Regeringens proposition nr 21 år 1975 Prop. 1975:21

Nr 21

Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m. m.;

beslutad den 6 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen ett nytt system för skyddsrumsbyggandet och finansieringen av delta. Det nya systemet har i huvudsak utarbetats efter förslag av 1969 års skyddsrumsutredning och innebär väsentliga ändringar i nuvarande principer. I det nya systemet får anordnandet av skyddsrum en fast anknytning till kommunernas planering av bebyggelsen, och kommunerna får därigenom ett ansvar för att skyddsrummen anordnas på ett ändamålsenligt sätt. Huvuddragen i förslaget är följande.

Skyddsrum skall som hittills anordnas i orter som bedöms kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar. 1 andra områden skall enklare åtgärder kunna vidtas när det behövs. Skyddsrummen skall mer än tidigare anpassas tUl och planeras för de verkliga behoven. För detta ändamål införs en särskild skyddsrumsplanering i de kommuner där skyddsrum skall anordnas. Planeringen skall avse inte bara behovet av skyddsrum i anslutning till den fortlöpande byggnadsproduktionen utan också åtgärder för att avhjälpa brist på skyddsrumsplatser i redan bebyggda områden.

Regeringen utser de tätorter som skaU omfattas av planeringen. För varje skyddsrumsort upprättar kommunen en skydds-rumsplan. Skyddsrumsorten delas enligt planen in i skyddsrumsområden. För varje område anges det antal skyddsrumsplatser som behövs, de skyddsrum som redan finns och behovet av nya skyddsrum. Skyddsrum skall anordnas i samband med att nya anläggningar och byggnader

; Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21

Prop. 1975:21 2

uppförs. Däremot skall skyddsrum inte som nu behöva byggas i varje enskild anläggning eller byggnad. Skyddsrum skaU i stället anordnas i sådana anläggningar och byggnader där det är särskilt lämpligt med hänsyn till skyddstaktiska och ekonomiska synpunkter. 1 första hand skall skyddsrum anordnas i utrymmen som ändå skall finnas i byggnaden. 1 varje fall skall skyddsrummet ha en meningsfull användning också i fredstid. Av skyddsrumsplanen skall framgå vilka planerade byggnadsprojekt som är lämpliga för all inrymma skyddsrum. Kommunen beslutar med ledning av planen var skyddsrum skall inrättas. Skyddsrumsplaneringen medför besparingar, framför allt genom behovsanpassningen och kravet att skyddsrummen får en meningsfull fredsanvändning.

Fastighetsägare som åläggs att anordna skyddsrum skall få ersättning av statsmedel. Ersättningen beräknas bl. a. med ledning av normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden blir i princip lika stor för hela landet och bestäms i särskild lag.

Skyddsrummen skall i princip alltjämt betalas av dem som uppför nya anläggningar och byggnader i skyddsrumsorterna. Kostnaderna för del behov av skyddsrum som avser bostäder skall dock ersättas av statsmedel. I övrigt las en särskild skyddsrumsavgift ut av anläggningens eller byggnadens ägare i samband med att byggnadslov ges för byggnadsföretaget.

I det nya systemet ingår också skyldighet för kommunen att i vissa fall ställa i ordning skyddsrum i anläggningar och byggnader som redan finns. Åtgärderna har betydelse framför allt för skyddet av befolkningen i de större tätorternas innerområden, där skyddsrum i stor utsträckning saknas för närvarande. Regler om ersättning av statsmedel för sådana åtgärder ingår också i det nya systemet.

Det föreslagna systemet medför en genomgripande omarbetning av civilförsvarslagens regler om skyddsrum. I enlighet med tidigare principer tas bara de grundläggande bestämmelserna om skyddsrum och deras anordnande in i lagen. Den närmare regleringen bör som förut ske bl. a. genom verkställighetsföreskrifler till lagen.

Införandet av det nya systemet beräknas ta relativt lång tid i anspråk. Omfattande tillämpningsbestämmelser måste utarbetas och skyddsrumsplaner måste finnas innan de nya reglerna kan börja tillämpas i sin helhet. I propositionen räknar man därför med att skyddsrum fortfarande anordnas enhgt nuvarande system under en övergångstid av omkring tre år. Reformen skall vara helt genomförd senast den 1 juli 1979.

Prop. 197521

Förslag tiU

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrives i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)'

dels alt 46 och 85 §§ skaU upphöra att gälla,

dels att i 1-3, 5, 6, 8, 9 och 11 §§, 12§ 1,2 och 4 mom., 13,14, 17,20, 34, 35, 37 och 39 §§, 40 § 3 mom., 47, 75 och 84 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 1 och 9 §§, 12 § 3 mom., 13, 38, 51, 73 och 84 §§ ordet "krigsmakten" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "försvarsmakten" i motsvarande form,

dels alt 4, 10, 22-30, 32 och 33 §§, 40 § 1 och 2 mom., 41 § 1 och 2 mom., 42, 43, 53-57, 62, 65, 68, 78, 80, 81 och 83 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

För civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig skola skyddsrum anordnas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Skyddsrum benämnes med hänsyn till den avsedda användningen allmänt skyddsrum eller enskilt skyddsrum.

I avseende å beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum eller som normalskyddsrum.

I tätorter och pä platser som under krig kunna antagas bli särskUt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse skola skyddsrum anordnas för befolkningens skydd. Sådana orter och platser benämnas i denna lag skyddsrumsorter. Regeringen eller myndighet som regeringen utser bestämmer vilka orter och platser som skola utgöra skyddsrumsorter

Om regeringen eller myndighet som regeringen utser bestämmer det, skola i skyddsrumsort även vidtagas förberedelser för att under civilförsvarsberedskap kunna iordningställa skyddsrum i utrymmen, som äro lämpliga härför. Sådant utrymme benämnes i denna lag provisoriskt skydd.

1 mom. Enskilda skyddsrum skola inom område eller å plats, som bestämmes av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen, anordnas vid följande anläggningar och byggnader till skydd för dem, som uppehålla sig där, nämligen vid

1. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar, som äro av vikt för den allmänna samfärdseln;

2. industriella anläggningar, vid vilka i regel minst tjugofem personer samtidigt äro sysselsatta ellc som tillsammans med annan eller andra närbelägna anläggningar utgöra en grupp, inom vilken i regel minst tjugofem personer äro sysselsatta;

3. anläggningar, som inrymma undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och äro avsedda att hysa minst tjugofem personer;

4. byggnader, som äro uppförda i mera än två våningar och som till väsentlig del äro avsedda för bostads-, kontors- och affärsändamål, dock ej en- eller två familjshus; samt

Skyddsrumsplan skall till gränserna angiva den del av kommunen som skyddsrumsorten omfattar Gränserna bestämmas enligt de grunder som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

Nuvarande lydelse slag av vapen, som kunna antagas komma till användning vid luftanfall med massinsats, samt mot andra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum.

Normalskyddsrum skall erhålla sådant utförande, att det giver skydd mot

a) andra verkningar av alla slag av vapen, som kunna antagas komma till användning vid luftanfall med massinsats, än omedelbar träffverkan;

b) tryckverkan av kärnvapen i den mån denna till sin styrka ej överstiger tryckverkan, mot vilken normalskyddsrum skall giva skydd enligt a); samt

c) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen.

Vid anordnande av normalskyddsrum inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall särskilt iakttagas att skyddsrummet får sådan hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman.

2 m o m. De byggnadstekniska anordningarna i skyddsrum skola vara av stadigvarande natur. Skyddsrum skall vara försett med reservutgång samt, om det är anordnat i byggnad, utföras på det sätt, som med hänsyn till byggnadens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt.

Tekniska bestämmelser för de olika slagen av skyddsrum fastställas av Konungen eUer, efter Konungens bemyndigande, av civil-förs var SS tyrelsen.

Föreslagen lydelse gångspunkt i det största antal personer som under dag eller natt i aUmänhet vistas inom skyddsrumsområdet under fredstid.

I de fall, då skyldighet föreligger att söka byggnadslov, ankommer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, att byggnadsförelaget överensstämmer med bestämmelserna i detta kapitel och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra nybyggnad, beträffande vUken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, åligger del honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör kronan.

Vad i denna paragraf sägs om nybyggnad skall ock gälla om sådan förändring av befintlig byggnad som enligt vad Konungen därom stadgat är att hänföra tUl nybyggnad.

Föreligger skyldighet att söka byggnadslov för anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort, ankommer del på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med besked enligt 32 § samt med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra sådant byggnadsföretag som avses i 32 §, åligger del honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsförelaget i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 §, må byggnadslov eller godkännande enligt andra stycket ej meddelas.

a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland annat har all på därom gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande or- b) i enlighet med gällande orga-ganisationsplan inrätta och utrusta nisationsplan inrätta och utrusta

allmänna skyddsrum samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra skyddsrum och vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c) utföra källarmursgenom-brott för allmänna och enskilda skyddsrum;

ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörining med vatten så ock under civUförsvarsbered-skap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eUer efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser avseende provisoriska skydd och, enligt vad regeringen eller

Prop. 197521 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civil försvarsberedskap iordningställa sådana skydd till skyddsrum;

d) vårda och underhålla de un- d) vårda och underhålla de un-

der b) omförmälda anordningarna; der b) och c) omförmälda anordningarna;

f) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration
samt, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare
av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för
civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret;

g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgö
ring i civilförsvaret enhgt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställ
ning;

h) under civilförsvarsberedskap saml vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; samt

i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbelysning, vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under mörkläggning.

2 m o m.' Därest åtgärd, som 2 mom. Därest åtgärd, som

avses i 1 mom. b)-d), enligt orga- avses i 1 mom. b) och d), enligt
nisalionsplanen hänför sig till fiera organisationsplanen hänför sig till
i samma civilförsvarsområde helt fiera i samma civjlförsvarsområde
eller delvis ingående kommuner, helt eller delvis ingående kommu-
skall den kommun länsstyrelsen ner, skall den kommun länsstyrel-
bestämmer vidtaga åtgärden och sen bestämmer vidtaga åtgärden
förskjuta kostnaderna därför. och förskjuta kostnaderna därför.

1 den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola kostnaderna eller, om dessa hava bestrilts genom lån, amortering och ränta pä länet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till del antal skattekronor och skatleören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskatt. Påslår kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträffande skyldigheten att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter framställning förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom tre månader efler det kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel eller, om framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna, efler utgången av del kalenderår, under vilket desamma förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnader-

s Senaste lydelse 1969:63.

1 m o m. 1 varje kommun skola de kommunen med avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilförsvarsnämnd.

Kommun äger tillsätta särskild civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap mä Konungen förordna, att särskild civilförsvarsnämnd skall tillsältas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall i stad drätselkammaren och i annan kommun kommunalnämnden vara civilförsvarsnämnd; kommun dock obetagel att uppdraga åt annat kommunalt organ alt vara civilförsvarsnämnd.

2 m o m. Ledamöter och suppleanter i särskild civilförsvarsnämnd väljas av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter må dock inte vara under fem. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många

1 mom. I varje kommun sko
la de kommunen med avseende å
civilförsvaret åvilande uppgifterna
handhavas av en c i v i 1f ö r-
s v a r s n ä m n d, om e/ annat föl
jer av andra stycket.

Kommun äger uppdraga åt annat kommunalt organ än civilförsvarsnämnden att upprätta skyddsrumsplan. Har enligt 23 § överlämnats åt kommunen att antaga skyddsrumsplan, fattas beslutet härom av kommunfullmäktige.

Kommun äger tillsälta särskild civilförsvarsnämnd. Under civilför-svarsberedskup må regeringen förordna, alt särskild civilförsvarsnämnd skall tillsältas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd; kommun dock obetaget att uppdraga åt annat kommunalt organ alt vara civilförsvarsnämnd.

2 mom. Ledamöter och sup
pleanter i särskild civilförsvars
nämnd väljas av kommunfullmäk
tige till det antal fullmäktige be
stämma. Antalet ledamöter må
dock icke vara under fem. Valet
skall vara proportionellt, därest
det begäres av minst så mänga

Nuvarande lydelse

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportio-neUt skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om civilförsvarsnämnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 32-42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderUgt att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beträffande civilförsvarsnämnd i Stockholm skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna i 51 § kommunallagen för Stockholm äga tillämpning, varjämte skall gälla vad stadsfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll som föres vid civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Föreslagen lydelse

I fråga om särskild civilförsvarsnämnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 31 § andra stycket, 32-36 §§, 37 § första stycket och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande kommunstyrelsen ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderUgt att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beträffande särskild civilförsvarsnämnd i Stockholm skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna i 5 1 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 39 § andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll som föres vid civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild civilförsvarsnämnd.

För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) eller 54 §, äger kommunen erhålla statsbidrag med två tredjedelar av kostnadens belopp, i den mån kostnaden kan anses skälig. Från anskaffningskostnaden för skyddsrum, som inrättas av kommun, skall vid bidragets bestämmande dragas värdet av fredsanvändningen. Till anskaffningskostnaden skall härvid hänföras jämväl den merkostnad, som betingas av att skyddsrummet utföres för fredsanvändning.

Innan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag må skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eUer c) ej göras gällande mot kommunen.

Statsbidrag fastställes för varie kalenderår av länsstyrelsen, om ej Konungen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för visst kalenderår skall göras före utgången av nästa kalenderår. När skäl äro därtill, må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvis-ningsbeslulel underställas Konungen.

Länsstyrelsen äger alt till kommunen utgiva förskott å statsbidrag i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar.

För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller 54 § första stycket, äger kommunen erhålla statsbidrag med två tredjedelar av kostnadens belopp, i den mån kostnaden kan anses skälig. För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom. c), äger kommunen erhålla ersättning av statsmedel, i den mån kostnaden kan anses skälig.

Innan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag må skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) ej göras gällande mot kommunen.

Statsbidrag faslslälles för varje kalenderår av länsstyrelsen, om ej regeringen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för visst kalenderår skall göras före utgången av nästa kalenderår. När skäl äro därtill, må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvis-ningsbeslutet underställas regeringen.

Länsstyrelsen äger all till kommunen utgiva förskoll å statsbidrag i enlighet med de närmare föreskrifter regeringen meddelar.

53 §

1 mom. Uppföres ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort på mark, som är avsedd för annat ändamål än gata, torg, park eller annan allmän plats, är anläggningens eller byggnadens ägare skyldig att inrätta och utrusta skyddsrum, som skall anordnas i anläggningen eller byggnaden på grund av beslut enligt 27 §. Den som med nyttjanderätt innehar fastighet eller byggnad eller del därav må ej hindra ägaren att där inrätta skyddsrum.

/ skyddsrummets utrustning Den som äger anläggning eller

skaU ingå brand- och sjukvårdsma- byggnad, i vilken skyddsrum an-

I mom. EnskUt skyddsrum, som enligt 24 § skaU finnas för anläggning eller byggnad, skaU inrättas, utrustas och underhållas av dennas ägare.

teriel enligt anvisningar, som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

2 mom. Upphör inom visst område eller å viss plats skyldighet

ordnats enligt första stycket, är skyldig att vårda och underhålla skyddsrummet och dess utrustning.

Den som anordnar skyddsrum enligt första stycket äger rätt att av statsmedel utfå ersättning härför. Denna ersättning beräknas med hänsyn till antalet platser i skyddsrummet och normalkostnaden för att anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats. Ersättningen bestämmes av länsstyrelsen och utbetalas när slutbesiktning av skyddsrummet har ägt rum.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall även gälla tiUbygg-nad av befintlig anläggning eller byggnad.

2 mom. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsort.

Skall ett i organisationsplanen upptaget allmänt skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet, därest det kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrifter Konungen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvänd-ningsvärde. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för det allmänna civilförsvaret enligt gällande organisationsplan anordnas i anläggning eller byggnad eller på mark, som äges eUer nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrifter regeringen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvär-de. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

Skall åtgärd enligt 40 § 1 mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen vidtaga åtgärden, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Den som vidtager åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.

Nuvarande lydelse skyddsrum efter vad i 24 § 2 mom. första stycket sägs, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant skyddsrum och dess belägenhet, så ock att bestämma grunderna för kostnadens fördelning.

Finnes ägare icke skäligen kunna inrätta erforderligt skyddsrum i egen fastighet eller byggnad och kan behovet av skyddsrum icke lämpligen tillgodoses genom anordnande av gemensamt skyddsrum, äger länsstyrelsen medgiva ägaren rätt att inrätta skyddsrum i annan tillhörig fastighet eller byggnad.

Föreslagen lydelse

anläggningens eller byggnadens ägare skyldig att till staten utgiva skyddsrumsavgift enligt vad nedan sägs. Avgift utgår dock ej för byggnad som i sin helhet är avsedd för bostadsändamål.

Skyddsrumsavgiften utgår efter en viss procentsats av det enligt tredje stycket beräknade grundvärdet och bestämmes av länsstyrelsen.

Grundvärdet beräknas med hänsyn tiU det största antal personer, som under dag eller natt i allmänhet vistas i anläggningen eller byggnaden under fredstid, och normalkostnaden för att anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats. Är anläggningen eller byggnaden delvis avsedd för bostadsändamål, beräknas grundvärdet dock endast för den del av anläggningen eller byggnaden som är avsedd för annat än bostadsändamål.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall även gälla

1. till- eller påbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad,

2. ombyggnad av befintlig anläggning eller byggnad,

3. inredande helt eller delvis av befintlig anläggning eller byggnad till väsentligen annat ändamål än det vartiU anläggningen eUer byggnaden förut varit använd.

Om åtgärd som avses i fjärde stycket ej medför att anläggningen eller byggnaden kan beräknas kvarstå under avsevärt längre tid än eljest skulle ha skett, skall skyddsrumsavgift utgå endast till den del som svarar mot det ökade skyddsbehov som uppkommer genom åtgärden.

Prop. 197521

Nuvarande lydelse

d) att, enligt vad Konungen därom förordnar, förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med anordningar, som kunna bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning.

Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten tiU annan, skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) ägaren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

Föreslagen lydelse

d) att, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme, i vilket de som vistas i anläggningen eller byggnaden kunna beredas skähgt skydd mot radioaktiv strålning, kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras; samt

ej att, om skyddsrum finnes i anläggningen eller byggnaden, under civilförsvarsberedskap upplåta detta åt befolkningen enligt vad som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 197521 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nytta, åtgärden kan medföra för honom. Är kostnaden eller skadan ringa, utgår icke ersättning.

Anspråk på ersättning prövas i Anspråk på ersättning prövas i

den ordning som är stadgad be- den ordning som är stadgad be
träffande rekvisition för krigsmak- träffande rekvisition för försvars
tens behov. maktens behov.

65 §

För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller böra vidtagas inom eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som ankommer på civilförsvaret, eller eljest till skydd mot skada av fientlig verksamhet, så ock i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret äger civilförsvarsmyndighet besiktiga anläggningen eller byggnaden.

För utrönande om och i vad mån skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggning eller byggnad äger kommunen besiktiga anläggningen eller byggnaden

68 §*

Civilförsvarschef och chef för undsättningskår inom civilförsvaret ävensom länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest det finnes erforderligt för att statlig civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tiUräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast taga i anspråk sådan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde; dock må efter länsstyrelsens medgivande civilförsvarschef taga motorfordon, släpfordon och motorredskap i anspråk, även om de finnas inom annat till länet hörande civilförsvarsområde.

Ianspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ianspråktagande av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två veckor från del att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsuppgift.

I den mån det prövas nödigt för I den mån det prövas nödigt för

fullgörande av kommuns skyldig- fullgörande av kommuns skyldigheter enligt 40 § 1 mom. b) och c) heter enligt 40 § 1 mom. b) och c)

* Senaste lydelse 1964:65.

Är någon jämUkt 15 § eller bestämmelse i 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller jämUkt 80 § andra stycket skyldig att fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumUge, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad tiU ersättning för kostnaden.

Är någon jämhkt 15 § eller bestämmelse i 4, 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller jämhkt 80 § andra stycket skyldig att fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad till ersättning för kostnaden.

Prop. 197521 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

81 §'

Till dagsböter eller fängelse i Till böter eller fängelse i högst

högst ett år eller, om brottet ett år eller, om brottet begåtts
begåtts under högsta civilförsvars- under högsta civilförsvars
beredskap och är att anse som beredskap och är att anse som
grovt, till fängelse i högst två år grovt, till fängelse i högst två år
dömes dömes

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;

2. den som under tjänstgöring i civilförsvaret vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civilförsvaret uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;

4. den som i strid mot föreskriften i 19 § eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin vistelseort ävensom den som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;

5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anled- 6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvars- ning vägrar att låta civilförsvars-myndighet besiktiga anläggning el- myndighet eller kommun besikti-ler byggnad efter vad i 65 § sägs; ga anläggning eller byggnad efter

vad i 65 § sägs;

7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke;

8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämUkt 8 kap. beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendomens tagande i anspråk; samt

9. den som eljest åsidosätter 9. den som eljest åsidosätter föreskrift eller föreläggande, som föreskrift, som meddelats med

Senaste lydelse 1964:213.

Nuvarande lydelse meddelats med stöd av denna lag eller av Konungen meddelade tillämpningsbestämmelser till lagen och ej avser åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen ej kan tillrät-taskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning tiU kronan för egendomens värde.

Föreslagen lydelse stöd av bemyndigande i denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut, som meddelats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades, dock ej om därmed avses åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad. / stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Över beslut av civUförsvarschef, chef för undsättningskår eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enhgt 49, 54 eller 55 §, om uttagande av egendom enligt 76 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning eller underhåll av enskilt skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §.

Över beslut av civilförsvarschef, chef för undsättningskår eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen. / samma ordning föres talan mot kommunal myndighets beslut enligt 2 7 och 32 §§.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enhgt 49 eller 54 §, om ersättning enligt 53 § och skyddsrumsavgift enligt 55 §, om uttagande av egendom enligt 76 § eller om föreläggande av vite vid underlätenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, värd eller underhåll av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §.

1 övrigt föres talan mot länssty- I övrigt föres talan mot länssty-

relses beslut enligt denna lag hos relses beslut enligt denna lag hos Konungen genom besvär. 1 samma regeringen genom besvär. I samma ordning föres talan mot civilför- ordning föres talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen. svarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 34, 35, 37 eller 58 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamhng.

2. Bestämmelserna 14, 10, 22-30, 32 och 33 §§, 40 § 1 och 2 mom. samt 42, 43, 53-57, 62, 65, 68, 78, 80, 81 och 83 §§ tUlämpas aUUämt i den äldre lydelsen för tid till och med utgången av juni 1979.

3. Utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller får regeringen för viss tätort eller annan plats bestämma att skyddsrumsplan skall upprättas och antagas enUgt grunderna för 24-26, 28 och 29 §§ i den nya lydelsen.

4. Har före den 1 juli 1979 byggnadslov eller godkännande enligt 33 § i den äldre lydelsen sökts för byggnadsföretag, som påbörjas efter denna dag, skall äldre bestämmelser tUlämpas på byggnadsföretaget, om ej besked påkallas enligt 5.

5. Den som avser att efter den 30 juni 1979 påbörja byggnadsföretag som avses i 32 § i den nya lydelsen får från och med den dag regeringen dessförinnan bestämmer påkalla besked enligt nämnda lagrum huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.

6. Skyddsrum som anordnats enligt äldre bestämmelser skall vårdas och underhållas enligt de nya bestämmelserna i 40 och 53 §§ eller med stöd av förordnande enligt 53 § 2 mom. i den nya lydelsen.

7. Skyddsrum vUket har anordnats som enskUt skyddsrum enligt äldre bestämmelser skall under civilförsvarsberedskap utan ersättning upplåtas åt befolkningen enligt vad som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

Prop. 197521 26

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Holmqvist

Proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m. m.

1 Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1969 tillkallades den 28 oktober 1969 en sakkunnig med uppdrag att se över bestämmelserna om skyddsrumsbyggandet. Den sakkunnige' antog benämningen 1969 års skyddsrumsulredning. Utredningen avlämnade den 5 juni 1972 belänkandet (SOU 1972:50) Skyddsrum. Betänkandet upptar förslag till ändringar i civilförsvarslagen. Förslaget torde få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Övre Norrland, överbefälhavaren (ÖB), fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt (FOA), civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationaliseringsinstitut, socialstyrelsen, postverket, televerket, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), bostadsstyrelsen, slatens planverk, riksnämnden för kommunal beredskap, länsstyrelserna, efler hörande av vissa kommunstyrelser, i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorrlands och Västerbottens län, civilbefälhavama i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet, samarbetsnämnden för lokal- och utruslningsprogramkommittéerna för universitet och högskolor (LUP-nämnden), boendeutredningen, bygglagutredningen, Sveriges civilförsvarsförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges In-

' Generaldirektören Stig Swanstein. i utredningsarbetet har som experter deltagit förste länsas,sessorn Lennart Nordbeck, kanslirådet Gösta Terstad, ekonomidirektören Olle Westin, numera byråchefen Brita Schwartz och numera rättschefen Bengt Hedman.

Prop. 197521 27

dustriförbund. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska Riksbyggen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund u.p.a. (HSB) samt Hyresgästernas Riksförbund.

På grundval av de synpunkter och önskemål som vid remissbehandlingen av betänkandet framförts bl. a. om skyddsrumsbyggandets kostnader och finansiering har under våren 1974 inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria (Ds Fö 1974:5) om skyddsrummens finansiering.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av civilförsvarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut, byggnadsstyrelsen, RRV, ÖEF, bostadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna, efter hörande av vissa kommunstyrelser, i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, VästmarUands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län, boendeutredningen, bostadsfinansieringsutredningen. Svenska kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, SBEF, Svenska Riksbyggen, SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, HSB samt Hyresgästernas Riksförbund.

Prop. 197521 28

2 Tidigare bestämmelser

De första åtgärderna för att upprätthålla ett civUt försvar vidlogs på enskUt initiativ på 1930-talet. Efterhand blev åtgärderna föremål för statlig reglering. Ar 1937 tillkom luftskyddslagen (1937:504), som innehöll grundläggande bestämmelser om luftskyddets organisation och planläggning.

Andra världskrigets utbrott medförde en intensifiering av arbetet på luftskyddets område. Är 1939 utfärdades en särskild kungörelse med bestämmelser om alarmering, mörkläggning m. m. (1939:800). Genom en ändring (1940:81) i luftskyddslagen infördes skyldighet för kommun att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande anordna allmänt skyddsrum. Dessutom lagfästes genom en särskild skyddsrumslag (1940:119) för första gången skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m.

Genom ändringen i luftskyddslagen kunde Kungl. Maj:t ålägga kommun att inrätta skyddsrum åt luftskyddspersonal, åt personer som togs om hand på hjälpplatser eller åt vägfarande och andra som uppehöll sig utomhus på allmänna platser. För anordnande av allmänt skyddsrum skulle i princip utgå statsbidrag med 2/3 av byggkostnaden.

EnUgt 1940 års skyddsrumslag skulle inom områden som Kungl. Maj:t bestämde följande anläggningar och byggnader förses med enskilda skyddsrum:

1. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning som var av vikt för den allmänna samfärdseln,

2. industriell anläggning vid vilken i regel minst 25 personer samtidigt var sysselsatta,

3. anläggning, som inrymde undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller pensionat och var avsedd hysa minst 25 personer,

4. byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del var avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal, samt

5. annan anläggning eller byggnad, inom vilken människor bodde eller eljest vanligen vistades, om skyddsmmmet ansågs erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Skyddsrum skulle anordnas inle bara i samband med nybyggnad utan också i redan befintliga anläggningar och byggnader. Skyddsrummen skulle ge skydd mot splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål samt stridsgaser.

Ar 1944 tillkom den första civilförsvarslagen (1944:536). AUa lagbestämmelser om anordnande av skyddsrum fördes samman i denna lag. Skillnaden mellan allmänna och enskilda skyddsrum behölls. De allmänna skyddsrummen var avsedda att bereda skydd åt personalen i det allmänna civilförsvaret, åt personer som togs om hand vid hjälpplats, härbärge för utbombade eller annan dylik anstalt samt åt vägfarande och andra som uppehöll sig på allmän plats. De enskilda skyddsrummen var huvudsak-

Prop. 197521 29

ligen avsedda att bereda skydd åt civilbefolkningen på arbetsplatserna och i bostadshusen. AUmänna skyddsrum skulle i mån av behov finnas i tättbebyggda områden, som inte var av endast ringa omfattning och betydelse, samt om särskilda förhållanden påkallade det även på andra platser. Skyddsrummen skulle anordnas och underhållas av kommunerna, som fick statsbidrag med i princip 2/3 av kostnen.

Enskilda skyddsrum skulle enligt 1944 års civilförsvarslag anordnas inom områden eller på platser där s. k. särskUt civUförsvar skuUe finnas enligt organisationsplan. Detta innebar att skyddsmm skulle anordnas i tättbebyggda orter med en folkmängd av minst 200 personer och en boendetäthet av 25 personer per hektar. Skyldigheten att anordna skyddsmm var begränsad tUl samma kategorier anläggningar och byggnader som omfattades av bestämmelsema i 1940 års skyddsrumslag. EnskUda skyddsmm, som avsågs för bostadshus, skulle rymma minst så många personer som beräknades i allmänhet vara bosatta inom byggnaden under fredstid. I fråga om annan anläggning eller byggnad skuUe enskilt skyddsrum i princip beräknas för minst så många personer som under krig kunde antas i allmänhet samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller eljest vistas inom anläggningen eller byggnaden. Skyldighet att anordna enskUda skyddsrum åvUade anläggningens eller byggnadens ägare.

Såväl allmänna som enskilda skyddsrum skulle skydda mot splitter, rök- och stridsgaser, belastning av sammanstörtande byggnadsdelar samt s. k. detonationsvågor. Sådana skyddsrum benämndes normalskyddsrum. Kungl. Maj:t kunde förordna att vissa skyddsmm skulle fyUa större krav på skyddsförmåga, s. k. fullträffsäkra skyddsrum.

I fråga om enskilt skyddsrums belägenhet behölls äldre bestämmelser. Vidare kunde gemensamma skyddsrum anordnas. Civilförsvarslagen innehöll också bestämmelserom s. k. källarmursgenombrott.

På grundval av förslag från 1948 års skyddsmmsutredning (SOU 1950:13) genomfördes år 1951 ändringar i civilförsvarslagen med avseende på skyddsrumsbestämmelsema. Dessa ändringar innebar följande. Den grundläggande skillnaden mellan allmänna och enskUda skyddsrum behölls. AUmänna skyddsrum skulle som förut anordnas för skydd åt personalen i det allmänna civilförsvaret samt för vägfarande och andra som uppehöll sig på aUmän plats. Dessutom skulle skyddsrum anordnas för skydd åt hela civilbefolkningen inom särskUda större upptagningsområden, s. k. befolkningsskyddsrum. Befolkningsskyddsrum skulle vara full träff säkert. Annat allmänt skyddsrum skulle inrättas som fullträff-säkert om Kungl. Maj:t bestämde det och annars som normalskyddsrum. Fullträffsäkert skyddsrum skulle skydda mot omedelbar träffverkan av bomber och projektiler av sådana typer, som kunde antas komma tUl användning vid storanfall med massinsats. Sådant skyddsrum skulle också ge skydd mot övriga verkningar av bomber och projektiler av alla slag. Normalskyddsrum skulle erbjuda skähgt skydd mot andra verkningar av bomber och projektiler än omedelbar träffverkan samt byggnadsras. De allmänna skyddsrummens beskaffenhet och belägenhet m. m. skuUe

Prop. 197521 30

anges i en organisationsplan, som fastställdes av länsstyrelsen. Det ålåg kommunerna att anordna de allmänna skyddsrummen. Statsbidrag utgick med i regel 2/3 av kostnaden. EnskUda skyddsrum skulle inrättas inom områden med minst 500 invånare och en boendetäthet av 25 invånare per hektar. Skyldigheten att anordna skyddsrum var begränsad huvudsakligen tiU samma kategorier anläggningar och byggnader som omfattats av bestämmelsema i 1944 års civUförsvarslag. Enskilda skyddsrum skulle anordnas som normalskyddsmm. Vissa undantag kunde 'emeUertid medges. Skyldighet att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsmm åvilade anläggningens eller byggnadens ägare.

Under 1950-talet befanns det med hänsyn tUl den krigstekniska utvecklingen nödvändigt att ompröva civilförsvarets inriktning och uppgifter. Mer än tidigare skuUe utrymning sättas i centrum som den viktigaste förebyggande civUförsvarsåtgärden mot atomvapenanfall. Ar 1953 tUlkallades sakkunniga (1953 års civilförsvarsutredning) med huvudsakligt uppdrag att närmare bestämma civUförsvarets verksamhet. Utredningen avgav år 1955 ett delbetänkande som lades till grund för förslag till 1956 års riksdag (prop. 1956:185). Propositionen godkändes av riksdagen (2LU 1956:52, rskr 1956:376) och vissa i propositionen föreslagna ändringar i civilförsvarslagen, som avsåg skyddsrumsbyggandet, trädde i kraft den 1 januari 1957. 1 propositionen förordade dåvarande chefen för inrikesdepartementet att för de utsatta orterna utrymning i fortsättningen skulle planeras efter två huvudalternativ, nämligen dels successiv utrymning, som kunde genomföras när viss tid står till förfogande, dels samtidig snabbutrymning av alla utrymningsberättigade i händelse av överraskande anfall. I alla tätorter som kunde betraktas som anfallsmål skulle i princip skyddsrum inrättas även i fortsättningen. Det förutsattes att skyddsrumsbyggandet begränsades genom att det invånarantal som motiverade inrättandet av skyddsrum höjdes. I de mest utsatta orterna, i synnerhet de där man måste räkna med risk för atomvapenanfall, skulle i innerområdena och i övrigt särskilt riskfyllda delar endast bergrum eller likvärdiga betongskyddsrum/befolkningsskyddsrum byggas. 1 övriga delar av dessa orter och de mindre utsatta orterna skulle skyddsrummen anordnas som normalskyddsrum. Enligt departementschefens mening borde enskilda skyddsrum inte längre byggas inom områden med befolkningsskyddsrum. Enligt lagändringarna skulle det ankomma på Kungl. Maj:t all avgöra i vilka orter som befolkningsskyddsrum skulle anordnas. I fortsättningen skulle Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande civilförsvarsstyrelsen bestämma inom vUka områden och på vilka platser enskilda skyddsrum skulle anordnas.

Nu gällande civilförsvarslag (1960:74) bygger på beslut av 1960 års riksdag (prop. 1960:5, 3LU 1960:5, rskr 1960:133). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1960. Föreskrifter om tiUämpningen av lagen finns i civilförsvarskungörelsen (1960:377). Den nya lagen medförde ändrade skyddsrumsbestämmelser. Sedan år 1960 har endast ett par smärre ändringar gjorts i civilförsvarslagens bestämmelser om skyddsrumsbyggandet. Bl. a. har barnstuga undantagits från skyddsrumsbyggnadsplikten.

Prop. 197521 31

3 Nuvarande ordning

De grundläggande bestämmelsema för skyddsrumsbyggandet finns i civUförsvarslagen (1960:74) och civUförsvarskungörelsen (1960:377).

Skyddsrum skall enligt bestämmelserna i civilförsvarslagen anordnas för civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig. Skyddsrum benämnes med hänsyn tUl den avsedda användningen a//wa>?f skyddsrum eller enskUt skyddsrum. I fråga om beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum. Allmänna skyddsrum skall inrättas i tätorter och andra särskilt riskfyllda delar av hotade orter för att under krig bereda skydd åt tjänstgörande civilförsvarspersonal och åt civilbefolkningen i vissa områden. Enskilda skyddsrum är avsedda för skydd av dem som bor eller uppehåller sig inom vissa byggnader och anläggningar.

Bergfast skyddsrum skall enligt 26 § civilförsvarslagen anordnas så att del ger skydd mot verkningarna av alla slag av vapen, som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsats samt mot andra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum. Normalskyddsrum skall ha sådant utförande att de ger skydd mot

a) andra verkningar än omedelbar träffverkan av alla slag av vapen, som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsats;

b) tryckverkan av kärnvapen i den mån denna till sin styrka inte överstiger tryckverkan, mot vilken normalskyddsrum skall ge skydd enligt a);

c) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen.

Vidare föreskrivs i civilförsvarslagen att när normalskyddsrum anordnas inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall iakttas att skyddsrummet får sådan hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman. I såväl allmänna som enskilda skyddsrum skall de byggnadstekniska anordningarna vara av stadigvarande natur. Skyddsrum skall vidare vara försett med reservutgång och, om det är anordnat i byggnad, utföras på det sätt som är mest ändamålsenligt med hänsyn tUl byggnadens beskaffenhet och läge. Har skyddsrum anordnats i källare till byggnad eller byggnader, som utgör eller tUlhör sluten kvartersbebyggelse av minst 40 meters längd, och ingår byggnad med mer än två våningar i bebyggelsen, får civilförsvarschefen, när ledningen av civilförsvaret ankommer på honom, och annars länsstyrelsen förordna att öppning skall tas upp i källarmur mellan olika delar av bebyggelsen (källarmursgenombrott), om föreskrivna reservutgångar inte säkerställer de förbindelser utåt som behövs i händelse av byggnadsras.

Skyddsrum bör vidare om möjligt inrättas på sådant sätt att det kan nyttias under fred.

AUmänna skyddsrum skall enligt 23 § civUförsvarslagen i erforderlig

Prop. 1975:21 32

utsträckning anordnas inom "stad, köping och annat tättbebyggt område" som inte är av endast ringa omfattning och betydelse, samt på andra platser där särskilda förhållanden påkallar det. Regeringen eller, efter regeringens förordnande, civUförsvarsstyrelsen utser de orter, områden och platser, där allmänna skyddsrum för civilförsvarspersonal skall anordnas samt fastställer antalet allmänna skyddsrum i sådan ort. De allmänna skyddsrummens närmare belägenhet skall anges i organisationsplan. Enligt civilförsvarskungörelsen bestämmes belägenheten av aPmänt skyddsrum av civilförsvarsstyrelsen eller efter styrelsens bestämmande av länsstyrelsen, sedan regeringen fastställt antalet allmänna skyddsrum i orten.

AUmänt skyddsrum skall enligt regeringens bestämmande anordnas som bergfast skyddsrum eller som normalskyddsrum. Det åligger kommunen bl. a. att inrätta och utrusta samt vårda och underhålla allmänt skyddsrum. Kommunen har rätt till statsbidrag med 2/3 av skälig anskaffningskostnad, med avdrag av värdet av fredsanvändning. Till anskaffningskostnaden skall räknas den merkostnad som betingas av att skyddsrummet utförs för fredsanvändning. Regeringen får medge att högre statsbidrag utgår om särskilda omständigheter föreligger. Innan medel finns tillgängliga för beräknat statsbidrag, får kommunen inte avkrävas skyldighet att anordna allmänt skyddsrum.

Om det är nödvändigt för att kommunen skall kunna fullgöra sin skyldighet att anordna allmänt skyddsrum, får markområden, byggnader och annan egendom som innehas av annan än staten tas i anspråk för kommunens räkning. Förfoganderätten utövas av länsstyrelsen.

Skall ett i organisationsplan upptaget allmänt skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum på mark, som ägs eller nyttjas av annan än kommun, får länsstyrelsen medge ägaren eller nytljanderättshavaren att i stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet, om del kan ske ulan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Anordnaren har rätt all få ersättning av kommunen för den del av anläggningskostnaden som överstiger värdet av fredsanvändningen. Länsstyrelsen bestämmer fördelningen av kostnaden.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen bestämmer de områden eller platser där enskilda skyddsrum skall uträttas. Inom sådana områden eller platser skall enligt 24 § 1 mom. civUförsvarslagen följande anläggningar och byggnader förses med enskUt skyddsrum:

1. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar, som är av vikt för den allmänna samfärdseln;

2. industriella anläggningar, vid vilka i regel minst 25 personer samtidig är sysselsatta eller som tillsammans med annan eller andra närbelägna anläggningar utgör en grupp, inom vilken i regel minst 25 personer är sysselsatta;

3. anläggningar, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och är avsedda att hysa minst 25 personer;

4. byggnader som är uppförda i mer än två våningar och som till

Prop. 197521 33

väsentlig del är avsedda för bostads-, kontors- och affärsändamål, dock ej en- eller tvåfamiljshus;

5. andra anläggningar eller byggnader, inom vilka människor bor eller eljest vanligen vistas, om länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med hänsyn tUl anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Bestämmelserna gäller dock inte i fråga om byggnad som till väsentlig del är avsedd för barnstuga som avses i 55 § barnavårdslagen (1960:97).

Gemensamt skyddsrum skall anordnas för två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader om de inte lämpligen kan förses med var sitt skyddsrum. Även i andra fall får gemensamt skyddsrum anordnas om det kan ske utan att skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet efterges. Fråga om sådant anordnande prövas av byggnadsnämnden, om byggnadslov erfordras, annars av länsstyrelsen.

Enskilt skyddsrum skall anordnas på sådant ställe inom eller i närheten av den anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan nås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden.

Enskilt skyddsrum skaU vidare anordnas som normalskyddsmm, om inte regeringen i särskUda faU förordnar att det skall fylla större krav på skyddsförmåga.

I 29 § civilförsvarslagen föreskrivs att enskUt skyddsrum, som är avsett för bostadshus, skall kunna hysa minst så många personer som beräknas under fredstid i allmänhet vara bosatta inom byggnaden. För enskilt skyddsmm som är avsett för annan anläggning eUer byggnad skaU enligt 47 § civUförsvarskungörelsen storleken bestämmas med utgångspunkt i det antal personer som i fredstid i regel uppehåller sig samtidigt inom anläggningen. I 46 § civilförsvarskungörelsen föreskrivs att när normaJ-skyddsmms storlek bestäms skall för varje person, som skall beredas skydd i skyddsrummet, beräknas en nettogolvyta av 0,75 m. Regeringen får dock för särskUda fall förordna att enskUt skyddsrum skaU fylla större krav på utrymme än som nämnts.

Kungl. Maj:t har beslutat att normalskyddsmm i ett 30-tal tätorter skall utföras så att de motstår ett övertryck av en atmosfär (atö), i övriga orter gäller en halv atö. Befolkningsskyddsmmmen i de särskilt riskfyllda orterna bör ha minst en sådan hållfasthet att de motstår ett övertryck av tio atö.

Enligt 53 § civilförsvarslagen skall enskUt skyddsrum inrättas, utmstas och underhållas av ägaren tUl den anläggning eller byggnad för vilken skyddsrummet är avsett. Någon ersättning tiU ägaren utgår inte annat än i undantagsfall.

Kan den som är skyldig att inrätta enskUt skyddsrum inte göra det i egen byggnad och kan behovet av skyddsmm inte lämphgen tillgodoses genom att gemensamt skyddsrum anordnas, kan länsstyrelsen ge honom rätt att inrätta skyddsrummet i annan tUlhörig fastighet eller byggnad.

Om överenskommelse inte kan träffas att anordna gemensamt skyddsrum, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant skyddsrum och dess belägenhet samt bestämma grunderna för kostnadens fördelning. Skälig ersättning skall utgå till ägaren om han åsamkas skada eUer intrång.

3 Riksdagen 1975. I saml Nr 21

Prop. 197521 34

Enligt 30 § civilförsvarslagen kan länsstyrelsen medge undantag från lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighet samt skyddsrummens beskaffenhet, läge och storlek. Förutsättningar för detta är att uppfyllandet av de uppställda fordringarna skulle medföra oskälig kostnad. Även i andra fall kan länsstyrelsen medge undantag, men bara i den mån det kan ske utan att skäliga anspråk på skydd eftersatts. CivUförsvarsstyrelsen får medge undantag från bestämmelserna om beskaffenhet av bergfast skyddsrum. Länsstyrelsen får medge undantag från gällande byggnadsbestämmelser, om skyddsmm lämpligen bör anordnas på allmän plats eller annat område, som enligt bestämmelserna inte får bebyggas eller är avsett för särskUt ändamål.

Byggnadsnämnderna utövar tillsyn över att skyddsrum anordnas enligt gällande bestämmelser. I 33 § civilförsvarslagen föreskrivs att i de fall skyldighet föreligger att söka byggnadslov skaU byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov se till att byggnadsföretaget stämmer överens med bestämmelserna i civilförsvarslagen och med stöd därav meddelade föreskrifter. Föreligger inte skyldighet att söka byggnadslov, skaU den som vill utföra nybyggnad, för vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i skyddsrumshänseende.

Kungl. Maj:t har genom flera olika beslut - senast år 1957 - bestämt inom vilka tätorter, som skyddsram för civilbefolkningen skall anordnas, s. k. skyddsrumsorter. Skyddsrumsorternas antal uppgår för närvarande tUl ca 200, huvudsakligen orter med mer än 5000 mvånare. Tätort har i princip ansetts omfatta det område, där bebyggelsen, utförd eller planerad, är så sammanhängande att avståndet mellan byggnaderna inte överstiger 200 meter. Parker, idrottsplatser, hamnar, bangårdar och industrianläggningar samt liknande områden räknas dock inte som avbrott i bebyggelsen. Skyldigheten att anordna skyddsrum har för vissa tätorter ansetts böra gälla även utanför den egentliga tätorten inom riskområdet för de primära verkningarna av luftanfall med atomvapen mot tätorten. Den närmare avgränsningen bestäms genom att gränserna tas in i en organisationsplan, som underställs civilförsvarsstyrelsen för godkännande i denna fråga.

Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut bestämt att befolkningsskyddsrum i stället för enskUda skyddsrum skall finnas i innerområdena av 14 av de största tätorterna, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås och Gävle. Befolkningsskyddsrum byggs emellertid numera inle. Vidare har Kungl. Maj:t undantagit innerområdena i Visby och Ystad från skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum.

För tillämpningen av civilförsvarsförfattningarnas bestämmelser om skyddsrum har civilförsvarsstyrelsen meddelat vissa föreskrifter och anvisningar för olika typer av normalskyddsmm i publikationen Tekniska bestämmelser för normalskyddsmm, 1974 års upplaga. Dessutom har civilförsvarsstyrelsen utfärdat vissa ytteriigare särskilda anvisningar. Av de

Prop. 197521 35

tekniska bestämmelserna framgår bl. a. följande.

Normalskyddsrum anordnas vid nybyggnad och ombyggnad jämförbar med nybyggnad. Vid tillämpningen av 24 § civilförsvarslagen anses enligt anvisningarna anläggningen vara industriell om den är avsedd för industriell verksamhet eller är belägen inom område som enligt gäUande stadsplan är avsett för industri- eller småindustriändamål. Med industriell verksamhet kan avses industriell tillverkning, bearbetning och hantering av produkter samt i anslutning därtill bedriven kontors-, expeditions- och liknande verksamhet med ett sammanlagt effektbehov av minst 50 kilovoltampére. I fråga om grupp av anläggningar som tillsammans sysselsätter minst 25 personer bör effektbehovel utgöra minst 2 kilovoltampére per anställd för varje i gruppen ingående anläggning. Enligt anvisningarna får provisorisk undervisnings- och vårdanstalt anordnas ulan skyddsrum. Byggnad för undervisning eller vård anses som provisorisk, om den kan fiyttas och ingår i en planering, enligt vilken den skall utnyttjas för sådan verksamhet på samma plats i högst tio år. Radhus och kedjehus med mindre än tre våningar får anordnas utan skyddsrum. Vidare får teater, biograf, restaurang och annan samlingslokal anordnas utan skyddsrum. Beträffande tillämpningen av 24 § 1 mom. femte punkten civilförsvarslagen sägs i anvisningarna att skyddsrumsbyggnadsskyldighet bör komma i fråga endast när det gäller anläggning eller byggnad, i vilken vanligen vistas minst 25 personer och som är belägen högst 3,5 km från militärt mål eller som ingår i bebyggelse, där mer än 1/3 av befolkningen har eller skall ha skyddsrum enligt 24 § 1 mom. första t. o. m. fiärde punkten civilförsvarslagen.

I anvisningarna har civUförsvarsstyrelsen reglerat fredsanvändningen av skyddsrum. Enhgt anvisningarna får fredsanvändning av skyddsrum inte minska dess skyddsförmåga mot vapenverkan. I befintliga skyddsrum får inte hål tas upp i skyddsrummens stomme. Inte heller får ingrepp göras på bärande konstruktion, infästningsanordningar av permanent slag för skyddsrumsutrustning, ingjutningsgods eller ventUer. 1 fredstid kan skyddsmm användas till en mängd olika verksamheter utan att dess skyddsförmåga i krig behöver påverkas. Dessa möjligheter bör tillvaratas för att skapa god skyddsrumsekonomi. Verksamhet eller lagring av vara som kan inverka menligt på skyddsmmsfunktionen godtas inte. Exempel på olämpliga verksamheter är enligt anvisningarna sådana som ger bestående lukt eller ohälsosamt stoft samt hantering av radioaktiv, giftig, brandfarhg eller explosiv vara. Enligt anvisningarna skall skyddsrum med hjälp av tUlgängliga verktyg kunna ställas i ordning av personer utan särskild utbildning för eUer erfarenhet av sådant arbete med ledning av anvisningar som finns i skyddsrummet. Skyddsrum skall kunna sättas i funktionsdugligt skick inom 48 timmar. Viss för skyddsrum nödvändig installation och utrustning får vara demonterad under fredstid. Det gäller t. ex. fläktaggregat, tiUuftskanal och övertrycksmätare. Montering av sådan materiel måste kunna ske enkelt. Demontering under fredstid av materiel som är särskilt viktig för att snabbt höja skyddsförmågan får inte ske. Det gäller t. ex. avlyftning av vissa dörrar.

Prop. 197521 36

Då det gäller skyddsmmmens storlek innehåller anvisningarna bl. a. följande beräkningsregler som grundar sig på att skyddsrum anordnas för det antal personer som i fredstid i regel samtidigt uppehåller sig inom anläggning eller byggnad.

För järnvägsstation, bussterminal, flygplats och därmed jämförhg anläggning beräknas antalet skyddsrumsplatser efter dels antalet anställda, dels antalet trafikanter. Därvid förutsätts att antalet trafikanter inte uppgår till mer än hälften av det största antal som kan komma ifråga. För hamn beräknas antalet skyddsmmsplatser endast efter antalet anställda inom hamnägarens egen verksamhet.

I industriell anläggning beräknas skyddsrumsplatser för det största antal personer, som i fredstid samtidigt är närvarande under ett skift. Hänsyn behöver inte tas till antalet personer vid mötande skift.

För undervisningsanstalt beräknas antalet skyddsrumsplatser efter 60 % av det antal personer anstalten är avsedd för. För sjukhus och för anläggning för öppen vård beräknas platsbehovet efter två skyddsmmsplatser per vårdplats resp. anställd.

För hotell och pensionat beräknas antalet skyddsrumsplatser efter planerat antal logerande gäster samt anställd personal.

För kontor och liknande beräknas en skyddsrumsplats per 30 m våningsyta. För butik och varuhus beräknas två skyddsrumsplatser per anställd.

För bostadshus beräknas en skyddsmmsplats per 34 m våningsyta. För byggnad som inrymmer lokaler för olika ändamål beräknas platsantalet för kontor, butiker och varuhus enligt de normer som nyss nämnts för varie sådan typ av lokal och för bostäder med halva antalet platser enUgt de normer som gäller för bostadshus. Totala antalet platser får dock inte understiga det som normalt krävs för byggnad med enbart bostäder.

I särskilda fall kan länsstyrelsen hos regeringen begära att skyddsrum får anordnas för ett större antal personer än som tidigare angetts, t. ex. för fartygsbesättningar eller trafikanter i hamn.

Skyddsrums totala golvyta får inte överstiga 400 m. Det antal platser i ett och samma skyddsmm som godtas är beroende av antalet ovanliggande betongbjälklag och bärande stomme. Det största antalet platser som godtas enligt anvisningarna är högst 400 skyddsrumsplatser. Skyddsrum får under vissa förutsättningar anordnas i rad. Därvid godtas högst 800 skyddsrumsplatser i en och samma skyddsrumsrad. Skyddsmm får vidare anordnas i byggnad eller friliggande från denna. Skyddsrum placeras om möjligt helt under omgivande marknivå. Skyddsrum skall placeras så att det snabbt kan nås av de skyddssökande för vUka det är avsett. Som största tillåtna gångavstånd i markplanet anges 25—200 m, beroende på våningsantalet i byggnaden. Om särskilda skäl föreligger får dessa gångavstånd ökas med 200 m.

Skyddsrum skall placeras på betryggande avstånd från varandra med hänsyn till vapenverkan. Vidare skall skyddsrum avskiljas på tillfredsställande sätt från utrymme vilket inrymmer verksamhet eller varor som

Prop. 197521 37

kan medföra fara för de skyddssökande. Skyddsrum skall anordnas så att risken för översvämning eller blockering av rasmassor blir så liten som möjligt. Skyddsrum skall ges lämplig form från skyddssynpunkt och förses med öppningar så att in- och utrymning säkerställs utan att skyddsförmågan försämras. Reservutgång skall alltid finnas. 1 skyddsmm skall anordnas gasfång. Ett gasfång erfordras per skyddsrum. Gasfång kan utföras fast eller monterbart. I anvisningarna stäUs också vissa brandtekniska krav m. m. på skyddsrum.

CivUförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser innehåller även föreskrifter och anvisningar i vad avser byggnadskonstmktioner, installationer, utrustning samt ett supplement till föreskrifter och anvisningar för normalskyddsrum i vad avser fredsanvändning.

Den 1 januari 1974 fanns i landet ca 50 000 enskUda normalskyddsmm med sammanlagt ca 4,9 milj. skyddsrumsplatser beräknade efter en skyddsrumsplats per 0,75 m golvyta. Ungefär 2/3 av platserna finns i bostadshus. Drygt hälften av skyddsrummen är av äldre typ, dvs. huvudsakligen avsedda att ge skydd mot konventionella vapen och visst skydd mot BC-stridsmedel och radioaktiv strålning. Efter år 1961 har skyddsrummen getts förbättrat skydd mot bl. a. kärnvapen. I befintliga befolkningsskyddsrum finns sammanlagt 57 000 skyddsrumsplatser beräknade efter en plats per 0,75 m golvyta. Skyddsrummen är fördelade på 15 anläggningar.

Prop. 197521 38

4 Skyddsrum utomlands

1 skyddsrumsutredningens betänkande lämnas en översiktlig framställning över skyddsrumsbyggandet i Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, Schweiz, Sovjetunionen och Västtyskland.

Skyddsrum förekommer i samtliga nu nämnda länder. I det följande redovisas också skyddsrumsbyggandet i USA, Storbritannien, Israel och Jugoslavien.

I Danmark föreligger skyldighet för fastighetsägare att i nybyggnader av viss storlek göra förstärkta källare, som vid senare tillfälle om så behövs kan ställas i ordning tUl skyddsrum. Skyddsrummen får i fredstid användas utan egentliga begränsningar. Genom statens försorg anordnas offentliga skyddsrum för trafikanter och för andra som eljest saknar skyddsrum. Om offentligt skyddsrum inrättas av enskUd eller kommun i samband med alt byggnad uppförs, utgår ersättning av staten för merkostnaden. Det finns ca 1,8 milj. platser i privata skyddsrum och ca 260 000 platser i offentliga skyddsrum. Omkring 150 000 skyddsrumsplatser i privata skyddsrum tiUkommer årligen. Samtliga skyddsrum skall ge ett rimligt skydd mot konventionella vapen samt mot ras, brand och strålning från radioaktiv beläggning. En särskUd utredning har övervägt skyddsrumsfrågorna.

I Finland anordnas enligt befolkningsskyddslagen skyddsrum i de s. k. skyddsorterna (130 st) i byggnader som uppförs i storleken 3 000 m eller mer. Skyddsrummet anordnas av fastighetsägaren och på dennes bekostnad med viss rätt till avdrag i beskattningshänseende. Det åligger kommunerna att bygga allmänna skyddsrum inom områden som saknar skyddsrum samt för trafikanter m. fi. Staten svarar för kostnaden för trafikantskyddsrummen. Är 1970 fanns ca 1,2 milj. skyddsmmsplatser varav 86 000 platser i de allmänna skyddsrummen. Den århga tUlväxten är ca 100 000. Skyddsrummen skall vara säkra mot byggnadsras och andra verkningar av bomber än verkan av fullträff. Ändrade regler och normer för skyddsrumsbyggandet övervägs f. n.

I Norge föreligger allmän skyddsrumsbyggnadsplikt. Den har omfattat tätbebyggelse med över 1 000 invånare i Sydnorge och 500 invånare i Nordnorge. I varje nybyggnad skall skyddsrum inrättas genom fastighetsägaren, som svarar för utgifterna med ett mindre stöd genom beskattningsreglerna. Det ankommer vidare på kommunerna att bygga offentliga skyddsrum i en omfattning som i regel svarar mot 20 % av befolkningen. Kommunerna erhåller i regel statsbidrag med 2/3 av kostnaden för de offentliga skyddsrummen. Den 1 januari 1974 fanns ca 1,3 milj. skyddsrumsplatser. Under senare år har ca 90 000 nya platser om året tillkommit i privata skyddsrum. Skyddsrummen skall skydda mot Iryckverkan, värme, radioaktiv strålning och förorenad luft. Förslag till ändrade bestämmelser har nyligen på stortingets begäran lagts fram för regeringen av direktoratel för civil beredskap. På grundval härav har

Prop. 197521 39

beslutats att skyddsrum inte längre skall byggas i 150 av landets kommuner. I de omkring 290 kommuner där skyddsrum i fortsättningen anordnas skall olika typer av skyddsrum förekomma med avseende på beskaffenheten. Vidare har normerna för beräkning av platsbehovet för olika slag av byggnader ändrats.

I Nederländerna anordnas skyddsrum i flervåningshus. Skyddsrummen skall främst skydda mot radioaktivt nedfall. Anordningar för skydd mot verkan av tryckvåg eller för ventilation saknas.

I Schweiz finns en särskild lag som reglerar skyddsrumsbyggandet. I alla orter med mer än 1 000 invånare skall skyddsmm och reservutgångar anordnas i samband med nybyggnad eller större ombyggnad av källamt-rymmen. Undantag kan emellertid göras. Skyddsrummen anordnas av fastighetsägaren. Statliga och kommunala bidrag utgår med minst 70 %. Antalet skyddsmmsplatser är ca 3 milj. Ärligen tillkommer ca 300 000 nya platser. I aUmänhet inrättas skyddsrummen som s. k. närträffsäkra, vUket betyder att de skall skydda mot stötvåg och splitter från en 500 kg bomb, som faller på visst avstånd från skyddsrummet, samt vara rassäkra. I vissa fall anordnas skyddsrummen som fulllräffsäkra mot nämnda bombstorlek. Förslag om nya riktlinjer för skyddsrumsbyggandet har lagts fram för förbundsförsamlingen. Enligt förslaget skaU målet vara att skyddsrumsplats skall finnas för varje schweizisk invånare. Skyddsrummen skall skydda mot konventioneUa stridsmedel, stridsgaser och kärnvapen samt vara säkra mot brand och ras. Målet för planeringen är att skyddet skall vara fuUt uppbyggt fram till år 1990.

I Sovjetunionen anordnas skyddsmm regelmässigt i källare i fierfamiljs-hus. Tunnelbanorna i de största städerna är avsedda att kunna användas som skyddsrum. Skyddsrumsfrågan har sedan länge tiUmätls stor betydelse. Planer finns för att i hotande situationer även kunna ställa i ordning provisoriska skydd. Skyddsrummen utrustas för att ge ett tillfredsställande skydd mot följderna av kärnladdningsexplosioner och mot sprängbomber. Skydd mot verkningar av ABC-vapen tillmäts den största vikten.

I Västtyskland gäller en särskild skyddsrumslag som trädde i kraft år 1969. Lagen syftar till att införa skyddsrumsplikt i samband med nybyggnation. Enligt förbundsdagens beslut skall emeUertid skyddsrumsbyggandet med hänsyn till den ekonomiska situationen t. v. inle vara obligatorisk för fastighetsägarna. I stället räknade man med att tillskott av allmänna medel skuUe främja att nya skyddsrum frivilligt tUlkommer i nybyggnader. Det beräknades att ca 130 000 skyddsrumsplatser per år skulle tillkomma på frivillig väg. F. n. finns således inte några bestämda mål uppsatta för skyddsrumsbyggandet. Ej heller har den i lagen angivna skyldigheten för fastighetsägare att inrätta skyddsrum satts i tillämpning. Enligt uppställda krav skall skyddsrummen skydda mot ras, brand, radioaktivt nedfall samt biologiska och kemiska stridsmedel. De skall vidare ge ett begränsat skydd mot verkan av tryckvåg.

Prop. 197521 40

I USA vidtas åtgärder för skydd mot verkningar av radioaktivt nedfall. Lokaler som är användbara härtUl har förtecknats och i vissa fall märkts för sitt ändamål.

Storbritannien inriktar sitt civilförsvar på andra komponenter än skyddsrum.

I Israel inreds skyddsrum i praktiskt taget alla nya hus som uppförs i tätorter. För mindre hus byggs ofta gemensamma skyddsrum. Åtgärderna tar sikte på skydd mot verkningarna av konventionell krigföring. Skyddsrum i gränstrakter förses med täckning för skydd mot direktträff från artilleri. Där skall också finnas särskUda säkerhetsrum i husen utöver skyddsrummen för att minska skadorna av överraskande beskjutning. Stor vikt läggs vid anordningar för att skyddsrum skall kunna uppsökas snabbt. Gasskydd är förberett i alla moderna skyddsmm men filter anskaffas inte. Ytterligare skyddsanordningar i form av täckta sphtter-skydd finns längs vägarna i gränsområdena.

I Jugoslavien är skyddsrum obligatoriska i nya hus i alla tätorter. Myndigheterna bestämmer för varie särskUt fall om skyddsrummet skall avse byggnadens eget behov av skydd eller om även andra skyddsbehov skall tUlgodoses samtidigt. För att finansiera skyddsrummen upprättas kommunala fonder som också används för att ställa i ordning skyddsrum i käUare i befintliga byggnader och andra lämpliga utrymmen. Enligt bestämmelserna skaU skyddsrummen i största möjliga utsträckning vara användbara för olika ändamål i fredstid.

Prop. 197521 41

5 Litredningen 5.1 Utgångspunkter

Som utgångspunkt för sitt arbete har utredningen förutom direktiven bl. a. haft de säkerhetspolitiska bedömningarna i 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972:75, FöU 1972:17, rskr 1972231). För civUförsvarets del innebär dessa bedömningar i huvudsak följande.

CivUförsvaret bör bidra tUl totalförsvarets fredsbevarande funktion genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed tiUtron till vår vilja att göra motstånd mot angreppp och påtryckningar. I de faU vi inte lyckas att avhålla från angrepp eller hot är det civilförsvarets uppgift att skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Även i de fall krig pågår i vår omvärld och endast indirekt berör vårt land skall CivUförsvaret kunna lindra de sekundära verkningarna för befolkningen.

Befolkningsskyddets fortsatta utveckUng bör utgå från en ändrad grundsyn på framtida krigs karaktär. Det innebär bl. a. att åtgärder skall vidtas för skydd mot verkningar av i första hand konventionella stridsmedel vid bekämpning av militära mål i samband med invasion och vid markstrider samt att befolkningscentra som sådana inte bör ses som primära mål för angriparen. Skyddet bör dessutom utformas så att man tar tillvara möjligheterna att till måttliga kostnadsökningar åstadkomma skydd mot ABC-slridsmedel.

I 1972 års försvarsbeslut framhålls att skyddsrum och utrymningar inte ersätter varandra utan närmast bör ses som komplement till varandra i olika situationer, exempelvis så att begränsad utrymning får väga upp brister i tillgången på skyddsrum. Det kan också visa sig nödvändigt att i vissa situationer utrymma särskilda grupper av befolkningen eller särskUt hotade områden.

I fråga om utrymning framhålls vidare att utrymningar av den omfattning som förutsätts i det högsta av nu gällande utrymningsalternativ kan ha konsekvenser som i flera hänseenden är mindre önskvärda för samhällslivet. Planeringen bör därför inriktas på att skydd i möjlig mån bereds befolkningen i skyddsrum.

Skyddsrumsbyggandet bör i fortsättningen främst inriktas med hänsyn

tUl det konventionella krigets krav och till att de allvarligaste riskområdena är sådana som innehåller eller Ugger nära militära mål och i invasionsområden. Nuvarande förteckning över skyddsrumsorter bör omprövas mot bakgrunden av denna ändrade grundsyn. Vidare slås fast att det inte längre finns skäl att generellt undanta låghusbebyggelsen från skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Det är nämligen inte begyggelsetypen som bör avgöra var skyddsrum skall finnas utan i stället det bedömda hotet. Inte heller finns det längre skäl att generellt undanta innerområdena i de 14 största tätorterna frän enskilt skyddsrumsbyggande.

De blivande reglerna för att genomföra skyddsrumsbyggandet bör enligt 1972 års försvarsbeslut utformas så att begränsningar av erforder-

Prop. 197521 42

ligt antal skyddsrumsplatser är möjliga. Skyddsrumsbyggandet bör planeras områdesvis inom riskorterna med hänsyn till det bedömda hotet och behovet i stället för att som nu generellt vara låst till de enskilda byggnaderna. Härigenom skulle béhovsberäkningen bättre kunna anpassas till lokala förhållanden och förutsättningar bildas för ett ändamålsenligt resursutnyttjande. I delta sammanhang betonas också betydelsen av att skyddsrunisplaneringen inordnas i den allmänna samhällsplaneringen på ett effektivare sätt än vad som f. n. är fallet.

I de större tätorternas innerområden kommer betydande brister att kvarstå under avsevärd tid även sedan man börjat bygga skyddsrum där. 1972 års försvarsbeslut innehåller därför en rekommendation om att överväga åtgärder för att tillgodose de mest angelägna skyddsbehoven i dessa områden genom att, där så är möjligt till rimliga kostnader, ställa i ordning befintliga och tillkommande undcriordiska utrymmen till skyddsrum.

Vad beträffar skyddsrymmens utnyttjande under krigsförhållanden finns enligt 1972 års försvarsbeslut skäl att utgå ifrån alt skyddsrummen inte under alla förhållanden kan utnyttjas på tidigare planerat sätt, dvs. uppsökas först vid förvarningstillfället. Användningen av skyddsrummen måste anpassas tUl möjliga prestanda hos stridsledningssystemet. Del innebär att skyddsrummen kan behöva tas i anspråk i viss omfattning även under mellanperioder när skenbart lugn råder under ett krig. Frågan om utformningen av skyddsrummen till följd härav bör studeras närmare. En riktpunkt bör härvid vara alt åtgärderna kan genomföras tUl låga kostnader.

5.2 Sammanfattning av utredningens förslag

Med de sålunda redovisade målsättningarna i 1972 års försvarsbeslut som utgångspunkt föreslår utredningen att skyddsrumsbyggandet prioriteras till orter, som är mest utsatta. Även låghusbebyggelse och innerområden bör förses med skyddsrum. Enligt utredningen bör bedömningen av skyddsrumsbehovel ske områdesvis mot bakgrund av en planering, som samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen. Härigenom uppnås bl. a. ekonomiska fördelar genom att skyddsrumsbyggandet bättre kan anpassas till det faktiska skyddsbehovet inom en tätort eller ett område. Besparingarna är så stora alt de väl täcker merkostnaderna för skyddsrum inom låghusområden m. m.

Utredningen föreslår all den närmare avgränsningen av varje ort bestäms av kommunen, som bäst kan beakta de lokala förhåUanden som bör läggas tiU grund för avgränsningen. Gränsen för skyddsrumsbyggnadsskyldigheten bör i princip följa lätortsgränsen.

Utredningen föreslår vidare att skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda byggnader och anläggningar löses upp och all ett friare val av skyddsrumslösningar medges. Inte bara skyddsrumsbehovel bör bedömas områdesvis utan också frågan hur behovet skall tillgodoses. Härvid bör man enligt utredningen beakta att byggnader av olika slag, t. ex. bostadshus

Prop. 197521 43

och byggnader som huvudsakligen inrymmer arbetslokaler, har behov av skyddsrum under olika tider på dygnet och därför delvis kan få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda i samma skyddsrumsutrymme. Genom en sådan översiktlig bedömning av skyddsrumsfrågan anser utredningen det vara möjligt all finna de för varje särskilt fall från civilförsvarslaklisk och ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna.

Enligt utredningen bör del finnas en skyddsrumsplan för varie skyddsrumsort. Planen bör upprättas genom kommunens försorg och antas av kommunens fullmäktige. Den bör fastställas av länsstyrelsen. Planen bör samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen, inte minst med de översiktliga planer, som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinsliluten. Planläggningen föreslås ske enligt anvisningar, som utfärdas av regeringen eller civilförsvarsstyrelsen.

I fråga om ansvaret för skyddsrummens tUlkomst föreslår utredningen att det bör ankomma på civilförsvarsnämnden i kommunen att med ledning av planen ta ställning tUl var skyddsrum skall anordnas. Beslut härom fattas allteftersom nya byggnadsprojekt, i vUka skyddsrum lämpligen kan inrymmas, blir aktuella. Skyldigheten att anordna skyddsrummet läggs på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas.

Med hänsyn till beredskapskravet anser utredningen att all materiel, som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion, bör anskaffas och tillpassas i samband med att skyddsrummen anordnas. Liksom hittills bör materielen under fredslid kunna förvaras nedmonte-rad. Anskaffning av inredning och utrustning som inte direkt hänger samman med själva skyddsfunktionen, som t. ex. sjukvårdsutrustning, bör enligt utredningens mening i stor utsträckning kunna anstå tills civilförsvarsberedskap införs.

När det gäller kontroll av skyddsrummen bör myndigheterna ges sådana resurser att investeringarna inte går förlorade genom att anläggningarnas vård och underhåll försummas.

Enligt utredningens mening bör det, med utnyttjande av befintliga tunnlar m. m., vara möjligt att med enkla medel anordna provisoriska skyddsrum, i vilka de skyddssökande kan få visst stötvågsskydd mot konventionella vapen liksom skydd mot byggnadsras och splitter samt i viss utsträckning mot brand och radioakliv strålning. Förberedelserna för att ställa i ordning provisoriska skyddsrum bör i första hand bestå i en karlläggning av de potentiella skyddstillgångarna i områden med brist på skyddsrum.

En särskild skyddsrumsnämnd bör enligt utredningen tiUsättas med uppgift att inför övergången till de nya reglerna utarbeta de ytterligare föreskrifter m. m. som behövs när de nya reglerna träder i kraft. Sedan nämndens verksamhet upphörl kan man behöva en personalförstärkning vid civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna.

De grundläggande kraven på skyddsrummen bör enligt utredningen även i fortsättningen anges i civilförsvarslagstiftningen. Skyddsrummens närmare utformning kommer därigenom att regleras av lillämpningsbe-

Prop. 197521 44

stämmelser till civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen. För utredningen framstår det som naturligt att sådana tillämpningsbestämmelser meddelas av civUförsvarsstyrelsen. Den nödvändiga samordningen meUan de tekniska bestämmelserna om skyddsrum och andra byggnadsbestämmelser bör kunna åstadkommas genom samverkan mellan civilförsvarsstyrelsen, statens planverk och andra berörda myndigheter, menar utredningen. Utredningen förordar att skyddsrumsbestämmelserna tas in i Svensk Byggnorm som ges ut av planverket och som styr övrigt byggande. Vad gäUer finansieringen av skyddsmmmen föreslår utredningen att var och en som uppför en nybyggnad inom en skyddsrumsort skall erlägga en skyddsrumsavgift. Avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i det antal personer som i fredstid kan beräknas regelmässigt uppehålla sig i byggnaden eller anläggningen. Med utgångspunkt i normalkostnaden för en skyddsrumsplats fastställs storleken av den avgift som skall utgå för varje person kommunvis av länsstyrelsen efter förslag av kommunen. Att skyddsrumsavgift erlagts bör enligt förslaget vara ett vUlkor för att lämnat byggnadslov skall få utnyttjas. Med de medel som flyter in skall skyddsmmsbyggandet bekostas. Skyddsrumsbyggandet förutsätts få den omfattning som är möjlig inom ramen för tillgängliga medel. Därigenom kommer skyddsrumsbyggandets omfattning även i fortsättningen att bero av den fortgående byggnadsverksamheten. Enligt utredningen bör det föreslagna finansieringssystemet öppna möjlighet att delvis finansiera skyddsrumsbyggandet genom tiUskott av allmänna medel, t. ex. för kompletteringsbyggande inom områden där skyddsrumsbehovel är särskilt eftersatt.Avgifterna skall användas till ersättningar till de fastighetsägare som anordnar skyddsrum eller till att täcka kostnader som uppkommit för kommunen genom skyddsrumsbyggen i egen regi. Av avgifterna förslås kommunen ha rätt att tUlgodoräkna sig viss mindre del för administrationskostnader. Influtna skyddsrumsavgifter bör av kommunen redovisas på sådant sätt att det klart framgår hur mycket som är tUlgängligt för skyddsrumsbyggande.

5.3 Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet 5.3.1 Allmänt

Utredningen har utgått ifrån att skyddsrumsbyggandet även i fortsättningen kommer att ha en betydande omfattning. Utredningen framhåller att det med hänsyn till de stora kostnader som är förenade med skyddsrumsbyggandet är angeläget att de resurser som avdelas för ändamålet används effektivt. Skyddsrumsbyggandet måste således styras på ett sådant sätt att skyddsrummen blir väl anpassade tUl behoven och att de skyddsrumslösningar väljs som är så fördelaktiga som möjligt med hänsyn till civilförsvarsmässiga och samhällsekonomiska krav.

tlnligt utredningen får den önskade styrningen av skyddsrumsbyggandet i första hand åstadkommas genom urvalet av tätorter och andra

Prop. 197521 45

platser, där skyddsrum skall anordnas. Detta urval bör göras av regeringen mot bakgrund av den säkerhetspolitiska målsättning som riksdagen har godkänt.

Inom utsedda riskorter bör enligt utredningen skyddsrumsbyggandet sedan styras genom ett planeringsförfarande i kommunal regi men under länsstyrelsernas tillsyn. Planeringen bör omfatta en områdesvis bedömning av behovet av skyddsrum och av frågan hur detta behov skall tUlgodoses på bästa sätt med hänsyn till skyddstaktiska och ekonomiska intressen. Planeringen bör ha formen av särskilda skyddsrumsplaner och skall samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen. Utredningen föreslår att en skyddsrumsplan upprättas för varje tätort och annan plats, där skyddsrum skall anordnas.

5.3.2 Skyddsrumsorter

Enligt utredningens mening bör regeringen liksom hittills hänföra sig till tätortsbegreppet när beslut meddelas om urvalet av skyddsmmsorter. Beslutet bör således innefatta en förteckning över de tätorter, inom vilka skyddsrum skall anordnas, och kompletteras med en definition av begreppet tätort. Med ledning av denna definition bör enligt utredningen sedan den närmare avgränsningen av skyddsrumsorterna ske som ett led i skyddsrumsplaneringen och således beslutas av lokala och regionala myndigheter. Besluten skall för sin giltighet inte vara beroende av godkännande av central instans. Den förenkling av beslutsordningen som detta innebär öppnar förutsättningar för en tätare omprövning av gränsen för skyddsrumsorten. Det blir enligt utredningen därigenom möjligt att successivt utsträcka skyddsrumsbyggnadsplikten tUl nya områden i samma takt som mera fasta bebyggelseplaner tar form. Härmed menas inte att skyddsrumsbyggnadsplikten bara skaU kunna utsträckas tUl områden för vilka stadsplan eller byggnadsplan upprättats enligt byggnadslagen. I stället syftar utredningen närmast på de översiktliga planformer som förekommer vid sidan om de lagreglerade planinstituten. Utredningen föreslår att, sedan regeringen bestämt att skyddsrum skaU anordnas inom en viss tätort, skyddsrumsplan upprättas för orten genom kommunens försorg. Det första momentet i planeringen blir därvid att bestämma gränsen kring det område som skall planeras, dvs. att avgränsa skyddsrumsorten. Detta sker med ledning av den givna definitionen på tätortsbegreppet. Planeringen skall således omfatta det område där bebyggelsen, utförd eller planerad, är så sammanhängande att avståndet mellan byggnaderna inte överstiger 200 meter. Att bebyggelsen är planerad bör i detta sammanhang enligt utredningen betyda att planerna tagit så fasta former att förutsättningar finns för en skyddsrumsplanering. Vilka dessa förutsättningar är får närmare anges i de anvisningar för planeringen som måste utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

Allteftersom tätorten expanderar genom att nya områden planeras för bebyggelse skall skyddsrumsortens gräns flyttas ut och området för

Prop. 197521 46

skyddsrumsplaneringen utvidgas. EnUgt utredningens mening bör skyddsrumsplaneringen samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen under ömsesidig påverkan. Frågan om skyddsrumsplanering bör således tas upp redan när man börjar planlägga ett nytt område för bebyggelse. En annan sak är att skyddsrumsplan för området inte kan antas och fastställas förrän bebyggelseplaneringen kommit så långt alt skyddsrumsplanen kan grundas på en hygglig kännedom om den tilltänkta bebyggelsens utformning — t. ex. vilka verksamheter, som skall bedrivas inom området samt hur många arbetsplatser och hur stor bostadsyta som skall finnas där. Några exakta uppgifter behövs dock inte. Enligt utredningen resulterar ändå varje praktiskt användbar metod att bestämma skyddsrumsbehovel bara i ungefärliga uppskattningar av de verkliga behoven.

Utredningen anser således att skyddsrumsorten i princip skall sammanfalla med tätorten. Undantag härifrån kan dock visa sig vara påkallade. Ett sådant undantag kan t. ex. vara en geografiskt väl avgränsad del av en tätort, som vid en riskbedömning inte anses behöva ingå i skyddsrumsorten av säkerhetspolitiska skäl t. ex. därför att avståndet till närmaste militära mål är stort. Beslut om sådana undantag bör enligt utredningen fattas i samma ordning som urvalet av skyddsrumsorterna och alltså meddelas av regeringen. Undantagen anges lämpligen i förteckningen över skyddsrumsorterna. Skulle — i samband med att en skyddsrumsort utvidgas genom att ett nytt område planeras för bebyggelse — fråga uppkomma om att undanta området från skyddsrumsbyggande, föreslår utredningen att kommunen får göra framställning härom hos regeringen. Över en sådan framställning bör givetvis länsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen yttra sig. Vid bifall till framställningen bör enligt utredningen regeringens beslut meddelas i form av en ändring av ortsförteckningen.

Utredningen framhåller emellertid att den nu föreslagna ordningen för avgränsningen av skyddsrumsorter inte kan tillämpas, när det gäller att avgränsa andra platser än tätorter, där det enligt regeringens beslut skall byggas skyddsrum. I sådana faU är det enligt utredningens mening lämpligast att avgränsningen bestäms i regeringens beslut eller uppdras åt civilförsvarsstyrelsen.

5.3.3 Skyddsrumsområden

Utredningen föreslår att sedan avgränsningen av en skyddsrumsort bestämts skall skyddsrumsorten som nästa led i planeringen indelas i områden, s. k. skyddsrumsområden. Områdesindelningen skall omfatta hela skyddsrumsorten. Denna indelning är enligt utredningen i första hand ett medel för att åstadkomma en önskad styrning av skyddsrumsbyggandet. Indelningen kommer emellertid att få stor betydelse också för det taktiska ulnyttiandet av skyddsrummen under krig. Det områdesvisa skyddsrumsbyggandet i fred förutsätter nämhgen enligt utredningen att skyddsrumsbeslåndet utnyttjas områdesvis i krig. Vid indelningen i skyddsrumsområden måste därför den största vikt fästas vid de skydds-

Prop. 197521 47

taktiska synpunkterna. Det måste givetvis vara praktiskt möjligt för befolkningen inom varje skyddsrumsområde att gemensamt utnyttja skyddsrummen i krig på det sätt som förutsätts när områdesindelningen bestäms.

Utredningen framhåller vidare att korta gångavstånd inte garanterar alt skyddsrummen under alla förhållanden hinner nås vid flyglarm. Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som genom olika slags rörelsehinder eller på grund av hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Följden härav blir att man även med det gångavstånd som nu tillåls bör räkna med att många människor periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre stadigvarande nödbostad. Utredningen drar den slutsatsen att det inte finns anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200 meter som ett största tillåtna gångavstånd. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör anläggas.

Utredningen förutsätter emellertid att skyddsrumsområdenas storlek begränsas så att större gångavstånd än ca 500 meter som regel inte erhålls. Det bör vidare eftersträvas att ge skyddsrummen ett sådant läge att högst 1/3 av de skyddssökande får längre gångavstånd än 200 meter. Enligt utredningen bör ett skyddsrum inte vara större än att det kan ge plats för 400 personer.

Utredningen framhåller vidare att genom att dela in en skyddsrumsort i skyddsrumsområden på ett sådant sätt att dag- och nattbefolkningen väger så jämnt som möjligt inom varie skyddsrumsområde uppnås största möjliga begränsning av skyddsrumsbehovet. Förutsättningarna härför varierar givetvis starkt efter bebyggelsens karaktär. I tätt bebyggda centrala delar av en tätort, där bostäder och arbetsplatser ofta är väl blandade, bör förutsättningarna vara goda. I vissa fall bör det till och med vara möjligt att bilda skyddsrumsområden med i det närmaste lika stor dagbefolkning som nattbefolkning. I skyddsrumsorternas ytterområden, där bebyggelsen är glesare, har man däremot anledning vänta sig att förutsättningarna är sämre.

Vid indelningen i skyddsrumsområden bör vidare enligt utredningen beaktas de möjligheter som i vissa fall finns att tillgodogöra sig sådana överskott på skyddsmmsplatser, som kan uppkomma inom redan bebyggda områden genom övergången till den av utredningen föreslagna metoden att beräkna skyddsrumsbehovet områdesvis. I sådana fall gäller det att dra områdesgränserna så att överskottet kan tillgodoräknas annan bebyggelse - antingen redan uppförd bebyggelse, som saknar skyddsrum, eller planerad bebyggelse, för vUken man då i motsvarande mån sUpper att bygga nya skyddsrum.

Enligt utredningen är det också önskvärt att indelningen i skyddsrumsområden görs mot bakgrund av en uppskattning av vilka byggnadsprojekt som kan förutses bli aktuella inom varje skyddsrumsområde under närmast överblickbar tidsperiod - förslagsvis fem år - och som kan vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbygge. Vid indelningen i skyddsrumsområden bör man enligt utredningen också beakta eventuella möjligheter att bygga skyddsrum utan samband med annat byggnadsprojekt

Prop. 197521 48

t. ex. under ett torg eller i en park.

Utredningen framhåller vidare att det erbjuder speciella problem att anordna skyddsrum i låghusbebyggelse, inte minst småhusområden. Det kan därför vara svårt att finna lämpliga skyddsrumslösningar som inte innebär eftergifter när det gäller de civUförsvarstaktiska kraven. SärskUd uppmärksamhet måste därför ägnas låghusbebyggelsen, när indelningen i skyddsrumsområden bestäms. En annan faktor som kan ha betydelse för områdesindelningen är förekomsten av potentieUa skyddsmöjligheter i befintliga underjordiska eller eljest överbyggda lokaler, som utan mera omfattande åtgärder kan ställas i ordning till provisoriska skyddsrum. Utredningen anser det därför särskUt viktigt att beakta dessa möjligheter i områden, där bristen på skyddsrum är stor och kan bedömas bestå under lång tid framöver.

Enligt utredningen kan det finnas skäl att från tid till annan ompröva indelningen i skyddsrumsområden. Utredningen framhåller dock att det är angeläget att områdesgränserna inte ändras alltför ofta. För att områdesindelningen skall ändras bör därför krävas väsentliga förändringar i de förutsättningar som ligger till grund för indelningen.

5.3.4 Behovsberäkningsprinciper

Utredningen föreslår att behovet av skyddsrum beräknas för varje skyddsrumsområde för sig. Behovet bör för varje område bestämmas antingen efter dagbefolkningen eller nattbefolkningen beroende på vUken som är störst inom området. Enligt utredningen grundas förslaget på tanken att olika byggnader och anläggningar, t. ex. bostadshus och arbetslokaler medför störst behov av skyddsrum under olika tider på dygnet och därför i viss utsträckning bör kunna få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda genom samma skyddsrumsutrymme. Huvuduppgiften inom detta planeringsmoment bhr således att för varje skyddsrumsområde beräkna hur många personer som stadigvarande vistats inom området dels under dagen, dels om natten. För att kunna göra detta måste man givetvis först beräkna motsvarande antal för varje enskUd byggnad och anläggning, där människor vanligen vistas.

Utredningen anser att det inte finns anledning att på det sätt som nu sker göra åtskillnad i skyddsmmshänseende mellan olika typer av bostadshus. Skyddsrum bör anordnas åt alla som bor inom områden, där skyddsmm bedöms vara behövliga, oberoende av antalet våningar i bostadshusen. TiU grund för den områdesvisa beräkningen av skydds-mmsbehovet bör därför läggas det uppskattade behovet vid alla byggnader som inrymmer bostäder.

Utredningen framhåller att gällande regler för beräkningen av skyddsrumsbehovet i bostadshus ger till resultat att antalet skyddsrumsplatser blir onödigt stort, sett på sikt. TUl grund för beräkningen av antalet behövliga skyddsrumsplatser bör enligt utredningens mening inte läggas del omedelbara behovet utan det behov som bedöms föreligga under

Prop. 197521 49

större delen av bostadshusens livslängd.

Vid beräkningen av erforderligt antal skyddsrumsplatser bör således enligt utredningens mening hänsyn tas till den fortgående förbättring av utrymmesstandarden i våra bostäder, som kan förutses mot bakgrund av gällande bostadspolitiska målsättning. Ett annat förhållande som bör tillmätas betydelse vid behovsberäkningen är att boendetätheten i ett bostadsområde enligt erfarenhet minskar successivt under områdets livstid. Sedan boendetätheten kulminerat när området är några år gammalt, sker en fortlöpande utglesning som en följd av bl. a. hushållssprängningen.

Utredningen har sökt att generellt bedöma omfattningen av den successiva befolkningsutglesningen inom nybyggda bostadsområden. Utredningen här därvid funnit att boendetätheten efter ett tjugotal år kan beräknas uppgå tiU 75-80% av vad som gällde vid inflyttningstlUfället.

Utredningen framhåller att det givetvis är omöjligt att med någon högre grad av bestämdhet uttala sig om vilken boendetäthet som kan förväntas i framtiden. Härför krävs ytterligare undersökningar av mer allmängiltig karaktär.

Enligt utredningens mening är emellertid tendensen i boendetäthetens utveckling så klar att utredningen anser sig kunna föreslå att de nuvarande normerna för beräkningen av skyddsrumsbehovet i bostadshus bör ändras. Utredningen anser att den riskökning detta medför inte är större än att den bör kunna godtas. Som riktlinje vid omprövningen av normerna bör enligt utredningens mening gälla att den förväntade boendetätheten om 15-20 år läggs till grund för beräkningen av skyddsrumsbehovet. Utredningen framhåller emellertid vikten av att boendetäthetens utveckling fortlöpande följs upp och att den beräkningsnorm som väljs ändras när utvecklingen ger anledning till det. Vidare bör beaktas att utrymmesstandarden som regel är något högre i småhus än i flerfamiljshus. Nämnda beräkningar bör avse förhållandena nattetid. Utredningen föreslår således all behovsberäkningen sker med utgångspunkt i det totala antalet boende. Detta antal kan i princip anses motsvara natlbefolkningen i bostadshusen. 1 bostadshus är befolkningen under dagen självfallet mindre än natlbefolkningen, eftersom många vistas på sina arbetsplatser under dagtid. Dagbefolkningen i bostadshus bör enligt utredningens mening alltid uppskattas till en viss bestämd del av nattbefolkningen.

Utredningen framhåller att om man övergår till att tillgodose skydds-mmsbehovet områdesvis bortfaller de skäl som för närvarande talar mot att förse mindre industriella anläggningar med skyddsrum. Det är också utredningens mening att skyddsrum skall anordnas för alla som arbetar vid industriella anläggningar oberoende av om anläggningarna är stora eller små. Över huvud taget saknas det från skyddssynpunkt godtagbara skäl för att på det sätt som nu sker göra åtskillnad i skyddsrumshänseende mellan olika kategorier av byggnader och anläggningar. Enhgt utredningens mening bör skyddsrum i princip anordnas för alla som vistas inom områden, där skyddsrum bedöms vara erforderliga.

4 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21

Prop. 197521 50

Utredningen föreslår vidare alt behovet vid industrianläggningar beräknas för ett helt industriområde, inom vilket variationerna i antalet anställda vid olika anläggningar i stor utsträckning kan förväntas väga upp varandra. Förutsättningarna blir härigenom enligt utredningen större för att beräkningen skall resultera i mera verklighetsnära värden än om behovet beräknas för de olika anläggningarna var för sig.

Utredningen framhåller att skyddsrumsplaneringen bör samordnas, tidsmässigt och innehållsmässigt, med den allmänna bebyggelseplaneringen. För nya industriområden bör således skyddsrumsplaner upprättas parallellt med att planerna för markens användning tar fastare former. Så snart det finns förutsättningar att med tillfredsställande säkerhet uppskatta antalet arbetsplatser inom ett nytt industriområde, bör enligt utredningen behovet av skyddsrum inom området bestämmas genom att skyddsrumsplan antas och fastställs. Behovet bör därvid beräknas efter normer som grundas på prognoser om antalet arbetsplatser per ytenhet industrimark. Sådana prognoser görs ofta i samband med att generalplan upprättas. Normerna bör - i likhet med vad som föreslås beträffande motsvarande normer för beräkningen av skyddsrumsbehovet inom bostadsområden - bestämmas med beaktande av förväntad utveckling under en förhållandevis lång tidsrymd.

Utredningen framhåller att det beräknade antalet arbetsplatser per ytenhet industrimark kommer att variera med hänsyn till arten av planerad verksamhet. Enligt utredningens mening bör det dock vara möjligt att faststäUa generella normer, som kan tjäna som riktvärden vid beräkningen. Sådana normer bör kunna frångås, när det finns särskUda skäl för det, t. ex. när planerna för markanvändningen omfattar verksamhet, som medför speciellt många eller få arbetsplatser per ytenhet mark.

Vad som anförts om skyddsrumsbehovet för industrier gäller behovet under dagtid. Något behov under natten torde enligt utredningen generellt sett inle finnas vid industrier. 1 den mån utpräglad processindustri eller annan industri, som regelmässigt drivs kontinuerligt, finns inom ett skyddsrumsområde måste dock beräknas hur många personer som dessa industrier sysselsätter under nattskiftet.

Som utredningen tidigare framhållit bör skyddsrum i princip anordnas åt alla som vistas inom områden där skyddsrum bedöms vara erforderliga. Utredningen föreslår därför att till grund för den områdesvisa beräkningen av skyddsrumsbehovet läggs det uppskattade behovet vid alla byggnader och anläggningar - samlingslokaler undantagna - där det vanhgen vistas människor. I fråga om anläggningar, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat, bör således även de som är avsedda för mindre än 25 personer inräknas, när skyddsrumsbehovet bestäms. Detsamma gäller en- och tvåvåningsbyggnader, som är avsedda för kontors- och affärsändamål. Enligt utredningens mening bör inte heller byggnad som är avsedd för barnstuga undantas när skyddsrumsbehovet beräknas.

Liksom när det gäller bostadshus och industriella anläggningar bör enligt utredningen de normer som ställs upp för beräkningen av skydds-

Prop. 197521 51

rumsbehovet vid olika anläggningar och byggnader, grundas på allmängiltiga och överslagsmässiga uppskattningar av hur många personer, som kan tänkas vistas vid dem. Uppskattningarna bör i görlig mån ske med beaktande av den utveckling, som kan förväntas under närmast överblickbara tidsperiod. För varie slag av anläggning och byggnad bör det finnas två normer, av vilka en avser dagbefolkningen och en nattbefolkningen.

Enligt utredningens mening bör begreppet "skyddsrum" i fortsättningen reserveras för skydd som anordnas åt civilbefolkningen. Skydd, som anordnas åt civilförsvarspersonal och för annan krigsviktig verksamhet, t. ex. viss industriproduktion, bör således inte kallas skyddsrum. I överensstämmelse med denna uppfattning föreslår utredningen att skyddsrumsbehovet uteslutande skall grundas på befolkningsförhållandena. När behovet bestäms för ett skyddsrumsområde skall hänsyn därför inte tas tUl eventuell förekomst av andra skyddsobjekt.

Med ett skyddsrumsområdes dagbefolkning bör enligt utredningens mening förstås befolkningen inom området under sedvanlig arbetstid. Nattbefolkningen bör däremot beräknas på förhållandena under den tid på natten, när de flesta vistas i sina bostäder. Utredningen är väl medveten om att det med dessa definitioner på begreppen dagbefolkning och nattbefolkning finns skyddsrumsområden, inom vilka befolkningen vid vissa tillfällen kan vara större än både dagbefolkningen och nattbefolkningen och att det därför kan sägas att skyddsrumsbehovet inom dessa områden underskattas, om del beräknas på endera av dagbefolkningen eller nattbefolkningen. Enligt utredningens mening är det emellertid orimligt att dimensionera skyddsrumsbyggandet för tUlfälliga behovstoppar. 1 stället bör omfattningen bestämmas av mer varaktiga och allmängiltiga behov. Denna utredningens mening hänger samman med utredningens gmndläggande uppfattning att skyddsrumsbyggandet bör grundas på en schablonmässig uppskattning av skyddsrumsbehovet. Inte minst med hänsyn till de ständiga förändringarna i befolkningsförhållandena är det meningslöst att sträva efter exakta beräkningar av skyddsrumsbehovet.

Ett skyddsrumsområdes dagbefolkning respektive nattbefolkning motsvarar summan av de befolkningstal, som räknas fram för olika anläggningar och byggnader inom området. Den största av dessa summor skaU läggas till grund för den vidare beräkningen av det skyddsbehov som skall tillgodoses inom området.

Värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal bör enligt utredningens mening inte tas med vid beräkningen av skyddsrums behovet. Skälet härtill är att denna personal kan väntas bli inkallad till tjänstgöring under ett tidigt beredskapsskede och i samband därmed lämna sina bostäder och arbetsplatser inom skyddsrumsorterna. Det finns därför inte någon anledning att räkna in berörd personal i den befolkning som skyddsrummen anordnas för. 1 den mån personalen tUlhör försvarsmakten eller civilförsvaret kan för övrigt förutsättas att skyddsbehovet tillgodoses i särskild ordning.

Utredningen föreslår således att det befolkningstal ~ motsvarande

Prop. 197521 52

antingen dagbefolkningen eller nattbefolkningen - som enligt vad tidigare framhållits skall läggas till grund för beräkningen av skyddsrumsbehovet inom ett skyddsrumsområde, minskas med antalet värnpliktiga m. fl. inom området. Minskningen bör utgöras av en schablonmässigt beräknad andel av befolkningen. Enligt CivUförsvarsstyrelsens uppskattningar motsvarar berörd personal ca 12 % av befolkningen.

Avdraget för värnpliktiga m. fl. bör enligt utredningens mening vara hka stort i alla skyddsrumsområden. Utredningen anser t. ex. inte alt i detta sammanhang hänsyn skall las till all det i vissa områden kan finnas ovanligt många eller få män i värnpliktig ålder. Sådana avvikelser från en normal sammansättning av befolkningen bör i stället beaktas, när man bestämmer de normer efter vilka skyddsrumsbehovet för olika slag av anläggningar och byggnader skall beräknas. Så bör bl. a. ske beträffande universitetsbyggnader och ålderdomshem.

Sedan skyddsrumsbehovet för ett skyddsrumsområde bestämts, bör enligt utredningen undersökas i vad mån behovet är lUlgodosett. Inom området befintliga skyddsrum bör således registreras. Utredningen anser att man därigenom får ett mått på omfattningen av det skyddsrumsbyggande som måste komma till stånd inom området. Befolkningsskydds-mm och enskilda skyddsrum bör redovisas var för sig. Beträffande varje skyddsrum antecknas belägenheten och det antal personer som får plats i skyddsrummet. Skyddsrummens kvalitet bör enligt utredningen också antecknas, när det gäller enskilda skyddsrum lämpligen genom angivande av byggnadsår. Däremot behöver skyddsrummens aktuella tillstånd inte särskilt kartläggas och registreras. Endast om det vid den fortlöpande underhållskontrollen uppdagas att ett visst skyddsrum inte fyller de krav som gäller för ifrågavarande kvalitet och skyddsrummet omöjligen kan stäUas i ordning, bör det komma i fråga att stryka skyddsrummet ur registret över befintliga skyddsrum. Anses skyddsrummet ändock utgöra en skyddstUlgång kan det registreras som provisoriskt skyddsrum.

Även skyddsrum,som byggts i område, där enligt nya bestämmelser skyddsrum inte skall anordnas, bör enligt utredningen registreras. Sådan registrering får ske i särskild ordning utan samband med skyddsrumsplan.

5.4 Val av skyddsrumslösning

Utredningen framhåller att utvecklingen går mot en industrialisering av byggandet. Genom variantbegränsning och standardisering kan arbetskraftsåtgången minskas och stora byggdelar med hög färdigställningsgrad tUIverkas i stor skala på fabrik. Bostadsbyggandet organiseras i större projekt där byggnaderna ges en enhetUg utformning: Bostadshusens innehåll renodlas och källare undviks ofta. I produktionstekniskt hänseende bryter källarvåningarna den förenkling, som eftersträvas. I synnerhet vid lägre bebyggelse — två tUl tre våningar — strävar man efter att förlägga

Prop. 197521 53

förråd, tvättstugor, skyddsrum m. m. tUl särskUda byggnader, som kan uppföras oberoende av det seriemässiga arbetet med bostadshusen.

En bättre anpassning av skyddsmmsbyggandet till denna utveckling förutsätter enligt utredningens mening att skyddsrummens nuvarande bundenhet vid de enskilda anläggningarna och byggnaderna löses upp. Visserhgen är det redan enligt gällande bestämmelser möjligt att undantagsvis anordna skyddsrum, som är gemensamt för två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader. Enligt utredningen finns det inte heller något oeftergivligt krav på att skyddsrum skall anordnas inom den anläggning eller byggnad för vilken det är avsett. CivUförsvarsstyrelsen har också på senare tid beviljat flera dispenser för mera fritt valda skyddsrumslösningar. Emellertid har det visat sig att de nuvarande bestämmelserna har en tendens alt binda skyddsrumsbyggandet till lösningar som är dåligt anpassade till den byggnadstekniska utvecklingen. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna ändras så att de främjar ett friare val av skyddsrumslösningar.

Utredningen framhåller vidare att ett friare val av skyddsrumslösningar under alla förhållanden skulle göra det möjligt att söka sig fram tUl den mest ekonomiska storleken på varje särskilt skyddsrum. Också från civUförsvarstaktiska synpunkter skulle en sådan större valfrihet erbjuda fördelar.

Utredningen anser vidare att den otillfredsställande fredsanvändningen av skyddsrummen gör att det kapital som lagts ner i dessa utrymmen förräntar sig dåligt, vilket oförmånligt påverkar skyddsrumskostnaderna. För att minska dessa är del därför angeläget att fredsanvändningen är så inbringande som möjligt. Alt de gällande skyddsrumsbestämmelserna inte resulterar i ekonomiskt tillfredsställande fredsanvändning av skyddsrummen beror enligt utredningens mening i hög grad på att skyddsrummen skall anordnas inom eller i närheten av de anläggningar och byggnader för vilka de är avsedda. Härigenom medges inle de fria val av skyddsrumslösningar som skulle göra det möjligt all uppnå en mer kvalificerad fredsanvändning. Skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda anläggningar och byggnader bör därför enligt utredningen även av denna anledning lösas upp.

Utredningen föreslår också att bestämmelserna ändras så att del blir möjligt att bygga större skyddsrumsenheler.

Utredningen konstaterar all en annan omständighet som minskar fredsanvändningsmöjligheterna har med skyddsmmmens utformning att göra. För att öka friheten vid valet av fredsanvändning bör enligt utredningen de bestämmelser som reglerar frågan om öppning för fönster och dörrar i skyddsrummen mjukas upp. Användningen av specialkonstruktioner, t. ex. väggelement av betong, som kan skjutas för sådana öppningar bör underlättas. Kostnaderna för sådana specialkonstruktioner kan för övrigt bäras lättare av större skyddsrumsenheter, vilket ytterligare stryker under hur angeläget det är att skyddsrumsreglerna är utformade så att den genomsnittliga storieken på skyddsrummen inle blir för liten.

Prop. 197521 54

Enligt utredningen talar alltså flera skäl för att skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda byggnader och anläggningar upphör och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges. Enligt utredningens mening bör inte bara skyddsrumsbehovet bedömas områdesvis utan också frågan hur behovet skall tUlgodoses. Genom en sådan översiktlig bedömning av skyddsrumsfrågan bör bl. a. en ekonomiskt mera fördelaktig fredsanvändning kunna åstadkommas.

Utredningen betonar att det anförda inte utesluter möjligheten att välja den skyddsrumslösning som innebär att varie byggnad förses med skyddsram i källaren. I den mån denna lösning ter sig fördelaktigast vid en sammanvägning av alla beaktansvärda synpunkter - såväl civilförsvarstaktiska som ekonomiska - bör den givetvis väljas. Vad utredningen önskar uppnå är att skapa möjligheter för ett friare val av skyddsrumslösningar.

Utredningen framhåUer att f. n. anordnas skyddsrum av olika typer med varierande skyddsförmåga. Utredningen utgår emellertid från att de skäl som legat tiU grund för denna differentiering inte längre gäller med samma styrka och att därför bara en skyddsrumstyp skall förekomma i fortsättningen. Under aUa förhållanden blir det enligt utredningen enklare att administrera ett skyddsrumsbyggande om detta baseras på en enhethg skyddsrumstyp.

5.5 Skyddsrumsplanering och byggansvar

5.5.1 Central och regional planering

Utredningen har vid sina överväganden kommit till den uppfattningen att det - utöver den förteckning över skyddsrumsorlerna, som regeringen bör faststäUa - inte finns behov av särskilda riksomfattande skyddsrumsplaner. När det gäller skyddsrumsbyggandets omfattning finns det således enligt utredningens mening inte utrymme för någon annan central styrning än den som orlsförleckningen kan sägas innebära. Frågan om skyddsrumsbehovets storlek är beroende av lokala förhållanden och bör inte rimligen prövas centralt. Inle heller bör den takt i vilken skyddsrum skall byggas för att tillgodose behovet bestämmas centralt. Utbyggnadstakten bör liksom hittills bli beroende av den fortgående byggnadsverksamhetens omfattning.

Något behov av regionalt, 1. ex. länsvis, upprättade skyddsrumsplaner har utredningen inte kunnat finna. På länsstyrelsen bör dock som utredningen utvecklar i det följande ankomma att fastställa lokala skyddsrumsplaner och att även i övrigt ha tillsyn över planeringsverksamheten. I del följande behandlar utredningen endast skyddsrumsplaneringen på lokal nivå.

Vid sina överväganden om planläggningen i skyddsrumsorterna har

Prop. 197521 55

utredningen utgått från att skyddsrumsfrågan såvitt möjligt bör bedömas samordnad med andra frågor som rör bebyggelsens utformning. Bäst vore enligt utredningens mening att inordna skyddsrumsfrågan som en del i den allmänna bebyggelseplaneringen. Emellertid har utredningen funnit att det i gällande byggnadslagstiftning inte finns något översiktligt planinstitut, inom vars ram skyddsrumsfrågan kan bedömas omrädesvis på sätt utredningen anser önskvärt. Utredningen har därför kommit fram till att särskUda skyddsrumsplaner bör upprättas. Dessa bör samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen - inte minst med de översiktliga planer, som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinstituten.

5.5.2 Skyddsrumsplan

Resultaten av de olika momenten i planeringsförfarandet bör enligt utredningens mening dokumenteras i en handling som föreslås få benämningen skyddsrumsplan. En sådan plan för skyddsrumsförsöriningen bör upprättas för varie tätort eller annan plats, där skyddsrum skall anordnas.

Utredningen föreslår att i skyddsmmsplanen skall anges skyddsrumsortens avgränsning, dvs. inom vUket område som skyddsram skall anordnas samt i anslutning härtill indelningen i skyddsrumsområden. Båda dessa förhållanden registreras bäst genom en karta, på vilken skyddsmmsortens och skyddsrumsområdenas gränser markeras.

I övrigt bör i skyddsrumsplanen för varje skyddsrumsområde anges

a) skyddsrumsbehovet, dvs. del antal skyddsmmsplatser som skall finnas inom området;

b) skyddsrumstillgången, dvs. befintliga skyddsrum med angivande av deras belägenhet och kvalitet samt det antal personer som får plats i vart och ett av dem;

c) nybyggnadsbehovel, dvs. det antal skyddsrumsplatser som måste tillkomma inom området;

d) möjligheterna att anordna provisoriska skyddsrum i tunnlar och
andra underjordiska utrymmen med särskilt angivande av det antal
personer som beräknas få plats i varje provisoriskt skyddsrum;

e) planerade byggnadsprojekt, som bedöms vara lämpliga all förena
med ett skyddsrumsbyggande;

f) andra tänkbara lösningar på skyddsrumsfrågan än de nu nämnda.
Utredningen framhåller härvid att skyddsrumsplanen genom all

redovisa skyddsrumsbehovet, skyddsrumstillgången och nybyggnadsbehovet inom varie skyddsrumsområde fyller sitt grundläggande syfte att tjäna som hjälpmedel när del gäller att anpassa skyddsmmsbyggandet efler behovet. CJenom att planen också anger möjligheterna att anordna provisoriska skyddsrum inom varie skyddsrumsområde får planen dessutom karaktären av beredskapsinslrument. Med ledning av planen kan i ett skärpt utrikespolitiskt läge bedömas vilka åtgärder som kan vidtas för att som en nödutväg öka skyddstillgängarna genom att anordna provisoriska skyddsrum. Genom redovisningen av möjligheterna

Prop. 197521 56

att anordna provisoriska skyddsrum skapas också ett säkrare underlag för bedömningar i vilka skyddsrumsområden som behovet av ytterligare skyddsrum är mest angeläget.

När det gäUer redovisningen av planerade byggnadsprojekt, som bedöms vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande, och av andra tänkbara lösningar på skyddsrumsfrågan framhåUer utredningen bl. a. att skyddsrum som regel bör byggas i anslutning till andra byggnadsprojekt. Att överblicka vilka byggnadsprojekt som kan bli aktuella och som lämpligen kan förenas med skyddsrumsbyggen låter sig knappast göra för någon längre tidsperiod. Skyddsrumsplaner som innefattar stäUningstaganden i nämnda hänseenden blir därför enligt utredningens mening snabbt föråldrade och måste omprövas med korta mellanrum. Eftersom ställningstagandena är av mycket detaljerad karaktär skuUe varje sådan omprövning kräva ett omfattande arbete.

Utredningen föreslår att skyddsrumsplanen endast bör ha en utredande funktion när det gäller frågan om tillkommande skyddsrums antal, storlek och belägenhet. Mot bakgrund av planen får man sedan successivt ta ställning till vilka skyddsrum som skall byggas. Skyddsrumsplan bör således för varje skyddsrumsområde innehålla uppgift om de byggnadsprojekt som beräknas bli utförda under de närmast följande åren och som kan förväntas vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande. Eftersom det också kan bli aktuellt alt bygga skyddsrum utan samband med annat byggnadsprojekt, bör det enligt utredningen dessutom anges i skyddsrumsplanen vilka skyddsrumslösningar av det slaget som är länkbara inom olika skyddsrumsområden. Som exempel på sådana lösningar nämner utredningen skyddsrum under gala, torg, park eller annan allmän plats. Utredningen framhåller emellertid att den omständigheten att vissa lägen angetts i skyddsrumsplanen som lämpliga för tillkommande skyddsrum inte skall hindra att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten knyts till andra byggnadsprojekt.

Utredningen föreslår att anvisningar om skyddsrumsplanen bör meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av civUförsvarsstyrelsen. Anvisningarna måste vara tillgängliga snarast efter det att de av utredningen föreslagna ändringarna i civilförsvarslagens och civilförsvarskungörelsens skyddsrumsbeslämmelser utfärdats så att skyddsrumsplaneringen kan komma igång snabbi och skyddsrumsplaner vara antagna och faststäUda, när ändringarna något år senare träder i kraft. Utredningen föreslår att anvisningarna grundas på resultaten av en detaljerad provplanläggning av en eller ett par lämpliga skyddsrumsorter.

När det gäller skyddsrumsplanens utformning anser utredningen att det inte finns anledning att nu göra några ingående överväganden. För utredningen framstår det dock som lämpligt att låta planen bestå av en aUmän del, som innefattar karta över skyddsrumsortens gränser och indelning i skyddsrumsområden, samt en speciell del, som innehåller ett uppslag för varje skyddsrumsområde.

Skyddsrumsplaneringen bör enligt utredningens mening vara en kommunal angelägenhet. Den kännedom om ortens befintliga och planerade

Prop. 197521 57

bebyggelse som krävs för att genomföra en planering av den art som utredningen föreslår, finns nämligen bara representerad inom den kommunala organisationen. Utredningen föreslår därför att skyddsrumsplan skall upprättas genom kommunens försorg.

Fråga uppkommer därefter vilket kommunall organ som skall anförtros att göra upp förslag till skyddsrumsplan. Enligt utredningen talar mycket för att uppgiften skall läggas på byggnadsnämnden som onekligen har den bästa kännedomen om ortens bebyggelse och dessutom de största förutsättningarna att sörja för samordningen mellan skyddsrumsplaneringen och bebyggelseplaneringen. Enligt utredningens mening bör dock en sektorplanering av den typ som föreslås inte ankomma på byggnadsnämnden ulan på del fackorgan som verkar inom den berörda sektorn. Utredningen föreslår därför att civilförsvarsnämnden skall ulses att svara för skyddsrumsplaneringen. EU av skälen härtill är all civilförsvarsnämnden givelvis är det kommunala organ som har störst förutsättningar att bevaka de civilförsvarsmässiga intressen som måste beaktas, när en skyddsrumsplan upprättas. Utredningen konstaterar att det dock inte kan begäras att nämnden skall kunna fullgöra denna uppgift på ett tillfredsställande sätt utan bistånd av länsstyrelsens civilförsvarsexperter. Skyddsrumsplan bör därför enligt utredningen utarbetas av civilförsvarsnämnden i nära kontakt med länsstyrelsen, som bl. a. lämnar upplysningar om de skyddstaktiska krav som bör iakttas i planeringsarbetet. Det är givetvis ingenting som hindrar att ett annat kommunalt organ, t. ex. byggnadsnämnden, får tiänstgöra som civilförsvarsnämnd, där det kan anses lämpligt.

Del förhållandel att civilförsvarsnämnden och inle byggnadsnämnden svarar för skyddsrumsplaneringen bör enligt utredningen inte hindra att byggnadsnämndens personal las i anspråk för uppgiften. Därigenom skapas goda förutsättningar för önskad samordning mellan skyddsrumsplaneringen och bebyggelseplaneringen. I övrigt får samordningen säkerställas genom samråd mellan de två nämnderna.

Till ledning vid samordningen bör enligt utredningen finnas anvisningar som meddelas av civilförsvarsstyrelsen och statens planverk i samråd.

Sedan en skyddsrumsplan upprättats, bör den i princip antas av kommunfullmäktige. Enligt utredningens mening bör dock fullmäktige kunna uppdra ål civilförsvarsnämnden att anta skyddsrumsplan i den mån så anses lämpligt. Fullmäktige bör alltid förbehålla sig prövningen av särskilt betydelsefulla frågor. Sådana frågor kan t. ex. avse skyddsrumsorlens avgränsning eller indelning i skyddsrumsområden.

Den statliga kontrollen över skyddsramsplaneringen bör enligt utredningens mening bl. a. ske genom att skyddsrumsplan underställs länsstyrelsen för prövning och fastställelse. Faslställelseprövningen behöver dock inte omfatta planen i dess helhet. Endast följande moment bör fastställas av länsstyrelsen, nämligen skyddsrumsortens avgränsning, dess indelning i skyddsrumsområden samt skyddsrumsbehovel, dvs. del antal skyddsrumsplatser som skall finnas inom varie skyddsrumsområde. I övrigt förutsätter utredningen att länsstyrelsen följer skyddsrumsplane-

Prop. 197521 58

ringen som ett led i den allmänna tillsynen över civilförsvaret i länet.

Utredningen framhåller att skyddsrumsplanen regelbundet bör ses över och justeras, om det behövs. Härutöver bör den revideras om de förutsättningar på vilka planen bygger ändras i något väsentligt hänseende.

För ändring av skyddsrumsplan bör enligt utredningen samma ordnmg gälla som för planens upprättande. Förslag till ändring bör således utarbetas av civilförsvarsnämnden. Den ändrade planen bör därefter antas av kommunfullmäktige eller civilförsvarsnämnden. Avser ändringen förhållande, som skall fastställas av länsstyrelsen, måste den ändrade planen också underställas länsstyrelsens prövning.

5.5.3 Byggansvar

Som framgår av det föregående anser utredningen att såväl skyddsrumsbehovet som frågan om hur behovet skall tillgodoses bör bedömas områdesvis. Genom en sådan översiktlig bedömning anser utredningen att det blir möjligt att finna de från civilförsvarstaktisk och ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna. Valet av skyddsrumslösning bör göras utan att ovidkommande hänsyn tas till frågan om ansvaret för skyddsrummets tillkomst och finansiering. Enligt utredningen skall skyddsrum anordnas i anslutning till andra byggnadsprojekt och civilförsvarsnämndcn bestämma vilka skyddsrum som skall anordnas. Nämnden bör ta ställning successivt allteftersom nya byggnadsprojekt, i vilka skyddsrum lämpligen kan inrymmas, blir aktuella. För varie skyddsrum bör därvid enligt utredningens mening bestämmas belägenheten och det antal personer som skall kunna få plats i skyddsrummet. Skyddsrummets närmare utförande bör regleras genom generella bestämmelser. Att dessa efterlevs får byggnadsnämnden kontrollera vid prövningen av byggnadslovsansökan och den efterföljande kontrollen av byggnadsarbetet.

Utredningen konstaterar att frågan om ansvaret för skyddsrummens tillkomst i och för sig kan lösas genom att en statlig eller kommunal myndighet åläggs att. anordna skyddsrummen. Skulle tillträde till en byggnad i vilken ett skyddsrum skall inrättas inte kunna vinnas på frivUlig väg måste myndigheten utrustas med befogenhet att ta byggnaden i anspråk mot ägarens bestridande. En annan lösning är enligt utredningen att ett gemensamt ansvar för varje skyddsrum åläggs ägarna tUl de byggnader och anläggningar, vilkas skyddsrumsbehov kan anses bli täckt genom skyddsrummet. Utredningen finner emellertid att båda dessa lösningar är mycket opraktiska. 1 stället bör skyldigheten att anordna skyddsrummet läggas på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas enligt civilförsvarsnämndens beslut. Därigenom slipper man den besvärliga uppgiften att reglera flera medverkandes mellanhavanden. Det allmännas administrationskostnader hålls också nere på det sättet.

Vad som anförts tar närmast sikte på skyddsrum som enligt civilförsvarsnämndens beslut skall anordnas i anslutning till nybyggnad, belägen

Prop. 197521 59

på mark som är avsedd för enskilt bebyggande. Utredningen framhåller emellertid att också i fråga om skyddsrum som skall inrättas i allmän byggnad bör ansvaret åvila den som svarar för nybyggnaden. För skyddsrum som skall inrättas i post- och telegrafbyggnad eller annan statlig förvaltningsbyggnad bör således staten svara, medan skyldigheten att anordna skyddsrum i sjukhus, skolor och kommunala förvaltnings-byggnader bör åvUa kommunerna. Primärkommunerna bör dessutom svara för skyddsrum, som skall byggas på mark, avsedd för gata, torg, parker och andra allmänna platser.

5.6 Inredning och utrustning samt vård och underhåll

I 53 § civilförsvarslagen föreskrivs att enskUt skyddsrum skall inrättas, utrustas och underhållas av fastighetsägaren. 1 civilförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser för normalskyddsrum anges närmare vilken inredning och utrustning som skall anskaffas tUl sådant skyddsrum. TUlsynen över att fastighetsägaren underhåller skyddsrummen ankommer på länsstyrelsen.

Utredningen framhåller bl. a. att korta gångavstånd inle garanterar att skyddsrummen under alla förhållanden kan nås vid fiyglarm. Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som på grund av rörelsehinder eller hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Även med det gångavstånd som nu tillåts bör man därför räkna med att många människor periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre stadigvarande nödbostad. Utredningen har dragit den slutsatsen att det inte finns anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200 m som ett största tillåtna gångavstånd. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör anläggas.

Utredningen har inte ansett sig kunna utgå från alt skyddsrummen skall kunna användas som nödbostad av alla människor inom en riskorl. Ett generellt utnyttjande av skyddsrummen som nödbostad av i princip alla kräver bl. a. större golvyta per person än vad gällande bestämmelser föreskriver. En ökning från nuvarande 0,75 m till 1,0 m per skyddsrumsplats innebär att utrymmesbehovet i såväl befintliga som nytillkommande skyddsrum ökar med ca 30 %. Härav följer självfallet vissa kostnadsökningar. Ställs dessutom krav på förbättrad inredning och utrustning höjs kostnaderna ytterligare. Utredningen utgår från att dessa kostnadsökningar inte kan inrymmas i de "låga kostnader", som enligt uttalande i prop. 1972:75 (s. 120) skulle vara riktpunkt, när det gäller att bestämma vilka åtgärder som skall genomföras för att anpassa skyddsrummen till den nya synen på deras utnyttjande.

En tänkbar lösning på detta problem är enligt utredningens mening -med ett visst mått av risktagande — att en del av de skyddssökande som har lätt att förflytta sig och som har korta gångavstånd till skyddsrummen uppsöker dessa vid larm. De som har längre väg till skyddsrummen

Prop. 197521 60

eller som eljest svårligen kan förflytta sig tUlräckligt snabbt har då möjlighet att uppehålla sig i skyddsrum också när flyglarmtillstånd inte råder. En sådan förändring av sättet att utnyttja skyddsrummen bör föranleda en viss omprövning av skyddsrummens inredning och utrustning.

Utredningen fäster stor vikt vid att skyddsrummen inreds och utrustas redan i fredstid på ett sådant sätt, att de utan alltför tidskrävande åtgärder kan ställas i ordning för skyddsrumsbruk. Detta bör dock inte leda till att ett kvalificerat fredsutnyttjande av skyddsrummen allvarligt försvåras. Eftersom väsentliga kostnadsbesparingar kan ernås om lokaler med förutbestämd fredsfunktion kombineras med skyddsrumsfunktionen är det enligt utredningens mening angeläget att olika tekniska åtgärder övervägs, som kan underlätta sådana kombinationer. Det villkor som hittills gällt för skyddsrummens fredsanvändning — att de skyddssökande på egen hand och utan tillgång till specialutrustning (lyftar, truckar m. m.) skall kunna ställa i ordning sitt skyddsrum — bör emellertid enligt utredningens mening behållas. Därmed sker visserligen en viss begränsning av möjligheterna att fredsutnyttja skyddsrummen — bl. a. kan inte alltför skrymmande och tung utrustning för fredsändamål komma i fråga — men det bör ändå vara möjligt att finna ett sätt för ekonomiskt utnyttjande i fredstid av skyddsrummen.

Utredningen är angelägen att framhålla betydelsen av att största möjliga uppmärksamhet ägnas ål teknisk utveckling av olika skyddsrumskomponenter. Speciellt gäller detta entrépartier samt för fredsändamål erforderiiga ljusöppningar, extra dörr- och porlpartier m. m. Samtidigt som så lätta och enkla konstruktioner som möjligt bör eftersträvas för att göra del lättare att ställa i ordning skyddsrummen, bör utvecklingsarbetet inriktas på konstruktioner som främjar olika tänkbara fredsanvändningsområden.

Med hänsyn till beredskapskravet anser utredningen att all materiel, som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion (dörrar, pelare, fläktar m. m.), bör anskaffas och tillpassas i samband med att skyddsrummen anordnas. Även från skyddsteknisk synpunkt förefaller delta erforderligt, eftersom en godtagbar tillpassning av utrustningen i efterhand kan visa sig vara svår att genomföra. Liksom hittills bör materielen under fredstid kunna förvaras nedmonterad.

Anskaffning av inredning och utrustning som inle direkt hänger samman med själva skyddsfunktionen, såsom skärmväggar, brand- och sjukvårdsutrustning, handverktyg, bänkar och sängutrusining, bör enligt utredningens mening i stor utsträckning kunna anstå tills särskUt beslut fattas om förstärkning av beredskapen, även om kostnaderna för denna materiel i förhållande till anläggningskostnaderna i övrigt får anses vara ringa. Materiel med snariiknande funktion torde nämligen lätt kunna anskaffas från enskilda skyddssökande. Vissa föreskrivna utrustningsdetaljer blir vidare snabbt föråldrade genom att nya materielslag med modernare utformning ständigt tillkommer och olika utrustningsdetaljer

Prop. 197521 61

kan under hanteringen i fredstid lätt bli skadade eller förkomma.

Utredningen viU förorda att anpassningen av skyddsrummen tiU den ändrade synen på skyddsrummens utnyttiande i första hand inriktas på effektivare ventilationsutruslning. Enligt utredningen bör tillfredsställande förbättringar i detta hänseende kunna åstadkommas till förhållandevis begränsade kostnader.

Enligt utredningens mening bör genom de åtgärder som utredningen förordat godtagbara förutsättningar ges för att skyddsrummen i viss omfattning skall kunna användas som nödbostad. Detta torde vara möjligt utan större kostnader om viss inredning och utrustning, som inte dhekt hänger samman med själva skyddsfunktionen, anskaffas först när det finns anledning att förslärka beredskapen.

Det är enligt utredningens mening angeläget att fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt vårdar och underhåller skyddsrummen. Den kontroll i detta hänseende som hittills utövats genom länsstyrelserna har varit av typen stickprovskontroll, som varit begränsad till omfattning och geografisk spridning. På många skyddsrumsorter har det inte förekommit någon regelbunden kontroll alls. Orsaken till att erforderlig underhållskontroll inte ägt rum är att det som regel inte funnits tillräcklig personal avdelad för uppgiften. I ett normallän finns på försvarsenheten endast en tiänsteman för handläggning av försvarstekniska ärenden. Vid fördelningen av dennes arbetsuppgifter har kontroUen av skyddsrummen ofta fått stå tillbaka för andra uppgiter, som bedömts vara mera angelägna.

Utförda kontroller har enligt utredningen visat att det finns många brister i fråga om skyddsrummens beskaffenhet. Detta gäller speciellt äldre skyddsrum och skyddsrum i industriella anläggningar. Bristerna skulle i många fall ha kunnat begränsas om regelbunden kontroll av skyddsrummens vård och underhåll förekommit. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att förekomsten av olika ingrepp i äldre skyddsrumsanläggningars konstruktioner, som inverkat menligt på skyddsförmågan, inte beaktats i utredningens redovisning av skyddsrumsbeståndet. Hänsyn härtill måste tas vid värdering av skyddsrumstillgången.

Utredningen anser det angeläget att myndigheterna ges sådana kon-Irollresurser att de investeringar som kontinuerligt görs i skyddsrum inte går förlorade genom att anläggningarnas vård och underhåll försummas. Enligt utredningens mening bör sådana skyddsrum som är äldre än tre år, helst kontrolleras vart femte år, vilket innebär att 20 % av skyddsrumsbeståndet kontrolleras varie år. Ett minimikrav är att kontroller sker av 10 % av antalet skyddsrum varie år.

Utredningen föreslår att uppgiften att utöva kontrollen förs över från länsstyrelsen till kommunen. Inom kommunen bör uppgiften ankomma på civUförsvarsnämnden.

Länsstyrelsens uppgifter i delta sammanhang bör utöver allmän tillsyn begränsas till samordning och rådgivning vid komplicerade frågeställningar, när t. ex. särskild skyddsteknisk expertis erfordras.

Skyldigheten att imderhålla skyddsrum bör enligt utredningen fortfa-

Prop. 1975:21 62

rande åvila ägaren av den fastighet eller byggnad som inrymmer skyddsrummet. Därvid bör också föreligga skyldighet för ägaren att efter anmodan från kommunen eller länsstyrelsen utan särskild ersättning tillse att skyddsrummet tUl aUa delar - inkl. skyddsrumsmaterielen - håUs tUlgängligt för kontroll.

Fastighetsägarens kostnader för skyddsrummets vård och underhåll liksom för hans medverkan vid kontrollen härav bör enligt vad utredningen anför i finansieringsfrågan inräknas i den ersättning, som kommunen har att erlägga när skyddsrummet anordnas.

Liksom hittills bör skyldighet att vidmakthålla skyddsrum föreligga för fastighetsägaren, även om skyldighet att anordna nya skyddsrum inom området eller på platsen upphör.

5.7 Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen

Kungl. Maj:t anmodade år 1969 civilförsvarsstyrelsen att närmare studera vilka skyddstUlgångar, som - utan att vara särskilt inrättade som skyddsrum — finns i de större tätorternas innerområden. Studien, som utfördes i samverkan med berörda länsstyrelser, överlämnades tUl chefen för försvarsdepartementet i augusti 1970. CivUförsvarsstyrelsen framhöll därvid bl. a. att studien synes visa att befintliga tunnelbanor och liknande anläggningar utgör en skyddstillgång som tUl förhållandevis låga kostnader kan ges en balanserad skyddsförmåga, som är i nivå med normalskyddsrummets, dock inte beträffande beredskap. CivUförsvarsstyrelsen tar också i sin perspektivplan upp frågan hur man skall tillgodogöra sig potentiella skyddsmöjligheter i befintliga underjordiska lokaler. Även 1970 års försvarsutredning (SOU 1972:4 s. 214) framhöU i sitt betänkande att åtgärder bör övervägas för att tillgodose de mest angelägna skyddsmmsbehoven i de större orternas innerområden genom att, där så är möjligt tUI rimliga kostnader, stäUa i ordning befintliga och tUl-kommande underjordiska utrymmen tiU skyddsrum. Denna uppfattning delades av min företrädare (prop. 1972:75 s. 119).

Utredningen har för sin del blivit övertygad om att det i de större tätorterna finns rikligt med underiordiska lokaler, som utan mer omfattande åtgärder kan ge visst skydd mot vapenverkan. Sådana utrymmen har tillkommit och tiUkommer genom att det moderna samhällsbyggan-det i tätortemas centrala delar i stor omfattning tvingar fram underjordiska eller eljest överbyggda kommunikationsleder, biluppställningsplatser m. m. Prognoserna talar enhgt utredningen för att man i framtiden kommer att bygga underjord i ökad omfattning.

Enligt utredningens mening bör det vara möjligt att med enkla medel anordna provisoriska skydd, i vilka de skyddssökande kan få visst stötvågsskydd mot konventionella vapen liksom skydd mot byggnadsras och splitter samt i viss utsträckning mot brand och radioaktiv strålning. Utredningen föreslår att skydd av denna karaktär kallas provisoriska

Prop. 197521 63

skyddsrum. Förberedelserna för att ställa i ordning provisoriska skyddsrum bör i första hand bestå av en kartläggning av de potentiella skyddstUl-gångarna i områden med brist på skyddsrum. Kartläggningen bör ske i samband med att skyddsrumsplan upprättas. Lokaler, tunnlar etc. som är lämpliga att inreda tiU provisoriska skyddsrum markeras i skyddsrums-planen. Denna utgör härigenom - vid sidan av sin huvudfunktion att ge underlag för beslut om att anordna skyddsrum i fredstid - ett viktigt beredskapsinstrument. Av planen framgår ortens skyddsrumsbehov samt befintliga skyddstiUgångar såväl i form av skyddsrum som i form av utrymmen som kan stäUas i ordning tiU provisoriska skyddsrum.

Utredningen anser det särskilt angeläget att kartläggning av skydds-tillgångar kommer tiU stånd i de största tätorternas innerområden. Utredningen viU dock inte begränsa kartläggningen tUl dessa områden. Även i andra orter kan det vara värdefullt att skyddstillgångarna blir kartlagda, speciellt då i orter där det finns områden med stor brist på skyddsrum.

Utredningen anser det vara av mycket stor betydelse att samtliga befintliga skyddsrumstillgångar markeras i skyddsrumsplanen. Därigenom ges bättre möjligheter att överblicka olika tänkbara lösningar på skyddsbehovet. Det kan t. ex. visa sig att ett i planen markerat utrymme - lämpligt att utnyttja till provisoriskt skyddsrum - mycket väl och för lägre kostnad än nybyggnad kan ställas i ordning till permanent skyddsrum enligt gällande krav. När beslutet skall fattas om nybyggnad av skyddsrum enligt planen är det också fördelaktigt att ha kännedom om befintliga skyddstillgångar. Härigenom kan man få viss vägledning vid Drioriterine av olika skyddsrumsobjekt.

Som angivits i det föregående skall enligt utredningens förslag skyddsrumsplanen upprättas genom kommunens försorg. För kartläggning av användbara skyddstUlgångar kan skyddsteknisk expertis erfordras. Eftersom sådan normall inte finns hos kommunerna, anser utredningen all dessa bör kunna få visst biträde av länsstyrelsens expertis.

Utredningen har inte ansett sig kunna föreslå att det i fredstid vidtas omfattande byggnadstekniska förberedelser för provisoriska skyddsrum och inte heller att materiel eller utrustning härför anskaffas i större utsträckning. Redan det förhållandet att möjligheterna att anordna provisoriska skyddsrum inventeras måste anses beredskapshöjande. Själva anordnandet kan sannolikt ofta ske under eller strax före civUförsvarsberedskap och bör enligt utredningens mening då ankomma på kommunen. Tekniska anvisningar för att anordna provisoriska skyddsrum bör såvitt möjligt utfärdas av civUförsvarsstyrelsen.

Utredningen viU emellertid hålla möjligheten öppen att i angelägna fall byggnadstekniska eller andra förberedande åtgärder skall kunna vidtas redan i fred. I civilförsvarslagen bör därför föreskrivas skyldighet för kommun att - i den utsträckning statliga medel anvisas - vidta förberedande åtgärder så att skyddstUlgångar som redovisas i skyddsrumsplan snabbt kan ställas i ordning till provisoriska skyddsrum. Del måste an-

Prop. 197521 64

komma på fackmyndigheten - civilförsvarsstyrelsen — att bedöma behovet härav och begära erforderiiga medel.

Utredningen understryker att bristen på skyddsrum i vissa större tätorters innerområden inle inom rimlig tid kan avhjälpas genom nyproduktion, vilket minskar handlingsfriheten vid valet mellan skydd och utrymning. I den mån provisoriska skyddsrum inte kan färdigställas utan t. ex. mycket omfattande byggnadsåtgärder, förefaller beredskapskravet vara dåligt uppfyllt, om alla arbeten anstår till civilförsvarsberedskap. Det är enligt utredningens mening i sådana fall angeläget att erforderliga arbeten med hänsyn till beredskapskravet kommer till utförande i fred. Bedömningen härav måste givetvis göras av civilförsvarsstyrelsen men utredningen framhåller som angeläget — med tanke på ett balanserat civilförsvar - att frågan om särskilda medel för att få tUl stånd sådana arbeten i fred uppmärksammas. Utredningen anser vidare, att fastighetsägarnas skyldighet enligt 57 § civUförsvarslagen att anordna särskilda radiakskydd skall utvidgas till att också avse skydd mot finkalibrig eld och sphtter från tyngre eld. Ett sådant kombinerat skydd bör väl utfört också kunna ge ett visst skydd mot C-stridsmedel och byggnadsras. För den nya typen av kombinerade skydd i områden där skyddsrum inte anordnas föreslår utredningen benämningen skyddade utrymmen.

5.8 Skyddsrumsnämnd m. m.

Utredningen föreslår att regeringen tillkallar en särskild skyddsrumsnämnd med uppgift att inför övergången till nya regler för skyddsrumsbyggandet utarbeta det omfattande anvisningsverk, som måste finnas när de nya reglerna träder i kraft. Utredningen understryker betydelsen av att en sådan nämnd kommer till stånd. Det är angeläget eftersom arbetet med de ytterligare föreskrifter m. m. som erfordras för det nya skyddsrumssysteniet berör bl. a. olika departement, flera centrala myndigheter och kommunerna. Enligt utredningens mening är en särskild nämnd en lämplig organisation för ändamålet. Om delta förslag förverkligas anser utredningen att civilförsvarsstyrelsens uppgift i samband med övergången kommer att avsevärt underlättas. Någon av själva övergångsarbetet föranledd förstärkning av civilförsvarsstyrelsens personal torde därför inte behövas. Utredningen framhåller emellertid att sedan skyddsrumsnämnden upphört med sin verksamhet behov kan komma att förehgga att förstärka civilförsvarsstyrelsen personellt. Denna fråga bör bedömas senare. Utredningen vill betona vikten av all civilförsvarsstyrelsen får de resurser som behövs för att fylla uppgiften som central fackmyndighet på skyddsrumsområdet. Utredningen utgår från att civilförsvarsstyrelsen själv gör framställning om den personalförstärkning som visar sig vara nödvändig.

Enligt utredningens förslag läggs nya arbetsuppgifter av mycket arbetskrävande natur på länsstyrelserna. Bl. a. skall länsstyrelserna fastställa

Prop. 197521 65

skyddsrumsplaner. Denna uppgift förutsätter omfattande förarbeten i nära kontakt med kommunerna som ansvarar för planernas upprättande. Kontakten kan enligt utredningen vara av rådgivande, informerande eller kontrollerande art. Inom länsstyrelserna måste planfastställelsen föregås av samråd meUan de arbetsenheter som har att medverka i ärenden som rör bebyggelseplaneringen. Länsstyrelsens nya organisation är enligt utredningens mening väl ägnad att underlätta sådana samråd. Den typ av ärenden som skyddsramsplaneringen representerar kommer att på ett naturligt sätt falla in i planeringsavdelningens ratiner Det skall enligt utredningens förslag ankomma på länsstyrelserna att gå kommunerna tiU hända med skyddsteknisk expertis bl. a. i frågor som rör skyddsrums lokalisering och utformning samt olika lokalers lämphghet som provisoriska skyddsrum. Länsstyrelserna skall enligt utredningen också handlägga vissa ärenden om skyddsrumsbyggandets finansiering. Bl. a. skall länsstyrelsen pröva framställningar från fastighetsägare som under åberopande av synneriiga skäl önskar få högre ersättning för utförda skyddsrum än den som normalt skall utgå.

Länsstyrelserna får betydelsefulla uppgifter i det administrativa förfarande som utredningen föreslår. För att förslagen skall kunna genomföras i praktiken är det enligt utredningen nödvändigt att länsstyrelsernas personella resurser förstärks. Utredningen räknar med att ytterligare en kvalificerad ingenjör behövs vid varje normallänsstyrelse. Det totala behovet av personalförstärkning vid länsstyrelserna uppgår enligt utredningens uppskattningar till ett 30-tal personer.

5.9 Författningar, tekniska bestämmelser m. m.

Utredningen framhåller att liksom hittUls endast de grundläggande skyddsrumsbestämmelserna bör tas med i civilförsvarslagen. Den närmare regleringen av skyddsrumbyggandet bör ske i administrativ ordning enhgt i lagen inskrivna bemyndiganden för regeringen. Härigenom möjliggörs en fortlöpande anpassning av skyddsrumspolitiken till den tekniska utvecklingen och inträffade förändringar i de säkerhetspoUtiska bedömningarna utan att lagen behöver ändras. Omfattningen av kommunernas och enskildas skyldigheter att medverka i skyddsrumsbyggandet bör dock så långt möjligt regleras i själva lagen. I vUken utsträckning skyldigheterna tas i anspråk får bestämmas på administrativ väg.

Vid granskning av civilförsvarslagen har utredningen funnit att flera paragrafer än de som berör skyddsmmsbyggandet bör ändras med hänsyn till bl. a. införandet av en enhetlig kommunbeteckning. En ytterligare översyn av civilförsvarslagen kan enligt utredningen också behövas.

Det förslag tiU nytt system av regler för skyddsrumsbyggandet som skyddsrumsutredningen lägger fram i sitt betänkande avviker i hög grad från vad som nu gäller. Utredningen föreslår därför inte någon bestämd tidpunkt då skyddsrum skall börja anordnas enligt de nya reglerna. 1 god

5 Riksdagen 1975. I saml.Nr 21

Prop. 197521 66

tid dessförinnan måste civilförsvarslagen och civUförsvarskungörelsen ändras. Vidare måste regeringen bestämma i vilka tätorter och på vilka andra platser som skyddsrum skall anordnas. Innan de nya bestämmelserna kan träda i kraft måste dessutom omfattande tillämpningsföreskrifter utfärdas. För att den nya ordningen skall kunna tUlämpas krävs också alt skyddsrumsplaner upprättas av kommunerna och fastställs av länsstyiel-serna.

Vid den tidpunkt då lagen träder i kraft bör skyddsrumspkner vara upprättade och fastställda för alla skyddsrumsorter. Den nya ordningen bör tillämpas från samma dag i alla orter. Utredningen har visserligen övervägt om inte skyddsrum bör byggas enligt de nya bestämmelserna i en skyddsrumsort så snart skyddsrumsplan fastställts för orten men har avvisat denna tanke med hänsyn till svårigheterna att tillämpa två skilda skyddsrumssystem samtidigt.

Utredningen har betonat vikten av att skyddsrumsbyggandet snarast kommer i gång i de 14 större tätorternas innerområden, där skyddsrum inte har anordnats under senare år. Först sedan skyddsrumsplaner fastställts och det därigenom blivit bestämt hur stort det eftersatta skyddsrumsbehovet är och underlag skapats för beslut om hur detta behov skall tillgodoses på bästa och mest ekonomiska sätt kan skydds-ramsbyggande enligt utredningen komma tiU stånd i innerområdena. Däremot synes skyddsrumsavgifter utan olägenhet kunna tas ut för byggnadsföretag i mnerområdena innan de nya reglerna träder i kraft. Avgifterna bör därvid utgå enligt särskilda av regeringen utfärdade föreskrifter. Enligt utredningens mening bör skyddsmmsavgifler som utgår under denna övergångslid bestämmas med en viss försiktighet så att de inte blir större än dem som tas ut sedan de nya reglerna trätt i kraft.

Enligt utredningens uppfattning byggs skyddsrum nästan undantagslöst i anslutning till annat byggnadsprojekt. Därvid utgör skyddsrummet oftast en förhållandevis liten del av byggnadsprojektet och är såväl byggnadstekniskt som ekonomiskt helt integrerat med detta projekt. Även om skyddsrummen i framtiden kommer att utföras i större enheter än hittills är avsikten att fortfarande i första hand söka kombinera skyddsrumsfunktionen med en oberoende av denna programmerad fredsfunktion hos en planerad anläggning eller byggnad. Detta medför att skyddsrummen — även om de anordnas som relativt stora enheter — ändock i allmänhet får en byggnadsvolym av marginell storlek i förhållande till primäranläggningen. Mot denna bakgrund anser utredningen att det är angeläget att bestämmelser, som reglerar skyddsrumsbyggandet, så långt möjligt samordnas med andra byggnadsbestämmelser. 1 och för sig är det givetvis tänkbart att inordna de grundläggande reglerna om skyddsrummens beskaffenhet i byggnadsstadgan. Eftersom skyddsrumsbyggandet är en för civilförsvarets effekt grundläggande åtgärd, som måste avvägas mot och samordnas med andra civilförsvarskomponenter och som tiUsammans med dessa bör stå under tillsyn av en ansvarig central fackmyndighet, kan emellertid utredningen inte förorda

Prop. 197521 67

en sådan lösning av samordningsfrågan.

Utredningen framhåller att de grundläggande kraven på skyddsrummen även i fortsättningen bör anges i civilförsvarslagstiftningen. Skyddsrummens närmare utformning kommer därigenom att regleras av tillämpningsbestämmelser tiU civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen. För utredningen framstår det som naturligt att sådana tUlämpningsbestäm-melser meddelas av den ansvariga centrala fackmyndigheten, civUförsvarsstyrelsen. Den nödvändiga samordningen meUan de tekniska bestämmelserna om skyddsrum och andra byggnadsbestämmelser bör enligt utredningens mening kunna åstadkommas genom samverkan meUan civUförsvarsstyrelsen och statens planverk samt andra berörda myndigheter. Formerna för denna samverkan bör givetvis bestämmas av civilförsvarsstyrelsen och planverket i samråd. Utredningen vUl dock för sin del ifrågasätta om inte en särskUd normkommitté för skyddsrumsfrågor bör tillkallas.

Utredningen föreslår att de tekniska bestämmelser som hittills reglerat den närmare utformningen av skyddsrummen tas in i Svensk Byggnorm, SBN, som är samlingsbeteckningen för de föreskrifter och anvisningar angående husbyggande som ges ut av planverket. Härigenom blir enligt utredningen bestämmelserna mer lättillgängliga och överskådliga för byggbranschen och tillämpande myndigheter. I fråga om utformningen av de tekniska bestämmelserna för skyddsrum anser utredningen att en ökad användning av vad som i sådana bestämmelser brukar benämnas funktionskrav bör eftersträvas. Härigenom stimuleras tekniskt utvecklingsarbete och främjas ett rationellt skyddsrumsbyggande. Ett ökat intresse för s. k. typgodkännande av skyddsrumskonstruktioner och skyddsrumskomponenter torde också kunna förväntas. En sådan utveckling bör enligt utredningens mening hälsas med tillfredsställelse.

Beslut om typgodkännande med hänsyn till skyddsrumsbestämmelser bör enligt utredningen även i fortsättningen fattas av civilförsvarsstyrelsen i egenskap av ansvarig central fackmyndighet. Ju större omfattning civilförsvarsstyrelsens typgodkännande verksamhet får desto mer önskvärt blir det dock enligt utredningens mening att verksamheten effektivt samordnas med motsvarande arbete inom statens planverk. Utredningen föreslår att det skall ankomma på civilförsvarsstyrelsen och planverket alt i samråd pröva formerna för denna samordning. Enligt utredningens mening finns det inte något behov av andra bestämmelser i ämnet än sådana som myndigheterna kan utfärda själva.

5.10 Finansiering

5.10.1 Skyddsrumsavgifter

Utredningens förslag innebär att ett kollektivt ansvar för skyddsrumskostnaderna läggs på fastighetsägarna i skyddsrumsorterna. Utredningen föreslår att skyddsrumsavgifter tas ut av fastighetsägare i samband med

Prop. 197521 68

att nybyggnader uppförs inom områden där skyddsrum skaU anordnas.

Enligt utredningen bör skyddsrumskostnaderna i princip bestridas av ägarna till de byggnader och anläggningar, viUcas skyddsrumsbehov tillgodoses, dvs. alla byggnader och anläggningar, som är belägna inom skyddsrumsområdet och där det vanligen vistas människor. För alla sådana byggnader och anläggningar bör således skyddsrumsavgift betalas. I stor utsträckning är det fråga om samma slag av byggnader och anläggningar, som fastighetsägarna enligt gällande bestämmelser skaU förse med enskilda skyddsrum. Med det system av regler för skyddsrumsbyggandet som- utredningen föreslår är det dock möjligt att slopa den begränsning till viss storlek, som nu gäller beträffande en del typer av byggnader och anläggningar. Dessa begränsningar synes vara nödvändiga så länge det gäller en skyldighet att förse byggnaden resp. anläggningen med skyddsrum. När det är fråga om att erlägga skyddsrumsavgift finns inga praktiska skäl som behöver leda till motsvarande begränsningar.

Utredningen föreslår således att skyddsrumsavgift skaU betalas för industrieU anläggning även om denna inte når upp tiU den nu angivna storleksgränsen att - själv eller tUlsammans med andra närbelägna industriella anläggningar - regelmässigt sysselsätta minst 25 personer samtidigt. Med industriell anläggning bör vidare jämställas hantverkslokal. Beträffande anläggningar som inrymmer undervisnings- eUer vårdanstalter eller hotell eller pensionat bör inte heUer den nuvarande begränsningen till sådana som är avsedda för minst 25 personer gälla i fortsättningen. Det finns inte heller någon anledning att göra undantag för en- och tvåvåningsbyggnader som är avsedda för bostads-, kontors- och affärsändamål.

Skyddsrumsavgift bör i princip tas ut endast en gång för varie byggnad och anläggning. Enligt utredningens mening bör avgiften betalas i samband' med att byggnaden eller anläggningen uppförs. Avgiften kan därigenom gå in i produktionskostnaden och finansieras på samma sätt som denna.

Statsbidrag utgår f. n. till enskilda skyddsrum i undervisningsanstalter och trafikanläggningar. Utredningen föreslår att avgift skall tas ut även för sådana anläggningar och byggnader. Utredningen har inte funnit skäl föreslå någon ändring när det gäller statsbidrag till kostnaderna för att tillgodose ifrågavarande skyddsbehov.

Vad som sagts om uppförande av ny byggnad eller anläggning bör enligt utredningen också gälla vissa åtgärder, som vidtas med befintlig byggnad eller anläggning, i den mån åtgärderna medför att ett ökat antal människor regelmässigt vistas inom byggnaden eUer anläggningen dvs. att byggnadens eller anläggningens skyddsrumsbehov ökar. Med uppförande av helt ny byggnad eller anläggning bör således enligt utredningens mening jämställas tUl- eller påbyggnad av befintlig byggnad eUer anläggning, ombyggnad av befintlig byggnad eUer anläggning samt inredande helt eUer delvis av befintlig byggnad eller anläggning tUI väsentligen annat ändamål än det vartUl byggnaden eUer anläggningen förut varit använd.

Utredningen anser att det i särskilda fall kan visa sig vara skäligt att helt eller delvis befria en fastighetsägare från skyldigheten att betala skyddsrumsavgift. Utredningen föreslår därför att länsstyrelsen skall ges befogenhet att meddela sådan befrielse enligt anvisningar av civilförsvarsstyrelsen.

Avgiften för en byggnad eller anläggning bör stå i viss relation tUl det antal personer för vilka det uppskattas föreligga skyddsbehov. Avgiften bör enhgt utredningen därför bestämmas på grundval av dels detta antal, dels kostnaderna för att anlägga och underhålla en skyddsrumsplats.

Antalet avgiftspliktiga personer för varje byggnad och anläggning kan i allmänhet beräknas motsvara det största antalet av dagbefolkningen respektive nattbefolkningen tUl vilka skyddsrumsbehovet vid byggnaden eller anläggningen uppskattas. När det gäUer byggnader eller anläggningar i vilka det finns både lokaler som till övervägande del används om dagen och lokaler som mest används på natten, bör dock enligt utredningen ett annat betraktelsesätt läggas till grund för beräkningen. Om t. ex. en byggnad inrymmer såväl bostäder som kontorslokaler, bör skyddsrumsavgiften för byggnaden beräknas på summan av det antal personer som utgör nattbefolkningen i bostäderna och det antal personer som utgör dagbefolkningen i kontorslokalerna.

Utredningen framhåller att förslaget inte innebär någon utvidgning av den skyldighet att bekosta skyddsrum som för närvarande åvilar den som uppför en byggnad eller anläggning.

Utredningen föreslår att för varje avgiftspliktigt byggnadsprojekt bestäms ett visst antal personer som skall hgga tUl grund för beräkningen av skyddsrumsavgiften. För varje person skall enligt utredningens mening betalas ett belopp, som fastställs med utgångspunkt i normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden utgör den schablonmässiga ersättning som skaU utgå för varie anordnad skyddsmmsplats.

Det belopp, som läggs tiU grund för beräkningen av skyddsrumsavgifter i en kommun, bör enhgt utredningen anges som en del — lämpligen viss procent — av normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats i samma kommun. Med hänsyn till förekommande skillnader i fråga om uppnådd bonus och tiUgången på skyddsrumsplatser i förhållande tiU behovet kommer procentsatsen att variera från kommun till kommun. Procentsatsen bör enligt utredningens mening bestämmas av länsstyrelsen efter förslag av kommunfullmäktige. Anvisningar som kan tjäna tUl ledning härvid bör meddelas av civUförsvarsstyrelsen.

Utredningen föreslår att skyddsrumsavgiften räknas fram av civilförsvarsnämnden. Avgiftsfrågan bör lämpligen tas upp i samband med prövningen av byggnadslov. För byggnadsprojekt som inte kräver byggnadslov bör enligt utredningen avgiflsfrågan prövas i anslutning till sådan anmälan som enligt 66 § byggnadsstadgan skall göras hos byggnadsnämnden.

Utredningen föreslår vidare att byggnadslov inte får utnyUjas förrän skyddsrumsavgiften betalats. Avgiften bör enligt utredningen få räknas in i projektets övriga initialkostnader och i finansieringshänseende be-

Prop. 197521 70

handlas på samma sätt. Hänsyn bör sålunda tas till skyddsrumsavgiften när byggnadskreditivets storlek bestäms. Avgiften bör enligt utredningen också ingå i det statliga låneunderlaget.

5.10.2 Skyddsrumsavgifternas användning

Utredningen föreslår att skyddsrumsavgifterna skall erläggas tUl kommunen. Av avgifterna bör kommunen ha rätt att tillgodoräkna sig viss mindre del för administrationskostnader. I övrigt skall avgifterna användas tiU ersättningar åt fastighetsägare som anordnar skyddsrum eller tiU att täcka kostnader som uppkommer för kommunen genom skyddsrumsbyggen i egen regi.

Influtna skyddsrumsavgifter bör enhgt utredningen hos kommunen redovisas på sådant sätt att det lätt kan konstateras hur mycket som är tillgänghgt för skyddsrumsbyggande. Utredningen föreslår att avgifterna bokförs på ett särskilt konto bland kommunens rörliga tillgångar och skulder i den s. k. normalkontoplanen.

Genom skyddsrumsplaneringen bestäms hur många skyddsrumsplatser som skall anordnas inom varje skyddsrumsområde. Utredningen föreslår att kommunen så långt möjligt skall tUlgodose detta nybyggnadsbehov med tUlgängliga skyddsrumsavgifter. I princip skall avgifterna — med undantag för den del som avses täcka kommunens administrationskostnader - i sin helhet användas för att bekosta skyddsmmsbyggen. EmeUertid kan avgifterna alternativt användas till modernisering av äldre skyddsmm. Detta användningssätt måste enhgt utredningens mening dock betecknas som en undantagsföreteelse.

Kommunerna bör ha stor frihet när det gäller valet av skyddsrumslösning. Del kan därvid visa sig vara mest fördelaktigt t. ex. att bygga ett friliggande skyddsrum under gata, torg, park eller annan aUmän plats. Sådant skyddsmm bör enligt utredningen anordnas av kommun, som därvid bör tiUgodoräknas ersättning efter samma regler som gäller för övrigt skyddsrumsbyggande.

Den som enligt åläggande av civilförsvarsnämnden anordnar ett skyddsrum bör enligt utredningen givetvis ha ersättning för de kostnader som skyddsrummet åsamkar honom. Emellertid möter det stora svårigheter att beräkna skyddsrumskostnaderna. Eftersom skyddsrum som regel skall anordnas i samband med annat byggnadsprojekt måste kostnaderna för skyddsrummet - eller skyddsrumsfunktionen, där denna "byggs in" i lokal som är programmerad för annan användning — utskiljas bland de andra kostnaderna för projektet. Det kan därvid framhåller utredningen vara tveksamt vilka kostnader som skall tillskrivas skyddsrummet (skyddsrumsfunktionen).

Utredningen framhåller att erfarenheten visar att skyddsrumskostnader inte kan beräknas entydigt. Alltför många svårbedömbara faktorer påverkar resultatet. Utredningen föreslår därför att ersättningar för skyddsrumskostnader skall utgå med schablonberäknade belopp för att skyddsrummens finansiering skall bli enkel och praktisk och orsaka det

Prop. 197521 71

allmänna så små administrationskostnader som möjligt. I princip bör ersättningen för ett skyddsrum enligt utredningens mening motsvara produkten av antalet platser i skyddsrummet och den uppskattade normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden bör fastställas av civilförsvarsstyrelsen för varie kommun där skyddsrum skall anordnas. Beräkningen av normalkostnaden bör ske med beaktande av byggnadskostnadernas geografiska variationer. Utredningen föreslår att de ortskoefficienler som tillämpas vid beräkningen av statliga bostadslån läggs till grund för beräkningen. Innan civUförsvarsstyrelsen fastställer normalkoslnaden bör därför samråd las med bosladsstyrelsen. Normalkostnaden bör enligt utredningen omprövas regelbundet och anpassas till byggnadskoslnadernas utveckling.

Utredningen föreslår all i normalkostnaden bör utöver anläggningskostnaden inräknas ett engångsbelopp, avsett att utgöra skälig ersättning för skyddsrummets framtida vård och underhåll. Utredningen anser alt ersättningen kan begränsas till 10 ä 20 kr. per skyddsrumsplats.

Enligt utredningens mening är det viktigt att normalkostnaden inte bestäms till ett så lågt belopp alt det genomgående anses vara en svår ekonomisk belastning att bli ålagd att anordna ett skyddsrum. En negativ inställning till skyddsrumsbyggandet från de byggandes sida skulle med säkerhet tynga det administrativa förfarandet. Det är då bättre att acceptera att det för en del faU kan bli ekonomiskt fördelaktigt alt bygga skyddsrum. Denna möjhghet bör enhgt utredningen vara en värdefull stimulans för byggherrarna alt tUlsammans med civUförsvarsnämnden komma fram till de mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna.

Utredningen framhåller emeUertid att det inte torde kunna undvikas att det kan innebära en ekonomisk belastning att anordna skyddsrum. I sådana fall där det inte är möjligt att finna ekonomiskt fördelaktiga skyddsrumslösningar kan de fastighetsägare som åläggs att anordna skyddsrum bli oskäligt drabbade. Med hänsyn tUl sådana fall bör det enligt utredningens mening finnas en möjlighet att få ersättning enhgt generösare regler än dem som tillämpas normalt. Utredningen föreslår därför alt högre ersättning än annars skall kunna utgå om synneriiga skäl finns för det. Med synnerliga skäl bör avses att kostnaderna för skyddsrummet väsenfiigt överstiger den ersättning som erhållits om beräkningen grundats på normalkostnaden. Prövningen härav bör enligt utredningen ankomma på länsstyrelsen. Ytterst är det fråga om en skälighetsprövning. Bl. a. bör beaktas om fastighetsägaren kunnat påverka kostnaderna pä ett avgörande sätt.

Ersättningar till dem som åläggs anordna skyddsrum bör enligt utredningen i normala fall beräknas av civilförsvarsnämnden. Utredningen föreslår alt ersättningen betalas ut först när skyddsrummet är avsynat och godkänt av byggnadsnämnden. Under byggnadstiden får skyddsrumskostnaderna liksom övriga byggnadskostnader finansieras med sedvanligt byggnadskrediliv. En följd härav är att kredilivkostnaderna bör beaktas när normalkostnaden bestäms.

Prop. 197521 72

5.10.3 Kostnadsmässiga konsekvenser

Utredningen har sökt belysa de kostnadsmässiga konsekvenserna av förslaget. Utgångspunkt härvid har bl. a. varit att skyddsrum i fortsättningen skall anordnas även i de större tätorternas innerområden och i låghusbebyggelse. Utredningen framhåller att förslaget har en kostnads-besparande effekt. Enligt utredningen skulle kostnaderna för ett skyddsrumsbyggande under år 1970 enligt nu gällande system kunna beräknas till 100 milj. kr. Om skyddsrumsbyggnadsskyldigheten utökas till att också omfatta innerområden och låghus stiger kostnaderna till 148 milj. kr. Om skydd i stället samma år hade anordnats enligt utredningens förslag skulle kostnaden inkl. kostnaden för skyddsrum i innerområden och låghusbebyggelse ha stannat vid 86 milj. kr. Utredningen har kommit fram till att de kostnadsbesparande effekterna av förslaget är så stora att de med oförändrat hög ambitionsnivå beträffande skyddsrumsbyggandet väl väger upp de kostnadsökningar som följer av alt skyddsrum i fortsättningen skall anordnas i de större tätorternas innerområden och låghusbebyggelse. Utredningen framhåller emellertid att planeringen av skyddsrumsbyggandet inte kan utföras utan administrativa insatser på såväl central som regional nivå. En väl genomförd planläggning är emellertid en förutsättning för att få tUl stånd ett rationellt skyddsrumsbyggande och för att befintliga skyddstillgångar skall kunna utnyttjas på riktigt sätt.

Utredningens förslag till nya regler för skyddsrumsbyggandet innebär att huvudansvaret för skyddsrumsbyggandets planering, genomförande och finansiering läggs på kommunerna. Utredningen har strävat efter att så långt möjligt inte belasta kommunerna med några ökade kostnader. Utredningen bortser då från sådana kostnader som kommunerna har genom att de i egenskap av fastighetsägare är tvungna att betala skyddsrumsavgifter för kommunal byggnadsverksamhet inom skyddsrumsort. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att kommunerna skall få tillgodoräkna sig viss mindre del av influtna skyddsrumsavgifter såsom ersättning för administrationskostnader. Utredningen har överslagsvis utgått från att kommunens ersättning i normalfallet kan beräknas uppgå tUl 20 kr. av det belopp, som för varje person skall betalas för olika avgiftspliktiga byggnadsprojekt. Beloppet, som skall grundas på kommunernas faktiska kostnader, bör enligt utredningen faststäUas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Innan fastställelse sker, bör kommunförbundet höras.

Prop. 197521 73

6 Remissyttrandena över utredningens förslag 6.1 Allmänt

I fråga om de grundläggande principerna för skyddsmmsbyggandet, utom såvitt avser finansieringsfrågan, tillstyrks eller lämnas förslaget utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem ÖB, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, postverket, televerket, byggnadsstyrelsen, RR V, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet, boendeutredningen, bygglagutredningen, SAF, Sveriges Industriförbund, SBEF, Riksbyggen, SABO, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas Riksförbund. Kommunstyrelserna i flera kommuner tUlstyrker eller lämnar förslaget ulan erinran, bland dem kommunstyrelserna i Göteborgs, Malmö, Uppsala, Örebro, Helsingborgs och Sundsvalls kommuner. Tillstyrkandena förknippas emellertid i flertalet fall med reservationer eller erinringar. Från flera håll ifrågasätts andra vägar att lösa finansieringsfrågan. Ett flertal remissinstanser anser att något system med finansiering över statsbudgeten är att föredra och framhåller att denna fråga bör bli föremål för ytterligare överväganden. Flera remissinstanser lämnar emellertid utredningens förslag i finansieringsfrågan utan erinran.

Civilförsvarsstyrelsen ställer sig klart avvisande till utredningens förslag. Styrelsen anmärker att utredningen bygger sitt arbete på direktiv från oktober 1969, skrivna mot bakgrund av bl. a. resultaten från 1968 års normalskyddsrumsutredning (DS Fö 1968:6). Sedan denna tidpunkt har dels ett nytt planeringssystem införts inom försvaret, dels det framtida skyddsrumsbyggandet studerats inom ramen för civilförsvarets perspektivplanering (åren 1970—71), dels ett nytt försvarsbeslut fattals av riksdagen (maj 1972). Styrelsen framhåller att granskningen av förslaget visar all förutsättningarna i vissa avseenden förändrats och att utredningens förslag ibland berör områden inom vilka civilförsvarsstyrelsen i perspektivplanen föreslagit andra lösningar. Bl. a. anser styrelsen att bebyggelse med källare även i framtiden kommer att dominera byggandet och att det i flertalet fall även i framtiden kommer att bli billigast att tUlgodose skyddsrumsbehovet i källare. Direktiven till utredningen ger intryck av att i framtiden större gångavstånd än f. n. skulle kunna medges medan perspektivplanens huvudalternativ innebär oförändrade förutsättningar för gångavståndet och försvarsbeslutet medför behov av kortare gångavstånd. Skyddstaktiska krav medför kortare gångavstånd med hänsyn till kortare förvarningstider. Med hänsyn till skyddstekniska krav finner styrelsen att ökad skyddsrumsstorlek visserligen medför minskad kostnad per skyddsplals för storlekar upp till 200-250 personer men för större skyddsrum ökar därefter kostnaden per plats. Vidare anser

Prop. 197521 74

styrelsen all del är olämpligt all bygga skyddsrum för bostadsområden i närheten av utsatta arbetsplatser. Styrelsen delar inte heller utredningens uppfattning angående hänsynstagande till minskad boendetäthet och borträkning av värnpliktiga m.fl. Genom 1972 års försvarsbeslut har behovet minskat av ett skyddsrumsbyggnadssystem som möjliggör behovsberäkning och inplanering av skyddsrummen områdesvis, CivUförsvarsstyrelsen framhåller också att behovet av att i kostnadsbesparande syfte bygga större skyddsrum synes bli tillfredsställande tillgodosett av kommande nya tekniska bestämmelser i den mån så är möjligt med hänsyn till skyddskraven. Det av utredningen föreslagna skyddsrumsbyggnadssystemet kommer vidare all innebära ett vidgat kommunall engagemang i civilförsvarsfrågor. Detta anser styrelsen i och för sig vara av positiv karaktär men det kommer alt medföra icke obetydlig ökning av kommunernas beredskapsuppgifter och kostnader. Styrelsen kan sammanfattningsvis inte tillstyrka att utredningens förslag läggs till grund för ändrad lagstiftning och nya tillämpningsföreskrifter för det framtida skyddsmmsbyggandet.

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller alt om utredningens förslag genomförs kommer färre skyddsrum att byggas och allvarliga brister i fråga om tillgång på skyddsmmsplatser att bestå under lång tid. Socialstyrelsen anser att frågan om sjukvårdens behov av skydd är ofullständigt utredd och förordar en översyn av frågan, ÖEF finner inte att utredningen påvisat sådana fördelar med det föreslagna nya systemet alt det utan vidare kan läggas till grund för det framlida skyddsrumsbyggandet.

Bostadsstyrelsen anser sig inte, med hänsyn till betydande kostnadsökningar, kunna tillstyrka förslaget om en utvidgning av kravet på skyddsrum till att även gälla en- och tvåfamiljshus samt i vissa fall flerfamiljshus med mindre än tre våningar.

Riksnämnden för kommunal beredskap och länsstyrelsen i Hallands län hävdar att utredningens förslag i nuvarande skick inte kan läggas till grund för beslut samt all förslaget bör ses över och sammanvägas med fördelarna i nuvarande skyddsrumsbyggnadssystem.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utredningens förslag bör modifieras. Bl. a. bör grunderna för beräkning av skyddsplatsbehov och frågan om längsta gångvägsavstånd ytterligare studeras och övervägas. Vidare bör studeras om, inom samma medelsram, en bättre skyddseffekt skulle uppnäs genom att för vissa byggnader, t. ex. bostadshus, eller för nyproduktionsområden behålla den i nuvarande system tillämpade automatiken i skyddsrumsbyggandet. Kostnaderna för administrationen skulle därmed eventuellt kunna minska till förmån för den egentliga produktionen av skyddsrum.

Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län förordar att hittillsvarande automatik i skyddsmmsbyggandet behålls beträffande nytillkommande bostadsområden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner att den allvarligaste anmärk-

Prop. 197521 75

ningen mot utredningens förslag hänför sig tiU att systemet ger sådana frihetsgrader i lokalisering och storlek hos skyddsrummen, som från skyddssynpunkt inte bör accepteras, samtidigt som de kostnadsberäkningar som gjorts knappast underbygger antagandet att några ekonomiska fördelar uppnås med koncentreringen till de stora skyddsrammen. LUP-nämnden anmärker att ett konsekvent genomfört nödbostadsutnytl-jande omöjliggör dubbelutnyttjande när skyddsrumsberedskap är anbefalld. Sveriges civilförsvarsförbund framhåller bl. a. att den hittills till-lämpade automatiska knytningen av skyddsrumsbyggnadsskyldigheten till uppförande av fastighet innebär vissa fördelar främst med beaktande av att skyddsrummet är färdigt när byggnaden står klar för inflyttning och att gångavståndet blir det kortast tänkbara. Svenska kommunförbundet anmärker att utredningen inle på ett tillfredsställande sätt lyckats lösa frågan hur bebyggda områden med brister i fråga om skyddsrum skall kunna förses med sådana utan finansiering direkt av staten och kommunerna. HSB delar inte utredningens uppfattning beträffande de föreslagna åtgärderna i fråga om samordnandet av skyddsrumsbestämmelser med övriga byggbestämmelser.

Flera kommunstyrelser riktar viss kritik mot utredningens förslag. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun framhåller all de föreslagna reglerna innebär att kommunen åläggs nya omfattande arbetsuppgifter. Skyddsrumsplaneringen i framtiden bör vara en statlig angelägenhet och kommunens uppgifter bör begränsas till att ta fram för planeringen nödvändigt underlag. Kommunstyrelserna i Hallsbergs, Härnösands, Kumla, Nora, Nässjö och Södertälje kommuner anser att förslaget innebär en ekonomisk och administrativ belastning för vae konunun. Liknande synpunkter har kommunstyrelsen i Värnamo kommun, som finner all svårigheter såväl ekonomiskt som planeringsmässigt kan kom.ma att uppstå i samband med övergången till den nya lagstiftningen. Kommunstyrelserna i Degerfors, Eda och Örnsköldsviks kommuner framhåller att bestämmelserna synes bli svåra att tillämpa för de mindre orterna där exploateringstakten är låg och utbyggnaden av skyddsrumsområden kan ta avsevärd tid. Kommunstyrelsen i Kils kommun är oroad över vilka konsekvenser utredningens förslag om att skyddsrum även skall byggas för låghusbebyggelse kan få för kommuner vilkas bebyggelse till huvuddelen består av låghus. Kommunstyrelsen i Ystads kommun anser att skyldighet att anordna skyddsrimi för låghusbebyggelse inte bör gälla utrymningskommuner. Också kommunstyrelsen i Jönköpings kommun är skeptisk mot en utökning av skyddsrumsbyggnadsskyldighelen vad gäller låghusbebyggelse och finner förslaget vara förenat med nackdelar och praktiska svårigheter. Kommunstyrelsen i Härryda kommun anser att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten bör åvila staten, och kommunstyrelsen i Filipstads kommun hävdar att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten för kommunen bör upphöra. Kommunstyrelsen i Ludvika kommun anmärker på utredningens föreslagna krav på skyddsrummens utrymme och standard och framhåller all för att sänka kostnaderna kraven bör ändras

Prop. 197521 76

till att närmare ansluta sig till motsvarande krav i grannländerna. Kommunstyrelsen i Karlstads kommun framhåller att utredningens förslag inte ger de stadsbyggnadstekniska fördelar som, jämfört med nuvarande ordning, står i proportion till den komplicerade handläggningen och det merarbete som uppkommer på alla nivåer. Kommunstyrelsen i Älvkarleby kommun föreslår att det bör ankomma på länsstyrelserna att i samråd med kommunerna upprätta skyddsrumsplaner och avvisar utredningens förslag att administration av skyddsrumsbyggnadsverksamheten skall åvila kommunerna. I stället förordas att den verksamheten bör åvila statliga myndigheter.

6.2 Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet

Utredningens förslag om en bättre behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet har fått ett övervägande gynnsamt mottagande av remissinstanserna.

ÖB framhåller att den sammanlagda effekten av utredningens förslag innebär bättre anpassning av skyddsrumsutbyggnaden till befolkningsfördelningen. Denna effekt synes dessutom uppnås till lägre kostnader i förhållande till nuläget. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser fölsIaget om att låghusbebyggelsen och 14 av de största tätorternas innerområden inte längre skall undantas från skyddsrumsbyggandet vara ett betydande framsteg. Liknande synpunkter framförs av flertalet remissinstanser. Postverket finner det särskilt värdefullt att förslaget tarsikte på att skyddsrumsbyggandet baseras på ett nettobehov av skyddsrumsplatser, vilket bör medföra ett bättre utnyttjande av de stora investeringar som görs i skyddsrum. RRV finner att förslaget, trots ökade administrativa kostnader, innebär en effektivare användning av de totala resurserna som avdelas för skyddsrumsbyggandet. En del av rationaliseringsvinsterna görs emellertid genom att man i förhållande till dagsläget ändrar ambitionsnivån. SÖ framhåller att förslaget borde resultera i en jämnare fördelning av skyddsrum i landets tätorter samt ett bättre utnyttjande av byggda skyddsrumsplatser och en vidgad fredsanvändning. Flera länsstyrelser har inte haft något att erinra mot utredningens förslag. Civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet framhåller att det är angeläget att åstadkomma ett väl planerat och behovsanpassat skyddsrumsbyggande bl. a. på grund av att det ger större möjligheter för myndigheterna att hos den enskilde medborgaren upprätthålla en positiv försvarsvilja och stark motståndsanda. Utredningens förslag synes vidare skapa förutsättningar för att skyddsrumsbyggandet redan i ett tidigt skede kan inordnas på ett ändamålsenligt sätt i samhälls- och bebyggelseplaneringen. Härigenom ges möjligheter att styra skyddsrumsbyggandet till områden inom vUka det föreligger ett reellt skyddsrumsbehov.

Några remissinstanser ställer sig emellertid kritiska till utredningsförslaget. FOA anmärker att utredningen inte beaktat att införandet av

Prop. 197521 77

perspektivplanering inom civilförsvaret förutsätter att utformning och utnyttjande av civilförsvaret inte låses genom lagtexter utan kan förändras med hänsyn till utvecklingen. Föreslagen lagtext binder i alltför hög grad skyddsrumstaktiken och utbyggnadsstrategin. Regeringen och ansvariga myndigheter bör ha handlingsfrihet att anpassa genomförandeverksamheten till av statsmakterna fattade försvarsbeslut. Flera remissinstanser bl. a. riksnämnden för kommunal beredskap och några länsstyrelser samt flera kommunstyrelser framhåller i likhet med civUförsvarsstyrelsen, att utredningens förslag innebär oacceptabla gångavstånd för de skyddssökande. Svenska kommunförbundet anser inte utredningens förslag vara så utformat att det främjar tillkomsten av skyddsrumsplatser i bristområden, eftersom nybyggnationen i sådana områden kan väntas bli ringa och därigenom inte inom rimlig tid ge nämnvärda tillskott av skyddsrumsplatser.

Vad gäller utredningens förslag om behovsberäkningsprinciperna är remissopinionen delad. För utredningsförslaget är byggnadsstyrelsen, RR V, SÖ, bostadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län samt SBEF.

RR V framhåller att det från ekonomisk synpunkt synes rimligt att antalet skyddsrumsplatser dimensioneras för det behov som bedöms föreligga under större delen av byggnadernas livslängd och inte efter ett maximalt behov som endast bedöms vara tillfäUigt, RRV biträder utredningens förslag i övrigt och finner att det bör leda tUl en bättre anpassning mellan behov och tillgång på skyddsrumsplatser och till ett effektivare utnyttjande av resursema. Bostadsstyrelsen anser utredningens förslag att beräkna skyddsrumsbehovet vara en riktig dimensionerings-regel. Statens planverk framhåUer att de förändringar i behovsberäkningen som utredningen föreslår torde ge en avsevärt bättre anpassning av skyddsrumsbyggandet till de faktiska behoven än vad nuvarande bestämmelser gör. Möjligen kan 15-20 år vara en väl lång tidshorisont vid anpassning till en förväntad befolkningsutglesning med tanke på att det innebär att nybyggda skyddsrum i krigstid kan behöva härbärgera upp tiU 30 % fier människor än de är avsedda för. Planverket anmärker att den faktiska lägenhetsytan kan beräknas först sedan byggnaderna projekterats och att därför våningsytan är att föredra som mått då den finns tUlgänglig redan i samband med detaljplanens upprättande. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att utredningens beräkningsmetod medför en avsevärt reducerande effekt. Länsstyrelsen finner utredningens förda resonemang väl motiverat och anser reduceringen av antalet skyddsmmsplatser helt motiverad. Länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län biträder utredningens behovsberäkningsprinciper.

Flera remissinstanser har inte kunnat godta utredningens behovsberäkningsprinciper. Sålunda framhåller ÖB att förslaget medför att färre skyddsrum byggs. FOA anser att behovsberäkningsprinciperna inte bör tas in i lagtext. Denna bör innehålla generella riktlinjer, som skall möjliggöra anpassning av utbyggnadsstrategi och skyddstaktik när skyddsrummen utnyttjas. Handlingsregler härför bör utformas och

Prop. 197521 78

framgå av innehållet i perspektivplan och statsmakternas ställningstagande tUl denna. Det bör således övervägas vUka bestämmelser som skall ingå i lagtexten och vilka regler som kan införas i planeringsdokumenten. Civilförsvarsstyrelsen anmärker att utredningens beräkning att skyddsrumsplatsbehovet skulle kunna minskas med 15 % med metoden dag/natlbonus bygger på oacceptabla skyddstaktiska förutsättningar. Genom att områdena med hänsyn till den kortare förvarningstiden måste göras väsentligt mindre än vad utredningen räknat med reduceras bonusen väsentligt. Vidare måste skyddsrum för arbetsplatser vara så närbelägna för samtliga anställda att de kan nås under tillgänglig förvarningstid. Skyddsrum för industrier är inte lämpade för att tiUgodose skyddsbehovet för angränsande bostadshus eftersom industrierna kan utgöra anfallsmål. Styrelsen anser vidare att samutnyltjande av skyddsrumsplatser mellan s. k. dag- och nattbefolkningen begränsas även av förekomsten av skiftesarbete. Visst samutnyttjande är dock möjligt, t. ex. när affärs- och kontorslokaler förekommer blandade med bostadslägenheter i samma eller intUliggande hus. De områden inom vilka den s. k. bonuseffekten kan tillgodogöras blir små. Styrelsen ifrågasätter om en minskning med 12 % för värnpliktiga bör läggas till grund för beräkning av skyddsrumsbehovet i bostadsområden, eftersom skyddsrummen kan behöva utnyttjas utan alt mobilisering i full omfattning genomförts. Styrelsen ställer sig också kritisk tUl utredningens hänsynstagande till boendeutglesning vid beräkning av platsbehovet. Styrelsen anser att förslaget innebär att man skulle underdimensionera utrymmet i skyddsrummen för de första 15—20 åren av skyddsrummens livstid. Denna princip är oförenlig med principen att skyddsrummen skall kunna ge skydd åt alla inom skyddsrumspliktigt område. Styrelsen avstyrker vidare att hänsyn tas tiU boendeutvecklingen på sätt utredningen föreslagit. Några remissinstanser, bl. a. vissa länsstyrelser och kommunstyrelser, framför liknande synpunkter.

Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar att de studier och prognoser angående befolkningsutveckling, boendetäthet m. m. som utredningen grundat sitt resonemang på innehåller osäkerhetsfaktorer som medför ett visst risklagande. Den uppskattade befolkningsutglesningen förefaller hög och torde medföra alt skyddsrummen underdimensioneras för lång tid framöver. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att de framlagda behovsräkningarna endast kan betraktas som exempel och inte kan läggas till grund för slutliga bestämmelser utan ytterligare utredning och överväganden. Dagnattbehovsmetoden kan inte användas i aUa typer av områden. Möjligen kan metoden användas i områden med enbart bostadsbebyggelse eller enbart industrianläggningar men knappast i områden med blandad bebyggelse. De procentsiffror som i utredningens exempel använts för reducering av skyddsplatsbehovet med hänsyn till boendeulglesningen och avgången av värnphktiga anser länsstyrelsen vara synnerligen tveksamma. En reducering av skyddsrumsplatser med 20 % på grund av boendeutglesning innebär att en femtedel av befolkningen alltid skulle sakna tillgång till skyddsrum. Reduceringen av

Prop. 197521 79

skyddsplalsbehovet på grund av värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal har utredningen beräknat till 12 %. 1 verkligheten torde, enligt länsstyrelsen, siffran vara lägre och kommer dessutom inom något år att minska ytterligare. Länsstyrelsen anser sålunda att de förhållanden som utredningen kallar bonuseffekler måste utredas. Länsstyrelsen i Malmöhus län stäUer sig tveksam till utredningens förslag om hänsynstagande till boendeutglesning. Utglesningslendensen är aUtför varierande och svårberäknad för att planeringen skall kunna ske med tillräcklig säkerhet. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västernorrlands län saml av Sveriges civUförsvarsförbund.

6.3 Val av skyddsrumslösning

Utredningens förslag att skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda byggnader och anläggningar löses upp och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller sålunda att flera fördelar kan uppnås genom utredningens förslag. Skyddsrummen kan byggas på mark som bäst lämpar sig för ändamålet och de mest ekonomiska storlekarna kan väljas. Vidare främjas en anpassning till utvecklingen på byggnadsområdet. Förslaget synes skapa utrymme för ett från ekonomisk synpunkt effektivare skyddsrumsbyggande. Institutet framhåller också de ökade möjligheterna att kombinera skyddsrumsbyggandet med fredsanläggningar för olika slag av gemensamt bruk. Härigenom kan större enheter utföras, vilket minskar kostnaderna för varie skyddsrumsplats. Liknande synpunkter framförs av bl. a. postverket, televerket och länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Byggnadsstyrelsen framhåller att utredningens förslag ger förbättrade förutsättningar för dubbelutnyttjande av skyddsrum och anordnande av rationella skyddsrum. Styrelsen anser det emellertid angeläget att möjligheterna i fråga om fredsanvändning vidare studeras för att undvika olämpliga kombinationer av t. ex. arbetslokaler och skyddsrum. i?i?F och flera länsstyrelser samt Hyresgästernas Riksförbund stryker under angelägenheten av en ekonomiskt tillfredsställande fredsanvändning.

Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, riksnämnden för kommunal beredskap, länsstyrelserna i Stockhohns, Kristianstads, HaUands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län samt Sveriges civUförsvarsförbund och flera kommunstyrelser, anmärker dock på att utredningens förslag om friare val av skyddsrumslösning medför all många människor får oacceptabelt lång väg till skyddsrummen. Vissa remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Kopparbergs län anser att hittillsvarande automatik i skyddsrumsbyggandet skall kunna behållas beträffande nytillkommande bostadsområden.

CivUförsvarsstyrelsen framhåller bl. a. all man i framtiden bör

Prop. 197521 80

eftersträva gångavstånd på mindre än 200 meter och väsentligt kortare genomsnittsavstånd. Även med sådant krav kan man i de flesta fall åstadkomma större skyddsrum än vad som är vanligt i dag och härigenom öka möjligheterna till god fredsanvändning. Lämpligt val av fredsutnyttjande sammanhänger dock inte enbart med flexibla krav pä skyddsrummets utformning utan även med all behov av skyddsrum och byggnadsvolymer för fredsmässig användning uppmärksammas på ett tillräckligt tidigt stadium i planeringen så att samordning kan ske. Behovet av att bygga större skyddsrum kan tillgodoses av kommande nya tekniska bestämmelser. Styrelsen framhåller att även om det är önskvärt att skyddsrummen fredsutnyUjas, så får inte detta önskemål styra skyddsrumsutformningen. Styrelsen förordar sammanfattningsvis att en del av automatiken i skyddsrumsbyggandet behålls.

6.4 Skyddsrumsplanering och byggansvar

Utredningens förslag om lokal skyddsrumsplanering tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

ÖB framhåller att det föreslagna ansvaret för planeringen överensstämmer med principerna för den kommunala beredskapen. FOA finner det lämpligt att man övergår till en fysisk skyddsrumsplanering och att ansvaret för denna läggs på kommunerna. Byggnadsstyrelsen framhåller vikten av att kommunens skyddsmmsplanering inte bara omfattar indelning i skyddsrumsområden utan också angivande av var skyddsrum skall byggas. RR V anser att utredningens förslag om planering och administration trots vissa ökade kostnader i huvudsak innebär en effektivare användning av de totala resurser som avdelas för skyddsrums-byggandet. ÖEF finner det värdefullt att skyddsrumsplaner upprättas. ÖEF framhåUer att det synes rimligt att ansvaret för dessa planer läggs på kommunerna. Dessa har de erforderliga kunskaperna för att utreda de olika moment som enligt utredningens förslag skall ligga till grund för planen. Skyddsrumsplanerna kommer inte endast att utgöra ett mycket gott underlag för en långsiktig skyddsrumsplanering utan även för beslut när det gäller sådana beredskapshöjande åtgärder vid civUförsvarsberedskap som utrymning, omflyttning och anordnande av provisoriska skyddsrum. Ett övervägande antal länsstyrelser hälsar utredningens förslag med tillfredsställelse. Civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och östra civilområdet finner skyddsrumsplaner vara ett värdefuUt beredskapsinstrument. Detta torde vara av särskild betydelse för de större tätorternas innerområden och inom mindre orters villaområden. Bygglagutredningen finner att förslaget att lägga skyddsrumsplaneringen på kommunerna ger goda förutsättningar för samordning med bebyggelseplaneringen, som i första hand är en kommunal uppgift. Liknande synpunkter framförs av Sveriges civilförsvarsförbund. Svenska kommunförbundet framhåller att behov finns av förbättrad skyddsrumsplanläggning framförallt för att klarlägga ambitionsnivån samt för att utnyttja resurserna bättre. Nödvändig anpassning till skyddstaktiska och ekono-

Prop. 197521 81

miska förhållanden kan också göras lättare om det finns en planläggning med det huvudsakliga innehåll som utredningen föreslår.

Några remissinstanser har haft vissa erinringar mot utredningens förslag. Civilförsvarsstyrelsen, som i allt väsentligt delar utredningens uppfattning att den huvudsakliga planeringen för skyddsrumsbyggandet bör ske på kommunal nivå, anser att en fysisk skyddsrumsplanering i första hand bör genomföras för att avhjälpa brister i vissa områden och för att underlätta tillkomsten av gemensamma skyddsrum. Styrelsen framhåller att det föreslagna systemet kommer att medföra en omfattande kommunal administration. Att överlåta åt kommunerna att lokalt reglera skyddsrumsbyggandets inriktning medför risker för att en för landet och regionen enhetlig produktionssyn går förlorad. Styrelsen framhåller vidare att administrationskostnaderna kan hållas nere om automatiken i skyddsrumsbyggandet behålls. Det synes därför lämpligt att behålla den nuvarande automatiken i skyddsrumsbyggandet vid nyproduktion av bostadsfastigheter. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län. Försvarets rationaliseringsinstitut betonar att sambandet mellan skyddsrumsplanering och detaljplanering av övriga civilförsvarsåtgärder, vilka i fred främst åvUar länsstyrelserna, måste upprätthållas. Länsstyrelserna bör därför ges möjligheter att påverka skyddsrumsplaneringen före fastställandet. Institutet framhåller att, om ett nytt system för skyddsrumsförsörining skall införas, detta bör utformas så att det allmänna ges större möjligheter att styra skyddsrumsbyggandet. Institutet kan inte dela utredningens uppfattning att behov av riksomfattande eller länsvisa planer inte föreligger. Socialstyrelsen anser att landstingen bör planera skyddet för sjukhus och andra sjukvårdsinrättningar. Statens planverk framhåller att utredningens förslag lämnar vissa möjligheter att uppfatta skyddsrumsplanen som en form av fysisk plan vid sidan av de existerande planinstituten. Planverket anser det inte finnas motiv eller praktiska förutsättningar att arbeta med SärskUda planinstitut för enskilda sektorer inom fysisk planering. SBEF ifrågasätter om inte skyddsrumsplaneringen borde integreras i den fysiska planeringen, så att det senast i detaljplanestadiet klarläggs vilka frihetsgrader och restriktioner som finns i skyddsrumsfrågan.

Endast i några få yttranden ifrågasätts utredningens förslag om att skyldigheten att anordna skyddsrum läggs på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas. SÖ anser att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten kan belasta en fastighet så hårt att protester från ägaren kan befaras. Utredningen har inte heller diskuterat hur eventuella tvister skall lösas.

Utredningens förslag att det skall ankomma på civilförsvarsnämnden i kommunen att med ledning av planen ta ställning tUl var skyddsrum skall anordnas avstyrks av flertalet remissinstanser. Endast hovrätten för Övre Norrland, civilförsvarsstyrelsen och Svenska kommunförbundet samt vissa kommunstyrelser lämnar förslaget utan erinran.

Flertalet remissinstanser framhåller att byggnadsnämnden borde vara det organ som bäst lämpar sig för uppgiften främst med beaktande av att

6 Riksdagen 1975.1 saml Nr 21

Prop. 1975:21 82

byggnadsnämnden svarar för bebyggelseplaneringen, vilken i hög grad måste bli styrande för skyddsmmsbyggandet.

6.5 Inredning och utmstning samt vård och underhåll

Vad gäller förslaget i fråga om skyddsrummens inredning, utrustning och vård instämmer beredskapsnämnden för psykologiskt försvar i de synpunkter som utredningen anfört. Nämnden anser det angelägel att fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt värdar och underhåller skyddsrummen. ÖB framför liknande synpunkter. ÖEF och civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde saml vissa länsstyrelser delar utredningens uppfattning att anskaffning av utrustning och inredning, som inle direkt hänger samman med skyddsfunklionen, bör anslå till dess särskilt beslut fattals om förstärkning av beredskapen. Överstyrelsen vill dock göra undantag för sjukvårdsutrustning och brandmateriel. Några remissinstanser är dock av motsatt uppfattning. Civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap och länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län anser i motsats till utredningen att skyddsrumsut-ruslning även framdeles bör anskaffas i samband med att skyddsrummen inrättas. Riksnämnden finner därvid att viss utrustning kan vara svåråtkomlig i ett beredskapsläge och därför kan behövas säkras i fred. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att det tidigare fanns möjligheter alt ge dispens från skyldigheten att anskaffa utrustning till skyddsrum. De skäl som förelåg då dispensmöjligheten upphävdes anser styrelsen aUljämt vara gällande. En återgång till tidigare gällande bestämmelser synes olämplig. Det är sannolikt inte möjligt för fastighetsägarna att vid krig eller krigsfara på kort tid anskaffa de totalt sett stora mängder delvis specifik materiel som det kommer att bli fråga om. Styrelsen pekar vidare på att kostnaderna för skyddsrumsulrustningen är små i förhållande till anläggningskostnaderna.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Jönköpings län framhåller att kontrollen över att fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt vårdar och underhåller skyddsrummen bör åvila länsstyrelserna. Härigenom vinner man flera fördelar, bl, a, en inom länet likformig bedömning av skyddsrumsbeståndet, SABO framhåller att betydande kostnadsreduceringar torde kunna uppnås om samordning, inköp och lagerhållning omhänderhas av den lokala myndigheten. Utredningen framhåller att påvisade brister i skyddsrumsbeståndet i många fall skulle ha kunnat begränsas genom regelbunden kontroll av skyddsrummens vård och underhåll. Detta talar för att föra över skyddsrumsansvaret på stal och kommun, som har eller kan skapa resurser för regelbunden och planmässig skötsel. Riksbyggen anser att årliga bidrag som motsvarar de verkliga kostnaderna för vård och underhåll av skyddsrummen är alt föredra.

Flertalet kommunstyrelser lämnar utredningens förslag utan erinran.

Prop. 197521 83

6.6 Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen

Utredningens förslag om kartläggning av de potentiella skyddstillgångarna i områden med brist på skyddsrum lämnas ulan erinran av flera remissinstanser. FOA anser att det är angeläget att statliga medel snarast anvisas för anordnande av provisoriska skyddsrum i de 14 största tätorternas innerområden, där skyddsrumsbristen är särskilt påtaglig och där lämpliga utrymmen finns. FOA vill emellertid uttala en varning för all ett allt för lågt skyddsvärde hos sådana provisoriska skyddsrum tillätes. FOA framhåller vidare alt man klarare bör markera skillnaden mellan fullvärdiga skyddsrum och skydd av enklare slag. CivUförsvarsstyrelsen framhåller att bland de väsentligaste kraven som ställs på ett skyddsrumsbyggnadssyslem skall finnas möjligheten all tillvarata potentiella skyddstillgångar. Dessa skall kunna ställas i ordning till provisoriska skydd där brist på normalskyddsrum annars beräknas komma all råda under lång tid och där det inte är fördelaktigare att avhjälpa bristen genom överproduktion i samband med nybebyggelse. Produktionen av skyddsrum måste emellertid prioriteras framför kostnadskrävande åtgärder för att ställa i ordning provisoriska skydd. Styrelsen framhåller att förekomsten av potentiella skyddstillgångar inle får tillåtas påverka ambitionsnivån avseende nyproduktion av skyddsrum ulan bör ses som en temporär bristtäckning. RR V framhåller möjligheten av att till rimliga kostnader ställa i ordning lämpliga undegordiska utrymmen till skyddsrum. RRV understryker därför vikten av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar all utnyttiande av utrymmen till provisoriska skydd inte får ses som en permanent lösning utan endast som en övergångsföreteelse till dess skyddsrum kunnat ordnas. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun framhåller att det bör beaktas att tunnelbanorna i Stockholm till stor del ligger under havets medelvattenyta. Dessa delar kan inte komma i fråga som skyddsmm, eftersom de kan bli helt eUer delvis vattenfyllda efler bombskador. Kommunstyrelsen ifrågasätter därför om tunnelbanans bergtunnlar och stationer kan utgöra potentiella skyddstillgångar av högre kvalitet.

6.7 Skyddsmmsnämnd m. m.

Utredningens förslag att en särskild skyddsrumsnämnd tillsätts med uppgift att inför övergången till de nya reglerna utarbeta de ytterligare föreskrifter m. m. som behövs när de nya reglerna träder i kraft berörs i några remissyttranden. Televerket, RR V, ÖEF, länsstyrelsen i Örebro län samt civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet tillstyrker utredningens förslag. RR V vUl dock betona att nämnden bör ges en tillfällig karaktär och att den endast inrättas för viss tids arbete. Efterhand, när det nya systemet börjat fungera, bör de av nämndens uppgifter som inte är av engångskaraktär övertas av civilförsvarsstyrelsen. ÖEF framhåller att nämnden snarast bör tillsättas samt få till Uppgift att mot bakgrund av remissyttrandena överarbeta utred-

Prop. 197521 84

ningens förslag och lämna förslag till erforderliga ändringar i civUförsvarslagen. ÖEF föreslår att nämnden i sitt fortsatta arbete bör låta provplanlägga ett antal skyddsrumsorter. Erfarenheterna av detta kan sedan ligga till grund för anvisningsverket. I nämnden bör ÖEF vara representerad.

Några remissinstanser avvisar utredningens förslag. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att det bör åvila de myndigheter som enligt gällande instruktioner fuUgör hithörande göromål att i samråd med övriga berörda myndigheter pröva och utarbeta tillämpnings- och genomförandebestämmelser i enlighet med statsmakternas principbeslut och närmare direktiv. Styrelsen anser att det därför inte finns anledning att tillskapa ett nytt särskilt organ. Försvarets rationaliseringsinstitut ställer sig tveksamt tUl lämpligheten av den föreslagna anordningen. Om särskUt behov av resurser föreligger för att utarbeta administrativa föreskrifter m. m. bör detta tillgodoses på sedvanligt sätt genom tillfällig förstärkning av vederbörande departetnents resurser. De arbetsuppgifter som är av stadigvarande natur bör redan från början åläggas del organ som senare kommer att handha dessa. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att civUförsvarsstyrelsen bör tiUföras en särskUd delegation med bl. a. kommunal representation. Med detta, framhåller länsstyrelsen, vinner man bl. a. den fördelen att centralmyndigheten direkt kan tillgodogöra sig erfarenheterna från utredningsarbetet vid tillämpningen av de nya bestämmelserna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det inte nödvändigt att vid sidan av civilförsvarsstyrelsen tillsätta en särskild skyddsrumsnämnd för att ytterligare utforma tillämpningsanvisningar m. m.

6.8 Författningar, tekniska bestämmelser m. m.

Utredningens förslag att de grundläggande kraven på skyddsrummen även i fortsättningen bör anges i civilförsvarslagstiftningen tUlstyrks eUer lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Också utredningens uppfattning att tekniska tillämpningsbestämmelser bör meddelas av civilförsvarsstyrelsen samt att bestämmelserna bör tas in i Svensk Byggnorm har fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.

Vad gäUer utredningens förslag att de tekniska föreskrifterna bör utformas som funktionskrav anmärker fortifikationsförvaltningen att det är en förutsättning för en sådan utformning av föreskrifterna att civilförsvarsstyrelsen kompletterar funktionskraven med utförliga anvisningar som anger exempel på godtagbara utformningar och konstruk-tionssätt, eftersom en definiering av skyddsrummens och komponenternas skyddsförmåga förutsätter överväganden av speciell art. Fortifikationsförvaltningen framhåller också lämpligheten av att, för att bredda förutsättningarna för industrieU framställning, godtagbara komponenter utarbetas som Svensk Standard, vartUlcivUföf.svaTsstyrelsen kan hänvisa i sina tekniska tillämpningsbestämmelser. FOA föreslår att den nuvarande formen för CivUförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser i stort sett behålls, men att i dessa lämnas ett ökat utrymme för flexibla lösningar

Prop. 197521 85

av skyddsrumsproblemen. Civilförsvarsstyrelsen erinrar om svårigheterna att till alla delar utforma skyddskraven i funktionella termer. Viss försöksverksamhet har bedrivits som visar att funktionskrav för skyddsrum tenderar att leda till dyrare skyddsrum. Statens planverk framhåller att utredningens motivering för att behålla alla bestämmelser för skyddsrummens beskaffenhet i civilförsvarslagstiftningen och i anslutning därtill utfärdade tekniska bestämmelser inte är bärkraftig. Planverket anser det väsentligt att byggnadslagstiftningen och civUförsvarslag-stiftningen hålls isär. Detta menar planverket bör ske på sådant sätt att de grundläggande kraven på skyddsrummen anges i civilförsvarslagstiftningen medan byggnadsbestämmelser som avser anordnande av skyddsrum utfärdas i anslutning till byggnadsstadgan. Planverket föreslår att de tekniska bestämmelserna fastställs enligt 76 § byggnadsstadgan i samma ordning som Svensk Byggnorm och tas in i denna. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att tillämpningsanvisningar bör utarbetas i nära samråd med dem som har erfarenhet av tillämpningsproblematiken nämligen länsstyrelserna och byggnadsnämnderna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län år tveksam om de tekniska bestämmelserna bör utformas som funktionskrav, eftersom många arkitekter och byggnadsingenjörer har ringa eller ingen kunskap om vapenverkningar i olika material och konstruktioner. SBEF framhåller att det är nödvändigt att skyddsrumsbestämmelserna utformas efler samma riktlinjer som gäller för Svensk Byggnorm i dess helhet. Man bör alltså klart skilja på bindande funktionsföreskrifter och ej bindande anvisningar och informationer. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun anser alt de tekniska tillämpningsföreskrifterna för skyddsrumsbyggandet i möjhgaste mån bör samordnas med andra byggnadsbeslämmelser samt att tekniska bestämmelser och typgodkännanden av byggnadslekniska anordningar bör meddelas av statens planverk.

1 några remissvar berörs vissa enskildheter i den av utredningen föreslagna författningstexten. Hovrätten för Övre Norrland påpekar att utredningen inte har föreslagit någon straffsanktion för den som utnyttjar byggnadslov innan skyddsrumsavgift erlagts. FOA påpekar alt utredningens förslag till 30 § civilförsvarslagen bör formuleras om med hänsyn till att adekvat skydd mot kärnladdningar måste innefatta krav på att de svagaste komponenterna hos skyddsrum, dörrar och ventiler, förstärks. Civilförsvarsstyrelsen anser att begreppet "provisoriskt skyddsrum" icke bör användas utan föreslår "provisoriskt skydd". Styrelsen pekar också på att den föreslagna 55 § bör kunna formuleras enklare. Sistnämnda uppfattning delas av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelserna i Uppsala och Västernorrlands län finner utredningens förslag till ändringar i civilförsvarslag och kungörelse vara väl ägnade att ligga tUl grund för ett genomförande av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Jönköpings län delar utredningens uppfattning om vad som bör tas med i lagen och vad som bör regleras i administrativ ordning. Civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus och Örebro län samt bygglagutredningen föreslår att civilförsvarslagen kompletteras med en bestämmelse som ger

Prop. 197521 86

möjlighet att anföra besvär över beslut av byggnadsnämnd och civilförsvarsnämnd i ärende som avses i lagen. Länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorrlands län samt bygglagutredningen föreslår att i 56 § byggnadsstadgan tas in en hänvisning till 33 § civilförsvarslagen. Bygglagutredningen framhåller att del från praktisk synpunkt skulle vara fördelaktigt om vissa bestämmelser kunde föras över tUl byggnadsstadgan eller annan byggförfattning. Det gäller dels bestämmelser om skyddsrums beskaTen-het, t. ex. delar av den föreslagna 30 § civilförsvarslagen, dels bestämmelser om byggnadsnämnds arbetsuppgifter, bl. a. 33 §, delar av 55 § och 78 § av den föreslagna civilförsvarslagen. Riksbyggen anser att förslaget om att byggnadslov inte får utnyttias förrän skyddsrumsavgifl erlagts bör kompletteras med en bestämmelse om att den som utför byggnationen får möjlighet alt ställa säkerhet i fastigheten. HSB framhåller att ersättningen enligt den föreslagna 53 § måste motsvara fulla kostnaden inkl. räntor och administrationskostnader. Bestämmelser härom bör tas in i författningstexten. HSB hävdar att det är erforderiigt att ersättningen kan utbetalas i delposter under byggnadstiden och att bestämmelser härom också bör tas in i författningstexten.

6.9 Finansiering

I fråga om den föreslagna finansieringen av skyddsrumsbyggandet är remissopinionen splittrad.

ÖB, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, televerket, länsstyrelsen i Jönköpings län, civilbefälhavarna i Nedre Norrlands pivilområde och Östra civilområdet tillstyrker eller lämnar utredningens förslag ulan erinran. Poststyrelsen, RR V och SÖ tiUstyrker med en viss reservation utredningens förslag.

Hälften av de kommunstyrelser som yttrat sig har tillstyrkt eller lämnat utredningens förslag utan erinran, däribland kommunstyrelserna i Jönköpings, Landskrona och Lunds kommuner. Flertalet av de kommunstyrelser som tillstyrkt förslaget har dock gjort detta under förutsättning att kommunerna inte belastas med ökade kostnader.

Några av de remissinstanser som tillstyrkt utredningens förslag gör vissa påpekanden. ÖB ifrågasätter om det inte kan bli nödvändigt att i någon form tillföra särskilda medel, utanför försvarets kostnadsramar, för att underlätta utbyggnaden av skydd i betydande riskorter, främst i de största tätorternas innerområden. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jönköpings län. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar finner att utredningens förslag skapar en automatik som kan ha stora fördelar. Nämnden framhåller emellertid att det kan vara nödvändigt att komplettera skyddsrumsbeståndet på vissa orter oavsett byggnadsverksamheten i övrigt. RRV, som delar utredningens uppfattning i princip, framför som tänkbar lösning att viss finansiering av skyddsrum i innerområdena sker genom all avgifter erläggs av andra fastighetsägare i skyddsrumsområdet för vilka man samtidigt bör lösa skyddsrumsbehovet. Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde delar utredningens

Prop. 1975:21 87

uppfattning att skyddsrumsbyggandet bör ses som ett normalt led i samhällsbyggandet och i princip bekostas av dem för vilka skyddsrummen är avsedda.

CivUförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Kalmar och Västernorrlands län samt boendeutredningen anser att finansieringsfrågan ytterligare bör övervägas.

FOA, byggnadsstyrelsen, ÖEF, riksnämnden för kommunal beredskap samt länsstyrelserna i Uppsala och Kopparbergs län förordar en kombination av enskild och statlig finansiering. FOA och länsstyrelsen i Uppsala län framhåller därvid att det är angeläget att statliga medel snarast anvisas för att anordna provisoriska skyddsrum i de 14 största tätorternas innerområden. Riksnämnden framför liknande synpunkter och vill utsträcka den statliga finansieringen till att omfatta skyddsrumsbyggande i redan befintliga låghusområden. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att finansiering med allmänna medel bör utnyttias för att generellt täcka brister i skyddsrumstillgången.

Några kommunstyrelser, bl. a. i Uppsala, Filipstads och Karlstads kommuner, har förordat en viss statlig finansiering eller ytterligare överväganden.

Länsstyrelsen i Hallands län avvisar utredningens förslag. Några remissinstanser har inte yttrat sig i finansieringsfrågan, nämligen hovrätten för Övre Norrland, fortifikationsförvaltningen, socialstyrelsen, statens planverk, LUP-nämnden och bygglagutredningen.

Försvarets rationaliseringsinstitut, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet, SAF, Sveriges Industriförbund, SBEF, Riksbyggen, SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, HSB och Hyresgästernas Riksförbund anser skyddsrumsbyggandet vara en statlig angelägenhet som bör finansieras över statsbudgeten.

Cirka en tredjedel av de kommunstyrelser, som yttrat sig, har förordat en statlig finansiering, bland dem kommunstyrelserna i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Örebro, Helsingborgs, Gävle och Sundsvalls kommuner.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att om kravet på att skyddsrum skall anordnas åt alla, som vistas inom områden där skyddsrum bedöms vara erforderliga, skall kunna uppfyllas inom rimlig tid måste andra finansieringsformer än den föreslagna prövas. De medel som kan erhållas torde inte vara tillräckliga. Institutet finner därför att risk föreligger för att medel flyter in i alltför låg takt för att en önskad utbyggnad skall kunna äga rum. Institutet konstaterar att behov föreligger av att kunna styra och fördela resurserna så att största möjliga måluppfyllelse uppnås. Detta sker bäst om skyddsrumsbyggandet finansieras över statsbudgeten. Institutet finner det väl förenligt med direktivuttalandet att utgifterna för skyddsrumsbyggandet täcks med ersättning eller bidrag från staten och att fastighetsägarna i skyddsrumsområden bidrar genom en avgift som erläggs till staten. Avgiften bör vara enhetlig för hela landet. Det kan vidare lämpligen ankomma på civilförsvarsstyrel-

Prop. 197521 88

sen att ta fram underlag för bestämmande av avgiftens storlek.

Bostadsstyrelsen framhåller all kostnaderna för skyddsrumsbyggandet inte får belasta bostadsbyggandet. Liknande synpunkter framförs av flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län och HSB. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det inte skäligt att den enskilde, under de former utredningen föreslagit för fondbildning, skall bidra till att täcka bristerna i det hittills gällande skyddsrumsprogrammet. Läns- styrelsen i Blekinge län. Svenska kommunförbundet och SBEF framhåller att som följd av de föreslagna finansieringsreglerna kommer klyftan i hyresnivån mellan nya och äldre fastigheter att ytterligare vidgas. Liknande synpunkter framförs av SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund. Hyresgästernas Riksförbund anser bl. a. att ett borttagande av skyddsrumskostnaden skulle vara ett av stegen mot en bättre situation på bostadsmarknaden.

Ett övervägande antal kommunstyrelser understryker vikten av att ett genomförande av utredningsförslaget inte får innebära ökade kostnader för kommunerna. Det kan enligt deras mening sättas i fråga om inte administrationskostnaderna i realiteten kommer att väsentligen överstiga den i utredningens räkneexempel angivna kostnaden. Kommunstyrelserna framhåller att det är angeläget att kommunerna får full täckning för sina administrativa kostnader i samband med skyddsrumsbyggandet. Ersättningen till kommunen torde behövas räknas upp väsentligt.

Prop. 197521 89

7 Departementspromemorian

7.1 Kostnader för skyddsrumsbyggandet

Av promemorian framgår att skyddsrummen åren 1970/71-1971/72 kostade ca 150 milj. kr. om året. I promemorian framhålls att enligt 1972 års försvarsbeslut bör de totala kostnaderna för skyddsrumsbyggandet vid oförändrad hög ambitionsnivå kunna begränsas i förhållande tUl de nuvarande kostnaderna. I promemorian anförs bl. a. att ungefär 2/3 av skyddsrummen tillkommer i samband med bostadsbyggandet. Övriga skyddsrum hänför sig till industrier, affärslokaler, hotell, undervisningslokaler, vårdanstalter m. m. Under år 1971 när bostadsbyggandet låg på en hög nivå uppgick skyddsrumskostnaderna för bostäder till ca 100 milj. kr. Detta kan antas utgöra omkring 1 % av byggnadskoslnaderna, vUket kan förutsättas ge ett genomslag i hyreskostnaderna av samma storlek.

Enligt promemorian byggs nästan alla skyddsrum i anslutning till byggnader med annan huvudfunktion, exempelvis bosläder, skolor, industribyggnader, kontorshus m. m. Av praktiska skäl finns således inte någon särskild projekterare (byggherre) för skyddsrummet. Del finns vanligtvis inte heller något behov av att från byggnadens totalkostnad skilja ut merkostnaden för skyddsrumsfunktionen. Om man som del föreslås i promemorian särbehandlar finansieringen av skyddsrummet i byggnaden genom bidrag, subvention e. d., måste emellertid den merkostnad som orsakas av skyddsrummet utskiljas.

I promemorian ställs följande krav på de regler som bör styra merkostnadsberäkningen för skyddsrumsfunktionen:

a) De skall vara så utformade att merkostnaden för skyddsrumsbyggandet blir så liten som möjlig. Det innebär att reglerna måste innehålla ett incitament till största möjliga fredsanvändning.

b) De skall garantera att ägarna/nyttjarna av fastigheter dit skyddsrum enligt plan förläggs inte belastas extra med kostnaderna för skyddsrumsfunktionen.

c) De skall garantera att ägarna/nyttjarna av fastigheter dit skyddsrum enligt plan förläggs inte systematiskt tjänar på skyddsrumsfunktionen.

d) De skall vara enkla att tillämpa.

1 promemorian skisseras ett förlopp från projektering till färdigställande och uthyrning av en bostadsfastighet.

Vid projekteringen av huset finns enligt denna beskrivning inte obegränsade möjligheter att variera husets utformning. Olika begränsningar (restriktioner) finns pålagda bl. a. för att fä byggnadslov. Det gäller husets konstruktion (gällande byggnormer), ändamål (bostadshus eUer annat hus), utseende (fasader, lägenheter av olika storlek, antal våningar), inplacering på tomt, krav på garageplatser, butikslokaler och skyddsrumsplikt. Dessa restriktioner är begränsningar av teknisk karaktär som projekteraren måste uppfylla. Projekteringen har också ett ekono-

Prop. 197521 90

miskt inslag nämligen att huset måste ge en förväntad minsta avkastning på del kapital som investeras. Projekteraren måste sålunda vid givna tekniska begränsningar bedöma husets livslängd, investeringskostnaden (byggkostnaden minskad med ett bedömt framtida restvärde) samt driftskostnaderna under livslängden. Med kännedom om dessa kostnader och kapitalkostnader samt en bedömning av möjliga intäkter utför projekteraren en kalkyl som utvisar om förutsättningar finns för att realisera projektet.

1 promemorian erinras om att de tekniska begränsningarna leder till problem vid projekteringen. I många fall fördyrar de husen och leder till krav på högre intäkter om bidrag för fördyrningen inte utgår. 1 vissa fall kan kommunen tvingas ge avkall på en teknisk restriktion för att en rimlig avkastning på investeringskostnaderna skall uppnås utan att hyrorna blir orimligt höga. Ett exempel är att man tillåter mer förtätad och högre bebyggelse. Skyddsrumsutredningen har anvisat en "kompromissvillig" attityd till skyddsrumsreslriktionen. Om det vid projekteringen nämligen visar sig att kostnaden för alt åstadkomma visst skyddsrum enligt skyddsrumsplanen blir orimligt hög, bör enligt utredningen restriktionen i fråga eventuellt omprövas och läggas på annan fastighet där den inle slår lika hårt i kalkylen.

1 promemorian diskuteras härefter två huvudfall när del gäller att bestämma storleken av merkostnaden för skyddsrumsfunktionen.

Det första och enklaste fallet avser den situation när skyddsrumsfunk-•tionen så väl kan inordnas i någon eller några av byggnadens övriga funktioner, sådana de skulle lösas vid en projektering utan skyddsrumskrav, att de enda effekter som uppkommer med anledning av skyddsrummet är vissa merkostnader för själva skyddsrunisfunklionen. Dessa skyddsrumsbetingade kostnader orsakas av krav pä förstärkning av härande delar och dörrar, anskaffande av filter osv. i samband med husets uppförande. Dessa merkostnader kallas i promemorian "skyddsrumsspecifika merkostnader". AU finna enkla schabloner (normvärden) för att beräkna dessa kostnader torde inte vara förenat med så stora svårigheter. Normerna bör enligt promemorian kunna göras enkla och utformas så alt sannolikheten för att ersättningen blir för stor är approximativt densamma som sannolikheten för att den blir för liten. Nämnda fall är ett idealfall. Men det bör vara en strävan att nå dit. Så kan ske i många fall om planeringen av skyddsrummen sker i enlighet med den "kompromissvilliga" attityd som skyddsrumsutredningen anvisat. Det bör enligt promemorian således vara en strävan alt lägga skyddsrumsrestriktionen på sådana fastigheter där dess beaktande inle i nämnvärd grad påverkar projeklerarens kalkylsitualion med avseende på husets normala fredsfunklioner.

Det andra fallet är mer komplicerat och innebär att extra utrymme lillkommii i huset när projektering sker med krav på skyddsrum jämfört med om projektering fått ske utan delta krav. Det kan vara fråga om dels eti helt extra utrymme för skyddsrumsfunklionen som sålunda inle förekommer i icke-skyddsrumsfallet, dels ett större utrymme för

Prop. 197521 91

någon funktion som förekommer även i icke-skyddsrumsfallet t. ex. större tvättstuga, större källare för förvaring eller större garage. Vid projektering och byggande uppkommer i delta fall merkostnader utöver de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Dessa merkostnader benämns i promemorian "merkostnader för extra skyddsrumsutrymme".

1 promemorian framhålls att om hyresgästerna, ställda inför valet och möjligheten att avstå från t, ex. en större tvättstuga, ändå väher den större tvättstugan betyder det att de är villiga att betala för det större utrymmet för fredsfunktionen. 1 den situationen sker ingen övervältring av kostnader för skyddsrumsfunklionen på hyresgästerna i huset om ersättning till byggherren utgår för enbart den skyddsrumsspecifika merkostnaden. Hyran som fastighetsägaren tar ut av hyresgästerna blir visserligen högre men förutsättningen om fritt val för hyresgästen (dvs. om man förutsätter en perfekt hyresmarknad) innebär att han betalar för den upplevda nyttan av extrautrymmet.

Om det däremot förhåller sig så all hyresgästerna ovUligt, men i brist på alternativ bostad (dvs. i en inte fungerande hyresmarknad), tvingas betala högre hyra för det större fredsutrymmet, sker i verkligheten en övervältring av merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme på hyresgästerna. Ytteriigheten för delta fall skulle innebära att byggherren får ersättning för hela merkostnaden för extra skyddsrumsulrymme.

I promemorian konstateras att det är uppenbart att ett helt rättvist syslem för att bestämma merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme inte kan konstrueras utan myckel invecklade regler och en omfattande administration. Del föreligger också en uppenbar risk för alt viljan till fredsanvändning minskar om projekteraren kan kalkylera med en ersättning för dessa kostnader. Den mest framkomliga lösningen synes därför enligt promemorian vara att ersättning utgår för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna men inte för merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme. Härigenom tvingas projekteraren all söka finna lösningar som tillgodoser önskemålet om största möjliga fredsanvändning av skyddsrummen. Förutsättningarna för delta bör vara goda om den "kompromissvilliga" attityd som skyddsrumsutredningen har anvisat blir regel, naturligtvis utan att skyddsrumsfunktionen eftersatts.

Om ersättning utgår till anordnaren av skyddsrum, dvs. byggherren, bör enligt promemorian självfallet hyrorna kunna sänkas i motsvarande grad och ersättningen sålunda ytterst komma hyresgästerna till del.

7.2 Finansiering

I promemorian redogörs inledningsvis för den av skyddsrumsutredningen föreslagna finansieringsmetoden. Därvid konstateras att den föreslagna avgiftsfinansieringen i likhet med det nu gällande finansierings-syslemel påverkar kostnaden för att nyttja en fastighet, dvs. i bostadshus hyreskostnaden.

Prop. 197521 92

I promemorian framhålls att ett alternativ till avgiftsfinansieringen är att finansiera skyddsrumsfunktionen med allmänna medel över statsbudgeten. TUl stöd härför talar bl. a. att skyddsrummen utgör en del av totalförsvaret. Grundtanken att vårt försvar har som sin primära uppgift att verka fredsbevarande motiverar att skyddsrumsfunktionen betraktas som en kollektiv nyttighet som bör finansieras över statsbudgeten. Det råder mte heller någon direkt koppling mellan tillkomsten av en viss skyddsrumsplats och den tjänst som denna plats ger för en viss individ i ett eventuellt krigsfall, dvs. nyttigheten är inte specialdestinerad till en viss individ utan bör även i detta avseende kunna betraktas som kollektiv.

Om man däremot betraktar skyddsrumsplatsen som närmast en privat nyttighet, dvs. specialdestinerad till en viss avnämare och med ett egenvärde för exempelvis ett industriföretag, framstår enligt promemorian avgiftsfinansieringsmetoden som rimligare.

Mot bakgrund av vad som anförts är enligt promemorian skattefinansiering av skyddsrum i bostadsfasligheler den lämpligaste metoden. Detta gäller även de skol- och trafikantskyddsrum för befolkningen som kommuner i dag anordnar med endast delvis statsbidragsläckning (2/3 av kostnaden), saml de skyddsrum och provisoriska skydd som kommuner i framtiden kan komma att anordna för skydd åt befolkningen.

I promemorian framhålls att i fråga om fastigheter avsedda för huvudsakligen annat än bostadsändamål och där skyddsrummen kan anses ha ett värde för verksamheten kan det anses motiverat att företagen eller andra som utövar verksamheten svarar för den skyddsrumskostnad som motsvarar dess behov av skyddsrumsplatser enligt fastställda beräkningsnormer. Om företaget inom ramen för den fysiska skyddsramsplaneringen åläggs att anordna skyddsrumsplatser utöver sitt eget behov bör dock ersättning utgå för dessa merkostnader.

När del gäller i vilken form den föreslagna ersättningen för skyddsrumsbyggandet skall utgå kommer enligt promemorian två metoder i fråga. Den ena innebär att ett direkt bidrag utgår i samband med byggnadens uppförande och skyddsrummets tillkomst. Den andra innebär att bidraget bakas in som en subvention i lånefinansieringen av byggnaden.

Enligt promemorian talar flera förhållanden för metoden att ge statsbidrag som en direkt subvention. Metoden är för det första administrativt enkel. Den anknyter för del andra i fråga om byggnader för främst bostadsändamål till cn princip som bl. a. boendeutredningen givit uttryck för. Principen är att i möjligaste mån urskilja och särbehandla sådana funktioner som inte sammanhänger med boendet. Metoden med direkt subvention anknyter såväl till de principer som nu gäller för bostadsfinansieringen som till de principer vilka kan antas komma att gälla i framtiden. För det tredje innebär metoden att statsbidrag naturligt redovisas över statsbudgetens försvarshuvudtitel. Det framhålls därvid i promemorian att del därmed också framgår klart att skyddsrummen framdeles inte orsakar fördyring av boendekostnaden.

Prop. 197521 93

I promemorian föreslås mot bakgrund av vad som tidigare anförts att statsbidrag ges som en direkt subvention till den ersättningsberättigade. Bidraget bör utbetalas när skyddsrummet har färdigställts och besiktigats.

1 promemorian diskuteras vidare vilka styrmetoder som bör gälla för att bestämma skyddsrumsbyggandets omfattning och det årliga medelsbehovet.

Det konstateras därvid att skyddsrumsbyggandet måste av bl. a. ekonomiska skäl ske främst i anslutning tiU nyproduktion av bostäder och andra byggnader. SärskUda byggnader enbart för skyddsrumsändamål bör således inte uppföras annat än i undantagsfall. Det behov av skyddsrum som uppstår vid exploatering av nya områden för bostads-eller andra ändamål bör därför enligt promemorian i största möjliga utsträckning tillgodoses i direkt anslutning till byggandet. Skyddsrumsbyggandets volym bör således huvudsakligen bestämmas av byggnadsproduktionens omfattning. Denna kan med relativt hög grad av säkerhet las fram med hjälp av prognoser.

Behovet av skyddsrum i samband med nyproduktion kan beräknas med ledning av den skyddsrumsplanering som genomförs kommunvis i berörda skyddsrumsorter. På grundval av centralt fastställda normer för behovsberäkningen och planerad nybyggnadsproduktion gör kommunen upp en skyddsrumsplan. Skyddsrumsplanen tidsdateras genom koppling till byggnadsplaner etc. i kommunen. Med ledning av centralt fastställda normer för beräkning av ersättning genom statsbidrag kan det med varje skyddsrumsplan förknippade medelsbehovet bestämmas. De på detta sätt kommunvis gjorda beräkningarna av det planerade skyddsrumsbyggandet och medelsbehovet kan enligt promemorian därefter läggas samman och anger sålunda det totala skyddsrumsbyggandets miniminivå och det totala medelsbehovets minimiomfattning.

Enligt promemorian bör, utöver den miniminivå för skyddsrumsbyggandet som bestäms av ortsförteckningen, behovsnormerna och nybyggnadsproduktionen, möjlighet finnas att avveckla eller minska den rådande bristsituationen i vissa orter. I promemorian erinras emellertid om att även bristavvecklingen kommer att begränsas av förekomsten av lämpliga byggnadsobjekt eftersom byggnader enbart för skyddsrumsändamål inte bör uppföras annat än i undantagsfaU. Den budgetmässiga prövningen av skyddsrumsbyggandets årliga omfattning och kostnader bör enligt promemorian avse den totala produktionen, dvs. både den s. k. miniminivån och avvecklingen av bristsituationen. Statsmakternas styrning av denna totala produktion bör ske genom ett bemyndigandesyslem motsvarande det system som i dag tillämpas i fråga om statsbidrag till skyddsrumsanläggningar som anordnas av kommunerna. I promemorian påpekas de möjligheter tUl stabiliseringspolitisk styrning som finns.

Prop. 197521 94

7.3 Genomförande m. m.

Enligt promemorian kan planeringen av skyddsrumsbyggandet och finansiering med allmänna medel av skyddsrummen i bostadsfastigheter inte genomföras utan administrativa insatser på olika nivåer. Det framhålls därvid i promemorian att administrativa insatser är oundvikliga om man skall nå en väl genomförd planläggning i syfte att rätt kunna bedöma behovet av skyddsrum och att rationellt genomföra skyddsrumsbyggandet. Utgångspunkten bör enligt promemorian vara uttalandena i 1972 års försvarsbeslut om all resurserna måste utnyttjas rationellt.

1 promemorian framhålls att väsentligt underlag för att bedöma de administrativa konsekvenserna av förslaget återfinns i skyddsrumsutredningens belänkande med undantag av alt den kommunala administre-ringen av avgiftssystemet bortfaller. Det krävs dock enligt promemorian medverkan av kommunerna för alt planera skyddsrumsbyggandet och för att följa upp och förverkliga planerna.

Enligt promemorians förslag kommer de administrativa uppgifterna att hänföra sig lUl både statliga och kommunala organ. Det framhålls att de normgivande reglerna bör tillkomma under ansvar av i första hand den centrala civilförsvarsmyndigheten. Vidare bör enligt promemorian länsstyrelserna som regionala civilförsvarsorgan ha till uppgift att vägleda kommunerna och fungera som tillsynsmyndighet. Del bör ankomma på kommunerna alt genomföra planläggningen och med ledning av de utredande uppgifter som skyddsrumspianen innehåller se till att denna förverkligas i den mån medel finns tillgängliga härför och lämpliga byggnadsprojekt finns.

I promemorian lämnas vidare en översiktlig beskrivning över det administrativa förloppet enligt följande. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer centrala anvisningar, föreskrifter, normer etc. avseende bl. a. indelning i skyddsrumsområden, skyddsrummens placering, inplanering av befintliga skyddsrum och provisoriska skyddstillgångar samt beräkning av skyddsrumsbehov. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer också centrala normer för beräkning av ersättning till dem som anordnar skyddsrum. Övergångsvis föreslås dessa uppgifter ankomma på en särskild delegation. Normerna fastställs till vissa delar av regeringen. Länsstyrelsen går kommunerna till hända med råd och skyddsteknisk expertis bl. a. i frågor som rör skyddsrums lokalisering och utformning samt olika lokalers lämplighet som provisoriska skyddstillgångar. Kommunen upprättar och antar skyddsrumsplan. Länsstyrelsen fastställer skyddsrumsplan. Kommunen förverkligar planen, dvs. lämnar inom ramen för tUlgängliga bemyndiganden förhandsbesked, prövar ansökan om byggnadslov och besiktigar utförd byggnad. Byggaren anordnar skyddsrum enligt byggnadslov. Kommunen lämnar uppgifter till grund för beslut om utbetalning av ersättning till dem som anordat skyddsrum. Länsstyrelsen kontrollerar skyddsrummens underhåll och utövar tillsyn av skyddsrumsbyggandel och skyddsrumsförsörjningen.

Prop. 197521 95

1 promemorian framhålls att skyddsrumsplaneringen bör samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen, inle minst med de översiktliga planer som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinstituten. Uppgiften för kommunen alt upprätta och anta skyddsrumsplan bör därför ses som ett led i kommunal samhällsplanering och som en naturlig uppgift för kommunerna. Länsstyrelsen bör enligt promemorian åläggas att lämna den fackmässiga medverkan som behövs.

1 promemorian erinras om all del i kommunens uppgifter enligt byggnadslagstiftningen ingår alt lämna byggnadslov och besiktiga nytillkomna byggnadsprojekt. Besiktningen innefattar även de skyddsrum som inrättas. Även i fortsättningen avses skyddsrummen bli utförda i byggnadsprojekt som är lämpliga all inrymma skyddsrum. Någon ny uppgift med avseende pä besiktningar m. m. av nya skyddsrum läggs enligt promemorian inte på kommunen.

1 promemorian erinras vidare om att kontrollen av att skyddsrummen underhålls ligger på länsstyrelserna f. n. Enligt skyddsrumsulredningens mening bör skyddsrum äldre än tre år helst kontrolleras vart femte år, dvs. 20 % av beståndet varje år. Ett minimikrav anges vara att kontroUen sker av 10% av beståndet varje år. Skyddsrumsulredningen föreslår att kontrollen i fortsättningen läggs på kommunerna.

Det främsta motivet för detta är alt kommunen därigenom får en samlad bild av det aktuella skyddsrumslägel. Mot att uppgiften förs över från län.sstyrelse till kommun talar emellertid enligt promemorian att kommunen normalt inte utför besiktning av byggnaders underhåll. Vidare bör det enligt promemorian ingå i länsstyrelsens uppgift att utöva cn allmän tillsyn. I promemorian föreslås därför att länsstyrelserna behåller sitt nuvarande ansvar för kontrollen av skyddsrummens underhåll.

Enligt promemorian bör vidare den föreslagna uppgiften för kommunen att lämna statlig myndighet underlag för utbetalning av ersättning till dem som anordnat skyddsrum kunna fullgöras utan nämnvärt merarbete.

I promemorian erinras om att skyddsrumsutredningen har föreslagit att ersättning utgår till kommunerna för administrationen. Kommunerna föresläs sålunda få tillgodoräkna sig viss del av de influtna skyddsrumsavgifterna. Den i promemorian föreslagna finansieringsformen innebär emellertid att den administrativa merbelastningen i form av avgiflsupp-börd som enligt skyddsrumsutredningens förslag skulle läggas på kommunerna inte längre är aktuell. De uppgifter som läggs på kommunerna kan enligt promemorian anses utgöra en integrerad del av kommunernas samhällsplanering varför ersättningsbehovet framstår som mindre angelägel.

Promemorians förslag om planering och finansiering av skyddsrumsbyggandet innebär en genomgripande omarbetning av gällande regler. Förslaget måste därför enligt promemorian detaljmässigt genomarbetas innan det kan sättas i tillämpning. Skyddsrumsutredningen har i sitt betänkande gett förslag till ändring i civilförsvarslagen och utkast till ändring i civilförsvarskungörelsen. Härutöver måste enligt promemorian en rad tillämpningsföreskrifter utarbetas innan de nya bestämmelserna

Prop. 197521 96

kan träda i kraft. Vidare måste skyddsrumsplaner vara uppgjorda av kommunerna för att den nya ordningen skall kunna tillämpas. I promemorian framhålls att dessa förhållanden skärper kraven på att tidsmässigt överblicka de faktorer som inverkar på införandet av det nya systemet.

De förberedelser som måste göras är enligt promemorian att utarbeta centrala normer för planläggning, områdesindelning, behovsberäkning, tillåten storlek på skyddsrum, placering med hänsyn till ulnyttiandet i krigstid, skyddsteknisk beskaffenhet m. m. En annan typ av tillämpningsföreskrifter som måste utarbetas enligt promemorian är normer för att bestämma ersättning tUl dem som anordnar skyddsrum på grundval av beräkning av de specifika merkostnaderna för skyddsrum. Normer eller genomarbetade exempel kan enligt promemorian också behöva utarbetas för att främja ekonomiskt goda skyddsrumslösningar och allerna-tivanvändningar i fredstid. I promemorian framhålls att detta förberedande arbete kan antas ta väsentlig tid i anspråk. Enligt promemorian är delar av detta arbete dessutom av den karaktären att olika intresseområden bör vara företrädda. Exempelvis bör normerna för ersättning till byggare av skyddsrum tillkomma i samverkan mellan berörda intressegrupper på byggar- och boendesidan. Kommunal erfarenhet bör utnyttjas när anvisningar utarbetas tUl ledning för kommunernas planläggning. Samarbete måste enligt promemorian sökas i frågor som rör den aktuella utvecklingen på samhällsplaneringens område osv.

I promemorian framhåUs att ifrågavarande arbete berör olika departement (försvarsdepartementet, bostadsdepartementet, kommundepartementet), flera centrala myndigheter (civilförsvarsstyrelsen, statens planverk, bostadsstyrelsen m. fl.), länsstyrelserna, kommunerna samt intresseorganisationer för bostadsförsörjning och näringsliv m. m.

I promemorian erinras om att skyddsrumsutredningen föreslagit att en särskild nämnd får till uppgift att inför övergängen till det nya regelsystemet utarbeta föreskrifter, anvisningar och normer. Om detta förslag förverkligas kommer enligt promemorian övergången att underlättas och de nya reglerna att få den förankring hos berörda parter som är nödvändig. 1 promemorian föreslås att ett organ inrättas i första hand för att mera engångsbetonal genomarbeta regelsystemet. För ändamålet bör enligt promemorian lämpligen en särskUd delegation tUlkallas. Delegationen bör sortera under försvarsdepartementet. Den bör tillsättas och börja sitt arbete så snart proposition i skyddsrumsfrågan har lämnats till riksdagen.

I promemorian har vidare en tidsplan för förslagets genomförande skisserats enligt följande.

Samtidigt som proposition lämnas tUl riksdagen tillkallas den föreslagna delegationen för alt förbereda anvisningar och normer. Under år 1975 utfärdas ändringar i civilförsvarslagen. Skyldighet för kommunerna att ulföra skyddsrumsplanering träder i kraft. Under senare hälften av år 1975 meddelar den särskilda delegationen anvisningar för planering m. m. Normer för behovsberäkning m. m. fastställs. Vid samma tidpunkt

Prop. 197521 97

samordnar länsstyrelserna planeringen samt biträder kommunerna med utbildning och information. Skyddsrumsplanering påbörjas i kommunerna. Under våren 1976 föreslår delegationen normer för beräkning av ersättning samt lämnar kompletterande anvisningar. Senare samma år fastställer regeringen normer för beräkning av ersättningen. Under hösten 1976 och år 1977 genomförs i huvudsak skyddsrumsplanering i kommunerna. Senare under år 1977 antas skyddsrumsplaner av kommunerna och fastställs av länsstyrelserna. Förhandsbesked skall kunna lämnas till projekterare. Den 1 januari 1979 träder civUförsvarslagen i sin helhet i kraft och byggnadslov kan lämnas enligt den nya lagen.

Enligt promemorian kan den nya ordningen tillämpas i sin helhet tidigast fr.o.m. den 1 juli 1979. Övergångsbestämmelser kan enligt promemorian emellertid behövas som möjliggör en partiell tUlämpning av systemet i den mån det finns förutsättningar härför, dvs. i första hand alt skyddsrumsplan finns för kommunen och att förberedelserna i övrigt är tillräckligt långt framförda. I promemorian erinras om alt skyddsrumsulredningen har avvisat tanken på en sådan successiv övergång med hänsyn till svårigheten att tillämpa två skilda skyddsrumssystem samtidigt. Enligt promemorian kan det dock förutses att intresse visar sig finnas hos bl. a. samhällsplanerare, projekterare, bostadsintressenter och civilförsvaret att den nya ordningen får genomslag så tidigt som möjligt. Frågan om en partiell eller successiv övergång bör därför enligt promemorian hållas öppen och beaktas fortlöpande i samband med att förberedelsearbetet fortskrider.

I promemorian påpekas att om man — som ett led i övergången till det nya systemet - önskar lyfta av skyddsrumskostnaderna från bostadskostnaderna redan före budgetåret 1979/80, krävs viss ytterligare utredning samt att grova schabloner godtas när det gäller ersättningsbeloppens storlek.

Enligt promemorian bör, innan den nya ordningen tillämpas, regeringen bestämma i vilka tätorter skyddsrum skall anordnas.

I promemorian konstateras att förslaget till finansiering av skyddsrumsbyggandet leder till en överflyttning av kostnader som f. n. belastar byggandet till statsbudgeten.

Enligt promemorian bör den statliga finansieringen av skyddsrumsbyggandet ske över statsbudgetens fjärde huvudtitel. Skyddsrumsbyggandets totala omfattning och kostnader bör enligt promemorian styras genom en bemyndigandeteknik av det slag som f. n. tillämpas i fråga om statsbidrag till skyddsrumsanläggningar som anordnas av kommunerna. Ärsvariationerna avseende betalningsmedel kan emellertid trots delta bli så stora att möjligheter inte föreligger att balansera dem inom civilförsvarets ärliga utgiftsram, som f. n. är ungefär lika stor som skyddsrumsbyggandets totala kostnader. Ersättningar för skyddsrumsbyggandet bör därför enligt promemorian bestridas från ett förslagsanslag utanför civUförsvarets utgiftsram.

7 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21

Prop. 197521 98

8 Remissyttrandena över promemorian

8.1 Kostnader för skyddsrumsbyggandet

Starkt delade meningar redovisas i de remissyttranden som berör den i promemorian föreslagna principen att ersättning av statsmedel endast bör utgå för de s. k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna.

Några av de remissinstanser, som tUlstyrkt eller lämnat förslaget i denna del utan erinran, gör vissa påpekanden. Civilförsvarsstyrelsen anser att det är rimligt att ersättning av statsmedel utgår endast för de s. k. skyddsrumsspecifika kostnaderna. Styrelsen förutsätter emellertid att sättet för att beräkna dessa kostnader inte låses fast av alltför stelbenta regler. Enligt styrelsen kan merkostnaden per skyddsrum variera mellan ca 300 och 600 kr. per plats i stort sett oberoende av skyddsrummets storlek. För att kunna beräkna merkostnaden för ett enskilt objekt med bättre noggrannhet än ± ca 30 % krävs att byggnaden projekteras och kostnadsberäknas både med och utan skyddsrum. Om höga krav på noggrannhet ställs kommer detta enligt styrelsen att medföra stora administrativa kostnader. Försvarets rationaliseringsinstitut finner förslaget i princip vara riktigt. Institutet anser emellertid att tillämpningen kan bli besvärlig och att risk finns för att snävt beräknade och administrativt svårhanterliga ersättningsregler kan verka hämmande på skyddsrumsbyggandel. Enligt institutet bör ersätlningsgrunderna ytterligare schablonise-ras. RR V tillstyrker alt fastighetsägarna får ersättning för de s. k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna. I speciella fall bör det emellertid finnas möjlighet att ge ersättning utöver dessa merkostnader. Enligt verket bör det ankomma på länsstyrelserna att pröva denna fråga.

Vissa länsstyrelser har lämnat förslaget utan erinran, bland dem länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge. Värmlands. Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det torde vara omöjligt att utan ett omfattande administrativt arbete få fram den verkliga merkostnaden i varje särskilt fall. Ersättningen bör därför utgå efter schablon fastställd av den centrala fackmyndigheten.

Vissa kommunstyrelser har yttrat sig över förslaget i promemorian. Bland dem som tillstyrkt eller lämnat förslaget i denna del utan erinran kan nämnas kommunstyrelserna i Stockholms, Södertälje, Danderyds, Norrtälje, Botkyrka, Sigtuna, Gislaveds, Tranås, Värnamo saml Nora kommuner.

Flera remissinstanser ställer sig starkt kritiska till förslaget i denna fråga. Bostadsstyrelsen anser att förslaget synes vara för snävt. Även om tekniska och andra bestämmelser nu mer än tidigare anpassats för bättre fredsanvändning av skyddsrum, finns risker för en besvärande kostnadssituation. Bostadsstyrelsen anser att alla med skyddsrum förknippade kostnader är försvarskoslnader. Därför får enligt styrelsen utgångspunkterna för ersättningsnormerna, och senare för eventuella schabloner.

Prop. 197521 99

inte vara så restriktiva som de anges i promemorian. De får inte strida mot grundtanken att skyddsrumskostnader inte direkt skall belasta de boende i berörda fastigheter.

Boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen som avgett gemensarnt yttrande framhåller alt även merkostnader för extra skyddsrumsutrymme bör berättiga till ersättning huvudsakligen till följd av förslagen om förändrad skyddsrumsplanering. Enligt föreslagna skyddsrumslösningar kommer skyddsrum i ett hus i det närmaste regelmässigt att täcka skyddsrumsbehovet i andra hus. Vissa fastighetsägare kommer därigenom att få bära det ekonomiska ansvaret för skyddsrum avsedda för behov utom fastigheten. Enligt utredningarna kan skyddsrumsytan i ett hus bli av en omfattning som inte är anpassad till normala aktiviteter i huset och kan vara svår att hyra ut för självständigt ändamål. Ett krav på skyddsrumsplaneringen bör vara att undvika merkostnader för extra skyddsrumsutrymme. Om detta inte är möjligt bör enligt utredningarnas mening fastighetsägaren kunna fä ersättning.

Kommunstyrelserna i Nacka, Malmö, Örebro och Hällefors kommuner pekar på att merkostnader för extra skyddsrumsutrymme inte bör vara uteslutna från ersätlningsmöjligheterna.

Svenska kommunförbundet anser alt ersättning också måste kunna utgå till merkostnader för extra skyddsrumsulrymme. Det är annars stor risk för att de kommunala byggnadsinvesteringarna inte kommer att styras av ambitionen all tillgodose behovet av skyddsrumsplatser i så hög grad att mera rationella lösningar med extra skyddsrumsulrymmen kan aktualiseras. Med den föreslagna utformningen av ersättningsbestämmelserna är det enligt kommunförbundet också fara för att bristsituationen i de 14 största kommunernas innerområden kommer att ta oacceptabelt lång tid att avveckla. Kommunförbundet föreslår således alt ersättning av staten skall kunna utgå också till merkostnader för skyddsutrymme enligt godkänd plan. Risken är liten för att kommunerna inte planerar in skyddsrumsplatser i byggnader där detta är möjligt. Alla kommuner har nu en mycket detaljerad investeringsplanläggning på fem års sikt. Med denna som grund kan man i samband med skyddsrumsplanläggningen klarlägga den möjliga ramen för skyddsrumsplatser i de byggnader som skall uppföras. Det kan inträffa att denna ram inte bedöms vara tillräcklig. Kommunförbundet anser att i så fall bör möjlighet finnas alt med ersättning från staten ulföra kompletterade skyddsrumsutrymmen.

Sveriges Industriförbund framhåller alt även merkostnader för extra skyddsrumsutrymme skall berättiga till ersättning med hänsyn till alt skyddsrum i en fastighet kan komma att täcka behovet också i andra hus. SBEF framför liknande synpunkter.

Svenska Riksbyggen pekar på att inom områden som byggs av fiera byggherrar kan merkostnaderna för extra skyddsrumsulrymme komma att drabba de boende hos en av byggherrarna medan de andra inte kommer att belastas med motsvarande kostnader. F. n. är det vidare en genomgående tendens i svenskt bostadsbyggande, att man bygger källariösa hus. Några outnyttiade källarutrymmen, som skulle ha

Prop. 197521 100

tUlkommit oberoende av skyddsrumsutrymmesbehovet, förekommer därför knappast. Merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme blir därför enligt Riksbyggens mening jämförelsevis höga. En del av den framtida produktionen av skyddsrum syftar till att avveckla eller i varje fall minska den bristsituation som föreligger. Enligt Riksbyggens mening är det orimligt att i sådana fall lägga ansvaret för merkostnaden för extra skyddsrumsutrymme på de boende i de hus, som av kommunikationstekniska eller andra relevanta skäl råkar ha skyddsrum. SABO anser att även kostnader för "överytor" som är betingade av skyddsrumsfunktionen bör betraktas som ersättningsberättigade kostnader. Sveriges Fastighetsägareförbund anser att den föreslagna principen beträffande skyddsrumskostnaderna bör omfatta de totala kostnaderna. 1 den mån skyddsrumsutrymmet kan permanent användas i fredstid uppkommer inga problem, men i den motsatta situationen, då utrymmet inte kan komma till rationell användning utan blir en direkt extra belastning på faslighetens ekonomi, bör ersättning på särskild ansökan utgå till fastighetens ägare. Länsstyrelsen torde vara en lämplig myndighet för sådan prövning. HSB framhåller att metoderna för beräkning av merkostnaderna måste utformas så att de ger täckning för de verkliga kostnaderna även vid inte normala förhållanden. Hyresgästernas riksförbund förordar en lösning enligt vilken ersättning utgår för samtliga merkostnader för skyddsrumsfunklionen. En sådan lösning har från bostadspolitisk synpunkt fördelen att från boendet skiljs bort en kostnad som rätteligen bör belasta en annan sektor.

Några remissinstanser, däribland länsstyrelsen i Kalmar län, anser att ersättning även bör utgå för redan befintliga skyddsrum som kommer att ingå i den kollektiva skyddsrumsplaneringen. Enligt länsstyrelsen bör detta lämpligen ske enligt vissa schabloner med hänsyn till byggnadens ålder m. m.

8.2 Finansiering

Samtliga remissinstanser utom RRV tillstyrker förslaget att skyddsmmsbyggandet finansieras över statsbudgeten. Endast ett fåtal remissinstanser godtar emellertid förslaget att endast skyddsrum i bostadsfastigheter skatlefinansieras.

Statens planverk har inte något att erinra mot att skyddsrumsbyggandet på föreslaget sätt finansieras över statsbudgeten. Länsstyrelsen i Stockholms län godtar i princip den föreslagna kostnadsfördelningen. Denna kostnadsfördelning medför enligt länsstyrelsen emellertid risk för att vissa skyddsrumsbehov inte blir tillgodosedda om inte särskilda lagstiftningsåtgärder vidtas. Ett inte obetydligt behov av skyddsrumsplatser kommer alltid att finnas i bl. a. småinduslriområden, där platsbehovet för varie fastighet är så lågt att anordnandet medför oskälig kostnad och byggherren på grund härav antingen blir befriad från skyldigheten att bygga skyddsrum eller också erhåller anstånd till dess gemensamt

Prop. 197521 101

skyddsrum kan anordnas. Enligt länsstyrelsen löstes detta problem på ett godtagbart sätt genom det av skyddsrumsutredningens föreslagna avgiftssystemet. I det nu föreliggande förslaget blir detta problem olöst och skyddsrumsfrågan blir helt beroende av mer eller mindre frivilliga överenskommelser mellan två eller flera fastighetsägare. Länsstyrelsen i Blekinge län. Svenska kommunförbundet samt Hyresgästernas Riksförbund har inte något ett erinra mot förslaget.

Flera av de kommunstyrelser som yttrat sig över promemorian tiUstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget till kostnadsfördelning, däribland kommunstyrelserna i Stockholms, Södertälje, Norrtälje, Danderyds, Botkyrka, Sigtuna, Gislaveds, Värnamo, Hällefors och Nora kommuner.

Bostadsstyrelsen, Svenska Riksbyggen, SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund har inte uttalat sig i frågan. ÖEF påpekar endast att det är angelägel att skyddsrumsfrågan löses beträffande personal som tiänstgör vid vissa oljedepåer ovan jord. RRV förordar alt utbyggnaden av skyddsrum bekostas genom ett avgiftssystem upplagt enligt de principer som föreslagits av skyddsrumsutredningen.

Flertalet remissinstanser har inte kunnat godta förslaget om att endast skyddsrum i bostadsfastigheter finansieras över statsbudgeten. CivUförsvarsstyrelsen föreslår att statlig finansiering tUlämpas för alla skyddsrum för befolkningen. I promemorian framförs enligt styrelsens mening inte tillräckliga skäl för att undanta skyddsrum vid arbetsplatserna från statlig finansiering. Ersättningen till de byggande avses läcka de s. k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna och inte kostnaderna i övrigt för lokalernas tillkomst, dvs. fredsanvändningsvärdet. Styrelsen anser därför all undantaget beträffande skyddsrum vid arbetsplatser knappast kan motiveras med att de.ssa har ett värde för verksamheten. Självklart kan skyddsrummet ha ett sådant värde. Men till kostnaden för att producera detta värde ges inget statsbidrag utan denna kostnad bestrids helt av företaget. Häri finns enligt styrelsen inte någon skillnad mellan skyddsrum i bostadshus och vid arbetsplats. Ett system med blandad finansiering kan enligt styrelsen innebära ett administrativt merarbete. 1 ett exempel anger styrelsen alt ett bostadshus med behov av 100 skyddsrumsplatser och ett kontorshus med behov av 50 platser ligger intill varandra, l-ör husen krävs då tillsammans 100 platser. Läggs skyddsrummet i bostadshuset är del kanske rimligt all 100 platser finansieras statligt och att kontorshuset inle belastas med någon kostnad. Läggs skyddsrummet däremot i kontorshuset åläggs byggherren anordna 50 platser utöver del egna behovet och statsbidrag utgår då för endast 50 platser. Problem av dessa slag kan visserligen lösas genom tillämpnings-bestämmelser, men det blir enligt styrelsens mening säkert svårt all skapa en vilja att verkligen genomföra byggandet så all alla möjligheter till bonuseffekler tillvaratas.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att kostnader för skyddsrum i olika typer av fastigheter bör ersättas efter samma principer. Härför talar svårigheterna att skilja mellan olika skyddsrumsbehov samt behovet att positivt stimulera till skyddsrumsbyggande och önskemål om administra-

Prop. 197521 102

tiv förenkling. I den mån det anses skähgt att företagen särskilt bidrar till bekostandet av skyddsrumsbyggande bör delta enligt institutet enklare kunna regleras genom uttagande av viss avgift tUl staten e. d.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att förslaget väcker vissa betänkligheter. Enligt betänkandet bör skyddsrumsbyggandet baseras på en områdesvis behovsberäkning och inte på en beräkning av enskUda byggnaders och anläggningars behov av skyddsrum. När en byggherre åläggs att anordna skyddsrum skall således, oavsett om det är fråga om bostadshus eller annan byggnad, skyddsrummet enligt utredningen vara avsett att helt eller delvis täcka skyddsrumsbehovet inom ett visst område och inte ett behov, som hänförs till viss eller vissa byggnader och anläggningar. Enligt utredningen skall valet mellan alternativa skydds-ramslösningar träffas endast med beaktande av önskemålet om så civilförsvarstakliskt rikliga och ekonomiskt fördelaktiga lösningar som möjligt. Detta är enligt länsstyrelsens mening inte realiserbart annat än i förening med ett enhetligt finansieringssystem. Länsstyrelsen framhåller att det annars finns risk för att valet av skyddsrumslösning i många fall kan påverkas ofördelaktigt av frågan om fördelningen av ansvaret för skyddsrumskostnaderna. Länsstyrelsen anser vidare att förslaget medför avsevärt merarbete dels därför att skyddsrumsbehovel för enstaka byggnader och anläggningar måste fastställas, dels som en följd av svårigheterna att avgränsa bostadshus från byggnader och anläggningar för annat ändamål resp. alt klassificera ett hus med såväl bostäder som andra lokaler, dels därför att en besvärlig kostnadsfördelning av rättviseskäl måste förutsättas ske meUan byggnader och anläggningar avsedda för olika ändamål. Enligt utredningens förslag bör skyddsrumsbehovet inom industriområden normeras och erforderliga skyddsrum intas i planen. Utredningens förslag är enligt länsstyrelsen inte förenligt med anläggningsvis fördelat kostnadsansvar.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåUer att det kommer att försvära skyddsrumsplaneringen om det inom vissa bebyggelseområden finns anläggningar som inte ingår i den kollektiva skyddsrumsplaneringen. Gränsdragningen mellan byggnader som skall hänföras till den ena eller andra kategorien kommer många gånger att bli svår. Därtill kommer att byggnader genom annat utnyttjande ändrar karaktär, t. ex. då kontors-eller affärsfastighet byggs om till bostadshus. Länsstyrelsen anser att statsfinansieringen av skyddsrum bör avse alla fastigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att alla skyddsrum som uppförs skall finansieras med statsmedel på samma sätt. Enligt länsstyrelsens mening är detta en förutsättning för att skyddsrumsutredningens förslag beträffande hänsynstagande tUl natt- och dagbefolkningen vid gränsdragning av skyddsrumsområden skall få avsedd bonuseffekt. Promemorians förslag kommer att medföra att fastigheter, ägda av industri-eller handelsföretag m. fl, som själva skall bekosta skyddsrummen kommer att bli olika belastade beroende på hur gränsdragningen för skyddsrumsområdena utförs. Fastighet som är belägen i ett område där nattbefolkningen är dimensionerande kan helt slippa kostnader för skyddsrum, medan fastighet som är belägen i område med dimensione-

Prop. 197521 103

rande dagbefolkning själv får bekosta skyddsrummen. Detta förhållande kan enligt länsstyrelsen komma att medföra olika konkurrensförhållanden för företagen.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att även skyddsrummen vid industrianläggningar och liknande byggnader bör bekostas av statsmedel på samma sätt som föreslagits för bostadshusen. Denna mening delas av byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län samt kommunstyrelserna i Malmö, Helsingborgs, Örebro och Tranås kommuner.

Länsstyrelsen i Örebro län finner förslaget att undanta skyddsrum avsedda för huvudsakligen andra än bostadsändamål från skattefinansieringsprincipen tveksamt, bl. a. därför att detta vid förelags- eller industrietablering inom en tätort kan få negativa konsekvenser för de tätorter för vilka skyddsmmsbyggnadsskyldighel skall föreligga.

Boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen anser det vara en betydande fördel om skyddsrumsersättning utgår efter samma normer oavsett bebyggelsens ändamål. Från principiella utgångspunkter torde det vara svårt att särskilja bostäder och arbetsplatser i dessa avseenden. Genomförs promemorians förslag finns det risker för en irrationell lokalisering av skyddsrum i områden med både bostäder och arbetsplatser. En sådan ordning kan också medföra administrativt merarbete. Utredningarna förordar i stället en lösning där ersättning utgår på samma grunder till bostäder och arbetsplatser.

Sveriges Industriförbund, SBEF och HSB förordar en ordning enligt vilken skyddsrumsersättning utgår på samma grunder till bostäder och arbetsplatser.

Inte någon av remissinstanserna har något att erinra mot förslaget i promemorian om att statsbidraget ges som en direkt subvention till den ersättningsberättigade.

8.3 Genomförande m. m.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget i promemorian om genomförandet av planering och byggande av skyddsrum. Vissa remissinstanser har dock gjort vissa reservationer.

Civilförsvarsstyrelsen anser bl. a. att ett system med statlig finansiering av skyddsrumsbyggandet kan genomföras inom ramen för den lagstiftning som finns i dag. Vidare uttrycker styrelsen en viss oro för införandet av det i promemorian föreslagna systemet för anordnande äv skyddsrum. Styrelsen anser nämligen att målet för skyddsrumsbyggande på sikt skall vara att varje invånare oavsett vistelseort skall disponera en i fred utbyggd skyddsrumsplats i anslutning till bostad och verksamhetsslälle. Vidare understryker styrelsen viklen av alt regler för skyddsrumsbyggandet utformas så att stor hänsyn i de enskilda fallen kan tas till skyddslakliska krav. Genom det föreslagna systemet upphör den automatik i skyddsrumsbyggandet som finns i nuvarande system. Enligt styrelsen finns del

Prop. 197521 104

risk med det föreslagna systemet att skyddsrumsbyggandet i samband med nybyggnad används som konjunkturregulator. Härigenom skulle allvarliga rubbningar kunna uppstå i den långsiktiga skyddsrumspolitiken. Byggande av skyddsrum som inte täcks av automatiken (kompletteringsbyggande i bristomräden) bör däremot kunna anpassas till rådande konjunkturer. Styrelsen anser att ett bibehållande av automatiken så långt detta är möjligt bör eftersträvas. Styrelsen framhåller vidare viklen av att skyddsrumsplaneringen integreras i den kommunala planeringen.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att mycket talar för att införandel av nya ersättningsgrunder samordnas med ett nytt försvarsbeslut, dvs. fr. o. m. den 1 juli 1977. Detta synes göra det nödvändigt att nya regler om skyddsrumsplanering och skyddsrumsbyggande kan tillämpas redan fr. o. m. den 1 januari 1976. Institutet bedömer att detta inte är uteslutet. Det kan vidare ifrågasättas om inte övergångsvis bidrag enligt nya ersättningsgrunder kan utgå även till skyddsrum som anordnats enligt nu gällande regler. Härigenom undviks under en övergångsperiod en nedgång i skyddsrumsproduktionen och skillnader i bostadskostnader som kan hänföras tUl skyddsrumsbyggandet. Med en schablonmässigt bestämd enhetlig standardkostnad som grund för ersättning som institutet förordat bör några tekniska hinder härför inte möta.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det angeläget att den angivna tidsramen om möjligt pressas något år även om förarbetena kräver avsevärd tid. För varje år som går ökar konsekvenserna av de brister som är förknippade med det nuvarande systemet framför allt i de större tätorternas innerområden. Viljeinriktningen för det fortsatta skyddsrumsbyggandet har ju angivits redan i 1972 års försvarsbeslut, varför det enligt länsstyrelsens mening ter sig mindre tilltalande att det skall dröja ända upp till sju år innan denna viljeinriktning kan börja förverkligas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att de föreslagna principerna för skyddsrumsbyggandet genom övergångsbestämmelser omgående bör tillämpas i innerområden och andra bristområden så att saneringsobjekt som är lämpliga att inrymma skyddsrum inte färdigställs innan skyddsrumsplikten återinförts. Om sådana övergångsbestämmelser inte meddelas, kommer kostnaden för att fä skyddsrumsbehovet tillgodosett inom dessa områden att öka betydligt. Liknande synpunkter framförs av lånsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Västmanlands län samt vissa kommunstyrelser, däribland kommunstyrelsen i Malmö kommun.

Boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen framhåller att det är relativt enkelt att faststäUa rimliga ersättningsbelopp för skyddsrumsspecifika merkostnader. Frågan om sådan ersättning kan därför omedelbart ges en tillfällig lösning och bör således inte fördröjas tUl budgetåret 1979/80.

Svenska Riksbyggen finner den i promemorian angivna tidsplanen väl utdragen. Det är en angelägen reform, med positiva verkningar inom bostadspolitiken, att snarast föra över det ekonomiska ansvaret för skyddsrumsbyggandet till försvarshuvudtiteln. Med den enkelhet som

Prop. 197521 105

eftersträvas bör det vara möjligt alt betydligt snabbare än som förutsatts i promemorian få de nya reglerna i tillämpning. SABO framhåller att i avvaktan på att de nya reglerna i dess helhet blir tillämpningsbara bör övergångsbestämmelser införas och förutsättningar för dispens från nuvarande skyddsrumsplikl ökas i väsentlig grad. Hyresgästernas Riksförbund anser det synnerligen angeläget att tillämpningen av den nya principen för skyddsrummens finansiering startar snarast möjligt efter det att riksdagen behandlat frågan. Det måste betraktas som otillfredsställande om de bostäder som kommer att byggas under återstoden av 1970-talet skall belastas med en kostnad som de enligt riksdagens mening inte skall bära.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att ersättning bör utgå till kommunerna för ökade administrationskostnader. Styrelsen framhåller att det även är nödvändigt att styrelsen förstärks personellt. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro saml Gävleborgs län.

Svenska kommunförbundet samt kommunstyrelserna i Stockholms, Sundbybergs, Danderyds, Nacka, Tranås, Gislaveds, Malmö, Helsingborgs, Hallsbergs och Nora kommuner anser all statsbidrag bör utgå till kommunerna för skyddsrumsplanläggningen.

Bostadsstyrelsen vill framhålla det angelägna i att ramar eller annat kvoteringssystem för skyddsrumsbyggnadsersättning anpassas till planerat och önskat bostadsbyggande på sådant sätt att någon hindrande verkan för detta inte uppstår.

Länsstyrelsen i Jönköpings län utgår från att vad som i promemorian betecknas som "miniminivå" och som svarar mot behovsnormer och nybyggnadsproduktion i skyddsrumsorter innebär en omfattning av skyddsrumsbyggandet som inte skall påverkas av konjunkturer eller säkerhetspolitiska bedömningar från tid till annan. På så sätt får man en ersättning för den automatik i byggandet som gällt tills nu och som trots sina alltmer påtagliga brister dock lett till det omfattande skyddsrumsbestånd som utgör en av hörnstenarna i hela civilförsvaret. Länsstyrelsen anmärker på att i promemorian inte angetts vem som utövar beslutsfunktionen avseende ersättningen till den som anordnat skyddsrum. Del torde dock enligt länsstyrelsen få ankomma på länsstyrelsen att handlägga även ansökningar om statsbidrag. Den senare uppfattningen delas av länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller all det från rättvisesynpunkt är rimligt att alla medborgare får del av del skydd skyddsrumsbyggandet ger. En övergång till statsfinansiering av skyddsrumsbyggandet bör kombineras med ett principiellt beslut om att i stort sett alla medborgare på sikt skall beredas tillgång till skyddsrumsplatser i händelse av krig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller nödvändigheten av alt reglerna för skyddsrumsbyggandet får en sådan utformning att länsstyrelsen ges befogenhet att besluta om belägenhet av skyddsrum, så all den från total synpunkt (ekonomisk och taktisk) bästa lösningen erhålls. Länsstyrelsen framhåller vikten av att då del gäller att bestämma det

Prop. 197521 106

åriiga medelsbehovel en anslagsform väljs som gör det möjligt att medel automatiskt finns tillgängliga då objekt byggs som enligt planen skall ha skyddsrum. Reglerna för statsbidrag måste vara så utformade alt en decentralisering av bidragsbeviljandet kan ske till länsstyrelserna. En sådan decentralisering är nödvändig för att bidragssystemet inte skall bli alltför tungrott.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att länsstyrelsen bör erhålla befogenheter att ingripa om kommunerna felaktigt handlägger skydds-mmsärenden eller underlåter att utföra ålagda arbeten. Detta är nödvändigt eftersom varje felaktighet som görs kan medföra stora ekonomiska konsekvenser.

Endast civilförsvarsstyrelsen och försvarets rationaliseringsinstitut avstyrker förslaget om inrättande av en särskild skyddsrumsdelegation. HSB framhåller att de rikskooperativa organisationerna bör vara representerade i delegationen.

Prop. 197521 107

9 Föredraganden

9.1 Bakgmnd

Gällande regler för skyddsrumsbyggandet finns i civilförsvarslagen (1960:74) och civilförsvarskungörelsen (1960:377) som båda trädde i kraft den 1 juli 1960. Sedan år 1960 har endast små ändringar gjorts i civilförsvarslagens bestämmelser om skyddsrumsbyggandet.

De första bestämmelserna som reglerade luftskyddet tillkom år 1937 genom luflskyddslagen (1937:504). Dessförinnan hade åtgärder för all upprätthålla ett skydd mot luftanfall vidtagits på enskilt initiativ. Andra världskriget medförde ett ökat arbete för att stärka luftskyddet. Bl. a. tillkom bestämmelser om alarmering och mörkläggning m. m. genom kungörelsen (1939:800) om vad vid luftskyddstillstånd är att i vissa hänseenden iakttaga. Skyldighet för kommun att anordna s. k. allmänna skyddsrum för luftskyddspersonal och för personer som vistas utomhus på allmänna platser infördes genom ändring (1940:81) i luflskyddslagen. För sådana skyddsrum utgick statsbidrag med 2/3 av byggkostnaden. Den första särskilda skyddsrumslagen tillkom år 1940. Genom denna lag (1940:119) infördes för första gången bl. a. skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna s. k. enskilda skyddsrum.

1 den första civilförsvarslagen (1944:536) sammanfördes alla lagbestämmelser om anordnande avskyddsrum. Skillnaden mellan allmänna och enskilda skyddsrum behölls. Allmänna skyddsrum skulle anordnas av kommunerna med statsbidrag. Dessa skyddsrum var avsedda för dels civilförsvarets personal, dels personer som vistas på allmänna platser. De enskilda skyddsrummen skulle enligt lagen anordnas av ägarna till vissa anläggningar och byggnader i tätorter med minst 200 personer och en boendetäthet av 25 personer per hektar. I tekniskt avseende skilde man på normalskyddsrum och s. k. fulllräffsäkra skyddsrum. Normalskyddsrummen skulle i allmänhet skydda mot splitter, rök- och stridsgaser, belastning av sammanstörtande byggnadsdelar samt s. k. delonations-vågor. De s. k. fullträffsäkra skyddsrummen som skulle byggas efler förordnande av Kungl. Maj:t i varie särskilt fall skulle fylla större krav på skyddsförmåga.

Under börian av 1950-lalet gjordes ändringar (1951:289) i civilförsvarslagen i fråga om skyddsrumsbyggandet. Allmänna skyddsrum skulle anordnas även för skydd åt hela civilbefolkningen inom vissa större upptagningsområden. Denna typ av allmänna skyddsrum benämndes befolkningsskyddsrum. Enskilda skyddsrum skulle anordnas i områden med minst 500 invånare per hektar.

Under senare delen av 1950-talet omprövades civilförsvarels inriktning och uppgifter. Detta berodde huvudsakligen på den krigstekniska utvecklingen. Mot bakgrund av risken för atomvapenanfall av lerrorkaraktär skulle utrymning vara den viktigaste förebyggande civilförsvarsålgärden. 1953 års civilförsvarsutredning lämnade är 1955 ett delbetänkande som låg till grund för förslag i prop. 1956:185 om ändring av civilförsvarsplan-

Prop. 197521 108

läggningen, bl. a. i fråga om byggandet av skyddsrum. Förslagen föranledde ändringar (1956:593) i civUförsvarslagen. Enligt de nya tankegångarna skulle i alla tätorter som kunde betraktas som anfallsmål i princip anordnas både enskilda och allmänna skyddsrum. 1 innerområdena i de tätorter som kunde anses vara mest utsatta och där befolkningsskyddet främst skulle bygga på utrymning skulle endast befolkningsskyddsrum byggas. Dessa skulle anordnas i bergrum eller likvärdiga betongrum. Det ankom på Kungl. Maj:t att utse de orter där befolkningsskyddsrum skulle byggas.

Enligt nu gällande civilförsvarslag skall allmänna skyddsrum anordnas i behövlig utsträckning inom "stad, köping och annat tättbebyggt område", som inte är av endast ringa omfattning och betydelse, samt också på andra platser om särskilda förhållanden påkallar det för att bereda skydd åt civilförsvarspersonal och, om regeringen bestämmer det, ål befolkningen i området. Allmänt skyddsrum skall inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum. Bergfast skyddsrum skall anordnas så alt det ger skydd mot verkningarna av alla slag av vapen, som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsals, saml mot andra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum. Bergfast skyddsrum bör i princip motstå ett övertryck av tio atmosfärer. Normalskyddsrum skall huvudsakligen ge skydd mot andra verkningar än omedelbar träffverkan av vapen som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsals saml i fråga om kärnvapen mot begränsad tryckverkan och radioaktiv strålning.

Enskilda skyddsrum skall huvudsakligen anordnas som normalskyddsmm. De är avsedda för skydd av dem som bor eller uppehåller sig inom anläggningen eller byggnaden. Det ankommer på ägaren till anläggningen eller byggnaden att anordna enskilt skyddsrum. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen bestämmer de områden eller platser där enskilda skyddsrum skall inrättas. 1 24 § I mom. civilförsvarslagen regleras närmare vilka slag av anläggningar och byggnader som inom dessa områden eller platser skall förses med enskilt skyddsrum. Länsstyrelsen kan under vissa förutsättningar medge undantag från lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldigheten. Det ankommer på byggnadsnämnderna att se till att skyddsrum anordnas enligt gäUande beslämmel.ser.

Enskilt skyddsrum som är avsett för bostadshus skall kunna hysa minst så många personer som under fredstid beräknas i allmänhet vara bosatta inom byggnaden. För annan anläggning eller byggnad bestäms storleken efter det antal personer, som i fredslid i regel uppehåller sig samtidigt inom anläggningen eller byggnaden. 1 46 § civilförsvarskungörelsen föreskrivs att man vid bestämmande av skyddsrummets storlek skall beräkna en nettogolvyla av 0,75 ni för varie person. För tillämpningen av civilförsvarsförfatlningarna har civilförsvarsstyrelsen utfärdat anvisningar och föreskrifter samt tekniska bestämmelser.

Genom liera beslut, senast år 1957, har Kungl. Maj:l bestämt inom vilka orter som skyddsrum för civilbefolkningen skall anordnas, s. k.

Prop. 1975:21 109

skyddsrumsorter. Den sammanlagda folkmängden i dessa orter uppgår till ca 5,3 milj. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t vidare bestämt att befolkningsskyddsrum skall byggas i stället för enskilda skyddsrum i innerområdena i 14 av de största tätorterna, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås och Gävle. Skyldigheten att bygga enskilda skyddsrum gäller inte heller innerområdena i Visby och Ystad.

Kungl. Maj:t har förordnat att i ett 30-tal orter normalskyddsrum skall utföras så att det motstår ett övertryck av en atmosfär. Inom landet i övrigt skall normalskyddsrum anordnas så att del motstår ett övertryck av en halv atmosfär.

Skyddsrum byggs f. n. i huvudsak i tätorter med en befolkning som överstiger 5 000 personer. Vid mitten av år 1974 fanns i landet ca 5 milj. skyddsrumsplatser i enskilda normalskyddsrum. Ungefär halva antalet skyddsrum är av äldre typ, dvs. byggda före år 1961. Ca 70% av skyddsrummen finns i bostadshus och resten i andra byggnader och anläggningar. Allmänna befolkningsskyddsrum har uppförts i nio större tätorter. 1 dessa skyddsrum finns plats för ca 57 000 personer.

Som har framgått av det anförda har ett ansenligt antal skyddsrumsplatser tillkommit under de år som skyddsrumsbyggnadsskyldighet har rått. Vissa orter har förhållandevis god tillgång på skyddsrum medan det råder en påtaglig bristsituation i andra orter. Orsakerna till att fördelningen är ojämn är flera. Bebyggelseutvecklingen har varit olika i olika orter. Vidare har arten av bebyggelse påverkat skyddsrumsbyggandels omfattning. 1 flera orter, t. ex. Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Borås, Fagersta och Gävle, ligger antalet skyddsrumsplatser långt under invånarantalet. I andra orter som Enköping, Växjö, Lund, Trollhällan och Sundsvall överstiger däremot antalet tillgängliga platser ortens invånarantal. Delta förhållande innebär dock inte att behovet av skyddsrum i och för sig är tillgodosett. Befolkningen bör nämligen ha möjlighet att fä skydd såväl vid bostaden som vid arbetsplatsen.

Bristen på skyddsrum är särskilt stor i de 14 största tätorterna, där enskilda skyddsrum inte har byggts i de centrala delarna sedan år 1957. Med fortsatt tillämpning av nuvarande principer för skyddsrumsbyggandel skulle det brislläge som uppkommit härigenom komma att bestå under lång tid även om undantaget som sådant upphävs.

Nu gällande regler för skyddsrumsbyggandet innebär vidare att låghusbebyggelse, dvs. en- och tvåfamiljshus samt vissa andra byggnader som uppförs i en eller två våningar, i regel undantas från skyddsrumsbyggnadsplikt. Den till följd härav ojämna fördelningen av skyddsrumsplatserna i orterna förstoras ytterligare om inte reglerna ändras.

Av det anförda framgår att de nuvarande bestämmelserna för skyddsrumsbyggandet i väsentliga delar grundar sig på principer från 1940-talel. 1 fråga om skyddsrummen innebar den omprövning som gjordes av 1956 års riksdag bara att de s. k. innerområdena i de största tätorterna

Prop. 197521 110

undantogs från skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum (normalskyddsrum). I dessa områden skulle i stället de mera motståndskraftiga befolkningsskyddsrummen byggas med plats för det begränsade antal människor som kunde beräknas vara kvar sedan omfattande utrymningar hade gjorts. Reglerna för beräkning av skyddsrumsbehov och för att ställa i ordning enskilda skyddsrum i nytillkommande anläggningar och byggnader behölls i övrigt oförändrade.

För att se cvtr principerna för skyddsrumsbyggandet tillsattes 1969 års skyddsrumsulredning. Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1972:50) Skyddsrum, vilket bl. a. innehåller förslag till ändringar i civilförsvarslagen.

I direktiven till utredningen betonade min företrädare alt det är av stor betydelse att skyddsrumsbyggandet anpassas till utvecklingstendenserna beträffande planering och produktion av nya bostads- och bebyggelseområden. Han ifrågasatte därvid om de regler som f, n, styr skyddsrumsbyggandet är i alla avseenden lämpliga från dessa synpunkter.

Del förslag till ändring i civilförsvarslagen som jag nu lägger fram innehåller de grundläggande reglerna för skyddsrumsbyggandets utförande och planering, medan frågor som avser omfattningen av skyddsrumsbyggandet och liknande ambitionsfrågor behandlas i andra sammanhang. 1 första hand ger den långsiktiga säkerhets- och försvarspolitiken samt försvarets planerings- och ekonomisystem bakgrunden till beslut i sådana frågor. Besluten avspeglar sålunda den inriktning som statsmakterna för varje period eller vid varie tillfälle anger för utvecklingen av civilförsvaret. Det är därför väsentligt att de regler som utformas i civilförsvarslagen får en långsiktig inriktning och görs allmängiltiga så långt del är möjligt. Tillämpningen av reglerna bör kunna anpassas tUl de för varje tidsperiod gällande riktlinjerna för civilförsvarets utveckling.

9.2 Allmänna riktlinjer för skyddsrumsbyggandet

Sveriges säkerhetspolitiska mål formulerades av statsmakterna år 1968 (prop. 1968:110). Målet är alt i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och vae annat hänseende efter våra värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Denna inriktning gäller alUjämt enligt 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972:75, FöU 1972:17, rskr 1972231).

1972 års försvarsbeslut innefattade mot denna bakgrund också riktlinjer för civilförsvarets utformning och fortsatta utveckling. Civilförsvaret skall i likhet med övrigt totalförsvar vara anpassat till del säkerhetspolitiska målet och utformat sä att det har en fredsbevarande effekt. Tilltron till vår vilja alt stå emot hot och påtryckningar är i stor utsträckning beroende av att åtgärder har vidtagits för alt skydda civilbefolkningen mot verkningar av stridshandlingar. Skulle vi råka i krig är det civilförsvarets uppgift att genom förebyggande och undsättande åtgärder av

Prop. 197521 lH

olika slag skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Skydd skall också kunna ges befolkningen mot verkningar i andra hand av stridshandlingar utanför våra gränser ulan att vi själva är i krig, t. ex. verkningar av radioaktiv beläggning som kan uppstå om kärnvapen används.

Civilförsvarets åtgärder skall utformas mot bakgrund av denna syn på befolkningsskyddets uppgifter. Av betydelse för åtgärdernas inriktning är vidare den uppfattning som man kan ha om framtida krigs karaktär och då närmast bedömningen av dels de risker som finns för att befolkningen skall utsättas för verkningar av stridshandlingar, dels vilka stridsmedel som därvid kan komma att användas. 1972 års försvarsbeslut anger i dessa hänseenden vissa utgångspunkter för hur skyddet bör utformas. Utgångspunkterna är desamma som vid planeringen av totalförsvaret i övrigt.

Under åren efter det andra väddskriget utgick man vid planeringen av civilförsvaret från att civilbefolkningen i ett framlida krig löpte risk att direkt bekämpas i terrorsyfte och att kärnvapen härvid kunde komma att användas. Riktlinjerna för civilförsvarets planering drogs upp från denna utgångspunkt med följd alt utrymning sattes i förgrunden som den viktigaste förebyggande åtgärden.

1972 års försvarsbeslut innebär i vissa hänseenden ändrade utgångspunkter för civilförsvarets planering. Befolkningsskyddet bör i fortsättningen inte inriktas pä skydd mot verkningar av vapen som används i direkt bekämpning av befolkningen. Grundläggande för planeringen av åtgärder bör i stället vara att befolkningen kan komma att beröras när mUitära mål bekämpas i samband med en invasion och vid markstrider. Befolkningscentra som sådana bör inte ses som primära mål för angriparen. I första hand skall verkningarna av konventionella stridsmedel beaktas. Åtgärderna skall dessutom utformas så att möjligheterna tas till vara att till måttliga kostnadsökningar åstadkomma skydd mot ABC-siridsmedel, dvs. kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Härjämte är det betydelsefullt att civilförsvaret utformar sina åtgärder så att statsmakterna har ökade handlingsmöjligheter i situationer när befolkningen kan ställas inför direkt hot om skadegörelse.

Jag vill här uppehålla mig något vid frågan om sannolikheten för att befolkningen utsätts för handlingar som kan betecknas som terror. Enligt de av riksdagen år 1972 angivna riktlinjerna skall planeringen av civilförsvaret inte främst syfta till skydd mot terrorangrepp. Möjligheten av att befolkningen kan ställas inför direkt hot om skadegörelse gör emellertid att viss hänsyn bör tas tiU risken för sädana angreppsformer. Enligt folkrättsliga betraktelsesätt är syftet med anfaU mot mUitära mål att vinna en direkt militär fördel eller att försvaga motståndaren mUitärt, medan syftet med terroranfall mot befolkningen i regel är att injaga rädsla hos befolkningen för att på så sätt bryta ner dess psykiska motståndskraft.

Utvecklingen av vapensystemen medför en allt större precision vid

bombningar av mål, särskilt vid attackanfall, och verkningarna mot del civila samhället borde därför bli mindre än under t. ex. andra världs-

Prop. 197521 112

kriget. Risk för att fel mållyper väljs finns dock alltid. Andra risker ligger däri att vapensystemen medger s. k. omrädesbombning, bl. a. vid bombning av mål frän högre höjder. Om respekten för folkrättens regler mot omänsklig krigföring minskar, kan risk finnas för att områdesanfall mot militära mål används som förtäckt lerrorkrigföring. Vidare innebär utvecklingen av s. k. mullipelvapen och brandstridsmedel m. m. hot mot civilbefolkningen på grund av de sidoverkningar som sådana stridsmedel kan ha framför allt mot oskyddade personer.

Av det jag nu har sagt följer att det inte finns någon skarp gräns mellan vad som är tillåtna eller inte tillåtna krigföringsmetoder. Även folkrättsligt godtagna metoder kan skada det civila samhället. Vid civilförsvarets planering utgår man från olika alternativ. Utgångspunkten är emellertid alltid att bekämpning i samband med en invasion främst riktas mot mUitärt intressanta mål.

Den inriktning av befolkningsskyddet som 1972 års försvarsbeslut innebär inverkar på civilförsvarets fortsatta planering i olika avseenden. 1 fråga om organisationen för undsättning, andra skadeavhjälpande åtgärder och utrymning pågår redan en anpassning till de ändrade förutsättningarna. Det är angeläget att också skyddsrumsbyggandet anpassas till grundsynen i försvarsbeslutet.

När principerna för civilförsvarets fortsatta inriktning lades fast år 1972 betonades alt skyddsrumsbyggandel är av grundläggande betydelse för befolkningens skydd i krig. Skydd kan dessutom åstadkommas genom utrymning tiU mindre utsatta områden. 1 fråga om avvägningen mellan de båda slagen av åtgärder uttalade min företrädare att åtgärderna inte ersätter varandra ulan närmast bör komplettera varandra i olika situationer, exempelvis så att begränsad utrymning får väga upp brister i tUlgången på skyddsrum. Det kan också visa sig nödvändigt att i vissa situationer utrymma eller flytta om grupper av befolkningen eller utrymma särskilt hotade områden. Handlingsfrihet att besluta helt efter den rådande situationen bör eftersträvas. Med hänsyn till att utrymningar av den omfattning som förutsätts i de längst gående planläggningsalterna-liven kan ha konsekvenser för samhällslivet som i flera hänseenden är mindre önskvärda, bör man inte i förväg binda sig vid beslut att genomföra sådan utrymning. Som altmän riktlinje för planeringen av befolkningens skydd skall därför gälla att beroendet av att behöva sälla utrymningsplanerna i tillämpning begränsas så långt som möjligt.

Den här uttalade uppfattningen att man i olika situationer bör kunna välja mellan olika slag av åtgärder eller alt få dem att samverka för att åstadkomma önskat skydd är ett uttryck för nödvändigheten av alt inrätta planeringen med hänsyn till skilda operativa lägen och möjligheter. Den hittillsvarande utrymningsplanläggningen bör därför behållas. Lika betydelsefuUt är del att allt efter stridshandlingarnas och stridsmedlens karaktär kunna utnyttja skyddsrum och andra skydd som bedöms vara lämpliga. Denna operativa syn på användningen av utrymning och omflyttning saml skydd i olika former har särskild betydelse i lägen när del ännu råder brist på skyddsrum. En sådan relativ bristsituation

Prop. 197521 113

kommer även med planmässigt skyddsrumsbyggande att bestå under avsevärd tid framåt. Det är därför viktigt att de operativa förutsättningarna ytterligare klarläggs och utvecklas från dessa utgångspunkter. Inte minst med hänsyn till att besked bör kunna lämnas allmänheten om lämpliga åtgärder i varie läge då fara föreligger bör förutsättningarna för operativa beslut vara genomarbetade.

Målet för planeringen av befolkningsskyddet i krig bör vara att åtgärder i någon form vidtas för att skydda befolkningen mot verkningarna av stridshandUngar. Så långt har jag samma syn på behovet av skydd som civilförsvarsstyrelsen gett uttryck åt i sitt yttrande över departementspromemorian om skyddsrumsbyggandets finansiering (Ds Fö 1974:5). Jag anser emeUertid att skyddet, med hänsyn till bl. a. olika tänkbara hot, kan behöva utföras olika i skilda delar av landet. Också fysiska föratsättningar, t. ex. olikheter i bebyggelsen, kan inverka på valet av skyddsåtgärd. Befolkningsskyddet bör därför planeras så att det kan ges olika former och i vissa avseenden olika kvahtativt utförande.

Det främsta skyddet ges i skyddsrum. Som hittills bör skyddsrum, som skyddsrumsutredningen har anfört, anordnas endast i orter som bedöms kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse. I sådana orter, skyddsrumsorter, bör befolkningen i största möjUga utsträckning kunna få skydd i skyddsrum.

I områden där skyddsmm inte byggs måste andra åtgärder vidtas för att bereda befolkningen skydd. Redan nu finns i civilförsvarslagen (57 §) skyldighet inskriven för fastighetsägare att förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggning eUer byggnad med anordningar som kan ge dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning. För att skyldigheten skaU gälla krävs att regeringen förordnat att sådana åtgärder skall vidtas. Civilförsvarsstyrelsen och skyddsrumsutredningen har föreslagit att detta skydd skall utvidgas tiU att omfatta också skydd mot sphtter av projektiler och mot kemiska stridsmedel. Ett på detta sätt utökat skydd är avsett att vara ett allmänt förekommande skydd utan geografiska begränsningar. Jag ansluter mig till detta förslag. Åtgärderna måste nödvändigtvis bli av enkel karaktär men erfarenheterna visar att även enkla skydd har stor betydelse för möjligheterna att skydda befolkningen.

Civilförsvarsstyrelsen har för utbildningsändamål och information utarbetat råd och anvisningar till fastighetsägare om hur radiakskydd skall anordnas i eller i anslutning till fastigheterna och hur skyddet kan göras gastätt. Vid behov skall sådana råd och anvisningar utsändas till alla fastighetsägare. Dessa anvisningar bör kompletteras så att de i fortsättningen också omfattar skydd mot splitter och så långt det är möjligt också mot kemiska stridsmedel.

I fråga om de aUmänna kraven på ett skyddsrums förmåga att skydda mot verkningar av stridsmedel viU jag anföra följande. Skyddseffekten bör främst avse konventionella vapen men också innefatta visst skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Som jag redan har förordat bör den avvägning av skyddseffekten som nuvarande

8 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21

Prop. 197521 114

bestämmelser om normalskyddsrum innebär i huvudsak behållas. Skyddsrummet skall således utföras och utrustas så att det ger skydd mot alla verkningar av konventionella stridsmedel utom omedelbar träffverkan. Det skall också skydda mot begränsad tryckverkan av kärnvapen samt mot verkningarna av radioaktiv strålning. Del skall vara gastätl och försett med ventilationsanordningar. Det skall kunna motstå belastningen av rasmassor, vara beständigt mot verkan av brand och ha reservutgång.

Som framgår av vad jag har sagt tidigare är f. n. bristen på skyddsrum stor i vissa tätorter. Detta gäller särskilt de större tätorternas innerområden, som praktiskt taget helt har varit undantagna frän skyddsrumsbyggande sedan år 1957. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att häva det undanlag som funnits för innerområdena. På mycket lång sikt bhr del härigenom möjligt att förbättra skyddet för befolkningen där. Det kommer emellertid att råda brist på skyddsrum under en avsevärd lid framåt om inte andra åtgärder också vidtas för att hjälpa upp situationen. Skyddsrum saknas också på grund av att de nuvarande reglern.) undantar låghusbebyggelsen, I fråga om områden med sådan bebyggelse innebär mina förslag i det följande att förutsättningar kommer att finnas för att i möjlig mån tillgodose skyddsbehov även där, I denna del kan dock situationen inte nämnvärt förbättras förrän nya regler för skyddsrumsbyggandet kan tillämpas och tekniska förutsättningar finns för att bygga skyddsrum i dessa områden.

Mot denna bakgrund har jag i anvisningarna för civilförsvarets programplanering tagit upp frågan om att som komplettering till skydds-mmsbeståndet ta vara på skyddstillgångar av annat slag. Främst gäller detta befintliga bergtunnlar och andra underjordiska utrymmen som i sig själva eller efter förbättringar kan ge rimligt skydd. Underiordiska delar i befintliga byggnader kan också i vissa faU vara sådana skyddstillgångar.

Civilförsvarsstyrelsen har från dessa utgångspunkter i programplanen för civilförsvaret under perioden 1975/76-1979/80 och i en särskild rapport den 9 september 1974 redovisat ett antal åtgärder som kan vidtas för att förbättra skyddsläget i de aktuella områdena. Bl. a. bör nytillkommande skyddsrum göras tiUräckligt stora för att fånga upp omkringliggande skyddsbehov och befintliga bergtunnlar m. m. ställas i ordning så att de kan utnyttias som skyddsrum.

Jag anser det vara angeläget att åtgärder av de slag som här har nämnts vidtas för alt förbättra befolkningens skydd i bristområden. De nya regler för skyddsrumsbyggandet som jag föreslår innebär bl. a. alt en planering av skyddsrumsförsörjningen genomförs i de berörda kommunerna. Denna planering är väl ägnad alt ligga till grund både för del fortlöpande skyddsrumsbyggandet och för åtgärder som jämsides härmed förbereds och vidtas på grund av alt skyddet i befintlig bebyggelse är otillräckligt.

Mina synpunkter på värdet av del skydd som kan nås genom de avsedda kompletterande åtgärderna har jag utvecklat i årets budgetproposition (prop. 1975:1, bil. 6 s. 46). Som framgår där bör i princip skydd som ställs i ordning för befolkningen uppfylla krav som gäller för de

Prop. 197521 115

nuvarande normalskyddsrummen. Av olika skäl kan emellertid inte detta mål nås i full utsträckning. Redan befintliga skyddsrum har olika skyddsförmåga. Skyddsrum som anordnas i bergtunnlar och liknande utrymmen och skydd som förbereds för att kunna ställas i ordning till skyddsrum i en beredskapssituation får ges en varierande skyddseffekt beroende på de tekniska, ekonomiska och tidsmässiga förutsättningarna för objekten i varje särskilt fall. Man bör eftersträva att ge dessa skydd samma skyddsförmåga som nu gäUer för normalskyddsrum. Detta innebär att skyddet skall stå emot verkan av främst konventionella vapen, brand och byggnadsras samt ha reservutgång. Mot bakgrund av statsmakternas bedömning att riskerna är små för att ABC-slridsmedel sätts in mot civilbefolkningen i terrorsyfte ställs däremot inte särskilda krav på skydd mot dessa stridsmedel utöver vad som följer av skyddet mot verkan av konventionella vapen och skäligt skydd mot radioaktiv strålning. Luftförsörjningen bör i huvudsak tillgodoses enligt samma funktionskrav som gäller för normalskyddsrum.

I budgetpropositionen har jag vidare anfört att skydd som i fredstid ställs i ordning i bergtunnlar och jämförliga underjordiska utrymmen med skyddsförmåga enligt nämnda normer bör anses vara egentliga skyddsrum och tas in i planerna som skyddsrum. Skydd som förbereds tUl utförande först i en situation när beslut fattas om alt förstärka beredskapen bör benämnas provisoriska skydd. Sådana skydd blir emeUertid bara en dellösning av skyddsproblemet, eftersom iordningsställandet av dessa skydd till skyddsrum är beroende av de starkt begränsade resurserna i en krissituation.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om skyddsrummens användning med hänsyn till möjlig förvarning m.m. Möjligheten av att kunna få skydd i skyddsrum är givetvis bl. a. beroende av i vilken mån befolkningen hinner få förvarning före ett anfall. Man måste då fastslå att förvarning inte kan garanteras under alla förhållanden. Både den tid som behövs för att söka upp skyddsrummen sedan larm getts och stridsledningssystemets uthållighet kan under vissa omständigheter vara otillräckliga. Detta framhölls bl. a. av 1970 års försvarsutredning (SOU 1972:4), som ansåg det vara osäkert om tekniska och ekonomiska förutsättningar finns för att tUlgodose de krav på förvarningssystemet som civilförsvarsstyrelsen har uppställt i perspektivplanen för civilförsvaret. I 1972 års försvarsbeslut framhölls dock att informationen frän förvarningssystemet kunde förbättras om vissa organisatoriska åtgärder genomfördes. Exempel på sådana är att utnyttia reservanordningar i anslutning tiU luftförsvaret, att färdigställa alarmeringsförbindelser som ännu inte har utförts och att förbättra rekryteringen av personal för alarmeringsledningen.

1 prop. 1972:75 framhöll min företrädare att användningen av skyddsmmmen måste anpassas till de prestanda som stridsledningssystemet har. Det innebär att skyddsrummen kan behöva tas i anspråk även när skenbart lugn råder, dvs. redan innan t. ex. flyglarm har getts. Frågan om anpassning tUl denna syn på utnyttjandet av skyddsrummen gäller

Prop. 197521 116

närmast i vilken utsträckning skyddsrummen skall inredas för långvarig vistelse och hur de skall dimensioneras för detta ändamål.

De nu angivna problemen angående förvarning m. m. studeras f. n. av civilförsvarsstyrelsen inom ramen för den perspektivplanering vars resultat kommer att övervägas av 1974 års försvarsutredning. I anvisningarna för denna planering har jag anfört att civilförsvarsstyrelsen skall redovisa förslag som syftar till att den del av befolkningen som har tillgång till skyddsrum i rimlig utsträckning skall kunna befinna sig i dessa vid anfall. Jag har därvid pekat på ett antal olika åtgärder, bl. a. förbättrad information, omflyttning av människor närmare intill befintliga skyddsrum och skyddstaktisk anpassning till en angripares uppträdande.

I fråga om skyddsrummens dimensionering vill jag i avvaktan på resultatet av de studier som pågår av frågan ansluta mig till skyddsrumsutredningens tankegångar. Man kan sålunda inte rimligen utgå från att skyddsrummen skall kunna användas som nödbostad av alla människor i orten samtidigt. Dessa skulle kräva ett avsevärt ökat skyddsulrymme och är inte heller möjligt med hänsyn till produktion och samhällsliv. En tänkbar lösning är i stället att i första hand de som har längst avstånd till närmaste skyddsrum och de som i något avseende har svårighet att förflytta sig samt barn och äldre bereds möjlighet att mera stadigvarande än övriga uppehålla sig i skyddsrummen. Sådan användning av skyddsrummen gör det enligt denna tankegång möjligt att efter lokala förhållanden begränsa förflyttningssträckan för dem som söker skydd vid flyg-larm. Det kan också alternativt vara möjligt att, för att komma närmare skyddsrum, söka tillfällig bostad i byggnader nära intill befintligt skyddsrum. Över huvud taget bör det finnas förutsättningar för att i krigstid upplysa människorna om lämpliga åtgärder för att åstadkomma frivilliga omflyttningar så att möjligheterna att få skydd förbättras. Med hänsyn till osäkerheten att under alla förhållanden få tillräcklig förvarningstid är en sådan flexibel syn på skyddsrumsanvändningen av stor betydelse. I den mån risksituationen blir så extrem att alla utom arbetstid bör vistas i skydd, torde det bli ofrånkomligt att vidta åtgärder för att glesa ut befolkningen i orten för att därigenom minska utrymmesbehovet i skyddsrummen. Jag räknar med hänsyn till vad jag här har anfört med att den nuvarande beräkningsgrunden 0,75 m platsyta per person kan behållas t. v.

Jag har tidigare berört frågan om skyddsrummens kvalitet och skyddande förmåga. Skyddseffekten beror av flera omständigheter, bl. a. villkoret att man befinner sig i skydd när anfallet inträffar och att skyddsrummet är ändamålsenligt konstruerat med hänsyn till förekommande stridsmedel och skadeverkningar. Av betydelse är också skydds-mmmets belägenhet i förhållande till omgivande bebyggelse m. m. Som jag förut har nämnt kan en del skyddsrum komma att sakna anordningar som behövs för skydd mot kärnvapen och mot kemiska stridsmedel. Detta innebär att skyddet har begränsad användbarhet om sådana stridsmedel skulle komma att användas. I dessa situationer måste som

Prop. 197521 117

kompletterande skyddsåtgärd tillgripas utrymning eller omflyttning inom orten tUl områden med bättre skyddsrum. Åtgärder av detta slag bör som jag redan har framhållit vara förberedda.

Som jag tidigare har anfört bör som hittills skyddsrum byggas i orter som bedöms kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse, s. k. skyddsrumsorter. Den senaste förteckningen över skyddsrumsorter fastställdes av Kungl. Maj:t i anslutning till civilförsvarets omorganisation år 1957. Därefter har bara mindre ändringar gjorts. En omarbetning bör ske med hänsyn till de nya förutsättningar, bl.a. rörande hotbedömningarna, som har tiUkommit under senare år. Civilförsvarets perspektivplan och förslag från 1974 års försvarsutredning kommer att ge underlag för en sådan omprövning. 1 avvaktan på denna bör nuvarande förteckning t. v. behåUas i huvudsak. Det bör liksom hittUls ankomma på regeringen att i en särskild förteckning fastställa vilka orter som skall vara skyddsrumsorter.

9.3 Skyddsnimsbyggandets planering och genomförande 9.3.1 Allmänna synpunkter

Bedömningen av skyddsrumsbehovet i skyddsrumsorterna bör enligt skyddsrumsutredningen göras områdesvis. Utredningen tar vidare upp vissa beräkningsmetoder som skuUe minska behovet av skyddsrumsplatser. Om skyddsrumsbehoven beräknas områdesvis och hänsyn tas tUl att närliggande byggnader av olika slag, t. ex. bostadshus och kontorshus, har behov av skyddsrumsplatser under olika tider på dygnet kan — anser utredningen — dessa byggnader få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda genom ett och samma skyddsrumsutrymme. För den minskning av skyddsrumsbehovet som därvid uppstår använder utredningen uttrycket dag/nattbonus. Vid beräkning av skyddsrumsbehovet bör även beaktas att utrymmesstandarden i bostäderna blir högre och att boendetätheten i ett bostadsområde minskar under områdets livstid. Värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal bör enligt utredningen frånräknas vid beräkning av skyddsrumsbehovet.

Även frågan hur behovet av skyddsrum skall tillgodoses bör enligt skyddsrumsutredningen bedömas områdesvis. Härigenom bör det vara möjligt att finna de från civilförsvarstaktiska och ekonomiska synpunkter mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna. Också en ökad fredsanvändning bör därigenom bli möjlig. Utredningen föreslår att skyddsmmmens nuvarande bundenhet till varje enskild anläggning eller byggnad löses upp och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges.

Utredningen föreslår vidare att kommunerna skall bestämma det område inom skyddsrumsorten där skyddsrum skall anordnas. Gränsen för detta område bör i princip följa tätortsgränsen. Skyddsrumsplaneringen bör enligt utredningen ske på lokal nivå. För varje skyddsrumsort bör kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Planen bör antas av kommunens fullmäktige och fastställas av länsstyrelsen, som även i övrigt bör

Prop. 197521 118

ha tiUsyn över planeringsverksamheten. Den föreslagna planläggningen bör ske enligt anvisningar, som utfärdas av regeringen eUer civUförsvarsstyrelsen. Enligt förslaget ankommer det på civilförsvarsnämnden att ta ställning till var skyddsrum skall anordnas. Ägaren av den byggnad i vUken ett skyddsrum skall inrättas bör alltjämt vara skyldig att anordna skyddsrummet.

Utredningen tar vidare upp vissa frågor om skyddsrummens utrustning och vård m. m. Enligt utredningen bör skyddsrummen redan i fredstid inredas och utrustas så att de snabbt kan ställas i ordning för sitt egentliga ändamål. Viss materiel bör anskaffas och tillpassas redan i samband med att skyddsrummen anordnas men kan under fredstid förvaras nedmonterad. Utredningen föreslär också att kommunerna skall kontrollera att ägaren vårdar och underhåller skyddsrummen.

Enligt utredningen bör de grundläggande kraven på skyddsrummen också i fortsättningen anges i civilförsvarsförfattningarna. Skyddsrummens närmare utformning kan regleras i tillämpningsbestämmelser som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen. Skyddsrumsbestämmelserna bör samordnas med andra byggnadsbestämmelser och tas in i Svensk Byggnorm, som styr annat byggande.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat skyddsrumsutredningens förslag utan erinran. I vissa delar har dock civilförsvarsstyrelsen ställt sig avvisande till utredningens förslag.

Jag utgår från att skyddsrumsbyggandet också i fortsättningen skall ha en betydande omfattning. Emellertid måste resursema utnyttjas effektivare än vad som är möjligt med nuvarande regelsystem. För att kunna göra detta måste noggrant prövas hur skyddsbehoven skall tillgodoses genom skyddsrum. Jag anser därvid att de bedömningsnormer som skyddsrumsutredningen har föreslagit i huvudsak är lämpliga för en sådan prövning. Skyddsrumsbyggandet bör alltså noga anpassas till skyddsbehoven och planeras så att skyddsrumslösningarna samtidigt blir så fördelaktiga som möjligt med hänsyn till civilförsvarsmässiga och samhällsekonomiska krav. Del är enhgt min mening rimligt att räkna med att inom ramen för en sådan ny skyddsrumsplanering skyddsrum liksom hittills tillkommer i samband med nyproduktion av bostadshus och andra byggnader eller anläggningar. Jämsides med det fortlöpande skyddsrumsbyggandet bör emellertid som jag tidigare har anfört särskilda åtgärder också vidtas för att avhjälpa den mest påtagliga bristen på skydd i vissa orter och för viss bebyggelse. Dessa åtgärder bör i första hand avse de mest utsatta skyddsrumsorlerna.

Jag övergår i del följande till att behandla viktigare avsnitt i utredningsförslaget. Jag vill redan nu slå fast att förslaget enligt min mening i allt väsentligt kan läggas till grund för ändringar i lagstiftningen om skyddsrumsbyggandet. I vissa hänseenden föreslår jag dock andra lösningar än dem som utredningen har förordat.

Prop. 197521 119

9.3.2 Planering och genomförande

I skyddsrumsorterna bör det framtida skyddsrumsbyggandet regleras genom att kommunen utarbetar en skyddsrumsplan, som samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen inom kommunen. Jag anser däremot inte att det förutom förteckningen över skyddsrumsorter finns behov av en särskild skyddsrumsplan för hela landet och inte heller av länsvisa skyddsrumsplaner. Länsstyrelserna bör emellertid medverka i planeringen och liksom hittiUs ha tillsyn över byggandet och underhållet av skyddsrum.

Av skyddsrumsplanen bör till en början framgå vilken del av kommunen som skall ingå i skyddsrumsorten, dvs. gränsen för skyddsrumsorten. Denna gräns kan givetvis fortlöpande komma att ändras med hänsyn till väsentliga förändringar i den allmänna bebyggelseplaneringen. Skyddsrumsorten bör därefter delas in i skyddsrumsområden för vilka anges

1. skyddsrumsbehovet, dvs. det totala antalet skyddsrumsplatser som behövs inom området,

2. skyddsrumstillgången, dvs. tillgången på redan anordnade skyddsram och antalet platser i dem,

3. nybyggnadsbehovel, dvs. det antal skyddsrumsplatser som i framtiden måste anordnas inom området,

4. planerade byggnadsprojekt som lämpligen bör förenas med skydds-ramsbyggande och andra tänkbara lösningar av skyddsrumsfrågorna.

Jag vill i det följande ange några principer som jag anser vara väsentliga vid indelningen i skyddsrumsområden och beräkningen av skyddsrumsbehovet.

Vid indelning i skyddsrumsområden måste stor vikt fästas vid de skyddstaktiska synpunkterna. Vid skyddsrumsbyggandet har man hittiUs utgått från all skyddsrummen i krig skall sökas upp först sedan larm om förestående flyganfall getts. Med hänsyn härtill har krävts all skyddsrummen skall hgga nära de skyddssökandes bosläder och arbetsplatser. I princip har sålunda skyddsrum anordnats i källaren till den byggnad för vilken det är avsett. Under vissa förutsättningar har det dock ansetts godtagbart att bygga skyddsrummet friliggande, dvs. ulan samband med annan byggnad eller i annan närliggande byggnad. Enligt de nuvarande principerna bör avståndet frän bostad eller arbetsplats lUl skyddsrum i allmänhet inte vara längre än 200 meter.

Skyddsrumsutredningen har i detta sammanhang framhållit att korta gångavstånd inte garanterar att skyddsrummen under alla förhållanden hinner nås vid flyglarm. Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som genom olika slags rörelsehinder eller på grund av hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Följden har enligt utredningen blivit att man även med det gångavstånd som nu har tillåtits bör räkna med alt mänga människor periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre stadigvarande nödbostad. Utredningen har härav dragit den slutsatsen att det inte finns anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200

Prop. 197521 120

meter som ett största tillåtet gångavstånd. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör anläggas.

Civilförsvarsstyrelsen har i sitt remissyttrande framhållit att man av skyddstaktiska hänsyn i framtiden liksom hittills bör sträva efter gångavstånd som är mindre än 200 meter. Styrelsen anser sig dock i vissa fall kunna godta något längre gångavstånd än vad som gäUer i dag, om skyddsrummen anordnas sä att längre vistelse i eller i anslutning till skyddsrummen blir möjlig. Sådana anordningar kan t. ex. vara förbättrat ventUationssystem, förbättrad belysning, tillgång omedelbart utanför skyddsrummet till WC, tvättmöjligheter inkl. reservtank m. m. Kan dessa ökade krav inle tillgodoses, lägger enligt styrelsen det nuvarande förvarningssystemet hinder i vägen för att minska kravet pä gångavstånd i större omfattning. Styrelsen betonar betydelsen av att reglerna för skyddsrumsbyggandet utformas så att vid planeringen stor hänsyn kan tas till skyddslakliska krav i de enskilda fallen.

Jag har i det föregående betonat att det är nödvändigt att befolkningens skydd planeras med hänsyn till skilda operativa lägen, t. ex, att delar av befolkningen kan behöva flytta närmare de skyddsrum som finns. Jag kan ansluta mig till de synpunkter som skyddsrumsutredningen har anfört i fråga om möjligheterna att utnyttja skyddsrummen med hänsyn till en bej.ansad förvarning. Det kan exempelvis i särskilda situationer bli ns.i>'ändigt att vissa grupper av befolkningen använder skyddsrummen ?om stadigvarande nödbostad. Jag delar också utredningens uppfattning att några bestämda gränser för gångavstånden tUl skyddsrummen inte bör anges. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör anläggas med utgångspunkt i bl. a. de synpunkter som jag här har berört. Förutsättningarna för att förvarna befolkningen vid flyganfall studeras för övrigt ytterligare av civilförsvarsstyrelsen i samverkan med överbefälhavaren.

Indelningen i skyddsrumsområden bör vidare göras på så sätt att den beräknade dag- och nattbefolkningen väger så jämnt som möjhgt inom varie område. Möjligheter att utnyttja redan befintliga skyddsrum bör också tiUvaratas. Indelningen bör lämpligen ske mot bakgrund av en bedömning av vilka byggnadsprojekt som kan bli aktuella inom varie skyddsrumsområde. Som skyddsrumsutredningen har påpekat måste vid indelningen uppmärksamhet ägnas åt låghusbebyggelsen så att man gör klart för sig i vad mån det är möjligt att hänvisa befolkningen i redan befintliga låghusområden till godtagbart skydd. Skäl kan slutligen finnas att efter en tid ompröva indelningen i skyddsrumsområden.

Jag övergår härefter till att ange några principer som har särskild betydelse för beräkningen av skyddsrumsbehovet.

Behovet av skyddsrum bör prövas för varie skyddsrumsområde för sig. Vid beräkningen av det antal skyddsrumsplatser som behövs bör, som utredningen har angett, i princip räknas in alla personer som i allmänhet vistas inom området under fredstid oavsett vilken typ av bebyggelse det är fråga om. Hänsyn bör således inte tas till att en del av befolkningen

Prop. 197521 121

kan ha utrymt skyddsrumsområdet, när skyddsrummen behövs.

Avgörande för hur många människor som vanligen vistas inom skyddsrumsområdet blir den befintliga och planerade bebyggelsen. Behovet av skyddsrum bör därför uppskattas för varie enskild anläggning och byggnad och blir ohka stort beroende på vad anläggningen tiänar för ändamål. Ändamålet kommer nämligen att vara vägledande, när man skall beräkna hur många personer som i allmänhet uppehåller sig inom anläggningen eller byggnaden. I fråga om t. ex. affärslokal bör hksom nu viss hänsyn tas till kundernas behov av skyddsram. Hänsyn bör också tas till behovet av skydd för dem som uppehåller sig i hamnar och samlingslokaler.

Som utredningen har påpekat, har olika slag av anläggningar och byggnader störst behov av skyddsrum under olika tider på dygnet. Anläggningarnas och byggnadernas skyddsrumsbehov bör därför i viss mån kunna tiUgodoses genom ett och samma skyddsrum. För att utröna dessa s. k. bonuseffekler bör vid planeringen beräknas hur många personer som i allmänhet vistas inom skyddsrumsområdet dels under dagen, dels under natten.

Vid beräkningen av antalet skyddsrumsplatser för de boende i området bör hänsyn tas tiU att utrymmesstandarden förbättras i bostäderna och till att det sker en successiv utglesning av befolkningen inom bostadsområden. Även om det kan vara svårt att för varje tid bestämma omfattningen av denna utglesning bör den dock beaktas när man bestämmer de normer som skall hgga till grund för beräkningen av skyddsrumsbehovet för bostäder inom skyddsrumsområdet.

När man beräknar skyddsrumsbehovet för andra anläggningar och byggnader än bostäder bör i motsats till vad som nu gäller inte heller tiUämpas någon nedre gräns för anläggningens eller byggnadens storlek eller för det antal personer som vanligen vistas där. Undantag bör således inte längre göras för industrianläggningar, undervisnings- och vårdanstalter eller för hotell och pensionat, även om de är avsedda för mindre än 25 personer. En- och tvåvåningsbyggnader, som är avsedda för kontors- och affärsändamål, bör inte heller undantas.

Vid beräkningen av skyddsrumsbehovet bör inte värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal tas med. Denna personal kan nämligen väntas bli inkallad till tjänstgöring redan under ett tidigt beredskapsskede och kommer därigenom att lämna sina bostäder och arbetsplatser o. dyl. Denna kategori utgör ca 12 % av befolkningen.

Vad jag har anfört om behovsberäkningen bör inte uppfattas så att den skall göras efter någon exakt matematisk metod. Behovet bör beräknas efter normer som grundas på prognoser om den förväntade utvecklingen under en förhållandevis lång lidsrymd. Vid fastställande av sådana normer måste hänsyn också tas till sådana faktorer som t. ex. möjligheten för länsstyrelsen att med stöd av 39 § civUförsvarslagen förbjuda användningen av en samlingslokal som inte har tillgång tUl närliggande skyddsrum. I fråga om trafikanläggningar bör man vid beräkningen av skydds-

Prop. 197521 122

behovet bortse från tillfälliga toppar i anhopningen av trafikanter. Inte heller bör för affärslokaler skyddsbehovet beräknas med utgångspunkt i antalet kunder, när det är som störst.

Behovsberäkningen måste också la hänsyn till att kriget som sådant påverkar befolkningens levnadsmönster och andra förhåUanden i samhällel. Beräkningarna måste därför väsentligen bygga på schablonmässiga uppskattningar. Skyddsrumsplanen bör följaktligen på den här punkten vara översiktlig och i huvudsak ha en utredande funktion. Den bör emellertid alltid kunna ge en löpande översikt av behovet av skyddsrum i anslutning till nyproduktion av bostäder, lokaler och anläggningar och samtidigt ge underlag för urval av sådana byggnadsprojekt som lämpligen bör komma i fråga för att inrymma skyddsrum. Planen skall också kunna ge underlag för det handlingsprogram som kan behövas för att avhjälpa brist pä skyddsrum inom redan bebyggda områden.

Enligt nuvarande regler för skyddsrumsbyggandel anordnas skyddsrum vid vissa bestämda kategorier av anläggningar och byggnader till skydd för dem som uppehåller sig där. Som skyddsrumsutredningen har framhållit går utvecklingen mot en allt starkare industrialisering av byggandet. En bättre anpassning av skyddsrumsbyggandet till denna utveckling bör därför göras. Detta kan enligt min mening ske om skyldigheten att anordna skyddsrum inte direkt knyts till varje enskild anläggning och byggnad. De planerande kommunerna och byggherrarna bör ges möjhghet till ett friare val av skyddsrumslösningar. Därigenom blir det också lättare att nå fram till de mest ekonomiska lösningarna. För att få låga skyddsrumskostnader är det dessutom angeläget att fredsanvändningen av skyddsrummen blir så god som möjligt. Ett friare val av skyddsrumslösningar underlättar detta. Av samma skäl anser jag att del är angelägel att även andra bestämmelser som inskränker friheten vid valet av fredsanvändning mjukas upp, exempelvis sådana bestämmelser som reglerar frågan om skyddsrummens storlek eller användning i fredstid. Detta har redan i viss mån tillgodosetls genom CivUförsvarsstyrelsens senaste tekniska bestämmelser för skyddsrumsbyggandet.

En väl genomförd kommunal skyddsrumsplanering blir enligt min mening inle bara ett gott instrument för all anpassa skyddsrumsbyggandet till de faktiska skyddsbehoven. Genom att skyddsrumsplanerna klarlägger skyddsläget i de mest utsatta orterna, skyddsrumsorterna, kommer planerna samtidigt alt utgöra ett värdefullt led i den allmänna planering som är nödvändig för vår lotalförsvarsberedskap.

Skyddsrumsplaneringen i övrigt bör vidare enligt min mening, framför allt genom behovsanpassningen, medföra besparingar till följd av att man får bort den överproduktion av skyddsrum som inte kan undvikas i vissa fall i nuvarande mera automatiskt fungerande skyddsrumsbyggnadssyslem. Som jag redan har framhållit bör den av mig föreslagna planeringen av skyddsrumsbyggandet sä nära som möjligt samordnas med övrig kommunal samhällsplanering. Den utveckling som f. n. pågår för att få en allt bättre samordning inom den kommunala planeringen bör noga följas sä att formerna för planeringen av skyddsrum inordnas i denna så långt

Prop. 197521 123

del är möjligt utan att syftet äventyras. För skyddsrumsplaneringen bör sålunda kunna användas den statistik och de övriga uppgifter som ligger till grund för olika planeringsändamäl i kommunerna, t. ex. för Irafik-och bostadsförsöriningsplaner.

Skyddsrumsplanen bör - som jag redan har framhållit - upprättas genom kommunens försorg. Det kan givetvis diskuteras vilket organ inom kommunen som lämpligen bör upprätta förslag till plan. I likhet med utredningen anser jag alt det i princip bör vara civilförsvarsnämnden som upprättar skyddsrumsplanen. Jag vill dock inte binda kommunerna på den här punkten ulan anser all varje kommun skall ha möjlighet att uppdra ål annat kommunall organ att upprätta planen. Det bör ankomma på kommunfullmäktige att efter regeringens bemyndigande anta planen.

Skyddsrumsplanen bör tillkomma i nära kontakt med länsstyrelsen. Denna samverkan kan lämpligen ha den formen att ett fortlöpande samrådsförfarande upprätthålls när skyddsrumsplanen utformas. En sådan ordning torde för övrigt vara ofrånkomlig med hänsyn till alt länsstyrelsen som ett naturligt led i sin allmänna tillsyn av civilförsvaret i länet bör gå kommunerna tiU hända med civilförsvarsteknisk expertis på ett så tidigt stadium som möjligt. Även om kommunerna i första hand är ansvariga för skyddsrumsplaneringen, bör expertis inom länsstyrelsen ge de kommunala organen råd och anvisningar samt övervaka all planen motsvarar de krav som ställs på den.

1 regeringens bemyndigande åt kommun att anta skyddsrumsplan bör kunna ingå föreskrift om att vissa delar av planen skall fastställas av länsstyrelsen. Länsstyrelsens prövning behöver enligt min mening inte avse hela planen. Prövningen bör endast omfatta planens väsentliga delar, nämligen skyddsrumsortens avgränsning, dess indelning i skyddsrumsområden samt skyddsrumsbehovet, dvs. antalet skyddsrumsplatser som behövs inom varie skyddsrumsområde. Som har framgått av vad jag tidigare har sagt bör skyddsrumsplanen regelbundet ses över. Med hänsyn till planens långsiktiga karaktär och behovet av en fast linje i planeringen bör planen ändras endast när förhållandena har väsentligt förändrats. I övrigt bör vad jag har anfört om ordningen för upprättande och antagande av skyddsrumsplan även gälla ändring av planen.

1 samband med den redogörelse för del föreslagna systemet för planering av skyddsrumsbyggandet som jag nu har lämnat finner jag det naturligt all också ta upp några frågor som hänger samman med genomförandet av del skyddsrumsbyggande som planeringen leder fram till.

Av vad jag tidigare har anfört framgår att skyddsrumsplanen bör ange i vUka byggnadsprojekt som skyddsrum lämpligen skall byggas. 1-ör varie skyddsrum bör också bestämmas det antal personer som skall få plats i skyddsrummet. Det bör åligga kommunen att se till all skyddsrum anordnas inom skyddsrumsorten. Kommunen bör därvid med ledning av skyddsrumsplanen besluta om all skyddsrum skall inrättas. Det närmare

Prop. 197521 124

utförandet av skyddsrummet bör hksom hittiUs regleras genom genereUa bestämmelser. Det får såsom f. n. ankomma på byggnadsnämnden att vid prövningen av byggnadslov och den efterföljande kontrollen av byggnadsarbetet övervaka att dessa bestämmelser följs.

Skyldigheten att inrätta och utrusta skyddsrum vilar enligt nuvarande system på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall anordnas. Detta system bör alUjämt gäUa och avse såväl enskilt byggande som byggande i statlig och kommunal regi.

Det bör ankomma på kommunerna att vidta åtgärder för att ställa i ordning befintliga bergtunnlar och andra underjordiska utrymmen så att de kan användas som skyddsrum. Kommunerna bör också vidta förberedelser avseende provisoriska skydd och under civilförsvarsberedskap ställa i ordning sådana skydd till skyddsrum.

Skyddsrummen bör alltiämt utrustas redan i fredstid så att de lätt kan ställas i ordning för sitt egentliga ändamål. De som söker skydd bör på egen hand och utan tUlgång till specialutrustning kunna ställa i ordning skyddsrummet. Jag delar skyddsrumsutredningens uppfattning att stor uppmärksamhet bör ägnas åt teknisk utveckhng av olika skyddskomponenter och åt konstruktioner som ger bästa möjliga fredsanvändning av skyddsmm. Materiel som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion, exempelvis dörrar, pelare, fläktar m. m., bör anskaffas och tUlpassas i samband med skyddsrummens tillkomst. Viss materiel bör dock som hittUls kunna förvaras nedmonterad under fredslid. Annan materiel, såsom skärmväggar, bänkar, verktyg m. m., bör anskaffas av ägaren till anläggningen eller byggnaden först när särskilt beslut fattas om beredskapsförstärkning.

Som skyddsrumsutredningen har framhåUit är det angeläget att skyddsrummen vårdas och underhålls. Dessa åtgärder bör fortfarande ankomma på ägaren av den anläggning eller byggnad som inrymmer skyddsrummet. Kommunerna bör svara för vård och underhåll av de skyddsrum i befintliga byggnader, tunnlar m. m. som enligt vad jag tidigare har sagt bör anordnas av kommunen. Kontrollen av att skyddsrummen hålls i föreskrivet skick utövas f. n. av länsstyrelserna genom stickprovskontroll. Utredningen har ansett det angeläget att myndigheterna får sådana kontrollresurser att investeringarna i skyddsrum inte förloras genom att anläggningarnas vård och underhåll försummas. Enligt utredningen bör skyddsrum som är äldre än tre år helst kontrolleras vart femte år. Kontrollen bör enligt utredningens mening föras över från länsstyrelserna till kommunerna. Jag anser att kontrollen av skyddsrummen också i fortsättningen bör utövas av länsstyrelserna och att den bör ske stickprovsvis med lämpliga tidsintervaller.

9.4 Skyddsrumsbyggandets finansiering

9.4.1 Allmänna synpunkter

Enligt nu gällande regler skall i princip den som uppför en anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort på egen bekostnad anordna skydds-

Prop. 197521 125

rum för anläggningens resp. byggnadens behov. I det system för skyddsrumsbyggandet som jag föreslår gäller inte längre principen att varje anläggning eller byggnad skall ha eget skyddsrum. 1 stället åläggs vissa fastighetsägare i skyddsrumsorlerna att anordna skyddsrum för ett skyddsrumsbehov som mestadels avser flera anläggningar och byggnader.

I enlighet med direktiven har skyddsrumsutredningen endast övervägt sådana finansieringsalternativ som innebär att skyddsrummen bekostas av fastighetsägarna. Utredningens förslag innebär att var och en som uppför en nybyggnad inom en skyddsrumsort skall erlägga en skyddsrumsavgift till kommunen. Att skyddsrumsavgift har erlagts bör enligt utredningen vara ett vUlkor för att lämnat byggnadslov skall få utnyttjas. Skyddsrumsavgiften bör beräknas av civilförsvarsnämnden i kommunen efter vissa fastställda schabloner. Enligt utredningen skall avgifterna användas tUl att ersätta de fastighetsägare som anordnar skyddsrum eller till att täcka kostnader som har uppkommit för kommunen genom skyddsrumsbyggande i egen regi. Skyddsrumsbyggandet förutsätts få den omfattning som är möjlig inom ramen för tiUgängliga medel. En viss del av avgifterna bör kommunen enligt utredningen få tillgodoräkna sig för sina administrationskostnader. Det föreslagna systemet öppnar enligt utredningen möjlighet att finansiera skyddsrumsbyggandet genom tillskott av allmänna medel.

Den metodlösning i finansieringsfrågan som utredningen har stannat för innebär att ett kollektivt ansvar för skyddsrumskostnaderna läggs på fastighetsägarna. Kommunen samlar upp medlen och beslutar med ledning av skyddsrumsplanen var skyddsrum skall inrättas samt betalar ersättning tUl den som enligt lämnat byggnadslov har att ställa i ordning skyddsrum. Ersättningen utgår med schablonberäknade belopp.

Vid remissbehandlingen har förslaget fått stark kritik. Flertalet remissinstanser ställer sig avvisande till den av utredningen föreslagna finansieringsmetoden. Från flera håll föreslås andra vägar att lösa finansieringsfrågan. De flesta förslagen går ut på att skyddsrumsbyggandet finansieras över statsbudgeten eller att frågan övervägs ytterhgare.

Med hänsyn till de synpunkter som har lämnats vid remissbehandlingen har de frågor som har samband med finansieringen ånyo övervägts inom försvarsdepartementet och tagits upp i en särskUd departementspromemoria (Ds Fö 1974:5). Promemorian har remissbehandlats.

1 promemorian föreslås att skyddsrum för fastigheter som huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål finansieras genom statliga medel. Detta bör enligt promemorian också gälla de skol- och trafikantskyddsrum för befolkningen som kommunerna i dag anordnar med viss statsbidragstäckning samt de skyddsrum och provisoriska skydd som kommunerna i framtiden kan komma att anordna som skydd åt befolkningen.

I remissvaren på promemorian tillstyrks statlig finansiering nästan enstämmigt. En övervägande del av remissinstanserna anser att statlig finansiering bör omfatta allt skyddsrumsbyggande, således även det som avser fastigheter för andra ändamål än bostadsändamål.

Prop. 197521 126

Motivet för att anordna skyddsrum för befolkningen och att släUa i ordning dem i fredstid ligger i den säkerhetspolitiska synen. Möjlighet att skydda befolkningen är en av förutsättningarna för ett meningsfullt försvar. Från denna synpunkt ligger det nära till hands alt betrakta skyddsrumskostnaderna som en allmän försvarsulgifl.

Jag vill här erinra om all jag - som framgår av lagförslaget — föreslår ett tillägg till 57 § av innebörd att under civilförsvarsberedskap skyddsrummen skall upplåtas och vara tillgängliga för alla skyddssökande, således inte som f. n. bara för dem som bor eller arbetar i byggnaden eller anläggningen. Vad jag nu har anfört talar enligt min mening för ett kollektivt ansvar för finansieringen av skyddsrumsbyggandet. Skyddsrumskostnaderna i bostadsfastigheter bärs emellertid f, n, av hyresgästerna i vederbörande fastigheter. Del finns därför skäl att av allmänna medel bidra till skyddsrumskostnaderna inom bostadssektorn. Jag vill här erinra om vad chefen för bostadsdepartementet har anfört i prop, 1974:150 (s, 406) i fråga om överföring av skyddsrumskostnader till försvarsbudgeten med motsvarande minskning av boendekostnaderna.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag ett system för finansiering av skyddsrumsbyggandet som innebär att utgifterna för de skyddsrum som skall anordnas enligt skyddsrumsplanerna i princip ersätts av medel över statsbudgeten. Emellertid bör man enligt min mening skilja på bostadsfasligheler och övriga fastigheter när det gäller frågan vem som slutligen skall svara för skyddsrumskostnaderna. Jag anser det vara av väsentlig betydelse att kostnaderna för skyddsrum i bostadsfastigheter i fortsättningen finansieras av allmänna medel. Däremot är jag inte beredd alt föreslå någon ändring av det kostnadsansvar som f. n. gäller i fråga om alt tillgodose behovet av skyddsrum för industrianläggningar, skolor och trafikanläggningar, affärs- och kontorslokaler samt vårdanstalter m. m. Den som äger eller uppför en sådan anläggning eller byggnad bör därför såsom hittills svara för den slutliga finansieringen av anläggningens eller byggnadens eget behov av skyddsrum. I den föreslagna skyddsrumsplaneringen utgår man — som jag har framhållit tidigare - inte längre från principen att varje fastighet skall ha eget skyddsrum för sitt behov. 1 stället förutsätts att bara vissa fastighetsägare åläggs att anordna skyddsrum för skyddsbehov som oftast avser flera olika anläggningar och byggnader. I det system som jag föreslår är det därför knappast möjligt att utan avsevärda administrativa olägenheter skilja ut de faktiska kostnaderna för det skyddsrum som kan behövas för personalen vid exempelvis en viss industrianläggning. Jag anser därför att den slutliga finansieringen av skyddsrumsbehovet för fastigheter som är avsedda för annat än bostadsändamål bör ske genom att fastighetsägaren betalar en särskild skyddsrumsavgift. Denna avgift bör bestämmas med hänsyn tiU det antal personer vid anläggningen eller byggnaden som beräknas ha behov av skyddsrum och bör utgå oavsett om skyddsrum skall anordnas i fastigheten eller inte. Jag återkommer i det följande till frågan om den närmare utformningen av denna avgift.

Prop. 197521 127

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utöver de skyddsrum som tillkommer i samband med nyproduktion av bostadshus och andra anläggningar eller byggnader bör ekonomiskt utrymme finnas att avhjälpa påtagliga brister i befintliga bebyggelseområden, främst i de större tätorternas innerområden. Kostnader för skyddsrumsbyggande som avser sådan bristtäckning bör ersättas med statliga medel oavsett ändamålet med anläggningen eller byggnaden. Detsamma bör gälla beträffande kostnader för skyddsrum, som anordnas först i ett beredskapsläge, och byggnadsåtgärder som i fredslid kan behöva vidtas för att förbereda sådana skyddsrum.

Som jag förut har anfört bör, oavsett hur det slutliga kostnadsansvaret fördelas, ersättning för skyddsrumskostnaderna betalas ut över den statliga budgeten. Kommunerna kommer därför inte att behöva medverka vid förvaltningen av dessa medel såsom skyddsrumsulredningen har föreslagit. Jag förutsätter då att de särskilda skyddsrumsavgifterna tillförs det anslag som upptas i budgeten för att täcka kostnaderna för skyddsrumsbyggandet. Från detta anslag betalas i sin tur ut ersättning till dem som anordnar skyddsrum. Jag återkommer senare till en redogörelse för hur denna ersättning bör beräknas.

Utgifterna för skyddsrumsbyggandet bör regleras över statsbudgetens fjärde huvudtitel. Vidare bör under denna huvudtitel bemyndiganden inhämtas av riksdagen för de åtaganden att utge skyddsrumsersättning som följer av det föreslagna systemet. Den fortlöpande omfattningen av skyddsrumsbyggandet kommer på så sätt att styras av bemyndiganden som prövas i budgetsammanhang.

9.4.2 Ersättning för skyddsrumskostnad

Som tidigare har nämnts skall den som anordnar skyddsrum ha ersättning för detta. Ersättningen bör utgå som ett direkt bidrag. Kostnaden för skyddsrumsfunktionen kan därigenom särskiljas frän kostnaden för byggnadens övriga funktioner, vilket har särskild betydelse när det gäller att ange boendekostnaderna. Vidare kan bidragen redovisas som en försvarskostnad över statsbudgetens fjärde huvudtitel.

1 departementspromemorian har övervägts vilka slag av kostnader som bör ersättas. Två typfall har diskuterats. 1 det ena fallet kan skyddsrumsfunktionen inordnas i byggnadens övriga funktioner så att den enda effekten som uppkommer på grund av skyddsrummet är vissa merkostnader för själva skyddsrumsfunktionen. Dessa kostnader orsakas huvudsakligen av krav på förstärkningar av bärande delar och dörrar, anskaffning av filter m. m. i samband med husels uppförande. Dessa kostnader kallas i promemorian för skyddsrumsspecifika merkostnader.

1 det andra fallet måste extra utrymme tillkomma i huset. Det kan då röra sig om antingen ett helt extra utrymme eller ett större utrymme för någon funktion som ändå skulle ha tillkommit. I delta fall uppkommer merkostnader utöver de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Dessa

Prop. 197521 128

kostnader kallas i promemorian merkostnader för extra skyddsrumsutrymme.

I promemorian föreslås att ersättning utgår för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Några remissinstanser gör gällande att ersättning i princip bör täcka alla slag av kostnader, således även merkostnader för extra skyddsutrymme. Civilförsvarsstyrelsen å sin sida har anfört att om höga krav på noggrannhet ställs vid beräkningen av ersättningen kommer bidragsprövningen att bh administrativt betungande. Styrelsen framhåUer vidare att det enskilda objektet behöver projekteras och kostnadsberäknas både med och utan skyddsrum för att merkostnaden skall kunna anges med någorlunda säkerhet. Styrelsen anser därför att ersättning endast bör utgå för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna.

Enligt min mening måste vissa krav ställas på reglerna för att bestämma merkostnaderna för skyddsrumsfunktionen om statlig ersättning skall ges till dem som anordnar skyddsrummen. Reglerna bör främja största möjliga fredsanvändning av skyddsrumsutrymmet. Reglerna bör också ge en garanti för att ägarna eller nyttjarna av fastigheter som enligt skyddsrumsplan åläggs att anordna skyddsrum inte belastas extra men inte heller systematiskt tjänar på skyddsrumsfunktionen. Vidare bör reglerna vara enkla att tUlämpa.

Ett helt rättvist system för att bestämma merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme kan inte utformas utan invecklade regler. Risk kan också föreligga att vUjan till fredsanvändning minskar om ersättning utgår för sådana kostnader. Om ersättning däremot utgår endast för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna ökar motiven för projekteraren att finna lösningar som går ut på största möjliga fredsanvändning.

Övervägande skäl talar enligt min mening för att ersättning till dem som anordnar skyddsrum bara utges för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Dessa kostnader bör beräknas med ledning av fastställda schabloner. 1 princip bör ersättningen motsvara produkten av antalet färdigställda platser i skyddsrummet och den beräknade kostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Denna kostnad, normalkostnaden, bör faststäUas i särskild lag och i princip vara lika stor i hela landet. 1 normalkostnaden bör inräknas ett engångsbelopp som är avsett att utgöra skälig ersättning för skyddsrummets framtid vård och underhåll.

Ersättningarna bör efter ansökan av den ersättningsberättigade bestämmas av länsstyrelsen. Kommunen bör därvid lämna det underlag som behövs för beräkningen. Ersättningen bör betalas ut först sedan skyddsrummet är avsynat och godkänt av byggnadsnämnden.

9.4.3 Skyddsrumsavgift

Som tidigare har nämnts bör den som uppför en ny anläggning eller byggnad som är avsedd för annat än bostadsändamål i princip svara för

Prop. 197521 129

skyddsrumskostnaden. Kostnadsansvaret bör fullgöras genom skyddsrumsavgifter som i princip bör tas ut endast en gång, nämligen då anläggningen eUer byggnaden uppförs. Det finns med hänsyn tiU det föreslagna systemet inte längre anledning att begränsa kostnadsansvaret tUl att avse anläggningar eUer byggnader av viss storlek på det sätt som nu gäller. Avgift skaU tas ut även för sådana anläggningar som f. n. får statsbidrag tUl skyddsrumsbyggandet, t. ex. skolor och trafikanläggningar. För att inte kostnadsansvaret skaU förändras bör dock alUjämt statsbidrag utgå.

Vad Som har sagts om uppförande av ny anläggning eller byggnad bör även gälla till- eller påbyggnad samt ombyggnad av befintlig anläggning eUer byggnad liksom också inredande helt eUer delvis av befintlig anläggning eller byggnad tUl väsentligen annat ändamål än det vartUI anläggningen eller byggnaden förut varit använd. I princip bör avgiften beräknas på den ökning av skyddsbehovet som byggnadsåtgärden medför. Om ombyggnaden är så genomgripande att byggnadens återstående livslängd blir jämföriig med nyuppförda byggnaders bör dock avgiften beräknas som för uppförande av ny byggnad.

I vissa faU kan det vara skäligt att helt eller delvis befria en fastighetsägare från skyldigheten att betala skyddsrumsavgift, t. ex. om det skyddsrumsbehov som byggnadsprojektet för med sig är endast av ringa omfattning eller om det kan sättas ifråga om något nytt skyddsbehov över huvudtaget har uppkommit. Detsamma kan sägas om sanering av en byggnad vars hela skyddsrumsbehov täcks av ett befintligt skyddsrum som fastighetsägaren redan har bekostat. Skäl för befrielse kan också finnas beträffande sådana byggänder för undervisning eller värd som är av provisorisk natur, dvs. är avsedda att användas endast under en kortare tid. Länsstyrelsen bör i sådana fall få meddela befrielse från avgiftsskyldigheten.

Skyddsrumsavgiften bör stå i relation tUl ett grundvärde som utgör produkten av det antal personer inom anläggningen eUer byggnaden för vilka det anses föreligga skyddsbehov och den beräknade kostnaden för att anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats. Denna kostnad, normalkostnaden, är densamma som den ersättning som enligt vad tidigare har sagts utgår för varje anordnad skyddsrumsplats.

För varje avgiftspliktig anläggning och byggnad bör skyddsbehovet beräknas efter de principer för behovsberäkningen som jag tidigare har redogjort för i avsnitt 9.3.2. För varje anläggning eller byggnad beräknas således både dagbefolkningen och nattbefolkningen. Det antal personer som är störst av dagbefolkningen och nattbefolkningen bör ligga till grund för beräkningen av grundvärdet. När det gäller byggnader som inrymmer både bostäder och lokaler för annat ändamål bör hänsyn bara tas till det skyddsbehov som hänför sig tUl annat än bostadsändamål. Detta innebär i princip inte någon utvidgning av den skyldighet att bekosta skyddsrum som f.n. åvilar den som uppför en anläggning eller byggnad i vilken båda kategorierna av lokaler är representerade.

9 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21

Prop. 197521 130

Enligt de planeringsprinciper som jag tidigare har föreslagit kommer inom varje skyddsrumsområde ett mindre antal skyddsrumsplatser att behövas än det antal personer som i och för sig har behov av skydd. Skillnaden beror som jag tidigare har anfört på den minskning av antalet skyddsrumsplatser som uppnås genom att behovet beräknas områdesvis. Dessa bonuseffekler bör också på lämpligt sätt komma dem tillgodo som skall erlägga skyddsrumsavgifter. Jag anser därför att det förut nämnda grundvärdet bör reduceras genom att skyddsrumsavgiften utgår efter en viss procentsats av detta grundvärde. För att undvika invecklade och svårhanterliga beijhningar bör procentsatsen vara lika stor för hela landet. Procentsatsen är liksom normalkostnaden av sådan natur att den bör fastställas i särskild lag.

Frågan om beräkning av skyddsrumsavgift bör tas upp i samband med byggnadsnämndens prövning av byggnadslov för den planerade anläggningen eller byggnaden. När det gäller byggnadsprojekt, som utförs för statens eller landstingskommuns räkning och som därför inte kräver byggnadslov, bör avgiftsfrågan prövas i anslutning till den anmälan av projektet som enhgt 66 § byggnadsstadgan skall göras hos byggnadsnämnden.

Med ledning av gällande normer bör kommunen lämna uppgifter till länsstyrelsen om storleken av det skyddsbehov som byggnadsprojektet ger upphov till. Kommunen har därvid att utgå ifrån de uppgifter om anläggningens eller byggnadens avsedda användningssätt m. m. som uppges i samband med ansökan om byggnadslov eller anmälan av projekt enligt 66 § byggnadsstadgan. Skyddsrumsavgiften bör därefter bestämmas av länsstyrelsen som också har att se till att avgiften betalas in. Byggnadslov bör i princip inte få utnyttjas förrän avgiften har erlagts. Influtna avgifter bör tUlföras det anslag som skall användas tUl att betala ut ersättning till dem som anordnar skyddsrum.

9.5 Det nya systemets införande

1 den förut nämnda departementspromemorian om skyddsrumsbyggandets finansiering har också lämnats vissa förslag för införandet av ett nytt system för skyddsrumsbyggandet. Av dessa förslag framgår att den nya ordningen får vissa konsekvenser, främst vad gäUer behovet av administrativa föreskrifter, tidsförhållanden beträffandei införandet samt kostnader och andra omständigheter av budgetteknisk karaktär. Sammanfattningsvis beskrivs i promemorian det administrativa förloppet fram tUl den tidpunkt då de nya reglerna kan börja tillämpas i sin helhet på följande sätt. Regeringen meddelar de föreskrifter som behövs för tillämpningen av den nya lagstiftningen. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer centrala anvisningar, föreskrifter, normer m.m. för bl.a. indelning i skyddsrumsområden, beräkning av skyddsbehov samt skyddsrums belägenhet och inplanering i förhållande till redan befintliga skyddsrum. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar också normer för beräkning av ersättning tUl dem som anordnar skyddsrum. Länsstyrelserna går

Prop. 197521 131

kommunerna tUlhanda med råd och expertis bl.a. i frågor som rör skyddsrums lokahsering och utformning. Kommunerna upprättar och antar skyddsrumsplanerna. Länsstyrelserna fastställer skyddsrumsplanerna. Därefter ankommer det på kommunerna att tillse att skyddsrum tiUkommer enligt planerna och inom ramen för de bemyndiganden som riksdagen lämnar. Kommunerna lämnar förhandsbesked till dem som skall anordna skyddsrum och ger länsstyrelserna underlag för beräkning av skyddsrumsavgift. För införandet av det nya systemet bör enligt promemorian en särskUd delegation tUlkallas.

Av den föregående framstäUningen framgår att det behövs en genomgripande omarbetning av gällande regler för att införa det nya systemet. Som jag nyss har nämnt måste åtskiUiga tUlämpningsföreskrifter utarbetas innan de nya reglerna kan träda i tillämpning i sin helhet. Detta arbete är tiU vissa delar av sådan natur att flera olika intresseområden berörs. Kommunal erfarenhet måste utnyttias och samarbete behövs meUan departementen, centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner och intresseorganisationer. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att en särskUd delegation tillkallas för att utarbeta förslag tiU de ytterligare regler och normer m.m. som behövs för skyddsrumsbyggandet.

De uppgifter som under det nya systemets införande läggs på kommunerna utgör enhgt min mening en integrerad del av kommunernas normala samhällsplanering. Länsstyrelserna får i viss män ökade uppgifter. Länsstyrelsernas organisation är emellertid väl ägnad för att ta emot dessa nya arbetsuppgifter. Jag har inhämtat av chefen för kommundepartementet att han avser att föreslå regeringen att en rationaliseringsundersökning görs beträffande länsstyrelsernas försvarsenheter.

Enligt min mening finns det goda förutsättningar för att det nya systemet skall kunna införas enligt i stort sett följande tidsplan.

Om vad jag här har förordat vinner riksdagens bifall, bör lagen om ändring i civilförsvarslagen kunna utfärdas under våren 1975. Kommunernas åligganden i fråga om skyddsrumsplaneringen införs etappvis. Senast under våren 1976 bör anvisningar för planeringen m. m. kunna utfärdas. Normer för behovsberäkning m. m. bör samtidigt kunna meddelas. Länsstyrelserna bör samordna planeringen samt biträda kommunerna med utbildning och information. Skyddsrumsplanerna bör i huvudsak kunna vara utarbetade under år 1976, varefter planerna bör kunna antas. Därefter bör förhandsbesked kunna lämnas till dem som projekterar anläggningar och byggnader som enligt planerna skall inrymma skyddsrum. En förutsättning för att förhandsbesked till den som har att anordna skyddsrum skall kunna lämnas är att statsmakterna fattat beslut om bemyndiganden för detta. Sådant bemyndigande torde behöva lämnas tidigast fr. o. m. budgetåret 1976/77. Den 1 juli 1979 bör de nya bestämmelserna kunna tillämpas i sin helhet. Även efter nämnda dag måste man dock räkna med att skyddsrum i viss omfattning alltjämt anordnas enligt äldre bestämmelser.

Prop. 197521 133

11 Specialmotivering

Som redan har framgått av den allmänna motiveringen anser jag att skyddsrumsutredningens lagförslag i allt väsentligt kan läggas till grund för ny lagstiftning om skyddsrumsbyggandet. Av den allmänna motiveringens redovisning för min syn på frågan om skyddsrumsbyggandets finansiering framgår dock att de delar av lagförslaget som berör denna fråga delvis måste få ett annat utförande. När det gäller författningsändringarnas allmänna utformning har jag hksom utredningen strävat efter att göra så små ingrepp som möjligt i den gällande civUförsvarslagen. I enlighet med tidigare principer bör endast de grundläggande bestämmelserna om skyddsrum tas in i lagen. Bestämmelsema bör som hittUls avse såväl den fredstida verksamheten som förhållandena under beredskap och krig. Den närmare regleringen av skyddsrumsbyggandet bör ske bl. a. genom verkställighetsföreskrifter till lagen.

I lagförslaget har vidtagits två genomgående ändringar som har samband med den nya regeringsformen (RF). Sålunda har orden Konungen och krigsmakten i olika böjningsformer bytts ut mot orden regeringen resp. försvarsmakten i motsvarande form.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag i övrigt anföra följande.

4§

Som framgår av den allmänna motiveringen får kommunen i betydande omfattning ansvaret för planering och genomförande av skyddsrumsbyggandet. Detta nya ansvar inom civilförsvaret bör komma till uttryck redan i de bestämmelser som reglerar civilförsvarets grunddrag. I 4 § tredje stycket erinras därför om kommunernas befattning med civilförsvaret enligt bestämmelserna i 4, 6 och 7 kapitlen. De grundläggande bestämmelserna om skyddsrumsbyggandel finns alltjämt i 4 och 7 kapitlen medan kommunernas civilförsvarsuppgifler såsom hittills väsentligen regleras i 6 kapitlet.

10§

I denna paragraf föreskrivs f. n. att det lokala civilförsvarets omfattning och beskaffenhet i sina huvuddrag skall anges i en särskild organisationsplan. Denna plan innehåller bl. a. uppgifter om de skyldigheter som åligger kommuner och enskilda med avseende på skyddsrumsbyggandet.

Som framgår av den aUmänna motiveringen föreslås att skyddsrumsplaner skall finnas för alla tätorter och andra platser där enligt regeringens beslut skyddsrum skall anordnas. Bestämmelser om skyddsrumsplan och dess innehåll återfinns i lagens 4 kapitel. Uppgifter om skyddsrumsbyggandet skall las in i skyddsrumsplan i stället för som nu i

Prop. 197521 134

organisationsplan. TUlägget tUl första stycket i 10 § innebär en erinran om denna begränsning av organisationsplanens innehåll. Ändringen i andra stycket innebär en anpassning tiU den nya RF:s regler om delegering av normgivningsbefogenhet (jfr prop. 1975:8 s. 42).

22-33 §

4 kapitlet innehåller f. n. i 22-33 §§ föreskrifter om vilka olika slag av skyddsrum som skall finnas, vilka ändamål skyddsrummen skall tiäna, var de skall anordnas och hur de skall vara beskaffade. Kapitlet innehåller dessutom föreskrifter om källarmursgenombrott och om kontrollen över att lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighet iakttas vid nybyggnad. Vem skyldigheten åligger regleras däremot inte i detta kapitel utan i 6 och 7 kapitlen, som handlar om kommunerna och civilförsvaret resp. fastighetsägama och civilförsvaret.

De grundläggande reglerna för skyddsrumsbyggandet är alltjämt sammanförda tUl 4 kapitlet. De föreslagna nya principerna för skyddsrumsbyggandet har dock föranlett en genomgripande omarbetning av bestämmelsernas innehåll. I kapitlet ändras samtliga paragrafer utom 31 §, som ger länsstyrelsen möjlighet att medge undantag från gällande byggnadsbestämmelser, om skyddsrum lämphgen bör anordnas på allmän plats eller annat område som enligt bestämmelserna inte får bebyggas eUer är avsett för särskilt ändamål. Sädana undantag måste även i fortsättningen kunna göras. Möjligheten att göra undantag från byggnadsbestämmelserna måste dock främst ses som en beredskapslösning, avsedd att tillgripas när skyddsrumsbyggandet måste forceras i ett skärpt utrikespolitiskt läge och byggnadsbestämmelserna inte hinner ändras. Som regel bör byggnadsbestämmelserna omprövas så att varje skyddsrumsbygges förenlighet med andra för byggnadsplaneringen avgörande intressen blir bedömda i ett vidare plansammanhang.

22 §

I denna paragraf anges f. n. benämningarna på de olika slags skyddsrum som skall anordnas enligt lagen. Benämningarna hänför sig till den avsedda användningen av skyddsrummen och till beskaffenheten hos dem.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall det inte längre göras någon skillnad mellan olika skyddsrum i fråga om användningen. Det finns därför inte skäl att behålla benämningarna allmänt och enskilt skyddsrum. Begreppet skyddsrum bör reserveras för skydd åt befolkningen. För de skydd som anordnas åt det allmänna civilförsvaret föreslås i fortsättningen benämningen ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser. I den mån åtgärder vidtas för att åstadkomma skydd åt olika verksamheter som måste fortgå i krig, t. ex. sjukvård och krigsindustrier, bör benämningen skyddsrum inte heller användas.

Prop. 197521 ' 135

I avseende på skyddsrummens beskaffenhet görs f. n. skillnad mellan bergfast skyddsrum och normalskyddsrum. Som framgår av den allmänna motiveringen skall i fortsättningen endast anordnas skyddsrum som i huvudsak motsvarar del nuvarande normalskyddsrummet. Det finns därför inte något skäl att behålla benämningarna bergfast skyddsrum och normalskyddsrum.

I den föreslagna paragrafen ges de grundläggande reglerna om vilket ändamål skyddsrummen skall tiäna och var de skall anordnas.

I första stycket anges att skyddsrumsbyggandets syfte är att bereda befolkningen skydd under krig. Detta innebär emellertid att skyddsrummen också skall skydda mot de sekundära verkningarna i vårt land av ABC-stridsmedel som kommer till användning vid krig i vår omvärld. Som tidigare har nämnts bör skyddsrum anordnas i tätorter och på andra platser som under krig kan antas bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse, dvs. skyddsrumsorterna. En föreskrift om detta ges i första stycket, som också innehåller en föreskrift om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utser skyddsrums-orterna.

Beslut om skyddsrumsbyggandets lokalisering behöver som regel endast uppta namnen på de tätorter i vilka skyddsrum skall anordnas. Den närmare avgränsningen av dessa skyddsrumsorter ingår som ett led i den kommunala skyddsrumsplaneringen. Som framgår av den allmänna motiveringen kan dock redan i de grundläggande besluten om skyddsrumsbyggandets lokalisering bestämda delar av tätorter undantas från skyddsrumsbyggandel, dvs. sådana delar som inte bedöms bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse. Skyddsrum skall också kunna anordnas på andra platser än i tätorter, t. ex. i närheten av flygplatser, oljedepåer och andra utanför tätorter belägna anläggningar av mUitär betydelse.

Jag har i den allmänna motiveringen föreslagit att förberedelser skall vidtas för att kunna anordna skyddsrum under civilförsvarsberedskap i de skyddsrumsorter där tillgången på skyddsrum är otillräcklig. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om detta.

1 detta sammanhang kan anmärkas att frågan om vissa skyddade utrymmen behandlas i 57 §.

23 §

F. n. regleras i denna paragraf frågan om var aUmänna skyddsrum skall inrättas och användningsområdet för sådana skyddsrum. Som framgår av kommentaren till 22 § används inte längre benämningen allmänt skyddsrum. För de skydd som anordnas för del allmänna civilförsvaret används i stället begreppen ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser. 1 lagförslaget regleras dessa skydd i 40 § 1 mom. b).

23 § upptar i den nya lydelsen de grundläggande bestämmelserna om skyddsrumsplaner. I första stycket föreskrivs att det för varje skydds-

Prop. 197521 136

rumsort skall finnas en skyddsrumsplan och att planen skall upprättas och antas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kommunen med iakttagande av bestämmelserna i de efterföljande 24—26, 28 och 29§§.

Som jag har uttalat i den allmänna motiveringen bör kommunens uppgift att upprätta skyddsruirisplan i princip ankomma på civUförsvarsnämnden. Kommunen bör dock ha möjlighet att överlämna denna uppgift åt andra organ inom kommunen. 1 den mån regeringen bemyndigar kommunen att anta planen bör beslut härom fattas av kommunfullmäktige. 1 bemyndigandet kan också ingå föreskrift om att vissa delar av planen skall fastställas av länsstyrelsen. Frågan om kommunens medverkan behandlas ytterligare i kommentaren tUl de föreslagna ändringarna i 41 §.

Bestämmelserna om upprättande och antagande av skyddsrumsplan bör gälla också vid ändringar av planen. Paragrafens andra stycke innehåller en erinran om detta.

Utöver vad som föreskrivs i 24—26, 28 och 29 §§ får den närmare regleringen av vad en skyddsrumsplan skaU innehålla ske genom verkställighetsföreskrifter till lagen.

24 §

F. n. regleras i denna paragraf var enskilda skyddsrum skall anordnas. Vidare finns bestämmelser om gemensamt skyddsrum. Som framhållits tidigare skall begreppet enskUl skyddsrum inte finnas i fortsättningen. Inte heller behövs bestämmelserna om gemensamt skyddsrum.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör den närmare avgränsningen av en skyddsrumsort ske inom ramen för skyddsrumsplaneringen. Som ett första led i planeringsförfarandet prövas sålunda vilken del eller vilka delar av kommunen som bör omfattas av skyddsrumsbyggandet och som därför bör bli föremål för planläggning. I paragrafens första punkt föreskrivs i enlighet därmed att skyddsrumsplan skall tUl gränserna ange den del av kommunen som skyddsrumsorten omfattar. Bestämmelser för denna avgränsning måste göras detaljerade och bör inte tas in i civUförsvarslagen. I paragrafen föreskrivs därför att gränserna bestäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Det kan därvid bl. a. bli aktuellt att fastslå innebörden av begreppet tätort i skyddsrumssammanhang.

25 §

I den nuvarande lydelsen innehåUer paragrafen en bestämmelse om att enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådant ställe inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att del snabbt kan uppnås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden. Skyddsrum skall i fortsättningen inte vara avsett för viss anläggning eller

Prop. 197521 137

byggnad. Bestämmelsen kan därför utgå. Bestämmelser om skyddsrums belägenhet finns i 28 § i lagförslaget.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall skyddsrumsorterna delas in i skyddsrumsomräden. För varje område för sig prövas därefter behovet av skyddsrum. 25 § har utformats i enlighet med del anförda.

26 §

F. n. regleras genom denna paragraf skyddsrummens beskaffenhet. Denna fråga behandlas i den föreslagna 30 §. 26 § innehåller i stället grundläggande bestämmelser om beräkningen av skyddsrumsbehovet, en fråga som f. n. regleras i 29 §.

Som föreslagils i den allmänna motiveringen skall skyddsrumsbehovet beräknas områdesvis i stället för att som f. n. hänföras till enskilda anläggningar och byggnader. Skyddsrumsbehovel skall beräknas för varje skyddsrumsområde med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse samt med utgångspunkt i det största antal personer som under dag eller natt i allmänhet vistas inom området under fredstid. Paragrafen innehåller bestämmelser om detta. Principerna för behovsberäkning finns redovisade i den allmänna motiveringen.

I skyddsrumsplan bör för vaye skyddsrumsområde anges det antal personer som skall få plats i skyddsrum. Vidare bör anges vilka skyddsrum som finns och hur många personer som kan få plats i dem samt del antal personer för vilka skyddsrum skall anordnas. Närmare bestämmelser om dessa förhållanden bör meddelas genom verkställighetsföreskrifter.

27 §

F. n. regleras frågan om fredsanvändningen av skyddsrum i denna paragraf. Denna fråga behandlas i den föreslagna 29 §. 27 § innehåller i stället grundläggande föreskrifter om kommuns skyldighet att tillse att skyddsrum tillkommer enligt skyddsrumsplan.

Det framtida skyddsrumsbyggandet inom ett skyddsmmsom-råde bestäms av skyddsrumsplanen. Som tidigare har sagts bör av planen framgå det antal personer, för vilka skyddsrum skall anordnas inom varje skyddsrumsområde. När det gäller frågorna om hur många skyddsrum som skall byggas i varje område, var skyddsrummen skall vara belägna och hur många personer som skall få plats i varje skyddsrum har skyddsrumsplanen endast en utredande funktion. Planen bör därför ges ett sådant innehåll att den kan tjäna som underlag för ställningstaganden i dessa frågor. Av den allmänna motiveringen framgår att skyddsrumsplan för varje skyddsrumsområde bl. a. skall innehålla uppgift om planerade byggnadsförelag, som bedöms lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande. Vidare bör planen innehålla andra tänkbara lösningar av skyddsrumsfrågan, bl. a. uppgifter om provisoriska skydd.

Prop. 197521 138

I enlighet med vad jag har uttalat i den allmänna motiveringen skall de kommuner som ansvarar för skyddsrumsplaneringen också ha en allmän skyldighet att se till alt skyddsrum anordnas inom skyddsrumsorten. Detta bör ske genom att kommunen med ledning av planens olika uppgifter för lämpliga perioder fattar beslut om genomförande av planen. Besluten bör innehålla uppgifter om vilka skyddsrum som skall anordnas, var de skall vara belägna och det antal personer som skall få plats i varje skyddsrum. Den nu angivna beslutsskyldigheten för kommunerna har kommit till uttryck i den nya 27 §.

Besluten enligt denna paragraf får inom ramen för den statliga finansieringen sin praktiska tUlämpning vid den prövning som enligt 32 och 33 §§ i lagförslaget sker för varje ny byggnadsföretag i skyddsrumsområdet.

28 §

I denna paragraf finns f. n. bestämmelser om allmänt och enskilt skyddsrums beskaffenhet. Eftersom benämningarna allmänt och enskilt skyddsrum inte längre skall användas, kan de nuvarande föreskrifterna utgå. Paragrafen innehåller i stället bestämmelser om skyddsrums belägenhet.

Enligt de nuvarande bestämmelserna i 25 § skall enskilt skyddsrum anordnas på sådant ställe inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan nås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås ett friare val av skyddsrumslösningar. Skyddsrummen behöver således inte vara avsedda för viss anläggning eller byggnad. Varje skyddsrum bör i ökad omfattning kunna tillgodose skyddsrumsbehovet vid flera anläggningar och byggnader. Skyddsrummen bör också i viss utsträckning kunna användas för vistelse under längre lid. Mot bakgrund av dessa föreslagna nya principer innehåller 28 § en bestämmelse om att det inom varje skyddsrumsområde skall finnas ett eller flera skyddsrum. Skyddsrums belägenhet och utformning skall bestämmas med hänsyn till befolkningens möjligheter all uppsöka skyddsmmmet vid alarmering och att stadigvarande uppehålla sig där.

29 §

I denna paragraf finns f. n. bestämmelser om beräkningen av det antal personer som skall kunna hysas i enskilt skyddsrum. Motsvarande bestämmelser finns upptagna i 26 § i lagförslaget. 1 29 § behandlas i stället frågan om skyddsrummens fredsanvändning, som f. n. regleras i 27 §.

I 27 § föreskrivs f. n. alt skyddsrum om möjligt bör inrättas på sådant sätt att det kan utnyttjas under fred. Som framgår av den allmänna motiveringen är det angeläget att finna ekonomiskt fördelaktiga sätt

Prop. 197521 139

alt använda skyddsrummen i fredslid. Skyddsrummen bör därför anordnas på sådant sätt att skyddsrumsfunktionen så långt möjligt kombineras med lokalens användning för annat ändamål i fredstid. Om detta inte kan ske, bör skyddsrum likväl inrättas på sådant sätt att det skall kunna användas även under fredstid. Bestämmelser om detta har förts in i 29 §.

30 §

I denna paragraf ges f. n. bestämmelser om att länsstyrelsen kan medge undantag från civilförsvarslagens föreskrifter om normalskyddsrum. Vidare finns bestämmelser om bemyndigande för regeringen att medge undantag från lagens bestämmelser om beskaffenhet av bergfast skyddsram. Enligt lagförslaget innehåller paragrafen i stället bestämmelser om skyddsrummens beskaffenhet, ett ämne som hittills har behandlats i

26 §.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att det i fortsättningen endast anordnas skyddsrum som närmast motsvarar de nuvarande normalskyddsrummen. Skyddsrumsutredningen föreslår i detta hänseende bl. a. alt de krav på skyddsförmåga som i fortsättningen skall ställas pä skyddsrummen anges i 30 §. Utredningen framhåller emellertid att eftersom det inte ankommer på utredningen alt ta ställning till frågan vilka skyddstekniska krav som bör ställas på skyddsrummen har utredningen i sitt förslag ordagrant ätergett de nuvarande bestämmelserna om normalskyddsrum trots att utredningen är väl medveten om att dessa bör justeras med hänsyn till den förändrade syn på skyddsrumsbyggandets inriktning som kommit till uttryck i 1972 års försvarsbeslut.

Enligt min mening är det inte nödvändigt all i civilförsvarslagen i detalj ange kraven på skyddsrummens skyddsförmåga. Jag förordar därför att i paragrafen generellt anges att skyddsrum skall utföras och utmstas så att de ger skydd mot verkningar av stridsmedel som kan antas komma till användning i krig. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få fastställa de normer som anger de närmare kraven på skyddsförmågan. Övriga bestämmelser om skyddsrums beskaffenhet och utrustning är till stor del av teknisk natur och bör samordnas med andra byggnadsbestämmelser genom samverkan mellan berörda myndigheter.

32 §

F. n. regleras i denna paragraf frågan om s. k. källarmursgenombrott. Skyddsrumsutredningen har ansett att skäl inte längre finns att behålla nuvarande bestämmelser om källarmursgenombrott. Förslaget har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Jag biträder förslaget. För sådant fall att genombrott i angränsande fastighet undantagsvis behövs är bestämmelserna i 61 och 62 §§ tillämpliga.

32 § föresläs därför få ett helt annat innehåll än den nu har. Första

Prop. 197521 140

stycket innehåUer en föreskrift om skyldighet för den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort att anmäla delta till kommunen för att få besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall få plats i detta. Som påpekats i den allmänna motiveringen bör kommunen i god tid få kännedom om varje planerat byggnadsprojekt för att kunna ge besked huruvida skyddsrum skall anordnas i byggnaden. Skyddsrummen bör nämligen som nämnts som regel anordnas i samband med den normala byggnadsproduktionen. Kommunen måste därför successivt bestämma vUka skyddsrum som skall anordnas allteftersom det blir aktuellt med projektering av nya byggnader, i vilka skyddsrum med fördel kan inrymmas.

Kommunen har i princip rätt att besluta att skyddsrum skall inrymmas i en tUltänkt anläggning eller byggnad ända till dess att byggnadslov beviljats. Detta kan emeUertid vara mycket otillfredsställande för byggherren. Kommunens förhandsbesked enligt paragrafens första stycke bör därför vara bindande under en inte alltför kort period. Andra stycket innehåller i överensstämmelse därmed en bestämmelse om att avvikelse från besked enligt första stycket bara får göras om den som har gjort anmälan medger det eller om byggnadslov inte har sökts inom två år från beskedels dag. Med byggnadslov jämställs i detta hänseende sådant godkännande av byggnadsprojekt som enligt den föreslagna 33 § andra stycket skall inhämtas när det i vissa fall inte föreligger skyldighet att söka byggnadslov. För statliga byggnadsprojekt räknas tiden i förhållande till den faktiska igångsättningen.

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör vad som gäller om uppförande av ny anläggning eller byggnad också gälla tillbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad. En bestämmelse om detta finns intagen i paragrafens tredje stycke. Begreppet tillbyggnad används i denna lag i den betydelse som det har i byggnadslagstiftningen.

33 §

F. n. finns i denna paragraf bestämmelser som ålägger byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om byggnadslov tillse att byggnadsföretaget överensstämmer med bestämmelserna i civilförsvarslagen om anordnande av skyddsrum och med stöd därav meddelade föreskrifter. Som framgår av vad som tidigare anförts kommer skyddsrumsbyggnadsskyldighelen för varie särskilt nybyggnadsföretag att framgå av kommunens besked enligt 32 §. Vidare finns bestämmelser i 29 och 30 §§ om vissa krav på skyddsrummens fredsanvändning och beskaffenhet. Byggnadsnämndens kontroll enligt 33 § bör således avse byggnadsprojektets överensstämmelse med besked enligt 32 § samt med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med slöd av dessa meddelade föreskrifter. Första stycket har ändrats i des.sa hänseenden.

Ändringen i andra stycket är av redaktionell natur.

Prop. 197521 141

1 tredje stycket föreslås en bestämmelse om att byggnadslov eller godkännande enligt andra stycket inte får meddelas innan besked enligt 32 § föreligger.

40 §

Enligt 1 mom. b) i denna paragraf åligger det f. n. kommun att inrätta och utrusta allmänna skyddsrum. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att vad som tidigare gällde kommuns skyldighet att anordna allmänna skyddsrum i fortsättningen skall avse ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret. 1 mom. b) har ändrats i detta hänseende.

Enligt 1 mom. c) åligger det f. n. kommun att utföra källarmursgenombrott. I enlighet med vad som har anförts under 32 § kan också denna bestämmelse utgå. 1 denna punkt har i stället tagils in en bestämmelse som avser kommuns skyldighet att anordna skyddsrum om sådant skydd på grund av beslut enligt 27 § bör anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tiUbyggnad eller på mark som är avsedd för gata, torg, park eller annan plats. Med befinthg anläggning eller byggnad avses inte sådan tillbyggnad som enligt 32 och 53 §§ jämställs med uppförande av ny anläggning eller byggnad. I samma punkt regleras också kommuns skyldighet att vidta förberedelser avseende provisoriska skydd och under civilförsvarsberedskap ställa i ordning sådana skydd till skyddsrum. Beträffande de närmare motiven för dessa bestämmelser hänvisas till det som i den allmänna motiveringen sägs om kommunernas skyldighet att anordna skyddsrum i befintliga byggnader och tunnlar m. m. Skyldigheten att upplåta skyddsrum regleras i 57 § e) i lagförslaget.

Om skyddsrum enligt 1 mom. c) skall ställas i ordning i anläggning eller byggnad som inte ägs av kommunen, måste förutsättas att kommunen träffar överenskommelse om åtgärden med ägaren eller innehavaren av anläggningen eller byggnaden. En sådan överenskommelse torde också avse ersättning för skada eller intrång som kan föranledas av åtgärden. Av 42 § i lagförslaget framgår att kommunens kostnader ersätts av statsmedel. I den mån överenskommelse inte kan träffas har kommunen möjlighet att ta egendomen i anspråk med förfoganderätt enligt 68 § i lagförslaget. 1 detta sammanhang kan också erinras om den möjlighet för ägaren eller innehavaren att själv vidta åtgärderna mot ersättning av statsmedel som föreslås i 54 §.

Anordnandet av vissa skydd enligt 1 mom. c) bör naturligen förenas med skyldighet att vårda och underhålla anordningarna. Punkten d) i momentet har ändrats i enlighet härmed.

Ändringen i paragrafens andra moment är föranledd av att punkten c) i första momentet ändras och inte längre omfattas av andra momentets innehåU.

Prop. 197521 142

41 §

I 41 § 1 mom. finns i första stycket en generell bestämmelse om att kommunala civilförsvarsuppgifter skall handhas av en civilförsvarsnämnd. I momentet finns vidare bestämmelser om särskild civUförsvarsnämnd och, där det inte finns en sådan nämnd, vilket kommunall organ som skall vara civilförsvarsnämnd.

Av kommentaren tUl 23 § framgår att skyddsrumsplan i regel bör upprättas av civilförsvarsnämnden men att kommunen bör ha möjlighet att överlämna denna uppgift åt annat kommunalt organ. Vidare sägs att i den mån regeringen överlämnat åt kommunen att antaga planen bör beslut härom fattas av kommunfullmäktige. Regler med detta innehåll har tagits in i ett nytt andra stycke i 41 § 1 mom. i förening med ett tillägg till momentets första stycke.

Övriga ändringar i paragrafen innebär en anpassning till förvaltningslagen (1971:290), lagen (1969:765) om ändring i kommunaUagen (1953: 753) samt lagen (1969:766) om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm.

42 §

F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser om kommuns rätt tUl statsbidrag. Kommunen äger erhålla statsbidrag med två tredjedelar av kostnad som kommunen fått vidkännas för att anordna allmänt skyddsrum eller utföra källarmursgenombrott eller genom att utge ersättning till fastighetsägare som anordnar sådant skyddsrum i kommunens ställe. Även i fortsättningen skall kommunen få statsbidrag när den anordnar ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret eller utger ersättning till fastighetsägare som anordnar sådan uppehållsplats i kommuns ställe.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att kommunernas kostnader för åtgärder enligt 40 § 1 mom. c) skall ersättas av statsmedel i den mån kostnaden kan anses skälig. Bestämmelse om detta har förts in i

42 § första stycket. Ersättningen bör avse byggnadstekniska åtgärder och den projektering som behövs. Däremot ersätts inte kostnader som avser sådana förberedelser som ingår i kommunens planeringsuppgifter, t. ex. inventering av skyddstiUgångar eller besiktningar av anläggningar och byggnader. Ersättning utgår inte heller för kostnader för vård och underhåll enligt 40 § 1 mom. d). Nuvarande hänvisning till källarmursgenombrott utgår. I övrigt har första punkten i första stycket justerats med hänsyn till att ett andra stycke tillkommit i 54 §. Ändringen i 42 § andra stycket är av redaktionell natur.

43 §

Ändringarna i denna paragraf är föranledda av att 40 § 1 mom. c) fått ny lydelse och att ett andra stycke tillkommit i 54 §.

Prop. 197521 143

46 §

Med hänsyn till att det införts enhetliga kommunbeteckningar har 46 § fått utgå.

53 § 1 mom.

Första momentet har i förslaget fått ett nästan helt nytt innehåll. I momentet finns f. n. bestämmelser om skyldighet för fastighetsägare att inrätta, utrusta och underhålla skyddsrum. Skyldigheten att anordna skyddsrum krävs i princip ut endast i samband med nybyggnad. Undanlagsvis förekommer att fastighetsägare åläggs att medverka vid tUlkomsten av gemensamt skyddsrum. Som framhållits i den allmänna motiveringen föreslås att skyldighet att anordna, dvs. inrätta och utrusta, skyddsrum enligt skyddsrumsplan skall kunna krävas ut i samband med varie byggnadsprojekt som är lämpligt att förena med ett skyddsrumsbygge. I första hand blir detta oftast aktuellt i samband med nybyggnation, men också en tUlbyggnad kan vara lämplig att förena med skyddsrumsbygge. Den som utför tillbyggnaden är då i princip skyldig att anordna skyddsrummet. Bestämmelser härom har tagits in i de nya första och femte styckena i paragrafen.

Den nuvarande föreskriften i andra stycket att den som innehar fastighet eller byggnad eller del av denna med nyltianderätt inte får hindra ägaren att inrätta skyddsrum där bör finnas kvar med oförändrad placering i momentet.

Fastighetsägaren är f. n. skyldig att underhälla skyddsrummet. Denna skyldighet bör även i fortsättningen ligga på fastighetsägaren och dessutom innefatta vård av skyddsrummet och dess utrustning. En bestämmelse härom har tagits in i momentets nya tredje stycke.

Momentets nuvarande tredje stycke innehåller bestämmelser om skyldighet att i fredstid anskaffa brand- och sjukvårdsmaleriel till skyddsrummen. Skyldigheten att utrusta skyddsrum framgår av momentels nya lydelse, medan föreskrifter om skyddsrums utrustning finns i 30 § i den nya lydelsen. Tredje styckets nuvarande innehåll har därför inte förts över till 1 mom. i den nya lydelsen.

Det nya fjärde stycket innehåller bestämmelser om skyddsrummens finansiering. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås ett system som innebär att skyddsrummen i princip finansieras över statsbudgeten. I fråga om den närmare utformningen av systemet vill jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnitt 9.4. De viktigaste bestämmelserna i detta ämne bör givetvis finnas i civilförsvarslagen. I fjärde stycket uttrycks huvudregeln alt den som anordnar skyddsrum skall ha rätt till ersättning av statsmedel. Samma stycke innehåller också huvudprincipen för beräkning av denna ersättning. Där anges dessutom att ersättningen bestäms av länsstyrelsen och utbetalas när skyddsrummet slutbesiktigats.

Prop. 197521 144

Ersättningen beräknas med hänsyn till antalet platser i skyddsrummet och normalkostnaden för alt anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats. Av 56 § i den föreslagna nya lydelsen framgår att denna normalkostnad fastställs i särskild lag.

2 mom.

Momentet innehåller, förutom redaktionella jämkningar, konsekvensändringar tUl 1 mom.

54 §

F. n. finns i denna paragraf bestämmelser om allmänt skyddsrum som skaU inrättas som bergfast skyddsrum på mark, vilken ägs eller nyttjas av annan än kommun. Skall sådant skyddsrum anordnas enligt organisationsplanen får länsstyrelsen medge markägaren eller nytljanderättshavaren att anordna skyddsrummet i kommunens ställe om det kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Den som anordnar skyddsrummet har rätt till ersättning av kommunen för den del av anläggningskostnaden som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Ersättningen bestäms av länsstyrelsen. Dessa bestämmelser föreslås i fortsättningen genom en ändring i paragrafens första stycke gälla anordnande av ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret. Liknande bestämmelser bör gälla också för åtgärder som skall vidtas enligt 40 § I mom. c). Bestämmelser om detta har tagits in i paragrafens nya andra stycke. Länsstyrelsen får enligt dessa bestämmelser medge att markägaren eller nyttianderättshavaren vidtar ifrågavarande åtgärder om det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Andra stycket innehåller också en föreskrift om ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.

55 och 56 §§

F. n. finns i dessa paragrafer bestämmelser om gemensamma skyddsrum. Dessa bestämmelser kan, som jag tidigare har sagt, utgå ur lagen.

I 55 § har i stället tagits in de grundläggande bestämmelserna om den nya skyddsrumsavgifl som enligt förslagen i den allmänna motiveringen skall utges av ägaren till anläggning eller byggnad som uppförs inom skyddsrumsort med undantag av byggnad som i sin helhet är avsedd för bostadsändamål. I paragrafens inledning anges sålunda förutsättningarna för skyldigheten att betala skyddsrumsavgift. Paragrafen innehåller därefter regler om avgiftens beräknande och om befrielse i vissa fall från skyldigheten att utge avgift samt en föreskrift om att byggnadslov inte får utnyttias innan avgiften erlagts. Avgiften skall utgå efter en viss procentsats av ett grundvärde som beräknas bl. a. med hänsyn till normalkostnaden för en skyddsrumsplats. En regel om fastställande av

Prop. 197521 145

denna normalkostnad och denna procentsats finns i 56 § i lagförslaget. 1 fråga om den närmare motiveringen för de olika bestämmelserna hänvisar jag till framställningen under avsnitt 9.4.

57 §

Ändringen i första stycket c) innebär en anpassning till den nya RF:s regler om delegering av normgivningsbefogenhet.

Enligt första stycket d) i denna paragraf är f. n. ägare av anläggning eller byggnad skyldig att, enligt vad regeringen förordnar, förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med anordningar som kan bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning. Som framgår av den allmänna motiveringen bör fastighetsägarens skyldighet utvidgas till att avse också skäligt skydd mot kemiska stridsmedel, splitter och byggnadsras. För lokal som ställs i ordning med dessa skyddsfunktioner föreslås benämningen skyddat utrymme. Punkten d) har ändrats i enlighet därmed.

Som jag tidigare har framhåUit innebär det nya systemet att de skyddsrum som anordnas är avsedda inte bara för dem som i allmänhet vistas i den anläggning eller byggnad där skyddet finns, utan också för andra som befinner sig i närheten av detta. 1 den nya punkten e) har därför tagits in en föreskrift om skyldighet för varje ägare av anläggning eller byggnad som inrymmer skyddsrum alt under civilförsvarsberedskap upplåta delta åt befolkningen. Bestämmelsen gäller även i de fall då orten eller platsen inte längre utgör skyddsrumsort. Genom ändringen i paragrafens andra stycke blir ifrågavarande skyldighet gällande också för den som innehar anläggningen eller byggnaden med annan rätt än äganderätt.

62 §

Ändringen i paragrafen innebär, förutom redaktionella jämkningar, att fastighetsägare som har upplåtit skyddsrum enhgt 57 § första stycket e) kan få viss ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkats honom pä grund av upplåtelsen.

65 §

F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser som ger civilförsvarsmyndigheterna rätt alt för vissa ändamål besiktiga anläggningar och byggnader. För att få underlag för beslut enligt 27 § och för att kunna uppfylla sina åligganden enligt 40 § 1 mom. c) måste kommunen ha befogenhet att besiktiga anläggningar och byggnader. En sådan befogenhet har förts in genom ett nytt andra stycke i 65 §.

10 Riksdagen 1975. I saml Nr 21

Prop. 197521 146

68 §

Enligt paragrafens tredje stycke har kommun möjlighet att ta i anspråk egendom för att bl. a. fullgöra sin nuvarande skyldighet enligt 40 § 1 mom. c) att utföra källarmursgenombrott. Som förut nämnts utgår nuvarande bestämmelser om käUarmursgenombrott. Kommun bör dock ha motsvarande möjlighet att ta i anspråk egendom för att kunna vidta åtgärd enligt 40 § 1 mom. c) i den nya lydelsen. En mindre jämkning har därför gjorts i tredje styckets text.

78 §

F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser som ger länsstyrelsen rätt att förelägga vite vid vissa fall av bristande pliktuppfyllelse enligt civilförsvarslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna. Föreläggande kan också riktas mot försumlig kommun. Denna möjlighet bör utsträckas till att omfatta också försummelser beträffande kommuns nya skyldigheter enligt 4 kapitlet eller föreskrifter som meddelas med stöd av bestämmelserna i detta kapitel. Paragrafen har ändrats i enUghet härmed.

80 §

I denna paragraf har, förutom en formell ändring i första stycket, i ett nytt tredje stycke förts in en bestämmelse om bötesstraff för den som utnyttjar byggnadslov utan att ha betalat skyddsrumsavgift enligt 55 § i den nya lydelsen.

81 §

Straffbestämmelsen i första styckets sjätte punkt har ändrats så att den avser även vägran att låta kommun utöva sin besiktningsrätt enligt det nya andra stycket i 65 §. Ändringen i första styckets nionde punkt innebär en anpassning till den nya RF:s regler om delegering av normgivningsbefogenhet. Andra stycket har ändrats så att förverkandebestäm-meksen bättre överensstämmer med 36 kap. brottsbalken Ofr. prop. 1968:79 s. 58). Övriga ändringar 181 § är av formell natur.

83 §

Såsom framgår av den föregående framställningen åligger det kommun att enligt 27 § besluta om genomförande av skyddsrumsplan och att enligt 32 § lämna besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggning eller byggnad. Talan mot beslut av kommunal myndighet i sådana ärenden bör föras genom förvaltningsbesvär. Första stycket i 83 § har ändrats i enlighet härmed.

Prop. 197521 147

Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelser om besvär till kammarrätten över vissa beslut av länsstyrelsen enligt lagen. I samma ordning bör besvär också kunna föras över beslut som länsstyrelsen enligt de nya 53 och 55 §§ meddelar om ersättning och om skyddsrumsavgift. Andra stycket har ändrats i enlighet härmed. Stycket innehåller också en ändring som är föranledd av att fastighetsägare åläggs att även vårda skyddsrummet.

85 §

Eftersom regeringen direkt på grund av den nya RF är behörig att besluta föreskrifter om verkstäUighet av lag är bestämmelsen om tiUämp-ningsföreskrifter i 85 § överflödig. Den kan därför utgå.

Övergångsbestämmelserna

Som framhållits i den allmänna motiveringen måste bl. a. omfattande tiUämpningsbestämmelser utarbetas innan de föreslagna ändringarna i civilförsvarslagen träder i kraft. Vidare måste skyddsrumsplaner upprättas och antas. Detta förberedande arbete kan la relativt lång tid i anspråk. De bestämmelser i lagförslaget som inte är av väsentligen formell natur bör därför alltjämt tillämpas i den äldre lydelsen fram tUl den 1 juli 1979, då jag bedömer att det nya regelsystemet är förberett för tillämpning i sin helhet. Skyddsrum skall således i princip anordnas enligt nuvarande system i fråga om byggnadsföretag som påbörjas före denna dag. Punkten 2 i övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med vad jag nu har anfört.

Den 1 juli 1979 måste, som jag nu sade, skyddsrumsplaner vara upprättade och antagna för alla skyddsrumsorter. Utan föreskrift i lag är emellertid kommunerna inte skyldiga att upprätta skyddsrumsplaner. De bestämmelser som reglerar planläggningsförfarandet måste därför kunna tillämpas utan hinder av att äldre bestämmelser alltjämt gäller. I tredje punkten föreskrivs i enlighet härmed att regeringen utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller för viss tätort eller annan plats får bestämma att skyddsrumsplan skall upprättas och antas enligt grunderna för de bestämmelser i den nya lagen som avser skyddsrumsplaneringen, nämligen 23-26, 28 och 29 §§.

I punkterna 4 och 5 behandlas frågan huruvida äldre eller nya bestämmelser skall gälla för byggnadsföretag, som projekteras före den 1 juli 1979 men som påbörias först efter denna lidpunkt. Har byggnadslov eller, om skyldighet inte föreligger att söka byggnadslov, godkännande enligt 33 § i den äldre lydelsen sökts före nämnda tidpunkt, skall enligt huvudregeln i punkt 4 äldre bestämmelser om skyddsrumsbyggande tillämpas på byggnadsföretaget. I punkten 5 föreslås som ett tillägg till huvudregeln i punkt 4 att den som avser att påbörja ett byggnadsprojekt efler det att de nya bestämmelserna trätt i tillämpning skall ha rätt att dessförinnan påkalla besked enligt 32 § i den nya lydelsen huruvida

Prop. 197521 148

skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skaU beredas plats i skyddsrummet. Eftersom skyddsrumsplan måste föreligga när beslut om sådant besked meddelas, skall beslutet dock inte kunna påkallas förrän efter den dag regeringen förordnat att så kan ske.

1 punkten 6 har tagits in bestämmelse om skyldighet att vårda och underhålla skyddsrum som tillkommit enligt äldre bestämmelser. Bestämmelsen avser såväl allmänt som enskilt skyddsrum.

Punkten 7 innehåller en generell föreskrift om att skyddsrum, vUket anordnats som enskUt skyddsrum enligt äldre bestämmelser, under civUförsvarsberedskap skall utan ersättning upplåtas som skydd för befolkningen. Föreskriften omfattar även sådana enskilda skyddsrum som tillkommit före 1960 års civilförsvarslag.

Som punkt 8 i övergångsbestämmelserna har tagits in ett stadgande att, om i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom de nya bestämmelserna, den nya bestämmelsen skall tUlämpas.

12 HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer i fråga om skyddsrumsbyggandet som jag har förordat i det föregående,

dels antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i civUförsvarslagen (1960:74).

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Allmänna skyddsrum skola, i den utsträckning det finnes erforderligt, anordnas inom stad, köping och annat tättbebyggt område, som icke är av endast ringa omfattning och betydelse, samt annorstädes, där särskilda förhållanden påkalla det, för att under krig bereda skydd åt ijänstgörande ci-vilförsvarspersonol och, om Konungen så förordnar, åt befolkningen inom området.

Konungen eller, i den mån Konungen så förordnar, civilförsvars-styrelsen utser de orter, områden och platser, där allmänna skyddsrum för civUförsvarspersonal skola anordnas, samt fastställer antalet allmänna skyddsrum å sådan ort. De allmänna skyddsrummens närmare belägenhet skall angivas i organisationsplanen.

För varje tätort och annan plats där skyddsrum skola anordnas, skall jinnas en plan för skydds-ruiusjörsörjningen (skyddsrumsplan), som upprättats med iakttagande av bestämmelserna i 24—26 §§.

Skyddsrumsplan upprättas genom kommunens försorg och antages av kommimfullmäkiige; dock må fullmäktige i den omfattning som prövas lämpligt uppdraga åt civilförsvarsnämnden att antaga sådan plan i fullmäktiges ställe.

Skyddsrumsplan skall i de avseenden Konungen sä föreskriver fastställas av länsstyrelsen.

Vad nu sagts gäller ock ändring av skyddsrumspianen.

I mom. Enskilda skyddsrum skola inom område eller å plats, som bestämmes av Konungen eller efler Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen, anordnas vid följande anläggningar och byggnader till skydd för dem, som uppehålla sig där, nämligen vid

1. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar, som äro av vikt för den allmänna samfärdseln;

2. industriella anläggningar, vid vilka i regel minst tjugofem personer samtidigt äro sysselsatta eller som tillsammans ined annan eller andra närbelägna anläggningar utgöra en grupp, inom vilken i regel minst tjugofem personer äro sysselsatta;

3. anläggningar, som inrymma undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och äro avsedda att hysa minst tjugofem personer;

Den mark, som skyddsrumsplan skall omfatta, bestämmes enligt grunder, som fastställas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civUförsvarsstyrelsen.

Prop. 197521 151

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. byggnader, som äro uppförda
i mera än två våningar och sotn till
väsentlig del äro avsedda för bo
stads-, kontors- och ajjärsändamål,
dock ej en- eller tvåfamiljshus;
samt

5. andra anläggningar eller bygg
nader, inom vilka människor bo
eller eljest vanligen vistas, om läns
styrelsen finner skyddsrum erfor
derligt med hänsyn till anläggning
ens eller byggnadens beskajfenhet
och läge.

Bestämmelserna i första stycket 3 gälla icke i fråga om byggnad som till väsentlig del är avsedd för barnstuga som avses i 55 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).

2 mom. För två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader skall gemensamt skyddsrum vara anordnat, om anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kunna värjor sig förses med skyddsrum.

Jämväl i andra full må gemen-.lamt skyddsrum anordnas, om. det vid prövning i den ordning Konungen bestäininer finnes kunna ske ulan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av /ienilig verksamhet.

25 §

Enskilt skyddsniin skall vara an- Mark, som omfattas av skydds-

ordnat på sådant ställe inom eller i     ruinsplan.   indelas i områden, för
närheten av anläggning eller bygg-      vilka var för sig prövas behovet av
nad. fur vilken del är avsett, att      skyddsrum (skyddsrumsområden),
det snabbt   kan   uppnås av   dem.     Närmare föreskrifter om indel-

soiu vistas / anläggningen eller ning i skyddsrumsområden medde-
byggnaden. las av Konungen eller efler Ko-

nungens bemyndigande civ civUför-svar.';slyrelsen.

26 §

I mom. Bergfast skyddsrum Det antal personer, som inom

skall sä anordnas att det giver varje skyddsrumsområde skall få

skydd mot verkningarna av alla plats i skyddsrum, beräknas med

slag av vapen, som kunna antagas 'utgångspunkt i det största antal

komma till användning vid luftan- personer som under dag eller natt

fall med massinsats, samt mot an- vistas inom området under freds-

Nuvarande lydelse dra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum.

Normalskyddsrum skall erhålla sådant utförande, att det giver skydd mot

a) andra verkningar av alla slag av vapen, som kunna antagas komma till användning vid luftanfall med massinsats, än omedelbar träffverkan;

b) tryckverkan av kärnvapen i den mån denna till sin styrka ej överstiger Iryckverkan, mot vilken normalskyddsrum skall giva skydd enligt a); samt

c) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen.

Vid anordnande av normal- skydd.num inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall särskilt iakttagas att skyddsrummet får sådan hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman.

2 mom. De byggnadstekniska anordningarna / skyddsrum skola vara av stadigvarande natur. Skyddsrum skall vara försett med reservutgång samt, om det är anordnat i byggnad, utföras på det .sätt, som med hänsyn till byggnadens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt.

Tekniska bestämmelser för de olika slagen av .skyddsrum fastställas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av civUförsvarsstyrelsen.

Föreslagen lydelse tid.

Närmare föreskrifter för beräkningen meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civUförsvarsstyrelsen.

Enskilt skyddsrum, avsett för bostadshus, skall kunna hysa minst så många personer som beräknas imder fredstid i allmänhet vara bosatta inom byggnaden.

Det antal personer, som enskilt skyddsrum, avsett för annan anläggning eller byggnad, skall kunna hysa bestämmes enligt grunder, som Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen fastställer. Härvid må ej krävas att skyddsrummet skall kunna hysa flera personer än som under fredstid i allmänhet vistas i anläggningen eller byggnaden.

Konungen äger för särskilda fall förordna att enskilt skyddsrum skall fylla större krav på utrymme än som följer av denna paragraf.

Skyddsrum bör anordnas med utnyttjande av lokal, som är avsedd för bestämd fredsanvändning, eller där så ej kan ske, på sådant sätt att det kan nyttjas i fred.

Närmare föreskrifter om till-lämpn ingen av första stycket och om fredsanvändningen av skyddsrum meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen.

Nuvarande lydelse relsen medgiva undantag från bestämmelserna om normalskyddsrum. Dylikt undantag må ock eljest medgivas i den mån det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen äger medgiva undantag från bestämmelserna i 26 § om beskaffenhet av bergfast skydds-

Föreslagen lydelse den mån denna iiU sin styrka ej överstiger tryckverkan, mot vilken skyddsrum skall giva skydd enligt a) samt

c) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen.

Vid anordnande av skyddsrum inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall särskilt iakttagas att skyddsrummet får sådant utförande att det ger tillfredsställande skydd mot brand i byggnaden och sådan hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman.

Konungen får för särskilda fall förordna att skyddsrum skall fylla .större krav på skyddsförmåga än som föreskrives i första stycket.

Tekniska bestämmelser för .skyddsrum fastställas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen.

Har på grund av föreskrift i denna lag skyddsrum anordnats i källare till byggnad eller byggnader, som utgöra eller tillhöra sluten kvartersbebyggelse eller annan sammanhängande bebyggelse av minst fyrtio meters längd, och finnes i bebyggelsen byggnad med mer än två våningar, må civilförsvarschefen, då ledningen av civilförsvaret ankommer på honom, och eljest länsstyrelsen förordna, att öppning skall upptagas i källarmur mellan olika delar av bebyggelsen (källarmursgenombrott), därest föreskrivna reservutgångar prövas icke säkerställa de förbindelser utåt, som äro möjliga i händelse av byggnadsras.

Avser någon att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsområde åligger det honom att i förväg påkalla civilförsvarsnämndens beslut om skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och om så är fallet det antal personer som skall få plats J skyddsrummet.

Av civilförsvarsnämnd meddelat beslut enhgt första stycket må mot .sökandens bestridande ej frångås i andra fall än då lov att uppföra anläggningen eller byggnaden eller godkännande av byggnadsföretaget enligt 33 § andra stycket icke sökts eller kronan tillhörigt byggnadsföretag icke påbörjats inom två år från den dag beslutet meddelades.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skaU ock gälla om tillbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad.

/ de fall, då skyldighet föreligger att söka byggnadslov, ankommer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tiUse, att byggnadsföretaget överensstämmer med bestgmmel-serna i detta kapitel och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra nybyggnad, beträffande vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör kronan.

Vad i denna paragraf sägs om nybyggnad skall ock gälla om sådan förändring av befintlig bygg nad som enligt vad Konungen därom stadgat är att hänföra till nybyggnad.

Förehgger skyldighet att söka byggnadslov i fall som avses i 32 § ankommer del på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med beslut enligt 32 § samt med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra sådant byggnadsföretag som avses i 32 §, åligger det honom att i förväg inhämta byggnadsnämndens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör kronan.

Föreligger ej besätt enhgt 32 § må byggnadslov eller godkännande enligt andra stycket ej meddelas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

de det lokala civilförsvaret, oaktat styrelsen bestämmer, utföra skydds
åtgärderna icke upptagits i organi- rum samt ledningscentraler och
sationsplanen; andra skyddade uppehållsplatser

för det allmänna civilförsvarets personal ävensom vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c) utföra källarmursgenombrott för allmänna och en,skilda skyddsrum;

c) inrätta och utrusta skyddsrum
som enligt civilförsvarsnämndens
beslut enligt 27 § skall anordnas

.på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga åtgärder för provisoriska skyddsrum;

d) vårda och underhåUa de un
der b) omförmälda anordningarna;

e) (upphävd genom lag 1969:
63).

d) vårda och underhålla de un
der b) och c) omförmälda anord
ningarna;

e) tillse att fastighetsägare full
göra sina skyldigheter enligt 53 §
I mom. andra stycket att vårda och
underhålla skyddsrum;

f) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration
samt, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eUer innehavare
av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för
civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret;

g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänst
göring i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal
anställning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; samt

Prop. 197521 157

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

munalskatt. Påstår kommun, all särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn för VISS kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträffande skyldigheten att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter framstäUning förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom tre månader efter det kommun anmodats eriägga sin kostnadsandel eller, om framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna, efter utgången av det kalenderår, under vilket desamma förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner att i överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande andelar.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under civilförsvarsberedskap och hänför sig till ändamål, vUket angivils i organisationsplanen såsom gemensamt för flera kommuner, samt beträffande förlust i anledning av skada å kommun tillhörig materiel eller annan egendom, som jämlikt I mom. h) under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets förfogande för ändamål som nu sagts.

42 §

För kostnad, som kommun fått     För kostnad, som kommun fått
vidkännas på grund av åtgärd en- vidkännas på gmnd av åtgärd en
ligt 40 § 1 mom. b) eller c) eller ligt 40 § 1 mom. b) eller för provi-
54 §, äger kommunen erhålla stats- soriska   skyddsrum   enligt   40   §
bidrag med två tredjedelar av kost- I mom. c) eller 54 § äger kommu-
nadens belopp, i den mån kostna- nen   erhålla statsbidrag   med två
den   kan anses skälig.   Från an- tredjedelar av kostnadens belopp
skaffningskostnaden    för   skydds- i den mån kostnaden kan   anses
rum,   som   inrättas   av   kommun,                                  skälig.
skall   vid bidragets   bestämmande
dragas värdet av fredsanvändning
en.     Till     anskaffningskostnaden
skall härvid hänföras jämväl den
merkostnad, som betingas av att
skyddsrummet   utföres för freds
användning.

Innan medel finnas tillgängliga Innan medel finnas tiUgängUga
för beräknat statsbidrag må skyl- för beräknat statsbidrag må skyl
dighet för kommun att vidtaga åt- dighet för kommun att vidtaga åt
gärd enligt 40 § 1 mom. b) eller gärd enligt 40 § 1 mom. b) eller
c) ej göras gällande mot kommu- 40 § 1 mom. c) beträffande pro-
nen. visoriska skyddsrum ej göras gäl
lande mot kommunen.

Statsbidrag fastställes för varje kalenderår av länsstyrelsen, om ej Konungen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för visst kalenderår skall göras före utgången av nästa kalenderår. När skäl äro därtill, må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvisningsbeslutet underställas Konungen.

Länsstyrelsen äger att till kommun utgiva förskott å statsbidrag i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelr.r.

1 mom. Enskilt skyddsrum, som enligt 24 § skall finnas för anläggning eller byggnad, skall inrättas, utrustas och underhållas av dennas ägare.

Den som med nyttjanderätt innehar fastighet eller byggnad eller del därav må ej hindra ägaren att där inrätta skyddsrum.

I skyddsrummets utrustning skall ingå brand- och sjukvårdsmaleriel enligt anvisningar, som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

1 mom. Uppföres en ny anläggning eller byggnad inom skydds-rumsområde på mark, som är avsedd för annat ändamål än gata, torg, park eller annan allmän plats, är anläggningens eller byggnadetts ägare skyldig att inrätta och utrusta skyddsrum, som skall anordnas i anläggningen eller byggnaden enUgt beslut som civilförsvarsnämndcn meddelar med slöd av 27 §.

Ägare till anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum anordnats enligt första stycket, är skyldig att vårda och underhålla skyddsrummet.

Under civilförsvarsberedskap skall skyddsrum, som anordnats enligt första stycket upplåtas för sitt ändamål enligt civilförsvarschefens bestämtnande.

Den som anordnar skyddsrum enligt första stycket äger rätt att av kommunen utfå ersättning härför. Denna ersättning beräknas med hänsyn till antalet platser i skyddsrummet och normalkostnaden för att anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats i koinmunen. Ersättningen bestämmes av civilförsvarsnämnden och erlägges när vederbörlig slutbesiktning av skyddsrummet ägt rum.

Om synnerliga skäl äro därför må länsstyrelsen medge att ersätt-

Prop. 197521

Nuvarande lydelse

2 mom. Upphör inom visst område eller å viss plats skyldighet att anordna enskilt skyddsrum, må Konungen eller myndighet, som Konungen ibestämmer, förordna, att där befinthga skyddsrum likväl skola utrustas och underhållas.

159

Föreslagen lydelse ning enligt fjärde stycket skall utgå med högre belopp än där sägs.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall ock gälla tillbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad.

2 mom. Upphör inom visst område eller å viss plats skyldighet att anordna skyddsrum, må Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, förordna, att där befintliga skyddsrum likväl skola utrustas och underhållas ävensom under civilförsvarsberedskap upplåtas för sitt ändamål enhgt civilförsvarschefens bestämmande.

SkaU ett i organisationsplanen upptaget allmänt skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum på maik, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet, därest det kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de aUmänna föreskrifter Konungen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i faU som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för det allmänna civilförsvarets personal enligt gällande organisationsplan anordnas på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrifter Konungen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning på byggnadstekniska åtgärder för provisoriska skyddsrum.

Nuvarande lydelse

belägenhet, så ock att bestämma grunderna för kostnadens fördelning.

Föreslagen lydelse

avgift) enligt vad nedan sägs.

Skyddsrumsavgift utgår för följande anläggningar och byggnader;

1. hamnar, flygplatser, järnvägs
stationer och därtned jämförliga
anläggningar, som är av vikt för
den allmänna samfärdseln;

2. anläggningar och byggnader för industri- och hantverksändamål;

3. anläggningar och byggnader, som inrymma undervisnings- och vårdanstalter eller hotell eller pensionat;

4. anläggningar och byggnader, som helt eller delvis äro avsedda för bostads-, kontors- och affärsändamål; .samt

5. andra anläggningar och byggnader, om länsstyrelsen finner det skähgt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet.

Skyddsrumsavgift bestämmes av civilförsvarsnämnden med utgångspunkt i det antal personer som i allmänhet vistas i anläggningen eller byggnaden under fredstid. För varje person utgår avgiften med belopp, som för varje kommun bestämmes av länsstyrelsen efter förslag av kommunen.

Om särskilda skäl äro därför må länsstyrelsen enhgt anvisningar av civilförsvarsstyrelsen meddela befrielse från skyldighet att utgiva skyddsrumsavgift.

Byggnadslov må ej utnyttjas innan skyldighet att erlägga skyddsrumsavgift för anläggningen eller byggnaden fullgjorts.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skaU ock gälla

a) ////- eller påbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad;

b) ombyggnad av befintlig anläggning eller byggnad; samt

c) inredande helt eller delvis av befintlig anläggning eller byggnad tiU väsentligen annat ändamål än

57 § Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig

a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden;

b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;

c) att, om det finnes vara av särskUd betydelse att anläggningen eller byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åtgärd, som anbefalles av länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens bemyndigande, av civilförsvarschefen; samt

d) att, enligt vad Konungen d) att, enligt vad Konungen
därom förordnar, förbereda och därom förordnar, förbereda och

under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med anordningar, som kunna bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning.

under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme, i vilket de som vistas i anläggningen eller byggnaden kan beredas skäligt skydd mot radioaktiv strålning, kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras.

Prop. 197521 162

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) ägaren vara ansvarig för anskaffning och tUIpassning av materielen ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

62 §
Den som med stöd av 28 eller Den som med stöd av 30 §

29 § ålagts att anordna enskilt tredje stycket så ock den som med

skyddsrum av särskild beskaffen- stöd av 57 § första stycket c) eller

het eller storlek så ock den som 61 § ålagts att vidtaga eller tåla ål-

med stöd av 57 § första stycket gärd, som avses i nämnda lagrum,

c) eller 61 § ålagts att vidtaga eUer är berättigad till skälig ersättning

tåla åtgärd, som avses i nämnda av statsmedel för kostnad eller

lagrum, är berättigad tiU skälig skada, som åsamkats honom. Vid

ersättning av statsmedel för kost- ersättningens bestämmande skall

nad eller skada, som åsamkats ho- hänsyn tagas till den nytta, åtgär-

nom. Vid ersättningens bestämman- den kan medföra för honom. Är

de skall hänsyn tagas till den nytta, kostnaden eller skadan ringa, ut-

åtgärden kan medföra för honom. Är går icke ersättning,
kostnaden eller skadan ringa, utgår
icke ersättning.

Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.

65 § För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller böra vidtagas inom eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som ankommer på civilförsvaret, eller eljest tUl skydd mot skada av fientlig verksamhet, så ock i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret äger civilförsvarsmyndighet besiktiga anläggningen eller

byggnaden.

För utrönande av om skyddsrum eller provisoriskt skyddsrum hör anordnas inom anläggning eller byggnad eller för fullgörande av tillsyn över skyddsrums vård och underhåll enligt 40 § 1 mom. e) äger civUförsvarsnämnden besiktiga anläggningen eller byggnaden.

68 § Civilförsvarschef och chef för undsättningskår inom civilförsvaret ävensom länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest det finnes erforderligt för att statlig civilförsvarsuppgift

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter enhgt 40 § 1 mom. b) 0f7( c) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgals skall i fråga om utförande av byggnadsanordning och källarmursgenombrott gälla jämväl under tid, dä civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.

Är någon jämlikt 15 § eller be.stämmelse i 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller jämlikt 80 § andra .stycket skyldig att fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad tUl ersättning för kostnaden.

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter enligt 40 § 1 mom. b) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tUl-lämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.

Är någon jämlikt 15 § eller bestämmelse i 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, skyldig att fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite.

Är någon jämlikt 53 § skyldig att vårda och underhålla skyddsrum och underlåter han det, äger civilförsvarsnämnden förelägga honom lämpligt vite.

Underlåter någon att fullgöra något som åligger honom jämlikt 80 § andra stycket äger byggnadsnämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelsen må i fall som avses i denna paragraf lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försum-

Prop. 197521 164

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad till ersättning för kostnaden.

80 §

Den som underlåter att i förväg Den som underlåter alt i förväg
inhämta länsstyrelsens godkännan- inhämta byggnadsnämndens göd
de i fall, då så skall ske enligt kännande i fall, då så skall ske en-
33 §, straffes med dagsböter. ligt 33 §, straffes med dagsböter.

Det åligger den vilken gjort sig Det åligger den vilken gjort sig
skyldig till underlåtenhet, som av- skyldig till underlåtenhet, som av
ses i första stycket, att i enlighet ses i första stycket, att i enlighet
med länsstyrelsens anvisningar änd- med byggnadsnämndens anvisning-
ra vad som redan utförts. Samma ar ändra vad som redan utförts,
skyldighet åvilar den som åsidosatt Samma skyldighet åvilar den som
föreskrift, vilken meddelats av åsidosatt föreskrift, vilken medde-
länsstyrelsen vid prövning enligt lats av byggnadsnämnden vid pröv-
33 §. ning enligt 33 §.

81 §

Till dagsböter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts under högsta civUförsvarsberedskap och är att anse som grovt, till fängelse i högst två år dömes

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter alt efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring i civill'örsv;iret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;

2. den som under tjänstgöring i civilförsvaret vägrar att åilyda vad vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civilförsvaret uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;

4. den som i strid mot föreskriften i 19 § eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin vistelseort ävensom den som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;

5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anled- 6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvars- ning vägrar att låta civilförsvars-myndighet besiktiga anläggning el- myndighet eller civilförsvarsnämnd ler byggnad efter vad i 65 § sägs; besiktiga anläggning eller byggnad

efter vad i 65 § sägs;

7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning
eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller

Prop. 197521 165

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

granskning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke;

9. den som eljest åsidosätter föreskrift eller föreläggande, som meddelats med stöd av denna lag eller av Konungen meddelade tillämpnings-bestämmelser till lagen och ej avser åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning till kronan för egendomens värde.

83 § Över beslut av civilförsvarschef, chef för undsättningskår eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelses beslut om Mot länsstyrelses beslut om
kostnadsfördelning enligt 49, 54 kostnadsfördelning enligt 49 §, om
eller 55 §, om uttagande av egen- uttagande av egendom enligt 76 §
dom enligt 76 § eller om förelag- eller om föreläggande av vite vid
gande av vite vid underlåtenhet att underlåtenhet att fullgöra skyldig-
fullgöra skyldighet enligt 15 § fö- het enligt 15 § föres talan hos
res talan hos kammarrätten genom kammarrätten genom besvär. I
besvär. I samma ordning föres ta- sa.mma ordning föres talan mot he
lan mot beslut, som länsstyrelse slut, som länsstyrelse enligt derma
enhgt denna lag eller med stöd lag eller med slöd därav utfärdade
därav utfärdade bestämmelser i bestämmelser i särskilt faU med-
särskilt fall meddelat om förelag- delat om föreläggande, föreskrift,
gande, föreskrift, tiUstånd eller tiilstånd eller godkärmande i vad
godkännande i vad angår inråttan- angår inrättande, utrustning eller
de, utrustning eller underhåll av underhåU av skyddsrum, dock ej
enskilt skyddsrum, dock ej beslut beslut enligt 31 §.
enligt 31 §.

I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos Konungen genom besvär. I samma ordning föres talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 34, 35, 37 eller 58 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill rnå myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Prop. 197521 166

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2. Vid lagens ikraftträdande skall skyddsrumspianer enligt 23—26 §§ i deras nya lydelse vara upprättade, antagna och fastställda. Konungen äger utan hinder av att lagen icke trätt i kraft meddela de anvisningar, som erfordras för att sådan planläggning skall kunna komma till stånd.

3. inom område, där allmänna skyddsrum skolat anordnas åt- befolkningen enligt förordnande av Konungen med stöd av 23 § i dess äldre lydelse, skall i den mån Konungen så bestämmer utgå skyddsrumsavgift i huvudsaklig överensstämmelse med 55 § i dess nya lydelse redan innan de nya bestämmelserna träder i kraft.

4. Den som avser att efter lagens ikraftträdande utföra byggnadsföretag som avses i 32 § i dess nya lydelse, må från och med den dag Konungen förordnar påkalla beslut enligt nämnda lagrum om skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och om så är fallet det antal personer som skall få plats i skyddsrummet.

5. På begäran av den som före lagens ikraftträdande sökt byggnadslov eller godkännande enligt 33 § skall äldre skyddsrimisbestämmelser tiU-lampas på byggnadsförelaget.

6. Skyddsrum, som anordnats enligt äldre bestämmelser skall vårdas och underhållas enligt föreskrifterna i 40 och 53 §§ eller med stöd av 53 § 2 mom. meddelat förordnande.

7. Skyddsrum, som anordnats som enskilt skyddsrum enligt äldre be-stämmciser, skall under civilförsvarsbcrcdskap upplåtas utan ersättning till begagnande cnlig; civilförsvarschcfens bestämmande.

Prop. 197521 167

Innehåll

Propositionen ............................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1

Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen .............. 3

Utdrag av regeringsprotokoll den 6 februari 1975 ..... 26

1 Inledning ................................................................ 26

2 Tidigare bestämmelser............................................... 28

3 Nuvarande ordning ................................................. 31

4 Skyddsrum utomlands................................................ 38

5 Utredningen ........................................................... 41

5.1 Utgångspunkter ............................................. 41

5.2 Sammanfattning av utredningens förslag ........ 42

5.3 Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet . .. 44

5.3.1 Allmänt..................................................... .. 44

5.3.2 Skyddsrumsorter .................................. .. 45

5.3.3 Skyddsrumsområden................................ .. 46

5.3.4 Behovsberäkningsprinciper...................... .. 48

5.4 Val av skyddsrumslösning.................................. .. 52

5.5 Skyddsrumsplanering och byggansvar ............ .. 54

5.5.1 Central och regional planering................. .. 54

5.5.2 Skyddsrumsplan....................................... .. 55

5.5.3 Byggansvar .......................................... .. 58

5.6 Inredning och utrustning samt vård och underhåll 59

5.7 Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen 62

5.8 Skyddsrumsnämnd m. m..................................... 64

5.9 Författningar, tekniska bestämmelser m.m......... 65

5.10 Finansiering........................................................ 67

5.10.1 Skyddsrumsavgifter ............................. .. 67

5.10.2 Skyddsrumsavgifternas användning ..... .. 70

5.10.3 Kostnadsmässiga konsekvenser .......... .. 72

6 Remissyttrandena över utredningens förslag ......... 73

6.1 Allmänt ............................................................ .. 73

6.2 Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet . 76

6.3 Val av skyddsrumslösning................................... .. 79

6.4 Skyddsrumsplanering och byggansvar ............ .. 80

6.5 Inredning och utrustning samt värd och underhåll 82

6.6 Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen 83

6.7 Skyddsrumsnämnd m. m..................................... .. 83

6.8 Författningar, tekniska bestämmelser m. m........ .. 84

6.9 Finansiering........................................................ 86

7 Departementspromemorian .................................... 89

7.1 Kostnader för skyddsrumsbyggandet ............ .. 89

7.2 Finansiering........................................................ 91

Prop. 197521 168

7.3 Genomförande m. m............................................ 94

8 Remissyttrandena över promemorian ...................... .... 98

8.1 Kostnader för skyddsrumsbyggandet ............. ... 98

8.2 Finansiering......................................................... . 100

8.3 Genomförande m. m............................................ . 103

9 Föredraganden........................................................... .. 107

9.1 Bakgrund ......................................................... 107

9.2 Allmänna riktlinjer för skyddsrumsbyggandet .. 110

9.3 Skyddsrumsbyggandets planering och genomförande ... 117

9.3.1 Allmänna synpunkter ............................ . 117

9.3.2 Planering och genomförande.................... . 119

9.4 Skyddsrumsbyggandets finansiering ................ 124

9.4.1 Allmänna synpunkter ............................ 124

9.4.2 Ersättning för skyddsrumskostnad ........ 127

9.4.3 Skyddsrumsavgifl ................................... 128

9.5 Det nya systemels införande .......................... 130

10 Upprättat författningsförslag .................................. . 132

11 Specialmotivering........................................................ 133

12 Hemställan .............................................................. 148

Bilaga

Utredningens lagförslag ........................................... . 149

GOtaborgi Ottiattryckan AB, Siochholm 74.6499 S