Regeringens proposition nr 109 år 1975 Prop. 1975:109

Nr 109

Regeringens proposition med förslag om rätt tiU tiUäggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m;

beslutad den 24 aprU 1975.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs alt ombordanställda på svenskl handelsfartyg i Ijänsl hos entreprenör, t. ex. i restaurangrörelse, skall få räll lill tiUäggspension (ATP) och sjömanspension på sanima sätt som redaranslällda. Vidare föreslås alt anställda hos entreprenör skall erlägga skatt enUgt sjömansskallelagens beslämmelser. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

/ Riksdagen 1975 1 saml. Nr 109

1 mom. Sjömansskatt enligt denna lag skall eriäggas av envar, som är anstäUd i redarens tjänst, för inkomsi ombord på svenskt handelsfartyg med en brullodräklighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.

Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.

Lagen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 1 mom. tredje stycket.

1 mom. Sjömansskatt enligt denna lag skaU erläggas av sjöman för inkomst ombord pä svenskt handelsfartyg med en brullodräklighet av minst 100 registerton, vilkel huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.

Sjömansskatt skall icke erläggas av sjöman ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 1 mom. tredje stycket.

Prop. 1975:109 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handelsfartyg: fartyg som nyttjas till handelssjöfarl eller resandes fortskaffande eUer till annal ändamål, som äger gemenskap med handelssjöfarten,

n ä r f a r t: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, dock ej Unjefarl bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eUer bortom Cuxhaven,

fjärrfart: annan fart än inre fart och närfarl,

inkomsi ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekommande fall minskad med belopp, som fastställts genom beslut om jämkning och, i den män det medgivits av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller molsvarande ersättning,

beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskall erlägges.

19a§

Vad i denna lag sägs om redare äger motsvarande tillämpning beträffande av denne anlitad annan arbetsgivare för sjöman.

Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare tid följd härav erlagt skattebelopp, äger han söka beloppet åter av sfö-mannens arbetsgivare.

36 a §

Föreligga särskilda skäl får sfö-mansskattenämnden för visst fall besluta att sfömansskatt icke skall erläggas för inkomst på grund av anställning hos annan arbetsgivare för sföman än redare.

Anvisningar

till I §

Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av svensk redare förhyres på så kallad bare boat basis.

Bestämmelserna i denna lag avse sjöman som är anstäUd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. Av 19 a § följeratt lagen även är tillämplig på sjöman som är anställd av annan arbetsgivare som redaren antagit som entreprenör. Med anstäUning på svenskt handelsfartyg likställes anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemannat, äga bestämmelserna tillämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare. Har sjöman avmönstral från tjänst ombord på visst fartyg för atl tillträda tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det förra fartyget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av 1 § 1 mom., 2 § och anvisningarna till 1 § gäller alltjämt i fräga om inkomst ombord som sjöman har uppburit eller borde ha uppburit före ikraftträdandet.

Prop. 1975:109 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring'

dels att 1 kap. 3 §, 11 kap. 2 §, 19 kap. 4 och 4 a §§ samt 20 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 19 kap. 6 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.
3§

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, sä ock de som utan all vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Den som ej är svensk medborga- Utländsk sjöman på svenskt han-

re men är anställd i redarens tjänst dels farty g är försäkrad för tiUäggs-ombord på svenskt handelsfartyg pension även om han ej är bosatt i är försäkrad för tiUäggspension, riket. även om han ej är bosatt i riket. Detta gäller dock icke den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eUer för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåU i hamn. Med svenskt handelsfartyg likställes i denna lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare förhyr obemannat.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsättningarna enligl första eller andra stycket.

II kap.

2§'

Med inkomsi av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjuiii såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänsl. Till sädan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett är ej uppgått tUl femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskade-

' Lagen omtryckt 1973:908.

2 Senaste lydelse enligl förslag i prop. 1975:97.

Prop. 1975:109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring eller molsvarande ersättning som utgär enligt annan författning eller pä grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomsi såsom arbetstagare i allmän eUer enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligl 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligl lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen
ning och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxensludiebidrag enligl sludie
stödslagen (1 973:349) samt

h) delpension enligt lagen (1975:000) om delpensionsförsäkring.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som försäkrad ulfört för annans räkning utan alt vara anställd i dennes tjänsl skaU, om ersättningen under etl år uppgått lill minst femhundra kronor, anses såsom inkomsi av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i dyUkt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke lagas lUl lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosall utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i rikel belägen faslighet eUer i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla belräffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligl 1 9 kap. I §.

Vid beräkning äv inkomsi av anställning skall hänsyn icke tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom rikel eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eUer i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger elt bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift lill försäkringen för lill-läggspension enligl 19 kap. I §.

Prop. 1975:109 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hänsyn skall ej heller tagas lill lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller frän arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i delta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utiändsk beskickning här i riket enligl av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

,4 §3

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med åtta procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undanlagande enligl 1 1 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vUken försäkringen enhgt

3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efler den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes fä på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna lill täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknai de utgifter för läkemedel och kostnader enligl lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvallning, till den del utgifterna icke läckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit för centrala studieslödsnämnden i anledning av all återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligl sludiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd a 11-männa sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel till och från fonden.

1 fråga om sådan arbetstagare I fråga om sjöman som avses i

hos redare som avses i I § första 1 § 1 mom. första stycket lagen

stycket lagen (1958:295) om sjö- (1958:295) om sjömansskatt be-

mansskatt beräknas avgiften till räknas avgiften till sjukförsäk-

sjukförsäkringen enligl procent- ringen enligt procentsats som rege-

sats som regeringen fastställer. ringen eller, efter regeringens be-

Procentsalsen skall för visst är ut- myndigande, myndighet faslstäl-

- Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.

Nuvarande lydelse göra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skaU svara mot förhåUandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän pä svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej tUl fartyg med en bruttodräklighel understigande trehundra regislerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Föreslagen lydelse ler. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mol förhåUandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän pä svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det är dä procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en brullodräklighet understigande trehundra regislerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Prop. 1975:109 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

1 §

1 denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad.

Med sjöman avses, där ej annat framgår, arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282j anses som sjöman.

Med anställning på svenskt handelsfartyg likstäUes anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemannat, äga bestämmelserna i denna lag till-lämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eUer någon av denne anlitad arbetsgivare.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 § andra stycket äga icke tUlämpning i fall då lagen (1958:295) om sjömansskatt enligt beslut jämlikt 36 a § nämnda lag icke skall till-lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre beslämmelser äger alltjämt tUlämpning beträffande avgift som belöper pä tid före ikraftträdandet.

Beträffande avgifter till försäkringen för tilläggspension skall vad i övergångsbeslämmelserna till lagen (1973:481) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring förordnas om redares avgifter föraren 1976- 1980 tillämpas även på annan arbetsgivare för sjöman än redare. Procentsats som avses i nämnda övergångsbestämmelse fastställes av regeringen eller av myndighet som regeringen bemyndigar därtill.

annuilet å avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva atl i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl-annan avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrifl meddelats skall, där icke annal angivits, vad i denna lag stadgas angående skatt äga molsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

Med skatt förstås i denna lag, där icke annal angives, statlig inkomstskatt, slallig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårds-avgifter, sädana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifler som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligl 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m., avgifter enligl lagen om allmän arbetsgivaravgift och redareavgifter enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering vUka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller ll6c§ taxeringslagen, ävensom

Med skatt förstås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhels-skall, utskiftningsskatt. ersätt-ning.sskall, kommunal inkomstskatt, landslingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifler som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana arbet.sgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen" om allmän försäkring, m. m., avgifter enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgift för sjöfolks pen.sionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller I16c§ taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.

Prop. 1975:109 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

4 m o m. Skattereduktion åtnjules

av ogift skatlskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skatlskyldig, vars make saknar laxerad inkomst enligl lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, med I 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den laxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskall taxerad inkomsi, som understiger 4 500 kronor, åtnjules skaltereduktion endasl av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika slora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skallskyldiga.

Skaltereduktion enligt första stycket åtnjutes endasl av skattskyldig, som varil bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Förgift skatlskyldig gäller dessutom följande. För alt skattereduktion skall fä åtnjutas, skall maken ha varil bosatt här i rikel under någon del av beskallningsårel. Avser makens bosättning här i riket slörre delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligl första stycket. Avser makens bosättning här i rikel endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skallskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om slallig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomsi anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda beslämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skaltskyldige uppburit inkomsi som förul nämnts.

Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i frå-

ga om slallig förmögenhetsskatt, ga om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpen- socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen enligl 19 kap. 3 § la- sioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäk- gen (1 962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjuk- ring, lilläggspen.sionsavgifl, sjukförsäkringsavgift, arbetsgivarav- försäkringsavgift, arbetsgivaravgift, gift, allmän arbetsgivaravgift, reda- allmän arbetsgivaravgift, avgift för reavgift och förseningsavgift enligt sjöfolks pensionering och förse-

Senaste lydelse 1974:771.

Prop. 1975:109 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

116 c § taxeringslagen samt annui- ningsavgift enligt 116 c § taxe-
let å avdikningslån. ringslagen samt annuitet å avdik-

ningslån. Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt saml vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

27 §

1 mom. Uträkning av de särskilda skalteposler som ingå i slutlig skatt saml debitering av sädan skatt sker med ledning av uppgifler i taxeringslängd eller annat beslul om taxeringen. I övrigi iaktiages:

att för skattskyldiga, som avses i 10§ 1 mom. lagen om slallig inkomstskatt, sådan skall uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mol den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt och landslingsmedel uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt lill helt krontal;

att skogsvärdsavgifl uträknas med tillämpning av det promilletal, som enligl vad därom särskilt är stadgal beslämts för del år då den slutliga skatten debiteras;

alt tiUäggspensionsavgift uträknas med lillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid örelal bortfaller;

all kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i del fögderi där beskattningsorlen är belägen;

att i 1 § omförmäld sjukförsäk- atl i 1 § omförmäld sjukförsäk-

ringsavgift debileras enligt 19 kap. ringsavgift debileras enligl 19 kap.
lagen om allmän försäkring och lagen om allmän försäkring på
med beaktande av avgiftsbelopp grundval av uppgifter om försäk-
som uträknats av allmän försäk- ringsförhållanden som lämnas av
ringskassa; allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med lillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 § saml 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring;

all i 1 § omförmäld arbetsgivar- att i 1 § omförmälda arbetsgi-

avgift och redareavgift debiteras i varavgifter debiteras i en gemen-

'* Senasle lydelse 1974:771.

Prop. 1975:109 14

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om aUmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 och 6 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

1 denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligl 1 § första slyckel;

avgiftsunderlag: belopp vara avgift, som avses i 1 § första slyckel, skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: del kalenderår för vilkel avgiftsunderlag skall besläm-rhas;

slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebileringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning pä slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återsiår alt eriägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den ärliga avgiftsdebileringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension, för lönegaranliavgift saml för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten eller' 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt förevarande lag.

Laycn omtryckt 1974:938.

6§

Arbetsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänslgöringsom-råde han skall laxeras lill statlig inkomstskall eller, om han icke skall taxeras lill sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet.

På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständigheter hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid, må myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta annan tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.

Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift till sjömansskat-lekontorel.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari månad eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före utgången av februari månad året näst efler ulgiftsåret.

Arbetsgivare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift till sjömans-skattekonloret.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari månad eller, i fräga om arbetsgivare som avses i nästföregående stycke, före utgången av februari månad årel näst efler utgiflsåret.

Redareavgift ulgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, och arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la-

Avgift ulgår för varje år å vad arbetsgivaren sammanlagt under året utgivit i lön till sjöman, som avses i 1 § 7 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskall.

Avgiften beräknas för varje arbetsgivare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen skall bortses frän sjöman, vars lön under året understigit femhundra kronor, och sjöman som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:

Nuvarande lydelse gen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse lill den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn lill del avgiflsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eUer eljest gäUande gmnderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tUlämpas tidigast för årel näst efter det år varunder den fastställts.

Föreslagen lydelse

243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för sjömans lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eUer föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Regeringen faslställer procentsats för avgiften med hänsyn lill det avgiftsbehov som föranledes av de enligl 1 § bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.

(1962:381) om allmän försäkring. Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) oin yrkesskadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. 1 fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som regeringen fastställer med motsvarande tiUämpning av 19 kap. 4 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sjöman som avses i 1 § 7 mom. första stycket lagen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4§ andra stycket lagen

Prop. 1975:109 19

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1975-04-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Asphng

Proposition med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m.

1 Inledning

Enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är svenska medborgare och de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket försäkrade för tilläggspension (ATP). Sjömän av svensk nationalitet anställda ombord på svenska handelsfartyg förvärvar alltså på grund av inkomsten från anställningen ombord rätt till ATP oavsett bosättningsort.

Ulländska sjömän anställda på svenska handelsfartyg kunde tidigare inte förvärva rätt till ATP om de inte var bosatta i Sverige. Genom en ändring i nyssnämnda lagrum, som trädde i kraft den 1 januari 1974 (1973:481), blev det emellertid möjligt för utländska sjömän atl förvärva rätt till ATP trots att de inte var bosatta i Sverige. VUlkoret för sådan räll är att sjömannen är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg.

Det förhällandet att sjömannen är anställd i redarens tjänsl får betydelse även i andra avseenden än för rätten till ATP. Sålunda erläggs sjöman.sskait av den som är anställd i redarens tjänst ombord om fartyget är på minst 100 bruttoregisterton och går i närfart eller fjärrfart. Vidare är rätten till sjömanspension - vilken är en kompletterande pension för tiden före 67 års älder - knuten till anställning hos redare. Som seglationstid, vilken ligger till grund för rätten till sjömanspension, räknas enbart tid under vilken den anställde som manskap i svenskt handelsfartyg betalat sjömansskatt och följaktligen endast tid då sjömannen varit anställd hos redare.

På handelsfartyg förekommer emellertid i viss utsträckning arbetstagare anställda av annan arbetsgivare än redaren. Det gäller anställda hos arbetsgivare som anlitats av redaren som entreprenör för viss del av fartygets drift. Som exempel på sådan verksamhet kan nämnas restaura-

Prop. 1975:109 20

tions- eller tvätterirörelse liksom försäljning ombord på färjor m. m. Dessa ombordanställda förvärvar f. n. rätt til! ATP endast under förutsättning atl de är svenska medborgare eller bosatta i Sverige. De entreprenöranställda omfattas inte av sjömansskattelagens bestämmelser och kan lill följd därav inte heller kvalificera sig för sjömanspension.

En särskilt tillsatt arbetsgrupp (S 1973:04)' har i ett i januari 1975 avgivet betänkande (Ds S 1975:1) Pensions- och beskattningsfrågor för entreprenöranställda på fartyg föreslagit atl ombordanställda i tjänsl hos entreprenör skall fä rätt till ATP och sjömanspension samt omfattas av sjömansbeskattningen på samma sätt som redaranslällda.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket, riksskatteverket, sjöfartsverket, statens järnvägar (SJ), arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges redareförening. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska sjöfolksförbundet, Hotell-och restaurangan-ställdas förbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska maskinbefälsförbundel, Sveriges fartygsbefälsförening. Försäkringskasseförbundet, Handelsflottans pensionsanstalt. Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), Sjöbefälets pensionskassa och Trafikrestauranter AB (TR).

2 Gällande bestämmelser m. m.

2.1 Lagen (1962:381) om allmän försäkring

Inom den aUmänna försäkringen utgår folkpension och tilläggspension (ATP). Båda slagen av pension ulgår i form av ålderspension, förtidspension och familjepension (änkepension och barnpension). Dessuiom förekommer inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner.

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin aktiva tid och pensionen är avvägd i förhällande till denna inkomst.

Tilläggspension omfattar i princip alla som är försäkrade enligt lagen dvs. svenska medborgare och de som utan alt vara svenska medborgare är bosatta i riket. Vidare omfattas den som inte är svensk medborgare men är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. Detta gäller dock inte den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn. Med svenskt handelsfartyg likställs utländskt handelsfartyg, som .svensk redare förhyr på s. k. bare-boat basis, dvs. obemannat. Tilläggspension utgår oavsett var den berättigade är bosatt.

' Rättschefen Björn Sjöberg, socialdepartementet, ordförande, kanslirådet Gunnar Björne, finansdepartementet, direktören i Sveriges redareförening Nils Grenander, förbundsordföranden i Svenska sjöfolksförbundet Gunnar Karlsson, förhandlingschefen i Sveriges fartygsbefälsförening Karl Rude, byråchefen Hans Sjöquist, riksförsäkringsverket, och hovrättsrådet Lennart Sjöstedt, kommunikationsdepartementet.

Prop. 1975:109 21

Den inkomst som blir pensionsgrundande inom tUläggspensioneriiigen är den försäkrades inkomsi av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 är t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomsi av annal förvärvsarbete.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annal förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anstäUning. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi bortses från inkomst som överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Den pensionsgrundande inkomsten omräknas till pensionspoäng som utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid inkomstårets ingång. Omräkningen av pensionsgrundande inkomsi i pensionspoäng ingår i systemet för värdesäkring av pensionerna.

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter. För den som är anställd betalar arbetsgivaren avgift. Den som haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning erlägger själv tilläggspensionsavgift. Avgifterna för tUläggspensioneringen utgär enligt en procentsats som bestäms i särskild lag. Procentsatserna har för år 1975 bestämts lill 10,75, för år 1976 tUl 11 och förvart och ett av åren 1977 -1979 till 11,75.

Före den 1 januari 1974, från vilken tidpunkt utländska sjömän erhöll rätl tUl tilläggspension för den lid de varit anställda pä svenska fartyg även om de inte varil bosatta i Sverige, gällde särskilda regler för redarnas avgift. Frän nämnda tidpunkt gäller de allmänna reglerna även för redare. Den skillnad i avgiftssats som tidigare gällt avlrappas successivt enligl en särskild övergångsregel under liden fram lill år 1981.

Underlaget för arbetsgivaravgift utgör summan av vad som utbetalls i lön tUl arbetstagarna sedan därifrån dragits dels etl belopp motsvarande del beräknade antalet arbetstagare multiplicerat med det vid årets ingång gällande basbeloppet, dels för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Arbetstagare som varit anställd hela året med fuU arbetstid räknas som en arbetstagare och arbetstagare som varit anställd i mindre omfattning medräknas i förhållande därtill.

2.2 Sjömansbeskattningen

Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i lagen (1958:295) om sjömansskatt. Skallen uttas i stället för statlig och kommunal inkomstskatt. Ärenden angående sjömansskatt handläggs av riksskatteverket. Inom verket handläggs ärenden angående sjömansskatt i första hand av sjömansskaltekonlorel och sjömansskattenämnden.

Sjömansskatt erläggs som definitiv källskatt av den som är anställd i redarens tjänst ombord pä svenskt handelsfartyg med en brullodräklighet av minst 100 regislerton, om fartyget huvudsakligast nyttjas i närfart

eller fjärrfart. Utländskt fartyg som av redaren förhyrs på s. k. bare-boat basis likställs med svenskt handelsfartyg. Med närfart avses linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm -Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Med fjärrfart avses annan fart än inre fart och närfart.

Lagen är inle tillämplig vid anställning på fartyg i inre fart. Med inre fart förstås fart inom Sverige huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses enligt lagen inte vara anställd ombord på fartyget.

Del åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period av två månader inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt.

Sjömansskatt utgår för månad och beräknas enligt endera av två sjömansskattetabeller, den ena vid anställning på fartyg i fjärrfart och den andra på fartyg i närfarl. För sjöman som inle är bosatt i Sverige är sjömansskatten lägre än för den som är bosatt här. Om sjömannen på godtagbart sätt visar atl han är skattskyldig i annal land för inkomsten ombord kan han av sjömansskattenämnden befrias från skyldighet att erlägga sjömansskatt.

Sjöman som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge skall betala sjömansskatt enligt de beslämmelser som gäller för här i riket bosatt sjöman.

Eftersom sjömansskatten är en definitiv skatt skall inkomsi ombord inte redovisas i självdeklaration. För annan inkomst än sjöinkomst är däremot sjömannen deklarationsskyldig enligt vanliga regler. Inkomst ombord sambeskattas inte med inkomst i land och påverkar i stort setl inte beskattningen av landinkomst, bortsett frän att grundavdraget minskas med 1/12 för varje månad som sjömansskatt erlagts.

Fr. o. m. är 1972 tillämpas - beträffande sjömän bosatta i de nordiska länderna — elt särskilt ADB-system för sjömansskattens administration. Systemet innebär bl. a. att redarnas uppgifter om uppburen sjöinkomst och erlagd sjömansskatt bearbetas maskinellt. Därefter får de lokala skattemyndigheterna uppgifter i erforderliga hänseenden direkt från sjömansskattekontoret. Dessa uppgifter skall vidarebefordras till taxeringsnämnderna som bl. a. föranstaltar om att sjömannens beskattningsbara inkomst enligt sjömansskattelagen noteras i inkomstiängden. Anteckningen i inkomstiängden är en taxeringsåtgärd. Uppgifterna utgör vidare beslutsunderiag när lokal skattemyndighet fastställer sjömannens pensionsgrundande inkomst.

För övriga sjömansskattepliktiga sjömän sker endast en kontroll i riksskatteverket av att skatteavdraget är korrekt med hänsyn till sjömannens inkomst.

Prop. 1975:109 23

2.3 Kungörelsen (1972:412) om sjömanspension

Nu gällande regler om sjömanspension trädde i kraft den 1 juli 1972. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Rält till sjömanspension tUlkommer sjöman i manskapsslällning som varit verksam inom yrket under hela eller slörre delen av sin aktiva tid. För atl rätt till pension skall inträda krävs minst 120 seglationsmånader på svenskt handelsfartyg fr. o. m. den månad då han fyllt 30 år. varav minst 80 efter månaden närmast före den då han fyllt 40 år. Kvalificering kan ske t. o. m. månaden närmast före den då han fyllt 60 år. Befälstid får i viss utsträckning gälla som kvahfikationstid. Som anställningstid räknas tid under vilken sjömansskatt erlagts. Pension kan tidigast utgå fr. o. m. den månad dä sjömannen fyller 55 år. Pensionen upphör med månaden innan 67 års älder uppnås.

Pensionens storlek bestäms av antalet manskapsmånader och pensionen utgår med lika belopp oavsett arbetsinkomsten under intjänande-tiden. De 40 först fullgjorda manskapsmånaderna inverkar inte på pensionens storlek. För var och en av de därpå följande månadema beräknas pensionen efter viss procent av basbeloppet enligt AFL. Pensionsnivån har lagts sä atl fuU pension vid 55 års ålder ger maximall ett och elt halvt basbelopp medan pensionsuttag vid högre ålder ger en pension motsvarande maximalt tre basbelopp (vid uttag från 62 års älder). Sjömanspensionen blir värdebeständig genom att pensionsbeloppet följer förändringarna i basbeloppet.

Genom alt ett tidigare krav för utländska sjömän om mantalsskrivning i Sverige tagits bort i nuvarande regler, har de utländska sjömännen numera samma möjlighet alt erhålla pension som de svenska.

Sjömanspensionen samordnas med aUmän pension i form av förtidspension (sjukbidrag), änkepension, livränta från yrkesskadeförsäkringen och annan livränta som bestäms av eller utbetalas frän riksförsäkringsverket. Pensionen samordnas också med utländsk förmån som motsvarar någon av nyss angivna förmåner. Samordningen sker så att, om det sammanlagda förmånsbeloppet överstiger den högsta sjömanspension som kan ulgå fr. o. m. 60 års ålder, sjömanspensionen minskas med det överskjutande beloppet. Minst en tredjedel av sjömanspension skall dock alltid utgå.

Som nämnts kvalificerar för sjömanspension endasl sådan anställningstid på svenskt handelsfartyg under vilken sjömansskatt eriagts. Befrias sjöman enligt beslut av sjömansskattenämnden från skyldighet att erlägga svensk sjömansskatt på grund av att han har visat att han är skattskyldig i annat land för inkomst av tjänstgöringen på svenskt fartyg, saknas regler i sjömanspensionskungörelsen som ger honom rätl att räkna denna tjänstgöring som kvalificerande för sjömanspension. Här föreligger skillnad mellan reglerna om rätt att räkna kvalifikationstid för ATP och sjömanspension. Till ATP kvalificerar sig som nämnts under 2.1 den anställde genom anställning på svenskt handelsfartyg.

Prop. 1975:109 24

Också en annan skillnad mellan reglerna om rätt till ATP och till sjömanspension bör nämnas i detta sammanhang. Motsvarighet till de under 2.1 och 2.2 nämnda reglerna om Ukställande med svenskt handelsfartyg av utländskt sådant fartyg som förhyrs på bare-boat basis av svensk redare saknas i sjömanspensionskungörelsen. Rätt till sjömanspension kan endast förvärvas genom tjänstgöring på svenskt handelsfartyg.

Sjömanspensioneringen administreras av Handelsflottans pensionsanstalt.

2.4 Vissa andra författningar

Sjömanslagen (1973 :282) reglerar bl. a. sjömäns anställningförhållanden och sociala grundskydd. Lagen avser arbetstagare som är anställd för fartygsarbele på svenskl fartyg. När det gäUer arbetsgivarens sociala förpliktelser, t. ex. sjukvård, sjuklön, fri hemresa, omfattar lagen arbetstagare som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget, i lagen benämnd sjöman. Med uttrycket befattning på fartyg avses att sjömannen har sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbele och gäller annat än enbart tillfälliga göromål. Lagens beslämmelser är tUlämpliga både på redar- och entreprenöranställda sjömän. Ansvaret för atl den anställde garanteras det sociala skydd som han har att begära åvilar arbetsgivaren. När det gäller redarens ansvar för att entreprenören fullgör sina förpliktelser gentemot sina anslällda gäller all den enlreprenöranställde kan vända sig direkt mot redaren. Denne har i sådant faU regressrätt mol entreprenören.

Enligt sjölagens (1891 nr 35 s. 1, omtryckt 1974:621) nu gällande regler om sjöpanträll, 267 §, tillkommer sådan rätl pä fartyg anställd person pä grund av tjänsteavtal med redaren eller befälhavaren. Riksdagen har emellertid godkänt nya regler om sjöpanträll (prop. 1973:42, LU 22, rskr 272) som ännu inle har trätt i kraft (se 244 § i SFS 1973:1064). Enligl de nya reglerna gäller bl. a. att sjöpanträll uppslår i fartyget oavsett om gäldenären i fordringsförhållandet är fartygels ägare, redare eller befraktare eller eljest har hand om fartygets drift i redarens ställe, t. ex. en självständig restauratör ombord. Panträtten gäller bl. a. till säkerhet för fordran som avser lön och annan gottgörelse till befälhavaren eUer annan ombordanställd på grund av dennes tjänst pä fartyget. Sjöpanträtt gäller således även för lön till entreprenöranställd.

Sjöarbelstidslagen (1970:105) är tillämplig på skeppstiänst. Härmed förstås enligt I § arbete som person, vilken är anställd pä svenskl fartyg, för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat ställe. Från lagens lillämpning undantas vissa högre befattningshavare ombord och vidare läkare och musiker. Medlemmar i redarens familj undantas i del fall fartygets brullodräklighet understiger 500 regislerton.

Enligt förarbetena till lagen bör inte den omständigheten all arbetsla-

Prop. 1975:109 25

gare har anställts av någon annan än redaren utesluta lillämpning av lagen, om arbetstagaren anställts för atl ulföra rutinarbete ombord som annars brukar skötas av den som är anställd direkt av redaren. Som exempel nämns ekonomi{)ersonal anställd av en självständig restauratör som arrenderar restaurationen ombord. Den som är anställd av annan än redaren för atl utföra tillfälligt arbele lill sjöss, som inte består av rutingöromål, bör däremot i lagens mening betraktas som anställd på fartyget endast om vistelsen ombord har sädan varaktighet att den avsevärt inskränker möjligheterna atl utnyttja fritiden. För arbetstagare med tillfällig och avgränsad arbetsuppgift ombord, t. ex. leveransservice eller maskinreparation, bör liden överstiga en vecka. Arbetar arbetslagaren under längre lid till sjöss men byter fartyg ofla och med korta mellanperioder lill lands, bör även arbele kortare tid än en vecka på etl fartyg kunna betraktas som skeppstjänsl.

Mönstringsförordningen (1961:87) reglerar mönstring av såväl svenska som utländska sjömän. MönstringspUktiga enligt förordningen är alla som är anslällda i någon befattning ombord och medföljer fartyget för att utföra arbete för fartygels räkning.

Enligt 11 § mönstringsförordningen skall beträffande registrering av ulländska sjömän och om sjöfarlsbok för dem gälla vad särskilt stadgas. Med slöd av denna beslämmelse har beslutats alt ulländska sjömän som tjänstgör på svenska handelsfartyg skall vara förtecknade i sjömansregisl-ret. Registreringen, som föranleddes främsl av den utvidgade rätten lill ATP för utländska sjömän, påböriades den 1 juli 1973.

Ulredningen om mönstring av sjömän har nyligen framlagt sitt betänkande (Stencil Ds K 1974:11) Mönstring av sjömän. 1 del förslag till kungörelse om mönstring och registrering av sjömän m. m. som kommiltén lägger fram bibehålls mönstringsplikten i huvudsak för den personkrets, för vilken sådan f. n. föreligger. Mönslringsskyldigheten omfatiar sålunda alla som har befattning på fartyg, oavsett om arbetsgivare är redaren eller entreprenör. Begreppet befattning på fartyg används i samma betydelse som enligt sjömanslagen.

I fråga om registrering av sjömän anför ulredningen bl. a. följande.

Dä svensk sjöman första gången anställs på mönslringspliktigt fartyg, dvs. på fartyg om minst 20 bruttoregisterton, skrivs han in i sjömansregistret och får sjöfartsbok. Sjöfartsboken utfärdas av mönstringsförrätia-ren som även ger den inskrivne etl registernummer. Därvid används dennes personnummer. Sedan sjömansregistrel underrättats om inskrivningen, fullbordas denna genom att ett registerkort läggs upp.

Registreringen av utländsk medborgare sker däremot direkt i registret utan föregående inskrivning hos mönstringsförrättare. Till grund för registreringen ligger uppgifterna i sjömannens Ijänstgöringsbesked. 1 förfarandet ingår atl den utiändske sjömannen tilldelas elt särskilt registreringsnummer. För nordisk medborgare rekvirerar sjömansregistrel i särskild ordning ett svenskl personnummer hos riksskatteverket. Övriga utländska medborgare tilldelas registernummer, hämtade ur en särskild nummerserie i sjömansregislret.

Prop. 1975:109 26

Utredningen föreslår att alla ulländska sjömän förses med en bok som innehållsmässigt är av samma karaktär som sjöfartsboken, dock utan alt som denna ha funktionen av nationell identitetshandling. Tjänstgöringsboken ersätter det nuvarande registreringsbeviset men tjänstgör även som arbetsbok för sjömannen. Boken skall innehålla vissa av de registrerade personuppgifterna samt uppgifter om innehavarens tjänstgöring på svenska fartyg.

2.5 Förhållandena i övriga nordiska länder

2.5.1 Sjömansskatteregler

De svenska reglerna om sjömansskatt har i huvudsak sin motsvarighet i övriga nordiska länders skattelagstiftning utom den isländska som saknar särskilt sjömansskattesystem.

I Danmark skall var och en som är anställd på danskt fartyg med brullodräklighet över 100 registerton som nyttjas i utrikes fart eller närfarl belala sjömansskatt. Sjömansskatt skall således, lill skillnad frän vad som gäller enligt de svenska bestämmelserna, betalas även av den som är anställd ombord hos annan än redaren. Är sjömannen anställd hos annan arbetsgivare än redaren blir ansvarsbestämmelserna för redare i motsvarande män tillämpliga på denne arbetsgivare.

1 Finland eriäggs sjömansskatt endast av den som är anställd i redarens tjänst ombord på finskt handelsfartyg med brullodräklighet av minsl 100 registerton som används i utrikes fart eller kustfart.

Enligt de norska bestämmelserna betalas sjömansskall av den som är anställd ombord i redarens Ijänsl eller hos arbetsgivare som driver näringsverksamhet ombord. Sjömansskatt betalas dock inte av vissa entreprenadanställda på kryssningsfartyg, se närmare avsnitt 2.5.2.

Liksom i Sverige finns i de övriga nordiska ländernas författningar regler som i skattehänseende likställer utländskt fartyg som förhyrs på bare-boat basis med inhemskt handelsfartyg.

2.5.2 Entreprenöranställdas rätt till pension

Pensionssystemen i stort för sjömän i de olika nordiska ländema gestaltar sig på följande sätt.

Danmark har ingen särskild sjömanspension. Sjömännen är anslutna till Arbejdsmarkedets Tillaegspension i likhet med övriga arbetstagare. Denna pensionsordning ger ett standardiserat tillägg lill folkpensionen. 1 Danmark finns inle några speciella regler för entreprenöranställdas räll lill Arbejdsmarkedets Tillaegspension. För dessa liilämpas lagens bestämmelser så att utländska medborgare som är anslällda av dansk entreprenör för kiosk- eller restaurangverksamhet på ell danskt fartyg anses omfattade enligt de allmänna reglerna. Utländska medborgare som är anställda på danskt fartyg för utländsk entreprenör anses inte omfattade av pensions-ordningen. Om en dansk medborgare är anstäUd av en dansk entreprenör

Prop. 1975:109 27

ombord på utländskt fartyg, omfattas han av pensionsordningen om han är bosatt och betalar skatt i Danmark.

Finland har en sjömanspensionering som ingår som en bland arbetspensioneringens olika grenar. Den ger en pension som är ställd i relation till arbetsinkomsten. Vid sidan härav utgår folkpension. Enligt lagen om sjömanspensioner är alla personer i sjömanstjänst på finskt handelsfartyg pensionsförsäkrade oberoende av om de är anställda av redaren eller någon annan, t. ex. en utländsk entreprenör. Med "sjömän" avses alla ombordanställda som följer med fartyget.

Till isländska sjömän utgår, förutom folkpension, tilläggspension på grund av medlemskap i pensionskassa. Sådant medlemskap är obligatoriskt. Det finns en särskild pensionskassa för sjömän och fiskare. Avgörande för kassatillhörigheten är atl sjömannen är påmönstrad som besättningsmedlem. Entreprenöranslällning förekommer inte i den isländska handelsflottan. Utländsk arbetstagare kan medges befrielse från försäkringsplikten om han är omfattad av en pensionsanordning i sitt hemland.

1 Norge har sjömännen, förutom grundpension och tilläggspension enligl folkelrygdslagen, särskild sjömanspension som utgår frän lägre älder än den allmänna pensionsåldern till dess normal pensionsålder uppnås. Övergångsvis - på grund av sjötjänst före införandet av folkelrygdslagen den 1 januari 1967 - utges också ålderspension efter fyllda 67 år saml efterlevandepensioner. Av de nordiska länderna har Norge det största antalet entreprenöranställda. Den 1 november 1973 uppgick bemanningen på den norska handelsflottan till 41 500 man. Därav var 8 200 utländska medborgare. Härtill kommer enlreprenadanställd utländsk personal på kryssningsfartyg. Antalet sådana entreprenadanställda uppgick till ca 3 100 personer. Av det totala anlalel utländska medborgare anställda på norska fartyg var 500 bosatta i Norge.

Oavsett om arbetsgivaren är redaren eller entreprenör gäller att norsk medborgare omfattas av såväl tilläggspensioneringen som sjömanspensioneringen. Detta gäller oberoende av var han är bosatt. Utländsk medborgare omfattas däremot av dessa pensionssystem endast om han är bosatt i Norge. Etl ytterligare villkor för rätt lill tilläggspension som gäller både norska och utländska medborgare är att den anställde betalar medlemsavgift till folketrygden. Avgiftsskyldighet till båda pensionssystemen åvilar också arbetsgivare, dvs. redaren eller entreprenören. Huruvida arbetsgivaren fullgör denna skyldighet är dock inle avgörande för den anställdes rätt till pensionsförmän.

Norska medborgare och utländska medborgare som är bosatta i Norge omfattas sålunda av pensionssystemen oavsett om redaren eller entreprenör är arbetsgivare. 1 fräga om vissa kryssningsfartyg gäller dock särskilda regler för entreprenöranställda. Dessa särskilda regler är tillämpliga pä kryssningsfartyg som inte utgår från Norge. Pä sådana fartyg erlägger de entreprenöranställda inte sjömansskatt och avgifter till pensionssystemen utgår inte. De entreprenöranställda omfattas inte av tilläggspensione-

Prop. 1975:109 28

ringen och sjömanspensioneringen. Motivet för dessa undantagsregler har angivits vara alt entreprenörerna på de fartyg det här gäller vanligen inle har någon anknytning lill Norge och alt det är ogörligt att driva in skatter och avgifter från entreprenören enär man saknar tvångsmedel mot denne. Om emellertid en person som i och för sig skulle kunna omfattas av tilläggspensioneringen dvs. en norrman eller en utländsk medborgare bosalt i Norge - är anställd av sädan entreprenör kan den anställde själv betala avgifter och omfattas då därav. Ar 1972 uppgick antalet fartyg där dessa regler gäller lill ca 20 och antalet entreprenöranställda på sådana fariyglUl ca 3 100.

3 Betänkandet

3.1 Allmänt

Arbetsgruppen konstaterar alt om man vill genomföra en likställighet i pensionshänseende mellan redar- och enlreprenöranställd personal så bör detta ske genom att de regler som f. n. gäller för redaranslälld personals rätt till ATP och sjömanspension liksom reglerna om sjömansskatt görs tillämpliga på den entreprenöranställda personalen. Arbetsgruppen konstaterar atl det råder ett nära samband mellan ATP resp. sjömanspension, ä ena sidan, och erläggande av sjömansskatt, å den andra. Systemet för intjänande av ATP för utländska sjömän anställda pä svenska fartyg har anknutits lill sjömansskattcsyslemet. Erläggande av sjömansskatt är vidare avgörande för rätten till sjömanspension. Pensionen är nämligen beroende av antalet seglationsmånader och som seglationstid räknas tid för vilken sjömansskatt eriagts.

Från denna utgångspunkt föreslär arbetsgruppen att avgränsningen av den personkrets som omfattas av reglerna om sjömansskatt, ATP och sjömanspension inte längre görs genom anknytningen till redaransläll-ningen. 1 stället bör sjömanslagens sjömansbegrepp användas. Detla begrepp omfattar all personal, oavsett arbetsgivare, som är anställd för fartygsarbete och som under sin tjänstgöringstid pä fartyget innehar befattning ombord. Genom en övergäng till detta sjömansbegrepp utsträcks automatiskt pensions- och skattebeslämmelser till alt omfatta den entreprenöranställda personalen.

Arbetsgruppen finner emellertid alt det i vissa gränsfall kan föreligga behov av en dispensregel. Detta gäller i första hand där elt praktiskt genomförande av systemet knappast är möjligt, t. ex. i sädana fall dä utländsk entreprenör tillfälligt släller arbetslag lill förfogande och inle lämnar sädana namn- och övriga uppgifter på personalen all registrering kan ske.

Även för vissa andra fall bör enligl arbetsgruppen dispens kunna meddelas. Arbetsgruppen pekar i detta sammanhang pä all man i Norge funnit del nödvändigt atl införa särskilda regler för vissa kryssningsfartyg-Innebörden av att dispens meddelas blir atl sjömansskatt inle skall

Prop. 1975:109 29

erläggas. Vidare kan ATP (enligt reglerna för sjömän) och sjömanspension inte tjänas in under den tid dispensen omfattar och avgifter för dessa pensionsanordningar skall inte las ut.

Dispensprövningen föresläs ankomma på sjömansskatlenämnden. Innan nämnden avgör dispensärende bör enligt förslaget yttrande inhämtas från redare- och sjöpersonalorganisationer och, om det anses påkallat, annan svensk organisation som berörs av beslutet.

3.2 Administrationen

I fräga om administrationen av den vidgade rätten till ATP och sjömanspension samt de nya bestämmelserna om sjömansskatt konstaterar arbetsgruppen att hela den personkrets som föreslås omfattad av de nya bestämmelserna registreras i sjömansregistret enligt gällande regler i mönslringsförordningen och sjömanslagen. Någon förändring i delta avseende torde inte uppkomma i anledning av de nya mönstringsbestämmelser som f. n. övervägs. Den personregistrering som sålunda sker även av enlreprenöranställd personal kan, på samma sätt som när det gäller den redaranslällda personalen, utgöra grund för administrationen beträffande såväl beskattningen som pensioneringen. Den registrering som erfordras för dessa ändamål kommer alltså atl bygga pä den personregistrering som sker första gängen den enlreprenöranställde börjar tjänstgöra på ett svenskt fartyg. Systemet blir detsamma som f. n. gäller för redaranslälld personal.

1 fråga om sjömansskatt föreslås atl entreprenören registreras hos sjömansskaltekonlorel enligl samma regler som gäller för redare. Entreprenören jämställs sedan med redare i fråga om skalleavdrag, skatteredovisning, uppgiftsskyldigbet etc.

1 löneredovisningarna beträffande sjömän som omfattas av sjömans-skattelagen anges sjömannens idenliletsnummer. Dessa löneredovisningar - som enligt riksskatteverkets anvisningar skall avges även om sjömannen är befriad från skattskyldighet - insänds till sjömansskattekonloret, varefter de ADB-behandlas. De uppgifter som behövs för all bestämma den pensionsgrundande inkomsten för ATP kan därefter lämnas direkt till lokal skaltemyndighet från riksskatteverket. Efiersom den personkrets som föreslås omfattad av rält lill ATP överensstämmer med den som löneredovisningarna avser, täcks hela den grupp som har rätl lill ATP genom detta förfarande. Likaledes registreras den seglationstid som ligger till grund för sjömanspension på grundval av dessa löneredovisningar.

1 de undantagsfall dä sjömansskattelagen-inte är tillämplig och sjömannen inte heller är skattskyldig i Sverige enligt de vanliga reglerna om inkomstskatt skall entreprenören, i likhet med vad som f. n. gäller redare, avge särskild inkomstuppgift enligt 3 § förordningen (1959:55 1) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Sedan lokal skattemyndighet bestämt den pensionsgrundande inkoms-

Prop. 1975:109 30

ten lämnas meddelande härom lill den försäkringskassa som skaU registrera pensionspoängen. Även i sådant meddelande skaU identitetsnumret anges. Genom atl identiletsnumret bygger på sjömannens födelsedata kan registreringen inlegreras idel nuvarande ADB-systemet för registrering av pensionspoäng efler personnummer.

Efter mönster av vad som f. n. gäller för utländska redaranstäUda
sjömän föreslår arbetsgruppen att den pensionsgrundande inkomsten för
aUa arbetstagare på svenska fartyg som inte är mantalsskrivna eller
bosatta i riket skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten i
Göteborg. Vidare föreslås alt pensionspoängen för dessa arbetstagare
registreras hos försäkringskassan i Göteborg. Motivet härför är alt det
behövs etl nära samarbete mellan sjömansregistret och sjömansskattekon
toret, båda belägna i Göteborg, och den lokala skattemyndighet och
försäkringskassa som skall bestämma resp. registrera den pensionsgrun
dande inkomsten. -

3.3 Avgiftsfrågor

Arbetsgruppens förslag om likställande av entreprenör- och redaranslälld personal innebär atl entreprenörernas skyldighet atl erlägga socialförsäkringsavgifter för sina anställda avgörs enligt samma regler som f. n. gäller för redare. Detsamma blir fallet med den allmänna arbetsgivaravgiften. Des=i bestämmelser innebär följande.

Redare betalar f. n. socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen och sjukförsäkringen efter en lägre procentsats än som annars tillämpas. Den procentsats som gäller för redare utgör en andel av den procentsats som gäller för övriga arbetsgivare. Denna andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år som närmast föregått det år då procentsatsen fastställts. Motsvarande regler gäller för allmän arbetsgivaravgift.

Samma reduktionsregler gällde intill den 1 januari 1974 för socialförsäkringsavgiften till ATP. Genom den lagändring som då trädde i kraft fick även ulländska sjömän rätt till ATP. Redarnas avgift till ATP skall därför i fortsättningen vara densamma som övriga arbetsgivare erlägger. Under åren 1974-1980 gäller övergångsvis regler som anknyter till de äldre bestämmelserna, varvid dock det nyss nämnda medelantalet svenska sjömän ökas med en åttondel för varje år. Innebörden är att procentsatsen under övergångstiden gradvis trappas upp sä att redare från år 1981 betalar socialförsäkringsavgift till ATP enligt den procentsats som gäUer för övriga arbetsgivare. Övriga arbetsgivaravgifter, dvs. avgifter till yrkesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, statlig lönegaranti vid konkurs och arbetarskydd (tillhopa f. n. 0,77 % av löneunderiaget) betalas av redare efter samma procentsats som övriga arbetsgivare.

Prop. 1975:109 31

3.4 Arbetsgivaransvar

Förslagen i fråga om likställighet meUan redaranslällda och entreprenöranställda leder som redan berörts till all även entreprenörer blir skyldiga alt leverera in sjömansskatt och lämna den redovisning för anställdas inkomster som fordras för pensionsändamål. Förslagen berör ocksä skyldigheten alt erlägga arbetsgivaravgifter bl. a. tiU ATP och sjömanspensioneringen.

Arbetsgruppen har diskuterat frågan om ansvarigheten för att dessa skyldigheter fullgörs och därvid övervägl om redaren bör åläggas delta ansvar. I sjömanslagen har arbetsgivaransvaret lagts på arbetsgivaren, dvs. entreprenören för den enlreprenöranställde. Emellertid har redaren ålagts ett ansvar för att entreprenören fullgör sina förpliktelser. Arbetstagaren kan vända sig direki mot redaren som då har regressrätt mot entreprenören - arbetsgivaren. Vidare gäller enligt sjölagen samma sjöpanträll för lön vid konkurs för de entreprenöranställda som för redarens egna anslällda.

Arbetsgruppen konstaterar att redare i sjömanslagen har ålagts elt vittgående ansvar för alt entreprenör fullgör sina skyldigheter, dock ej så viltgående att hela ansvaret lagts på redaren. Enligt sjömanslagen är det fråga om ett direkt utkrävande frän arbetstagarens sida av prestationer. Arbetstagaren kan t. ex. kräva att arbetsgivaren skail svara för vård vid sjukdom. När det gäller ATP, sjömansskatt och sjömanspension omfatiar arbetsgivarens ansvar en skyldighet att lämna myndighet redovisning för utbetalda löner och betala skatter och avgifter. Arbetstagaren berörs inte direkt på samma sätt.

Bland entreprenörerna finns sådana som har endast ett fåtal anställda och kvaliteten på deras kamerala administration kan vara bristfällig. Framför allt för atl säkra en så tillförlitlig registrering som möjligt av de entreprenöranställdas pensionsgrundande inkomst kunde det enligt arbetsgruppen finnas skäl att lägga den redovisningsskyldighet det här gäller på redarna som har etablerade redovisningsrutiner. Motiv har emellertid inte ansells föreligga för en .så långtgående överflyttning av ansvaret ulan det förordas att man prövar en lösning med ett begränsat ansvar för redaren i vissa situationer.

När det gäller entreprenörer som driver sin verksamhet från fast driftställe inom Sveriges landgränser finns det enligt arbetsgruppens mening inte anledning alt ålägga redaren etl ansvar vid .sidan om entreprenören. I fall dä entreprenören inte fullgör sina skyldigheter finns möjligheter att .tillgripa tvångsmedel. Berörda myndigheter kan i dessa fall ulan svårigheter kommunicera med entreprenören och de administrativa problemen skiljer sig inte frän de som annars kan göra sig gällande.

Åtskilliga entreprenörer driver emellertid sin verksamhet från utlandel och är ofta bosatta långt frän Sverige. I dessa fall kan enligt arbetsgruppens mening problem uppstå vid kontakten mellan myndigheter och entreprenörer. Av väsentlig betydelse är att svenska myndigheter inte har

Prop. 1975:109 32

möjlighet att tvångsvis utkräva av entreprenören vad denne försummat. Beträffande de nordiska länderna finns visserligen handräckningsavtal som ger svenska myndigheter möjlighet till verkställighetsätgärder i dessa länder. Det innebär emellertid av naluriiga skäl ett betydande administrativt merarbete att anlita sådan handräckning. För att det föreslagna systemet skall kunna fungera föreslår därför arbetsgruppen atl redarna åläggs etl ansvar för att deras utländska entreprenörer - varmed avses alla entreprenörer som inle uppenbart driver sin verksamhet från fast driftställe inom svenskt landterrilorium - fullgör sina skyldigheter. Det förhållandel all entreprenören driver rörelse pä svenskt fartyg anser arbetsgruppen inle böra leda lill befrielse frän ansvar för redare.

Ansvaret föreslås så utformat att vederbörande myndighet skall kunna vända sig direkt mot redaren, dvs. entreprenören och redaren åläggs ell solidariskt ansvar för atl skyldigheterna fuUgörs.

Arbetsgruppen föreslår att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1976.

4 Remissyttrandena

Arbetsgruppens förslag att entreprenöranställd personal skall få rätt till tilläggspension och sjömanspension samt omfattas av sjömansskatleregler-na på samma sätt som redaranslällda sjömän tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. Hit hör riksförsäkringsverket, riksskatteverket, sjöfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, S.4F, Sveriges redareförening, 1.0, TCO, Svenska sjöfolksförbundet. Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Handelsflottans pensionsanstalt, Försäkringskasseförbundet och SPP. Svenska sjöfolksförbundel uttrycker sin tillfredsställelse över att anställda ombord kommer atl likabehandlas i pensions- och skattehänseende oavsett arbetsgivare. AMS uttalar all del i allmänhet inte hör vara någon skillnad på arbetstagarnas sociala rättigheter beroende av om arbetsgivaren är redare eller entreprenör. Sjöfartsverket finner det framlagda förslaget väl överensstämma med vad verket i tidigare sammanhang framfört i denna fråga. Försäkringskasseförbundel finner förslagel väl motiverat. Riksskatteverket ställer sig av administrativa skäl och mot bakgrund av att reformen torde fä effekt endast för etl fåtal personer något tveksamt lill förslaget men tillstyrker av rättviseskäl gentemot de entreprenöranställda att del genomförs.

TR avstyrker de föreslagna åtgärderna eller föreslår i andra hand atl bolagets anställda på SJ :s fanor skall undantas från de föreslagna reglerna. TR yttrar sig i egenskap av entreprenör för restaurationen ombord på SJ:s färjor och inskränker sill yttrande till de delar av betänkandet som berör TR:s verksamhetsområde. TR konstaterar att bolagets personal på SJ :s färjor har fast bosättning i Sverige och därmed är tillförsäkrade rätt till tilläggspension. Vidare skulle ytterst få av dessa

Prop. 1975:109 33

anslällda kunna tUlgodogöra sig den vidgade rätten lill sjömanspension. Förslagen till ändringar i sjömansskattelagen skulle enligt TR kunna leda till högre skatteuttag med hänsyn till de speciella förhållandena för bolagets anställda. Förslag om undanlag för dessa anställda förs också fram av riksskatteverket, SJ och Hotell- och restauranganstäUdas förbund.

Beträffande personkretsen önskar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ett klargörande uttalande hur sjömansbegreppet bör tolkas och nämner fall då det är svårt att avgöra om vissa personer som tjänstgör mera tillfälligtvis ombord, t. ex. artister och musiker, är alt anse som sjömän i sjömanslagens mening. Liknande synpunkter förs fram av riksskatteverket.

I fräga om den föreslagna dispensregeln anser riksförsäkringsverket att även verkel bör beredas tillfälle atl yttra sig i Iveksamma fall, särskilt med hänsyn till ingångna konventioner om socialförsäkring. Verkel utgår från att dispens kommer att lämnas endast i undantagsfall. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker att det inle enbart är för den anställde som etl beslut om dispens kan få negativa verkningar. Länsstyrelsen erinrar om alt uttagande av sjömansskatt beträffande vissa enlre-prenöranstäUda torde vara den enda framkomliga vägen att över huvud taget utfå skatt. Även från det allmännas sida kan del därför föreligga elt berättigat intresse av alt dispensinstitutet inte tillgrips annat än i undanlagsfall.

Arbetsgruppens förslag i fråga om utformningen av administrationen föranleder inte några erinringar.

I betänkandet föreslås all i fråga om sjöman liksom hittills avgifterna tUl sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall beräknas enligt procentsatser som regeringen fastställer enligt 19 kap. 4 § och 4 a § lagen om allmän försäkring. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte fastställandet av dessa procentsatser i fortsättningen bör anförtros verket. Motsvarande bör dä gälla i fråga om allmän arbetsgivaravgift och ATP-avgift som tas ut från arbetsgivare för sjöman.

1 fråga om den föreslagna utformningen av arbet.sgivaransvaret ifrågasätter länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och riksskatteverket om inte redare alllid bör ha ell an.svar för att av honom anlitad entreprenör fullgör sina skyldigheter. Länsstyrelsen ifrågasätter t. o. m. starkt om inte redovisningsarbetet i sin helhet borde åläggas redaren som i regel har väl etablerade redovisningsrutiner. De entreprenöranställda utgör en relativt liten grupp och en utvidgning av redovisningsarbetet för redaren torde därför enligt länsstyrelsens mening i och för sig inte bli alltför betungande.

Riksförsäkringsverket fäster uppmärksamheten på alt arbete, som utförs av anställd ombord på fartyg under svensk flagg, enligt praxis inom yrkesskadeförsäkringen jämställs med arbete inom riket. Vidare har verket ansett sådana verksamheter som exempelvis restaurang- och kioskrörelser ombord på fartyg under svensk flagg vara bedrivna från fast

3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 109

Prop. 1975:109 34

driftställe i Sverige. Denna uppfattning har fåll stöd i ell flertal domar av försäkringsdomstolen. Verket påför i enlighet härmed redan nu restaurang- och kioskentreprenörer såväl yrkesskade- och sjukförsäkringsavgifter m. m. som avgifter till försäkringen för tiUäggspension. För att undvika missförstånd om lagstiftningens innebörd föreslår verket därför en redaktionell ändring i den föreslagna 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

5 Föredraganden 5.1 Allmänt

Det förekommer sedan länge all en redare överiåtil viss del av handelsfartygs drift till andra arbetsgivare, i fortsättningen kallade entreprenörer. Under senare år har systemet med entreprenörer, framför allt i samband med färjelrafikens tillväxt, fåll ökad betydelse. Totalt sett är emellertid entreprenörsystemet av relativt liten omfattning inom den svenska handelsflottan. Det sammanlagda antalet entreprenöranställda uppgår till ca 550. Denna siffra skall ställas i relation till hela antalet anställda på svenska fartyg som är ca 24 000.

Enlreprenörsystemel förekommer inom en begränsad del av sjöfarten, nämligen inom färjetrafiken och på kryssningsfartyg. Ett flertal rederier driver dock färjetrafik utan att använda sig av entreprenörer. Den svenska handelsflottan består f. n. av ca 560 fartyg med en brullodräklighet av 100 registerton och däröver. På ca 20 av dessa fartyg används entreprenörer. Huvudsakligen tillämpas entreprenader i fråga om restaurations- och kioskrörelser på färjor och tvätteriverksamhet på kryssningsfartyg. Men även inom andra verksamhetsgrenar kan förekomma entreprenörer och entreprenöranställda. Här kan nämnas badmäslare, bank- och växlingspersonal, croupierer, danslärare, fotografer, härfrisörer och massörer. Antalet sysselsatta i dessa senare verksamhetsgrenar är dock ringa.

Genom att använda entreprenörer för verksamhet som nyss nämnts avlastas redaren vis.sa speciella uppgifter. Dessutom befrias redaren frän de särskilda problem som ofta hänger samman med drift av personalkrävande rörelser, t. ex. i fråga om administration.

Som redovisats i det föregående har de entreprenöranställda arbetstagarna i sjömanslagen och sjöarbetstidslagen likställts med de redaranslällda. Det sociala skyddet enligt dessa författningar är således detsamma för arbetstagarna oavsett vem som är arbetsgivare. Också i sjölagen har de entreprenöranställda likställts med de redaranslällda när det gäller sjö-panträtt i fartyg till säkerhet för lön eller annan gottgörelse på grund av fartygstjänsl. Vid t. ex. redarens konkurs har även de entreprenöranställda panträtt i fartyget lill säkerhet för sin lön.

Utöver vad som nu sagts i fråga om de entreprenöransläUdas slällning enligl lagstiftningen på området bör erinras om att Svenska sjöfolksförbundet för flertalet av de entreprenöranställda har träffat överenskom-

Prop. 1975:109 35

melse med arbetsgivarna om löner och andra anställningsvillkor som tillförsäkrar de entreprenöranställda samma kollektivavtalsförmåner som gäller för redaranslällda i motsvarande befattningar.

Såväl på kolleklivavlalsområdet som i lagstiftningen har man alltså strävat efter atl komma ifrån en kategoriklyvning av den ombordanställda personalen. När det gäller rätt tiU tilläggspension och sjömanspension föreligger dock olikhet mellan redaranslälld och entreprenöranställd personal. I fråga om utlänningar som inle är bosatta i Sverige är det sålunda enbart den redaranslällda personalen som kan kvalificera sig för tilläggspension (enligl de fr.o.m. 1974 gällande reglerna för sjömän). Endast redaranslällda kan erhålla sjömanspension.

1 prop. 1973:98 som låg till grund för den lagändring, varigenom utländska sjömän på svenska handelsfartyg tillerkändes rält till ATP, uttalade jag att det var angeläget alt lösa pensionsfrågorna även för den kategori ombordanställda som har tjänst hos entreprenör. Jag ansåg emellertid all denna fråga måste ses i samband med beskaltningsfrågoma för dessa anställda och med frägan om finansieringen av förmånerna från tilläggspensioneringen. I syfte atl fä en samlad bedömning av dessa frågor tillkallade jag en särskild arbetsgrupp (S 1973:04).

Arbetsgruppen har i sill nyligen avgivna betänkande (Ds S 1975:1) Pensions- och beskattningsfrågor för entreprenöranställda på fartyg föreslagil all de bestämmelser som reglerar de redaranslällda sjömännens rätt tUl ATP och sjömanspension görs tillämpUga även på den personal som är anställd av entreprenör. Förslaget är kombinerat med ett förslag att också bestämmelserna om sjömansskatt skall utsträckas atl gälla för de entreprenöranställda.

Förslaget har allmänt tillstyrkts under remissbehandlingen. 1 likhel med praktiskt tagel .samtliga remissinstanser ansluter jag mig lill arbetsgruppens mening all entreprenöranställda bör fä samma ställning som arbetstagare i tjänst hos redare. Det förhällandet att förslaget - som riksskatteverket påpekat i sitt remissyttrande - berör ett jämförelsevis ringa anlal anslällda och kan leda till visst administrativt merarbete rubbar inle delta ställningstagande. Som jag nyss anfört har man såväl i lagstiftningen som inom avtalsområdet strävat efter en likställighet mellan de ombordanställda oavsett nationalitet och arbetsgivare. Elt viktigt steg i dessa strävanden var den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1974, varigenom av redaren anstäUda utländska sjömän på svenska fartyg tillerkändes rätt tUl ATP även om de inle var bosatta i Sverige. Genom förslaget att även de entreprenöransläUda på samma sätt som de redaranslällda sjömännen skall kunna kvalificera sig för ATP och sjömanspension kommer samtliga ombordanställda att omfattas av enhetliga pensionsregler. Även i fråga om beskattning kommer enhetliga regler att gälla.

SJ, Aktiebolaget Trafikrestauranter (TR) och Hotell- och restauranganstäUdas förbund har under remissbehandlingen tagit upp frågan om förslagets verkningar för anslällda hos TR, som bolaget i egenskap av

Prop. 1975:109 36

entreprenör sysselsätter i restaurationen ombord på SJ.s färjor. Det framhålls att dessa entreprenöranställda redan - lill följd av bosättning i Sverige - har rätt till tilläggspension och att ytterst få skulle kunna tillgodogöra sig rätten till sjömanspension. När det gäller beskattningen anses en övergång lill sjömansskatt för dessa anställda kunna leda till ogynnsamma verkningar. Enligt min mening bör de speciella förhållanden som gäller för TR:s persona! på SJ:s färjor kunna lösas genom de möjligheter lill dispens som berörs i det följande.

Jag finner således arbetsgruppens förslag väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Jag förordar därför - efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beträffande frågorna om sjömanspension och chefen för finansdepartementet såvitt gäller beskattningsfrågorna - atl lagstiftningen på området utformas i enlighet med förslaget.

5.2 Personkretsen

F. n. används själva redaranställningen för att avgränsa den personkrets som vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg äger rätt till ATP och sjömanspension samt erlägger sjömansskatt. För att de entreprenöranställda skall omfattas av samma regler som de redaranslällda föreslär arbetsgruppen att sjömanslagens sjömansbegrepp läggs till grund för lagstiftningen på hela det här behandlade omrädet.

Med sjöman avses i sjömanslagen den som är anställd för fartygsarbele och under sin tjänstgöringstid på fartyget har befattning ombord. Som fartygsarbete betecknas allt arbete som utförs för ett fartygs räkning under förutsättning atl det utförs av arbetstagare som följer med fartyget. Det görs inte någon skillnad mellan arbetstagarna beroende på vem som är arbetsgivare. Den som anställts för fartygsarbete och som utför arbetsuppgifter ombord av annan än tillfällig art - dvs. den som fullgör det rutinmässiga arbetet för fartygets drift - anses ha befattning på fartyget. Arbele som här avses utförs i de flesta fall av redaranslälld personal men i de fall redaren överlåtit en del av fartygsdriften till entreprenör kommer ocksä dennes arbetstagare atl anses som sjömän. Arbetstagare ombord med göromål av mera tillfäUig karaktär, t. ex. resereparatörer, garantipersonal eller rederiets farlygsinspeklörer, omfattas däremot inte av sjömansbegreppet.

Jag ansluter mig till arbetsgruppens mening att någon annan begränsning av personkretsen än den som följer av användandet av sjömanslagens sjömansbegrepp inte bör ske. Inom gruppen entreprenöranställda finns visserligen, som arbetsgruppen påpekat, yrkesgrupper som det är tveksamt om man enligt allmänt språkbruk kan hänföra till sjömän. Det gäller t. ex. musiker, croupierer och frisörer. Med den nya sjömanslagens synsätt betraktas emellertid även dessa som sjömän om de har befattning pä fartyget. Del förekommer redan att personal med lika ringa anknytning liU traditionella sjömansyrken är anställd i tjänst hos redare för sådana arbetsuppgifter. Dessa redaranslällda betraktas som sjömän i de

Prop. 1975:109 37

avseenden som nu är aktuella. Del måste därför anses konsekvent atl en enlreprenöranställd behandlas på samma sätt.

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i sitt remissvar önskat ett klargörande uttalande i vilka fall entreprenöranställda av typen artister och musiker etc. kan anses ha arbetsuppgifter av sådan art att de kan betraktas som sjömän i sjömanslagens mening. Även riksskatteverket har pekat pä detta problem. Med anledning härav vill jag erinra om att arbetsgruppen föreslagit att viss möjlighet till dispens från del föreslagna systemet bör finnas. Dispens bör kunna komma i fråga i fall av den typ TR m. fl. remissinstanser pekat på, dvs. dä lillämpning av det föreslagna systemet skulle leda tUl försämring för de anställda i jämförelse med nuvarande system. Vidare torde det som arbetsgruppen påpekat kunna uppstå situationer där etl praktiskt genomförande av systemet ställer sig svårt. I sådana fall bör dispens kunna meddelas, dvs. ett särskilt organ bör kunna besluta att reglerna om sjömansskatt och om rält till ATP och sjömanspension inte skall tillämpas.

Även utöver fall av den typ som jag nyss berört bör, som arbetsgruppen förordat och som Sveriges redareförening understrukit i sitt remissvar, vi.ss dispensmöjlighet finnas. Det kan hänvisas till att man ti Norge som förut beskrivits har funnit del nödvändigt att införa särskilda regler för entreprenöranställda på vissa kryssningsfartyg.

Praktiskt torde dispensfrågan kunna prövas som ett undantag från skyldighet att erlägga sjömansskatt med kompletterande föreskrift att pensionsförmån inte tillgodoräknas om sådant undantag från sjömansskatteplikt medgetts. Vid dispensprövningen måste självfallet stor vikt fästas vid det förhållandet att det är fråga om bortfall av pensionsrättigheter. Dispens bör därför meddelas endast under förutsättning att noggrann utredning föreligger i del enskilda fallet och dispensmöjligheten bör användas restriktivt.

Dispensprövningen bör som arbetsgruppen förordat ankomma på sjömansskattenämnden, i vilken ingår representanter för både arbetsgivare och arbetstagare.

F. n. likställs i fråga om rätt lill tilläggspension och beträffande reglerna om sjömansskatt sjöman som är anställd på utländskt fartyg som svensk redare förhyr obemannat (på s. k. bare-boat basis) med sjöman som är anställd pä svenskt handelsfartyg. För att de entreprenöranställda på sådana fartyg skall likställas med de redaranslällda fordras vissa lagändringar. Arbetsgruppen har lagt fram förslag härtill, vilka förslag även innefattar en anpassning av bestämmelserna till den praxis som utbildats. I dessa delar hänvisar jag till specialmotiveringen.

5.3 Administrationen

Enligt gällande bestämmelser registreras samtliga ombordanställda på svenskt fartyg i sjömansregistret. Registreringsreglerna täcker hela den personkrets som här föreslås omfattad av de nya bestämmelserna, således

Prop. 1975:109 38

även entreprenöranställda och oavsett nationalitet. I den mån mönstring inte förekommer, tillförs registret uppgifter om sjömannen genom det tjänstgöringsbevis som enligt sjömanslagen skall upprättas för den som tillträder befattning på fartyg. Således tillförs sjömansregistrel uppgifler om samtliga sjömän enligt sjömanslagen. Någon förändring i detta avseende torde inte uppkomma i anledning av de nya mönstringsbestämmelser som f. n. övervägs.

Genom den registrering av all ombordanställd personal — även entreprenöranställd - som sålunda sker finns underlag för att de entreprenöranställda skall kunna inordnas i nuvarande administrativa system. Jag hänvisar i detta avseende till redogörelsen för arbetsgruppens förslag och förordar att administrationen anordnas i enlighet med vad som där har föreslagits.

5.4 Avgiftsfrågor m. m.

Ett likställande av entreprenör- och redaranslälld personal leder som arbetsgruppen framhållit till alt även de särskilda bestämmelser i fråga om socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen, sjukförsäkringen och .'VTP som f. n. gäller redare bör göras tillämpliga beträffande entreprenörer. En motsvarande ändring behövs i fråga om allmän arbetsgivaravgift. 1 fråga om den närmare innebörden härav hänvisar jag till redogörelsen för betänkandet. Entreprenören bör vidare erlägga avgift till sjömanspensioneringen och övriga avgifter som beräknas på utgivna löner enligt samma regler som f. n. gäller för redare.

Arbetsgruppen har ingående diskuterat frågan om att ålägga redaren ett ansvar för att entreprenören fullgör sina skyldigheter i fråga om uppgiftsskyldighet, erläggande av avgifter och skatt etc. När det gäller entreprenörer som driver sin verksamhet från fast driftställe inom Sveriges landterritorium har arbetsgruppen ansett att del inle finns anledning att ålägga redaren ett ansvar vid sidan om entreprenören. Då entreprenören inte fullgör sina skyldigheter finns i dessa fall möjligheter att tillgripa tvångsmedel. De administrativa problemen skiljer sig inte från dem som annars kan göra sig gällande.

Däremot föreslår arbetsgruppen att redarna skall åläggas ett ansvar för att deras utländska entreprenörer - varmed avses alla entreprenörer som inte driver sin verksamhet från fast driftställe inom svenskt landterritorium - fullgör sina skyldigheter. 1 dessa fall kan problem uppslå vid kontakten mellan myndigheter och entreprenör och svenska myndigheter har inte möjlighet att tvångsvis utkräva av entreprenören vad denne försummat. Ansvarsregeln bör enligt arbetsgruppen utformas så alt vederbörande myndighet skall kunna vända sig direkt mot redaren, dvs. entreprenören och redaren åläggs ett .solidariskt ansvar för att skyldigheterna fullgörs.

Riksskatteverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttryckt tveksamhet om det föreslagna systemet kan anses tillfyllest för att administrationen skall fungera väl. Länsstyrelsen har ifrågasatt om

Prop. 1975:109 39

inte redaren alltid borde ha ett ansvar för att av honom antagen entreprenör fullgör sina skyldigheter eller om inte redaren t. o. m. borde ha ett primärt ansvar för skyldigheternas fullgörande.

1 likhet med arbetsgruppen anser jag att man bör pröva den föreslagna anordningen med ett begränsat redaransvar. Om de praktiska erfarenheterna skulle visa atl ell mera omfattande ansvar för redaren är nödvändigt för att redovisning och uppbörd skaU fungera väl avser jag atl pä nytt la upp denna fräga.

5.5 Vissa frågor om sjömanspension

1 detta sanunanhang vill jag också beröra de skillnader som f. n. finns mellan lagen om allmän försäkring och lagen om sjömansskatt, å ena, samt sjömanspensionskungörelsen, å andra sidan, i fråga om rätt att räkna kvalifikationslid. Enligt 1 kap. 3 § andra stycket lagen om allmän försäkring likställs i fråga om rätt till ATP tjänstgöring på utländskt fartyg som svensk redare förhyr obemannat med tjänstgöring på svenskt fartyg. Delsamma gäller i fråga om skyldighel att eriägga sjömansskatt enligt anvisningarna till 1 § lagen om sjömansskatt. 1 fråga om kvalificering för sjömanspension räknas däremot endast tjänstgöringstid på svenskt fartyg. Förhyr svensk redare utländskt fartyg obemannat kan alltså anställd hos redaren under tjänstgöring på detta fartyg inte kvalificera sig för sjömanspension.

Erlägger sjöman skatt i annat land kan han av sjömansskattenämnden befrias från svensk sjömansskatt. Han kan då inte få tillgodoräkna sig den anställningstiden för sjömanspensionsberäkning. Däremot kvalificerar han sig enligt lagen om allmän försäkring för ATP.

Handelsflottans pensionsanstalt har i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet påtalat dessa skillnader och hemställt att sjömanspensionskungörelsen ändras så atl enhetlighet uppnås i dessa avseenden. Framställningen har remissbehandlats och därvid i huvudsak tillstyrkts. De invändningar som framförts från arbetsgivarhåll har närmast gällt det faktiska behovet av en ändring. 1 fråga om finansieringsaspekten har vid remissbehandlingen erinrats om att Handelsflottans pensionsanstalts inkomster under många år har överstigit utbetalade pensioner, varför en betydande fonduppbyggnad ägt rum inom sjömanspensioneringens ram även om fondtillväxten numera har upphört. Det bokförda värdet av fondmedlen är omkring 190 milj. kr. Kammarkollegiet, som förvaltar fonderna för sjömanspensioneringen, har funnit att ett genomförande av förslaget inte kan få några mer vittgående finansiella följder.

Eftersom någon saklig grund för de påtalade skiljaktigheterna inte torde finnas och någon olägenhet från finansieringssynpunkt inte kan bli följden, förordar jag - efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet - att de av pensionsanstalten föreslagna ändringarna genomförs.

Prop. 1975:109 40

5.6 Ikraftträdande

Med hänsyn till systemet för beräkning av pensionsgrundande inkomst för ATP bör de nya bestämmelserna gälla frän elt årsskifte. Jag förordar att bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1976. Det innebär att pensionsgrundande inkomst enligt dessa bestämmelser första gången kommer att beräknas på 1976 års inkomster. Vidare blir de entreprenöranställda sjörnansskattepliktiga från den 1 januari 1976 och får tillgodoräkna sig seglationstid för sjömanspension från nämnda tidpunkt.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjörnansskalt,

2. lag om ändring i lagen (1962:38 I) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

6. lagom ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Förslaget under 5 har upprättats i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet och förslagen under I, 3 och 6 i samråd med chefen för finansdepartementet.

Sjömanspensioneringen regleras i kungörelsen (1972:412) om sjömanspension. Om riksdagen godkänner de föreslagna utvidgningarna av rätt till sjömanspension ankommer det på regeringen att besluta de ändringar som behövs där.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

1 § 1 mom.

Ändringen i första stycket innebär att det för tillämpningen av sjömansskattelagen blir betydelselöst om den ombordanställde har redaren eller av denne anlitad entreprenör som arbetsgivare. 1 båda fallen omfattas den anställde av sjömansskattelagens bestämmelser förutsatt alt han är att anse som sjöman i sjömanslagens mening (jfr 2 §). En följdändring har gjorts i tredje stycket.

De personalkategorier som enligt andra stycket i gällande lydelse undantas från .sjömansskatteplikt, dvs. personal som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn, faller utanför sjömanslagens .sjö-

Prop. 1975:109 41

mansbegrepp. Den liuvarande undantagsbestämmelsen i andra stycket är därför obehövlig och föreslås upphävd.

1 detta sammanhang bör anmärkas att med sjöman i sjömanslagens mening inte förstås s. k. supercargo som är anställd av lastägare eller befraktare för att ha tillsyn över lasten. Däremot omfattar sjömanslagen arbetstagare som inte har befattning på fartyg men utför arbete åt arbetsgivaren eller står till dennes förfogande för arbete (väntelid). Härunder faller även den som för arbetsgivarens räkning tjänstgör som kontrollant under visst fartygs byggande eller biträder vid fartygets utrustning för atl senare tillträda befattning på fartyget.

2§

1 paragrafen har nuvarande definition av begreppet sjöman ersatts med en hänvisning till sjömanslagens motsvarande begrepp.

19a §

Som angivits i den allmänna motiveringen innebär förslagel bl. a. alt arbetsgivare för sjöman skall ha samma skyldigheter enligt sjömansskattelagen oavsett om han är redare eller av denne anlitad entreprenör. En bestämmelse som vid tillämpning av lagen likställer entreprenör med redare har intagits i första stycket.

Av den allmänna motiveringen följer vidare att redaren skall svara för att entreprenör som inte har fast driftställe inom Sveriges landterritorium fullgör sina åligganden enligt sjömansskattelagen. Enbart det förhållandet att entreprenören driver rörelse på svenskl fartyg bör inte leda till att redaransvaret bortfaller. Det är endast då entreprenören har fast driftställe inom svenskt landterritorium som redaren befrias från sitt ansvar.

Bestämmelsen innebär att redaren och entreprenören står solidariskt ansvariga i det fall entreprenören inte har fast driftställe enligt vad nu sagts. Vederbörande myndighet kan aUtså vända sig direki mot redaren vid försummelse frän entreprenörens sida. Om emellertid ansvar för redaren görs gällande först sedan vederbörande myndighet under kanske jämförelsevis lång tid sökt förmå entreprenören alt fullgöra sina åligganden kan redaren sakna praktiska möjligheter att svara för redovisningen. Entreprenören kan t. ex. ha bytt personal eller entreprenadförhållandet ha upphört. Vid försummelse från entreprenörens sida i fråga om redovisning för utbetalda löner och betalning av skaller och avgifter måste redaren därför kunna ingripa omedelbart och, om entreprenören inte kan förmås att fullgöra sina skyldigheter, träda i dennes ställe.

Ofta torde det mest praktiska vara att redaren är entreprenören behjälplig nied redovisningsarbetet eller hell sköter detta arbete. Det torde kunna förutsättas att sådana överenskommelser i många fall kommer att träffas. För övriga fall bör emellertid redaren ges möjlighet att löpande la del av entreprenörens redovisning för att ulan dröjsmål kunna gripa in vid

Prop. 1975:109 42

försummelse från dennes sida. Det är därför lämpligt att entreprenören åläggs en skyldighet atl lämna redaren kopior på de redovisningar som entreprenören skall avge. Sådana föreskrifter bör med stöd av 14 § 1 mom. andra stycket sjömansskattelagen utfärdas av riksskatteverket.

Redarens ansvar bör inte åberopas vid smärre fel från entreprenörens sida. 1 allvarligare fall av underlåtenhet att betala in skatt eller avgift eller då den anställde till följd av utebliven redovisning kan gå miste om sin rätt till pension för viss anställningsperiod bör däremot redaransvaret göras gällande. Även om redaren och entreprenören enligt förslaget skall ha ett solidariskt ansvar bör vidare myndigheterna i största möjliga utsträckning söka förmå entreprenören att fullgöra sina skyldigheter. Myndigheterna bör också underrätta redaren omgående när det uppkommer fräga om att en entreprenör brister i sina åligganden.

I paragrafen har tagils in en bestämmelse om regressrätt. Regeln innebär att redaren har rält alt av entrenören utfå belopp molsvarande skattebelopp som redaren tUl följd av den särskilda ansvarsregeln eriagl i entreprenörens ställe. Det bör påpekas att redaren givetvis har möjlighet att i entreprenadavtalet skydda sig för de utgifter och besvär som han kan belastas med tUl följd av att entreprenören inte fullgör sina åligganden.

36 a §

Om särskilda skäl föreligger får sjömansskattenämnden besluta att sjömansskattelagen inte skall tillämpas på entreprenör och den som är anställd ombord av denne. En bestämmelse härom har tagits in i första stycket i denna paragraf. Bestämmelsen har närmare berörts i den allmänna motiveringen.

I andra stycket har givits regler om förfarandet vid dispensprövningen. Innan nämnden avgör ett ärende skall yttrande alltid inhämtas från de svenska redare- och sjöpersonalorganisationer som berörs. Är annan Svensk organisation berörd bör yttrande inhämtas även från denna om det anses påkallat. Det kan t. ex. gälla organisation för restauranganställ-da om personal som är organiserad i svensk sådan organisation skulle omfattas av dispensbeslutel. Eftersom meddelad dispens även får effekt på pensionsområdet bör, som riksförsäkringsverket påpekat i sitt remissyttrande, verket beredas tillfälle att avge yttrande i tveksamma fall.

Dispensbeslut är avsett att ha karaktär av avgörande i ett särskilt fall. Beslutet kan t. ex. gälla anslällda som en i beslutet angiven entreprenör sysselsätter på fartyg tillhörigt visst rederi. 1 sakens natur ligger att en dispens kan förbindas med preciserade villkor, t. ex. i fråga om viss fart eller viss tidsperiod. Det är viktigt att ändrade förhållanden omedelbart anmäls för förnyad prövning av dispensens bestånd. Dispens skall givetvis kunna återkallas om däri föreskrivna villkor inte iakttas eller om förhållandena ändrats.

Dispens kan sökas av berörda parter, dvs. redare, entreprenör eller anställda. Fråga om dispens bör också kunna aktualiseras på sjömansskattekontorets initiativ. 1 likhet med vad som gäller för jämförliga

Prop. 1975:109 43

dispensärenden, bör talan inte fä föras mot sjömansskaltenämndens beslul.

Anvisningarna till 1 §

Med svenskt handelsfartyg jämställs enligt anvisningarnas nuvarande lydelse fartyg som av svensk redare förhyrs på s. k. bare-boat basis. Benämningen åsyftar egentligen att fartyget förhyrs obemannat varefter del ankommer på den förhyrande redaren alt bemanna fartyget. Sjöman som anställs av den svenske redaren ombord pä sådant fartyg omfattas enligt anvisningarna alltså av sjömansskallelagens bestämmelser under förutsättning atl viUkoren härför i övrigt är uppfyllda.

Numera torde knappast förekomma att fartyg förhyrs hell obemannat. Regelmässigt ställer ulhyraren befälhavare till förfogande och ofta även överstyrman, maskinchef och förste maskinist. Fartygsägaren kan även ställa viss annan personal till förhyrarens förfogande. Detta förhällande har i gällande praxis inte föranlett all karaktären av förhyrning på bare-boat basis gäll föriorad. Praxis, som berörts i prop. 1973:98 s. 28, innebär i fall dä utländskt handelsfartyg hyrs in av svensk redare, att den personal som den svenske redaren anställer omfattas av sjömansskattelagens bestämmelser. 1 del motsatta fallet, dvs. att svenskt handelsfartyg hyrs ut lill utländsk redare, anses den personal som är anställd av fartygels ägare och medföljer fartyget omfattad av nyss nämnda bestämmelser.

Med hänsyn till radande praxis innebär en likställighet mellan redaranslälld och enlreprenöranställd personal vid förhyrning på bare-boat basis all - då svensk redare hyr in utländskt handelsfartyg — även personal som anställs av entreprenör anlitad av den svenske redaren omfattas av de svenska sjömansskattereglerna. Hyrs svenskt handelsfartyg ut på bare-boat basis lill utländsk redare, kommer pä motsvarande sätt personal som är anställd av entreprenör antagen av den svenske ägaren att vara omfattad av bestämmelserna i enlighet med vad som nu gäller för ägarens egen personal. Anvisningarna till 1 § har ändrats i enlighet härmed och anpassats lill rådande praxis.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

1 kap. 3§

Anställning i redarens tjänst är enligt andra stycket första punkten f. n. ett villkor för alt sjöman som inte faller under bestämmelserna i första stycket skall omfattas av tilläggspensioneringen. På samma sätt som i 1 § sjömansskattelagen anknyts här i stället till anställning som sjöman i den betydelse som avses i sjömanslagen (jfr 20 kap. 1 § andra stycket).

Prop. 1975:109 44

Andra stycket andra punkten har i samband härmed kunnat ulgå. Här hänvisas lill vad som för motsvarande fall anförts i specialmotiveringen till 1 § 1 mom. sjömansskattelagen.

Bestämmelserna om förhyrning på s. k. bare-boat basis i andra stycket tredje punkten har med vissa ändringar flyttats lill 20 kap. 1 § andra stycket.

11 kap.

2 §

I tredje stycket regleras f. n. de undantagsfall dä lön eller annan ersättning är pensionsgrundande inkomst av anställning oavsett att den uppburils från arbetsgivare som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person. Alt ersättningen anses som inkomst av anställning enligl 11 kap. 2 § medför att ATP-avgift skall erläggas av arbetsgivaren och inte av den försäkrade. Enligt förslaget skall lön eller ersättning vara pensionsgrundande som inkomsi av anställning även dä den utbetalats frän utländsk entreprenör till sjöman på svenskt handelsfartyg. Detta har föranlett ett tillägg i tredje stycket.

19 kap.

4 § och 4 a §

1 dessa paragrafer ges bl. a. beslämmelser om de procentsatser enligt vUka arbetsgivare för sjöman skall erlägga avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen. 1 paragraferna har i enlighet med tidigare berörda principer begreppet "arbetstagare hos redare" ändrats till "sjöman". Liksom hittills skall dock vid fastställande av procentsatserna hänsyn las enbart lill sjömän som avses i 1 § 1 mom. sjömansskattelagen. Delta innebär att beräkningen skall grundas på antalet sjömän anställda pä fartyg som gär i närfart eller fjärrfart. Vid beräkningen bortses från fartyg under 300 bruttoregisterton.

1 enlighet med förslag från riksförsäkringsverket under remissbehandUngen har i paragraferna inlagils bemyndiganden för regeringen att delegera fastställandet av procentsatserna lill myndighet.

Beträffande denna paragraf hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till 19 a § sjömansskattelagen.

Prop. 1975:109 45

20 kap.

1 ett nytt andra stycke har beträffande begreppet sjöman intagits en hänvisning till sjömanslagen. Härom hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen.

Tredje stycket innehåller bestämmelser avseende förhyrning av fartyg på bare-boat basis och ansluter till anvisningarna till 1 § sjömansskatle-lagen.

1 fräga om det nya fjärde stycket hänvisas till specialmoliveringen till 36 a § sjömansskattelagen. Meddelad dispens enligt nämnda lagrum får, som anförts i den allmänna motiveringen, bl. a. till följd att den enlreprenöranställde för den lid dispensen omfattar inte blir berättigad till ATP.

Vidare befrias entreprenören från att erlägga avgift till tilläggspensioneringen och sjömanspensioneringen samt övriga socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift. Yrkesskadeskyddet består dock oavsett dispens och följaktligen skall avgift till yrkesskadeförsäkringen alltid erläggas.

Övergångsbestämmelserna

1 samband med den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1974 varigenom utländska sjömän tillerkändes rätt till ATP meddelades vissa övergångsbestämmelser beträffande redarnas avgifter till tilläggspensioneringen. Bestämmelserna innebär att redareavgiften till tilläggspensioneringen anpassas till den vanliga avgiftsnivån i sådan takt att redarna först från det åttonde året efter lagändringens ikraftträdande, alltså år 1981, får betala avgift enligt vanliga regler.

Som konsekvens av förslaget om likställighet mellan redaranslälld och entreprenöranställd personal på svenska handelsfartyg samt mellan resp. arbetsgivare avses nyssnämnda övergångsbestämmelser tillämpas även på entreprenör som antagits av redare. Procentsats för avgiftsullagel bör i likhet med vad som föreslagits för avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen kunna fastställas av myndighet efter regeringens bemyndigande.

7.3 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Avgiftsbelopp såvitt avser sjukförsäkringsavgiften uträknas numera inte av allmän försäkringskassa utan av lokal skattemyndighet. Försäkringskassa lämnar dock fortfarande vissa uppgifter till ledning för uträkningen. Dessa ändrade förhållanden har föranlett en ändring i 27 § I mom., åttonde punkten.

Ändringarna i övrigt i 1 och 2 §§ saml 27 § 1 mom. är föranledda av att rubriken till lagen (1961 :300) om redareavgift för sjöfolks pensionering föreslås ändrad till lag om avgift för sjöfolks pensionering.

Prop. 1975:109 46

7.4 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m.

1 ett nytt tredje stycke har en hänvisning lill 19 kap. 6§ lagen (1962:381) om allmän försäkring tagits in. Innebörden av hänvisningen är att bestämmelserna om redares solidariska ansvar och regressrätt blir tilllämpliga även beträffande andra avgifter som åvilar entreprenören och som uppbärs enligt förevarande lag (se vidare specialmoliveringen till 19 a § sjömansskattelagen).

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering

Lagens rubrik samt 1, 2 och 3 §§ har ändrats som en konsekvens av att även entreprenör blir avgiftsskyldig enligt lagen för löner till de sjömän som är anslällda av honom. Beträffande 2 § hänvisas vidare till specialmotiveringen till 19 kap. 4§ och 4a § lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen i 3 § sista punkten har ansetts kunna utgå som en konsekvens av tidigare vidtagna ändringar i den under 7.4 angivna lagen.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

1 2 § har vidtagits en ändring föranledd av tidigare berörda förslagom likställighet mellan redaranslälld och enlreprenöranställd personal. Beträffande innebörden av denna ändring hänvisas till specialmotiveringen till 19 kap. 4 § och 4 a § lagen om allmän försäkring. Detsamma gäller den ändring, varigenom regeringen tillagts möjlighet att låta myndighet fastställa procentsatsen för arbetsgivare för sjöman.

8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen dels att antaga förslagen till

1. lagom ändringi lagen (1 958:295) om sjömansskatt,

2. lag om ändring i lagen (1 962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1 953:272),

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

6. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,
dels att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ändring av

grunderna för sjömanspensioneringen.

Prop. 1975:109 48

Innehåll

Proposition .................................................................. ....... I

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag .................................................................... 2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt . 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 5

3 Förslag till lag om ändringi uppbördslagen (1953:272) 10

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m..................................................................................... 14

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift

för sjöfolks pensionering ........................................... 16

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift.......................................................... 18

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde 1975-04-24 .... 19

1 Inledning .................................................................. ..... '9

2 Gällande bestämmelser m.m......................................... 20

2.1 Lagen (1962:381) om allmän försäkring .............. 20

2.2 Sjömansbeskattningen........................................... .... 21

2.3 Kungörelsen (1972:41 2) om sjömanspension .... .... 23

2.4 Vissa andra författningar ..................................... 24

2.5 F'örhållandena i övriga nordiska länder ............... 26

2.5.1 Sjömansskatteregler ................................... .... 26

2.5.2 Entreprenöranställdas räll till pension ......... 26

3 Betänkandet ............................................................. 28

3.1 Allmänt ................................................................ 28

3.2 Administrationen .................................................. 29

3.3 Avgiftsfrågor........................................................... 30

3.4 Arbetsgivaransvar.................................................. ... 31

4 Remissyttrandena .................................................... ... 32

5 Föredraganden ........................................................ ... 34

5.1 Allmänt ................................................................ ... 34

5.2 Personkretsen .................................................... ... 36

5.3 Administrationen .............................................. '. . 37

5.4 Avgiftsfrågor m.m.................................................... ... 38

5.5 Vissa frågor om sjömanspension ........................ ... 39

5.6 Ikraftträdande ..................................................... 40

Prop. 1975:109 49

6 Upprättade lagförslag ...................... t..................... 40

7 Specialmotivering.......................................................... 40

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt 40

7.2 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 43

7.3 Förslagel till lagom ändring i uppbördslagen (1953:272) .. 45

7.4 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. . . 46

7.5 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1961 :300) om redareavgift för sjöfolks pensionering 46

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift 46

8 Hemställan ................................................................ ... 46

9 Beslut ...................................................................... ... 47