinnoförbund anser emellertid att förslagen inte innebär någon förstärkning utan förordar ytterligare medel till glesbygdsverksamheten. ABF understryker starkt utredningens synpunkter men föreslår att det särskUda schablonbidraget för studieförbundens organisationskostnader bör utgå med 4 kr. Studiefrämjandet och Vuxenskolan anser att bidrag bör utgå med 100 % för cirkelledares rese- och traktamentskostnader. Handikappförbundens centralkommitté förordar att ett särskilt organisationsbidrag utgår för att täcka merkostnaderna för glesbygdsverksamheten. LRF tiUstyrker utredningens förslag om utvidgning av glesbygdsbegreppet men finner förslagen i övrigt helt otillfredsställande.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tUlstyrker i huvudsak utredningens förslag om att ämneskurs vid folkhögskola som anordnas i kombination med studiecirkelverksamhet skall dels få förläggas utanför folkhögskolans lokaler dels få omfatta kortare tid än en vecka, dock minst två dagar. Bland dem som tillstyrker återfinns LO, TCO, Landstingsförbundet, ABF, Vuxenskolan och Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation. Folkhögskoleutredningen, som tUlstyrker förslagen, menar att motsvarande regler även bör gäUa för utbildning av cirkelledare m. fl. grapper. TCO framhåller att samma möjligheter bör ges vuxna som studerar inom kommunal vuxenutbildning. Sveriges kristna socialdemokraters förbund föreslår att folkhögskoleutredningen får i uppdrag att närmare klarlägga hur studie-cirkelanordnaren skall kunna påverka karaktären vid folkhögskoleäm-neskursen.

Prop. 1975: 23 151

Bl. a. SÖ, LO och TCO betonar betydelsen av att omfattande och allsidig information om vuxenutbildningsreformer och olika utbildningsutbud kommer till stånd. Behovet av samordning av informationsverksamheten i kommunerna betonas också av ett flertal remissinstanser liksom att befintliga kommunala informationsresurser utnyttjas. UKÄ förordar att den kommunala vuxenutbildningen ges ökade resurser för bl. a. informationsverksamhet. TCO föreslår att särskilda kommunala informationsorgan inrättas som knyts till vuxenutbildningsråden och att kommunerna bör få särskilda bidrag för detta ändamål.

Endast ett fåtal remissinstanser berör utredningarnas förslag om de föreslagna åtgärdernas ikraftträdande. CSN anser att de administrativa och organisatoriska förslagen är ofullständiga och anser att man bör överväga att skjuta genomförandet av FÖVUX' förslag till 1 januari 1976. ABF finner det angeläget att FÖVUX' förslag genomförs fr. o. m, den 1 juU 1975,

6.3 Studiestöd

Flera remissinstanser tillstyrker förslagen om ändring i det nuvarande studiemedelssystemet. Vissa av förslagen behandlas speciellt av en del remissinstanser.

SVUX föreslår att olika makeprövningsregler mot inkomst skall gälla i studiemedelssystemet och i det föreslagna vuxenstudiestödet. Många remissinstanser är negativa mot att behålla makepröv-ningsreglerna i studiemedelssystemet nämligen RRV, UKA, CSN, SÖ, AMS, SACO, TCO, SAF, SFS, SSU, Centerns kvinnoförbund, ABF, Folkuniversitetet, Vuxenskolan, Reftec, LRF, Fredrika-Bremer-förbundet, SSCO och SOSVUX.

SVUX' förslag om åldersgräns dvs, att ta bort regeln om att studiemedel inte får utgå till personer över 45 år tillstyrks av bl, a, UKÄ, CSN, LO, TCO, ABF och SSU.

UKÄ, CSN och SAF tillstyrker förslaget om att avskaffa prövning av skälen till att deltidsstudiemedel skall utgå,

SFS och SACO anser att studiebidraget bör vara 25 % av basbeloppet och indexregleras. Även AMS, SAF och Reftec framhåller att studiebidraget bör indexregleras,

SVUX' förslag om att man bör beräkna studiemedlen på hela 15-dagars och 30-dagars perioder, baserade på tiden under respektive kalenderhalvår anser sig CSN inte kunna tillstyrka. Genom att SVUX' förslag bygger på studietidsberäkning per kalenderhalvår kan det för vissa studerande medföra försämringar jämfört med nuvarande regler. Försämringen skulle enligt CSN speciellt gälla dem med kortare studietid per läsår än nio månader. CSN anser det önskvärt att studiemedlens totalbelopp kan bestämmas i förhållande till den faktiska studietiden —

Prop. 1975:23 152

uttryckt i antal dagar — för respektive utbildning. Även statskontoret avstyrker detta förslag,

SVUX föreslår att studiemedlens totalbelopp för heltidsstuderande skall uppgå tiU 0,080 basbelopp för en halvmånadsperiod. Detta innebär 144 % av basbeloppet per läsår om nio månader. De flesta remissinstanser har inte haft något att invända mot detta förslag. Statskontoret framhåller att de föreslagna reglerna för beräkning av det totala studiemedelsbeloppet kan bli administrativt besvärliga att tillämpa utan tUlgång till ett dalorbaserat informationssystem för hantering av ansökningar av studiestöd, CSN anser att totalbeloppet per halvmånad borde vara 8,5 % samt SACO och SFS att beloppet borde vara 9 % av basbeloppet. Detta högre belopp bör enligt de nämnda remissinstanserna ses mot bakgmnd av att bostadsindex och livsmedelsindex under senare år utvecklats snabbare än konsumentprisindex.

När det gäller behovsprövning mot inkomst framhåller LO, ABF och folkhögskoleutredningen att stipendier, som t, ex, organisationer och folkrörelser kan bidra med för bl. a, studier vid folkliögskola, inte bör räknas som inkomst vid beräkning av studiemedel.

Den övervägande delen av remissinstanserna är positiva till SVUX' förslag om ett särskilt vuxenstudiestöd. I fråga om omfattningen av vuxenstudiebidrag anför RRV att man inte nu bör binda sig för en dimensionering för fem år framåt. I stället bör man på grundval av en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av verksamheten successivt besluta om vuxenstudiestödets dimensionering. RRV ifrågasätter också om man inte i ett inledningsskede bör göra en ännu mer koncentrerad satsning på de korttidsutbildade än SVUX föreslår. SAF anser att man under försöksperioden bör kunna ändra på relationen mellan grundskole-, gymnasieskole- och högskoleutbUdning, Sveriges kristna socialdemokraters förbund anser att man inte bör använda ungdomsskolans nivåterminer i vuxenutbUdningen.

När det gäller behörighetskravet för rätt till särskilt vuxenstudiestöd tiUstyrker flertalet remissinstanser förslaget ora en tidigare anknytning till förvärvslivet 1 form av ATP-grundande inkomst. RFV delar denna uppfattning men erinrar om att vissa grapper av försäkrade inte aUs tUlgodoräknats pensionspoäng. SVUX föreslår att fem års ATP-grundande inkomst skall ge behörigliet för vuxenstudiestödet. UKA, SÖ, AMS, LO, TCO, ABF, Sveriges kristna socialdemokraters förbund och skolstyrelsen I Härjedalens kommun ansluter sig till reservationen av ledamötema i SVUX Karlsson, L. Larsson och U. Larsson att behörighetskravet bör vara fyra års ATP-grandande inkomst. SSU föreslår att tre års ATP-grundande inkomst skall ge behörighet till vuxenstudiestödet. Även FPU anser att fera år är en för lång tid. Frikyrkliga studieförbundet menar emellertid att det 1 ett inledningsskede

Prop. 1975: 23 153

bör krävas ett större antal år i yrkesverksamhet än SVUX föreslagit,

SVUX har föreslagit att tre års vård av barn skall tillgodoräknas av de fem år som krävs för behörighet till det särskilda vuxenstudiestödet. Flera remissinstanser bl, a. UKÄ, CSN, SÖ, Landstingsförbundet, SFS, SFEF, SSU, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF, folkhögskoleutredningen, Sveriges kristna socialdemokraters förbund och SOSVUX anser att behörighet att erhälla vuxenstudiestöd bör kunna nås genora värd av eget barn under hela kvalifikationstiden. Enligt LRF bör korapletterande regler utarbetas så att hemarbetande inte missgynnas.

CSN och SÖ anser dessutom att vård av sjuk eller handikappad anhörig bör tillgodoräknas på sararaa sätt. Handikappade bör, enligt SÖ, statens handikappråd och Handikappförbundens centralkommitté, anses behöriga. Folkhögskoleutredningen anser att fömtora vård av eget barn bör också räknas vård av närstående gravt handikappade, långvarigt sjuka och åldringar. Även Sveriges kristna socialdemokraters förbund anser att vård av fosterbarn och andra värdinsatser bör fä utgöra kva-llfikationsgrund. Enligt SÖ och LRF bör även arbete 1 eget företag ge behörighet.

Vissa reraissinstanser är tveksamma till SVUX' förslag att vuxenstudiebidrag indelas i tre klasser beroende på om man har fem, sex eller sju års ATP-grundande inkomst.

UKÄ anser att man bör orapröva differentieringen av vuxenstudiestödet. CSN ifrågasätter riktigheten av att differentiera belopp baserade på så ringa antal år med ATP-poäng. CSN föreslår att vuxenstudiebidraget bör utgå med samma procentsats per halvmånad och att den bör sättas till 0,070 % av basbeloppet. Klassindelningen bör enligt SÖ gå vid fyra, sju respektive tio år. Enligt Sveriges kristna socialdemokraters förbund bör graderingen av vuxenstudiestöden ges spännvidden 4—7 år, SAF avstyrker förslaget om klassindelning, eftersom det försvårar för den enskilde att överblicka systemet. De reella skUlnadema blir enligt SAF små mellan de olika klasserna eftersom bidraget är skattepliktigt, SFS och SSCO förordar antingen ett generellt belopp för alla eller att gränserna skall gå enligt SFS vid fem, åtta och elva samt enligt SSCO vid fem, tio och 15 år.

Vuxenstudiebidraget skall enligt SVUX' förslag beskattas. Ett flertal remissinstanser har inget att invända mot detta förslag. Till dessa hör bl. a, UKÄ, CSN, AMS, riksskatteverket, SAF, SFEF, ABF och SOSVUX.

RFV delar uppfattningen att vuxenstudiestödet bör vara skattepliktigt och pensionsgmndande. SVUX har däremot inte tagit upp frågan om vuxenstudiestödet också bör få räknas som sjukpenninggmndande inkomst. Följande praxis bör enligt riksförsäkringsverket införas för de vuxenstuderandes sjukpenningförsäkring, 1) I de faU studiema

Prop. 1975:23 154

beräknas vara kortare tid än sex månader bör den studerandes sjukpenninggrundande inkomst inte ändras. Vid sådan kortare utbUdning bör vuxenstudiebidraget aUtså inte läggas till grund för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, 2) Beräknas utbildningen pågå längre tid än sex månader bör det vuxenstudiebidrag den studerande uppbär enligt studiestödslagen jämställas med inkomst av eget arbete och läggas till grund för beräkning av ny sjukpenninggrundande inkomst. TCO accepterar konstruktionen med ett beskattat vuxenstudiestöd men är tveksam till om detta har så positiva effekter sora utredningen menar.

De som beviljats vuxenstudiebidrag föreslås få återbetalningspliktiga studiemedel ungefär motsvarande det belopp som ges i nuvarande studiemedelssystem. De remissinstanser som berört frågan har varit positiva till detta. TCO framhåller att det klart bör sägas ut att vuxenstudiebidraget inte skall räknas som inkomst vid beräkning av nivå för återbetalningspliktiga studiemedel. LRF föreslår att endast inkomsten och inte förmögenheten skall beaktas vid behovsprövningen av återbetalningspliktiga medel.

I fråga om fördelningen av vuxenstudiebidraget föreslår SVUX att resursema fördelas på landets kommuner i förhållande till kommunens del av rikets befolkning. Studiestödet på högskolenivå fördelas på de sex studiemedelsnämnderna i huvudsaklig proportion till den högskoleutbildning som sorterar under nämnden. Man borde enligt RRV och statskontoret ha övervägt en fördelningsprincip där hänsyn även tagits till skillnaderna i utbildningsnivå mellan kommunerna, SVUX' förslag missgynnar enligt RRV de kommuner som har det största behovet av överbryggande utbildning. Liknande synpunkter framförs av UKÄ och SÖ. UKÄ anser det önskvärt att metoder utarbetas för att kartlägga skillnader i utbildningsnivåer och utbildningstruktur mellan storstadsområden och glesbygd så att ett bättre underlag skapas för fördelningen av studiestöden. CSN menar att man vid fördelningen av vuxenstudiestödet utöver kommunemas invånarantal även bör beakta olikheter i kommunemas utbildningsstrukturer. SÖ förutsätter att viss omfördelning mellan grundskole- och gymnasieskolenivåer bör kunna göras efter tre år om efterfrågan ger kraftigt utslag i en sådan riktning. TCO framhåller att en mer selektiv metod bör utvecklas för att fördela studiestöden på kommuner med hänsyn till att behovet varierar med befolkningens utbUdningsstruktur. SAF anser att den av SVUX föreslagna fördelningen på utbildningsnivåer är alltför stel och föreslår ett mer flexibelt system. Enligt SAF bör stödet i första hand förbehållas studier på gymnasie- och högskolenivå. När det gäller fördelning av vuxenstudiestödet bör enligt SFEF en speciell kvot finnas för kommunema i stödområdena. ABF framhåller att man för att försöka utjämna ekonomiska, kulturella och sociala skUlnader bör ta hänsyn tiU andra faktorer än andel av befolkningen, eftersora andelen korttidsut-

Prop. 1975:23 155

bildade i olika koramuner varierar kraftigt. Liknande synpunkter framförs av LRF och Vuxenutbildningsrådet i Uppsala kommun.

Beträffande administration av vuxenstudiestödet anser RRV att det finns risk för att sökande i olika kommuner inte kommer att bedömas efter enhetiiga kriterier om inte klara linjer för urvalet utfärdas centralt. SVUX' förslag beträffande administration bör enligt UKÄ ses över i syfte att uppnå administrativa förenklingar. När det gäller urval av studerande tar CSN liksom TCO bestämt avstånd från att ekonomiska förhållanden skall ha någon betydelse, CSN föreslår att det bör uppdras åt nämnden att utarbeta någon form av rekommendationer att läggas till grund för urvalsprocessen. Även SÖ anser att vissa riktiinjer för urvalet bör utarbetas. CSN är tveksara till förslaget om fyra ansökningstillfällen per år. Det är enligt CSN inte möjligt att klara en behandlingstid på en månad som SVUX föreslår. CSN föreslår att ansökningar om vuxenstudiestöd skall vara studiemedelsnämnderna tillhanda senast två månader före det kvartal varunder studierna skall påbörjas.

CSN avstyrker SVUX' förslag att det inom CSN bör finnas en särskUd delegation för vuxenstudiestödet och anser att nämnden själv kan fullgöra denna uppgift. TCO tillstyrker den särskUda delegationen, bl. a. med hänsyn till att ett partsintresse bör komma till tals vid bl, a, fördelningen av stöden, SÖ tror att förseningar i behandlingstiden kan uppstå och ifrågasätter om det är nödvändigt att ansökan inges till studiemedelsnämnd och först efter nämndens "behörighetsförklaring" kan behandlas lokalt. Även statskontoret anser att ansökan om vuxenstudiebidrag bör StäUas direkt tiU det kommunala organet.

SACO förordar att SVUX' förslag till organisation och administration blir föremål för en fömyad översyn. När det gäller urvalet kan SAF inte acceptera de föreslagna reglerna. Enligt SAF mäste urvalet ske enligt klart defiruerade kriterier som får en avgörande betydelse för vUka personer som skall erhålla det särskilda vuxenstudiestödet. Kriterierna bör vara tidigare utbUdning, antal år på arbetsmarknaden och arbetstidens förläggning. ABF anser att den organisation och det administrativa system som SVUX föreslagit verkar tungrott. Vidare framhåller ABF att den som söker vuxenstudiebidrag måste få besked minst en månad före studiernas början. Vuxenskolan anser att det behövs fastställda detaljerade regler för urvalet av ansökningarna om vuxenstudiestöd. Även LRF anser att mer preciserande bestämmelser bör utarbetas. Fredrika-Bremer-förbundet är kritiskt till att tidigare arbetslivserfarenhet skall prioriteras så hårt vid urval, eftersom kvinnor som en längre tid varit hemarbetande härigenom kan få stå tillbaka.

När det gäller SVUX' förslag om studiestödsråd är flera remissinstanser kritiska. CSN tUlstyrker emellertid förslaget men anser att sammansättningen av studiestödsråden bör modifieras något för att

Prop. 1975: 23 156

ge utrymme för även en representant för det allmänna. Statskontoret tillstyrker förslaget om studiestödsråd, men avstyrker att studiemedelsnämnderna skall ha hand om motsvarande uppgifter för högskolestudier. Ansökningar om särskUt vuxenstudiestöd för högskoleutbildning bör enligt statskontoret handläggas centralt genom en särskUd delegation knuten till CSN, AMS anför att studiestödsrädet bör kunna knytas tiU vuxenutbUdningsrådet, eventueUt sora ett särskilt utskott och med en breddad representation där också en representant för arbetsförmedlingen bör kunna ingå. En utökad representation skuUe enligt AMS ocksä kunna bli aktuell i studiemedelsnämnderna. Utredningen om den kommunala demokratin framhåller att SVUX' förslag om studiestödsråd leder till ett obligatoriskt beredningsorgan som inte fär en kommunal-politisk sammansättning. Detta kan ha betydelse för de förtroendevalda ledamöternas möjligheter att självständigt fatta beslut. UnderlåterUiet frän skolstyrelsens sida att höra rådet skulle kunna medföra att det kommunala organets beslut upphävs efter besvär, vilket ger studiestödsrådet mer inflytande. Utredningen om den kommunala demokratin förutsätter att denna fråga övervägs noggrant i den fortsatta beredningen. LO, SSU, Landstingsförbundet, SFEF och ABF tillstyrker förslaget om studiestödsråd och dess sammansättning. SAF och Folkuniversitetet liksom Vuxenskolan avstyrker förslaget om studiestödsråd och föreslår att vuxenutbildningsråden får ta hand om urvalsförfarandet. Om studiestödsråd Införs bör enligt SAF represen-ter för bäde arbetstagare och arbetsgivare ingå. Även i studiemedelsnämnderna bör enligt SAF en arbetsgivarrepresentant finnas. Studiestödsrådet kan enligt Svenska kommunförbundet inte anses som kommunalt organ. Kommunförbundet framhåller vidare att förslaget innebär att man i en specialreglerad förvaltning skapar ett obligatoriskt beredningsorgan som inte har en kommunalpolitisk sammansättning. Detta kan tänkas inkräkta på de förtroendevalda ledamötemas möjlighet att fatta självständiga beslut. Regeln om det odelade ansvarets princip medför att en kommun inte vid sidan av en närand kan stäUa ett annat organ med uppgift att t, ex, biträda denna med råd, anvisningar eller på annat sätt sora medför en formlig eller faktisk begränsning av nämndens beslutanderätt och ansvar. SFS liksom FPU, MUF, Centems kvinnoförbund och LRF finner sammansättningen av studiestödsrådet oacceptabel. FPU anser även att förslaget om att ändra studiemedels-nämndernas sammansättning är felaktigt. Centems kvinnoförbund anser att vuxenstudiestöden bör fördelas av skolstyrelsen efter beredning av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Moderata samUngspartiets kvinnoförbund är starkt kritisk till studiestödsrådens sammansättning och när det gäller studiemedelsnämndernas sammansättning anser förbundet att en representant för SACO bör knytas till nämnden. Frikyrkliga studieförbimdet hävdar att det lokala studiestödsrådet bör tUl-

Prop. 1975: 23 157

sättas av kommunen och bestå av representanter för den kommunala skolstyrelsen och vuxenutbildningsanordnarna inom kommunen, Fredrika-Bremer-förbundet föreslår att studiestödsrådet korapletteras med representanter för kommunen samt för andra organisationer. Skolstyrelsen i Härjedalens kommun föreslår att skolstyrelsen eller vuxenutbildningsrådet bör få studiestödsrädens uppgifter, SOSVUX anser att i stu-diestödsräden skall ingå representanter för de studerande.

De flesta remissinstanser är kritiska till SVUX' förslag om exklusiv besvärsrätt. RRV anser att man antingen bör ha en generell besvärsrätt eller också ingen alls. Statskontoret avstyrker förslaget om ett besvärsinstitut för beslut om vuxenstudiebidrag. UKÄ framhåller att besvärsordningen bör prövas ytterligare. CSN anser att besvärsrätten bör slopas helt och erinrar om att beslut om tilldelning av s, k, statsstipendium inte kunde överklagas. Däremot bör generell besvärsrätt finnas beträffande frägan om behörighet för vuxenstudiestöd. SÖ, SAF, SFS, Centerns Kvinnoförbund, Frikyrkliga studieförbundet och LRF anser att generell besvärsrätt bör finnas. Utredningen om den kommunala demokratin framhåller bl, a, att det är olämpligt att besvärsrätten görs beroende av om skolstyrelsen följer studiestödsrådets förslag eller inte samt att den föreslagna besvärsrätten kan innebära en blandning av kommunalbesvär och förvaltrungsbesvär med svåröverskådliga konsekvenser. Utredningen vänder sig också mot att CSN, som i övrigt inte är tillsynsmyndighet för skolstyrelserna, föreslås bli högsta besvärsinstans, RFV anser det varken lämpligt eller påkallat med en begränsad besvärsräti. TCO är tveksam till den föreslagna besvärsrätten. Folkuniversitetet avstyrker den föreslagna besvärsordningen.

FÖVUX' förslag om tim- och d a g s t u d i e s t ö d har av det övervägande antalet reraissinstanser bemötts positivt. Till dem som tillstyrker hör statskontoret, SÖ, AMS, statens kulturråd, SAF, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Folkuniversitetet, SFS och MUF.

RRV anser att alla som tas in i en studiecirkel och uppfyller angivna kriterier för studiestödet också bör få detta. RRV framhåUer även att det föreslagna systemet kan leda till svårigheter att genomföra en någorlunda rättvis fördelning av studiestöden meUan olika kommuner. Det finns enligt RRV också risk för att de sökande inte koraraer att bedömas enhetligt, CSN är positiv till stöd-forraema. När det gäller urval bland sökande anser CSN att de som blivit uppsökta inte bör ha företräde framför dem som ansökt om stödet utan att ha blivit uppsökta. Företräde bör enligt CSN ges åt personer med komplicerad skiftgång eller annan mycket obekväm arbetstid, CSN anser att näranden bör få i uppdrag att utarbeta rekommendationer beträffande tilldelningen av tim- och dagstudiestöd. I fråga ora fördelningen av studiestödet anför SÖ att det finns risk för att bl, a. handi-

Prop. 1975:23 158

kappgrupper och korttidsutbUdade som inte är yrkesverksamma inte kommer att få tUlgång till de olika stöden. För dessa grupper bör man därför ha en särskUd resurs som kan utnyttjas av dessa grupper. Denna resurs bör fördelas direkt av kommunen utan förslag från studiestöds-rådet. Folkhögskoleutredningen tillstyrker förslagen om tim- och dagstudiestöd men anser antalet stöd vara beräknat i underkant. Folkhögskoleutredningen anser också att pensionärer regelmässigt bör kunna bevUjas intematbidrag. Med hänsyn tUl detta föreslår utredningen ett ökat antal intematbidrag för personer utan anställning, dock utan att antalet inkomstbidrag och timstudiestöd minskas. LO, som tillstyrker förslaget, anser bl, a, att tim- och dagsstudiestöden får sin stora betydelse genom att de direkt kan erbjudas av studieorganisatörerna i samband med den uppsökande verksamheten. Dagstudiestödets inkomstbidrag är enligt LO för lågt. Inkomstbidraget bör enligt LO och ABF sättas till 70 kr. per dag. Även SSU anser att tim- och dagstudiestöden är för låga. Enligt SSU bör timstudiestödet vara 12 kr., inkomstbidraget 96 kr. och intematbidraget 99 kr. TCO, som tillstyrker att tim- och dagstudiestöd införs, anser emellertid att stöden inte skall vara knutna till den uppsökande verksamheten utan skall utgå oberoende av om uppsökande verksamhet ägt rum eller inte. Liknande synpunkter framförs av TBV. Tim- och dagstudiestöden bör enligt TCO inte fördelas av de lokala fackliga organisationema. Fördelningen bör i stället göras på samma sätt som för de vuxenstudiestöd som SVUX har föreslagit. TCO och TBV anser dessutom att timstudiestöden bör avse alla med obekväm arbetstid. De bör vidare kunna utgå till deltagare i kommunal vuxenutbildning. Dagstudiestöden bör kunna utgå till alla och inte enbart till korttidsutbildade. De bör även kunna utnyttjas av deltagare i komraunal vuxenutbildning, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att ett särskUt bidrag för att täcka barntiUsynskostnader bör inrättas. Enligt förbundet måste intematbidraget kompletteras med ersättning för kostnad för bamtillsyn. Handikappförbundens centralkommitté föreslår att handikapporganisationerna, liksom de fackliga organisationema, får möjlighet att söka studiestöden för att fördela dem. på individer. Handikappförbundens centralkommitté anser att intematbidraget bör utgå för kurser som är längre än en vecka.

ABF avvisar tanken på att tim- och dagstudiestöd skall kunna utgå för studier i kommunal vuxenutbildning. Timstudiestöd och dagstudiestödets inkomstbidrag bör enligt ABF enbart kunna sökas kollektivt genom den fackliga organisationen medan intematbidraget bör kunna sökas både enskilt och kollektivt. Prioriteringen vid fördelning av stöden bör göras efter bl, a. följande grunder: Kort grundutbUdning, skiftarbete eller obekväm arbetstid, tungt och slitsamt arbete samt handikapp. MUF betonar kraftigt vikten av att individuella ansökningar får förekomma. Frikyrkliga studieförbundet ansluter sig tUl förslaget när det gäller prio-

Prop. 1975:23 159

ritering av sökande, men anser att enskild person eller det anordnande studieförbundet bör söka studiestödet. Sveriges kristna socialdemokraters förbund förordar att antalet dagstudiestöd som kan utgå under sammanhängande tid ökas för att studerande som deltager i kurser mellan sex dagar och en halv månad också skall kunna få studiestöd. Förbundet tillstyrker att de som har de obekväraaste arbetstiderna prioriteras vid fördelrungen. Göteborgs allmänna skolstyrelse anser att man bör skjuta upp införandet av tim- och dagstudiestöd till dess effekterna av andra studiestimulerande åtgärder prövats. Detta motiveras bl, a, med att de organisatoriska och administrativa formema för urval bland sökande och utbetalning av bidragen koraraer att kräva stora personalinsatser. Hola folkhögskola anser att intematbidraget bör gå till kursanordnaren under förutsättning att kurserna är avgiftsfria för deltagarna. Härigenom skulle deltagarna befrias från utgifter för resor och inkvartering och ekonomisk rättvisa emeUan deltagama skulle uppnås. LRF anser att FÖVUX' förslag till studiestöd bör bli föremål för översyn och komplettering. Fredrika-Bremer-förbundet befarar att hemarbetande och deltidsarbetande kvinnor samt arbetstagare på mindre arbetsplatser inte kommer att få del av det föreslagna studiestödet.

Svenska kommunförbundet anser det vara en brist att SVUX i sin skrivelse "Beräkningar av administrativa kostnader föranledda av SVUX' förslag i betänkandet (SOU 1974: 62) Studiestöd åt vuxna" inte innehåller några uppgifter ora de ökade administrativa kostnaderna hos koraraunerna. Förbundet bedömer inte närmare beräkningarna rörande ökade administrativa kostnader hos CSN och studiemedelsnämnderna men betonar det nödvändiga i att kommunema kompenseras för sina administrativa merkostnader.

Statskontoret framhåller att särskUd uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att utveckla likartade — eller gemensamma — administrativa rutiner för beräkning, utbetalning och redovisning av såväl utbUd-ningsbidrag som vuxenstudiebidrag. Enligt statskontoret bör en utredning i hithörande frågor tillsättas.

CSN anser att så länge studiemedelsnämnderna inte har tillgång till ett ADB-baserat utbetalningssystem bör antalet ansökningstillfällen vara tvä per är. När det gäller beräkningen av antalet ansökningar och beviljade vuxenstudiestöd accepterar CSN Inledningsvis SVUX' antaganden, CSN anser emellertid beträffande studerande på gmndskole- och gymnasienivå att man ur kostnadssynpunkt inte helt kan räkna bort de 40 000 ansökningar från äldre elever i gymnasial utbildning som antas inkomma år 1976, Beträffande högskolestuderande räknar CSN med att antalet ansökningar om det särskilda vuxenstudiestödet kommer att motsvara nivå 4.

I fråga om de administrativa kostnaderna på studiemedelsnämnderna anser CSN att ansökningarna pä grand-

Prop. 1975: 23 160

skole- och gymnasieskolenivå är lika resurskrävande som ansökningarna på högskolenivå, CSN utgår därför frän en enhetlig stycketalskostnad. CSN påpekar att utöver de moment som SVUX tagit upp tUlkommer bl. a, följande moment, behov av ökade informationsinsatser från studiemedelsnämnderna, ökat behov av resurser för arbetsledning, ökad kompletteringsprocent för studiemedelsansökningar, resurser för hantering av preliminärskatteavdraget. Dessutom framhåller CSN att parallell handläggning av studieraedel och vuxenstudiebidrag inte är möjlig. Med hänsyn härtUl beräknar CSN stycketalskostnaden tUl 34 kr. CSN beräknar studiemedelsnämndernas lönekostnader år 1 för handläggningen av ansökningar om vuxenstudiestöd tUl 3 830 000 kr. Kostnadema för expenser beräknas till 136 800 kr. Dessutom har CSN räknat med ett särskUt pålägg för inkörningsproblem under år 1976 om 198 850 kr.

För administrativa kostnader hos CSN har CSN beräknat 204 336 kr., vilket innebär två tjänster som byrådirektör och en biträdestjänst. Dessutom bör 20 000 kr. utgå för expenser.

När det gäller medel för information tillstyrker CSN kommitténs förslag. CSN framhåller emellertid att man ev. behöver begära ytterligare resurser för information.

LO, TCO, SFEF, ABF och SSU är positiva till förslaget om att de nya studiestödsformerna för vuxna finansieras genom en arbetsgivaravgift. Flertalet remissinstanser tar inte ställning till finansieringsformen.

SAF avstyrker förslaget. Finansieringen bör enligt SAF bli bedömd i ett mera övergripande sammanhang i anslutning till bl. a. de utredningai" som har att behandla avvägningar mellan avgifter och skatter för olika sociala reformer. Mycket kritisk mot förslaget är även Svenska kommunförbundet som bestämt motsätter sig att reformen därigenom delvis kommer att belasta kommunalskatten. Förbundet anser vidare att när vuxenstudiestödet beskattas bör den del av skatten som påförs mottagaren i form av kommunalskatt tillfalla kommunen. Negativ till arbetsgi-varfinansieringen är också Moderata samlingspartiets kvinnoförbund.

Prop. 1975:23 161

7 Föredraganden

7.1 Allmänt

7.1.1 Vuxenutbildningens framväxt

Under de senaste årtiondena har den obligatoriska skolan och utbildningsväsendet på det gymnasiala stadiet genomgripande omvandlats. Alla ungdomar får nu en 9-årig utbUdning i grundskolan och en stor andel av varje årskull fortsätter 2 eUer 3 år i gymnasieskolan. Även den högre utbildningen har successivt byggts ut. Nyligen har jag lagt iram förslag om en fortsatt reforraering av denna utbildning (prop. 1975: 9). Genom reformema på grandskole-, gymnasieskole- och högskolestadierna har skapats goda raöjligheter ,för de unga att få utbildning. Parallellt med utvecklingen av ungdorasutbUdningen har också vuxenut-, bildningen stegvis reformerats. SamhäUets stöd har möjliggjort en kraftig expansion av folkbildningen. Kommunal och statlig vuxenutbUdning, bl. a. arbetsmarknadsutbUdningen, har byggts ut i snabb takt. Efter beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974: 148, InU 1974: 31, rskr 1974: 399) har införts rätt för arbetstagare till ledighet för utbildning. Ett av huvudsyftena med mina förslag i den nyssnämnda propositionen om reformering av högskoleutbildning är att ge vuxna, som efter grundläggande skolutbildning gått ut i arbetslivet, vidgade möjligheter att återvända för att få fortbildning och vidareutbUdning på högskolestadiet.

För att dessa olika åtgärder på vuxenutbildningsområdet skall, få full effekt — och därmed bättre balans skapas mellan utbUdning av unga och vuxna — är det' nödvändigt att genom studiesociala insatser väsentligt förbättra de vuxnas ekonomiska, villkor vid studier. För de mest eftersatta gruppema behövs ytterligare insatser i form av uppsökande verksamhet. För att förbereda reformer på dessa områden tillsattes år 1968 kommittén (U 1969: 51) för studiestöd åt vuxna (SVUX) och år 1970 kommittén (U 1970: 54) för försöksverksamhet .med vuxenutbildning (FÖVUX). Båda kommittéerna avlämnade under. 1974 sina huvudbetänkanden (SOU 1974: 62) Studiestöd åt vuxna och (SOU 1974: 54) Vidgad vuxenutbildning. Förslagen-från kommittéerna ger eniigt min mening en god gmnd för beslut om åtgärder av. det slag jag nyss nämnt. Innan jag tar upp förslagen till behandling .vUl jag något beröra vuxenutbUdningens framväxt och målen för vuxenutbildningens fortsatta utveckling.

FolkbUdningsorganisationema svarade under lång tid för deti övervägande delen av vuxenutbildning. En grundläggande princip för folkbildningsarbetet var att det skulle vara fritt och frivilligt. Utveck-; lingen har visat att denna princip alltjämt är avgörande för folkbild-

11 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 162

ningens förmåga att engagera medborgarna. Att bevara folkbildningens frihet och förhindra en institutionalisering av verksamheten är därför av stor vikt.

FÖVUX och SVUX har i sina betänkanden, vilkas innehåll har redovisats i det föregående, ingående skildrat vuxenutbildningens framväxt i Sverige. Jag nöjer mig därför här med att kort beröra några av de viktigaste reformerna på området under den senaste tioårsperioden.

Genom statsmakternas beslut år 1963 (prop. 1963:36, SU 1963:74, rskr 1963: 190) lades gmnden till de nuvarande formema för stödet till studieförbunden och deras studiecirkelverksamhet. Stödet till studiecirkelverksamheten fick formen av ett bidrag till cirkelledararvode och studiematerial.

Stödet har senare väsentligt förbättrats och kompletterats. Så t. ex. infördes budgetåret 1967/68 ett särskilt bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet bland handikappade. Genom statsmakternas beslut år 1970 (prop. 1970: 35, SU 1970: 107, rskr 1970: 273) infördes inom bidraget till studiecirkelverksamheten ett särskilt tilläggsbidrag för studiecirkelverksamhet i ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på en nivå motsvarande högst grundskolans årskurs 9, de s, k, prioriterade cirklarna.

Under 1940- och 1950-talen tillkom, vid sidan av det fria folkbildningsarbetet olika former av utbUdning för vuxna som önskade få behörighet motsvarande den ungdomsskolan gav eller genomgå yrkesutbildning. Utbildningen gavs vid kväUsgymnasier, organiserade av studieförbund eller kommuner, och genom yrkesskolorna som ordnade kvällsundervisning. 1967 års riksdag beslöt att kommunala skolor för vuxna skulle inrättas och att kommunema skulle få det övergripande ansvaret för att anordna vuxenutbildning motsvarande läroplanerna för grundskolans högstadium och för gymnasial utbildning. Vidare beslöts insatser för vuxenutbUdning via radio och television (prop. 1967: 85, SU 1967: 177, rskr 1967: 277).

Motiven för att införa en kommunal vuxenutbUdning var främst tre. De som i ungdomen inte fått möjlighet tiU utbUdning på gmndskolans högstadium och på det gymnasiala stadiet borde som vuxna så långt möjligt erbjudas sådan utbildning. För det andra skulle friheten att i ungdomsutbildningen välja studieinriktning vara ofullständig om inte möjlighet gavs att senare i livet välja en annan inriktning. De ungdomar som omedelbart efter grundskolan gick ut i arbetslivet måste också få möjlighet att senare komplettera sin utbildning. För det tredje behövde även de sora i ungdomen fått gymnasial utbUdning senare i livet komplettera sina kunskaper. Den kommunala vuxenutbildningen borde fylla en del av detta fortbildnings- och vidareutbildningsbehov. För att den kommunala vuxenutbildningen inte skulle ogynnsamt påverka folkbildningens utveckling betonades att kommunema skulle an-

Prop. 1975: 23 163

ordna endast sådan utbildning för vuxna som svarade mot utbildning på grimdskolans högstadium och på det gymnasiala stadiet. Vidare föreskrevs att den som togs in som elev i den koraraunala vuxenutbildningen skulle ha ett klart angivet studiemål i form av mera omfattande studier och att dessa borde vara av betydelse för den studerandes yrkesverksamhet eller yrkesval.

Utvecklingen efter år 1967 har visat att folkbildningen väl förmått att hävda sin ställning som en smidig och attraktiv utbildnlngsform för bl.a. vuxna med en bristfäUig tidigare utbUdning. Antalet deltagare i studiecirklar ökade från omkring 1,5 miljoner 1967/68 tiU ca 2 miljoner idag. Under sarama tid har den kommunala vuxenutbildningen utvidgats tiU att omfatta mellan 130 000 och 140 000 dehagare per år. Folkhögskolorna har f. n, ca 50 000 elever mot ca 20 000 läsåret 1967/68, Ökningen ligger i huvudsak på de korta ämneskurserna raedan antalet deltagare i de långa kurserna i stort sett legat stilla under senare år.

Budgetåret 1970/71 infördes en ny stödforra för vuxenutbUdningen knuten till de fackliga organisationernas centrala kursverksamhet. Stödet motiverades bl. a. av att organisationerna får ta på sig ett allt större ansvar för den samhällsekonomiska balansen och utvecklingen i det svenska samhäUet. Av dem som rekryteras tUl förtroendeposter inom de fackliga organisationerna är en mycket stor del människor som endast har folkskoleutbildning bakom sig. Kursverksamheten skulle därför syfta tUl att meddela kunskaper sora är av grundläggande orienterings-och färdighetskaraktär. För att organisationerna skulle kunna fullgöra sina viktiga samhällsuppgifter fordrades att många av medlemmarna hade bättre kunskaper i första hand i matematik, svenska, samhällskunskap samt national- och företagsekonomi.

HittUls har det, bortsett från utbUdningsbidragen inom arbetsmarknadsutbUdningen, inte funnits ett studiestöd speciellt utformat för de vuxnas behov. När studiemedels- och studiehjälpssystemen genomfördes i mitten av 1960-talet drogs gränsen mellan dessa systera i princip med hänsyn till den normala åldem hos de studerande. Av praktiska skäl valdes dock en skolformsgräns. Detta innebar att vuxna som studerade på nivåer motsvarande grundskolan och gymnasieskolan, dvs. i kommunal och statlig vuxenutbUdning och vid folkhögskolor fick utnyttja studiehjälpssystemet, som för studerande över 20 år var något förstärkt. De som studerade vid universitet och högskolor och vissa andra utbUd-ningsanstalter, omfattades av studiemedelssystemet, I avvaktan på SVUX' förslag om studiestöd för vuxna har successivt vissa ändringar gjorts för de vuxnas del. Riksdagen fattade 1972 principbeslut om att studerande över 20 år skulle föras till studiemedelssystemet (prop. 1972: 27, SfU 1972: 20, rskr 1972: 148). Är 1973 fattade riksdagen beslut om de tekniska förändringar i studiemedels- och studiehjälpssystemen som var nödvändiga för att principbeslutet skulle kunna förverkligas (prop.

Prop. 1975: 23 164

1973: 63, SfU 1973: 17, rskr 1973: 240). Fr. o. m. den 1 juli 1973 omfattar studiemedelssysteraet således alla studerande över 20 år.

Jag har i det föregående berört huvuddragen i reformarbetet inom vuxenutbildningen under de senaste åren. Stora förbättringar av de vuxnas möjligheter till utbildning på skilda nivåer och i skiftande former har genomförts samtidigt med betydelsefulla reformer och en orafattande utbyggnad på ungdomsutbUdningens och den högre utbildningens områden. Folkrörelserna och till dera anknutna studieförbund och folkhögskolor har intagit en ledande ställning i arbetet på att flytta fram vuxenutbUdningens positioner, såväl kvantitativt som kvalitativt. Studieförbunden har visat att de kan nå ut tUl människor med bristfälUg utbildning och engagera dem i studieverksamhet.

De erfarenheter som hittills vunnits av vuxenutbildningens utvecklmg visar enligt min raening att studieförbunden i samarbete raed de fackliga organisationerna måste få betydelsefulla uppgifter i det fortsatta reformarbetet inom vuxenutbildningen. Deras medverkan är bl. a. nödvändig för att man i vidgad utsträckning skall kunna nå de i utbildnings-hänseende eftersatta grupperna med erbjudanden om studiemöjligheter. Innan jag går in på dessa frågor vill jag något beröra de senaste årens debatt och utredningsarbete om vuxenutbildningen samt vissa målfrågor.

7.1.2 Debatt och utredningsverksamhet kring frågor Inom vuxenutbildningen

Jämsides och i samspel med de reformer inom vuxenutbildningen som jag nyss berört har sedan mitten av 1960-talet pågått en allmän debatt om målen för de vuxnas utbUdning och ora formema för att tillgodose dessas utbUdningsbehov. Några av de mest vägande inläggen utgörs enUgt min mening av rapporterna från Tjänstemännens centralorganisations (TCO) utbildningsnämnd och Landsorganisationens i Sverige (LO) arbetsgrupp för vuxenutbildning, LOVUX.

Är 1964 gav TCO ut den första rapport där frågoma om vuxenutbildning fick en mera övergripande behandling. I rapporten betonades nödvändigheten av att samhället tog på sig ett större ansvar och gav ökade resurser tUl framför allt den målinriktade vuxenutbildningen. Denna borde vara avgiftsfri. Den borde vidare vara differentierad i fråga om inriktning och urval och omfattningen borde svara mot efterfrågan. Organisationen förde också fram krav på att de studerande inom den målinriktade vuxenutbildningen skulle få ett sådant studiesocialt stöd att ekonomiska binder för studier undanröjdes. Vidare tog TCO upp frågan om rätt till ledighet för utbildning, utbyggnad av studierådgivning för vuxna och utveckling av moderna pedagogiska hjälpmedel för vuxenstudier. Slutligen berörde organisationen också frågan om en saralad översyn av hela vuxenutbUdningsområdet med syfte att pröva vuxenutbildningens mål, organisation och övriga uppläggning. I en så-

Prop. 1975:23 165

dan borde i första hand den målinriktade vuxenutbildningen behandlas. TCO såg utbyggnaden av vuxenutbildningen som nödvändig för att möta de snabba förändringama i samhället. För att tillgodose alla de skiftande behov av utbildning för vuxna borde man skapa ett system där det tedde sig naturligt att från tid till annan komma tiUbaka till utbildning. Den sammanhållna ungdomsutbildningen kunde inte längre föratsättas ge en varaktig gmnd för ett helt livs förvärvsverksamhet.

I LOVUX' första rapport, som kom år 1969, behandlades vuxenutbildningen från delvis andra utgångspunkter. LOVUX konstaterade att vuxenutbildningen dittiUs i betydande utsträckning rekryterat studerande som redan hade en förhållandevis god skolunderbyggnad. Arbetsgruppen framhöll att "fackföreningsrörelsens engagemang i utbildningspolitiken gmndar sig på ideologisk övertygelse om nödvändigheten av att verka för ökad jämlikhet, social rättvisa och kulturdelaktighet i alla medborgargmpper. Utbildningspolitiken blir därvid medel att verka för ökad valfrihet i skilda avseenden för alla medborgare och inte för att förbättra enskilda gruppers redan goda utvecklingsmöjligheter".

Mot denna bakgrund redovisade LOVUX. motiven för ökad vuxenutbildning. För individen var vuxenutbildningen ett medel till personlig utveckling i arbetslivet bl, a. genora att den gav möjlighet till fortbildning och vidareutbildning i arbetet och byte av arbete eller yrke. Den skulle skapa förutsättningar för delaktighet i de nya kunskaper som uppstår genora vetenskaplig forskning och utveckling, vidga perspektivet på individens roll i samhället och bryta social och intellektuell isolering.

Insatser för vuxenutbildning raotiverades också kollektivt av att denna utgjorde en förutsättning för den allmänna samhällsutvecklingen. Utbildningen betraktades som en dynamisk faktor i samhällets och arbetslivets utvecklingsprocesser. När nya kunskaper och ny teknik togs i bruk krävdes en förnyelse av de arbetandes utbildning. LOVUX kom med detta synsätt fram till slutsatsen att vuxenutbUdningen, oavsett den kvalitet ungdomsutbildningen kunde få, måste bli en fortlöpande verksamhet, som gjorde det raöjligt för raänniskorna att från tid till annan komma tillbaka till studier. LOVUX framhöll också vuxenutbUdningens uppgift i opinionsbildningen, bl. a. för att driva fram utjämning och solidaritet,

LOVUX redovisade också de sociala, ekonomiska och geografiska hinder som försvårade främst för de korttidsutbildade gruppema, däribland handikappade och kvinnor, att få del av utbildning. Mot denna bakgrund förordades stöd åt folkbildningsverksamheten därför att denna ansågs ha särskilda förutsättningar att nå de korttidsutbildade.

LOVUX ansåg vidare att det studiesociala stödet för vuxenstuderande borde utformas så att de ekonomiskt och utbildningsmässigt sämst StäUda grupperna erbjöds det största stödet. Slutligen framhöll LOVUX att vuxenutbildningen för att kunna bidra till kulturell, social och eko-

Prop. 1975:23 166

nomisk utjämning måste ges en aktiv karaktär och kompletteras med en uppsökande verksamhet fÖr att stimulera de i utbUdningshänseende eftersatta gmppema till studier.

I rapporterna "VuxenutbUdning, återkommande utbildning" (1972) från TCO:s utbildningsnämnd och "Ny vuxenutbildning, ny skola" (1974) från LOVUX vidareutvecklar organisationerna sin syn på vuxenutbildningen. Man betonar att vuxenutbUdningen bl.a. skall syfta till att åstadkomraa jämlikhet inom och mellan generationerna samt ge förutsättningar för aktiv medverkan i samhäUslivet och möjligheter till kulturkonsumtion. Bl. a. för att åstadkomma ett bättre samspel mellan utbildning och praktisk verksamhet måste utbildningsväsendet planeras för återkommande utbildning så att en individ kan fördela studiema på perioder under hela livstiden. En sådan planering kräver också förändringar av ungdomsskolan så att en bättre samverkan mellan teoretiska, yrkesinriktade och praktiska moraent kan åstadkommas. Målet bör enligt LOVUX vara att skolan skall öppna sig mot samhället samtidigt som olika sarahällsaktiviteter bör få utrymrae i skolan. I båda rapporterna betonas att de fackliga organisationerna måste engageras i planeringen av vuxenutbildningen.

TCO framhåller att det också, vid sidan av återkommande utbildning, fordras kompensatoriska åtgärder i form av utbildning på grund- och gymnasieskolenivå för vuxna. Utveckling av återkommande utbUdning ökar möjlighetema att åstadkomma sådan överbryggande utbildning. Ingen del inom vuxenutbildningen bör stå stilla men åtgärder för att utjämna skillnader mellan generationerna måste prioriteras under den närmaste perloden, I båda rapportema betonas att för en vidgad vuxenutbildning krävs dels uppsökande verksamhet riktad mot grupper med bristfällig utbildning, dels ett studiestöd som är avpassat för de vuxnas behov, LOVUX framhåller att vuxna måste få lagfäst rätt till studier, rätt tUl ersättnmg för förlorad arbetsförtjänst samt rätt till avgiftsfria studier.

Jag har i det föregående redogjort för reformer inom vuxenutbildningen som redan genomförts. Andra förbereds i oVika utredningar.

Är 1967 tillsattes kommittén (U 1968: 44) för television och radio i UtbUdningen (TRU). Kommittén har i uppgift att genom försöksverksamhet finna former för hur dessa media bäst skulle kunna utnyttjas för att underlätta en spridning av utbUdning, särskilt inom vuxenutbUdningsområdet. TRU:s verksamhet har redovisats i betänkandet (SOU 1973: 19) TRU:s försöksverksamhet 1967—1972. Ar 1972 tillkallades en ny kommitté (U 1971: 13) angående den fortsatta verksamheten med radio och television i utbildning, som fick till uppgift att utreda den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet. Denna kommitté beräknas under år 1975 avlämna sitt huvudbetänkande, TRU-kommittéemas arbete, som alltmer kommit att inriktas raot för-

Prop. 1975: 23 167

skolans och vuxenutbUdningens områden, har gett betydelsefulla erfarenheter om fördelar och nackdelar med att använda radio och television i utbildningen på skilda områden.

Är 1968 tillsattes SVUX. Kommittén fick år 1972 tilläggsdirektiv att i det fortsatta arbetet överväga hur de olika formerna av samhälls-stödd vuxenutbildning skulle stödja och komplettera varandra. Koraraittén skall bl. a. belysa behovet av lokal- och regional samordning av utbildningsinsatserna, varvid särskilt de lokala vuxenutbildningsrådens uppgifter bör beaktas. Enligt vad jag erfarit avser SVUX att lämna sitt slutbetänkande under år 1975.

I syfte att genomföra försök med uppsökande verksamhet inom vuxenutbildningen tillkallades år 1970 FÖVUX. Även dess arbete har redovisats i det föregående.

Utbyggnaden av ungdomsutbildningen på gymnasial nivå och den kommunala vuxenutbildningen samt den kraftiga tillväxten av studiecirkelverksamheten har under senare år lett till en osäkerhet om folkhögskolans ställning inom vuxenutbildningen och inriktningen av dess verksarahet. För att klarlägga vilken roll folkhögskolan kan och bör spela i kulturliv och utbildningssarahälle tillkallades år 1972 särskilda sakkunniga (U 1972: 08) — folkhögskoleutredningen. Denna utredning har hösten 1974 lagt fram förslag om fritidsledaratbildning vid folkhögskolorna vUket behandlas i den proposition om ungdomsfrågor m. m, som statsrådet Hjelm-Wallén har föreslagit regeringen att förelägga riksdagen vid 1975 års riksmöte. Utredningen räknar med att redovisa sitt övriga arbete 1 ett betänkande vid årsskiftet 1975—1976.

Frågor rörande vuxenutbildning som har anknytning till högskolan har behandlats av dels 1968 års utbildningsutredning, dels kompetenskommittén. Förslag gmndade på dessa utredningars arbete har redan förelagts riksdagen i prop. 1975: 9 om reformering av högskoleutbildning ra, m.

Jag vill slutligen nämna att skolöverstyrelsen (SÖ) genomfört en översyn av den kommunala vuxenutbUdningen, vilken överlämnats till Kungl. Maj:t den 3 april 1974. Jag har i årets budgetproposition (prop. 1975: 1 bil. 10 s. 427) redovisat resultatet av denna översyn.

Även arbetsmarknadsutbildningen har varit föremål för översyn av en särskild kommitté tillsatt år 1972 kommittén (In 1972: 04) för översyn av arbetsmarknadsutbUdningen (KAMU). Denna har i betänkandet (SOU 1974:79) UtbUdning för arbete lagt fram omfattande förslag om utbyggnad och utveckling av arbetsmarknadsutbildningen samt förbättrade stödformer för de studerande inom denna. Statsrådet Leijon avser att senare denna dag föreslå regeringen att lägga fram proposition i dessa frågor för riksdagen.

Prop. 1975: 23 168

Jag vill slutligen i denna översikt av reformer och pågående utredningsarbete nämna två nyligen stiftade lagar av stor betydelse för vuxenutbildningen. Den ena är lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, vUken trädde i kraft den 1 juli 1974. Den andra är Jagen (1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, vUken trädde i kraft den 1 januari 1975. Jag har i det föregående (2,1,2) redovisat det huvudsakUga innehållet i dessa lagar.

De av intemationella arbetsorganisationen (ILO) antagna instmmen ten, konventionen (nr 140) och rekommendationen (nr 148) om betald ledighet för studier, vilka redovisats i sina huvuddrag (2.1.3), kommer senare denna dag att anmälas av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

7.2 Mål lör vuxenutbUdningen

Den utveckling av vuxenutbildningen som har ägt rum, de reformer som genomförts, det senaste årtiondets allmänna debatt och det utredningsarbete som jag nyss översiktiigt skUdrat ger enligt min mening underlag för en precisering av målen för vuxenutbildningen. Jag tar då först upp frågan om vuxenutbUdningens roll i ett system med återkommande UtbUdning.

Tanken på att rikta in planeringen av utbildningsväsendet så att det 1 växande utsträckning blir möjligt för den enskilde att varva perioder av förvärvsarbete med perioder av utbildning i stället för att koncentrera utbildningen till ungdomsåren har mötts av ett betydande gensvar. Den allmänna debatten om vuxenutbildningen bekräftar också, som jag nyss visat, de stora löntagarorganisationernas intresse för och vilja att stödja principen återkommande utbildning. Regeringen har i propositionen om reformering av högskoleutbildningen m. m. förordat att åtgärder som främjar återkommande utbildning skall prioriteras i den fortsatta planeringen av utbUdningsväsendet och även — utifrån högskoleutbildningens synpunkt — redovisat vissa förändringar som detta- förutsätter (prop. 1975: 9 s. 431—435). Jag nöjer mig därför med att här beröra några huvuddrag i den situation som för vuxenutbildningen blir följden av en utveckling av återkonimande utbildning.

En sådan utveckling medför att gränsen meUan ungdomsutbildning och vuxenutbUdning stegvis suddas ut. Jag ser i likhet med LO och TCO många fördelar häri. Det skulle bl. a. medföra en avdramatisering av utbildningsvalen under ungdomsåren och förbättrade föratsättningar för samverkan raellan teoretisk utbildning och praktisk tillämpning, vUket borde kunna öka individernas motivation för studier och bredda kontakterna mellan utbildning och övrigt samhällsliv. SkaU återko.m-mande utbUdning bli en reell möjlighet för alla medborgare krävs särskilda insatser. I detta samraanhang vill jag särskUt framhåUa åtgärder

Prop. 1975:23 169

på vuxenutbUdningens område. Det gäller bl.a, att finna nya vägar för att nå ut till de vuxna som har kort och bristfällig utbildning med information om deras rätt och möjligheter till studier. Ett studiestöd avpassat för vuxnas förhållanden måste byggas upp.

Utbildningen för vuxna har att bygga vidare på ungdomsutbildningen men också att kompensera brister i denna. Behoven av fortbildning och vidareutbildning växer och förändras ständigt. För att tillgodose dem måste, som LO och TCO anfört i sina rapporter om vuxenutbildningen och i sina yttranden över SVUX' och FÖVUX' betänkanden, vuxenutbildningens innehåll fortiöpande förändras. Det är därvid angeläget att i utbildningen ta till vara de studerandes skiftande erfarenheter. En viktig uppgift för vuxenutbUdningen — liksom för all utbUdning — är att bidra till de studerandes personlighetsutveckling. Det gäller därvid bl.a. att utveckla förmågan till kritisk analys av den egna situationen och det omgivande samhället och stimulera till att inom ramen för demokratins arbetsformer medverka till förbättringar på skilda områden. Jag vill särskilt stryka under det angelägna i att utveckla sådana studiemetoder som gör det möjligt också för de korttidsutbildade att nå dessa mål. Inom folkbildningsarbetet finns ett brett spektmm av erfarenheter som bör utnyttjas i det pedagogiska forsknmgs- och utvecklingsarbetet. Jag vill erinra om, att i årets budgetproposition (prop. 1975: 1 bil. 10 s. 152), också vuxenutbildningens behov särskUt beaktats vid beräkning av medel för anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet.

En viktig uppgift för vuxenutbUdningen är att stärka individens ställning i arbetslivet. Den kan fullgöras på olika sätt. Ett sätt är att ge en allmän utbildning som ökar de studerandes förutsättningar att själva fortbilda sig, skapar beredskap inför byte av arbetsuppgifter eller övergång från arbete i hemmet till förvärvslivet och ger vidgade möjligheter att utöva inflytande på den egna arbetsmiljöns utformning. Folkbildningsarbetet är vid sidan av sina uppgifter på kulturlivets område också inriktat på sådan allmän utbUdning, Den allmänna utbildningens betydelse för människorna när det gäller att möta förändringar på arbetsmarknaden och påverka arbetslivets utveckling har under senare år kommit att betonas alltmer. Jag vill t.ex. erinra ora att inslag av allmän utbildning numera också finns inom arbetsmarknadsutbUdningen.

Möjlighetema för den enskilde att få nya arbetsuppgifter är i avgörande grad beroende av tillgången på yrkesinriktad utbUdning i vuxen ålder. Inom vuxenutbildningen måste därför ges en mot yrkesområden eller enskilda yrken direkt inriktad utbildning. Det är t.ex, en huvuduppgift för arbetsmarknadsutbildningen men ocksä en viktig uppgift för den kommunala och statliga vuxenutbUdningen att ge sådan utbildning. Inom högskolan kommer uppgiften att ge fortbUdning och vidareutbildning även för yrkesverksamma vuxna att få successivt allt större betydelse.

Prop. 1975: 23 170

Inom vuxenutbildningen finns alltså och bör enligt min uppfattning även framdeles finnas mångskiftande möjligheter att förbereda människor för arbetslivet och att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. Av vad jag anfört följer också att det inte är möjligt att entydigt avgöra hur dessa uppgifter skall fullgöras inom olika former av vuxenutbildning. Sålunda kan t.ex. studier i studiecirkelns form eller vid folkhögskola ge en god beredskap för att gå ut på arbetsmarknaden eller för byte av arbetsuppgifter trots att dessa studier inte har som primär uppgift att ge yrkesförberedelse.

Vuxenutbildningen bör alltså — som framgått av det föregående — utvecklas så att framväxten av återkommande utbildning underlättas.

Under nu överblickbar tid blir en huvuduppgift för vuxenutbildningen att tillgodose de korttidsutbildades behov genom överbryggande utbildning.

Både LO och TCO har i sina program för vuxenutbildningen starkt betonat att en utveckling av jämlikheten i det svenska samhället på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena i grunden är en fråga om att kunna bjuda de korttidsutbildade studiemöjligheter som är avpassade efter deras förutsättningar, behov och levnadsbetingelser. Dessa grupper är på grand av sin bristande skolning ofta hänvisade till arbeten med låga löner och fysiskt och psykiskt pressande arbetsförhållanden. Deras allmänna livssituation ger dem avsevärt sämre raöjligheter att hävda sin ställning på arbetsmarknaden, att aktivt verka för att förändra sina arbetsvillkor och övriga levnadsförhållanden, att bredda sina sociala kontakter samt att ta del i förenings- och kulturliv. De behöver instrument för att bryta sig ur ett mönster som leder till social, intellektuell och kulturell utarmning. Ett sådant instrument är utbildnmg. Men denna kan aldrig bli cn realistisk möjlighet för de korttidsutbUdade om de inte får direkt stimulans till och stöd för studieverksamhet. De måste få möjlighet att bli medvetna om utbildningens möjligheter och sina egna föratsättningar att utnyttja dem. De måste också bli medvetna om sin rätt till utbildning. Genom sitt arbete i näringslivet, inom den offentiiga sektom och i hemmen har de grapper jag talar om burit den tyngsta bördan vid uppbyggnaden av de resurser som tillåtit oss att skapa ett omfattande och kvalitativt högtstående utbUdningsväsende. Det är ett oavvisligt rättvise- och jämlikhetskrav att de ges möjlighet att själva utnyttja utbildningsresursema för sin egen utveckling och för att främja sina intressen.

Om dessa krav skall kunna tillgodoses måste vuxenutbildningen enligt min mening organiseras så att den kan ge information om utbildningsutbud och StudievUlkor genom personliga kontakter med de korttidsutbildade, dvs. genom uppsökande verksamhet. Erfarenheterna av rekryteringen till vuxenutbildningen visar nämligen, att de metoder som hittills använts för information kring denna inte nått ut i tillräcklig ut-

Prop. 1975:23 171

sträckning till de mest angelägna gmpperna. Även om en långsam förskjutning till de korttidsutbildades förmån under senare år kunnat märkas inom gruppen av vuxenstuderande, domineras denna alltjämt av personer med förhållandevis god utbildningsbakgrund. Jag talar här om det totala antalet vuxenstuderande och är medveten om att förhållandet kan vara det motsatta inom vissa delar av vuxenutbUdningen. Vad jag här sagt belyser ett välkänt faktum, nämligen att nya reformer för att komma de mest behövande tUl del måste förenas med information utformad för och riktad direkt till dessa.

Jag förordar att vuxenutbildningen i stöme utsträckning organiseras så att den också kan inrymma uppsökande verksamhet. Det är emellertid inte nu möjligt att bedöma om denna bör bli ett allmänt inslag i alla former av vuxenutbildning. Det är inte heller givet att de som anordnar UtbUdningen själva skall bedriva den uppsökande verksamheten. Inom vilka vuxenutbildningsformer uppsökande verksamhet skall finnas och vem som skall bedriva den får bli beroende av vUka föratsättningama är för att nå de åsyftade gmppema. Jag kommer att utförUgare behandla denna fråga i det följande. I det sammanhanget kommer jag också att ta upp frågor om avgränsning och samverkan mellan olika vuxenutbildningsformer som kan aktualiseras när den uppsökande verksamheten får en vidare omfattning.

Jag har tidigare framhållit att en av vuxenutbUdningens uppgifter är att främja personlighetsutveckling och öka de vuxnas möjligheter att själva påverka sina levnadsvUlkor. Medel att nå ett sådant mål får till väsentlig del sökas i utbildningens innehåU och uppläggning. En gmndläggande förutsättning för att åstadkomma en framgångsrik utbUdning är att dess innehåll och studieformer förmår skapa god motivation hos de studerande. Metodema att åstadkomma en sådan kan vara många. Ett avgörande förhållande är emellertid att de studerande kan se sambandet mellan de kunskaper de tillägnar sig och dessas tiUämpning i det praktiska vardagsarbetet. Jag vUl i detta sammanhang erinra om det omfattande reformarbete som genomförts och förbereds på arbetslivets område och som syftar tUl att kraftigt bredda arbetstagarnas möjligheter att få inflytande på och delta i beslut som rör deras arbetsförhållanden. För egen del är jag övertygad om att den demokratisering av arbetslivet som blir en följd av reformarbetet kommer att leda till ökad motivation hos arbetstagama att tUlägna sig de nödvändiga kunskaperna för att kunna utnyttja sina nya rättigheter. Därav följer i sin tur ett krav på och en förpliktelse för vuxenutbUdningen att stå tiU tjänst med de kunskaper som fordras. Detta bör vara en både angelägen och stimulerande uppgift i strävandena att utveckla vuxenutbUdningen så att den till innehåll och uppläggning motsvarar de vuxnas behov.

Prop. 1975: 23 172

7.3 Den fortsatta reformverksamheten inom vuxenutbildningen

Med den utbyggnad av vuxenutbildningen som ägt rum har en god grund lagts för ett fortsatt reformarbete med sikte på de mål som nyss angetts. En viktig utgångspunkt för det arbetet är att vuxenutbUdningen, för att kunna komma de många skilda grupper som har behov av den till del, måste bjudas ut i skiftande former. Skilhiaderna meUan de olika formerna för vuxenutbildning får emellertid inte förhindra en samverkan mellan olika huvudmän för vuxenutbUdning för att ge de utbildningssökande den för dem mest lämpade utbUdningen och åstadkomma ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna. Jag återkommer till detta i det följande och vill nu endast erinra om att den avvägning som måste göras bl. a. gäller frågor om gränserna mellan t. ex. studieförbundens verksamhet och den koraraunala vuxenutbildningen.

De steg som nu bör tas för att bygga ut vuxenutbUdningen kvalitativt och kvantUativt grundas på förslag från KAMU, FÖVUX och SVUX samt SÖ:s förslag till anslagsframställning för budgetåret 1975/76 såvitt avser stöd till studiecirkelverksarahet och studieförbund. Jag har samrått med statsrådet Leijon om de förslag i det följande som har beröringspunkter med arbetsmarknadsutbUdningen och nu aktueUa reformer inom denna.

De förslag FÖVUX och SVUX lämnat utgör viktiga förutsättningar för att kunna ge breda gmpper med bristfäUig utbUdning tiUfälle till studier och röja undan väsentiiga delar av de ekonomiska studiehhidren. Jag vill emellertid stryka under att förslagen i det följande, som i allt väsentiigt gmndas på de båda utredningarnas arbete, endast rör två — låt vara ytterst betydelsefulla delar — av vuxenutbildningssystemet och att de är avsedda att förverkligas successivt. Reformen mbbar inte i något påtagligt hänseende förhållandena mellan existerande vuxenutbildningsformer. Ett fortsatt uppföljnings- och reformarbete komraer att vara nödvändigt.

FÖVUX' och SVUX' förslag har till sina huvuddelar tillstyrkts av flertalet reraissinstanser. LO och TCO hänvisar tiU vad de har framfört i sina rapporter om vuxenutbildningen, vilka tidigare redovisats, och framhåller att uppbyggnad av ett särskUt vuxenstudiestöd för både längre och kortare studier, avpassat tUl de vuxnas förhållanden, utveckling av uppsökande verksamhet inom vuxenutbUdningen och ökat stöd till studieförbunden och deras studiecirkelverksamhet ligger i linje raed de krav deras analyser av vuxenutbUdningen lett fram till. Det helt övervägande antalet remissinstanser har i stort anslutit sig tUl förslagen om studiestödens omfattning och utformning. Det råder nästan total enighet om att uppsökande verksamhet nu bör komma tUl stånd. Uppslutningen är också enhällig kring förslagen om förbättrat stöd till studieförbunden och studiecirkel verksamheten.

Prop. 1975: 23 173

Kritik har från några remissinstanser riktats mot de delar av förslagen som rör fördelning och administration av studiestöd och resurser för uppsökande verksamhet. Invändningama avser främst de föreslagna studiestödsrädens sammansättning och ställning inom den kommunala förvaltningen. Till dem som uttrycker tveksamhet inför eller stäUer sig avvisande till detta förslag hör utredningen om den kommunala demokratin, Svenska kommunförbundet, Centems kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Lantbrakamas riksförbund (LRF), Studieförbimdet Vuxenskolan m. fl. Ett fåtal remissinstanser har ansett att bristerna på dessa punkter är så stora att förslagen borde göras till föremål för en förnyad översyn.

Jag finner det glädjande att en så bred uppslutning kunnat nås om huvudlinjerna i de båda utredningarnas förslag, nämligen att åtgärder nu bör vidtas som kraftigt förbättrar framför aUt de korttidssutbUdades raöjligheter att få del i vuxenutbildning. Jag har också förståelse för de invändningar som riktats mot enskUda delar av den föreslagna administrationen av reformerna. Huvudtanken bakom dessa förslag är att åstadkomm.a adrainistrativa lösningar som garanterar de fackliga organisationer vars medlemmar närmast berörs av förbättringama inom vuxenutbUdningen ett reellt lokalt inflytande på arbetet med att genomföra reformema. För egen del ansluter jag mig tUl att reformarbetet inom vuxenutbildningen bör präglas av detta synsätt.' Det hindrar emellertid inte att vissa justeringar bör göras i utredningamas förslag. I det följande har jag på en rad punkter således tagit tUl vara den konstmktiva kritik remissinstansema har lämnat.

Som jag nyss antytt anser jag att de förbättringar inom vuxenutbildningen som FÖVUX och SVUX föreslår i huvudsak bör genomföras. När det gäller det särskilda vuxenstudiestödet är detta också av betydelse för den reformering av den högre utbUdningen som regeringen nyligen föreslagit i prop. 1975: 9. Jag vUl än en gång erinra om att förbättringarna har samband med bl. a. den lagstiftning som statsmaktema nyligen genomfört på arbetslivets område, nämligen lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och lagen om arbetstagares rätt tUl ledighet för utbildning. För att rätten tUl ledighet för utbildning skaU kunna utnyttjas även av grapper med bristfällig utbildning är det, som jag tidigare framhållit, nödvändigt att informationen om utbildnings-raöjlighetema intensifieras enligt huvudtanken bakora FÖVUX' förslag och att studiestöd för vuxna enligt SVUX' förslag i allt väsentiigt förverkligas. Om så inte sker är riskerna uppenbara för att lagen främst förstärker de förhållandevis imga och välutbildades möjligheter att bygga på sin utbildning. Jag vill också erinra om att statsrådet Bengtsson i prop, 1974: 148 (s, 80) med förslag tUl lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbUdning bl. a. anförde att de korttidsutbildades behov borde särskUt beaktas vid tiUämpningen av lagen (InU 1974: 31, rskr 1974: 399).

Prop. 1975: 23 174

Många remissinstanser anser att gränsdragningen mellan skUda slag av vuxenutbildningar bör ses över. Jag har tidigare berört dessa frågor och återkommer nu till dem.

F, n. arbetar — som jag tidigare nämnt — SVUX med vissa frågor rörande arbetsfördelning och samverkan mellan olika slag av vuxenutbildning. Folkhögskoleutredningen ser över folkhögskolans arbetsformer och ställning inom vuxenutbildningen. Utredningarna skall i gemensamma frågor samråda med varandra. Det är troligt att de reformer som kommer att beslutas i anledning av förslagen från FÖVUX, SVUX, KAMU och folkhögskoleutredningen kommer att aktualisera gränsdragningar mellan de skilda verksamhetsområdena inom vuxenutbildningen och behov av en fortlöpande uppföljning av utvecklingen inom denna. Till detta kommer ytterligare frågor av betydelse i sammanhanget.

Den första frågan gäller den kommunala vuxenutbUdningens roll i strävandena att ge ungdomar som lämnat grundskolan med svaga resultat eller avbratit studiema på högstadiet och som inte går vidare till utbildnmg på gymnasial nivå, en för dem avpassad utbildning. Denna fråga bereds f. n. av en arbetsgrapp inom utbildningsdepartementet sammansatt av representanter för berörda departement och ämbetsverk. Arbetet kan komraa att leda tiU förändringar i den kommunala vuxenutbildningens ställning och arbetsuppgifter.

Den andra frågan gäller de effekter för studiecirkelverksamheten som blir en följd av en förbättrad anställningstrygghet för cirkelledarna. För att dessa skall kunna omfattas av lagen om anställningsskydd har studieförbunden slutit kollektivavtal med deras fackliga organisationer. Det är en självklar princip att de anställda inom folkrörelserna skall åtnjuta samma rättigheter som gäller för anställda inom övriga delar av arbetsmarknaden. Samtidigt får tillämpningen av den principen inte leda till en institutionalisering av studieförbundens verksamhet, som berövar dem deras fria ställning. Mot den bakgmnden kan det bli nödvändigt att bl.a. se över formerna för stödet till studiecirkelverksamheten.

Den tredje frågan är den jag väckt i prop. 1975: 9 (s. 445—447) rörande förhållandet mellan den framtida högskolans utbud av enstaka kurser inora skilda områden och studieförbundens verksamhet med s. k. studieplansanknutna universitetscirklar.

Det utredningsarbete rörande vuxenutbildningen som nu pågår täcker enligt min mening inte i önskvärd omfattning de centrala frågorna om dels gränsema mellan å ena sidan folkbildningsarbetet och å andra sidan övrig vuxenutbildning, innefattande högskolan, dels behovet av att se över formema för stödet tUl studiecirkelverksamheten. SVUX' kvarstående arbetsuppgifter, som jag tidigare redovisat, berör i vissa avseenden de frågor jag här tagit upp. Jag har som tidigare nämnts erfarit att SVUX kommer att avsluta sitt arbete i sådan tid att dess slutbetänkande kan föreligga under innevarande år. Mot den bakgrun-

Prop. 1975:23 175

den är det enligt min mening ändamålsenligt att gränserna mellan folkbildningsarbetet och övrig vuxenutbildning samt formerna för det statliga stödet till studiecirkelverksamheten ses över i särskild ordning. Jag avser att inom en nära framtid återkomma till regeringen med förslag om lämpliga former för detta arbete.

Jag går nu Över till att behandla de förslag som FÖVUX och SVUX lagt fram.

7.4 Vidgad vuxenutbildning

7.4.1 Uppsökande verksamhet på arbetsplatser

FÖVUX föreslår att ett särskilt statsbidrag skall införas som stöd till fackliga organisationer för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Enligt FÖVUX skall följande gälla. Ansvaret för den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna skall åvila de fackliga organisationema. Vid anordnandet av verksamheten samarbetar dessa i förekommande fall med studieförbund. Själva uppsökandet görs framförallt av studieorganisatörerna, som får speciell utbildning för detta. Studieorganisatör är facklig förtroendeman. Därigenom blir lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tUlämplig på denne under fömtsättning av att verksamheten sker på den arbetsplats där studieorganisatören är anställd. Denne kan då bedriva den uppsökande verksamheten på betald arbetstid. På små arbetsplatser där den fackliga verksamheten inte är lika väl utbyggd som på störte och på arbetsplatser inom t. ex. skogsbmket, detaljhandeln och transportväsendet upprätthålls ofta den fackliga verksamheten av fackliga ombudsmän eUer funktionärer vid den fackliga avdelning tUl vilken arbetsplatsen hör. I dessa fall kan inte lagen tiUämpas. För uppsökande verksamhet på dessa arbetsplatser måste därför ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgå till studieorganisatörerna. Den uppsökande verksamheten på arbetsplatsema planeras och drivs som projekt för vilka de fackliga organisationerna ansöker om medel hos ett kommunalt organ, som skall svara för fördelningen av dessa.

Införandet av ett särskilt statsbidrag enligt FÖVUX' förslag tillstyrks av flertalet remissinstanser. Även jag anser att FÖVUX' förslag i flertalet avseenden är väl avvägt och förordar därför att ett särskilt statsbidrag införs för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Den uppsökande verksamheten på arbetsplatsema måste enligt min mening organiseras så att den kan utvecklas tiU att få en bred omfattning. Den får därför inte anordnas på sådant sätt att den försvårar den samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare som fordras för en sådan utveckling. Vidare måste den uppsökande verksamheten och tillämpningen av lagen (1974:981) om arbetstagares rätt tiU ledighet för utbildning kunna samordnas. En sådan samordning är inte möjlig utan medver-

Prop. 1975: 23 176

kan från de fackliga organisationerna. Det är därför nödvändigt att,
som LO, TCO och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) framhåUit i
sina yttranden, verksaraheten sker med stöd av de lagar och avtal som
reglerar partemas samverkan på arbetsplatsema. Detta gör att ansvaret
för denna del av den uppsökande verksamheten måste läggas på de
fackliga organisationema och inte på andra organisationer, t, ex. studie
förbunden. Härtill kommer att en grundläggande förutsättning för verk
samheten är att de som svarar för den har tillträde tUl arbetsplatsema.
Så är fallet med de fackliga organisationerna. ■

Vissa svårigheter kan vara förenade med att bedriva uppsökande verksamhet på sådana mestadels små arbetsplatser där den fackUga verksamheten inte sköts av någon som är anställd på arbetsplatsen utan av ombudsmän eller funktionärer vid den fackliga avdelning till vilka dessa arbetsplatser hör. Antalet korttidsutbUdade på dessa arbetsplatser är som FÖVUX visat förhållandevis stort. Några remissinstanser har också påtalat detta förhållande samt uttryckt oro för att dessa grupper korttidsutbildade skulle få en eftersatt stäUning i förhållande tUl arbetstagare på större arbetsplatser med en bättre utbyggd facklig verksamhet. För att en sådan utveckling skall undvikas förordar dessa remissinstanser att den uppsökande verksaraheten anförtros studieförbund.

Att den fackliga verksamheten har olika omfattning och styrka vid
skilda arbetsplatser utgör enligt min mening inte någon grund för att
frångå principen om de fackliga organisationernas ansvar för den upp
sökande verksamheten på arbetsplatserna. Såväl LO och TCO sora SAF
har anslutit sig till denna princip. Som jag tidigare nämnt pågår f. n.
en omfattande reformverksarahet på arbetslivets område. Denna har ■
hittills, utöver förtroendemannalagen och lagen om ledighet för ut
bildning, lett tUl lagstiftning om t. ex. arbetarskydd, arbetsmUjö och
former för de anställdas medbestämmanderätt. Statsmaktema har där
vid lagt ett omfattande och betydelsefullt ansvar på de fackliga orga
nisationerna. En fömtsättning för att arbetet på att genomföra dessa
reformer på arbetsplatsema skall nå tillfredsställande resultat är att
de fackliga organisationerna ges möjlighet att påverka och samordna
planeringen av de verksamheter på arbetsplatsema som hör samman
med reformema. ' -

En annan förutsättning är, som jag nämnt i; det föregående, att de anstäUda får sådan utbUdning att de kan utnyttja de möjligheter som reformema ger dera. Det är naturligtvis inte möjligt att kräva att dessa omfattande reformer omedelbart och samtidigt skall kunna slå igenom i lika omfattning på alla arbetsplatser. De fackliga organisationerna måste få tUlfälle att efter hand bygga ut och anpassa verksamheten tUl de förhållanden som råder på varje arbetsplats. Att i detta läge föra in en ny verksamhet på arbetsplatserna och för denna lägga

Prop. 1975: 23 177

ansvaret även på andra organisationer än de fackliga är enligt min uppfattning inte lämpligt. Det skuUe medföra stora risker för eh splittring av reformarbetet och därigenom allvarligt kunna försvåra dess genomförande framför aUt på de mindre arbetsplatsema.

I likhet med vad FÖVUX och bl.a. LO, Svenska Metallindustiriarbe-tareförbundet, LRF, TCO och Studieförbundet Vuxenskolan framhållit, anser jag det vara av stor betydelse att man försöker nå de korttidsutbildade med uppsökande verksamhet på de små arbetsplatserna, I avvaktan på reformer inom det ärbetsrättsliga området som kan komma att ge de fackliga organisationerna bättre förutsättningar att verka också på små arbetsplatser måste olika slags lösningar sökas för den uppsökande verksamhet på dessa. Mot bakgrand av vad bl. a, SAF anfört i sitt yttrande föratsätter jag att arbetsgivarna kommer att ställa sig positiva tiU att, genom överenskommelser med de fackliga organisationer till vUka de anställda på dessa arbetsplatser hör, bereda möjlighet för studieorganisatörer att söka upp de anstäUda på arbetsplatsen, även ora de själva inte har anställning där. Eftersora dessa studieorganisatörer inte berörs av förtroendemannalagen har jag i mina beräkningar av kostnadema för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna tagit hänsyn till att behov av ersättning av inkomstbortfall kan uppstå.

En förutsättning för att de korttidsutbildade verkligen skall kimna engageras i studieverksamhet är givetvis att de fackliga organisationerna nära samarbetar med olika studieförbund.

Jag förordar i enlighet med FÖ'VUX' förslag att särskUda medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatsema skall utgå för projekt med sådan inriktning. Medel för dessa bör sökas av de fackliga organisationerna hos en särskUd vuxenutbildningsnämnd. Jag återkoraraer i det följande till de delar av förslagen som rör administrationen av verksamheten,

I ansökan från facklig organisation om bidrag till projekt för uppsökande verksamhet bör anges dels vilken grupp projektet är avsett för, dels de beräknade kostnaderna för administration och i förekommande fall för ersättning tUl studieorganisatörer för inkomstbortfall samt för information. Vidare bör av ansökan framgå om avsikten är att de uppsökta skall erbjudas kollektivt sökta studiestöd. Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela behövliga föreskrifter om vad ansökan skall innehålla liksom om den tid inom vilken ansökan skall ges in.

Det organ som skall besluta om bidrag kan komma att av olika skäl behöva ta ställning till vilka projekt för uppsökande verksamhet som bör bifallas. Vid denna prövning bör hänsyn i första hand tas tUl om projekten riktar sig till personer med bristfäUig utbUdning och besvärUga arbetsförhållanden. Därefter bör bedömas vUket eller vilka projekt som har de bästa förutsättningarna att nå de avsedda grappema.

12 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 23

Prop. 1975:23 178

Medlen för uppsökande verksamhet kommer under ett inledningsskede att vara förhållandevis begränsade. Jag föratsätter därför att de fackliga organisationema kommer att lägga upp en plan över vilka arbetsplatser de avser att bedriva verksamheten på samt turordningen raellan dessa. Ytterst komraer det dock att åvUa det beslutande organet att göra ett sådant val av projekt att skilda slag av arbetsplatser med korttidsutbUdade kommer med i den uppsökande verksamheten. Med anledning av vad jag nyss anfört om förhållandena på bl. a. de små arbetsplatserna vill jag stryka under det angelägna i att urvalet görs på ett sådant sätt att de korttidsutbildade vid dessa inte blir eftersatta.

Jag kommer i det följande att för budgetåret 1975/76 beräkna 3 milj. kr, för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Särskilda projekt bör påbörjas först efter den 1 januari 1976, eftersom de bör kunna samordnas med de studiesociala reformema. Medel för förberedelser av projekt bör dock kunna utgå med början den 1 juli 1975.

Jag går nu över tiU att behandla studieorganisatörernas uppgifter i den uppsökande verksamheten.

Studieorganisatörerna kommer att ha en central roll i den uppsökande verksamheten. Den försöksverksamhet FÖVUX bedrivit ger enligt min mening belägg för vikten av att studieorganisatörerna har förmåga att identifiera sig med den grupp som söks upp. FÖVUX konstaterar att denna identifikation lättast nås om studieorganisatören har nära anknytning till den uppsökta gmppen och väl känner dess förhållanden. Jag delar den uppfattningen. Den form för den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna som jag i det föregående har förordat innebär att av fackliga organisationer utsedda studieorganisatörer genomför verksamheten. Goda förutsättningar bör därför finnas för att studieorganisatörerna har den nödvändiga anknytningen till och kunskapema om de grupper som söks upp.

En viktig uppgift för studieorganisatörerna är att ge de uppsökta en allsidig information om de studiemöjligheter som finns, vilka former av studiestöd de kan utnyttja, vilka möjligheter de har att få ledighet för utbildning m. m, FÖVUX' försöksverksamhet liksora tidigare erfarenheter har visat att studiecirkeln är en raycket lämplig studieform för vuxna, som har liten eller ingen studievana. Den uppsökande verksamheten måste dock läggas upp så, att de uppsökta får full frihet att välja mellan olika vuxenutbltdningsformer. Studieorganisatörerna bör därför ha grundläggande kunskaper inte bara om studiecirklar utan även om andra former av vuxenutbildning, såsom folkhögskolor, facklig utbildning, arbetsmarknadsutbildning, olika former av högskolestudier, kommunal och statiig vuxenutbUdning m. m. För att studieorganisatörerna skall kunna fullgöra denna viktiga uppgift fordras att de får en viss utbildning, FÖVUX har också betonat det angelägna häri. LO och TCO har gemensamt inkommit med skrivelse i frågan, som jag tidigare redovisat (4.2,1), I denna skrivelse framhåUs bl. a. att studie-

Prop. 1975: 23 179

organisatörerna vid sidan av uppsökande verksamhet för utbUdning också kommer att biträda vid genomförandet av andra reformer som rör verksamheten på arbetsplatserna. Mot den bakgrunden påtalar organisationerna att behovet av resurser för utbildning av studieorganisatörer inte kan tUlgodoses i önskvärd omfattning på grandval av endast de förslag som FÖVUX lagt fram. Eftersom studieorganisatörerna kommer att ha vidare uppgifter än att enbart medverka i uppsökande verksamhet förordar LO och TCO också att ett särskilt bidrag skall utgå för utbildning av dem.

Det är enligt min mening önskvärt att studieorganisatörerna ges en viss förberedande utbUdning. Jag delar också LO:s och TCO:s uppfattning att det i många fall kan vara mindre ändamålsenligt att bekosta denna uteslutande med medel som söks i samband med projekt för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna. Som nämnts i det föregående förutsätter jag att de fackliga organisationerna kommer att upprätta en turordning för en viss tid mellan olika projekt för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna. En sådan planering bör göra det möjligt att förbereda genomförandet av projekten genom en grundläggande utbildning av berörda studieorganisatörer soni sedan kan behöva kompletteras i anslutning till de enskilda projekten. En sådan ordning bör kunna undanröja risken för att den begränsade tid sora står tiU buds mellan den tidpunkt då medel för enskilda projekt beviljas och den då projektet skall genomföras leder tiU en bristfällig utbildning av och information tiU studieorganisatörerna. Dessutom fömtsätter jag att en omfattande reguljär uppsökande verksamhet i enlighet med förtroendemannalagen kommer att äga rura på många arbetsplatser även i de fall då särskilda medel för projekt inte utgår.

Jag förordar alltså att särskilda medel anvisas för grundläggande utbildning av studieorganisatörer. Dessa bör beräknas under det nya anslag till uppsökande verksarahet på arbetsplatserna ra. ra. som jag kommer att förorda i det följande och under detta anslag redovisas under en särskild anslagspost. Medlen bör fördelas till centrala fackliga organisationer och få användas för grundläggande utbildning av studieorganisatörer. För budgetåret 1975/76 beräknar jag 2 mUj. kr. för utbildning av studieorganisatörer. Medlen bör kunna tas i anspråk redan från den 1 juli 1975.

7.4.2 Uppsökande verksamhet i bostadsområden

FÖVUX föreslår att ett statsbidrag inrättas för uppsökande verksamhet i bostadsområden. Detta bidrag skall enligt FÖVUX kunna sökas av studieförbund som avser att bedriva uppsökande verksamhet i bostadsområden i saraverkan raed sådana organisationer som har såväl folkrörelseanknytning som förankring inom de grupper i bostadsområdena som skall sökas upp. Som exempel på sådana organisationer nämner kommittén hyresgäst- eller bostadsrättsförening, handikapporganisa-

Prop. 1975: 23 180

tion och politisk organisation. Bidrag tUl studieförbund för uppsökande verksamhet bör enligt FÖVUX bevUjas av SÖ.

Remissinstanserna har delade uppfattningar ora FÖVUX' förslag i denna del. Flertalet ställer sig positiva till huvudtanken att uppsökande verksamhet måste riktas också tUl de korttidsutbildade inom andra grupper än dem som kan nås på arbetsplatserna. Samtidigt har emellertid många remissinstanser däribland Medborgarskolan och Vuxenskolan anfört invändningar mot det föreslagna sättet att genomföra verksamheten. Bl. a, framhålls dels att den samverkan mellan studieförbund och olika organisationer FÖVUX fömtsätter inte prövats i tUlräcklig omfattning, dels att möjligheterna för olika vuxenutbildningsanordnare att medverka i den uppsökande verksaniheten enligt förslaget blir begränsade.

Jag har tidigare framhållit att det övergripande syftet med uppsökande verksamhet är att nå ut med information till personer med bristfällig grundläggande utbildning om deras rätt och möjligheter tUl studier. Den tillgängliga statistiken över befolkningens utbildningsstruktur visar — även om den i enskildheter kan ha brister — att betydande gmpper av hemarbetande kvinnor och personer med skilda handikapp tillhör de korttidsutbildade. Det är enligt min mening angeläget att låta även dessa grupper omfattas av uppsökande verksamhet. Den information om möjligheterna tUl studieverksamhet som de därigenom får kan i många fall bli en avgörande impuls för dem att genom studier söka vidga sina intressen och sina kontakter med omvärlden. Studierna kan också utveckla deras självförtroende så att de i större utsträckning vågar delta i samhällsaktiviteter av skilda slag. De kan vidare i många fall leda till förberedelser för att träda ut i arbetslivet.

FÖVUX har med sin försöksverksamhet visat — om än i begränsad skala — att det är möjligt att med en uppsökande verksamhet riktad till hemarbetande och handikappade nå en förhållandevis god studie-rekrytering. Samtidigt redovisar kommittén emellertid att de problem sora är förenade med studieverksamhet för hemarbetande och handikappade delvis är andra och mera svårlösta än de sora uppträder vid uppsökande verksamhet på arbetsplatserna. Bl.a, är det svårt att i bostadsområden avgränsa de grupper som bör sökas upp. Vidare måste studieorganisatörerna ofta göra flera besök därför att de sökta personerna inte alltid är anträffbara. Kostnaderna för den uppsökande verksamheten blir därför större än raotsvarande kostnader för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna. Andra problem uppstår enligt FÖVUX på grund av bristande möjligheter att ordna barntillsyn under studierna och att bistå handikappade med färdtjänst eller annan service. Eftersom de två sistnämnda problemen hänger samman med utbyggnad av den service kommunala organ skall svara för har FÖVUX inte ansett sig böra lämna förslag till deras lösning.

Som jag nyss framhållit är det angeläget att nå ut med information

Prop. 1975:23 181

till korttidsutbildade bland hemarbetande och handikappade om deras studiemöjligheter. Arbetet på att fmna lämpliga former för detta måste intensifieras, FÖVUX' försöksverksamhet i bostadsområden har emellertid varit av ganska liten omfattning. Koraraittén har endast i ett fåtal fall prövat sitt förslag ora att studieförbunden skall samarbeta med olika organisationer som har folkrörelseanknytning och är förankrade bland de grupper som söks upp. De av FÖVUX redovisade erfarenheterna begränsar sig vidare till ett fåtal kommuner som inte kan sägas representera hela skalan av kommunstorlekar och tätortsgrapperingar.

Vad jag anfört talar enligt min raening för att beslut inte nu bör fattas om uppsökande verksamhet i större skala i bostadsområden. Jag förordar i stället en fortsatt och utvidgad försöksverksamhet med att söka upp korttidsutbildade grupper i bostadsområden.

Försöksverksamheten bör avse en treårsperiod och ansvaret för dess genomförande bör åvila SÖ. Den bör utformas så att erfarenheter kan vinnas från ett representativt urval av kommuner, såväl sådana sora har stora tätortsområden som sådana med mindre tätortsområden och glesbygd. Försöksverksamheten bör inriktas på att pröva olika former av samspel mellan studieförbund och organisationer. Därvid bör sådana organisatoriska lösningar sökas som förhindrar att skilda utbildningsanordnare samtidigt genomför uppsökande verksamhet riktad till samma grapper. Vissa särskilt angelägna grupper som t.ex, handikappade och invandrare bör uppmärksammas, varvid samordning bör eftersträvas med redan pågående försök.

Ger försöksverksamheten tillfredsställande resultat bör den kunna utvidgas under försöksperioden. SÖ bör därför årligen avge rapporter i sådan tid att de kan beaktas i budgetarbetet. Om riksdagen godtar mina förslag i dessa frågor, avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att genomföra försöksverksamheten samt att länina närmare föreskrifter om formerna för den. Jag beräknar kostnaden för försöksverksamheten till 1 milj. kr. under budgetåret 1975/76.

SÖ har som tidigare nämnts i sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 föreslagit att medel till uppsökande verksamhet bör ställas till folkhögskolomas förfogande. Jag är inte nu beredd att tUlstyrka SÖ:s förslag,

7.5 Studiecirkelverksamhet och studieförbund

Jag har i det föregående belyst den roll folkbildningsorganisationerna spelat i arbetet på att bygga upp en förhållandevis omfattande vuxenutbildning. Deras förraåga att föra in aktuella och viktiga samhällsfrågor i studieverksamheten samt deras nära kontakter raed bl, a. de stora löntagarorganisationerna gör dem väl ägnade att föra ut utbildningen till de grupper som vanligen inte söker sig till utbildning, FolkbUdningsorganisationema kommer därför enligt min mening att ha en central ställning

Prop. 1975:23 182

när det gäUer att anordna utbUdning för de korttidsutbUdade vuxna tiU vilka den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna och den försöksverksamhet i bostadsområden som jag nyss förordat riktar sig. För att folkbildningsörganisationerna skall kunna fullgöra dessa uppgifter och nå tUlfredsställande resultat fordras att samhällets stöd till dera byggs ut. Det utbyggda stödet bör ges en sådan form att det främjar det folkbildningsarbete som vänder sig tUl utbildningsmässigt och kulturellt eftersatta grupper samtidigt som folkbUdningens frihet och studieförbundens folkrörelsekaraktär bevaras. FÖVUX har lagt fram förslag med denna innebörd. Jag tar nu upp dessa tUl behandlmg,

FÖVUX föreslår att ett ökat statiigt stöd till studiecirkelverksamheten i första hand skall syfta tiU att utjämna skiUnaderna mellan prioriterade och icke prioriterade chklar, Remissinstansema har med få undantag tillstyrkt detta. Jag anser att FÖVUX' förslag i denna fråga får avvägas mot de reformer som FÖVUX föreslår på andra områden De resurser som kan ställas tUl förfogande för budgetåret 1975/76 bör enUgt min raening i första hand inriktas på sådana åtgärder som i särskilt hög grad innebär förbättringar för grupper som nu är eftersatta, t. ex, korttidsutbildade som endast kan nås genom uppsökande verksamhet, människor i glesbygd och handikappade. Jag är därför inte nu beredd att ta upp frågan om en utjämning av bidragen till allmänna icke prioriterade och prioriterade cirklar. Jag förordar att Bidraget till allmänna cirklar dvs. både prioriterade och icke prioriterade cirklar den 1 juli 1975 höjs med 4 kr. från 32 kr. tUl 36 kr. per studietimme. Dessutom kommer jag i det följande att i samband med mina ställningstaganden till FÖVUX' förslag ifråga om studiecirkelverksamhet för handikappade och studiecirkelverksamhet i glesbygd förorda vissa ytterligare höjningar av bidraget till studiecirklar.

De prioriterade cirklarna omfattar nu ämnena engelska, svenska, matematik och samhällskunskap på en nivå som svarar mot högst grundskolans årskurs 9, Även sådan cirkel som syftar till att utveckla handikappades färdigheter att meddela sig är prioriterad. Jag förordar att också cirklar i andra språk än engelska och svenska fr. o. ra. budgetåret 1975/76 skall räknas som prioriterade, om deltagarna har detta språk som modersmål (hemspråk). Detta skuUe innebära att vuxna invandrare får förbättrade möjligheter till viss utbildning i hemspråket. Deras barn har redan rätt att inom skolväsendet få sådan utbUdning. Jag förordar också en annan utvidgning av de prioriterade cirklarna. De reformer som. har genomförts och kommer att genomföras inom den närmaste framtiden för att öka arbetstagarnas inflytande i företagen koramer att ställa ökade krav på kunskaper bl. a. i ekonomi. Det är angeläget att förbättra arbetstagarnas möjligheter att få sådana kunskaper. Dessa är saratidigt ett viktigt inslag i den fackliga utbildningen. Jag anser därför att all facklig utbUdning i studiecirkelforra bör vara prioriterad.

Prop. 1975: 23 183

I likhet raed FÖVUX anser jag att studieförbunden bör få medel för administrativa förstärkningar och ökad utbildning och fortbildning av cirkelledare m, m, FÖVUX har föreslagit att bidragen till studieförbundens organisationskostnader och kostnader för pedagogisk verksamhet av olika slag samt bidraget till produktion av studiematerial för handikappade under det första året skall ökas med sammanlagt 5,2 milj. kr. Jag förordar en ökning med detta belopp för budgetåret 1975/76. Jag kommer att i det följande närmare redovisa fördelningen på olika ändamål,

I FÖVUX' försöksverksamhet kompletterades studiema med studie-teknisk handledning och studierådgivning och diskussioner om utbUdnings- och arbetsmarknadsfrågor, I försöksverksamheten visade sig de metoder som liknade studiecirkelns pedagogiska form vara mest lämpliga. I likhet med FÖVUX anser jag att målet för s t u d i e o r i e n t e-ringen bl, a, bör vara att hos individen skapa en större självtUlit och tro på sin egen förmåga. Studieorienteringen bör bygga på deltagarnas egen aktivitet och så långt möjligt utgöra en integrerad del av studiecirkelarbetet,

FÖVUX utgår från att cirkelledaren oftast är den mest lämpade att ha hand om studieorienteringen men anser att det för att tillgodose speciella önskemål i cirkeln också bör finnas möjlighet att tiUkalla en särskild expert, t,ex, en konsulent för studie- och yrkesorientering eller en tjänsteman från arbetsförmedlingen. Experten bör delta på samma villkor som vanlig expertmedverkan medger om inte studieorienteringen ingår i expertens tjänstgöring. FÖVUX föreslår en utvidgning av nuvarande bestämmelser om statsbidrag för expert och fackmannamedverkan så att expertmedverkan för studleorientermg medges raed högst två av 20 studietimmar utöyer den expertmedverkan som medges enligt nuvarande bestämmelser, I likhet raed FÖVUX förutsätter jag att studieorienteringen i allmänhet kommer att has om hand av studiecirkelledaren, I samband med min anmälan av anslaget Bidrag till studieförbund kommer jag att förorda en höjning av bidraget tUl studieförbundens pedagogiska verksamhet bl, a. med hänsyn till behovet av att utbilda cirkeUedare i studieorientering. Jag anser också att det bör finnas möjlighet att tillkalla särskUd expert. Detta bör dock ske inom ramen för gällande bestämmelser för medverkan av expert och fackman,

I likhet med FÖVUX och samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag att studieverksamheten för handikappade bör byggas ut. Studieverksamheten bör planeras i samarbete med handikapporganisationerna och självfallet vända sig även till handikappade som inte är medlemmar i någon handikapporganisation. I likhet med FÖVUX anser jag att man så långt möjligt bör underlätta för handikappade att delta i reguljära studiecirklar, Bl.a. med hänsyn tUl

Prop. 1975: 23 184

cirkelledarnas behov av ökade kunskaper om handikappade bör cirkel-ledarutbildningen förstärkas. För intresserade cirkelledare bör det också finnas möjlighet till en mer omfattande utbildning och fortbUdning i den specialmetodik som ibland kan bU aktuell. Det finns också ett behov av ökad kurs- och konferensverksamhet kring handikappfrågor. I samband med min anmälan av anslaget Bidrag till studieförbund koramer jag därför att i det följande förorda att bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade i enlighet med FÖVUX' förslag höjs raed 300 000 kr. för budgetåret 1975/76.

FÖVUX framhåller det stora behovet av studiematerial för handikappade, t. ex. material anpassat för vuxna utvecklingsstörda, talböcker och punktskriftslitteratur för blinda och böcker med stor text för synskadade. Jag kommer i det följande att för budgetåret 1975/76 beräkna en höjning av bidraget för produktion av studiematerial för handikappade med 400 000 kr. i enlighet raed FÖVUX' förslag. För att underlätta för döva att delta i reguljära studiecirklar kommer jag att i samband med min anmälan av anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet förorda att ett särskilt bidrag för teckenspråkstolk införs den 1 juli 1975. Teckenspråkstolken bör kunna vara närvarande under hela cirkeln och fungera som en assisterande cirkelledare. Bidrag bör utgå dels för arvode, dels för resor och traktamenten.

FÖVUX föreslår att ett särskilt bidrag skall utgå för vissa tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade. FÖVUX har beräknat kostnadema till ca 500 000 kr. Jag beräknar att ett belopp av denna storlek bör kunna ställas till studieförbundens förfogande för olika stödåtgärder som kan göra det möjligt för handikappade att delta i studiecirklar.

FÖVUX framhåller att det finns en rad olika problem förknippade med uppsökande verksamhet och cirkelstudier både utanför tätorterna och i små tätorter. Det enda särskilda stöd som nu utgår för studiecirklar i glesbygd är bidrag för 75 % av kostnadema för resor och traktamenten tUl cirkeUedare för cirkel inom det allmänna stödområdet utom g-ort (dvs. ort där reguljär tre- eller fyraårig linje av gymnasieskolan får anordnas). FÖVUX föreslår att begreppet "glesbygd" skall utvidgas tUl att gälla hela landet med undantag av g-orter. Med denna definition beräknas ca 40 % av befolkningen bo i glesbygd. De nuvarande bestämmelserna ora ersättning för kostnader för resor och traktamente till cirkelledare skall enligt FÖVUX' förslag gälla hela detta område. Vidare föreslår FÖVUX att ett bidrag med 2 kr, per studietimme skall utgå för studiecirklar som anordnas inom orarådet.

I likhet med FÖVUX är jag medveten om att uppsökande verksam-

Prop. 1975:23 185

het och cirkelstudier är svårare att genomföra utanför större tätorter. Jag anser dock att man även när det gäller utbildning böi: ansluta sig till den definition av stödorarådet sora används i andra sammanhang. Den definition FÖVUX föreslagit skulle dessutom troligen leda till att man tvingades göra vissa undantag. Det kan t. ex. inte vara riraligt att vissa förortskommuner i Stockholm, där treårig linje av gymnasieskolan inte anordnas, skulle räknas sora glesbygd. Jag anser att de resurser som kan avsättas för att stimulera studiecirkelverksamhet i glesbygd inte bör fördelas så att de koraraer att omfatta områden med närmare hälften av befolkningen. De bör i stället koncentreras tUl de delar av landet där glesbygdsproblemen är störst. Mot denna bakgrund kommer jag att i det följande i samband med rain anraälan av anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet förorda att ett särskilt bidrag med 2 kr. per studietimme skall utgå för cirklar som anordnas inom det allmänna stödområdet på ort utanför g-ort. Vidare kommer jag att i samband med min anmälan av anslaget Bidrag till studieförbund förorda en kraftig höjning av bidraget till pedagogisk verksarahet bl, a, med hänsyn till behovet av utbildning av cirkeUedare i glesbygd,

FÖVUX föreslår att ämneskurser som arrangeras av studieförbund och folkhögskolor tillsammans mera regelmässigt bör kunna förläggas utanför folkhögskolans lokaler och att gällande författning ändras så att ämneskurs, som anordnas i kombination med studiecirkelverksamhet, utan dispensförfarande skall få omfatta kortare tid än en vecka, dock rainst två dagar. Beträffande förläggningen av ämneskurser utanför folkhögskolans lokaler utgår kommittén från, att folkhögskoleutredningen ytterligare överväger hur en utvidgad verksamhet av detta slag skall genomföras.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan bl. a. LO, TCO, Landstingsförbundet, Arbetarnas bUdningsförbund (ABF) och Vuxenskolan tillstyrker utredningens förslag. Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation framhäller att de av kommittén i andra sammanhang anförda fördelarna hos folkhögskolorna utnyttjas mest effektivt om kurserna förläggs till skolornas egna lokaler. Detta innebär emellertid inte att man avvisar tanken på att vissa kurser förläggs utanför skolans lokaler, om avsikten är att vinna kortare resvägar och bättre rörelseanknytning.

Med hänsyn till att folkhögskoleutredningens arbete pågår tar jag inte i detta samraanhang ställning till FÖVUX' förslag ora folkhögsko-Ickurser, Jag anser att folkhögskoleutredningen ytterligare bör överväga hur en utvidgad verksamhet av detta slag skall genomföras och vilka särskilda resurser som kan komma att behövas om FÖVUX' förslag genomförs.

Prop. 1975: 23 186

7.6 Studiestöd

7.6.1 Allmänt

Ett studiestöd avpassat för vuxnas behov är, som jag tidigare har strukit under, en förutsättning för att många vuxna skall få möjligheter till utbildning. Ett sådant studiestöd bör enUgt min mening uppfylla i första hand följande tre vUlkor.

För det första bör det i betydande utsträckning ersätta det inkomstbortfall som följer av att vuxna tar ledigt från sitt arbete för att studera. Det är allmänt sett inte rimligt att kräva att den vuxne för studier på t. ex, grundskolans eller gymnasieskolans nivå skall behöva vidkännas en väsentlig sänkning av levnadsnivån för sig och sin familj. Många korttidsutbUdade vuxna tillhör lågavlönade grupper och har fasta utgifter som i stort sett tar hela deras inkomst i anspråk, I direktiven till SVUX angavs också att det borde vara en central uppgift för kommittén att konstruera ett studiestödssystem som uppfyllde detta vUlkor,

För det andra bör studiestödet kunna avse både förhållandevis korta studier och studier under en längre tid. De vuxna får därigenom frihet att välja mellan att kombinera utbUdning och arbete, dvs. att delvis bedriva studier på fritid, och att studera på heltid. Det blir då också möjligt för dem att med studiestöd kompensera även ett förhållandevis litet inkomstbortfall, som korta studier medför.

För det tredje bör studiestödet till övervägande del bestå av bidrag. Erfarenheterna visar nämUgen att motviljan raot att finansiera studier med återbetalningspliktiga medel har den vidaste spridningen bland de i ekonomiskt och utbUdningshänseende sämst ställda gmpperna. Om studiestödet innehåller en stor återbetalningspliktig del kommer det således inte att ha någon stimulerande effekt bland dessa grupper.

Den nuvarande studiestödsformen, studiemedelssystemet, uppfyller inte dessa villkor. Detta torde vara en av anledningarna till att de något äldre korttidsutbUdade inte i tUlräcklig omfattning kommit med i vuxenutbUdningen, Studiemedelssystemet byggdes upp för att främst tillgodose behovet av studiestöd för dem som direkt efter gymnasieskolan går vidare tUl högre utbUdning,

Den studiestödsform som tillämpas inom arbetsmarknadsutbUdningen, utbildningsbidrag, uppfyller förhållandevis väl de vUlkor jag nyss har nämnt. Eniigt min mening behövs även andra former av vuxenstudie-stöd och jag förordar att sådana införs.

FÖVUX och SVUX har var för sig lagt fram förslag om studiestöd för vuxna so.m deltar i andra former av vuxenutbildning. FÖVUX' förslag avser siuderande sora måste ta ledigt från arbetet i relativt begränsad omfattning för att följa studiecirkel eller motsvarande utbildning medan SVUX' förslag avser mera omfattande vuxenstudier. Förslagen har vunnit en bred anslutning från remissinstanserna. Jag anser att de i

Prop. 1975:23 187

många avseenden är väl ägnade att läggas till gmnd för ett studiestödssystem som kan anpassas till de vuxnas skiftande behov enligt de villkor jag nyss angett.

SVUX' förslag bör emellertid också ses mot bakgmnd av de förslag rörande utbildningsbidragen som statsrådet Leijon senare denna dag — på grundval av KAMU:s förslag — kommer att föreslå regeringen att lägga fram.

Den grupp sora det av SVUX föreslagna vuxenstudiestödet är avsedd för har många drag gemensamraa raed den grupp sora kan komma 1 fråga för arbetsmarknadsutbildning. I båda fallen är det fråga om personer som norraalt är äldre än de studerande i ungdomsutbildningen och som varit ute i yrkesverksamhet åtskUliga år, I många fall gäller det också personer som har bildat familj och därför har försörjningsplikter. I andra avseenden är grupperna olika. Arbetsmarknadsutbildningen omfattar endast personer som är eller riskerar att bli arbetslösa samt dem som genomgår en yrkesutbUdning inriktad mot yrken där uppenbar brist på arbetskraft råder, s. k. bristyrkesutbildning. Arbetsmarknadsutbildningen är i sin helhet klart yrkesinriktad även om den innehåller inslag av allmän utbildning. Jag delar SVUX' uppfattning att motsvarande krav på utbildningens yrkesinriktning inte bör vara förbundna med ett särskilt vuxenstudiestöd. Studerande med vuxenstudiestöd bör, jämfört med studerande inom arbetsmarknadsutbildningen, ha stor frihet att välja inriktning på sina studier. Ett viktigt syfte med SVUX' förslag är dock att stimulera korttidsutbUdade vuxna till sådana studier som ger dem den beredskap för förändringar på arbetsmarknaden som behövs för att de inte skall riskera att bli arbeslösa. Inom arbetsmarknadsutbildningen finansieras studierna med utbildningsbidrag. Jag har erfarit att de förslag om förändringar av utbildningsbidraget som statsrådet Leijon senare denna dag avser att lägga fram Innebär att detta bidrag i huvudsak kommer att inom vissa gränser ersätta inkomstbortfall. Enligt min mening bör det särskUda vuxenstudiestödet inte utgå med ett högre belopp än vad en studerande skulle ha fått i utbUdningsbidrag om han kunnat komma i fråga för detta. Den delvis annorlunda situation som en studerande med särskilt vuxenstudiestöd kommer att befinna sig i — bl. a. i fråga om möjligheter tiU ett friare studieval — motiverar enligt min mening att studiestödet till en del är återbetalningspliktigt. En större del bör emeUertid utgöras av bidrag och en mindre del av återbetalningspliktiga medel. Jag återkommer senare till denna fråga.

SVUX föreslår några raindre förändringar av studiemedelssystemet, vilka bl.a, är avsedda att åstadkomma en önskvärd samordning av reglerna för det särskilda vuxenstudiestödet och för studiemedlen. Dessa förslag har i stort sett bemötts positivt av remissinstanserna, I flera yttranden framhålls emellertid att det hade varit önskvärt med ett gemensamt studiesocialt system för både vuxen- och ungdomsstuderande. Med

Prop. 1975: 23 188

det förslag till särskUt vuxenstudiestöd jag i det följande lägger fram föreligger inte samma behov av gemensarama regler för detta och studiemedelssystemet som SVUX har förutsatt. Jag vill saratidigt erinra om att 1974 års riksdag (SfU 1974: 19, rskr 1974: 265) har begärt en allsidig och förutsättningslös utredning om nuvarande studiesociala system. Utskottet framhöll därvid att ställning borde tas till en sådan utrednings arbetsuppgifter när SVUX hade lagt fram sina förslag. Jag avser att inom en nära framtid föreslå regeringen att tUlkalla en utredning för att se över bl. a. de frågor riksdagen aktualiserat och SVUX berört. Med hänvisning till vad jag anfört är jag inte nu beredd att biträda andra delar av SVUX' förslag rörande studiemedel än dem som avser enbart mindre tekniska förändringar.

7.6.2 Särskilt studiestöd för vuxna för längre studier

SVUX föreslår ett särskilt studiestöd för vuxna studerande bestående av dels ett vuxenstudiebidrag, dels återbetalningspliktiga studiemedel. Enligt SVUX bör en halv månads heltidsstudier eller en månads del-tidsstudier vara den kortaste tid under vilken stödet skall kunna utgå. Ett enhetligt resursbegrepp för vuxenstudiestödet, dvs, bidrag och återbetalningspUktiga studiemedel, blir därigenom halvmånadsmodul. Vuxenstudiebidraget förslås bli anknutet till basbeloppet och indelat i tre klasser. För den som har förvärvsarbetat minst fem år bör 5 % av basbeloppet utgå, för den som arbetat minst sex år 6 % och för den som arbetat minst sju år 7 % av basbeloppet per halv månads heltidsstudier eller en månads deltidsstudier. För att en person skall anses ha förvärvsarbetat ett år krävs enligt förslaget att han under året haft en inkomst som gett ATP-poäng, dvs, under året haft en inkomst motsvarande basbeloppet för januari månad samma år. För år 1974 gav 8 100 kr, ATP-poäng, SVUX föreslår även att tre års vård av eget barn under tio år samt kalenderår där den studerande haft minst sex månaders militärtjänst får jämställas med år för vUket ATP-poäng fastställts. Vuxenstudiebidraget skall enligt förslaget beskattas. Flera remissinstanser har tagit upp frågan om det antal år som skall krävas för behörighet och föreslagit att man bor följa en av vissa av SVUX' ledamöter avgiven reservation mot SVUX' förslag i detta avseende. I denna föreslås fyra års förvärvsarbete som nedre gräns i stället för fem år. Även när det gäller antalet klasser har viss kritik framförts av remissinstanserna, bl. a. att avståndet mellan klasserna är för litet. I många remissyttranden har även framhållits att vård av barn bör tiUgodoräknas under hela kvalifikationstiden.

Jag har nyss förordat att det särskilda vuxenstudiestödet inte bör utgå med högre belopp än vad sora raotsvarar utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbUdningen. SVUX' förslag medför att vuxenstudiebidraget tillsammans med återbetalningspliktiga medel enligt studiemedelssystemets regler i många fall ger högre belopp än utbildningsbidraget.

Prop. 1975:23 189

Jag anser att vuxenstudiestödet bör vara så utformat att det för breda grupper i stort sett ger en ersättning för det inkomstbortfall den studerande får genom att han tar ledigt från sitt arbete. Utbildningsbidraget komraer att i huvudsak bygga på en sådan princip. Statsrådet Leijon kommer enligt vad jag erfarit att senare denna dag föreslå att bidraget skall beskattas. Detsamma bör gälla bidragsdelen i det särskilda vuxenstudiestödet. Denna del bör motsvara 65 % av utbildningsbidraget inkl. stimulansbidrag före skatteavdrag. Därjämte bör utgå obeskattade återbetalningspliktiga medel med ett så stort belopp att det totala stödet till en studerande efter skatt blir lika stort som ubildningsbidraget efter skatt skulle ha blivit om den studerande hade varit berättigad till sådant.

Vad jag här förordat innebär alltså att det särskUda vuxenstudiestödet inom vissa gränser ansluts till den s.k. inkomstbortfallsprincipen. Därmed finns enligt min mening inte något behov av att indela vuxenstudiebidraget i klasser eller att anknyta det till basbelopp som SVUX föreslår. Vuxenstudiestödet koramer — beroende på prövningen av vilket utbildningsbidrag de sökande skulle ha fått om de varit berättigade till sådant — att före skatt variera mellan högst 2 860 kr, per månad och lägst 1 980 kr, per månad. Därav utgör vuxenstudiebidraget före skatt 1 859 kr. resp. 1 287 kr. per månad. Det fmns inte heller anledning att pröva bidrag eller återbetalningspliktiga medel raot egen eller makes inkomst och förmögenhet. Det särskilda vuxenstudiebidraget bör vara pensionsgrundande. Detta föranleder bl. a. en ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Förslaget härtUl tas upp i annat sammanhang. Frågan om vuxenstudiestödet skall vara sjukpenninggrundande måste övervägas ytterligare. Tills vidare bör för dem med det särskilda vuxenstudiestödet samma regler gäUa som för dem med studiemedel. Återbetalning av de återbetalningspliktiga medlen bör ske enligt samma regler som gäller för studiemedelssysteraet.

Enligt min mening bör vuxenstudiestöd kunna utgå till den som förvärvsarbetat under minst fyra år i sådan omfattning att detta gett ATP-poäng under vart och ett av åren. Jag anser vidare att vård av eget barn som fyllt högst tio år eUer vård av t, ex, person som på gmnd av handikapp, ålder eller sjukdom varit i behov av omvårdnad bör jämställas med sådant förvärvsarbete sora ger ATP-poäng, Det innebär alltså att fyra års vård av det slag jag här angett bör ge behörighet för särskilt vuxenstudiestöd. Även den som är jordbrukare, make till jordbrukare, egen företagare eller förvärvsarbetat före 1960 — då ATP-systemet trädde i kraft — bör kunna bli behörig. Minst sex månaders värnpliktstjänstgöring respektive vapenfri tjänst under ett år bör också räknas som ett år raed ATP-poäng,

Det särskilda vuxenstudiestödet bör utgå för studier omfattande minst en halv månads heltidsstudier eller en månads deltidsstudier.

Vuxenstudiebidraget skall enligt SVUX utgå för studier på främst

Prop. 1975: 23 190

gmndskole- och gymnasieskolenivå men även för högskolestudier. Enligt förslaget bör 15 000 personer med heltidsstudier under det första året kunna erhålla särskilt vuxenstudiebidrag. Enligt min raening bör det nya studiestödet under den första tid det tiUämpas, dvs. under första halvåret 1976 i fråga om grundskole- och gymnasieskolestudier och budgetåret 1975/76 i fråga om högskolestudier inte omfatta ett så stort antal studerande som SVUX föreslår. Det är lärapligt att börja något försiktigare. Jag räknar med att de medel jag senare förordar för det särskUda vuxenstudiestödet — ca 61 milj. kr. för första halvåret 1976 — bör kunna ge utrymme för ca 7 000.halvårsplatser. Resurserna bör fördelas med huvuddelen på grundskole- och gymnasieskolenivå med övervikt för den förra samt med en mindre del på högskolenivå. Under läsåret 1975/76 bör stöden på högskolorna förbehållas studerande i yrkesteknisk högskoleutbildning. Resurserna för denna nivå bör därför avpassas så att det blir möjligt att erbjuda vuxenstudiestödet till alla som hösten 1975 tas in i yrkesteknisk högskoleutbildning enligt förslag i prop. 1975: 9. Det bör ankomma på regeringen att besluta om fördelningen av platserna mellan gmnd-, gymnasie- och högskolestudierna.

SVUX föreslår en övre åldersgräns vid 60 år både för rätt till vuxenstudiestöd och för rätt tUl studiemedel. Enligt nuvarande regler för studieraedel finns en gräns vid 45 år om inte särskUda skäl föreligger. Nuvarande praxis vid tUlämpningen av åldersgränsen varierar med hänsyn bl. a. tUl vUka studier det är fråga om och tiU förhållandena i det individueUa fallet och den bedömning därav som centrala studiestödsnämnden (CSN) eller vederbörande studiemedelsnämnd gör. I många fall har en 50-årsgräns tUlämpats. Jag är inte beredd att föreslå en höjning av åldersgränsen tUl 60 år. Frågan om åldersgränsen bör övervägas av den särskilda utredningen om det studiesociala systemet sora jag avser att föreslå regeringen att tillkalla. Tills vidare bör enligt min mening samma åldersgräns gälla för rätt till det särskUda vuxenstudiestödet som för rätt till studiemedel. Mitt ställningstagande får ses mot bakgrunden av att det till en del kommer att vara personer i samma åldersgrupper som söker studiemedel och vuxenstudiestöd. Det är också möjligt att en del personer ansöker i första hand om särskUt vuxenstudiestöd och i andra hand om studiemedel. Jag anser emellertid att det bör vara möjligt för äldre personer att efter individuell prövning få studiemedel eller vuxenstudiestöd utöver vad som f, n, gäller i praxis beträffande studiemedel. Vid prövningen bör i regel studietidens längd tillmätas stor betydelse. Däremot bör, så länge det är fråga om yrkesinriktade studier, studiemas art eller inriktning inte tUlmätas större vikt.

När det gäller urvalet bland sökande till det särskilda vuxenstudiestödet framhåller SVUX att de beslutande organen inte får tiUämpa förenklade och schablonartade regler vid bedömningen. Varje ansökan bör bedömas individueUt. SVUX anger vissa riktiinjer för hur denna bedöraning bör ske. Den som lika gärna kan studera på fritiden eller

Prop. 1975:23 191

den för vilken vanliga studieraedel bedöms vara tUlräckliga bör inte beviljas vuxenstudiestöd.

I huvudsak ansluter jag mig tiU förslagen på dessa punkter. EmeUertid anser jag att särskUd hänsyn tas till vissa grupper t.ex, handikappade. Vidare bör andra omständigheter som kan göra det svårt att studera på fritid särskilt beaktas. En avvägning bör enligt min mening även göras mot andra studiestödsformer, t,ex, utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen. Syftet skall vara att så långt möjligt tillförsäkra de sökande den form av studiestöd som bäst svarar mot de individueUa behoven. För grundskole- och gymnasieskolestudier föreslår SVUX att företräde bör ges den som har kort tidigare utbildning. Jag delar denna uppfattning, SVUX föreslår också att företräde bör ges den som arbetat längre tid och den som heltidsarbetat framför den som deltidsarbetat. Enligt min mening bör hänsyn tas tUl antalet år på arbetsmarknaden dock högst tio år. Jag anser att deltidsarbete bör jämställas med heltidsarbete. Enligt min mening är det också angeläget att eftersträva en rimlig fördelning mellan antalet kvinnor och män med vuxenstudiestöd,

SVUX föreslår att man vid urvalet bör se till den enskildes faktiska ekonomiska behov med hänsyn till tiUgångar och försörjningsbörda. Jag anser att som särskilda skäl bör kunna gälla betungande försörjningsbörda.

Jag ansluter mig också tiU SVUX' uppfattning att den enskildes behov av och önskemål om utbildningsinriktning inte bör påverka urvalet bland sökande av vuxenstudiestöd för gmndskole- och gymnasieskolestudier. För högskolestudier bör däremot enligt kommittén vid urvalet viss hänsyn tas tili graden av yrkesinriktning och till om studierna kan bedömas bli framgångsrika. För egen del förordar jag att hänsyn tas till graden av studiernas målinriktning samt tUl den tidigare utbUdning som den sökande har. Till målinriktningen räknar jag bl. a. att studierna är av betydelse för den yrkesverksamhet som den studerande bedriver eller avser att bedriva. De som höstterminen 1975 antas till den yrkestekniska högskoleutbildning som föreslagits i prop. 1975: 9 bör under förutsättning av att de är behöriga för att erhålla vuxenstudiestöd — oavsett tidpunkten för nya studiestödets ikraftträdande i övrigt — garanteras det särskilda vuxenstudiestödet för sin utbildning.

Jag ansluter mig till SVUX' uppfattning att man bör eftersträva att de tiUgängliga resursema blir någorlunda jämnt fördelade på studerande med omfattande studieraål och studerande sora endast avser att delta i kortare kurser.

7.6.3 Särskilt studiestöd för vuxna för kortare studier

FÖVUX föreslår att två nya former av studiestöd inrättas för vuxenstuderande dels timstudiestöd, dels dagstudiestöd. Studiestöden

Prop. 1975:23 192

är avsedda för deltagare i studiecirklar respektive korta ämneskurser vid folkhögskola.

FÖVUX föreslår ett timstudiestöd på 10 kr. per studietimme vid ett basbelopp om 8 500 kr. avsett för deltagare i studiecirklar, som tar ledigt för att delta i en cirkel och som därför förorsakas inkomstbortfall. Timstudiestödet avses utgöra en schabloniserad ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Antalet bidragsberättigade studietimmar bör enligt FÖVUX vara lägst tio och högst 35 för en person under två på varandra följande kvartal.

FÖVUX föreslår också att timstudiestöden i sin helhet skall utgöras av icke återbetalningspliktiga bidrag och att dessa bestäms till 0,12 % av basbeloppet. FÖVUX anser vidare att det skall finnas 29 000 hela timstudiestöd om 35 timmar under det första verksamhetsåret.

FÖVUX' förslag ora timstudiestöd har av det övervägande antalet remissinstanser bemötts positivt. Även jag anser att denna typ av studiestöd är av stor betydelse för de utbUdningsmässigt eftersatta gmpperna och för dem vars arbetsförhållanden utgör ett studiehinder.

För många korttidsutbUdade, för personer med skiftarbete, obekväm arbetstid eller i övrigt fysiskt och psykiskt pressande arbetsförhållanden är det inte möjligt att bedriva studier enbart på fritid. De bör därför få möjlighet att ta även en del av arbetstiden i anspråk för sin utbUdning. Erfarenheterna från den försöksverksamhet FÖVUX har bedrivit visar betydelsen av detta. Det var också ett av de bärande motiven bakora statsmakternas beslut att införa en lagstadgad rätt till ledighet för utbildning. För att denna rätt tUl ledighet skall kunna utnyttjas i önskvärd omfattning av dem jag nyss nämnt bör till den knytas möjligheten att få viss ersättning för inkomstbortfall. FÖVUX' förslag öppnar en sådan möjlighet. Merparten av de korttidsutbildade tillhör som jag tidigare har nämnt de lägst avlönade gmpperna i samhället. För dem kan även ett mycket måttligt inkomstbortfall bli ett avgörande hinder för deltagande i studier. Timstudiestödet bör endast kunna utgå tUl arbetstagare, I enlighet med FÖVUX' förslag förordar jag att antalet bidragsberättigade studietimmar skall vara lägst tio och högst 35 under två på varandra följande kvartal. Enligt min raening bör tirastudiestödet byggas ut något långsammare än vad FÖVUX föreslagit. De medel jag senare förordar för timstudiestöd — 6 milj, kr, för första halvåret 1976 — ger under detta halvår utrymme för närmare 10 000 timstudiestöd. Jag förordar vidare att timstudiestödet beskattas och sora en följd härav räknar jag upp bidraget per studietimrae till 18 kr. Jag är inte beredd att förorda att bidraget knyts an tiU basbeloppet.

Dagstudiestödet föreslås av FÖVUX uppdelat på dels inkomst-bidrag om 60 kr, per kursdag, dels intematbidrag om 60 kr, per kursdag vid ett basbelopp om 8 500 kr. Inkomstbidraget avses utgöra en schabloniserad ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Intematbidraget

Prop. 1975: 23 193

avses utgöra en schabloniserad ersättning för kostnader för internatvistelse eller resor i samband raed kursen. Antalet bidragsberättigade kursdagar bör enligt FÖVUX i båda fallen vara lägst två och högst fem för en person under två på varandra följande kvartal,

FÖVUX föreslår att dagstudiestöden tUl sin helhet skall utgöras av icke återbetalningspliktiga bidrag och att inkomst- och internatbidragen vardera skall bestämmas till 0,7 % av basbeloppet,

FÖVUX anser vidare att det under det första verksamhetsåret skall finnas 6 500 kopplade inkomst- och intematbidrag och dessutom 3 000 inkomstbidiag för externatstudier och 3 000 intematbidrag för personer utan anställning.

Även FÖVUX' förslag till dagstudiestöd har mottagits positivt av remissinstanserna. Jag anser att förslaget om dagstudiestöd är värdefullt bl. a. som komplement till timstudiestödet. I likhet med FÖVUX anser jag vidare att antalet statsbidragsberättigade kursdagar för både inkomstbidrag och intematbidrag skall vara lägst två och högst fem för en person under två på varandra följande kvartal. Huvuddelen av dag-studiestödet bör utgöras av kopplade inkomst- och intematbidrag. Utbyggnaden bör dock — i likhet med vad jag förordat beträffande timstudiestöden — ske i något långsammare takt än vad FÖVUX föreslagit. De medel jag senare förordar för dagstudiestöd — 3 milj, kr, för första halvåret 1976 — ger under detta halvår utrymme för 3 750 inkomst- och lika många intematbidrag. Omkring en tredjedel av de senare bör avse intematbidrag för personer utan anställning. Det bör ankomma på regeringen att inom ramen för antalet dagstudiestöd meddela bestämmelser om fördelningen mellan inkomstbidrag och intematbidrag. Jag förordar att också inkomstbidraget beskattas. Som en följd härav räknar jag upp bidraget till 90 kr, per kursdag, Intematbidraget bör däremot inte beskattas. Jag förordar att detta bidrag fastställs tUl 70 kr, per kursdag. Jag är inte heller när det gäller inkomst- och internatbidragen beredd att förorda någon anknytning tUl basbeloppet.

Maximalt kan således en person under två på varandra följande kvartal erhålla timstudiestöd (35 tim. X 18 kr. = 630 kr.) till ett belopp av 630 kr, samt inkomst- och intematbidrag (5 dagar X 90 kr, -f 5 dagar X 70 kr. = 800 kr.) tUl ett belopp av 800 kr., dvs, sammanlagt alltså 1 430 kr,

FÖVUX föreslår att timstudie- och dagstudiestöd under ett första utbyggnadsskede bör förbehållas studerande i studiecirkel och ämneskurs vid folkhögskola. Därmed skulle en betoning ske av de korttidsutbildade, som vanligtvis väljer studiecirkel för att få en första studieerfarenhet. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till förslaget. Några, bl, a, TCO, anser att timstudie- och dagstudiestöd skall kunna utgå även för andra studieformer än de FÖVUX föreslår, t, ex, för studier inom kommunal vuxenutbildning.

13 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 194

Jag har tidigare framhållit att en huvudlinje i det nu förestående reformarbetet bör vara att förbättra de korttidsutbildades möjligheter att bedriva studier. Jag har tidigare också anslutit raig tiU FÖVUX' och många remissinstansers uppfattning att studiecirkeln i allmänhet är en lämplig studieform för dem som saknar erfarenhet av studier i vuxen ålder. Med hänvisning till mina ställningstaganden i det föregående och att jag nyss förordat en något långsammare takt i utbyggnaden av antalet timstudie- och dagstudiestöd är det rimligt att dessa i varje fall under ett inledande skede till största delen fördelas tUl deltagare i s, k. prioriterade cirklar och ämneskurser vid folkhögskola. Jag vill ocksä erinra om att jag i det föregående förordat att även studiecirklar i s. k, hemspråk för invandrare och fackliga cirklar som inte f, n, tillhör gruppen prioriterade studiecirklar fr, o, m, nästa budgetår skall räknas som sådana, I de fall utbildning i engelska, svenska, matematik eller samhällskunskap på högst grundskolans nivå eller i hemspråk inte kan erhållas inom studiecirkelverksamheten på en ort bör timstudiestöden få utnyttjas för liknande utbildning enligt grundskolans läroplan inom kommunal vuxenutbUdning,

FÖVUX föreslår att, när antalet sökande av timstudie- och dagstudiestöd är flera än antalet studiestöd, urvalet skall göras så att företräde ges personer med komplicerad skiftgång eller mycket obekväm arbetstid framför personer raed tvåskift eller annan obekväm arbetstid, SärskUd hänsyn bör enligt kommittén också tas till personer med tunga och slitsamma arbeten oavsett arbetstidens förläggning. Därefter bör företräde ges korttidsutbildade fraraför personer med längre utbildning. När det gäller intematbidraget bör hänsyn tas till studiehinder som sammanhänger med hemarbete, handikapp eller att de sökande är bosatta i glesbygd.

Enligt min mening bör den prioritetsordning FÖVUX föreslagit i de delar som här angetts i allt väsentligt kunna tillämpas. Vid urval mellan sökande av timstudie- och dagstudiestöd bör personer med bristfällig tidigare utbildning ges företräde framför personer med längre utbildning. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet regeringen bestämmer att utfärda närmare föreskrifter om urvalsgrunderna.

FÖVUX föreslår att timstudie- och dagstudiestöd skall kunna sökas både kollektivt och individuellt. I de fall studiestöden söks kollektivt skall de vara förenade med projekt för uppsökande verksamhet som de fackliga organisationema begär medel för. Kommittén förutsätter att kollektiv ansökan om studiestöd kommer att bli det norraala förfaringssättet.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Några framhåller att Studiestöden bör kunna sökas kollektivt också av studieförbund och ett

Prop. 1975:23 » 195

fåtal vänder sig mot den föreslagna sammankopplingen med den uppsökande verksamheten.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att timstudiestöd och dagstudiestöd bör kunna erbjudas dem sora söks upp samtidigt som de får information om tillgängliga utbildningsmöjligheter. De kommer i annat fall inte att ha ett tillräckligt underlag för att ta ställning till om de har möjlighet att påbörja studier. Samtidigt är det enligt min mening också nödvändigt att utforma reglerna för fördelningen av studiestödet på lokal nivå på ett sådant sätt att utrymme ges för enskilda ansökningar. Många korttidsutbildade kommer i varje fall under de närmaste åren inte att kunna nås av den uppsökande verksamheten även om de tillhör de grupper som bör prioriteras. Bl,a, kan detta komma att gälla de smä arbetsplatserna vars förhållande jag berört i det föregående (7.4,1,),

Med hänsyn tiU vad jag har anfört förordar jag att det organ, som svarar för fördelningen av timstudie- och dagstudiestöd inför ett verksamhetsår gör en kvotering inom ramen för antalet tilldelade studiestöd mellan det antal som bör sökas i kollektiv ordning och det antal som skall kunna sökas enskilt. Arbetsmarknads- och utbildningstmkturcn skiftar avsevärt mellan komraunerna och länen, I vissa fall domineras arbetsmarknaden av ett fåtal stora arbetsplatser i störte tätorter, medan i andra fall många små och utspridda arbetsplatser är det karakteristiska. Det är därför inte lämpligt att centralt fastställa vUken andel studiestöd som bör sökas kollektivt och andel som bör sökas enskilt. Jag förordar därför att andelen för kollektivt sökta studiestöd skall kunna variera meUan 60 och 85 % av de studiestöd som tilldelats ett län. Erfarenheterna under de första åren får sedan utvisa om det finns behov av att ändra detta IntervaU.

Jag ansluter mig till FÖVUX' förslag om fyra ansökningstillfällen per år för timstudie- och dagstudiestöd. Det blir därigenom möjligt för det beviljande organet att under året inom kvoteringsramen jämka den tidigare fastlagda kvoten raed hänsyn till hur frekvensen vid föregående ansökningstiUfäUe fördelat sig mellan kollektivt och enskilt sökta studiestöd.

Vad jag här har förordat innebär att det bevUjande organet i vissa fall måste fatta beslut samtidigt om medel till projekt för uppsökande verksamhet och om kollektivt sökta studiestöd i anslutning till dem. Den fackliga organisation som lämnat en kollektiv ansökan om studiestöd kan då få en garanti för att ett visst antal studiestöd kan tas i anspråk i den uppsökande verksamheten. Dessa rekvireras sedan av dem som tilldelats studiestödet.

Jag har nyss förordat vissa principer för urval bland dem som an-

Prop. 1975: 23 196

söker om studiestöd. De bör enligt min mening tiUärapas likformigt vid bedömningen av enskilda och kollektiva ansökningar. Detta fordrar att ansökningarna innehåller sådana uppgifter att det beviljande organet kan göra den nödvändiga jämförelsen mellan enskilt och kollektivt sökta studiestöd. Det ankommer på regeringen att meddela erforderliga föreskrifter härom.

Invandramtredningen har föreslagit att särskilda premier skall utgå till icke anställda invandrare. I det föregående har jag förordat en fortsatt försöksverksamhet med uppsökande verksamhet i bostadsområden särskilt inriktad på hemarbetande, handikappade och invandrare. I avvaktan på utvärderingen av denna försöksverksamhet är jag inte beredd att biträda invandrarutredningens förslag. De icke anställda invandrarna har om de i övrigt uppfyller behörighetsvUlkoren självfallet möjlighet att komma i fråga för de särskilda studiestöd för vuxna jag tidigare förordat.

I detta sammanhang vill jag också beröra frågan ora utbildning av och studiestöd tUl analfabeter. En del av analfabeterna är hemarbetande invandrarkvinnor. Även bland dem som förvärvsarbetar finns personer som kan karakteriseras som analfabeter. Jag vill erinra om att statsrådet Leijon under våren 1974 tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att gemensamt med en motsvarande finsk arbetsgrupp utreda föratsättningarna för och ge förslag till åtgärder som syftar till att förbättra de finska zigenarnas förhållanden i Finland och Sverige. Enligt vad jag erfarit har arbetsgrupperna efter en Inventering av problemen konstaterat att många finska zigenare är i behov av särskUd undervisning.

Statsbidrag för undervisning av analfabeter utgår nu till komraunerna från anslaget Bidrag tiU driften av grundskolor m. ra. Något studiesocialt stöd för dem som deltar i denna undervisning finns dock inte. Socialbidrag är i allmänhet det enda som i praktiken kan komma i fråga. Ur utblldningspoUtisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt bör analfabeterna självfallet vara en prioriterad gmpp eftersom de praktiskt taget saknar utbildning och deras ställning på arbetsmarknaden är svag. Elementära kunskaper i att läsa och skriva krävs för de flesta arbeten. En person som inte kan läsa kan inte heller ta del av skyddsföreskrifter, avtal, information om lagar etc. som gäller på arbetsplatsen. Analfabeter som är hemarbetande kan inte nås av skriftlig information om möjligheter tUl utbildning och arbete.

Efter samråd med statsrådet Lena Hjelm-Wallén förordar jag att kommunema även i fortsättningen skall ha ansvaret för undervisningen av analfabeter. De bör samarbeta med arbetsmarknadsmyndigheterna för att förmå så mänga analfabeter som möjligt att delta i undervisningen och för att i största möjliga utsträckning kombinera undervisningen

Prop. 1975:23 197

med studie- och yrkesorientering och yrkesinriktad utbildning. En arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen arbetar f. n. med en översyn av formerna för undervisningen av analfabeter. Jag förutsätter att gruppen avslutar sitt arbete i sådan tid att dess förslag kan föreUgga under hösten 1975. Då bör det också vara möjligt att ta upp frågan om studiestöd till analfabeterna. En klarare bild bör då finnas över dels analfabetgruppens sam.mansättning, dels de studieformer som lämpligen bör användas för under\'isningen. Det studiesociala stödet bör utformas med hänsyn härtiU, Jag räknar således med att återkomma till denna fråga i sådan tid att utbildning och studiestöd för analfabeter kan tas upp av riksdagen vid 1976 års riksmöte.

7.6.4 Studiemedelssystemet

Som jag tidigare har redovisat föreslår SVUX att en halv månads heltidsstudier eller en hel månads halvtidsstudier skall vara den kortaste tid för vUken vuxenstudiestödet och studiemedel skall kunna utgå och att sarama regel skall gälla för studiemedelssystemet. Jag delar uppfattningen att man vid bevUjning av studiemedel bör gå efter 15-dagars- eller 30-dagarsperioder. Därigenom förenklas också reglerna för beräkning av studiemedel. CSN har emellertid i sitt remissvar pekat på att vissa nackdelar kan uppstå genom den föreslagna förändringen. F.n. utgår i studieraedel 140 % av basbeloppet för ett läsår om nio månader. CSN fastställer för olika utbildningar den tid under läsåret under vilken studiemedel kan utgå. CSN använder sig därav av ett beräkningssätt som innebär att den studerande tillgodoräknas samtliga dagar under läsårets båda terminer. Enligt SVUX' förslag skall studietiden beräknas per kalenderhalvår. Förslaget innebär att man inte kan lägga ihop "överskottsdagar" från läsårets två kalenderhalvår. Detta medför att vissa studerande kan komma att gå miste om studiestöd för en halv månad. Med hänsyn tUl de negativa effekter som i vissa fall kan uppstå med den av SVUX föreslagna ordningen förordar jag att eventuella "överskottsdagar" under läsårets båda kalenderhalvår får tillgodoräknas. Detta bör i de flesta fall kunna ske genom att raan som hittills lägger ihop studietiden under båda kalenderhalvåren. I enstaka fall kan likväl en försämring uppstå för de studerande. Jag förutsätter att CSN vid tillämpning av den angivna regeln försöker undvika sådana konsekvenser. Därmed bör det för den enskUde studeranden inte bli någon skillnad jämfört med nuvarande system.

SVUX föreslår att den del av makes inkomst under kalenderhalvåret

Prop. 1975:23 198

som överstiger 250 % av basbeloppet skall beaktas vid prövningen av rätten till studiemedel. Det övervägande antalet remissinstanser har ansett att hänsynstagandet till makes ekonomi inom studiemedelssystemet helt bör avskaffas. Jag är inte beredd att föreslå ett fullständigt slopande av reglerna för prövning mot makes inkomst. I avvaktan på att den utredning om det studiesociala systemet, som jag förut berört, behandlat frågan, förordar jag att fribeloppsgränsen beträffande makes inkomst per kalenderhalvår höjs tUl 250 % av basbeloppet. Reduktion av studiemedel bör liksom f, n,, för den som studerar under fyra och en halv månad under ett kalenderhalvår, ske med 40 % av inkomster därutöver. Förslaget innebär vid ett basbelopp om 9 000 kr, att någon reduktion av studiemedlen för ett läsår inte sker förrän makens årsinkomst överstiger 45 000 kr. För dem som studerar på minst halvtid och har deltidsstudieraedel bör fribeloppet för makes inkomst per termin höjas til! 330 % per termin,

SVUX föreslår att studiemedel inte skall kunna utgå till personer över 60 år, dvs, att åldersgränsen höjs från 45 till 60 år. Även åldersgränsen bör behandlas av den aviserade studiesociala utredningen, I avvaktan härpå bör som jag tidigare anfört en liberalare praxis än hittiUs kunna tillämpas.

Jag biträder vidare SVUX' förslag om att deltidsstudiemedel bör beviljas utan pröviung av varför studierna inte bedrivs på heltid. F. n, gäller att studiemedel i annan form än återbetalningspliktiga studiemedel inte kan beviljas för studerande inom vuxenutbildning på ungdomsskolans nivå om studierna omfattar mindre än åtta veckor. Denna gräns bör enligt SVUX avskaffas. För studiemedelslagare i eftergymnasial UtbUdning finns inte något motsvarande krav på minst åtta veckors studier. Inte heller för vuxenstudiestödet föreslår SVUX att detta krav skall gälla. För alla studerande bör enligt min mening samma krav på studietidens längd gälla för rätt till studiemedel som för rätt till särskilt vuxenstudiestöd. Jag biträder därför SVUX' förslag i denna del.

SVUX föreslår i övrigt vissa mindre förändringar av studiemedelssystemet. Dessa är främst av teknisk natur och syftar till att förenkla reglerna för beräkning av studieraedel. Flertalet av de förändringar som SVUX föreslår har ekonomiska konsekvenser. SVUX föreslår bl. a. ett höjt totalbelopp, ett höjt studiebidrag och ett höjt barntillägg. Barntillägget skall inte vara behovsprövat. Inte heller den av SVUX föreslagna nya regeln om behovsprövning mot inkomst och förmögenhet är enbart av teknisk natur. Jag har tidigare angett att jag har för avsikt att föreslå regeringen att tillkalla en utredning för att se över nuvarande studiesociala system. I enlighet med riksdagens uttalande (SfU 1974: 19, rskr 1974: 265) bör en av dess uppgifter vara att lärana förslag om förenklingar av studiemedelssystemet. Jag är därför inte nu beredd att biträda SVUX' förslag i dessa delar.

Prop. 1975:23 199

Många studerande ansöker om och beviljas också vid ett tillfäUe studiemedel för ett helt läsår eller för två kalenderhalvår. De studiemedel som den studerande får under läsåret eller de två kalenderhalvåren bestäms då med hänsyn tUl det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller andra månaden före det första av de två aktuella kalenderhalvåren. Avgörande är alltså basbeloppet för maj eller november. Såväl mellan november 1970 och maj 1971 som under motsvarande period 1973—1974 steg basbeloppet så mycket att statsmakterna fann det skäligt att bevilja den som fått studieraedel för helt kalenderår extra studiemedel (prop. 1971:78, SU 1971:22, rskr 1971: 128 och prop, 1974: 118, SfU 1974: 22, rskr 1974: 208), Dessa extra studieraedel utgick i båda fallen till heltidsstuderande för andra halvåret med 70 % av skillnaden mellan basbeloppet för maj och basbeloppet för november året före. För deltidsstuderande utgick år 1974 hälften därav eller 35 % av nyss angivna skillnad mellan basbeloppen för raaj och noveraber. Skillnaden raellan basbeloppet för november 1973 och basbeloppet för maj 1974 var 600 kr.

Basbeloppet för november 1974 uppgick tUl 8 500 kr. I januari 1975 har basbeloppet höjts till 9 000 kr.

Enligt min raening bör studerande som på en gång beviljats studiemedel för kalenderåret 1975 inte komma i sämre läge än om han hade beviljats studiemedel särskilt för varje kalenderhalvår. Jag förordar därför att extra studieraedel bör utgå för sådan studerande för andra kalenderhalvåret 1975 med 70 % av skillnaden mellan basbeloppen för maj 1975 och basbeloppet för november 1974. För deltidsstuderande bör för samma tid extra studiemedel utgå med 35 % av nämnda skillnad,

7.6.5 Studiéhjälpssystemet

Jag övergår nu till att ta upp några frågor om studiestödet till yngre elever i gymnasieskolan m,fl.

Studiehjälp utgår f,n. dels i form av studiebidrag, dels i form av olika tillägg, CSN har föreslagit cn höjning av inkomstprövat tillägg, behovsprövat tillägg, inackorderingstillägg och resetillägg. Därutöver har CSN lagt fram ett förslag om hemreseersättning för elever i gymnasial utbildning, CSN har även föreslagit en höjning av det belopp som f, n, utgår tUl yngre elever i form av återbetalningspliktiga studiemedel,

ResetiUägget bör enligt min mening höjas från 75, 95, 125, 145 och 165 kr, i månaden tiU 85, 110, 145, 170 och 195 kr, i månaden för avstånd om respektive 6, 15, 25, 35 och 45 km. Jag beräknar att utgifterna för resetUlägg ökar med ca 8 milj. kr. Det ankommer på regeringen att meddela bestämmelser i denna fråga.

InackorderingstiUägget utgör nu 150 kr. i månaden. Jag föreslår att detta tiUägg höjs till 170 kr, i månaden.

Prop. 1975: 23 200

Det inkomstprövade tiUägget utgår fr. o. ra. den 1 januari 1975 för studerande som inte har syskon under 17 år med högst 75 kr, per månad vid en taxerad inkomst för föräldrarna om högst 26 000 kr. Överstiger den taxerade inkomsten detta belopp reduceras tilläggets storlek. Reglema om inkomstprövning och reduktion av det inkomstprövade tiUägget har sedan år 1973 motsvarat de regler som gällt för det statiiga bostadstUlägget (prop. 1972:27, SfU 1972:20, rskr 1972:148). I prop. 1975: 1 bU. 14 (s.l7) har chefen för bostadsdepartementet före slagit att inkomstgränsen för statiigt bostadstillägg höjs tiU 28 000 kr. den 1 januari 1976. Jag föreslår motsvarande höjning för det inkomstprövade tillägget. För höstterminen 1975 bör man vid bevUjning av tiUägget utgå från inkomsten enligt 1974 års taxering och för vårterminen 1976 enligt 1975 års taxering.

Även när det gäller behovsprövat tillägg och återbetalningspliktiga studiemedel bör inkomstgränsen höjas till 28 000 kr. i statiigt taxerad Inkomst.

CSN har lämnat förslag till utformning av hemreseersättning för inackorderade elever i gymnasial utbildning. Förslaget avser försöksverksamhet och innebär att en elev med inackorderingstillägg som har minst 40 km mellan skolort och hemort får rätt till fri hemresa två gånger per månad eller högst 18 hemresor för ett läsår om nio månader. För den som har minst 80 mil mellan skolort och hemort bör rätten gälla högst fem resor under ett läsår. CSN föreslår att heraresersättningen norraalt utgår i form av s. k. frikort. I vissa fall skall emellertid kontant ersättning kunna utgå.

Jag har i huvudsak inget att invända mot CSN:s förslag om fria hemresor och förordar att det genomförs. Som CSN själv anfört bör reglerna därom dock slutligt utformas först efter viss tids försöksverksamhet. Ersättning bör endast utgå för resor i Sverige. Jag är inte heller beredd att tillstyrka att resa får ske med flyg. Jag beräknar kostnaden för hemreseersättning till 10,6 mUj. kr. för budgetåret 1975/76. Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare bestämmelser i denna fråga.

När det gäller återbetalningspliktiga studiemedel för yngre elever föreslår CSN att det högsta belopp som bevUjas för ett läsår bör höjas från 3 800 kr. till 4 500 kr. Jag beräknar i det följande medel till återbetalningspliktiga studiemedel för yngre elever så att det blir möjligt för CSN att höja beloppet per läsår till högst 4 000 kr. Jag har nyss förordat att det s.k. fribeloppet för föräldrarnas inkomst höjs tUl 28 000 kr, i taxerad inkomst den 1 januari 1976. Jag är inte nu beredd att i övrigt biträda CSN:s förslag.

Prop. 1975: 23 201

7.7 Adminisfrafion, information m. m.

FÖVUX och SVUX föreslår gemensamt att frågor rörande fördelning av medel för uppsökande verksamhet, det särskUda studiestödet för vuxna för studier på grundskolans och gymnasieskolans nivå samt timstudie- och dagstudiestöd skall handläggas av en kommunal nämnd, vanligen skolstyrelsen. Inora varje koramun bör enligt förslaget inrättas ett studiestödsråd för att biträda skolstyrelsen i beredning av dessa ärenden. Detta råd föreslås vara sammansatt så, att två tredjedelar av ledamötena skall företräda fackliga organisationer med LO som huvudorganisation och en tredjedel av ledamöterna skall företräda fackliga organisationer med TCO som huvudorganisation. Skolstyrelsen inhämtar förslag om ledamöter från respektive huvudorganisations distriktsorganisation. Studiestödsråden skall lämna förslag till skolstyrelsen om vUka projekt för uppsökande verksamhet som bör få medel och vilka personer som bör beviljas studiestöd. Besvärsrätt över skolstyrelsens beslut i dessa ärenden föreslås finnas endast när styrelsen fattat ett beslut som inte överensstämmer med den mening som uttalats av studiestödsrädet.

Remissinstanserna har anfört skilda meningar om SVUX' och FÖVUX' förslag i denna del. Svenska koraraunförbundet och utredningen ora den kommunala demokratin framhåller att det föreslagna studiestödsrådet samt den handläggningsordning av ärendena som förutsatts varken står i överensstämmelse med formerna för att inrätta kommunala organ och utse ledamöterna i dessa eller med den kommunala handläggningsordningen. Ett stort antal remissinstanser anför också att den besvärsordning kommittéerna föreslår strider mot den nu gängse samt att studiestödsråden får en för ensidig sammansättning.

Jag ansluter raig för egen del, som jag tidigare framhåUit, till FÖVUX' och SVUX' uppfattning att de berörda fackliga organisationerna bör ha ett stort inflytande på handläggningen av ärenden som rör fördelning av medel för uppsökande verksamhet och beviljande av särskilda studiestöd för vuxna samt timstudie- och dagstudiestöd. Detta är nödvändigt för att nå en rimlig saraordning mellan dels till-lämpningen av lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, dels den uppsökande verksamheten, dels beviljningen av studiestöd tUl dem som tar ledigt från sitt arbete för studier. Men det är också naturligt med ett starkt fackligt inflytande i dessa frågor bl, a. därför att de fackliga organisationerna i betydande utsträckning representerar de grupper för vilka de förbättringar av vuxenutbildningen på skUda områden som jag förordat i det föregående främst är avsedda.

Jag är emellertid inte beredd att förorda att inflytandet för de fackliga organisationerna skall få de forraer koramittéerna föreslagit. Ett inrättande av särskUda beredande organ i landets samtiiga kommuner skuUe dessutom enligt min bedömning leda tiU en större administration

Prop. 1975: 23 202

än verksamhetens omfattning kräver. Det kan också medföra långa handläggningstider.

Jag anser det lämpUgt att fördelningen av de medel jag i det föregående förordat för uppsökande verksamhet, av särskilt vuxenstudiestöd för utbildning motsvarande grundskolan och gymnasieskolan samt av timstudie- och dagstudiestöd bör ske inom ett vidare geografiskt område än den enskilda kommunen. Områdena bör samtidigt inte vara så stora att den nödvändiga lokala kännedomen om befolknings-, utbildnings- och arbetsmarknadsstrukturen inom respektive områdes olika delar får svårt att göra sig gällande. Avgränsningen av det geografiska området bör vidare göras så att det överensstäramer raed den administrativa indelning som gäller för annan statiig, komraunal och sekun-därkommunal förvaltning. Enligt min mening bör mot denna bakgrund länen utgöra lämpliga områden för fördelningen av de nyssnämnda resurserna.

Med hänvisning till vad jag anfört förordar jag att en särskild vuxen-utbUdningsnämnd inrättas i varje län. Nämnderna bör i adrainistrativt hänseende liksora studiemedelsnämnderna vara knutna tiU CSN, Vuxenutbildningsnämnd bör besluta om fördelning av medel tUl projekt för uppsökande verksamhet samt bevilja dels sådana särskilda vuxenstudiestöd som inte avser högskoleutbildning, dels timstudie- och dagstudiestöd. Den bör bestå av nio ledamöter varav tre skall företräda fackliga organisationer med LO som huvudorganisation och två skall företräda facklig organisation med TCO som huvudorganisation. Fyra ledamöter bör vara väl förtrogna med utbildningsväsendet inom länet. De senare bör vara politiskt valda förtroendemän inom primärkommun eller landstingskommun. Företrädarna för de fackliga organisationerna bör nomineras av berörda FCO-distrikt och regionala TCO-kommittéer i den ordning huvudorganisationerna bestäramer och sedan förordnas av regeringen.

De fyra övriga ledamöterna bör väljas av landstingskommun, I Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län bör Malmö kommun respektive Göteborgs kommun utse två av ledamöterna och i Gotlands län bör Gotlands kommun utse de fyra ledamöterna.

Beslut om särskilt vuxenstudiestöd för studier på högskolenivå bör ankomma på studiemedelsnämnd inom vars verksamhetsområde studierna skall bedrivas.

Anknytningen av det särskilda vuxenstudiestödet tiU utbUdningsbi-draget inom arbetsmarknadsutbUdningen och inrättande av vuxenutbUd-ningsnämnder leder enligt min mening till att de administrativa rutinerna för studiestöd för vuxna och uppsökande verksamhet på arbetsplatserna bör ges en annan utforraning än FÖVUX och SVUX föreslår.

Jag delar kommittéernas uppfattning om de fördelar sora ligger i att timstudie- och dagstudiestöd utanordnas av myndigheter på kommunnivå. Det är då lätt för de fackliga organisationerna och enskilda per-

Prop. 1975:23 203

söner att ta de nödvändiga kontakterna med de utanordnande myndigheterna, Samma förhållande gäller naturligtvis också för det särskilda studiestödet. Jag anser också att det ur administrativ synvinkel är önskvärt att samla rutinerna för de skUda slagen av studiestöd för vuxna hos en myndighet.

Med hänvisning till vad jag har anfört och efter samråd med chefen för socialdepartementet förordar jag att försäkringskassoma får i uppgift att utanordna medel för särskilt vuxenstudiestöd samt timstudie- och dagstudiestöd. I fråga om det särskilda vuxenstudiestödet bör försäkringskassoma också, sedan uppgift från vuxenutbildningsnämnd respektive studiemedelsnämnd lämnats om vilka personer som beviljats sådant och för hur lång tid, beräkna dess omfattning i det enskilda fallet. Försäkringskassorna har genom sin nuvarande verksamhet tUlgång till de nödvändiga uppgifterna för det slaget av beräkningar. De har dessutom väl inarbetade rutiner för beräkning av preliminär skatt och utfärdande av inkorastuppglfter. De har slutiigen en god geografisk spridning raed rainst ett kontor i varje koramun.

I fråga om medel för uppsökande verksamhet på arbetsplats ansöker facklig organisation hos vuxenutbildningsnämnd som beslutar i ärendet. Medlen bör utanordnas av SÖ.

Besvär över vuxenutbildningsnämnds beslut i ärende om medel tUl projekt för uppsökande verksamhet bör föras hos SÖ och besvär över beslut i ärende om studiestöd hos CSN. SÖ:s och CSN:s beslut bör inte kunna överklagas. Det bör också vara möjligt att överklaga försäkringskassas beslut om studiestödets omfattning.

Det bör ankomma pä regeringen eller myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om handläggningsordningen för ärenden som vuxenutbildningsnämnd, studiemedelsnämnd och försäkringskassa skall fatta beslut om.

VuxenutbUdningsnämnderna bör för att kunna fullgöra sina uppgifter ha tillgång till vissa administrativa resurser. Medel bör finnas för sekreterare, bilrädeshjälp, sammanträdesarvoden och reseersättningar till vuxenutbildningsnämndernas ledamöter samt för lokaler, utmstning och vissa expenser. Jag beräknar kostnaderna för vuxenutbildnings-nämndernas verksamhet under budgetåret 1975/76 till ca 1 750 000 kr.

FÖVUX föreslår att fördelning av medlen för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna bör göras av SÖ, 85 % av medlen bör fördelas på kommuner efter vissa allmänna kriterier t, ex, på grundval av antalet förvärvsarbetande, andelen korttidsutbildade och andelen anställda på små arbetsplatser. Resterande 15 % bör fördelas efter särskild bedömning av behovet på olika platser. Fördelningen av timstudie- och dagstudiestöd på kommuner skall enligt förslaget göras av CSN. Den bör huvudsakligen baseras på förekomsten av skiftarbete eller obekväm arbetstid. 85 % av antalet studiestöd bör fördelas efter dessa kriterier och 15 % bör fördelas mera fritt. SVUX föreslår att vuxenstudiestödet för

Prop. 1975: 23 204

utbildning på grundskole- och gymnasieskolenivåerna bör fördelas på landets kommuner i huvudsak svarande mot kommunernas andel av rikets befolkning. Vuxenstudiestödet för studerande inom högskolan föreslås fördelat på de sex studiemedelsnämnderna huvudsakligen i proportion tUl antalet högskolestuderande inom respektive nämnds verksamhetsområde.

Jag har nyss förordat att det i varje län skall finnas en vuxenutbildningsnämnd som svarar för fördelningen av medel till uppsökande verksamhet och studiestöd. Den centrala fördelningen av statsbidraget till uppsökande verksamhet på arbetsplatser och av de olika slagen av vuxenstudiestöd, med undantag för sådana som avser studier inom högskolan, bör därför inte göras på kommuner utan på län. Vid denna fördelning bör det grandläggande kriteriet vara befolkningsunderlaget i länen. Vid fördelningen av statsbidraget till uppsökande verksamhet på arbetsplatserna bör därutöver hänsyn tas tUl utbildningsstmkturen inom länen, främst förekomsten av korttidsutbildade vuxna, antalet förvärvsarbetande och andelen anställda på små arbetsplatser. Vid fördelning på län av medel för det särskUda vuxenstudiestödet samt för timstudie- och dagstudiestöden bör CSN ta hänsyn tUl utöver befolkningsunderlaget också utbildningsstrukturen inom länen. Timstudie-och dagstudiestöd bör fördelas även raed särskUt beaktande av förekomsten av korttidsutbUdade vuxna och frekvensen av skiftarbete.

Något behov av att, för särskUda insatser på vissa orter, på central nivå behålla en viss del — enligt FÖVUX' förslag 15 % — av statsbidraget till uppsökande verksarahet på arbetsplatsema och av antalet timstudie- och dagstudiestöd anser jag inte föreligga.

Jag går nu över till att behandla administrativa frågor som rör studiemedelsnämndernas och CSN:s verksamhet. SVUX föreslår att studie-medelsnärand vid behandling av ärende sora rör särskilt vuxenstudiestöd utvidgas med en representant för facklig organisation som har LO som huvudorganisation och en representant för facklig organisation som har TCO som huvudorganisation. Besvär över beslut i sådant ärende föreslås endast kunna föras när nämnden fattat ett annat beslut än de fackliga representanterna förordat.

Jag har nyss förordat att besvärsrätt skall finnas i fråga om vuxenut-bildningsnärands beslut om studiestöd tUl vuxna. Sarama ordning bör gälla beträffande studiemedelsnämnds beslut i motsvarande ärenden. I övrigt tillstyrker jag förslagen.

CSN har 1 skrivelse den 9 december 1974 angående omorganisation av CSN föreslagit att ärenden rörande studiemedel för personer över 20 år i gymnasial utbUdning samt frågor om återkrav av studiemedel, som hittills behandlats centralt hos CSN, skall behandlas av studiemedelsnämnderna. Jag bedömer det vara lämpligt att studiemedelsnämnderna får överta ärendena om studiemedel för s. k. äldre studerande och om återkrav av studiemedel. Jag beräknar kostnaden för denna över-

Prop. 1975: 23 205

föring till studiemedelsnämnderna till ca 600 000 kr. CSN avlastas motsvarande arbetsuppgifter och kostnaderna för CSN bör räknas ned raed hänsjm härtUl.

CSN har i nyssnämnda skrivelse också föreslagit en förändrad organisation av nämndens kansli med en indelning i arbetsenheter, som avses bättre svara mot nämndens nuvarande och framtida arbetsuppgifter. Statskontoret har raedverkat vid utforraningen av förslaget.

Den föreslagna omorganisationen av CSN:s kansli finner jag i stort ändamålsenlig. Jag avser att föreslå regeringen att ge CSN i uppdrag att genomföra en omorganisation i huvudsak efter de föreslagna riktlinjerna. Enligt min mening bör omorganisationen genomföras samtidigt som studiemedelsärendena för vuxna och återkravsärenden förs över tUl studiemedelsnämnderna, dvs, den 1 januari 1976. Jag avser att föreslå regeringen att ge CSN i uppdrag att komma in med organisatoriskt underlag för den föreslagna förändringen av CSN:s kansli. Sedan regeringen fastställt organisationen bör statens avtalsverk få i uppdrag att föra de förhandlingar om avtalsbara löne- och anställningsvillkor som behövs.

CSN bör kunna genomföra själva omorganisationen inom ramen för tillgängliga medel under anslaget Centrala studiestödsnämnden m. m. För nödvändigt förberedelsearbete bör CSN inför omorganisationen få disponera 200 000 kr, för budgetåret 1975/76,

SVUX och CSN har framhållit att förutom studiemedelsnämnderna även CSN koramer att få vissa ytterligare arbetsuppgifter i samband med att vuxenstudiestödet införs. Jag beräknar att de sammanlagda kostnaderna för CSN och studiemedelsnämnderna för budgetåret 1975/ 76 ökar raed 520 000 kr. Jag återkommer i det följande till hur dessa kostnader skaU bestridas.

De förslag jag i det föregående förordat om uppsökande verksamhet på arbetsplatsema, om försök med uppsökande verksamhet i bostadsområden, om införande av särskilt studiestöd för vuxna och timstudie-och dagstudiestöd bör genomföras den 1 januari 1976. VuvenutbUdnings-nämnderna bör kunna inrättas den 1 juli 1975. För studerande i den försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning fr, o, m, höstterminen 1975, som jag förordat i prop. 1975: 9, bör särskilt vuxenstudiestöd kunna utgå redan från den tidpunkt då utbildningen inleds. De förslag som avser höjda bidrag till studiecirkelverksamheten och studieförbundens verksamhet, utbildning av studieorganisatörer, höjt fribelopp beträffande hänsynstagande tUl makes inkomst inom studiemedelssystemet, förändringar inora studiehjälpssystemets område samt administration av reformerna bör genomföras den 1 juli 1975.

Inför genomförandet av förändringar i studiestödet m.m. är det nödvändigt att information om reformernas innehåll riktas dels till dem som kommer att ta aktiv del i själva genomförandet, dels tUl dem som

Prop. 1975: 23 206

reformerna är avsedda för. Jag förordar därför att särskilda medel för information tiUdelas CSN. Jag beräknar medelsbehovet tiU 1,2 mUj. kr, CSN bör vid utformningen av informationen samråda med SÖ och samarbeta med de berörda fackliga organisationerna. Nämnden bör också kunna av dessa medel lämna bidrag till de fackliga organisationerna för framställning av informationsmaterial sora har samband med genomförandet av reformen. Jag vill slutligen framhåUa att det är önskvärt att i informationsverksamheten också beakta förändringar av arbetsmarknadsutbildningen som kan komma att föranledas av riksdagens ställningstagande till den proposition i dessa frågor som statsrådet Leijon senare denna dag kommer att anmäla,

7.8 Finansiering

FÖVUX och SVUX föreslår att det särskUda vuxenstudiestödet samt timstudie- och dagstudiestödet skall finansieras genom en särskild arbetsgivaravgift. Kommittéernas övriga förslag föreslås bli finansierade över statsbudgeten.

De förslag jag i det föregående lagt fram med syfte att förbättra de vuxnas möjligheter till vuxenutbUdning i skUda avseenden stöder och kompletterar varandra. Ett viktigt syfte är att underlätta för vuxna med kort tidigare utbUdning att genom studieverksamhet främja sin egen utveckling och vidga sina kunskaper i skilda hänseenden, bl, a, för att aktivt kunna medverka i reformeringen av arbetslivet. Reformerna kommer också att i betydande utsträckning omfatta anställda som har de fysiskt och psykiskt mest ansträngande arbetena. Det är därför enligt min mening rimligt att inte enbart studiestödet finansieras genom en särskild arbetsgivaravgift. Även den uppsökande verksamheten, som på arbetsplatserna kommer att åvila de fackliga organisationerna, viss del av stödet till studiecirkelverksamhet och studieförbund och de administrativa kostnaderna för reformerna bör finansieras på detta sätt. Den särskilda arbetsgivaravgiften bör kallas vuxenutbildningsavgift.

Jag har tidigare förordat att några av reformerna inom vuxenutbildningen bör genomföras den 1 juli 1975 och övriga den 1 januari 1976. Jag beräknar kostnaderna för budgetåret 1975/76 tiU ca 112 mUj. kr.

VuxenutbUdningsavgiften bör beräknas som en andel av den lönesumma som utbetalas av arbetsgivama. Den bör utgå på samma avgiftsunderlag sora används för beräkning av sjukförsäkringsavgiften. Den bör utgå från den 1 januari 1976. Under år 1976 bör avgiften utgöra 0,15 % av avgiftsunderlaget. Avgiften kan därvid för samma år beräknas uppgå till ca 200 milj. kr. I samband raed de nyligen genora-förda reformerna inora socialförsäkringsorarådet — vUka bl. a. innebär att sjukpenning, dagpenning vid arbetslöshet, förmåner vid arbetsmarknadsutbildning m. m. har gjorts till skattepliktig inkomst — beslöts att

Prop. 1975: 23 207

de ökade skatteintäkterna i sin helhet skall tillgodoräknas staten (prop. 1973:49, SkU 1973: 30, rskr 1973: 199). Jag anser att detta bör vara fallet även vad gäller de beskattade vuxenstudieförmånerna, dvs. vuxenstudiebidrag, timstudiestöd och inkomstbidrag. Chefen för finansdepartementet kommer senare att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga och med den sammanhängande beskattningsfrågor. Jag har nyss angett att refomerna under budgetåret 1975/76 beräknas kosta ca 112 mUj. kr. Detta belopp motsvarar intäkterna under första halvåret 1976 från den särskilda vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen frän de beskattade vuxenstudiestöden.

Intäkterna från avgiften bör tas upp på inkorastskattetitelns inkomstsida och de verksamheter de är avsedda för bekostas från inkorastskattetitelns utgiftsida via motsvarande anslag på utbildningshuvudtiteln. Dessa belastas med de kostnader sora inte täcks av VuxenutbUdningsavgiften. Balansen mellan influtna medel och utgifter registreras särskilt.

Jag beräknar att av inkomsterna från den särskilda VuxenutbUdningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden skall disponeras 27,6 mUj. kr, för olika ändamål under anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet och 4,8 mUj. kr. för olika ändaraål under anslaget Bidrag till studieförbund. Kostnaderna för uppsökande verksarahet på arbetsplatser och utbUdning av studieorganisatörer, som jag beräknat tUl 5 milj. kr., bör i sin helhet täckas av inkomster från VuxenutbUdningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden. Jag beräknar att från dessa inkomster skall utgå högst 61 milj. kr. för kostnader för det särskUda vuxenstudiestödet. Därav beräknar jag att ca 46 milj, kr, avseende kostnader för vuxenstudiebidraget skall tillföras anslaget Studiebidrag m, m, och ca 15 mUj, kr. avseende kostnader för återbetalningspliktiga studiemedel skall tillföras investeringsanslaget Studiemedelsfonden. Vidare beräknar jag att av dessa inkomster skall 9 milj. kr. för timstudie- och dagstudiestöd tillföras anslaget Studiebidrag m, m. Slutligen förordar jag att kostnaderna för administration, information m. m. för vuxenutbildningsreformcn, 4,8 milj, kr,, skall täckas av inkomster från den särskilda vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden.

Genom att vissa delar av reformen föreslås träda ikraft den 1 juli 1975 uppstår kostnader redan under andra halvåret 1975. Jag förordar att medel för dessa kostnader förskotteras från inkomstskattetiteln tUl berörda anslag och att dessa under det första halvåret 1976 tillförs motsvarande medel från vuxenutbildningsavgiften. Jag koramer under an-slagsberälcningarna att redovisa dessa medel som särskilda inkomstposter.

Prop. 1975: 23 209

9 Specialmotivering

9.1 Stndlestödslagen

De förslag som jag har lagt fram i det föregående föranleder ett stort antal ändringar och tillägg i studiestödslagen (1973:349). Reglerna om timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd kräver sålunda tre nya kapitel i lagen. Dessa kapitel bör tas in i lägen efter nuvarande 4 kap. och bilda 5—7 kap. Nuvarande 5 och 6 kap. betecknas i fortsättningen 8 och 9 kap. Vidare föranleder mina förslag ändringar i 1, 3 och 4 kap. samt i de till 8 och 9 kap. flyttade 5 och 6 kap.

1 kap.

1 § 11 § har de tre nya studiestödsformerna förts in.

4 och 5 §§

På samma sätt som enligt 2 och 3 §§ gäller för studiehjälp respektive studiemedel anges i två nya paragrafer, 4 och 5 §§, vad dagstudiestöd respektive särskUt vuxenstudiestöd består av. Den som uppbär särskilt vuxenstudiestöd skall, i samma utsträckning som gäUer för studie-raedelstagare, kunna få resekostnadsersättiung för resor mellan hemorten och den ort där vederbörande statliga skola för vuxna finns (jfr 7 kap. 16 §),

6 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 1 kap. 4 §. Allmän försäkringskassa skaU fatta beslut i fråga om beräkning av timstudiestöd, dagstudiestöd och särskUt vuxenstudiestöd. Försäkringskassan skall även betala ut de belopp som utgår i form av sådana stöd. Vissa nya uppgifter åläggs således försäkringskassoma. Bestämmelser härom har tagits in i ett nytt sista stycke.

Det nya vuxenstudiebidraget skaU fördelas mellan studiemedelsnämnderna i vad avser studier på högskolenivå (7 kap. 13 § första stycket). Rätt att söka bidrag hos viss nämnd skall tUlkomma den som avser att studera vid högskola som tillhör nämndens verksamhetsområde (7 kap. 13 § andra stycket). Eftersom studiemedelsnämnd således måste anges i 7 kap. bör uppräkningen av myndigheter i 1 kap. 6 § första stycket kompletteras.

I specialmotiveringen tUl 7 kap. 6 § återkommer jag raed vissa synpunkter på handläggningen av ärenden om särskilt vuxenstudiestöd.

14 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 23

Prop. 1975:23 210

7 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 1 kap. 5 §. I denna paragraf definieras f.n. bl.a. begreppet termin. Därmed avses, anges det, första eller andra hälften av ett kalenderår. Inom utbUdningsväsendet avses normalt med termin inte kalenderhalvår utan den tid av varje kalenderhalvår som vederbörande utbUdning pågår. Att ett särskUt termins-begrepp förekommer i studiestödslagen har i onödan medfört missförstånd. Ordet kalenderhalvår förs därför nu genomgående in i studiestödslagen i stället för begreppet termin. Detta medför ändringar i ett stort antal paragrafer.

Av 1 kap. 5 § i dess nuvarande lydelse följer att regeringen kan förordna att termin inte skall raotsvara kalenderhalvår (jfr 4 kap. 2 § studiestödskungörelsen). Bestämmelser med bl.a. motsvarande innehåll föreslås nu i 3 kap. 5 §, 4 kap. 10 § och 7 kap. 5 § jämfört med 4 kap. 10 § studiestödslagen.

3 kap.

Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.5) ändras reglerna om studiehjälp i några avseenden. Dels höjs inackorderingstillägget, dels införs viss rätt tiU fria hemresor. Dessa förslag föranleder ändringar i 3 kap. 7 §.

I övrigt sker i 3 kap. de formeUa ändringar som behövs på grund av införande av kalenderhalvår i stället för begreppet termin (5, 13—15 och 17 §§). I denna del får hänvisas till specialmotiveringen tUl 1 kap. 7 §. I 3 kap. 5 § görs även en annan formell ändring. Tredje stycket i denna paragraf bör nämligen för att undvika tvekan om dess innebörd ha samma lydelse som motsvarande stycke i 4 kap. 10 §.

7 §

Frågan om fria hemresor för inackorderade elever har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6,5). Utöver vad där anförts bör följande tilläggas. Om studietiden endast omfattar en kortare kurs är behovet av fria hemresor mindre. För att rätt till sådana resor skall föreligga bör därför krävas att utbildningen pågår minst viss tid. Denna tid bör, såsom CSN också föreslagit, sättas till åtta veckor. Kontant ersättning i stället för frikort bör kunna utgå om allmänna kommunikationsmedel saknas på viss del eller hela färdsträckan mellan hemorten och inackorderingsorten. Sådan färdsträcka bör uppgå till minst 40 kilometer. Kontant ersättning bör utgå med visst schablonbelopp per kilometer för vilken allmänt färdmedel saknas. Detta schablonbelopp får bestämmas av CSN. Den ersättningsberättigade bör på sätt CSN närmare bestämmer ange att han företagit resan. Han bör också, i den omfattning som CSN finner att det behövs, ange med vilket färdmedel och tUl vUka kostnader resan företagits. Som jag nyss har angett skall

Prop. 1975: 23 211

emellertid inte de verkliga kostnaderna ersättas utan ersättning alltid utgå med visst schablonbelopp.

Under den tid försöksverksamheten pågår bör regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, CSN, kunna besluta om de ändringar i rätten tiU fria hemresor som kan visa sig befogade.

4 kap.

I 4 kap. har, utöver vissa ändringar som jag i det följande återkommer till, skett den ändringen att begreppet termin utgått och ersatts av kalenderhalvår. Skälet härtill har redovisats i specialmotiveringen till 1 kap. 7 §. De paragrafer som berörs endast av denna ändring är 11, 16, 23, 28—30, 33, 42 och 43 §§. I vissa av dessa paragrafer har dessutom gjorts vissa andra formella ändringar.

3 §

Bestämmelserna i nuvarande 3 § har utan ändring förts till 4 §.

I nya 3 § har i stället tagits in bestämmelser om vad som skall gälla, om särskUt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. beviljats. Huvudregeln, som följer av 3 § första stycket, innebär att studiemedel inte får bevUjas för tid för vilken särskilt vuxenstudiestöd redan har beviljats. Den studerande som ansöker om särskilt vuxenstudiestöd anses sålunda ha valt denna stödform framför studiemedel. De båda studiestödsformema avses för studier vid samma läroanstalter och utbUdningsUnjer.

Om den studerande redan beviljats studiemedel för tid för vilken han sedan också bevUjats särskilt vuxenstudiestöd, får han inte uppbära studiemedlen för denna tid. Har han redan uppburit dessa studiemedel, skall dessa studiemedel avräknas mot det särskilda vuxenstudiestödet. Bestämmelser om hur denna avräkning skall ske finns i 7 kap. 20 §.

Det ankommer på CSN att på lämpligt sätt informera de studerande om de nyss angivna reglerna. Dessa regler föratsätter att beslut om särskUt vuxenstudiestöd inte fattas förrän den beslutande myndigheten undersökt om sökanden tidigare beviljats studiemedel för den avsedda studietiden. Skulle så vara fallet och komraer ansökan ora vuxenstudiestöd att bifallas kan det vara lärapligt att snarast underrätta den studerande om att hans ansökan kommer att bifallas. Detta för att even tuellt undvika avräkning enligt 7 kap, 20 §. Hur man lämpligen bör förfara i praktiken får det emellertid ankomma på CSN att pröva.

Med stöd av 4 kap. 22 § studiestödslagen har Kungl. Maj:t i 4 kap. 13 § studiestödskungörelsen (1973: 418) föreskrivit att studiemedel ej får utgå tUl den som erhåller utbildningsbidrag. En uttrycklig föreskrift härom har nu förts in i den nya 4 kap. 3 § studiestödslagen. I vissa fall kan behov av undantag t, ex. för handikappade aktualiseras. Det bör ankomma på regeringen att meddela-föreskrifter om sådana undantag.

Prop. 1975: 23 212

4 §

Bestämmelsema i nuvarande 4 § har förts till 5 §.

I nya 4 § har nuvarande 3 § tagits in utan några ändringar.

5 §

F.n, gäller i vissa avseenden skilda regler för rätt till studiemedel för olika studerande. Som framgår av den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.6.4) skall samma regler i fortsättningen gälla för alla studiemedelsta-gare såvitt avser den tid under vUken studiemedel kan utgå för heltids-och deltidsstuderande. Behövliga bestäraraelser härom har nu förts tUl 5 § samt till ett nytt tredje stycke i 10 §. På grand härav kan nuvarande 5 §, Uksom 12 och 26 §§, utgå.

Enligt den praxis som CSN tillämpar kan deltidsstuderande i kommunal vuxenutbildning f.n. få återbetalningspliktiga studiemedel med en tredjedel resp. två tredjedelar av vad som utgår i återbetalningspliktiga studiemedel till heltidsstuderande. Förutsättningarna härför är att den studerande bedriver studier på vad som antas vara en tredjedels resp. två tredjedels tid. Mina förslag innebär att studiemedel utgår för heltids- eller minst halvtidsstudier. Den som i fortsättningen vUl bedriva studier på en tredjedels tid kan således inte få studiemedel. Den som hittills kunnat få återbetalningspliktiga studiemedel för studier på två tredjedelstid får enligt bl. a. 13 § studiemedel med hälften av det belopp som utgår för heltidsstudier.

8 §

I 8 § föreskrivs att studiemedel för studier vid universitet, högskolor och liknande utbUdningsUnjer inte får utgå för mer än sammanlagt 16 terminer, dvs, åtta år. Med tid för vUken studiemedel utgått bör jämställas tid för vilken särskUt vuxenstudiestöd utgår.

9 §

Här får hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.4).

10 §

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.4) har jag förordat, att 15 dagars heltidsstudier eller 30 dagars deltidsstudier skaU vara den kortaste tid för vilken studiemedel skall kunna utgå. Det förutsattes därvid att nämnda tidsperioder är sammanhängande. Så får anses vara fallet om studierna pågår under minst fem dagar per kalendervecka. För den sora bedriver studier under längre samraanhängande tid under ett kalenderhalvår ges studiemedel endast för hela sammanhängande tidsperioder om 15 resp. 30 dagar. För överskjutande dagar utgår alltså inte några studiemedel. Bestämmelser av denna innebörd har tagits in 1 tredje stycket. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör

Prop. 1975: 23 213

det dock vara möjligt att vid beräkning av studiemedel för ett kalenderhalvår tillgodoräkna den studerande överskottsdagar från ett annat kalenderhalvår.

Det nya tredje stycket motsvaras f. n. av föreskrifter i 13 § tredje stycket. De nuvarande reglema innebär att man utgår från ett niomånaders läsår och minskar eller ökar detta med hela perioder ora

15 dagar. F.n. får sålunda den som har ett läsår om 8 månader och

16 dagar samma studiemedelsbelopp som den som har ett läsår om 9 månader och 14 dagar. I fortsättningen krävs i princip ett läsår om 9 månader för att studiemedel för nio månader skall utgå. Emellertid kan CSN efter regeringens bemyndigande och med stöd av bestämmelserna i fjärde stycket, liksom f. n., bestämma hur många dagar ett läsår vid beräkning av studiemedel skall anses omfatta. Härigenom kan en större enhetlighet vid beviljande av studiemedel vinnas och därmed också en viss administrativ förenkling. Det skall tUläggas att Kungl. Maj:t meddelat vissa bestämmelser av detta slag (jfr 4 kap. 3 och 4 §§ studiestödskungörelsen). Jag avser f. n, inte att föreslå någon ändring därav.

Bestämmelserna i fjärde stycket ger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, CSN, rätt att besluta att kanderhalvår vid beräkning av studiemedel skall anses omfatta också vissa dagar av föregående eUer följande kalenderhalvår. Motsvarande gäller f.n. med stöd av 1 kap. 5 §. Sådant beslut krävs i de faU då vederbörande hösttermin omfattar även vissa dagar av följande kalenderhalvår. Så är fallet t.ex. vid de tekniska fakulteterna. Liksom f.n. skall vid behovsprövning inkomsten under själva kalenderhalvåret beaktas och inte inkomsten även under det antal dagar som t.ex, höstterminen vid teknisk fakultet omfattar av nästa kalenderhalvår (jfr 4 kap. 2 § sista stycket studiestödskungörelsen).

12—24 §§

Bestämmelserna i nuvarande 12—24 §§ kan förenklas avsevärt genom övergången till tidsperioder om 15 resp. 30 dagar som grand för rätten till studiemedel. Paragraferna 12, 15, 18 och 20 kan sålunda utgå. Vidare kan bestämmelserna i 13 och 24 §§ förkortas.

13 §

Bestämmelserna i paragrafen utgår f.n. från det antal procent av basbeloppet som den studerande erhåller som studerar imder ett helt niomånaders läsår. Nu anges i stället det antal procent av basbeloppet med vUka studiemedel utgår för tidsperioder ora 15 resp. 30 dagar.

14 §

I paragrafen ges regler om barntillägg. Här, Uksom i 13 §, har re-

Prop. 1975: 23 214

geln om en 15 dagars- resp. en 30 dagarsperiod som grund för beräkning av bamtillägg ersatt nuvarande regler. Rätten tUl bamtUlägg kommer att gälla sådan period under vilken den studerande har haft vårdnaden om barnet eller varit underhåUsskyldig.

16—20 §§

I 16—20 §§ återfinns reglema för behovsprövning mot inkomst och förmögenhet. Liksom bestämmelserna i 13 och 14 §§ utgår de nya reglerna i 16, 17 och 19 §§ från tidsperioder om 15 resp. 30 dagar. Som angetts i den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.6.4) har de belopp höjts vartUI makes inkomst får uppgå utan att reduktion skall ske. Några andra ändringar i sak har inte skett (jfr prop. 1973: 63 s. 67-9), Som jag har anfört i specialmotiveringen tiU 12—24 §§ utgår nuvarande 18 och 20 §§.

21 §

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag skaU vara skattepliktiga inkomster. Sådana stödformer kan visserligen inte utgå samtidigt som studiemedel eiUigt 4 kap. utgår. Det kan dock inte uteslutas att en studerande för en del av kalenderhalvåret får timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag samt för en annan del av samma kalenderhalvår studiemedel. I sådana fall skaU de belopp som utgått i timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag räknas som inkomst, när frågan om studiemedlen prövas. Detta föranleder en ändring av 21 §.

22 §

I andra stycket har i förtydligande syfte förts in en bestämmelse motsvarande vad som redan gäller för studiehjälp (jfr 3 kap. 29 § andra stycket jämfört med första stycket). I detta saramanhang får jag också hänvisa till vad jag anfört i specialmotiveringen tUl 4 kap. 3 § studiestödslagen.

25 §

För tydlighetens skull har i 25 § angetts att extra studiemedel utgår 1 form av återbetalningspliktiga studiemedel.

5 kap.

Kapitiet innehåller bestäraraelserna ora tirastudiestöd,

1 §

Som angetts i den allmänna motiveringen (avsnUt 7.6,3) kan timstudiestöd endast utgå till deltagare i vissa slag av studiecirklar. TUl deltagare i kommunal vuxenutbUdning kan timstudiestöd endast utgå om

Prop. 1975: 23 215

motsvarande studiecirkel inom det fria och frivilliga folkbUdningsarbetet inte anordnas på orten. Avgörande för rätt till timstudiestöd för studier i kommunal vuxenutbUdning är förhållandena på den ort där den studerande önskar bedriva studierna. Normalt kan det antas att studielokalen är belägen nära arbetsplatsen. Fall kan emellertid tänkas då den studerande vUl förlägga studiema till annan ort t. ex. sin bostadsort och att detta kräver att han tar ledigt från sitt arbete. I sådant fall är förhållandena på bostadsorten avgörande för frågan om den studerande kan få timstudiestöd för studier vid kommunal vuxenutbildning.

Det bör ankoraraa på regeringen att ge de närraare föreskrifter som kan behövas.

2§

Timstudiestöd kan endast utgå tUl arbetstagare. För rätt tUl studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd krävs, om den studerande inte är svensk medborgare, att han har bosatt sig i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning (4 kap. 3 § och 7 kap. 2 §). Något sådant krav gäller inte för rätt tUl tim- och dagstudiestöd.

3 §

För att timstudiestöd skaU utgå krävs att den studerande förlorar arbetsinkomst genom att han deltar i studiecirkeln eller den kommunala vuxenutbUdningen. Frågan huruvida sådan förlust föreligger får bedömas särskUt för varje studietimme. Om exerapelvis någon samma dag är närvarande vid två studietimmar omedelbart efter varandra men endast den ena ligger på arbetstid kan timstudiestöd inte utgå för den andra.

Förlust av arbetsinkomst kan i vissa fall uppkomraa även för studietimme som ligger på den studerandes fritid. Den studerande kan nämligen ha varit tvungen att ta ledigt från arbetet för att resa tUl ufbUdningslokalen. Om den studerande har tagit ledigt för att förbereda sig för utbildningen kan den förlust av arbetsinkomst som detta förarUeder däremot ej beaktas.

Såsom timstudiestödsbeloppet har bestämts kan självfallet endast sådan förlust av arbetsinkomst som är beaktansvärd få utgöra grand för timstudiestöd. Sådant stöd bör alltså utgå först om den studerandes förlust motsvarar en arbetstimme.

För att timstudiestöd skall utgå måste krävas att den studerande verkligen har deltagit i den avsedda utbildningen under visst antal timmar, dock minst 10. Viss närvarokontroll är därför nödvändig. Hur denna skall ske och hur den skall redovisas tiU den som har att betala ut timstudiestöd ankomraer på regeringen eller myndighet som regeringen utser att bestämma.

Prop. 1975:23 216

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.3) har jag förordat att antalet bidragsberättigade studietimmar bör vara minst 10 och högst 35 under två på varandra följande kalenderkvartal. Om detta antal timmar fördelas på kvartalen eUer infaller under endast ett av dem saknar därvid betydelse.

Hur en sådan fördelning sker saknar vidare betydelse för rätten till timstudiestöd under därpå följande kvartal. Om en studerande har fått timstudiestöd för deltagande i studiecirkel under första och andra kvartalen ett visst år, kan han således få timstudiestöd för studier under det tredje kvartalet utan att man vid prövnuigen behöver ta hänsyn tiU det antal studietimmar som kan ha infalUt under andra kvartalet. Att timstudiestöd har bevUjats för vissa kvartal förhindrar inte att frågan om stöd för samma kvartal ånyo tas upp vid senare tUlfälle.

Begreppet studietimme bör inte preciseras i lagen. Det kan nämnas att studietimme inom den fria och frivUliga folkbildningens studiecirklar f. n. i princip omfattar 45 minuter och att lektion inom den kommunala vuxenutbUdningen f. n. har en längd av 40 minuter.

4 §

Timstudiestöd skall vara skattepliktig inkomst. Det skall även beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för tUläggspension. Såväl kommunalskatielagen (1928:370) som lagen (1962:381) om allmän försäkring måste därför ändras. Förslag tiU dessa ändringar tas upp i annat sammanhang.

5 §

Timstudiestöd bör i princip inte kunna utgå för tid under vilken den studerande får annat stöd för studier. På gmnd härav har i denna paragraf tagits in en uttrycklig bestämmelse om att timstudiestöd inte får utgå om mottagaren får annat studiestöd än dagstudiestöd under den tid som UtbUdningen pågår. Avgörande är därvid tiden mellan den första och den sista dagen för utbildningen. Däremot finns inte något hinder mot att den studerande för annan tid under de två kvartal som berörs får t. ex. studiemedel.

Någon uttrycklig bestämmelse om att timstudiestöd inte får utgå under tid för vilken den studerande får utbUdningsbidrag behövs inte eftersom timstudiestöd enligt 3 § kan utgå endast om den studerande är arbetstagare och sora sådan förlorar arbetsinkomst på grand av att studierna är förlagda tUl arbetstid eller i nära anslutning till arbetstid.

6 §

Här hänvisas till den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.6.3). I regel torde frågan om var en person har sin arbetsplats vara lätt att besvara. Om så inte är fallet, t. ex, för anställda inora transportsektom, får frå-

Prop. 1975:23 217

gan avgöras med hänsyn till förhållandena i det särskUda fallet. Det bör vara möjligt för CSN att meddela allmänna anvisningar härom. Sådana anvisningar bör i sin tur göra det möjligt att uppnå största möjliga likformighet i tiUämpningen över hela landet.

7 §

Här hänvisas till den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.6,3),

8 §

I sin ansökan skall den fackliga organisationen lärana vissa uppgifter. Det ankommer på regeringen att meddela bestämmelser härom. Fråga om tiUräckliga uppgifter lämnats skall prövas av vuxenutbildningsnämnden. Besvär över nämndens beslut därom kan föras hos CSN av den organisation som beslutet gått emot.

Ansökan skaU, som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.3), kunna inges för varje kvartal. För att ansökan skaU kunna behandlas före visst kvartals början måste en sista dag för mgivande äv ansökan fastställas. FÖVUX — och även SVUX i fråga om särskilt vuxenstudiestöd — har föreslagit att som sådan sista dag tas den 15 i andra månaden före ingången av vederbörande period eller således den 15 november, den 15 febraari, den 15 maj och den 15 augusti. Det bör emellertid enligt mui mening få ankomma på CSN eller annan statlig förvaltningsmyndighet att bestämma sista dag för ansökan. Denna bör bestämraas så att det är möjligt att meddela beslut senast omkring 14 dagar före respektive kvartals början. Ora möjligt bör de av SVUX och FÖVUX föreslagna tiderna följas. Visar det sig att handläggningen normalt kräver längre tid i anspråk måste man närmare se över vad som kan göras för att förkorta handläggningstidema.

Föreligger särskilda skäl bör ansökan som kommer för sent få prövas. Så bör kunna vara fallet t.ex. om tillgängligt belopp för timstudiestöd annars inte skulle kunna fördelas.

I bestämmelser som det ankommer på regeringen att meddela får också anges hur den fackliga organisation skall förfara, som inte använt organisationen tUldelade timstudiestöd eller som önskar fördela tilldelade timstudiestöd till annan grapp av arbetstagare än den gmpp organisationen avsåg att rikta sig till enligt sin ansökan. Enligt min mening bör timstudiestöd som inte har använts av facklig organisation kunna fördelas av vuxenutbUdningsnäranden tUl annan sökande. Saknas sådan inom länet bör medlen återgå till CSN för fördelning till annat eller andra län där behov av ytterligare medel finns.

Denna paragraf reglerar inte hur de belopp som skall utgå skall betalas ut och inte heller vilka villkor i fråga om närvarokontroll m.m, som skall gälla vid utbetalning.

Prop. 1975: 23 218

6 kap.

Kapitlet som handlar om dagstudiestöd har i stort utformats på samma sätt som kapitlet om tirastudiestöd.

1 §

Det ankommer på regeringen eller myndighet sora regeringen utser att besluta vUka änmeskurser som har sådant innehåll att dagstudiestöd kan utgå till deltagare i kursen.

3 §

Här hänvisas först till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7,6.3). Det har inte ansetts lämpligt att i studiestödslagen närmare ange de krav som skall gälla för att den som är bosatt i glesbygd eller handikappad skall ha rätt tUl intematbidrag. Inte heller har det ansetts lämpligt att i detta sammanhang närmare definiera begreppet glesbygd.

De bestämmelser i dessa avseenden som kan behövas får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

4 §

Några särskilda bestämmelser har inte ansetts nödvändiga i fråga om vUken arbetsinkomst den som deltar i ämneskurs lägst skall gå miste om för att inkomstbidrag skall kunna utgå. Normalt torde den arbetsinkomst som den studerande kan beräknas förlora på grund av att han deltar i ämneskursen inte understiga inkomstbidraget för det antal dagar som kursen omfattar.

För att dagstudiestöd skaU utgå måste krävas att den studerande verkligen har deltagit i den avsedda äraneskursen. Viss närvarokontroll är därför, liksom vid timstudiestöd (jfr specialmotiveringen tiU 5 kap. 3 §), nödvändig.

Frågan om det antal dagar för vilka dagstudiestöd kan utgå under två på varandra följande kvartal har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.3). Vad som har anförts om fördelning på kvartal i fråga om timstudiestöd i specialmotiveringen till 5 kap. 3 § gäller i motsvarande mån för rätt tUl dagstudiestöd.

Det har inte ansetts lämpligt att ställa upp några krav på att äraneskursen skall omfatta minst visst antal timmar per dag för att stöd skaU kunna utgå. Det ankomraer på regeringen att med stöd av bemyndigandet enligt 1 § eller de tillämpande myndighetema att ta ställning härtill.

5 §

Intematbidrag kan utgå oavsett om ämneskursen meddelas i intemat eller externat, I det senare fallet kan bidraget även utgå till exempelvis

Prop. 1975: 23 219

den som bor hemma. Detta gäller dock endast under förutsättning att han har särskilda kostnader för resor eller kost.

Självfallet skall intematbidrag utgå endast om de kostnader det gäller är av betydelse. Så får anses vara fallet om kostnadema motsvarar åtminstone huvuddelen av det belopp för viss dag eller för vissa dagar varmed bidraget skall utgå för motsvarande tid. Som regel torde det inte vara svårt att på förhand avgöra om enskild kursdeltagare har rätt till intematbidrag eller ej med hänsyn till de kostnader sora han själv måste stå för på grund av sitt deltagande i kursen.

Här får också hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen tUl 4§.

6 §

Inkomstbidraget skall vara skattepliktig inkomst. Det skall även beaktas vid beräkning av pensionsgmndande inkomst för tiUäggspension. Såväl kommunalskattelagen (1928:370) som lagen (1962:381) om aUmän försäkring måste därför ändras. Förslag tUl dessa ändringar tas upp i annat sammanhang.

7 §

I specialmotiveringen till 5 kap. 5 § har jag föreslagit att timstudiestöd i princip inte skall kunna utgå för tid under vUken den studerande får annat stöd för studier. Motsvarande bör också gälla i fråga om dagstudiestöd. På grand härav har. i denna paragraf tagits in en uttrycklig bestämmelse om att dagstudiestöd inte får utgå om mottagaren får annat studiestöd än timstudiestöd. Eftersom dagstudiestöd i form av inter-natbldrag kan utgå även till den som ej är arbetstagare, krävs i denna paragraf — i motsats till vad som gäller i fråga om timstudiestöd enligt 5 kap. 5 § — dessutom en uttrycklig bestämmelse om att dagstudiestöd inte kan utgå parallellt med utbildningsbidrag. Den vars uppehälle på annan gmnd helt eller tUl väsentlig del bekostas av staten eller kommun bör i allmänhet inte heller kunna få dagstudiestöd.

Vad jag nu sagt om att studiestöd och utbUdningsbidrag skaU utgöra hinder mot dagstudiestöd gäller den period som infaller mellan ämnes-kursens första och sista dag. I detta samraanhang kan anmärkas att ämneskurs kan vara uppdelad i olika studieperioder t. ex. i två perioder om två dagar vardera. Enligt 5 § skall antalet dygn för vilka bidraget utgår omfatta minst två och högst fem under två på varandra följande kvartal. Detta villkor gäller, om äraneskursen är uppdelad på olika perioder, tiden från och med den första dagen i den första perioden tUl och med den sista dagen i den sista perioden.

8 §

Här hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 7,6,3 och 7,7).

Prop. 1975: 23 220

Bosatt i ett län får den anses vara som är kyrkobokförd i länet. Avgörande bör vara kyrkobokförmgen på ansökningsdageri. Vad som inträffar därefter fram till dess ansökan slutiigt avgörs bör således sakna betydelse för viss sökandes möjligheter att få intematbidrag av det belopp för sådana bidrag som tilldelats länet.

9 och 10 §§

Här får i vad avser 9 § hänvisas tUl den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6,3) samt i vad avser 10 § till specialmotiveringen till 5 kap. 8 §.

7 kap.

I 7 kap. ges bestämmelser om det särskilda vuxenstudiestödet. Kapitlet har byggts upp på samma sätt som 4 kap. Först kommer således vissa allmänna bestämmelser (1—6 §§). Därefter följer närmare regler ora de olika slagen av särskUt vuxenstudiestöd (7—16 §§) samt bestämmelser om stöd under sjukdom (17 §). Slutligen ges vissa särskUda bestämmelser (18—20 §§).

1 §

De läroanstalter och utbUdningsUnjer, vid vilka särskilt vuxenstudiestöd skall kunna utgå, bör inte namnges i studiestödslagen. På samma sätt som redan gäller i fråga om studiehjälp och studiemedel bör det ankomma på regeringen att bestämma vilka läroanstalter och utbUdningsUnjer som skall komma i fråga. I princip anser jag att särskUt vuxenstudiestöd bör kunna utgå för studier vid de läroanstalter och UtbUdningsUnjer vid vilka studiehjälp och studiemedel kan utgå med stöd av förordnanden av regeringen enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 §.

Som har angetts i specialmotiveringen till 4 kap. 3 § får studiemedel inte bevUjas om särskilt vuxenstudiestöd eller utbUdningsbidrag bevUjats för samma tid. Har studiemedel redan bevUjats och uppburits för samma tid för vUken särskUt vuxenstudiestöd beviljas gäller särskUda regler om avräkning enligt 20 §. BevUjas utbildningsbidrag för tid för vilken studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd har uppburits måste återkrav eller avräkning ske. VUken av dessa åtgärder som lämpligen bör vidtas får prövas i annat sammanhang.

2 §

Studiehjälp och studiemedel kan utgå tUl den som är bosatt i Sverige men också tiU den som är bosatt utomlands (3 kap. 2 § och 4 kap. 4 §). Detta gäller dock endast om den studerande är svensk medborgare. Denna rätt till studiestöd för den som bor utomlands torde främst motiveras av att ungdomsstuderande under sina studier i Sverige fortfarande kan vara folkbokförda (liknande) på sin ordinarie bostadsort — t.ex. föräldrarnas —i vederbörande land. För den som söker särskilt vuxen-

Prop. 1975: 23 221

studiestöd bör däremot krävas att han är bosatt här i landet och därmed också kyrkobokförd här.

Bestämmelserna i andra stycket om utlännings rätt till särskUt vuxenstudiestöd motsvarar helt de bestäraraelser som gäller för utlännings rätt tUl studiehjälp och studiemedel enligt 3 kap. 2 § andra stycket och nya 4 kap. 4 § andra stycket. Vad som enligt statsmakternas beslut bör gälla vid tUlämpningen av dessa bestämmelser bör gälla också vid till-lämpnlngen av 7 kap. 2 § andra stycket (jfr prop. 1971: 81, SfU 1971: 29, rskr 1971:185). För rätt tUl särskUt vuxenstudiestöd krävs enligt 3 § normalt att sökanden under minst fyra år har haft viss inkomst av arbete i Sverige. I regel bör därför bestämmelserna i andra stycket sakna betydelse. Fall kan emellertid tänkas då utlänning efter längre tids vistelse här i landet bosätter sig i annat land och därefter ånyo här i landet, I sådant fall får med stöd av bestämmelsema i andra stycket avgöras om denne kan få särskilt vuxenstudiestöd omedelbart eller först efter viss ytterligare tids vistelse här i landet.

Vad jag nyss har anfört innebär även att särskilt vuxenstudiestöd, kan utgå till nordisk mvandrare endast om han fyller kraven enligt 2 § andra stycket (jfr. prop. 1973: 189, SfU 1973: 37, rskr 1973: 331).

Fråga om utlänning uppfyller kravet etUigt andra stycket på viss tids vistelse 1 Sverige får prövas i sararaa ordning som gäller för utlännings rätt till studiemedel. Det ankommer således på delegationen för utländska studerande vid CSN att besluta i frågan. Det är viktigt att ärende om särskUt vuxenstudiestöd till utlänning, liksom andra ärenden om vuxenstudiestöd, kan handläggas snabbast möjligt. I vUket skede vuxenutbildningsnämnden bör sända över ärende om vuxenstudiestöd till den nämnda delegationen får prövas av regeringen eller CSN i samband med att bestämmelser meddelas om handläggningsgången. Sista dag för ansökan kan för utlänningar behöva sättas tidigare än för annan sökande (jfr specialmotiveringen till 5 kap. 8 §).

3 §

Här får hänvisas tiU vad som anförts i den allraänna motiveringen (avsmtt 7,6,2),

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.2) har jag förordat att särskilt vuxenstudiestöd skall kunna utgå till den som förvärvsarbetat under minst fyra år. Förvärvsarbetet måste under vart och ett av dessa år ha haft en viss minsta omfattning. Jag har där definierat omfattningen genom en hänvisning till villkoren för tillgodoräknande av ATP-poäng. Härigenom vinns en stor administrativ förenkling. Det blir nämligen möjligt att på ett enkelt sätt konstatera om sökandena uppfyller kraven på förvärvsarbete.

De fyra årens förvärvsarbete skall infalla före ingången av det kalenderår för vUket det särskilda vuxenstudiestödet utgår. Den studerande skall ha rätt att tillgodoräkna sig förvärvsarbete även under det när-

Prop. 1975: 23 222

mast föregående kalenderåret, även om hans ATP-poäng för detta kalenderår ännu inte hunnit fastställas. Men även för detta senast förflutna kalenderår måste självfallet krävas att förvärvsarbetet haft den omfattningen att ATP-poäng kan komma i fråga.

Mot denna bakgrund föreslår jag att i denna paragraf föreskrives att särskilt vuxenstudiestöd kan utgå tiU en studerande om han tiUgodoräknats eller kan antagas komma att tillgodoräknas ATP-poäng för minst fyra kalenderår före det kanderar, för vUket det särskUda vuxenstudiestödet skall utgå.

Vad som nu föreslagits blir direkt tUlämpligt endast på år som infaller efter ATP-reformen. Självfallet bör motsvarande gälla även för tiden dessförinnan. En bestämmelse av deima innebörd har tagits in i fjärde stycket. Vid tillämpning av detta stycke blir det nödvändigt att avgöra, om arbetsinsatsen varit av sådan omfattning att den, om den utförts i dag, skuUe ha lett till att den studerande fått ATP-poäng, dvs. därav haft en inkomst som överstiger ett basbelopp. De beslutande myndighetema bör här kunna använda sig av schablonmetoder.

I den allmänna motiveringen har jag också föreslagit att visst annat arbete, för vilket ATP-poäng inte ges, skall kunna kvalificera för särskilt vuxenstudiestöd. Även detta arbete måste självfallet vara av viss minsta omfattning. Vad jag i det föregående föreslagit om förvärvsarbete före ATP-reformen bör härvid tiUämpas.

Utlänning som har vistats här 1 landet så länge att han enligt 2 § andra stycket kan få särskUt vuxenstudiestöd bör i regel ha uppfyllt behörighetskraven enligt 3 § under vistelsen i Sverige. Om särskilda skäl föreligger för viss sökande bör emellertid behörighetsgrandande arbete i annat land få tillgodoräknas. Det ankomraer på regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela de närmare bestämmelser i dessa avseenden som kan behövas.

4 §

14 § anges i vUka former särskilt vuxenstudiestöd utgår,

5 §

Bestämraelserna i 5 § första stycket motsvarar vad sora gäller för studiemedelslagare (4 kap. 5 §).

I 5 § andra stycket hänvisas tUl vissa bestämmelser i 4 kap. som således även skall gälla för rätt till särskilt vuxenstudiestöd. Bl.a. skall för fortsatt rätt tUl särskUt vuxenstudiestöd krävas detsamma i fråga om studietakt sora för fortsatt rätt till studiemedel enligt 4 kap. 6 och 7 §§, Vidare får särskUt vuxenstudiestöd normalt inte utgå för tid efter det den studerande fyllt 45 år. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.2). Vuxenstudiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel skall utgå under sjukdom enligt sarama regler som

Prop. 1975: 23 223

gäller för rätt tUl studiemedel under sjukdora (7 kap. 5 § jämfört med 4 kap. 10 § och 7 kap. 17 § jämfört med 4 kap. 28—35 §§). Som har angetts i den allraänna raotiveringen skall frågan ora vuxenstudiebidraget skall vara sjukpenninggrundande övervägas ytterligare. Därvid är frågan om utbildningsbidraget skaU granda rätt till sjukpenning av stor betydelse.

Liksora studiemedel skall särskUt vuxenstudiestöd utgå för tidsperioder om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltidsstuderande. Vid samma studietid utgår alltså studiemedel och särskUt vuxenstudiestöd alltid för samma antal tidsperioder.

6 §

I fråga om senaste dag för ansökan om särskUt vuxenstudiestöd hänvisas tUl vad som har anförts i specialraotiveringen tUl 5 kap. 8 §.

Liksom studiemedel skall särskilt vuxenstudiestöd kunna beviljas för högst två kalenderhalvår vid ett och samma tUlf äUe. I det sammanhanget vlU jag även beröra vissa andra frågor om administrationen av det särskilda vuxenstudiestödet, där reglerna ora vuxenstudiestöd eventueUt bör avvika från vad som gäller för studiemedelssystemet. Studiemedlen utbetalas en gång per kalenderhalvår raed det för kalenderhalvåret bevUjade beloppet. Storleken av studieraedlen prövas mot egen och makes inkomst och förmögenhet under kalenderhalvåret. När det gäUer särskUt vuxenstudiestöd kan det emellertid vara lärapligt att ha flera utbe-talningstUlfällen under varje kalenderhalvår. Någon prövning mot inkomst och förmögenhet enligt de regler som gäller för studiemedel skall inte ske. Beslutet om rätt tUl särskilt vuxenstudiestöd under ett eller två kalenderhalvår bör antagligen fattas i form av ett principbeslut. I beslutet skall inte anges vUket belopp som skall utgå utan endast att stödet bevUjats och den tid för vUken stödet skall utgå. Detta beslut skall, som har angetts i den allmänna motiveringen, fattas av vuxenutbildningsnämnden eller, i fråga om studier på högskolenivå, studiemedelsnämnden. Det ankomraer sedan på försäkringskassorna att räkna ut det belopp som skall utgå till varje studerande. Därvid skall varje försäkringskassa beakta storleken på det totala belopp i dagpenning och stimulansbidrag som kan utgå vid tillfället samt göra behövliga prelirainärskatteavdrag. Med flera utbetalningstillfällen kan försäkringskassorna dels anpassa stödets storlek till ändrade utbildningsbidrag och eventuellt även tUl ändrade beskattningsförhållanden, dels också sprida ut bidragen på raindre belopp under studietiden. Det kan, t. ex, om vuxenstudiebidraget skulle bli sjukpenninggrundande, vara lämpligt att betala ut bidraget i efterhand. Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela behövliga bestämmelser i de avseenden som jag nu har berört.

Prop. 1975: 23 224

7—9 §§

Mina förslag i den aUmänna motiveringen innebär att det särskUda vuxenstudiestödet utgår för heltidsstuderande för period om 15 dagar och för deltidsstuderande för period om 30 dagar. Det särskilda vuxenstudiestödet skall bestå av ett vuxenstudiebidrag som beskattas, och återbetalningspliktiga studieraedel som inte beskattas. Heltidsstuderande som får särskilt vuxenstudiestöd skall — sedan skatt dragits av på vuxenstudiebidraget — netto få ut samma belopp som han skuUe ha fått ut, ora han tilldelats utbUdningsbidrag i form av dagpenning och stimulansbidrag. Därvid beaktas att utbildningsbidraget beskattas.

Vuxenstudiebidraget föreslås utgå med 65 procent av det belopp som den heltidsstuderande skulle ha fått i nämnda utbUdningsbidrag, om han haft rätt till sådant bidrag. Vid denna beräkning medräknas utbildningsbidraget i dess helhet, dvs. även den del som motsvarar därå belöpande skatteavdrag.

Återstående del av vuxenstudiestödet till den heltidsstuderande utgörs av återbetalningspliktiga studiemedel.

Vad jag sålunda föreslagit om beräkning av det särskilda vuxenstudiestödet för heltidsstuderande bör äga motsvarande tillämpning på deltidsstuderande. En deltidsstuderande bör därvid i princip kunna få samma stöd för 30 dagar som han skulle ha fått för 15 dagar om han bedrivit heltidsstudier. Han bör alltså få samma belopp i vuxenstudiebidrag för 30 dagar som han skulle ha fått för 15 dagar om han varit heltidsstuderande. Detta möter inga tekniska svårigheter, eftersom vuxenstudiebidraget beräknas till viss del (65 %) av ett obeskattat belopp. När det däremot gäller att bestämma storleken av de återbetalningspliktiga studiemedlen uppstår svårigheter på grund av att man därvid har att utgå från två belopp som beskattats, nämligen utbildningsbidraget och vuxenstudiebidraget. Vid denna skatteberäkning har man nämligen att utgå ifrån den skatt som gäUer för varje enskild studerande. En deltidsstuderande som inte har någon annan inkomst än vuxenstudiebidraget kommer på grund härav att för 30 dagar få ut ett störte nettobelopp i vuxenstudiebidrag och återbetalningspUktiga studiemedel än han skulle ha fått som heltidsstuderande under 13 dagar.

Vad jag sålunda anfört kan illustreras med följande två exempel. Härvid har tabellen för 26 kronors kommunalskatt, kolumn 1, vid beräkning av preliminär A-skatt för 1975 använts.

I exempel ett bedriver den studerande. A, heltidsstudier under 15 dagar. A antas inte ha andra inkomster än vuxenstudiebidraget. A har rätt till 120 kr. i dagpenning och stimulansbidrag. För de 15 dagarna skulle A således i utbildningsbidrag kunna få 1320 kr. (120X11). Vuxenstudiebidraget utgör 65 % därav eller 858 kr. För denna inkomst under 15 dagar utgår skatt med 216 kr. Vuxenstudiebidraget utgår då till A med netto 642 kr. (858—216). Skatten på hela utbildningsbidraget.

Prop. 1975: 23 225

som därvid beräknas utgå under 15 dagar, utgör 408 kr. I utbUdningsbidrag skulle då efter skatt kunnat utgå 912 kr. (1 320—408), A får då i äterbetalningspliktiga studiemedel 270 kr. (912—642).

I exempel två bedriver den studerande, B, deltidsstudier under 30 dagar. Inte heller B antas ha några andra inkomster än vuxenstudiebidraget. B har liksom A rätt till 120 kr. i utbUdningsbidrag. Hänsyn skall också, liksom för A, enligt 8 § tas till utbildningsbidraget för 15 dagar. Det utbildningsbidrag som skall beaktas är således, liksom för A, 1 320 kr. Vuxenstudiebidraget utgör 65 % därav eller 858 kr. För denna inkomst under 30 dagar utgår skatt med 136 kr. Vuxenstudiebidraget utgår säledes efter skatt med 722 kr. (858—136). Skatten på utbildningsbidraget, som däivid beräknats utgå för en tidsperiod om 30 dagar, utgör 288 kr. Utbildningsbidraget skulle då för B efter skatt raotsvara ett belopp om 1 032 kr. (1 320—288), B får då i återbetalningspliktiga studiemedel 310 kr. (1 032—722).

Liksom studiemedelstagaren kan den som bevUjas särskUt vuxenstudiestöd avgöra om han önskar uppbära de återbetalningspliktiga studiemedlen eller ej.

SVUX har föreslagit att uttag av preliminär skatt på vuxenstudiebidraget skall ske enligt en schablontabell. Riksskatteverket finner i sitt remissyttrande detta vara lämpligt. Även jag delar den uppfattaingen. Det bör uppdragas åt riksskatteverket att efter samråd med riksförsäkringsverket och CSN till regeringen avge förslag till behövliga skattetabeller. Att avdrag skall ske enligt schablontabeller kan medföra risk för kvarstående skatt. Den enskUde bör uppmärksammas härpå. Det bör ske på det sätt CSN efter samråd med riksskatteverket och riksförsäkringsverket finner lämpligast. Avdrag för kvarstående skatt i samband med utbetalning av vuxenstudiebidrag bör endast ske om den enskilde eller lokal skattemyndighet begär det. Vid beräkningen av det särskUda vuxenstudiestödet måste, som jag nyss har angett, även fastställas vUken preliminär skatt som skulle ha dragits på utbildningsbidraget. Också härvid bör schablontabeller tiUämpas. Uppdraget till riksskatteverket bör avse även förslag tUl sådana schablontabeller. Vuxenstudiebidragen skall betalas ut av de allmänna försäkringskassorna. Kassorna bör därför såväl göra avdrag för preliminär skatt som avge kontrolluppgifter.

10-15 §§

Bestämmelserna i 10—15 §§ om fördelning på län och studiemedelsnämndernas verksamhetsområden samt om urval har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.7 och 7.6.2)..

16 och 17 §§

I fråga om rätt tUl resekostnadsersättning och tUl studiestöd under sjukdom gäller samma regler som inom studiemedelssystemet.

15 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 226

18 §

Hänvisningen till 4 kap. 38 och 39 §§ innebär bl.a, att vad som gäller om make vid tillämpningen av 3 § också skall gälla vissa andra personer.

Liksom studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel inom studiemedelssysteraet bör vuxenstudiebidrag och återbetalningspliktiga studieraedel avrundas till helt antal kronor. I 22 § har därför hänvisats tUl 4 kap. 41 §.

19 §

I likhet med vad som gäller för studiemedelslagare (4 kap, 22 § andra stycket) bör särskilt vuxenstudiestöd kunna minskas om den studerandes uppehälle helt eller till väsentlig del bekostas av staten eller kommun.

20 §

Det kan inte uteslutas att studerande som redan har uppburit studiemedel för viss tid därefter beviljas särskilt vuxenstudiestöd för samma tid. Bestämmelser krävs därför om avräkning av uppburna studiemedel från vuxenstudiestödet. Preliminär skatt skall avdras från vuxenstudiebidraget innan belopp i sådant bidrag betalas ut till den studerande, Avräkningen från vuxenstudiebidraget måste därför ske från det belopp som skall betalas ut efter skatteavdraget.

Kan avräkning inte ske av visst belopp får beloppet återkrävas. Därvid skall ränta utgå enhgt reglerna i 9 kap, 2 § tredje stycket,

8 och 9 kap.

I 8 kap. 77 och 78 §§ och 9 kap. 2 § föreslås vissa ändringar som följd av att de tre nya studiestödsformema tillkommer.

Bestämmelserna i 8 kap. gäller i sin helhet även för återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel som utgått enligt 7 kap. Den rätt till befrielse från återbetalningsskyldighet som finns enligt 8 kap, 60 § för viss vuxenutbildning gäller således även för den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel enligt 7 kap.

Övergångsbestämmelser

Punktema 1 och 4

De nya bestämmelsema i anledning av mina förslag ora ändring i studiestödslagen skall träda i kraft den 1 januari 1976 (jfr avsnitt 7,7 i den allmänna motiveringen). Förhöjningen av inackorderingstillägget, liksom rätten tUl fria hemresor, skall dock gälla redan från den 1 juli 1975. Detsamma gäller särskUt vuxenstudiestöd för studerande vid yrkesteknisk högskola. Viss ändring i behovsprövningsreglerna inom

Prop. 1975:23 227

studiemedelssystemet skall, som följer av punkt 4, gälla redan under andra halvåret 1975.

Den omständigheten att de nya studiestödsformerna inte avser studier förrän efter utgången av 1975 hindrar givetvis inte att beslut om de nya studiestöden till enskilda studerande fattas redan före årsskiftet 1975/76. Tvärtom är det angeläget att sådana beslut'fattas i så god tid som möjligt innan studierna i fråga börjar. Vuxenutbildningsnämnderna måste således börja sin verksamhet 1 god tid före årsskiftet: Utbetalningen av studiestöden får däremot inte ske förrän efter utgången av 1975.

Punkt 2

Vissa studerande kommer att ha bevUjats studiemedel enligt de äldre bestämraelserna för tid efter den 1 januari 1976. Normalt beviljas nämligen studiemedel för ett läsår. I sådant fall bör det fattade beslutet gälla.

Punkt 3

Enligt nuvarande bestämmelser kan vissa studerande beviljas studiemedel endast i form av återbetalningspliktiga studiemedel (4 kap, 5 och 26 §§), Beslut härom kan som följer av punkt 2 gälla även under första halvåret 1976, Studerande för vilken detta gäller bör i regel få rätt till studiebidrag under den tid av första halvåret 1976 som de beviljade återbetalningspliktiga studiemedlen avser. Förutsättningen för att detta skall kunna inträffa för heltidsstuderande är att denne i ett beslut beviljats återbetalningspliktiga studiemedel för studier som under såväl hösten 1975 sora våren 1976 omfattar mindre än åtta veckor (jfr 4 kap, 5 §), Detta torde vara synnerligen ovanligt. För sådan heltidsstuderande bör studiebidraget bestämmas till visst schablonbelopp som i stort bör motsvara vad arman heltidsstuderande får för samma tidsperiod. Motsvarande bör gälla för deltidsstuderande som fått återbetalningspliktiga studieraedel raed minst hälften av vad som utgått tUl heltidsstuderande. Vissa deltidsstuderande har, med stöd av den praxis sora CSN nu till-lämpar, fått återbetalningspliktiga studiemedel med en eller två tredjedelar av vad som utgått i sådana medel till heltidsstuderande (jfr specialmotiveringen tUl 4 kap. 5 §), Sådana deltidsstuderande bör, ändock att de fått äterbetalningspliktiga studiemedel enligt 4 kap. 26 §, inte få studiebidrag om studierna bedrivits på en tredjedels tid. Har däremot studierna bedrivits på två tredjedels tid bör av de återbetalningspliktiga studiemedel som utgått enligt 4 kap, 26 § 16 % anses motsvara studiebidraget och således inte vara återbetalningspliktigt.

Punkt 5

Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.7) skall de nya

behovsprövningsreglerna gälla redan för andra halvåret 1975, Beslut ora

Prop. 1975: 23 228

studiemedel som fattas med stöd av de nuvarande bestämmelserna om behovsprövning skall dock gälla.

Punkterna 6—8

1 punkterna har tagits in vissa bestämmelser som f,n, följer av punkterna 7—9 i övergångsbestämmelsema till studiestödslagen. I dessa bestämmelser krävs vissa ändringar på grund av förslagen i denna proposition om ändringar i studiestödslagen. Ändringarna beror på att begreppet termin ersatts av kalenderhalvår samt på tillkomsten av de tre nya studiestödsformema.

Punkt 9

Under budgetåret 1975/76 skall särskilt vuxenstudiestödet för studier på högskolenivå utgå endast tUl studerande vid yrkesteknisk högskola.

Punkt 10

Särskilt vuxenstudiestöd i form av återbetalningspliktiga studiemedel bör kunna utgå under första halvåret 1976 även om den studerande är sjuk under hela sin studietid detta halvår. En föratsättning härför bör dock vara att den studerande uppfyller villkoren enligt 7 kap. 17 § jämfört med 4 kap. 30 §,

9.2 Lagen om vuxenutbfldningsavgift

1 §

Lagen innehåller bestämmelser om den i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.8) närmare berörda arbetsgivaravgiften för vuxenutbUdning. Avgiften har konstmerats som en fristående avgift. Bestämmelserna i lagen har anpassats till de lagbestämmelser som i övrigt gäller för olika arbetsgivaravgifter (jfr t, ex. lagen (1970: 742) om Iönegarantiavgift och lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet).

I paragrafen regleras avgiftsunderlaget och procentsatsen för avgiftsunderlaget. Avgiftsunderlaget har bestämts så, att det stämmer överens med underlaget för sjukförsäkringsavgiften. Det innebär bl.a. att hänsyn vid avgiftsberäkningen inte tas till arbetstagares lön eller annan avgifts-gmndande ersättning i vad den överstiger 7 1/2 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Avgiftsprocenten skall, som jag har redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.8), vara 0,15 %.

3 §

Kretsen avgiftsskyldiga bestämmes i 3 § på sådant sätt att överens-

Prop. 1975: 23 229

stämmelse nås med vad som gäller för skyldighet att erlägga sjukförsäkringsavgift.

4 §

Vuxenutbildningsavgiften skall täcka kostnader för timstudiestöd, dagstudiestöd och särskUt vuxenstudiestöd. Vidare skall avgiften täcka kostnader för viss vuxenutbildning enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Vilka dessa kostnader är för närmaste budgetår har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7,8),

5 §

Vuxenutbildningsavgiften förs till de avgifter för vilka lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring gäller. Detta medför att beräkning, debitering och uppbörd av VuxenutbUdningsavgiften kan samordnas med beräkning, debitering och uppbörd av arbetsgivares socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen m, m.

Bestämmelserna i 1959 års lag gäller inte för arbetsgivaravgift som staten har att erlägga i egenskap av arbetsgivare. Enligt 33 § lagen beräknas och redovisas sådan avgift enligt föreskrift som regeringen meddelar. Sådana föreskrifter har meddelats i kungörelsen (1969:412) om uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter från staten. Kungörelsen bör nu ändras tiU att avse även vuxenutbildningsavgiften. Det ankoramer på regeringen att raeddela bestämmelser därom.

9.3 Lagen om extra studiemedel

Som har framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.4) skall extra studiemedel kunna utgå till vissa studerande för studier under andra halvåret 1975, I den särskUda lagen härom har tagits in samma bestämmelser som i motsvarande lag för andra halvåret 1974 (1974: 396),

16 Riksdagen 1975. I saml. Nr 23

Prop. 1975: 23 231

11 Anslagsberäkningar för budgetåret 1975/76

G 6. Bidrag till studiecirkelverksamhet

1973.'74 Utgift 246 867 028 1974,/75 Anslag 259 000 000 1975/76 Förslag 302 000 000

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1974:455) utgår statsbidrag för studiecirklar i allmänhet med högst 75 % av de bidrags-grundande kostnaderna. Bidragets storlek bestäms av följande regler.

För allraänna studiecirklar kan bidraget till kostnaderna för ledare och studieraaterial för varje studietirame utgöra högst 32 kr., varav högst 26 kr. för ledararvode. Statsbidrag kan i allmänhet inte utgå för mer än tre timmar per sammankomst. För cirklar på ort inom det allmänna stödområdet som inte är g-ort (dvs. ort med reguljär treårig eller fyraårig linje av gymnasieskola) utgår bidrag till kostnaden för ledarens resor och traktamente.

För aUmänna studiecirklar i s.k. prioriterade ämnen, dvs. cirklar i engelska, svenska, matematik och samhäUskunskap på en nivå som svarar mot högst grundskolans årskurs 9, utgår ett schabloniseral till-läggsbidrag med 15 kr. per studietimrae. Tilläggsbidrag utgår också för allmän studiecirkel som har till syfte att utveckla handikappades färdigheter att meddela sig.

Om expert eller fackman medverkar i allmän studiecirkel som han inte tillhör utgår statsbidrag för arvode, resekostnadsersättning och traktamente med högst 40 kr. för varje studietimme. För universitetscirklar kan bidraget till kostnaderna för ledararvode och studieraaterial utgöra högst 75 kr. för varje studietimme, varav högst 60 kr. för ledararvode. Därutöver utgår bidrag till kostnaden för ledarens resor och traktamente.

Skolöverstyrelsen

I sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 föreslår skolöverstyrelsen (SÖ) följande beträffande bidrag till studiecirkelverksamhet.

1, En ytterligare ökning av antalet studietimmar beräknas för budgetåret 1975/76 (-1-35 000 000 kr., varav 8 000 000 kr avser höjd socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen).

2, Expert- och fackmannamedverkan beräknas öka kraftigt, särskilt inom den estetiska sektorn (-f 600 000 kr,).

3, I avvaktan på förslag från kommittén för försöksverksamhet raed vuxenutbildning (FÖVUX) föreslår SÖ en höjning av bidraget till allmänna cirklar med 5 kr. per studietimme (4-33 500 000 kr.).

4, Bidraget till universitetscirklar bör höjas med 15 kr, (-f2 520 000 kr,).

Prop. 1975: 23 232

5. Bidraget för expert- och fackmannamedverkan bör höjas med 10 kr. per studietimme (-f700 000 kr.).

Föredraganden

Under verksamhetsåret 1973/74 ökade antalet cirklar, inkl. s.k. prioriterade cirklar och universitetscirklar, med 5 % och antalet studietimmar med 6 %. 1974 års riksdag fattade beslut om att en studie- och informationskampanj om energipolitiska frågor skulle genomföras (prop. 1974:28, UbU 1974:27, rskr 1974:249). EU särskilt konferens- och materialbidrag skulle utgå för cirkelledarutbildning, materialframställning m. m. Det särskilda bidraget beräknades uppgå till 1 milj. kr. och antalet studiecirklar till ca 3 000. I början av hösten 1975 visade sig intresset för studiecirklarna bli avsevärt större än beräknat. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 18 oktober 1974 höjdes därför det särskilda konferens- och materialbidraget till högst 2,8 milj. kr. Totala antalet cirklar i energipolitiska frågor som påbörjats före den 15 december 1974 kan enligt de uppgifter som nu finns beräknas till ca 7 600.

I enlighet med vad jag anfört i det föregående i samband med mitt ställningstagande till FÖVUX' förslag förordar jag en höjning av statsbidraget tUl allmänna cirklar raed 4 kr. per studietimme. Det schabloniserade tilläggsbidraget på 15 kr. per studietimme sora nu utgår för cirklar i vissa ämnen bör även utgå för sådan facklig utbildning i studiecirkelform som tidigare inte varit prioriterad. Vidare bör allmänna cirklar 1 andra språk än svenska och engelska vara prioriterade om deltagarna har detta språk som modersmål (hemspråk). Skolöverstyrelsens förslag om höjning av bidraget till universitetscirklar och bidraget för expert- och fackmannamedverkan är jag f. n. inte beredd att biträda.

Jag förordar att ett särskilt bidrag för organisationskostnader i glesbygd skall utgå som schabloniserat tilläggsbidrag med 2 kr. per studietimme för sådana studiecirklar som anordnas inom det allmänna stödområdet på en ort som inte är g-ort (dvs. ort med reguljär treårig eller fyraårig linje av gymnasieskolan). Jag förordar vidare att ett särskilt statsbidrag skall utgå för medverkan av teckenspråkstolk i studiecirklar. Bidrag bör utgå till 100 % av arvodet dock högst med ett belopp som ligger 25 % högre än det högsta belopp som får utgå i ledararvode enligt 9 § kungörelsen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbUdningsarbetet. Bidrag för sådana avgifter som nämns i 14 § samma kungörelse bör utgå med 100 % för teckenspråkstolk. Dessutom bör bidrag utgå för kostnader för resekostnadsersättning och traktamente till teckenspråkstolk enligt samma bestämmelser som nu gäller för ledare i universitetscirkel, dvs. med 75 % av kostnaderna.

Jag beräknar de ökade utgifterna under anslaget till drygt 70 milj. kr. Jag har då också räknat med en ökning av antalet studiecirklar. I det föregående har jag förordat att av de medel som tillfaller statsverket

Prop. 1975:23 233

genom den nya vuxenutbildningsavgiften och de Influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden 27,6 mUj. kr. skall tillföras detta anslag. Jag beräknar därför en ökning av anslaget med 43 milj, kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag tUl studiecirkelverksamhet som jag har förordat,

2. till Bidrag till studiecirkelverksamhet för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 302 000 000 kr.

G 7. Bidrag tUl studieförbund

1973/74 Utgift 10 400 000

1974/75 Anslag 14 400 000 1975/76 Förslag 16 300 000

Enligt de speciella gmnder som godtagits av 1963 års riksdag (prop. 1963: 36, SU 1963: 74, rskr 1963: 190) utgår bidrag tiU av skolöverstyrelsen (SÖ) godkända studieförbund (f. n. tio). Bidraget utgår dels till organisationskostnader, dels till kostnader för pedagogisk verksamhet.

Bidraget till organisationskostnaderna fördelas raellan studieförbunden på grundval av det genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimraar under de tre senaste åren. Principema för fördelningen utforraas närmare av regeringen (prop. 1974:28, UbU 1974:27, rskr 1974:249). Från organisationsbidraget utbetalar SÖ ett särskilt bidrag för bildningsverksamhei bland sjömän (prop. 1963: 36 s. 83).

Bidraget till pedagogisk verksamhet fördelas mellan förbunden i proportion till genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar under de tre senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk natur inom studiecirkelverksamheten, i första hand till utgifter för utbildning av ledare för studiecirklar, fraraställning av studieraaterial och pedagogiska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedagogisk försöksverksamhet.

Sedan budgetåret 1967/68 utgår ett särskilt belopp till studieförbundens pedagogiska verksamhet bland handikappade samt sedan budgetåret 1972/73 ett bidrag till produktion av studieraaterial för handikappade. Dessa medel skall fördelas mellan studieförbunden med hänsyn till deras insatser för att utveckla studiehjälpmedel och studiemetoder för handikappade.

Prop.1975: 23			234
	1974/75	Beräknad ändring 1975/76
		Skolöver-	Före-
		styrelsen	draganden
Bidrag till studie-
förbundens organisa-tionskostnader Bidrag till studieförbundens peda-	6 500 000	-f3 200 000	-1-1500 000
gogiska verksamhet Bidrag till studie-	6 600 000	-1-1000 000	-t-3 000 000
förbundens pedagogiska verksamhet för handikappade Bidrag till produktion av studiematerial och	700 000	-F 500 000	-f 300 000
tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade Försöksverksamhet	600 000	-f 200 000	-f 900 000
med uppsökande verksamhet i bo-
stadsområden.	—	—	-1-1000 000
Summa	14 400 000	-f 4 900 000	-1-6 700 000

Skolöverstyrelsen

1. O-alternativet skulle minska samtiiga aktiviteter inom anslaget (—720 000 kr.)

2. Med hänsyn till de ökade uppgifterna för studieförbunden föreslår SÖ en höjning av bidraget till organisationskostnader (-f3 200 000 kr.)

3. En höjning föreslås av bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet ( + 1 000 000 kr,).

4. Bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade föreslås öka med 500 000 kr. och bidraget till materialfram-stäUning med 200 000 kr. (-1-700 000 kr).

Föredraganden

Som jag tidigare har anfört i samband med mina ställningstaganden till FÖVUX' förslag förordar jag en uppräkning av bidraget till studieförbundens organisationskostnader raed 1,5 milj, kr, Bl.a, med hänsyn till behovet av utbildning av cirkeUedare i studieorientering och utbildning av cirkelledare i glesbygd förordar jag en höjning av bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet med 3 mUj, kr, varav 600 000 kr. bör fördelas mellan studieförbunden med hänsyn till deras insatser för studiecirkelverksamhet i glesbygd.

I enlighet med FÖVUX' förslag bör bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade höjas med 300 000 kr. Jag beräknar vidare en ökning av bidraget till produktion av studlemate-

Prop. 1975: 23 235

rial för handikappade med 400 000 kr. Dessutom beräknar jag 500 000 kr, för tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade. Det sistnämnda bidraget bör i likhet raed de båda övriga särskUda bidragen för handikappades studiecirkelverksamhet fördelas mellan studieförbunden med hänsyn till deras insatser för att utveckla studiehjälpmedel och studiemetoder för handikappade.

I enlighet med vad jag redovisat i det föregående förordar jag att fr.o.m. den 1 januari 1976 högst 1 milj. kr. anvisas för försök med sådan uppsökande verksamhet 1 bostadsområden som riktar sig tUl korttidsutbildade.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag de ökade utgifterna under anslaget till samraanlagt 6,7 milj, kr.

I det föregående har jag förordat att 4,8 milj, kr. tillförs anslaget av de medel som tUlfaller statsverket genom den nya vuxenutbildnings-avgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden. Jag beräknar därför en ökning av anslaget med 1,9 milj, kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1, godkänna de riktlinjer jag förordat beträffande fördelningen av
den del av bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet som
avser pedagogisk verksamhet i glesbygd,

2. till Bidrag för studieförbund för budgetåret 1975/76 under åtton
de huvudtiteln anvisa ett anslag av 16 300 000 kr.

G 15 Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m.

I det föregående har jag i samband med mina ställningstaganden till FÖVUX' förslag förordat vissa riktiinjer för uppsökande verksarahet på arbetsplatser och utbildning av fackliga studieorganisatörer. Kostnaderna för denna verksamhet beräknar jag till högst 3 mUj, kr, för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och högst 2 milj, kr, för utbUdning av fackliga studieorganisatörer. Bidrag för utbildning av fackliga studieorganisatörer och vissa förberedelser i samband med projeki för uppsökande verksamhet bör utgå med början den 1 juli 1975, Övriga bidrag bör utgå först efter den 1 januari 1976,

Jag förordar att för budgetåret 1975/76 1 000 kr, tas upp under ett anslag benämnt Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m, ra, I enlighet med vad jag förordat i det föregående bör 5 milj. kr, tillföras anslaget av de medel som tillfaller statsverket genom den nya vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m.m. för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 000 kr.

Prop. 1975: 23 ■ 236

H 2. Studiebidrag m.m.

1973/74 Utgift 529 772 399 1974/75 Anslag 579 000 000 1975/76 Förslag 557 000 000

Från anslaget bestrids utgifter för studiestöd enligt studiestödslagen (1973: 349), nämligen föriängt barnbidrag enligt 2 kap., studiebidrag jämte tillägg och resekostnadsersättning enligt 3 kap. samt studiebidrag enligt 4 kap. Av anslaget disponeras dessutom medel för brevskolestipendier samt medel för särskUt studiestöd till utiandssvenska elever.

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår en ökning av detta anslag med 8 milj. kr. för nästa budgetår.

1. Under budgetåret 1973/74 har utbetalts 340,9 mUj. kr. i förlängt barnbidrag och studiehjälp i form av bidrag och tillägg enligt studiestödslagen. Dessutom har utbetalats 3 000 kr. i brevskolestipendier och 48 000 kr. i särskilt studiestöd till utiandssvenska elever. För innevarande budgetår har medelsbehovet beräknats tUl 319,2 mUj. kr. Vid oförändrade regler och bidragsbelopp beräknar CSN medelsbehovet för budgetåret 1975/76 tUl 315,8 milj. kr.

CSN föreslår vissa justeringar av inkorastgränser och bidragsbelopp så att studiehjälpens realvärde skall kunna återhämtas. Beloppen för resetillägg bör enligt nämndens mening höjas till 80, 110, 145, 170 och 195 kr. i månaden för avstånd om minst 6, 15, 25, 35 respektive 45 km. Merutgiften härför beräknas till 8 milj. kr. Inackorderingstillägget föreslås höjt från 150 tUl 200 kr. i månaden, vilket beräknas medföra en merutgift på 13 mUj, kr. En ökning föreslås av månadsbeloppen för inkomstprövat tillägg för nuvarande belopp om högst 75 och lägst 20 kr. till högst 135 och lägst 30 kr. Dessutom föreslås en höjning av in-komstgränserna för inkomstprövat tillägg med 7 000 kr. från 23 000 kr. tiU 30 000 kr. i taxerad inkomst. CSN beräknar merutgiften för dessa förslag till 23 milj. kr. Nämnden föreslår också en höjning av beloppet för behovsprövat tillägg från 110 till 135 kr. i månaden och en höjning av inkomstgränsen med 7 000 kr. Merutgiften för dessa åtgärder i fråga om det behovsprövade tUlägget har beräknats till 5,2 milj. kr. Det av riksdagen fattade principbeslutet om hemreseersättning tiU inackorderade elever har av CSN beräknats medföra en kostnad på 10,6 milj. kr. De sammanlagda reformkostnaderna för studiehjälp uppgår sålunda till 59,8 milj. kr. Anslagsbehovet för studiehjälp enligt studiestödslagen blir därmed 376 milj. kr. eUer 22 milj. kr. mer än för innevarande budgetår.

CSN har i skrivelse den 13 november 1974 föreslagit ytterligare höj-

Prop. 1975:23 237

ning av beloppen för resetiUägg till 90, 120, 160, 190 och 215 kr, i månaden för avstånd om minst 6, 15, 25, 35 respektive 45 km.

2, Under budgetåret 1973/74 har tUl studerande i eftergymnasial utbUdning och tiU äldre studerande i gymnasial utbildning utbetalats 188,9 mUj. kr. i studiebidrag. För budgetåret 1974/75 har medelsbehovet beräknats till 211 milj. kr. ökningen är en följd av att den i studiemedlen ingående bidragsdelen den 1 juli 1974 höjdes från 1 755 kr, tUl 2 000 kr. för ett niomånaders läsår. Medelsbehovet för 1975/76 beräknas oförändrat tUl 211 milj. kr. Anslagsbehovet för studiebidrag till studerande i eftergymnasial utbildning och tlH äldre studerande i gynmasial utbUdning minskar därmed med 14 mUj. kr.

Föredraganden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har fört fram flera förslag om förstärkning på studiehjälpens område. Enligt min mening bör resetillägget höjas från 75, 95, 125, 145 och 165 kr. i månaden tUl 85, 110, 145, 170 och 195 kr. i månaden för avstånd om respektive 6, 15, 25, 35 och 45 km. Memtgiften härför har beräknats tUl 8 milj. kr. Vidare bör inackorderingstillägget höjas från 150 kr. tUl 170 kr. i månaden. Detta beräknas medföra ett ökat medelsbehov av ca 5 milj. kr, I prop, 1975: 1 (bil, 14 s, 17) har chefen för bostadsdepartementet föreslagit en höjning av inkomstgränsen fr. o. m. den 1 januari 1976 till 28 000 kr. i statiigt taxerad inkomst för det statiiga bostadstillägget. Motsvarande höjning föreslås även för de inkomst- och behovsprövade tUläggen. Jag är f. n. inte beredd att tillstyrka en ändring av beloppen för inkomstprövat tUlägg och behovsprövat tiUägg.

I prop, 1974: 1 (bU, 10 s. 439) anmälde jag ett förslag om hemreseersättning till inackorderade elever. Jag angav därvid att vissa kompletterande utredningar borde utföras. CSN har nu överarbetat förslaget. För hemreseersättning tUl inackorderade elever har jag beräknat meratgiften tUl 10,6 milj. kr. enligt de grunder jag i det föregående redogjort for. För yngre elevers studiehjälp och för förlängt bambidrag har jag beräknat det totala medelsbehovet tUl 343 milj. kr.

Jag räknar med en viss minskning av antalet studerande raed studiemedel. När det gäller hänsynstagande tUl makes inkomst innebär nuvarande regler att fribeloppet för makes inkomst per termin är 200 % av basbeloppet och reduktion sker med 40 % av inkomster dämtöver. För att förbättra möjligheten för den vars make har en årsinkomst på upptill omkring 45 000 kr. att kunna få fulla studiemedel föreslår jag att fribeloppsgränsen höjs tiU 250 % av basbeloppet för termin. För dem som studerar på minst halvtid och har deltidsstudiemedel bör fribeloppet för makes inkomst per termin höjas till 330 % av basbeloppet per termin. Meratgiften för detta förslag har jag under detta anslag beräk-

Prop. 1975: 23 238

nat tUl ca 3 milj. kr. Jag har beräknat de totala utgiftema fÖr studiebidrag för studerande med studiemedel tiU 214 mUj. kr.

I det föregående har jag beräknat utgiftema för vuxenstudiebidrag och tunstudie- och dagstudiestöd tUl ca 55 mUj. kr. Jag har vidare förordat att av de medel som tillfaller statsverket genom den nya vuxenutbildningsavgiften och de influtnft skattemedlen frän de beskattade vuxenstudiestöden ca 55 mUj. kr. budgetåret 1975/76 skaU tillföras detta anslag.

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen

att tUl Studiebidrag m.m. för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtitel anvisa ett förslagsanslag av 557 000 000 kr,

H 8 Bidrag till administration av och information om vuxenstudiestöd m. m.

I det föregående har jag i samband med mina ställningstaganden till SVUX' och FÖVUX' förslag förordat dels en viss förändring av administrationen av nuvarande studiestödssystem, dels en särskild administration för vuxenstudiestödet och den uppsökande verksamheten på arbetsplatsema, dels också viss mformation i anslutning tiU reformernas genomförande. Kostnadema för dessa förslag beräknar jag för budgetåret 1975/76 tiU 4,8 mUj. kr. Bidrag för administration och mformation bör kunna utgå med början den 1 juli 1975.

Jag förordar att för budgetåret 1975/76 1 000 kr. tas upp under ett anslag benämnt Bidrag tiU administration av och information om vuxenstudiestöd m. m. Jag har i det föregående förordat att 4,8 milj. kr. skaU tUlföras anslaget av de medel som tiUfaUer statsverket genom den nya vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Bidrag till administration av och information om vuxenstudiestöd m. m. för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 000 kr.

IV:5 Stndiemedelsfonden

1973/74 Utgift 561000 000 1974/75 Anslag 447 000 000 1975/76 Förslag 510 000 000

Ur fonden utgår återbetalningspliktiga studiemedel bevUjade enligt studiestödslagen (1973:349, omtryckt 1974:483).

Centrala studieslödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår att anslaget förs upp med ett belopp av 483 milj. kr., vilket innebär en ökning med 36 mUj. kr. i förhåUande tUl mnevarande budgetår.

Prop. 1975: 23 239

Till yngre elever i gymnasial utbildning utbetalades återbetalnings-pliktiga studiemedel under budgetåret 1973/74 med 9,4 milj. kr. Äterbetalningspliktiga studiemedel utgick vidare till studerande i eftergymnasial utbildning och till äldre elever i gymnasial utbildning med 745,2 milj. kr.

Enligt nuvarande regler får återbetalningspliktiga studiemedel beviljas till yngre elever i gymnasial utbildning med högst 3 800 kr. för läsår. CSN föreslår en höjning av detta belopp till 4 500 kr. Fribeloppsgränsen för behovsprövning mot föräldrarnas inkomst föreslås höjd från 23 000 till 30 000 kr. Kostnaden för dessa förbättringar beräknas tUl saramanlagt 5,5 milj. kr. Vidare föreslår CSN att studiemedlen till studerande i eftergymnasial utbildning och till äldre elever i gymnasial UtbUdning höjs från 140 tUl 150 % av basbeloppet för ett niomånaders läsår. Nämnden lämnar inte något förslag beträffande eventuell höjning av den i studiemedlen ingående bidragsdelen raed anledning av förslaget. I avvaktan på statsraakternas ställningstagande i detta avseende har ökningen i sin helhet lagts på de återbetalningspUktiga studieraedlen. Det ökade medelsbehovet beräknas tiU 71 milj. kr.

Till yngre elever i gymnasial utbildning beräknas medelsåtgången under 1975/76 uppgå till 13 milj. kr. Under året beräknas vidare 84 000 studerande i eftergymnasial utbildning och äldre studerande i gymnasial utbildning beviljas återbetalningspliktiga studiemedel. CSN har i sin beräkning utgått från basbeloppet 8 500 kr. Medelsbehovet avseende denna grupp utgör enligt nuvarande regler 832 milj. kr. och raed föreslagen höjning av studieraedlen 903 milj, kr.

Det samraanlagda medelsbehovet för återbetalningspliktiga studiemedel uppgår sålunda tUl 916 milj. kr. Härifrån avgår dels en beräknad medelsreservation av 202 milj, kr, dels beräknade inflytande studiemedelsavgifter, friviUiga återbetalningar, inbetalningar på grund av åter-kravsbeslut och inflytande amorteringar av beviljade lån ur allmänna sludielånefonden till 231 railj, kr. Det totala medelsbehovet utgör således 483 milj. kr.

Föredraganden

Vid anslagsberäkningen för budgetåret 1975/76 har jag tagit hänsyn till de under anslaget H 2 Studiebidrag m.m. nämnda förändringama beträffande hänsynstagande till raakes Inkomst vid tilldelning av studiemedel. Kostnaderna härför beräknas tUl 12 milj. kr. För yngre elever i gymnasial utbildning har jag räknat med att högst 4 000 kr. för läsår skall kunna bevUjas som återbetalningspliktiga studiemedel. Jag är f. n, inte beredd att tillstyrka centrala studiesfödsnämndens förslag om en höjning av studiemedlen från 140 tUl 150 % av basbeloppet tUl studerande i eftergymnasial utbUdning och äldre studerande i gymnasial ut-feUdning, Jag har i följande sammanställning även beaktat beräknade

Reservation 1974-06-30 Studiemedelsfonden

f.d. allmänna sludielånefonden

Inbetalningar

Anslag för 1974/75

Avgifier m.m. under

1974/75 studiemedelsfonden f.d. allmänna sludielånefonden

Avgifter m.m. under

1975/76 studiemedelsfonden allmänna studielånefonden m. m.

Vuxenutbildningsavgift m. m.

Anslag 1975/76 (förslag)

1974/75 265 000 000 1975/76

83 000 000

3 000 000

447 000 000

Befintligt studiemedelssystem Vuxenstudiestöd

183 000 000 40 000 000

191 000 000

40 000 000

15 000 000

510 000 000

1 777 000 000

819 000 000

943 000 000 15 000 000

1 777 000 000

Prop. 1975: 23 241

Innehåll

Sida

Författningsförslag.............................................................. 4

1 Inledning........................................................................ 34

2 Vuxenutbildningen i Sverige ........................................ 37

2,1 Vuxenutbildningens organisation.............................. 37

2.1.1 Vuxenutbildningens nuvarande omfattning...... 37

2.1.2 Aktuell lagstiftning av betydelse för vuxenutbildningen 51

2.1.3 Internationella normer av betydelse för vuxenutbildningen 53

3 Nuvarande studiestöd................................................... , 55

3.1 Studiehjälp och studiemedel..................................... 55

3.1.1 Studiehjälp....................................................... 55

3.1.2 Studiemedel..................................................... 55

3.2 Utbildningsbidrag...................................................... ... 56

4 FÖVU.X' och SVUX' betänkanden m, m............................ 57

4.1 Utredningarnas allmänna överväganden.................. 57

4.1.1 Vuxenutbildningens mäl................................... 57

4.1.2 Överbryggande utbildning................................ 57

4.1.3 Återkommande utbildning................................. 58

4.1.4 Vuxenutbildningen i samhället.......................... 59

4.1.5 Uppsökande verksamhet inom vuxenutbildningen 63

4.1.6 FÖVUX'försöksverksamhet............................... ... 65

4.1.7 Några studieformer inom vuxenutbildningen.... 81

4.1.8 Några projekt inom vuxcnpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete 82

4.1.9 SVUX och andra reformer av betydelse för vuxenutbildningen 82

4.1.10 Avgränsning av vuxenstuderande.................... ... 82

4.1.11 Vuxenstuderandes ekonomi............................. 83

4.1.12 Remissopinionen om SVUX' debattskrift............. ... 85

4.1.13 Tänkbara former för ett nytt studiestöd för vuxna ,,.. 86

4.1.14 Huvudprinciperna i SVUX' förslag...................... ... 87

4.2 Förslag om vuxenutbildningens organisation............ 89

4.2.1 Uppsökande verksamhet................................. 89

4.2.2 Studiecirkelverksamhet.................................... 94

4.2.3 Folkhögskolekurser.......................................... 99

4.2.4 Kostnader och genomförande.......................... 100

4.3 Förslag om studiestöd............................................... 101

4.3.1 Nya regler för studiemedel............................... 101

4.3.2 Studiestöd för vuxna........................................ . 105

4.3.3 Administration av vuxenstudiestödet............... . 116

4.3.4 Kostnader för studiestödet: finansiering.......... . 123

4.3.5 Reservaiioner mot SVUX' förslag...................... . 126

5 CSN:s förslag.................................................................. 128

5.1 CSN:s förslag för budgetåret 1975/76...................... 128

5.2 CSN:s förslag till organisationsöversyn..................... 136

6 Remissyttranden............................................................. 3 37

6.1 Allmänna synpunkter................................................. 137

6.2 VuxenutbUdningens organisation............................. 142

Prop. 1975: 23 242

6.2.1 Uppsökande verksamhet......................... . 142

6.2.2 Studiecirkelverksamhet.......................... 147

6,3 Studiestöd................................................. 151

7 Föredraganden................................................. 161

7.1 Allmänt 161

7.1.1 Vuxenutbildningens framväxt................... 161

7.1.2 Debatt och utredningsverksamhet kring frågor inom vuxenutbUdningen 164

7.2 Mål för vuxenutbildningen............................... 168

7.3 Den fortsatta reformverksamheten inom vuxenutbildningen .. 172

7.4 Vidgad vuxenutbUdning.................................. 175

7.4.1 Uppsökande verksamhet på arbetsplatser.. 175

7.4.2 Uppsökande verksamliet i bostadsområden. 179

7.5 Studiecirkel verksamhet och studieförbund........ 181

7.6 Studiestöd.................................................. 186

7.6.1 Ällmänt............................................... 186

7.6.2 Särskilt studiestöd för vuxna för längre studier 188

7.6.3 Särskilt studiestöd för vuxna för kortare studier 191

7.6.4 Studiemedelssystemet............................ 197

7.6.5 Studiehjälpssystemet............................. 199

7.7 Administration, information m.m....................... 201

7.8 Finansiering................................................. 206

8 Upprättade lagförslag........................................ 208

9 Specialmotivering.............................................. 209

9.1 Studiestödslagen......................................... 209

9.2 Lagen om vuxenutbildningsavgift..................... 228

9.3 Lagen om extra studiemedel .......................... 229

10 Hemställan...................................................... 230

11 Anslagsberäkningar för budgetåret 1975/76........... 231

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM H75 75058J

OJ

'■5	rt
=	E
(/5	£

•Ti Q,	13-
	2t3
(U	c 3
	<-5;

	?
t-'-	:J: 2	-.>		>
»caO	Ctt.		i	C2
	■é.		c	l~